I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1997/98:65 med dels förslag om
en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor som bl.a. innebär att förhandsbesked
under vissa förutsättningar skall få initieras av Riksskatteverket, dels
förslag rörande bl.a. vilken myndighet som skall företräda staten vid ackord
och skuldsanering. Samtidigt avstyrker utskottet de motioner som väckts med
anledning av propositionen. Utskottet avstyrker vidare några motioner från den
allmänna motionstiden 1997 som behandlar olika taxerings- och uppbördsfrågor.
Reservationer har avlämnats av m, fp och kd som yrkar avslag på propositionen
och ett nytt förslag i vad avser förhandsbesked.
Reservationer har vidare avgivits av
dels (m) beträffande statens företrädare vid ackord, omprövning, uppgifter
om skatter och avgifter på lönebesked samt motiveringen i fråga om
skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar,
dels (fp) beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked,
dels (v) beträffande taxeringsperiod m.m. och kvarskatt
och dels (kd) beträffande omprövning.
Dessutom har (v) avgivit ett särskilt yttrande rörande statens företrädare
vid ackord.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:65 att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,
2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m.,
5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar
m.m.
I propositionen föreslås en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor. Lagen
skall ersätta dels lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, dels
de bestämmelser om förhandsbesked som återfinns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994: 200).
Genom den nya lagen införs en möjlighet för Riksskatteverket att hos
Skatterättsnämnden ansöka om förhandsbesked i skattefrågor. Avsikten är att
påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet.
Ett förhandsbesked på ansökan av Riksskatteverket skall få lämnas i en fråga
som angår en enskild och som gäller ett yrkande eller en ansökan som denne
framställt hos skattemyndigheten. Frågan skall vara av vikt för en enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning. Den enskilde föreslås få rätt till
ersättning för sina kostnader i ett sådant förhandsbeskedsärende.
Det föreslås en utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om
förutsättningarna för förhandsbesked i frågor om direkt skatt efter ansökan av
en enskild. Förhandsbesked skall få lämnas om den prövade frågan är av vikt för
sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
I propositionen föreslås dessutom att allmän förvaltningsdomstol skall få
vilandeförklara ett mål, om en fråga i målet har samband med en fråga som
samtidigt är föremål för förhandsbeskedsprövning.
I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller företrädare för
staten vid ackord och skuldsanering m.m. Vid ackord som rör skatter och
avgifter föreslås skattemyndigheten kunna uppdra åt kronofogdemyndigheten att
pröva ackordsförslag. Uppgiften att företräda staten som borgenär avseende
skatter och avgifter vid skuldsanering flyttas helt över till
kronofogdemyndigheten. I det första, oreglerade steget av skuldsanering skall
staten kunna sätta ned sin fordran även om det inte kan anses vara till fördel
för det allmänna, om förutsättningarna för skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
Lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:Sk30 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att den
enskilde garanteras ersättning för ombud eller biträde, utredning eller annat
som skäligen behövs för att ta till vara den enskildes rätt då Riksskatteverket
ansökt om förhandsbesked.
1997/98:Sk31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förhandsbesked även skall kunna sökas vad
gäller arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar att skattemyndigheten inte skall avvika från den
skattskyldiges aktuella yrkande om beslut måste fattas när förhandsbeskeds-
prövning pågår i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att den enskilde skall ersättas för styrkta
kostnader i samband med förhandsbesked som ansökts av Riksskatteverket i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att staten skall företrädas av Kronofogdemyn-
digheten i frågor om skatteackord, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1997/98:65.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig arbetsgivares skyldighet att redovisa samtliga skatter och
sociala avgifter på de anställdas lönebesked.
1997/98:Sk801 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll för
att motverka skatteundandragande i samband med olika typer av
kapitalförsäkringar.
1997/98:Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förlängd taxeringsperiod beträffande förenklade deklarationer.
1997/98:Sk818 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts
om ändrad sista inlämningsdag för den förenklade deklarationen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts
om betalningstid för kvarskatt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts
om arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalning av kvarstående skatt.
1997/98:Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp,m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att taxeringslagen bör
ändras så att en skattemyndighet inte kan ompröva sitt eget beslut till nackdel
för den skattskyldige.
1997/98:Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp,kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av
möjligheten att efter viss tid ta ut dröjsmålsränta i skattemål.
Yttrande från annat utskott
Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet (1997/98:LU3y) fogas som
bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor
Propositionen
Förslaget i propositionen bygger på ett förslag som 1995 års skatteflykts-
kommitté presenterat i sitt delbetänkande Översyn av skatteflyktslagen
Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44) och innebär bl.a. att bestämmelserna om
förhandsbesked i skattefrågor, som för närvarande är uppsplittrade på olika
författningar, förs samman i en ny lag. En nyhet är att Riksskatteverket (RSV)
skall få en möjlighet att initiera ett förhandsbesked för att påskynda
prejudikatbildningen.
Motionerna
I motion Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) yrkas avslag på
propositionen i dess helhet, men yrkandet avser enligt utskottets mening endast
förhandsbeskedsdelen. Motionärerna vill inte medverka till att
prejudikatbildningen förskjuts till Skatterättsnämnden från de allmänna
förvaltningsdomstolarna. De anser att regeringens förslag inte medför några
fördelar för de skattskyldiga.
I motion Sk31 (yrkande 2) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
skattemyndigheten inte skall få avvika från den skattskyldiges yrkande om
beslut i skattefrågan måste fattas medan prövning av frågan om förhandsbesked
pågår. Motionärerna pekar på att Skatteflyktskommitténs förslag hade denna
inriktning, och de menar att regeringens förslag äventyrar den enskildes
rättssäkerhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte något att erinra mot att reglerna om förhandsbesked
sammanförs i en ny lag. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det
finns ett behov av att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet för att
stärka den enskildes rättssäkerhet och effektivisera beskattningsförfarandet.
Detta är motivet bakom regeringens förslag att RSV under vissa förutsättningar
skall kunna ansöka om förhandsbesked, och det är enligt utskottets uppfattning
också den bästa metoden att uppnå detta syfte. Vad som anförts i motion Sk32
leder enligt utskottets uppfattning inte till en annan bedömning.
Yrkandet i motion Sk31 har sin bakgrund i den konstruktion som valts tidigare
i lagrådsremissen. Avsikten var då att RSV skulle kunna ansöka om
förhandsbesked innan skattemyndigheten hade fattat beslut i skattefrågan, dvs.
på ett tidigare stadium än vad regeringen nu föreslår. Som lagförslaget nu har
utformats innebär det att RSV skall kunna ansöka om förhandsbesked endast om
skattemyndigheten har fattat ett beslut som har gått den skattskyldige emot och
att förhandsbesked skall kunna lämnas endast i frågor som är tvistiga mellan
parterna. Därtill kommer dels att förutsättningarna för ett
förhandsbeskedsärende på RSV:s ansökan bortfaller om skattemyndigheten i en
omprövning eller högre rätt efter ett överklagande fattar beslut i enlighet med
den skattskyldiges yrkande och tvisten undanröjs, dels att de nya reglerna
innebär att RSV inte skall kunna ansöka om förhandsbesked om den skattskyldige
redan dessförinnan har överklagat skattemyndighetens beslut och frågan blivit
anhängiggjord i länsrätten. Enligt utskottets uppfattning är förslaget lämpligt
utformat även i detta hänseende.
Som regeringen själv framhåller finns det givetvis ett visst mått av
osäkerhet i vad gäller effekterna av de nya bestämmelserna. Utskottet
förutsätter därför att regeringen noggrant följer upp tillämpningen och
återkommer i frågan när tillräckliga erfarenheter vunnits. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i nu aktuell del och avstyrker motion Sk32.
Utskottet avstyrker även motion Sk31 yrkande 2, i den mån yrkandet inte redan
är tillgodosett.
Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet
Propositionen
Förhandsbesked skall kunna lämnas beträffande samtliga skatter enligt 1 kap. 1
§ första stycket taxeringslagen samt punktskatter och moms och beträffande
fastighetstaxeringsfrågor. Detta gäller förhandsbesked som lämnas på
ansökningar av såväl enskilda som det allmänna, och enligt regeringens
bedömning innebär förslaget inte någon större skillnad mot vad som nu gäller i
fråga om förhandsbeskedsärendenas karaktär. Utanför det förhandsbeskeds-
prövningsbara området kommer således bl.a. arvsskatt, gåvoskatt och
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter att falla. Regeringen hänvisar till
att frågor avseende dessa skatter i sista hand avgörs av Högsta domstolen och
inte av Regeringsrätten - som är högsta instans i förhandsbeskedsfall - samt
att arvs- och gåvoskatten för närvarande är föremål för utredning och översyn.
Motionen
I motion Sk31 (yrkande 1) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att förhandsbesked
skall kunna sökas även beträffande arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt.
Motionärerna hänvisar bl.a. till de önskemål i detta hänseende som framkommit
vid remissbehandlingen.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen bör arvs- och gåvoskatten och stämpelskatten liksom
hittills lämnas utanför förfarandet med förhandsbesked. Skälet härtill är bl.a.
den skillnad som gäller i fråga om instansordningen mellan dessa skatter och de
skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. Slutinstansen för arvs-
och gåvoskatterna och stämpelskatten vid inskrivningsmyndigheter är Högsta
domstolen medan Regeringsrätten är sista instans för förhandsbeskedsfrågor och
de skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. När det gäller
arvsskatt och gåvoskatt tillkommer också att dessa skatter för närvarande är
föremål för översyn inom Regeringskansliet. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen och avstyrker motion Sk31 även i denna del (yrkande 1).
Ersättning till den enskilde
Propositionen
I normalfallet skall, enligt regeringens förslag, ersättning lämnas för ombud
eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara
den enskildes rätt då RSV ansökt om förhandsbesked. I propositionen föreslås
därför att lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m. utvidgas till att omfatta ärenden om förhandsbesked i de fall
Riksskatteverket har ansökt om beskedet.
Motionerna
I motion Sk31 (yrkande 3) av Bo Lundgren m.fl. (m) krävs att den enskilde skall
ersättas för alla styrkta kostnader som hon eller han har haft i samband med
ett förhandsbesked som RSV ansökt om. Den enskilde bör enligt motionärerna
kunna anlita den bästa tillgängliga expertisen i ämnet i sådana fall, och
motionärerna åberopar bl.a. ett remissyttrande av Näringslivets
skattedelegation som haft denna inriktning. Även i motion Sk30 av Ronny
Korsberg (mp) krävs av rättssäkerhetsskäl att den enskilde garanteras
ersättning när hon eller han blir motpart vid förhandsbeskedsförfarande efter
ansökan av RSV.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att ersättning skall utgå för
kostnader avseende ombud, biträde och olika åtgärder som skäligen har behövts
för att ta till vara den enskildes rätt vid förfarandet i Skatterättsnämnden
och i Regeringsrätten då Riksskatteverket har ansökt om förhandsbesked. En
sådan ordning stärker den enskildes rättssäkerhet, och genom att processen för
den enskildes del kan föras av ett kompetent biträde ökar också
förutsättningarna för att alla relevanta omständigheter och argument kommer
fram i målet och att förhandsbeskedet får en hög kvalitet.
Däremot håller utskottet inte med de motionärer som anser att
ersättningsrätten bör gå ännu längre än vad regeringen föreslagit, t.ex. genom
att slopa skälighetsrekvisitet i nu avsedda fall. Meningen är trots allt inte
att den enskilde skall få ersättning för helt orimliga kostnader eller för
kostnader för åtgärder som framstår som helt meningslösa eller ovidkommande i
sammanhanget. Den avvägning av ersättningsrätten som regeringen föreslagit
finner utskottet således rimlig, och utskottet förutsätter att avsikten är att
myndigheterna vid prövningen i ett ersättningsärende och vid bedömningen av
skälighetsfrågan skall ta hänsyn till den speciella situation som uppkommer om
RSV ansöker om förhandsbesked och mer eller mindre påtvingar den skattskyldige
rollen av motpart i ärendet. Det bör understrykas att frågan huruvida den
enskilde helt eller delvis vinner i Skatterättsnämnden eller i Regeringsrätten
i princip skall sakna betydelse. Utskottet vill också betona vikten av att den
enskilde får kännedom om sin rätt till ersättning, och utskottet finner liksom
regeringen att en upplysning lämpligen bör kunna lämnas senast i samband med
att Skatterättsnämnden kommunicerar RSV:s ansökan med den enskilde. Härigenom
torde enligt utskottets uppfattning motionärernas syfte vara i allt väsentligt
tillgodosett, och utskottet tillstyrker därför propositionen i nu behandlad del
och avstyrker de här aktuella motionsyrkandena.
Statens företrädare vid ackord
Propositionen
När det gäller frågor om skatteackord föreslås i propositionen ett delat
ansvar. Denna delning av ansvaret skall enligt förslaget ges den utformningen
att skattemyndigheten får det grundläggande ansvaret men också en möjlighet att
uppdra åt kronofogdemyndigheten att svara för prövningen när det är lämpligt i
det enskilda fallet.
Motionen
I motion Sk31 (yrkande 4) av Bo Lundgren m.fl. (m) kritiseras regeringens
förslag såvitt gäller skatteackord. I motionen yrkas därför att staten i frågor
om skatteackord alltid skall företrädas av kronofogdemyndigheten som enligt
motionärerna är den myndighet som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden.
Genom att anförtro företrädaransvaret åt kronofogdemyndigheten undviks, menar
motionärerna, onödig tidsutdräkt.
Utskottets ställningstagande
Lagutskottet har i ett yttrande till skatteutskottet - yttrandet 1997/98:LU3y
är fogat som bilaga till detta betänkande - förklarat att lagutskottet inte
vill motsätta sig att regeringens förslag genomförs, men lagutskottet anser
samtidigt att det finns anledning att noga följa utvecklingen och vid behov
återkomma till riksdagen i frågan. Skatteutskottet instämmer häri och
tillstyrker propositionen och avstyrker motion Sk31 även i nu behandlad del.
Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering
Propositionen
I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse skall införas i
ackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas, trots att det
är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn till gäldenärens
personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från
allmän synpunkt. Av propositionen framgår att brottsligt eller annat mot
samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel på sådana
omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att
det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening.
Beträffande skuldsanering föreslås i propositionen, för att möjliggöra för
staten att medverka i skuldsanering på samma sätt som övriga borgenärer, att
betalningsskyldigheten för skatter och avgifter m.m. skall kunna sättas ned i
det första oreglerade steget om förutsättningarna för skuldsanering är
uppfyllda och övriga borgenärer gör motsvarande eftergift, även om det inte kan
anses till fördel för det allmänna. Vidare föreslås att uppgiften att företräda
det allmänna som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. skall flyttas
från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i likhet med lagutskottet - vars yttrande 1997/98:LU3y som
tidigare nämnts är fogat som bilaga till detta betänkande - inte heller i nu
berörda avseenden funnit anledning till erinran mot regeringens förslag.
Utskottet ansluter sig därför till lagutskottets uppfattning och tillstyrker
propositionen i denna del.
Taxeringsperiod m.m.
Gällande bestämmelser m.m.
Bestämmelser om när deklarationer skall lämnas återfinns i 2 kap. 28 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Enligt första stycket den
paragrafen skall förenklad självdeklaration lämnas senast den 2 maj under
taxeringsåret. Enligt andra stycket samma paragraf skall särskild
självdeklaration normalt lämnas senast den 31 mars under taxeringsåret.
När det gäller tidpunkten för när taxeringsbesked skall skickas ut till de
skattskyldiga gäller för innevarande års taxering ännu bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272). Enligt 35 § första stycket den lagen skall
slutskattsedel på grundval av förenklad självdeklaration översändas till den
skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut
om årlig taxering fattats senast den 15 augusti. Vad gäller tiden från och med
1999 års taxering gäller däremot den nya skattebetalningslagen (1997:483), och
i den finns endast en allmän föreskrift i 11 kap. 15 § om att ett besked om den
slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december
under taxeringsåret. Föreskrifterna om när detta utskick skall göras när det
gäller taxeringar på grundval av förenklade självdeklarationer - den 15
september under taxeringsåret om grundläggande beslut fattats senast den 15
augusti -- finns inte i skattebetalningslagen utan i 31 §
skattebetalningsförordningen (1997:750).
Motionerna
I motion Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) föreslås när det
gäller förenklade deklarationer en förlängd taxeringsperiod till den 15 oktober
eller åtminstone den 30 september redan från och med årets taxering. Enligt
motionärerna har taxeringsperioden blivit så kort att granskningen av
deklaranternas uppgifter har blivit eftersatt. Vidare har, anför de, personalen
på skattemyndigheterna blivit hårt pressad och fått svårt att ta ut den
semester den har rätt till.
I motion Sk818 (yrkande 1) av Per Rosengren m.fl. (v) föreslås en annan
lösning på problemet, nämligen att den sista inlämningsdagen för förenklade
deklarationer skall tidigareläggas till den 31 mars under taxeringsåret.
Motionärerna vill härigenom bidra till att eliminera flaskhalsproblemen under
sommarmånaderna och skapa större utrymme för kontroller.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis påpeka att ett av huvudsyftena med det förenklade
deklarationsförfarandet är att resultatet av taxeringen i form av överskjutande
eller kvarstående skatt skall kunna meddelas så snart som möjligt. I synnerhet
när det gäller skatteåterbäring har de skattskyldiga ett legitimt krav på att
det inte dröjer för länge med utbetalningen. Detta är ett viktigt motiv bakom
den snäva tidsram som gäller enligt uppbördslagen och som mjukats upp något men
inte mycket i den nya betalningslagen.
Sedan detta sagts vill utskottet emellertid också med kraft framhålla att
utskottet har stor förståelse för att det kan bli mycket problematiskt för
personalen på skatteförvaltningen att klara av granskningsuppgifterna på ett
tillfredsställande sätt under den korta tid som står till buds och som dessutom
infaller när folk normalt har sin sommarsemester. Utskottet vill därför
vitsorda att det av kontrollmässiga och personalpolitiska skäl finns ett behov
av att göra något åt anhopningen av arbete i skatteförvaltningen i samband med
granskningen av de förenklade deklarationerna, antingen det sker genom vidgade
tidsramar eller på annat sätt. Utskottet vill därvid erinra om att
Skattekontrollutredningen nyligen har lagt fram ett betänkande Självdeklaration
och kontrolluppgifter - förenklade förfaranden (SOU 1998:12) med förslag som är
ägnade att förenkla och effektivisera regelverket. Bl.a. föreslås att
skattskyldiga fysiska personer med endast tjänste- och kapitalinkomster som på
ett riktigt sätt förtryckts på deklarationsblanketten normalt inte skall behöva
deklarera alls.
Det bör dessutom erinras om att utskottet i samband med behandlingen av
skattekontoreformen pekade på behovet av en noggrann uppföljning och att
regeringen gör de ändringar som kan visa sig motiverade då tillräckliga
erfarenheter vunnits av det nya systemet (se bet. 1996/97:SkU23 s. 230-231).
Utskottet vidhåller detta uttalande som även tar sikte på frågan om förfarandet
med de förenklade deklarationerna och tidsramarna för detta arbete. Regeringen
har således redan sin uppmärksamhet riktad på frågan, och utskottet förutsätter
att den ges hög prioritet. Motionerna får därigenom anses vara i väsentlig mån
tillgodosedda, och någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionerna finner
utskottet inte påkallad. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Omprövning
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 4 kap. 7 § första stycket taxeringslagen (1990:324) skall skatte-
myndigheten ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för
beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den
skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Huvudregeln är vidare att
ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige inte får
meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret (4 kap. 14 §
taxeringslagen). Enligt en refererad dom av Regeringsrätten (RÅ 1966:Ref 102)
har en skattemyndighet som fattat taxeringsbeslut i visst ärende ansetts kunna
under angiven tidsfrist på oförändrat utredningsmaterial fatta
omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel.
Beträffande dröjsmålsräntor och liknande pålagor vid sena betalningar av
skatten fanns tidigare dröjsmålsavgift, respitränta och diverse andra
ränteformer men dessa avskaffades i och med införandet av skattekontosystemet.
I stället infördes en enhetlig kostnadsränta på tre olika nivåer beroende på
dels det bristande beloppets storlek, dels hur lång tid det dröjt med
betalningen (19 kap. 4-11 §§ skattebetalningslagen).
Motionerna
I motion Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp och m) efterlyses
ett förbud mot omprövning till den skattskyldiges nackdel efter
taxeringsbeslutet, om inte nya omständigheter tillkommit i ärendet. I motion
Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp och kd) begärs ett tillkännagivande av
riksdagen om att skattemyndigheternas handläggningstid bör maximeras till ett
halvår från det att deklarationen lämnades in samt att någon eventuell ränta på
i efterhand påförd skatt inte skall få tas ut för mer än ett år. I båda
motionerna åberopas rättssäkerhetsskäl.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill erinra om att den nuvarande fristen för omprövning av ett
taxeringsbeslut till nackdel för den skattskyldige är avvägd med hänsyn till å
ena sidan det allmännas behov av tid och rådrum för att gå igenom, utreda och
komplettera taxeringsbesluten, å andra sidan den skattskyldiges rätt att så
snart som möjligt få ett definitivt taxeringsbeslut som innebär att han eller
hon slipper riskera en höjd taxering. De inskränkningar i skattemyndigheternas
möjligheter att begära omprövning som begärs i motionerna, både i vad gäller
tidsfristen och i vad gäller omprövningsbeslutets sakliga innehåll, skulle
enligt utskottets uppfattning äventyra syftet med omprövningsförfarandet som är
att få till stånd korrekta och rättvisa taxeringar. Några sådana förändringar
av reglerna vill utskottet inte medverka till.
Beträffande dröjsmålsräntor och liknande vill utskottet hänvisa till vad som
sägs ovan om att dessa ränteformer avskaffades i och med införandet av
skattekontosystemet och att det i stället infördes en enhetlig kostnadsränta på
tre olika nivåer beroende på dels det bristande beloppets storlek, dels hur
länge det dröjt med betalningen. När det gäller den nu väckta frågan om att
begränsa räntepåföringen bakåt i tiden vidhåller utskottet sin tidigare
ståndpunkt att en sådan begränsning skulle strida mot själva syftet med
räntepåföringen, som är att fungera som en påtryckning att betala skatten i
rätt tid. Inte heller av kredit- och rättviseskäl bör en sådan begränsning som
yrkas i motionen komma på fråga.
Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet motionerna Sk820 och
Sk821.
Kvarskatt
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 16 kap. 6 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) skall
obetald slutlig skatt betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter
det att 90 dagar har gått från den dag då ett grundläggande beslut om slutlig
skatt fattades. Enligt andra stycket samma paragraf är motsvarande frist
beträffande skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut 30 dagar. Det
ankommer på den skattskyldige själv att betala in obetald slutlig skatt.
Arbetsgivarens tidigare medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopades i
och med införandet av den nya skattebetalningslagen (se prop. 1996/97:100 s.
358 f., bet. 1996/97:SkU23 s. 234-235).
Motionen
I motion Sk818 (yrkandena 2 och 3) av Per Rosengren m.fl. (v) begärs förslag om
ett återinförande av den tidigare betalningstiden för kvarskatten, liksom av
skyldigheten för arbetsgivaren att betala in den anställdes kvarskatt. Den
nuvarande ordningen ställer enligt motionärernas mening till problem för många,
speciellt barnfamiljer, då slutet av året oftast innebär stora påfrestningar
för familjeekonomin.
Utskottets ställningstagande
Mot bakgrund av att kvarskatterna under 1990-talet fortlöpande har minskat och
att de skattskyldiga med förenklad deklaration numera redan på den förtryckta
deklarationsblanketten får tydligt besked om sina skatteförhållanden anser
utskottet att det inte finns något skäl att ånyo pålägga arbetsgivarna
skyldigheten att betala in de anställdas kvarskatter. Ett återinförande av
denna skyldighet skulle dessutom passa dåligt in i skattekontosystemet och ge
upphov till administrativt merarbete. Liksom tidigare anser utskottet också att
betalningsfristen på 90 dagar i normalfallet är väl avvägd. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen i nu behandlade delar.
Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked
Gällande bestämmelser m.m.
För myndigheter infördes genom SFS 1994:82 en särskild bestämmelse i
förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, 3 a
§, om att bl.a. sociala kostnader bestående av lönekostnadspålägg och avgift
för kompletterande ålderspension skulle redovisas på lönebeskedet. Bestämmelsen
trädde i kraft den 1 juni 1994, ändrades genom SFS 1995:901 och upphävdes den 1
april 1996 genom SFS 1996:40. För privata arbetsgivare fanns ingen direkt
motsvarighet. Däremot fanns det i uppbördslagen en bestämmelse i 43 § som
infördes genom SFS 1993:1444 (prop. 1993/94:80, bet. 1993/94:AU6) om att det på
lönebeskedet skulle anges hur stor del som avsåg allmän sjukförsäkringsavgift
och allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.
Sedermera ändrades bestämmelsen till allmänna egenavgifter. Bestämmelsen fördes
inte över till skattebetalningslagen och har därför numera upphört att gälla.
Motionen
I motion Sk735 (yrkande 13) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förespråkas en
bestämmelse om att statliga arbetsgivare skall redovisa både skatter och
avgifter på anställdas lönebesked. Motionärerna syftar till att synliggöra hur
stora belopp som betalas som skatter och avgifter för löntagarna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att det inte finns någon
anledning att införa ett obligatoriskt uppgiftslämnande för arbetsgivarna,
antingen de är offentliga eller privata, och belasta dem med det merarbete ett
sådant uppgiftslämnande medför. Strävandena bör tvärtom vara att så långt som
möjligt begränsa arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet. Givetvis står det
arbetsgivarna fritt att lämna den begärda informationen på lönebeskeden till de
anställda, men då rör det sig om en frivillig serviceåtgärd. Med det anförda
avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar
Motionen
I motion Sk801 av Jan Bergqvist (s) krävs skärpt kontroll för att motverka
skatteundandragande i samband med kapitalförsäkringar. Motionären riktar också
ett krav på större ansvar hos försäkringsgivaren. Motionären pekar på
förekomsten av diverse osunda upplägg och försäkringskonstruktioner i syfte att
undgå skatt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet håller med motionären om att det på sina håll råder osunda
förhållanden på detta område. Bl.a. bedrivs det av vissa försäkringsmäklare en
osund verksamhet som knappast har annat syfte än att tillhandahålla
skatteflyktsmöjligheter. En översyn av reglerna för försäkringsmäklarnas
verksamhet har nyligen genomförts av Försäkringsmäklarutredningen som lagt fram
sina förslag i betänkandet Försäkringsmäklare En lagöversyn av
Försäkringsmäklarutredningen (SOU 1997:79). Förslagen i betänkandet syftar till
att trygga en sund utveckling av försäkringsmäklarverksamheten och förstärka
skyddet för de försäkringstagare som anlitar försäkringsmäklare. Förslagen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet med sikte på att lägga fram en
proposition år 1999. Utskottet utgår ifrån att vad som anförts i motionen
beaktas i beredningsarbetet utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor
att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del samt avslår motionerna
1997/98:Sk31 yrkande 2 och 1997/98:Sk32,
res. 1 (m, fp, kd) - delvis
2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds-
institutet
att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion
1997/98:Sk31 yrkande 1,
res. 1 (m, fp, kd) - delvis
3. beträffande ersättning till den enskilde
att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motionerna
1997/98:Sk30 och 1997/98:Sk31 yrkande 3,
res. 1 (m, fp, kd) - delvis
4. beträffande statens företrädare vid ackord
att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion
1997/98:Sk31 yrkande 4,
res. 2 (m) - delvis
5. beträffande övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering
att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del,
6. beträffande taxeringsperiod m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk817 och 1997/98:Sk818 yrkande 1,
res. 3 (v)
7. beträffande omprövning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821,
res. 4 (m, kd)
8. beträffande kvarskatt
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3,
res. 5 (v)
9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk735 yrkande 13,
res. 6 (m, fp)
10. beträffande skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk801,
res. 7 (m)
11. beträffande lagförslagen
att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts antar de vid
proposition 1997/98:65 fogade förslagen till
1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,
2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,
3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m.,
5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar
m.m.
res. 1 (m, fp, kd) - delvis
res. 2 (m) - delvis
Stockholm den 24 mars 1998
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson
(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf
Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Karin Pilsäter (fp), Inger Lundberg (s), Per
Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp),
Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Reservationer
1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1-3 och 11 i motsvarande
del)
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén
(m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har
dels anfört följande:
Enligt vår mening kan man inte jämställa det allmännas behov av vägledande
prejudikat med en enskild skattebetalares behov av ett förhandsbesked för att
kunna planera sitt ekonomiska handlande. En ordning som innebär att den
centrala skattemyndigheten, Riksskatteverket, efter fritt skön utser en enskild
skattebetalare och påtvingar denne rollen av motpart i ett förhands-
beskedsärende för att skapa klarhet i lagstiftningen - när lagstiftningens
upphovsmän själva inte förmått göra lagen tillräckligt tydlig - är enligt vår
mening inte förenlig med rättssäkerhetens krav. Den enskilde vill kanske inte
alls vara med på en förhandsbeskedsprövning men har inga möjligheter att dra
sig undan eller inlägga sitt veto. Det finns också en uppenbar risk - som någon
överrätt påpekat under remissbehandlingen - att prejudikatbildningen på det
skatterättsliga området i fortsättningen sker på ett annat sätt än genom den
ordinarie processordningen och förskjuts till Skatterättsnämnden från de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta vore enligt vår mening olyckligt.
Vi anser således att förslaget inte leder till några förbättringar för de
skattskyldiga och föreslår därför att riksdagen avslår propositionen i de delar
som avser en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor jämte följdändringar i
övriga författningar. Härigenom bortfaller problemet med ersättning till
enskilda som skulle utsättas för att bli utsedda till att agera som RSV:s
motpart i ett förhandsbeskedsärende som initieras av verket självt. Regeringen
bör återkomma till riksdagen så snart som möjligt med ett nytt förslag om
reformerat förhandsbesked som även bör omfatta arvs- och gåvoskatt samt
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, eftersom det kan finnas legitima
behov av att erhålla förhandsbesked även beträffande dessa skatter. Att
instansordningen för dessa skatter är olika spelar ju ingen roll för enskilda
som behöver ett förhandsbesked. Med det anförda anser utskottet att motion Sk31
yrkandena 1-3 och motion Sk32 är tillgodosedda.
dels under momenten 1-3 och moment 11 i motsvarande del hemställt:
1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk31 yrkande 2 och
1997/98:Sk32 avslår proposition 1997/98:65 i denna del,
2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds-
institutet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 1 avslår proposition
1997/98:65 i denna del,
3. beträffande ersättning till den enskilde
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 3 avslår
proposition 1997/98:65 i denna del och motion 1997/98:Sk30,
11. beträffande lagförslagen såvitt avser reformerat förhandsbesked i
skattefrågor, skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet och
ersättning till den enskilde
att riksdagen avslår de vid proposition 1997/98:65 fogade förslagen till
1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,
2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m.,
5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del)
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik
Hedlund (m) har
dels anfört följande:
Vi vill peka på att lagutskottets majoritet har ifrågasatt om inte
borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs,
företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens
företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. Mot den bakgrunden har vi
svårt att förstå att lagutskottets majoritet inte resolut motsätter sig
regeringens förslag som dessutom - som framhålls i en avvikande mening av
moderaterna i lagutskottet - medför osäkerhet för enskilda om vilken myndighet
som i enskilda fall är behörig att pröva ackordsfrågan. Härigenom skapas bara
behov av ytterligare regleringar om bl.a. underrättelseskyldighet från
skattemyndigheternas sida och riktlinjer från Riksskatteverket.
I likhet med motionärerna bakom motion Sk31 och Moderaternas företrädare i
lagutskottet anser vi att kronofogdemyndigheten i allmänhet har bättre
erfarenhet än skattemyndigheten av direktkontakt med gäldenären och dennes
borgenärer och dessutom en bättre bild av gäldenärens ekonomiska ställning och
borgenärernas anspråk. Kronofogdemyndigheten har därför bättre förutsättningar
än skattemyndigheten att fatta snabba och korrekta beslut i ett ackordsläge och
bör därför anförtros ansvaret att företräda staten. Mot den bakgrunden
tillstyrker vi motion Sk31 yrkande 4.
dels under moment 4 och moment 11 i motsvarande del hemställt:
4. beträffande statens företrädare vid ackord
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande 4 och med avslag på
proposition 1997/98:65 i denna del beslutar att staten skall företrädas av
kronofogdemyndigheten i frågor om skatteackord,
11. beträffande lagförslagen såvitt avser statens företrädare vid ackord
att riksdagen i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om
ackord rörande statliga fordringar m.m. gör den ändringen att 2 § erhåller
följande lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
---------------------------------------------------------------------
| 2 § | |
-------------------------------------------------------
|Beslut om att anta förslag | Beslut om att anta|
|om ackord fattas av den |förslag om ackord fattas|
|skattemyndighet som är |av kronofogdemyndigheten i|
|behörig att fatta beslut |den region där gäldenärens|
|enligt 2 kap. 1-3 eller 5 |hemortskommun är belägen.|
|§ skattebetalningslagen |Om gäldenären saknar|
|(1997:483). |hemortskommun i landet|
| |fattas beslutet av|
| Den skattemyndighet som |Kronofogdemyndigheten i|
|anges i första stycket får |Stockholm. |
|updra åt en | |
|kronofogdemyndighet att | |
|fatta beslut om att anta | |
|förslag om ackord. | |
-------------------------------------------------------
3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6)
Per Rosengren (v) har
dels anfört följande:
Det datum som för närvarande gäller enligt lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter för avlämnande av självdeklaration - den 2 maj under
taxeringsåret - har skapat flaskhalsproblem. Granskningstiden blir till stora
delar förlagd till sommarmånaderna eftersom slutskattsedlarna skall vara
distribuerade senast i månadsskiftet augusti/september. Den senareläggning av
tiden för utskickning av slutskattsedlar med 15 dagar som den nya
skattebetalningslagen innebär torde bara leda till en marginell lättnad, och
tiden för granskning kommer även i fortsättningen att vara knapp. Det innebär
att många avdragsyrkanden släpps igenom utan granskning även om de avser stora
belopp. För att förlänga taxeringsperioden bör därför, som föreslås i motion
Sk818, sista inlämningsdag för förenklade deklarationer ändras till den 31
mars, alltså samma dag som när de allmänna deklarationerna senast skall vara
inlämnade. Att man då får en gemensam inlämningsdag för alla deklarationer är
en fördel. Riksdagen bör, med bifall till motion Sk818 yrkande 1, begära
förslag härom.
dels under moment 6 hemställt:
6. beträffande taxeringsperiod m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkande 1 och med avslag på
motion 1997/98:Sk817 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
4. Omprövning (mom. 7)
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m), Holger
Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har
dels anfört följande:
Vi anser att de skattskyldiga av rättssäkerhetsskäl och på samma sätt som
gäller i fråga om andra sorters förvaltningsbeslut bör kunna begära att ett
grundläggande beslut om taxering inte skall kunna ändras till de skattskyldigas
nackdel i ett omprövningsförfarande som initieras av den fiskala myndigheten,
om inga nya omständigheter tillkommit. Vi stöder därför tanken i motion Sk820
att det bör krävas att nya omständigheter tillkommit för att skattemyndigheten
skall kunna ompröva beslut till en skattskyldigs nackdel.
En annan olägenhet för de skattskyldiga är den långa tid som
skattemyndigheten har fått på sig att meddela beslut om omprövning. Det är inte
rimligt att den skattskyldige skall behöva vänta i ett år efter utgången av
taxeringsåret innan han eller hon vet om taxeringen kommer att stå sig. Som
anförs i motion Sk821 bör därför ett beslut om omprövning till den
skattskyldiges nackdel få meddelas endast om det kan ske inom sex månader efter
utgången av taxeringsåret.
Även när det gäller kostnadsräntan anser utskottet att staten fått alltför
förmånliga villkor. Som anförs i motion Sk821 bör ränta på i efterhand påförd
skatt inte få tas ut för mer än ett år, även om ärendet är komplicerat eller
rättsläget oklart eller länsrätten av annan anledning arbetar långsamt. En
sådan tidsgräns skulle även underlätta för den skattskyldige att, i stället för
att tvingas hålla sig med likvida medel, satsa pengarna i produktiva
investeringar, göra avbetalning på lån e.d.
Vad nu anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motionerna Sk820 och Sk821.
dels under moment 7 hemställt:
7. beträffande omprövning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Kvarskatt (mom. 8)
Per Rosengren (v) har
dels anfört följande:
Den tidsfrist för inbetalning av kvarskatt på 90 dagar som införts i samband
med skattekontoreformen innebär att en skattskyldig med förenklad deklaration,
som får sin slutskattsedel i slutet av augusti, skall betala in den kvarstående
skatten senast den sista november samma år. Som framhålls i motion Sk818 kan
detta leda till stora problem för många, speciellt barnfamiljer, då slutet av
året oftast innebär stora påfrestningar för familjeekonomin. De tidigare
betalningstiderna för inbetalning av kvarskatt bör därför återinföras.
Ett annat mindre lyckat inslag i skattekontoreformen är borttagandet av
arbetsgivarens inbetalningsansvar i fråga om de anställdas kvarskatter. Det
tidigare systemet var mera effektivt och gav en större garanti för att skatten
verkligen betalades in. Arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalningen
av kvarstående skatt bör därför också återinföras.
Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det
innebär att motion Sk818 tillstyrks.
dels under moment 8 hemställt:
8. beträffande kvarskatt
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9)
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén
(m) och Carl Erik Hedlund (m) har
dels anfört följande:
Skatte- och avgiftsbetalarna i vårt land har ett berättigat krav på att få
upplysning om hur mycket var och en betalar för den välfärd som finansieras
genom socialavgiftssystemet och hur stor den totala lönekostnaden för den
anställde är jämfört med vad han eller hon får i handen. Under de borgerliga
regeringsåren beslutades att alla statliga arbetsgivare på lönebeskedet skulle
redovisa samtliga skatter och avgifter som betalats in för den anställdes
räkning, dvs. förutom preliminär inkomstskatt också alla sociala avgifter.
Härigenom föregick de statliga arbetsgivarna med gott exempel för alla andra
arbetsgivare att ge sina anställda denna service. Att bestämmelserna nu
försvunnit kan lätt tolkas som att regeringen tycker det är bättre att
människorna svävar i okunnighet om skatternas och avgifternas verkliga storlek.
Med dagens ADB-teknik torde en sådan information på lönebeskeden inte vålla
några nämnvärda tekniska eller praktiska svårigheter. Som begärs i motion Sk735
bör därför riksdagen uttala ett önskemål om att bestämmelserna återinförs.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels under moment 9 hemställt:
9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10, motiveringen)
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik
Hedlund (m) har anfört följande:
Vi noterar att motionären har avstått från att konkretisera vilka företeelser
på kapitalförsäkringsområdet som han anser så förgripliga att de bör
underkastas en skärpt kontroll. I stället talas det i svepande ordalag om
?tveksamma övertolkningar av domar i Regeringsrätten?, ?nya durkdrivna
konstruktioner vilkas lagenlighet aldrig har fått någon rättslig prövning? samt
?kapitalförsäkringar med skatteundandragande som lockbete?. Vi vill erinra om
att många transaktioner på försäkringsområdet som möjligen kan resultera i
skattefördelar är helt legitima. Enligt vår uppfattning är det redan på grund
av motionens bristande konkretion inte meningsfullt att ens pröva något
uttalande av riksdagen med utgångspunkt i motionen.
Vi vill emellertid inte bestrida att det på kapitalförsäkringsområdet finns
problem med den svenska beskattningen, särskilt utifrån det internationella
perspektivet. Problemen hänger samman med att beskattningen i Sverige på detta
område är hårdare än i många andra jämförbara länder och att Sverige mot
bakgrund av den nutida snabba rörligheten av pengar på det internationella
fältet har mycket svårt att hävda sina beskattningsanspråk. Ett näraliggande
exempel är den förmögenhetsskatteplikt och kontrolluppgiftsskyldighet för
utländska kapitalförsäkringar som infördes häromåret och som Moderaterna
motsatte sig av såväl principiella som praktiska och tekniska skäl.
I ett vidare perspektiv hänger de svenska problemen samman med den hårda
svenska beskattningen även på andra besläktade områden. Vi tänker bl.a. på den
svenska beskattningen av kapital och kapitalinkomster, t.ex. den ekonomiska
dubbelbeskattningen av aktievinster. Olika utredningar och rapporter under
senare tid har vittnat om de ökade svårigheterna att upprätthålla en godtagbar
nivå på kontrollen i fråga om olika transaktioner mellan personer i Sverige och
försäkringsbolag, banker och andra penninginstitut i andra länder, men enligt
vår mening är det fel väg att bygga ut kontrollen. I stället bör de svenska
skatterna göras mera lika vad som är vanligt i andra länder. Härigenom tar man
bort incitamentet för internationella transaktioner i syfte att undgå den
svenska skatten.
Av vad nu sagts framgår att vi anser att något uttalande i enlighet med vad
motionären begär inte kan komma på fråga. Vi avstyrker därför motion Sk801.
Särskilt yttrande
Statens företrädare vid ackord (mom. 4)
Per Rosengren (v) anför:
Som framhålls av v-ledamoten i lagutskottet finns det många goda skäl för att
kronofogdemyndigheten bör företräda staten också vid ackord. Jag utgår
emellertid från att frågan kommer att behandlas av Förmånsrättskommittén (Ju
1996:02, dir. 1995:163, 1997:26 och 1997:82) som kommer att avsluta sitt arbete
senare i år. I avvaktan härpå godtar jag regeringens nu framlagda förslag.
Lagutskottets yttrande
1997/98:LU3y
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 10 februari 1998 beslutat att bereda lagutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:65 Reformerat
förhandsbesked i skattefrågor, m.m. jämte eventuella motioner.
Lagutskottet har beslutat avge yttrande över dels propositionens förslag
såvitt gäller ackord och skuldsanering samt statens företrädare vid sådana
förfaranden (avsnitt 7), dels den med anledning av propositionen väckta
motionen 1997/98:Sk31 yrkande 4.
I motion 1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (båda fp) yrkas
avslag på propositionen. Lagutskottet uppfattar motionsyrkandet så att det
avser de delar av propositionen som inte berör lagutskottets beredningsområde.
Ackord
Regler om offentligt ackord finns i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
och i konkurslagen (1987:672). Ackord utgör ett alternativ till konkurs och
innebär en uppgörelse om att oprioriterade fordringar reduceras med en viss
procent av det ursprungliga beloppet. Bestämmelserna innebär att en uppgörelse
kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig
ackordförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande.
Vid sidan av offentligt ackord förekommer underhandsackord. Sådana ackord är
formlösa överenskommelser som ingås frivilligt och kräver samtycke av alla
berörda borgenärer.
Lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. (skatte-
ackordslagen) gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten
tillkommande fordran. Av 2 § och 3 § andra stycket framgår att
skattemyndigheten får anta förslag om ackord om det kan anses fördelaktigt för
det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen
om företagsrekonstruktion får enligt 3 § tredje stycket antas endast om övriga
borgenärer som ackordet angår godkänt det. Prövningen av ett förslag om ackord
förutsätts vara inriktad på en affärsmässig jämförelse, och det bör vara
klarlagt att ett ackord skall ge minst så mycket som ett exekutivt förfarande
för att förslaget skall förtjäna att prövas närmare.
I propositionen konstateras att det i dag inte finns något uttryckligt stöd
för skattemyndigheten att vägra anta ett ackordsförslag när jämförelsen
visserligen rent ekonomiskt utfaller till ackordets fördel, men det finns andra
omständigheter som talar mot ackord. Vad det närmast gäller är brottslighet
eller illojalt förfarande från företagsledningens sida. Möjligheterna att
beakta omständigheter av det slaget har inte heller berörts i förarbetena till
gällande bestämmelser.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en uttrycklig bestämmelse skall
införas i skatteackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas,
trots att det är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn
till gäldenärens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som
olämpligt från allmän synpunkt. Härigenom görs det tydligt att prövningen inte
kan inskränka sig till enbart en ekonomisk jämförelse av utfallet mellan ackord
och ett exekutivt förfarande. Av propositionen framgår att brottsligt eller
annat mot samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel
på sådana omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas,
trots att det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening.
Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från lagutskottets sida.
I likhet med regeringen anser utskottet att det bl.a. från
rättssäkerhetssynpunkt får anses vara en fördel om det framgår av en uttrycklig
bestämmelse att hänsyn av det slag som det är fråga om skall vägas in i
bedömningen.
Skuldsanering
Genom skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli 1994,
infördes möjligheter för privatpersoner att under vissa förutsättningar helt
eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda (prop. 1993/94:123, bet.
LU26). Som allmänna villkor för skuldsanering gäller att gäldenären är
insolvent och så skuldsatt att han inte inom överskådlig tid kan betala sina
skulder. Vidare krävs att det vid en allmän bedömning framstår som skäligt att
bevilja gäldenären skuldsanering.
Skuldsaneringsförfarandet innehåller tre steg. I det första steget, som i
huvudsak lämnats utanför det lagreglerade området, skall gäldenären själv
försöka träffa en uppgörelse med samtliga borgenärer. Om detta inte lyckas,
skall gäldenären hos kronofogemyndigheten i ett andra steg kunna ansöka om
frivillig skuldsanering. Med sådana frivilliga skuldsaneringar avses att
gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten upprättar ett förslag till
skuldsanering som godtas av samtliga borgenärer. Kronofogdemyndigheten skall
fastställa ett sådant förslag. Om någon borgenär motsätter sig förslaget, skall
kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till tingsrätten som i ett tredje steg
kan besluta om tvingande skuldsanering. En skuldsanering skall regelmässigt
vara förenad med en betalningsplan för gäldenären. En sådana betalningsplan
innebär att gäldenären under en period av som regel fem år skall leva på
existensminimum och att betalningsförmågan därutöver skall komma borgenärerna
till godo.
Av 2 § och 3 § tredje stycket skatteackordlagen framgår att skattemyndigheten
får godta förslag om frivillig skuldsanering om förutsättningarna för
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är uppfyllda. Av detta följer att
staten under vissa förutsättningar kan godta ett förslag även om det inte kan
anses vara till fördel för det allmänna. Skattemyndighetens behörighet att
under dessa förutsättningar godta förslag om frivillig skuldsanering gäller
endast vid handläggningen hos kronofogdemyndigheten i det andra steget av
skuldsaneringsförfarandet. I det första oreglerade steget gäller att
skattemyndigheten kan sätta ned sin fordran endast om det är till fördel för
det allmänna.
I propositionen föreslås en ändring i skatteackordslagen så att det blir
möjligt för staten att genom att sätta ned sin fordran medverka i
skuldsaneringen i det första steget på samma villkor som i det andra steget. På
motsvarande sätt som vid underhandsackord bör ett krav vara att även övriga
borgenärer som skuldsaneringen angår bör göra motsvarande eftergift.
Lagutskottet erinrar om att den nu aktuella frågan varit föremål för
behandling av utskottet våren 1997 i betänkandet 1996/97:LU6 med anledning av
dels en motion, dels Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 angående
tillämpningen av skuldsaneringslagen. Utskottet uttalade därvid önskemål om att
regeringen på lämpligt sätt bringar klarhet om lagstiftningens innebörd
angående villkoren för att skattemyndigheten skall kunna godta en frivillig
skuldsanering i steg ett. Uttalandet gjordes mot bakgrund av att det framkommit
att staten genom skattemyndigheten i flera fall inte medverkat i skuldsanering
i steg ett trots att övriga borgenärer varit beredda att medverka och
förutsättningar funnits att genomföra skuldsanering i det andra steget.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen nu framlagt förslag
som på ett otvetydigt sätt möjliggör för staten att godta förslag om
skuldsanering i steg ett under samma förutsättningar som i steg två.
Statens företrädare vid ackord och skuldsanering
Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av två slag -
allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i huvudsak mål om uttagande av
böter, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får
utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda.
Verkställighet enligt UB handhas av kronofogdemyndigheten.
I allmänna mål har kronofogdemyndigheten dubbla funktioner; förutom att som
exekutiv myndighet handlägga målet har myndigheten till uppgift att i egenskap
av företrädare för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske
tillvarata borgenärens rätt. Enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. (indrivningslagen) företräds staten vid indrivning av statens
fordringar på skatter, avgifter m.m. av kronofogdemyndigheten. Detta innebär
bl.a. att kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i
konkurs och att myndigheten skall bevaka den rätt i konkursen som med anledning
av en fordran tillkommer det allmänna. Kronofogdemyndigheten får även ansöka om
likvidation och företagsrekonstruktion. Myndigheten skall också företräda det
allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av
skatteackordslagen.
Enligt 2 § skatteackordslagen fattas beslut om att anta förslag om ackord
eller godta förslag om frivillig skuldsanering av skattemyndigheten i det län
där gäldenärens hemortskommun är belägen. Detta innebär att skattemyndigheten
fattar beslut å det allmännas vägnar om att anta förslag om ackord och
skuldsanering som innefattar fordringar på skatter, avgifter m.m.
Spörsmålet om vem som skall företräda staten vid ackord och skuldsanering
m.m. har behandlats av lagutskottet vid ett fletal tillfällen (se yttr.
1992/93:LU6y och bet. 1993/94:LU26). Vid behandlingen av regeringens
proposition 1995/96:5 om lag om företagsrekonstruktion hemställde lagutskottet
våren 1996 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:LU11 att riksdagen
som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om statens
borgenärsfunktion vid ackord. Utskottet ansåg att starka skäl talade för att
regeringen förutsättningslöst borde utreda frågan om vilken myndighet som skall
företräda staten vid ackord som omfattar skatter och allmänna avgifter.
Utskottet uttalade vidare att det torde vara lämpligt att i sammanhanget på
nytt överväga frågan om statens borgenärsfunktion vid skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen. Det borde ankomma på regeringen att närmare bestämma
formerna för utredningsarbetets bedrivande. Utskottet underströk vikten av att
utredningen bedrevs skyndsamt.
I november 1996 gav regeringen Riksskatteverket i uppdrag att i enlighet med
riksdagens tillkännagivande utreda frågan om vilken myndighet som skall
företräda staten som borgenär vid ackord och skuldsanering som omfattar skatter
och allmänna avgifter. Riksskatteverket redovisade uppdraget i en rapport som
överlämnades till regeringen sommaren 1997 (dnr 9448-96/920). Rapporten har
remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposition.
I propositionen föreslår regeringen att uppgiften att företräda det allmänna
som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. vid skuldsanering skall
flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. När det gäller
ansvaret för prövningen av frågor om skatteackord föreslås att detta skall vara
delat på det sättet att skattemyndigheten har det grundläggande ansvaret, med
möjlighet att uppdra åt kronofogemyndigheten att svara för prövningen när det
är lämpligt i det enskilda fallet.
I motion 1997/98:Sk31 kritiserar Bo Lundgren m.fl. (m) förslaget såvitt
gäller skatteackord. I motionen anförs att staten normalt vid förhandlingar med
gäldenären om betalning av restförd skatt företräds av kronofogdemyndigheten.
Denna myndighet har härigenom erfarenhet av direktkontakt med gäldenären och
vid ackord ofta även med dennes borgenärer. I samband med dessa kontakter
inhämtar kronofogdemyndigheten information också om påförda skatter som ännu ej
hunnit restföras och eventuella taxeringar. Med dessa kunskaper om gäldenärens
förhållanden söker kronofogdemyndigheten driva in skatterna, varvid myndigheten
analyserar gäldenärens ekonomiska ställning och informerar sig om övriga
borgenärers anspråk. Vidare undersöker kronofogdemyndigheten gäldenärens
framtida möjligheter att kunna betala sina skulder. I motionen anförs vidare
att det vid ackordsförhandlingar alltid är tidsbrist varför staten bör
företrädas av den som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden.
Skattemyndigheten har, enligt motionärernas mening, förtjänster när det gäller
utredningar om vilka skatter som skall påföras och känner till hur den
skattskyldiges förhållanden i detta hänseende ser ut. I övrigt är gäldenären
inte känd för skattemyndigheten. Under dessa förhållanden ter det sig, enligt
motionärernas mening, svårförståeligt att staten skall företrädas av någon
annan än kronofogdemyndigheten.
Vad först gäller frågan om statens företrädare vid skuldsanering vill
lagutskottet erinra om att utskottet redan i samband med skuldsaneringslagens
tillkomst ifrågasatte om inte statens borgenärsfunktion vid skuldsanering borde
innehas av kronofogdemyndigheten i stället för av skattemyndigheten (bet.
1993/94:LU26). Utskottets betänkligheter har numera besannats. Av
Konsumentverkets rapport (1995/96:34) om utvärdering av skuldsaneringslagen och
Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 framgår att den nuvarande ordningen
inte fungerar tillfredsställande. Vid den av lagutskottet hösten 1996 anordnade
offentliga utfrågningen om tillämpningen av skuldsaneringslagen gjordes också
från många håll gällande att skattemyndigheten har uppfattats som den som
bromsar och säger nej till de flesta uppgörelser i det första och andra steget
(bet. 1996/97:LU6). Av Riksskatteverkets rapport, som ligger till grund för
föreliggande förslag, framgår dessutom att skattemyndigheterna, tvärtemot vad
som förutsattes vid skuldsaneringslagens tillkomst, har ansett sig behöva
avsätta inte obetydliga resurser för arbetet med skuldsanering. Detta kan,
såsom regeringen också framhåller, inte förstås på annat sätt än att ordningen
med kronofogdemyndigheten som skuldsaneringsmyndighet och skattemyndigheten som
borgenärsföreträdare medför åtskilligt dubbelarbete.
Lagutskottet anser mot bakgrund av vad som sålunda anförts att övervägande
skäl talar för att borgenärsuppgiften vid skuldsanering flyttas till
kronofogdemyndigheten.
När det sedan gäller frågan om statens företrädare vid ackord kan enligt
lagutskottets mening skäl anföras både för och emot den ordning som regeringen
föreslår. Framför allt kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om inte
borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs,
företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens
företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. En särskild ordning när
det gäller skatteackord där skattemyndigheten har den grundläggande
behörigheten men med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att ta över
ansvaret i enskilda fall kan dessutom innebära svårigheter för de berörda att
veta vilken myndighet som i ett visst ärende är behörig att pröva en
ackordsfråga. Som anförts i propositionen finns det emellertid betydande
fördelar med förslaget som bl.a. innebär att respektive myndighets kompetens
och kunskap kan tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Lagutskottet delar
inte den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31 om de negativa
konsekvenserna av den av regeringen föreslagna ordningen. Utskottet vill för
sin del inte motsätta sig att förslaget genomförs men anser samtidigt att det
finns anledning för regeringen att noga följa utvecklingen och vid behov
återkomma till riksdagen i frågan.
Med det anförda förordar lagutskottet att skatteutskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande
4.
Stockholm den 3 mars 1998
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),
Eva Persson Sellin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Kerstin Heinemann
(fp).
Avvikande mening
Statens företrädare vid ackord
Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens
företrädare vid ackord och skuldsanering som börjar med ?När det? och slutar
med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:
Beträffande frågan om statens företrädare för det allmänna vid ackord delar
utskottet den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31. Utskottet anser
således att regeringens förslag i denna del inte bör genomföras utan förordar i
stället en ordning som innebär att kronofogemyndigheten skall företräda det
allmänna också vid ackord. Härigenom uppnås en enhetlighet på så sätt att
borgenärsfunktionen blir densamma vid konkurs, företagsrekonstruktion,
skuldsanering och ackord.
Utöver vad som anförts i motionen vill utskottet peka på att regeringens
förslag medför osäkerhet för enskilda att veta vilken myndighet som i ett visst
fall är behörig att pröva ackorsfrågan. Regeringens förslag skapar också behov
av ytterligare regleringar om en särskild underrättelseskyldighet från
skattemyndighetens sida och särskilda riktlinjer från Riksskatteverket.
Vad lagutskottet sålunda anfört innebär att utskottet anser att motion
1997/98:Sk31 yrkande 4 bör bifallas.
Särskilt yttrande
Statens företrädare vid ackord
Tanja Linderborg (v) anför:
Enligt min mening finns det många goda skäl för att kronofogdemyndigheten bör
företräda staten också vid ackord. Jag utgår emellertid från att frågan kommer
att behandlas av Förmånsrättskommittén. I avvaktan på att kommittén slutför
sitt arbete anser jag att regeringens nu framlagda förslag tills vidare bör
godtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna...........................................16
Motioner väckta med anledning av propositionen.....16
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997...16
Yttrande från annat utskott..........................17
Utskottet............................................17
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor...........17
Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet18
Ersättning till den enskilde.......................19
Statens företrädare vid ackord.....................20
Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering....21
Taxeringsperiod m.m................................21
Omprövning.........................................23
Kvarskatt..........................................24
Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked......25
Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar.25
Hemställan.........................................26
Reservationer........................................27
1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1 3 och 11 i
motsvarande del m, fp, kd)
27
2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del m)
29
3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6 v)...............30
4. Omprövning (mom. 7 m, kd).....................30
5. Kvarskatt (mom. 8 v)..........................31
6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9 m, fp)32
7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10,
motiveringen m) 32
Särskilt yttrande ...................................33
Statens företrädare vid ackord (mom. 4 v)........33
Lagutskottets yttrande 1997/98:LU3y..................34