1997/98
NU14
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1997/98:121 om riktlinjer för Telia AB:s verksamhet,
dels fyra motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels - delvis - en motion från allmänna motionstiden 1996,
dels - delvis - tre motioner från allmänna motionstiden 1997.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om riktlinjer för Telias verksamhet.
Enligt dessa skall huvudinriktningen för Telia i fortsättningen vara att i
Norden och inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i vid bemärkelse. I
huvudinriktningen skall ingå den internationella verksamhet som är nödvändig
för att tillhandahålla dessa tjänster. Utskottet anser att det är viktigt att
Telia ges med andra operatörer likvärdiga förutsättningar. När det gäller en
privatisering av Telia, som förordas i några motioner, konstaterar utskottet
att någon ändring av Telias ägarstruktur för närvarande inte är aktuell.
I en reservation (m, fp, kd) avstyrks propositionen. I stället föreslås att
riksdagen skall uttala sig för en privatisering av Telia, bl.a. av det
principiella skälet att konkurrensutsatt verksamhet inte skall bedrivas i
statlig regi. Modifieringar av regeringens förslag till riktlinjer för Telia
förordas i två reservationer (v; mp).
Propositionen
I proposition 1997/98:121 föreslås att riksdagen godkänner regeringens för-slag
om riktlinjer för Telias AB:s framtida verksamhet (avsnitt 6).
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1997/98:N17 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
privatisering av Telia.
1997/98:N18 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen med avslag på propositionen bemyndigar regeringen att sälja ut
aktieinnehavet i Telia AB.
1997/98:N19 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
av Telias huvudsakliga riktlinjer skall vara att informationstekniken görs
tillgänglig för alla i landet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Telias
roll i förverkligandet av målet att samtliga hushåll och företag i hela lan-det
skall ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster
på lika villkor,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det
samhällsekonomiska ansvaret skall komma i första hand, framför det
företagsekonomiska.
1997/98:N20 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag till riktlinjer för Telia AB:s framtida
verksamhet,
2. beslutar uppdra åt regeringen att förbereda ett kapitaltillskott i
enlighet med styrelsens förslag,
3. beslutar bemyndiga regeringen att privatisera Telia,
4. hos regeringen begär förslag till nya riktlinjer vad gäller
innehållstjänster i enlighet med vad i motionen anförts.
Den motion från allmänna motionstiden 1996 som behandlas här är
1996/97:T917 av Åke Carnerö (kd) såvitt gäller yrkandet (15) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av
Telia.
De motioner från allmänna motionstiden 1997 som behandlas här är följande:
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (14) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ägandet av Telia och andra dataföretag.
1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (12) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
snabb privatisering av Telia AB.
1997/98:N209 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
privatisering av Telia.
Utskottet
Propositionen
Bakgrund
Televerket ombildades den 1 juli 1993 till ett av staten helägt aktiebolag,
Telia AB (prop. 1992/93:200, bet. TU30). Huvudmotivet var att aktiebolagsformen
ansågs utgöra en lämplig associationsform för konkurrensutsatt verksamhet. I
samband med bolagiseringen fastlade riksdagen att huvudinriktningen för Telia
är att erbjuda telekommunikationstjänster på den svenska telemarknaden. Annan
verksamhet än kärnverksamheten kan bedrivas under förutsättning att den
kompletterar huvudinriktningen och bidrar till att stärka koncernens lönsamhet
och att det sker under rimligt risktagande. Det primära verksamhetsmålet angavs
vara att ge tillfredsställande avkastning på eget kapital och utdelning till
ägaren.
Riksdagen beslöt våren 1997 om ändrade telepolitiska mål (prop. 1996/97: 61,
bet. TU5). Det övergripande målet är att enskilda och myndigheter i landets
olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Statens
aktier i Telia förvaltas sedan den 1 september 1997 inom Regeringskansliet av
Närings- och handelsdepartementet.
Utvecklingen inom telebranschen präglas av snabba förändringar, konstateras
det i propositionen. Den tekniska utvecklingen fortgår oavbrutet, med nya
produkter och tjänster. Marknaderna liberaliseras i snabb takt, och från den 1
januari 1998 har huvuddelen av Europas telemarknader öppnats för konkurrens.
Detta har sin grund i de beslut som fattats inom EU. I flertalet länder i
Europa råder nu full konkurrens, och i många länder har en delprivatisering
skett, sägs det. Strukturutvecklingen kan beräknas medföra att det inom varje
land kommer att finnas ett flertal operatörer. Förutom allianser mellan
traditionella teleoperatörer börjar det även bildas allianser mellan
teleoperatörer och medieföretag samt mellan teleoperatörer och dataföretag,
påpekar regeringen.
Telias rörelseintäkter var 46,4 miljarder kronor år 1997, en ökning med 7 %
jämfört med år 1996. Telias finansiella ställning har förbättrats väsentligt
sedan bolaget bildades år 1993 men är fortfarande något svagare än det som
redovisas för liknande operatörer i andra länder. Företaget uppvisade år 1997
en soliditet på 35,6 % och en räntabilitet på eget kapital efter skatt på 12,4
%. Telias investeringar uppgick till 11,8 miljarder kronor år 1997, varav ca 10
miljarder kronor avsåg investeringar i Sverige. Kostnaderna för tillämpad
forskning och utveckling var 1,7 miljarder kronor år 1997.
Telias verksamhet bedrivs inom följande åtta affärsområden:
1. Publik telekommunikation - vidareutvecklar och levererar Telias
traditionella tjänster till konsumentmarknaden, dvs. hushåll och små företag.
2. Företagskommunikation - utvecklar och levererar teletjänster och
datakommunikation till medelstora och stora företag samt till myndigheter,
kommuner och landsting.
3. Network Services - utvecklar och tillhandahåller nätkapacitet för fasta
teletjänster samt för kabel-TV-tjänster.
4. Mobil kommunikation - utvecklar och levererar mobila teletjänster.
5. International - inbegriper Telia Overseas (med uppgift att investera i
telekommunikationsrelaterade projekt i regioner utanför Europa) och alliansen
Unisource (för globala tjänster i samverkan med telebolagen i Schweiz och
Holland) samt Telia Swedtel (Telias internationella konsultföretag).
6. Infomedia Services - utvecklar nya telekombaserade informationstjänster
såsom informationssökning, elektronisk handel, marknadsföring, utbildning,
fritid och underhållning.
7. Financial Services - inbegriper Telia Finans (finansieringslösningar),
Telaris (fastigheter), Treasury (internbank) och Telia Försäkring/Telia
Reinsurance (internt försäkringsbolag).
8. System och Service - ansvarar för försäljning och service av kundplacerad
utrustning.
Förvaltningen av Telia och Telias huvudinriktning
Regeringen gör bedömningen att Telia i huvudsak bör ha samma möjligheter att
utvecklas som övriga aktörer på marknaden. Regeringen avser att utöva ett
professionellt och affärsmässigt ägande av Telia. En målsättning bör därvid
vara att avkastningen skall ligga på i stort sett samma nivå som gäller för
övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa.
Regeringen föreslår att huvudinriktningen för Telia i fortsättningen skall
vara att i Norden och inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i vid
bemärkelse. I huvudinriktningen skall ingå den internationella verksamhet som
är nödvändig för att tillhandahålla dessa tjänster. Telia skall erbjuda
telekombaserade informationstjänster, där Telias roll är att paketera
information till tjänster som görs tillgängliga via Telias olika nät. Annan
verksamhet, t.ex. internationella telekommunikationsinvesteringar som inte
ingår i huvudinriktningen, skall bedrivas under förutsättning att den bidrar
till att stärka Telias lönsamhet och sker med en avkastning som står i
överensstämmelse med det risktagande verksamheten innebär; verksamheten skall
komplettera huvudinriktningen. Telia skall ha frihet att genom strukturaffärer
av olika slag sammanföra delar av sin verksamhet med andra operatörers.
Genom en generell utformning av regleringen med samma villkor för alla
operatörer och utan särregler för Telia gör staten en tydlig åtskillnad mellan
sin roll som reglerare av telemarknaden och sin roll som ägare till den största
aktören, anförs det i propositionen. Närings- och handelsdepartementet
förvaltar, som tidigare nämnts, statens ägande i Telia. Sverige uppfyller
härmed, säger regeringen, de krav som ställts upp i ett EG-direktiv
(90/387/EEG) om upprätthållande av den inre marknaden för teletjänster genom
att tillhandahålla öppna nät och som innebär att medlemsländerna måste
särskilja sitt ägande från sin regleringsroll. Regeringen avser att i
förvaltningen av Telia se till att det avkastningskrav som staten ställer
ligger i linje med vad som gäller för konkurrenterna i Sverige och utomlands.
Telia måste få verksamhetsförutsättningar som i huvudsak överensstämmer med
konkurrenternas när det gäller verksamhetens inriktning, anför regeringen. Om
Telia inte kan öka sina intäkter genom vidgad geografisk marknad och med nya
produkter får det negativa konsekvenser för bolaget. Med hänsyn till den
tekniska utvecklingen och förändringarna på marknaderna är det enligt
regeringens mening inte möjligt att avgränsa Telias verksamhet till endast
telefoni. Telekommunikationer i vid mening bör sålunda vara bolagets
arbetsområde. Telia har börjat bearbeta nya marknader utanför Sverige och
börjat utveckla sina tjänster mot högre förädling och ökat innehåll. Denna
huvudinriktning bör utvecklas vidare.
Det krävs en precisering av Telias inriktning på informationsområdet, sägs
det vidare i propositionen. Telia behöver komplettera det traditionella
telefoniområdet med olika innehållsrelaterade tjänster och produkter. Att Telia
skulle etablera sig som producent av innehåll, t.ex. TV-program, som bygger på
information utan koppling till telekommunikationsverksamheten får dock anses
ligga utanför en naturlig utveckling, anser regeringen. Strukturering och
paketering av information är ett område där Telia bör ha möjlighet att arbeta.
Företaget bör emellertid inte självt eller som delägare sammanställa program
till traditionella radio- och TV-kanaler.
Utvecklingen på Telias område är snabb och det bör därför ankomma på
regeringen att fatta närmare beslut om Telias verksamhet om så erfordras,
anförs det i propositionen. Det grundläggande är att Telia skall ha i huvudsak
samma förutsättningar för sin verksamhet som övriga aktörer och att staten
skall ha fullgod avkastning på det kapital som arbetar i Telia.
Regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen i den mån det blir
aktuellt med ändringar i ägarstrukturen. För närvarande är detta inte aktuellt,
påpekas det. Telia har enligt regeringens bedömning för närvarande inte något
ytterligare kapitalbehov. Skulle Telias fortsatta expansion komma att kräva
ytterligare kapitalinsatser är regeringen beredd att återkomma till riksdagen
med förslag.
Med anledning av riksdagens beslut som en följd av propositionen kommer
bolagsordningen för Telia att ändras. Det blir sedan styrelsens uppgift att,
baserat på detta, utforma mål och strategier för Telias verksamhet.
Motionerna
Regeringens förslag bör avslås, anförs det i motion 1997/98:N17 (m). Moderata
samlingspartiet anser att Telia bör sättas överst på privatiseringslistan och
säljas inom en snar framtid, sägs det. En stor del av aktierna bör erbjudas
allmänheten via börsen. En börsintroduktion av Telia kan skapa en ny svensk
folkaktie på samma sätt som skedde vid privatiseringarna av Assi Domän AB och
dåvarande Pharmacia AB, menar motionärerna. De anger följande skäl för en
privatisering:
1. En privatisering ger Telia bättre tillgång till kapital och bättre
möjligheter att expandera. Som statsägt företag kan Telia inte få kapital från
riskkapitalmarknaden. Genom ökad tillgång till kapital får Telia bättre
investeringsmöjligheter.
2. En privatisering ger Telia större operationell flexibilitet.
3. En utförsäljning har stort stöd i företagets ledning och bland dess
anställda.
4. En privatisering bör genomföras skyndsamt för att undvika en minskning av
Telias värde.
Målsättningen med privatiseringen av Telia är att företaget långsiktigt skall
vara ett bland flera stora svenska exportföretag inom den kunskapsintensiva
delen av näringslivet, anför motionärerna. Därigenom kan den kritiska massan av
högteknologiska svenskbaserade företag inom tele-, IT-, elektronik- och
mediebranscherna stärkas. Efter en första delprivatisering bör ytterligare
försäljningar av statens aktier i Telia ske efter en lämplig tid, anser
motionärerna.
Också i motion 1997/98:N209 (m) förordas en privatisering av Telia.
Motiveringen är i stort sett likalydande med motiveringen i den nyssnämnda
motionen.
Även i motion 1997/98:N18 (fp) föreslås att riksdagen skall avslå
propositionen och att regeringen skall bemyndigas att sälja ut aktieinnehavet i
Telia. Folkpartiet liberalernas principiella hållning till kommunala och
landstingskommunala bolag är att de på sikt skall avvecklas eller säljas till
privata intressen, sägs det i motionen. Detta gäller i stor utsträckning också
statliga bolag. Den bolagisering som ägde rum under den borgerliga
regeringsperioden syftade till att förbereda företagen för en framtida
försäljning, erinrar motionärerna om. Som argument för Folkpartiets
principiella ståndpunkt anför de bl.a. att medborgarnas insyn är begränsad i
offentliga bolag och att konkurrensen snedvrids. Därför bör offentligt ägda
bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad privatiseras, medan övriga
verksamheter bör återgå till förvaltningsform. En försäljning av Telia torde
knappast behöva förknippas med särskilda villkor vad avser accessnätet och dess
tillgänglighet, anser motionärerna. De menar att det med en helt avreglerad
telemarknad, med många stora aktörer och en snabbt ökande konkurrens inte finns
några skäl kvar för att behålla Telia i statlig ägo. Därtill kommer Telias
behov av riskkapital samt möjligheter att agera på den avreglerade marknaden.
Förslagen i propositionen är ytterligare ett skäl till att sälja Telia, säger
motionärerna; ett statligt bolag bör inte agera på den internationella
marknaden. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att sälja aktieinnehavet i
Telia. Skulle detta yrkande avslås anser motionärerna att propositionen skall
avslås med hänvisning till att ett statligt bolag inte bör agera på en
internationell marknad.
Skall Telia kunna stärka sin ställning måste företaget snarast privatiseras,
anförs det i motion 1997/98:Kr302 (fp). Motionärerna pekar på att Telias
ställning har byggts upp under en mycket lång period av monopol för Televerket
- ett monopol som kritiserades under hela 1980-talet av Folkpartiet. Det faktum
att Telia nu kan agera med en stark finansiell grund, som bygger på tidigare
riksdagsbeslut, gör det särskilt angeläget för riksdagen att få tillfälle att
ta ställning till Telias inriktning, menar motionärerna. De hävdar att
grundtanken i Telias pågående mediesatsning är att man vill åstadkomma en
vertikal integration. Telias expansion på medieområdet innebär att ett nytt och
dominerande statligt mediebolag håller på att växa fram, vilket från
principiella utgångspunkter är mycket oroande, anför motionärerna. De anser att
om staten skulle gå in på den kommersiella mediemarknaden med den kraft som
Telia planerar är det en allvarlig yttrandefrihetsfråga och ett starkt skäl för
att statens band med Telia bör lösas.
I motion 1997/98:N19 (v) begärs uttalanden av riksdagen i tre avseenden - om
att en av Telias huvudsakliga riktlinjer skall vara att informationstekniken
görs tillgänglig för alla i landet, om Telias roll i förverkligandet av målet
att samtliga hushåll och företag i hela landet skall ha tillgång till
lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor samt om
att det samhällsekonomiska ansvaret hos Telia skall komma i första hand,
framför det företagsekonomiska. Motionärerna saknar en aspekt bland de
riktlinjer som anges i propositionen, nämligen att informationstekniken måste
göras tillgänglig för alla i landet på motsvarande sätt som gäller för post-
och teletjänster. Lika förutsättningar i hela landet är en mycket viktig
regionalpolitisk fråga, sägs det. Regeringens uttalande att hushållens behov
skall beaktas är, enligt motionärerna, otillräckligt. De anser att målet skall
vara att samtliga hushåll och företag i hela landet skall ha tillgång till
lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor.
Motionärerna anser vidare att regeringens krav på att Telias avkastning skall
ligga på samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i
Europa motverkar det grundläggande syftet med verksamheten. Det finns flera
exempel - Statens järnvägar (SJ) och Posten - på att kravet på avkastning lett
till rationaliseringar som ger negativa konsekvenser för både kunder och
personal. Dessa verksamheter tillkom inte för att generera företagsekonomiska
vinster i första hand, utan för att garantera alla människor i hela landet en
god service till rimliga priser, säger motionärerna och menar att det
samhällsekonomiska ansvaret måste komma i första hand, det företagsekonomiska i
andra hand. Det är, enligt motionärerna, bra att Telia nu ges möjlighet att ge
sig in på nya områden. Vänsterpartiet anser att staten även i fortsättningen
skall stå som ägare till Telia, och motionärerna motsätter sig eventuella
framtida förslag om ändringar, i betydelsen utförsäljning av aktier. Om
ytterligare kapitalinsatser krävs får detta lösas på annat sätt.
Staten bör aktivera sitt ägande i sina IT-relaterade företag - och inte sälja
ut de strategiska tillgångarna till privata intressen - föreslås det i motion
1997/98:Fi209 (v). Motionärerna hänvisar till att fackklubbar (SEKO) på Telia i
en debattskrift har krävt att ägaren, staten, redogör för sina avsikter med
Telia och att företaget skall vara ?en motor för IT-utvecklingen? i Sverige.
Regeringens förslag till riktlinjer för Telias framtida verksamhet bör
avslås, anförs det i motion 1997/98:N20 (kd). Riksdagen bör också uppdra åt
regeringen att förbereda ett kapitaltillskott i enlighet med förslag från
Telias styrelse och bemyndiga regeringen att privatisera Telia. Vidare bör
riksdagen hos regeringen begära förslag till nya riktlinjer vad gäller
innehållstjänster i enlighet med vad som anförs i motionen. Regeringen saknar
en rationell hållning till Telia och annan statlig konkurrensutsatt
näringsverksamhet, anser motionärerna och hävdar att intern splittring och
ideologisk vånda leder till felaktiga beslut och därmed ett sjunkande värde på
hela Teliakoncernen. Vid beslutet våren 1997 om ändrade telepolitiska mål
förmådde inte regeringen att samla sig till en uppfattning i viktiga
framtidsfrågor för Telia, säger motionärerna. Det gällde främst beträffande
styrelsens begäran om kapitaltillskott för att klara framtida
investeringsbehov. Regeringen föreslår nu att Telia genom ägardirektiv skall
åläggas sådana restriktioner i sin verksamhet att något nytt ägarkapital inte
skall behöva tillskjutas, säger motionärerna. Eftersom den tekniska
utvecklingen är mycket snabb, och utvecklingen går mot en
telekommunikationsmarknad utan nationsgränser, anser de att det är fatalt att
regeringen ålägger Telia snäva ägardirektiv och samtidigt vägrar bredda ägande
och kapitalbas. Målsättningen att Telias avkastning skall ligga på i stort sett
samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa är
riktig, anser motionärerna, som dock menar att regeringen föreslår alltför
kraftiga begränsningar för såväl det geografiska verksamhetsområdet som
verksamheten på medieområdet. Villkoren för en framtida satsning på
innehållstjänster måste redas ut när det gäller att konkurrera med andra som
har intresse av att distribuera sådana kanaler i Telias nät, säger motionärerna
vidare. Regeringen konstaterar, som nämnts, att en sådan utveckling får anses
ligga utanför en naturlig utveckling. En satsning på innehållstjänster är
mycket kapitalkrävande och skulle kräva ett kapitaltillskott via en
delprivatisering, säger motionärerna och konstaterar att Telia enligt
regeringens bedömning för närvarande inte har något kapitalbehov. Här skiljer
sig ägarens uppfattning på ett markant sätt från styrelsens uppfattning och
dess begäran om ett kapitaltillskott, hävdar motionärerna och påtalar att detta
förhållande inte kommenteras i propositionen. Regeringens fasthållande vid
helstatligt ägande av Telia kombinerat med snäva ägardirektiv framstår som
otidsenligt och kontraproduktivt, sägs det avslutningsvis.
Även i motion 1996/97:T917 (kd) förordas en utförsäljning av Telia. Sverige
håller, enligt motionären, på att få två separata telenät - dels Telias nät,
dels ett nät för andra operatörer. Detta andra nät, som är rikstäckande, består
av Banverkets, Affärsverket svenska kraftnäts och Teracom Svensk Rundradio AB:s
nät som stomme och med kommunala nät i samverkan med nya teleoperatörer, säger
motionären. När den alternativa infrastrukturen finns tillgänglig kan värdet av
Telias nät komma att sjunka, hävdar motionären. Han anser att staten bl.a. av
detta skäl bör påbörja en utförsäljning av aktier i Telia, i samband med att en
nödvändig ökning av det egna kapitalet åstadkoms via aktiemarknaden.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog senast våren 1998 motioner med förslag om utförsäljning av
statliga företag (bet. 1997/98:NU10). I reservationer (m, fp, kd; c; mp)
redovisades respektive partiers syn i frågan om statligt ägande av företag.
Utskottet har också nyligen i sitt yttrande (1997/98:NU8y) till finansutskottet
över 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) avstyrkt
motionsyrkanden om försäljning av statliga företag. I avvikande meningar (m,
fp, kd; c) redovisades respektive partiers ståndpunkter i frågan. Hösten 1997
avslog riksdagen ( i anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse
1997/98:20 med redogörelse för företag med statligt ägande ( motioner med krav
på dels att syftet med det statliga ägandet skall redovisas för varje företag,
dels att en statlig ägarpolicy skall utarbetas. Motionerna följdes upp i
reservationer (m, c, fp, kd; mp).
Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande (prop.
1995/96:141, bet. NU26), enligt vilka följande huvudprinciper skall gälla för
förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning
på det kapital företaget representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall med
utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och
vidta erforderliga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på
effektivitet, avkastning och strukturanpassning.
Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att ( med vissa givna
restriktioner ( kunna minska statens ägande i åtta angivna företag, nämligen
Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB,
AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta
bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år 1991 (prop.
1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende Nordbanken (Holding) AB, Securum AB och Svenska
Skogsplantor AB skall fortsätta att gälla.
Utskottet har nyligen behandlat ett förslag från Riksdagens revisorer
angående statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9, bet. NU15). Revisorerna
lämnar förslag rörande mål och styrformer, styrelseledamöters roll,
arbetsorganisationen inom Regeringskansliet, insyn och revision samt rörande
dotterbolag till statliga bolag. Utskottet avstyrkte förslaget, liksom de
aktuella motionsyrkandena, i avvaktan på pågående arbete inom
Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd) följdes förslaget upp. I
betänkandet avstyrktes också motionsyrkanden om utförsäljning av statliga
företag. I reservationer (m, fp, kd; c; mp) redovisades återigen respektive
partiers ståndpunkter i frågan. Riksdagen fattar beslut i början av juni 1998.
Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation
(1997/98:142) av Per Westerberg (m) om Telia och det norska bolaget Telenor. I
sitt svar angav näringsministern bl.a. att någon privatisering av Telia genom
börsnotering inte är aktuell.
I motion 1997/98:N20 (kd) hänvisas bl.a. till ?Telias styrelses uppfattning
och entydiga begäran om ett kapitaltillskott?. Enligt uppgift har Telia dock
inte framfört någon framställan till Närings- och handelsdepartementet om
kapitaltillskott. I departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla
(Ds 1996:38), som publicerades våren 1996, anförs följande beträffande frågan
om kapitaltillskott: ?Telia bör under de närmaste åren få ett kapitaltillskott.
Den exakta storleken på kapitaltillskottet och tidpunkten för tillskottet bör
fastställas senast under år 1997. Mot bakgrund av de stora förändringar som
sker på telemarknaden kan det dessutom bli nödvändigt med ytterligare
kapitaltillskott framöver.? I propositionen sägs beträffande promemorians
förslag om ett kapitaltillskott att Telia, enligt regeringens bedömning, för
närvarande inte har något kapitalbehov.
I motion 1997/98:N17 (m) anförs bl.a. att en privatisering av Telia bör
genomföras skyndsamt för att undvika en minskning av Telias värde. Enligt en
rapport av fondkommissionärsfirman D. Carnegie AB i januari 1997 uppskattades
Telias värde ligga i intervallet 44-46 miljarder kronor. I en tidigare rapport
från Carnegie i februari 1995 uppskattades värdet till 55 miljarder kronor,
motsvarande 66 miljarder kronor i prisläget januari 1997. Med hänsyn tagen till
utdelningar under perioden 1995-1997 beräknades värdeförlusten mellan åren 1995
och 1997 till 19 miljarder kronor enligt Carnegie. Enligt en annan rapport, av
den franska banken Société Générale´s Telecoms Operators analysts i augusti
1997, ger Telias profil fram till år 2000 upphov till en bred spridning av
värderingar - från 30 miljarder kronor till ett maximum på 80 miljarder kronor.
Författarna till rapporten gör bedömningen att ett troligt värde ligger på 66
miljarder kronor.
I den nyssnämnda motionen sägs också att en börsintroduktion av Telia kan
skapa en ny folkaktie, på liknande sätt som vid privatiseringarna av Assi Domän
och Pharmacia. Enligt uppgift uppgick antalet aktieägare vid privatiseringen av
Assi Domän år 1994 till 600 000 - våren 1998 hade antalet aktieägare sjunkit
till 300 000. Motsvarande antalsuppgifter för Pharmacia var 500 000 respektive
180 000. Som jämförelse kan nämnas att antalet aktieägare i Investor AB är ca
100 000.
Beträffande yrkandena i motion 1997/98:N19 (v) om allas tillgång till
informationstekniken och informationstjänster kan noteras vad som anförs i
propositionen beträffande s.k. bredbandsanslutning (s. 11). Där sägs följande:
?Telia har som inriktning att erbjuda tillgång till ny teknik för snabb
dataöverföring till rimliga priser i alla delar av landet. Ingen annan operatör
har ambitioner att leverera dessa tjänster i hela landet. Staten som ägare av
bolaget kommer att utveckla bolaget så att det utnyttjar dessa möjligheter och
erbjuder tillgång till bredbandsanslutning och annnan teknik för högkvalitativ
dataöverföring i sådan utsträckning att företag och offentlig sektor,
utbildning etc. kan utvecklas spritt i hela landet. Även hushållens behov bör
beaktas. Särskilt viktigt är då att åstadkomma minskade prisskillnader i olika
delar av landet.?
Det bör också erinras om att det i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.
1997/98:150) finns ett särskilt avsnitt (1.5.2) i finansplanen om delaktighet i
informationssamhället. Där sägs bl.a. att i den nya informationstekniken finns
både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad
effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv; därför måste hela Sveriges
befolkning bli delaktig i informationssamhället. Regeringen har ansvar för att
IT och kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del, sägs
det vidare. I propositionen redovisas vad som gjorts på olika områden -
formulering av mål, utformande av olika program, utbildningsinsatser och
anvisande av medel. Under utgiftsområde 24 Näringsliv beräknas medel inom ramen
för denna IT-satsning för åren 1999-2001 för att underlätta för små och
medelstora företag att utnyttja IT i syfte att öka konkurrenskraften hos dessa
företag.
Kommunikationsminister Ines Uusmann besvarade i februari 1998 en
interpellation (1997/98:135) av Kerstin Warnerbring (c) om IT och regional
utveckling. I sitt svar anförde kommunikationsministern att det är viktigt att
glesbygden får tillgång till den nya tekniken. Hon meddelade att regeringen
noga följer de försök med distansarbetscentraler som startats på olika platser
i landet. Vidare redovisades att Kommunikationsdepartementet under åren 1996
och 1997 beviljat medel om drygt 42 miljoner kronor till 31 stycken IT-projekt
för nya användarkategorier. Kommunikationsministern nämnde också att Telia
satsar stora belopp på en utbyggnad av bredband i befintliga nät. Fram till år
2004 räknar Telia med att 98 % av landets hushåll har tillgång till
bredbandstjänster.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att Telia måste ges
verksamhetsförutsättningar som i huvudsak överensstämmer med konkurrenternas
förutsättningar. Telekommunikationer i vid mening bör således vara bolagets
arbetsområde. Tjänsterna kan därmed utvecklas mot högre förädling och ökat
innehåll. Utskottet ser det också som naturligt att det geografiska
arbetsområdet vidgas till att omfatta - förutom Sverige - övriga Norden och
Östersjöområdet.
Verksamhet utanför den angivna huvudinriktningen bör, som anförs i
propositionen, bedrivas med det högre avkastningskrav som en ökad risknivå kan
ställa och under förutsättning att den kompletterar huvudinriktningen. Det bör
ankomma på regeringen att fatta närmare beslut om verksamheten. Det
grundläggande är därvid att Telia skall ha i huvudsak samma förutsättningar för
sin verksamhet som övriga aktörer och att staten skall ha fullgod avkastning på
det kapital som arbetar i Telia. Det åligger regeringen att göra de ändringar i
bolagsordningen för Telia som följer av riksdagens beslut. Det blir sedan
styrelsens uppgift att operativt utforma mål och strategier för Telias
verksamhet.
I flera av de här aktuella motionerna förordas en privatisering av Telia. Som
skäl nämns bl.a. behov av kapitaltillskott och likvärdiga konkurrensvillkor
jämfört med andra operatörer. Regeringen anser inte att det för närvarande är
aktuellt med ändringar i Telias ägarstruktur. Inte heller anses Telia nu ha
behov av ytterligare kapitaltillskott. Skulle dessa två förhållanden ändras
meddelar regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen. Utskottet får då
anledning att ta ställning till de förslag som kan bli aktuella. Att riksdagen
å andra sidan nu skulle göra ett uttalande om att staten skall bibehålla och
aktivera sitt ägande - som förordas i två motioner - kan utskottet inte se
något skäl för. I det fall ändrade förutsättningar skulle ge anledning för
regeringen att lämna ett förslag till riksdagen, får ställning tas vid det
tillfället.
När det gäller konkurrensförhållandena anser utskottet - i likhet med vad som
anförs i propositionen - att det är angeläget att Telia ges med andra
operatörer likvärdiga förutsättningar. Därför är den modell som förordas i
propositionen och som innebär att regeringen skall fatta närmare beslut om
verksamheten om så erfordras en lämplig och praktisk modell. Att Telia skall ha
med konkurrenterna likvärdiga förutsättningar innebär också att bolaget skall
drivas enligt gängse företagsekonomiska principer och inte åläggas något
samhällsekonomiskt ansvar som inte följer av bolagsordning eller gällande
lagstiftning.
Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N19 (v) - att
det är angeläget att alla hushåll och företag i hela landet ges tillgång till
informationstekniken och informationstjänster. Regeringens politik har just
denna inriktning, vilket framgår såväl av den här aktuella propositionen som av
den ekonomiska vårpropositionen och som tidigare redogjorts för.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:121 och med avslag på
motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Fi209 yrkande 14,
1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17, 1997/98:N18, 1997/98: N19,
1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande 2 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet.
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
Stockholm den 26 maj 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson
(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës
(mp), Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).
Reservationer
1. Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson
(m), Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser
dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag bör - enligt utskottets mening och i likhet med vad som
anförs i motionerna 1997/98:N17 (m), 1997/98:N18 (fp) och 1997/98: N20 (kd) -
avslås. I stället bör riksdagen, som förordas i de nämnda motionerna, liksom i
motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:Kr302 (fp) och 1996/97:T917 (kd), anmoda
regeringen att genomföra en privatisering av Telia. Det finns flera skäl för en
privatisering. Det principiella skälet är att konkurrensutsatt verksamhet inte
skall bedrivas i statlig regi. Statens främsta näringspolitiska uppgift är att
ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att
skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som
ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet
uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för
konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter
att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion.
Beträffande Telia gäller vidare att bolaget är i behov av kapitaltillskott
för att kunna ta till vara de expansions- och investeringsmöjligheter som en
avreglerad, internationaliserad marknad erbjuder. En privatisering skulle också
ge Telia större operationell flexibilitet. Ytterligare ett argument för en
försäljning är att en sådan har stöd såväl i bolagets ledning som hos dess
anställda. Att styrelsen förordar en privatisering har framkommit bl.a. genom
massmediernas rapportering från den nyligen avhållna bolagsstämman.
Det är viktigt att en privatisering genomförs skyndsamt, eftersom ett
dröjsmål innebär en risk för att Telias värde skall minska ytterligare. Enligt
en tidigare redovisad bedömning av fondkommissionärsfirman D. Carnegie AB har
värdet på Telia minskat med 19 miljarder kronor mellan åren 1995 och 1997. I
slutändan drabbar denna värdeminskning skattebetalarna; vid en försäljning av
Telia skulle de intäkter som staten erhåller användas till amortering av
statsskulden, vilket i sin tur leder till minskade ränteutgifter för staten och
ett ökat utrymme av motsvarande storlek i statsbudgeten.
Innehållstjänster är ett område som för allt fler teleoperatörer kompletterar
det traditionella telefoniområdet. Enligt utskottets mening är en satsning på
att producera eller sätta samman program till traditionella radio- eller TV-
kanaler inte förenlig med ett statligt ägande. En satsning på innehållstjänster
är mycket kapitalkrävande och skulle kräva ett kapitaltillskott via en
delprivatisering. Eftersom en sådan är ideologiskt blockerad för regeringen
görs i propositionen bara ett konstaterande att innehållstjänster anses ligga
utanför en naturlig utveckling för Telia. Villkoren för en eventuell framtida
satsning på innehållstjänster måste utredas, t.ex. när det gäller att
konkurrera med andra som har intresse av att distribuera sådana kanaler i
Telias nät.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att riksdagen skall avslå
propositionen och i stället bemyndiga regeringen att privatisera Telia. Vidare
bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer
beträffande innehållstjänster i enlighet med vad utskottet nyss angett. Med
detta tillstyrker utskottet de tidigare nämnda sex motionerna i berörda delar
och avstyrker de båda övriga motionerna i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Kr302
yrkande 12, 1997/98:N17, 1997/98:N18, 1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande
2 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 14 och 1997/98:N19
a) avslår proposition 1997/98:121,
b) bemyndigar regeringen att privatisera Telia AB,
c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört.
2. Lennart Beijer (v) anser
dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening - och i likhet med vad som anförs i motion
1997/98:N19 (v) - är det tillfredsställande att Telia nu ges möjlighet att
bedriva verksamhet på nya områden. Telekommunikationer i vid mening bör således
vara bolagets arbetsområde. Tjänsterna kan därmed utvecklas mot högre förädling
och ökat innehåll. Utskottet ser det också som naturligt att det geografiska
arbetsområdet vidgas till att omfatta - förutom Sverige - övriga Norden och
Östersjöområdet.
Riktlinjerna bör dock kompletteras med att Telia skall få i uppgift att bidra
till att informationstekniken görs tillgänglig för alla i landet, på
motsvarande sätt som gäller för post och telefoni. Lika förutsättningar i hela
landet är en mycket viktig regionalpolitisk fråga. Målet skall vara att alla
skall ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster
på lika villkor.
Utskottet anser vidare att riksdagen bör klarlägga att för Telia skall gälla
att det samhällsekonomiska ansvaret skall komma före det företagsekonomiska
lönsamhetskravet. Att - som regeringen gör - ställa krav på att Telias
avkastning skall ligga på en nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta
teleoperatörer i Europa motverkar det grundläggande syftet med Telias
verksamhet. Det finns flera exempel på att kravet på avkastning lett till
rationaliseringar som ger negativa konsekvenser för både kunder och personal,
t.ex SJ och Posten. Dessa verksamheter tillkom inte för att generera
företagsekonomiska vinster i första hand, utan för att garantera alla människor
i hela landet en god service till rimliga priser.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositionen
uttalar att någon ändring av Telias ägarstruktur inte är aktuell.
Näringsminister Anders Sundström har också i riksdagen sagt att någon
privatisering av Telia inte är aktuell. Utskottet anser - i likhet med vad som
anförs i den tidigare nämnda motionen liksom i motion 1997/98:Fi209 (v) - att
staten även framöver skall stå som ägare till Telia. Om ytterligare
kapitalinsatser krävs, får detta lösas på annat sätt.
Riksdagen bör således anmoda regeringen att utforma riktlinjer för Telia i
enlighet med vad som här har anförts. Med denna ändring tillstyrks
propositionen och de båda nämnda motionerna i berörda delar. Övriga motioner
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:121, med bifall till
motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 14 och 1997/98:N19 och med avslag på
motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17,
1997/98:N18, 1997/98:N20 och 1997/98: N209 yrkande 2 godkänner av
utskottet angivna riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet.
3. Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att invända mot att Telia ges möjlighet att bedriva
verksamhet på vissa nya områden och menar att telekommunikationer i vid mening
bör vara bolagets arbetsområde. Utskottet delar bedömningen att teletjänster i
takt med den tekniska utvecklingen blir ett allt vidare begrepp men menar att
när det gäller mediegrenarna inom Telia så är det mer än konkurrensaspekten som
bör beaktas. Det är direkt vanskligt ur demokratisk synpunkt om staten skulle
bli en operatör på mediemarknaden och utifrån rent kommersiella syften vara med
och påverka medie- och informationsutbuden.
Utskottet avser att återkomma i denna fråga men är ännu inte berett att
föreslå någon åtgärd, i form av privatisering. En privatisering skulle i mycket
begränsad utsträckning gynna mångfalden på mediemarknaden. Med hänsyn till hur
ägarförhållandena ser ut för närvarande är det knappast troligt att en
privatisering är en lösning på de existerande problemen. Risken är tvärtom stor
för att en privatisering - hel eller delvis - snarare skulle ge den motsatta
effekten.
När det gäller glesbygd vill utskottet särskilt poängtera att statsmakterna
skall eftersträva en utveckling med hög tillänglighet till teletjänster på lika
villkor i hela landet. Detta bör vara ett prioriterat ansvar för Telia.
Med ett tillägg till de i propositionen framlagda riktlinjerna i enlighet med
vad som här anförts tillstyrks denna. Motion 1997/98:N19 (v) blir i sak
tillgodosedd vad avser de två yrkandena om allas tillgång till
informationstekniken och tele- och IT-baserade informationstjänster. I övrigt
avstyrks motionen, liksom övriga motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:121 och motion 1997/98:N19
yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1996/97:T917 yrkande 15,
1997/98:Fi209 yrkande 14, 1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17,
1997/98:N18, 1997/98:N19 yrkande 3, 1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande 2
godkänner av utskottet angivna riktlinjer för Telia AB:s framtida
verksamhet.
Särskilt yttrande
Kerstin Warnerbring (c) anför:
Jag vill framhålla vikten av att alla i hela landet ges tillgång till
informationstekniken på lika villkor. Tillgången till god och väl utbyggd
infrastruktur är en av de viktigaste grunderna för t.ex. företagsetablering. En
av de mest angelägna infrastrukturutbyggnaderna i gles- och landsbygd är ökad
kapacitet för moderna telekommunikationer.
På motsvarande sätt som gäller för Posten och SJ och deras rikstäckande
ansvar för sina tjänster, bör Telia åläggas ett ansvar att tillse att alla i
hela landet ges tillgång till informationstekniken och tele- och IT-baserade
informationstjänster till samma kostnad.
Innehållsförteckning
Ärendet.............................................1
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................3
Propositionen.....................................3
Bakgrund........................................3
Förvaltningen av Telia och Telias huvudinriktning4
Motionerna........................................5
Vissa kompletterande uppgifter....................8
Utskottets ställningstagande.....................11
Hemställan.......................................12
Reservationer......................................12
1. (m, fp, kd)...................................12
2. (v)...........................................14
3. (mp)..........................................15
Särskilt yttrande (c)..............................15