Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU25

Följdlagstiftning till miljöbalken m.m.


Innehåll

1997/98
JoU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till följdlagstiftning
till miljöbalken m.m. Förslaget omfattar ändringar i totalt 51 lagar, däribland
jordabalken, plan- och bygglagen, skogsvårdslagen, väglagen och minerallagen.
I betänkandet behandlas tre följdmotioner med 17 yrkanden. Utskottet
tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen med några smärre
ändringar av i huvudsak lagteknisk eller redaktionell karaktär. Samtliga
motioner avstyrks.
Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1997/98:90 att riksdagen
antar förslagen till lag om ändring i
1. miljöbalken,
2. jordabalken,
3. lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,
4. kommunalskattelagen (1928:370),
5. lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket
av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929,
6. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
7. luftfartslagen (1957:297),
8. lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig
m.m.,
9. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
10. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
11. fastighetsbildningslagen (1970:988),
12. väglagen (1971:948),
13. lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16
september 1971 mellan Sverige och Finland,
14. ledningsrättslagen (1973:1144),
15. anläggningslagen (1973:1149),
16. lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
17. lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
18. lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,
19. lagen (1976:997) om vattenförbund,
20. lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,
21. lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
22. skogsvårdslagen (1979:429),
23. fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
24. lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet
för rättegångskostnader,
25. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
26. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,
27. lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.,
28. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled
och allmän hamn,
29. lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
30. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
31. lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
32. räddningstjänstlagen (1986:1102),
33. plan- och bygglagen (1987:10),
34. jaktlagen (1987:259),
35. strålskyddslagen (1988:220),
36. lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,
37. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,
38. prisregleringslagen (1989:978),
39. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
40. minerallagen (1991:45),
41. kyrkolagen (1992:300),
42. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
43. fiskelagen (1993:787),
44. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
45. lagen (1998:9) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
46. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
47. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
48. vapenlagen (1996:67),
49. elberedskapslagen (1997:288),
50. ellagen (1997:857),
51. lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision.
Förslaget om ändring i miljöbalken (punkt 1) behandlas av utskottet i
betänkande 1997/98:JoU20 Miljöbalk.
Lagförslagen under 1-50 har granskats av Lagrådet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det finns utanför miljöbalken ett stort antal lagar som reglerar verksamheter
som påverkar miljön. Dessa lagars innehåll måste i större eller mindre
utsträckning anpassas till miljöbalken. I propositionen föreslås således
ändringar i de lagar som berörs av den tidigare till riksdagen överlämnade
propositionen om miljöbalk. Ett femtiotal lagar behandlas, bl.a. plan- och
bygglagen (1987:10), väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg, luftfartslagen (1957:297), ellagen (1997:857) och minerallagen
(1991:45).
Av propositionen framgår bl.a. att miljöbalken gäller för verksamheter som
omfattas av lagar som inte arbetas in i miljöbalken. Miljöbalken och dessa
lagar gäller parallellt. I några fall föreslås att ingripande inte skall kunna
ske med stöd av miljöbalken i frågor som har reglerats i en annan lag. I andra
fall förtydligas att reglerna i miljöbalken gäller oavsett regleringen i den
andra lagen.
Eftersom miljöbalken gäller parallellt med andra lagar finns det sällan något
behov av genomgripande ändringar för att åstadkomma att miljöhänsyn tas i
tillräcklig omfattning. Lagarna måste dock ändras på en del punkter för att bli
tillräckligt anpassade till miljöbalken. Bland förslagen i propositionen kan
nämnas att miljöbalkens hänsynsregler skall tillämpas vid tillståndsprövning
och liknande prövning enligt andra lagar. Tillstånd enligt olika lagar skall
normalt inte få ges för ny verksamhet som medverkar till att en
miljökvalitetsnorm överträds. Vid överträdelse av en sådan norm skall vidare
villkoren i ett redan meddelat tillstånd kunna ändras. Dessutom skall normalt
miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar tillämpas när sådana
beskrivningar upprättas enligt andra lagar.
I propositionen föreslås vidare ändringar i lagen (1994:1596) om frivillig
miljöstyrning och miljörevision. Ändringarna krävs för att en försöksverksamhet
med registrering av sektorer utanför industrin enligt EG:s förordning om
miljöstyrning och miljörevision skall kunna inledas i Sverige.
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft samtidigt med miljöbalken, dvs.
den 1 januari 1999.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Motionerna

1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i ?ämneslagar? skall gälla före
bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringsprincipen,
3. att riksdagen beslutar att ändra 4 § skogsvårdslagen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stoppregeln,
5. att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom
jord- och skogsbruket,
7. att riksdagen beslutar att ändra jordabalken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att ändra skogsvårdslagen vad gäller reglerna om
miljökvalitetsnormer i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att ändra väglagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomisk konsekvensbedömning för företagen.
1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma
klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall
råda,
2. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i skogsvårdslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i lagen om vissa
torvfyndigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur
den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor.
1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättningsreglerna.
Yttranden
Näringsutskottet och bostadsutskottet har avgett yttrande till
jordbruksutskottet, se bilagorna 3 och 4.

Utskottet

Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.
Propositionen
Av miljöbalkens tillämpningsområde följer att balken gäller för verksamheter
även om dessa samtidigt är reglerade i andra lagar. Miljöbalken och de andra
lagarna gäller således parallellt. Något särskilt stadgande om det behövs inte.
Huvudregeln skall vara att miljöbalkens materiella krav skall vara
miniminivå.
I några fall är en fråga om skydd för miljön olika reglerad i miljöbalken
och i en annan lag. Reglerna kan i sådana fall vara oförenliga. Om regleringen
i miljöbalken skall gälla, skall bestämmelsen i den andra lagen antingen
upphävas eller kompletteras med att ytterligare krav ställs i miljöbalken. Om i
stället regleringen i den särskilda lagen bör gälla, skall en bestämmelse
införas om att ytterligare krav i frågan inte får ställas enligt miljöbalken.
Vid prövning av tillstånd och liknande godkännanden som krävs enligt vad som
föreskrivs i andra lagar skall miljöbalken tillämpas endast när detta anges
särskilt i lagarna. Utgångspunkten skall vara att de centrala reglerna i
miljöbalken skall tillämpas vid prövning enligt andra lagar, när någon separat
tillståndsprövning inte skall ske enligt miljöbalken.
Vissa bestämmelser i miljöbalken skall tillämpas vid tillståndsprövning och
liknande prövning enligt andra lagar. Detta gäller främst miljöbalkens regler
om hushållning med mark- och vattenområden, miljökvalitetsnormer och
miljökonsekvensbeskrivningar.
I de fall där någon särskild tillståndsprövning inte kommer att ske enligt
miljöbalken skall även de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken tillämpas vid
prövning enligt andra lagar. Hänsynsreglerna skall tillämpas bl.a. vid prövning
enligt väglagen, banlagen och ellagen. När en särskild tillståndsprövning skall
ske enligt miljöbalken skall hänsynsreglerna i stället tillämpas vid den
prövningen.
Motionerna
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar
Enligt motion Jo50 (m) yrkande 1 bör riksdagen besluta att bestämmelser i
?ämneslagar? skall gälla före bestämmelser i miljöbalken. I motionen anförs att
riksdagen bör besluta att en lex specialis bör gälla som lagvalsprincip i de
fall när miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar, förordningar
och myndigheters föreskrifter med miljöanknytning. Detta innebär att
bestämmelser i ?ämneslagar? samt bestämmelser i förordningar och föreskrifter
som utfärdats med stöd i dessa lagar skall gälla före bestämmelser i
miljöbalken i de fall bestämmelserna är oförenliga.
I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag för att
åstadkomma klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan
lagstiftning skall råda (yrkande 1). Enligt motionen har kritiken från remiss-
instanserna vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning varit
omfattande. Föreliggande följdlagstiftningsförslag rätar inte ut frågetecknen.
Enligt motionärerna gör komplexiteten i lagtexterna med kommentarer det näst
intill omöjligt att som enskild näringsidkare kunna ha en klar uppfattning om
gällande rättsläge.
Enligt motion Jo52 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna att en ny parlamentarisk utredning om den svenska
miljölagstiftningen bör tillsättas. Enligt motionärerna är den oklarhet som
uppenbarligen finns vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar
ett ytterligare skäl för att en ny parlamentarisk utredning skyndsamt bör se
över den svenska miljölagstiftningen.
Skogsvårdslagen och de areella näringarna
I motion Jo50 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala
skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning (yrkande 2). I motionen
anförs att i lagrådsremissen om miljöbalk samt i betänkandet om
följdlagstiftningen gavs tydliga anvisningar om att avverknings- och
skogsvårdsåtgärder är av sådan natur att de inte är flyttbara till annan plats
och därför inte omfattas av lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I
miljöbalkspropositionen samt i detta förslag har tydligheten ersatts med
tvetydigheter. Regeringen har dock i propositionerna inte redovisat något som
ger uttryck för en ändrad uppfattning jämfört med ovan nämnda lagrådsremiss.
Tolkningen bör därför enligt motionärerna vara att det som där sades om att
avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte är omlokaliseringsbara alltjämt
gäller.
Vidare är enligt motionen osäkerheten stor även vad gäller miljöbalkens
övriga hänsynsreglers tillämplighet i förhållande till skogsvårdslagens
hänsynsregler. Lagrådet säger att denna osäkerhet utgör en påtaglig brist.
Riksdagen bör därför enligt motionärerna följa Lagrådets förslag till ändring
av 4 § skogsvårdslagen och därmed undanröja den osäkerhet som råder. Enligt
yrkande 3 bör i paragrafen göras ett tillägg med följande lydelse: ?Har frågor
om hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i denna
lag  eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap. miljöbalken inte
tillämpas.?
I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i
skogsvårdslagen (yrkande 2). Motionärerna kan exempelvis inte acceptera
synsättet att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningen
kan miljöbalkens hänsynsregler automatiskt läggas till grund för ingripande.
Enligt motionen bör regeringen återkomma med ett nytt klarläggande förslag.
Enligt motion Jo52 (c) får miljöbalkens parallella tillämpning med
skogsvårdslagen inte innebära att ytterligare föreskrifter försvårar det
positiva arbetet som sker i svenskt skogsbruk. I motionen anförs vidare att
intentionen och viljan i skogsvårdslagens regelverk väl uppfyller de krav som
ställs i miljöbalken vad gäller allmänna hänsynsregler. Skogsvårdslagen är en
modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets villkor. Den reglerar på ett
tydligt sätt den frihet och det ansvar som den enskilde skogsägaren har att
beakta i sitt skogsbruk. Centerpartiet anser att det vore olyckligt om andra
lagar tillåts förändra det regelverk som är väl anpassat för ett hållbart
skogsbruk med tydliga miljö- och produktionsmål.  Centerpartiet anser vidare
att Skogsstyrelsen är den myndighet som skall ha ansvar för tillsynen i
skogsbruket och även göra avvägningarna mellan miljöbalken och skogsvårdslagen.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Enligt motion Jo50 (m) yrkande 6 bör verksamhet som bedrivs inom ramen för
pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av
miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall helt regleras inom ramen för de
skilda speciallagarna. Vidare anförs att miljökvalitetsnormer är ett
styrinstrument som kan vara svårt att tillämpa i flera lägen, bl.a. inom
skogsbruket. Enligt förslaget kan miljökvalitetsnormer dock användas som grund
för att hindra avverkningar utan att rätt till ersättning utgår. Detta är
enligt motionärerna olämpligt eftersom det inte finns miljöskäl som talar för
en sådan ordning och dessutom strider förslaget mot grundlagen. Därför yrkas i
motionen att riksdagen beslutar att inte införa några regler om
miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen (yrkande 8). Motionärerna yrkar också
att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen så att paragrafen ges en
utformning som garanterar full ersättning vid intrång (yrkande 5). Det anförs
att enligt förslaget till ändring av 19 § skogsvårdslagen kommer ersättningen,
om tillstånd till avverkning av fjällnära skog vägras, att minskas med ett
belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.
Denna försämring av ersättningsrätten strider enligt motionärerna mot
grundlagen och rimmar dessutom illa med strävan att värna egendomsskyddet.
Enligt motion Jo52 (c) finns det behov av klara och tydliga
ersättningsregler. I motionen yrkas att kompensation skall utbetalas för
begränsningar av pågående markanvändning som är att betrakta som mer än
bagatellartade (yrkande 3).
I motion Jo50 (m) anförs att i betänkandet om följdlagstiftningen (SOU
1997:32) behandlas stoppregelns förhållande till andra skyddsinstrument
utförligt. Där sägs att om förutsättningarna är uppfyllda för att använda
skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde skall detta inte
automatiskt innebära att förutsättningarna även är uppfyllda för att tillämpa
stoppregeln mot en verksamhet som hotar det tilltänkta skyddet. I den mån
stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna kringgå reglerna
om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom stoppregeln inte skall
användas för att bedriva skyddsverksamhet. I förslaget till följdlagstiftning,
liksom i miljöbalkspropositionen, förbigås denna fråga helt. Enligt yrkande 4
bör riksdagen fastslå att stoppregeln inte är avsedd att användas för att utan
ersättning uppnå det skydd som annars skulle nås genom reservatsbildning,
biotopskydd eller på annat sätt som skulle utlösa den ersättning som
miljöbalken i dessa sammanhang kräver.
Övriga lagar m.m.
Enligt motion Jo50 (m) yrkande 7 bör riksdagen besluta att ändra 7 kap. 10 §
andra stycket jordabalken så att den utvidgas till att omfatta även
naturvårdsavtal. Enligt motionärerna skall rätten att inskriva ett
naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma.
Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar att ändra väglagen så att det
av lagtexten framgår att samråd även skall äga rum med de markägare som kan
komma att beröras av vägprojektet (yrkande 9).
I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i
lagen om vissa torvfyndigheter (yrkande 3). Enligt motionen visar beskrivningen
av torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra på väldig otydlighet
och komplexitet. Detta skapar stor osäkerhet om villkoren för fortsatt drift
för nuvarande brytningsföretag. Därför bör följdändringarna avslås i avvaktan
på ett nytt regeringsförslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur
lagstiftningen skall tillämpas.
Enligt motion Jo50 (m) yrkande 10 bör riksdagen begära att regeringen snarast
presenterar en ekonomisk konsekvensbedömning för företagen.
I motion Jo51 (kd) yrkas att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte
att följa hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor
(yrkande 4).
Utskottets överväganden
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar
När det gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar skall enligt
propositionen reglerna i miljöbalken enligt huvudregeln gälla för
miljöpåverkande verksamheter även om dessa omfattas av annan lagstiftning.
Miljöbalken och de andra lagarna gäller alltså parallellt i den bemärkelsen att
regler om vad som skall iakttas vid utövandet av verksamheten kan finnas i både
miljöbalken och andra lagar. Exempelvis skall den som bedriver gruvdrift följa
reglerna i såväl miljöbalken som minerallagen (1991:45). Detta är inte någon
nyhet. Redan i dag måste en verksamhetsutövare iaktta reglerna i olika
lagstiftningar.
Det förhållandet att lagarna gäller parallellt kan i några enstaka fall leda
till att bestämmelser i miljöbalken kan komma i konflikt med miljöregler i de
nyss nämnda lagarna. En bedömning måste då göras i det enskilda fallet med
utgångspunkt i allmänna lagvalsprinciper. Enligt regeringens mening är det
likväl lämpligt att i händelse av normkonflikter införa regler som tar bort
olägenheterna av att två bestämmelser gäller parallellt. Vid ett sådant arbete
bör följande utgångspunkter gälla.
Om det direkt kan konstateras att regeln i den andra lagen inte bör gälla
skall regeln ändras eller upphävas. Detta är fallet när bestämmelsen enbart
berör frågor som regleras i miljöbalken och bestämmelsen inte ställer krav
utöver miljöbalken.
I de fall regeln omfattar annat än sådant som regleras i miljöbalken bör den
stå kvar. I detta fall bör bestämmelsen ändras så att materiella krav i nivå
med miljöbalkens regler ställs. Exempel på en sådan bestämmelse finns i 13 kap.
4 § minerallagen (1991:45), där det stadgas att koncessionshavaren skall utföra
efterarbete när koncessionen upphör, i den mån det är motiverat från allmän
eller enskild synpunkt.
Om en regel omfattar miljökrav utöver vad som anges i miljöbalken skall den
naturligtvis stå kvar. Detta kan vara fallet i strålskyddslagstiftningen. Om å
andra sidan regleringen i den andra lagen bör gälla i stället för motsvarande
bestämmelse i miljöbalken, skall en bestämmelse införas som begränsar
möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Det senare blir fallet bl.a. i
fråga om luftfartslagens (1957:297) regler om miljövärdighetskrav på luftfartyg
och väglagens (1971:948) regler om renhållning inom vägområden.
Vid valet mellan metoderna är huvudprincipen enligt propositionen att
miljöbalkens materiella krav skall vara miniminivå. Det innebär att alla
verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsa, miljö
och hushållning med naturresurser omfattas av de grundläggande materiella
kraven i miljöbalken. Regeringen delar Miljöbalksutredningens uppfattning att
skillnad inte bör göras mellan verksamheter som enbart regleras i balken och
verksamheter som även regleras i andra lagar. Detta kommer att innebära att
miljöbalkens materiella krav blir miniminivå. I den mån andra krav trots allt
bör ställas skall detta vara sakligt motiverat, exempelvis på grund av
verksamhetens art, miljöhänsynens betydelse i förhållande till andra
skyddsvärda intressen som berörs eller att Sverige genom internationella
åtaganden är förpliktat att ställa vissa krav.
En bestämmelse om att ytterligare krav inte skall få ställas enligt
miljöbalken kan enligt propositionen inte vara absolut. Vissa bestämmelser i
miljöbalken är av en sådan art att de skall iakttas, oavsett vad som stadgas i
den andra lagen. Detta gäller t.ex. föreskrifter för skyddade områden,
meddelade med stöd av 7 kap. miljöbalken. Vidare skall miljökvalitetsnormer
enligt 5 kap. miljöbalken iakttas vid all verksamhet som riskerar att påverka
normen. I de olika lagarna finns få bestämmelser där tillämpningen riskerar att
bli en annan än enligt miljöbalken. Detta beror på att miljöfrågor normalt inte
regleras i lagar utanför miljöbalken. När normkonflikter riskerar att uppkomma
är det normalt i begränsade frågor.
Utskottet instämmer i dessa uttalanden beträffande förhållandet mellan
miljöbalken och andra lagar och avstyrker motionerna Jo50 (m) yrkande 1 och
Jo51 (kd) yrkande 1.
När det gäller yrkandet i motion Jo52 (c) att en ny parlamentarisk utredning
om den svenska miljölagstiftningen bör tillsättas har utskottet behandlat ett
likalydande yrkande i samband med behandlingen av miljöbalkspropositionen (bet.
JoU20 s. 32). Utskottet som inte har ändrat uppfattning i frågan hänvisar till
vad där anförts och avstyrker motion Jo52 (c) yrkande 1.
Skogsvårdslagen och de areella näringarna
I flera motioner har tagits upp frågan om förhållandet mellan miljöbalken och
skogsvårdslagen. Utskottet har även behandlat detta i samband med behandlingen
av miljöbalkspropositionen (bet. JoU20 s. 44 f.). Av
följdlagstiftningspropositionen framgår att skogsvårdslagen och miljöbalken
skall gälla parallellt. Skogsvårdslagen skall dock inte tillämpas i den mån den
strider mot miljöbalkens bestämmelser om hänsyn inom biotopskyddsområden eller
föreskrifter meddelade enligt miljöbalken om områdesskydd eller skydd för djur-
och växtarter enligt 7 och 8 kap. miljöbalken.
Förslaget innebär att exempelvis miljöbalkens målparagraf, allmänna
hänsynsregler och miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av miljöbalken är
tillämpliga på skogsmark och skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens
tillämpningsområde. Därav följer enligt  propositionen (s. 244) att
föreskrifter som meddelas med stöd av skogsvårdslagen skall vara förenliga med
de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att de skall främja
uppfyllandet av miljöbalkens mål, sådant som detta kommer till uttryck i 1 kap.
1 § miljöbalken. Föreskrifterna får inte heller motverka att
miljökvalitetsnormer som har utfärdats enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls. I
den mån en fråga får anses vara olämpligt reglerad i skogsvårdsförordningen
eller Skogsstyrelsens föreskrifter skall reglerna naturligtvis ändras.
Föreskrifterna skall givetvis medverka till att miljömålet för skogsbruket
uppnås. Vid utfärdandet av nya eller ändrade föreskrifter skall dessutom
beaktas hur frågan behandlas i miljöbalken.
När två bestämmelser som är tillämpliga på samma fråga leder till olika
resultat och bestämmelserna alltså är oförenliga, måste en bedömning göras av
vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av allmänna lagvalsprinciper följer i
förevarande fall att de detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i
skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Lagrådet har föreslagit att det
lagval som skall göras regleras direkt i lagtexten. Regeringen gör dock den
bedömningen att någon uttrycklig lagreglering inte behövs, eftersom den valda
metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an till allmänt erkända
lagvalsprinciper. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m)
yrkande 3.
En tillsynsmyndighet får således inte med stöd av miljöbalkens allmänna
hänsynsregler meddela förelägganden om bredden på skyddszoner med träd och
buskar som lämnas kvar mot vattendrag, eftersom bestämmelser om sådana
skyddszoner finns i Skogsstyrelsens föreskrifter. Däremot kan med stöd av
miljöbalken krav ställas på t.ex. kemikaliehantering, eftersom sådan hantering
inte regleras i skogsvårdsförfattningarna. En lagvalsprövning leder nämligen
till bedömningen att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i
skogsvårdsförfattningarna kan miljöbalkens hänsynsregler läggas till grund för
ingripanden.
Miljöbalkens hänsynsregel om försiktighetsmått (2 kap. 3 §) blir således
tillämplig i de frågor som inte är särskilt reglerade i
skogsvårdsförfattningarna. Detsamma gäller i princip lokaliseringsregeln (2
kap. 4 §). I fråga om denna regel finns det dock enligt
följdlagstiftningspropositionen naturliga begränsningar i samband med
skogsbruk. Möjligheten till alternativ lokalisering är naturligtvis av
betydelse vid bedömningen av om en plats kan godtas (prop. 1997/98:45 del 1 s.
219). Utskottet, som har gjort liknande uttalanden i betänkande JoU20 s. 42,
instämmer även i dessa uttalanden.
Enligt följdlagstiftningspropositionen kommer andra hänsynsregler i
miljöbalken att gälla så gott som utan inskränkning, eftersom inga eller endast
få föreskrifter på området finns i skogsvårdsförfattningarna. Detta gäller
t.ex. kravet på kunskap (2 kap. 2 §) och produktvalsprincipen (2 kap. 6 §). I
likhet med vad som skall gälla för 12 kap. 6 § miljöbalken
(samrådsbestämmelsen) kommer enligt propositionen skogsvårdsstyrelsen att vara
tillsynsmyndighet inom det område som regleras i skogsvårdsförfattningarna,
även om ingripandet stöder sig på de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.
miljöbalken. Utskottet som är av samma uppfattning avstyrker med det anförda
motion Jo50 (m) yrkande 2.
För att stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken skall tillämpas krävs att en
verksamhet eller åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av
väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om skyddsåtgärder
eller försiktighetsmått vidtas. Om så är fallet krävs särskilda skäl för att få
bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bestämmelsen är alltså inte avsedd
att användas för att kringgå reglerna om naturreservat, biotopskyddsområden och
liknande regler som kan utlösa ersättningsrätt. De farhågor om detta som
framförts i motion Jo50 (m) yrkande 4 är därför enligt utskottets mening
obefogade och utskottet avstyrker motionen i denna del.
Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo51 (kd) yrkande 2 och
Jo52 (c) yrkande 2.
Om all verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom
jord- och skogsbruket skulle undantas från tillämpningen av miljöbalkens
regler, vilket föreslås i motion Jo50 (m), skulle en mycket stor del av
Sveriges yta inte omfattas av den grundläggande lagstiftningen på miljöområdet.
Detta strider mot såväl nuvarande miljölagstiftning som hela grunden för
miljöbalksförslaget. Lagen om skötsel av jordbruksmark har arbetats in i balken
och förhållandet till skogsvårdslagen behandlas framför allt i
följdlagstiftningspropositionen och detta betänkande. Utskottet avstyrker
därför motion Jo50 (m) yrkande 6.
När det gäller frågan om miljökvalitetsnormernas tillämplighet framgår det av
såväl miljöbalkspropositionen 1997/98:45 (del 1 s. 264) som av
följdlagstiftningspropositionen (s. 155), att i princip all verksamhet som
påverkar de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas
för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan
belastas med utan fara för påtagliga olägenheter, skall omfattas av
miljökvalitetsnormerna. En förutsättning i systemet med miljökvalitetsnormer är
nämligen att normerna får genomslag inom alla sektorer. Normerna utgår från
förhållandena i den yttre miljön. Exempelvis reagerar en sjös vattenkvalitet på
kvävetillförsel oavsett om denna hör samman med avloppsutsläpp, läckage från
jord- och skogsbruk, nedfall från trafik eller andra yttre faktorer. Om en
verksamhet inte behöver iaktta miljökvalitetsnormerna, utan fritt får  öka sina
utsläpp, drabbar detta andra som måste göra motsvarande minskningar.
Grundregeln måste därför vara att miljökvalitetsnormer gäller för alla. Därför
är det enligt propositionen bara vid tillståndsprövning av avverkning i
svårföryngrad skog och skyddsskog som det finns behov av att införa särskilda
bestämmelser om miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen. Bestämmelserna i 5 kap.
miljöbalken om miljökvalitetsnormer gäller nämligen utan uttryckligt stadgande
i skogsvårdslagen. Av 5 kap. 4 § miljöbalken framgår att verksamhet skall
bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds. Enligt 5 kap. 3 § skall
myndigheter och kommuner säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls bl.a.
när de utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Utskottet, som instämmer i
detta, tillstyrker därför förslaget till ändring av 17 § skogsvårdslagen och
avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 8.
Skogsvårdslagen innehåller i 19 § en bestämmelse om ersättning till den som
inte får tillstånd till avverkning av fjällnära skog eller som i ett sådant
tillstånd åläggs att ta hänsyn till naturvårdens eller kulturmiljövårdens
intressen. Hänvisning sker till ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen.
Detta innebär att ersättning skall betalas i den utsträckning som det
inskränkande beslutet innebär att pågående markanvändning inom berörd del av
fastigheten avsevärt försvåras.
I miljöbalken har reglerna ändrats så att från ersättningen skall dras av
ett belopp motsvarande den s.k. kvalifikationsgränsen, dvs. ett belopp som
motsvarar ersättning upp till nivån ?avsevärt försvåras?. Det framgår av
propositionen att förslaget förutom av Miljöbalksutredningen har förts fram av
en interdepartemental arbetsgrupp md uppgift att utreda vissa frågor rörande
intrångsersättning (Ds 1991:87), av Skogspolitiska kommittén (SOU 1992:76) och
av Miljöskyddskommittén (SOU 1993:27). Avräkningen har fått stöd i olika
remissbehandlingar och i propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226
s. 44). Jordbruksutskottet delade då regeringens uppfattning i den nämnda
propositionen och framhöll att de lagtekniska förändringarna fick behandlas i
ett senare sammanhang (bet. 1992/93:JoU15 s. 27 ).  Eftersom det har införts en
regel om avräkning i miljöbalken bör enligt regeringens mening en motsvarande
avräkning ske när ersättning skall betalas enligt skogsvårdslagen. Utskottet
delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 5.
I anslutning till motion Jo52 (c) yrkande 3 vill utskottet framhålla att ett
så allmänt hållet uttalande som föreslås i motionen inte skulle ge någon
upplysning om hur riksdagen förhåller sig till de nu av regeringen framlagda
förslagen och  inte heller  om vilka eventuella ändringar i ersättningsreglerna
som förordas. Utskottet avstyrker även motion Jo52 (c) yrkande 3.
Jordabalken
I propositionen föreslås att jordabalkens och andra författningars bestämmelser
om nyttjanderätt skall tillämpas på den rätt som uppkommer för staten eller en
kommun när fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstår från att bruka sin
fastighet i särskilt angivna hänseenden. Denna ändring görs genom att ett andra
stycke införs i 7 kap. 3 § jordabalken med innebörd att vad fastighetsägaren
skriftligen förbundit sig att tillåta eller tåla i ett naturvårdsavtal skall
anses som en nyttjanderätt.
Enligt motion Jo50 (m) är förslaget att ge naturvårdsavtal sakrättsligt skydd
vällovligt. Enligt motionärerna skall dock rätten att inskriva ett
naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma. Därför yrkas att
riksdagen beslutar att ändra 7 kap. 10 § andra stycket jordabalken så att den
utvidgas till att omfatta även naturvårdsavtal.
I 7 kap. 10 § första stycket jordabalken anges att nyttjanderätt som
upplåtits genom skriftlig handling samt servitut får inskrivas. Förbehåll som
strider mot detta är utan verkan utom i fråga om arrende eller hyra. I
paragrafens andra stycke anges att rätt till elektrisk kraft får inskrivas om
ägaren av den fastighet i vilken rättigheten upplåtits medgivit skriftligen att
inskrivning får ske. Denna bestämmelse föreslås inte ändras i propositionen om
följdlagstiftning och där anges att bestämmelserna om inskrivning av
nyttjanderätt i 23 kap. jordabalken bör gälla även för naturvårdsavtal och att
det kan förväntas att naturvårdsavtalen kommer att skrivas in. Enligt 23 kap. 1
§ jordabalken kan såväl innehavaren av nyttjanderätten som fastighetsägaren
ansöka om inskrivning. Utskottet vill med anledning av motion Jo50 understryka
att syftet med den föreslagna ändringen i jordabalken är att ge
naturvårdsavtalen en starkare ställning, framför allt i sakrättsligt avseende
(se prop. s. 255 f.). Det innebär bl.a. att avtalet skall gälla oberoende av om
den aktuella fastigheten överlåts till ny ägare. Om rätten till inskrivning av
naturvårdsavtalen skulle göras beroende av fastighetsägarens medgivande finns
det en allvarlig risk att syftet med reformen inte kan uppnås. Utskottet
avstyrker således motion Jo50 (m) yrkande 7.
Väglagen
Enligt motion Jo50 (m) bör väglagen ändras så att det av lagtexten framgår att
samråd även skall äga rum med de markägare som kan komma att beröras av
vägprojektet. I föreslagna 14 a § väglagen anges att den som planerar att bygga
en väg skall genomföra en förstudie. Sådana studier görs även i dag men
förfarandet är inte lagreglerat. Vid utarbetande av denna förstudie skall
samråd ske bl.a. med den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Det
framgår av  såväl propositionens allmänmotivering (s. 178) som av
författningskommentaren till bestämmelsen (s. 314) att med allmänhet som kan
anses bli särskilt berörd avses exempelvis markägare och närboende. Om
förstudien anger att alternativa terrängkorridorer behöver studeras skall en
vägutredning upprättas. En vägutredning skall innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning och om länsstyrelsen under förstudien har funnit att
vägbyggnadsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall det
under vägutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning. Även
då har fastighetsägare möjlighet att påverka utredningen. I 16 § väglagen, som
inte föreslås ändras i detta avseende, anges att vid utarbetande av en
arbetsplan för byggande av väg skall samråd i fråga om vägens sträckning och
vägförslagets utformning i övrigt ske med bl.a. berörda fastighetsägare.
Motionskravet får därmed anses vara tillgodosett och utskottet avstyrker motion
Jo50 (m) yrkande 9.
Torvlagen
I motion Jo51 (kd) har det anförts att beskrivningen av torvlagens och
miljöbalkens förhållande till varandra visar på väldig otydlighet och
komplexitet. Detta skapar enligt motionärerna stor osäkerhet om villkoren för
fortsatt drift för nuvarande brytningsföretag. Det anges dock inte vad som är
oklart och på vilket sätt förslaget bör ändras. I
följdlagstiftningspropositionen anförs att det redan i propositionen om
miljöbalk (prop. 1997/98:45 del 1 s. 380) anfördes att det i miljöbalken inte
längre finns något behov av den dubbelprövning av täkt som i dag sker enligt
naturvårdslagen (1964:822) och miljöskyddslagen (1969:387). Täktens samtliga
effekter på omgivningen skall i stället prövas vid ett tillfälle. Eftersom det
redan av miljöbalken (12 kap. 1 §) framgår att tillstånd krävs för täkt måste
därför bilagan till den nuvarande miljöskyddsförordningen ändras så att den
inte längre omfattar täkter. Bestämmelsen i 12 kap. 1 § tredje stycket
miljöbalken att tillstånd inte krävs för täkt av torv för vilken
bearbetningskoncession har lämnats enligt torvlagen kommer därefter att
innebära att någon tillståndsprövning med stöd av miljöbalken över huvud taget
inte kommer att ske för sådana täkter. Före torvlagens tillkomst prövades
verksamheten enligt både naturvårdslagen och dåvarande minerallagen.
Dubbelprövningen avskaffades för att systemet skulle bli enklare och smidigare
(prop. 1984/85:120 s. 328). Att nu dessutom avskaffa den prövning som i dag
sker enligt miljöskyddslagen är ett ytterligare steg i denna riktning. Vidare
anförs i följdlagstiftningspropositionen att avskaffandet av tillståndsplikten
enligt miljöbalken inte får innebära att det tas mindre miljöhänsyn. Det är
viktigt att nödvändig miljöhänsyn i fortsättningen tas vid
koncessionsprövningen enligt torvlagen. Detta åstadkoms genom att relevanta
bestämmelser i miljöbalken görs tillämpliga vid koncessionsprövningen. Denna
lösning är särskilt lämplig med tanke på att länsstyrelsen, som kommer att ha
erfarenhet av att tillämpa miljöbalken, är prövningsmyndighet enligt torvlagen.
Förslaget innebär i korthet att vid koncessionsprövning skall miljöbalkens
allmänna hänsynsregler och bestämmelser om hushållning med mark- och
vattenområden samt miljökvalitetsnormer tillämpas. Vid prövning av
bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i miljöbalken och i lagen
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillämpas, bl.a. om
miljökonsekvensbeskrivningar, miljöorganisationers talerätt och
markavvattningssakkunniga. Länsstyrelsen skall kunna bestämma nya villkor om en
verksamhet medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Möjligheten
avskaffas att kräva säkerhet för att villkor i koncessionen skall uppfyllas. I
stället införs en regel om att en koncession skall kunna göras beroende av att
verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning. Om en
verksamhetsutövare inte uppfyller sin skyldighet att vidta
återställningsåtgärder, skall länsstyrelsen få meddela vitesföreläggande och
kronofogdemyndigheten särskild handräckning.
Det anförda visar enligt utskottets uppfattning att förslaget avseende
torvlagens anpassning till miljöbalken innebär en förenkling av
prövningssystemet samtidigt som nödvändiga miljöhänsyn kommer att krävas.
Näringsutskottet har i yttrande 1997/98:NU5y, som bifogas betänkandet,
tillstyrkt propositionen i aktuell del och tillbakavisat den uppfattning som
framförts i motionen om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till
varandra skulle vara otydligt. Jordbruksutskottet delar näringsutskottets
uppfattning och avstyrker motion Jo51 (kd) yrkande 3.
Minerallagen
Förslaget till ändring i minerallagen (1991:45) har inte berörts i någon
motion. Förslaget innebär att minerallagen och miljöbalken skall gälla
parallellt. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser skall dock, i likhet med vad
som gäller enligt nuvarande lagstiftning, inte tillämpas vid sådana prövningar
enligt miljöbalken eller andra lagar som sker efter prövningen av
bearbetningskoncession. I övrigt införs inga begränsningar i möjligheten att
ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning skall ett antal
bestämmelser i miljöbalken tillämpas, däribland flertalet av bestämmelserna om
miljökonsekvensbeskrivningar. Beträffande dessa anges att en
miljökonsekvensbeskrivning enligt nuvarande 4 kap. 2 § femte stycket
minerallagen skall finnas även i ärenden om beviljande av koncession. Frågan är
hur formaliserad och omfattande miljökonsekvensbeskrivningen enligt
minerallagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara
utformat. Regeringen anför att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i
miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på
sådana beskrivningar i lagar utanför balken.
Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som anges i 6 kap. 3 § miljöbalken
skall enligt regeringen gälla också en miljökonsekvensbeskrivning i samband med
prövning enligt minerallagen. Vidare skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt
minerallagen innehålla samtliga uppgifter av betydelse för en miljöprövning.
Alltså skall reglerna i 6 kap. 7 § miljöbalken om vad en
miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla tillämpas. De krav som ställs upp är
obligatoriska för verksamheter som kan antas medföra en betydande
miljöpåverkan. Anläggningar för bearbetning av mineralfyndigheter kan ofta
antas ha en sådan effekt. För verksamheter som inte kan antas ha en betydande
miljöpåverkan skall kraven vara uppfyllda i den utsträckning det behövs med
hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med
miljökonsekvensbeskrivningen. Vidare anförs att vad avser förfarandet finns
bestämmelser i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan,
utökat samråd med miljökonsekvensbedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle
att yttra sig, godkännande, beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen vid
prövning och kostnader. Eftersom anläggningar för provbrytning och bearbetning
av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även enligt balken finns det
enligt regeringen inte skäl att ha samma utförliga regler i minerallagen
angående förfarandet. Det är tillräckligt att reglerna i 6 kap. 9-10 §§
miljöbalken tillämpas, dvs. bestämmelserna om att tillståndsmyndigheten skall
pröva om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller uppställda krav och beakta
innehållet i beskrivningen vid prövningen samt om att den som är skyldig att
upprätta miljökonsekvensbeskrivningen skall stå för kostnaderna. Slutligen bör
enligt propositionen 6 kap. 11 och 12 §§ miljöbalken om planer och
planeringsunderlag tillämpas.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att bestämmelsen i
6 kap. 8 § första stycket om kungörande och tillfälle för allmänheten att yttra
sig inte skall tillämpas. Enligt nuvarande 21 § mineralförordningen (1992:285)
skall bergmästaren, om en ansökan om koncession inte avvisas, införa kungörelse
om ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen i Post- och Inrikes Tidningar och i
ortstidning. Huruvida denna bestämmelse skall kvarstå i mineralförordningen
framgår inte klart av propositionen, men de tidigare återgivna uttalandena ger
intryck av att i vart fall bestämmelsen om kungörande om
miljökonsekvensbeskrivningen inte kommer att krävas eftersom anläggningar för
provbrytning och bearbetning av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även
enligt miljöbalken. Utskottet anser att det genom den lagstiftningsteknik som
valts uttömmande bör anges i minerallagen vilka bestämmelser i miljöbalken som
skall tillämpas. Det finns enligt utskottets uppfattning behov av regler som
bl.a. ger allmänheten möjlighet att påverka tillämpningen i koncessionsärendet
av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken och därmed
lokaliseringen av verksamheten. Utskottet föreslår därför den ändringen i
regeringens förslag till 4 kap. 2 § femte stycket minerallagen att även 6 kap.
8 § första stycket miljöbalken skall tillämpas. Vidare bör ändringen i 3 kap. 6
§ och 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen  göras i den lydelse som paragraferna
erhöll genom SFS 1998:165.
Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision
I propositionen föreslås även att en ändring görs i lagen (1994:1596) om
frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ändringen, som inte är någon följd-
ändring i anledning av miljöbalken, innebär att regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om försöksverksamhet med EMAS-registrering av sektorer
utanför industrin enligt EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision.
Förordningen (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för
industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning blev
gällande rätt i Sverige genom det svenska medlemskapet i EU. För att
förordningen skulle kunna tillämpas i Sverige infördes till förordningen
kompletterande bestämmelser genom lagen om frivillig miljöstyrning och
miljörevision. Enligt lagen ankommer det på regeringen att utse behöriga organ
för ackreditering och tillsyn av miljökontrollanter samt för registrering av
godkända anläggningar i enlighet med artikel 6 och 18. Vidare ankommer det på
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11. I förordningens artikel
14 sägs att medlemsstaterna försöksvis får tillämpa bestämmelser som motsvarar
miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen inom sektorer utanför industrin,
t.ex. inom handel och distribution och inom den offentliga sektorn. Sådan
försöksverksamhet bör enligt propositionen startas i Sverige och inledningsvis
kommer förmodligen främst verksamheter inom sektorerna skogsbruk,
fastighetsskötsel, kommuner och landsting att bli aktuella för registrering,
men även andra sektorer inom den tidigare försöksverksamheten har visat
intresse för registrering. Lagändringen föreslås i propositionen träda i kraft
den 1 januari 1999 i likhet med all annan lagstiftning som föreslås i
propositionen. Eftersom denna lagändring inte har något samband med miljöbalken
och följdlagstiftningen till den anser utskottet att det inte finns skäl att
skjuta på ikraftträdandet till angivna datum. Försöksverksamheten, som syftar
till att förbättra miljöarbetet inom sektorer även utanför industrin, bör
därför ges möjlighet att kunna påbörjas så fort som möjligt. Utskottet föreslår
därför att denna lagändring skall träda i kraft redan den 1 juli 1998.
Övrigt
Det avsnitt om ekonomiska konsekvenser som finns i propositionen (s. 304 f.)
avser även enskilda. Som utskottet anfört i betänkande JoU20 s. 141 har i
miljöbalkspropositionen 1997/98:45 angetts att det enligt regeringens bedömning
finns ett behov att både utvärdera tillämpningen av miljöbalken och att
samtidigt överväga vilka reformbehov som kan finnas framöver. Enligt
propositionen bör därför en utredning tillsättas för att följa  tillämpningen,
särskilt av hänsynsreglerna, och vid behov föreslå ändringar och tillägg som
ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås. Även andra frågor kan bli
aktuella för utredningen. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.
Utskottet delade regeringens bedömning att en parlamentarisk utredning bör få
till uppgift att följa och utvärdera tillämpningen av balkens regler och angav
att då bör även ingå att bl.a. utvärdera de ekonomiska konsekvenserna för såväl
myndigheter som företag. Denna utvärdering bör enligt utskottet även kunna avse
hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor. Även
bostadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:BoU4y, som bifogas detta
betänkande, anfört att något särskilt tillkännagivande om en utvärdering eller
särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i kd-motionen därför inte
behövs. Med det anförda avstyrker jordbruksutskottet motionerna Jo50 (m)
yrkande 10 och Jo51 (kd) yrkande 4.
Riksdagen har den 14 maj 1998 beslutat om ändringar i 2 kap. 2 § plan- och
bygglagen (1987:10) och i 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
enligt kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU14. Jordbruksutskottet föreslår
att riksdagen med ändring av detta riksdagsbeslut och med anledning av
proposition 1997/98:90 beslutar att de nämnda lagrummen skall ha den lydelse
som anges i mom. 38 och 53 i utskottets hemställan.
Utskottet har också föreslagit några ändringar i regeringens lagförslag av
redaktionell karaktär.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande lagvalsprinciper m.m.
att riksdagen  avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 1 och 1997/98: Jo51
yrkande 1,
2. beträffande en ny parlamentarisk utredning
att riksdagen avslår motion  1997/98:Jo52 yrkande 1,
3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning
att riksdagen  avslår motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4,
res. 1 ( m)
4. beträffande pågående markanvändning
att riksdagen  avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 6,
res. 2 (m)
5. beträffande jordabalken
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordabalken,
6. beträffande inskrivning av naturvårdsavtal
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 7,
7. beträffande lagen om flottning i allmän flottled
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om
flottning i allmän flottled,
8. beträffande kommunalskattelagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
9. beträffande lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen
här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa
föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska
vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929,
10. beträffande lagen om statlig inkomstskatt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
11. beträffande luftfartslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
12. beträffande lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av
vattenkraft vid krig m.m.
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa
åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. med den ändringen
att i 10 § första stycket ordet ?företaget? ändras till ?verksamheten? och
i 17 § första stycket ordet ?vattenföretaget? ändras till
?vattenverksamheten?,
13. beträffande lagen om kontinentalsockeln
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln,
14. beträffande lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om
allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
15. beträffande fastighetsbildningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988),
16. beträffande väglagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget till lag om ändring i väglagen
(1971:948),
res. 3 (m)
17. beträffande lagen med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
mellan Sverige och Finland
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1971:850) med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan
Sverige och Finland,
18. beträffande ledningsrättslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144),
19. beträffande anläggningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149),
20. beträffande lagen om förvaltning av samfälligheter
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter,
21. beträffande lagen om införande av anläggningslagen och lagen om
förvaltning av samfälligheter
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1151) om
införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter,
22. beträffande lagen om Statens va-nämnd
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens
va-nämnd,
23. beträffande lagen om vattenförbund
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:997) om
vattenförbund,
24. beträffande lagen om kommunal energiplanering
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering,
25. beträffande lagen om vissa rörledningar
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa
rörledningar,
26. beträffande skogsvårdslagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1997/98:Jo50 yrkandena 3, 5 och 8 och 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar
förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
res. 4 (m)
27. beträffande skogsvårdslagens tillämpning och
ersättningsreglerna
att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo52 yrkandena 2 och 3,
28. beträffande fastighetstaxeringslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
29. beträffande lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa
säkerhet för rättegångskostnader
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:307) om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader,
30. beträffande lagen om åtgärder mot förorening från fartyg
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg,
31. beträffande lagen om allmänna värmesystem
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1354) om
allmänna värmesystem,
32. beträffande lagen om preskription av skattefordringar m.m.
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m.,
33. beträffande lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av
allmän farled och allmän hamn
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om
inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,
34. beträffande lagen om kärnteknisk verksamhet
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet,
35. beträffande lagen om skatt på bekämpningsmedel
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt
på bekämpningsmedel,
36. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1997/98:Jo51 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter,
37. beträffande räddningstjänstlagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102),
38. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av
riksdagens beslut den 14 maj 1998, såvitt avser lag om ändring i 2 kap. 2
§ plan- och bygglagen (1987:10), (1997/98:KrU14 moment 6) beslutar att 2
kap. 2 § första stycket plan- och bygglagen skall ha följande lydelse:
?Planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en
ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av
bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även
en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt
samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och
råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande
kommuner. Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm
enligt 5 kap. miljöbalken överträds?,
39. beträffande plan- och bygglagen i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) i de delar som ej omfattas av moment 38,
40. beträffande jaktlagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
41. beträffande strålskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen
(1988:220),
42. beträffande lagen om brandfarliga och explosiva varor
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor,
43. beträffande lagen om kulturminnen m.m.
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
44. beträffande prisregleringslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i prisregleringslagen
(1989:978),
45. beträffande lagen om ersättningsfonder
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:663) om
ersättningsfonder,
46. beträffande 3 kap. 6 §, 8 kap. 1 § och 8 kap. 3 § minerallagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det av utskottet i
bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45),
47. beträffande minerallagen i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45), i
de delar som ej omfattas av moment 46, med den ändringen att 4 kap. 2 §
femte stycket erhåller följande lydelse:
?I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbeskrivning
fogas till ansökan. När det gäller förfarandet, kraven på
miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6
kap. 3 §,  7 §, 8 § första stycket och 9-12 §§ miljöbalken tillämpas?,
48. beträffande kyrkolagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
49. beträffande lagen om Sveriges ekonomiska zon
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon,
50. beträffande fiskelagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
51. beträffande lagen om skatt på energi
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi,
52. beträffande lagen om ändring i årsredovisningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1998:9) om ändring i
årsredovisningslagen (1995:1554),
53. beträffande lagen om byggande av järnväg
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av
riksdagens beslut den 14 maj 1998 såvitt avser lag om ändring i 1 kap. 3 §
lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (1997/98: KrU14 moment 7)
beslutar att 1 kap. 3 § lagen om byggande av järnväg skall ha följande
lydelse:
?Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av
järnväg skall 2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.
Fastställande av järnvägsplan enligt denna lag skall därvid jämställas med
meddelande av tillstånd enligt miljöbalken.
Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas
till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd,
naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas?,
54. beträffande lagen om byggande av järnväg i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg i de delar som ej omfattas av moment 53,
55. beträffande lagen om skatt på naturgrus
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt
på naturgrus,
56. beträffande vapenlagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67),
57. beträffande elberedskapslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i elberedskapslagen
(1997:288),
58. beträffande ellagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857),
59. beträffande lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1596) om
frivillig miljöstyrning och miljörevision med den ändringen i fråga om
ikraftträdandebestämmelsen att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1998,
60. beträffande utvärdering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 10 och 1997/98:Jo51
yrkande 4.
Stockholm den 14 maj 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m),
Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell
(m), Lennart Fremling (fp) och Lena Klevenås (s).

Reservationer

1. Hänsynsreglernas tillämpning (mom. 3)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?En
tillsynsmyndighet? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo50 (m) är regeringens förslag till följdlagstiftning
olämpligt i förhållande till skogsvårdslagen. Lagrådsremissen till miljöbalken
och betänkandet om miljöbalken (SOU 1996:103) innehåller tydliga anvisningar
att avverknings- och skogsvårdsåtgärder är av sådan art att åtgärderna inte kan
flyttas till annan plats och därför inte heller kan omfattas av
lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I propositionen om miljöbalk och i
föreliggande proposition har denna tydlighet ersatts med tvetydigheter. I
propositionerna har regeringen emellertid inte framfört något som, vid en
jämförelse med lagrådsremissen, ger uttryck för en ändrad uppfattning i frågan.
Enligt utskottets mening bör detta tolkas så att vad som tidigare angetts om
att avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte kan bli föremål för omlokalisering
alltjämt gäller. För att full klarhet skall kunna skapas bör riksdagen uttala
att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala
skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo50 (m) yrkande 2 bör riksdagen godkänna.
I betänkandet om följdlagstiftningen (SOU 1997:32) behandlas den s.k.
stoppregelns förhållande till andra skyddsformer utförligt. Om
förutsättningarna för skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde är
uppfyllda skall detta enligt betänkandet inte automatiskt innebära att den s.k.
stoppregeln kan tillämpas i fråga om en verksamhet som hotar det tilltänkta
skyddet. I den mån stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna
kringgå reglerna om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom denna
regel inte skall användas för skyddsverksamhet. Ersättning skall i stället utgå
på sedvanligt sätt när pågående markanvändning inom berörd del av fastighet
avsevärt försvåras. I förslaget till följdlagstiftning, liksom i propositionen
om miljöbalk, förbigås denna fråga helt. Riksdagen bör därför uttala att den
s.k. stoppregeln inte skall kunna åberopas för att en myndighet, utan
ersättningsskyldighet, skall kunna införa samma skydd som kan uppnås genom
t.ex. reservatsbildning och biotopskydd men som då medför ekonomisk ersättning
enligt miljöbalken. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50 (m)
yrkande 4 bör riksdagen godkänna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4 godkänner
vad utskottet anfört,
2. Pågående markanvändning (mom. 4)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Om all? och på
s. 11 slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo50 (m) bör verksamhet som bedrivs inom ramen för
pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av
miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall till alla delar regleras inom ramen
för gällande speciallagar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50
(m) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande pågående markanvändning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Väglagen (mom. 16)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt motion?
och på s. 13 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Enligt regeringens förslag till ändring i väglagen (1971:948) skall den som
planerar att bygga en väg samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, vissa
ideella föreningar och den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Som
anförs i motion Jo50 (m) bör bestämmelsen i 14 a § andra stycket förtydligas så
att det av lagtexten framgår att samråd skall ske även med de markägare som kan
komma att beröras av vägprojektet. Utskottet tillstyrker således motionens
yrkande 9 och föreslår en förändring i regeringens förslag till 14 a §
väglagen.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande väglagen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget
till lag om ändring i väglagen (1971:948) med den ändringen att 14 a §
andra stycket erhåller följande lydelse: ?Vid utarbetandet av förstudien
skall den som avser att bygga en väg samråda enligt 6 kap. 4 § första
stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella
föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att ta till vara
naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt med de markägare och den
allmänhet som kan antas bli särskilt berörda.?
4. Skogsvårdslagen (mom. 26)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?I flera? och på
s. 10 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo50 (m) råder stor osäkerhet i fråga om tillämpningen av
miljöbalkens hänsynsregler i förhållande till hänsynsreglerna i
skogsvårdslagen, en osäkerhet som enligt Lagrådet utgör en påtaglig brist.
Utskottet, som därmed tillstyrker motionens yrkande 3, anser att riksdagen för
att undanröja denna osäkerhet bör besluta att 4 § skogsvårdslagen ändras i
enlighet med Lagrådets förslag.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och
på s. 12 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Miljökvalitetsnormer är ett styrinstrument som enligt utskottets mening i
flera fall, t.ex. inom skogsbruket, kan innebära tillämpningssvårigheter. I
följdlagstiftningspropositionen föreslår regeringen att miljökvalitetsnormer
skall kunna användas för att förhindra avverkningar i svårföryngrad skog eller
skyddsskog, om avverkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds
utan att markägaren har rätt till ersättning. Som anförs i motion Jo50 (m) är
ett sådant förfarande olämpligt, eftersom det saknas miljöskäl för införande av
sådana bestämmelser. Enligt utskottets mening strider förslaget dessutom mot
grundlagen. Mot den bakgrunden bör särskilda regler som har anknytning till
miljökvalitetsnormer inte införas i skogsvårdslagen. Utskottet tillstyrker
således yrkande 8 i motionen och avstyrker regeringens förslag till lag om
ändring i skogsvårdslagen såvitt avser 17 §.
Enligt regeringens förslag till ändring i 19 § skogsvårdslagen kommer
ersättningen vid avverkning av fjällnära skog att minskas att med ett belopp
som motsvarar vad fastighetsägaren utan ersättning är skyldig att tåla.
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo50 (m) att denna försämring av
ersättningsrätten strider mot grundlagen. Dessutom är den oförenlig med en
allmän strävan att värna egendomsskyddet. Mot denna bakgrund bör paragrafen
utformas så att full ersättning garanteras vid intrång. Det anförda innebär att
utskottet tillstyrker yrkande 5 i motionen.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande skogsvårdslagen
att riksdagen
a) med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 3 och 5 och med avslag
på motion 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om
ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 4 och 19 §§ med den
ändringen dels att 4 § erhåller följande lydelse:
?Bestämmelser i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter
skall inte tillämpas i den mån vad där sägs strider mot 7 kap. 11 § andra
stycket miljöbalken eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 7
eller 8 kap. samma balk eller med stöd av annan lag. Har frågor om
hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i
denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap.
miljöbalken inte tillämpas?,
dels att 19 § erhåller följande lydelse:
?I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt
18 § första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 kap. 6 § och 31
kap. 2 §, 4 § första stycket, 7 § första stycket första meningen, 8 §
första meningen, 9, 12 och 13 §§, 15 § första stycket första meningen och
andra stycket, 31 § tredje stycket samt 32 och 33 §§ miljöbalken. Vad som
i dessa bestämmelser sägs om miljödomstol skall i stället gälla
fastighetsdomstol?,
b) med bifall till motion 1997/98:Jo50 yrkande 8 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 17
§,
c) antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429) i de delar som inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
Särskilda yttranden
1. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anför:
Vi hänvisar till reservation 2 i betänkandet 1997/98:JoU20 angående
miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Som anförts där bör den
allmänna principen om speciallagars företräde gälla också i förhållande till
miljöbalken och detta bör riksdagen klargöra.
2. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar
Lennart Daléus (c) och Lennart Brunander (c) anför:
Miljöbalken och följdlagstiftningen skall betraktas i ett sammanhang.
Centerpartiet har de reservationer som vi anser motiverade i
jordbruksutskottets betänkande JoU20 Miljöbalk. Vi upprepar inte dessa
reservationer.
Några kommentarer till förhållandet mellan miljöbalk och andra lagar.
Förhållandet mellan miljöbalken och skogsvårdslagen är inte helt klar men vi
tolkar att miljöbalkens hänsynsregler inte är direkt tillämpbara på normalt
skogsbruk. Ej heller är lokaliseringsregeln lämplig att använda mot
skogsbruket. Detta anser vi framgår av utskottets skrivning.
Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets
villkor. Den ger skogsnäringen både frihet och ansvar, ambitionen med
skogsvårdslagen är att ha få regleringar och klara mål. Miljöbalken skall
enligt vår mening inte inkräkta på detta. Ett normalt skogsbruk ingår i det som
är tillåtligt enligt miljöbalken. Finns det samhälleliga intressen att begränsa
brukandet eller att helt hindra det inträder normala ersättningsregler.
Propositionens lagförslag

Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Härigenom föreskrivs att  3 kap. 6 § samt 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen
(1991:45) skall ha följande lydelse.
3 kap. 6 §[1]
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Föreslagen lydelse       |
-------------------------------------------------------
|                           |                         |
| Undersökningsarbete  får  | Undersökningsarbete  får|
|inte    äga    rum   inom  |inte    äga    rum   inom|
|nationalpark eller område  |nationalpark eller område|
|som statlig myndighet hos  |som  en statlig myndighet|
|regeringen   har   begärt  |hos regeringen har begärt|
|skall    avsättas    till  |skall    avsättas    till|
|nationalpark eller i strid |nationalpark eller i strid|
|med  föreskrifter som har  |med  föreskrifter som har|
|meddelats     beträffande  |meddelats för natur- eller|
|naturreservat med stöd av  |kulturreservat med stöd av|
|naturvårdslagen            |7 kap. miljöbalken.      |
|(1964:822).                | Undersökningsarbete  får|
| Undersökningsarbete  får  |inte     heller,     utan|
|inte     heller,     utan  |medgivande             av|
|medgivande             av  |länsstyrelsen,   äga  rum|
|länsstyrelsen,   äga  rum  |inom                     |
|inom                       | 1. befästningsområde och|
| 1. befästningsområde och  |sådant   område   utanför|
|sådant   område   utanför  |detta    som   regeringen|
|detta    som   regeringen  |bestämmer,               |
|bestämmer,                 | 2.  kyrkogård  och annan|
| 2.  kyrkogård  och annan  |begravningsplats,        |
|begravningsplats,          | 3.  område som avses i 4|
| 3. område, som avses i 3  |kap. 5 § miljöbalken.    |
|kap.  5 § lagen (1987:12)  |                         |
|om    hushållning     med  | Ett   medgivande  enligt|
|naturresurser m.m.         |andra   stycket  3  skall|
| Ett   medgivande  enligt  |förenas med de villkor som|
|andra  stycket   3  skall  |är   nödvändiga  för  att|
|förenas med de villkor som |förhindra   att  påtaglig|
|är   nödvändiga  för  att  |skada    uppkommer    för|
|förhindra   att  påtaglig  |områdets    natur-    och|
|skada    uppkommer    för  |kulturvärden.            |
|områdets    natur-    och  |Länsstyrelsen  får även i|
|kulturvärden.              |övrigt     förena     ett|
|Länsstyrelsen  får även i  |medgivande  enligt  andra|
|övrigt     förena     ett  |stycket med villkor.     |
|medgivande  enligt  andra  |                         |
|stycket med villkor.       |                         |
-------------------------------------------------------
8 kap. 1 §1
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Föreslagen lydelse       |
-------------------------------------------------------
|                           |                         |
| Ärenden om beviljande av  | Ärenden om beviljande av|
|undersökningstillstånd     |undersökningstillstånd   |
|eller                      |eller                    |
|bearbetningskoncession     |bearbetningskoncession   |
|prövas av bergmästaren, om |prövas av bergmästaren, om|
|inte annat följer av 2 §.  |inte annat följer av 2 §.|
| Bergmästaren  får avgöra  | Bergmästaren  får avgöra|
|ärenden  om beviljande av  |ärenden  om beviljande av|
|undersökningstillstånd     |undersökningstillstånd   |
|utan  att  någon annan än  |utan  att  någon annan än|
|sö-                        |sö-                      |
|kanden haft tillfälle att  |kanden haft tillfälle att|
|yttra sig.                 |yttra sig.               |
| I  ärenden om beviljande  | I  ärenden om beviljande|
|av bearbetningskoncession  |av bearbetningskoncession|
|skall bergmästaren, såvitt |skall bergmästaren, såvitt|
|gäller  tillämpningen  av  |gäller tillämpningen av 3,|
|lagen     (1987:12)    om  |4 och 6 kap. miljöbalken,|
|hushållning           med  |samråda med länsstyrelsen|
|naturresurser       m.m.,  |i  det  eller  de län där|
|samråda med länsstyrelsen  |koncessionsområdet ligger.|
|i  det  eller  de län där  |Länsstyrelsen  får därvid|
|koncessionsområdet ligger. |besluta    om    särskild|
|Länsstyrelsen  får därvid  |utredning enligt 2 kap. 11|
|besluta    om    särskild  |§   lagen  (1988:950)  om|
|utredning enligt 2 kap. 11 |kulturminnen m.m.        |
|§   lagen  (1988:950)  om  |                         |
|kulturminnen m.m.          |                         |
-------------------------------------------------------
8 kap. 3 §[2]1
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Föreslagen lydelse       |
-------------------------------------------------------
|                           |                         |
| Ärenden   i   övrigt  om  | Ärenden   i   övrigt  om|
|undersökningstillstånd     |undersökningstillstånd   |
|eller    bearbetningskon-  |eller       bearbetnings-|
|cession     prövas     av  |koncession    prövas   av|
|bergmästaren.              |bergmästa-    ren.       |
| I ärenden om förlängning  | I ärenden om förlängning|
|av bearbetningskoncession  |av bearbetningskoncession|
|enligt  4 kap. 10 § skall  |enligt  4 kap. 10 § skall|
|bergmästaren,      såvitt  |bergmästaren,      såvitt|
|gäller  tillämpningen  av  |gäller tillämpningen av 3|
|lagen     (1987:12)    om  |och  4  kap. miljöbalken,|
|hushållning           med  |samråda med länsstyrelsen|
|naturresurser       m.m.,  |i  det  eller  de län där|
|samråda med länsstyrelsen  |koncessionsområdet ligger.|
|i  det  eller  de län där  |                         |
|koncessionsområdet ligger. | Ärenden  om  förlängning|
| Ärenden  om  förlängning  |av bearbetningskoncession|
|av bearbetningskoncession  |enligt  4 kap. 10 § skall|
|enligt  4 kap. 10 § skall  |hänskjutas           till|
|hänskjutas           till  |regeringens  prövning  om|
|regeringens  prövning  om  |bergmästaren          vid|
|bergmästaren          vid  |tillämpningen av 3 eller 4|
|tillämpningen   av  lagen  |kap.  miljöbalken  finner|
|(1987:12)  om hushållning  |skäl   att   frångå   vad|
|med   naturresurser  m.m.  |länsstyrelsen         har|
|finner skäl att frångå vad |föreslagit.  Hänskjutande|
|länsstyrelsen         har  |skall också ske av ärenden|
|föreslagit.  Hänskjutande  |om     återkallelse    av|
|skall också ske av ärenden |undersökningstillstånd   |
|om     återkallelse    av  |eller                    |
|undersökningstillstånd     |bearbetningskoncession av|
|eller    bearbetningskon-  |synnerliga  skäl enligt 6|
|cession av synnerliga skäl |kap. 3 § denna lag samt av|
|enligt 6 kap. 3 § samt av  |övriga   ärenden   enligt|
|övriga   ärenden   enligt  |denna     paragraf    som|
|denna  paragraf som berg-  |bergmästaren bedömer vara|
|mästaren   bedömer   vara  |särskilt   betydelsefulla|
|särskilt   betydelsefulla  |från allmän synpunkt.    |
|från allmän synpunkt.      |                         |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1998:165.
[2]:1 Senaste lydelse 1998:165.
Näringsutskottets yttrande
1997/98:NU5y
Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. - torvlagen
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken m.m. jämte
motioner, i de delar som berör näringsutskottets beredningsområde.
I den nämnda propositionen föreslår regeringen följdlagstiftning till
miljöbalken i fråga om flera av de lagar som ingår i näringsutskottets
beredningsområde, bl.a. ellagen (1997:857), minerallagen (1991:45) och lagen
(1985: 620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget till ändringar i den sistnämnda
lagen, den s.k. torvlagen, har tagits upp i motion 1997/98:Jo51 (kd). I övrigt
har inga yrkanden väckts inom näringsutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till den fråga som aktualiseras i
nämnda motion.
En skrivelse i ärendet har inkommit från Skogsägarna Mellanskog.
Näringsutskottet föreslår att propositionen tillstyrks i behandlad del och att
det aktuella motionsyrkandet avstyrks. Till yttrandet har fogats en avvikande
mening (kd).
Näringsutskottet
Regeringens förslag till miljöbalk
Regeringen har tidigare i proposition 1997/98:45 lagt fram förslag om en
miljöbalk.
Miljöbalkens mål är att främja en hållbar utveckling som innebär att
nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En
sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att
människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för
att förvalta naturen väl.
Miljöbalkens andra kapitel innehåller rättsligt bindande principer och
allmänna hänsynsregler. Den mest grundläggande hänsynsregeln finns i 2 kap. 3 §
och innehåller krav på att alla som bedriver eller avser att bedriva en
verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de
begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att
förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada
eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid
yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik användas. Dessutom skall
försiktighetsprincipen gälla. Andra allmänna hänsynsregler är bl.a. att välja
en lämplig plats för verksamheten och hushålla med råvaror och energi. En
ytterligare hänsynsregel är att alla som bedriver eller har bedrivit en
verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för
miljön ansvarar - till dess skadan eller olägenheten har upphört - för att
skadan avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt.
Bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. i den s.k. naturresurslagen (NRL) har
arbetats in i miljöbalken bland de övergripande bestämmelserna.
I miljöbalken införs regler om miljökvalitetsnormer, vilka är föreskrifter om
lägsta godtagbara miljökvalitet i fråga om mark, vatten, luft eller miljön i
övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Regeringen får
föreskriva om miljökvalitetsnormer för att skydda människors hälsa eller
miljön. Miljökvalitetsnormer får ange exempelvis högsta eller lägsta förekomst
i miljön av kemiska produkter.
Statliga myndigheter och kommuner skall säkerställa att miljökvalitetsnormer
uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och
anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter.
Reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar utökas genom miljöbalken. En ansökan
om tillåtlighet eller tillstånd enligt balken skall, med vissa undantag, alltid
innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Kraven på vad en sådan skall innehålla
preciseras i balken.
Ideella miljöorganisationer som har funnits i tre år och som har minst
2 000 medlemmar ges rätt att överklaga domar och beslut enligt miljöbalken.
Regionala miljödomstolar skall inrättas och ersätta Koncessionsnämnden för
miljöskydd och vattendomstolarna. En miljööverdomstol skall inrättas och knytas
till Svea hovrätt.
Proposition 1997/98:90
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:90 (s. 222) att torvlagen och
miljöbalken skall gälla parallellt, i den bemärkelsen att verksamhetsutövaren
skall följa bestämmelserna i båda lagarna. Inga begränsningar skall införas i
möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning enligt
torvlagen skall ett antal bestämmelser i miljöbalken tillämpas. Till skillnad
från nuvarande ordning skall samtliga effekter av en torvtäkt prövas vid ett
tillfälle.
När det gäller torv innebär undersökning inte alltid någon nämnbar
miljöpåverkan, påpekas det i propositionen. Om emellertid undersökningsarbetet
skulle innebära negativ påverkan på miljön är miljöbalken tillämplig.
Bearbetning av torv sker normalt i flera led, som vart och ett har en sådan
miljöpåverkan att miljöbalken är tillämplig. Efter täktverksamheten sker
efterbehandling, som syftar till att antingen skapa en våt eller torr miljö på
den utbrutna mossen.
Regeringens förslag innebär att såväl vid undersökning som vid bearbetning
skall - parallellt med torvlagen - miljöbalkens bestämmelser, exempelvis de
allmänna hänsynsreglerna, gälla. De parallella reglerna har bl.a. betydelse för
skada eller olägenhet som uppkommer under koncessionstiden. Sådana skador eller
olägenheter regleras inte i torvlagen men däremot i miljöbalken.
Tvekan skulle enligt regeringen kunna uppstå om vilka regler som skall
tillämpas när en skada föreligger sedan bearbetningskoncessionen har upphört.
Enligt regeringens uppfattning bör inte lägre krav ställas vid brytning av
energitorv än vad som gäller för annan verksamhet. Därför föreslås att
torvlagen (34 §) kompletteras med en bestämmelse om att reglerna om efterarbete
inte innebär någon inskränkning i vad som gäller enligt motsvarande
bestämmelser i miljöbalken.
Enligt torvlagen (4 §) får undersökningskoncession förenas med rätt för
innehavaren att senare få bearbetningskoncession eller företräde att få sådan.
Enligt regeringens förslag bör paragrafen ändras så att den medger endast rätt
att förena undersökningskoncession med rätt för innehavaren att få företräde
framför annan till bearbetningskoncession. Syftet är att den miljöprövning som
skall ske i samband med bearbetningskoncession inte skall föregripas.
Vid all koncessionsprövning, dvs. vid både undersöknings- och
bearbetningskoncession, skall miljöbalkens allmänna hänsynsregler och
bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden samt
miljökvalitetsnormer tillämpas. I enlighet därmed föreslår regeringen vissa
ändringar i torvlagen
(7 §).
Vid prövning av bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i
miljöbalken tillämpas enligt torvlagen (7 §). Detta gäller bl.a. miljöbalkens
bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare skall tillstånd inte få
lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för en hotad
djur- eller växtart. Ännu ett förslag i samma paragraf är att miljöbalkens
bestämmelse om att miljöorganisationer och liknande av viss storlek får
överklaga domar och beslut om tillstånd m.m. skall tillämpas.
Vidare föreslår regeringen att ytterligare en paragraf i torvlagen (13 §)
ändras. Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf skall koncessionshavaren
åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra
allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Regeringen föreslår nu
att skyldigheten att ställa säkerhet för villkor ändras och preciseras. Enligt
förslaget skall säkerhet för fullgörande av återställningsåtgärder ställas vid
ingrepp i naturen av större omfattning, om det inte är uppenbart att det saknas
anledning till detta. I andra fall kan en koncession villkoras av att säkerhet
ställs för att koncessionshavaren skall fullgöra sina skyldigheter i samband
med återställningsarbete.
Därutöver föreslår regeringen en omarbetning av torvlagen (14 §) efter
förebild i 24 kap. 5 § miljöbalken. Detta innebär att länsstyrelsen får ändra
villkoren för en pågående koncession om det uppstått olägenhet av någon
betydelse som inte förutsågs när koncession meddelades. Vidare får
länsstyrelsen enligt förslaget ändra villkoren när verksamheten med någon
betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken
överträds.
Motionen
I motion 1997/98:Jo51 (kd) hävdas att beskrivningen av torvlagens och
miljöbalkens förhållande till varandra visar på en väldig otydlighet och kom-
plexitet. För nuvarande brytningsföretag skapar detta stor osäkerhet om
villkoren för fortsatt drift, sägs det i motionen. Ett genomförande av
föreliggande förslag skulle enligt motionärerna skada torvnäringen, vilken i
sig inte är stark men värdefull såväl ur energisynpunkt som av
regionalpolitiska sysselsättningsskäl. Motionärerna yrkar därför avslag på
regeringens förslag om följdändringar i torvlagen.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt uppgifter från Svenska Torvproducentföreningen finns det cirka tio
miljoner hektar torv i Sverige. Antalet giltiga bearbetningskoncessioner
uppgår, som redovisas i tabellen nedan, till drygt 200 stycken och omfattar
totalt cirka 48 000 ha. Av denna yta brukas en fjärdedel, dvs. cirka 12 000 ha.
Sysselsättningen i branschen uppgår till cirka 1 200 årsarbetare, huvudsakligen
i glesbygd.
Tabell  Antalet giltiga bearbetningskoncessioner för torv den 1 januari 1998
-------------------------------------------------------
|Län            |            Antal  | Areal, hektar   |
|               |bearbetn.koncess.  |                 |
-------------------------------------------------------
|Uppsala        |       2           |      1 185      |
-------------------------------------------------------
|Östergötland   |       1           |                 |
|               |                   |250              |
-------------------------------------------------------
|Jönköping      |                   |                 1|
|               |11                 |739              |
-------------------------------------------------------
|Kronoberg      |                   |                 1|
|               |14                 |365              |
-------------------------------------------------------
|Kalmar         |       1           |                 |
|               |                   |85               |
-------------------------------------------------------
|Skåne          |       5           |                 1|
|               |                   |543              |
-------------------------------------------------------
|Halland        |       2           |                 |
|               |                   |641              |
-------------------------------------------------------
|Västra         |       8           |                 1|
|Götaland       |                   |401              |
-------------------------------------------------------
|Värmland       |       2           |                 |
|               |                   |232              |
-------------------------------------------------------
|Örebro         |                   |                 1|
|               |13                 |727              |
-------------------------------------------------------
|Västmanland    |                   |                 1|
|               |10                 |744              |
-------------------------------------------------------
|Dalarna        |       4           |                 1|
|               |                   |357              |
-------------------------------------------------------
|Gävleborg      |                   |                 2|
|               |19                 |441              |
-------------------------------------------------------
|Västernorrland |                   |                 2|
|               |10                 |553              |
-------------------------------------------------------
|Jämtland       |                   |                 9|
|               |49                 |571              |
-------------------------------------------------------
|Västerbotten   |                   |               13|
|               |40                 |447              |
-------------------------------------------------------
|Norrbotten     |                   |                 6|
|               |18                 |855              |
-------------------------------------------------------
|Totalt         |                   |               48|
|               |209                |135              |
-------------------------------------------------------
Enligt Torvproducentföreningen används årligen cirka 4 miljoner kubikmeter torv
för energiändamål. Den årliga tillväxten på mossarna uppges vara 20 miljoner
kubikmeter. Cirka 35 värmeverk utnyttjar torv - huvuddelen av dem i närheten av
områden med befolkningskoncentrationer. Torven har också annan användning,
bl.a. som jordförbättringsmedel.
Näringsutskottets ställningstagande
Införandet av miljöbalken innebär att ytterligare miljöhänsyn måste tas inom
ett antal olika områden. Detta gäller såväl inom torvbranschen som inom andra
näringar och verksamheter. Det nya övergripande synsättet på miljön kommer till
stånd dels via miljöbalken, dels via följdlagstiftning och kompletteringar inom
en rad olika lagar, däribland torvlagen. Näringsutskottet har inget att erinra
mot detta synsätt.
Näringsutskottet har heller ingen invändning mot de föreslagna
följdändringarna i torvlagen. Med hänvisning till den lämnade redogörelsen i
det föregående vill näringsutskottet tillbakavisa den uppfattning som framförs
i motion 1997/98:Jo51 (kd) om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till
varandra skulle vara otydligt.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet proposition 1997/98:90 i aktuell
del och avstyrker motion 1997/98:Jo51 (kd) i berörd del.
Stockholm den 28 april 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro
Andersson (s), Marie Granlund (s), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-
Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Hans
Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).
Avvikande mening
Göran Hägglund (kd) anser att näringsutskottets ställningstagande bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet delar uppfattningen i motion 1997/98:Jo51 (kd) att den
beskrivning av miljöbalkens och torvlagens förhållande till varandra som finns
i propositionen visar på betydande otydlighet och komplexitet. Bland annat är
det oklart hur de föreslagna framtida miljökvalitetsnormerna kommer att
tillämpas. Vidare förändras förutsättningarna för brytningsföretagen i samband
med bearbetningskoncession. Med hänsyn till att torvbranschen är värdefull
såväl ur energisynpunkt som ur sysselsättningssynpunkt är det angeläget att
förutsättningarna för verksamheten är stabila och förutsebara. Regeringen bör
återkomma med ett nytt förslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur
lagstiftningen skall tillämpas.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker näringsutskottet motion
1997/98:Jo51 (kd) i aktuell del och avstyrker propositionen i berörd del.
Bostadsutskottets yttrande
1997/98:BoU4y
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1997/98:90 Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. och i anledning
av denna proposition väckta motioner i de delar som berör bostadsutskottets
beredningsområde.
Utskottet anser att regeringens förslag till lagändringar bör tillstyrkas. De
av utskottet behandlade motionsyrkandena avstyrks. Till yttrandet har fogats
tre avvikande meningar.
Propositionen
I propositionen föreslås riksdagen anta regeringens förslag till ändringar i 51
lagförslag som i större eller mindre utsträckning anses böra anpassas till
miljöbalken. Bl.a. behandlas i propositionen förslag till ändringar i plan- och
bygglagen (1987:10), fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen
(1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149).
I detta yttrande behandlar bostadsutskottet sådana lagändringar som berör
bostadsutskottets beredningsområde.
Motionerna
De motioner som behandlas i detta yttrande är följande.
1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i "ämneslagar" skall gälla före
bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,
1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma
klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall
råda,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur
den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor.
1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen.
Utskottet
I propositionen behandlas anpassningen av miljöbalken till andra lagar som
reglerar verksamheter som påverkar miljön. Enligt propositionen bör miljöbalken
och andra lagar gälla parallellt. Något särskilt stadgande om detta har inte
ansetts behövligt. I en del fall föreligger en konflikt mellan miljöbalken och
andra lagar. Regeringen har efter överväganden av enskilda konfliktfall lämnat
förslag till hur de skall lösas. Vid normkonflikter som inte löses genom
lagstiftning skall allmänna lagvalsprinciper tillämpas. I propositionen
föreslås som följd av de gjorda övervägandena följdändringar i ett flertal
lagar med större eller mindre miljöanknytning. Flera av dessa s.k. ämneslagar
faller inom bostadsutskottets beredningsområde. Bland dem märks särskilt plan-
och bygglagen (1987:10).
Bostadsutskottet behandlar propositionen endast i de avseenden den mött
invändningar i motioner. Utskottet anser det inte därvid nödvändigt att i sitt
yttrande redovisa de förslag och bedömningar regeringen gjort vad avser den
lagstiftning som faller inom utskottets beredningsområde.
Motionärerna bakom motion 1997/98:Jo50 (m) anser det bra att propositionens
förslag utgår från tanken om att balken och annan lagstiftning skall gälla
parallellt men har invändningar mot att regeringen vid konflikt mellan balken
och ämneslagarna valt att föreslå en rad lagändringar i ämneslagarna där vissa
bestämmelser upphävs, ändras eller förses med tillägg som begränsar
möjligheterna att ingripa med stöd av balken. Enligt motionärerna leder den
valda metoden till en svåröverskådlig lagstiftning som kommer att medföra
problem vid tillämpningen av balken och andra lagar. I motionens yrkande 1 i
motsvarande del föreslås därför att principen om företräde för lex specialis
skall gälla i de fall miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar,
förordningar och myndighetsföreskrifter med miljöanknytning. Förslaget innebär
att bestämmelserna i ämneslagarna och i förordningar med föreskrifter som
utfärdats med stöd av dessa lagar skall gälla före bestämmelserna i miljöbalken
när de är oförenliga. Mot bakgrund av vad som förordats skulle det inte vara
nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelser om att ytterligare krav inte får
ställas enligt miljöbalken. Motionärerna anser däremot att det kan vara
aktuellt att upphäva eller ändra vissa regler i ämneslagarna i syfte att stärka
lagarna ur miljösynpunkt och att i vissa fall lagarna kan behöva kompletteras
med upplysningar om att ytterligare krav ställs i miljöbalken.
Två andra motioner behandlar också frågor om lagstiftningens klarhet och
tydlighet. Det gäller motionerna 1997/98:Jo52 (c) och 1997/98:Jo51 (kd). I c-
motionens yrkande 1 i motsvarande del lämnas förslag om en parlamentarisk
utredning avseende den svenska miljölagstiftningen. Utredningen föreslås få
till uppgift, såvitt nu är aktuellt, att undanröja de oklarheter som enligt
motionärerna kommer att uppstå vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och
andra lagar eftersom undantagen från när tillämpning skall ske inte anges
uttryckligen. Motionärerna hänvisar bl.a. till Lagrådets uppfattning att
tillämpningen av de aktuella författningarna kan ge upphov till svårigheter och
problem och att regeringen inte tycks fästa någon större vikt vid den kritik
Lagrådet framfört. I kd-motionens yrkande 1 i motsvarande del föreslås
klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall
gälla. Motionärerna hänvisar till en omfattande remisskritik och anför att
otydligheten om vilken lagstiftning som gäller innebär stor osäkerhet för
enskilda och näringsliv. De konstaterar bl.a. att komplexiteten i lagtexterna
med kommentarer gör det näst intill omöjligt att som enskild näringsidkare
kunna ha en klar uppfattning om rättsläget. Motionärerna har särskilt befarat
tolkningsproblem avseende plan- och bygglagen och anser det inte
tillfredsställande om alla de som är engagerade i planarbete skall ha
svårigheter att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. I motionens
yrkande 4 föreslås därför att en särskild utvärderingsgrupp bör tillsättas för
uppföljning av hur den nya lagstiftningen verkar avseende planarbetet samt
andra plan- och bygglagfrågor.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågeställningar kring
normkonflikter inte är något nytt eller speciellt för miljöbalken. I
propositionen har lämnats en redogörelse för hur miljöbalkens bestämmelser bör
förhålla sig till annan lagstiftning och hur lagkollisioner bör lösas.
Propositionen innehåller ett flertal förslag till lagändringar som innebär
lösningar på viktiga frågor som uppkommit om miljöbalkens tillämpning när annan
lagstiftning gör sig gällande. Eftersom i miljöbalken i viss omfattning
inarbetats redan gällande lagstiftning har en del av lösningarna hämtats från
gällande rätt. Miljöbalken är resultatet av ett mycket omfattande
lagstiftningsarbete. Frågeställningarna inom miljörättens område är många
gånger mycket komplicerade vilket med nödvändighet återspeglas i regelsystemets
utformning. Utbildningsinsatser inför balkens ikraftträdande är därför
nödvändiga vilket regeringen också konstaterar. Säkerligen kommer en del
tillämpningsproblem att uppstå och vissa av dem kommer att ge anledning till
förändringar och förtydliganden såväl i miljöbalken som i de olika
ämneslagarna. Det torde inte vara möjligt att förutse alla de problem som kan
uppkomma. Utan praktiska erfarenheter torde det inte heller alltid vara möjligt
att välja de mest ändamålsenliga lösningarna. Frågorna om hur normkollisioner
skall lösas är av ett komplicerat och mångfasetterat slag. Enligt utskottets
mening bör inte lagstiftaren inta en sådan rigid hållning till förhållandet
mellan balkens regler och annan lagstiftning att en princip skall införas som
medför att ämneslagarna alltid skall tillämpas före miljöbalken. Ett
genomförande av förslaget i m-motionen skulle kunna innebära att sådana
åtgärder, verksamheter m.m. som avses omfattas av miljöbalkens
tillämpningsområde skulle kunna få stå tillbaka i en omfattning som åtminstone
delvis stämmer mindre väl med balkens syfte. Utskottet anser därför att m-
motionen bör avstyrkas. Utskottets ställningstagande överensstämmer med det
ställningstagande utskottet gjorde till ett i huvudsak motsvarande
motionsyrkande i sitt yttrande till jordbruksutskottet angående miljöbalken
(1997/98:BoU3y).
Utskottet har mot bakgrund av vad som sagts inte några invändningar mot de i
propositionen framlagda förslagen till följdlagstiftning i vad avser
bostadsutskottets beredningsområde.
I propositionen till miljöbalk bedömer regeringen att det finns ett behov av
att utvärdera balkens tillämpning och framtida reformbehov. Regeringen anser
därför att en utredning bör tillsättas för att följa tillämpningen och att vid
behov föreslå sådana ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa att
balkens mål uppnås. I propositionen nämns vissa frågor som bör kunna bli
föremål för utredningens uppmärksamhet men även andra frågor anses kunna bli
aktuella för utredningen. Utredningen anses böra få en parlamentarisk
sammansättning.
Det kan också enligt utskottets mening antas att det i framtiden kommer att
visa sig vara behövligt att överväga en del av de lagregler som nu är föremål
för riksdagens behandling lika väl som behov kan visa sig föreligga av särskild
reglering av normkonflikter som inte i tillämpningen på ett tillfredsställande
sätt kunnat lösas genom allmänna tolknings- och lagvalsprinciper. Enligt
utskottets mening kan förutsättas att regeringen och dess kansli kommer att
uppmärksamma sådana frågor i den mån de inte blir föremål för den ovan nämnda
utredningens överväganden. Något särskilt tillkännagivande om en utvärdering
eller särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i c- och kd-motionerna
behövs därför inte. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att dessa
motioner i nu behandlade delar bör avstyrkas.
Stockholm den 23 april 1998
På bostadsutskottets vägnar
Rune Evensson

I beslutet har deltagit: Rune Evensson (s), Sten Andersson (m), Marianne
Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per
Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s), Peter
Weibull Bernström (m), Ulla Löfgren (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Avvikande meningar
1. Miljöbalken och förhållandet till annan lagstiftning
Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla
Löfgren (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under rubriken
Utskottet som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?bör avstyrkas? bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening ger den brådska med vilken miljöbalken och den
därtill hörande följdlagstiftningen arbetats fram ett befogat intryck av att
förslagen är framkastade utan fullständig kontroll över slutresultatet.
Den osäkerhet som regeringens senfärdighet skapat vad gäller frågan om hur
miljöbalken skall förhålla sig till annan lagstiftning är inte ägnad att inge
förtroende för tillämpningen av lagkomplexet. Bl.a. saknas entydiga regler om
förhållandet mellan miljöbalken och följdlagstiftningen. Som förordas i m-
motionen bör den osäkerhet som skapats elimineras. Detta görs bäst genom att
principen om att speciallag skall tillämpas före allmän lag bör tillämpas i
förhållandet mellan miljöbalken och de s.k. ämneslagarna i de fall det finns
bestämmelser som kolliderar. Ett genomförande av denna princip  gör att det
inte är nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelserna om att inte ytterligare
krav får ställas enligt miljöbalken. Däremot kan det vara aktuellt att upphäva
eller ändra reglerna i ämneslagarna med syfte att förstärka lagstiftningen som
helhet ur miljösynpunkt. I vissa fall kan dessa lagar också behöva kompletteras
med upplysningar om att ytterligare krav ställs enligt miljöbalken. Enligt
utskottets mening bör riksdagen anta regeringens lagförslag med de ändringar
som föranleds av vad utskottet förordat med anledning av m-motionen.
Vad nu föreslagits tillgodoser i inte ringa grad även förslagen i c- och kd-
motionerna som i allt väsentligt avser att undanröja den oklarhet om vilka
lagregler som skall tillämpas vid kollisioner mellan reglerna i miljöbalken och
ämneslagarna. Dessa motioner bör därför avstyrkas i de delar de nu behandlas.
2. En utredning om den svenska miljölagstiftningen
Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under
rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort
ha följande lydelse:
Ett av huvudsyftena med miljöbalken var att miljölagstiftningen skulle göras
mer överskådlig och tydlig. Det är tveksamt om förslagen till miljöbalk och
dess följdlagstiftning kommer att uppfylla denna målsättning. Regeringens
förslag innebär en uppenbar risk för att förhållandet mellan miljöbalken och
andra lagar blir oklart när undantagen från de olika rättsreglerna inte anges
uttryckligen. Även Lagrådet anser att tillämpningen av författningarna kan ge
upphov till svårigheter och problem. Regeringen har inte fäst någon större vikt
vid Lagrådets kritik. Regeringens hänvisning till att olika tolkningsproblem
finns också beträffande de nu gällande rättsreglerna inom miljöområdet och till
de utbildningsinsatser som planeras inför balkens ikraftträdande utgör inte
något godtagbart försvar för de oklarheter som kommer att gälla
miljölagstiftningen. Enligt utskottets mening utgör dessa brister ytterligare
ett skäl för att en ny parlamentarisk utredning skall ges i uppdrag att
skyndsamt se över den svenska miljölagstiftningen. Centerpartiet har redan i
anledning av miljöbalkspropositionen ställt ett sådant krav.
Vad utskottet anfört med anledning av förslaget i c-motionen om en ny
parlamentarisk utredning om den svenska miljölagstiftningen bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det av utskottet förordade tillkännagivandet bör kd-motionen
i nu behandlade delar avstyrkas.
3. Ett preciserat förslag beträffande miljöbalkens förhållande till annan
lagstiftning
Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under
rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort
ha följande lydelse:
Som anförs i kd-motionen har kritiken från remissinstanserna varit omfattande
vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Kritiken handlar
främst om att tillämpningsområdet inte är tillräckligt preciserat och att det
finns otydligheter när det gäller förhållandet till annan lag.
Det är ett klart otillfredsställande förhållande att företagare och enskilda
inte med säkerhet kan veta vilken lagstiftning det är som skall gälla och när
den skall gälla. Detta handlar om rättssäkerhet och om egendomsrätt. Enligt
utskottets mening bör regeringen återkomma med preciserade förslag till
lagändringar efter att miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning
övervägts ytterligare i syfte att säkra rättstryggheten.
I och med att plan- och bygglagen inte inarbetats i miljöbalken kommer det
att uppstå tolkningsproblem också inom detta område. Det är inte
tillfredsställande om de som är engagerade i planarbete skall ha svårigheter
att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. Den föreslagna regleringen av
förhållandet mellan miljöbalken och plan- och bygglagen får godtas tills
vidare. Utskottet anser att en särskild utvärderingsgrupp omedelbart skall
tillsättas i syfte att följa hur planarbetet och andra plan- och bygglagfrågor
påverkas av den nya lagstiftningen. Gruppen bör relativt snart redovisa de
vunna erfarenheterna jämte förslag till korrigeringar och förtydliganden av
lagstiftningen.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av kd-motionen som sin mening ge
regeringen till känna.
Mot bakgrund av det nu förordade tillkännagivandet anser utskottet att
förslaget i c-motionen om en parlamentarisk utredning bör avstyrkas i den mån
det inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll................2
Motionerna..........................................3
Yttranden...........................................4
Utskottet...........................................4
Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.4
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar5
Skogsvårdslagen och de arella näringarna......5
Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar8
Skogsvårdslagen och de arella näringarna......9
Väglagen.....................................12
Torvlagen....................................13
Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision15
Hemställan.......................................17
Reservationer......................................22
Särskilda yttranden................................25
Propositionens lagförslag..........................27
Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)157
Näringsutskottets yttrande........................159
Bostadsutskottets yttrande........................164