I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning
i medborgarnas tjänst och skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998. Vidare
behandlas Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 om kommittéväsendet och
1997/98:RR7 om resultatstyrning av statlig verksamhet. I betänkandet behandlas
också 16 motioner, av vilka 13 väckts med anledning av propositionen,
skrivelsen och förslagen från Riksdagens revisorer.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om det statliga person-
adressregistret (SPAR). Utskottet tillstyrker också propositionens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister. Utskottet tillstyrker
också vad regeringen föreslår i fråga om verksamhetsanpassad myndighetsledning
respektive uttag av avgifter för information i elektronisk form.
Vad gäller Riksdagens revisorers förslag angående kommittéväsendet föreslår
utskottet tillkännagivanden angående vad revisorerna anför om
kommittéväsendets roll, kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt
remisshanteringen av kommittérapporter.
Med anledning av en motion (mp) föreslår utskottet att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet anför om vikten av att kommittéerna får en
bättre balans mellan manliga och kvinnliga ordförande och sakkunniga och att
regeringen bör redogöra för riksdagen våren 1999 om sina överväganden på detta
område.
Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande med anledning av motioner (c,
fp, v) att medborgarsynpunkter inklusive klagomål på verksamheten bör tillmätas
stor betydelse vid utvärdering av statliga myndigheter.
Beträffande revisorernas förslag om resultatstyrning föreslår utskottet ett
tillkännagivande angående Regeringskansliets resultatredovisning till
riksdagen. Övriga yrkanden i förslaget avstyrks.
Motionerna avstyrks med undantag av de yrkanden som gett upphov till förslag
till tillkännagivanden i de två nämnda fallen.
Till betänkandet fogas 13 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst vari yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om det statliga personadressregistret,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister,
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om verksamhetsanpassad
myndighetsledning (avsnitt 7.4),
4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uttag av avgifter för
information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4).
Förslagen
1997/98:RR3 Kommittéväsendet vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört beträffande kommittéväsendets roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört beträffande remisshanteringen av kommittérapporter.
1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av
statlig verksamhet vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning enligt
förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m.,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av
myndighetsstyrelsernas roll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppdrag att
kartlägga vilka olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i
relationen mellan myndigheter och departement,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om att regeringen överväger att ge arbetet med resultatstyrning en
organisatorisk hemvist inom Regeringskansliet.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av propositionen
1997/98:K33 av Inger Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvalificerad yrkesutbildning för statligt anställda.
1997/98:K34 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
användningen av information på Internet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till omprövning
av den nuvarande offentlighetsprincipen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens fortsatta arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för
kommunikationen inom statsförvaltningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av Statens person- och adressregister.
1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas
upp i kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling inom
statsförvaltningen inte bör inrättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bred utredning om det rättsliga ansvaret för
offentligt anställda,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre beslutsunderlag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dra konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste
formen för statlig verksamhet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en avvecklingskommission bör tillsättas med uppdrag att
systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i
myndighetsform,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den aviserade utredningen om tjänsteexporten bör ta i beaktande
att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att systematiskt samla in, analysera och redovisa synpunkter från
medborgarna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett IT-samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att sprida tillgång till Internet och etablering av nya
tjänsteföretag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om integritetsskydd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT och jämställdhet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter var-ifrån
adresser för direktreklam skall kunna hämtas,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1995:743) om aviseringsregister.
1997/98:K36 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i offentlig
förvaltning.
1997/98:K37 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget att inrätta en ny myndighet för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning inom statsförvaltningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elektroniska tjänster.
1997/98:K38 av Nils-Göran Holmqvist och Inger Lundberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prövning av lokalisering till Örebro av den särskilda myndigheten för
kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen.
1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en grundläggande översyn av
resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ämbetsmannamakt och EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avrådan från att starta en ny myndighet för kompetens och kvalitet i
statsförvaltningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verksamhetsanpassad myndighetsledning,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om bisysslor för
statstjänstemän.
1997/98:K40 av Carin Lundberg och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förvaltningsmyndigheters ledning.
1997/98:K41 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till
förvaltningslagen.
1997/98:K42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fokusering på medborgarnas klagomål i utvärderingen av
myndigheternas verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingskunskap i EU-arbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av
de självständiga statliga myndigheterna, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åter göra Vattenfall AB till ett affärsdrivande verk.
Motion som väckts med anledning av skrivelsen
1997/98:K27 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga åtgärder från
regeringens sida för att öka antalet kvinnliga ordförande och sakkunniga i
kommittéerna.
Motioner som väckts med anledning av förslagen
1997/98:RR3 Kommittéväsendet
1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommittéväsendets roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommittéernas arbetsvillkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om remisshanteringen av kommittérapporter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommittéer bör användas i högre grad i beredningsprocessen inför
ställningstaganden i EU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta ?skuggutredningar? till kommissionens arbete.
1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av
statlig verksamhet
1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av myndigheternas delårsredovisningar.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden
1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen.
1997/98:K222 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i
offentliga utredningar och rapporter så att politiska beslut kan bygga på
seriös grund där den faktiska situationen redovisas.
1997/98:K250 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission med
uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent och
mindre godtycklig.
Utskottet
Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen
Ärendet och dess beredning
Till grund för propositionen ligger främst de förslag som den
förvaltningspolitiska kommissionen lade fram i betänkandet I medborgarnas
tjänst - En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57). Betänkandet
har remissbehandlats. Kommissionens förslag angående en generell rätt för
domstolsprövning av förvaltningsbeslut har behandlats i proposition 1997/98:
101. Övriga förslag från kommissionen bereds i andra sammanhang. I den här
aktuella propositionen behandlas också frågor om ett system för statlig
inköpssamordning på grundval av betänkandet Effektivare statlig
inköpssamordning (SOU 1997:130) och nämndmyndigheternas organisation, där
Statskontorets rapport Statens nämndmyndigheter (1997:A och B) utgjort
underlag. Justitiekanslerns förstudie Förstärkt skydd mot oegentligheter i
offentlig förvaltning, som överlämnades till regeringen i februari 1997, och
Grunddatabasutredningens förslag i betänkandet Grunddata - i samhällets tjänst
(SOU 1997:146) har också utgjort underlag för propositionen. Regeringen har
även inhämtat Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om det statliga
personadressregistret (SPAR).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram riktlinjer för regeringens fortsatta
arbete med att utveckla den statliga förvaltningen. Regeringens mål är att den
svenska statsförvaltningen, med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och
demokrati, skall vara tillgänglig och tillmötesgående och därigenom vinna
medborgarnas fulla förtroende. Statsförvaltningen skall ge näringslivet goda
arbets- och tillväxtförhållanden samt vara framgångsrik och respekterad i det
internationella samarbetet.
I propositionen anger regeringen fyra riktlinjer för de kommande årens
utvecklingsverksamhet:
1. Den statliga verksamheten skall renodlas genom fortsatta omstruktureringar
och omprövningar av det offentliga åtagandet.
2. Kompetens och kvalitet skall utvecklas, varvid det statliga
kommittéväsendet särskilt uppmärksammas.
3. Resultatstyrningen skall vidareutvecklas, bl.a. genom uppföljning av
produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen, som årligen avses redovisas
för riksdagen.
4. Informationsförsörjningen skall effektiviseras, vilket bl.a. skall ta sig
uttrycket att samhällets basinformation (grunddata) görs tillgänglig till
rimliga kostnader och likvärdiga villkor för alla.
Inom ramen för kvalitetsarbetet inrättas från den 1 januari 1999 en särskild
myndighet för kvalitetsutveckling, som ersätter Statens förnyelsefond.
Regeringen aviserar en översyn av dels regleringen av bisysslor inom
statsförvaltningen, dels vissa frågor rörande Statens ansvarsnämnd.
Enligt propositionen kommer det statliga kommittéväsendet att ses över i
syfte att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete, varigenom
kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag förväntas öka.
Regeringen har för avsikt att återkomma med en redovisning för riksdagen av
detta arbete.
Regeringen avser att uppdra till Statskontoret att analysera hur EG:s regler
införs och tillämpas i Sverige och hur EG:s regelverk inverkar på arbetet med
att reformera och förenkla regler inom statsförvaltningen.
En princip för organisering av statsförvaltningen bör enligt propositionen
vara att anslagsfinansierad verksamhet som inte är konkurrensutsatt i huvudsak
bör bedrivas i myndighetsform. För konkurrensutsatt verksamhet bör bolagsformen
väljas. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna, som i dag utförs i egen
regi, bör kunna effektiviseras betydligt om de upphandlas i konkurrens.
Den statliga tillsynen av statliga myndigheter, kommuner och företag bör
enligt propositionen ses över i syfte att få till stånd en mer ändamålsenlig
statlig tillsyn. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad
redovisning av den statliga tillsynsverksamheten.
Förvaltningsmyndigheter bör enligt regeringens mening ledas av antingen en
myndighetschef (s.k. enrådsmyndighet) eller av en myndighetschef som biträds av
en lekmannastyrelse med antingen begränsade befogenheter eller med fullt
ansvar. För varje myndighet bör regeringen välja den ledningsform som bäst
gagnar verksamheten och de uppsatta målen.
En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande
information är enligt propositionen ett offentligt åtagande av väsentlig
betydelse för den offentliga förvaltningen, medborgarna och företagen, varvid
ett prioriterat område är att dra upp riktlinjer för grunddata. I propositionen
föreslås en enhetlig princip för avgifter som tas ut av myndigheterna då de
tillhandahåller uppgifter i elektronisk form. Avgiften bör endast grundas på
kostnaden att ta fram och distribuera upgifterna.
I propositionen föreslås en lag om det statliga personadressregistret och
ändringar i lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Kvalitet, kompetens och etik
Propositionen
Enligt propositionen skall den svenska statsförvaltningen, med höga krav på
rättssäkerhet, effektivitet och demokrati, vara tillgänglig och
tillmötesgående. Den skall ha medborgarnas fulla förtroende, ge näringslivet
goda arbets- och tillväxtförutsättningar samt vara framgångsrik och respekterad
i det internationella samarbetet. Myndigheterna skall genomföra sina uppdrag
med hög kvalitet, öppenhet, motiverade och kompetenta medarbetare, dugliga
chefer och förändringsförmåga.
1974 års regeringsform är grundvalen för det svenska förvaltningssystemet och
utgör därmed grunden för förvaltningspolitiken. Även tryckfrihetsförordningen
anger viktiga grundprinciper för det svenska förvaltningssystemet och för
förvaltningspolitiken. Enligt regeringens uppfattning är offentlighetsprincipen
inte bara en medborgerlig rättighet utan också en viktig aspekt på
förvaltningspolitiken. Handlingsoffentlighet, meddelarfrihet och meddelarskydd
bidrar till rättssäkerheten, skärper kraven på kvalitet i dokument och
skrivelser och kan därmed också bidra till att förbättra statsförvaltningens
kvalitet och måluppfyllelse.
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och anslutningen till den inre
marknaden har enligt propositionen inordnat den svenska statsförvaltningen i
ett delvis nytt system av institutioner, regelverk och procedurer som förändrar
villkoren för statsförvaltningens verksamhet. Det påverkar såväl sättet att
styra och organisera förvaltningen som arbetssätt och strategier. En konsekvens
av detta är enligt propositionen att när anställda vid myndigheter företräder
Sverige i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter
för regeringen, inte för en självständig myndighet.
Enligt propositionen bör ett systematiskt kvalitetsarbete ingå som en viktig
del i varje myndighets arbete med att utveckla sin verksamhet. Enligt
regeringen bör ökad uppmärksamhet ägnas åt kompetens- och utbildningsfrågor i
syfte att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvali-
tetsarbetet inom förvaltningen. Myndighetscheferna bör ta ett särskilt ansvar
för att de anställda ges utbildning i grundläggande statlig förvaltningskunskap
och görs medvetna om statstjänstemannarollens betydelse. Myndigheterna bör
beakta att kvaliteten i den statliga verksamheten kan utvecklas genom ökad
etnisk och kulturell mångfald bland de anställda. Myndigheterna bör också
beakta att kvaliteten kan utvecklas genom att såväl kvinnors som mäns kompetens
tas till vara.
Regeringen avser att inrätta en särskild myndighet för kvalitetsutveckling
och kompetensförsörjning inom förvaltningen. Motivet till detta är att
regeringen anser sig behöva ett särskilt organ till sitt förfogande för att mer
aktivt kunna påverka och utveckla förvaltningen i önskad riktning inom de
nämnda, strategiskt viktiga områdena. Regeringen har enligt propositionen inte
för avsikt att inrätta vare sig en central servicemyndighet eller en statlig
?förvaltningshögskola? utan avser i stället att inrätta en myndighet som i
huvudsak på uppdrag av regeringen arbetar med kvalitets- och utvecklingsfrågor
av gemensamt och strategiskt intresse för statsförvaltningen.
Den nya myndigheten skall enligt propositionen sammanfattningsvis få följande
huvuduppgifter:
- att främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och
förvaltningsetik,
- att stödja kompetensförsörjning och ett systematiskt kvalitetsarbete i
statsförvaltningen,
- att på regeringens uppdrag och i viss utsträckning även efter ansökan från
myndigheter initiera utvecklingsprogram och projekt inom det
förvaltningspolitiska området i de fall behovet inte kan tillgodoses av
marknaden,
- att fungera som ett samråds- och kontaktorgan mellan statsförvaltningen och
utbildnings- och forskningsväsendet i frågor av betydelse för förvaltningens
utveckling.
Den nya myndigheten avses inrättas den 1 januari 1999. Regeringen har för
avsikt att lägga ned Statens förnyelsefond och låta den ersättas av den nya
myndigheten.
Regeringen återkommer i höstens budgetproposition med förslag till anslag för
den nya myndigheten.
Motionerna
I motion 1997/98:K33, som väckts med anledning av propositionen, föreslår Inger
Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström, båda (s), att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om kvalificerad
yrkesutbildning för statligt anställda. Enligt motionen har
strukturförändringarna inom statsförvaltningen under senare år i stor
utsträckning drabbat kvinnor med relativt låg utbildning. Det finns ett behov
av mer kvalificerad utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst.
Staten bör enligt motionärerna stimulera statliga myndigheter, verk och bolag
att ta initiativ till längre och mer kvalificerade yrkesutbildningar för
erfarna medarbetare inom olika statliga områden.
I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om betydelsen
av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas upp i
kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen (yrkande 1). Dessa frågor bör
enligt motionärerna tas upp i den utbildning i grundläggande
förvaltningskunskap som nämns i propositionen. I samma motion hemställs att
någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling, som föreslås i
propositionen, inte inrättas (yrkande 2). Uppgiften bör enligt motionärerna i
stället fullgöras av Statskontoret i enlighet med dess instruktion.
I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
inrättande av en ny myndighet med ansvar för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning (yrkande 1). Motionärerna vänder sig mot propositionens
förslag att inrätta en sådan myndighet. En sådan åtgärd leder till ökad
byråkrati, högre kostnader och en förskjutning av ansvaret från regeringen. Det
åligger enligt motionärerna myndighetscheferna att vidta åtgärder av det slag
som det här är tal om och som är motiverade inom varje myndighet.
I motion 1997/98:K38, som väckts med anledning av motionen, föreslår Nils-
Göran Holmqvist och Inger Lundberg, båda (s), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om prövning av lokalisering
till Örebro av den särskilda myndigheten för kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning inom statsförvaltningen, som föreslås i propositionen.
Skälen för detta är enligt motionärerna bl.a. att högskolan i Örebro besitter
en god samhällsvetenskaplig kompetens och har i flera sammanhang lett debatten
om den gemensamma sektorns utveckling. Örebro har också utvecklats till en
mötesplats för konferenser och seminarier med anknytning till utvecklingsarbete
inom den gemensamma sektorn.
I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
ämbetsmannamakt och EU (yrkande 2). Enligt motionärerna borde regeringen ha
understrukit att det s.k. kommittologiarbetet bör förankras och utvecklas i
kommunikation med de folkvalda i riksdagens fackutskott i syfte att förhindra
teknokratiseringen av stora områden av politiken.
I samma motion föreslås att riksdagen bör avråda regeringen från att starta
en ny myndighet för kompetens och kvalitet i statsförvaltningen (yrkande 3).
Enligt motionärerna löses frågan om att höja kvaliteten på myndigheternas
arbete och öka kompetensen sannolikt bäst inom respektive myndighet.
Initieringen av utvecklingsprogram och projekt inom det förvaltningspolitiska
området sker lämpligare i andra former inom myndigheter eller mellan
myndigheter i samverkan. Riksdagen bör därför enligt motionen avråda regeringen
från att inrätta en sådan myndighet som aviseras i propositionen.
I följdmotion 1997/98:K41 hemställer Roland Larsson m.fl. (c) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
utredningen om en ändring i förvaltningslagen avseende riktlinjer för bemötande
av medborgarna. Enligt motionärerna uppger många medborgare att de i sina
kontakter med myndigheter och förvaltningar känner sig kränkta då de inte
bemöts med respekt och förståelse. Oberoende av bakgrund eller förutsättningar
bör människor bemötas med respekt för att de skall känna trygghet och säkerhet
i myndighetskontakten.
I följdmotion 1997/98:K42 begär Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
förhandlingskunskap i EU-arbetet (yrkande 2). Motionären instämmer i vad som
anförts i propositionen om att när anställda vid myndigheter företräder Sverige
i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter för
regeringen och inte för en självständig myndighet. Motionären betonar att EU är
ett förhandlingsorgan och att det är viktigt att svenska tjänstemän lär sig
förhandla.
Utskottets bedömning
Av propositionen framgår att regeringen avser att inrätta en särskild myndighet
för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom förvaltningen. I flera
motioner - 1997/98:K35 yrkande 2 (fp), 1997/98:K37 yrkande 1 (c) och
1997/98:K39 yrkande 3 (v) - anförs att en sådan myndighet inte bör inrättas. I
motion 1997/98:K38 (s) föreslås att den nya myndigheten bör lokaliseras till
Örebro.
Utskottet har inga invändningar mot att regeringen fullföljer sin avsikt att
inrätta en ny myndighet av här avsett slag. Anslagsfrågan får riksdagen
behandla i höst. Motionerna K35 yrkande 2, K37 yrkande 1 och K39 yrkande 3
avstyrks därför. I motion K38 förespråkas Örebro som ort för myndigheten. Var
myndigheten lokaliseras är en fråga för regeringen. Motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K33 (s) anförs att det finns ett behov av mer kvalificerad
utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst och att staten därför bör
stimulera statliga myndigheter, verk och bolag att ta initiativ till sådan
utbildning. Utan att ta ställning i sakfrågan vill utskottet påpeka att den nya
myndighet som skall inrättas bl.a. skall få i uppgift att främja
kompetensförsörjning i statsförvaltningen.Utskottet utgår från att den nya
myndigheten kommer att ta initiativ av den art motionärerna efterfrågar. Med
detta får motionärernas önskemål anses tillgodosett, varför motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K35 yrkande 1 (fp) föreslås att frågan om betydelsen av
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten bör tas upp i den utbildning i
grundläggande förvaltningskunskap som nämns i propositionen. Utskottet finner
att regeringen i propositionen principiellt betonar handlingsoffentlighetens,
meddelarfrihetens och meddelarskyddets betydelse för bl.a. rättssäkerheten.
Utskottet utgår från att dessa centrala aspekter på förvaltningspolitiken
kommer att ingå i den nämnda utbildningen. Det finns mot denna bakgrund ingen
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av
motionsyrkandet, vilket avstyrks.
I motion 1997/98:K39 yrkande 2 (v) föreslås ett tillkännagivande till
regeringen angående ämbetsmannamakt och EU, vilket syftar på den s.k.
kommittologin. Utskottet har nyligen (bet. 1997/98:K27) behandlat EU-frågornas
behandling i riksdagen och därvid föreslagit att frågor som väckts i motioner
under innevarande riksmöte och som har denna inriktning bör bli föremål för en
samlad utredning. Det här aktuella motionsyrkandet bör enligt utskottets mening
också behandlas i detta sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga
åtgärder från riksdagens sida varför det avstyrks.
I motion 1997/98:K41 (c) föreslås att det i förvaltningslagen bör införas
riktlinjer beträffande myndigheternas bemötande av medborgarna, så att dessa
inte känner sig kränkta i sina kontakter med myndigheterna. I propositionen
uttalas bl.a. att statsförvaltningen skall vara tillgänglig och
tillmötesgående. Enligt utskottets mening torde det vara mer effektivt att inom
förvaltningen motverka felaktigt bemötande av allmänheten genom
utbildningsinsatser och andra liknande åtgärder än genom att göra ändringar i
förvaltningslagen, som motionären förespråkar. Motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K42 yrkande 2 (c) framhålls vikten av förhandlingskunskap i
EU-arbetet och att tjänstemän som företräder Sverige i EU-sammanhang har klart
för sig att de företräder regeringen och inte myndigheten där de är anställda.
Utskottet har i och för sig inga invändningar mot vad som anförs i motionen men
utgår från att myndigheterna skaffar sig den kunskap om förhandlingsarbetet som
de behöver inklusive kännedom om rollfördelningen m.m. i EU-arbetet. Motionen
bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida,
varför motionsyrkandet avstyrks.
Statstjänstemännens roll och ansvar
Propositionen
Statstjänstemännen har enligt propositionen en nyckelroll i vårt samhälle genom
uppgiften att svara för verkställighet av de folkvaldas beslut. Denna roll och
det ansvar som följer därav måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Detta kan
enligt regeringen främst åstadkommas genom förstärkt utbildning och
tydliggörande av gällande bestämmelser. En anställning inom statsförvaltningen
innebär mer än det rent privaträttsliga anställningsförhållandet mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är mot den bakgrunden som det finns
särregleringar för statsanställda i bl.a. lagen (1994:260) om offentlig
anställning (LOA).
I likhet med Förvaltningspolitiska kommissionen anser regeringen inte att
införande av en generell etisk kod är ett ändamålsenligt sätt att höja
medvetandet om statstjänstemännens roll och ansvar. En bättre väg att stärka
medvetandet är att frågor om etik och innehåll i statstjänstemannarollen lyfts
fram och fortlöpande diskuteras inom varje myndighet.
Kommissionen föreslog i sitt betänkande att det rättsliga ansvaret för
offentligt anställda utreds. Utredningen borde enligt kommissionen syfta till
att en ny särskild reglering av den offentliga tjänsten införs. Regeringen är
dock inte nu beredd att tillsätta en utredning med den inriktning som
kommissionen föreslagit. Regeringen anser att den gällande lagstiftningen,
bl.a. regeringsformen, förvaltningslagen (1986:223), LOA samt brottsbalken väl
uttrycker de grundläggande krav och etiska värderingar som skall vara
vägledande för tjänstemännen i deras yrkesroll. Enligt regeringen är det
viktigare att tydliggöra de bestämmelser som redan finns än att utreda en ny
lag om offentlig tjänst. Detta bör ske genom utbildningsinsatser inom ramen för
de åtgärder med inriktning på kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning som
tidigare nämnts.
Regeringen avser vidare att se över regleringen av bisysslor inom
statsförvaltningen, främst avseende frågan om skyldigheten att anmäla sådan
syssla. Vidare avser regeringen att se över om Statens ansvarsnämnds behörighet
att besluta om disciplinåtgärder m.m. bör utvidgas till att avse ytterligare
personkategorier. Regeringen anser att en utvärdering av
tjänstefelsbestämmelserna bör anstå ytterligare en tid med hänsyn till att
dessa bestämmelser införts relativt nyligen, 1989. Regeringens bedömningar i
dessa frågor har skett med utgångspunkt från dels Förvaltningspolitiska
kommissionens överväganden, dels Justitiekanslerns rapport Förstärkt skydd mot
oegentligheter i offentlig förvaltning.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av
en bred utredning om det rättsliga ansvaret för offentligt anställda (yrkande
3). Motionärerna instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens förslag i
denna del om en utredning om det rättsliga ansvaret för offenligt anställda. I
detta sammanhang bör även behandlas reglerna för bisysslor, t.ex. för domare
och andra ämbetsmän, vilkas oväld inte bör kunna ifrågasättas.
I följdmotion 1997/98:K36 begär Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i
offentlig förvaltning. Enligt motionärerna bör förvaltningsetik lyftas fram som
en av grundvalarna i strävandena efter att höja kvaliteten och kompetensen inom
statsförvaltningen och att därvid det arbete om etik i offentlig sektor som
genomförts eller pågår nationellt och internationellt på lämpligt sätt tas till
vara. Ansvaret för detta bör enligt motionärerna kunna läggas på den föreslagna
nya myndigheten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning alternativt på
RRV eller Statskontoret.
I följdmotion 1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) ställs i yrkande 5 samma
förslag som i föregående motion om en översyn av reglerna för bisysslor för
statstjänstemän. Enligt motionärerna krävs regler som begränsar rätten till
bisysslor. Flera högre statstjänstemän som har möjlighet att relativt fritt
disponera sin tid kan enligt motionärerna på betald arbetstid, utan löneavdrag,
ägna sig åt olika tämligen lukrativa bisysslor i form av t.ex. föreläsningar,
konsultuppdrag och styrelseuppdrag. Sådana möjligheter till dubbla inkomster
kan ifrågasättas, anser motionärerna, som också anser att frågan om bisysslor
bör ses över grundligt och ges nya regler.
Utskottets bedömning
I motion 1997/98:K35 yrkande 3 (fp) föreslås att en utredning om det rättsliga
ansvaret för de offentliganställda bör komma till stånd och att reglerna för
bisysslor också bör behandlas i detta sammanhang. Även i motion 1997/98:K39
yrkande 5 (v) föreslås en utredning om bisysslor. Som framgår av propositionen
och av vad utskottet redovisat i det föregående är regeringen, i motsats till
Förvaltningspolitiska kommissionen, av den meningen att det är viktigare att
tydliggöra befintliga bestämmelser än att utreda en ny lagstiftning om de
offentliganställdas rättsliga ansvar. Av propositionen framgår också att
regeringen avser att se över regleringen av bisysslor m.m. Utskottet har inga
invändningar mot regeringens bedömningar i denna del. Med hänvisning till detta
avstyrks motionerna K35 yrkande 3 och K39 yrkande 5.
I propositionen uttalas också att regeringen, liksom Förvaltningspolitiska
kommissionen, inte anser att ett införande av en generell etisk kod är ett
ändamålsenligt sätt att höja medvetandet om statstjänstemännens roll och
ansvar. En bättre väg är enligt regeringen att frågor om etik och innehållet i
statstjänstemannarollen lyfts fram och diskuteras inom myndigheterna. Utskottet
instämmer i regeringens bedömning och finner att regeringens uttalande i
propositionen i denna del överensstämmer med intentionerna hos motionärerna som
står bakom motion 1997/98:K36 (fp, m, c, v, mp, kd). Med detta får motionen
anses besvarad varför den avstyrks.
Regelreformering och konsekvensanalyser
Gällande regler
I 8 kap. regeringsformen (RF) används föreskrift som beteckning för
rättsregler, dvs. för regler som bestämmer enskildas och myndigheters
handlande. Kännetecknande för en föreskrift är att den är bindande och
generellt gällande. Av bestämmelserna i 8 kap. RF framgår vidare att endast
riksdagen och regeringen har behörighet att direkt på grund av regeringsformen
besluta föreskrifter. I 8 kap. 7-10 §§ anges i vilka fall regeringen har denna
behörighet efter delegation från riksdagen. Enligt 11 § kan vidare riksdagen,
om den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge
regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
bestämmelser i ämnet. Vidare framgår av 12 § att föreskrifter som regeringen
har meddelat med stöd av sådant bemyndigande som avses i regeringsformen skall
underställas riksdagen för prövning, om riksdagen bestämmer det. Av 13 §
framgår att regeringen även utan delegation från riksdagen i vissa fall har
rätt att besluta föreskrifter, nämligen då det är fråga om föreskrifter om
verkställighet av lag eller om föreskrifter som ej enligt grundlag skall
meddelas av riksdagen.
Kraven när det gäller beredningen av regeringsärenden regleras vad gäller
remissväsendet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Av bestämmelsen framgår att
behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den
omfattning som behövs skall tillfälle ges för sammanslutningar och enskilda att
yttra sig. Beredningen i övrigt av regeringsärenden inom departementen och
regeringen är inte grundlagsreglerad. Ansvaret för beredningen av ett
regeringsärende faller på det statsråd som har att föredra ärendet vid
regeringssammanträde eller i övrigt besluta i ärendet.
I 3 kap. 2 § fjärde stycket riksdagsordningen finns bestämmelser som rör
innehållet i vissa propositioner. Här stadgas att proposition med förslag om
nytt eller väsentligt höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss
statsverksamhet som avses i 9:7 RF bör innehålla uppskattning av framtida
kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar
sig på plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i
propositionen, bör planen redovisas. Om riksdagen anser att beslutsunderlaget
bör kom-pletteras, kan det berörda utskottet enligt 4:10 RO besluta om att
inhämta upplysningar eller yttrande.
Propositionen
Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det ökande antalet
myndighetsföreskrifter är ett centralt förvaltningspolitiskt problem som bör
hanteras på ett övergripande plan. Utgångspunkten bör vara att de regler som
statsmakterna utfärdar i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av
myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter. Detta kan åstadkommas genom
tydligare lagstiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän
får sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och
verkställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör
enligt kommissionen ges bara efter noggrann prövning.
Enligt regeringen behöver arbetet med att reformera och förenkla regler
förstärkas och breddas. Kvaliteten i regelstyrningen bör förbättras genom
systematisk granskning av existerande och nya regler inom områden som är
viktiga för medborgarna och näringslivet.
Enligt propositionen bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i
syfte att förbättra kvaliteten i fråga om såväl lagar, förordningar och
myndighetsförfattningar som EG:s rättsakter. Arbetet omfattar såväl avreglering
som regelförenkling och annan regelreformering samt andra åtgärder syftande
till att säkerställa att de resultat, som man förväntar sig av reglerna, också
uppnås till en acceptabel kostnad för de berörda. Regeringens arbete för att
öka reglernas kvalitet sker genom såväl föreskrifter som allmänna råd,
språkgranskning och andra åtgärder. En sammanfattning av de krav som ställs i
de olika faserna av regelarbetet finns i Statsrådsberedningens promemoria
(1995:2) Att styra genom regler - checklista för regelgivare.
Riksdagen har med anledning av ett förslag från Riksdagens revisorer i en
skrivelse till regeringen (rskr. 1996/97:196) tagit upp behovet av ekonomiska
konsekvensanalyser i propositionerna och begärt att regeringen skall redovisa
hur den arbetar med att förbättra konsekvensbeskrivningarna. Enligt
propositionen kommer regeringen att utarbeta tydligare riktlinjer för
ekonomiska konsekvensanalyser i anslutning till förslag som föreläggs
riksdagen.
Ett omfattande språkvårdsarbete bedrivs sedan lång tid inom Regeringskansliet
genom den s.k. Klarspråksgruppen, som tillsattes 1984 och som har i uppdrag att
främja ett klart och begripligt språk.
Konsekvenser av regleringar för nyetablering och tillväxt av små och
medelstora företag ägnas särskild uppmärksamhet genom Småföretagsdelegationen
(N1995:11). Delegationen har lämnat förslag om regelreformering på en rad
sektorsområden i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186).
Regeringen har vidare tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn
av den statliga regleringen av och tillsynen över kommunal verksamhet (dir.
1997:81). Utredaren skall lämna förslag till åtgärder för att förbättra bl.a.
rutinerna för omprövning och förenkling av regelbeståndet.
En översyn av det gemensamma regelverket i EU pågår inom det s.k. SLIM-
programmet (Simpler Legislation for the Internal Market). Syftet med programmet
är att grupper med nationella experter skall gå igenom olika regelområden som
särskilt berör de små och medelstora företagen och lämna rekommendationer till
kommissionen om förändringar av lagstiftningen.
Motionerna
I motion 1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av
konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen. Motionärerna
hänvisar till riksdagens uttalanden vid olika tillfällen under senare år
angående vikten av att förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av
konsekvensanalyser, vilka regeringen enligt motionärerna inte efterlevt. Många
av de förslag till besparingar som lagts fram och beslutats har i stället
resulterat i ökade utgifter på andra områden eller att stora underskott
uppstått. Enligt motionärerna är det nu hög tid att riksdagens beslut om
konsekvensanalyser effektueras av regeringen.
I motion 1997/98:K250 begär Roy Ottosson (mp) att det inrättas en särskild
statlig kommission med uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den
mer stringent och mindre godtycklig. Motionären anser att en alltför allmänt
hållen lagstiftning, såsom den i Sverige allt vanligare ramlagstiftningen, där
regeringen i förordningar får precisera tillämpningen, öppnar möjligheten för
en regering att underlåta att genomföra riksdagens intentioner. Exempelvis har
förslaget till miljöbalk kritiserats för att ge utrymme för alltför mycket
godtycke från regeringens sida.
Utskottets bedömning
I motion 1997/98:K210 (m) behandlas frågan om behovet av konsekvensanalyser i
anslutning till utarbetande av förslag till lagstiftning m.m., som föreläggs
riksdagen. Enligt propositionen kommer regeringen med anledning av ett förslag
från Riksdagens revisorer att utarbeta tydligare riktlinjer för ekonomiska
konsekvensanalyser i dessa sammanhang. Med detta får motionärernas önskemål
anses vara tillgodosedda, varför motionen avstyrks.
I motion 1997/98:K250 (mp) föreslås en översyn av lagstiftningen i syfte att
göra den mer stringent och mindre godtycklig. Av propositionen framgår att det
bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i syfte att förbättra
kvaliteten i fråga om lagar, förordningar och myndighetsförfattningar samt EG:s
rättsakter. I propositionen uttalas också att arbetet med att reformera och
förenkla regler behöver förstärkas och breddas och att kvaliteten i
regelstyrningen bör förbättras genom systematisk granskning av existerande och
nya regler inom områden som är viktiga för medborgarna och näringslivet. Med
detta får motion K250 anses besvarad, varför den avstyrks.
Organisering av statsförvaltningen
Propositionen
Statlig verksamhet bör enligt propositionen i huvudsak bedrivas i
myndighetsform. Den grundsyn på valet av verksamhetsformer i staten som
regeringen tidigare delgett riksdagen ligger fast. Enligt propositionen finns
det klara fördelar med myndighetsformen. Generella förvaltningsregler och
principer kan tillämpas, vilket bidrar till rättssäkerhet. Kraven på
offentlighet och insyn och på tydliga ansvarskedjor kan också tillgodoses
vilket bidrar till rättssäkerhet. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten
bidrar till att öppenhet och insyn i förvaltningen blir ett gemensamt mål för
det allmänna. Myndighetsformen ger också goda möjligheter att anpassa styrning
och organisation till de olika förutsättningarna för statlig verksamhet.
Regeringen kan också göra vissa ändringar i myndigheternas uppgifter och
besluta om ändrad ledningsform för myndigheten. Genom mål- och
resultatstyrningen uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna.
Även om statlig verksamhet normalt skall bedrivas i förvaltningsform kan det
i vissa fall vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en annan
privaträttslig form, t.ex. aktiebolag eller ideell förening. Detta kan vara
fallet om staten och t.ex. näringslivet engagerar sig i en anslagsfinansierad
verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. För konkurrensutsatt
verksamhet bör bolagsformen övervägas. Om myndigheten bedriver
affärsverksamhet, bör denna särskiljas från myndighetens övriga verksamhet. Är
affärsverksamheten konkurrensutsatt, bör den normalt brytas ut ur myndigheten
och bolagiseras. I propositionen erinras om en bestämmelse i
kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) enligt vilken det från den 1
januari 1998 är uttryckligen förbjudet för myndigheter inklusive affärsverk att
bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande eller förvärva aktier eller
andelar eller tillföra kapital till sådana rättssubjekt.
Enligt propositionen bör renodlingen av statlig verksamhet fortsätta.
Renodlingen innebär att en avgränsning av statens uppgifter eftersträvas.
Syftet är att uppnå en större tydlighet i ansvarsfördelningen mellan
myndigheter och mellan staten och andra rättssubjekt. I det fortsatta arbetet
med att renodla den statliga verksamheten är inriktningen enligt propositionen
att värna om kärnverksamheterna och att pröva det statliga åtagandet noga.
Uppgifter av främmande art bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman.
Renodlingen kommer att fullföljas genom en fortsatt aktiv strukturell
anpassning av verksamheten syftande till att öka effektiviteten och
ändamålsenligheten i verksamheten. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna
som i dag utförs i egen regi bör enligt propositionen kunna effektiviseras
betydligt om de upphandlas i konkurrens.
Enligt propositionen är en ökad samverkan mellan myndigheter nödvändig för
att stärka en sammanhållen statsförvaltning.
Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om
statlig tjänsteexport. Bakgrunden till denna åtgärd är att statens intresse
enligt regeringens mening inte tas till vara på ett tillfredsställande sätt för
närvarande. Det behövs också åtgärder som underlättar och stimulerar statliga
myndigheter att exportera sitt kunnande och sina tjänster.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att dra
konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste formen för statlig
verksamhet (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten så långt som möjligt
avveckla, avyttra eller ombilda de statliga myndigheter som i dag bedrivs i
privaträttslig form. Staten bör inte bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet.
En upprensning bör ske av alla privaträttsliga subjekt inom statlig verksamhet
som bildats före årsskiftet 1997/98, då det blev förbjudet för myndigheter att
utan tillstånd från regeringen bilda bolag, stiftelser, föreningar etc.
I samma motion föreslås också att en avvecklingskommission bör tillsättas med
uppdrag att systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i
myndighetsform (yrkande 7). Enligt motionen bör kommissionen lägga fram förslag
om avveckling, avyttring eller ombildning i så stor utsträckning som möjligt. I
motionen föreslås vidare att den i propositionen aviserade utredningen om
tjänsteexport bör ta i beaktande att staten inte bör ägna sig åt
affärsverksamhet (yrkande 8).
I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av de självständiga
myndigheterna i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). En reform
av statsförvaltningen borde enligt motionären innebära att varje myndighet
skall lyda under respektive departement med statsrådet som högsta ansvarig
inför regeringen. De nuvarande myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de
nu är som avdelningar i departementen.
I samma motion föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen om att åter göra Vattenfall AB till ett
affärsdrivande verk (yrkande 4). Skälet till detta är enligt motionären att
riksdagen beslutat att Vattenfall skall vara ett instrument för den statliga
energipolitiken. Bäst vore enligt motionären att Vattenfall fick bli en
avdelning i Närings- och handelsdepartementet.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer inledningsvis i de resonemang som förs i propositionen om
principerna för statsförvaltningens organisering i vad avser myndighetsformen
kontra andra, privaträttsliga, former samt renodling och strukturell
anpassning. Vad gäller renodling av statlig verksamhet framhålls i
propositionen att uppgifter som är artfrämmande bör avvecklas eller överlåtas
till annan huvudman.
Förslagen i de här aktuella motionerna synes gå i en annan riktning än de
principer som redovisas i propositionen. I motion 1997/98:K35 (fp) framhålls
att staten inte bör bedriva konkurrensutsatt verksamhet och därför bör avveckla
statliga myndigheter som bedrivs i privaträttslig form (yrkande 6). Vidare
föreslås att en avvecklingskommission tillsätts med uppgift att lämna förslag
till avveckling etc. av sådana verksamheter (yrkande 7). Enligt utskottets
mening står uppfattningen i motionen om en generell avveckling av statliga
verksamheter i motsatsställning till den principiella syn som utvecklas i
propositionen, enligt vilken, som nyss nämnts, endast artfrämmande verksamheter
bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman. Motionen avstyrks i här
aktuella delar.
I motion K35 anförs också att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet,
vilket enligt motionärerna bör påverka en i propositionen aviserad utredning om
tjänsteexport på det statliga området (yrkande 8). Utskottet kan, av skäl som
utvecklats ovan, inte ställa sig bakom motionärernas principiella uppfattning.
Statlig tjänsteexport i form av t.ex. kunnande och tjänster är enligt
utskottets mening en naturlig del av verksamheten i en utvecklad förvaltning.
Motionen avstyrks även i denna del.
I motion 1997/98:K42 (c) föreslås att de självständiga myndigheterna
avskaffas och inordnas under departementen i Regeringskansliet (yrkande 3). Som
framgått av det föregående gav Förvaltningspolitiska kommissionen, vars
överväganden ligger till grund för den här aktuella propositionen, inte uttryck
för uppfattningen att den svenska statsförvaltningen bör omstruktureras på det
sätt som föreslås i motionen. Utskottet ser heller ingen anledning för
riksdagen att ta något initiativ till en utredning med den inriktning som
motionen förespråkar. Motionen avstyrks i denna del.
I samma motion föreslås att Vattenfall AB, som en konsekvens av den uppgift
bolaget tilldelats inom den statliga energipolitiken, bör ombildas till ett
affärsdrivande verk alternativt bli en avdelning inom Närings- och
handelsdepartementet (yrkande 4). Utskottet konstaterar att den idémässiga och
politiska grunden för Vattenfalls nya roll har redovisats i näringsutskottets
betänkande 1996/97:12 (s. 45-47), bakom vilket en bred majoritet i riksdagen
ställde sig våren 1997. Utskottet finner ingen anledning att ifrågasätta
riksdagens energipolitiska beslut i vad avser Vattenfalls roll och inte heller
lämpligheten av de organisatoriska konsekvenserna av beslutet. Mot denna
bakgrund avstyrks motionen även i denna del.
Myndigheternas ledningsformer
Propositionen
Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att de nuvarande lekmannastyrelserna
bör avskaffas. Argumentet för detta var enligt kommissionen att fördelningen av
beslutsbefogenheterna mellan myndighetschef och styrelse medför oklarheter
beträffande ansvaret och gör att styrelsen inte fungerar som ett ledningsorgan.
Kommissionen ansåg att det vore fel att återinföra representation för
intresseorganisationer i de statliga styrelserna, främst av det skälet att
ansvarsbilden blir oklar. Organisationerna bör enligt kommissionen i stället på
ett tidigt stadium komma till tals genom samrådsorgan, överläggningsgrupper
eller liknande. Detta är viktigt, inte minst i EU-arbetet.
Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att frågan om
ledningsformer bör tillämpas flexibelt och att den nuvarande huvudmodellen med
en lekmannastyrelse vid chefens sida inte generellt bör avskaffas. Denna
ledningsform, styrelse med begränsat ansvar, har enligt regeringen sitt värde
inte minst som forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.
Regeringen ser ingen anledning att ändra denna form av ledning för myndigheter,
där den fungerar väl ur såväl verksamhetens som regeringens styr-
ningsperspektiv.
Regeringen anser vidare att ledningsformen styrelse med fullt ansvar för
verksamheten även i fortsättningen bör övervägas främst för myndigheter som
arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller har en verksamhet som
innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar. Ett tiotal centrala
förvaltningsmyndigheter har förutom affärsverken i dag denna ledningsform. Även
styrelserna för universitet och högskolor har denna ledningsform.
Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringens mening övervägas där
det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där
politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Enrådighetsverk bör enligt
propositionen i regel ha ett rådgivande organ med ledamöter som tillsatts av
regeringen.
Regeringen instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens bedömning att
intresserepresentation inte bör återinföras i de statliga styrelserna. De
samrådsformer som finns i dag bör i stället vidareutvecklas och prövas
ytterligare.
Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen sedan det s.k.
verksledningsbeslutet år 1987 anser regeringen att den för att kunna styra och
utveckla den framtida statsförvaltningen mer effektivt bör ha större möjlighet
att flexibelt tillämpa olika ledningsformer än vad som nu är fallet. Regeringen
finner det angeläget att den vid val av ledningsform bör kunna utgå från
myndigheternas verksamhet och mål sådana som de är fastlagda av riksdagen och
regeringen och därefter välja den ledningsform som bäst bedöms gynna
verksamheten och de uppställda målen.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K37 föreslår Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser (yrkande 2). Motionärerna
anser att propositionens formuleringar när det gäller förvaltningarnas
ledningsform är för vaga och att huvudprincipen bör vara att det skall finnas
förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse vid sidan av
myndighetschefen, särskilt när det gäller myndigheter som hanterar övergripande
frågor samt myndigheter som har en stor statlig budget.
I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
verksamhetsanpassad myndighetsledning (yrkande 4). Enligt motionärerna bör
lekmannastyrelser finnas i de flesta myndigheter och förvaltningar för att
utgöra ett forum för demokratisk insyn och kontroll. Propositionen borde, i
stället för att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och minskningar
av antalet myndigheter med lekmannastyrelser, ha valt motsatt väg.
Liknande synpunkter framförs i följdmotion 1997/98:K40 av Carin Lundberg och
Lena Sandlin, båda (s). Lekmannastyrelser bör även i fortsättningen vara
huvudregeln. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kan inrättas som
enrådighetsverk, förutsatt att det finns någon typ av insyns-organ knutet till
myndigheten. För myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden
eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar
bör ledningsformen styrelse med fullt ansvar främst övervägas. Där
myndighetschefen skall biträdas av en lekmannastyrelse med begränsade
beslutsbefogenheter bör ansvarsfördelningen dem emellan göras tydlig i
myndighetens instruktion, anser motionärerna.
Utskottets bedömning
Av propositionen framgår bl.a. att regeringen anser att flexibilitet är viktigt
vid val av ledningsform för de statliga myndigheterna. Den nuvarande
huvudformen med lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen, styrelse med
begränsat ansvar, är enligt regeringen värdefull från insyns- och
inflytandesynpunkt och bör finnas kvar där den fungerar väl. Enligt regeringen
bör den inte, som Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg, avskaffas
generellt. Ledningsformen styrelse med fullt ansvar bör enligt regeringen
övervägas främst för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande
förhållanden eller vilkas verksamhet innebär ett stort finansiellt och
självständigt ansvar. Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringen
övervägas där det finns ett behov av en mer direkt styrning och där politiska
beslut måste genomföras utan fördröjning. I regel bör verket ha ett rådgivande
organ. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del (avsnitt 7.4).
Regeringens syn på myndigheternas ledningsformer förefaller enligt utskottets
mening stämma väl överens med intentionerna hos motionärerna bakom motion
1997/98:K40 (s). Motionen föranleder ingen åtgärd från riksdagen. Motionen
avstyrks.
I motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 (c) och 1997/98:K39 yrkande 4 (v) framförs
kritik mot regeringens uttalande i propositionen. I motion K37 anförs att
formuleringarna i propositionen är vaga och att lekmannastyrelse bör vara
huvudprincipen. I motion K39 framförs liknande synpunkter. Enligt motionen är
det fel av regeringen att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och
att minska antalet myndigheter med lekmannastyrelse.
Enligt utskottets mening ger den av regeringen deklarerade principen om
flexibilitet möjlighet att anpassa ledningsformen efter myndigheternas
skiftande karaktär, vilket utskottet anser vara en rimlig princip. Motionärerna
förefaller enligt utskottets mening ha övertolkat innebörden av regeringens
uttalande i riktning mot att regeringen generellt skulle vilja minska
lekmannainflytandet över myndigheterna. En sådan tolkning saknar enligt
utskottets mening grund. Med detta får motionerna anses besvarade, varför de
avstyrks.
Informationsförsörjning
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör statsförvaltningen, med beaktande av
integritets- och säkerhetsaspekter, ta till vara informationsteknikens
möjligheter att förenkla och förbättra medborgares och företags kontakter med
myndigheterna, öka allmänhetens insyn och kontroll av myndigheternas verksamhet
och effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig sektor samt
med EU-institutionerna och andra länders förvaltning.
I proposition 1995/96:125 har regeringen redovisat en nationell IT-strategi.
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:19) redovisat det
pågående arbetet med att bygga ut infrastrukturen för den offentliga sektorns
kunskaps- och informationsförsörjning. Toppledarforum har utfärdat
rekommendationer för hur hemsidor på Internet med hög kvalitet bör se ut.
Förslag till ett nytt offentligt rättsinformationssystem har utarbetats inom
Justitiedepartementet.
Regeringen bedömer att utvecklingen mot alltmer datoriserade ärendeprocesser
är bra och gör det möjligt för förvaltningen att arbeta bättre över
myndighetsgränser. Regeringen anser vidare att samverkan mellan myndigheter kan
bespara staten resurskrävande uppbyggnad av databaser och förbättra kvaliteten
i lagrad information.
Insynen i och tilliten till förvaltningen måste enligt regeringens mening
säkerställas genom ett klart och entydigt regelverk. Flera lagar berörs,
däribland tryckfrihetsförordningen, förvaltningslagen och sekretesslagen.
När det gäller IT-infrastrukturen anser regeringen att myndigheterna bör
använda kommunikation baserad på Internetstandarder mot medborgare och företag,
därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen
kommunikationsarkitektur. Genom myndigheternas användning av system som bygger
på Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och
säkerhet.
Regeringen anser att en detaljstyrning av förvaltningens IT-utveckling inte är
möjlig eller önskvärd. Däremot är det önskvärt att det finns fungerande
riktlinjer för uppbyggnaden av en gemensam infrastruktur för den offentliga
förvaltningen. Regeringen bedömer att den typ av samverkan som Toppledarforum
representerar, dvs. gemensamt projektarbete mellan stat, kommun och landsting,
bör utvecklas vidare. Arbetet med att utveckla riktlinjer och sprida resultaten
bör fördjupas inom områdena för självbetjäning, uppgiftsinsamling från
medborgare och företag samt informationsspridning. Riktlinjerna bör knyta an
till de förvaltningspolitiska målen, och riktlinjerna bör tjäna som grund för
styrning och uppföljning inom IT-området.
Beträffande säkerhet i kommunikationen mellan myndigheter anförs i
propositionen att regeringen har uppdragit till Statskontoret att utarbeta en
sammanhållen strategi för IT-säkerhet. I uppdraget ingår att ange hur
säkerhets-arbetet kan inordnas i handlingsprogrammet för att bredda och
utveckla användningen av informationsteknik. Statskontoret skall inom ramen för
Toppledarforums arbete med säkerhetslösningar lämna förslag till ett regelverk
för användning av digitala signaturer och för kryptering inom den offentliga
förvaltningen. Statskontoret förbereder vidare upphandling av rutiner för
utfärdande av s.k. aktiva kort. Regeringen avser att skyndsamt ta fram ett
gemensamt regelverk för säker kommunikation i statsförvaltningen.
Regeringen bedömer att myndigheter vilkas verksamhet riktar sig främst till
företag och medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som
komplement till traditionella tjänster. I begreppet självbetjäning ligger
möjligheten att elektroniskt få tillgång till myndighetsinformation,
blanketter, föreskrifter, lagar och förordningar. Självbetjäning innebär även
möjligheter att kunna lämna in blanketter och uppgifter elektroniskt till
statliga myndigheter och i övrigt initiera ärenden elektroniskt där detta är
möjligt med hänsyn till lagstiftningen. Tjänsterna bör bygga på hemsidor på
Internet, elektroniska blanketter, elektroniskt tillgänglig
myndighetsinformation samt elektroniskt tillgängliga lagar och förordningar.
Myndigheterna bör enligt propositionen också pröva möjligheterna att utveckla
nya förvaltningstjänster via bl.a. multimedia, avancerad TV/radio och telefoni
som komplement till beprövade metoder. Medborgare och företag bör så långt som
möjligt själva kunna välja på vilket sätt kontakter och tjänster förmedlas.
En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande
information, s.k. grunddata, är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse
för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och företagen, anser
regeringen. Att dra upp riktlinjer för grunddata är ett prioriterat område. En
framtida utveckling av offentlighetsprincipen kräver enligt regeringens
bedömning klarare regler för det offentliga åtagandet. I detta sammanhang kan
nämnas att regeringen den 15 april 1998 beslutat om direktiv (dir. 1998:32)
beträffande en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i
syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipen i IT-samhället.
Grunddatabasutredningens ansats när det gäller samhällets grundläggande
information har varit begränsad till person-, företags- och
fastighetsregistren. Enligt regeringens bedömning bör grunddata ges en
definition som omfattar offentlig information av vikt för samhällets
effektivitet och med bred användning. Arbetet i detta avseende behöver enligt
regeringen fördjupas, både i fråga om omfattningen och typ av grunddata. Även
andra typer av data, t.ex. rättsinformation, än de som behandlats av
Grunddatabasutredningen kan vara lika viktiga i detta sammanhang. Regeringen
avser att genomföra en fördjupad studie av behoven av grunddata för att
konkretisera vilka uppgifter som bör klassas som grunddata samt redovisa hur
ett författningsstöd skall se ut.
Enligt regeringens bedömning behövs samordning av grunddata på olika nivåer.
Gemensamma frågor kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är enligt
propositionen en myndighetsuppgift. Frågan om det behövs en särskild myndighet
för denna samordning eller om någon befintlig myndighet kan åta sig uppgiften
kräver ytterligare beredning, anser regeringen. Regeringen kommer enligt
propositionen att ta initiativ till utveckling av lämpliga former för
samordningen på olika nivåer, både inom Regeringskansliet och mellan berörda
myndigheter och intressen.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K34 hemställer Anders Björck m.fl. (m) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om användningen av information som
finns på Internet (yrkande 1). Enligt motionärerna bör alla statliga
myndigheter, verk och statliga bolag snarast lägga fast strategier för
användningen av IT som en viktig del i sina informationsuppdrag gentemot
medborgarna och företagen. Vidare bör varje medborgare och företag kunna
genomföra all nödvändig myndighetskommunikation över Internet. I detta
sammanhang behövs snabbt regler för användning av digitala signaturer som
möjliggör även denna form av Internetanvändning. Mot denna bakgrund bör
regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer
för användningen av information och kommunicerandet av information som finns på
Internet (webbaserad information).
I samma motion föreslås också att riksdagen hos regeringen begär utredning
och förslag rörande omprövning av den nuvarande offentlighetsprincipen (yrkande
2). Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till ett remissvar från
Datainspektionen där det framhålls att offentlighetsprincipen inte är utformad
med hänsyn till IT-utvecklingen, varför nya överväganden bör göras mellan
intresset av offentlighet och den personliga integriteten. Enligt
Datainspektionen bör en diskussion och en analys av begreppet offentlighet
komma till stånd, ett krav som Moderata samlingspartiet tidigare framfört
motionsvis och här framför på nytt.
I den nämnda m-motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om regeringens fortsatta
arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för kommunikationen inom
statsförvaltningen (yrkande 3). Enligt motionärerna är det angeläget att
regeringen i det pågående arbetet med att ta fram en säkerhetslösning för IT-
infrastrukturen tar ett samlat grepp om IT-säkerhetsfrågan, som rymmer
betydligt mera än krypteringsfrågan. Säkerhetslösningar måste också enligt
motionärerna baseras på en kontinuerlig utbildning av berörd personal inom
statsförvaltningen. Risken för angrepp mot olika digitala
informationsstrukturer är en annan problematik som bör beaktas. Användningen av
certifikat i form av elektroniska id-kort bör också utvecklas, anser
motionärerna.
I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett IT-
samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser (yrkande 10). I motionen
anförs beträffande ett IT-samhälle för alla bl.a. att det på offentliga platser
som folkbibliotek och medborgarkontor bör finnas tillgång till publika datorer
så att alla kan komma till tals med t.ex. politiska organ och myndigheter.
Beträffande tillgången till samhällsdatabaser framhålls i motionen att utbudet
av samhällsinformation bör organiseras så att alla medborgare enkelt kan nå
väsentliga delar av samhällets grunddatabaser och att tillgången till dessa bör
underlättas. Tillgängligheten via Internet bör också främjas. Vid utbyggnad av
informationssystemen bör hänsyn tas till medborgarnas önskemål om möjligheter
till kontakt med sina folkvalda politiska representanter. Elektroniska
anslagstavlor bör i ökande grad göras tillgängliga för medborgarna.
I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att sprida åtkomsten till
Internet och etablering av nya tjänsteföretag (yrkande 11). Enligt motionärerna
bör alltfler medborgare göras medvetna om de möjligheter som Internet erbjuder,
varigenom efterfrågan på tjänster på nätet ökar. Därigenom skapas möjligheter
till etablering för nya företag som erbjuder tjänster angående råd om t.ex.
villkoren för verksamhet på nätet och om produkter som underlättar användningen
av nätet. Konsumentverket har viktiga uppgifter att fylla när det gäller
informationsspridning på det aktuella området.
I fp-motionen föreslås också att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om integritetsskydd i IT-samhället (yrkande
12). Enligt motionen måste ett IT-samhälle ge ett starkt skydd för den
personliga integriteten. Alla medborgare bör ha rätt till skydd av privatlivet
mot intrång av alla slag inklusive det intrång som baseras på myndigheternas
uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden.
I motionen hemställs också att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om IT och jämställdhet (yrkande 13). Enligt
motionärerna är det nödvändigt att kvinnor har ett betydande inflytande över
IT-utvecklingen liksom när det gäller val av tillämpningar inom området. Därför
bör kvinnorna vara med och utveckla normer för tekniken och dess innehåll och
utformning m.m.
Utskottets bedömning
Utskottet, som i början av 1998 (bet. 1997/98:KU21) behandlade IT-frågor i mer
samlad form, konstaterade vid det tillfället att det pågick ett omfattande
arbete med att utveckla informationstekniken och att regeringen strävade efter
att på bred front uppmärksamma de problem som var förknippade med denna
utveckling. Enligt utskottets mening ger regeringens redovisning i den här
aktuella propositionen samma intryck i vad avser regeringens sätt att arbeta
med dessa frågor.
I motion 1997/98:K34 yrkande 1 (m) begärs förslag till lagstiftning om
användningen av information som finns på Internet. Utskottet konstaterar att
ett yrkande med väsentligen samma innehåll behandlades i det nämnda betänkandet
1997/98:KU21. Utskottet fann, med hänvisning till den pågående utvecklingen,
inte anledning för riksdagen att aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det
sätt som föreslogs i motionen som avstyrktes. Utskottet intar samma hållning nu
och avstyrker motion K34 yrkande 1.
I yrkande 2 i samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär
utredning och förslag rörande omprövning av den nuvarande
offentlighetsprincipen. Regeringen har som nämnts i det föregående beslutat
tillsätta en kommitté med uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om
allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för
offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället. Detta initiativ torde svara
mot önskemålen hos motionärerna, varför motionen i denna del avstyrks.
I samma motion behandlas också frågan om regeringens fortsatta arbete med ett
säkerhetssystem för kommunikation inom statsförvaltningen (yrkande 3). Som
framgått av det föregående har regeringen uppdragit åt Statskontoret att
utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerhet, och regeringen avser enligt
propositionen att skyndsamt ta fram ett gemensamt regelverk för säker
kommunikation inom statsförvaltningen. Med detta får motionen i denna del anses
besvarad, varför den avstyrks.
I motion 1997/98:K35 yrkande 10 (fp) behandlas frågor med anknytning till IT-
samhället med avseende på publika datorer, samhällsdatabaser m.m. Dessa frågor
har behandlats av utskottet i det nämnda betänkandet 1997/98:KU21. Utskottet
hänvisade i detta sammanhang till den snabba utbyggnaden av medborgarkontor,
som ger medborgarna ökade möjligheter att kommunicera med myndigheterna via
publika datorer. I betänkandet redovisades också utvecklingen vad gäller
samhällsdatabaser, bl.a. avseende s.k. grunddata och ett nytt rättsdatasystem
samt informationsservice till medborgarna via Internet. Med detta får motionen
anses besvarad, varför den avstyrks.
I motionen (yrkande 11) efterlyses åtgärder för att sprida åtkomsten till
Internet. Detta kan enligt motionen ske genom att medborgarna görs medvetna om
de möjligheter Internet erbjuder, varigenom efterfrågan på tjänster på nätet
ökar. Därigenom skapas enligt motionen möjligheter till etablering av nya
tjänsteföretag.
Till vissa delar har frågor av det slag som tas upp i motionen berörts i
regeringens skrivelse (skr. 1997/98:19) Utvecklingen i informationssamhället.
Av denna redovisning framgår bl.a. följande.
I ett konsumentpolitiskt avsnitt i skrivelsen anförs att utvecklingen på IT-
området innebär stora förändringar för konsumenterna bl.a. genom tillkomsten av
den ?elektroniska marknadsplatsen?, varigenom många nya varor och tjänster kan
komma att erbjudas via någon form av IT-baserade system som t.ex. Internet. När
utvecklingen går mot att många varor och tjänster erbjuds och eventuellt
kommer att erbjudas enbart via IT-baserade system, kommer tillgängligheten till
informationstekniken att vara av central betydelse. Tillgängligheten
förutsätter också att konsumenterna har kunskaper för att kunna använda sig av
t.ex. datorer. Marknadsföring via Internet aktualiserar frågan om särskilda
regler. Av skrivelsen framgår också att i Europeiska kommissionens
konsumentpolitiska prioriteringar för perioden 1996-1998 ingår att vidta
åtgärder som tillåter konsumenterna att utnyttja de möjligheter som erbjuds
genom informationssamhället. Enligt Inrikesdepartementets konsumentenhet har
hittills inga åtgärder vidtagits med anledning av denna deklaration.
Utskottets kontakter med Konsumentverket har gett vid handen att verket ännu
inte erbjuder någon service av det slag som efterfrågas i motionen och för
närvarande inte har några planer på att etablera en sådan verksamhet.
Utifrån de kontakter utskottet haft med Regeringskansliet inklusive IT-
kommissionen och Konsumentverket drar utskottet slutsatsen att de frågor det
här är tal om är så nya att de ännu inte hunnit finna sina former. Samtidigt
finner utskottet att det från medborgar- och konsumentsynpunkt är angeläget att
sådana åtgärder vidtas som är ägnade att skapa översikt över den information
som finns och en effektiv kommunikation mellan dem som har information och dem
som söker information om Internet. Utskottet utgår från att regeringen i sitt
arbete med IT-frågorna beaktar de problem som utskottet med anledning av
motionen redovisat. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inget
behov av ett tillkännagivande till regeringen. Motionsyrkandet får med detta
anses besvarat och avstyrks därför.
I fp-motionen anförs också att alla medborgare bör ha ett starkt skydd för
den personliga integriteten i IT-samhället i form av skydd mot intrång som
baseras på myndigheternas uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden
(yrkande 12). Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen nyligen
antagit regeringens förslag i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag (bet.
1997/98:KU18). Den nya personuppgiftslagen ersätter den tidigare datalagen och
genomför också Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Lagen omfattar all
automatiserad behandling av personuppgifter och manuell behandling av
personregister. Enligt utskottets mening ger den nya lagstiftningen ett viktigt
bidrag till ett sådant skydd för den personliga integriteten som efterfrågas i
motionen. Med detta får motionen anses besvarad, varför den avstyrks.
I samma motion anförs att det är nödvändigt att kvinnor har ett betydande
inflytande över IT-utvecklingen inklusive val av tillämpningar (yrkande 13). I
den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150 s. 27) anförs bl.a. att hela
Sveriges befolkning måste bli delaktig i informationssamhället. Användningen av
IT domineras i dag av män, vilket enligt propositionen är en effekt av och
bidrar till att upprätthålla en könsuppdelad arbetsmarknad. Regeringen anser
att det är angeläget att IT-användningen bidrar till att människors vilja till
arbete och skapande tas till vara och att kompetensen hos både män och kvinnor
utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför enligt propositionen leda
till att öka kvinnors användning av IT. Utskottet instämmer i vad regeringen
anfört. Med detta får motionen i denna del anses besvarad, varför den avstyrks.
Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form
Propositionen
I propositionen föreslås att en enhetlig princip införs för myndigheternas
uttag av avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter.
Avgiften bör endast grundas på kostnaden för att ta fram och distribuera
uppgifterna. Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad
Grunddatabasutredningen föreslagit.
Enligt regeringen bör principen för avgiftssättning vad gäller den
grundläggande informationen vara sådan att den så långt som möjligt och med
beaktande av integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter underlättar för
medborgare, förvaltning och företag att utnyttja den grundläggande information
som förvaltningen förfogar över.
Principen för avgiftssättning i fråga om myndigheternas tillhandahållande av
varor och tjänster är full kostnadstäckning enligt beslut av riksdagen (prop.
1989:138, 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). I avgiftsförordningen (1992:191)
finns inte någon uttrycklig reglering av tillhandahållandet av uppgifter i
elektronisk form, vilket har lett till en olikartad tillämpning.
Den avgift som en myndighet får ta ut när det gäller information i
elektronisk form bör enligt regeringen begränsas till kostnaden för att ta fram
och distribuera informationen. De indirekta kostnaderna, t.ex. för att samla in
och lagra informationen, bör inte räknas in, vilket bör komma till klart
uttryck i avgiftsförordningen. För sådana fall där det kan finnas skäl att i en
verksamhet ta ut avgifter som ger ett bidrag också till kostnaden för att
t.ex. samla in och registrera informationen bör det krävas en särskild
författningsreglering.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om elektroniska
tjänster (yrkande 3). Enligt motionärerna bör alla myndigheter tillhandahålla
sina föreskrifter i elektronisk form. Detta gäller även kommunala handlingar.
Den elektroniskt distribuerade informationen bör tillhandahållas kostnadsfritt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att den princip som regeringen redovisar vad gäller uttag av
avgifter för information i elektronisk form - att avgiften skall svara mot
kostnaderna för att ta fram och distribuera informationen - är rimlig från
ekonomisk synpunkt och rättvisesynpunkt. Utskottet tillstyrker propositionens
förslag i denna del (avsnitt 8.3.4).
I motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) anförs att sådan information bör
tillhandahållas kostnadsfritt. Enligt utskottets mening skulle den princip
motionären förespråkar innebära en avvikelse från de allmänna principerna för
avgiftssättning för myndigheterna, då de tillhandahåller varor och tjänster.
Motionen avstyrks.
Det statliga person- och adressregistret m.m.
Registerlagstiftningen
Det statliga person- och adressregistret (SPAR) togs i bruk år 1978. Det är
lagreglerat sedan 1981 genom särskilda bestämmelser i 26-28 §§ datalagen
(1973:289).
I samband med riksdagens beslut om att inrätta SPAR år 1976 antogs en ny
bestämmelse, 3 a §, i datalagen, enligt vilken tillstånd att inrätta och föra
personregister som omfattar andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den
registeransvarige eller personer som har annan därmed jämförlig anknytning till
denna får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. SPAR omfattar de
personer som är folkbokförda i landet, som innehar skattsedel eller som är
inskrivna i allmän försäkringskassa i landet. SPAR innehåller uppgifter från de
register som förs dels för folkbokföring, dels för inkomst- och
fastighetstaxering. Registret regleras i 26-28 §§ datalagen och kompletteras
med föreskrifter i förordningen (1981:14) om det statliga person- och
adressregistret, SPAR-förordningen. Datainspektionen har rätt att med stöd av 6
a § datalagen meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för att
förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet.
Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden) är huvudman och
registeransvarig myndighet för SPAR. Sema Group Infodata AB sköter enligt avtal
drift och marknadsföring av tjänster för SPAR. Användning av uppgifterna i
registret är avgiftsbelagd.
Allmänna bestämmelser om SPAR finns i 26 § första stycket datalagen. I andra
stycket anges ändamålen för användningen av uppgifterna i registret:
aktualisering och komplettering av register, kontroll av uppgifter, bl.a.
personnummer, i andra personregister, samt för urvalsdragningar. SPAR får
användas av myndigheter och enskilda. Uppgifterna i SPAR hämtas enligt 27 §
första stycket datalagen från aviseringsregistret och från de statliga
personregister som används för inkomst- och fastighetstaxering. I 28 § ges
regler för hur SPAR skall utnyttjas inom den enskilda och offentliga sektorn.
Datalagskommittén framhöll i sitt betänkande
Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39) att bestämmelserna om
SPAR borde brytas ut ur den generella persondataskyddslagstiftningen och
placeras i en särskild registerlag.
Aviseringsregistret togs i bruk år 1997. Det infördes som ett led i en
modernisering och lagreglering av aviseringsverksamheten och ersatte de s.k.
personbanden och riksaviseringsbandet, till vilka uppgifter hämtades främst
från de lokala folkbokföringsregistren. Registret innehåller uppgifter om bl.a.
en persons identitet, bosättning och familj.
Aviseringsregistret är reglerat i lagen (1995:743) om aviseringsregister och
en kompletterande förordning. I lagens 1-6 §§ finns allmänna bestämmelser om
aviseringsregistret, dess ändamål och innehåll, om registeransvaret och om
utlämnande av uppgifter. I 7 § finns bestämmelser om vilka sökbegrepp som får
användas i registret och i 8 § finns särskilda bestämmelser om gallring.
Regeringen får förordna om att vissa mottagare av folkbokföringsuppgifter i
stor skala skall få ändringsavisering för samtliga personer i registret, s.k.
bruttoavisering.
Riksdagen har nyligen med anledning av regeringens proposition 1997/98:44
Personuppgiftslag beslutat om en ny lag om behandling av personuppgifter (bet.
1997/98:KU18). Den nya lagen ersätter den nuvarande datalagen och genomför
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen, som i huvudsak
följer direktivets text och disposition, omfattar all automatiserad och viss
manuell behandling av person-uppgifter.
Personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen
skall upphöra att gälla. Vissa bestämmelser i den nuvarande datalagen flyttas
till annan lagstiftning, och vissa konsekvensändringar införs i sekretesslagen.
Frågan om SPAR och dess reglering måste enligt den här aktuella
propositionen, med hänsyn till att särregler i annan lagstiftning tar över
bestämmelserna i personuppgiftslagen, ses direkt i belysning av det tidigare
nämnda dataskyddsdirektivet. Detta är tillämpligt på all behandling av
personuppgifter, dock inte sådan behandling som faller utanför gemenskapsrätten
och inte heller på register för personligt bruk.
Lag om statligt personadressregister
Propositionen
Enligt propositionens förslag skall SPAR finnas kvar tills vidare. Skälet för
detta är enligt regeringens mening sammanfattningsvis att verksamheten med SPAR
fyller en viktig samhällsfunktion, med avseende på såväl den privata marknadens
som myndigheternas behov och verksamhet. Från integritetssynpunkt är det enligt
propositionen inte önskvärt att det som i dag finns ett flertal personregister,
däribland privata, över befolkningen. En väl fungerande verksamhet med SPAR kan
enligt regeringen förhindra att sådana register byggs upp.
Dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med en IT-anpassning av
handlingsoffentligheten, avseende ändring i 2 kap. tryckfrihetsförordningen,
innebär enligt propositionen nya förutsättningar för registren. Regeringen
avser att i anslutning till detta arbete också förbereda ett slutligt
ställningstagande till SPAR.
I propositionen görs en systematisk genomgång av hur bestämmelserna i
dataskyddsdirektivet stämmer överens med den föreslagna lagstiftningen vad
gäller SPAR. Sammanfattningsvis anser regeringen att behandlingen av
personuppgifter i registret i de former som framgår av förslaget till
lagreglering är förenlig med direktivet.
I propositionen föreslås att grundförutsättningarna för SPAR regleras på ett
utförligare sätt än tidigare i en särskild lag, som avses ersätta den nuvarande
förordningen. Registret föreslås fortsättningsvis benämnas det statliga
personadressregistret. I jämförelse med den gällande regleringen bör enligt
regeringens mening några skärpningar ske, framför allt i fråga om
urvalsdragningar. I sådana sammanhang bör, av integritetsskäl, i
fortsättningen endast uppgift om namn och adress få lämnas ut. Uttag av
uppgifter genom urvalsdragning bör vidare endast ske för direktreklam,
opinionsbildning och samhällsinformation eller annan därmed jämförlig
verksamhet. Registret bör fortsättningsvis endast innehålla uppgifter om
personer som är folkbokförda i landet. Registret kommer således inte längre att
innehålla uppgifter om personer som är inskrivna i allmän försäkringskassa
eller som har skattsedel utan att vara folkbokförda i landet. Lagrådet har
ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen utvidgning i fråga om en enskilds
möjligheter att hindra att han eller hon skulle kunna nås av utskick som avser
inte bara direktreklam utan också opinionsbildande material eller
samhällsinformation. Regeringen har anslutit sig till Lagrådets synpunkter.
Propositionens förslag i denna del innebär att den enskilde endast skall ha
möjlighet att förhindra utskick avseende direktreklam. De uppgifter i
elektronisk form som kommer från register för inkomst- och fastighetstaxering
bör enligt propositionen liksom för närvarande inte lämnas ut till andra än
polis- och tullmyndigheter. Detta bör regleras i lag medan inskränkningar
beträffande uppgiftsutlämnande i övrigt bör regleras som nu genom förordning.
Förslaget till lag om det statliga personadressregistret framgår av avsnitt
2.1 i propositionen och bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K34 föreslår Anders Björck m.fl. (m) att Statens person-
och adressregister avvecklas (yrkande 4). Enligt motionärerna strider den
mycket omfattande behandlingen av offentliga personuppgifter för kommersiella
ändamål, som SPAR möjliggör, mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet.
Direktivets syfte och krav på att behandling skall ske efter på förhand
bestämda ändamål låter sig enligt motionärernas mening inte förena med ett
register som SPAR. Motionärerna hänvisar i sammanhanget till den tveksamhet som
Riksskatteverket uttalat i sitt remissvar angående förslagets förenlighet med
dataskyddsdirektivet.
I följdmotion 1997/98:K35 begär Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen bör ge
regeringen till känna att SPAR skall vara det enda register med person-
uppgifter varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14).
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att SPAR fyller en viktig
samhällsfunktion och att en väl fungerande verksamhet med SPAR kan motverka
uppbyggandet av flera andra personregister över befolkningen, vilket är
betydelsefullt från integritetssynpunkt.
Utskottet konstaterar att den lagstiftning beträffande SPAR som föreslås i
propositionen avses tillämpas tills vidare till dess regeringen tar slutlig
ställning till SPAR. Regleringen av SPAR har enligt propositionen direkt
samband med det s.k. datadirektivet, som är tillämpligt på all behandling av
personuppgifter med undantag av behandling som ligger utanför gemenskapsrätten
och register för personligt bruk. Enligt regeringen är behandlingen av
personuppgifter i de former som framgår av lagförslaget förenligt med
datadirektivet. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i denna
del.
När det gäller lagförslagets inriktning och materiella innehåll har utskottet
inga invändningar mot de skärpningar framför allt beträffande urvalsdragningar
som föreslås.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks propositionens förslag
till lag om det statliga personadressregistret (bilaga 1).
Utskottet konstaterar att Lagrådet ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen
utvidgning i fråga om enskilds möjlighet att hindra utskick avseende
direktreklam, opinionsbildande material och samhällsinformation och att
regeringen anslutit sig till Lagrådets uppfattning. Enligt propositionen skall
den enskilde endast ha möjlighet att förhindra utskick av direktreklam.
I följdmotion 1997/98:K34 yrkande 4 (m) föreslås att SPAR avvecklas, eftersom
det enligt motionärerna strider mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet.
Utskottet finner att regeringen i propositionen (s. 69-70, 72-73) gör en
genomgång av SPAR:s och aviseringsregistrets förhållande till flera viktiga
moment i direktivet, avseende artiklarna 6, 7, 11 och 14. Regeringen finner
därvid sammanfattningsvis att behandlingen av personuppgifter i SPAR enligt
propositionens förslag är förenlig med direktivet. Enligt propositionen bör en
användning av uppgifter för de ändamål som styr behandlingen inte, mot bakgrund
av den genomgång som görs i det aktuella sammanhanget, anses oförenlig med de
ändamål för vilka uppgifterna samlas in. Med vad utskottet här anfört får
motionen anses besvarad, varför den avstyrks.
I följdmotion 1997/98:K35 (fp) begärs att SPAR skall vara det enda register
varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14). Såvitt
utskottet kan bedöma innebär motionärernas begäran att aviseringsregistret inte
skulle få användas för urvalsdragning för det nämnda ändamålet. I propositionen
(s. 75) redovisas skälen till att inte bara myndigheter utan även andra
användare bör få tillgång till aviseringsregistret. Den främsta anledningen är
enligt propositionen att den information i SPAR som görs tillgänglig för andra
än myndigheter kommit att inskränkas av integritetsskäl. Enligt propositionen
innehåller aviseringsregistret uppgifter av intresse för verksamheter utanför
stat och kommun. Med hänvisning till vad utskottet anfört får motionen anses
besvarad, varför den avstyrks.
Lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister
Propositionen
I propositionen föreslås att aviseringsregistret öppnas i vissa fall för
verksamheter utanför staten, t.ex. näringslivet, efter medgivande av
regeringen. Svenska kyrkan bör även efter ändringen av relationen till staten
kunna använda sig av aviseringsregistret. Förslaget bygger på
Grunddatabasutredningens uttalande att det allmänna motivet för det offentliga
åtagandet i fråga om grunddata bör vara att långsiktigt säkerställa att
samhällets basinformation görs tillgänglig för breda grupper av användare i
förvaltningen och samhället i övrigt till rimliga kostnader. Enligt
propositionen innehåller aviseringsregistret en rad uppgifter som har ett
berättigat och stigande intresse även för verksamheter utanför stat och kommun.
Regeringen föreslår därför att även andra än myndigheter skall få använda
aviseringsregistret också för annat än urvalsdragningar efter särskilt
medgivande av regeringen. Prövningen bör bli restriktiv. Endast sådana fall där
behovet är utrett och inte kan tillgodoses inom ramen för SPAR bör över huvud
taget kunna komma i fråga.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister
framgår av avsnitt 2.2 i propositionen och bilaga 2 till detta betänkande.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K35 yrkar Bo Könberg m.fl. (fp) avslag på propositionens
förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister (yrkande
15). Motionärerna ställer sig avvisande till förslaget att riksdagen ger
regeringen bemyndigande att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet
att använda aviseringsregistret och efterlyser kriterier och motiv för ett
bemyndigande.
Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag i denna del. Som
framgått av föregående avsnitt kan SPAR inte tillfredsställa de behov som finns
bland andra än myndigheter beträffande uppgifter för urvalsdragningar. Det
framstår därför enligt utskottets mening som naturligt att aviseringsregistret
öppnas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet noterar att det
enligt förslaget till lagändring för urvalsdragningar skall krävas särskilt
medgivande av regeringen och att prövningen enligt vad regeringen deklarerar
bör vara restriktiv. Villkor för regeringens medgivande skall vara att behovet
är utrett och att det inte kan tillgodoses genom SPAR. Mot denna bakgrund synes
det enligt utskottets mening saknas skäl att, som föreslås i motion K35 yrkande
15 (fp), avvisa propositionens förslag i denna del. Motionen avstyrks.
Utskottet tillstyrker således propositionens förslag till ändring i lagen
(1995:734) om aviseringsregister enligt bilaga 2.
Kommittéväsendet
Allmänt om kommittéväsendet
Propositionen
Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det finns anledning att
uppmärksamma det statliga kommittéväsendet, vars roll enligt kommissionen
förändrats på ett olyckligt sätt sedan början av 1980-talet. Kommissionen
uppmärksammade bl.a. de alltmer begränsade tidsramarna, den allt hårdare
knytningen till Regeringskansliet och kommittéernas minskande betydelse som
instrument för att generera ny kunskap.
I propositionen behandlas även de kritiska synpunkter på kommittéväsendet som
framförts av Riksdagens revisorer i rapporten Kommittéväsendets roll och
arbetsformer (1996/97:6) avseende bl.a. krympta tidsramar, att kommittéerna
används i ringa omfattning i EU-arbetet och brister i remisshanteringen av
kommittébetänkanden.
Inom ramen för det förändringsarbete som pågår inom Regeringskansliet kommer
kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar för
kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten i regeringens och riksdagens
beslutsunderlag. Under våren genomförs bl.a. en översyn av det administrativa
stödet till kommittéerna. Målet är att få till stånd en gemensam
serviceorganisation omfattande ett komplett administrativt stöd i de gemensamma
kommittélokalerna.
Riksdagens revisorers förslag i sammandrag
Riksdagens revisorer har granskat kommittéväsendet och rapporterat resultatet
av granskningen i rapporten 1996/97:6 Kommittéväsendets roll och arbetsformer.
Granskningen har väsentligen avsett kommittéväsendets effektivitet som
hjälpmedel att klarlägga och analysera olika problem i samhället eller
förvaltningen. Därvid har det varit de sakliga snarare än de politiska delarna
av kommittéarbetet som stått i centrum. Rapporten har remissbehandlats.
Remissinstanserna har i stort sett varit positiva till granskningen.
I förslag till riksdagen 1997/98:RR3 har revisorerna lämnat sina synpunkter
och förslag med anledning av granskningen och remissbehandlingen av den nämnda
rapporten.
Revisorerna har identifierat ett antal problem förknippade med
kommittéväsendets nuvarande funktionssätt. Det framhålls att tidsramarna i
utredningarna krympt väsentligt. Vidare har kraven på kommittéerna ökat i flera
olika avseenden. Departementsorganisationen tenderar att bli styrande för de
utredningsbehov som upptäcks. Kommittéer används i mycket liten utsträckning
för att förbereda svenska ståndpunkter i EU. Remisshanteringen av
kommittébetänkanden har enligt remissinstanserna brister.
Revisorerna utvecklar i skrivelsen till riksdagen sin syn på kommittéväsendet
som utredningsform och pekar på en rad olika åtgärder som skulle kunna stärka
kommittéväsendet. Enligt revisorerna kan kommittéuppdrag begränsas med hänsyn
till om syftet i första hand är att öka kunskaperna, att skapa samförstånd
eller att utforma förslag. Utredningsbehoven kan samordnas bättre och
framförhållningen kan öka. Kommittéer kan i högre grad användas som stöd i EU-
arbetet. Kommittédirektiven kan vidare enligt revisorerna ges en klarare och
mer realistisk utformning. Remisshanteringen kan förbättras genom att urvalet
av remissinstanser övervägs bättre samt genom tillräckliga remisstider och
omsorgsfulla remissammanställningar.
Riksdagens revisorer föreslår sammanfattningsvis att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad revisorerna anfört i skrivelsen beträffande 1.
kommittéväsendets roll, 2. kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt 3.
remisshanteringen av kommittérapporter. Dessa förslag redovisas närmare i det
följande.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om bättre
beslutsunderlag (yrkande 4). Motionärerna säger sig dela den kritik av
kommittéväsendet som Förvaltningspolitiska kommissionen och Riksdagens
revisorer framfört och anser att de åtgärder som föreslås i propositionen är
otillräckliga. Det handlar om att ge kommittéerna tillräcklig tid och
tillräckligt öppna direktiv samt att kommittéerna besjälas av en strävan att
allsidigt och seriöst belysa olika aspekter av de problem de har att utreda.
Utskottets bedömning
Regeringen har på grundval av Förvaltningspolitiska kommissionens respektive
Riksdagens revisorers överväganden om kommittéväsendet i propositionen aviserat
en översyn av kommittéernas arbetsförutsättningar i syfte att öka kvaliteten i
regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Ett mål för översynsarbetet är att
få till stånd en gemensam serviceorganisation innefattande ett komplett
administrativt stöd för kommittéerna. Av propositionen framgår att regeringen
avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av detta arbete.
I motion 1997/98:K35 yrkande 4 (fp) anförs att de åtgärder som föreslås i
propositionen är otillräckliga och att kommittéerna bör ges tillräckligt med
tid och öppna direktiv m.m. Enligt utskottets mening är det för tidigt att nu
bedöma om de åtgärder som regeringen beskriver i propositionen är tillräckliga.
Regeringen har i propositionen uttalat att den avser att återkomma till
riksdagen med en redovisning av sitt översynsarbete. Som framgår av den
fortsatta framställningen ställer utskottet sig bakom Riksdagens revisorers
förslag att en sådan redovisning skall ske våren 1999. Redovisningen föreslås
omfatta frågor om bl.a. kommittéväsendets roll och kommittéernas arbetsvillkor
och arbetsformer. Motionen bör därför inte nu föranleda någon åtgärd av
riksdagen. Motionen avstyrks.
Kommittéväsendets roll
Revisorernas överväganden och förslag
Revisorerna anser att regeringen bör utveckla kommittéväsendets roll och
återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen har hanterat de
frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning
(yrkande 1). Denna beskrivning skulle t.ex. kunna ske inom ramen för den
kommittéberättelse som publiceras våren 1999.
I sina överväganden i denna del framhåller revisorerna att om kommittéerna
lämnar beslutsunderlag som fyller högt ställda krav i olika hänseenden, ökar
sannolikheten för beslut som är ändamålsenliga och resursbesparande samtidigt
som sannolikheten för samhällsekonomiskt dyrbara misstag minskar. Vid
resonemang om kommittéarbetets kvalitet och värde kan man enligt revisorerna
skilja mellan tre olika grupper av kvalitetskrav: klarhet och begriplighet,
specialkunskaper samt politisk användbarhet.
I den revisionsrapport som legat till grund för förslaget (rapport 1996/97:6)
nämns följande exempel på komponenter som måste uppfyllas för att kvalitet i en
kommittés arbete skall anses föreligga:
- relevans och mångsidighet i problembeskrivning och underlagsmaterial,
- sanningshalt och trovärdighet i faktaredovisningar (att alla relevanta fakta
och omständigheter återges på ett korrekt och rättvisande sätt),
- tydlighet, begriplighet och pedagogik i framställningen.
I dagsläget är det enligt revisorerna svårare att förena dessa delvis
väsensskilda kvalitetskrav på grund av bl.a. en ökad komplexitet i
samhällsfrågorna, eventuellt även en ökad konfliktnivå, minskad tilltro till
experter och ökad mångfald inom forskarvärlden. Regeringens sätt att tillsätta
kommittéer har samspelat med dessa förändringar. Vid resursknapphet ökar också
svårigheterna att förena olika kvalitetskrav. Det finns i dag enligt
revisorerna principiella skäl att varna för att kommittéerna i alltför låg grad
har möjlighet att uppfylla de olika kvalitetskraven.
När det gäller lämpligheten av olika utredningsformer anser revisorerna att
utredningar inom Regeringskansliet kan vara den bästa lösningen, om syftet är
att få fram politiskt användbara resultat på kort sikt. Om syftet är att dra
nytta av väldefinierade specialkunskaper som finns inom en statlig myndighet
ligger det nära till hands att ge uppdraget till denna myndighet. Om medverkan
krävs från flera olika organisationer, myndigheter eller forskningsgrenar kan
kommittéformen vara att föredra.
När det gäller effektivitet i kommittéarbetet, är det huvudsakliga problemet
i dag inte att det går åt för mycket resurser utan snarare att resultatet av
verksamheten är ifrågasatt. I denna situation är det enligt revisorerna viktigt
att utveckla kommittéernas arbetsvillkor.
Revisorerna anser när det gäller kommittéuppdragens karaktär att tanken om
avgränsning och viss renodling avseende kunskapshöjning, samförståndsskapande
respektive utformning av förslag, som nämnts i det föregående, är väl värd att
pröva. Revisorerna betonar även betydelsen av att man ägnar tillräcklig tid
och möda åt att få fram en mångsidig och empiriskt välgrundad
verklighetsbeskrivning.
I frågan om identifiering och samordning av utredningsbehov anser revisorerna
att det är viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt uppgiften att identifiera
problem som berör flera samhällssektorer eller politikområden. Regeringen och
dess kansli har en central roll när det gäller identifieringen av förändrings-
och reformbehov, men även de granskande organen och andra statliga myndigheter
har väsentliga funktioner härvidlag. Regeringen bör intensifiera sitt arbete
med att identifiera utredningsbehov genom strategiska förstudier gärna över
departementsgränserna. Särskilt i de fall arbetet kräver forskningsanknytning
kan kommittéformen vara lämplig. Revisorerna betonar också det ömsesidiga
samband som finns mellan arbetet i Regeringskansliet och kommittéväsendet.
Enligt revisorerna finns det flera omständigheter som försvårar förberedelserna
i Regeringskansliet när det gäller tillsättandet av kommittéer, bl.a. tids- och
kapacitetsbrist, vilket kan leda till att beslut om kommittéuppdrag fattas
alltför sent och att långsiktigt nödvändiga analysuppgifter senareläggs. De
utredningar som senare ändå måste utföras får därmed ett onödigt pressat
tidsschema. Arbetet med identifieringen av utredningsbehov bör mot denna
bakgrund ges högre prioritet i Regeringskansliet, anser revisorerna.
Revisorerna rekommenderar också en ökad användning av kommittéer i fråga om
att förbereda svenska ställningstaganden i EU. Kommittéer borde enligt
revisorerna även kunna användas för att förbereda svenska ståndpunkter som
initieras av kommissionen.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K11 hemställer Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om kommittéväsendets roll (yrkande 1), där motionärerna ställer sig
bakom vad Riksdagens revisorer anfört i det här aktuella förslaget till
riksdagen. I samma motion begärs vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om att kommittéer bör användas
i högre grad i beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU (yrkande 4).
Detta yrkande överensstämmer med vad revisorerna rekommenderat i sitt förslag i
denna del. I motionen föreslås också att det vid behandling av viktigare frågor
i EU tillsätts en s.k. skuggutredning på svensk basis i syfte att bereda fler
tillfälle att delta i EU:s beslutsprocess och att få fram de svenska
ståndpunkterna (yrkande 5).
I motion 1997/98:K222 hemställer Elver Jonsson (fp) att regeringen ges till
känna vad som i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i offentliga
utredningar och rapporter, så att politiska beslut kan bygga på seriös grund
där den faktiska situationen redovisas. Motionären framhåller vikten av att de
statliga instanserna är noggranna i sitt sökande efter fakta. Vissa avsnitt i
en utredning och i underlag för politiska beslut bygger självfallet på
värderingar, men ?hårdvaran? måste det rimligen finnas full acceptans för,
anser motionären. Regeringen måste få riksdagens uppdrag att åstadkomma
förändringar och förbättringar som kan leda till tydliga och klara fakta i
basmaterial som ligger till grund för politiska beslut.
Utskottets bedömning
Revisorerna anser i denna del att regeringen bör utveckla kommittéväsendets
roll och återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen hanterat
de frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning.
Som framgått av utskottets redovisning i det föregående har revisorerna
behandlat kvalitetskrav, utredningsformer, effektiviteten i kommittéarbetet,
kommittéuppdragens karaktär, identifiering och samordning av utredningsbehov
samt ökad användning av kommittéer i EU-arbetet.
Utskottet anser att de problemområden som revisorerna har identifierat är
relevanta och att de resonemang revisorerna för kring dessa problemområden bör
kunna ligga till grund för en redovisning av det slag som revisorerna föreslår.
Utskottet tillstyrker förslaget i denna del, vilket riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna.
De synpunkter som framförs i motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 (mp)
innebär att motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del.
Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen och avstyrks därför.
I motion K11 yrkande 5 föreslås att kommittéer bör användas i högre grad i
beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU. Utskottet har nyligen (bet.
1997/98:KU27) behandlat EU-frågornas behandling i riksdagen och därvid
föreslagit att frågor som väckts i motioner under innevarande riksmöte och som
har denna inriktning bör bli föremål för en samlad utredning. Det här aktuella
motionsyrkandet bör enligt utskottets mening också behandlas i detta
sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga åtgärder från riksdagens
sida, varför det avstyrks.
I motion 1997/98:K222 (fp) framhålls bl.a. att bakgrundsmaterialet i
offentliga utredningar o.d. bör vara korrekt. Enligt utskottets mening stämmer
motionärens synsätt väl överens med revisorernas diskussion om kvalitets-
aspekter på kommittéarbetet. Därmed får motionärens önskemål anses
tillgodosett, varför motionen avstyrks.
Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer
Revisorernas överväganden och förslag
Revisorerna anser att regeringen bör vidta åtgärder för att förbättra
kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till riksdagen med
en beskrivning av hur regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i
denna del av sin granskning (yrkande 2). Detta skulle kunna ske inom ramen för
den kommittéberättelse som publiceras våren 1999.
Den konflikt som i dag förefaller att finnas mellan tidspress och
kvalitetskrav i kommittéarbetet kan enligt revisorerna mildras på många olika
sätt. Tiden för rekrytering av ordförande, ledamöter, sekretariat etc. kan
sannolikt krympas om departementen intensifierar sitt arbete i denna del.
Tidsåtgången för tolkning av kommittéuppdraget kan i princip krympas genom
bättre utformade kommittéuppdrag och direktivdialog mellan utredningsledning
och departement innan direktiven beslutas. Tidsåtgången för administration och
lösande av tekniska problem kan minska genom förbättrat administrativt stöd
från Regeringskansliet. Tidsåtgången för genomförande av empiriska
undersökningar, studieresor, seminarier och utfrågningar kan sannolikt inte
krympas utan att ambitionsnivån sänks. Tiden för rapportskrivning och skrivning
av eventuella lagtexter kan krympas om arbetet fördelas på flera händer.
När det gäller utformningen av kommittédirektiv och beräkning av
utredningstid anser revisorerna att den nuvarande ordningen, som innebär att en
stor del av den fastlagda utredningstiden förbrukats innan kommitténs arbete
kan börja, är olämplig och bör ändras. Kommittéerna får närmast som regel sin
utredningstid förlängd om de så begär. Detta är en förklaring till att det
nuvarande systemet alls fungerar. Enligt revisorerna är utredningstiderna i dag
i många fall så pressade att man inte kan bortse från de varningstecken som
finns beträffande de negativa konsekvenserna och värdet av utredningsarbetet.
Enligt revisorerna har frågan om de generella delarna av kommittédirektiven,
t.ex. kraven på konsekvensanalyser och prövning av det offentliga åtagandet,
ett samband med avgränsningen av uppdraget. Metoden med generella direktiv, som
berörda fackdepartement inte tagit explicit ställning till, innebär att man
kombinerar en ämnesmässig begränsning av ett uppdrag med stora och oprecisa
krav på det analytiska och samhällsekonomiska innehållet. Det finns enligt
revisorerna skäl att ifrågasätta detta sätt att utforma kommittéuppdrag. Bättre
vore att utgå från direktiv som innehåller genomtänkta och integrerade krav på
utredningsarbetet. Kraven på konsekvensanalyser borde preciseras i
kommittéernas egna direktiv. Den nuvarande situationen som innebär att
kommittéerna i första hand arbetar med sina ?egna? direktiv och tar lätt på de
generella direktiven är enligt revisorerna inte acceptabel.
När det gäller kommittéernas sammansättning, kompetens och arbetsformer anser
revisorerna att rekryteringen av kommittésekreterare skulle behöva breddas så
att sekretariaten består av mer än en person. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan
kommittésekreterare bör enligt revisorerna uppmuntras. Utformningen av
kommittéuppdragen och renodlingen av kommittéuppdragen borde göra det lättare
att engagera ekonomiskt kunniga personer för kommittéuppdrag. Revisorerna ser
också positivt på vissa förslag som lämnats av remissinstanserna, däribland
inrättandet av en särskild pool av ekonomikunniga utredare som kan bistå
kommittéerna med konsekvensanalyser respektive att inrätta en basresurs till
kommittéernas förfogande i syfte att snabbare få fram bakgrundsbeskrivningar.
Revisorerna understryker vikten av att regeringen fortsätter att driva
arbetet med att förbättra det administrativa stödet till kommittéerna och
betonar det önskvärda i att varje kommitté får en budget med självständigt
budget-ansvar.
När det gäller former för publicering anser revisorerna att resultatet av
kommittéarbetet inte slentrianmässigt bör publiceras i SOU-serien. Av praktiska
skäl bör materialet samlas till ett fåtal volymer i SOU-serien då uppdraget är
slutfört.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), föreslås
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om kommittéernas arbetsvillkor (yrkande 2). Yrkandet innebär att
motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del av sitt
förslag.
Utskottets bedömning
Revisorerna anser i denna del att regeringen bör vidta åtgärder för att
förbättra kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till
riksdagen med en beskrivning, inom ramen för kommittérapporten 1999, av hur
regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i denna del av sin
granskning. Revisorerna har i denna del behandlat frågor om konflikten mellan
tidspress och kvalitetskrav, utformningen av direktiv och beräkning av
utredningstid, de generella delarna av direktiven, kommittéernas
sammansättning, kompetens och arbetsformer, det administrativa stödet samt
former för publicering.
Utskottet anser att de frågor som revisorerna tagit upp i denna del är av
betydelse för möjligheten att förbättra kommittéernas arbetsvillkor m.m. och
tillstyrker därför revisorernas förslag även i denna del. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion 1997/98:K11 yrkande 2 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna
anfört. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen. Motionen
avstyrks.
Remisshanteringen av kommittérapporter
Revisorernas förslag
Remissinstitutet bör enligt revisorerna tas på allvar och respekteras som en
väsentlig form för kvalitetssäkring av utredningsresultaten. Revisorerna
betonar också betydelsen av genomarbetade remissammanställningar som på ett
rättvisande sätt redovisar remissinstansernas synpunkter. Antalet
remissinstanser bör övervägas mot denna bakgrund. Om Regeringskansliet vill ha
en mycket bred remissbehandling av en avgränsad fråga kan detta ske i annan
form än remissbehandling av en hel utredningsrapport. Revisorerna avråder från
att använda utfrågningar som ersättning för traditionell remissbehandling.
Revisorerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av
kommittébetänkandena, vilket skulle kunna ske inom ramen för den
kommittéberättelse som publiceras våren 1999 (yrkande 3).
Motionen
I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om remisshanteringen av kommittérapporter (yrkande 3). Yrkandet innebär
att motionärerna ställer sig bakom det som revisorerna framfört i sitt förslag
i denna del.
Utskottets bedömning
Revisorerna anser i denna del att regeringen bör återkomma till riksdagen med
en beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av
kommittébetänkanden, vilket skulle kunna ske inom ramen för kommittéberättelsen
våren 1999.
Utskottet instämmer i vad revisorerna anfört i denna del. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion 1997/98:K11 yrkande 3 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna
anfört i denna del. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen.
Motionen avstyrks.
Kommittéernas sammansättning
Kommittéberättelsen
I regeringens skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998 - Kommittéernas
sammansättning redovisas bl.a. fördelningen mellan kvinnor och män i
kommittéerna. Av redovisningen framgår att andelen kvinnor bland kommittéernas
ledamöter inklusive ordförande uppgick till 40,1 %. Någon jämförelse bakåt i
tiden är av redovisningstekniska skäl inte möjlig. Av en redovisning där även
tidigare års principer använts framgår att andelen kvinnor sammantaget ökat med
0,7 %, att andelen kvinnliga ledamöter ökat med 1,2 % och att andelen kvinnliga
ordförande ökat med 2,6 %.
Motionen
I motion 1997/98:K27, som väckts med anledning av skrivelsen, hemställer Peter
Eriksson (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kraftiga åtgärder från regeringens sida för att öka antalet
kvinnliga ordförande och sakkunniga i kommittéerna. I motionen framhålls att
konstitutionsutskottet vid ett stort antal tillfällen granskat kommittéväsendet
från jämställdhetssynpunkt. Någon direkt synbar förbättring i fråga om
jämställdhet har enligt motionären inte skett trots KU:s kritik.
Utskottets bedömning
Utskottet, som ett flertal gånger i samband med granskningen av regeringen
framfört liknande synpunkter som de i motionen, instämmer i vad motionärerna
anför om vikten av att kommittéerna får en bättre balans mellan manliga och
kvinnliga ordförande och sakkunniga. Enligt utskottets mening bör riksdagen med
anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört. Regeringen bör lämna en redogörelse för sina överväganden i
denna del i samband med den redovisning våren 1999 som utskottet föreslagit i
det föregående.
Resultatstyrning av statlig verksamhet
Propositionen
Propositionens innehåll i huvudsak
Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att resultatstyrningen fortfarande
uppvisade brister avseende bl.a. helhetssyn, verksamhetsanpassning och
politiskt engagemeng samt tendenser till ny detaljstyrning av myndigheterna.
Enligt kommissionen bör regeringen ta initiativ till en grundläggande översyn
av resultatstyrningen.
Enligt regeringens mening är resultatstyrningen ett av regeringens viktigaste
redskap för att kunna skapa en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med
riksdagens och regeringens mål och politiska prioriteringar. Regeringen anser
att resultatstyrningen har vissa brister som framgått av Förvaltningspolitiska
kommissionens betänkande. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder i syfte att
förbättra resultatstyrningen och planerar ytterligare åtgärder. Regeringen
anser inte att en översyn är det bästa sättet att utveckla resultatstyrningen.
Det är enligt regeringen bättre att vidta riktade åtgärder inom de områden där
det finns brister.
En konkret åtgärd är enligt propositionen att utarbeta en strategi för att
tillgodose riksdagens och regeringens behov av resultatinformation. Ett arbete
har inletts i Regeringskansliet för att få fram en bättre strukturerad och mer
tillgänglig information. Regeringskansliet måste också bli bättre på att
analysera verksamheten utifrån ett övergripande perspektiv. Dialogen på
tjänstemannanivå mellan respektive utskott i riksdagen och departementen avses
vidareutvecklas i syfte att få bättre kunskap om bl.a. riksdagens behov av
resultatinformation. En annan åtgärd är att utveckla mål- och
resultatdialogerna mellan departementsledningarna och myndighetscheferna.
En åtgärd syftande till att fokusera det politiskt intressanta i
budgetpropositionen för 1998 var att regeringen föreslog mål på
utgiftsområdesnivå avseende de effekter som de statliga insatserna syftar till.
I budgetpropositionen angavs också vilka prioriteringar som gäller för 1998.
Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att bedöma om dessa effektmål
uppnåtts.
De åtgärder som vidtagits förväntas bidra till att resultatinformationen till
regering och riksdag förbättras, vilket i sin tur kan leda till att
politikernas intresse för resultatstyrningen ökar. Helhetssynen förväntas också
förbättras och tendensen att myndigheterna åläggs för många och detaljerade
mål motverkas. Styrningen kommer enligt regeringen dessutom att anpassas
bättre till verksamheternas olika förutsättningar och öka myndigheternas
incitament till samarbete.
Motionerna
I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att systematiskt
samla in, analysera och redovisa synpunkter från medborgarna (yrkande 9). Detta
bör enligt motionärerna ske med hänsyn till att medborgarperspektivet bör vara
centralt i resultatstyrningen.
I följdmotion 1997/98:K39 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en grundläggande översyn av
resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande
1). Motionärerna konstaterar att regeringen i den aktuella propositionen inte
tagit initiativ till en sådan översyn som förordades av Förvaltningspolitiska
kommissionen. Enligt motionen krävs en grundläggande översyn och en kritisk
granskning av hur resultatstyrningen hittills fungerat. En sådan översyn bör
också söka vägar till metoder som stärker den politisk-demokratiska styrningen
och finna former som i ökad grad utgår från medborgarperspektivet, där
medborgarnas kritik och synpunkter stimuleras och aktivt tas till vara.
I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fokusering
på medborgarnas klagomål i utvärderingen av myndigheternas verksamhet (yrkande
1). En effektiv förvaltning innebär inte automatiskt att den också är öppen och
tillmötesgående för medborgarna. För att förvaltningen skall styras så att den
står i medborgarnas tjänst bör medborgarnas reaktioner på hur myndigheterna
fungerar tillmätas betydande vikt.
Utskottets bedömning
I propositionen redogör regeringen översiktligt för sina planer och vidtagna
åtgärder när det gäller utvecklingen av resultatstyrningen. Utskottet har inga
invändningar mot vad regeringen anför i denna del. I tre följdmotioner framförs
bl.a. synpunkter på medborgarperspektivet på resultatstyrningen (mot.
1997/98:K35 yrkande 9, fp, K39 yrkande 1, v, och K42 yrkande 1, c). Ett
framträdande tema i dessa motioner är önskan att medborgarnas synpunkter
inklusive klagomål på den verksamhet som myndigheterna driver bör tillmätas en
stor betydelse vid utvärderingen av verksamheten. Utskottet vill för sin del
instämma i motionärernas synpunkter, som enligt utskottets mening är värdefulla
för resultatstyrningens fortsatta utveckling. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagens revisorers förslag
Förslaget i huvuddrag
Förslaget 1997/98:RR7 innehåller sju delförslag, av vilka de tre första
behandlats i ett tidigare betänkande om riksdagens arbetsformer (1997/98:KU27).
Dessa förslag berör regeringens redovisning till riksdagen av den statliga
förvaltningens verksamhet respektive granskning av Regeringskansliet och
granskning av regeringens resultatanalys, dvs. frågor med anknytning till
riksdagen och resultatstyrningen.
I det här aktuella betänkandet behandlas de förslag som avser relationen
mellan regeringen och myndigheterna i resultatstyrningshänseende. Revisorerna
föreslår i denna del att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning
beträffande den egna verksamheten på samma sätt som andra myndigheter (yrkande
4), att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av
myndighetsstyrelsernas roll (yrkande 5), att regeringen uppdrar åt någon av
stabsmyndigheterna att kartlägga vilka olika slags incitament som förekommer i
relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6) samt att regeringen
bör överväga att ge arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist inom
Regeringskansliet (yrkande 7). Dessa förslag behandlas i särskilda avsnitt i
det följande.
I de allmänna delarna av revisorernas förslag behandlas bl.a. vilken typ av
resultat som redovisningen bör omfatta, med vilken frekvens resultaten skall
redovisas, utvärderingskompetens samt resultatdialogen mellan regeringen och
myndigheterna.
Enligt revisorerna har de övergripande målen och verksamhetsmålen för
myndigheterna i regleringsbreven inte givits ett sådant innehåll och en sådan
precision att de kan ligga till grund för uppföljning och utvärdering av
myndigheternas verksamhet. Därför är det angeläget att regeringen intensifierar
sitt arbete med att formulera tydliga och mätbara mål för skilda verksamheter,
främst verksamhetsmål. Målen bör av myndigheterna uppfattas som ändamålsenliga
och relevanta med hänsyn till verksamheten.
Information om myndigheternas produktivitets- och kvalitetsutveckling bör
enligt revisorerna ha en viktig roll för uppföljningen av förvaltningens
verksamhet. Kraven på resultatinformationen måste enligt revisorerna preciseras
och motiveras. Myndigheternas resultatredovisningar bör omfatta endast
väsentlig resultatinformation, med vilket revisorerna menar information som
besvarar Regeringskansliets grundläggande frågor rörande myndigheternas
verksamheter. En sådan ordning kräver att regeringen i regleringsbreven endast
efterfrågar information som kan förväntas besvara grundläggande frågor om
myndigheternas prestationer. Regeringen bör enligt revisorerna överväga i
vilken omfattning myndigheterna återkommande bör redovisa och kommentera hur
prestationerna utvecklats med avseende på kostnader, volym och kvalitet etc.
Behov kan också föreligga av information med vars hjälp regeringen kan jämföra
myndigheterna och aggregerad resultatinformation som belyser
produktivitetsutvecklingen inom t.ex. ett verksamhetsområde.
All statligt finansierad verksamhet bör enligt revisorerna resultatstyras,
vilket medför att även finansiella flöden bör följas upp och utvärderas. Det
kan gälla t.ex. transfereringar till hushållen och bidrag till organisationer
och särskilda bidrag. Det är särskilt angeläget att dessa utgifter analyseras
och utvärderas med avseende på bl.a. fördelningspolitiska effekter.
Enligt revisorerna är det också angeläget att myndigheternas EU-arbete
integreras i det nationella arbetet med resultatstyrning. Därvid är det viktigt
att Regeringskansliet i förväg lägger fast ståndpunkter utifrån vilka
myndigheterna kan agera.
I fråga om hur ofta resultat skall redovisas anför revisorerna att det inte
finns något egenvärde i att inhämta information med täta intervall, t.ex.
halvårs- eller kvartalsvis. Regeringen bör dock överväga en mera frekvent
resultatredovisning främst från de större myndigheterna eller från myndigheter
som bedriver en föränderlig verksamhet.
Utöver myndigheternas årliga resultatredovisningar kan regeringen behöva
tillgång till annan resultatinformation, t.ex. externa utvärderingar.
Revisorerna anser, mot bakgrund av att det finns dokumenterade brister och
kvalitetsproblem i myndigheternas egna utvärderingar, att regeringen i större
utsträckning bör ta i anspråk organisationer, forskare m.fl. med gedigen
utvärderingserfarenhet i arbetet med att utvärdera och ompröva myndigheternas
verksamhet.
När det gäller dialogen mellan regeringen och myndigheterna anser revisorerna
att det är väsentligt att frågor om de uppnådda resultaten ges tillräckligt
utrymme i dialogen mellan den politiska ledningen och myndighetens ledning.
Revisorerna anser att resultatdialogen är central i styrningen av förvaltningen
och att den därför bör prioriteras av den politiska ledningen i respektive
departement. En seriös resultatdialog förutsätter att den äger rum i särskild
ordning och ges större utrymme än vad som för närvarande verkar vara fallet.
Regeringen bör överväga att i ökad omfattning dokumentera resultatdialogen.
Riksdagen har tidigare betonat att dialogen mellan regeringen och myndigheterna
bör fördjupas och att en bättre dialog skulle medföra att verksamhetsmålen fick
en relevant utformning (bet. 1995/96:FiU7).
Finansutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över
revisorernas förslag jämte följdmotion 1997/98:K12. Finansutskottet har i sitt
yttrande (1997/98:FiU2y) lämnat synpunkter på dels den nämnda motionen, dels de
ovan nämnda yrkandena 4 och 7. Utskottets synpunkter i de enskilda delarna
redovisas i det följande.
Motionen
I följdmotion 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) föreslås att en utredning
kommer till stånd angående myndigheternas delårsredovisningar. Enligt
motionären är det viktigt att man inte lägger in återrapporteringstidpunkter
som inte är meningsfulla med hänsyn till verksamhetens natur, t.ex. delårs-
rapporter över myndigheternas budgetläge. Kostnadseffektiviteten i sådana
redovisningar bör utvärderas och ställning tas till om de kan genomföras på ett
enklare sätt (yrkande 1).
Finansutskottets yttrande över motionen
Finansutskottet hänvisar i sitt yttrande 1997/98:FiU2y beträffande yrkande 1
till utskottets tidigare behandling av ett likartat krav från samma motionär
(bet. 1997/98:FiU1). Utskottet anförde i detta sammanhang bl.a. att en
förbättrad ekonomisk uppföljning är en viktig del i den reformerade
budgetprocessen och underströk att en fortlöpande och snabb återföring av
information är betydelsefull för möjligheten att styra den statliga
verksamheten. När det gäller formerna för uppgiftsinsamlingen och möjligheterna
att förenkla det nyligen införda systemet ansåg utskottet att det är en fråga
som ankommer på regeringen. Utskottet avstyrkte motionen och intar nu samma
ståndpunkt beträffande den här aktuella motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i finansutskottets bedömning av motion 1997/98:K12 (fp) och
avstyrker densamma.
Regeringskansliets resultatredovisning
Revisorernas förslag
Regeringskansliet utgör sedan den 1 januari 1997 en myndighet. Enligt
revisorerna är det angeläget att Regeringskansliet, för att arbetet med att
resultatstyra förvaltningen skall framstå som trovärdigt, ökar ambitionsnivån i
arbetet med att redovisa resultatet av sin egen verksamhet. Revisorerna
föreslår därför att riksdagen begär att även Regeringskansliet skall lämna
resultatredovisning på samma sätt som andra myndigheter (yrkande 4).
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet anför i sitt tidigare nämnda yttrande att utskottet kan dela
det synsätt som revisorerna har om vikten av att Regeringskansliet är ledande i
arbetet med att resultatstyra förvaltningen. Utskottet säger sig ha erfarit att
ett arbete pågår inom Regeringskansliet med att utveckla formerna och höja
ambitionsnivån när det gäller att redovisa resultatet av sin egen verksamhet.
Utskottet konstaterar samtidigt att det närmast ankommer på
konstitutionsutskottet att överväga vilka krav som riksdagen bör ha på en
sådan resultatredovisning.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid kontakter med Regeringskansliets förvaltningsavdelning
erfarit att det sedan 1997, då Regeringskansliet blev en sammanhållen
myndighet, pågår ett förnyelse- och förändringsarbete inom Regeringskansliet. I
detta arbete ingår att utveckla den interna styrprocessen inom
Regeringskansliet. Inom ramen för detta arbete har en prototyp för
resultatinformation för Regeringskansliet tagits fram.
Mot bakgrund av den pågående verksamheten inom Regeringskansliet med att
utveckla styrsystem och resultatredovisning finner utskottet att Riksdagens
revisorers förslag om att Regeringskansliet skall lämna en årlig
resultatredovisning till riksdagen på samma sätt som andra myndigheter är för
tidigt väckt. Denna bedömning hänger samman med att innebörden av begreppen
resultat och resultatmått när det gäller Regeringskansliet och dess verksamhet
enligt utskottets mening är långtifrån självklar, om man tar i beaktande
Regeringskansliets speciella ställning och styrande roll gentemot de
verkställande myndigheterna. Enligt utskottets mening bör det arbete som
igångsatts inom Regeringskansliet med att utveckla den interna styrprocessen
och resultatredovisningen pågå ytterligare någon tid innan frågan om
Regeringskansliets resultatredovisning för riksdagen åter aktualiseras.
Utskottet utgår från att Regeringskansliet under det fortsatta arbetet
utvecklar resultatmått etc. som ger en rättvisande bild av Regeringskansliets
prestationer. Resultatet av utvecklingsarbetet bör av regeringen redovisas för
riksdagen i lämpligt sammanhang. Detta bör riksdagen med anledning av
revisorernas förslag i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Myndighetsstyrelsernas roll
Revisorernas förslag
Myndighetsstyrelsernas inflytande över verksamheten bör enligt revisorerna
följas noga av regeringen, varvid innebörden av rollfördelningen bör klargöras
för alla inblandade. Styrelseledamöterna bör erhålla en ingående och
återkommande information om sina uppgifter och sitt ansvar.
Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen för riksdagen
redovisar erfarenheterna av myndighetsstyrelsernas roll. I en sådan redovisning
bör ingå hur roll- och ansvarsfördelningen i praktiken ser ut mellan regering,
styrelse och generaldirektör. Enligt revisorerna är det av särskild vikt att
även styrelsens roll och ansvar i myndighetens arbete med resultatredovisning
omfattas av en sådan redogörelse (yrkande 5).
Utskottets bedömning
Som framgått ovan har Förvaltningspolitiska kommissionen behandlat frågan om
ledningsorganisationen i förvaltningsmyndigheterna, vilket har föranlett
regeringen att i den nu aktuella propositionen göra vissa uttalanden om
användningen av olika typer av myndighetsstyrelser. Mot bakgrund av att frågan
om myndighetsstyrelsernas organisation och arbete så nyligen genomgåtts av en
statlig utredning finns enligt utskottets mening nu inte anledning att på nytt
utreda denna fråga. Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt
avslås.
Incitament i relationen myndigheter-departement
Revisorernas förslag
Enligt revisorerna förutsätter en väl fungerande resultatstyrning att det finns
olika slags incitament med avseende på hur ett bra resultat skall belönas eller
vilket ansvar som skall utkrävas om resultatet är otillfredsställande. Enligt
revisorerna har frågan om belöningar och ansvarsutkrävande diskuterats i mycket
begränsad omfattning i Regeringskansliet. I den mån en diskussion förts
förefaller den enligt revisorerna ha inriktats på utformningen av ett
belöningssystem.
Revisorerna anser att frågan om belöningar och ansvarsutkrävande är viktig
och föreslår därför att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppgift
att kartlägga olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i
relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6). Även internationella
erfarenheter bör enligt revisorerna beaktas. Uppdraget bör även resultera i ett
förslag till modell för hur belöningar och ansvarsutkrävande med anledning av
myndigheternas resultatredovisning kan utformas. Modellen bör även beakta hur
myndigheternas omvärld - främst medborgarna och skattebetalarna - bedömer
verksamheten och hur personalen ser på verksamheten.
Utskottets bedömning
Frågan om belöningar och ansvarsutkrävande i förhållandet mellan departement
och myndigheter är enligt utskottet av stort intresse. Det får emellertid
förutsättas att regeringen som ansvarig för myndigheternas verksamhet
fortlöpande bevakar dessa frågor och tar de initiativ som är påkallade. Något
specifikt initiativ från riksdagens sida i denna fråga är inte nödvändigt.
Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt avslås.
Regeringens arbete med resultatstyrning
Revisorernas förslag
Departementens resurser för analys och kontroll av stora myndigheter är enligt
revisorernas uppfattning alltför begränsade, varigenom systemet blir sårbart
för personförändringar. Revisorerna anser att såväl prioriteringarna inom
enskilda departement som fördelningen av resurser mellan departement och
myndigheter bör ses över. Revisorerna anser också att arbetet med
resultatstyrning bör prioriteras resursmässigt. Revisorerna ser det som
väsentligt att planerna på personalpolitiska reformer omsätts i praktisk
handling. Regeringens arbete med resultatstyrning behöver enligt revisorernas
bedömning ges ökad stadga. Ett sätt att skydda resurserna för
resultatstyrningen är att ge dem en särskild organisatorisk hemvist, varvid
olika lösningar kan tänkas. Ett alternativ är att tillskapa en särskild, från
Regeringskansliet skild, organisation med uppdrag att bistå Regeringskansliet
med särskild analyskompetens. Exempel på en sådan lösning är bildandet av SIKA
inom kommunikationsområdet och tillkomsten av institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Om arbetet med resultatstyrning i ökad
omfattning skall bli en del i regeringens löpande arbete med att styra
förvaltningen är det emellertid angeläget att huvuddelen av arbetet med
resultatstyrning sker i Regeringskansliet. Revisorerna anser att det är viktigt
att resurser för arbetet med resultatstyrning finns i Regeringskansliet.
Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen överväger att ge
arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist i Regeringskansliet
(yrkande 7). Under förutsättning att en sådan funktion tillförs relevant
kompetens bör den kunna underlätta för varje departements politiska ledning att
formulera mål inom ansvarsområdet och bistå regeringen i arbetet med att
systematiskt följa upp och utvärdera hela eller delar av ansvarsområdet.
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet har i sitt nämnda yttrande anfört att det är ett starkt
intresse utifrån ett riksdagsperspektiv att Regeringskansliet förbättrar
kompetensen beträffande resultatstyrning och resultatkontroll men att det
givetvis är regeringen själv som närmast ansvarar för hur den organiserar sitt
arbete. Utskottet ser det därför inte som sin uppgift att uttala sig om hur
regeringen skall ge arbetet med resultatstyrning sin organisatoriska form.
Utskottet konstaterar att ett flertal departement redan inrättat olika former
av stabsenheter med uppgift att driva utvecklingsarbetet med resultatstyrning.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i vad finansutskottet anfört om att det är regeringens sak
att bestämma om sin egen organisation även i vad avser
resultatstyrningsarbetet. Revisorernas förslag avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37 yrkande 1,
1997/98:K38 och 1997/98:K39 yrkande 3,
res. 1 (c, fp, v)
2. beträffande kvalificerad yrkesutbildning för statsanställda
att riksdagen avslår motion 1997/98:K33,
3. beträffande utbildning i förvaltningskunskap
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 1,
4. beträffande kommittologin inom EU
att riksdagen avslår motion 1997/98:K39 yrkande 2,
5. beträffande riktlinjer om myndigheters bemötande av medborgare
att riksdagen avslår motion 1997/98:K41,
6. beträffande förhandlingskunskap i EU-arbetet
att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkande 2,
7. beträffande utredning om det rättsliga ansvaret för
offentliganställda
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 3 delvis,
8. beträffande regler för bisysslor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och 1997/98:K39
yrkande 5,
res. 2 (c, fp, v)
9. beträffande etik i offentlig förvaltning
att riksdagen avslår motion 1997/98:K36,
10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motion 1997/98:K210,
res. 3 (m)
11. beträffande översyn av lagstiftningens utformning
att riksdagen avslår motion 1997/98:K250,
12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8,
res. 4 (m, fp)
13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter
m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4,
res. 5 (c)
14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K37 yrkande 2, 1997/98:K39
yrkande 4 och 1997/98:K40 godkänner propositionens förslag i denna del
(avsnitt 7.4),
res. 6 (c, v)
15. beträffande reglering av användning av information som finns på
Internet
att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 1,
res. 7 (m, c)
16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 2,
res. 8 (m, c, fp)
17. beträffande säkerhetssystem för kommunikation inom
statsförvaltningen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 3,
18. beträffande tillgång till samhällsdatabaser m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 10,
19. beträffande åtgärder för att sprida åtkomsten till Internet
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 11,
20. beträffande skydd för personlig integritet i IT-samhället
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 12,
21. beträffande kvinnors inflytande över IT-utvecklingen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 13,
22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk
form
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K37 yrkande 3 godkänner
propositionens förslag i denna del (avsnitt 8.3.4),
res. 9 (c)
23. beträffande lag om det statliga personadressregistret
att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om
statligt personadressregister, dels avslår motion 1997/98:K34 yrkande 4,
res. 10 (m, mp)
24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 14,
res. 11 (fp)
25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1997/98:K35 yrkande 15 godkänner det i bilaga 2 intagna förslaget till lag
om ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister,
res. 12 (fp)
26. beträffande åtgärder för bättre offentligt beslutsunderlag
att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 4,
27. beträffande kommittéväsendets roll
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 och med
anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU-
ärenden
att riksdagen avslår motion 1997/98:K11 yrkande 5,
res. 13 (mp)
29. beträffande bakgrundsmaterial i offentliga utredningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:K222,
30. beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:
RR3 yrkande 2 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. beträffande remisshantering av kommittérapporter
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:
RR3 yrkande 3 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande kommittéernas sammansättning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,
34. beträffande medborgarsynpunkternas roll i resultatstyrningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 9, 1997/98:K39
yrkande 1 och 1997/98:K42 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
35. beträffande utredning om myndigheternas delårsredovisning
att riksdagen avslår motion 1997/98:K12 yrkande 1,
36. beträffande Regeringskansliets resultatredovisning
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. beträffande utredning av myndighetsstyrelsernas roll
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 5,
38. beträffande kartläggning av incitament i relationen
myndigheter-departement
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 6,
39. beträffande organiseringen i Regeringskansliet av arbetet med
resultatstyrningen
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 7.
Stockholm den 26 maj 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats
Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran
Lindblad (m).
Reservationer
1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1)
Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det inget skäl att inrätta en ny myndighet med
den avsedda inriktningen. Den kompetens som här efterfrågas torde i hög grad
finnas inom de enskilda myndigheterna själva. Om regeringen vill lägga ansvaret
för kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen på en central myndighet
kan t.ex. Statskontoret anförtros uppgiften.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37
yrkande 1 och 1997/98:K39 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:K38
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Regler för bisysslor (mom. 8)
Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?I motion? och
slutar med ?K39 yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör, som Förvaltningspolitiska kommissionen föreslog
och som de flesta remissinstanser instämde i, en bred utredning tillsättas om
det rättsliga ansvaret för de offentliganställda. I detta sammanhang bör även
behandlas reglerna för bisysslor för t.ex. domare och andra ämbetsmän, vilkas
oväld inte bör kunna ifrågasättas. Därvid bör regler som begränsar rätten till
bisysslor övervägas.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande regler för bisysslor
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och
1997/98:K39 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10)
Anders Björck (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion
1997/98:K210? och slutar med ?motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Riksdagen har vid olika tillfällen under senare år uttalat vikten av att
förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av konsekvensanalyser, något
som regeringen enligt utskottets mening inte efterlevt i önskvärd omfattning.
Utskottet konstaterar att många av de förslag till besparingar som lagts fram
och beslutats i stället har resulterat i ökade utgifter på andra områden eller
att stora underskott uppstått. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att
riksdagens beslut om konsekvensanalyser effektueras av regeringen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K210 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Inger René (m), Margitta Edgren (fp), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att myndighetsformen är lämpligast
för statlig verksamhet. En logisk konsekvensen av detta är enligt utskottets
mening att staten så långt möjligt bör avveckla, avyttra eller ombilda de
statliga verksamheter som i dag bedrivs i privaträttslig form. Enligt
utskottets mening bör staten som framhålls i motion 1997/98:K35 yrkande 6 inte
bedriva konkurrensutsatt verksamhet. En upprensning bör ske bland alla
privaträttsliga subjekt som bildats före den 1 januari 1998, då myndigheter
inklusive affärsverk inte utan tillstånd av regeringen får bilda bolag,
stiftelser, föreningar etc. Vidare bör som framhålls i samma motion yrkande 7
en avvecklingskommission tillsättas med uppgift att gå igenom all statlig
verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform och lämna förslag om avveckling,
avyttring eller ombildning. Även den utredning om tjänsteexport som regeringen
föreslår bör som föreslås i motionen yrkande 8 ta i beaktande att staten inte
bör ägna sig åt affärsverksamhet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8 som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?I motion? och
på s. 19 slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är tiden mogen för en reformering av
statsförvaltningen innebärande att de självständiga myndigheterna avskaffas och
läggs direkt under regeringen. Varje myndighet bör lyda under respektive
departement med statsrådet som högste ansvarige inför regeringen. De nuvarande
myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de nu finns som avdelningar i
departementen. Denna fråga bör bli föremål för utredning, vilket riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14)
Birgitta Hambraeus (c) och Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?I motionerna?
och slutar med ?de avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är formuleringarna i propositionen angående
förvaltningarnas ledningsform alltför vaga. Den uttalade huvudprincipen bör
vara att det skall finnas förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse
vid sidan av myndighetschefen. Detta är av särskild vikt för myndigheter som
hanterar övergripande frågor samt för myndigheter som har en stor statlig
budget.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 och 1997/98:K39
yrkande 4 och med avslag på propositionen i denna del (avsnitt 7.4) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Reglering av användning av information som finns på Internet (mom. 15)
Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I motion? och
slutar med ?K34 yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Riksdagen och många kommuner har tagit informationstekniken i tjänst för
marknadsföring och informationsspridning och tillhandahåller i vissa fall även
offentliga handlingar på elektronisk väg. Enligt utskottets mening är detta
inte tillräckligt utan alla statliga myndigheter, verk och statliga bolag bör
snarast lägga fast strategier för användningen av IT som en viktig del i sitt
informationsuppdrag gentemot medborgarna och företagen. Varje medborgare och
företag bör enligt utskottets mening kunna genomföra all nödvändig
myndighetskommunikation över Internet. Mot denna bakgrund anser utskottet att
regeringen snarast bör återkomma med förslag till samlade riktlinjer för
användning av information och kommunicerandet av information som finns på
Internet (webbaserad information).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande reglering av användning av information som finns på
Internet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16)
Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m),
Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I yrkande 2?
och slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse:
I samband med utarbetandet av riktlinjer för webbaserad information bör
enligt utskottets mening nya frågeställningar beaktas rörande t.ex. öppenheten.
Som Datainspektionen påpekat är offentlighetsprincipen inte utformad med hänsyn
till IT-utvecklingen, varför nya överväganden måste göras mellan intresset av
offentlighet och den personliga integriteten. De nya tekniska möjligheterna att
göra offentliga handlingar allmänt kända understryker enligt utskottets mening
vikten av att en diskussion och en analys av begreppet offentlighet kommer till
stånd.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?I motion? och
slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) ger informationstekniken nya
förutsättningar för att medborgarna oavsett var de bor skall ha tillgång till
rätts- och samhällsinformation på ett enkelt och lättillgängligt sätt.
Myndigheternas föreskrifter och kommunala handlingar bör enligt utskottets
mening tillhandahållas i elektronisk form. Ett system med självbetjäning av
handlingar på elektronisk väg bör enligt utskottets mening på sikt medföra
lägre kostnader för myndigheten, vilket även bör medföra låga avgifter.
Huvudprincipen bör enligt utskottet vara att myndigheterna skall tillhandahålla
elektroniskt distribuerad information kostnadsfritt.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk form
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K37 yrkande 3 och med avslag på
propositionen i denna del (avsnitt 8.3.4) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23)
Anders Björck (m), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Göran Lindblad (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion
1997/98:K34? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt ta initiativ till en
avveckling av SPAR. Det främsta skälet till detta är att den mycket omfattande
behandling av offentliga personuppgifter för kommersiella ändamål som SPAR
möjliggör utgör ett hot mot den personliga integriteten. Dessutom strider
enligt utskottets mening den föreslagna lagstiftningen mot grundtanken i EG-
direktivet om dataskydd. Direktivets syfte och krav på att behandling av
personuppgifter skall ske efter på förhand bestämda ändamål låter sig enligt
utskottets mening inte förenas med ett register som har till enda uppgift att
förvalta ett personregister utan särskilt ändamål. Som framgår av
Riksskatteverkets remissvar är verket tveksamt till om uppgifterna för SPAR är
förenliga med direktivet vad gäller ändamålet med uppgifterna. Särskilt
kritiskt är verket mot att SPAR skall tillgodose direktreklamens behov.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att bereda frågan om SPAR skyndsamt
och att regeringens slutliga ställningstagande med hänsyn till de principer som
framhålls i dataskyddsdirektivet blir att SPAR avvecklas.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande lag om det statliga personadressregistret
att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om
statligt personregister, dels med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24)
Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion
1997/98:K35? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i propositionens förslag att SPAR skall leva vidare men
anser att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter varifrån
adresser för urvalsdragningar avseende direktreklam skall kunna hämtas.
Huvudmannaskapet och registeransvaret för SPAR bör enligt utskottets mening
liksom nu ligga på en nämnd med kanslistöd från Statskontoret, eftersom den
myndigheten har kvalificerad verksamhet inom IT-området.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25)
Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?bilaga 2? bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar propositionens förslag enligt vilket regeringen bemyndigas
att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet att använda
aviseringsregistret. Utskottet efterlyser kriterier och motiv för ett sådant
bemyndigande. Därmed avstyrker utskottet propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 15 och med avslag på
propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:73) om
aviseringsregister som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?I motion K11?
och på s. 37 slutar med ?det avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör fler beredas tillfälle att komma in i EU:s
beslutsprocess så tidigt som möjligt. Då viktigare frågor är uppe på
dagordningen i kommissionens beredningsprocess kan man tillsätta en s.k.
skuggutredning på svensk basis i form av en kommitté med uppgift att få fram de
svenska ståndpunkterna. I normalfallet finns det gott om tid att förbereda
svenska ståndpunkter med hjälp av kommittéer i EU-arbetet. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K11 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
IT-frågor (mom. 18-21)
Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Folkpartiet vidhåller de uppfattningar om IT i medborgarnas tjänst,
informationsförsörjning och personlig integritet som vi tidigare har uttryckt i
bl.a. KU:s betänkande 1997/98:KU18 Personuppgiftslag, som behandlades våren
1998. I betänkandet utgår utskottet i sin bedömning ifrån att regeringen i sitt
arbete med IT-frågorna beaktar de synpunkter som vår motion 1997/98:K17 tar
upp.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Skrivelsen............................................2
Förslagen.............................................2
Motionerna............................................2
Motioner som väckts med anledning av propositionen..2
Motion som väckts med anledning av skrivelsen.......5
Motioner som väckts med anledning av förslagen......5
1997/98:RR3 Kommittéväsendet......................5
1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för
styrning av statlig verksamhet
5
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden.5
Utskottet.............................................6
Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen
6
Ärendet och dess beredning........................6
Propositionens huvudsakliga innehåll..............6
Kvalitet, kompetens och etik.....................7
Statstjänstemännens roll och ansvar..............11
Regelreformering och konsekvensanalyser..........13
Organisering av statsförvaltningen...............16
Myndigheternas ledningsformer....................19
Informationsförsörjning..........................21
Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form27
Det statliga person- och adressregistret m.m.....28
Kommittéväsendet...................................32
Allmänt om kommittéväsendet......................32
Kommittéväsendets roll...........................34
Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer.....37
Remisshanteringen av kommittérapporter...........39
Kommittéernas sammansättning.....................39
Resultatstyrning av statlig verksamhet.............40
Propositionen....................................40
Riksdagens revisorers förslag....................42
Regeringskansliets resultatredovisning...........44
Myndighetsstyrelsernas roll......................45
Incitament i relationen myndigheter departement..46
Regeringens arbete med resultatstyrning..........47
Hemställan.........................................48
Reservationer........................................51
1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1)51
2. Regler för bisysslor (mom. 8)...................51
3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10)52
4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12)52
5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13)53
6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14).53
7. Reglering av användning av information som finns på Internet
(mom. 15) 54
8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16)...54
9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22)55
10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23)55
11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24)56
12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25)....56
13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28)57
Särskilt yttrande....................................57
IT-frågor (mom. 18 21).............................57
Propositionens lagförslag..........................58
Bilaga 1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret58
Bilaga 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om
aviseringsregister 60