Finansutskottets betänkande
1997/98:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, m.m.


Innehåll

1997/98
FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska politiken
Utskottets bedömning är  att den svenska ekonomin är
på väg in i en gynnsam period  av  relativt  hög och
stabil tillväxt.
Inflationen har sjunkit till en varaktigt låg  nivå
och    räntorna    är    historiskt   låga.   Svensk
exportindustri     är     konkurrenskraftig      och
bytesbalansen  visar på stora och växande överskott.
Företagens  och  hushållens   förtroende   för   den
ekonomiska  utvecklingen  har  stärkts.  Den  starka
exporten  kompletteras  nu  med  en  stigande privat
konsumtion och en ökad investeringsverksamhet.
Sedan  mitten av 1997 märks en tydlig  höjning  av
aktiviteten i den svenska ekonomin. Sysselsättningen
ökar och arbetslösheten sjunker.
Förutsatt  att  de ekonomiska oroligheterna i Asien
inte tilltar och att  lönekostnaderna  i den svenska
ekonomin ökar i enlighet med de avtal som slutits på
arbetsmarknaden  under  våren  1998 kan den  svenska
tillväxten  under  de  närmaste  åren   ligga   över
genomsnittet   för   länderna   i  OECD-området  och
länderna  i  EU.  Uppfylls dessa förutsättningar  är
utsikterna goda att  målet  om  en  halvering av den
öppna arbetslösheten till 4 % nås före  utgången  av
år 2000.
Den  offentliga sektorns finanser har sanerats och
fr.o.m. 1998 går Sverige från att under större delen
av 1990-talet  ha varit ett underskottsland till att
bli ett överskottsland.  Målet om överskott under de
kommande   åren  kommer  av  allt   att   döma   att
överträffas med god marginal.
De allt starkare  offentliga  finanserna  och  den
stigande tillväxten skapar utrymme för förbättringar
i den  offentliga  sektorns kärnverksamhet - skolan,
vården och omsorgen. Vidare förbättras villkoren för
pensionärerna och biståndet  höjs. Dessutom föreslås
särskilda insatser inom sex viktiga  områden för den
framtida   tillväxten   och  sysselsättningen.   Det
handlar bl.a. om ytterligare  förstärkningar  av den
stora   utbildningssatsningen,   åtgärder   för  att
befästa  Sveriges position som en ledande IT-nation,
utökade resurser  inom  området Hållbara Sverige och
ytterligare   satsningar  på   entreprenörskap   och
nyföretagande genom  skatte-  och regelförändringar.
Dessutom   föreslås   ett   treårigt   program   för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och
ytterligare     resurser     för     insatser      i
Östersjöregionen.  Vidare  avsätts  resurser för att
minska segregationen och öka integrationen  inom det
svenska samhället.
Den  höga tillväxten och de starka statsfinanserna
gör det också möjligt att amortera på den statsskuld
som till  stor  del byggdes upp under första hälften
av  1990-talet.  Därigenom   minskas   bördorna   på
kommande  generationer  samtidigt  som möjligheterna
att möta kommande konjunktursvängningar  förbättras.
Dessutom ökar handlingsutrymmet att nå slutmålet  om
att  återskapa  full  sysselsättning,  efter det att
etappmålet  en halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000 uppnåtts.
Budgetpolitiken och utgiftstaket
Enligt finansutskottets  mening  kan de förslag till
alternativ   inriktning   av   budgetpolitiken   som
oppositionspartierna för fram inte läggas till grund
för  riksdagens  beslut.  Moderata  samlingspartiet,
Folkpartiet    och    Kristdemokraterna     förordar
visserligen i sina respektive förslag en politik som
innebär  att  utgifterna  ligger  under  regeringens
förslag  till  utgiftstak  för  åren 1999-2001,  men
dessa      partiers      förslag     är     antingen
fördelningspolitiskt inte godtagbara eller bygger på
en finansiering som är så  osäker att stabiliteten i
statsfinanserna återigen skulle  hotas. Miljöpartiet
de  grönas förslag ryms också under  det  föreslagna
utgiftstaket  men  vilar  på en alltför långt driven
skatteväxling       och       arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet  föreslår  för  de   tre   åren   ett
utgiftstak  som  under  hela  perioden  ligger  över
regeringens  och  innehåller  dessutom  förslag till
ökade  skatter som utskottet avvisar. Centerpartiets
förslag  präglas  av  ansvarstagande  men innehåller
vissa skatteförslag som utskottet inte kan godta.
Regeringen   har   i  sitt  konsolideringsprogram
kombinerat besparingar  och  skattehöjningar  på ett
sådant  sätt  att  åtgärderna  sammantagna  fått  en
enligt  utskottets  mening rimlig fördelningsprofil.
Utan  denna  kombination   av   skattehöjningar  och
besparingar   hade   saneringen  av  statsfinanserna
ensidigt  kommit  att  drabba  de  sämst  ställda  i
samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med
de stora budgetunderskotten  hade då inte vunnit den
respekt  och fått den breda uppslutning  som  krävts
för att driva  arbetet  vidare  i  den  takt  som nu
skett.
Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för  de
tre   närmaste   åren  fullföljer  regeringen  denna
politik. Saneringsarbetet  har  varit  framgångsrikt
och  återhämtningen av de offentliga finanserna  går
nu t.o.m.  snabbare  än  man tidigare räknat med. De
överskott  som  nu  förutses   bör  i  enlighet  med
regeringens uppfattning i första  hand  användas för
att   säkerställa  vård,  skola  och  omsorg.  Genom
regeringens  förslag  avdelas  nu  på tilläggsbudget
ytterligare  4  miljarder kronor avsedda  att  skapa
förutsättningar för  en stabil utveckling inom dessa
tre områden.
Finansutskottet  anser   att   den  av  regeringen
föreslagna  uppläggningen  ger  budgetpolitiken   en
riktig  inriktning.  Prioriterade  områden  bör vara
skolan,  sjukvården  och omsorgen om barn och gamla.
Regeringens  förslag  till   kraftsamling  inom  sex
framtidsområden är också välmotiverad och angelägen.
Även i övrigt är regeringens förslag väl avvägda och
bör,  enligt utskottets mening,  därför  ligga  till
grund för  budgetpolitikens  inriktning  under  åren
1999-2001.
Med  hänsyn  till  den  statsfinansiellt gynnsamma
utvecklingen  har  utskottet  beslutat  att  ta  ett
initiativ  och  föreslå   att  fastighetsskatten  på
bostäder  sänks från 1,7 till  1,5 %  redan  fr.o.m.
inkomståret  1998.  Vidare  föreslår  utskottet  att
fastighetsskatten under en övergångsperiod reduceras
för  fastboende  ägare  till  strand- och strandnära
fastigheter i attraktiva skärgårds- och kustområden.
Utskottet  begär  att  regeringen   återkommer  till
riksdagen med lagförslag i denna del.
Förslaget  om sänkt fastighetsskatt beräknas  leda
till  ett skattebortfall  som  under  treårsperioden
1999-2001  uppgår  till  1, 2 respektive 3 miljarder
kronor.  Den tillfälliga justeringen  av  underlaget
för fastighetsskatt i vissa områden beräknas medföra
ett skattebortfall på omkring 0,1 miljarder kronor.
För  att  markera   att   statsmakterna   även   i
fortsättningen    avser   att   bedriva   en   stram
finanspolitik föreslår  utskottet att utgiftstaket i
enlighet med uppgörelsen  sänks  med  ett lika stort
belopp  som skattebortfallet väntas förorsaka  under
vart och  ett  av  de  tre  åren, vilket innebär att
utrymmet för tillkommande utgifter  under  1999-2001
kommer  att  begränsas något i förhållande till  vad
regeringen har föreslagit.
Utskottet föreslår  således  att  utgiftstaket  för
staten  inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten  för åren 1999-2001 fastställs till
734, 742 respektive 767 miljarder kronor.
Skatter och övriga inkomster
Finansutskottet anser att skattepolitiken bör ha den
inriktning  som regeringen  förordar  och  avstyrker
därför motioner med förslag om en ändrad inriktning.
Utskottet tillstyrker en rad propositionsförslag om
ändrade skatter.  Det  gäller  bl.a.  förslaget  att
statlig  inkomstskatt på förvärvsinkomster skall tas
ut efter två  skattesatser.  Skattesatsen för den av
den    beskattningsbara    förvärvsinkomsten     som
överstiger nuvarande skiktgräns skall vara 20 %. För
den  del  av  den beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger  360 000 kr skall skattesatsen vara 5
procentenheter högre. De nya skattesatserna föreslås
gälla från och med inkomståret 1999.
Beträffande beskattningen av småföretag föreslås en
förstärkt   reserveringsmöjlighet    för    enskilda
näringsidkare  och  delägare  i  handelsbolag,  ökat
lättnadsutrymme  vid  beskattning  av  utdelning och
reavinst på onoterade aktier, ökade möjligheter till
kvittning  av reaförluster på onoterade aktier  samt
ändrade    bestämmelser     för     fördelning    av
basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare.
På       punktskatteområdet       tillstyrks
propositionsförslag om sänkt skatt på cigaretter och
slopad indexering  av skattesatserna för tobaksskatt
och alkoholskatt. Utskottet  föreslår  vissa  smärre
justeringar   av   regeringens   förslag.   Dessutom
avskaffas reklamskatten på reklamtrycksaker från och
med den 1 januari 1999.
Beträffande fastighetstaxering och fastighetsskatt
tillstyrker  utskottet regeringens förslag om frysta
omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden och sänkt
skatt på markvärdet  av  vattenkraftverk  från den 1
januari   1999   med  1,71  procentenheter.  Därtill
föreslår utskottet  som  nämnts  ovan förändringar i
fastighetsbeskattningen.
Den kommunala sektorn
Utskottet  framhåller  att  genom de  senaste  årens
omfattande sanering av de offentliga  finanserna har
det  frigjorts  resurser  som  kan  satsas  på   att
förbättra  kvaliteten  inom  skolan,  sjukvården och
omsorgen  om  barn och gamla. Utskottet ställer  sig
bakom  regeringens   förslag   att   ytterligare   4
miljarder   kronor   tillförs   området   ovanpå  de
satsningar   som   redan  gjorts.  Därmed   tillförs
kommuner och landsting  72  miljarder  kronor  extra
under  perioden  1997-2001,  dvs. 4 miljarder kronor
1997, 12 miljarder kronor 1998,  16 miljarder kronor
1999,  20  miljarder  kronor 2000 och  20  miljarder
kronor 2001 jämfört med  1996.  Vid  sidan  av detta
vidtas  andra  åtgärder för att öka kvaliteten  inom
t.ex. skolan.
Uppföljning, revision och kontroll
Utskottet  tar  upp   regeringens   bedömningar   av
iakttagelser    rörande    Sverige    i   Europeiska
revisionsrättens  rapporter.  Utskottet  tillstyrker
vidare  regeringens  förslag  till ändring av  lagen
(1994:1708)  om  EG:s  förordningar  om  miljö-  och
strukturstöd.  Ändringarna   av   denna  lag  kräver
riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet.
Utskottet  uttalar  avslutningsvis vissa  krav  på
resultatinformationen i  budgetpropositionen  för år
1999.
Övriga   motioner  avstyrks.  Till  betänkandet  har
fogats 63  reservationer  och  3 särskilda yttranden
som framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels  proposition  1997/98:150 1998  års  ekonomiska
vårproposition med förslag  till  riktlinjer för den
ekonomiska  politiken,  en  offensiv  för   uthållig
tillväxt   och   ökad   sysselsättning,  utgiftstak,
ändrade  anslag för budgetåret  1998,  skattefrågor,
kommunernas  ekonomi,  m.m.,  i  vad avser yrkandena
1-4, 5 (i berörd del), 6, 7, 8 (i  berörd  del),  9,
50-59 samt 61,
dels  de  med  anledning  av proposition 1997/98:150
väckta motionerna
1997/98:Fi17 av Carl Bildt  m.fl.  (m)  i vad avser
yrkandena 1-8 och 10-13,
1997/98:Fi18  av  Olof Johansson m.fl. (c)  i  vad
avser yrkandena 1-23 och 25,
1997/98:Fi19 av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) i vad
avser yrkandena 1-10, 23-25 och 27,
1997/98:Fi20  av  Gudrun  Schyman m.fl. (v) i  vad
avser yrkandena 1-4, 6-19 och 21-29,
1997/98:Fi21 av Marianne Samuelsson  m.fl.  (mp)  i
vad avser yrkandena 1-43 och 45-47,
1997/98:Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser
yrkandena 1-8,
1997/98:Fi23 av Hans Karlsson (s),
1997/98:Fi24 av Lars Tobisson och Per Unckel (m),
1997/98:Fi25 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp, kd),
1997/98:Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1-5,
1997/98:Fi28 av Kenth Skårvik (fp),
1997/98:Fi33 av Sigge Godin (fp),
1997/98:Fi34 av Marianne Carlström och Ann-Kristine
Johansson ( s),
1997/98:Fi35  av Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp),
1997/98:Fi36 av  Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp),
1997/98:Fi38 av Inger Segelström m.fl. (s),
1997/98:Fi41 av Karin Olsson m.fl. (s),
1997/98:Fi42 av Magnus  Johansson  och Karin Olsson
(s),
1997/98:Fi43 av Bengt Kronblad m.fl. (s),
1997/98:Fi47 av Margareta Andersson (c),
1997/98:Fi48 av Göte Jonsson m.fl. (m),
1997/98:Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1997/98:Fi53 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, c, mp,
kd),
1997/98:Fi55 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),
1997/98:Fi57 av Sivert Carlsson (c),
1997/98:Fi58  av Kjell Ericsson och Rolf  Dahlberg
(c, m),
1997/98:Fi59 av Karin Israelsson (c),
1997/98:Fi60 av Birgitta Carlsson (c) och
1997/98:Fi61 av  Carina  Moberg  och Tone Tingsgård
(s),
dels  den  med  anledning  av skrivelse  1997/98:155
Utvecklingen  inom  den  kommunala   sektorn  väckta
motionen  1997/98:Fi65 av Marie Engström  m.fl.  (v)
yrkande 2,
dels   proposition    1997/98:133   Beskattning   av
personaloptioner i vad avser lagförslag 2 om ändring
i  lagen  (1962:381)  om  allmän   försäkring,   som
överlämnats      från      skatteutskottet      till
finansutskottet  för  författningsteknisk samordning
(se nedan).
Övriga  yrkanden  i  proposition   1997/98:150  samt
övriga    motioner    väckta   med   anledning    av
propositionen    behandlas     i    finansutskottets
betänkande   1997/98:FiU27  Tilläggsbudget   I   för
budgetåret  1998   med   undantag   för   motionerna
1997/98:Fi18 yrkande 24 och 1997/98:Fi20 yrkande  20
som    behandlas   i   finansutskottets   betänkande
1997/98:FiU26   Utvecklingen   inom   den  kommunala
sektorn.
Regeringens lagförslag
De av regeringen i proposition 1997/98:150 framlagda
lagförslag   som   behandlas   i   detta  betänkande
återfinns i bilaga 1 till betänkandet, nämligen
-  (1)  förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1962:381)   om   allmän   försäkring   (regeringens
lagförslag  i prop. 1997/98:150 har sammanförts  med
regeringens lagförslag  i  prop. 1997/98:133 som har
överlämnats från skatteutskottet, se närmare nedan),
-  (2)  förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1969:205) om pensionstillskott,
-  (3)  förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
-   (4)   förslag   till   lag   om  ändring   i
kommunalskattelagen  (1928:370)  (gällande   lydelse
såvitt  avser  förslaget  till ändring i punkt 6  av
anvisningarna  till 46 § har  justerats  med  hänsyn
till de ändringar  som  träder  i  kraft den 30 juni
1998   enligt  betänkande  1997/98:SkU27,   gällande
lydelse  såvitt avser förslaget till ändring i punkt
1 av anvisningarna  till  48  §  har  justerats  med
hänsyn  till  de  ändringar som träder i kraft den 1
november 1998 enligt betänkande 1997/98:SfU13),
-  (5)  förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1990:325)       om       självdeklaration       och
kontrolluppgifter,
-  (11)  förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
-  (12)  förslag  till  lag om  ändring  i  lagen
(1993:1538)   om   periodiseringsfonder    (gällande
lydelse  har  justerats med hänsyn till de ändringar
som  träder  i  kraft   den   30  juni  1998  enligt
betänkande 1997/98:SkU27),
- (13) förslag till lag om omräkningstal  för 1999
års taxeringsvärden,
-  (14)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
-  (15)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
-  (16)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
-  (17)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam,
-  (18)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1996:1061)  om  minskning  i  särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner  och landsting
åren 1997 och 1998,
-  (19)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
- (20) förslag till lag med särskilda bestämmelser
om utbetalning av skattemedel år 1999,
-  (21)  förslag  till  lag  om  ändring  i lagen
(1994:1708)  om  EG:s  förordningar  om  miljö-  och
strukturstöd.
Lagtekniska samordningar
I  regeringens förslag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän  försäkring  finns  bl.a. ett förslag till
ändring  i 11 kap. 2 §. En ändring  i  samma  lagrum
föreslås  i  den  till  skatteutskottet  remitterade
propositionen    1997/98:133    (lagförslag    2.2).
Skatteutskottet    har    beslutat   att   överlämna
lagförslag  2.2  i  proposition   1997/98:133   till
finansutskottet  för  författningsteknisk samordning
av de båda ändringsförslagen.  I bilaga 1 till detta
betänkande   har   regeringens   ändringsförslag   i
propositionerna    1997/98:150    och    1997/98:133
sammanförts.
I det från skatteutskottet överlämnade lagförslaget
finns  förslag till ändringar i 11 kap. 2 och  3  §§
lagen (1962:318)  om  allmän försäkring. Ändringarna
föreslås träda i kraft  den  1 juli 1998. I den till
socialförsäkringsutskottet remitterade propositionen
1997/98:151  (lagförslag  2.5)  föreslås  att  dessa
paragrafer  skall upphöra att gälla  den  1  januari
1999.   Socialförsäkringsutskottet    har   i   sitt
betänkande   1997/98:SfU13   tillstyrkt  regeringens
förslag.  Betänkandet  planeras   bli   behandlat  i
kammaren    den   8   juni   1998.   Finansutskottet
förutsätter   att    riksdagen   kommer   att   anta
regeringens  i  proposition   1997/98:151  framlagda
förslag  att  lagrummen  skall  upphöra  att  gälla.
Finansutskottet  föreslår  dock i detta  betänkande,
som planeras bli behandlat av  kammaren  den  9 juni
1998,  att  riksdagen  skall besluta, att lagrummen,
till  dess  att  de  enligt  riksdagens  beslut  med
anledning av socialförsäkringsutskottets  betänkande
1997/98:SfU13 upphör att gälla, skall ha den lydelse
som  framgår  av  Regeringens lagförslag i bilaga  1
till detta betänkande.
I regeringens förslag  i proposition 1997/98:150 om
ändring  i  lagen (1962:318)  om  allmän  försäkring
(lagförslag  3.1)   finns  bl.a.  ett  förslag  till
ändring  i 1 kap. 6 §.  Finansutskottet  föreslår  i
detta betänkande  att  ändringen skall träda i kraft
den  1  januari  1999.  En ändring  i  samma  lagrum
föreslås   i   den  till  socialförsäkringsutskottet
remitterade  propositionen  1997/98:151  (lagförslag
2.5). Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1999.  Finansutskottet   förutsätter  att  riksdagen
kommer  att  anta  den  i  proposition   1997/98:151
föreslagna  ändringen i 1 kap 6 §, som planeras  bli
behandlad   av    kammaren    den   8   juni   1998.
Finansutskottet  föreslår  i detta  betänkande,  som
planeras bli behandlat av kammaren  den 9 juni 1998,
att   riksdagen  upphäver  sitt  med  anledning   av
socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU13
fattade  beslut  om  ändring  i  1  kap.  6  § lagen
(1962:318)  om  allmän  försäkring  och beslutar att
lagrummet  samt övergångsbestämmelserna  till  lagen
skall  ha  den  som  Utskottets  förslag  betecknade
lydelse som  framgår  av  hemställan mom. 30 i detta
betänkande.
Regeringens förslag i proposition  1997/98:150  om
ändring  i lagen (1962:381) om allmän försäkring och
förslaget  till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) behandlas  såväl i detta betänkande som i
betänkande   1997/98:FiU27.    De    i    betänkande
1997/98:FiU27 behandlade förslagen till ändringar  i
lagen   (1962:381)   om   allmän  försäkring  och  i
kommunalskattelagen (1928:370)  har  överförts  till
detta betänkande för författningsteknisk samordning.
Utskottets lagförslag
Av  utskottet  framlagda  förslag  till  ändringar i
förhållande till regeringens lagförslag återfinns  i
hemställan under mom. 30 och gäller
-   lagen   (1962:381)   om  allmän  försäkring  (se
föregående avsnitt om lagtekniska samordningar),
- lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
- lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
- lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Under  mom.  30  i  hemställan  återfinns  också  av
utskottet upprättade förslag till ändringar i
-   lagen   (1994:308)   om    bostadstillägg   till
pensionärer,
-  lagen  (1994:1065)  om  ekonomiska   villkor  för
riksdagens ledamöter,
-  lagen  (1996:304)  om  arvode  m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet.
Regeringens och oppositionens budgetförslag
1999-2001
En  sammanställning  av  regeringens  förslag   till
budgetåtgärder   för  åren  1999-2001  redovisade  i
proposition    1997/98:150     samt    parti-    och
kommittémotioner  som väckts i anslutning  till  dem
återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Utgiftstak och utgiftsramar 1999-2001
En tabell över utgiftstak  och utgiftsramar för åren
1999-2001     föreslagna     av     regering     och
oppositionspartier   återfinns  i  bilaga   3   till
betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett  övriga utskott tillfälle
att  avge  yttrande  över de förslag  i  proposition
1997/98:150  jämte  motioner   som   rör  respektive
utskotts  beredningsområde. Yttranden har  avlämnats
från
- skatteutskottet (1997/98:SkU4y),
- justitieutskottet  (1997/98:JuU8y),
- utrikesutskottet  (1997/98:UU3y),
- försvarsutskottet  (1997/98:FöU4y),
- socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU5y),
- socialutskottet (1997/98:SoU7y,
- kulturutskottet (1997/98:KrU4y),
- utbildningsutskottet (1997/98:UbU10y),
- trafikutskottet (1997/98:TU4y),
- jordbruksutskottet (1997/98:JoU3y),
- näringsutskottet (1997/98:NU8y),
- arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU5y) samt
- bostadsutskottet (1997/98:BoU5y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets
del 2.
Inkomna skrivelser
Under   ärendets   gång   har   utskottet   mottagit
skrivelser från Småhusägare mot boendeskatt angående
fastighetsskatten,     Tidningsutgivarna    angående
reklamskatten   samt   från    Södra   Vätterbygdens
Folkhögskola    och   Studieförbundet    Vuxenskolan
angående   utgiftsområde    17    Kultur,    medier,
trossamfund och fritid.
Utfrågningar
Finansutskottet   anordnade  den  12  mars  1998  en
offentlig  utfrågning   av   riksbankschefen   Urban
Bäckström angående den aktuella penningpolitiken.
Vidare har den 26 mars generaldirektör Svante Öberg
och   tillförordnade   prognoschefen   Bo  Dahlérus,
Konjunkturinstitutet,    inför    utskottet   lämnat
upplysningar och svarat på frågor.
Protokoll från den offentliga utfrågningen återfinns
i bilaga 17 i betänkandets del 2.
Propositionens förslag
I   proposition  1997/98:150  1998  års   ekonomiska
vårproposition          föreslår          regeringen
(Finansdepartementet)
dels  såvitt  avser  den  ekonomiska  politiken  och
utgiftstaket
1. att riksdagen godkänner de allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken som regeringen förordar
(avsnitt 1),
2.  att  riksdagen  godkänner  beräkningen  av  de
offentliga  utgifterna  för  åren 1999-2001 (avsnitt
4.4.1),
3.  att  riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten inklusive socialförsäkringssektorn  vid sidan
av  statsbudgeten  för  år  2001  till 770 miljarder
kronor (avsnitt 4.4.2),
4.   att   riksdagen  godkänner  den  preliminära
fördelningen av  utgifterna  på  utgiftsområden åren
1999-2001    som    riktlinjer    för    regeringens
budgetarbete (avsnitt 4.5),
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om  ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
(delvis),
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om     ändring      i     lagen     (1979:84)     om
delpensionsförsäkring,
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om   ändring   i   kommunalskattelagen   (1928:370),
(delvis),
9. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om  ändring i lagen (1990:325)  om  självdeklaration
och kontrolluppgifter,
dels såvitt avser skattefrågor
50.  att  riksdagen  antar regeringens förslag till
lag  om  ändring  i  lagen   (1947:576)  om  statlig
inkomstskatt,
51. att riksdagen antar regeringens  förslag  till
lag    om    ändring    i   lagen   (1993:1538)   om
periodiseringsfonder,
52. att riksdagen antar  regeringens  förslag  till
lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden,
53.  att  riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
54. att riksdagen  antar  regeringens  förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
55.  att riksdagen antar regeringens förslag  till
lag  om  ändring  i  lagen  (1984:1052)  om  statlig
fastighetsskatt,
56. att riksdagen  antar  regeringens  förslag till
lag  om  ändring  i  lagen  (1972:266)  om skatt  på
annonser och reklam,
dels såvitt avser kommunsektorn
57.  att riksdagen antar regeringens förslag  till
lag om ändring  i  lagen  (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella  statsbidraget  till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998,
58.  att  riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring  i  lagen  (1965:269)  med  särskilda
bestämmelser   om   kommuns   och   annan  menighets
utdebitering av skatt, m.m.,
59. att riksdagen antar regeringens  förslag  till
lag  med  särskilda  bestämmelser  om utbetalning av
skattemedel år 1999,
dels såvitt avser EU-medel
61. att riksdagen antar regeringens  förslag  till
lag   om   ändring   i  lagen  (1994:1708)  om  EG:s
förordning om miljö- och strukturstöd.
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av
proposition 150
1997/98:Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1.  att riksdagen beslutar  godkänna  de  allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas
i motionen,
2. att  riksdagen  beslutar godkänna beräkningen av
de  offentliga  utgifterna   för  åren  1999-2001  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  företagande och nya
jobb,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om budgetprocessen,
budgeteringsmarginalen och utgiftstaket,
5.   att   riksdagen  beslutar   fastställa   ett
långsiktigt mål om balans i de offentliga finanserna
i genomsnitt över  en konjunkturcykel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar  att fastställa målet att
statsskuldens  andel av produktionen  år  2002  inte
skall överstiga  60 % i enlighet med vad som anförts
i motionen,
7. att riksdagen  beslutar  fastställa utgiftstaket
för  staten  inklusive socialförsäkringssektorn  vid
sidan  av  statsbudgeten   för   år  1999  till  697
miljarder  kronor,  för år 2000 till  682  miljarder
kronor och för år 2001  till  683 miljarder kronor i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar godkänna  den preliminära
fördelningen  av  utgifter  på  utgiftsområden  åren
1999-2001    som    riktlinjer    för    regeringens
budgetarbete  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,
10.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till    känna    vad   i   motionen    anförts    om
skattepolitikens inriktning,
11. att riksdagen  avslår förslaget om höjd statlig
inkomstskatt  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,
12. att riksdagen  hos  regeringen begär en översyn
av de kommunala uppgifterna och utjämningssystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till   känna  vad  i  motionen  anförts  beträffande
deltagande i ERM och i den europeiska valutaunionen.
1997/98:Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för den  ekonomiska politiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2.  att  riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten inklusive  socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för  år  2001  till  760  miljarder
kronor,
3.   att   riksdagen  godkänner  den  preliminära
fördelningen av  utgifterna  på  utgiftsområden åren
1999-2001  som riktlinjer för regeringens  arbete  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4.   att   riksdagen    beslutar    om    sänkta
arbetsgivaravgifter  och egenavgifter i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar  om höjd produktionsskatt
på el från kärnkraft i enlighet  med vad som anförts
i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
sänkt fastighetsskatt på äldre vattenkraft,
7.  att riksdagen beslutar införa en kväveoxidskatt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att  riksdagen  hos  regeringen begär förslag om
miljöskatt på inrikes flyg  i  enlighet  med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt
till  1,5  %  fr.o.m. taxeringsåret 1999, med verkan
från  inkomståret  1998,  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
10. att  riksdagen beslutar om sänkt skatt för låg-
och  medelinkomsttagare   i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
11.    att    riksdagen   beslutar    fasa    ut
förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen  beslutar  om  sänkt  skatt  för
fåmansföretag  i  enlighet  med  vad  som  anförts i
motionen,
13.  att  riksdagen  beslutar  om  avskaffande  av
särskild  löneskatt  på  avsättning  till anställdas
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad som anförts
i motionen,
14.  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts om skattefrihet
för biobaserade drivmedel,
15. att riksdagen beslutar om avskaffad skatt på el
och sänkt skatt på eldningsolja  för jordbruket till
samma nivå som för industrin i enlighet  med vad som
anförts i motionen,
16.    att    riksdagen    beslutar   underlätta
generationsskiften i enlighet med  vad som anförts i
motionen,
17.  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad  i motionen anförts om att införa ett
yrkesfiskeavdrag,
18. att riksdagen  avslår  regeringens förslag till
sänkt tobaksskatt,
19.  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  tobakens
skadliga   effekter   för  folkhälsan  och  tobakens
omfattande kostnader för  samhället  i  enlighet med
vad som anförts i motionen,
20.  att  riksdagen beslutar om höjda egenavgifter
till arbetslöshetsförsäkringen  i  enlighet  med vad
som anförts i motionen,
21. att riksdagen begär förslag hos regeringen  om
försöksverksamhet   för   hushållsnära   tjänster  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
22.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lönebildningen,
23.  att riksdagen beslutar  om  utförsäljning  av
statligt  ägande  i  företag  i enlighet med vad som
anförts i motionen,
25.  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om den svenska EU-
avgiften.
1997/98:Fi19  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken i enlighet med  vad som
anförts i motionen,
2.  att  riksdagen  godkänner  beräkningen  av  de
offentliga  utgifterna för åren 1999-2001 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten inklusive  socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för  år  1999 till 717 994 miljoner
kronor, för år 2000 till 721 831 miljoner kronor och
för år 2001 till 748 565 miljoner kronor,
4.  att  riksdagen  godkänner   den   preliminära
fördelningen  av  utgifterna  på utgiftsområden åren
1999-2001  som redovisas i motionen  som  riktlinjer
för regeringens budgetarbete (tabell A),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i  motionen  anförts  om  ett  mätbart och
tidsbestämt mål för sysselsättningspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om inriktningen  av
skattepolitiken på kort och lång sikt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts   om   förenklat
företagande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om skatteundandragande
och missbruk av bidragssystemen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  Europapolitikens
inriktning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
öronmärkning   av   det  extra  statsbidraget  om  4
miljarder  kronor  till  kommunerna  för  budgetåren
1999, 2000 och 2001,
23.  att riksdagen -  med  avslag  på  regeringens
förslag  till ny värnskatt om  5 % av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en
skiktgräns  på  360  000  kr vid 2000 års taxering -
godkänner   vad   i   motionen   anförts    om   att
skattereformen skall återställas,
24.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  lättnader  i
beskattning  av  företagande,  riskkapital,  arbete,
sparande och investeringar,
25.  att  riksdagen  -  med  avslag på regeringens
förslag till lag om ändring i lagen  (1994:1563)  om
tobaksskatt  -  hos  regeringen  begär  förslag till
sådan ändring i tobaksskattelagen i enlighet med vad
i motionen anförts,
27.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till   känna  vad  i  motionen   anförts   om   ökad
kärnkraftssäkerhet i Ryssland och Ukraina.
1997/98:Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att  riksdagen med avslag på regeringens förslag
godkänner  de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som  förordas i motionen (avsnitt     4-10
och 12),
2. att riksdagen  med avslag på regeringens förslag
godkänner den beräkning  av de offentliga utgifterna
för åren 1999-2001 som anförts  i  motionen (avsnitt
13),
3. att riksdagen med avslag på regeringens  förslag
beslutar    fastställa   utgiftstaket   för   staten
inklusive  socialförsäkringssektorn   vid  sidan  av
statsbudgeten för år 1999 till 745 miljarder kronor,
för  år  2000 till 756 miljarder kronor och  för  år
2001 till 784 miljarder kronor (avsnitt 13),
4. att riksdagen  med avslag på regeringens förslag
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden åren  1999-2001 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete (avsnitt 14, tabell 2),
6. att riksdagen avslår  regeringens  förslag  till
lag   om  ändring  i  lagen  (1947:576)  om  statlig
inkomstskatt (avsnitt 11),
7. att  riksdagen  avslår  regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:1061)  om  minskning  i
särskilda  fall  av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting  åren  1997 och 1998 (avsnitt
9),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de
ekologiska fonderna (avsnitt 4.3),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om   skatteväxling
(avsnitt 4.3),
10.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om målet om ökad
sysselsättning  och målet om 2 % överskott  (avsnitt
5.1),
11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om sänkt reporänta
(avsnitt 5.2),
12.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om skatteuttaget
och  skattesänkningar för låginkomsttagare  (avsnitt
6),
13. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om differentierad
bensinskatt (avsnitt 6),
14.  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om en avfallsskatt
(avsnitt 6),
15. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till    känna    vad    i    motionen   anförts   om
framtidsfonderna (avsnitt 7.2),
16.  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad i motionen anförts om en reformering
av arbetsmarknadspolitiken (avsnitt 7.4),
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
vad i motionen anförts om ett principbeslut (avsnitt
8.2) beträffande arbetstidens längd,
18. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen   anförts   om  en
arbetstidsreform (avsnitt 8.5),
19.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts om en begränsning
av övertidsuttaget (avsnitt 8.6),
21.  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökade ramar för
att  höja   nivåerna   i   a-kassa  samt  sjuk-  och
föräldraförsäkring,
22.  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad  i  motionen anförts om medel för en
storstadssatsning mot segregeringen (avsnitt 10.4),
23. att riksdagen beslutar  att behålla värnskatten
enligt  nuvarande  modell  enligt   vad  i  motionen
anförts (avsnitt 11.1),
24.  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om ytterligare ett
skatteskikt på 5 % över 360 000 kr (avsnitt 11.1),
25.  att  riksdagen   beslutar   om   en  temporär
lättnadsregel i enlighet med vad i motionen  anförts
(avsnitt 11.3),
26.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att forma en
ekonomisk   politik  som  varaktigt  håller  Sverige
utanför EMU (avsnitt 12),
27. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen   anförts   om  en
folkomröstning om EMU (avsnitt 12),
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen til
känna   vad   i   motionen  anförts  om  en  rättvis
fördelning av informationspengar (avsnitt 12.1),
29. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts om revision  och
kontroll av EU-medel (avsnitt 12.2),
1997/98:Fi21 av  Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen  godkänner  de allmänna riktlinjer
för  den  ekonomiska  politiken  som   förordats   i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om en miljöanpassning
av ekonomin,
3. att riksdagen  hos  regeringen begär redovisning
av    miljöjusterad    bruttonationalprodukt     och
förändring  av  miljöskuld  i  anslutning  till  den
budgetproposition som skall lämnas hösten 1998,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  mer  aktiv
miljöpolitik  som drivkraft för en positiv ekonomisk
utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  den  ekonomiska
utvecklingen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   regeringens
glädjekalkyler    av    ekonomisk    tillväxt    och
arbetslöshet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om ett kontrakt om
sänkt arbetstid till 35 timmar per vecka,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sänkt beskattning av
arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om reformering  av
arbetsmarknadspolitiken,
10.  att  riksdagen som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad   i   motionen  anförts  om  bättre
spelregler för företagen,
11. att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  grön
skatteväxling,
12.   att   riksdagen  för  budgetåren  1999-2000
godkänner  de  i  motionen   (tabell  2)  föreslagna
beräkningarna   av  budgeteffekter   av   förändrade
skatter och avgifter  som riktlinjer för regeringens
budgetabete,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en  extra  uppräkning av  skiktgränsen  för  statlig
skatt  1999  som   kompensation  för  den  uteblivna
uppräkningen 1997,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en återgång till tidigare  nivå  på  värderingen  av
bilförmån,
15.  att  riksdagen,  med  avslag  på  regeringens
förslag, beslutar att gränsen för det högre  skiktet
med  25  %  statlig  skatt  skall utgöras av taxerad
inkomst       som       motsvarar       taket      i
ålderspensionsavgiften,     för    närvarande    7,5
basbelopp,
16.  att  riksdagen  beslutar  att   gränsen   för
avdragsgilla  resekostnader  sänks  till  6  000  kr
fr.o.m. inkomståret 1999,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
att  reseavdraget görs om till en skattereduktion på
30 %,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förhöjt  grundavdrag  för  låginkomsttagare  från år
2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
19.   att   riksdagen   beslutar   att   avskaffa
sambeskattningen     av     förmögenheter    fr.o.m.
inkomståret 1999,
20.  att riksdagen, vid bifall  till  yrkande  19,
beslutar   att  höja  inkomstskatten  för  juridiska
personer (bolagsskatten) från 28 till 29 %,
21. att riksdagen  beslutar sänka fastighetsskatten
på bostäder från 1,7 till 1,5 % taxeringsåret 1999,
22. att riksdagen beslutar att hyreshus med värdeår
1989-1993  inte  skall  betala  fastighetsskatt  för
inkomståren 1998-1999 (taxeringsåren 1999-2000),
23. att riksdagen,  vid  bifall  till  yrkande  22,
beslutar   att   en   långsammare   upptrappning  av
räntebidrag   enligt  regeringens  förslag   i   den
bostadspolitiska  propositionen  inte  skall  ske  i
enlighet  med  vad  som anförts i motionen (utg.omr.
18),
24. att riksdagen beslutar  avskaffa  avdraget  för
representation fr.o.m. inkomståret 1999,
25.   att   riksdagen  beslutar  att  aktier  som
förmögenhetsbeskattas  skall  värderas  till 75 % av
marknadsvärdet   i   stället   för   80   %  fr.o.m.
taxeringsåret 1999,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i  enlighet  med  vad som anförts i motionen (tabell
2),
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda landningsavgifter  på  flyg i enlighet med vad
som anförts i motionen (tabell 2),
28. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag  om  ändring  i  lagen  (1984:1052)  om  statlig
fastighetsskatt  (sänkning av fastighetsskatten  för
vattenkraftverk),
29.   att   riksdagen    beslutar    att    höja
fastighetsskatten för vattenkraftverk från nuvarande
2,21 till 4,1 % från inkomståret 1999,
30.  att  riksdagen  hos  regeringen i övrigt begär
förslag  till  höjda skatter på  energi  och  sänkta
skatter på arbete  för åren 1999-2001 i enlighet med
vad som anförts i motionen (tabell 10),
31. att riksdagen avslår  regeringens  förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt  i
den  del som avser sänkt skatt på cigaretter      (2
§),
32. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  det  socialt
hållbara samhället,
33. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  mål  för  den
ekonomiska politiken,
34.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till    känna    vad   i   motionen    anförts    om
penningpolitken,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utvidgade mål för  Riksbanken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
36. att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om valutapolitiken
och rörlig växelkurs,
37.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att  Sverige
inte skall ansluta sig till ERM,
38.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  grön
finanspolitik,
39.  att  riksdagen  beslutar   att   målet   för
överskottet  i  den  offentliga sektorns finansiella
sparande skall vara 0,5  %  1999 och därefter 1 % av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel,
40.  att  riksdagen godkänner  beräkningen  av  de
offentliga utgifterna i enlighet med vad som anförts
i motionen,
41.  att riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten inklusive  socialförsäkringssektorn vid sidan
av  statsbudgeten för  år  2001  till  760  miljoner
kronor,
42.   att   riksdagen  godkänner  den  preliminära
fördelningen av  utgifterna  på  utgiftsområden åren
1999-2001    som    riktlinjer    för    regeringens
budgetarbete  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen (tabell 3),
43.   att  riksdagen  godkänner  den  i  motionen
beskrivna    inriktningen    av    politiken    inom
utgiftsområdena   som   riktlinjer  för  regeringens
budgetarbete (avsnitt 9.1),
45. att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  Sveriges
utträde ur EU år 2001,
46.  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om de ekonomiska
ramarma för kommunsektorn,
47. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag  om  ändring  i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det  generella  statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998.
1997/98:Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken som förordas i motionen
(avsnitt 4),
2.  att  riksdagen  godkänner  beräkningen  av  de
offentliga  utgifterna  för  åren 1999-2001 (avsnitt
7.4),
3.  att  riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten inklusive socialförsäkringssektorn  vid sidan
av  statsbudgeten  för  år  1999  till 722 miljarder
kronor,  för år 2000 till 729 miljarder  kronor  och
för år 2001 till 753 miljarder kronor (avsnitt 7.3),
4.  att  riksdagen   godkänner   den   preliminära
fördelningen  av  utgifterna på utgiftsområden  åren
1999-2001    som    riktlinjer    för    regeringens
budgetarbete (avsnitt 7.1),
5.  att  riksdagen  godkänner   inriktningen   för
skattepolitiken  i  enlighet  med  vad som anförts i
motionen (avsnitten 5.1 och 5.4),
6. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig skatt,
7.  att  riksdagen  avslår regeringens förslag till
ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
8. att riksdagen avslår  regeringens  förslag  till
ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
1997/98:Fi23 av Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om informationsinsatser
om tobakens skadeverkningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att intensifiera
kampen mot smuggling.
1997/98:Fi24 av Lars Tobisson  och  Per  Unckel  (m)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen till  känna  vad  i  motionen  anförts om
utformningen  av  Sveriges  nationella handlingsplan
för sysselsättning.
1997/98:Fi25 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp, kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  genomförande  av
Småföretagsdelegationens första betänkande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  den  politiska
prioriteringen av avregleringsarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen   anförts   om   mål   för
avregleringsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  obligatorisk
konsekvensanalys,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om   en  s.k.
solnedgångsprincip.
1997/98:Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om regeringens förslag
avseende   besparingar   rörande  medel  för  dyrbar
vetenskaplig  utrustning  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  införandet  av  en
kvalitetsgaranti för skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  IT-satsning på
skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studier utomlands,
5. att riksdagen beslutar om ökade anslag  avseende
forskning  vid  Högskolan i Karlstad i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
1997/98:Fi28 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förmögenhetsskatten.
1997/98:Fi33 av Sigge  Godin  (fp)  vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts  om  en  slutlig  lösning  av
elskatten  för de företag som använder el som råvara
i produktionen.
1997/98:Fi34  av Marianne Carlström och Ann-Kristine
Johansson  (s) vari  yrkas  att  riksdagen  som  sin
mening ger regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts om den kooperativa företagsformens roll  och
möjligheter    när    det    gäller   att   utveckla
välfärdstjänster inom kommunsektorn.
1997/98:Fi35 av Karin Israelsson  och  Elver Jonsson
(c,   fp)   vari   yrkas  att  riksdagen  avslår   i
proposition 1997/98:150 föreslagna ändringar av 42 §
lagen (1994:1563) om  tobaksskatt  och  37  §  lagen
(1994:1564) om alkoholskatt.
1997/98:Fi36  av  Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c,  fp)  vari  yrkas  att  riksdagen  beslutar  att
regeringens    förslag    om    ändring    av    den
värderelaterade    tobaksskatten    införs    enligt
regeringens   förslag,   men  med  bibehållen  total
skattenivå på tobak.
1997/98:Fi38 av Inger Segelström m.fl (s) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna vad i motionen anförts om IT-satsningarna.
1997/98:Fi41  av  Karin  Olsson m.fl. (s) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om kooperation för
kompetensutveckling och delaktighet i IT-samhället.
1997/98:Fi42  av Magnus Johansson och  Karin  Olsson
(s) vari yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening ger
regeringen  till  känna  vad  i motionen anförts  om
sänkt skatt som medel att bekämpa illegal handel med
tobak.
1997/98:Fi43 av Bengt Kronblad  m.fl. (s) vari yrkas
att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  analys  av
utformningen  och   effekterna   av  en  ytterligare
differentiering av uttaget av statlig inkomstskatt.
1997/98:Fi47 av Margareta Andersson  (c)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad i motionen anförts  om  utgiftsramen  för
utgiftsområde 17.
1997/98:Fi48  av  Göte  Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om en strategi för
genomförande   av   förslagen  på  skatteområdet   i
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige.
1997/98:Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  den statliga
inkomstskatten skall vara maximalt 20 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  fördelning  av
beloppsavdrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om omräkningstalen  i
fastighetstaxeringen       och       behovet      av
fastighetstaxering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reklamskatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattesänkningar för
att människor skall kunna leva på sin  lön  och  för
att  Sverige  skall  få fler och växande företag som
genererar sysselsättning.
1997/98:Fi53 av Barbro  Westerholm m.fl. (fp, c, mp,
kd) vari yrkas
1.  att riksdagen avslår  regeringens  förslag  om
skattesänkning på tobak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i  motionen  anförts  om  utredning  av
smugglingens omfattning och målgrupper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  motverkan  av
smuggling sett i ett EU-perspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  tobakspreventivt
arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
återkomma   till    riksdagen   med   förslag   till
tobakspreventivt arbete  med  hänsyn  tagen till att
beskattningens roll eventuellt förändrats till följd
av internationaliseringen.
1997/98:Fi55 av Marianne Samuelsson m.fl.  (mp) vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om  att överföra
medel  från  arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  till
bidraget till kommunsektorn.
1997/98:Fi57 av Sivert Carlsson (c) vari  yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt reklamskatt med lika
mycket för all tryckt reklam.
1997/98:Fi58 av Kjell Ericsson och Rolf Dahlberg (c,
m) vari yrkas att  riksdagen beslutar att respektive
riksanläggnings verksamhet  medför skatteplikt med 6
% av beskattningsunderlaget utgörande  omsättning av
tjänster inom idrottsområdet, som anges  i 3 kap. 11
§  första  stycket  lagen om mervärdesskatt och  som
inte undantas från skatteplikt  enligt andra stycket
i   samma   paragraf,   samt   även   för   tjänster
innefattande mat, logi och kurslitteratur.
1997/98:Fi59 av Karin Israelsson (c) vari yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad   i   motionen   anförts   om   att   tillfällig
avgångsersättning bör  återinföras för den som fyllt
60 år under 1998 och erhållit  225  ersättningsdagar
från    arbetslöshetsförsäkringen   och/eller    har
genomgått  någon  arbetsmarkadspolitisk åtgärd under
motsvarande tid.
1997/98:Fi60 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen anförts om att skatten  på  el  och
eldningsolja  för  jordbruksföretag  bör sänkas till
samma      nivå     som     gäller     för     andra
tillverkningsföretag.
1997/98:Fi61 av Carina Moberg och Tone Tingsgård (s)
vari  yrkas  att   riksdagen   som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad i motionen  anförts  om
auktorisation av personaluthyrningföretag.
Motion väckt med anledning av skrivelse 155
1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om regeringens förslag
om en förlängning av nuvarande  lag för att motverka
kommunala skattehöjningar ytterligare ett år (3.5).
Vårpropositionen
Sverige    kan   möta   2000-talet   med   betydande
tillförsikt  och  optimism,  framhåller regeringen i
vårpropositionen.  Grunden är lagd  för  en  gynnsam
utveckling i den svenska  ekonomin under de närmaste
åren.   Betydande   framsteg   under    den   gångna
mandatperioden kan nu summeras:
De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen
har   nedbringats   till   en  varaktigt  låg  nivå.
Bytesbalansen uppvisar växande överskott.
Detta har lett till att de svenska räntorna sjunkit
kraftigt, både i absoluta tal  och jämfört med andra
länder. Räntemarginalen mot Tyskland ligger nu kring
0,3 procentenheter, mot nära 4 procentenheter  1995.
Investeringarna  ökar  och  den privata konsumtionen
växer i god takt. Den starka  exporten  kompletteras
nu   med   en   mera  livaktig  hemmamarknad.  Stora
produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad
kostnadsutveckling   har   gjort   svenska   företag
synnerligen   konkurrenskraftiga.   Förtroendet  för
svensk  ekonomi växer. Optimismen och  därmed  också
viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.
Till  detta   kommer   politiska   framgångar  som
förbättrat förutsättningarna för en hög tillväxt och
snabb ökning av sysselsättningen:
Ett  aktivt  medlemskap i Europeiska unionen  har
medfört en större  marknad för svenska företag, ökad
handel       och      nya      möjligheter       för
sysselsättningspolitiken.
Östersjösamarbetet   understöder  en  demokratisk
utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde.
Ökad handel och större utbyte  förbättrar välståndet
i hela Östersjöregionen.
Omställningen  till  ekologisk  hållbarhet   har
påbörjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och
satsningarna    på   energiforskning   och   teknisk
utveckling som förbättrad  infrastruktur  förbättrar
livskvaliteten och stärker svensk innovationsförmåga
och konkurrenskraft.
Pensionsöverenskommelsen      mellan      fem
riksdagspartier  garanterar  goda  pensioner  även i
framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället
en långsiktig stabilitet.
Blockpolitiken  har  övergivits  till  förmån för
gemensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det skapar
jordmån  för  hållbara  regelverk, stabil utveckling
och ökad kontroll över statsfinanserna.
Utvecklingen på arbetsmarknaden  har  vänt under det
senaste  året.  Arbetslösheten har det senaste  året
minskat med närmare  100  000  personer.  Detta  har
skett   parallellt   med   att  antalet  personer  i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder  har  minskat.  Det
stora  intresset  för  kunskapslyftet  har  bidragit
positivt till arbetsmarknadens utveckling. Samtidigt
har   den  reguljära  sysselsättningen  börjat  öka,
särskilt i den privata sektorn. Kunskapslyftet är en
unik  satsning   för   att  stärka  kompetensen  och
självtilliten hos många  människor, som därefter kan
återvända bättre rustade till arbetsmarknaden.
Den  omfattande  saneringen   av   de   offentliga
finanserna  har  gjort  det möjligt att styra  ökade
resurser till prioriterade  områden. Särskilt viktig
är att förbättra kvaliteten inom  skolan, sjukvården
och   omsorgen  om  barn  och  gamla.  Eftersom   de
offentliga  finanserna  utvecklats  bättre än väntat
föreslår regeringen nu att ytterligare  4  miljarder
kronor  tillförs  skolan, vården och omsorgen  under
innevarande år och  framåt. Inräknat de åtgärder som
redan   tidigare   beslutats   innebär   detta   att
resurstillskottet blir  12 miljarder kronor 1998, 16
miljarder kronor 1999 och  20  miljarder år 2000 och
framåt.  Under  femårsperioden  1997-2001   tillförs
därmed   kommuner   och   landsting   sammanlagt  72
miljarder kronor extra.
Stora insatser har också gjorts eller  görs  på  en
rad      andra      områden:      utbildning     och
kompetensutveckling,        arbetsmarknadspolitiken,
förbättringar  av företagens villkor,  byggandet  av
Hållbara   Sverige,    höjda    barnbidrag,    höjda
ersättningsnivåer    i    socialförsäkringarna   och
förbättrade pensioner.
Till  detta  kommer nu de särskilda  insatser  som
föreslås inom sex  strategiskt  viktiga  områden för
den framtida tillväxten och sysselsättningen:
Investeringar  i  kunskap och kompetens. Sveriges
framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft med god
utbildning. Regeringens politik går därför ut på att
stärka hela utbildningssystemet  från förskolan till
kvalificerad vidareutbildning för  dem som redan har
jobb.  Under  de närmaste åren utvecklas  kvaliteten
och likvärdigheten  i skolan. För att möjliggöra ett
fortsatt brett deltagande  i  vuxenutbildningen  ges
under  läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det
särskilda    utbildningsbidraget   ett   andra   år.
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning
förlängs och utökas. Stipendierna för ungdomar under
20 år som med  godkänt  resultat genomgått ett basår
med   naturvetenskaplig   och   teknisk   inriktning
bibehålls.
Delaktighet      i     informationssamhället.
Informationstekniken  betyder  mycket  för  Sveriges
konkurrenskraft.     Med     våra      världsledande
kunskapsföretag skall Sverige behålla positionen som
en ledande IT-nation. Utöver pågående och  planerade
åtgärder  tillförs ytterligare 1,8 miljarder  kronor
under perioden  1999-2001  för  särskilda  insatser,
varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder, läggs på skolan.
En ny IT-kommission skall också tillsättas.
Hållbara  Sverige - ett föregångsland. Om Sverige
och svensk industri  går i spetsen för en utveckling
mot   ekologisk   hållbarhet   kan   det   även   ge
konkurrensfördelar     på    de    snabbt    växande
framtidsmarknaderna  för   t.ex.   miljöteknik  samt
miljöanpassade  och  resurssnåla  produkter.  Stödet
till lokala investeringsprogram för  att  främja  en
ekologiskt   hållbar  utveckling  utökas  nu  med  2
miljarder    kronor     för     år     2001.    Även
miljöövervakningen förstärks.
Företagande. Entreprenörskap och nyföretagande har
en    avgörande    betydelse    för   tillväxt   och
sysselsättning. Nya åtgärder som  vidtas  inom detta
för   regeringen   prioriterade   område   är  bl.a:
Reserveringsmöjligheterna   förstärks  för  enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden
i  ägarbeskattningen av onoterade  aktier  utvidgas.
Kvittningsrätten   för   reaförluster  på  onoterade
aktier   utvidgas.   Skatten   på   reklamtrycksaker
avskaffas.   Dessutom   avskaffas   den    särskilda
fastighetsskatten         på        vattenkraftverk.
Avdragsreglerna  för pensionskostnader,  beskattning
av     personaloptioner     och     avdraget     för
pensionssparande    för    enskilda    näringsidkare
förenklas. Resurserna för s.k. såddkapital och andra
åtgärder för småföretagsutveckling utökas. Samtidigt
går  regeringen  vidare med regelförenklingsarbetet.
Det ska bli lättare att registrera företag. Målet är
att  endast  en blankett  och  en  myndighetskontakt
skall behövas. Regeringen avser att genomföra sådana
förenklingsåtgärder     under     innevarande    år.
Myndigheternas  handlingstider skall  i  ett  första
steg förkortas med  25 % i särskilt utvalda ärenden.
Uppgiftsbördan  för  företagen   skall   minska  och
företagens  hantering  av tullfrågor skall förenklas
ytterligare. När småföretagsdelegationen  lagt  sitt
slutliga   förslag   avser   också   regeringen  att
presentera ytterligare förslag inom området.
Europeiskt samarbete. Regeringen föreslår ett nytt
treårigt program på 800 miljoner kronor  årligen för
utvecklingssamarbetet  med  Central-  och Östeuropa.
Dessutom tillförs ytterligare 1 miljard kronor under
den   kommande   femårsperioden   för   insatser   i
Östersjöregionen. Svenska företag ges stöd  till att
utnyttja  marknads-  och handelsmöjligheterna i  det
nya  framväxande Europa  genom  bl.a.  insatser  för
småföretagen,           förstärkt           regional
exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för
att ta till vara invandrares speciella kunskaper  om
sina respektive länder och deras språkkunskaper.
Ett Sverige för alla. Integrationspolitiken skall
värna  grundläggande  demokratiska värden. Den skall
verka  för  kvinnors  och   mäns  lika  rättigheter,
oavsett  etnisk  och  kulturell  bakgrund.  För  att
minska segregationen, uppnå de integrationspolitiska
målen  och  ett  Sverige  för   alla   föreslås  ett
resurstillskott inom området under de närmaste åren.
Av  central  betydelse är åtgärder för att  ge  goda
kunskaper i det  svenska  språket  från tidig ålder,
skapa goda villkor på arbetsmarknaden  och  få  till
stånd  en  varaktig  förbättring  av  situationen  i
utsatta  bostadsområden  med stor andel invånare med
invandrarbakgrund.  Regeringen   aviserar   att   en
storstadspolitisk  proposition  föreläggs  riksdagen
under  våren.  Dessutom  skall förslag lämnas om  en
skärpt  lagstiftning  mot  etnisk  diskriminering  i
arbetslivet.
Vid sidan av dessa framtidsområden  görs  satsningar
inom en rad andra områden som stärker Sverige  inför
sekelskiftet.  T.ex.  satsas  resurser  på  att göra
Sverige   tryggare   genom   att   bl.a  säkerställa
närpolisreformen        och        kampen        mot
vardagsbrottsligheten   samt   genom  att  förstärka
ekobrottsbekämpningen. Regeringen föreslår också att
pensionerna  för  år  1999  beräknas   utifrån   ett
basbelopp  reducerat  med 1 % i stället för med 2 %.
För år 2000 och framåt beräknas pensionerna från ett
oreducerat basbelopp.
Vidare ser regeringen  biståndet  som  ett  viktigt
instrument  för  att  främja internationell säkerhet
och  solidaritet. I syfte  att  ytterligare  markera
Sveriges  internationella ansvarstagande föreslås en
ökning av biståndet till 0,73 % av BNI år 2001.
Dessa uppräknade satsningar äventyrar inte målen för
de offentliga  finanserna.  I  själva  verket kommer
målen om balans i år och överskott under de kommande
åren  att överträffas med god marginal. De  statliga
utgifterna  håller  sig inom utgiftstaken respektive
år, och de offentliga  utgifterna, mätt som andel av
BNP, minskar successivt.  Det  statliga utgiftstaket
föreslås  faställas  till  770 miljarder  kronor  år
2001.
De allt starkare offentliga  finanserna  bidrar inte
bara till lägre räntor och ökat förtroende  för  den
svenska   ekonomin.   De   skapar   också   en  ökad
handlingsfrihet  i  framtiden.  De  ger  utrymme för
ökade insatser inom skola, vård och omsorg.  De  gör
det   möjligt   att  amortera  på  statsskulden  och
därigenom   minska    på   bördorna   för   kommande
generationer.  De gör det  också  möjligt  att  möta
kommande konjunktursvängningar.
I framtiden kan  också skattesänkningar bli möjliga,
men  endast  om vissa  villkor  obetingat  uppfylls.
Generella skattesänkningar  får  inte  ske  innan en
tillfredsställande  kvalitet  har säkerställts  inom
skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras
genom skuldsättning, och de måste  utformas  på  ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Som  en  följd  av  den höga arbetslösheten och de
växande  klyftorna  i  löner   och  kapitalinkomster
mellan 1991-1997 har spridningen i marknadsinkomster
ökat  betydligt.  Detta  har  dock  till   stor  del
kompenserats  av transfererings- och skattesystemen.
Trots den ökade  spridningen i marknadsinkomster har
spridningen  i  disponibla   inkomster   inte   ökat
nämnvärt  sedan  1991. I och med 1998 års budget har
saneringsprogrammet    på   126   miljarder   kronor
fullföljts.  En  av  de viktigaste  principerna  vid
utformningen av programmet  var  att alla medborgare
rättvist      skulle      dela      på     bördorna.
Fördelningspolitiska  analyser pekar på  att  krisen
och budgetsaneringen har  klarats med en bevarad och
relativt   jämn   fördelning   av    de   ekonomiska
resurserna. Den femtedel av hushållen  som har högst
ekonomisk  standard  har  bidragit  med 43 %  av  de
sammantagna   budgetförstärkningarna,    medan   den
femtedel som har  lägst standard har bidragit med ca
11 %. Den tiondel av  hushållen  med  högst standard
har   fått  vidkännas  den  största  minskningen   i
förhållande  till inkomsterna. Jämställdheten värnas
dessutom, nettoeffekterna  är  i  genomsnitt i stort
sett lika för kvinnor och män.
Kunskaper och erfarenheter måste fördelas  jämnare.
Därmed får alla bättre möjligheter till arbete.  Det
nås  genom  bättre  baskunskaper och fler utbildade.
Rättvisa kan endast nås  när  människorna  ges  lika
möjligheter  till  utbildning  och  arbete.  Sverige
skall  åter  visa  att  en  god  tillväxt  och  ökad
sysselsättning  bäst  förenas med en jämn fördelning
av de ekonomiska resurserna.
Mycket  tyder  på  att  tillväxten   i  den  svenska
ekonomin  under  en  följd  av år kan uppgå  till  i
genomsnitt   minst   3   %   per   år.    Detta   är
betydelsefullt,  eftersom  det  gör det möjligt  att
hantera ett antal stora uppgifter  som  Sverige står
inför under de kommande åren. Sysselsättningen måste
öka och arbetslösheten minska. Målet att halvera den
öppna  arbetslösheten till 4 % år 2000 ligger  fast.
Att nå målet ligger inom räckhåll med den ekonomiska
utveckling  som  nu kan förutses. Enligt regeringens
bedömning kommer målet  att  nås före utgången av år
2000. Målet är ambitiöst, men  det  är ändå bara ett
etappmål.  Ambitionen  bör  vara att återskapa  full
sysselsättning, där alla som  vill  och  kan  arbeta
också   skall  ha  ett  meningsfullt  arbete.  Detta
förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och
att arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.
Hög tillväxt  är  viktig,  inte  bara  för  att öka
sysselsättningen   och  minska  arbetslösheten.  Den
krävs även för att möta  de  ökade  resurskrav  inom
bl.a.   vården  och  omsorgen,  som  följer  av  den
demografiska  utvecklingen,  och  för  att trygga en
jämn och rättvis fördelning av levnadsstandarden. En
hög   tillväxt   krävs   också  för  att  möjliggöra
angelägna  reformer  och skapa  förutsättningar  för
ökade reallöner. Den är  också nödvändig om vi skall
återvinna   den   relativt  bättre   internationella
position som Sverige hade före den djupa nedgången i
början  av  1990-talet,   då    den   svenska   BNP-
utvecklingen  var negativ samtidigt som andra länder
fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Motionerna och inriktningen av

den ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I  motion   Fi17   (m)   konstateras   att   Sverige
fortsätter  att  halka  ned  i  den  internationella
välfärdsligan. Bedömningar från bl.a.  OECD  och  EU
visar  att  den  svenska  tillväxten  även  under de
närmaste   åren   kommer   att  vara  lägre  än  den
genomsnittliga i Europa och  i Norden. De senaste 30
åren har den svenska tillväxten  varit  lägre  än  i
övriga  OECD-länder. Hade Sverige haft en lika snabb
BNP-ökning   hade  BNP  per  svensk  invånare  varit
närmare 30 000 kr högre 1997.
Vårbudgeten avslöjar  med största möjliga tydlighet
att regeringen saknar en politik för framtiden. Just
bristen på politik och förmåga  fortsätter att driva
Sverige  nedåt  i  välfärdsligan  och  befäster  den
strukturella  arbetslösheten. Regeringens  tillväxt-
och jobbpolitik är mer utformad av den egna tilltron
till  en  stigande   konjunktur  än  på  viljan  att
genomföra de strukturella  förändringar  som stärker
Sveriges konkurrenskraft. Inom skattepolitiken  syns
tydligt  högskattepolitikens successiva sammanbrott.
Motståndet    mot   skattesänkningar   för   vanliga
löntagare kombineras  med  oorganiserade reträtter i
beskattningen   av   högrörliga    skattebaser.    I
Europapolitiken  ställs Sverige vid sidan av de elva
EU-länder som från  årsskiftet  bildar EMU och inför
euron.
Enligt motionen måste den ekonomiska  politiken  i
stället   bygga  på  strukturella  förändringar  som
stärker   Sveriges    långsiktiga   konkurrenskraft.
Därigenom  skapas  förutsättningar   för   en  snabb
tillväxt,   en   kraftig   ökning   av  antalet  nya
arbetstillfällen, en god reallöneutveckling  och ett
minskat  bidragsberoende.  Målet för politiken under
den kommande mandatperioden  skall vara att föra upp
Sverige till samma tillväxttakt som i övriga Europa.
Under   den  därpå  följande  mandatperioden   skall
Sverige placeras  i  en tillväxtbana som ligger över
genomsnittet  i  EU.  Politiken  skall  också  skapa
förutsättningar för en utveckling på arbetsmarknaden
som   till  mitten  av  nästa   årtionde   avskaffar
arbetslösheten som samhällsproblem. Detta kräver att
netto 500 000 nya jobb tillkommer.
För att  bryta  eftersläpningen  och  på  nytt göra
Sverige  till  ett samhälle som växer presenteras  i
motionen  sex  punkter  för  en  bred  förnyelse  av
Sverige:
Företagande och  nya  riktiga  jobb.  För  att öka
Sveriges  konkurrenskraft  måste en företagsamhetens
revolution genomföras. Skatten på företag och arbete
sänks,   bl.a.    genom   ett   förvärvsavdrag   för
löneinkomster  upp  till   7,5   basbelopp.   Vidare
avskaffas  t.ex. den s.k. värnskatten, och särskilda
skattelättnader  riktade mot hushållstjänster införs
enligt det förslag  som  presenterats  gemensamt  av
Moderaterna,   Folkpartiet   och  Kristdemokraterna.
Skattereglerna   för   fåmansbolag   förändras   och
förmögenhetsskatten  avskaffas  stegvis  med  början
1998.    Samtidigt    avskaffas     och    förändras
fastighetsskatten           successivt           och
kapitalinkomstskatten  sänks  för att bli mer rimlig
ur  ett  internationellt och ur ett  räntepespektiv.
För att öka tillväxtkraften i de små företagen måste
arbetsrätten  moderniseras.  En  ny lagstiftning bör
träda  i  kraft  senast  halvårsskiftet   år   2000.
Dessutom  skall  arbetsmarknadspolitiken reformeras,
bl.a.   genom   att   volymmålet    avskaffas    och
arbetslöshetsförsäkringen  görs  om  till en verklig
omställningsförsäkring.  Avecklingen  av   Barsebäck
stoppas  och  en  lång rad av åtgärder för att  göra
företagandet enklare  föreslås,  enligt  det förslag
som    tidigare    presenterats    av   Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Lägre och rättvisare skatter. Sänkta  skatter  är
enligt  motionen  en  förutsättning för tillväxt och
välstånd.  Viktigast  är   att  skatterna  under  de
kommande åren sänks för låg- och medelinkomsttagare.
I  motionen  föreslås  förutom  förvärvsavdraget  på
löneinkomster också bl.a.  lägre kommunalskatt, höjt
grundavdrag på 10 000 kr, ett  särskilt  grundavdrag
per   barn   vid   den  kommunala  beskattningen  på
ytterligare 10 000 kr och lägre bensinskatt.
Offentliga  sektorns   förnyelse.   För  att  öka
kvaliteten   och  effektiviteten  i  den  offentliga
sektorn  måste  kommunernas  verksamhet  prioriteras
till  kärnuppgifterna.   Dessutom   bör   bl.a.   en
ovillkorlig vårdgaranti införas.
En  millenniereform för Europas bästa skola. Bl.a
införs   en    skolpeng    för    alla    och    ett
kvalitetsinstitut  upprättas  som skall granska alla
skolors resultat.
Sverige som ledande IT-land.  Det  behövs  en  ny
politik  som  gör  Sverige  till  ett  av  de  bästa
länderna vad gäller spridning och användning av IT.
Svenskt  engagemang i Europa. Sverige skall spela
en framträdande  roll  i  det europeiska samarbetet.
Därför bör Sverige så snart  som  möjligt  gå  med i
valutaunionen,  EMU.  Beslutet  att  ställa  Sverige
utanför  är  både  ekonomiskt och politiskt skadligt
för Sverige. Sverige  skall  också  gå  in  i ERM så
snart som möjligt, enligt motionärerna.
Grundförutsättningarna för en framgångsrik ekonomisk
politik är prisstabilitet och balans i de offentliga
finanserna. Visserligen  präglas ekonomin just nu av
en relativt stor finansiell stabilitet. Underskottet
i  de  offentliga finanserna elimineras i år, enligt
prognoserna,  och  inflationen och räntorna är låga.
Men  det  är  ett  bedrägligt  lugn.  De  viktigaste
orsakerna  till  de senaste  decenniernas  obalanser
finns kvar. Enligt OECD kommer Sverige även i år att
vara det industriland  som  i  relation till BNP har
högst  andel  offentliga utgifter  och  högst  andel
skatter. Det gör  att  Sverige även fortsättningsvis
kommer att ha de mest konjunkturkänsliga  offentliga
finanserna   i   OECD-området.   Samtidigt  går  det
historiska  mönstret igen i vårpropositionen,  genom
att den socialdemokratiska  regeringen  använder  en
konjunkturellt  betingad  ökning av skatteintäkterna
till att ytterligare höja de  offentliga utgifterna,
något som ytterligare ökar konjunkturkänligheten och
förstärker den redan goda efterfrågan i ekonomin.
Målet för budgetpolitiken bör  enligt motionen vara
att hålla de offentliga finanserna  i balans över en
konjunkturcykel. Eftersom de närmaste åren sannolikt
blir relativt goda bör budgeten visa  ett överskott.
Jämfört   med   regeringen  är  överskottet  i   det
offentliga  finansiella  sparandet  i  det  moderata
budgetalternativet 10 miljarder kronor högre både år
2000  och  år 2001.  Detta  minskar  risken  för  en
ytterligare förstärkning av den inhemska efterfrågan
i  den uppåtgående  konjunkturen.  Dessutom  innebär
förslagen   sänkta  ersättningsnivåer  i  sjuk-  och
arbetslöshetsförsäkringen  och  sänkta skatter på en
rad   områden   att  konjunkturkänsligheten   i   de
offentliga   finanserna    minskar.   Det   statliga
utgiftstaket faställs i motionen  till 697 miljarder
kronor år 1999, 682 miljarder kronor år 2000 och 683
miljarder kronor år 2001.
Bruttoskulden  i  de  offentliga finanserna  skall
enligt motionen minska till under 60 % av BNP senast
år   2002.  Genom  överskottet   i   de   offentliga
finanserna kommer statsskulden att nettoamorteras de
närmaste åren. Avbetalningen bör i första hand gälla
de lån som är tagna i utlandet, för att förhindra en
påspädning  av  likviditeten  och  efterfrågan  inom
landet.
Motionärerna kritiserar regeringen för att brista i
respekt  för den nya budgetprocessen. Regeringen har
blivit allt  mindre  regeltrogen  i sin hantering av
prognosmissar och budgetöverskridanden, vilket bl.a.
hänger samman med att pressen på att  följa reglerna
avtar  när  skatteintäkterna utvecklas gynnsamt  och
budgetunderskottet  trots  nya  utgiftsökningar blir
mindre än väntat. Processen måste stramas upp och de
fastlagda principerna måste följas strikt.
Riksbankens inflationsmål om inflation  på 2 % (+/-
1   %)  gäller  utvecklingen  av  konsumentprisindex
(KPI).   Men   enligt   motionen   bör  den  rimliga
innebörden av Riksbankens mål vara att  upprätthålla
den  underliggande  inflationen  på  2  % (+/-  1%),
eftersom  KPI  i  hög  grad  påverkas av tillfälliga
faktorer som t.ex. skatte- och  bidragsförändringar.
Den  föreslagna  sänkningen  av  tobaksskatten  drar
t.ex. ned KPI med omkring 0,3 %.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi18 (c) betonas att utgångsläget  för  den
svenska  ekonomin  genom  Centerpartiets medverkan i
saneringen av de offentliga  finanserna  nu är långt
bättre än det var inför de tidigare mandatperioderna
åren 1991-1994 och åren 1994-1998.
Räntorna har halverats, inflationen är stabilt  låg
och   statens  finanser  har  kraftigt  förbättrats.
Hushållens,  företagens och den finansiella sektorns
förtroende för den svenska ekonomin och hållbarheten
i svenska trygghetssystemen  har stärkts markant och
redan i år uppnår Sverige med  god marginal balans i
den offentliga budgeten.
Detta  utgör enligt motionärerna  grunden  för  en
framgångsrik ekonomisk politik. Resultaten börjar nu
också synas.  Läget  på  arbetsmarknaden  har  vänt.
Sysselsättningen har börjat stiga och arbetslösheten
sjunker,   även  om  den  fortfarande  är  för  hög.
Hushållen vågar  nu också öka sin privata konsumtion
efter  flera års svag  utveckling.  Det  faktum  att
fempartiöverenskommelsen  om pensionerna nu har fått
en  långsiktigt  hållbar utformning  ökar  sannolikt
hushållens tilltro  till den ekonomiska utvecklingen
ytterligare.
Utgångspunkten   för  Centerpartiets   ekonomiska
politik är ett starkt Sverige utanför valutaunionen,
EMU.  Byggstenarna  i den  politiken  är  sunda  och
stabila statsfinanser  och  ett  förtroende  för  en
självständig  svensk  penningpolitik  med  en rörlig
växelkurs.   Enligt  motionärerna  betyder  EMU  mer
inslag av överstatlighet  och  mindre demokrati. Den
ekonomiska och politiska unionen  riskerar att skapa
spänningar  mellan  länderna  i  stället   för   att
underlätta  -för  fred och samförstånd. EMU riskerar
dessutom  att  motverka   den  enligt  Centerpartiet
mycket viktigare utvidgningen av EU österut.
Centerpartiets  prioriteringar   inför  2000-talet
handlar om att sänka skatterna på arbete, boende och
företagande.   Genom   en   sådan   politik   skapas
förutsättningar  för en ökad trygghet,  en  stigande
sysselsättning   och    en    tillbakapressning   av
arbetslösheten.
De åtgärder som föreslås är bl.a:
Skatteväxling för fler i arbete och en bättre  miljö.  För att
minska  arbetslösheten  måste  sysselsättningen  i det privata
näringslivet  öka.  Och  det  är  i  de  mindre företagen  som
tillväxtpotentialen  är  störst.  Därför föreslås  ytterligare
sänkningar av arbetsgivaravgifterna  för  speciellt  de mindre
företagen  under  åren  1999-2001, ovanpå de som Centerpartiet
redan medverkat till under  innevarande  mandatperiod. Gränsen
för  lönesumman  för  företagare och egenföretagare  höjs  och
succesivt  under  perioden   reduceras   avgiftsprocenten  med
ytterligare  3  procentenheter.  För  att finansiera  åtgärden
föreslås  en  höjning  av energi- och miljöskatter,  bl.a.  en
höjningen av produktionsskatten  på  el  från kärnkraftverk på
1 öre  per  kWh.  Motionärerna avvisar regeringens  föreslagna
sänkning av fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk. Vidare
föreslås en miljöskatt på flyg.
 Sänkt   skatt   på   boende.    I   ett   första   steg   bör
fastighetsskatten  sänkas  till  1,5  %  redan  från  och  med
inkomståret 1998. Den höjda fastighetsskatten  har slagit hårt
mot många, speciellt hårt drabbade är den bofasta befolkningen
i  attraktiva  områden.  I  motionen  föreslås  att  den  s.k.
belägenhetsfaktorn  slopas  för  bofasta  i  avvaktan  på  den
utredning  som har i uppdrag att se över fastighetstaxeringen.
Fastigheterna  i  de  s.k.  krisårgångarna  bör  undantas från
ytterligare  fastighetsskatt i ännu ett år i avvaktan  på  att
fastighetstaxeringen ändras.
 Sänkt skatt för  låg- och medelinkomsttagare. Internationellt
sett har Sverige en  hög beskattning av låga inkomster. Därför
föreslås   en   sänkning   av    skatten    för    låg-    och
medelinkomsttagare.  Sänkning  bör  ske  genom  en  höjning av
grundavdraget   och  kommunerna  skall  enligt  finansierings-
principen få full kompensation av staten för skattebortfallet.
Enligt förslaget  sänks  skatten  med  1,8 miljarder kronor år
1999, 2,5 miljarder år 2000 och 3,5 miljarder kronor år 2001.
Vidare föreslås att förmögenhetsskatten  i  tre steg
fasas  ut  ur det svenska skattesystemet under  åren
2000-2002.  Förmögenhetsskatten   har  överlevt  sig
själv  och  måste  tas  bort,  konstateras   det   i
motionen.    Förändringar    bör   också   göras   i
beskattningen   av  s.k.  fåmansföretag.   Ett   mer
detaljerat förslag  läggs  först  när  den  pågående
utredningen i frågan lämnat sina rekommendationer  i
slutet  av  augusti.  Motionärerna anser bl.a. också
att  den särskilda löneskatten  på  avsättning  till
anställdas  vinstandelsstiftelser  bör avskaffas och
att  skattefrihet  i förlängningen bör  införas  för
biobaserade drivmedel.  Den av regeringen föreslagna
sänkningen av tobaksskatten avvisas.
Dessutom   bör   det  genomföras   en   begränsad
försöksverksamhet  med   skattesubvention   av  s.k.
hushållsnära tjänster. Verksamheten skall ha som mål
att   ta   reda   på   vid   vilken  subventionsnivå
efterfrågan på denna typ av tjänster  hos  hushållen
stiger.  Vidare  bör mätningar göras över hur  många
nya arbetstillfällen subventionen skapar.
För    att   öka   sysselsättningen    och    minska
arbetslöheten       bör       arbetmarknadspolitiken
moderniseras.  Det  handlar bl.a.  om  att  kvalitet
sätts före kvantitet och att de lokala och regionala
nivåerna skall få ett  större  inflytande  över  hur
resurserna  satsas.  För  att  få lönebildningen att
fungera ännu bättre bör olika restriktioner  införas
och lagförändringar genomföras. Enligt motionen  kan
avtalet  mellan  parterna inom verkstadsindustrin om
hur förhandlingarna  skall  föras tjäna som underlag
för en lagstiftning. Dessutom måste incitamenten för
att  ta  ett  arbete öka. I dagsläget  är  den  s.k.
reservationslönen  i  en del fall betydligt högre än
ersättningen  från arbetslöshetsförsäkringen,  genom
att den arbetslöse  oftast  mister  bidrag och t.ex.
får   högre  rese-  och  barnomsorgsomkostnader   om
han/hon  skulle  få jobb. Mot den bakgrunden bör det
snabbt    genomföras     en     översyn    av    hur
ersättningssystemen   samverkar   och    presenteras
åtgärder  som  ökar  benägenheten  att  söka och  ta
ordinarie jobb.
I anslutning till detta föreslår motionärerna  att
egenavgifterna  till  arbetslöshetsförsäkringen höjs
med 480 kr per år. Detta  för  att  få dem som redan
har  arbete  att  betala lite mer för arbetslösheten
och därmed också öka deras incitament att bidra till
en sänkning av arbetslösheten.
För Centerpartiet  är  vård,  skola  och  omsorg en
grundläggande  prioritet. Därför noteras med  glädje
att   regeringen   hörsammat    partiets   krav   om
ytterligare   resurser   till   de   kommunala   och
landstingskommunala   verksamheterna.   I   motionen
föreslås  också att ett system med hemservicecheckar
för pensionärer  införs  samtidigt  som  vårdgaranti
införs  för  att  korta  vårdköerna inom hälso-  och
sjukvården.
Utförsäljningar  av  aktier  i  de  statligt  ägda
aktiebolagen  som  t.ex. Nordbanken,  Celsius,  Assi
Domän och Pharmacia  bör ske under första hälften av
nästa  mandatperiod.  Enligt  en  grov  uppskattning
beräknas  det ge drygt 80 miljarder kronor som skall
användas  till   amortering   av  statsskulden.  Med
motionens    förslag    till    utgiftsramar     och
inkomstförändringar blir överskottet i de offentliga
finanserna  något  högre under 1999 och 2000 jämfört
med regeringens beräkningar   i vårpropositionen. År
2001  blir  överskottet något lägre  än  regeringens
beräkningar,  vilket  enligt  motionärerna är en mer
rimlig  fördelning  över  åren eftersom  osäkerheten
blir större ju längre in i  framtiden  man  blickar.
Genom  ett  starkare budgetalternativ än regeringens
under  åren  1999   och   2000  skapas  utrymme  för
ytterligare skattesänkningar  år  2001,  jämfört med
åren 1999 och 2000, skriver man i motionen.
Ramarna  för  statens utgifter föreslås i motionen
faställas till samma som regeringens under åren 1999
och 2000. Utgiftstaket  för  år  2001  bör faställas
till  760  miljarder kronor, vilket är 10  miljarder
lägre än regeringens förslag.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I  motion  Fi19  (fp)  konstateras  att  regeringens
största misslyckande  är  sysselsättningen.  Det  är
färre  människor  som  i dag har ett riktigt jobb än
det   var   när  den  nuvarande   socialdemokratiska
regeringen tillträdde  för fyra år sedan. I fjol var
också sysselsättningen den  lägsta  sedan  mitten av
1970-talet.  Även  om den öppna arbetslösheten  gått
ned   det   senaste   året    ligger    den   totala
arbetslösheten på runt 11 %. Antalet företagare  har
minskat  i  takt  med  att  regeringens politik fått
genomslag  i  ekonomin, och Sverige  fortsätter  att
falla i den internationella välfärdsrankningen.
Regeringens mål  om  en  halvering  av  den  öppna
arbetslösheten  är  enligt  motionärerna  ett dåligt
formulerat    mål,   och   konsekvenserna   av   den
formuleringen är nu fullt synliga genom att personer
på olika sätt förs bort ur statistiken.
Ambitionsnivån  måste höjas rejält. Sverige behöver
en  ny  kurs  och  en  ny  regering.  Den  nuvarande
regeringens    kapitulation     inför    den    låga
sysselsättningen är det största hotet mot välfärdens
ekonomiska bas. Det är enbart genom  en  politik som
ökar antalet skattebetalare som en god vård  och  en
bra svensk skola långsiktigt kan tryggas.
Målet  för  sysselsättningspolitiken bör i stället
vara   att   öka   antalet    arbeten.   För   nästa
mandatperiod,  åren  1998-2002, bör  målet  vara  en
ökning  av antalet nya  jobb  med  300  000,  enligt
motionärerna.  Det  är  en  ambitiös målsättning som
kräver en helt ny ekonomisk politik.  Utgångspunkten
skall  vara  jobb genom företagande. Näringsklimatet
måste  förbättras,   och   Sverige   skall  bli  ett
attraktivt land att investera och expandera  i.  Den
stora   potential  av  egenföretagare  som  finns  i
Sverige måste tas till vara.
Den ekonomiska  strategi  som  föreslås  innehåller
bl.a. följande förslag:
Om  Sverige  skall  kunna häva massarbetslösheten
måste  skatterna på arbete  sänkas.  Sverige  har  i
dagsläget  det  högsta skatteuttaget på arbete bland
världens industriländer  och  det  bromsar  givetvis
framväxten  av  nya  jobb.  I  motionen  föreslås en
sänkning  av  arbetsgivaravgifterna  i  den  privata
tjänstesektorn med sex procentenheter. Problemen med
de höga skatterna på arbete är speciellt stora i den
s.k.   hushållsnära  tjänstesektorn.  Uppskattningar
visar att  det  årligen  betalas  minst 10 miljarder
kronor i svart ersättning för arbete  som utförs med
koppling   till  hemmen.  Därför  föreslås  att   en
skattereduktion  på  50 % införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden  för  hushållstjänster,
upp till 25 000 kr per år. Skattereduceringen  skall
enligt   förslaget   göras   direkt  vid  betalning.
Förslaget   har   presenterats   i   samarbete   med
Kristdemokraterna   och   Moderaterna.  Både   dessa
åtgärder bör försiktigt räknat  ge minst 100 000 nya
riktiga  jobb till år 2001, enligt  motionen.  Andra
skatteförändringar       som       föreslås      är:
dubbelbeskattningen   på   aktier   och  andelar   i
aktiefonder slopas, förmögenhetsskatten  lindras och
avskaffas  helt  på sikt och skatten för fåmansbolag
förenklas och lindras.  Vidare  sägs  i motionen nej
till   den   nya  värnskatten  eller  höjningen   av
statsskatten till  25  %  för förvärvsinkomster över
360 000 kr per år.
En annan avgörande faktor för att öka antalet jobb
i  näringslivet  är  att förbättra  arbetsmarknadens
funktionssätt. Till att  börja med skall de regler i
lagen     om     anställningsskydd     (LAS)     och
medbestämmandelagen  (MBL) som den tidigare borgliga
regeringen beslutade om  återinföras. För att stärka
sambandet mellan dem som har jobb och dem som saknar
jobb bör också arbetslöshetskassorna  få  ett större
ansvar  för  arbetslöshetens  finansiering.  Fackets
makt  över lönebildningen bör åtföljas av ett större
ansvar för a-kassornas ekonomi.
En anledning  till  att så få startar egna företag
är  vid sidan av de höga  skatterna  den  omfattande
byråkrati,  administration  och  det  regelverk  som
omgärdar  företagandet.  I stort sett samtliga av de
30-talet      förslag      som      framförs       i
småföretagsdelegationens   betänkande   Bättre   och
enklare  regler  (SOU  1997:186)  bör genomföras. En
avsiktsförklaring med den innebörden har Folkpartiet
liberalerna  nyligen  presenterat  tillsammans   med
Kristdemokraterna   och   Moderaterna.  Arbetet  med
förenklingar och avregleringar  ges högsta politiska
prioritet genom att stats- och finansministern leder
och ansvarar för arbetet.
Skattesänkningarna och övriga åtgärder  som föreslås
i  motionen  finansieras  bl.a. genom minskade  stöd
inom  arbetsmarknadspolitiken,   senareläggning   av
infrastrukturinvesteringar  och  utförsäljningar  av
statliga företag.
För  att  Sverige  skall  klara  sig  i den stigande
internationella   konkurrensen   måste  utbildningen
sättas i centrum. Nedvärderingen av kunskap, lärande
och lärare måste brytas. Bl.a. handlar  det  om  att
uppvärdera lärarnas jobb, införa löpande utvärdering
genom  fler  nationella  prov  och  fler  betygssteg
tidigare    under    skolgången.    Ett   fristående
kvalitetsinstitut bör dessutom införas.  Vidare  bör
de  ekonomiska  incitamenten  för  högre  utbildning
förbättras,  genom  bl.a. ett nytt studiestödssystem
som gör att det blir  ekonomiskt  lönsamt  att ta en
akademisk examen.
Staten   och   kommunerna  går  varje  år  miste  om
skatteintäkter på 50-60 miljarder kronor på grund av
omfattande skattefusk och "felaktiga bidrag". Fusket
och missbruket måste  nu  tas  på allvar bl.a. genom
ökade  resurser  till  de  myndigheter  som  berörs,
enligt motionen.
Som  ett  nästa  steg  i  den  ekonomiska  strategin
aviseras    en    skattesänkning   för   låg-    och
medelinkomsttagare,  dock  under  förutsättning  att
överskottet  i  de  offentliga  finanserna utvecklas
stabilt  och på det sätt som krävs  för  att  nå  de
budgetpolitiska   målen.  Motionärerna  ställer  sig
bakom målet om att  de  offentliga finanserna ska ge
ett  överskott  på  2  %  av  BNP   sett   över   en
konjunkturcykel.  I motionen betonas också vikten av
att  den  offentliga  bruttoskulden  amorteras  ned,
bl.a. för att  främja  stabiliteten  i de offentliga
finanserna  och  underlätta  ett  framtida   svenskt
medlemskap  i  EMU. Ett utrymme för skattesänkningar
år  2000  på  25  miljarder  kronor  kan  uppstå  om
konjunkturen och tillväxten blir god. Utrymmet skall
i första hand användas till att sänka inkomstskatten
i  skatteskalans  nedre   del  och  för  att  minska
marginaleffekterna  för  barnfamiljerna.   Ett   mer
preciserat   förslag   kommer   senare.  I  motionen
faställs vidare det statliga utgiftstaket  till  718
miljarder  kronor  år  1999, 722 miljarder kronor år
2000 och 749 miljarder kronor  år 2001. Motionärerna
kritiserar   regeringen   för   att   underbudgetera
sannolika framtida utgifter, som t.ex.  utgifter för
att  avhjälpa  krisen i de kommunala bostadsbolagen,
utgifter för att stänga av kärnreaktorn i Barsebäck,
framtida   utgifter    för    en   fortsättning   av
kunskapslyftet     och    de    s.k.    rotavdragen.
Underbudgeteringen kalkyleras till runt 20 miljarder
kronor för perioden  1999-2001,  vilket  innebär att
statens  finanser  inte  är så starka som regeringen
påstår.
Däremot   välkomnas   regeringens    förslag    i
vårpropositionen  om  ytterligare  statsbidrag  till
kommuner och landsting för 1998 och följande år. Men
för  att  få  en  garanti  om  att de extra pengarna
verkligen kommer skolan och vården till del föreslås
i motionen att en granskning av  kommunernas  planer
och   utfall  vidtas.  Om  resultatet  av  en  sådan
granskning    blir   att   kommunerna   inte   följt
statsmakternas             ambitioner            bör
återbetalningsskyldighet aktualiseras.
Att Sverige står utanför EMU  vid  starten  år 1999
innebär  många  stora  risker i form av t.ex. snabba
svängningar  i  valutakursen,  en  mer  svårhanterad
lönebildning,   utslagning    av    produktion   och
sysselsättning  samt investeringsflykt.  Nackdelarna
drabbar särskilt småföretagen. Sverige bör därför så
snart som möjligt  gå  in  i eurosamarbetet. Sverige
bör  också  gå  med i ERM, det  valutasamarbete  som
föregår ett euromedlemskap,  för  att  hålla största
möjliga handlingsfrihet.
Motionärerna föreslår dessutom att resurser  anslås
för att höja säkerheten i kärnkraftsanläggningarna i
Ryssland  och Ukraina. Detta i stället för att satsa
enorma belopp  på  en forcerad stängning av en eller
flera av de säkrare svenska reaktorerna.
Vänsterpartiets partimotion
I motion Fi20 (v) konstateras  att regeringen i sina
prognoser räknar med stora överskott i bytesbalansen
de  närmaste  åren.  Samtidigt skall  de  offentliga
finanserna enligt budgetmålen ge ett överskott på 16
miljarder kronor år 1999,  30  miljarder  kronor  år
2000 och 42 miljarder kronor år 2001. Pengarna skall
bl.a.  användas  till  en  omfattande  amortering av
statsskulden   och   den   konsoliderade  offentliga
bruttoskulden skall vara nere  i  knappt 63 % av BNP
år 2001.
Sammantaget innebär detta att regeringen i praktiken
planerar    att    driva    en   mycket   restriktiv
finanspolitik under de närmaste  åren.  Detta  trots
att arbetslösheten fortfarande är mycket hög och att
arbetskraftsdeltagandet  minskat  kraftigt  under de
senaste   åren.   Normalt   brukar   en  återhållsam
finanspolitik     tillämpas    i    ekonomier    med
överhettning, stigande  inflation  och en mycket hög
efterfrågan  på  arbetskraft.  Några  sådana  tecken
finns inte i den svenska ekonomin.
Vänsterpartiet avvisar regeringens politik att låta
det långsiktiga målet om ett tvåprocentigt överskott
i  de  offentliga finanserna över en konjunkturcykel
överordnas  målet  om  en stigande sysselsättning. I
stället  föreslås en omläggning  av  den  ekonomiska
politiken   mot   en   lättare   och   mer  expansiv
finanspolitik  för  att  avskaffa massarbetslösheten
och öka sysselsättningen.  Sammanlagt bör omkring 60
miljarder kronor av de pengar  som  regeringen  vill
använda    för    amortering   av   den   offentliga
bruttoskulden    användas     för    finanspolitiska
stimulansåtgärder.    Dessutom    föreslås     stora
omfördelningar  från  passivt arbetslöshetsstöd till
aktiva åtgärder för nya jobb under de närmaste åren.
Motionärerna delar regeringens  uppfattning  om att
det är önskvärt med starka offentliga finanser.  Men
det  är  inte  rimligt  med mycket stora överskott i
bytesbalansen eller den offentliga  sektorn så länge
arbetslösheten är så hög som den är. Det enda sättet
att  åstadkomma varaktigt starkare statsfinanser  är
att öka  sysselsättningen  och  det  förutsätter  en
lättare  finanspolitik. De mål för syssselsättningen
och  arbetslösheten  som  regeringen  sätter  upp  i
vårpropositionen  nås  eller  t.o.m. överträffas med
den  politik  som föreslås i motionen.  Ändå  räknar
motionärerna   med    att   deras   budgetalternativ
resulterar i ett visst  överskott  i  de  offentliga
finanserna  under  de  kommande  åren.  Det  innebär
vidare   en  viss  förstärkning  av  den  offentliga
nettoförmögenheten.
Målen för Vänsterpartiets ekonomiska politik för de
kommande fem  åren är att sysselsättningen skall öka
till 4,5 miljoner sysselsatta, från dagens omkring 4
miljoner sysselsatta. Den öppna arbetslösheten skall
minska till högst  2  %  i  slutet  av  den kommande
mandatperioden. Grunderna i den ekonomiska politiken
skall  vara full sysselsättning, uthållig  ekonomisk
tillväxt     och     rättvis    fördelning    mellan
samhällsklasser,  mellan  kvinnor och män och mellan
olika åldersgrupper.
Några av de åtgärder som föreslås  i  motionen  för
att   öka  den  inhemska  efterfrågan  och  förändra
strukturen  i  den  svenska  ekonomin  för  att  öka
sysselsättningen är:
Inom  ramen  för dagens skatteuttag görs en röd skatteväxling.
Skatterna   sänks    för   låginkomsttagare   och   höjs   för
höginkomsttagare.  Därmed  stiger  efterfrågan,  eftersom  det
under de senaste åren  framför  allt  är  höginkomsttagare som
ökat sitt sparande. Den s.k. värnskatten föreslås  ligga  kvar
samtidigt  som  ett  nytt  skikt  på sammanlagt 30 % i statlig
inkomstskatt  införs på inkomster över  360  000  kr.  Om  det
skulle uppstå ett utrymme för skattesänkningar bör lättnaderna
gynna dem som har de lägsta disponibla inkomsterna.
Kommunsektorn  tillförs   ett  ökat  konsumtionsutrymme  på  5
miljarder  kronor de kommande  åren,  genom  bl.a.  en  riktad
sänkning av arbetsgivaravgifterna i kommuner och landsting.
För att öka  hushållens  konsumtionsförmåga sänks den allmänna
pensionsavgiften med 1 procentenhet, från 6,95 % till 5,95 %.
För   att   underlätta   för  de   mindre   företagen   slopas
arbetsgivarinträdet i sjukförsäkringen  för  företag  med  upp
till  10  anställda.  De  nedsättningar  av  arbetsgivar-  och
egenavgifter  som redan finns för vissa företag begränsas till
att enbart gälla  företag  med  högst 10 anställda. I motionen
förslås     också     att    de    s.k.    stoppreglerna     i
fåmansskattelagstiftningen tas bort.
För att ytterligare stimulera  de mindre företagen föreslås en
ram  på         4 miljarder kronor  för  skattesänkningar  för
företag inom den  privata tjänstesektorn. 1,9 miljarder kronor
av ramen används till  att sänka restaurangmomsen. Återstående
medel   bör   läggas   ut  som   sänkt   moms   eller   sänkta
arbetsgivaravgifter   i  den   riktning   som   föreslogs   av
Tjänstebeskattningsutredningen.
En  del  av ovanstående  förslag  finansieras  bl.a.
genom att  bolagsskatten  höjs  från  28  till 30 %.
Lättnaderna    i    dubbelbeskattningen   begränsas,
avdragsrätten för organisationskostnader  slopas och
nedsättningen av arbetsgivaravgifter begränsas.
Genom  en  s.k.  värnbolagsskatt  på  5  % på vinster över  50
miljoner avsätts medel till framtidsfonder  för utbildning och
arbetslivsutveckling.
Arbetsmarknadspolitiken    reformeras,    bl.a.   genom    att
volymkravet tas bort. Ett nytt sammanhållet  studiestödssystem
bör också  tas fram.
Riksdagen bör också redan nu besluta om att lagstiftningsvägen
korta normalarbetstiden från 40 till 35 timmar.  Detta som ett
första   steg  till  30  timmars  arbetsvecka  och  6  timmars
arbetsdag.    Åtgärden   kombineras   med   en   sänkning   av
arbetsgivaravgiften.   En   grov   beräkning   pekar  mot  att
arbetstidsreformen under vissa förutsättningar skulle kunna ge
drygt  240 000 årsarbeten till en totalkostnad för  staten  på
knappt 40 miljarder kronor, enligt motionen.
En  del  av  ovanstående  förslag  finansieras bl.a.
genom  att  bolagsskatten höjs från 28  till  30  %.
Lättnaderna   i    dubbelbeskattningen    begränsas,
avdragsrätten för organisationskostnader slopas  och
nedsättningen av arbetsgivaravgifter begränsas.
Vänsterpartiet  menar vidare att penningpolitiken
är för stram. Det finns  utrymme  för Riksbanken att
sänka   den   s.k.  reporäntan.  Den  extremt   låga
inflationen  gör   att   realräntan  fortfarande  är
omotiverat  hög.  I  kombination  med  den  pågående
förstärkningen av den  svenska kronan är risken stor
att  penningpolitiken på  nytt  får  en  åtstramande
inverkan  på  ekonomin.  Det  skulle kunna hämma den
konjunkturuppgång som Sverige är mitt inne i.
Sverige klarar sig bättre utanför  än innanför EMU.
Det  måste  formas  en politik som varaktigt  håller
Sverige    utanför    EMU.     I     dagens     högt
internationaliserade    värld    bör   den   svenska
valutapolitiken förhålla sig neutral  i  förhållande
till  alla världens valutor. Den svenska kronan  bör
tills vidare vara knuten till en valutakorg med alla
världsvalutorna.
Vad Europa  behöver  är  ett  brett  mellanstatligt
politiskt  samarbete  för  högre sysselsättning  och
social   upprustning.  Men  EMU   och   EMU:s   s.k.
konvergenskrav tvingar i stället fram en politik som
hämmar tillväxten  och  ökar  de  sociala klyftorna.
Beräkningar  visar  att  en  gemensam finanspolitisk
expansion   motsvarande   1   %   av  BNP   i   EU:s
medlemsländer        skulle       ge       betydande
sysselsättningseffekter.
Det svenska folket bör  i en folkomröstning få säga
ja eller nej till svenskt medlemskap i  EMU.
I motionen föreslås att det  statliga  utgiftstaket
faställs  till  745  miljarder  kronor år 1999,  756
miljarder kronor år 2000 och 784 miljarder kronor år
2001.
Miljöpartiet de grönas partimotion
I  motion  Fi21  (mp) slås fast att  den  ekonomiska
politik som förts  i  Sverige  under överskådlig tid
medfört  en tilltagande utarmning  av  naturkapital,
hög arbetslöshet  och  ökade  sociala motsättningar.
Regeringen   godtar  i  vårpropositionen   att   den
negativa utvecklingen fortsätter. Politiken föreslås
i stort sett vara  oförändrad, trots de mycket stora
brister som 1990-talets ekonomiska kris ådagalagt.
Problemen i den svenska ekonomin orsakas i huvudsak
av regeringens egen  politik.  Problemen  är framför
allt   strukturella,   inte   konjunkturella.   Från
Miljöpartiet  de  grönas  utgångspunkt är det därför
helt  oacceptabelt  att de långsiktiga  förändringar
som  krävs  för  att minska  arbetslösheten,  minska
miljöskulden,  öka   den  sociala  hållbarheten  och
minska riskerna för nya  ekonomiska  kriser  nu inte
genomförs.
De tre allvarligaste strukturella problemen är:
Många  tjänar  pengar på att utarma naturresurser
och förstöra miljön.  Skattesystemets utformning gör
att det ofta är lönsamt  att  ersätta  människor med
hjälpenergi, vilket stimulerar  en  långsiktigt  och
miljömässigt ohållbar energianvändning. Hög skatt på
arbete  och  låg  skatt  på energi och utsläpp leder
till att resursslösande och miljöfientliga beteenden
på marknaderna gynnas.
Arbetstiden har sedan 1980-talet  inte  sänkts  i
takt   med   produktivitetsutvecklingen.  Detta  har
starkt bidragit  till  att främst ungdomar permanent
ställts utanför den normala  arbetsmarknaden.  Detta
har  också  ökat  de  ekonomiska orättvisorna och de
sociala klyftorna i samhället  samtidigt som en ökad
jämställdhet mellan könen motverkas.
Priset på tjänster och arbete  är för högt. Det är
en   följd   av   att   skatterna   är   för   höga.
Arbetsmarknaden  pressas ihop. Småföretagen kan inte
växa,  trots  goda  förutsättningar  i  övrigt,  och
storföretagen rationaliserar  bort  människor mycket
hårt.   Vidare   innebär  detta  att  arbetskrävande
återvinning har svårt  att  konkurrera  och att både
privat   och  offentlig  service  blir  sämre  eller
uteblir helt.
För att rätta  till dessa grundläggande strukturella
fel behöver Sverige  en  grön  ekonomisk politik. De
kommande tre åren måste politiken  läggas  om med en
grön skattereform, förkortad generell arbetstid  och
bättre villkor för små och medelstora företag. Målen
för  den  ekonomiska politiken skall enligt motionen
vara:
Miljöskulden  skall  upphöra  senast  år  2000 och
därefter  skall  den  minska. Det kräver långtgående
miljökrav i lagstiftningen,  en  miljöanpassning  av
skattesystemet  och  betydande  satsningar på miljön
inom både offentlig och privat sektor.
En rättvisare och solidarisk fördelning  av  såväl
tillgångar som besparingar. Detta ska uppnås med  en
förstärkt     fördelningspolitik     genom     lägre
ersättningar    och    bidrag    till   medel-   och
höginkomsttagare och färre besparingar  på stöd till
ekonomiskt och socialt klämda människor.
Jämlikheten mellan könen skall öka.
Den öppna arbetslösheten skall minska till  3  %.
Antalet  personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall sänkas  kraftigt.  Detta skall bl.a. ske genom
sänkt  arbetstid,  minskad  beskattning  av  arbete,
statliga investeringssatsningar  på  gröna jobb inom
bl.a. kultur-, kommunikations- och energiområdena.
Enskilda människors ekonomiska självtillit  skall
stegvis  stärkas  genom  generellt  sänkt arbetstid,
brutet  tak och grundskydd i socialförsäkrings-  och
pensionssystemen.   Vidare  skall  arbete  beskattas
lägre och inflytandet  i  den demokratiska processen
öka.
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
skall  vara  i  balans  år  1998.   För  1999  skall
sparandet  visa ett överskott på 0,5 %  av  BNP  och
därefter  skall  den  offentliga  sektorns  finanser
uppvisa ett  långsiktigt  överskott  på minst 1 % av
BNP,    sett    som    ett    medelvärde   över   en
konjunkturcykel. Det är lägre än  det överskott på 2
%   av  BNP  över  konjunkturcykeln  som   riksdagen
tidigare  beslutat  om.  Motiven  för  sänkningen är
enligt  motionen  att  det  privata  sparandet   bör
betonas före det offentliga.
Förutsättningar skall skapas för en växande privat
sektor  med  fler  små  och  medelstora  företag och
kooperativa företag.
Prisstabilitetsmålet i penningpolitiken måste enligt
motionen kompletteras med ett allmänekonomiskt  mål.
Sedan    inflationsmålet    på    2    %   med   ett
toleransintervall  på  plus/minus 1 % infördes  1995
har den genomsnittliga inflationstakten varit 1,5 %.
Detta  visar att den penningpolitik  som  Riksbanken
fört inte  på  ett  acceptabelt  sätt  följt  målet,
vilket    resulterat    i   att   realräntorna   och
åtstramningen   av   ekonomin    varit   större   än
nödvändigt. Vidare finns det utrymme  för Riksbanken
att  sänka  den s.k. reporäntan. Inflationen  var  i
början av 1998  väsentligt  lägre  än vad Riksbanken
räknat med och det finns i dagsläget  ingenting  som
ser ut att bryta den trenden, enligt motionärerna.
Den   nuvarande   valutapolitiska   regimen  med  en
flytande krona har varit lyckosam och  bör behållas.
Motionen  menar  vidare  att  Sverige  skall  stanna
utanför  den europeiska valutaunionen, EMU,  och  så
snart som  möjligt  upphöra  med  medlemskapet i EU.
Därför finns det ingen anledning att  föra in kronan
i det europeiska valutasamarbetet, ERM  eller ERM 2,
vilket   i   första  hand  är  en  förberedelse  för
medlemskap i EMU.
Finanspolitiken     måste     enligt    motionärerna
kännetecknas   av   en   bra   utgiftskontroll   och
långsiktig   balans  i  de  offentliga   finanserna.
Underskott skall  under  normala år inte accepteras.
Utgiftskontrollen i staten och i kommunsektorn måste
förbättras  och  utgiftstrycket   i  den  offentliga
ekonomin  måste  minska  genom  t.ex. besparingar  i
främst  de  transfereringar  som  har  en  begränsad
fördelningseffekt    och    i    föråldrad   statlig
verksamhet. Effektiviteten och organisationen  i  de
offentliga verksamheterna och transfereringssystemen
måste  förbättras. Framför allt måste prioriteringar
ur  social   och   miljömässig  synpunkt  förbättras
avsevärt.   Besparingar    kan    t.ex.   göras   på
transfereringar  till  hög-  och medelinkomsttagare,
inom försvaret och på större vägbyggen.  Däremot  är
de  besparingar  som  gjorts  på  t.ex. kalkning mot
försurning,  sanering  av  allvarligt   miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
De  större åtgärder som föreslås i motionen  är:  En
grön  skattereform där skatterna på energianvändning
och utsläpp  höjs  samtidigt  som  skatten på arbete
sänks     genom     t.ex.     sänkta    egen-    och
arbetsgivaravgifter.  Arbetstiden   sänks   till  35
timmar  i veckan under loppet av nästa mandatperiod.
Detta kombineras  med sänkta egenavgifter och sänkta
inkomstskatter för inkomsttagare i låga och måttliga
lönelägen. Socialförsäkringssystemen reformeras till
att omfatta en grundtrygghet för alla.
Åtgärderna innebär  bl.a att kommunsektorns ekonomi
förbättras med 1,5 miljarder  kronor  år  1999,  2,8
miljarder  kronor  2000  och 3,9 miljarder kronor år
2001 jämfört med regeringens  förslag.  Utgiftstaket
för statens utgifter föreslås fastställas  till  735
miljarder kronor år 1999, 744 miljarder 2000 och 760
miljarder  kronor  år  2001.  Motionärerna  misstror
regeringens   prognoser   i   vårpropositionen  över
tillväxten   och  har  i  stället  som   grund   för
beräkningarna   använt  Konjunkturinstitutets  lägre
prognos från mars 1998.
Kristdemokraternas partimotion
I    motion   Fi22   (kd)    framhålls    att    den
socialdemokratiska   regeringen   i   ett  läge  där
arbetslösheten  kostar  folkhushållet  omkring   150
miljarder  kronor  per år fortsätter att inrikta sin
politik  på  att  minska   utbudet  av  arbetskraft.
Regeringen  har  misslyckats med  att  genomföra  de
genomgripande  strukturella   förändringar   av  den
svenska  ekonomin  som krävs för att tillväxten  och
sysselsättningen ska  öka  och för att Sveriges färd
mot botten av den internationella  tillväxtligan ska
brytas.
I  stället  ägnas  vårbudgeten åt överoptimistiska
prognoser över arbetslösheten,  prognoser som saknar
motsvarighet    bland    andra   konjunkturbedömare.
Samtidigt visar vårbudgeten  på  hur farligt Sverige
lever   med   sina  sårbara  och  konjunkturkänsliga
statsfinanser.  Trots  flera  år  av  god konjunktur
består      massarbetslösheten     samtidigt     som
bidragsberoendet  bland medborgarna är extremt stort
och  det  svenska  skattetrycket  är  det  högsta  i
industrivärlden. Vid  nästa  lågkonjunktur  riskerar
Sverige  att  stå med ryggen mot väggen. Då  sjunker
skatteinkomsterna  snabbt och utgifterna för a-kassa
och bidrag ökar kraftigt.  I  så  fall  kommer också
resurserna  till  vården,  skolan  och omsorgen  att
minska.
Enligt motionärerna är det nu hög tid  att lägga om
den  ekonomiska  politiken och skapa förutsättningar
för     stigande    sysselsättning     och     ökade
skatteinkomster.    Kristdemokraternas    ekonomiska
politik   tar   sikte   på   att  skapa  långsiktiga
tillväxtförutsättningar genom  ett  bättre företags-
och näringslivsklimat och lägre skatter för låg- och
medelinkomsttagare. De seglivade bromsmekanismer som
under   mer   än  25  år  underminerat  den  svenska
ekonomins utvecklingskraft måste nu avlägsnas. Detta
är det enda sättet  att  trygga  välfärden  och  det
stora  framtida  resursbehov  som  finns  inom  både
kommunerna och landstingen. Fortsätter den nuvarande
negativa sysselsättningstrenden kommer det resursgap
som finns i kommunsektorn att växa kraftigt under de
kommande  10-15  åren. Till skillnad från regeringen
skall   målet   vara   att    halvera   den   totala
arbetslösheten  genom  en ökad sysselsättning,  inte
bara den öppna.
För  att  skapa  tillväxt,   sysselsättning   och
långsiktig  balans  i  den svenska ekonomin föreslås
åtgärder inom bl.a. följande områden:
En viktig uppgift i skattepolitiken  är  att skapa
en struktur som gör att fler kan leva på sin  lön  i
stället  för  att  vara  beroende  av bidrag. Därför
föreslås   att   grundavdraget   i   den   kommunala
beskattningen  höjs  kraftigt,  med  8  400  kr. Det
skattebortfall   som   uppstår   för   kommunsektorn
regleras enligt finansieringsprincipen.
Ett ökat hushållssparande är en viktig komponent i
Kristdemokraternas  ekonomiska  politik. I  motionen
höjs avdragsrätten på pensionssparande till ett helt
basbelopp per år.
För  att  stimulera  tjänstesektorn   införs   en
skattereduktion  på  50 % för privatpersoners köp av
tjänster i det egna hemmet.  Enligt  förslaget skall
skattereduktionen  maximeras  till  25  000  kr  per
hushåll och år och reduktionen skall ske  direkt vid
köpet.  Förslaget  innebär  att  en ny arbetsmarknad
öppnas inom den del av tjänstesektorn  som  hittills
varit stängd på grund av orimliga skatteregler.
Arbetsgivaravgifterna     sänks    med    0,14
procentenheter.
De  senaste  årens  utveckling  har   visat   på
svårigheterna att behålla förmögenhetsbeskattningen.
Därför  föreslås att förmögenhetsskatten avvecklas i
två steg.  Under 1999 minskas den med 1 procentenhet
och från år 2000 avvecklas den helt.
För  att förbättra  kapitalförsörjningen  för  de
mindre företagen  avskaffas  dubbelbeskattningen  på
riskkapital.
Värnskatten   tas   bort   och   den  föreslagna
marginalskatteskärpningen införs inte.
Royaltyinkomster  från  patenterade  uppfinningar
skattebefrias  under  två år och beskattas  därefter
som inkomst av kapital.
Den  särskilda löneskatten  på  vinstandelar  för
anställda    avskaffas.    Dessutom   föreslås   att
avdragsrätt på individuella utbildningskonton införs
fr.o.m. den 1 juli 1998.
En  annan viktig långsiktig strukturell  åtgärd  som
föreslås    är    en    allmän    och   obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring    med    en    33-procentig
egenfinansiering.  Avgifterna  ska tas ut branschvis
och skall återspegla arbetslösheten  inom branschen.
Åtgärden  kommer att förbättra lönebildningen  i  så
motto att den  nya  försäkringen skapar ett rakt rör
mellan  en bra lönebildning,  låg  arbetslöshet  och
sänkta avgifter  för  den enskilde eller vice versa.
Avgiftshöjningen  kompenseras   mer   än  väl  genom
höjningen av grundavdraget.
I   motionen   konstateras   att   regeringen   i
vårpropositionen endast tar fasta på en  bråkdel  av
alla  de förslag till förenklingar och bättre regler
för  mindre   företag   som  Småföretagsdelegationen
presenterar  i sitt slutbetänkande  (SOU  1997:186).
Motionärerna  anser   i  stället  att  delegationens
förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom måste det
fortsatta  avregleringsarbetet   för  att  få  fullt
genomslag ha stöd från allra högsta politiska nivå.
En viktig uppgift för Kristdemokraterna  är att slå
vakt   om  familjens  möjligheter  att  hålla  ihop,
uppleva valfrihet när det gäller barnomsorgsform och
att  kunna  ge  mer  tid  för  barnen.  Familjen  är
samhällets  viktigaste byggsten, även när det gäller
den  långsiktiga   ekonomiska  utvecklingen.  Därför
föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag på 10 % av
basbeloppet per månad  införs. Dessutom föreslås att
barnbidraget  delvis  behovsprövas   genom  att  det
generella  barnbidraget  sätts  till  700   kr   och
resterande  50 kr förs till den barnrelaterade delen
av    bostadsbidraget.     Bostadsbidragsberättigade
barnfamiljer får därigenom cirka  300  kr  extra per
månad utöver det generella barnbidraget. Vidare höjs
förbehållsbeloppet  i underhållsbidragen. I motionen
föreslås  också en stor  satsning  på  rättvisa  för
pensionärer.
Motionärerna  välkomnar  att regeringen återställer
en del av den dränering av  kommunsektorns  resurser
som  hittills skett. I motionen aviseras ytterligare
1 miljard kronor år 1999 utöver regeringens förslag.
För åren 2000 och 2001 föreslås ett tillskott utöver
regeringens  med 800 respektive 600 miljoner kronor.
Samtidigt konstateras att resursbehoven i kommunerna
ökar framöver,  men att statliga bidrag ingalunda är
den  enda  finansieringskällan   för  kommunsektorn.
Statsbidragen till kommunerna motsvarar  knappt 20 %
av  deras  totala  inkomster. Den enskilt viktigaste
faktorn  som  påverkar   kommunernas   finanser   är
sysselsättningen  i  övriga sektorer. För att trygga
välfärden  måste  det  därför   skapas   långsiktiga
förutsättningar för tillväxt och nya jobb.
De   förslag  som  föreslås  är  enligt  motionen
finansierade  fullt  ut,  bl.a.  genom en höjning av
bolagsskatten med 2 procentenheter,  från 28 till 30
%.  Utgiftstaket  för  statens  utgifter bör  enligt
motionen  fastställas till 722 miljarder  kronor  år
1999, 729 miljarder kronor år 2000 och 753 miljarder
kronor år 2001.  Till  följd  av  bl.a.  en relativt
kraftig  utförsäljning  av statliga företag  minskar
statens lånebehov och därmed statsskulden snabbare i
Kristdemokraternas budgetalternativ  jämfört  med  i
regeringens.  Motionärerna  avstår  också  från  att
inteckna  de överskott som regeringen prognosticerar
i  vårbudgeten.   I   den   mån  säkra  strukturella
överskott  i statens finanser  uppstår  skall  dessa
användas  för   att   sänka  skatter  för  låg-  och
medelinkomsttagare, samt  till  att sänka de skatter
som i dag hämmar den långsiktiga tillväxten.

Utskottet

1 Den ekonomiska politiken
1.1 Det internationella konjunkturläget
1.1.1 Svagare tillväxt i världsekonomin
under 1998
Förra  året  blev ett starkt år för  världsekonomin,
trots finans-  och valutakriserna i Asien. I Förenta
staterna var tillväxten  den  högsta  på  tio år och
uppgången i den europeiska konjunkturen förstärktes.
I år blir de negativa effekterna av  Asienkrisen mer
synliga.  Tillväxten  i  världsekonomin sjunker  och
handeln dämpas.  De länder  som  drabbas  hårdast är
Japan och övriga länder i den asiatiska regionen.  I
EU  fortsätter  dock  den ekonomiska aktiviteten att
stiga,  och  i  Förenta  staterna   blir  tillväxten
visserligen  svagare  men den kommer ändå  att  vara
relativt hög. Under 1999  stiger den internationella
BNP-tillväxten på nytt till  följd  av gynnsamt låga
räntor, en låg och stabil inflation och  en  gradvis
återhämtning  av  tillväxtkraften  i  Japan  och  de
övriga  asiatiska  ekonomierna.  I  vårpropositionen
bedöms att världsekonomin i år växer  med  drygt 3 %
efter en uppgång i fjol på drygt 4 %. Nästa  år ökar
tillväxten till 3,6 % och förutsättningarna är  goda
att  tillväxttakten ökar ytterligare  under perioden
fram till 2001.
1.1.2 Effekter av utvecklingen i Asien
Thailand,  Filippinerna,  Malaysia,  Indonesien  och
Sydkorea  är  de  länder  som drabbats kraftigast av
turbulensen  på  de  asiatiska   marknaderna.  I  år
sjunker tillväxten i dessa länder rejält på grund av
höga    räntor    och    kraftiga    finanspolitiska
åtstramningar.  I  vissa  av  länderna  handlar  det
t.o.m.  om  fallande  BNP  och  stora  sociala   och
politiska omvälvningar. Totalt minskar tillväxten  i
de  s.k. Dynamiska asiatiska ekonomierna (DAE) (ovan
nämnda länder plus Hongkong och Singpore) under 1998
med  nära  5  procentenheter,  till  0,3  %,  enligt
regeringens bedömning.
Detta  dramatiska  fall  i  ett  av 1980- och 1990-
talets främsta tillväxtområden får stora effekter på
de  övriga länderna i regionen och på  hela  världs-
ekonomin.  Exporten  till  Asien avtar eller minskar
när  den  inhemska  efterfrågan   dämpas.  Samtidigt
kommer exporten från regionen att stiga markant till
följd av det senaste årets kraftiga  depreciering av
flertalet av de asiatiska ländernas valutor.
En stor del av denna exportökning sugs  upp  av den
höga efterfrågan i Förenta staterna och den stigande
inhemska  efterfrågan  i  EU-länderna.  De  negativa
effekterna   på  Förenta  staterna  och  EU-länderna
begränsas emellertid av att den inhemska efterfrågan
stimuleras ytterligare  av  den  lägre inflation och
det räntefall som  kommit i Asienkrisens spår.


Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Av  de  större  industriländerna  är det  Japan  som
påverkas  mest  av Asienkrisen. Japans  kommersiella
och  finansiella  kopplingar  till  de  krisdrabbade
länderna är betydande.  Omkring 40 % av den japanska
exporten går till de asiatiska  utvecklingsländerna.
Det kan jämföras med EU där motsvarande andel ligger
på runt 15 %. Räknar man enbart exporten till de fem
mest drabbade länderna uppgår den  japanska  andelen
till knappt 18 %, medan EU:s ligger på knappt  7  %.
Sedan  slutet av förra året noteras också en märkbar
dämpning av den japanska exporten.
För Japans  del läggs Asienkrisen ovanpå de senaste
årens problem  med  svag  tillväxt. I fjol bröts den
återhämtning som var på gång och tillväxten steg med
endast 0,9 %, bl.a. på grund av en svag konsumtion i
spåret av skattehöjningen i början av året. Dessutom
sjönk konsumenternas och företagens  förtroende  för
ekonomins   utveckling   när   krisen  i  bank-  och
finanssystemet  blommade  ut  under   senhösten.   I
vårbudgeten bedöms att BNP under 1998 i det närmaste
stagnerar.  Den  privata konsumtionen fortsätter att
vara  svag och den  japanska  nettoexportens  bidrag
till  tillväxten   minskar  relativt  kraftigt.  Den
pågående rekonstruktionen av den finansiella sektorn
bidrar till att BNP  nästa  år  stiger  med  1,7  %.
Samtidigt  förbättras  den  japanska  konjunkturen i
takt  med  att  de värst drabbade länderna  i  Asien
sakta återhämtar  sig  när  den kraftigt förbättrade
konkurrenskraften ger utslag  i  form av en stigande
export.
Tillväxten i DAE-länderna stiger under nästa år med
4  %,  och  regeringen  gör  bedömningen   att  BNP-
tillväxten  i  regionen  blir  relativt  god  i  det
medellånga perspektivet.
1.1.3 Utvecklingen i Förenta staterna
I  april i år inleddes det åttonde året av expansion
i den  amerikanska ekonomin. Under 1997 steg BNP med
3,7 %, vilket  är den högsta noteringen på tio år. I
år räknar regeringen  med  en  viss avmattning i den
ekonomiska aktiviteten. Tillväxten  sjunker till 2,7
% 1998 för att gå ned till 2,2 respektive  2,4  % år
1999 och år 2000, bl.a. till följd av en apprecierad
dollar och en kraftigt ökad import från Asien och en
minskad export till Asien.
Den  inhemska  efterfrågan  fortsätter  att  stiga
kraftigt   under   1998.   Stigande   inkomster,  en
historiskt  låg  arbetslöshet,  ett  högt förtroende
bland  konsumenterna  och den kraftiga börsuppgången
tyder   på  en  fortsatt  hög   privat   konsumtion.
Räntefallet  i  Asienkrisens spår talar dessutom för
ett   ökat   byggande    och    en    ganska   stark
investeringsutveckling.
Prispressen  till  följd  av Asienkrisen  och  den
starkare dollarkursen har hållit  nere  inflationen,
trots   den   höga   tillväxten   och  den  stigande
sysselsättningen. Detta i kombination med en svagare
tillväxt framöver gör att regeringen bedömer att den
amerikanska centralbanken, Federal  Reserves, håller
penningpolitiken    oförändrad.    Den   amerikanska
styrräntan  väntas  ligga  kvar på nuvarande  5,5  %
under både 1998 och 1999.
1.1.4 Utvecklingen i EU
Europas  valutamarknad  förändras   radikalt  den  1
januari  1999  när  elva länder - Belgien,  Finland,
Frankrike,      Irland,     Italien,      Luxemburg,
Nederländerna,  Portugal,   Spanien,   Tyskland  och
Österrike - blir de första att införa den gemensamma
valutan.  Införandet  av  valutaunionen  väntas   gå
relativt  smidigt eftersom länderna under de senaste
åren kraftigt  närmat sig varandra både med avseende
på  räntenivå  och   inflation.   Dessutom   har  de
offentliga    finanserna    förbättrats    avsevärt.
Skillnaden  i  räntenivå mellan länderna kommer  att
minska ytterligare  under  1998,  genom att räntorna
höjs i Tyskland och sänks i de länder  som i dag har
de  högsta  räntorna,  enligt regeringens bedömning.
Fr.o.m.    det    kommande    årsskiftet     bestäms
penningpolitiken  i  EMU-länderna  av den europeiska
centralbanken, ECB. I vårpropositionen förväntas att
den nya banken höjer EMU:s styrränta under loppet av
1999  i  takt med att efterfrågan och  tillväxten  i
EMU-området stiger.


Diagram  1.  De  europeiska företagens och konsumenternas
framtidsförväntningar
Källa: Finansdepartementet
Tillväxten  i EU förbättrades  stadigt  under  1997.
Alltfler  faktorer   talar   också   för   att   EU-
konjunkturen stärks ytterligare under 1998 och 1999.
Som  framgår  av  diagram 1 fortsätter de europeiska
företagens och hushållens  framtidsförväntningar att
öka.
Diagram 2. Arbetslösheten i EU
Procent
Det finns tecken på att den  privata konsumtionen nu
även tilltar i t.ex. Frankrike, Tyskland och Italien
där konsumtionen de senaste åren  varit mycket svag.
Omsvängningen i utvecklingen hänger  samman  med  en
mindre  stram finanspolitik jämfört med den relativt
kraftiga  åtstramning som gjordes åren 1995-1997 för
att uppfylla EMU-kraven, en något lägre arbetslöshet
och  stigande   hushållsinkomster.  De  mycket  låga
räntorna   tillsammans   med   ett   relativt   högt
kapacitetsutnyttjande  i  industrin  talar också för
stigande investeringar. I t.ex. Tyskland  ligger den
för    investeringarna   så   betydelsefulla   långa
obligationsräntan  nu  på  den  lägsta  nivån  sedan
början av 1960-talet.
Däremot  kommer  exporten,  som  varit  EU:s stora
tillväxtmotor de senaste åren, att försvagas  något.
En  ökning  av  handeln  inom  EU  till följd av den
stigande   ekonomiska   aktiviteten   i   EU-området
kompenserar  bara  delvis  den efterfrågedämpning  i
världsekonomin som följer på  Asienkrisen och i viss
mån     avmattningen     i     Förenta     staterna.
Världsmarknadstillväxten   för  EU:s  export  väntas
sjunka till 7-7,5 % under 1998  och  1999,  efter en
uppgång i fjol på 9,5 %.
Arbetslösheten  och  den svaga ökningen av antalet
nya jobb fortsätter att  vara  EU:s största problem.
Trots  att  tillväxten enligt regeringens  bedömning
ökar relativt  kraftigt de närmaste tre åren sjunker
arbetslösheten i  EU  endast  med någon procentenhet
fram  till år 2000. Som framgår  av  diagram  2  låg
arbetslösheten  i fjol kvar på knappt 11,5 %, mycket
på grund av en oväntat  starkt stigande arbetslöshet
i  Tyskland.  I t.ex. Storbritannien,  Nederländerna
och  Danmark där  konjunkturen  varit  starkare  har
däremot arbetslösheten fortsatt att gå ned, men inte
tillräckligt kraftigt för att motverka de historiskt
höga arbetslöshetstalen  som noteras i de större EU-
länderna - Tyskland, Frankrike och Italien.
1.1.5 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet
Som framgår av diagram 3 har  Norden de senaste åren
varit en av de främsta tillväxtregionerna  i Europa.
Regeringen räknar också med att expansionen i Norden
fortsätter   genom   en   starkt   växande   inhemsk
efterfrågan   som   stimuleras   genom  en  stigande
sysselsättning  och  förbättrade  reallöner.  Norden
kommer även under de närmaste två åren att notera en
tillväxt som ligger en bra bit över genomsnittet för
EU-länderna. Detta bidrar till att  stärka uppgången
i den svenska konjunkturen.
De senaste fyra åren har BNP-tillväxten  i  Norden
exklusive  Sverige  legat på 4,1 % per år. Inklusive
Sverige uppgår den till  3,4  %  per  år.  I  EU har
tillväxten  under samma period stigit med 2,4 %  per
år.
Viktigt för svensk  del  är också hur produktionen i
Östersjöområdet - dvs. Norden  (exklusive  Norge och
Island),  Tyskland,  Ryssland, Polen och Baltikum  -
utvecklas. Under 1997 steg tillväxten i regionen med
omkring 2,5 % efter ett  svagt  1996.  Uppgången var
mycket tydlig i Baltikum där BNP-tillväxten  uppgick
till  9  %  i  Estland  och  till 6 % i Lettland och
Litauen.  I  Ryssland  blev tillväxten  positiv  för
första gången sedan införandet  av  marknadsekonomi,
och  i  Polen  steg  BNP  starkt under fjolåret  för
fjärde året i rad.


Diagram 3. Tillväxten i Norden och EU

Uppgången fortsätter under de kommande åren, enligt
regeringens   bedömning  i  vårbudgeten.   Betydande
osäkerheter finns visserligen i t.ex. bedömningen av
den  ryska  ekonomins   utveckling.  Men  regeringen
förutser   att   den   ekonomiska    aktiviteten   i
Östersjöregionen  stärks  och  blir  god även  efter
millennieskiftet.
Diagram 4. Tillväxten i Östersjöområdet
1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
På   grund  av  bl.a.  Asienkrisen  finns  betydande
osäkerheter  i  prognosen  över  den internationella
utvecklingen. De främsta osäkerheterna är:
Asienkrisens omfattning. Den mest akuta fasen av krisen verkar
vara  över,  men  fortfarande  finns  en  stor  risk  för  att
situationen  i  enskilda länder utvecklas till det  sämre.  En
ytterligare försämring skulle negativt påverka övriga länder i
regionen och sannolikt hela OECD-området.
Tillståndet i Japans finansiella sektor. Lyckas inte japanerna
hejda  den  pågående   krisen  i  banksektorn  och  återställa
förtroendet är risken stor  att problemen i ännu högre grad än
i dagsläget sprider sig till  den reala ekonomin, vilket i sin
tur   också   begränsar   de   övriga   asiatiska    ländernas
förutsättningar att lösa sina inhemska kriser.
Hur Asienkrisen påverkar hushållens och företagens framtidstro
och  förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Hittills  har
de  mätningar   som   gjorts   visat  på  relativt  begränsade
förändringar,  men oron och osäkerheten  på  finansmarknaderna
kan göra att företagen  i  högre  grad  väljer  att skrinlägga
investeringar   och   dra  ned  på  de  relativt  optimistiska
produktionsplaner som finns.  En anledning till att hushållens
förväntningar hittills inte påverkats  speciellt  mycket är de
kraftigt   stigande   aktiekurserna  i  framför  allt  Förenta
staterna och EU. En kraftig  nedgång  kan  dämpa den gynnsamma
utveckling av den inhemska efterfrågan som förutses  för  både
EU och Förenta staterna.
Asienkrisens  spridning till andra s.k. tillväxtekonomier  som
t.ex. Ryssland  och  länderna  i  Öst-  och  Centraleuropa och
Latinamerika. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kina
kan påverkas negativt av Asienkrisens förlopp.
Den amerikanska ekonomin. Om den avmattning som  förutses inte
är   tillräcklig   för   att   förhindra  en  överhettning  på
arbetsmarknaden   ökar   risken  för   stigande   priser   och
åtstramning av penningpolitiken.
1.1.7 Utvecklingen av svensk export
Trots Asienkrisen  ökade  den  svenska  exporten  av
varor   och   tjänster  i  fjol  med  hela  12,8  %.
Historiskt sett  är  det en mycket hög siffra och de
svenska företagen fortsatte  att  ta marknadsandelar
på  världsmarknaden.  Exporten  till EU,  vilken  är
svenska     exportörers     överlägset    viktigaste
avsättningsmarknad,  steg med  8  %.  Exporten  till
Sveriges närområde utanför  EU - Ryssland, Polen och
Baltikum  -  ökade mycket kraftigt,  även  om  dessa
länder  totalt   sett   fortfarande  är  mycket  små
marknader för den svenska  exporten.  Exporten  till
Asien   fortsatte   att   stiga  under  förra  året.
Sammanlagt svarar Asien (inklusive Mellanöstern) för
knappt  10  %  av  svensk  export.   De   fem   mest
krisdrabbade länderna svarar enbart för omkring 3  %
av  den totala svenska exporten, även om marknaderna
under  de senaste åren tillhört de mest snabbväxande
för svenska exportörer.


Tabell  2.  BNP-tillväxt  per region samt andel av svensk
export

Verkstads- och skogsprodukter tillhör de varugrupper
som sålde bäst utomlands förra  året.  Även exporten
av  läkemedel  steg starkt. I gruppen verkstadsvaror
urskiljer   sig  teleproduktindustrin,   med   bl.a.
företaget Ericsson,  som i fjol svarade för drygt en
tredjedel av totala varuexportökningen  i volym. Som
framgår av tabell 3 svarar teleprodukterna för drygt
12  %  av  den svenska exporten, vilket innebär  att
teleproduktindustrin  nu  är  en  större exportör än
bil- och övrig motorindustri.
Även om statistiken för första kvartalet 1998 visar
på  en  fortsatt  hygglig  exportutveckling   räknar
regeringen   med   att   exporten  i  år  mattas  av
väsentligt på grund av Asienkrisen  och  den svagare
internationella  tillväxten.  Asienkrisen  slår  mot
exporten  genom  dels att efterfrågan i krisområdena
och i övriga världen  sjunker, dels att konkurrensen
i  Asien  hårdnar  till följd  av  att  de  inhemska
tillverkarnas konkurrensläge  förbättrats  genom den
kraftiga   deprecieringen   av   ländernas  valutor.
Dessutom blir de asiatiska producenterna  i kraft av
deras bättre konkurrensförmåga en tuffare konkurrent
på den övriga världsmarknaden.
Exporttillväxten mer än halveras under 1998,  från
en  ökning  på  12,8  %  i  fjol  till  drygt  6  %.
Ökningstakten    av   världsmarknadstillväxten   för
svenska varor sjunker  från  9  till 6 %. I takt med
att  de  negativa  effekterna av Asienkrisen  avtar,
länderna i Asien återhämtar  sig  och  tillväxten  i
världsekonomin  stiger under åren 1999 och 2000 ökar
också den svenska exporten snabbare.
Tabell 3. Svensk export fördelad på varugrupper
Regeringen räknar  med att exporten stiger med 6,7 %
år  1999  och  7 % år 2000,  men  att  den  på  nytt
utvecklas   långsammare    under    år    2001   när
världskonjunkturen återigen försvagas.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1998
och 1999 och fram t.o.m. 2001
Den  svenska konjunkturen förbättrades starkt  under
senare delen av 1997. Den öppna arbetslösheten sjönk
kraftigt  på grund av ett högt deltagande i det s.k.
kunskapslyftet,   stigande   sysselsättning   i  den
privata    sektorn    och    att   den   tillfälliga
avgångsersättningen till personer  i  åldrarna 60-64
år ytterligare reducerade utbudet av arbetskraft. De
senaste  månadernas  statistik visar också  att  den
totala  sysselsättningen  börjat  stiga.  Det  ökade
antalet    nyanmälda     lediga     platser     till
arbetsförmedlingen    pekar    dessutom    mot   att
sysselsättningen fortsätter att stiga framöver.
Till   följd  av  Asienkrisens  effekter  på  den
internationella   konjunkturen   och   den   svenska
exporten räknar regeringen med att tillväxten  i  år
dämpas  en aning jämfört med den höga aktivitetsnivå
som noterades  i  slutet av 1997. BNP-tillväxten för
1998 blir ändå 3 %, räknat mellan årsgenomsnitten. I
takt med att de negativa  följderna  av  Asienkrisen
avtar och tillväxten i världsekonomin ökar  på  nytt
stiger  den  svenska  BNP med drygt 3 % per år under
1999 och 2000. En viktig förutsättning för prognosen
är att lönerna stiger i  enlighet  med  de avtal som
parterna på arbetsmarknaden slutit under våren, dvs.
en lönekostnadsökning inklusive löneglidning  på  ca
3 %  per  år.  En  avmattning  i världsekonomin året
efter  millennieskiftet  väntas  innebära  en  något
svagare svensk tillväxt under år 2001.
Till  skillnad  från  tidigare  blir  den   inhemska
efterfrågan  ekonomins  viktigaste  motor  under  de
närmaste  åren.  De  historiskt  sett  mycket   låga
räntorna,  god  lönsamhet och konkurrenskraft och en
hög produktionsökning gör att investeringarna stiger
relativt kraftigt,  efter en svag utveckling i fjol.
De senaste enkäterna visar också att t.ex. industrin
planerar   öka   sina  investeringar   i   betydande
omfattning   1998.   Samtidigt   stiger   hushållens
inkomster efter tre svaga  år,  vilket i kombination
med  den  stigande sysselsättningen  och  ett  stort
ersättningsbehov  av  kapitalvaror talar för att det
senaste  årets uppgång i  den  privata  konsumtionen
fortsätter.
Som framgår  av  diagram  5  är både hushållens och
företagens  optimism  om  den framtida  utvecklingen
fortsatt hög. Det intrycket  förstärks  också av den
statistiska    information   som   kommit   och   de
undersökningar  som   gjorts  efter  att  regeringen
avslutade sitt prognosarbete.  Konjunkturinstitutets
senaste   industri-  och tjänstebarometer  för  mars
1998     visar     t.ex.     att     order-      och
produktionstillväxten  håller  i  sig.  Dessutom  är
förväntningarna  om  utvecklingen under den närmaste
framtiden   påtagligt  starka,   inte   minst   inom
tjänstenäringarna.
Diagram  5.   De   svenska   hushållens   och  företagens
framtidstro
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens  prognos  är  baserad på den information
som  fanns  tillgänglig t.o.m.  den  8  april  1998.
Utskottet vill  understryka  att  beräkningarna  för
framför  allt åren 2000 och 2001 är en kalkyl av den
ekonomiska   utvecklingen  under  förutsättning  att
vissa antaganden är uppfyllda.
Det  viktigaste   antagandet   är   att   de  totala
genomsnittliga löneökningarna inklusive löneglidning
endast stiger med omkring 3 % per år under  perioden
fram till år 2001. Antagandet är baserat på de avtal
som  arbetsmarknadens parter slutit under våren  och
är 0,5  procentenheter  lägre för både 1999 och 2000
jämfört med den bedömning  som  regeringen  gjorde i
budgetpropositionen  i  höstas.  Ett annat avgörande
antagande  är  att  det  överskott i den  offentliga
sektorns    finanser    som   ligger    utöver    de
budgetpolitiska målen som  väntas  för åren 2000 och
2001 förs över till hushållssektorn.  Detta  innebär
att   hushållens  disponibla  inkomster  stiger  med
ytterligare  1,6  procentenheter  år  2000  och  1,4
procentenheter år 2001. Detta får stor betydelse för
bl.a.  bedömningen  av den privata konsumtionens och
hushållssparandets utveckling under de bägge åren.
I  tabellen  redovisas  övriga  förutsättningar  för
regeringens konjunkturprognos.
Tabell 4. Prognosförutsättningar 1997-2001
De viktigaste  skillnaderna  mot  den  bedömning som
regeringen gjorde i budgetpropositionen är:
Asienkrisen  gör  att  det  internationella  inflationstrycket
antas bli lägre. Inflationen i de 16 viktigaste  OECD-länderna
beräknas  i  år  bli  endast  1,7  %, mot förväntade 2,2  %  i
budgetpropositionen. Dessutom antas  att  inflationen  i  OECD
ligger   0,5   procentenheter   lägre  än  vad  som  antogs  i
budgetpropositionen under varje år fram till år 2001.
Den   lägre   inflationen   innebär   också    lägre   räntor.
Obligationsräntorna  i t.ex. både Tyskland och Sverige  väntas
sjunka i år. I budgetpropositionen  räknade  regeringen med en
uppgång under 1998. Den väntas nu i stället komma  1999 i takt
med   att  aktiviteten  i  den  europeiska  ekonomin  tilltar.
Ränteuppgången blir dock begränsad.
Riksbankens  reporänta antas vara oförändrad på nuvarande nivå
under hela prognosperioden,  på grund av den låga inflationen,
lägre  löneökningar  än  väntat,   god   tillväxt  och  starka
offentliga finanser. I budgetpropositionen  räknade regeringen
med en svagt stigande kortränta som en reaktion  på en höjning
av styrräntorna i EU under 1998. Fortfarande väntas  den tyska
centralbanken,  Bundesbank,  höja  sin  styrränta  något under
1998.  Dessutom  antas  att  den nya europeiska centralbanken,
ECB, under 1999 justerar upp styrräntan  i EMU-området för att
undvika  ett  ökat  inflationstryck  i samband  med  en  högre
tillväxt och stigande konsumtion i EMU-länderna.
Den svenska kronan bedöms bli något starkare  1998  och  något
svagare    under    åren    1999    och   2000   jämfört   med
budgetpropositionen.  Det  s.k. TCW-index  som  mäter  kronans
värde beräknas vara 120,2 i  genomsnitt under 1998. Den 12 maj
1998 noterades TCW-index på valutamarknaden till omkring 116,9
(ju högre värde desto svagare krona).
Tabell 5. Nyckeltal

Den   internationella   prispress   som   följt   på
Asienkrisen  gör  att  regeringen  nu  räknar med en
fortsatt  mycket  låg  inflation  under  de kommande
åren. Låga hyreshöjningar, låga löneökningar och den
sänkning    av    tobaksskatten   som   föreslås   i
vårpropositionen är  ytterligare  några faktorer som
håller   inflationstrycket   nere.   I   år   väntas
konsumentprisindex  stiga  med  endast drygt  0,5 %,
uttryckt som förändringen mellan  december  1998 mot
december  1997.  Det är 1 procentenhet lägre än  den
bedömning som gjordes  i budgetpropositionen. Räknat
som årsgenomsnitt stiger inflationen i år med 0,9 %.
Om  prognosen  visar  sig  riktig  innebär  det  att
inflationen  för  tredje  året   i  rad  understiger
Riksbankens inflationsmål. Målet är  definierat  som
en  ökning i konsumentprisindex (KPI) på 2 % med ett
s.k.  toleransintervall  på  ± 1 procentenhet. Under
1999    förväntas   inflationen   öka    till    ett
årsgenomsnitt  på  1,2 %,  bl.a. till följd av något
stigande  räntor.  Från  år 2000  och  framåt  antas
inflationen ligga i nivå med inflationsmålet.
1.2.3 Försörjningsbalansen
Sett i ett historiskt perspektiv beräknas tillväxten
bli hög under prognosperioden  1998-2001. Regeringen
räknar med att  BNP stiger  med  i  genomsnitt drygt
3 %  per  år.  I år blir tillväxten 3 %,  vilket  är
endast någon tiondel lägre än vad regeringen räknade
med i budgetpropositionen.  Under  1999  stiger  den
till 3,1 % för att öka till 3,4 % år 2000. Prognosen
för  år  2000  är  en  uppjustering av bedömningen i
budgetpropositionen med 0,6 procentenheter. Under år
2001 förväntar sig regeringen  en  avmattning  i den
internationella  konjunkturen,  vilket  minskar  den
svenska tillväxten till 2,6 %.
Sammantaget   innebär   detta   att  den  svenska
tillväxten under perioden kommer att  ligga  en  bra
bit  över  den genomsnittliga tillväxt som förväntas
för både EU  och länderna i OECD-området. Mot slutet
av perioden, under  2000  och  2001, väntas Sveriges
tillväxt   t.o.m.   ligga  över  den  genomsnittliga
tillväxten i våra snabbväxande grannländer i Norden,
enligt regeringens bedömning.
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1997-2001


De  olika delarna av försörjningsbalansen  utvecklar
sig enligt regeringen på följande sätt:
Som  framgår  av  diagram  6  blir  den  inhemska  efterfrågan
drivkraften i den  svenska  tillväxten under de kommande åren.
Det är ett märkbart trendskifte  jämfört  med de senaste årens
tudelade utveckling, då exporten varit motorn  och  den totala
efterfrågan   inom  landet  varit  svag.  Stigande  disponibla
inkomster i hushållssektorn,  en  stigande  sysselsättning, en
ökad  optimism  bland  hushållen  om  den framtida  ekonomiska
utvecklingen och ett uppdämt utbytesbehov  av kapitalvaror gör
att den privata konsumtionen stiger med 2-2,5  %  per år under
hela  prognosperioden. Det är ungefär en lika kraftig  uppgång
som den  som  kom vid mitten av 1980-talet efter avregleringen
av kreditmarknaden.  Till  skillnad  från  då förväntas nu att
konsumtionsökningen  till största delen finansieras  genom  en
löpande inkomstförbättring.  Sparkvoten väntas, i motsats till
utvecklingen under 1980-talet,  stiga  under  prognosperioden.
Efter   ett  svagt  1997  räknar  regeringen  också  med   att
investeringarna  ökar  relativt  starkt de närmaste åren, till
följd av den låga räntenivån, hög  förväntad  tillväxt, en god
lönsamhet  och  en  fortsatt  hygglig  konkurrenskraft  i  det
svenska näringslivet.
Diagram 6. Bidragen till BNP-tillväxten
Procentenheter
Som  också  framgår av diagram 6 kommer nettoexportens  bidrag
till den ekonomiska  tillväxten  att minska, bl.a. på grund av
en  lägre världsmarknadstillväxt men  också  beroende  på  att
kronan  väntas bli starkare. Exporten och importen bedöms växa
i ungefär  samma  takt  åren  1998-2001.  Eftersom exporten är
betydligt  större  än importen innebär det att  överskottet  i
handelsbalansen ökar  kraftigt  under  perioden. Det betyder i
sin tur att bytesbalansöverskottet också stiger, från 2,7 % av
BNP år 1997 till drygt 4 % av BNP år 2001.
Efter  fyra  år  av  minskningar ökar på nytt  den  offentliga
konsumtionen. Den kommunala  konsumtionen  väntas  stiga med i
genomsnitt  0,9 %  per  år  under prognosperioden, bl.a.  till
följd av de nu aviserade och tidigare beslutade höjningarna av
statsbidraget till kommunerna.
1.2.4 Arbetsmarknaden
Läget på arbetsmarknaden  förbättrades  under  andra
halvan  av 1997. Trots det minskade sysselsättningen
mätt som  årsgenomsnitt  med omkring 1 % under 1997.
Arbetslösheten sjönk under  loppet  av  året med 1,5
procentenheter,  mest till följd av att det  utökade
antalet   utbildningsplatser   och   en   tillfällig
avgångsersättning  till personer i åldrarna 60-64 år
minskade utbudet av  arbetskraft, men också på grund
av en ökad sysselsättning i den privata sektorn.
Diagram 7. Sysselsättningen 1995 till april 1998
Som  framgår  av  diagram   7   visar   de   senaste
uppgifterna    från    Statistiska    cen-tralbyråns
arbetskraftsundersökning,  AKU, att sysselsättningen
ökat  relativt  starkt  under inledningen  av  1998.
Flera    faktorer    talar    dessutom    för    att
sysselsättningen  fortsätter  att   stiga  framöver.
Motorn  i  konjunkturuppgången väntas i  allt  högre
grad  vara den  inhemska  efterfrågan.  Det  innebär
sannolikt      att      uppgången      blir      mer
sysselsättningsintensiv   än   tidigare.  Vidare  är
medelarbetstiden hög och övertidsarbetet  omfattande
redan  i  utgångsläget, vilket tyder på att utrymmet
för att höja  produktionen genom att öka arbetstiden
för  befintlig  personal   är   relativt  begränsat.
Antalet     nyanmälda     lediga    platser     till
arbetsförmedlingarna har sedan mitten av 1997 stigit
relativt  kraftigt.  Erfarenhetsmässigt  brukar  det
betyda  en  stigande  sysselsättning   om   sex-tolv
månader.
Givet den bild av konjunkturen som skisseras  stiger
sysselsättningen  med  1 %  i  år,  för  att öka med
ytterligare  1,5  %  under  1999, enligt regeringens
bedömning.  Under  åren  2000  och  2001  fortsätter
sysselsättningen  att  öka med i genomsnitt  omkring
1,5  %  per år. De största  riskerna  för  en  sämre
utvecklingen  är bl.a. att löneökningarna stiger mer
än de antagna 3  %  per  år. Dessutom finns det risk
för  att uppgången i sysselsättningen  begränsas  av
brister  på vissa typer av arbetskraft. Redan nu kan
en   viss   ökning    av    bristtalen    spåras   i
Arbetsmarknadsstyrelsens        rapporter        och
Konjunkturinstitutets  barometrar. Dessutom finns en
tendens  att  nyanmälda  lediga   platser  i  större
utsträckning än tidigare inte besätts.
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden
Den  stigande sysselsättningen, i kombination  med
att antalet  utbildningsplatser  inom  högskolan och
inom    ramen    för   bl.a.   kunskapslyftet   ökar
ytterligare, gör att  regeringen  räknar med att den
öppna arbetslösheten i slutet av år  2000 faller ned
till det uppsatta målet 4 %. För att prognosen skall
nås  krävs  att tillväxten är hög och löneökningarna
låga.
Tabell 8. Sysselsättningen i olika branscher 1997-2001
Liksom    tidigare     under    1990-talet    kommer
sysselsättningstillväxten  under prognosperioden att
till stor del ske inom den privata  sektorn,  och då
särskilt   den   privata   tjänstesektorn.   Av  den
beräknade  ökningen  på  222  000  personer under de
kommande fyra åren är omkring 185 000  i den privata
sektorn  medan resterande 37 000 är nya jobb  i  den
offentliga  sektorn,  framför allt i kommunerna till
följd   av  bl.a.  de  höjda   statsbidragen.   Även
industrin   förväntas  nyanställa  i  takt  med  att
produktionen stiger.
1.2.5 De offentliga finanserna
Den  offentliga  sektorns  finanser  fortsätter  att
förbättras  snabbare  än  väntat. Underskottet i det
finansiella sparandet uppgick  under  1997  till  19
miljarder   kr   eller   1,1   %   av   BNP  (enligt
nationalräkenskapernas beräkningsregler).  Det är 14
miljarder eller 0,8 % av BNP bättre än den bedömning
som  regeringen gjorde i budgetpropositionen.  I  år
väntas  den  offentliga  sektorn ge ett överskott på
1,6 % av BNP, av vilka 0,8  procentenheter  beror på
att   AP-fondens   innehav  av  svenska  fastigheter
bolagiseras. Nästa år  beräknas överskottet till 0,8
% av BNP. Givet att regeringens  ekonomiska scenario
för  åren  2000  och  2001 slår in blir  överskotten
dessa år en bra bit högre än vad som krävs enligt de
budgetpolitiska målen om  ett  överskott  år 2000 på
1,5   %   av   BNP   och   2,0 %   av  BNP  över  en
konjunkturcykel fr.o.m. år 2001. Detta överskjutande
överskott  hanteras  i regeringens kalkyler  som  en
överföring till hushållssektorn.
Diagram 8. Den offentliga sektorns finanser
Överskotten  i kombination  med  utförsäljningen  av
statliga  aktieinnehav   innebär   att  statsskulden
amorteras.  Den  konsoliderade  offentliga  sektorns
bruttoskuld,  definierad  enligt EMU-kraven,  väntas
sjunka  från 76,2 % av BNP i  slutet  av  1997  till
knappt 63 % av BNP i slutet av år 2001.
1.2.6 De offentliga finansernas konjunkturkänslighet
Som framgår av tabell 9 har Sverige enligt både OECD
och  EG-kommissionen   de   mest  konjunkturkänsliga
finanserna i EU-området. För  att  undersöka  hur de
offentliga  finanserna utvecklas om tillväxten under
de kommande åren  blir  svagare  än  vad  regeringen
räknar  med  i  vårpropositionen  presenteras i  ett
appendix  till  bilaga  1  två räkneexempel.  I  det
första   exempelet   antas  att  t.ex.   Asienkrisen
förvärras och att nedgången  i  världsekonomin  blir
mer  tydlig. Den svenska BNP-tillväxten antas då bli
1 procentenhet  lägre  år  1999 och 2 procentenheter
lägre år 2000 jämfört med regeringens prognos (nivån
på BNP är 3 % lägre år 2001  jämfört med regeringens
grundprognos).   Givet   vissa   antaganden   (t.ex.
oförändrade  skatte- och utgiftsregler,  balanserade
kommunala   finanser   och   en   inflation   enligt
inflationsmålet)  blir  resultatet  att  den svagare
tillväxten  och  den därigenom sämre arbetsmarknaden
minskar den offentliga sektorns finansiella sparande
i  procent av BNP år  2001  med  1,7  procentenheter
jämfört med regeringens prognos. Det motsvarar drygt
hälften av skillnaden i BNP-nivå.
Tabell 9. Tillväxtkänsligheten i de offentliga finanserna
I det  andra exemplet antas att löneökningarna under
perioden  1998-2000  blir 1 procentenhet högre varje
år jämfört med vad regeringen  antagit.  Det gör att
BNP  år  2001  är 1,8 % lägre, sysselsättningen  2,3
procentenheter lägre  och  den  öppna arbetslösheten
1,5 procentenheter högre. Effekten  på de offentliga
finanserna blir att det finansiella sparandet är 0,8
procentenheter  lägre  år  2001,  vilket   motsvarar
knappt hälften av förändringen i BNP:s nivå.
Osäkerheten i den här typen av kalkyler är  mycket
stor  och  resultatet  beror  till stor del på vilka
antaganden  som  görs.  Regeringen   gör   dock  den
bedömningen  att  de  svenska  offentliga finanserna
inte är fullt så konjunkturkänsliga  som  OECD:s och
EU:s  beräkningar  visar. Enligt regeringens  kalkyl
förändras de offentliga  finanserna med runt hälften
av en BNP-förändring, medan känsligheten enligt OECD
och EU skulle ligga på 70 respektive 90 %.
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och
partimotionernas konjunkturbedömningar
Effekter av Asienkrisen
I  motion  Fi17 (m) kritiseras  regeringen  för  att
underskatta  Asienkrisens  effekter  på  den svenska
ekonomin. Svensk exportindustri har ungefär  dubbelt
så stor exponering på Asien som exportindustrin i EU
i övrigt. Ändå gör regeringen bedömningen att krisen
bara  skall  upplevas  som  en  lätt  förkylning för
svensk   exportindustri  under  1998  och  att   ett
uppsving skall ske redan 1999, skriver motionärerna.
I motion Fi19  (fp) påpekas att industriländerna via
de  lägre  räntorna   hittills  enbart  upplevt  den
positiva sidan av krisen.  De  negativa  effekterna,
som  t.ex.  bortfall  av  exportmarknader  och  ökad
konkurrens från de asiatiska länderna till följd  av
deprecieringen  av deras valutor, har ännu inte fått
genomslag. Detta  gör  att  det finns en tendens att
underskatta  Asienkrisens återverkningar.  I  motion
Fi18  (c)  framhålls   att  ytterligare  finansiella
problem  i  Asien och sviktande  aktiebörser  är  de
största farorna  för  att  tillväxten både i Sverige
och internationellt blir svagare  än  vad regeringen
räknar med.
Som  utskottet  tidigare  redovisat  i betänkandet
tyder   det   mesta   på   att  den  internationella
konjunkturen fortsätter att  utvecklas  relativt väl
under de kommande åren, även om Asienkrisen  gör att
tillväxten  och ökningen av handeln i världsekonomin
mattas av under  det  närmaste  året. De som hårdast
känner  av Asienkrisens negativa effekter  är  Japan
och  övriga   länder   i   regionen.   I  Europa  är
konjunkturen på väg upp, vilket även bekräftas av de
senaste månadernas statistikskörd. I t.ex.  Tyskland
steg  BNP kraftigt under första kvartalet i år.  Den
ekonomiska  statistiken  i Förenta staterna visar på
en fortsatt mycket god tillväxt  i  den  amerikanska
ekonomin   under   inledningen   av  1998.  Dessutom
expanderar den inhemska efterfrågan  i våra nordiska
grannländer  mycket starkt, vilket bidrar  till  att
stärka uppgången i den svenska konjunkturen.
Samtidigt kan  man konstatera att Asienkrisen utgör
en  stor  osäkerhet  i  prognoserna  över  både  den
internationella   och   svenska   utvecklingen.   De
avgörande frågorna är hur krisen utvecklas och vilka
reala  effekter  på världs-ekonomin Asienkrisen till
slut får.
Om krisen förvärras genom att t.ex. den finansiella
oron i Japan tar ny  fart  eller  att  den kinesiska
ekonomin försvagas kraftigt leder det sannolikt till
att  aktiviteten  i  världsekonomin och därmed  även
Sverige blir lägre än  de  bedömningar  som nu görs.
Utskottet  noterar  också  att  oron  på aktie-  och
valutamarknaderna  i  flera  asiatiska  länder  ökat
under senvåren 1998, bl.a. på grund av den politiska
och  sociala  oron  i  Indonesien. Enligt utskottets
mening  finns  det  anledning  att  noga  följa  den
asiatiska utvecklingen,  även  om  det mesta just nu
tyder  på att de negativa effekterna  på  t.ex.  den
europeiska ekonomin blir relativt begränsade.
När det  gäller  den  totala  svenska  exporten har
effekterna  av  Asienkrisen hittills varit  relativt
små. Under det första  kvartalet  i  år  utvecklades
exporten   överraskande   bra,   enligt  Statistiska
centralbyråns    utrikeshandelsstatistik.      Detta
intryck  förstärks  också  av  Konjunkturinstitutets
senaste    barometer    för    mars    1998,     där
exportorderingången  betecknas  som oförändrat stark
under  inledningen av året. Dessutom  är  företagens
förväntningar  för  andra  kvartalet  1998 utpräglat
optimistiska,   både  vad  gäller  orderingång   och
produktionstillväxt.  En genomgång av storföretagens
kvartalsrapporter för första  kvartalet  i  år visar
även  den  på  en  oväntat  stark orderingång. Många
företag har kompenserat den avtagande  försäljningen
i  Asien  med  en kraftig ordertillströmningen  från
framför allt Europa.
Utskottet vill  också  erinra  om  att regeringen i
vårpropositionen   räknar   med  att  tillväxten   i
exporten av varor och tjänster  halveras  under 1998
jämfört  med  1997 till följd av Asienkrisen,   från
12,8 % år 1997 till 6,3 % år 1998.
Kronkursens utveckling
I motion Fi17 (m)  tycker  motionärerna  att  det är
orimligt att regeringen i sin prognos räknar med  en
svagare  krona  under  1998  och  1999  jämfört  med
dagsläget,    givet    de    stora   överskotten   i
bytesbalansen och den låga inflationen.
Utskottet    vill    påminna   om   att    flertalet
marknadsbedömare  för  bara   några   månader  sedan
räknade med att den svenska valutan skulle försvagas
kraftigt. Kronan skulle "eurofieras" i  samband  med
introduktionen  av  euron  den 1 januari 1999, och i
den omställningen skulle kronans  värde  sjunka. Vad
som  hänt sedan dess är att kronan fram till  mitten
av maj  1998  tvärtom har stärkts på valutamarknaden
med omkring 4 %,  räknat  mot  det s.k. TCW-indexet.
Detta visar enligt utskottet på hur svårt det är att
göra  valutakursprognoser, speciellt  gäller  det  i
dagens avreglerade kapital- och valutamarknader.
Beräkningar  som  gjorts av Riksbanken tyder på att
kronans kurs långsiktigt  borde vara betydligt högre
än  vad  som varit fallet under  t.ex.  det  senaste
året. Samtidigt  visar andra beräkningar att kronans
"rätta" kurs ligger  kring  dagens nivå eller t.o.m.
lägre. Detta talar enligt utskottets  mening för att
man bör inta en försiktig hållning när  man bedömmer
kronans framtida utveckling.
Däremot  vill  utskottet  framhålla att om  kronan
under  de närmaste åren blir betydligt  starkare  än
vad regeringen  kalkylerar  med  leder  det  till en
försämring  av  den  svenska  konkurrenskraften. Det
innebär  i  sin  tur  att BNP-tillväxten,  exporten,
sysselsättningen och arbetslösheten  utvecklas sämre
än den bedömning som görs i vårpropositionen.  I det
fallet   kommer   sannolikt  också  det  redan  låga
inflationstrycket i  ekonomin  att  bli  ännu lägre,
vilket    torde   aktualisera   en   anpassning   av
penningpolitiken.
Prognoserna 1999-2001
I motionerna  Fi17  (m),  Fi19  (fp), Fi20 (v), Fi21
(mp) och Fi22 (kd) riktas kritik mot att regeringens
prognoser  för  åren  1999-2001  bygger  på  alltför
optimistiska antaganden. I motion  Fi17 (m) beskrivs
den medelfristiga kalkylen som en ren  glädjekalkyl.
Kalkylen bygger på en rad antaganden som var för sig
är  osäkra  och  som  knappast  kommer  att  slå  in
tillsammans. T.ex. antas att lönebildningen fungerar
bättre än i dag. Löneglidningen förväntas bli  lägre
än tidigare och ökningen i de totala lönekostnaderna
begränsas  till  3 %  per  år,  trots  att den öppna
arbetslösheten väntas sjunka med 4,4 % år  2000. Det
är  inte  rimligt  att anta att löneglidningen  inte
ökar om den öppna arbetslösheten  sjunker så mycket,
skriver motionärerna. I motion Fi21  (mp)  betecknas
regeringens  prognos  om en varaktig och mycket  hög
tillväxt  som  orealistisk.   Ett   problem  är  att
tillväxten      framöver      antas      bli     mer
sysselsättningsintensiv  än den varit tidigare.  Ett
annat är att arbetskraftsutbudet  bedöms stagnera på
ungefär 1997 års nivå, trots stigande  tillväxt  och
minskad  arbetslöshet.  I motion Fi19 (fp) framhålls
att det är troligt att konjunkturen  mattas  av åren
1999   och  2000.  Regeringen  antar  i  stället  en
alldeles  extra  kraftig  uppgång  i  den ekonomiska
aktiviteten  år  2000,  just  det  år då regeringens
arbetslöshetsmål skall uppfyllas. I  motion Fi20 (v)
framhålls  att  de  närmaste  årens  höga offentliga
sparande gör att regeringens ljusa tillväxtbedömning
inte är realistisk.
Utskottet  vill understrycka att de bedömningar  som
görs för åren 2000-2001 inte är en regelrätt prognos
utan en kalkyl  som  beskriver  en  möjlig ekonomisk
utveckling    givet   vissa   förutsättningar    och
antaganden.  Ett   viktigt  antagande  som  påverkar
kalkylens resultat är  att  lönebildningen  fungerar
väl  och att de totala genomsnittliga löneökningarna
inklusive löneglidning begränsas till ca 3 % per år.
Ett annat  är  att  den internationella konjunkturen
utvecklas hyggligt och att effekterna av Asienkrisen
begränsas.  Vidare  antas   att   överskottet  i  de
offentliga   finanserna  utöver  de  budgetpolitiska
målen för 2000  och  2001  förs  över till hushållen
genom en ökning av hushållens disponibla inkomster.
När det gäller antagandet om årliga löneökningar på
3 % är det baserat på de avtal som  arbetsmarknadens
parter slutit under våren 1998. Avtalen är som regel
treåriga  och  innefattar de totala lönekostnaderna,
inklusive   löneglidning.    På   de   områden   som
löneglidningen speciellt beräknats  anges  den  till
0-0,8 % per år. Historiskt sett är det en mycket låg
löneglidning, åtminstone vad gäller industrisektorn.
Hur  stor  löneglidningen  i slutändan blir är svårt
att  prognostisera,  men  enligt  utskottets  mening
finns  det  vissa  faktorer som  tyder  på  att  den
framöver kan bli lägre än tidigare. I de nya avtalen
fördelas en större del  av  löneökningarna  på lokal
nivå  jämfört  med  tidigare avtal, vilket kan verka
hämmande på löneglidningen.  En annan faktor som kan
verka återhållande är den starka  prispress  som för
närvarande     finns    såväl    i    Sverige    som
internationellt.
Utskottet har också  under  tidigare  behandling av
lönebildningen    (se   t.ex.   bet.   1997/98:FiU1)
framhållit att det  finns  ett  flertal faktorer som
talar för en entydig nedväxling av löneökningstakten
i den svenska ekonomin under de kommande åren. T.ex.
har   relativt   stora   förändringar   gjorts    av
förhandlingsordningen   inom   vissa  avtalsområden.
Inflationsförväntningar hos arbetsmarknadens aktörer
har sjunkit högst betydligt under  de  senaste åren,
vilket  talar  för lägre nominella löneökningar.  De
lägre inflationsförväntningarna  indikerar i sin tur
ett   ökat   förtroende  för  penningpolitiken   och
inflationsmålet.   Dessutom   är  medvetenheten  hos
arbetsmarknadens  parter nu större  än  tidigare  om
vikten av en lönebildning som understöder tillväxten
och sysselsättningen i den svenska ekonomin.
Utskottet   vill   i   övrigt    framhålla    att
förutsättningarna  för en ganska hög svensk tillväxt
under  de kommande åren  är  goda.  Inflationen  och
räntorna är låga. De offentliga finanserna börjar nu
visa  på   överskott,   och   både   företagens  och
hushållens    förtroende    för    den    ekonomiska
utvecklingen  är  relativt  stort.  Sysselsättningen
stiger  och  hushållens  disponibla  inkomster  ökar
efter flera år av svag utveckling.
Med  anledning  av  vad  som  ovan anförts  avstyrks
motion Fi21 (mp) avseende yrkandena 5 och 6.
1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken
Förutsatt att den s.k. Asienkrisen inte förvärras är
den svenska ekonomin enligt utskottets mening på väg
in i en gynnsam period av relativt  hög  och  stabil
tillväxt.   Den  offentliga  sektorns  finanser  har
sanerats och fr.o.m. 1998 går Sverige från att under
större   delen    av   1990-talet   ha   varit   ett
underskottsland till att bli ett överskottsland.
Inflationen har sjunkit  till en varaktigt låg nivå
och    räntorna   är   historiskt    låga.    Svensk
exportindustri   är   mycket  konkurrenskraftig  och
bytesbalansen visar på växande överskott. Företagens
och  hushållens  förtroende   för   den   ekonomiska
utvecklingen   har   stärkts.  Den  starka  exporten
kompletteras  nu  med  en  stigande  efterfrågan  på
hemmamarknaden. Sedan mitten av 1997 märks en tydlig
höjning av aktiviteten i  den  svenska  ekonomin och
den tidigare negativa trenden på arbetsmarknaden har
brutits.
Om lönekostnaderna ökar i enlighet med de avtal som
slutits  på arbetsmarknaden under våren 1998  kommer
den svenska  tillväxten  under  de kommande åren att
ligga över det förväntade genomsnittet  för länderna
i  OECD-området  och länderna i EU. Sysselsättningen
stiger  och utsikterna  är  goda  att  målet  om  en
halvering  av  den öppna arbetslösheten till 4 % nås
före utgången av år 2000.
Målet om att de  offentliga finanserna skall vara i
balans 1998 och visa  överskott  under  de  kommande
åren kommer av allt att döma att överträffas med god
marginal. De allt starkare offentliga finanserna och
den   stigande   tillväxten   skapar   utrymme   för
ytterligare  åtgärder  inom  speciellt  prioriterade
områden  samt  åtgärder för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten.  De  nya  satsningar  som
föreslås  inriktas  bl.a.  på  förbättringar  i  den
offentliga  sektorns kärnverksamhet - skolan, vården
och  omsorgen.   Vidare   förbättras  villkoren  för
pensionärerna och biståndet  höjs. Dessutom föreslås
särskilda insatser inom sex viktiga  områden för den
framtida   tillväxten   och  sysselsättningen.   Det
handlar  bl.a.  om  ytterligare   förstärkningar  av
regeringens stora utbildningssatsning,  åtgärder för
att  befästa  Sveriges  position som en ledande  IT-
nation,  utökade  resurser   inom  området  Hållbara
Sverige     och     ytterligare    satsningar     på
entreprenörskap och nyföretagande  genom skatte- och
regelförändringar.  Vidare  föreslås  ett   treårigt
program  för utvecklingssamarbetet med Central-  och
Östeuropa  och  ytterligare  resurser för insatser i
Östersjöregionen och slutligen  avsätts resurser för
att minska segregationen och öka  integrationen inom
det svenska samhället.
Den höga tillväxten och de starka  statsfinanserna
gör det också möjligt att amortera på den statsskuld
som  byggdes upp under första hälften av 1990-talet.
Därigenom  minskas bördorna på kommande generationer
samtidigt  som   möjligheterna   att  möta  kommande
konjunktursvängningar  förbättras.   Dessutom   ökar
handlingsutrymmet  att nå slutmålet om att återskapa
full sysselsättning,  efter  det  att  etappmålet en
halvering av den öppna arbetslösheten till  år  2000
uppnåtts.
Finansutskottets ställningstagande till Moderata
samlingspartiets förslag
I  Moderata  samlingspartiets  motion Fi17 framhålls
att välfärdens och den offentliga sektorns förnyelse
till  stora  delar  handlar  om att  prioritera  och
koncentrera   det   offentligas  uppdrag   till   de
kärnverksamheter som är viktigast - vård, omsorg och
skola.  I  dag betalar  svenskarna  världens  högsta
skatter, men får inte världens bästa välfärd och har
inte heller  världens bästa levnadsstandard. På kort
sikt är det uppenbart  att  de rersurser som finns i
den offentliga sektorn är fullt tillräckliga för att
väl  utföra  kärnuppgifterna.  Vad   som   krävs  är
politiker som förmår prioritera och se till  att  de
resurser  som  finns  utnyttjas  effektivt,  skriver
motionärerna.  Reformeringen  och  förnyelsen  måste
enligt  motionen  inledas  nu  annars  uppstår stora
problem  i  framtiden när kraven på vård och  omsorg
växer av demografiska skäl. Vidare framhålls att den
viktigaste  sociala   trygghetsreformen   under   de
kommande   åren  är  sänkta  skatter  för  låg-  och
medelsinkomsttagare.  Det  stigande bidragsberoendet
till  följd  av regeringens högskattepolitik   måste
brytas.
Motionärerna är kritiska till det långsiktiga målet
om ett överskott  i  de offentliga finanserna på 2 %
över   en  konjunkturcykel.   Istället   borde   det
långsiktiga   målet  vara  balans  i  de  offentliga
finanserna över  konjunkturcykeln. Det ökar utrymmet
för privat sparande  i  ekonomin.  På medellång sikt
bör   målet  enligt  motionärerna   vara   att   den
offentliga  bruttoskulden  sjunkit  till 60 % av BNP
senast  år  2002.  För  att  bl.a uppnå det  bör  de
offentliga  finanserna  visa överskott  de  närmaste
åren, enligt motionen.
Utskottet  anser  att  det  är  skolan,  vården  och
omsorgen, som skall sättas främst  inom  kommunernas
och  landstingens  verksamhet. Det är och har  varit
ledstjärnan   i  den  ekonomiska   politiken   sedan
regeringen tillträdde  hösten  1994.  När regeringen
hösten  1994  inledde  arbetet  att  sanera   svensk
ekonomi   och   de  offentliga  finanserna  var  den
grundläggande principen  att  verksamheter skulle gå
före  transfereringar. Statsbidragen  till  kommuner
och landsting  undantogs  från besparingar trots att
nästan  alla  andra  budgetområden   fick  vidkännas
omfattande besparingskrav. Trots detta  har kommuner
och  landsting  under  de  senaste åren utsatts  för
svåra ekonomiska påfrestningar  genom  den  tidigare
svaga ekonomiska utvecklingen.
I det här sammanhanget skall man enligt utskottets
mening   ta   hänsyn   till  att  alternativet  till
saneringen av de offentliga  finanserna  hade  varit
snabbt   växande   räntekostnader  på  statsskulden,
kostnader som efter  hand  hade trängt undan viktiga
både statliga och kommunala resurser till välfärden.
Genom de senaste årens omfattande  sanering  av  de
offentliga finanserna har det frigjorts resurser som
satsats  på  att  förbättra  kvaliteten inom skolan,
sjukvården  och  omsorgen  om  barn   och  gamla.  I
vårpropositionen   föreslås   att   ytterligare    4
miljarder   kronor   tillförs   området   ovanpå  de
satsningar   som   redan  gjorts.  Därmed   tillförs
kommuner och landsting  72  miljarder  kronor  extra
under  perioden  1997-2001,  dvs. 4 miljarder kronor
1997, 12 miljarder kronor 1998,  16 miljarder kronor
1999,  20  miljarder  kronor 2000 och  20  miljarder
kronor 2001 jämfört med  1996.  Vid  sidan  av detta
vidtas  andra  åtgärder för att öka kvaliteten  inom
t.ex. skolan.
Till följd av den  demografiska  utvecklingen  med
allt fler äldre i befolkningen fortsätter behoven av
kommunal  verksamhet att öka efter sekelskiftet. Det
ställer stora  krav  på en hög tillväxt och en stark
offentlig  sektor med starka  och  sunda  offentliga
finanser. Men  det  är  också  nödvändigt  att  även
fortsättningsvis    åstadkomma   ett   allt   bättre
utnyttjande  av de resurser  som  redan  finns.  Den
pågående omdaningen  och  effektiviseringen  av  den
kommunala   verksamheten  måste  fortsätta  även  om
statsbidragen till kommunerna ökar.
I detta sammanhang vill utskottet peka på de mycket
långtgående återverkningar  som  de skattesänkningar
som föreslås i motion Fi17 (m) får. Skattesänkningar
av  detta  format  innebär brutala nedskärningar  av
viktig och angelägen  verksamhet.  Dessutom  får  de
helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser.
Det  finns  enligt utskottets mening här anledning
att  redovisa  vad   som   innefattas   i  begreppet
offentlig sektor. Ett vanligt mått är de  offentliga
utgifternas  andel  av  BNP.  Denna s.k. utgiftskvot
nådde 1993 en rekordnivå på 73  %  av  BNP. För 1998
beräknas kvoten uppgå till 61 % av BNP och  väntas i
vårpropositionen  sjunka  ytterligare  till 56 %  år
2001.   Sverige   ligger   en   bra   bit  över  den
genomsnittliga utgiftskvoten i EU-länderna  på  nära
50  %,  men jämförelsen haltar eftersom merparten av
de offentliga  bidragen  i  Sverige beskattas vilket
förstorar de offentliga utgifterna.  Dessutom är det
ofta så att utgiftskvoten är hög i de länder som har
ett   generellt  välfärdssystem,  t.ex.  de   övriga
nordiska länderna. Den största andelen av utgifterna
utgörs    emellertid    av    transfereringar    och
ränteutgifter.    Ser   man   till   den   renodlade
verksamheten  utgör   den   offentliga  konsumtionen
enbart 25-30 % av BNP.
Enligt utskottets uppfattning  kommer neddragningar
av den storlek som Moderata samlingspartiets  motion
förutsätter att leda till mycket stora skador på den
generella  välfärden.  Dessutom kan skattesänkningar
av  den  omfattningen  även   leda   till  instabila
statsfinanser   med   negativa   effekter  på   både
företagsklimatet  och  den  ekonomiska   tillväxten.
Effekterna    av    den    snabba   försämringen   i
statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet  vill  erinra  om  att   regeringen   i
vårpropositionen     framhåller     att     framtida
skattesänkningar är möjliga, men det endast om vissa
villkor  uppfylls.  Generella  skattesänkningar  får
inte genomföras innan en tillfredsställande kvalitet
har säkerställts inom skolan, vården  och  omsorgen.
Skattesänkningar    får   inte   finansieras   genom
skuldsättning  och  de   måste   utformas   på   ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Med anledning av vad som anförts i motion Fi17 (m)
om  överskott  i  den  offentliga  sektorns finanser
återkommer  utskottet under behandlingen  av  motion
Fi20 (v).
I motion Fi17  (m)  framförs  också  kritik mot att
regeringen  saknar  en  politik som tar itu  med  de
grundläggande strukturproblem  som  gör  att Sverige
rasar  i  välfärdsligan och att sysselsättningen  är
svag. Enligt  motionen beror de ekonomiska problemen
framför   allt   på    bristande    konkurrenskraft.
Förutsättningarna  för  tillväxt och företagande  är
bättre i våra viktigaste  konkurrentländer. Bördorna
på företagsamheten är många  och  stora.  Det  måste
skapas  tillräckligt  goda  villkor  för ett växande
näringsliv.   Sverige  behöver  en  företagsamhetens
revolution. Det kräver enligt motionärerna bl.a. att
skatterna på arbete och företag sänks, att särskilda
skattelättnader riktade mot hushållstjänster införs,
att   arbetsrätten    och    arbetsmarknadspolitiken
moderniseras     och     reformeras     samt     att
företagskrånglet tas bort.
Till att börja med vill utskottet framhålla  att det
grundläggande klimatet för företagande och expansion
nu  är  bättre än vad det någonsin varit under 1990-
talet.
Genom  saneringen   av  statsfinanserna  har  den
övergripande ekonomiska  situationen  stabiliserats.
Räntorna har sjunkit mycket kraftigt, vilket innebär
en   betydelsefull  stimulans  av  bl.a.  företagens
investeringsverksamhet. Räntemarginalen mot Tyskland
är nu endast 0,3-0,4 procentenheter. Det innebär  en
sänkning med ca 4 procentenheter sedan sommaren 1994
och  är  den  lägsta  nivån  på  flera decennier. De
senaste enkäterna visar också att industrin planerar
för  omfattande  investeringar  under  det  närmaste
året, trots den osäkerhet som Asienkrisen skapar.
Inflationen har fallit kraftigt,  till  samma  nivå
som  i våra viktigaste konkurrentländer. Den senaste
avtalsrörelsen     tyder     dessutom     på     att
arbetsmarknadens parter nu börjar anpassa lönekraven
till  den  låga inflationen, vilket är nödvändigt om
företagens konkurrenskraft  skall  kunna bevaras och
förstärkas.  De  låga inflationen innebär  samtidigt
att företagens möjligheter att planera för framtiden
förbättras.
Dessutom  är  det  enligt  utskottet  viktigt  att
konstatera att den svenska  företagsbeskattningen är
konkurrenskraftig i ett internationellt  perspektiv.
Utbildnings-   och  kunskapsnivån  hos  den  svenska
arbetskraften är  hög.  Den  ökar  också ytterligare
genom  de  satsningar på kunskap och kompentens  som
regeringen gör  i alla delar av utbildningssystemet.
Efter en svag utveckling  under  i  stort  sett hela
1990-talet stiger nu också den inhemska efterfrågan,
vilket är en viktig del av näringsklimatet för  inte
minst    de    mindre   och   hemmamarknadsinriktade
företagen.
Utskottet  vill   i   detta   sammanhang  återigen
framhålla  att de mycket stora skattesänkningar  som
Moderata samlingspartiet  föreslår  kan  få negativa
effekter på det svenska näringsklimatet genom att de
offentliga finanserna återigen blir instabila.
Vidare  vill  utskottet  erinra  om  att  ett  av
regeringens  huvudmål  i sysselsättningspolitiken är
att  merparten av sysselsättningsökningen  under  de
kommande  åren bör ske i den privata sektorn. Enligt
vårpropositionen    spelar    entreprenörskap    och
nyföretagande  en  avgörande roll för tillväxten och
sysselsättningen i den svenska ekonomin.
Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat
om en rad förbättringar för företagen och då framför
allt  de  mindre  företagen.   T.ex.   har  enskilda
näringsidkare  och  delägare  i  handelsbolag   fått
regler  som  är  mer  likvärdiga  dem som gäller för
aktiebolag.  För nystartad enskild näringsverksamhet
har  möjlighet   att   kvitta   underskott  i  aktiv
näringsverksamhet   mot  tjänsteinkomster   införts.
Dessutom  har  en lättnad  i  ägarbeskattningen  för
ägare   till   onoterade    aktiebolag   genomförts.
Arbetsgivaravgifterna   har   reducerats   för   att
särskilt gynna de mindre företagen och den nybildade
AP-fonden  har  fått  möjlighet  att   investera   i
onoterade  aktier  för 10 miljarder kronor. Reglerna
för beviljande av s.k.  F-skattsedel har mjukats upp
och    skattetillägg    vid   periodiseringsfel    i
momsredovisningen har lindrats.
I  vårpropositionen  går  regeringen   vidare  och
föreslår fler skattesänkningar och fler åtgärder för
att      öka      tillgången     på     riskkapital.
Reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare
och handelsbolag förstärks  ytterligare. Lättnaden i
ägarbeskattningen  av  onoterade   aktier   utvidgas
samtidigt som skatten på reklamtrycksaker avskaffas.
Vidare  läggs  förslag  fram  om  att  avskaffa  den
särskilda      skatten      på      vattenkraftverk.
Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen
av     personaloptioner     och     avdraget     för
pensionssparande    för    enskilda    näringsidkare
förenklas.  Det s.k. såddkapitalet via NUTEK  utökas
och  den  s.k.   Förenklingsutredningen   har   fått
utvidgade  direktiv  för  att  lägga fram förslag om
förenklade redovisningsregler för särskilt de mindre
företagen.
För  att  göra  det enklare att starta  och  driva
företag   företag   föreslår   regeringen   följande
förenklingar i regelverket.  Det  skall  bli enklare
att  registrera  företag.  Målet  är  att endast  en
blankett  och  en  myndighetskontakt skall  behövas.
Myndigheternas handläggningstider förkortas med 25 %
i vissa ärenden. Uppgiftsbördan  för företagen skall
minska och hanteringen av tullfrågor skall förenklas
ytterligare.
Utskottet vill dessutom erinra om  att  regeringen
aviserar  att  den  avser  att  utforma  ett  större
program        för       regelförenklingar       när
Småföretagsdelegationen  presenterat  sitt  slutliga
förslag.
Det   som   i   motion   Fi17   (m)   anförs   om
tjänstebeskattning  och  beskattning av hushållsnära
tjänster   behandlas   i  samband   med   utskottets
genomgång av motion Fi22  (kd).  För  behandling  av
OECD:s  s.k.  välfärdsliga  hänvisas till utskottets
text i samband med behandlingen av motion Fi19 (fp).
Med  hänvisning  till  vad utskottet  ovan  anfört
avstyrks motion Fi17 (m) yrkandena 1 och 3.
Finansutskottets ställningstagande till
Centerpartiets förslag
I   Centerpartiets  motion  Fi18   konstateras   att
utgångsläget  för svensk ekonomi genom saneringen av
de offentliga finanserna  nu  är långt bättre än det
var inför de tidigare mandatperioderna 1991-1994 och
1994-1998.  Inför  2000-talet måste  den  ekonomiska
politiken, enligt motionärerna,  handla om att sänka
skatterna  på arbete, boende och företagande.  Genom
en sådan politik  skapas förutsättningar för en ökad
trygghet,   en  stigande   sysselsättning   och   en
tillbakapressning av arbetslösheten. De åtgärder som
föreslås   är  bl.a.   ytterligare   sänkningar   av
arbetsgivaravgiften  för  de mindre företagen och en
höjning  av  grundavdraget  i  inkomstbeskattningen.
Vidare   bör  en  begränsad  försöksverksamhet   med
skattesubvention   av   s.k.  hushållsnära  tjänster
införas.    Dessutom   bör   arbetsmarknadspolitiken
moderniseras.   I  motionen  konstateras  också  att
lönebildningen måste skötas ansvarsfullt för att man
varaktigt skall få  ned  arbetslösheten. Visserligen
har  det  under  de  senaste  åren   skett  radikala
förbättringar inom lönebildning, men det  måste till
fler förändringar. Medlingsinstitutet måste  stärkas
ytterligare     och    konfliktbenägenheten    måste
begränsas.       Enligt       motionärerna       kan
verkstadsindustrins  parters avtal om regler för hur
förhandlingar skall föras  tjäna  som  förebild  för
lagstiftning.
Utskottet  vill  till  att börja med understryka den
avgörande      betydelse      samarbetet      mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet  haft  för  den
omfattande  saneringen  av  de offentliga finanserna
och   för   att   åtgärder  kunnat  genomföras   som
förbättrat  villkoren  för  arbete,  utbildning  och
företagande.    Det    goda    samarbetet   befästes
ytterligare genom den överenskommelse  om  att bl.a.
sänka  fastighetsskatten  som  gjorts i samband  med
behandlingen  av  vårpropositionen.  Samarbetet  har
bidragit till att skapa  en  politisk  och ekonomisk
stabilitet.
Resultatet syns nu i form av kraftigt sänkta räntor,
kommande överskott i de offentliga finanserna,  ökat
förtroende  bland  hushåll  och  företag  och därmed
också en stigande inhemsk efterfrågan.
När   det   gäller  lönebildning  vill  utskottet
framhålla    att    det     ur     tillväxt-     och
sysselsättningssynpunkt  är  av  avgörande  vikt att
lönekostnadsutvecklingen   begränsas  till  vad  som
gäller  i  våra  viktigaste  konkurrentländer.  Höga
löneökningar   leder   framför   allt   till   ökade
rationaliseringar   i   företagen,   vilket   dämpar
sysselsättningen.  Klarar  inte  företagen   av  att
rationalisera  i  samma  takt som reallönerna stiger
sjunker vinstmarginalerna,  vilket även det påverkar
sysselsättningen negativt.
Enligt utskottets mening tyder  de  löneavtal  som
slutits  under  våren  1998  på att arbetsmarknadens
parter nu börjar anpassa löneavtalen  till omvärlden
och  det  låga  inflationstryck som nu råder  i  den
svenska   ekonomin.    Inom    vissa   områden   och
organisationer  har  det sedan förra  avtalsrörelsen
1995      också      skett      förändringar       i
förhandlingsordningen.
Med  utgångspunkt  från vårens avtalsrörelse antar
regeringen   i  vårpropositionen   att   de   totala
lönekostnaderna,  inklusive löneglidning, stiger med
3 % per år de kommande åren, vilket kan jämföras med
en lönekostnadsökning  på  i genomsnitt 4,6 % per år
under  den  förra  avtalsperioden   1995-1997.   Den
största  osäkerheten ligger enligt utskottets mening
i utvecklingen  av  löneglidningen.  I  de avtal där
löneglidningen specificeras anges den till  0-0,8 %.
Historiskt sett är det en mycket låg löneglidning.
Enligt utskottets mening är det ännu för tidigt att
avgöra  om  de förändringar som skett är långsiktigt
hållbara. Vad  gäller  åtgärder inom lönebildningens
område  vill  utskottet avvakta  resultatet  av  den
utredning som har  till  uppgift  att  se över t.ex.
medlingsfunktionen samt utvärdera andra förslag till
förändringar.     Utredningen    presenterade    ett
delbetänkande i slutet  av  november  1997  och  ett
slutbetänkande  skall presenteras den sista november
1998.
Med anledning  av  vad  som anförts ovan avstyrks
motion Fi18 (c) yrkandena 1 och 22.
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet
liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion  Fi19  konstateras
att  Sveriges långsiktiga position i jämförelse  med
omvärlden  har försämrats, från en fjärde plats 1970
till   en   18:e    plats    1997,   enligt   OECD:s
köpkraftskorrigerade  BNP-siffror   per   capita.  I
motionen  kritiseras  också  regeringens  mål om  en
halvering av den öppna arbetslösheten till  4  %  år
2000.   Det   är  ett  dåligt  formulerat  mål  vars
konsekvenser nu  blir tydliga genom att människor på
olika  sätt  förs bort  ur  arbetskraftsstatistiken.
Målet bör i stället ta sikte på antalet arbeten, och
målet bör enligt  motionen  vara  300  000  nya jobb
under nästa mandatperiod. För att nå målet krävs  en
ny ekonomisk politik. Utgångspunkten måste vara jobb
genom   företagande   och   ett  förbättrat  svenskt
näringslivsklimat. De åtgärder  som  behövs är bl.a.
sänkt   skatt   på  arbete  genom  en  sänkning   av
arbetsgivaravgifterna  i  den privata tjänstesektorn
och en skattereduktion på 50  %  för privatpersoners
betalning  av  arbetskostnaden för hushållstjänster.
Dessutom bör merparten  av  de  trettiotalet förslag
som  framförs i Småföretagsdelegationens  betänkande
Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) genomföras.
Med anledning  av vad som i motion Fi19 (fp) sägs om
näringslivsklimat  och regelförändringar för företag
hänvisar utskottet till vad som anförs i samband med
ställningstagandet till  motion  Fi17  (m).  När det
gäller  frågan  om  beskattning av s.k. hushållsnära
tjänster hänvisas till  behandlingen  av motion Fi22
(kd).
När  det gäller målet om en halvering av  den  öppna
arbetslösheten  vill  utskottet  till  att börja med
konstatera  att  den  tidigare  negativa trenden  på
arbetsmarknaden  vände under andra  delen  av  1997.
Under första kvartalet  i år minskade arbetslösheten
med  84 000 personer jämfört  med  första  kvartalet
1997,      enligt      Statistiska     centralbyråns
arbetskraftsundersökningar. Andelen arbetslösa sjönk
från 8,7 % till 6,8 %. Antalet sysselsatta var under
samma period 22 000 personer  högre  jämfört  med  i
fjol.  Den  stigande  ekonomiska aktiviteten och det
ökade  antalet nyanmälda  lediga  platser  indikerar
också att  sysselsättningen  stiger  ytterligare och
att  arbetslösheten fortsätter att sjunka  under  de
närmaste   åren.   I   sin   senaste   prognos,  som
offentliggjordes    i   mitten   av   maj,    räknar
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) med en relativt starkt
stigande sysselsättning  under  både  1998 och 1999.
Sammanlagt väntas sysselsättningen öka  med  113 000
personer fram till slutet av 1999.
Utskottet  instämmer i att en del av nedgången  i
den    öppna    arbetslösheten    beror    på    att
arbetskraftsutbudet  minskar  genom  t.ex.  det höga
deltagandet  i Kunskapslyftet. Men utskottet avvisar
bestämt  att  detta   handlar   om   någon   typ  av
förvrängning av statistiken. Tvärtom är satsningarna
på  kunskap  och  utbildning  en  satsning  för  att
långsiktigt   höja   den  svenska  sysselsättningen.
Sveriges framtid ligger i att vi har en kvalificerad
arbetskraft med god utbildning och hög kompetens. En
hög  utbildningsnivå är  en  förutsättning  för  att
Sverige  skall  kunna  tillverka  konkurrenskraftiga
varor   och   tjänster.   De  som  deltar  i   t.ex.
Kunskapslyftet blir bättre  rustade  för de krav som
dagens   arbetsmarknad   och   globaliserade   värld
ställer. Därmed ökar också förutsättningarna  att nå
regeringens långsiktiga målsättning om att återskapa
den  fulla  sysselsättningen,  när  delmålet  om  en
halvering  av  den  öppna arbetslösheten till 4 % år
2000 har uppnåtts.
Utskottet delar också  regeringens  uppfattning att
halveringsmålet  kan  nås  i  slutet  av  år   2000,
förutsatt   att   ekonomin   utvecklas   enligt  den
bedömning som regeringen gör i vårpropositionen.
Utskottet  vill  här passa på att kommentera  OECD:s
s.k. köpkraftskorrigerade  BNP-statistik per capita.
Utskottet  noterar  att  Moderata   samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna i sina
partimotioner  hänvisar  till  att Sverige  år  1997
halkat ned till 18:e plats bland  de OECD-länder som
finns redovisade i den s.k. välfärdsligan, passerade
av Finland, Italien och Irland. År  1970 låg Sverige
enligt motionerna på fjärde plats.
Enligt  utskottets  mening  bör  man vara  mycket
försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser
av  OECD:s  statistik.  Det  visar  inte  minst   de
revideringar   som   OECD  gjort  under  de  senaste
månaderna. I de uppgifter  som  OECD  publicerade  i
februari     1998    var    värdet    på    Sveriges
köpkraftskorrigerade  BNP  per  capita  den  18:e  i
ordningen. I uppgifter från mars låg vi placerade på
19:e  plats  och  enligt  den senaste OECD-uppgiften
från april hade Sverige stigit  till  15:e plats med
Finland, Italien och Irland bakom sig.
OECD:s köpkraftskorrigerade BNP-siffror  består  av
en  omfattande  mängd statistik och beräkningar från
ett trettiotal länder.  Värdena för de allra senaste
åren  erhålls  genom  en framskrivning  av  tidigare
beräkningar. Den statistiska  osäkerheten  är mycket
stor.  OECD  skriver  också  i  sina  riktlinjer för
statistiken att uppgifterna endast bör  användas som
en  indikation  på den relativa utvecklingen  mellan
länderna. Kvaliteten på statistiken tillåter inte en
strikt rangordning av de länder som ingår.
Utskottet kan ändå  konstatera att Sverige tappat i
relativ  position  under  de  närmare  30  år,  från
1970-1997,   som   OECD    beräknat   OECD-ländernas
köpkraftskorrigerade tillväxt.  Emellertid  har  det
inte  varit en jämn nedgång år för år utan nedgången
var särskilt  kraftig  från mitten av 1970-talet och
några  år  framåt och i början  av  1990-talet.  Den
största nedgången  kom  under  krisåren  i början av
1990-talet  då  Sveriges  BNP  föll  samtidigt   som
flertalet  andra  länder fortsatte att ha en positiv
tillväxt. Utskottet  vill  i  sammanhanget erinra om
att regeringen i vårpropositionen  anger  att en hög
tillväxt under de kommande åren är viktig bl.a.  för
att  kunna  återvinna  den relativa position Sverige
hade före inledningen av 1990-talet.
Med anledning av vad utskottet  här anfört avstyrks
motion Fi19 (fp) yrkandena 1 och 5.
Finansutskottets ställningstagande till
Vänsterpartiets förslag
I Vänsterpartiets motion Fi20 kritiseras  regeringen
för att bedriva en alltför stram finanspoltik, trots
att   arbetslösheten   fortfarande  är  hög.  Enligt
motionen bör inte det långsiktiga  målet  om  ett 2-
procentigt överskott i de offentliga finanserna över
en  konjunkturcykel  överordnas  målet  om  stigande
sysselsättning.   Om   arbetslösheten   skall  kunna
avskaffas  måste finanspolitiken blir mer  expansiv.
Huvuddelen av  de pengar som regeringen vill använda
för  amortering  av   statsskulden   bör  i  stället
användas  för  stimulansåtgärder,  i form  av  t.ex.
skattesänkningar för företag i tjänstesektorn och en
riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna  i kommuner
och    landsting    för    att    öka    kommunernas
konsumtionsutrymme. Vidare föreslås skattesänkningar
för  låg-  och medelinkomsttagare och höjda  skatter
för höginkomsttagare och att arbetsmarknadspolitiken
reformeras, bl.a. genom att det s.k. volymkravet tas
bort. Vänsterpartiets mål är att sysselsättningen de
kommande  fem   åren   skall  öka  från  4  miljoner
sysselsatta till 4,5 miljoner sysselsatta.
Enligt  utskottets  mening   innebär  målet  om  ett
överskott i de offentliga finanserna  på  2 % av BNP
över     en    konjunkturcykel    ett    långsiktigt
ansvarstagande  för  välfärden och sysselsättningen.
Som utskottet tidigare  påpekat  blir  kraven  på en
resursstark  offentlig  sektor  större  i framtiden,
bl.a.  genom  att  efterfrågan  på  vård  och omsorg
stiger när antalet äldre blir fler. Ett överskott  i
de   offentliga   finanserna  innebär  dessutom  att
Sverige      bättre      kan      möta      kommande
konjunktursvängningar. Den  buffert  som överskotten
skapar   kan   användas  till  att  aktivt  motverka
konjunkturavmattningar   utan   att  det  offentliga
underskottet    växer   så   kraftigt   att    t.ex.
ränteutvecklingen   påverkas   negativt.  Genom  ett
överskott kan den höga offentliga  skulden amorteras
av,   vilket   minskar   Sveriges   känslighet   för
räntesvängningar      på     den     internationella
kapitalmarknaden. En amortering  av  skulden minskar
också  bördorna på kommande generationer.  Utskottet
vill i sammanhanget  påminna  om  att  regeringen  i
vårpropositionen    bedömer   att   den   offentliga
nettoskulden är eliminerad omkring år 2007.
Angående förslaget om  skattesänkningar för företag
inom   tjänstesektorn   hänvisar    utskottet   till
behandlingen  av  motion Fi22 (kd). När  det  gäller
frågan  om  reformering  av  arbetsmarknadspolitiken
hänvisas  till   ställningstagandet  i  samband  med
behandlingen av motion Fi21 (mp).
I motion Fi20 (v) föreslås också att riksdagen redan
i   vår   fattar   principbeslut    om   att   sänka
normalarbetstiden från 40 timmar till  35  timmar  i
veckan,   som   ett  första  steg  till  30  timmars
arbetsvecka och 6  timmars  arbetsdag.  Reformen bör
träda  i  kraft  den 1 oktober 2002. Fram till  dess
skall  arbetsmarknadens   parter   ha   frihet   att
förhandla  och  sluta  avtal om hur 35-timmarsveckan
skall  införas  inom  respektive   avtalsområde.   I
samband   med   att  arbetstidsreformen  införs  bör
reglerna för övertid  skärpas,  genom  att taket för
övertid  halveras och genom att övertidstimmar  görs
dyrare.
Utskottet   vill   inledningsvis  framhålla  att  en
arbetstidsförkortning  har  flera förtjänster. Sänkt
arbetstid innebär t.ex. en välfärdsvinst  för  många
människor, samtidigt som jämställdheten mellan könen
på  arbetsmarknaden befrämjas. Men enligt utskottets
mening  bör emellertid frågan om kortare arbetstid i
första    hand     lösas    genom    avtal    mellan
arbetsmarknadens parter. Därigenom kan arbetstiderna
anpassas  till  de  speciella   förutsättningar  som
gäller  för olika branscher, avtalsområden,  företag
eller organisationer.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att det
redan  i  dag   inom   flera   avtalsområden   finns
avtalsmässiga             avvikelser            från
arbetstidslagstiftningen, vilka  i praktiken innebär
en   förkortning   av   arbetstiden.  Den   verkliga
arbetstiden är i många fall  en  bra bit lägre än 40
timmar.   Uppgifter   ur  Statistiska  centralbyråns
arbetskraftsundersökningar     (AKU)    visar    att
veckoarbetstiden i genomsnitt under  de  senaste tre
åren varit ungefär 37 timmar. I de avtal som slutits
under    våren    1998    har    också   frågan   om
arbetstidsförkortning  fått ett stort  utrymme,  och
inom flera områden har en  successiv  förkortning av
den totala arbetstiden kommit till stånd.
Enligt  utskottets  mening  kompliceras frågan  om
arbetstidsförkortning  av den framtida  demografiska
utvecklingen. Beräkningar  visar  att  det  under de
kommande  decennierna  sker stora förändringar  inom
detta område. De senaste  20 åren har Europa haft en
tillväxt av arbetskraft på  25 miljoner personer per
decennium.  Fram till år 2010  kommer  ökningen  att
endast bli 10  miljoner  personer  och därefter blir
det  en  minskning  i samma storleksordning.  Mellan
1980 och 1990 ökade arbetskraften  med  16  miljoner
personer  eller  med  7  %,  mellan  1990  och  2000
beräknas  ökningen  bli 7,8 miljoner personer (+3 %)
och fram till 2010 blir ökningen endast 2,6 miljoner
personer  eller 1 %. Sett  för  20-årsperioden  från
1995  och  framåt   blir   det   i  stort  sett  ett
nettotillskott på plus minus noll.  För Sveriges del
är bilden ungefär densamma.
Detta   innebär  enligt  utskottets  mening   att
arbetskraften  i  både  Europa  och  Sverige  snabbt
kommer  att  bli  äldre,  genomsnittligt  sett.  Den
förvärvsarbetande  delen  av befolkningen kommer att
sjunka i förhållande till ungdomar  och gamla. Detta
innebär  vidare  att kraven på ökad förvärvsfrekvens
stiger  och att utrymmet  för  arbetstidsförkortning
sannolikt begränsas.
Utskottet  vill också påpeka att en sänkning av den
generella  arbetstiden  är  en  omfattande  och  dyr
reform. En satsning av denna storlek kan äventyra de
nu  uppnådda   framgångarna   i   saneringen  av  de
offentliga  finanserna  och måste enligt  utskottets
mening   ställas  mot  andra   viktiga   behov   och
angelägenheter.
I  Regeringskansliet   handläggs   för  närvarande
Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid  -  längd,
förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Utskottet
avvaktar   därför  ytterligare  ställningstagande  i
frågan om arbetstidsförkortning.
I Regeringskansliet  pågår  också  en  beredning av
frågan  om reglering av övertid. Utskottet  avvaktar
därför  ställningstagande   även   i   denna  fråga.
Utskottet  vill  dock  erinra om att övertidsuttaget
inom  skilda delar av näringslivet  i  dagsläget  är
högt samt  att  det  stigit  ytterligare  under  det
senaste året.
Med  det  ovan  anförda avstyrker utskottet motion
Fi20 (v) yrkandena 1 och 16-19.
Finansutskottets ställningstagande till Miljöpartiet
de grönas förslag
I Miljöpartiet de grönas  motion  Fi21 framhålls att
den ekonomiska tillväxten i dess nuvarande  form  är
ohållbar.   Den   leder   till  att  naturresurserna
utarmas, miljöskulden växer,  arbetslösheten  stiger
och  att  de  sociala  motsättningarna  ökar. Enligt
motionärerna  är det nu dags att satsa resurser  för
att återställa  miljöskador  och  förhindra nya. Det
kan  bli  en  drivkraft  för  en  positiv  ekonomisk
utveckling.   Vidare  måste  bruttonationalprodukten
justeras  för  miljöeffekter,   och  regeringen  bör
senast  i  budgetpropositionen  för   1999  redovisa
utvecklingen av miljöskulden. I motionen läggs bl.a.
fram förslag om sänkt arbetstid till 35  timmar  per
vecka,  som  ett  led i att öka sysselsättningen och
minska    arbetslösheten.    Skatterna    höjs    på
energianvändning  och  sänks  på  arbete  i  en grön
skattereform  och socialförsäkringssystemet föreslås
reformeras till  att  omfatta  en  grundtrygghet för
alla.  Dessutom måste det till avsevärt  förbättrade
prioriteringar  i  budgetpolitiken.  Besparingar kan
ske     på    transfereringar    till    hög-    och
medelinkomsttagare,  men  inte  på  dem  som  saknar
marginaler.    Besparingar   kan   också   göras   i
försvarsmakten och  i  större  väginvesteringar, men
inte på t.ex. kalkning av försurade  sjöar, sanering
av miljöskadade områden och miljöforskning.
Utskottet vill framhålla att ett av de mest centrala
målen  i  regeringens  tillväxtpolitik är  att  göra
Sverige  till ett föregångsland  och  en  pådrivande
kraft för  en  ekologiskt  hållbar utveckling. Detta
för att göra Sverige till ett  bättre  land att leva
i,   samt   att   öka   Sveriges   och  det  svenska
näringslivets konkurrenskraft. Om Sverige och svensk
industri  går  i  spetsen  för  en  utveckling   mot
ekologisk hållbarhet skapas enligt utskottets mening
konkurrensfördelar  och  en  ökad  sysselsättning på
dessa   snabbt  växande  framtidsmarknader.   Enligt
Skatteväxlingskommitténs      betänkande      väntas
marknaderna  för  miljövårdstjänster och miljöteknik
utgöra omkring 1,3  %  av  den  totala efterfrågan i
OECD-området  år 2000. Efterfrågan  väntas  dessutom
växa med 5,5 % årligen under de första åren på 2000-
talet, vilket kan  jämföras med en förväntad uppgång
av  den  samlade efterfrågan  i  OECD-området  under
samma period på runt 2,5 %.
Under de  närmaste  tre  åren satsas 12,5 miljarder
kronor  på  energiinvesteringar,  infrastruktur  och
lokala investeringsprogram. I samband med riksdagens
beslut  i  budgetpropositionen   för  1998  avsattes
totalt  5,4 miljarder kronor för perioden  1998-2000
till lokala  investeringsprogram  för  att främja en
ekologiskt hållbar utveckling. På grund av det stora
intresset från landets kommuner utökas stödet  med 2
miljarder  kronor  för år 2001. Utskottet vill också
erinra om att regeringen  i  vårpropositionen anslår
drygt en halv miljard kronor under  de kommande åren
till  miljö-  och  naturvård, för att kompensera  de
neddragningar som gjorts  tidigare till följd av det
statsfinansiella läget.
I motion Fi21 (mp) kritiseras också de senaste årens
arbetsmarknadspolitik.      De      många      olika
arbetsmarknadsåtgärderna   av  typen  resursarbeten,
generationsväxling           och          offentliga
tillfällighetsarbeten bör avskaffas snarast möjligt.
I    stället    bör    medel    som   avsatts    för
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder   överföras   till
kommuner  och  landsting  så  att  riktiga  jobb kan
behållas  och  skapas, skriver motionärerna. Förslag
av  liknande innebörd  framförs  i  motion  Fi55  av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
Enligt  utskottets  mening finns det anledning att i
den   stigande   konjunkturen    begränsa    antalet
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder  för  att  minska
vakanstiderna för lediga platser och minska riskerna
för  flaskhalsar på arbetsmarknaden  genom  att  öka
kvaliteten på t.ex. utbildningsåtgärderna. Utskottet
konstaterar   också   att   regeringen  i  1998  års
regleringsbrev till Arbetsmarknadsverket minskat det
s.k. volymmålet med 10 000 personer, från de 192 000
som beslutades om i samband med  budgetpropositionen
till  182 000 personer i genomsnitt  per  månad  för
1998. Utskottet noterar vidare att regeringen i sina
prognoser  och beräkningar i vårpropositionen räknar
med ytterligare  neddragningar av antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska    åtgärder    under    åren
1999-2001.
När  det gäller frågan om ökad decentralisering av
de    arbetsmarknadspolitiska    resurserna    anser
utskottet att en friare användning av medlen i vissa
situationer  kan  leda  till  en ökad effektivitet i
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet  vill  erinra  om
att  det  i  fjol  bedrevs  försöksverksamhet med en
friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i
29  kommuner  och kommundelar.  Viss  utvidgning  av
verksamheten har  beslutats för 1998. Erfarenheterna
av försöksverksamheten  är  hittills  relativt goda.
Utskottet    delar   emellertid   uppfattningen    i
arbetsmarknadsutskottets yttrande (1997/98:AU5y) att
det behövs ytterligare kunskaper om effekterna innan
en kraftig utvidgning  av antalet försöksområden kan
genomföras.
Med hänvisning till det  ovan sagda avstyrks motion
Fi21 (mp) yrkandena 1-4, 7,  9,  32,  33  och 38 och
motion Fi55 (mp).
Finansutskottets ställningstagande till
Kristdemokraternas förslag
I    Kristdemokraternas   motion   Fi22   kritiseras
regeringen  för  att  inte genomföra de strukturella
förändringar i den svenska  ekonomin  som  krävs för
att   bryta  Sveriges  färd  mot  botten  av  OECD:s
välfärdsliga.    För   att   skapa   tillväxt,   öka
sysselsättningen och  trygga  välfärden  föreslås  i
motionen    skattesänkningar,    bl.a.    genom   en
skattereduktion på 50 % för privatpersoners  köp  av
tjänster  i  det  egna  hemmet  och  en  höjning  av
grundavdraget  i den kommunala beskattningen. Vidare
föreslås att alla  de  förslag till förenklingar och
förbättringar som Småföretagsdelegationen föreslagit
genomförs  skyndsamt.  I motionen  kritiseras  också
regeringen för att minska  arbetslösheten  genom att
sänka arbetskraftsutbudet. Motionärerna anser vidare
att  saneringen  av  statsfinanserna  skett  med  en
hjärtlös och felaktig fördelningspolitik.
Utskottet   vill   angående   budgetkonsolideringens
effekter  understryka  att  det  inte   fanns  något
alternativ   till   saneringen   av   de  offentliga
finanserna.  Den  var  nödvändig  för att återställa
förtroendet för svensk ekonomi och  få  ned  de höga
räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften,  inte
minst   i   de   mindre  och  medelstora  företagen.
Utskottet vill påminna  om  att  en av de viktigaste
principerna        vid        utformningen        av
konsolideringsprogrammet på 126 miljarder kronor var
att   alla   medborgare   rättvist  skulle  dela  på
bördorna.  Den  analys  av fördelningspolitiken  som
redovisas i vårpropositionen visar att denna princip
i praktiken har uppnåtts.  Den femtedel av hushållen
som har högst ekonomisk standard har bidragit med 43
%  av  de  sammantagna  budgetförstärkningarna.  Den
femtedel som har lägst standard  har bidragit med ca
11  %. Den tiondel av hushållen med  högst  standard
har  fått   vidkännas   den  största  minskningen  i
förhållande    till    inkomsten.    Dessutom    har
jämställdheten värnats,  genom att nettoeffekterna i
genomsnitt är lika för kvinnor och män.
Den höga arbetslösheten och  de växande klyftorna i
löner och kapitalinkomster mellan åren 1991 och 1997
har  kraftigt ökat spridningen i  marknadsinkomster,
t.ex.  inkomster  av  tjänst  och kapital. Detta har
dock    till    stor    del    kompenserats    genom
transfererings- och skattesystemet.  Trots den ökade
spridning i marknadsinkomster har spridningen  i  de
disponibla  inkomsterna  inte  ökat  nämnvärt  sedan
1991.
När det gäller särskilda satsningar på företag inom
tjänstesektorn  vill utskottet avvakta den beredning
av    den    s.k.    Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande som pågår inom Regeringskansliet.
I  frågorna  om  arbetskraftsutbud   och   OECD:s
välfärdsliga hänvisar utskottet till behandlingen av
motion Fi19 (fp). När det gäller strukturella frågor
och   satsningar   på   företagande  och  småföretag
hänvisas till utskottets ställningstagande i samband
med behandlingen av motion Fi17 (m).
Med anledning av vad som  anförts  ovan  avstyrker
utskottet motion Fi22 (kd) yrkande 1.
1.4 Penning- och valutapolitiken
Motionerna
I motion  Fi20  av  Vänsterpartiet framhålls att det
finns  utrymme  för  att   sänka   Riksbankens  s.k.
reporänta.  Den  extremt  låga inflationen  gör  att
realräntan fortfarande ligger  på  en omotiverat hög
nivå.  Detta  kan  i  kombination  med en  förstärkt
kronkurs innebära att penningpolitiken  på  nytt får
en  åtstramande  inverkan  på  ekonomin.  Det skulle
kunna  hämma  den  konjunkturuppgång  vi är inne  i,
skriver motionärerna.
I motion Fi21 av Miljöpartiet de gröna  anförs  att
den  låga inflationen sedan inflationsmålet infördes
1995 visar  att Riksbanken misslyckats med att uppnå
målet.    Därför    bör    prisstabilitetsmålet    i
penningpolitiken      kompletteras      med      ett
allmänekonomiskt  mål.  Riksbankens  räntehöjning  i
slutet  av  1997  visar  att  Riksbanken fortfarande
ligger för högt i sina bedömningar  av  den framtida
inflationsutvecklingen.     Det     finns     enligt
motionärerna  i dagsläget inget som ser ut att bryta
vårens mycket låga  inflationstal.  Därför finns det
utrymme  för  att  sänka  reporäntan under  1998.  I
motionen framhålls också att Sverige bör behålla den
rörliga växelkursen. Det vore  synnerligen olämpligt
att  knyta kronan till annan valuta  eller  till  en
valutakorg.
Finansutskottets ställningstagande
Vad gäller  mål för Riksbanken vill utskottet erinra
om  vad konstitutionsutskottet  anförde  i  sitt  av
riksdagen   godkända   betänkande   1997/98:KU15  om
Riksbankens ställning:
Som ovan nämnts kommer Riksbanken att  bli en del av
ECBS,   oavsett  om  Sverige  kommer  att  delta   i
valutaunionen eller inte. Det innebär att Riksbanken
kommer att  omfattas av ECBS:s verksamhetsmål, såsom
det  är  formulerat  i  ECBS-stadgan.  Rikdagen  kan
alltså  inte   lagstifta   om  att  målet  ett  fast
penningvärde  skall  vara  underordnat   målet  full
sysselsättning eller något annat mål.
Konstitutionsutskottet   delar   i   likhet   med
finansutskottet    regeringens    uppfattning    att
Riksbanken, som en myndighet under riksdagen, bör ha
skyldighet   att   stödja   de  allmänna  ekonomisk-
politiska målen, i den mån dessa  inte  strider  mot
prisstabilitetsmålet,  och att denna skyldighet inte
behöver lagfästas.
Utskottet har ingen annan  uppfattning  i  frågan än
den som redovisas i citatet ovan.
Utskottet vill i anslutningen till resonemangen  om
realräntan     framhålla     att    saneringen    av
statsfinanserna och det ökade förtroendet för svensk
ekonomi,  som  bl.a.  kan  utläsas   i   den  lägsta
räntemarginalen  mot  Tyskland  på  flera decennier,
under de senaste åren har bidragit till  ett  mycket
kraftigt   fall  i  den  svenska  realräntan.  Denna
nedgång i realräntan  bidrar  nu  till att stimulera
uppgången i den inhemska efterfrågan.
Med  anledning av vad som anförts avstyrks  motion
Fi20 (v)  yrkande  11 och motion Fi21 (mp) yrkandena
34-36.
1.5 EMU och ERM
Motionerna
I Moderata samlingspartiets  motion  Fi17  framhålls
att   Sverige   bör   gå   med   i   det  europeiska
växelkurssamarbetet, ERM, så snabbt som  möjligt med
sikte  på  att därefter inträda i valutaunionen  och
delta fullt ut i det europeiska valutasamarbetet.
I  Folkpartiet   liberalernas   motion   Fi19   är
motionärerna     starkt     kritiska     till    att
regeringspartiets   inre   splittring  medfört   att
regeringen ställt Sverige utanför  euron  och därmed
förvisat  Sverige  till  platsen  som ett europeiskt
åskådarland.  Sverige bör enligt motionen  så  snart
som möjligt gå  med  i  eurosamarbetet.  Sverige bör
också gå med i ERM, det valutasamarbete som  föregår
ett  eurosamarbete,  för att erhålla största möjliga
handlingsfrihet.
I Vänsterpartiets motion  Fi20 menar motionärer att
det är bra att Sverige inte  skall  vara  med  i EMU
från  start.  Sverige  klarar  sig bättre utanför än
innanför  valutaunionen. Det måste  enligt  motionen
formuleras  en  politik som varaktigt håller Sverige
utanför  EMU. En del  i  en  sådan  politik  är  att
Sverige bör  förhålla sig neutral i förhållande till
världens valutor. Tills vidare bör vi ha en halvfast
kronkurs  knuten   till   en   valutakorg  med  alla
världsvalutorna,   som  kan  ändras   efter   behov.
Motionärerna yrkar också att det enda rimliga är att
svenska folket i en  folkomröstning får ta ställning
till hela EMU-projektet  - ja eller nej till EMU med
allt vad därtill hör.
I Miljöpartiet de grönas  motion Fi21 framhålls att
Sverige bör lämna EU år 2001.  Därför finns det inte
heller  något  motiv  att  knyta  kronan   till  det
europeiska valutasamarbetet, ERM. Ett utträde  ur EU
skulle   enligt   beräkningar  i  motionen  innebära
nettobesparingar för staten på 12,4 miljarder kronor
per år.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande  1997/98:FiU9 om Sverige och
den   ekonomiska  och  monetära   unionen   fastslog
utskottet   att   Sverige   inte   bör  införa  EU:s
gemensamma  valuta euron när den tredje  etappen  av
EMU inleds den  1  januari  1999. Utskottet framhöll
vidare  att  Sverige  bör  erhålla  största  möjliga
handlingsfrihet  och  handlingsberedskap  inför  ett
eventuellt framtida deltagande i valutaunionen.
När det gäller frågan om ERM konstaterade utskottet
i betänkande 1997/98:FiU9  att  det inte är aktuellt
med   ett   svenskt   deltagande  i  det   nuvarande
europeiska växelkurssamarbetet,  ERM. En knytning av
kronan  till ERM 2, dvs. det växelkurssamarbete  som
ersätter   ERM   när   valutaunionen  startar,  blir
sannolikt  aktuellt  först   i   samband   med   ett
eventuellt    framtida    svenskt    medlemskap    i
valutaunionen.   ERM   2  kan  ses  som  ett  direkt
förberedande  steg  för inträde  i  unionen.  Vidare
konstaterades  att  erfarenheterna   från   den   nu
gällande  politiken  inriktad  på  prisstabilitet  i
kombination med rörlig växelkurs är goda.
Utskottet  finner  ingen  anledning  att  nu ändra
uppfattning  i  dessa  frågor. Däremot kan utskottet
konstatera att de domedagsprofetior  som  framfördes
hösten  1997 om att svenska räntor skulle stiga  och
kronans kurs  skulle sjunka under våren 1998 när det
bestämdes  vilka   EU-länder   som   skulle  ingå  i
valutaunionen  vid  starten 1999 hittills  inte  har
besannats.   Tvärtom  har   räntemarginalen   mellan
Sverige och Tyskland fortsatt att sjunka och kronans
värde har stigit.
Vad gäller folkomröstning  om EMU anförde utskottet
i betänkande 1997/98:FiU9 att  om  det  efter  den 1
januari  1999  bedöms lämpligt att Sverige deltar  i
valutaunionen  skall   frågan  underställas  svenska
folket för prövning. Vidare menade utskottet att det
är önskvärt att en sådan  prövning  sker  i  allmänt
val,  men att det inte helt kan uteslutas att det  i
stället   kan   ske  genom  ett  extraval  eller  en
folkomröstning. Därefter  ankommer  det på riksdagen
att fatta slutligt beslut.
Utskottet  har  i  de  under innevarande  riksmöte
avgivna yttrandena FiU1y och  FiU3y  inte sett någon
anledning att ändra uppfattning i denna  fråga. Inte
heller   nu   ser  utskottet  någon  anledning  till
omprövning.
Utskottet   konstaterar    med    anledning    av
Miljöpartiets de grönas yrkande om ett utträde ur EU
att  riksdagen  vid flera tillfällen tagit ställning
mot förslag med liknande  innebörd.  Utskottet har i
dag ingen annan uppfattning.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi17 (m) yrkande 13, Fi19 (fp) yrkande  9,  Fi20 (v)
yrkandena  26 och 27 och Fi21 (mp) yrkandena 37  och
45.
1.6 Sveriges nationella plan för
sysselsättning
Motionen
I motion Fi24  av  Lars  Tobisson och Per Unckel (m)
presenteras  en alternativ  nationell  handlingsplan
för sysselsättning,  utformad enligt de 19 utfärdade
riktlinjerna.  Enligt  motionärerna  bör  regeringen
återkalla den handlingsplan som redan sänts till EG-
kommissionen och ersätta  den  med  den  som finns i
motionen. Jämfört med regeringens handlingsplan  har
den   två   fördelar:   den   följer   de  utfärdade
riktlinjerna    och   den   har   betydligt   större
förutsättningar   än    regeringens    program   att
verkningsfullt medverka till ökad sysselsättning.  I
motionen kritiseras regeringen för att överdriva sin
betydelse   när   det   gäller   EU:s  intresse  för
sysselsättningspolitik.  Dessutom  är   det   enligt
motionärerna  anmärkningsvärt  att  regeringen  inte
följer  riktlinjerna  som  EU utfärdat när det t.ex.
gäller   sänkning   av   skatterna   och   att   öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden,  bl.a. vad gäller
arbetsrätten.  Varför  är  regeringen  med   om  att
utfärda  rekommendationer, när den sedan inte följer
dem? Varför  skriver man ut en medicin som man sedan
vägrar att svälja, frågar motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet  kommenterar i sitt yttrande
(AU5y) Sveriges nationella  plan  för sysselsättning
och avstyrker i samband därmed motion Fi21 (m).
Finansutskottets ställningstagande
Enligt  utskottets mening innebär införandet  av  en
särskild     avdelning     om    sysselsättning    i
Amsterdamfördraget att kampen mot arbetslösheten har
förts  upp  som  högsta prioritet  i  EU-samarbetet.
Genom att främjandet  av  en hög sysselsättningsnivå
blir   ett  uttryckligt  mål  ges   medlemsstaternas
samarbete   på   sysselsättningsområdet  en  fastare
grund. För svensk  del  är  detta en extra välkommen
utveckling  eftersom  införandet   av   en  särskild
sysselsättningsavdelning  i  Amsterdamfördraget  var
ett    viktigt    svenskt    förhandlingsmål     vid
regeringskonferensen.
Vid  Europeiska rådets möte i Luxemburg i november
1997 antogs  riktlinjer  för  sysselsättningen 1998.
Dessa faställdes av rådet i december  samma  år  och
medlemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga fram
en första nationell handlingsplan för sysselsättning
i   enlighet   med   riktlinjerna.  Sveriges  första
handlingsplan presenteras i vårpropositionens bilaga
4. Riktlinjerna är 19 till antalet och är indelade i
fyra  huvudområden: att  förbättra  anställbarheten,
att förbättra  företagande, att förbättra företagens
och de anställdas  anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken.
Utskottet vill dock erinra om att huvudansvaret för
genomförandet av sysselsättningspolitiken  och  dess
konkreta  utformning  fortfarande  ligger kvar på de
enskilda                            medlemsstaterna.
Sysselsättningsriktlinjerna   skall   också   stämma
överens    med    de   allmänna   riktlinjerna   för
medlemsstaternas   och    gemenskapens    ekonomiska
politik, vilket innebär att riktlinjerna måste  vara
förenliga med en fortsatt ansvarsfull  finanspolitik
och återhållsamhet i de offentliga utgifterna. Detta
innebär för svensk del att ökade offentliga utgifter
till  följd  av  genomförandet av riktlinjerna skall
finansieras genom  en omprioritering inom befintliga
ramar.
Utskottet   konstaterar   att   den   alternativa
handlingsplan som  presenteras  i  motion  Fi24  (m)
innehåller    en    ekonomisk    politik    och   en
sysselsättningspolitik  som är liktydig med den  som
presenteras i Moderata samlingspartiets  partimotion
Fi17   (m).   Därför   hänvisas  i  denna  del  till
utskottets ställningstagande  till  motion  Fi17 (m)
under  avsnittet  1.3 Finansutskottets förslag  till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken.
Utskottet  vill  dock   utnyttja   tillfället  att
kommentera  avsnittet  om  skatterna. I riktlinjerna
under området skatter och sysselsättning  står bl.a.
följande: att varje medlemsstat kommer att, i mån av
behov och med hänsyn till nuvarande nivå, fastställa
ett  mål  för  en  gradvis  minskning  av den totala
skattebördan. Dessutom kommer medlemsstaten  att där
det  är  lämpligt  fastställa ett mål för en gradvis
minskning   av   skattetrycket    på    arbete   och
lönebikostnader.
Utskottet   delar   regeringens   uppfattning   i
handlingsplanen  att  det totala skatteuttaget  inte
bör vara så högt att det  står  i  vägen  för  högre
tillväxt  eller  ökad  sysselsättning.  Men  utifrån
denna  princip  går det inte att på ett meningsfullt
sätt bestämma ett  kvantitativt  mål  för skatternas
andel av BNP. Det totala skatteuttaget  är ingen bra
mätare  på  skatternas  samhällsekonomiska effekter.
Dessa beror på hur skatterna  tas  ut  och för vilka
ändamål de används.
Utskottet instämmer också i regeringens  bedömning
att sänkningar av den totala beskattningen på arbete
torde  öka  sysselsättningen  varaktigt endast under
förutsättning   att  de  sänkta  skatterna   minskar
arbetsgivarnas  totala   arbetskraftskostnader.   På
längre  sikt är det dock sannolikt att lägre skatter
via lönebildningseffekter får en begränsad effekt på
arbetskraftskostnaderna.  Därmed  är   strukturen på
skatterna  på  arbete  den  centrala frågan  ur  ett
sysselsättningsperspektiv.
Utifrån  det  som  sagts ovan avstyrker  utskottet
motion Fi24 (m).


2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten
2.1 Budgetutvecklingen
Saneringen av statsfinanserna  har  gått snabbare än
förutsett,  och  under 1998 passeras en  ny,  viktig
milstolpe  då  det  finansiella   sparandet   i  den
offentliga  sektorn  vänds  från ett underskott till
ett överskott. Budgetpolitiska  mål har överträffats
med bred marginal. Statsskulden mätt  som  andel  av
BNP  skulle ha stabiliserats senast 1996. Det skedde
redan  1995. Underskottet i de offentliga finanserna
skulle inte  få överstiga 3 % av BNP år 1997. Enligt
nationalräkenskapernas   preliminära   utfall   blev
underskottet  detta  år  1,1 %.  År  1998  skall  de
offentliga  finanserna  vara  i  balans.  Regeringen
förutser  nu  dessutom ett överskott på 29 miljarder
kronor, motsvarande  1,6 %  av BNP. Förbättringen är
betydande   även   om   ungefär  en   tredjedel   av
överskottet är en följd av ändrade definitioner.
I 1997 års vårproposition  räknade  regeringen  med
att statsbudgeten skulle uppvisa ett överskott först
år  2000.  Nu  väntas detta överskott uppkomma redan
1998, och statsskulden  kommer  detta  år  att kunna
amorteras  med 1 miljard kronor. Det är en dramatisk
förbättring  även  jämfört  med situationen för bara
fem  år  sedan.  I  slutet  av förra  mandatperioden
uppgick  nämligen  det statliga  årliga  lånebehovet
till över 240 miljarder kronor.
Även under 1999 och senare fortsätter de offentliga
finanserna att förbättras  i  en takt som överstiger
tidigare uppställda budgetpolitiska  mål.  För  åren
2000  och 2001 räknar regeringen sålunda med att det
finansiella sparandet kommer att bli 16,5 respektive
32,3 miljarder kronor större än vad som följer av de
budgetpolitiska målen för dessa båda år.
Bakom  förbättringen  av  det  offentliga sparandet
ligger en kraftig förstärkning av  statens finanser.
Under  1990-talets  första  år sjönk inkomsterna  på
statsbudgeten påtagligt framför allt beroende på den
ekonomiska krisen. Mätt som andel av BNP minskade de
under åren 1991-1994 från 37 till 32 %. Därefter har
de  stigit och beräknas 1998 uppgå  till  37,7 %  av
BNP.   Uppgången   förklaras   huvudsakligen  av  de
skattehöjningar  som  ingick  i saneringsprogrammet.
Enligt de prognoser som redovisas i vårpropositionen
väntas inkomsterna under efterföljande år åter falla
något för att 2001 uppgå till 34,9 % av BNP.
Förbättringen  av  statens  finanser   är  än  mer
påtaglig  på  utgiftssidan  där utgifterna mätt  som
andel  av  BNP sjunkit snabbt sedan  toppåret  1993.
Regeringen  räknar   i   vårpropositionen   med  att
utgiftskvoten   skall   fortsätta  att  falla  under
kommande år, bl.a. som en följd av minskade utgifter
för arbetslöshet och räntebidrag.
Redovisningen av statens inkomster och utgifter har
under senare år ändrats i  flera avseenden. Justerat
för    sådana   redovisningstekniska    förändringar
utvecklar  sig statsbudgetens inkomster och utgifter
på  följande  sätt  enligt  ett  i  vårpropositionen
intaget diagram.
Diagram   9.   Statsbudgetens    inkomster    och    utgifter   exkl.
statsskuldsräntor
rensade för redovisningstekniska förändringar 1991-2001
Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet.
Nettot  på  statsbudgeten  skall  återspegla statens
lånebehov som i budgetuppställningen  framkommer som
skillnaden  mellan  å  ena  sidan  statens  utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning, å  andra
sidan  statens  inkomster.  Detta  saldobegrepp  har
ersatt     det     tidigare     använda    begreppet
budgetunderskott som också visade  skillnaden mellan
inkomster  och  utgifter, men där Riksgäldskontorets
nettoutlåning inte beaktades.
Lånebehovet uppgick  1993 till 242 miljarder kronor
men minskade under de tre efterföljande åren med 221
miljarder  kronor  till 21  miljarder  kronor  1996.
Därefter har det fortsatt att minska, och under 1998
uppkommer som nyss nämnts  ett överskott som gör det
möjligt att börja amortera på statsskulden.
Det snabbt minskade lånebehovet  förklaras  till en
del  av  olika  engångsvisa  effekter,  men även dem
förutan har utvecklingen varit positiv. Det  framgår
av    följande    diagram    som    är   hämtat   ur
vårpropositionen  och  som  visar dels den  faktiska
upplåningen,  dels  upplåningen  rensad  från  olika
engångseffekter.
Diagram 10. Statens lånebehov 1994-2001
Miljarder kronor

Källa: Finansdepartementet.
Såsom   framgår  av   diagrammet   är   detta   s.k.
underliggande  lånebehov  för  1998  ca 20 miljarder
kronor  större  än det faktiska. Skillnaden  minskar
till  knappt 15 miljarder  kronor  år  1999  och  12
miljarder kronor år 2000, då även upplåningen rensad
från engångseffekter  övergår  i  en  amortering  av
statsskulden.  För  år  2001 förutser man i dag inga
engångseffekter och därför sammanfaller detta år det
faktiska och det underliggande lånebehovet.
2.2 Budgetprocessens tillämpning
Motionen
Moderata samlingspartiet  ifrågasätter i motion Fi17
det  sätt  på vilket regeringen  tillämpar  den  nya
budgetprocessen. Medan budgethanteringen i riksdagen
följer  de nya  principerna,  brister  regeringen  i
flera avseenden.
Motionärerna       anser      sålunda      att
budgeteringsmarginalen används  för  att  dölja  att
utgiftsökningar finansieras med oväntade ökningar av
skatteinkomster   eller   oväntade   minskningar  av
statsskuldsräntor. De har, framhåller  de,  tidigare
kritiserat  regeringen  för  förfarandet  men  trots
regeringens    försäkringar    om    motsatsen   har
budgeteringsmarginalen  tagits  i  anspråk  för  att
finansiera  nya utgifter såväl i budgetpropositionen
för 1998 som nu i 1998 års vårproposition.
Motionärerna  kritiserar  också  regeringen för att
den på tilläggsbudget föreslår ett anslag på blott 1
miljon  kronor  för  avvecklingen  av Barsebäck  och
samtidigt begär ett bemyndigande att  utan  gräns få
överskrida  anslaget.  Det är en inblanco-check  för
regeringen att belasta det  allmänna  med  kostnader
för   avvecklingen  av  Barsebäck.  Att  inte  öppet
redovisa   det  mångmiljardbelopp  som  avvecklingen
kommer att kosta  ser  motionärerna som ett av många
åsidosättanden av den nya budgetlagen.
Att   en   rad  infrastrukturprojekt,   däribland
Botniabanan, finansieras  med  lån vars amorteringar
kommer att belasta utgiftsområde  22 Kommunikationer
fr.o.m. år 2004 är enligt motionärernas  uppfattning
ett medvetet brott mot 22 § budgetlagen där  det som
grundprincip          slås          fast         att
infrastrukturinvesteringar  skall  finansieras   med
anslag och inte med lån.
Motionärerna  anser  att  den  nya budgetprocessen
skall  följas  strikt,  vilket enligt  deras  mening
innebär att budgetöverskridanden  skall  finansieras
genom motsvarande utgiftsneddragningar inom  två  år
och    helst    inom    samma   utgiftsområde.   Nya
utgiftsåtaganden  under  pågående   budgetår   skall
vidare   finansieras   genom  minskningar  av  andra
utgifter samma år.
Finansutskottets ställningstagande
Ett fastställt utgiftstak  sätter  en  absolut gräns
för  hur  stora  de  statliga  utgifterna får  vara.
Omprövas  inte  utgiftstaket får alltså  de  samlade
utgifterna   exklusive    statsskuldsräntorna   inte
överskrida  denna  nivå,  oavsett   inflation  eller
ekonomisk utveckling i övrigt.
Eftersom  utgiftstaket  är treårigt kan  det  vara
svårt att med rimlig grad av  precision  beräkna  de
samlade statsutgifterna så långt fram i tiden. Nivån
på utgiftstaket fastställs därför med viss marginal,
och   skillnaden   mellan   utgifts-taket   och   de
prognostiserade   utgifterna  blir  en  buffert  som
kallas   budgeteringsmarginalen.   Utan   en   sådan
budgeteringsmarginal skulle även en mycket obetydlig
utgiftsökning   tvinga   fram   en   omprövning   av
utgiftstaket,   och  med  återkommande  revideringar
skulle inte bara  långsiktigheten  i budgetpolitiken
snabbt  gå  förlorad  utan  också tilltron  till  de
uppställda budgetpolitiska målen.  Enligt utskottets
mening är något sådant inte önskvärt.
Nya  utgifter  på  statsbudgeten  kan  finansieras
antingen  genom  besparingar  bland  andra  utgifter
eller genom inkomstförstärkningar. Används inget  av
dessa  alternativ  kommer de nya utgifterna att vara
ofinansierade och tvinga fram en ökad upplåning.
Budgeteringsmarginalen  är  en  buffert  för sådana
tillkommande utgifter som finansieras på annat  sätt
än  genom utgiftsminskningar. Den finns inte uppförd
på statsbudgeten  och  är  i  sig helt ofinansierad.
Behöver  den tas i anspråk är det  alltså  liktydigt
med  att de  tillkommande  utgifterna  antingen  har
finansierats  med  ökade  inkomster eller genom ökad
upplåning.
Såsom motionärerna framhåller  har  utgifterna  för
statsskuldsräntor   blivit  lägre  än  man  tidigare
räknade med. Men eftersom  statsskuldsräntorna  inte
omfattas      av     utgiftstaket     kan     sådana
utgiftsminskningar    aldrig    användas   för   att
finansiera andra takbegränsade utgifter utan att det
får genomslag på budgeteringsmarginalen.
Regeringen    har    tidigare    uttalat     att
budgeteringsmarginalen  inte skall ses som en reserv
för  ofinansierade  utgiftsökningar  eftersom  varje
sådan utgifts-ökning  försämrar statsfinanserna även
om  den  ryms  inom  det  fastställda  utgiftstaket.
Enligt  utskottets  mening har  regeringen  också  i
huvudsak  använt  budgeteringsmarginalen   på  detta
sätt.  Tillkommande  utgifter har i den mån de  inte
finansierats med besparingar  hela  tiden motsvarats
av ökade inkomster och någon ökad upplåning har inte
behövt  tillgripas. Tvärtom har, som utskottet  nyss
visat, upplåningsbehovet  snabbt  minskat  under  de
senaste åren. Finansutskottet kan med hänsyn härtill
inte   finna   annat  än  att  det  sätt  på  vilket
regeringen utnyttjat  budgeteringsmarginalen  svarar
mot uppställda budgetpolitiska mål och principer för
den nya budgetprocessen.
Vad  beträffar  den kritik som motionärerna riktar
mot  regeringens förslag  till  medelsanvisning  för
ersättning  för avveckling av en kärnkraftsreaktor i
Barsebäcksverket    är    detta    en    fråga   som
finansutskottet   behandlar   närmare  i  betänkande
1997/98:FiU27  med förslag till  tilläggsbudget  för
1998. Av betänkandet  framgår att utskottet ansluter
sig till regeringens förslag  på  denna punkt. Såsom
för övrigt också näringsutskottet framhåller  i sitt
yttrande   (1997/98:NU9y)   får  det  betraktas  som
självklart att regeringen inför  en  förhandling  om
ersättningsnivån  inte öppet redovisar sin bedömning
av  storleken på ersättningen  för  avvecklingen  av
kärnkraftsreaktorn.
I samma  betänkande redovisar finansutskottet också
sin    syn    på     finansieringen     av     vissa
infrastrukturprojekt    och    kommenterar   i   det
sammanhanget den kritik som motionärerna  riktar mot
regeringens hantering av frågan.
Med  det anförda avstyrker finansutskottet  motion
Fi17 (m) yrkande 4.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Vårpropositionen
Vårpropositionen  har  utformats  i  enlighet med de
budgetpolitiska mål som riksdagen tidigare lagt fast
på förslag av regeringen. Innebörden av dessa mål är
att  de  offentliga finanserna skall vara  i  balans
1998. De skall  därefter  uppvisa ett överskott på i
genomsnitt 2 % av BNP sett  över en konjunkturcykel.
Gradvis  skall  man  uppnå  detta  långsiktiga  mål.
Överskottet     skall     sålunda    -    vid     de
prognosförutsättningar  som   angavs   i   1997  års
vårproposition  -  motsvara  0,5 %  av  BNP år 1999,
1,5 %  av  BNP  år  2000  och  2 %  av  BNP år 2001.
Dessutom skall utgiftstaken för åren 1998-2000 ligga
fast.
De som mål angivna överskotten skall användas  för
att amortera av den offentliga nettoskulden. Med ett
genomsnittligt  överskott  på  2 % av BNP kan enligt
finansplanen  den  offentliga  sektorns   nettoskuld
försvinna omkring 2007.
Det finns enligt propositionen flera skäl som talar
för  att  Sverige  bör  ha ett ambitiöst mål för  de
offentliga finanserna.
Med  ett  överskott  kan  den  offentliga  skulden
amorteras av, vilket minskar Sveriges känslighet för
räntevariationer      på      de     internationella
kapitalmarknaderna.     Den     största     enskilda
utgiftsposten på årets statsbudget  är  räntorna  på
statsskulden  som  för  1998 beräknas uppgå till 103
miljarder kronor.
Med ett överskott i de offentliga  finanserna i ett
normalt  konjunkturläge  finns  det en marginal  att
aktivt  motverka  konjunkturavmattningar   utan  att
underskottet  hotar att bli för stort och utlösa  en
ränteuppgång.
Sverige måste  rusta  för  framtiden. Andelen äldre
kommer  en  bit  in i 2000-talet  att  öka  och  den
offentliga sektorn  måste  då vara stark nog för att
möta denna utveckling.
En  hög  nivå  på  sparandet  möjliggör   en   hög
investeringsnivå  utan  att Sverige får underskott i
betalningarna med andra länder.  Därmed kan Sveriges
höga internationella skuldsättning minskas samtidigt
som produktionskapaciteten höjs.
Såsom tidigare nämnts räknar regeringen med att det
finansiella sparandet under 2000 och 2001 kommer att
bli 16,5 respektive 32,3 miljarder  kronor större än
vad som följer av de budgetpolitiska målen för dessa
båda  år.  Beräkningstekniskt  har  dessa  överskott
tillförts hushållssektorn så att budgetmålen  uppnås
exakt.  Efter  dessa beräkningstekniska överföringar
uppgår    det    finansiella     sparandet     under
treårsperioden  1999-2001  i  regeringens alternativ
till 16, 30 respektive 42 miljarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi17
målet  om ett överskott i de offentliga  finanserna.
Partiets   långsiktiga  mål  är  i  stället  att  de
offentliga finanserna  skall vara i balans sett över
en konjunkturcykel (yrkande 5).
Eftersom  motionärerna  räknar   med   en  gynnsam
utveckling  framöver  anser de att man för dessa  år
bör  budgetera  för ett överskott  i  de  offentliga
finanserna. Med motionärernas  förslag  uppgår detta
överskott  till  16  miljarder  kronor 1999 samt  40
respektive  52  miljarder  kronor  under   de   båda
efterföljande  åren.  För  såväl  år  2000  som 2001
förespråkar   motionärerna  alltså  ett  finansiellt
sparande som är 10 miljarder kronor högre än vad som
framkommer med regeringens förslag.
Moderata  samlingspartiet   anser   dessutom   att
utgiftstaket under åren 1999 och 2000 bör anges till
en nivå som är 38,5 respektive 61,6 miljarder kronor
lägre än i regeringens förslag.
Centerpartiet  ansluter  sig i motion Fi18 till de
tidigare fastlagda målen för  budgetpolitiken liksom
till uppfattningen att utgiftstaket  för  åren  1999
och  2000  skall  ligga  fast.  Det  är,  sägs det i
motionen,  viktigt att målet om överskott i  statens
budget fullföljs.
Folkpartiet  liberalerna  stöder  i motion Fi19 det
fastlagda  målet om ett tvåprocentigt  överskott  så
länge  skuldkvoten   överstiger  60 %  av  BNP.  Att
statsskuldkvoten sänks  är  viktigt  bl.a.  för  att
underlätta  ett  svenskt EMU-inträde. Om överskottet
skulle bli större  än  vad  som  krävs för att uppnå
målet    för   statsskuldpolitiken   skall    enligt
motionärerna   skatterna   sänkas.   Något  formellt
yrkande i frågan framförs dock inte.
Folkpartiet  föreslår i sitt budgetalternativ  ett
utgiftstak för 1999 och 2000 som är 17 respektive 22
miljarder kronor lägre än regeringens.
Vänsterpartiet  kritiserar  i  motion Fi20 målet om
överskott   i   de  offentliga  finanserna.   Enligt
Vänsterpartiet får målet om ökad sysselsättning inte
underordnas målet  om  2 % överskott i de offentliga
finanserna. I motionen föreslås  att  riksdagen  gör
ett   uttalande   av  denna  innebörd  (yrkande 10).
Motionärerna ifrågasätter  inte  att Sverige behöver
en  stark  offentlig  ekonomi  men finner  det  inte
rimligt   med  mycket  stora  överskott   varken   i
bytesbalansen  eller  i  det offentliga sparandet så
länge arbetslösheten är så stor som den är.
Vänsterpartiets förslag till  utgiftstak överstiger
under  åren  1999  och  2000  regeringens   med   10
respektive 12 miljarder kronor.
Miljöpartiet  de gröna anser i motion Fi21 att det
långsiktiga målet  för budgetpolitiken bör begränsas
till  ett  överskott  motsvarande   0,5 %  1999  och
därefter  minst  1 %  av  BNP i genomsnitt  över  en
konjunkturcykel (yrkande 39).  För  denna lägre nivå
talar enligt motionärerna främst att Miljöpartiet de
gröna  i  högre grad vill betona privat  sparande  i
stället för  offentligt  och  att  miljöskulden inte
längre   behöver  öka  med  partiets  förslag   till
inriktning av den ekonomiska politiken.
På grund av den uppåtgående konjunkturen bör enligt
motionärerna överskottet i det finansiella sparandet
under åren 2000 och 2001 anges till 1,2 % respektive
2,3 %.
Miljöpartiets förslag till utgiftstak för åren 1999
och 2000 överensstämmer med regeringens.
Kristdemokraterna   föreslår  i  motion  Fi22  ett
utgiftstak för 1999 och 2000 som är 13 respektive 15
miljarder kronor lägre än i regeringens alternativ.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under  senare  år varit inriktad
mot ett antal mål, som har det gemensamt  att  de är
tydliga  och  lätta att i efterhand avläsa. Hittills
uppnådda mål har  överträffats med bred marginal och
prognoserna för kommande  år anger att de offentliga
finanserna även då kommer att utvecklas mer gynnsamt
än vad som förutsätts i de  budgetpolitiska  mål som
lagts fast för 1999-2001.
Målet  om  ett permanent överskott i de offentliga
finanserna skall  enligt  utskottet ses mot bakgrund
av att en stor offentlig sektor  kräver i sig starka
offentliga finanser. Skall Sverige  kunna behålla en
trygg   och   stabil  välfärd  krävs  ett  gemensamt
sparande.   Detta    garanterar   ett   demokratiskt
inflytande över vård, omsorg och skola.
Den ekonomiska krisen  i  1990-talets  början  har
medfört att den offentliga sektorns nettoförmögenhet
helt   har  raderats  ut,  och  i  år  beräknas  den
offentliga  sektorns  skulder överstiga tillgångarna
med drygt 360 miljarder kronor.
En  bit  in på nästa sekel  kommer  de  offentliga
åtagandena att  utsättas  för  en  större belastning
genom ett växande antal äldre. Skall välfärden kunna
värnas även i ett sådant läge måste  den  offentliga
sektorn   stå  finansiellt  stark.  Politiken  måste
därför ges  en  sådan  inriktning att den offentliga
nettoskulden  kan  amorteras  av.  För  detta  krävs
överskott i de offentliga finanserna.
Ett  överskott i de  offentliga  finanserna  under
normalår   gör   det   också   lättare   att   i  en
konjunkturnedgång  vidta  motverkande  åtgärder utan
stora underskott som hotar att driva upp räntorna.
Vänsterpartiet  föreslår att riksdagen skall  uttala
sig för att målet om en ökad sysselsättning inte får
underordnas målet  om  2 % överskott i de offentliga
finanserna. Med sitt förslag  markerar  motionärerna
att  de  finner det svårt att förena de båda  målen.
Finansutskottet  delar  inte  denna uppfattning utan
anser  tvärtom att det finns ett  nära  samband  dem
emellan.  Långsiktigt  stabila  statsfinanser  är  i
grunden  en  förutsättning  för  att  arbetslösheten
skall kunna minska, och omvänt gäller att en minskad
arbetslöshet   ger   stabilitet   åt  de  offentliga
finanserna. Den ekonomiska politiken  är inriktad på
att  öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Målet  är  att den öppna arbetslösheten skall minska
till 4 % år 2000 och regeringen räknar också med att
detta skall  kunna  ske  under  loppet  av  år 2000.
Därefter  bör politiken inriktas mot att ytterligare
minska   arbetslösheten    för    att   skapa   full
sysselsättning. För att sysselsättningen skall kunna
öka  uthålligt  krävs  både sunda statsfinanser  och
stabila  priser. Nya stora  underskott  liksom  ökat
inflationstryck  skulle  allvarligt  och  långvarigt
försämra  den  svenska  ekonomiska utvecklingen  och
därigenom göra arbetslöshetsmålet omöjligt att nå.
De  nu  aktuella  målen  om  ett  överskott  i  de
offentliga  finanserna lades  fast  av  riksdagen  i
anslutning   till    behandlingen    av   1997   års
vårproposition. Finansutskottet prövade  då liksom i
anslutning  till behandlingen av budgetpropositionen
för 1998 också  några  alternativa  förslag till mål
som framfördes av oppositionspartierna,  mål  som  i
allt  väsentligt  överensstämmer  med de nu aktuella
motionsförslagen.   Dessa  förslag  har   vid   båda
tillfällena  avvisats   av  finansutskottet,  och  i
sakfrågan har inget nytt  framkommit  som  motiverar
utskottet      att     ompröva     sitt     tidigare
ställningstagande.
Till frågan om  nivån  på  utgiftstaket  återkommer
utskottet längre fram i betänkandet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi17
(m)  yrkande  5, Fi20 (v) yrkande 10 samt Fi21  (mp)
yrkande 39.
2.4 Mål för statsskulden
Vårpropositionen
Regeringen vill  under  kommande år upprätthålla ett
överskott i de offentliga  finanserna, bl.a. för att
kunna amortera av den offentliga skulden.
Av vårpropositionen framgår  att  regeringen räknar
med att statsskulden mätt som andel  av  BNP  kommer
att  minska från 78,6 % till 65,4 % mellan 1998  och
2001.  Under  samma  period  väntas  den  offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld sjunka från 74,3
till 62,9 %.
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i motion  Fi17 att
riksdagen  skall fastställa som mål att statsskulden
inte skall överstiga  60 %  av  BNP år 2002 (yrkande
6). Motionärerna erinrar om att deras förslag att de
offentliga finanserna skall vara  i  balans  över en
konjunkturcykel    innebär    att   den   offentliga
bruttoskulden kommer att vara oförändrad i nominella
termer men att den mätt som andel av BNP minskar när
BNP  växer. I nuvarande uppåtgående  konjunktur  har
motionärerna  förordat  att  man  bör ha överskott i
budgeten för att därefter kunna tillåta  sig  att ha
underskott   i   nästa  lågkonjunktur.  Statsskulden
kommer   därför  i  motionärernas   alternativ   att
amorteras under de närmaste åren. Det bör, anser de,
framför allt  ske på den tredjedel av den offentliga
skulden som är placerad hos utländska långivare.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har hittills  inte lagt fast något mål för
hur snabbt den offentliga  skulden bör begränsas och
till  vilken  nivå  detta  skall  ske.  Motionärerna
föreslår i sitt yrkande att  statsskulden  skall  ha
begränsats  till  högst  60 % av BNP år 2002, men av
motivtexten framgår att förslaget  torde  avse nivån
på den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld
som  är något lägre. Det är också detta begrepp  man
använder sig av i Maastrichtkriterierna där det slås
fast att  den  offentliga skulden inte får överstiga
60 % av BNP.
Regeringens ambition  är  att  inte  bara  uppfylla
Maastrichtkriteriernas   skuldkrav  utan  också  att
amortera av den offentliga  nettoskulden.  Riksdagen
har    i    anslutning    till    behandlingen    av
budgetpropositionen  för  1998  (1997/98:FiU1 s. 88)
givit  sitt  stöd  för  en sådan inriktning,  och  i
föregående    avsnitt   av   betänkandet    upprepar
finansutskottet  detta stöd. Redan gjorda uttalanden
ställer således mer  långtgående  krav på regeringen
än vad som följer av motionärernas förslag.
Motionärerna  motsätter  sig  förslaget   om   ett
långsiktigt  genomsnittligt  överskott  på  2 % i de
offentliga  finanserna,  men  förespråkar  för såväl
2000   som   2001  ett  temporärt  högre  offentligt
sparande  än  regeringen   på  10  miljarder  kronor
vardera året. Genom att under  dessa  båda år dra in
20  miljarder kronor extra från den privata  sektorn
kan motionärerna  således  kortsiktigt  begränsa den
offentliga  skulden  något  snabbare  än regeringen.
Sett   i  ett  något  längre  tidsperspektiv   leder
emellertid den lösning de motsätter sig till att den
offentliga  nettoskulden  kan  avvecklas  på kortare
tid.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra  om
att     regeringens    förslag    till    reformerat
ålderspensionssystem  (prop.  1997/98:151  och  152)
kommer  att  få  långtgående återverkningar såväl på
statens och AP-fondens inkomster och utgifter som på
statens lånebehov  och  statsskulden. Däremot kommer
det  inte  att påverka nivån  på  den  konsoliderade
offentliga   sektorns    finanser    eftersom   även
premiereservsmedel   ingår   i   denna   sektor.   I
vårpropositionen  har  dessa  effekter  inte  kunnat
beaktas   men   regeringen  har  för  avsikt  att  i
budgetpropositionen   för   1999  återkomma  med  en
närmare   redovisning   av   detta.    Av    en    i
vårpropositionen preliminärt lämnad översikt framgår
emellertid  (s.  117)  att  reformen kommer att leda
till att den konsoliderade bruttoskulden  räknad som
andel av BNP år 2001 blir 3,6 % lägre än annars  och
då  väntas  uppgå  till 59,1 %. Denna justerade nivå
för statsskulden år  2001  är  klart  lägre  än  den
målsatta  nivå  som  motionärerna  vill  uppnå  året
därpå.   Även  med  hänsyn  till  osäkerheten  kring
pensionsreformens effekter framstår det som lämpligt
att inte nu  binda  sig för något preciserat mål för
nivån på statsskulden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (m)
yrkande 6.
2.5 Försäljning av statliga företag
Motionerna
Centerpartiet  redovisar   i  motion  Fi18  som  sin
uppfattning att staten inte  skall  äga  företag som
inte  uttryckligen tjänar ett samhällsintresse.  Mot
denna bakgrund  föreslår  motionärerna att riksdagen
skall  besluta  att under första  hälften  av  nästa
mandatperiod  sälja  statens  innehav  i  bolag  som
Nordbanken, Celsius,  Assidomän  och  Pharmacia. Vid
försäljningen    av    Vasakronan   bör   eventuella
specialfastigheter  finnas   kvar   i   statlig  ägo
(yrkande  23). Försäljningsinkomsterna skall  enligt
motionärerna användas för att amortera statsskulden.
Även   Moderata    samlingspartiet,   Folkpartiet
liberalerna  samt  Kristdemokraterna  förespråkar  i
sina  respektive  partimotioner  att  statligt  ägda
företag skall privatiseras,  dock  utan att framföra
några   konkreta   yrkanden   i   frågan.   Moderata
samlingspartiet  anser  att  privatiseringarna under
nästa mandatperiod bör uppgå till  mellan  60 och 80
miljarder  kronor. Folkpartiet liberalerna vill  för
sin del sälja  företag för 90 miljarder kronor under
1999-2000  och  för   70   miljarder   kronor  2001.
Kristdemokraterna   vill   sälja   företag  för   20
miljarder  kronor  per  år  mer än regeringen  under
kommande år.
Näringsutskottet
Näringsutskottet framhåller i  sitt  yttrande (NU8y)
att  staten har en betydelsefull roll som  ägare  av
företag   inom   såväl   basindustrierna  som  andra
branscher.   Ett   statligt   ägande    är    enligt
näringsutskottet motiverat av bl.a. sysselsättnings-
och regionalpolitiska skäl och behövs därutöver  för
att  bevaka  naturtillgångar  som skogen och malmen.
Dessutom har statliga företag en  funktion att fylla
som motvikt till det privata näringslivet.
Näringsutskottet ser inte något skäl  för riksdagen
att  nu  uttala  sig för en försäljning av  statliga
företag.   Regeringen   har   nyligen   fått   vissa
bemyndiganden  att sälja statliga företag och skulle
ytterligare   försäljning    bli    aktuell    anser
näringsutskottet  att  regeringen på sedvanligt sätt
bör få återkomma till riksdagen i frågan.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med näringsutskottet  anser finansutskottet
att det nu inte finns anledning  för  riksdagen  att
tillstyrka  de  motionsvis  framförda  förslagen  om
försäljning  av  statliga  företag.  Finansutskottet
avstyrker därför motion Fi18 (c) yrkande 23.
2.6 Budgetpolitikens inriktning
I   anslutning   till  vårpropositionen  fastställer
riksdagen  ett utgiftstak  för  staten  för  närmast
efterföljande    treårsperiod.    Riksdagen   prövar
dessutom  hur  detta  utgiftstak skall  fördelas  på
utgiftsområden, och den  preliminära  fördelning som
riksdagen   godkänner   för  de  tre  åren  fungerar
därefter    som    riktlinjer    för     regeringens
budgetarbete. Riksdagen godkänner slutligen också en
beräkning  av  ett  utgiftstak  för  den  offentliga
sektorn för samma treårsperiod, vilket motiveras med
att det är de offentliga utgifternas storlek  som är
avgörande för skatteuttagets nivå.
Vårens  budgetprövning  inriktas  således i första
hand på frågor med anknytning till utgiftstaket  och
dess  fördelning  på  utgiftsområden.  Inget hindrar
emellertid  att  riksdagen  redan i detta sammanhang
tar ställning till vissa inkomstförslag  och vanligt
är    att    framför    allt    oppositionspartierna
översiktligt redovisar vilka skatteförslag  de  vill
få upp till prövning under höstens budgetarbete.  En
fullständig      bild     av     regeringens     och
oppositionspartiernas   förslag   till  skatte-  och
avgiftsändringar får man emellertid  först i samband
med behandlingen av budgetpropositionen då riksdagen
i första steget av höstens budgetarbete godkänner en
beräkning    av    statsbudgetens   inkomster    för
efterföljande år.
På   efterföljande  sidor   behandlar   utskottet
regeringens  och  oppositionspartiernas förslag till
inriktning av budgetpolitiken.  Utskottet  gör först
en   samlad   bedömning  av  de  olika  alternativen
(avsnitt   2.6.2).    Därefter    prövar   utskottet
regeringens och oppositionspartiernas  förslag  till
utgiftstak   (avsnitt   2.7)  och  ramar  för  olika
utgiftsområden inklusive  några konkreta förslag som
knyter an till vissa utgiftsområden  (avsnitt 3). På
detta  följer en genomgång av de olika  skatte-  och
avgiftsförslag  som  regering och oppositionspartier
lagt fram (avsnitt 4).
2.6.1 De politiska alternativen
Vårpropositionen
Regeringen har i sitt  arbete  med  vårpropositionen
vägletts  av  de  budgetpolitiska mål som  riksdagen
tidigare lagt fast för budgetpolitiken.
Eftersom de offentliga  finanserna  fortsätter  att
utvecklas mer positivt än förutsett finns det enligt
regeringen   utrymme   för   ytterligare   offensiva
åtgärder  utan  att  uppställda budgetpolitiska  mål
eftersätts.  Regeringens   förslag  om  tillkommande
åtgärder  ökar  under  den  kommande  treårsperioden
belastningen  på  statsbudgeten   med  netto  9 620,
11 255 respektive 13 809 miljoner kronor.
Med sina tillkommande förslag vill  regeringen  få
till  stånd en kraftsamling till sex framtidsområden
av  stor   vikt   för  den  svenska  tillväxten  och
sysselsättningen.  De  planerade  satsningarna  inom
dessa framtidsområden  uppgår  till  följande belopp
under den närmaste treårsperioden.

Tabell  10.  Regeringens  förslag till satsning  på  vissa
framtidsområden 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Framtidsområde
-------------------------------------------------------------------------------
Kunskap och kompetens
-------------------------------------------------------------------------------
Delaktighet i informationssamhället
-------------------------------------------------------------------------------
Hållbara Sverige - ett föregångsland
-------------------------------------------------------------------------------
Företagande
-------------------------------------------------------------------------------
Europeiskt samarbete
-------------------------------------------------------------------------------
Ett Sverige för alla
-------------------------------------------------------------------------------
Summa
-------------------------------------------------------------------------------
Tyngdpunkten   i  framtidsområdet
Kunskap och kompetens ligger i en
föreslagen      satsning       på
kvalificerad     yrkesutbildning.
Antalet  platser i  den  pågående
försöksverksamheten  skall utökas
med    3 200   och   verksamheten
förlängas  till år 2001. Därefter
skall försöksverksamheten  övergå
i reguljär verksamhet. Regeringen
föreslår         också        ett
tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet   i   skolan    samt
avdelar extra medel för att kunna
förlänga       det      särskilda
utbildningsbidraget           för
arbetslösa.
Delaktigheten         i
informationssamhället       skall
förbättras framför allt genom ett
särskilt program för IT i skolan.
Satsningen på Hållbara Sverige -
ett   föregångsland  kommer  till
uttryck   i  ökade  resurser  för
naturreservatsbildningar,
naturvårdsavtal   och   förstärkt
miljötillsyn.    Dessutom    vill
regeringen   år   2001  avdela  2
miljarder   kronor  till   lokala
investeringsprogram.
Företagandet  skall  förbättras
genom  särskilt  riskkapital  för
småföretag som befinner sig i ett
tidigt   utvecklingsskede,   s.k.
såddkapital.     Vidare     skall
småföretagares        beskattning
lindras,  bl.a.  genom att  deras
möjlighet  att göra  avsättningar
till           periodiseringsfond
förbättras, genom  minskad  skatt
på   utdelning  och  reavinst  på
onoterade  aktier,  genom  bättre
kvittningsmöjligheter         vid
reaförluster  på onoterade aktier
samt  genom  vidgade  möjligheter
för   småföretagare    att   göra
pensionsavdrag.
Det   Europeiska   samarbetet
innefattar  ett  treårigt program
på 800 miljoner kronor per år för
samarbete   med   Central-    och
Östeuropa, en femårig satsning på
Östersjöregionen med 200 miljoner
kronor  per  år samt åtgärder för
att  främja  små  och  medelstora
företags   handel   med   Europa.
Regeringen  planerar   också   en
särskild  informationsinsats  för
att      öka     kunskapen     om
Europapolitiken.
I framtidsområdet  Ett  Sverige
för alla ingår bl.a. åtgärder för
att   motverka   segregation.  Av
central betydelse  är  därvid att
ge  goda kunskaper i det  svenska
språket  och att få till stånd en
bättre   situation    i   utsatta
bostadsområden  med  stor   andel
invandrare.
Regeringen föreslår dessutom ett
antal  reformer  inom vissa andra
områden.  Utgifterna   för  dessa
reformer    uppgår    under   den
kommande   treårsperioden    till
följande belopp.

Tabell  11. Regeringens förslag  till
övriga reformer 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------
1999  2000 2001
-----------------------------------------------------
Kommuner                            4 000 4 000    4
000
-----------------------------------------------------
Pensioner                           1 420 2 980    3
090
-----------------------------------------------------
Tandvårdsförsäkring                   500   500  500
-----------------------------------------------------
Bostadspolitisk   proposition   och   990 1 100  200
byggstimulanser
-----------------------------------------------------
Frysning av taxeringsvärden           810   490  420
-----------------------------------------------------
Äldreproposition                      300   300  300
-----------------------------------------------------
Rättsväsendet                         200   250  300
-----------------------------------------------------
Bistånd                                          204
-----------------------------------------------------
Övriga åtgärder                       540   370    1
085
-----------------------------------------------------
Summa                               8 760 9 990   10
099
-----------------------------------------------------
Genom  sin  satsning  på kommuner
vill      regeringen     tillföra
ytterligare resurser till skolan,
vården       och        omsorgen.
Statsbidraget  till kommuner  och
landsting höjs i  detta syfte med
4  miljarder kronor  redan  1998.
Tillsammans      med     tidigare
beslutade tillskott  kommer nivån
på kommunbidraget därmed  att  ha
höjts  med 20 miljarder kronor år
2000.
Vidare  föreslås  att  utgående
pensioner  skall förbättras genom
att pensionsförmånerna under 1999
beräknas  utifrån  ett  basbelopp
som  är  reducerat   med   1 %  i
stället  för  2 %.  För  2000 och
framåt skall pensionerna beräknas
från    ett    helt    oreducerat
basbelopp.
I  särskilda propositioner  har
regeringen   nyligen   föreslagit
ändrad        inriktning       av
tandvårdsförsäkringen      (prop.
112),    reformerad   äldreomsorg
(prop. 113) och ny bostadspolitik
(prop. 119) vilka alla innehåller
förslag   som   får   effekt   på
utgifterna under kommande år.
Regeringen  föreslår bl.a. också
att någon uppräkning  inte  skall
göras   av  taxeringsvärdena  för
småhus och hyreshus inför 1999.
De   föreslagna   satsningarna
finansieras  till  en  del  genom
utgiftsminskningar och genom  att
den  statliga  skatten  höjs till
25 % fr.o.m. inkomståret 1999 för
beskattningsbara        inkomster
överstigande 360 000 kr.
Effekten  av  regeringens förslag
till åtgärder för de kommande tre
åren kan därmed  sammanfattas  på
följande sätt.

Tabell 12. Saldoeffekt av regeringens
tillkommande budgetförslag 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------
1999   2000  2001
-------------------------------------
Utgiftsökningar     -10    -12   -16
605    280   039
-------------------------------------
Utgiftsminskningar+1 875+1 905    +2
180
-------------------------------------
Netto utgifter   -8 730    -10   -13
375   859
-------------------------------------
Skattesänkningar -2 890 -3 080    -2
150
-------------------------------------
Skattehöjning    +2 000 +2 200    +2
200
-------------------------------------
Netto inkomster    -890   -880   +50
-------------------------------------
Saldoeffekt      -9 620    -11   -13
255   809
-------------------------------------
Enligt   vårpropositionen  kommer
statsbudgetens  inkomster fr.o.m.
1998    att   vara   större    än
utgifterna.     Staten    behöver
således inte längre  låna för att
täcka  ett budgetunderskott  utan
kan börja amortera statsskulden.
Regeringens    nu   redovisade
inriktning   av   budgetpolitiken
väntas  enligt  propositionen  få
följande effekt på  statsbudgeten
under  de  närmast  efterföljande
tre åren.

Tabell    13.    Lånebehov     enligt
regeringens budgetförslag 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
------------------------------------------
1999  2000 2001
------------------------------------------
------------------------------------------
Inkomster                694,4 716,4729,5
------------------------------------------
Utgifter           exkl.     -     -    -
statsskuldsräntor        598,0 598,7598,6
------------------------------------------
Statsskuldsräntor m.m.   -95,0 -81,6    -
73,2
------------------------------------------
Netto                     +1,4 +36,1+57,7
------------------------------------------
Beräkningsteknisk         ±0,0 -16,5    -
överföring¹                          32,3
------------------------------------------
Riksgäldskontorets        +4,7  +4,2 +5,5
nettoutlåning
------------------------------------------
Amortering            av  +6,2 +23,9+30,9
statsskulden
------------------------------------------
------------------------------------------
¹ Eftersom regeringens netto för
2000 och 2001 är större än uppställda
budgetpolitiska mål har regeringen i
sina kalkyler beräkningstekniskt
hänfört det överskjutande överskottet
till hushållssektorn.
Regeringen     förutsätter    att
tidigare beslutade utgiftstak för
1998-2000 skall  ligga  fast. För
2001  föreslås ett utgiftstak  på
770 miljarder  kronor  vari ingår
en budgeteringsmarginal  på  27,5
miljarder    kronor   motsvarande
3,6 %       av      utgiftstaket.
Regeringens     förslag      till
utgiftstak   för  åren  1999-2001
uppgår  därmed   till   735,  744
respektive  770 miljarder  kronor
beräknat på följande sätt.

Tabell  14.   Utgiftstak   för   åren
1999-2001      enligt     regeringens
budgetförslag
Belopp i miljarder kronor
-------------------------------------------------
1999  2000 2001
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Summa   utgiftsområden    exkl. 595,0 596,7597,6
statsskuldsräntor
-------------------------------------------------
Minskning                    av   3,0   2,0  1,0
anslagsbehållningar
-------------------------------------------------
Socialförsäkringar vid sidan av 131,0 137,6143,9
statsbudgeten
-------------------------------------------------
Summa takbegränsade utgifter    728,9 736,3742,5
-------------------------------------------------
Budgeteringsmarginal              6,1   7,7 27,5
-------------------------------------------------
Utgiftstak                      735,0 744,0770,0
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet anser i
motion   Fi17   att   den   stora
omslutningen    i    de   svenska
offentliga  finanserna   gör  dem
unikt känsliga för svängningar  i
konjunkturen. För motionärerna är
därför  sänkta skatter och sänkta
utgifter  något  av  en grundbult
för  att  man skall kunna  främja
tillväxten  och  skapa  reda i de
offentliga  finanserna.  Partiets
budgetstrategi  syftar  till  att
uppnå   balans  i  de  offentliga
finanserna     sett    över    en
konjunkturcykel  samt  att  skapa
utrymme  för skattesänkningar  på
arbete och  företagande. Dessutom
skall stat och kommun inrikta sin
verksamhet på  sina kärnuppgifter
som skall prioriteras och utföras
väl.  Ett viktigt  inslag  i  den
moderata   strategin   är  rejäla
skattesänkningar               på
arbetsinkomster  för  främst låg-
och  medelinkomsttagare.   Sänkta
skatter gör det lättare att  leva
på   den   egna   lönen,  påpekar
motionärerna   som   anser    att
behovet   av   bidrag   då  också
minskar. Därför föreslår de bl.a.
att   en  andra  karensdag  skall
införas  i  sjukförsäkringen  och
att     ersättningsnivåerna     i
socialförsäkringssystemen   skall
sänkas till 75 %. Besparingar som
genomförs har enligt motionärerna
inriktats  på  sådana områden där
partiets       förslag       till
skattesänkningar  gör det möjligt
för   den   enskilde  att   själv
hantera de förändrade  ekonomiska
villkoren.
Skattesänkningarna som  under de
tre närmaste åren uppgår till 33,
62 respektive 84 miljarder kronor
inriktas         främst        på
inkomstbeskattningen.
Motionärerna  avvisar regeringens
förslag    till   höjd    statlig
inkomstskatt  och föreslår att en
ny  typ av förvärvsavdrag  införs
vid den  kommunala  beskattningen
för  pensionsgrundande  inkomster
upp  till   7,5   basbelopp   (ca
275 000         kr         1998).
Förvärvsavdraget skall medges med
7 % 1999, 9 % 2000 och 12 % 2001.
Vidare vill de höja det generella
grundavdraget till 10 000 kr samt
införa ett lika stort grundavdrag
vid  den  kommunala beskattningen
för  varje  barn.   Avdrag  skall
också          medges         för
barnomsorgskostnader    samtidigt
som       reseavdragen      skall
förbättras.   Motionärerna   vill
bl.a.         också         sänka
fastighetsskatten             och
bensinskatten  samt införa en 50-
procentig   skattereduktion   för
hushållstjänster.        Dessutom
föreslår     de     att     såväl
dubbelbeskattningen           som
förmögenhetsskatten slopas.
Skattesänkningarna  finansieras
huvudsakligen     genom     olika
besparingar som netto uppgår till
32,  54  respektive  60 miljarder
kronor  under  de  närmaste   tre
åren.  Mer  betydande besparingar
föreslås i olika  transfereringar
till         hushållen,         i
läkemedelsförsäkringen,         i
kostnaderna  för trafikolycksfall
som    förs   över    till    den
obligatoriska trafikförsäkringen,
i bidragen  till a-kassorna genom
att    egenavgiften    höjs,    i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
i  kommunbidragen,  i  utgifterna
för förtidspensioner, i biståndet
samt i kostnaderna för avveckling
av kärnkraften.
Ökade  utgifter  föreslås  bl.a.
för         ett        återinfört
vårdnadsbidrag,   för  ökat  stöd
till    handikappade   och    för
återställd änkepension.
De  finansiella   effekter  som
motionärernas förslag  har på den
offentliga  sektorn  kan  för  de
kommande tre åren sammanfattas på
följande sätt.

Tabell  15.  Finansiella  effekter  av  Moderata
samlingspartiets budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------
1999   2000  2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar         +44,3  +65,8 +71,1
----------------------------------------------
Utgiftsökningar            -11,9  -12,1 -11,5
----------------------------------------------
Netto utgifter             +32,4  +53,8 +59,7
----------------------------------------------
Skattesänkningar           -33,4  -62,3 -84,4
----------------------------------------------
Privatiseringar             +1,0   +1,3  +1,5
----------------------------------------------
Ränteeffekt                        +0,7  +1,0
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella   ±0,0   -6,5 -22,3
sparandet
----------------------------------------------
Finansiellt      sparande   16,0   40,0  52,0
enligt (m)
----------------------------------------------
----------------------------------------------
Moderata  samlingspartiet avvisar
användningen         av        en
budgeteringsmarginal. Om man till
de  moderata  besparingsförslagen
lägger    effekten    av    detta
ställningstagande  får  man  fram
nivån   på  det  av  motionärerna
förordade utgiftstaket.

Tabell  16. Moderata samlingspartiets
förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                -32,4  -53,9 -59,8
utgiftsminskningar
---------------------------------------------
Nej                 till   -6,1   -7,7 -27,5
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     696,5  682,4 682,7
---------------------------------------------
---------------------------------------------
Centerpartiet  redovisar i motion
Fi18     ett     budgetalternativ
inriktat bl.a. på  sänkta skatter
på arbete, boende och riskkapital
samt skärpt beskattning av miljö,
energi         och         hälsa.
Arbetsgivaravgifterna  har  under
den  gångna mandatperioden sänkts
för framför  allt mindre företag.
Motionärerna föreslår  nu att man
går vidare på den inslagna  vägen
och  sänker arbetsgivaravgifterna
ytterligare.           Sänkningen
finansieras till en del  av höjda
energi-   och  miljöskatter.   Så
t.ex.        föreslås         att
produktionsskatten   på  el  från
kärnkraftverk     höjs,    liksom
kväveoxidskatten. Miljöskatten på
inrikes     flyg    bör    enligt
motionärerna    återinföras   och
regeringens  förslag   om   sänkt
tobaksskatt avvisas av dem liksom
förslaget        att       lindra
fastighetsbeskattningen för äldre
vattenkraftanläggningar.
Vidare  föreslår  motionärerna
dels  att fastighetsskatten sänks
till 1,5 %  redan  fr.o.m.  1998,
dels   att   man   bortser   från
belägenhetsfaktorn för bofasta  i
attraktiva  områden i avvaktan på
att  fastighetsbeskattningen  får
en långsiktig  lösning.  De  vill
också                    avveckla
förmögenhetsskatten  i  tre  steg
fram till 2002. Dessutom  vill de
sänka   skatten   för   låg-  och
medelinkomsttagare genom ett höjt
grundavdrag.
I  motionen föreslås också  att
egenavgiften                 till
arbetslöshetsförsäkringen    höjs
med  40 kr per månad samt att man
skall inleda en försöksverksamhet
med         skattesubventionerade
hushållstjänster.    Motionärerna
vill     dessutom    införa    en
vårdgaranti     samt    förbättra
situationen för de  sämst ställda
pensionärerna   genom  ett   höjt
pensionstillskott.
Under första hälften  av  nästa
mandatperiod   vill  motionärerna
också  sälja  ut  vissa  statliga
företag    med    ett    beräknat
marknadsvärde   av  80  miljarder
kronor.   Försäljningsinkomsterna
skall användas  för  att amortera
statsskulden,   och  motionärerna
räknar därför med  att utgifterna
för    statsskuldsräntor    skall
begränsas.
De  finansiella   effekter  som
Centerpartiets budgetförslag  har
på    den    offentliga   sektorn
sammanfattas   i    motionen   på
följande sätt.

Tabell  17. Finansiella  effekter  av
Centerpartiets          budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------
1999   2000  2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar          +2,7   +4,1  +4,8
----------------------------------------------
Skattesänkningar            -6,3   -8,5 -11,9
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m.        +4,9   +4,2  +4,1
----------------------------------------------
Netto inkomster             -1,4   -4,4  -7,8
----------------------------------------------
Statsskuldsräntor           +1,2   +3,0  +3,0
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella   +1,5   +2,7  ±0,0
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------
Motionärerna förespråkar för 2001
ett  något  lägre  utgiftstak  än
regeringen,  främst  motiverat av
att  man ifrågasätter den  enligt
deras  mening  alltför höga nivån
på   budgeteringsmarginalen   för
2001. Centerpartiets förslag till
utgifts-tak    är   beräknat   på
följande sätt.

Tabell  18.  Centerpartiets   förslag
till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                 -1,5   -1,2  -1,8
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad                     +1,5   +1,2  -8,2
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     735,0  744,0 760,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹  Exklusive  förslag  om minskad
nivå på statsskuldsräntor.
Folkpartiet liberalerna redovisar
i       motion      Fi19      ett
budgetalternativ    som    enligt
motionärerna  är inriktat på  att
under  nästa mandatperiod  främja
tillkomsten   av   300 000   nya,
reguljära  arbetstillfällen.  För
att  nå  detta  mål vill de sänka
skatterna med netto  18 miljarder
kronor         redan        1999.
Arbetsgivaravgifterna    i    den
privata    tjänstesektorn   skall
sänkas med sex procentenheter och
denna   sänkning    skall   också
omfatta    kommuner,    men    en
reglering    i    enlighet    med
finansieringsprincipen  skall för
deras  del  neutralisera effekten
av  denna sänkning.  Motionärerna
avvisar  regeringens förslag till
höjd  statlig   inkomstskatt  och
förordar att man  dels  avskaffar
dubbelbeskattningen av aktier och
andelar i aktiefonder, dels höjer
avdraget   för  pensionssparande.
Fastighetsskatten  vill  de sänka
med   0,2   procentenheter  medan
förmögenhetsskatten stegvis skall
avvecklas helt fram till år 2001.
Folkpartiets  förslag till ökade
satsningar   uppgår    till   6,4
miljarder  kronor och riktar  sig
mot  områdena   vård,  skola  och
rättvisa. Partiet  vill införa en
vårdgaranti       liksom      ett
högkostnadsskydd  för  läkemedel.
Stödet  till  handikappersättning
och   arbetshandikappade    skall
också   öka.  På  skolans  område
föreslår  motionärerna  bl.a. att
barntillägget  i svuxa återinförs
samt     att    anslagen     till
doktorandtjänster   höjs.   Bland
partiets rättvisesatsningar ingår
ett  successivt återställande  av
enprocentsmålet               för
biståndspolitiken  samt  krav  på
att       tidigare      beslutade
besparingar  i änkepensionen rivs
upp.
Skattesänkningarna      och
utgiftsökningarna   föreslås  bli
finansierade   genom  besparingar
vars effekt motionärerna beräknar
till  24,4 miljarder  kronor  för
1999.       Tyngdpunkten        i
besparingarna   ligger   i  olika
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder
som  motionärerna  till följd  av
sina     arbetskraftsstimulerande
åtgärder  räknar  med  att  kunna
begränsa med  drygt  10 miljarder
kronor.  Besparingar skall  också
göras   i   räntebidragen    till
bostäder  samt  i  olika typer av
regionalpolitiskt stöd. Andra mer
betydande   besparingar    uppnås
genom att Folkpartiet förordar en
långsammare  takt i genomförandet
av                     tilltänkta
infrastrukturinvesteringar    och
energiomställningsprogrammet.
Minskat     fusk    och    bättre
skatteindrivning   väntas   också
bidra till finansieringen, liksom
åtgärder    för    bl.a.   bättre
rehabilitering          varigenom
utgifterna   för   förtidspension
minskas.   Partiet   vill   också
avveckla  stödet  till de  lokala
investeringsprogrammen.
Folkpartiets  budgetalternativ
sammanfattas    i   motionen   på
följande sätt:

Tabell  19. Finansiella  effekter  av
Folkpartiet              liberalernas
budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------
1999   2000  2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar         +18,0  +25,4 +26,2
----------------------------------------------
Skattesänkningar           -18,3  -26,7 -28,6
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m.        +0,3   +0,3  +0,3
----------------------------------------------
Netto inkomster            -18,0  -25,4 -26,3
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella   ±0,0   ±0,0  -0,1
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------
Folkpartiet      föreslår     att
utgiftstaket under de tre närmast
efterföljande åren  skall  vara i
runt   tal  20  miljarder  kronor
lägre    än     vad    regeringen
föreslagit.    Utgiftstaket    är
därvid  framräknat   på  följande
sätt.

Tabell  20. Folkpartiet  liberalernas
förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                -17,0  -22,2 -21,4
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad                     ±0,0   ±0,0  ±0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     718,0  721,8 748,6
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹  Exklusive  förslag  om minskad
nivå på statsskuldsräntor.
Vänsterpartiet   delar  i  motion
Fi20 regeringens uppfattning  att
det   är   önskvärt   med  starka
offentliga  finanser,  men  anser
samtidigt    att    en   starkare
samhällsekonomi först  och främst
förutsätter att fler är i arbete.
Motionärerna   vill  därför   att
ytterligare resurser avdelas till
åtgärder    som   ökar    antalet
arbeten. Av medel  som regeringen
vill använda för att  amortera av
den  offentliga skulden  föreslår
motionärerna  att  man  under  de
närmaste tre åren kanaliserar 10,
20 respektive 30 miljarder kronor
till  åtgärder  avsedda  att  öka
sysselsättningen.
Vänsterpartiet      godtar
regeringens       förslag      om
ytterligare  medel  till   skola,
vård och omsorg men anser att den
föreslagna      satsningen     är
otillräcklig och avdelar för egen
del  ytterligare ca  5  miljarder
kronor    till    kommuner    och
landsting  i  form  av  en riktad
sänkning                       av
arbetsgivaravgifterna.    Partiet
vill    stärka    efterfrågan   i
Sverige,    och   därmed    också
sysselsättningen,    genom    att
omfördela   från   dem  med  höga
inkomster till dem med  låga  och
från stora vinstrika företag till
små  och  fattiga.  I detta syfte
föreslår     motionärerna     att
egenavgiften sänks  samtidigt som
värnskatten      behålls      och
ytterligare  ett  skikt  på  30 %
införs     vid    den    statliga
inkomstbeskattningen          för
inkomster   överstigande  360 000
kr. Grundavdraget bör slopas över
brytpunkten  och   de  med  högre
inkomster  bör  dessutom   betala
egenavgifter  även på den del  av
inkomsten      som     överstiger
avgiftstaket. På motsvarande sätt
föreslår motionärerna å ena sidan
att bolagsskatten  höjs från 28 %
till 30 % och att man  inför  vad
de  kallar  en värnbolagsskatt på
5 %  på vinster  överstigande  50
miljoner  kronor,  å  andra sidan
att        egenavgiften       för
egenföretagare   sänks   och  att
arbetsgivarinträdet           vid
sjukförsäkringen    slopas    för
mindre företag.
Motionärerna  vill också införa
en ny förmögenhetsskatt  och  ett
strikt avdragstak för skuldräntor
vid  70 000 kr. Fastighetsskatten
skall dessutom sänkas temporärt i
attraktiva områden.
För att  driva  på processen mot
en generell arbetstidsförkortning
föreslår de att man  avsätter  en
ram  på  4,0 miljarder kronor för
nedsättning                    av
arbetsgivaravgifter.
I  motionen  föreslås slutligen
också   att  bensinskatten   höjs
liksom    vissa    energi-    och
miljöskatter.
Vänsterpartiet vill avdela drygt
två miljarder  kronor  för att få
fart  på  byggandet med hjälp  av
ett       investerings-       och
ombyggnadsstöd    och    föreslår
dessutom   att   man   under   en
treårsperiod  stegvis återställer
enprocentsmålet   för  biståndet.
Inom totalförsvaret bör man under
de  tre  närmaste  åren  begränsa
utgifterna    med    1,5,     2,5
respektive  3,0 miljarder kronor.
Däremot  anser  motionärerna  att
utgiftsområde   9   -  Hälsovård,
sjukvård och social omsorg  - bör
tillföras   drygt  1,2  miljarder
kronor,  bl.a.   för  att  staten
skall kunna överta  ansvaret  för
assistansersättningen och för att
ett  frikort  skall kunna införas
för pensionärer  när  det  gäller
medicindelen                    i
högkostnadsskyddet.  Motionärerna
vill  också riva upp en  tidigare
beslutad       besparing       på
änkepensionerna.  Av a-kassemedel
vill  de  utnyttja 1,0  miljarder
kronor  som   aktivitetsstöd  för
otraditionella  projekt  och  2,5
miljarder    kronor    för    att
sysselsätta långtidsarbetslösa  i
tillfälliga    men   avtalsenligt
betalda kommunala  arbeten. Bl.a.
som   en   följd   härav  minskar
utgifterna inom utgiftsområde  13
med netto 1,5 miljarder kronor.
Arbetsmarknad   och  arbetsliv
tillförs  5,8  miljarder  kronor,
varvid särskilda  satsningar görs
på  bl.a. arbetshandikappade  och
på    kvinnor     vars    arbeten
rationaliserats bort.
Motionärerna  vill  också  höja
bostadsbidragen,           minska
väginvesteringarna samt minska de
på  utgiftsområde  25  redovisade
kommunbidragen  med  hänsyn  till
att  partiet  i  stället  tillför
kommunerna resurser via justerade
skatter och arbetsgivaravgifter.
Motionärerna  sammanfattar   på
följande   sätt   de  finansiella
effekter    som   Vänsterpartiets
förslag ger upphov  till inom den
offentliga sektorn.
Tabell  21. Finansiella  effekter  av
Vänsterpartiets         budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
-------------------------------------------------------------------------------
1999             2000            2001
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Utgiftsökningar
-------------------------------------------------------------------------------
Inkomstminskningar
-------------------------------------------------------------------------------
Effekt på det finansiella sparandet
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
föreslår
för
treårsperioden
ett
utgiftstak
som
ligger
på
en
högre
nivå
än
regeringens.
Skillnaderna
mellan
de
båda
förslagen
framgår
av
följande
sammanställning.
Tabell
22.
Vänsterpartiets
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                +12,2  +12,9 +14,4
utgiftsökningar¹
---------------------------------------------
Ändrad                     -2,2   -0,9  -0,4
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     745,0  756,0 784,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹
Exklusive
förslag
om
ökad
nivå
på
statsskuldsräntor.
Miljöpartiet
de
gröna
slår
i
motion
Fi21
fast
att
finanspolitiken
måste
kännetecknas
av
en
god
utgiftskontroll
och
långsiktig
balans
i
de
offentliga
finanserna.
Enligt
motionärerna
skall
offentliga
underskott
inte
accepteras
under
normala
år.
Det
är
enligt
deras
mening
nödvändigt
att
den
del
av
de
offentliga
inkomsterna
som
går
till
räntor
på
statsskulden
minskar,
bl.a.
för
att
man
skall
kunna
möta
behoven
från
ett
växande
antal
äldre
i
framtiden
utan
att
andra
gruppers
behov
trängs
undan.
Det
är,
anser
de
vidare,
nödvändigt
att
på
olika
sätt
förbättra
statens
och
kommunernas
utgiftskontroll
samt
att
minska
utgiftstrycket
i
den
offentliga
sektorn
genom
besparingar
i
främst
vissa
föråldrade
statliga
verksamheter
och
i
vissa
transfereringssystem.
Besparingar
kan
ske
på
transfereringar
till
hög-
och
medelinkomsttagare,
men
inte
på
överföringar
till
dem
som
saknar
ekonomiska
marginaler.
Besparingar
kan
också
göras
på
militär
och
större
vägbyggen,
medan
däremot
de
genomförda
besparingarna
riktade
mot
t.ex.
miljöforskning,
kalkning
av
försurade
sjöar
samt
sanering
av
allvarligt
miljöskadade
områden
är
klart
kontraproduktiva
enligt
motionärerna.
Inom
ramen
för
ett
något
minskat
skatteuttag
eftersträvar
Miljöpartiet
de
gröna
att
få
till
stånd
en
successivt
genomförd
skatteväxling
där
lägre
skatt
på
arbete
ersätts
av
högre
skatt
på
energi,
utsläpp
och
råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen
skall
uppgå
till
27
miljarder
kronor
år
2001
och
ca
100
miljarder
kronor
om
15
år.
I
enlighet
härmed
föreslår
motionärerna
att
koldioxidskatten
och
energiskatten
stegvis
höjs
liksom
fastighetsskatten
på
vattenkraftverk
och
den
särskilda
skatten
på
elektrisk
kraft
från
kärnkraftverk.
Tillsammans
skall
dessa
skattehöjningar
ge
närmare
25
miljarder
kronor
2001.
Med
tanke
på
omfattningen
av
energiskattehöjningarna
reserveras
för
de
mest
energikrävande
företagen
ett
utrymme
för
en
tillfällig
skattelindring
under
en
anpassningsperiod.
Sänkningen
av
skatten
på
arbete
skall
för
hushållen
ha
sin
tyngdpunkt
i
låg-
och
mellanlönegrupperna,
bl.a.
för
att
underlätta
för
en
av
Miljöpartiet
förespråkad
arbetstidsförkortning.
När
värnskatten
avskaffas
1999
bör
den
enligt
motionärerna
ersättas
permanent
av
ett
skikt
med
25 %
skatt
i
den
statliga
skatteskalan
för
inkomster
överstigande
taket
för
egenavgifter.
Bland
Miljöpartiets
viktigaste
förslag
till
skattesänkningar
ingår
dels
en
sänkning
av
egenavgiften
med
4
procentenheter
fram
till
2001
och
en
höjning
av
grundavdraget
till
23 500
kr
för
inkomster
mellan
125 000
och
150 000
kr
per
år.
Vidare
föreslår
motionärerna
att
uttaget
av
fastighetsskatt
sänks
från
1,7
till
1,5
%
redan
inkomståret
1998
samt
att
denna
skatt
därefter
avskaffas
på
sikt.
Miljöpartiet
vill
göra
stora
besparingar
på
det
militära
försvaret
och
föreslår
att
totalförsvarsramen
under
de
tre
närmast
efterföljande
åren
skall
minskas
med
2,4,
3,0
respektive
6,3
miljarder
kronor.
Å
andra
sidan
vill
partiet
återställa
enprocentsmålet
för
biståndet
i
snabbare
takt
och
föreslår
att
ramen
räknas
upp
i
tre
steg
fram
till
2001
då
den
skall
motsvara
0,85 %
av
BNI.
Partiet
räknar
med
att
på
sikt
kunna
göra
besparingar
genom
ett
nytt
ersättningssystem
för
sjuk-
,
föräldra-
och
arbetslöshetsförsäkringarna.
Motionärerna
räknar
också
med
att
deras
förslag
till
arbetstidsförkortning
skall
minska
utgifterna
för
arbetslösheten.
Den
föreslagna
arbetstidsförkortningen
påverkar
också
regleringen
mellan
stat
och
kommun.
Detsamma
gäller
för
en
rad
av
de
skatteförslag
som
motionärerna
för
fram.
Som
en
följd
härav
föreslås
att
statsbidraget
till
kommunerna
under
de
kommande
åren
minskar
med
8,5,
2,3
respektive
2,9
miljarder
kronor.
Motionärerna
räknar
med
att
deras
förslag
skall
få
följande
effekt
på
den
offentliga
sektorns
finanser
under
de
kommande
tre
åren.
Tabell
23.
Finansiella
effekter
av
Miljöpartiet
de
grönas
budgetförslag
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor
------------------------------------------
1999  2000 2001
------------------------------------------
------------------------------------------
Statens utgifter          +3,8 +11,6+24,0
------------------------------------------
Statens inkomster         -1,5 -11,8    -
23,0
------------------------------------------
Saldopåverkan         på  +2,3  -0,2 +1,0
statsbudgeten
------------------------------------------
AP-fonden                 ±0,0  -0,7 -1,4
------------------------------------------
Kommunsektorn             +0,8  +0,7 +1,0
------------------------------------------
Effekt       på      det  +3,1  -0,2 +0,6
finansiella sparandet
------------------------------------------
------------------------------------------
Miljöpartiet
de
grönas
förslag
till
utgiftstak
överensstämmer
med
regeringens
under
de
båda
första
åren.
År
2001
ligger
det
emellertid
på
en
nivå
som
är
10
miljarder
kronor
lägre.
Avvikelserna
i
övrigt
framgår
av
följande
sammanställning.
Tabell
24.
Miljöpartiet
de
grönas
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                 +1,9   +1,1  -9,5
utgiftsminskningar
---------------------------------------------
Ändrad                     -1,9   -1,1  -0,5
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     735,0  744,0 760,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
Kristdemokraterna
pekar
i
motion
Fi22
ut
sex
områden
som
partiet
vill
prioritera,
nämligen
beskattningen
av
låg-
och
medelinkomsttagare,
barnfamiljers
och
pensionärers
ekonomiska
situation,
en
skattepolitik
för
tillväxt,
vård
och
omsorg
samt
rättssamhällets
återupprättande.
För
barnfamiljerna
föreslås
att
ett
beskattat
vårdnadsbidrag
införs
samt
att
en
del
av
barnbidraget
används
för
att
höja
nivån
på
de
inkomstprövade
bostadsbidragen.
För
pensionärerna
föreslås
att
samtliga
pensionsförmåner
skall
beräknas
utifrån
ett
oreducerat
basbelopp
redan
1999,
att
inkomstprövningen
av
änkepensioner
slopas,
att
pensionstillskottet
höjs
med
200
kr
per
månad
samt
att
innehav
av
fritidsfastighet
inte
skall
beaktas
vid
inkomstprövningen
av
bostadsbidrag.
Motionärerna
avvisar
regeringens
förslag
till
höjd
statlig
inkomstskatt
samt
föreslår
att
inkomstskatten
i
stället
sänks
för
alla
genom
att
grundavdraget
vid
den
kommunala
inkomstbeskattningen
höjs
med
8 400
kr.
I
övrigt
inriktar
sig
partiets
förslag
till
skattesänkningar
på
sänkt
uttag
av
statlig
fastighetsskatt
i
kombination
med
att
endast
en
mindre
del
av
markvärdet
skall
tas
upp
till
beskattning,
slopad
dubbelbeskattning
på
utdelningar
samt
50 %
skattereduktion
för
hushållstjänster.
Partiet
vill
också
sänka
fordonsskatten
kraftigt,
men
detta
förslag
är
direkt
kopplat
till
en
av
partiet
föreslagen
obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring
som
väntas
bidra
till
att
sjukförsäkringen
kan
avlastas
3,8
miljarder
kronor.
Vidare
skall
förmögenhetsskatten
avskaffas
i
två
steg,
riskkapitalavdraget
återinföras,
dubbelbeskattningen
slopas
och
arbetsgivaravgifterna
sänkas
med
0,14 %.
Motionärerna
vill
också
återgå
till
tidigare
tidpunkt
för
momsinbetalningar,
höja
avdragsrätten
för
pensionssparande
samt
sänka
gränsen
för
rätt
till
reseavdrag
från
dagens
7 000
till
6 000
kr.
I
motionen
förordas
också
ett
lägre
skatteuttag
inom
jordbruket.
De
nya
åtagandena
samt
skattesänkningarna
avses
bli
finansierade
genom
att
ytterligare
en
karensdag
införs
i
sjukförsäkringen,
genom
att
medlemmarnas
egenfinansiering
av
arbetslöshetsförsäkringen
höjs
till
33 %
samt
genom
att
utgifterna
för
arbetslöshet
begränsas
med
hänsyn
till
att
motionärerna
räknar
med
att
partiets
samlade
förslag
kommer
att
leda
till
ökad
sysselsättning.
Minskat
fusk
och
förbättrad
skatteindrivning
förutsätts
också
bidra
till
finansieringen,
liksom
en
minskning
av
statsbidragen
till
kommunerna
på
i
runt
tal
5,5
miljarder
kronor.
Den
senare
besparingen
görs
bl.a.
mot
bakgrund
av
att
kommunernas
ekonomiska
situation
förbättras
när
skatteunderlaget
växer
till
följd
av
motionärernas
förslag
om
sänkta
egenavgifter
och
när
barnomsorgskostnaderna
minskar
på
grund
av
vårdnadsbidraget.
Enligt
motionen
får
den
kommunala
sektorn
med
Kristdemokraternas
alternativ
ett
nettotillskott
på
1,0
miljarder
kronor
1999.
Den
finansiella
effekten
av
Kristdemokraternas
förslag
sammanfattas
i
motionen
på
följande
sätt.
Tabell
25.
Finansiella
effekter
av
Kristdemokraternas
budgetförslag
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor
-------------------------------------------
1999  2000 2001
-------------------------------------------
-------------------------------------------
Utgiftsminskningar        +14,1 +14,9+16,4
-------------------------------------------
Skattehöjningar/ökade      +4,5  +5,4 +5,4
inkomster
-------------------------------------------
Skattesänkningar          -17,8 -19,7    -
21,7
-------------------------------------------
Utförsäljning av statliga +20,0 +20,0+20,0
företag
-------------------------------------------
Saldopåverkan          på +20,8 +20,6+20,1
statsbudgeten
-------------------------------------------
AP-fonden                  ±0,0  +1,8 +2,7
-------------------------------------------
Kommunsektorns saldo       +1,0  +0,8 +0,6
-------------------------------------------
Effekt på det finansiella  +1,8  +3,2 +3,4
sparandet¹
-------------------------------------------
-------------------------------------------
¹
Exklusive
utförsäljning
av
statliga
företag
som
inte
ingår
i
det
finansiella
sparandet.
Kristdemokraternas
förslag
till
utgiftstak
för
de
tre
åren
avviker
från
regeringens
på
följande
sätt.
Tabell
26.
Kristdemokraternas
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                -13,5  -15,4 -17,0
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad                     +0,5   +0,4  +0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     722,0  729,0 753,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹
Exklusive
förslag
om
minskad
nivå
på
statsskuldsräntor.
2.6.2
Finansutskottets
sammanfattande
bedömning
av
budgetförslagen
Under
den
gångna
mandatperioden
har
de
offentliga
finanserna
genomgått
en
dramatisk
förbättring.
I
september
1994
beräknades
statens
lånebehov
till
223
miljarder
kronor
(på
12-
månadersbasis).
Nu
räknar
man
med
att
under
1998
kunna
börja
amortera
av
statsskulden
med
drygt
1
miljard
kronor.
På
fyra
år
har
ett
stort
underskott
förbytts
i
ett
överskott.
Saneringen
av
statsfinanserna
har
varit
framgångsrik,
och
de
offentliga
finanserna
utvecklas
nu
ännu
mer
gynnsamt
än
man
hade
anledning
att
räkna
med
för
bara
ett
halvår
sedan.
En
starkt
bidragande
orsak
till
att
rekonstruktionen
av
statsfinanserna
har
varit
så
framgångsrik
är
det
nära
samarbete
som
Socialdemokraterna
och
Centerpartiet
har
haft
i
budgetfrågor
sedan
våren
1995.
Gemensamt
har
de
båda
partierna
tagit
sitt
ansvar
för
att
återställa
balansen
i
statsfinanserna.
Under
beredningen
av
årets
vårproposition
har
Socialdemokraterna
och
Centerpartiet
på
nytt
träffat
en
uppgörelse
som
innebär
att
frågan
om
fastighetsbeskattningen
fått
en
långsiktig
lösning,
vilket
bidrar
till
att
skapa
stabilitet
i
budgetutvecklingen.
Utskottet
återkommer
till
frågan
om
fastighetsskattens
utformning
och
vilka
konsekvenser
den
träffade
uppgörelsen
har
på
budgetens
inkomster
och
utgiftstaket
för
staten
dels
längre
fram
i
detta
avsnitt,
dels
i
avsnitten
2.7,
3.0
och
4.7.
För
att
komma
till
rätta
med
de
stora
underskotten
i
statsfinanserna
har
regeringen
tvingats
föra
en
mycket
stram
finanspolitik.
Ett
konsolideringsprogram
med
budgetförstärkningar
på
126
miljarder
kronor
har
styrt
inriktningen
på
åtgärderna,
och
i
och
med
1998
års
budget
har
detta
program
fullföljts.
Det
är
självklart
att
budgetförstärkningar
av
denna
omfattning
inte
kan
passera
obemärkta.
För
många
medborgare
har
de
vidtagna
åtgärderna
inneburit
krav
på
stora
uppoffringar.
Få
områden
har
varit
fredade
från
besparingar,
och
undantag
har
egentligen
bara
gjorts
för
sådana
verksamheter
som
kan
karakteriseras
som
välfärdens
kärna,
dvs.
vård,
omsorg
och
utbildning.
Med
hänsyn
till
åtgärdernas
omfattning
har
det
varit
av
stor
betydelse
att
nödvändiga
budgetförstärkningar
har
kunnat
fördelas
på
ett
så
rättvist
sätt
som
möjligt.
Alla
medborgare
har
efter
förmåga
fått
vara
med
om
att
dela
på
bördorna,
och
en
sådan
fördelning
har
kunnat
uppnås
tack
vare
att
saneringsarbetet
inte
ensidigt
inriktats
på
att
begränsa
utgifterna.
Erforderliga
budgetförstärkningar
har
i
stället
åstadkommits
genom
en
kombination
av
besparingar
och
inkomstförstärkningar.
Av
konsolideringsprogrammets
drygt
125
miljarder
kronor
hänför
sig
drygt
59
miljarder
kronor
till
inkomstförstärkningar
och
drygt
66
miljarder
kronor
till
utgiftsminskningar.
Därigenom
har
åtgärderna
sammantaget
fått
en
efter
omständigheterna
rimlig
fördelningsprofil.
Det
återspeglar
sig
i
att
den
femtedel
av
hushållen
som
har
den
högsta
ekonomiska
standarden
fått
bidra
med
ca
43 %
av
budgetförstärkningen,
medan
den
femtedel
som
har
den
lägsta
standarden
bidragit
med
ca
11 %.
Dessutom
har
den
tiondel
av
hushållen
med
högst
standard
fått
vidkännas
den
största
minskningen
i
förhållande
till
inkomsten.
Värt
att
notera
är
också
att
saneringsprogrammets
genomsnittliga
nettoeffekter
är
i
stort
sett
lika
för
kvinnor
och
män,
vilket
innebär
att
jämställdheten
har
kunnat
värnas.
När
tidigare
underskott
nu
ersätts
av
överskott
är
det
viktigt
att
budgetpolitiken
utformas
på
ett
sådant
sätt
att
långsiktigt
stabila
statsfinanser
kan
upprätthållas.
Statsskuldsräntorna
har
länge
varit
den
största
enskilda
utgifts-
posten
på
budgeten
men
väntas
under
de
kommande
tre
åren
snabbt
minska.
I
rådande
situation
med
en
stabiliserad
statsskuld
och
en
gynnsam
räntenivå
kan
dessa
utgifter
hållas
under
kontroll.
Men
med
nuvarande
storlek
på
statsskulden
kan
dock
redan
små
höjningar
av
räntenivån
få
långtgående
återverkningar
på
ränteutgifterna.
Samhället
måste
stå
rustat
för
att
på
ett
bättre
sätt
än
tidigare
kunna
möta
sådana
påfrestningar.
Redan
nu
står
det
också
klart
att
vårt
pensionssystem
kommer
att
utsättas
för
en
extra
belastning
när
de
stora
fyrtiotalskullarna
når
pensionsålder
i
början
av
2000-
talet.
Andra,
i
dag
helt
okända
problem
kan
likaså
förorsaka
störningar,
och
det
är
därför
viktigt
att
ekonomin
har
sådan
stadga
att
den
kan
möta
påfrestningar
av
detta
slag.
Medborgarna
har
fått
betala
ett
mycket
högt
pris
för
att
Sverige
skulle
kunna
tas
ur
den
kris
som
med
full
kraft
slog
ut
stora
delar
av
vårt
näringsliv
i
början
av
1990-
talet.
De
misstag
som
då
begicks
får
inte
upprepas.
Enligt
utskottets
mening
bör
synpunkter
som
dessa
bilda
utgångspunkt
för
utskottets
prövning
av
de
olika
budgetalternativen.
Utgiftstaken
för
1998-2000
uppgår
enligt
tidigare
riksdagsbeslut
till
720,
735
respektive
744
miljarder
kronor.
I
utgiftstaket
ingår
utgifterna
för
socialförsäkringssektorn
vid
sidan
av
statsbudgeten
(fr.o.m.
1999
liktydig
med
AP-
fonden)
samt
en
ofinansierad
budgeteringsmarginal.
Däremot
ingår
inte
utgifterna
för
statsskuldsräntor.
Regeringen
anser
att
de
tidigare
beslutade
utgiftstaken
skall
ligga
fast.
För
år
2001
föreslår
regeringen
ett
utgiftstak
på
770
miljarder
kronor.
Centerpartiet
och
Miljöpartiet
de
gröna
har
i
sina
budgetalternativ
var
för
sig
utgått
från
de
fastställda
nivåerna
för
1999
och
2000.
De
båda
partiernas
förslag
för
2001
överensstämmer
likaså
och
innebär
att
de
vill
fastställa
taket
till
760
miljarder
kronor,
dvs.
10
miljarder
kronor
lägre
än
i
regeringens
alternativ.
Övriga
partiers
förslag
avviker
från
dessa
nivåer.
Vänsterpartiet
vill
med
sitt
budgetalternativ
föra
en
mer
expansiv
politik
under
kommande
år.
Kristdemokraterna
och
Folkpartiet
ligger
under
hela
treårsperioden
13-22
miljarder
kronor
under
regeringens
förslag,
medan
Moderata
samlingspartiet
med
sina
långtgående
krav
på
utgiftsminskningar
intar
en
särställning
som
mot
periodens
slut
kommer
till
uttryck
i
att
partiet
då
vill
lägga
utgiftstaket
på
en
87
miljarder
kronor
lägre
nivå
än
regeringen.
De
olika
alternativen
framgår
av
följande
diagram.
Diagram
11.
Regeringens
och
oppositionspartiernas
förslag
till
utgiftstak
för
staten
1999-2001
Källa: Finansutskottet.
Moderata    samlingspartiet    vill   begränsa   den
offentliga sektorns storlek och lägger i detta syfte
fram      förslag     till     mycket     omfattande
skattesänkningar,  vilka förutsätts bli finansierade
med   kraftiga  utgiftsnedskärningar.   I   motionen
beräknas  skattesänkningarna under 1999 innebära ett
inkomstbortfall  på  33,4  miljarder  kronor för den
konsoliderade      offentliga     sektorn,     medan
utgiftsminskningarna   anges   till  32,4  miljarder
kronor.  Mot  periodens  slut får skattesänkningarna
fullt genomslag och uppgår  då  till  84,4 miljarder
kronor.  Utgiftsminskningarna  begränsas  emellertid
detta år till 59,7 miljarder kronor  och således tar
Moderata  samlingspartiet i anspråk en  del  av  det
befintliga  överskottet  på  statsbudgeten  för  att
finansiera sina skattesänkningar.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer
sig  markant  från  övriga partiers förslag. Partiet
säger   sig   vilja   växla    lägre    skatter   på
arbetsinkomster  mot  mindre bidrag och subventioner
för att, som det uttrycks, göra det möjligt att leva
på sin lön. Men med detta  synsätt  blundar Moderata
samlingspartiet helt för den omfördelande effekt som
skatter och bidrag har. Enligt utskottets mening går
det  inte att sätta likhetstecken mellan  den  skatt
den enskilde  betalar  och  de  bidrag  någon  annan
uppbär. Vad som statsfinansiellt kan te sig som  ett
nollsummespel  i det moderata budgetalternativet får
mycket långtgående  återverkningar  för  de enskilda
individerna.   Särskilt  påtagligt  blir  detta   då
skattesänkningarna  i  stor  utsträckning förutsätts
bli finansierade genom minskade  transfereringar och
besparingar  i  sådana trygghetssystem  som  a-kassa
samt tandvårds-,  sjukvårds- och läkemedelsförmåner.
Av  de  moderata  besparingsförslagen  på  drygt  32
miljarder kronor 1999 riktar sig tre fjärdedelar mot
olika typer av transfereringssystem.  Så  t.ex. vill
Moderata samlingspartiet inte bara riva upp beslutet
om   80 %   ersättningsnivå   i   sjukpenning-   och
föräldraförsäkringarna                          samt
arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill också införa
ytterligare  en  karensdag  i  sjukförsäkringen samt
begränsa  ersättningen  även  på  så  sätt  att  den
sjukpenninggrundande inkomsten skall  baseras  på de
senaste   24   månadernas   genomsnittliga  inkomst.
Dessutom vill man försvaga arbetslöshetsförsäkringen
genom sänkt lägsta dagpenning,  skärpt arbetsvillkor
och en begränsning av ersättningsperioden  till  300
arbetsdagar.  Efter  denna bortre parentes kommer de
arbetslösa  att få ett  kom-pletterande  skydd,  men
bara  på  vad som  med  moderat  terminologi  kallas
"grundnivå"  och endast under 200 dagar. Besparingar
skall också göras  i sådana transfereringssystem som
förtidspensioner,  underhållsstöd,  räntebidrag  och
bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade  på  detta  sätt  ger
enligt  finansutskottets  mening  upphov till starkt
negativa    fördelningspolitiska    effekter.     De
medborgare  som är i störst behov av samhällets stöd
är  de  som  i  första   hand   tvingas  bidra  till
finansieringen  genom  uteblivna  eller   försämrade
förmåner. Samtidigt får de själva litet eller  inget
utbyte  av  de  sänkta  skatterna  på  grund av låga
inkomster.
En  politik  med  en  sådan inriktning kan  enligt
utskottets mening inte vinna  den  breda uppslutning
som    krävs    för    att    rekonstruktionen    av
statsfinanserna skall kunna fullföljas med bestående
kraft.
Genom  sänkta  skatter och minskade utgifter skall
den offentliga sektorns  storlek  minskas. Men några
av de besparingar partiet tillgodoräknar  sig uppnås
till   priset  av  att  medborgarna  tvingas  betala
obligatoriska   försäkringspremier,   som   för  den
enskilde  har stora likheter med en skatt. Så  t.ex.
räknar Moderata  samlingspartiet med att kunna spara
4  miljarder kronor  genom  att  från  statsbudgeten
lyfta  ut  kostnader för sjukskrivningar förorsakade
av trafikolycksfall  för  att  i stället bekosta dem
via en obligatorisk trafikskadeförsäkring  vid sidan
av  statsbudgeten.  Detta  leder självklart till  en
minskad   belastning   på  statsbudgeten,   men   de
skattesänkningar  det ger  utrymme  för  torde  inte
uppväga  de  ökade försäkringspremier  den  enskilde
bilisten får betala.  På snarlikt sätt vill Moderata
samlingspartiet    göra    stora    besparingar    i
läkemedelsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
genom att i stället låta dessa kostnader finansieras
via försäkringspremier som den enskilde får betala.
Den  offentliga  sektorns omslutning  skall  också
minskas genom att bidrag  ersätts  med skatteavdrag.
Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet i stället för
att   höja   barnbidraget   införa   ett   kommunalt
grundavdrag  på  10 000  kr  per  barn  och  år  vid
inkomstbeskattningen.   På   sikt   vill  man  också
omvandla bostadsbidraget till ett skatteavdrag.  Att
på dDetta sätt ersätta bidrag med skatteavdrag leder
skenbart  till  att  såväl  skatte-  som utgiftskvot
minskar,  men kostnaden ligger fortfarande  kvar  på
samhället och operationen ger inte upphov till någon
samhällsekonomisk  vinst.  Det  som tidigare var ett
med  skatter finansierat bidrag omvandlas  till  att
bli en  förmån  finansierad  som en skatteutgift. En
konsekvens  av  detta  blir att riksdagens  kontroll
över förmånens omfattning  minskar.  Utgifterna  för
bidrag  redovisas  nämligen  öppet  på budgeten, och
riksdagen   har  i  samband  med  budgetbehandlingen
möjlighet att  varje  år  pröva  nivån  på  utgående
bidrag.  En  som  skatteutgift  lämnad förmån kommer
däremot inte på samma sätt upp till  årlig prövning,
och det skattebortfall som förmånen ger  upphov till
framgår inte heller av någon budgetredovisning.  Som
det  föreslagna  skatteavdraget  för barnfamiljer är
konstruerat  torde  den mest påtagliga  effekten  av
motionärernas förslag  vara att samhällets generella
stöd  till  barnfamiljerna   kommunaliseras.  Värdet
härav utvecklar motionärerna dock inte närmare.
Av de skäl som här redovisats  kan  utskottet  inte
ställa  sig  bakom Moderata samlingspartiets förslag
till inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiets   budgetalternativ  överensstämmer  i
långa stycken med  vad regeringen har föreslagit. Så
t.ex.  är  nivån på utgiftstaket  densamma  utom  år
2001, för vilket  Centerpartiet föreslår ett tak som
ligger 10 miljarder  kronor under regeringens. Bakom
denna differens ligger dock en ännu mindre avvikelse
i sak, ty de jämkningar  som  Centerpartiet föreslår
av  nivåerna  på olika takbegränsade  utgiftsområden
inskränker sig  detta  år  till  netto 1,8 miljarder
kronor.  År 2001 är dessutom den finansiella  effekt
som partiets  förslag  har på den offentliga sektorn
neutral jämfört med regeringens.
I Centerpartiets budgetalternativ  ingår emellertid
också  vissa  skatteförslag som utskottet  inte  kan
ställa  sig bakom.  Centerpartiet  anser  t.ex.  att
riksdagen  skall  avslå regeringens förslag om sänkt
tobaksskatt  och  sänkt  fastighetsskatt  för  äldre
vattenkraftverk    och     vill     dessutom    höja
produktionsskatten  på  el  från kärnkraftverk.  Med
hänsyn  härtill  avvisar  utskottet   Centerpartiets
förslag till inriktning av budgetpolitiken  i  dessa
delar.
Folkpartiet  liberalerna vill genom skattesänkningar
främja tillkomsten  av  nya arbeten. Skatterna skall
nästa år sänkas med drygt  18  miljarder  kronor och
åren närmast därefter med 27 respektive 29 miljarder
kronor.  Tyngdpunkten  i dessa förslag ligger  i  en
sänkning    av    arbetsgivaravgifterna     med    6
procentenheter inom den privata tjänstesektorn. Till
skattesänkningarna     kan    läggas    vissa    nya
utgiftsåtaganden som i Folkpartiets budgetalternativ
uppgår  till  6,3  miljarder   kronor   under  1999.
Skattesänkningarna  och  utgiftsökningarna  föreslås
bli finansierade genom utgiftsminskningar som första
året beräknas uppgå till 24,4 miljarder kronor, dvs.
statsfinansiellt  uppges partiets  budget-alternativ
vara neutralt. Men  enligt  utskottets mening är den
föreslagna finansieringen helt  otillräcklig för att
bära upp nya varaktiga budgetförsvagningar.
Folkpartiet har i sitt budgetalternativ  förutsatt
att  partiets  förslag  till satsning på nya arbeten
har så gynnsamma effekter  på  sysselsättningen  att
man  nästa  år kraftigt kan begränsa de resurser som
regeringen vill  avdela  för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder   och  stöd  till  arbetslöshetsersättning.
Denna dynamiska effekt är det tyngsta inslaget bland
Folkpartiets   finansieringsförslag  och  förutsätts
ensam kunna bidra  till  att  minska  utgifterna med
inte  mindre  än  10,3 miljarder kronor under  1999.
Finansutskottet  anser   denna   uppskattning   vara
kraftigt överdriven.
Andra snarlika finansieringsbidrag av samma osäkra
karaktär    förutsätts    i    det   folkpartistiska
alternativet komma från minskat  fusk och förbättrad
rehabilitering. Folkpartiet räknar  sålunda  med att
redan nästa år kunna uppnå stora besparingar i  form
av   minskat   fusk  genom  ett  tämligen  begränsat
tillskott till försäkringskassor  samt  skatte-  och
kronofogdemyndigheten.    Ett   resurstillskott   på
tillsammans 200 miljoner kronor  förutsätts  sålunda
redan  nästa  år  ge  utdelning  i  form av minskade
utgifter  och  ökade  inkomster på sammanlagt  2 700
miljoner kronor. Liksom motionärerna anser utskottet
att det är angeläget att  komma  till rätta med fusk
och  missbruk  i  alla  dess former. Utskottet  vill
erinra  om att riksdagen tidigare  har  avdelat  345
miljoner  kronor  för  treårsperiod  1997-1999  till
kontrollfunktionen  i  staten.  För  egen del finner
utskottet  det  osannolikt  att en satsning  av  den
omfattning som motionärerna föreslår  skall kunna ge
ett  så stort budgetmässigt utbyte redan  samma  år.
För att  det skall vara möjligt gäller nämligen inte
bara att fusk  och  missbruk  skall  avslöjas i stor
skala   utan  också  att  dessa  medel  snabbt   kan
tillföras     statskassan.     Eftersom     allmänna
rättssäkerhetskrav måste upprätthållas kan det dröja
både  ett och flera år innan ett uppdagat skattefusk
ger pekuniär utdelning för staten. Enligt utskottets
mening är den uppgivna besparingseffekten under alla
omständigheter så osäker att den inte kan ligga till
grund     för      att      finansiera     varaktiga
budgetförsvagningar av stor omfattning.
På motsvarande sätt vill Folkpartiet  få till stånd
en     utvidgad    finansiell    samverkan    mellan
sjukförsäkringen samt hälso- och sjukvården (Finsam)
för att  effektivisera  rehabiliteringen  och  på så
sätt  minska  bl.a.  utgifterna  för förtidspension.
Åtgärderna  förväntas  resultera  i besparingar  som
redan nästa år minskar statsbudgetens utgifter med 2
miljarder kronor. Enligt utskottets  mening  ter sig
besparingar  av denna omfattning som föga trovärdiga
sett  mot bakgrund  av  att  rehabiliteringsinsatser
länge haft  hög prioritet bland försäkringskassornas
insatser.
Enbart  de  av   utskottet  här  kommenterade  och
ifrågasatta  förslagen  är  avsedda  att  finansiera
drygt 60 % av  Folkpartiets  förslag  till varaktiga
skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden. Utskottet
anser att motionens förslag inte svarar  mot rimliga
krav  på  en  ansvarsfull budgetpolitik. Med  hänsyn
härtill  kan  utskottet  inte  biträda  Folkpartiets
budgetalternativ.
Vänsterpartiet  förordar i sitt budgetalternativ att
utgiftstaken för  de  närmaste  tre åren läggs på en
högre nivå än i regeringens förslag.  I linje härmed
motsätter   sig   Vänsterpartiet   att  statsskulden
amorteras  av  i  den takt regeringen planerar.  Som
utskottet  redan  har  berört  ifrågasätter  partiet
också  målet  om  ett  långsiktigt  överskott  i  de
offentliga finanserna.  Redan  med  början 1999 vill
Vänsterpartiet genomföra en genomgripande omläggning
av beskattningen, en omläggning som beskrivs  som en
skatteväxling  inom  ett i princip oförändrat samlat
skatteuttag,  men  som leder  till  kraftigt  skärpt
inkomstskatt  för  dem  med  inkomster  överstigande
brytpunkten, dvs. årsinkomster strax över 200 000 kr
och  uppåt. Med verkan  fr.o.m.  1999  vill  sålunda
Vänsterpartiet  i  ett steg slopa grundavdraget över
brytpunkten,  behålla   värnskatten   för  alla  med
inkomster över brytpunkten, ta ut egenavgifter  även
på den del av inkomsten som överstiger avgiftstaket,
dvs.   ca   270 000   kr,   samt  införa  ett  extra
skatteskikt     på    30 %    vid    den    statliga
inkomstbeskattningen för inkomster över 360 000 kr.
När  värnskatten   nu   automatiskt   upphör   vid
årsskiftet   är   det   enligt   utskottets   mening
fördelningspolitiskt  motiverat  att,  på  det  sätt
regeringen  föreslår,  införa  ett högre skatteskikt
för dem med årsinkomster överstigande ca 390 000 kr.
Men   att   dessutom   genomföra   det  batteri   av
skattehöjningar  som  Vänsterpartiet  vill  få  till
stånd  strider  mot  de principer som lades  fast  i
samband med inkomstskattereformen  i början av 1990-
talet  och  ger  dessutom  upphov  till  oacceptabla
effekter  redan  för  de  heltidsarbetande  som  har
tämligen måttliga inkomster på strax över 200 000 kr
per   år.   Vänsterpartiets   förslag   om  särskild
värnbolagsskatt  och  kraftigt  höjda elskatter  för
industrin kan på motsvarande sätt  också  ge  upphov
till snedvridande effekter av oönskat slag.
Den sammantagna effekten av dessa och andra förslag
som   Vänsterpartiet   för   fram   innebär   enligt
utskottets  mening  att  Sverige med Vänsterpartiets
politik  riskerar  att  anträda  en  väg  kantad  av
snedvridande skattehöjningar  och  av ökade utgifter
vilka  i  sin  tur  kräver  högre skatter  och/eller
växande budgetunderskott.
Utskottet kan med hänsyn härtill  inte  tillstyrka
Vänsterpartiets    förslag    till   inriktning   av
budgetpolitiken.
Miljöpartiet de grönas budgetalternativ  är inriktat
på  att  få till stånd en långtgående skatteväxling,
där sänkt  skatt  på arbete ersätts av höjd skatt på
energi och miljörelaterade  utsläpp. Skatteväxlingen
skall genomföras successivt och  efter  15  år uppgå
till  100  miljarder  kronor. En bärande tanke bakom
budget-alternativet     är      också     att     en
arbetstidsförkortning  skall genomföras,  vilket  på
något  års  sikt  förutsätts  kunna  leda  till  att
belastningen  på  arbetsmarknadspolitiken   minskar.
Dessutom  ingår  i  förslaget  ett  nytt,  enhetligt
ersättningssystem    inom   sjuk-,   föräldra-   och
arbetslöshetsförsäkringarna,  vilket  bygger  på ett
system med s.k. brutet tak.
Enligt  finansutskottets  mening  kan skatter inte
bara användas som ett ekonomiskt styrmedel  för  att
begränsa  olika  slag  av negativ miljöpåverkan. Det
framstår   också   som   önskvärt    med   en   ökad
miljörelatering av skattesystemet. I vilken  takt de
miljörelaterade  skatterna  kan öka beror emellertid
på  utvecklingen  i  vår  omvärld.   Sverige   måste
självklart  ta  hänsyn till de konkurrensvillkor som
gäller  för  små  öppna   ekonomier.  Sett  i  detta
perspektiv   framstår   en  skatteväxling   av   den
omfattning som Miljöpartiet  de  gröna  föreslår som
alltför långtgående.
Utskottet  vill  också  starkt  sätta i fråga  det
förslag till arbetstidsförkortning  som Miljöpartiet
de  gröna  för fram, inte minst mot bakgrund  av  de
gynnsamma  effekter   partiet   tillgodoräknar  sitt
budgetalternativ  i form av ökad sysselsättning  och
minskat  behov av arbetsmarknadspolitiska  insatser.
Vetenskapliga studier som gjorts på detta område ger
inget stöd  för  att en arbetstidsförkortning skulle
komma att få de gynnsamma  effekter som motionärerna
uppger.   Och   om  så  inte  blir   fallet   kommer
statsfinanserna  mycket  snabbt  att  försvagas  med
Miljöpartiets politik.
Finansutskottet kan  med hänsyn härtill inte ställa
sig bakom Miljöpartiet de grönas budgetalternativ.
Kristdemokraternas budgetalternativ  utmärks av att
regeländringar som syftar till att öka  utgifter och
minska  skatter är tämligen väl specificerade  medan
regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka
inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom stor
tilltro till dynamiska effekter.
Budgetalternativet    utmärks    också   av   att
Kristdemokraterna   praktiserar   samma  metod   som
Moderata    samlingspartiet    och   föreslår    att
verksamheter  lyfts ut ur statsbudgeten  för  att  i
stället finansieras vid sidan av den, vilket innebär
att   flera   av  de   utlovade   skattesänkningarna
omedelbart   kommer    att   ätas   upp   av   ökade
obligatoriska avgifter.
Kristdemokraterna anser  t.ex.  att  statens bidrag
till  a-kassorna  skall  begränsas  mycket  kraftigt
samtidigt som det förutsätts att medlemmarnas  egen-
avgifter   till   kassorna   skall   kunna  höjas  i
motsvarande      utsträckning.      Tidigare     har
Kristdemokraterna  föreslagit att egenfinansieringen
av arbetslöshetsförsäkringen  skall  motsvara  30 %,
och  nu framhålls i motionen att den enskilde kommer
att  kompenseras   för  denna  avgiftshöjning  genom
Kristdemokraternas förslag  till sänkt inkomstskatt.
Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen  förutsätts
också  kunna  minskas  kraftigt  med hänsyn till  de
gynnsamma  effekter  som Kristdemokraternas  förslag
till tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder kommer
att ge upphov till. Sammantaget leder detta till att
Kristdemokraterna räknar  med  att  redan 1999 kunna
nästan  halvera  utgifterna  inom  utgiftsområde  13
Ekonomisk  trygghet  vid  arbetslöshet.  I  motionen
föreslås nämligen att denna  ram  skall minskas från
31,1 till 17,7 miljarder kronor. Av motionen framgår
däremot   inte  hur  a-kasseförslaget  skall   kunna
omsättas i  praktisk  tillämpning redan nästa år, ej
heller     vilket    eller    vilka     inslag     i
Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas
ge  upphov till  dessa  mycket  betydande  dynamiska
effekter.  Utskottet anser för egen del att det inte
är möjligt att  redan  nästa  år begränsa utgifterna
för   arbetslöshetsersättningen   så    mycket   som
motionärerna  föreslår. Däremot är det, räknat  från
samma tidpunkt, fullt möjligt att höja grundavdraget
på  det  sätt Kristdemokraterna  föreslagit.  I  det
kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en
distinkt formulerad  skattesänkning  under  nästa år
åtminstone  delvis finansieras med en ej genomförbar
besparing.
Liksom   Moderata    samlingspartiet    föreslår
Kristdemokraterna    också   att   kostnaderna   för
trafikolycksfall inte  längre skall finansieras över
sjukförsäkringen   utan   via    den   obligatoriska
trafikförsäkringen   vid   sidan  av  statsbudgeten.
Bilisterna  skall  kompenseras   för   merparten  av
premieökningen  genom  sänkt  fordonsskatt.   I  det
kristdemokratiska  budgetalternativet är också detta
förslag tänkt att kunna  genomföras  redan 1999 utan
några egentliga förberedelser, och även i detta fall
ställs  alltså en osäker besparing mot  en  distinkt
formulerad skattesänkning.
Sammanfattningsvis    ligger   Kristdemokraternas
budgetalternativ långt ifrån  vad som kan anses vara
en  ansvarsfull  budgetpolitik. Utskottet  avstyrker
därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av
budgetpolitiken.
Sammanfattningsvis  anser  utskottet  sålunda att de
förslag     till     alternativ     inriktning    av
budgetpolitiken  som oppositionspartierna  för  fram
inte kan läggas till  grund  för riksdagens beslut i
frågan.  Moderata samlingspartiet,  Folkpartiet  och
Kristdemokraterna föreslår visserligen lösningar som
innebär  att  utgifterna  ligger  under  regeringens
förslag till  utgiftstak  för  1999-2001,  men dessa
partiers  förslag  är  antingen fördelningspolitiskt
inte godtagbara eller bygger  på en finansiering som
är  så  osäker  att  stabiliteten i  statsfinanserna
återigen  skulle  hotas.   Miljöpartiet   de  grönas
förslag ryms också under det föreslagna utgiftstaket
men  vilar  på en alltför långt driven skatteväxling
och   arbetstidsförkortning.   Även   Centerpartiets
förslag understiger regeringens men innehåller vissa
skatteförslag   som   utskottet   inte   kan  godta.
Vänsterpartiet   föreslår   för   de  tre  åren  ett
utgiftstak  som  under  hela  perioden  ligger  över
regeringens  och  innehåller dessutom  förslag  till
ökade skatter som utskottet avvisar.
Regeringen   har   i   sitt    konsolideringsprogram
kombinerat  besparingar och skattehöjningar  på  ett
sådant  sätt  att  åtgärderna  sammantagna  fått  en
enligt utskottets  mening  rimlig fördelningsprofil.
Utan   denna  kombination  av  skattehöjningar   och
besparingar   hade   saneringen  av  statsfinanserna
ensidigt  kommit  att  drabba  de  sämst  ställda  i
samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med
de stora budgetunderskotten  hade då inte vunnit den
respekt  och fått den breda uppslutning  som  krävts
för att driva  arbetet  vidare  i  den  takt  som nu
skett. Saneringsarbetet har också påskyndats av  att
man snabbt kunde besluta om skattehöjningar, och att
dessa  förändringar  i  allmänhet  också fått snabbt
genomslag.  Vid  utformningen  av besparingarna  har
regeringen  dessutom  i  möjligaste  mån  undantagit
välfärdens  kärna - vård, omsorg  och  utbildning  -
vilket enligt utskottets mening varit angeläget.
Med sitt nu  framlagda förslag till utgifter för de
tre  närmaste  åren   fullföljer   regeringen  denna
politik.  Saneringsarbetet  har varit  framgångsrikt
och återhämtningen av de offentliga  finanserna  går
nu  t.o.m.  snabbare  än man tidigare räknat med. De
överskott  som  nu  förutses   bör  i  enlighet  med
regeringens uppfattning i första  hand  användas för
att   säkerställa  vård,  skola  och  omsorg.  Genom
regeringens  förslag  avdelas  nu  på tilläggsbudget
ytterligare  4  miljarder kronor avsedda  att  skapa
förutsättningar för  en stabil utveckling inom dessa
tre områden.
Med  hänsyn  till  den statsfinansiellt  gynnsamma
utvecklingen  har  utskottet  beslutat  att  ta  ett
initiativ  och  föreslå   att  fastighetsskatten  på
bostäder  sänks från 1,7 till  1,5 %  redan  fr.o.m.
1998. Vidare  anser  utskottet  att  en  lättnad för
fastboende  i  attraktiva kustområden bör genomföras
genom att man under  ett övergångsskede bortser från
belägenhetsfaktorn i underlaget för fastighetsskatt.
Initiativet   grundas  på   en   uppgörelse   mellan
Socialdemokraterna   och   Centerpartiet  som  också
innefattar  stöd till två förslag  rörande  de  s.k.
krisårgångarna   framförda  i  den  bostadspolitiska
propositionen  (prop.  119).  Enligt  dessa  förslag
skall   man  för  sådana   fastigheter   trappa   av
räntebidragen  i långsammare takt, samtidigt som man
håller fast vid  en  tidigare  beslutad infasning av
dem  i fastighetsskattesystemet.  Denna  proposition
har   remitterats    till    bostadsutskottet   vars
betänkande i frågan (BoU10) väntas  komma  upp  till
behandling i kammaren den 5 juni.
Sänkningen  av  fastighetsskatten till 1,5 % skall
gälla   fr.o.m.  1999   års   taxering,   dvs.   för
inkomståret  1998.  Eftersom  sänkningen är generell
kommer såväl småhus som flerfamiljshus att gynnas.
Enligt utskottets mening är fastighetsskatten  ett
nödvändigt  inslag för att finansiera välfärden. Det
är därför viktigt  att  det finns stabilitet i denna
form   av   beskattning.   Utskottet   noterar   med
tillfredsställelse   att   Socialdemokraterna    och
Centerpartiet  i den träffade uppgörelsen är överens
om att man har lagt fast en långsiktigt hållbar nivå
på  fastighetsskatteuttaget   när   den   föreslagna
sänkningen väl är genomförd. Det finns således  inte
anledning   att   därefter   gå   vidare  med  några
ytterligare       generella       sänkningar      av
fastighetsskatten.
Förslaget om sänkt fastighetsskatt  beräknas  leda
till  ett  skattebortfall  som  under treårsperioden
1999-2001  uppgår till 1, 2 respektive  3  miljarder
kronor. Den  tillfälliga  justeringen  av underlaget
för fastighetsskatt i vissa områden beräknas medföra
ett skattebortfall på omkring 0,1 miljarder kronor.
För   att   markera  att  statsmakterna  även   i
fortsättningen   avser    att   bedriva   en   stram
finanspolitik  bör  utgiftstaket   i   enlighet  med
uppgörelsen  sänkas  med  ett lika stort belopp  som
skattebortfallet väntas förorsaka under vart och ett
av de tre åren. Den ekonomiska utvecklingen avseende
bl.a. inflation och räntor  har utvecklats bättre än
vad regeringen redovisat i vårpropositionen, men det
är enligt utskottets mening ännu  för tidigt att dra
bestämda slutsatser om vilka konsekvenser  detta kan
få   för   statens  budget.  Regeringen  bör  därför
återkomma i  budgetpropositionen  och på grundval av
ny   ekonomisk  information  i  höst  redovisa   hur
finanspolitiken  bör  avvägas  för  att  uppfylla de
budgetpolitiska       målen      och      åstadkomma
samhällsekonomisk balans.
Till frågan om utgiftstakets  justering  och  vilka
konsekvenser   detta   får   för   den   preliminära
fördelningen    av    utgifter   på   utgiftsområden
återkommer utskottet i  avsnitten  2.7  och 3.0. Den
föreslagna   skattesänkningen  och  den  tillfälliga
justeringen  av  underlaget  för  fastighetsskatt  i
vissa  områden   tar   utskottet  upp  till  närmare
behandling i avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus
och hyreshus.
Av  de utskott som yttrat  sig  över  förslagen  i
vårpropositionen   och   hithörande   motioner   har
samtliga  utskott utom jordbruksutskottet tillstyrkt
regeringens  förslag  till  preliminär fördelning av
utgifter   på   utgiftsområden   under    1999-2001.
Jordbruksutskottet     har     med    hänsyn    till
miljöfrågornas stora betydelse föreslagit  att ramen
för  utgiftsområde  20  Allmän  miljö- och naturvård
skall förstärkas med ytterligare 100 miljoner kronor
under  vart  och ett av de tre åren.  Något  förslag
till    finansiering    av    ramutvidgningen    har
jordbruksutskottet inte angivit.
Finansutskottet  har  vid  sin  samlade prövning av
olika utgiftsförslag kommit till slutsatsen  att den
totala   utgiftsnivån  inte  bör  höjas  utöver  vad
regeringen  föreslagit  i  vårpropositionen. Tvärtom
bör,   som  utskottet  just  förordat,   regeringens
förslag  till utgiftstak för staten begränsas något.
Finansutskottet  har  inte heller funnit det möjligt
att  skapa  utrymme  för en  utökad  utgiftsram  för
utgiftsområde  20  genom   omprioriteringar   mellan
utgiftsområden.  Finansutskottet  har  därför funnit
att  den  preliminära  fördelning  av utgifterna  på
utgiftsområden  som regeringen föreslagit  bör  vara
styrande för regeringens fortsatta budgetarbete.
Finansutskottet   anser   att  den  av  regeringen
föreslagna  uppläggningen  ger   budgetpolitiken  en
riktig  inriktning.  Prioriterade områden  bör  vara
skolan, sjukvården och  omsorgen  om barn och gamla.
Regeringens  förslag  till  kraftsamling   inom  sex
framtidsområden är också välmotiverad och angelägen.
Även i övrigt är regeringens förslag väl avvägda och
bör,  enligt  utskottets  mening, därför ligga  till
grund  för budgetpolitikens  inriktning  under  åren
1999-2001.
I  närmast   efterföljande   avsnitt   återkommer
utskottet  till  de formella förslag till beslut som
detta  ställningstagande   föranleder   i  fråga  om
utgiftstak   (2.7),   fördelning   av  utgifter   på
utgiftsområden  (3.0),  beräkning  av statsbudgetens
inkomster m.m. (4).
2.7 Utgiftstak för staten och den
offentliga sektorn
2.7.1 Utgiftstak för staten
Det  statliga  utgiftstaket  omfattar utgifterna  på
statsbudgeten   exklusive   statsskuldsräntor   samt
utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten  och  en  budgeteringsmarginal.  I  de
nivåer  för  utgiftstaket  som   redovisas  i  detta
avsnitt  har  utskottet inte beaktat  effekterna  av
förslaget  till   reformerat   pensionssystem,   som
regeringen  lagt fram samtidigt med vårpropositionen
i proposition  151 Inkomstgrundad ålderspension m.m.
Reformen   får   långtgående    återverkningar    på
utgiftstaken  och  fördelningen  på  utgiftsområden.
Däremot kommer den konsoliderade offentliga sektorns
finanser,        dvs.        staten        inklusive
ålderspensionssystemet,   inte   att   påverkas.   I
betydande  utsträckning  kommer  dock  utgifter  att
omfördelas   mellan   statsbudgeten  och  AP-fonden.
Finansutskottet  återkommer   till   denna  fråga  i
efterföljande avsnitt (2.8).
Vårpropositionen
I    vårpropositionen   föreslår   regeringen    ett
utgiftstak  för  år  2001  på  770  miljoner  kronor
(yrkande 3). Vidare anför regeringen i propositionen
att utgiftstaken för åren 1999 och 2000 ligger fast.
Motionerna
Av  den  tidigare  redogörelsen  framgår  att övriga
partier  förordar  andra  nivåer  för  utgiftstaket.
Formella  förslag för samtliga tre åren framförs  av
Moderata samlingspartiet  i motion Fi17 (yrkande 7),
Folkpartiet liberalerna i motion  Fi19  (yrkande 3),
Vänsterpartiet  i  motion  Fi20  (yrkande  3),   och
Kristdemokraterna   i   motion   Fi22  (yrkande  3).
Formella förslag gällande endast år 2001 framförs av
Centerpartiet   i  motion  Fi18  (yrkande   2)   och
Miljöpartiet de gröna i motion Fi21 (yrkande 41). De
olika partiernas  förslag  framgår  av efterföljande
sammanställning.
Tabell  27.  Förslag  till  nytt  utgiftstak   för  staten
inklusive socialförsäk-
ringssektorn, åren 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
År             Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
----------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Nivå    ModerataCenter- Folkpar-Vänster-Miljöpar-
Krist-
enligt   samlings-partiettiet   partiet tiet    demo-
regeringen partiet         libera-        de
kraterna
lerna          gröna
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
1999    735,0   -38,5    ±0,0   -17,0  +10,0    ±0,0  -13,0
------------------------------------------------------------
2000    744,0   -61,6    ±0,0   -22,2  +12,0    ±0,0  -15,0
------------------------------------------------------------
2001    770,0   -87,2   -10,0   -21,4  +14,0   -10,0  -17,0
------------------------------------------------------------
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  i  föregående  avsnitt (2.6.2)
ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning
av  budgetpolitiken.  Vad  gäller  utgiftstaken  har
utskottet föreslagit sänkt nivå med  1, 2 respektive
3  miljarder  kronor för åren 1999, 2000  respektive
2001. Detta som  en  följd  av utskottets förslag om
sänkt    fastighetsskatt.   Med   denna    justering
tillstyrker finansutskottet propositionens yrkande 3
samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten
som framförs  i  motionerna Fi17 (m) yrkande 7, Fi18
(c) yrkande 2, Fi19 (fp) yrkande 3, Fi20 (v) yrkande
3, Fi21 (mp) yrkande 41 samt Fi22 (kd) yrkande  3.
2.7.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om  man  till  utgiftstaket  för  staten  lägger  en
beräkning  av  de   samlade   kommunala   utgifterna
exklusive  interna  transaktioner  mellan  stat  och
kommun  får man fram utgiftstaket för den offentliga
sektorn.  Nivån  på  detta  utgiftstak är således en
funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt  4.4.1)  att  riksdagen
skall   godkänna   en   i   propositionen  redovisad
beräkning  av  de  offentliga  utgifterna  för  åren
1999-2001  (yrkande  2).  Beräkningen   framgår   av
efterföljande tabell.
Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstak för den
offentliga sektorn åren 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
--------------------------------------------------------
1999  2000  2001
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Utgiftstak     för    staten    inkl.   735   744   770
socialförsäkringssektorn
--------------------------------------------------------
Den kommunala sektorn                   475   492   509
--------------------------------------------------------
Interna transaktioner                  -159  -160  -162
--------------------------------------------------------
Summa offentlig sektor                    1     1     1
051   076   117
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet  föreslår  i  motion Fi17
att  riksdagen  i  stället  skall  godkänna  detta
partis   beräkning  av  de  offentliga  utgifterna
(yrkande 2).  Av  motionen går emellertid inte att
entydigt utläsa vilka nivåer som förordas.
Folkpartiet liberalerna  föreslår  i  motion Fi19
att riksdagen skall godkänna de beräkningar  av de
offentliga  utgifterna  som  redovisas  i motionen
(yrkande  2).  Det framgår dock inte vilka  nivåer
som föreslås.
Vänsterpartiet  begär i motion Fi20 att riksdagen
skall godkänna Vänsterpartiets  beräkning (yrkande
2).   Partiet   förordar   att  utgiftstaket   för
offentlig  sektor höjs med 10,  12  respektive  14
miljarder kronor  jämfört med regeringens förslag.
Höjningen motsvarar  den  som partiet förordar för
utgiftstaket för staten.
Miljöpartiet de gröna föreslår  i motion Fi21 att
riksdagen godkänner Miljöpartiets  beräkning av de
offentliga  utgifterna (yrkande 40).  Inte  heller
detta parti uppger vilka nivåer som föreslås.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion  Fi22  att
riksdagen  skall  godkänna  den  kristdemokratiska
beräkningen  av de offentliga utgifterna  (yrkande
2). Av en tabell  i  motionen  framgår att partiet
beräknar  de  offentliga  utgifterna  till  1 039,
1 062  respektive  1 101  miljarder  kronor  under
treårsperioden 1999-2001.
Finansutskottets ställningstagande
Med   hänvisning   till  vad  utskottet   tidigare
framhållit   tillstyrker   utskottet   regeringens
förslag till beräkning av de offentliga utgifterna
(yrkande 2) med  den  justering  som följer av att
utgiftstaket  föreslås  sänkt  som  en   följd  av
utskottets   förslag   om  sänkt  fastighetsskatt.
Utskottet  avstyrker  därmed   de   förslag   till
alternativ  beräkning  av de offentliga utgifterna
och   utgiftstak  för  staten   som   framförs   i
motionerna  Fi17  (m) yrkande 2, Fi19 (fp) yrkande
2, Fi20 (v) yrkande  2,  Fi21 (mp) yrkande 40 samt
Fi22 (kd) yrkande 2.
2.8 Ålderspensionsreformens effekter på
utgiftstak och på statsbudgetens
inkomster och utgifter
Samtidigt med vårpropositionen har regeringen lagt
fram två propositioner med  förslag  om reformerat
ålderspensionssystem.  Förslagen  baseras   på  en
överenskommelse  mellan regeringen och företrädare
för   Moderata   samlingspartiet,   Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Ålderspensionsreformen kommer att fr.o.m. år 1999
medföra betydande  förändringar  vad  gäller bl.a.
statens och AP-fondens inkomster och utgifter samt
statens lånebehov och statsskulden. Däremot kommer
den  konsoliderade  offentliga  sektorns finanser,
dvs. staten inklusive ålderspensionssystemet, inte
att  påverkas  i  och  med att premiereservsmedlen
ingår  i denna sektor enligt  ett  utlåtande  från
Eurostat. För statsbudgeten innebär reformen högre
utgifter  på  vissa  utgiftsområden  och  lägre på
något. Utgiftsramarna för dessa, liksom det totala
utgiftstaket,   måste   därför  revideras  som  en
konsekvens av reformen.
Den   exakta   utformningen    av    det    nya
pensionssystemet   och   övergången  till  de  nya
reglerna har fram till helt  nyligen varit föremål
för  beredning.  Det återstår dessutom  att  fatta
ytterligare beslut  i  några delar. Det har därför
inte varit möjligt för regeringen  att beakta alla
konsekvenser  för utgiftsramarna och  utgiftstaket
för åren 1999,  2000  och 2001 i vårpropositionen.
Regeringen aviserar i propositionen  (avsnitt 4.8)
att  den  avser att i budgetpropositionen  för  år
1999 lämna  förslag till reviderade utgiftstak där
hänsyn      tas      till       effekterna      av
ålderspensionsreformen.
I   propositionen  lämnas  dock  en  preliminär
beräkning   av   de   finansiella   effekterna  av
förslagen.    Redovisningen    bygger   på   flera
antaganden.
Beträffande socialavgifterna återstår  det  ännu
att  nå  en  politisk  överenskommelse  om i vilka
former ålderspensionsavgiften skall tas ut och hur
eventuell  kompensation  för höjda avgifter  skall
utformas. I proposition 1997/98:151 lämnas förslag
om att allmän pensionsavgift  skall dras ifrån vid
beräkning av pensionsgrundande  inkomst. Samtidigt
skall  taket för pensionsgrundande  inkomster  och
belopp utgöra  7,5 förhöjda basbelopp. Jämfört med
oförändrade regler  innebär  detta  en  höjning av
taket   för   allmän   pensionsavgift.   I   samma
proposition   föreslås   vidare   att  ett  belopp
motsvarande  2,5  %  av  pensionsunderlaget  skall
tillföras premiereservsystemet.
Sammantaget  beräknas dessa  förslag  leda  till
ökade inkomster från den allmänna pensionsavgiften
om ca 1 miljard  kronor  per år. Förslagen innebär
också en omfördelning så att AP-fonden tillförs en
lägre      andel     av     inkomsterna      medan
Riksgäldskontoret, som förvaltar avsatta medel för
framtida utbetalningar  till premiereservsystemet,
tillförs en högre andel.
Reformen får också effekter  för  statsbudgetens
utgifter.           Avgiftsunderlaget          för
ålderpensionsavgift breddas  till att omfatta alla
inkomster som ger pensionsrätt.  Det  innebär  att
statlig   ålderspensionsavgift  på  6,40  %  skall
betalas    för    sådana    transfereringar    och
inkomstersättningar     som    finansieras    över
statsbudgeten.  Avgifterna   belastar   respektive
anslag och kommer att föranleda omräkningar  av 10
utgiftsramar     liksom     av     beloppet    för
socialförsäkringarna  vid  sidan av statsbudgeten.
De  två  utgiftsområden som påverkas  mest  är  10
Ekonomisk  trygghet  vid sjukdom och handikapp och
11 Ekonomisk trygghet  vid  ålderdom.  Den  totala
effekten  för utgiftstaket beräknas leda till  att
detta behöver  höjas  med  ca  20 miljarder kronor
respektive år.
Reformen    innebär    en   omfördelning    av
betalningsansvar.       Ett       syfte        med
ålderspensionsreformen   är   att   tillskapa  ett
renodlat system för inkomstrelaterad ålderspension
knutet till AP-fonden. Betalningsansvaret för ATP-
pensioner     i     form     av    förtids-    och
efterlevandepensioner  flyttas   därför  från  AP-
fonden  till  statsbudgeten.  I  gengäld  överförs
betalningsansvaret  för  folkpension   i  form  av
ålderspension,  till  de pensionärer som samtidigt
har  rätt till ATP, från  statsbudgeten  till  AP-
fonden.
I  syfte   att   kompensera  den  belastning  på
statsbudgeten  som  ålderspensionsreformen  medför
föreslås     i    propositionen     Inkomstgrundad
ålderspension  m.m.  att det sker en överföring av
medel  från  AP-fonden  till   staten.  Beslut  om
storleken på denna överföring skall  avvakta tills
ytterligare  underlag  tagits  fram.  Övergångsvis
sker under åren 1999 och 2000 en överföring med 45
miljarder  kronor  vartdera året. Inriktningen  är
att  det  därefter  skall   göras   en  engångsvis
överföring.   Regeringen   gör  för  år  2001   en
preliminär  beräkning av en engångsvis  överföring
av 235 miljarder kronor.
Reformen påverkar  även statens in- och utlåning.
Sammantaget beräknas  pensionsreformen få följande
effekter på statens lånebehov  med  utgångspunkt i
de beräkningsantaganden som görs.


Tabell  29.  Ålderspensionsreformens effekt  på  statens
lånebehov
Belopp i miljarder kronor
------------------------------------------------
1999   2000    2001
------------------------------------------------
------------------------------------------------
Lånebehov       exklusive   -6,2  -40,4   -63,3
reform
------------------------------------------------
Breddat avgiftsunderlag     19,4   19,5    20,1
------------------------------------------------
Ändrat betalningsansvar     -6,4   -5,8    -5,1
------------------------------------------------
Överföring    från    AP-  -45,0  -45,0  -172,0
fonden¹
------------------------------------------------
Statsskuldsräntor           -3,1   -1,8     0,8
------------------------------------------------
Summa                      -35,1  -33,1  -156,3
------------------------------------------------
Utbetalning            av   37,0   17,6    18,4
premiepensionsmedel
------------------------------------------------
Ökad     avsättning     i    5,0    5,2     5,4
Riksgäldskontoret
------------------------------------------------
Pensionsreformens           -3,0  -20,8  -143,2
nettoeffekt
------------------------------------------------
Lånebehov       inklusive   -9,2  -61,2  -206,5
reform
------------------------------------------------
¹ Beräkningstekniskt antagande för 2001.
Ålderspensionsreformen  medför således att statens
lånebehov reduceras. Därmed blir även statsskulden
mindre.

3 Preliminär fördelning av
utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001
3.0 Samlad redovisning av utgifterna på
utgiftsområden
Vårpropositionen
Regeringen  föreslår  att statsbudgetens  utgifter
för   åren  1999-2001  preliminärt   fördelas   på
utgiftsområden   på   det   sätt  som  framgår  av
tabellerna  i  bilaga. I tabellerna  återges  även
oppositionspartiernas  föreslagna  avvikelser  för
den preliminära fördelningen.
Motionerna
Samtliga         oppositionspartier        avvisar
regeringsförslaget  och  förordar  i  stället sina
respektive förslag till utgiftsfördelning.  Sådana
alternativa förslag till preliminär fördelning  av
utgifterna   på   utgiftsområden   åren  1999-2001
framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion  Fi17 (yrkande
8),
- Centerpartiet i motion Fi18 (yrkande 3),
-  Folkpartiet liberalerna i motion Fi19  (yrkande
4),
- Vänsterpartiet i motion Fi20 (yrkandena 4, 21 och 22),
- Miljöpartiet  de  gröna i motion Fi21 (yrkandena
42 och 43) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi22 (yrkande 4).
Övriga utskotts yttranden
Alla   berörda   utskott,    med    undantag   för
konstitutionsutskottet som avstått, har yttrat sig
över  förslaget till preliminära utgiftsramar  för
åren 1999-2001. Samtliga fackutskott, med undantag
för  jordbruksutskottet,  tillstyrker  regeringens
förslag  till  preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden.  I jordbruksutskottets yttrande
över  ramen  för  utgiftsområde  20  föreslås  med
anledning av motionerna Fi17 (m) yrkande 8 delvis,
Fi18 (c) yrkande 3  delvis,  Fi19  (fp)  yrkande 4
delvis,  Fi20  (v)  yrkande  4  delvis,  Fi21 (mp)
yrkandena 42 och 43 delvis och Fi22 (kd) yrkande 4
delvis,  att  ramen för utgiftsområdet utökas  med
100 miljoner kronor per år under åren 1999-2001. I
övrigt  avstyrks   motionsyrkandena   av  samtliga
fackutskott.       Till       yttrandena       har
oppositionspartierna  fogat avvikande meningar med
alternativa   förslag   till    ramnivåer.   Dessa
alternativa   förslag   överensstämmer   med   vad
respektive parti fört fram  i sina motioner om den
ekonomiska politiken.
Finansutskottets ställningstagande
En     konsekvens     av    utskottets    tidigare
ställningstagande till de olika budgetalternativen
är att utskottet även biträder regeringens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden.
Som framgår av den tidigare lämnade redovisningen
har  utskottet  inte  funnit   det   möjligt   att
tillmötesgå  jordbruksutskottets  förslag  om  att
utöka  ramen för utgiftsområde 20 med 100 miljoner
kronor.
Med anledning  av  utskottets  förslag  att sänka
utgiftstaket måste en motsvarande anpassning göras
på någon av de delposter som utgiftstaket fördelar
sig  på.  Utskottet  föreslår  därvid att en sådan
minskning      beräkningstekniskt     görs      på
budgeteringsmarginalen    i    avvaktan   på   att
regeringen  i  budgetpropositionen   återkommer  i
frågan   och   lämnar   en   redovisning   av  hur
finanspolitiken  bör  avvägas för att uppfylla  de
budgetpolitiska målen.  Utskottet föreslår således
att budgeteringsmarginalen tills vidare korrigeras
på följande sätt.
Tabell     30.     Finansutskottets     förslag     till
budgeteringsmarginal åren 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
--------------------------------------------------------
1999    2000  2001
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Regeringens förslag               6 074   7 735  27 472
--------------------------------------------------------
Korrigering                      -1 000  -2 000  -3 000
--------------------------------------------------------
Finansutskottets förslag          5 074   5 735  24 472
--------------------------------------------------------
Med  denna  ändring tillstyrker utskottet yrkande 4 i
propositionen.  De  motionsyrkanden som är aktuella i
detta  sammanhang  avstyrks.   Det  gäller  Fi17  (m)
yrkande 8, Fi18 (c) yrkande 3, Fi19  (fp)  yrkande 4,
Fi20 (v) yrkandena 4, 21 och 22,  Fi21 (mp) yrkandena
42 och 43 samt Fi22 (kd) yrkande 4.
Utskottets  förslag  till preliminär fördelning  av
utgifterna på utgiftsområden  m.m. för åren 1999-2001
blir därmed som följer.


Tabell 31. Finansutskottets förslag  till utgiftsramar åren
1999-20011
Miljoner kronor
1     Finansutskottets     förslag    till    fördelning
överensstämmer  med  regeringens   utom   i   fråga   om
budgeteringsmarginal och utgiftstak.


3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet  omfattar  verksamheterna statschefen,
riksdagen och dess myndigheter,  regeringen, centrala
myndigheter samt mediefrågor.
År 1998 beräknas utgifterna för utgiftsområdet  till
ca 4 miljarder kronror.
Vårpropositionen
Regeringen  anger  i vårpropositionen (avsnitt 4.5.2)
att utgiftsområdet tillförs  222  miljoner kronor för
år  1999,  322 miljoner kronor för år  2000  och  547
miljoner kronor  för  år  2001  i syfte att förstärka
regeringens      ledning     och     styrning      av
statsförvaltningen,       öka       kvaliteten      i
Regeringskansliets beredning av regeringsärenden samt
förbereda  och genomföra det svenska ordförandeskapet
i EU år 2001 m.m.
Propositionens  och  oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren
1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    4 163     -397    -100    -320    -222    -200    -160
---------------------------------------------------------------
2000    4 216     -634    -150    -420    -322    -200    -260
---------------------------------------------------------------
2001    4 548     -634    -150    -420    -547    -200    -360
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att  i  en demokrati  bör  politiska  partier  stå
oberoende   av   staten.  Partistödet  bör  därför
minskas fr.o.m. år  1999  och  därefter successivt
avvecklas. Vidare bör presstödet  avvecklas  i två
steg.
Enligt  motion  Fi18  från Centerpartiet tillför
regeringen utgiftsområdet betydande belopp för att
öka kvaliteten i Regeringskansliets  beredning  av
regeringsärenden.  Dessutom  tillförs resurser med
sikte  på Sveriges kommande ordförandeskap  i  EU,
vilket  enligt   motionen   är   fullt  naturligt.
Centerpartiet   avslår   dock  en  viss   del   av
tillskotten.
Folkpartiet liberalerna föreslår  i  motion  Fi19
att  anslagen  till presstöd och partistöd minskas
med  300  respektive   30   miljoner  kronor.  För
inrättandet av en s.k. sanningskommission  bör  10
miljoner  kronor  per  år  anslås  under  tre  år.
Kommissionen   bör   genomföra   en   samlad   och
rättssäker    genomlysning    av    den    svenska
säkerhetstjänstens arbete under efterkrigstiden.
Vänsterpartiet   anser   i   motion   Fi20  att
medelsökningen   för   Regeringskansliet  ter  sig
synnerligen  hög. Regeringen  har  inte  redovisat
närmare underlag  som  motiverar  dessa höjningar.
Vänsterpartiet  anser  därför  att dessa  ökningar
inte kan accepteras för närvarande.
Enligt vad Miljöpartiet de gröna  anför  i motion
Fi21  kan ramen för utgiftsområdet sänkas med  200
miljoner   kronor   per   år,  genom  bland  annat
effektivare   administration,    effektivare   och
billigare resor samt lägre partistöd.
Kristdemokraterna anser i motion  Fi22 att den av
regeringen  föreslagna  ökningen av anslaget  till
Regeringskansliet är för  stor. Det går vidare att
göra vissa besparingar på presstödet.
Konstitutionsutskottet har  avstått från att yttra
sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
tillstyrkt  regeringens  förslag  till  preliminär
fördelning. Utskottet har  inget  att  invända mot
regeringens  förslag  till  preliminär  fördelning
rörande    utgiftsområde    1,    vilket   således
tillstyrks. Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet  omfattar  ett flertal  myndigheter
som       Riksrevisionsverket,      Statskontoret,
Statistiska   centralbyrån,  Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret,     Kammarkollegiet,    Statens
fastighetsverk,  Finansinspektionen  m.fl.  Vidare
ingår kostnader för  statsskuldens  upplåning  och
låneförvaltning,  vissa  tidsbegränsade  åtaganden
samt Riksdagens revisorer.
För  år  1998 beräknas de totala utgifterna  för
utgiftsområdet uppgå till 2,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen  (avsnitt  4.5.2) redovisas att
regeringen  i förhållande till tidigare  redovisad
beräkning har  utökat ramen med 23 miljoner kronor
år 1999 för förstärkning av vissa myndigheter samt
för finansiering av en ny myndighet för kvalitets-
och kompetensutveckling i statsförvaltningen.
Propositionens  och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    2 060      -71     -23    -110     -50     -31    -100
---------------------------------------------------------------
2000    2 008      -86      ±0      ±0    -100     +26    -100
---------------------------------------------------------------
2001    2 010      -86      ±0     +10    -150     +26    -100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att ramarna minskas. Vissa besparingar  görs genom
partiets  förslag  att  det skall bildas ett  nytt
revisions-organ underställt riksdagen. Vidare görs
besparingar genom att delar av Statskontoret läggs
ned  och  övriga  delar  flyttas   till   den  nya
ekonomistyrningsenheten. Den ökade användningen av
Internet  för  distribution  av  stati-   stik bör
kunna   innebära   besparingar   för   ett   antal
myndigheter.
Centerpartiet  avvisar i motion Fi18 regeringens
förslag  om inrättande  av  en  ny  myndighet  för
kvalitets-      och      kompetensutveckling     i
statsförvaltningen.
Folkpartiet liberalerna motsätter  sig  i  motion
Fi19  genomförandet  av  folk-och bostadsräkningen
under  1999 varför utgiftsramen  kan  minskas  med
motsvarande  belopp.  Om  det  inte  går att hitta
någon   annan   lösning  anser  motionärerna   att
Riksrevisionsverket   bör   få   i   uppdrag   att
kontrollera    att    den   extra   höjningen   av
statsbidragen  till  kommuner  och  landsting  som
regeringen  föreslår  används   till   vården  och
skolan.
Vänsterpartiet anför i motion Fi20 att  processen
mot  ökat  regionalt  självstyre  innebär  att  de
statliga kontrollsystemen bör decentraliseras till
länsstyrelser  och  regionala  självstyrelseorgan.
Motionärerna motsätter sig regeringens  förslag om
inrättande  av en ny myndighet för kvalitets-  och
kompetensutveckling  i statsförvaltningen eftersom
de  anser  att  den  nya  myndighetens   planerade
uppgifter  kan klaras av de enskilda myndigheterna
och decentraliseras regionalt.
Miljöpartiet  de  gröna  framhåller i motion Fi21
att   folk-   och  bostadsräkningarna   inte   bör
fortsätta i tidigare former, och partiet motsätter
sig    att    det    inrättas     ett     särskilt
lägenhetsregister. Statistiska centralbyrån  bör i
stället   få   ökade   anslag   för  kontinuerligt
förbättrad  statistik  på  området.   Motionärerna
föreslår vidare att Konjunkturinstitutet  skall få
ökade   anslag   för   miljöräkenskaper   och  att
Riksdagens revisorer skall ges ökade resurser.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion  Fi22 att
ramen  kan minskas med 100 miljoner kronor fr.o.m.
1999 genom en besparing på myndigheterna med 5 %.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att regeringens förslag till
preliminär  ram  för utgiftsområdet är väl avvägt.
Finansutskottet  tillstyrker   således,   också  i
enlighet    med    sitt   ställningstagande   ovan
(avsnitten 2.6.2 och  3.0)  propositionens förslag
till preliminär fördelning. Motionerna  avstyrks i
berörda delar.
3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd
Utgiftsområdet      omfattar     Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.
År  1998  beräknas  utgifterna   uppgå   till  6
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen  (avsnitt 4.5.2) föreslås  att
prioriterade  uppgifter   för  skatteförvaltningen
under 1999 bör vara att fortsätta  uppbyggnaden av
skatte-myndigheternas skattebrottsenheter  och att
slutföra  omorganisationen inom ramen för den  nya
regionindelningen.         Samtidigt         måste
kontrollverksamheten   värnas  och  utvecklas  med
sikte på förbättring av den preventiva effekten.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisar i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde  3  Skatteförvaltning
och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    5 786        0     +30    +150    +175     +30    +300
---------------------------------------------------------------
2000    5 864        0     +30    +150    +175     +30    +300
---------------------------------------------------------------
2001    6 023        0     +30    +150    +175     +30    +300
---------------------------------------------------------------
Motionerna
I flera motioner yrkas att utgiftsområdet tillförs
ytterligare medel för kontrollåtgärder. Motionerna
Fi18  (c), Fi19 (fp), Fi20 (v), Fi21 (mp) och Fi22
(kd)  innehåller   krav   på   ytterligare  30-300
miljoner kronor per år fr.o.m. år  1999 för sådana
ändamål.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU4y) om
att  det  för  närvarande  pågår en omorganisation
inom  såväl  skattemyndigheterna  som  Tullverket.
Syftet    är   framför    allt    att    förbättra
kontrollverksamheten    och    ingripandena    mot
skattebrott  genom en effektivare organisation och
andra förstärkningar.  Skatteutskottet  utgår från
att regeringen kommer att följa detta arbete  noga
och   beakta  erfarenheterna  i  samband  med  den
närmare  avvägningen  av anslagsfrågorna i budget-
propositionen   för   år   1999.   Skatteutskottet
instämmer i motionärernas uppfattning  att  det är
angeläget att åstadkomma väsentliga förbättringar.
Vad  skatteutskottet  anfört  innebär dock att det
för närvarande saknas skäl att  räkna upp anslagen
utöver vad regeringen nu föreslagit.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   inget   att  invända   mot
skatteutskottets      ställningstagande       till
propositionen   och   motionerna.  Finansutskottet
tillstyrker således, också  i  enlighet  med  sitt
ställningstagande  ovan  (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
propositionens förslag till  preliminär fördelning
av   utgifterna   på  utgiftsområden.   Motionerna
avstyrks i berörda delar.
3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar  polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet,  rättshjälpen,   kriminalvården,
exekutionsväsendet,   Brottsförebyggande    rådet,
Brottsoffermyndigheten,  Rättsmedicinalverket  och
Gentekniknämnden.
För år 1998 beräknas de totala  utgifterna  uppgå
till 21,8 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen  (avsnitt 4.5.2) redovisas att
utgiftsområdet, utöver de höjningar som beslutades
föregående   år,  nu  tillförs   ytterligare   200
miljoner kronor  för  år 1999, 250 miljoner kronor
för år 2000 och 300 miljoner  kronor  för år 2001.
De  nya  medlen  skall  bl.a.  användas  för   att
säkerställa   närpo-lisreformen   och  kampen  mot
vardagsbrottsligheten   samt  för  att   förstärka
ekobrottsbekämpningen.   En    utgångspunkt    för
beräkningen   är  att  det  pågående  arbetet  med
effektivisering och modernisering av rättsväsendet
intensifieras.
Vid beräkningen  av  ramen för utgiftsområdet har
även beaktats en överföring  till utgiftsområde 25
Allmänna  bidrag  till  kommuner  på  12  miljoner
kronor år 1999 och på 7,5  miljoner kronor fr.o.m.
år   2000.  Överföringen  är  föranledd   av   att
regeringen i proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende
och  umgänge   lämnar   förslag  som  innebär  att
kommunerna  i  ökad  utsträckning   skall   hjälpa
föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende  och
umgänge.   Förslagen  förväntas  medföra  minskade
kostnader   för    domstolarna    samtidigt    som
kommunernas kostnader ökar.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   21 611     +604      ±0    +357    +241      ±0    +230
---------------------------------------------------------------
2000   22 209     +596      ±0    +307    +241      ±0    +180
---------------------------------------------------------------
2001   22 886     +606      ±0    +307    +241      ±0    +130
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  anför i motion Fi17 att
de senaste årens besparingar  på  rättsväsendet  i
allmänhet  och  polisväsendet i synnerhet har lett
till att brottsligheten på nytt ökar. Motionärerna
föreslår därför att  polisen  tillförs ytterligare
medel  samtidigt  som  kraven skärps  på  polisens
resursutnyttjande.      Även      åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården bör förstärkas.
Centerpartiet  förordar  i   motion   Fi18   att
polisväsendet bör tillföras ytterligare medel inom
den    av    regeringen   föreslagna   ramen   för
utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna  föreslår  i  motion Fi19
att  polisen  bör tillföras ytterligare medel  för
att    säkerställa     polisens    insatser    mot
vardagsbrottslighet och kriminella mc-gäng. Vidare
bör rättshjälpen återinföras,  åklagarväsendet bör
förstärkas och stödet till brottsofferjourerna bör
ökas.
Vänsterpartiet   begär   i   motion  Fi20   att
ytterligare  medel  bör  tillföras  polisväsendet,
åklagarväsendet,                   kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna  och  brottsofferjourerna.
Vidare  bör möjligheterna att få  rättshjälp  öka.
Anslaget till Säkerhetspolisen kan minskas.
Miljöpartiet  de  gröna  godtar  i  motion  Fi21
regeringens   förslag   till  ramar.  Motionärerna
kräver att regeringen i höstens  budgetproposition
noggrant  skall  regogöra  för  de  kostnader  som
Schengen-   och   Europolsamarbetet   medför   för
respektive myndighet.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion Fi22  att
ytterligare   resurser   skall   tillföras   bl.a.
polisväsendet,  åklagarväsendet,  domstolsväsendet
och kriminalvården.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet  tillstyrker  i  sitt   yttrande
(JuU8y)    regeringens   förslag   och   avstyrker
motionerna.
Företrädarna   för   Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,       Folkpartiet      liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet    de   gröna   och
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte något att  invända  mot
justitieutskottets     ställningstagande      till
propositionen   och   motionerna.  Finansutskottet
tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande
ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0) regeringens förslag
till   preliminär   fördelning    och    avstyrker
motionerna i berörda delar.
3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan
Utgiftsområdet       omfattar      i      huvudsak
utrikesförvaltningen,   dvs.  Utrikesdepartementet
och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer,  nedrustnings- och
säkerhetspolitiska     frågor,     handelspolitik,
information    om    Sverige   i   utlandet   samt
Europainformation.
År  1998  beräknas  utgifterna  uppgå  till  2,8
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås  (avsnitt  4.5.2)  att
utgiftsområdet  tillförs  18,5  miljoner kronor år
1999 och 17,5 miljoner kronor år  2000 och år 2001
med   anledning   av   regeringens   satsning   på
Europafrågor,  bl.a.  för  att  öka  kunskapen  om
Europapolitiken  och dess möjligheter.  Regeringen
utvecklar   sin   syn    på    Europapolitiken   i
propositionens avsnitt 1.5.5 Europeiskt samarbete.
Där  anförs  bland annat att regeringen  är  djupt
engagerad i arbetet  att  bygga upp ett starkt och
fredligt Europa inför 2000-talet.  Tack  vare  det
europeiska  samarbetet  knyts  länder allt närmare
varandra och gamla motsättningar  löses  upp.  Med
flera   nya   medlemmar  kan  Europeiska  unionens
grundläggande  syften   -   fred,   demokrati  och
ekonomisk utveckling - främjas ytterligare.
Propositionens och oppositionspartiernas  förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för  utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    2 949      -93     -19      ±0     +10      +8      ±0
---------------------------------------------------------------
2000    2 947      -97     -18      ±0     +10      +8      ±0
---------------------------------------------------------------
2001    3 003     -102     -18      ±0     +10      +8      ±0
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom
ramen  för  EU,  liksom  arbetet  på  en  gemensam
europeisk  säkerhetsordning,  fordrar  en  gedigen
kompetens samt  svensk di-     plomatisk närvaro i
princip i hela Europa  och  Medelhavsområdet.  Den
snabba   globaliseringen   fordrar   också  svensk
diplomatisk    närvaro    i    de   utomeuropeiska
industriländerna. Det är angeläget att en ambassad
inrättas i Minsk och att ambassaden  i  Wellington
återupprättas.
Centerpartiet   noterar   i   motion  Fi18  att
regeringen  har avdelat medel för en  satsning  på
Europafrågor.  I  motionen framhålls att det redan
nu  finns  en  EU-upplysning  vid  riksdagen.  EU-
kommissionens kontor  i  Stockholm  kan  bidra med
upplysningar,  liksom  Euro  Info Centre på NUTEK.
Centerpartiets uppfattning är att informationen om
Europapolitiken   inte   bör   bli   föremål   för
ytterligare anslag.
Folkpartiet  liberalerna biträder i motion  Fi19
regeringens förslag  till  utgiftsramar  för  åren
1999 till 2001.
Vänsterpartiet  föreslår  i  motion Fi20 att ett
projektbidrag  för  information  och   studier  om
Europas och EU:s utveckling inrättas. Stödet skall
riktas    till   frivilliga   organisationer   och
stiftelser   och   omfatta   10  miljoner  kronor.
Vänsterpartiet noterar vidare  att i propositionen
anges att 20 miljoner kronor skall  avsättas  till
informationsinsatser    om   Europapolitiken   och
särskilt om euron. Hälften  av  dessa  medel  bör,
enligt      Vänsterpartiet,      avsättas      för
folkbildningsinsatser i Europafrågor. Sådana medel
bör  enligt  dansk  modell  kunna  sökas  av  alla
ideella  organisationer som har relevanta projekt,
bl.a.  för  att  förbereda  folkopinionen  för  en
folkomröstning   om   valutaunionen.   Detta   bör
riksdagen  som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 28).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 ökat
stöd   till   rättsligt   bistånd   till   svenska
medborgare som  blir  utsatta för brott utomlands.
Stödet till OSSE bör enligt motionen stärkas.
Kristdemokraterna  har   i   motion   Fi22  inga
invändningar mot regeringens förslag i denna del.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU3y)  att
med  de  i propositionen angivna förutsättningarna
är regeringens  förslag  till  preliminär  ram väl
avvägt.  Utrikesutskottet har vidare uppfattningen
att  anslagsvillkor  bör  beslutas  samtidigt  som
riksdagen  beviljar  anslag.  Det  bör därför inte
komma   i   fråga  att  redan  nu  mera  i  detalj
föreskriva hur  de  i  propositionen nämnda medlen
för  att öka kunskaperna  om  Europapolitiken  och
dess möjligheter  skall  användas.  Motionerna bör
avstyrkas i berörda delar.
Företrädarna   för   Moderata  samlingspartiet,
Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
i var sina avvikande meningar tillstyrkt förslagen
till ramar i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet     anser,    i     likhet     med
utrikesutskottet,  att  regeringens  förslag  till
preliminär  ram  är  väl  avvägt.  Finansutskottet
tillstyrker således, också  i  enlighet  med  sitt
ställningstagande  ovan  (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
propositionens förslag till preliminär fördelning.
Motionernas   förslag   till   alternativa   ramar
avstyrks således.
I   likhet   med   utrikesutskottet   avstyrker
finansutskottet också motion Fi20 (v) yrkande 28.
3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet  omfattar  verksamheter  inom   det
militära   försvaret  och  det  civila  försvaret,
nämnder samt  stödverksamhet till det militära och
civila försvaret.  I utgiftsområdet ingår även den
internationella  fredsfrämjande   verksamhet   som
genomförs med svensk militär trupp utomlands. Inom
utgiftsområdet  finansieras  även  verksamhet  som
bedrivs   av   Kustbevakningen   och   av  Statens
räddningsverk.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas  till 42,6
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
I vårpropositionen erinras om de två propositioner
som  i  mars i år lämnades till riksdagen avseende
Försvarsmakten  (vårpropositionen  avsnitt 4.5.2).
Proposition  1997/98:83  behandlar  förslag   till
förändrad   styrning   av   Försvars-makten  medan
proposition  1997/98:84  innehåller  förslag  till
åtgärder  för  att  komma  till   rätta   med  den
ekonomiska  obalansen  inom Försvarsmakten. I  den
sistnämnda  propositionen  konstaterar  regeringen
att extraordinära  åtgärder fordras för att bringa
ordning i Försvarsmaktens ekonomi och planering. I
proposition  1997/98:83   har   regeringen   också
föreslagit      att     den     säkerhetspolitiska
kontrollstationen  flyttas  fram  ett  år, från år
1998 till år 1999. Regeringen har för avsikt att i
anslutning  till  kontrollstationen bl.a.  ta  upp
frågan  om  det  säkerhetspolitiska   läget,   den
långsiktiga  anpassningsförmågan och omprövning av
systemet med teknikfaktor.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   44 267       +0      +0      +0  -1 500  -2 420     +95
---------------------------------------------------------------
2000   45 682       +0      +0      +0  -2 500  -3 020     +95
---------------------------------------------------------------
2001   45 714       +0      +0      +0  -3 000  -6 320     +95
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  anser i motion Fi17 att
endast  ett  nytt försvarsbeslut  kan  komma  till
rätta  med  diskrepansen   mellan   uppgifter  och
resurser.  Senast  våren 1999 måste riksdagen  ges
möjlighet att ta ställning  till  ett nytt förslag
om  en  strategi  för  nationell säkerhet  och  en
tydlig försvarsdoktrin.  Med  dagens  oklarhet  på
försvarspolitikens   område   är   effekterna   av
omedelbara medelstillskott mycket osäkra. Moderata
samlingspartiet  har  i  stället för specificerade
ökade anslag reserverat ekonomiskt utrymme för att
anslå  medel som behövs för  ett  försvar  som  är
tillräckligt     för     att    stödja    partiets
säkerhetspolitiska ambitioner.
Centerpartiet  konstaterar  i  motion  Fi18  att
partiets  förslag till  utgiftsram  överensstämmer
med regeringens förslag.
Folkpartiet  liberalerna  föreslår  i motion Fi19
samma   utgiftsram  som  regeringen  för  de   tre
budgetåren 1999-2001.
Vänsterpartiet   anser   i   motion   Fi20   att
utgiftsramarna  för  de tre budgetåren kan minskas
jämfört med regeringens  förslag, bl.a. till följd
av att det säkerhetspolitiska  läget  är gynnsamt.
Den  obalans  mellan  uppgifter  och resurser  som
råder  kommer  att  kräva  omfattande   ingrepp  i
nuvarande  krigs-  och grundorganisation. År  1999
kommer i realiteten  ett  nytt  försvarsbeslut att
fattas.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi21 att ett
nytt  försvarsbeslut  bör  fattas redan  år  1999.
Beslutet  bör  grundas  på den  säkerhetspolitiska
situationen  och  på andra  infallsvinklar  än  de
traditionellt militära.  Beslutet  måste leda till
kraftigt  minskade  kostnader  för försvarsmakten.
Miljöpartiet  vill  på  sikt ställa  om  från  ett
militärt till ett starkt civilt försvar.
I Kristdemokraternas motion  Fi22  föreslås  att
dagersättningen  till  pliktpersonal höjs med 5 kr
per dag från nuvarande 40  kr  till  45 kr. Därför
bör   ramen  ökas  med  50  miljoner  kronor   för
budgetåren  1999,  2000  och 2001. Vidare föreslås
att Kustbevakningen tillförs  45  miljoner  kronor
för  att  kunna  möta  ökade  krav  på  gräns- och
sjöövervakning  utmed EU:s längsta yttersta  gräns
och  för att förstärka  miljöskyddet  till  sjöss.
Kristdemokraterna anser också att underlag för ett
nytt försvarsbeslut  bör  utarbetas  i stället för
att genom besparingar provisoriskt lösa ekonomiska
problem,   t.ex.   genom   att  senarelägga  olika
projekt.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet  konstaterar   i  sitt  yttrande
(FöU4y)      att     Moderata     samlingspartiet,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna yrkar på
samma  preliminära   ram  för  utgiftsområdet  som
regeringen gör. Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  och
Kristdemokraterna    yrkar    på   andra   nivåer.
Försvarsutskottet    konstaterar    vidare     att
regeringens   förslag   ligger  i  linje  med  den
femåriga     ekonomiska    planeringsramen     för
försvarsbeslutsperioden  1997-2001. Vid tillfället
för den säkerhetspolitiska  kontrollstationen, som
skall genomföras år 1999, kommer  det  att  finnas
underlag    för    att    pröva    om    det    av
säkerhetspolitiska  skäl  finns  anledning  att  i
någon   riktning   föreslå   en   ändring  av  den
ekonomiska  ramen  för  totalförsvaret.   När  det
gäller ökade resurser för höjd dagpenning och till
Kustbevakningen anser utskottet att regeringen bör
pröva     behovet     och     avväga    eventuella
resurstillskott mot andra angelägna  behov  i  det
fortsatta  budgetarbetet  och  återkomma  med sitt
ställningstagande i höstens budgetförslag.
Försvarsutskottet  tillstyrker den av regeringen
föreslagna ramen för utgiftsområdet.  De  motioner
som   förordar  andra  nivåer  bör  därför  enligt
försvarsutskottet avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från
företrädare    för    Moderata    samlingspartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet     anser,     i     likhet    med
försvarsutskottet,  att  regeringens förslag  till
preliminär  ram  är  väl  avvägt.  Finansutskottet
tillstyrker således, också  i  enlighet  med  sitt
ställningstagande  ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0),
propositionens förslag till preliminär fördelning.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd
Utgiftsområdet       omfattar       verksamheterna
internationellt     utvecklingssamarbete      samt
samarbete med Central- och Östeuropa.
År  1998  beräknas  utgifterna  uppgå  till 12,3
miljarder kronor.
Vårpropositionen
Regeringen  anger i propositionen (avsnitt  4.5.2)
att den i beräkningen av ramen har utgått från att
biståndsramen  för år 1999 skall uppgå till 0,70 %
av BNI för att år 2000 ökas till 0,72 % av BNI och
år 2001 ökas ytterligare  till att motsvara 0,73 %
av   BNI.  Inom  biståndsramen   redovisas   vissa
asylkostnader,  medel  för EU:s gemensamma bistånd
samt  vissa administrationskostnader.  Dessa  s.k.
avräkningar  minskar  år  1999 med ca 152 miljoner
kronor,  vilket  innebär  att  bidrag  till  andra
utvecklingsändamål  kan  öka   med  samma  belopp.
Regeringen har efter en utvärdering lämnat förslag
i   proposition   1997/98:70   Att  utveckla   ett
grannlandssamarbete till ett nytt treårigt program
för samarbetet med Central- och Östeuropa för åren
1999-2001.   Regeringen  bedömer  att   samarbetet
kommer att fortsätta  och  har därför beräknat 800
miljoner kronor årligen för åren 1999-2001.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag  till  ram för utgiftsområde  7  Internationellt
bistånd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   12 002     -615      ±0  +1 500  +1 000  +1 600  +1 800
---------------------------------------------------------------
2000   13 020   -1 820      ±0  +1 800  +3 700  +2 000  +2 400
---------------------------------------------------------------
2001   13 866   -2 629      ±0  +2 000  +5 500  +2 400  +2 800
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Enligt  Moderata  samlingspartiets motion Fi17 har
det svenska bilaterala  biståndet  inte  varit  så
framgångsrikt.   Moderata   samlingspartiet   vill
främst  koncentrera  biståndssamarbetet  på  snabb
fattigdomsavveckling   i  Afrika.  Bistånd  skall,
enligt  motionen,  inte  gå   till  statsmakt  som
systematiskt eller allvarligt kränker de mänskliga
rättigheterna.    Katastrofbiståndet    bör    ges
prioritet. Inom utgiftsområde  7 bör det skapas en
samlad    post    för    Sveriges   fredsbevarande
verksamhet. Motionärerna föreslår att 200 miljoner
kronor  utöver  regeringens  förslag  anslås  till
Central- och Östeuropa.
Centerpartiet framhåller i motion Fi18 att det är
viktigt att Sverige kan ge ett aktivt och generöst
bistånd. När ekonomin så tillåter är det motiverat
att öka biståndet  samtidigt  som  sådana insatser
måste  vägas  mot  angelägna  åtgärder  på   andra
områden.  Centerpartiets förslag till utgiftsramar
för utgiftsområdet överensstämmer med regeringens.
Folkpartiet liberalerna påpekar i motion Fi19 att
regeringen  under  den  innevarande mandatperioden
dragit  ned det svenska biståndet,  vilket  enligt
Folkpartiets  uppfattning  sker på bekostnad av de
allra  fattigaste.  Folkpartiet  håller  fast  vid
ståndpunkten  att  1  %   av   BNI   bör  gå  till
internationellt  bistånd.  I  motionen anförs  att
ramen för biståndet successivt bör höjas.
Vänsterpartiet kräver i motion  Fi20  en snabbare
takt  när  det  gäller Sveriges strävan att  uppnå
enprocentsmålet.   Med  den  takt  i  ökningen  av
biståndet     som     regeringen     antyder     i
vårpropositionen kommer sannolikt det proklamerade
målet att under mycket lång tid framstå som mycket
avlägset.  Ökningen  skall  inte  förläggas  in  i
framtiden utan måste påbörjas  nu.  Vänsterpartiet
har vid flera tillfällen föreslagit en plan på tre
år  för  en återgång till det en gång näst  intill
förverkligade    enprocentsmålet.   Vänsterpartiet
föreslår i enlighet  med  detta  en  högre  ram än
regeringen.
Enligt Miljöpartiet de grönas motion Fi21 kräver
solidariteten  med  fattiga  länder ett utökat och
samtidigt effektivare svenskt  bistånd. Målet om 1
% av BNI till bistånd måste, enligt  motionen, nås
väsentligt  snabbare  än med regeringens  förslag.
Miljöpartiet  föreslår således  en  högre  ram  än
regeringen.
Kristdemokraterna  framhåller  i  motion Fi22 att
den   svenska   biståndspolitiken,   som  tidigare
förknippats   med  generositet,  solidaritet   och
effektivitet numera  präglas  mer av substantiellt
stöd   till   jordens  fattiga.  Indragningar   av
biståndsmedel (reservationer) har, tillsammans med
övergivandet   av    enprocentsnivån,   gröpt   ur
biståndsvolymen. Dessutom  har stora reservationer
uppgående till mer än 3 miljarder  kronor skapats.
Kristdemokraterna föreslår att dessa reservationer
skyndsamt kanaliseras till behövande  och  fattiga
medmänniskor  i  den  fattiga  delen  av  världen.
Samtidigt  bör  ramen  för utgiftsområdet höjas  i
jämförelse    med    regeringens    förslag    med
målsättningen att åter nå enprocentsnivån.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet välkomnar  i sitt yttrande (UU3y)
att  återgången  till enprocentsmålet  fortsätter.
Utrikesutskottet  tar   vidare   upp   frågan   om
reservationer         inom        biståndsområdet.
Utrikesutskottet anför bl.a. att målet inte är att
uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet
behövs där det är svårast att genomföra, vilket är
en viktig orsak till reservationerna.  Det handlar
om    att    uppnå    balans   mellan   långsiktig
fattigdomsorientering och  en verksamhetsvolym som
motsvarar de av riksdagen anvisade medlen.
Utrikesutskottet tillstyrker  propositionen  och
avstyrker motionerna.
Företrädarna   för   Moderata   samlingspartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet   de   gröna   och  Kristdemokraterna
tillstyrker   i   var   sina  avvikande   meningar
förslagen  till  ramar  i respektive  partimotion.
Företrädarna   för  Folkpartiet,   Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och  Kristdemokraterna har avgivit en
gemensam avvikande  mening om biståndsramen, medan
Moderata samlingspartiets  företrädare har avgivit
ett särskilt yttrande i samma  fråga.  Vidare  har
Kristdemokraternas    företrädare    avgivit    en
avvikande   mening   rörande   reservationer  inom
biståndsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
tillstyrkt  regeringens  förslag.  Finansutskottet
anser,   i   likhet   med  utrikesutskottet,   att
regeringens  förslag  till   preliminär   ram  för
utgiftsområde  7  är  väl  avvägt. Finansutskottet
tillstyrker  således propositionens  förslag  till
preliminär  fördelning.   Motionerna   avstyrks  i
berörda delar.
3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Utgiftsområdet omfattar frågor med anknytning till
statlig   migrations-   och   integrationspolitik.
Eftersom fler skyddsbehövande med  anhöriga nu får
uppehållstillstånd  och  tas emot i kommunerna  än
vad som antogs i budgetpropositionen är det enligt
regeringen  sannolikt  att  anvisade   medel   för
ersättning  till kommunerna för flyktingmottagning
under 1998 inte  kommer att räcka till. Regeringen
avser   att   återkomma   till   denna   fråga   i
budgetpropositionen.
De totala utgifterna  för utgiftsområdet beräknas
uppgå till 4,4 miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
Även  för åren 1999 och 2000  förutser  regeringen
att de  statliga  ersättningarna  till kommunernas
flyktingmottagande  kommer att bli större  än  vad
man  tidigare  räknat  med.   Till   detta  kommer
regeringens  förslag  om  en särskild satsning  på
integration.  För  att  minska   segregationen   i
samhället  har  regeringen för avsikt att under de
kommande tre åren skjuta till resurser motsvarande
128,  128  respektive   578  miljoner  kronor.  Av
central betydelse är därvid  att ge goda kunskaper
i det svenska språket och att  få  till  stånd  en
varaktigt     bättre     situation    i    utsatta
bostadsområden med stor andel invandrare.
Förslag  till  ram för utgiftsområde  8  Invandrare  och
flyktingar
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    4 389     -278      ±0      ±0    +600      ±0    -128
---------------------------------------------------------------
2000    4 228     -278      ±0      ±0    +600      ±0    -128
---------------------------------------------------------------
2001    4 467     -578      ±0      ±0    +600      ±0    -578
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  anser i motion Fi17 att
man bör pröva andra vägar än att anslå budgetmedel
till vissa bostadsområden i ett antal kommuner. En
avreglering   av   bl.a.   bostadsmarknaden    och
arbetsmarknaden  kommer enligt motionärerna att få
positiva effekter för integrationsarbetet.
Vänsterpartiet  framhåller  i  motion  Fi20  att
partiet  inte  godtar   den  förda  asylpolitiken.
Respekten för Sveriges internationella åtaganden i
fråga  om  mänskliga  rättigheter  innebär  enligt
motionärerna att ytterligare  300  miljoner kronor
bör   anvisas   för   mottagande  av  asylsökande.
Dessutom får enligt deras  mening kommunerna i dag
inte  full  kompensation  för sina  kostnader  för
flyktingmottagandet   varför    de   vill   anvisa
ytterligare 180 miljoner kronor för detta ändamål.
Kristdemokraterna motsätter sig  i  motion  Fi22
regeringens  tilltänkta  satsning  på integration.
Den beskrivning som lämnas av åtgärderna är enligt
motionärerna  så allmänt hållen att det  inte  går
att ta ställning till dem. Motionärerna har därför
för avsikt att  återkomma när mer konkreta förslag
presenteras.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet   tillstyrker   i  sitt
yttrande    (SfU5y)   regeringens   förslag   till
ramnivåer för  budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata  samlingspartiet,   Vänsterpartiet  och
Kristdemokraterna  biträder  i var  sin  avvikande
mening  sina  partiers  respektive   förslag  till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitt   2.6.2)   redovisat   sin   syn  på  hur
statsbudgetens  utgifter preliminärt bör  fördelas
på utgiftsområden  åren 1999-2001. Finansutskottet
har därvid tillstyrkt regeringens förslag (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet  har  för sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
till  ram  för  utgiftsområde  8.  Finansutskottet
tillstyrker  således  propositionens förslag  till
preliminär  ramberäkning  för  utgiftsområdet  och
avstyrker de  i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Utgiftsområdet  omfattar verksamheterna hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
För år 1998 beräknas  de  totala utgifterna uppgå
till  22,9 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen  anges  att  utgångspunkten  i
beräkningen   av   den   ekonomiska    ramen   för
utgiftsområdet  har  varit  att tidigare beslutade
besparingar genomförs inom utgiftsområdet. Förslag
om ändrad tandvårdsförsäkring  (prop. 1997/98:112)
leder enligt propositionen till en årlig ökning av
kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 med 500
miljoner kronor i förhållande till  vad som angavs
i budgetpropositionen för år 1998.
Regeringen föreslår också att medel  anslås  till
äldreomsorgen   m.m.  samt  till  ett  tillfälligt
bidrag till äldrebostäder  som skall införas under
åren  1998 och 1999. Syftet med  resurstillskotten
skall  enligt   regeringen   vara   att  förbättra
förutsättningarna  för  att  bl.a. leva  upp  till
förslagen och riktlinjerna inom  äldreomsorgen och
även    minska   väntetiderna   inom   sjukvården.
Slutligen  meddelas  att  Apoteket  AB  ålagts  av
regeringen  att  genomföra  kostnadsminskningar om
minst 300 miljoner kronor under  år  1998  och 100
miljoner kronor under år 1999.
Propositionens  och  oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   24 326   -2 259    +420  +1 415  +1 245    +417    +520
---------------------------------------------------------------
2000   25 911   -2 874    +250  +1 415  +1 245    +417    +520
---------------------------------------------------------------
2001   26 397   -3 094    +200  +1 415  +1 245    +417    +520
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att en vårdgaranti skall införas. Besparingar inom
utgiftsområdet  skall,  enligt motionen, ske genom
administrativa          förändringar          inom
tandvårdsförsäkringen,          genom          att
läkemedelsförmånen  tas  över  av  staten  och  en
frivillig  läkemedelsförsäkring  införs  samt  att
receptregistret  avskaffas. Motionärerna  föreslår
satsningar  på  statlig  assistansersättning,  ett
särskilt bostadsstöd  för  funktionshindrade  samt
särskilda  stimulansbidrag till kommunerna för att
möjliggöra att  även de psykiskt funktionshindrade
får assistans.
I  motion  Fi18  föreslår   Centerpartiet   att
servicecheckar   införs  så  att  pensionärer  kan
anlita  hemhjälp  för  hushållstjänster  genom  en
subvention  från  staten.   Motionärerna   stödjer
regeringens   förslag   om   ökade  resurser  till
äldreomsorgen    men   föreslår   en    alternativ
användning av medlen. Motionärerna yrkar avslag på
det tillfälliga bidraget  till  äldrebostäder, som
regeringen   föreslår.  Slutligen  förespråkas   i
motionen att Apoteksbolaget  konkurrensutsätts och
att en successiv utförsäljning  av enskilda apotek
genomförs.
Folkpartiet liberalerna  föreslår  i  motion Fi19
att en vårdgaranti återinförs. Detta skall  enligt
motionärerna   tillsammans   med   en   finansiell
samverkan  mellan sjukförsäkringen och hälso-  och
sjukvården,  s.k. Finsam, korta vårdköerna. Vidare
föreslås att reglerna  för  rätten  till personlig
assistans   återställs   till   den   ursprungliga
utformningen.
Vänsterpartiet  föreslår  i  motion  Fi20   att
tandvårdsförsäkringen  tillförs  ytterligare medel
till förbättringar av högkostnadsskyddet  och  för
fortsatt  rabattering  av  bastandvården  samt att
pensionärer     erbjuds     ett     frikort    för
högkostnadsskyddets  medicindel.  Vidare  föreslår
motionärerna  ökade anslag för bidrag  till  äldre
och handikapporganisationer samt andra ideella och
specifika       verksamheter       samt       till
assistansersättningen.   Slutligen   bör,   enligt
Vänsterpartiet,  bilstödet  till funktionshindrade
ökas.
Miljöpartiet de gröna föreslår  i motion Fi21 att
ytterligare  medel tillförs tandvårdsförsäkringen.
Möjligheterna   att   på   sikt   helt   integrera
tandvården  inom ramen för högkostnadsskyddet  för
övrig   sjukvård   bör   utredas.   Vidare   anser
motionärerna att kommunernas avgifter till Statens
institutionsstyrelse  för  missbrukarvården  skall
sänkas,   informationen  i  skolan  om  tobaksbruk
stärkas, barnombudsmannen  ges ökade resurser samt
slutligen  att  ett nytt anslag  för  bidrag  till
projekt för hemlösa bör anvisas.
Kristdemokraterna   avsätter   i   motion   Fi22
ytterligare   medel  till  assistent-  ersättning,
missbrukarvården    samt    tandvårdsförsäkringen.
Motionärerna   anser   vidare   att    sjuk-   och
tandvårdsförsäkring på sikt bör samordnas  och  en
utredning  skyndsamt  tillsättas.  Utredningen bör
även behandla frågan om kostnader för hjälpmedel.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet instämmer i sitt yttrande  (SoU7y)
i  regeringens  bedömningar och tillstyrker därför
propositionens förslag.  Motionerna i sammanhanget
avstyrks.      Vad      gäller     de     psykiskt
funktionshindrades   situation   skriver   social-
utskottet att regeringen skyndsamt och på lämpligt
sätt    bör    överväga    hur     de     psykiskt
funktionshindrades  situation  kan förbättras  med
beaktande  av dels hur kommunerna  levt  upp  till
sina   åtaganden,    dels    en    rapport    från
Socialstyrelsen.   Till   yttrandet   har   fogats
avvikande  meningar  av  företrädarna för Moderata
samlingspartiet,    Centerpartiet,     Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
respektive Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten   2.6.2   och   3.0)   redovisat   sitt
ställningstagande  till  förslagen till preliminär
fördelning   av   statsbudgetens    utgifter    på
utgiftsområden åren 1999-2001. Socialutskottet har
i   sitt  yttrande  inte  några  invändningar  mot
regeringens  förslag.  Finansutskottet tillstyrker
därmed  propositionens  förslag   till  preliminär
ramberäkning för utgiftsområdet och avstyrker de i
sammanhanget aktuella motionerna i berörda delar.
3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet  omfattar dels transfereringar  med
anknytning  till  sjukdom   och   handikapp,  dels
kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen,
dvs.  anslagen till Riksförsäkringsverket  och  de
allmänna  försäkringskassorna.  Förmånerna  ges  i
form   av   dagersättningar   såsom   sjukpenning,
rehabiliteringsersättning  och  närståendepenning.
Därutöver    ingår    i    utgiftsområdet    vissa
yrkesskadeersättningar,  handikappersättning  samt
folkpension  och  pensionstillskott   i   form  av
förtidspension.
Utgifterna inom utgiftsområdet beräknas för  1998
uppgå till 37,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Av    propositionen    framgår    att   nivån   på
utgiftsområdet  anpassats till att utgifterna  för
arbetsskadeförsäkringen    kommer    att   belasta
utgiftsområdet fr.o.m. 1999. Dessa utgifter uppgår
till  drygt 6 miljarder kronor och har  fram  till
1998     redovisats      som     en     del     av
socialförsäkringssektorn     vid      sidan     av
statsbudgeten. I propositionen föreslår regeringen
att  basbeloppet  skall  räknas upp med den  fulla
prisförändringen eftersom budgetunderskottet förra
året  understeg  50  miljoner   kronor.   Dessutom
föreslår  regeringen  att pensionsförmånerna  1999
skall  beräknas  utifrån   ett  basbelopp  som  är
reducerat   med   endast  en  procent,   mot   för
närvarande  två.  För   2000   och   framåt  skall
pensionerna    beräknas    från   ett   oreducerat
basbelopp. Dessa båda förändringar  påverkar också
ramnivåerna under de tre åren. Slutligen  föreslår
regeringen  att man gör en tillfällig omfördelning
inom utgiftsområdets  ram  under 1999 och för över
225  miljoner kronor från anslaget  Sjukförsäkring
och rehabilitering  m.m.  till administrationen av
socialförsäkringen.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   43 749   -9 010    -685  -1 205    +705    -750  -8 150
---------------------------------------------------------------
2000   44 777  -10 040    -685  -1 605    +705    -685  -9 500
---------------------------------------------------------------
2001   45 425  -12 230    -685  -1 605    +705    -715     -11
100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att  kompensationsnivån  i sjukförsäkringen  sänks
till 75 % och att ytterligare  en karensdag införs
i      försäkringen      fr.o.m.     1999.     Den
sjukpenninggrundande inkomsten  (SGI) bör dessutom
inte baseras på en aktuell inkomst utan grundas på
genomsnittsinkomsten under de senaste 24 månaderna
och räknas upp med basbeloppet.
Finansiell  samverkan skall enligt  motionärerna
vara huvudregel  i  rehabiliteringsarbetet och för
egen del tillgodoräknar  de  sitt budgetalternativ
ekonomiska   vinster   av  en  sådan   samordning.
Riksförsäkringsverket tillförs  i  detta syfte 200
miljoner   kronor  under  såväl  1999  som   2000.
Motionärerna  vill  också skärpa kontrollen av hur
sjukförsäkringen     och     förtidspensioneringen
utnyttjas    för    att    på    så    sätt    öka
socialförsäkringssystemets     legitimitet     och
ytterligare  minska  kostnaderna.   Vidare   skall
sjukskrivningar  föranledda  av trafikolyckor inte
belasta  sjukförsäkringen  utan  bekostas  av  den
obligatoriska   trafikförsäkringen.   Motionärerna
anser   också   att  arbetsskadeförsäkringen   bör
justeras med avseende  på  tillkommande  livräntor
vilket  väntas leda till kostnadsminskningar  från
2001.    Slutligen    anser    motionärerna    att
ersättningsnivåer för olika pensionsförmåner skall
beräknas utifrån  ett  helt  oreducerat  basbelopp
redan fr.o.m. 1999.
Centerpartiet  ansluter  sig i motion Fi18  till
regeringens förslag för utgiftsområdet  men  anser
därutöver      att      beräkningen     av     den
sjukpenninggrundande   inkomsten   skall   ändras.
Löneanpassningen       bör       slopas        och
kvalifikationsvillkoren ändras.
Folkpartiet  liberalerna  vill  i  motion  Fi19
förbättra  villkoren för närståendevården. För att
kunna motverka  missbruk av trygghetssystemen vill
motionärerna     tillföra      försäkringskassorna
ytterligare    resurser.   Ändrade   regler    för
förtidspensioneringen  väntas  dessutom ge en viss
besparing.
Vänsterpartiet  föreslår  i  motion   Fi20   att
sjukpenningnivån på sikt höjs till 90 %. Redan den
1  januari  1999  bör  emellertid nivån höjas till
85 %. Motionärerna erinrar  om att antalet ärenden
hos försäkringskassorna ständigt ökar och vill för
att kunna upprätthålla en rimlig  servicenivå  hos
kassorna  öka  bidraget till deras administration.
Vänsterpartiet vill  också  få till stånd en sådan
lagändring att förtidspensionärer  som fortfarande
omfattas  av de numera upphävda reglerna  om  s.k.
undantagande slipper detta.
Miljöpartiet  de gröna förordar i motion Fi21 att
man inför ett nytt  ersättningssystem med ett s.k.
brutet     tak     för     sjukpenningen,      där
kompensationsnivån  skall  vara  85 % på inkomster
upp till 4,2 basbelopp per år och  40 % på den del
av  inkomsten  som  överstiger  denna  nivå.   Ett
enhetligt tak bör införas i socialförsäkringen vid
6,5  basbelopp  per år. Motionärerna vill dessutom
tillföra försäkringskassorna  extra  resurser  för
att   kassorna  inte  skall  behöva  inskränka  på
rehabiliteringsverksamheten.  De vill även få till
stånd  ett  samarbete mellan arbetsförmedling  och
försäkringskassa  vilket  enligt  deras mening ger
besparingar inom några år.
Kristdemokraterna föreslår i motion  Fi22 en ökad
satsning   på   rehabilitering   för   att  minska
kostnaderna   för   långvarig  sjukskrivning   och
förtidspensionering.  Motionärerna  vill också att
beräkningen av den sjukpenninggrundande  inkomsten
ändras  samt  att  en  andra  karensdag  införs  i
kombination  med  ett högkostnadsskydd som innebär
att antalet karensdagar  begränsas  till högst tio
per   tolvmånadersperiod.   Sjukskrivnings-    och
rehabiliteringskostnader      förknippade      med
trafikolyckor   bör  enligt  motionärernas  mening
föras över till trafikförsäkringen  samtidigt  som
fordonsskatten  sänks  kraftigt. Förmåner grundade
på grundval av basbeloppet  skall beräknas utifrån
ett helt oreducerat basbelopp redan fr.o.m. 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande    (SfU5y)   regeringens   förslag   till
ramnivåer för  budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata    samlingspartiet,    Centerpartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet  de  gröna   samt   Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening  sina partiers
respektive     förslag     till     ramnivå    för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens  utgifter preliminärt bör  fördelas
på utgiftsområden  1999-2001.  Finansutskottet har
därvid     tillstyrkt     regeringens     förslag.
Socialförsäkringsutskottet  har  för sin del  inte
haft något att erinra mot regeringens förslag till
ram    för   utgiftsområde   10.   Finansutskottet
tillstyrker  således  propositionens  förslag till
preliminär  ramberäkning  för  utgiftsområdet  och
avstyrker de i sammanhanget aktuella  motionerna i
berörda delar.
Den   lagstiftning   som   är   förknippad  med
regeringens  förslag  att  återställa  basbeloppet
behandlar  utskottet  längre fram i betänkandet  i
avsnittet 3.29 Uppräkning av basbeloppet.
3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Utgiftsområdet    omfattar     folkpension     och
pensionstillskott   i  form  av  ålders-  pension,
efterlevandepension  till   vuxna,  bostadstillägg
till     pensionärer     (BTP)    samt    särskilt
pensionstillägg.
Utgifterna  beräknas för 1998  uppgå  till  62,6
miljarder kronor.
Vårpropositionen
Nivån  på  utgiftsområdet   har   i  propositionen
anpassats      till     att     utgifterna     för
delpensionsförsäkringen    kommer    att   belasta
utgiftsområdet fr.o.m. 1999. Detta leder  till att
utgifterna  inom  utgiftsområdet ökar med 190,  97
och  118  miljoner kronor  under  de  tre  närmast
efterföljande    åren.    I    samband   med   att
ålderspension   enligt  de  reformerade   reglerna
kommer att betalas  ut fr.o.m. 2001 skall inga nya
delpensioner  beviljas.   Regeringen   har  i  sin
ramberäkning  också  beaktat  effekten av att  det
reducerade basbeloppet föreslås  bli  återställt i
två steg.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   62 708   +2 705    -105  +1 000  +1 100     +70  +1 905
---------------------------------------------------------------
2000   63 239   +1 285     -95  +1 000  +1 400    +335  +1 320
---------------------------------------------------------------
2001   63 837   +1 285     -95  +1 000  +1 550    +600  +1 320
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att basbeloppet skall återställas fullt  ut  redan
fr.o.m.  den  1  januari  1999.  Motionärerna vill
också återställa änkepensionerna till den nivå som
gällde  före  den 1 april 1997. De anser  dessutom
att  varken  innehav   av  fritidsfastighet  eller
privat  pensionssparande  skall  beaktas  när  man
fastställer    nivån    på   bostadstillägg   till
pensionärer (BTP).
Centerpartiet  vill  i  motion   Fi18  förbättra
situationen för de sämst ställda pensionärerna och
föreslår  att  pensionstillskottet höjs  med  0,03
basbelopp eller  ca  1 100  kr  per år. I motionen
förordas också att samboende pensionärer likställs
med   gifta   med   avseende   på   folkpensionen.
Motionärerna  anser  dessutom att kapitalinkomster
skall  beaktas  på samma  sätt  vid  BTP  som  vid
beräkning  av  bostadsbidrag   samt   att   endast
bidragsberättigad      pensionärs      del      av
bostadskostnaden skall ligga till grund för rätten
till BTP.
Folkpartiet  liberalerna anser i motion Fi19 att
den besparing på  800  miljoner kronor som görs på
änkepensionerna är orättfärdig  och bör rivas upp.
Motionärerna motsätter sig också  att  innehav  av
fritidsfastighet skall räknas med i underlaget för
BTP.
Även  Vänsterpartiet  kräver  i  motion Fi20 att
beslutet  om  inkomstprövning  av  änkepensionerna
rivs   upp.   I   motionen   föreslås  också   att
ersättningsnivån inom BTP höjs från 85 till 87 %.
Miljöpartiet de gröna räknar  i  motion  Fi21 med
att partiets förslag till skatteväxling kommer att
få  effekt på konsumentprisindex och därmed  bidra
till  att  basbeloppet  höjs,  vilket  i  sin  tur
innebär  att  utgifterna  för  folkpensioner ökar.
Motionärerna reserverar också 50  miljoner  kronor
för   en   eventuell  justering  av  reglerna  för
inkomstprövning   av   änkepensionerna.  De  anser
dessutom att reglerna för  inkomstprövning  av BTP
skall  modifieras  på  så  sätt  att förmögenhet i
fritidshus upp till 100 000 kr inte  skall påverka
bidraget.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion Fi22  att
dagens omställningspension skall återställas  från
nuvarande sex till tolv månader. Vidare föreslås i
motionen   att  inkomstprövningen  för  rätt  till
änkepension    slopas    samt   att   innehav   av
fritidsfastighet  inte längre  skall  beaktas  vid
inkomstprövningen för BTP. Motionärerna vill också
förbättra för de sämst ställda pensionärerna genom
att höja pensionstillskottet. Dessutom föreslår de
att  alla  pensioner   skall   beräknas   på   ett
oreducerat basbelopp redan fr.o.m. år 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet   tillstyrker   i  sitt
yttrande    (SfU5y)   regeringens   förslag   till
ramnivåer för  budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata    samlingspartiet,    Centerpartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna har i
var sin avvikande  mening  biträtt  sina  partiers
respektive     förslag     till     ramnivå    för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitt   2.6.2)   redovisat   sin   syn  på  hur
statsbudgetens  utgifter preliminärt bör  fördelas
på utgiftsområden  1999-2001.  Finansutskottet har
därvid  tillstyrkt  regeringens  förslag  (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet har  för  sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
till  ram  för  utgiftsområde  11. Finansutskottet
tillstyrker  således propositionens  förslag  till
preliminär  ramberäkning  för  utgiftsområdet  och
avstyrker de  i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
De lagändringar  som  föranleds av den föreslagna
justeringen  av  basbeloppet  behandlar  utskottet
längre  fram  i  betänkandet   i   avsnittet  3.29
Uppräkning av basbeloppet.
3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Utgiftsområdet  omfattar  statens ekonomiska  stöd
till  barnfamiljer  (förutom  bostadsbidraget  som
återfinns    under    utgiftsområde     18     och
studiebidragen  som  återfinns under utgiftsområde
15).   Stödet  utgörs  av   allmänna   barnbidrag,
föräldraförsäkring  inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd,   bidrag    till   kostnader   för
internationella adoptioner, folkpension  i form av
barnpension och vårdbidrag till handikappade barn.
ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av
statsbudgeten.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna  uppgå
till 35,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Med   anledning   av   ett   tillkännagivande  vid
behandlingen  av  budgetpropositionen   för   1998
(1997/98:SfU1)      meddelar      regeringen     i
vårpropositionen att en särskild arbetsgrupp  inom
Regeringskansliet under våren 1998 skall analysera
regler    och    det   ekonomiska   utfallet   för
underhållsstödssystemet.  Regeringen  avser  att i
samband   med   budgetpropositionen  för  1999  ta
ställning till behov  av  förändringar  i systemet
för underhållsstödet.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   34 780     +230    -345    -500  +1 200  +9 580  +1 659
---------------------------------------------------------------
2000   35 503     -130    -345    -500  +1 200  +9 580  +1 759
---------------------------------------------------------------
2001   36 287     -160    -345    -500  +1 200  +9 580  +1 859
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att kompensationen  i  föräldraförsäkringen  skall
vara  75 %  samt  att  havandeskapspenningen skall
samordnas  med  sjukpenningförsäkringen  från  den
1 januari  1999.  Detta   påverkar   anslaget  för
sjukpenning. Motionärerna föreslår ett  reformerat
underhållsstöd samt ett vårdnadsbidrag.
Centerpartiet  föreslår i motion Fi18 en  slopad
löneanpassning   av    den    sjukpenninggrundande
inkomsten  som  även  får  effekter   inom   detta
utgiftsområde. Motionärerna förespråkar också  att
frågan  om  att på längre sikt göra om stödet till
barn i åldern  0-6  år  till  ett  s.k.  barnkonto
utreds.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi19
att    ersättningen   i   de   s.k.   mamma-   och
pappamånaderna   återställs  till  90  %  för  att
stimulera fler fäder  att  ta ut sin pappaledighet
samt  att   garantidagarna  i föräldraförsäkringen
tas bort.
I  motion  Fi20  förespråkar  Vänsterpartiet  en
höjning  av  ersättningen  i  föräldraförsäkringen
till 90 % på sikt och en höjning  till  85 %  från
den  1  januari  1999. Motionärerna vill också att
ersättningsnivån för  den  s.k.  pappamånaden höjs
med    10    procentenheter.    Vidare    föreslås
behovsprövade    umgängesresor    för   barn   med
särlevande föräldrar.
Det allmänna barnbidraget bör höjas till 1 200 kr
per  månad  och samtidigt beskattas enligt  motion
Fi21  av  Miljöpartiet   de   gröna.  Motionärerna
föreslår     också     att     ersättningen      i
föräldraförsäkringen    skall   utgå   med   olika
procentsatser  beroende  på   inkomst   samt   att
garantinivån  höjs  till  180  kr  per dag. Vidare
föreslås  att  medel avsätts för förbättringar  av
underhållsstödet.
Kristdemokraterna  föreslår i motion Fi22 att ett
vårdnadsbidrag införs,  vilket  bör delfinansieras
med    ett    slopande    av   garantidagarna    i
föräldraförsäkringen.    Vidare    föreslås    att
kontaktdagarna  i föräldraförsäkringen  återinförs
samt att medel omfördelas  mellan barnbidraget och
det  barnrelaterade  bidraget  i  bostadsbidraget.
Slutligen  föreslås ett  höjt  förbehållsbelopp  i
underhållsbidragen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet  säger  i sitt yttrande
(SfU5y)  att  regeringens  beräkning  av  ram  för
utgiftsområdet   godtas   mot   bakgrund   av   de
förbättringar   av   det  ekonomiska  stödet  till
barnfamiljer som genomförts  i  år samt det faktum
att    regeringen    i    propositionen   aviserar
ställningstaganden i budgetpropositionen vad avser
underhållsstödet.       Socialförsäkringsutskottet
föreslår   därmed   att   propositionens   förslag
tillstyrks samt att aktuella motioner avstyrks.
Till yttrandet har fogats  avvikande  meningar av
företrädarna    för    Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet       liberalerna,
Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitt   2.6.2)   redovisat   sin   syn  på  hur
statsbudgetens  utgifter preliminärt bör  fördelas
på utgiftsområden  åren 1999-2001. Finansutskottet
har därvid tillstyrkt regeringens förslag (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet  har  för sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
om   ram  för  utgiftsområde  12.  Finansutskottet
tillstyrker   alltså  propositionens  förslag  och
avstyrker de i  sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
Utgiftsområdet      omfattar      bidrag      till
arbetslöshetsersättning          och          till
lönegarantiersättning.     Inom     utgiftsområdet
finansieras ersättning till deltagare i offentliga
tillfälliga    arbeten   för   äldre   arbetslösa,
resursarbete,    tillfällig     avgångsersättning,
generationsväxling    och    den   s.k.   aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen.
För år 1998 beräknas de totala  utgifterna  uppgå
till 37,5 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen  (avsnitt  4.5.2)  anförs  att
konjunkturuppgången  sedan  andra  halvåret 1997 i
kombination  med  regeringens  utbildningssatsning
har  medfört  att arbetslösheten sjunkit  i  snabb
takt,    vilket    minskar     belastningen     på
utgiftsområdet.  Regeringen står fast vid målet om
att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4
% vid sekelskiftet  och att målet därefter är full
sysselsättning.  Regeringens   bedömning   är  att
arbetslösheten  nu kommer att minska i en snabbare
takt än vad som angavs  i  budgetpropositionen för
budgetåret 1998. Detta medför  en lägre belastning
på  anslaget för arbetslöshets-ersättning  jämfört
med    de     tidigare    preliminärt    beräknade
anslagsbeloppen     under    utgiftsområdet    för
budgetåren   1999   och   2000.    Vidare   kommer
belastningen på anslaget för lönegarantiersättning
att   minska,  då  den  återstående  skulden   för
lönegarantifonden  i  Riksgäldskontoret  avvecklas
vid utgången av år 1998.
I  propositionen  anförs  vidare  att regeringen
överväger   när  åtgärden  offentligt  tillfälligt
arbete skall avvecklas och återkommer med besked i
budgetpropositionen.           Vad           avser
arbetslöshetsersättningen    så   har   regeringen
beslutat  om  direktiv  till  en  utredning  kring
frågan  om  deltidsbegränsningen.  Regeringen  har
även  tillsatt  en  arbetsgrupp  som skall  utreda
frågan  om  en  indexering  av dagpenningbeloppets
högsta  och  lägsta  nivå. Under  budgetåret  1999
avser regeringen att fortsätta  insatserna för att
stärka arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion  och
Arbetsmarknadsstyrelsens         tillsyn        av
arbetslöshetskassornas verksamhet.
Propositionens och oppositionspartiernas  förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   31 149   +9 294      ±0  -2 200  -1 500  +1 482     -13
418
---------------------------------------------------------------
2000   24 531   +2 152      ±0  -2 300      ±0    -498     -10
081
---------------------------------------------------------------
2001   21 696   +2 412      ±0  -1 900      ±0  -3 731  -8 188
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att  alla  ersättningar  vid  arbetslöshet   skall
sammanföras      under      utgiftsområde      13.
Arbetslöshetsförsäkringen   bör   reformeras   och
motionärerna  förordar  en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring   som    skall    ge   ett
grundläggande skydd. Ersättningsnivån bör vara  75
%.       Försäkringen      skall      vara      en
omställningsförsäkring  under  en  begränsad  tid.
Egenfinansieringen   höjs   för   att   skapa  ett
tydligare   eget   finansiellt  ansvar.  Höjningen
kompenseras med sänkt skatt.
Centerpartiet godtar  i  motion  Fi18 regeringens
förslag   till  utgiftsramar  för  utgiftsområdet.
Motionärerna  anser  att  en  utredning  bör ges i
uppdrag  att  skyndsamt se över drivkrafterna  för
arbete och återkomma  med  förslag som innebär att
fler arbetslösa tjänar på att ta arbete, när sådan
möjlighet    finns.    Enligt   motionärerna    är
arbetslöshetsförsäkringen  inte  i egentlig mening
en  försäkring  eftersom avgiften är  mycket  låg.
Avgiften bör höjas  till  480 kr per år. Förslaget
kommer enligt motionärerna  att öka inkomsterna på
statsbudgeten.  Utgifterna påverkas  däremot  inte
(yrkande 20).
Folkpartiet liberalerna  anför  i motion Fi19 att
om   partiets  politik  för  jobb  genom   företag
genomförs   kan  utgiftsramarna  minskas.  Statens
utgifter  för   utbildningsbidrag   skulle   kunna
reduceras  genom  en  omvandling  från bidrag till
lån.  Motionärerna  anser att generationsväxlingen
skall  upphöra  eftersom  den  är  ineffektiv  och
bygger på tankefelet  att individer är utbytbara i
arbetslivet.
Vänsterpartiet förespråkar  i  motion  Fi20  att
utgiftsområdena  13  och  14  sammanförs  eftersom
utgiftsområdena  uppvisar  ett  starkt  ömsesidigt
samband. Motionärerna föreslår vidare att den s.k.
bortre parentesen skall avföras från diskussionen,
att  såväl grundbelopp som högsta dagpenningbelopp
bör höjas, att en löneföljsamhetsregel införs, att
begränsningsregeln   för  deltidsarbetslösa  skall
avvecklas   och   att   reguljärt   arbete   skall
kvalificera för ersättning  även om det utförs med
stöd     av     arbetsmarknadspolitiska     medel.
Motionärerna  föreslår  också  att  det  för  1999
överförs 1 miljard  kronor  till  utgiftsområde 14
som  försörjningsmedel  för  aktiva otraditionella
insatser  och  att  2,5  miljarder   kronor  skall
överföras   till   utgiftsområde   25   för  extra
jobbsatsningar. Statligt finansierade åtgärder som
OTA,  resursarbete  och vissa ALU-placeringar  bör
successivt omvandlas  till anställningar. På detta
sätt skulle utrymme skapas  för  mellan 13 000 och
14 000 nya arbetstillfällen under 1999.
Miljöpartiet de gröna föreslår i  motion Fi21 att
arbetslöshetsförsäkringen skall ha ett s.k. brutet
tak med ersättning på 85 % upp till  4,2 basbelopp
och  40  %  upp  till  6,5 basbelopp. Motionärerna
anser att regeringens kalkyler för utvecklingen av
arbetslösheten     är    alltför     optimistiska.
Motionärernas förslag  om förkortad arbetstid till
35 timmar per vecka leder  till minskade kostnader
för arbetslösheten.
Kristdemokraterna  bedömer  i  motion  Fi22  att
partiets   samlade   förslag  för  tillväxt-   och
företagsfrämjande   åtgärder    leder   till   att
sysselsättningen ökar, vilket i sin tur kommer att
innebära  minskad  belastning  för utbetalning  av
arbetslöshetsersättning.       Det      föreslagna
avskaffandet  av  OTA minskar också  belastningen.
Partiet avvisar även  åtgärderna  resursarbete och
generationsväxling.  Motionärerna  föreslår  också
vissa strukturella förändringar av arbetsvillkoret
i  arbetslöshetsförsäkringen  vilket  leder   till
minskade  utgifter.  En  ökad  finansieringsgrad i
arbetslöshetsförsäkringen,  som för  den  enskilde
vägs  upp  av  sänkt inkomsskatt,  gör  också  att
utgifterna minskar.
I motion Fi59 av  Karin  Israelsson  (c) föreslås
att försöket med s.k. tillfällig avgångsersättning
bör  förlängas  eftersom  åtgärden  blivit  mycket
uppskattad bland äldre arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande
(AU5y) att utgifterna på utgiftsområdet  är starkt
beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av
de       arbetsmarknadspolitiska       åtgärderna.
Arbetsmarknadsutskottet  anser  att  de antaganden
som regeringen gjort i dessa hänseenden  bör kunna
godtas som grund för beräkningen av utgifterna  på
utgiftsområdet.
Beträffande  den tillfälliga avgångsersättningen
hänvisar    arbetsmarknadsutskottet    till    vad
utskottet anförde  när  åtgärden infördes år 1997.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade då att det var av
största  vikt  att  en  åtgärd  med  den  aktuella
karaktären var temporär.  Skälet  härför  var  att
arbetsmarknaden  annars skulle kunna försämras för
den             aktuella            åldersgruppen.
Arbetsmarknadsutskottet  har  under beredningen av
vårpropositionen            inhämtat           att
Arbetsmarknadsdepartementet planerar att utvärdera
den  avslutade  försöksperioden   med   tillfällig
avgångsersättning. I avvaktan på utvärderingen och
mot  bakgrund  av de principiella betänkligheterna
mot  åtgärden  kan   arbetsmarknadsutskottet  inte
ställa sig bakom yrkandet i motion Fi59 (c).
Arbetsmarknadsutskottet        tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna   för   Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,       Folkpartiet      liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet    de   gröna   och
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte  något att  erinra  mot
arbetsmarknadsutskottets        ställningstagande.
Propositionens förslag tillstyrks, vilket också är
i       överensstämmelse       med      utskottets
ställningstagande ovan (avsnitten  2.6.2 och 3.0).
Därmed   avstyrks   motionärernas   förslag   till
utgiftsramar. Även motionerna Fi18 (c)  yrkande 20
och Fi59 (c) avstyrks.
3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
Utgiftsområdet   omfattar   till   största   delen
verksamheterna  arbetsmarknadspolitiska  åtgärder,
arbetslivsfrågor     och     Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.        Vidare         ingår
tillsynsmyndigheter och forskningsmyndigheter inom
arbetslivsområdet,    Samhall   AB:s   verksamhet,
Arbetsdomstolen,          Institutet           för
arbetsmarknadspolitisk      utvärdering      m.fl.
myndigheter.  Under utgiftsområdet återfinns också
frågor       om       arbetsorganisation       och
kompetensutveckling   m.m.   samt   utgifter   för
jämställdhetspolitiska  åtgärder  och för statliga
arbetsgivarfrågor.
För  år  1998 beräknas de totala utgifterna  för
utgiftsområdet uppgå till 49,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen  (avsnitt  4.5.2) redovisas att
regeringen   i  budgetpropositionen   kommer   att
föreslå    riksdagen     att     de    tillfälliga
personalförstärkningarna   vid  arbetsförmedlingar
och  arbetsmarknadsinstitut  om   sammanlagt   850
miljoner   kronor  som  disponeras  av  AMV  under
innevarande budgetår bibehålls även under år 1999.
Regeringen     överväger      vidare     att     i
budgetpropositionen föreslå riksdagen  en satsning
på IT-utbildning inom den offentliga sektorn bl.a.
för  att  främja  en jämn könsfördelning inom  IT-
området.
Regeringen  har  vidare   för   avsikt   att   i
budgetpropositionen    föreslå   förenklingar   av
reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
samt ett enhetligt och utökat försäkringsskydd för
deltagarna i åtgärderna. I detta sammanhang kommer
regeringen att föreslå att arbetsplatsintroduktion
(API) och arbetslivsutveckling  (ALU)  ersätts med
en ny praktikåtgärd. Vad gäller resursarbete avser
regeringen  att i budgetpropositionen föreslå  att
resursarbete  får  beviljas  även  under  år 1999,
bl.a.  eftersom  åtgärden  kan  vara  lämplig  för
deltidsarbetslösa   i   den   offentliga  sektorn.
Regeringen är inte beredd att tillstyrka förslagen
från     Kommittén     för     avreglering      av
arbetsförmedlingsmonopolet (Personaluthyrning, SOU
1997:58)   eftersom  frivillig  auktorisation  och
kollektivavtal alltmer utnyttjas inom branschen.
Regeringen  avser att senare i höst som ett led i
en  satsning på  insatser  för  arbetshandikappade
återkomma med ytterligare förslag om att förbättra
situationen    för    de   arbetshandikappade   på
arbetsmarknaden.
Propositionens och oppositionspartiernas  förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för  utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   48 524  -18 430  -2 290  -8 350  +5 800  -1 274  -2 840
---------------------------------------------------------------
2000   48 919  -18 465  -2 090 -11 075  +5 800  -7 208  -4 755
---------------------------------------------------------------
2001   47 308  -18 471  -2 090 -12 600  +5 800     -13  -5 840
696
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att problemen  inom arbetsmarknadspolitiken kräver
omedelbara förändringar.  Arbetsmarknadspolitikens
volymmål              måste             avvecklas.
Arbetsmarknadsmyndigheterna    skall   i   stället
inrikta åtgärderna på att så många  arbetslösa som
möjligt     kan    få    ett    riktigt    arbete.
Arbetsmarknadspolitikens    huvudsakliga   verktyg
skall   vara  utbildning.  Arbetsmarknadspolitiken
skall därför  koncentrera  sig på två huvudelement
nämligen dels en bred lärlingsutbildning  för alla
arbetslösa  mellan 20 och 25 år, dels en fokuserad
och     kvalificerad     arbetsmarknadsutbildning.
Speciella  skattelättnader  för  äldre arbetskraft
bör övervägas.
Centerpartiet anser i motion Fi18  att  det finns
behov   av   förändringar   inom   utgiftsområdet.
Motionärerna   anser   att   det  krävs  en   ökad
flexibilitet  i  arbetsmarknadspolitiken  för  att
sysselsättningen   markant    skall   kunna   öka.
Motionärernas  utgångspunkt  är  att   ALU   eller
liknande    åtgärder    inte    bör   användas   i
konkurrensutsatt  verksamhet.  Den  av  regeringen
föreslagna    utökningen    av    anslaget    till
arbetsförmedlingarna för år 1999 bör  minskas  med
400  miljoner  kronor.  Ytterligare  500  miljoner
kronor  bör  överföras  till utgiftsområde 19  för
småföretagssatsningar. Motionärerna  föreslår  att
90    miljoner   kronor   skall   överföras   till
utgiftsområde 17 för insatser på kulturområdet.
Folkpartiet  liberalerna  föreslår  i motion Fi19
kraftiga minskningar av utgiftsramarna  till följd
av effekterna av partiets politik för fler riktiga
jobb  genom  fler  företag. Motionärerna motsätter
sig regeringens förslag om en ökning av medlen för
tillfälliga       personalförstärkningar        på
arbetsförmedlingarna.  De  motsätter  sig även att
resursarbete skall finns kvar under år 1999.
Vänsterpartiet anser i motion Fi20 att  betydande
belopp  bör  avsättas till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder     som     stödjer      en      offensiv
sysselsättningstillväxt.   Arbetsmarknadspolitiken
måste   bort  från  volymtänkandet.   Vidare   bör
volymkravet  avskaffas  eftersom det motverkar ett
effektivt resursutnyttjande. Inriktningen bör vara
att    med    utgångspunkt   i   en    individuell
handlingsplan   av    hög    kvalitet    kombinera
utbildning,   praktik   och  jobbsökaraktiviteter.
Arbetsmarknadspolitiken måste  decentraliseras och
befrias     från     detaljregler.    De    lokala
arbetsförmedlingsnämnderna  måste  få  ett  större
inflytande.   Riktade   satsningar  krävs  för  de
utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet de gröna bedömer  i  motion Fi21 att
regeringens    kalkyler   för   utvecklingen    av
arbetslösheten är  alltför  optimistiska. Partiets
förslag om förkortad arbetstid  till 35 timmar per
vecka   leder   till   minskade   kostnader    för
arbetslösheten.  Den  av  partiet föreslagna högre
ramen för kommunsektorn kommer enligt motionärerna
att    leda    till    minskade   kostnader    för
arbetslösheten.   Motionärerna   föreslår   vidare
förstärkning  av  anslagen   till  lönebidrag  för
allmännyttiga     organisationer     och      till
Arbetarskyddsverket.
Kristdemokraterna   anser  i  motion  Fi22  att
partiets förslag om aktiva insatser för att minska
arbetslösheten och öka sysselsättningen kommer att
medföra att trycket på de  arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna    minskar.    Motionärerna    föreslår
ytterligare  strukturförändringar   i   fråga   om
åtgärder.  En  ökning  föreslås  av  anslaget  för
lönebidrag.
I motion Fi61 av Carina Moberg och Tone Tingsgård
(s)  anförs  att  uthyrning  av  arbetskraft är en
snabbt  växande  bransch där det råder  ett  antal
missförhållanden,   t.ex.   när   det   gäller  de
anställdas trygghet. Motionärerna anser att en lag
om         statlig         auktorisation        av
personaluthyrningsföretag bör  införas  i enlighet
med      förslaget     i     utredningsbetänkandet
Personaluthyrning,    SOU    1997:58.   En   sådan
lagstiftning  skulle  minska riskerna  för  social
dumpning.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande
(AU5y) att utgifterna på  utgiftsområdet är starkt
beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av
de       arbetsmarknadspolitiska       åtgärderna.
Arbetsmarknadsutskottet  anser  att  de antaganden
som regeringen gjort i dessa hänseenden  bör kunna
godtas som grund för beräkningen av utgifterna  på
utgiftsområdet.
Vad     gäller     personaluthyrning    delar
arbetsmarknadsutskottet regeringens  bedömning men
understryker  vikten av att utvecklingen  och  det
eventuella  behovet   av  lagstiftning  följs  med
uppmärksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet        tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata      samlingspartiet,      Centerpartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet   de   gröna   och  Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion. I ett särskilt
yttrande  instämmer  företrädarna   för   Moderata
samlingspartiet,     Centerpartiet,    Folkpartiet
liberalerna  och Kristdemokraterna  i  regeringens
bedömning  att  det  inte  finns  något  behov  av
lagstiftning       om       auktorisation       av
personaluthyrningsföretag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte  något  att  erinra mot
arbetsmarknadsutskottets  ställningstagande   till
propositionen   och   motionerna.  Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag, vilket
också   är  i  överensstämmelse   med   utskottets
ställningstagande  ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0).
Därmed   avstyrks   motionärernas   förslag   till
utgiftsramar. Även motion Fi61 (s) avstyrks.
3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet  omfattar   statens   utgifter  för
studiefinansiering  för  studier  på gymnasienivå,
vuxenstudier samt högskolestudier.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna  uppgå
till 21,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen   anges  att  regeringen,  vid
beräkningen  av ramen för  utgiftsområdet,  utgått
från att ramen  minskar  med  494  miljoner kronor
beroende  på  tidigare beslutade besparingar  inom
utbildningsområdet. Besparingen tas ut på anslaget
för   särskilt  vuxenstudiestöd   för   arbetslösa
(svuxa).  Ramen  ökas  med 89 miljoner kronor till
följd av att vissa tidigare  beslutade besparingar
på  utgiftsområde  15  i  stället   tas   ut  inom
utgiftsområde 16.
Regeringen  föreslår en förlängning och utökning
av  försöksverksamheten   med   den  kvalificerade
yrkesutbildningen  till  år  2001. Regeringen  har
också     avsatt    resurser    för    ytterligare
förstärkningar  inom  högskolesektorn och har även
beräknat medel för detta  inom studiestödsområdet.
Vidare beräknas medel för 1  000  basårsstipendier
motsvarande 10 miljoner kronor för  att  ungdomar,
som  har  avslutat  gymnasieskolan och vill skaffa
sig  särskild  behörighet   för  naturvetenskaplig
eller  teknisk  utbildning, även  fortsättningsvis
ges möjlighet att  få  stipendier när de genomgått
basåret.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.


Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   21 863   -1 355    -257    +251    +112      ±0    -527
---------------------------------------------------------------
2000   22 951   -2 975    -300    +251    +112      ±0    -780
---------------------------------------------------------------
2001   24 420   -3 325    -300    +251    +112      ±0    -662
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att  studiemedelssystemet   måste   reformeras   i
grunden.  Systemet  skall  vara  överblickbart och
rättvist samt uppmuntra till låg skuldsättning och
snabb avbetalning, samtidigt som det  skall ge var
och en goda möjligheter att skaffa sig  en gedigen
utbildning.    Motionärerna   anser   vidare   att
fribeloppen skall  höjas  och på sikt avskaffas. I
ett  långsiktigt  perspektiv  bör  någon  form  av
utbildningskonto   införas    för    att    vuxnas
kontinuerliga  behov  av  utbildning  skall  kunna
finansieras.
I motion Fi18 uttrycker Centerpartiet vikten  av
att  ett  nytt studiestödssystem kommer till stånd
med en inriktning  mot  att  göra skuldbördan mera
hanterlig. Enligt motionärerna  finns  det utrymme
för ytterligare minskningar av ramen med  partiets
förslag till studiestöd.
Folkpartiet  liberalerna föreslår i motion  Fi19
att  barntillägget  i  svux  återinförs  samt  att
studenter   tillåts   gå  på  universitetet  under
sommaren.
Vänsterpartiet framhåller  i  motion Fi20 att ett
nytt  sammanhållet  studie-stödssystem   för  alla
utbildningsformer  behövs.  I  ett  sådant  system
skall  bidragsdelen  höjas och lånedelen inte vara
större  än  att lånet kan  betalas  tillbaka  före
pensionsåldern.
Kristdemokraterna  vill enligt motion Fi22 bromsa
utbyggnadstakten       av      högskole-       och
vuxenstudieplatser.   Vidare   vill   motionärerna
införa striktare krav på  en  viss  studietakt för
att  få fullt studiemedel samt höja fribeloppet  i
studiestödssystemet  rejält. Slutligen uttrycks en
förhoppning att ett nytt  studiestödssystem  skall
vara i kraft till år 2000.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet  tillstyrker  i sitt yttrande
(UbU10y)   regeringens  förslag  till  preliminära
ramar  för  utgiftsområdet   och  avstyrker  de  i
sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande  meningar  av
företrädarna    för    Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet       liberalerna,
Vänsterpartiet respektive Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten  2.6.2  och 3.0) redovisat sin  syn  på
förslagen    om    preliminär     fördelning    av
statsbudgetens  utgifter  på  utgiftsområden  åren
1999-2001.  Utbildningsutskottet  tillstyrker  för
sin del ramen  för utgiftsområdet. Finansutskottet
tillstyrker  därmed   propositionens   förslag  om
ramberäkning för utgiftsområde 15 och avstyrker de
i   sammanhanget  aktuella  motionerna  i  berörda
delar.
3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet  omfattar  utgifter för barnomsorg,
skola,  vuxenutbildning,  högskoleutbildning  samt
universitetsforskning.
För år 1998 beräknas de totala  utgifterna  uppgå
till ca 27,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I    vårpropositionen    anger    regeringen   att
utgiftsramen  ökats med 494 miljoner  kronor  till
följd  av  att en  del  av  en  tidigare  beslutad
besparing om  1 060  miljoner kronor i stället tas
ut under utgiftsområde  15  Studiestöd. Resterande
del  av besparingen, 566 miljoner  kronor,  ligger
kvar inom  utgiftsområde 16 och tas för år 1999 ut
genom  anslagsminskningar   som   till  huvuddelen
kompenseras   genom   att   anslagssparande   från
budgetåren   1995/96   och  1997  utnyttjas.   För
åtgärder  inom  ramen  för   den   föreslagna  IT-
satsningen  beräknas  sammanlagt  1  500  miljoner
kronor under perioden 1999 till 2001.
I propositionen föreslås att försöksverksamheten
med  kvalificerad  yrkesutbildning  (KY)  förlängs
till   och   med   år   2001,  med  sikte  på  att
verksamheten  permanentas   därefter,   samt   att
antalet  platser  ökas  från  8  800  platser till
12 000   fr.o.m.   år  1999.  Regeringen  föreslår
slutligen att Centrala  studie-stödsnämnden  (CSN)
tillförs   75   miljoner   kronor  år  1999  genom
omprioriteringar  inom  utgiftsområde   16.   Inom
återbetalningsverksamheten  avser  regeringen  att
höja  expeditionsavgiften.  Detta  beräknas ge ett
tillskott med 20 miljoner kronor under år 1999.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag  till ram för utgiftsområde  16  Utbildning  och
universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   29 245     +145      ±0    -575    +415     +90    -334
---------------------------------------------------------------
2000   30 457   -1 089      ±0  -1 075    +415     +90    -819
---------------------------------------------------------------
2001   32 199   -1 842      ±0    +425    +415     +90    -824
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att en kvalitetsgaranti införs, bestående  av  ett
fritt  skolval,  tydlig  utvärdering  genom betyg,
obligatoriska  nationella  prov  och obligatoriska
examina  både  på  grund- och gymnasieskolan  samt
inrättande    av    ett   fristående    nationellt
kvalitetsinstitut. Motionärerna  föreslår också en
satsning    bestående    av   en   utbyggnad    av
infrastrukturen    på   det   informationstekniska
området,   projekt   för    att    höja   lärarnas
IT-kompetens  och  utveckling av distansutbildning
samt en utbyggnad av  kvalificerad  eftergymnasial
yrkesutbildning.   Enligt  motionen  krävs   också
betydligt   högre   anslag    avseende   nationell
forskning och internationellt forskningssamarbete.
Slutligen  avvisas regeringens föreslagna  höjning
av      expeditionsavgiften       inom       CSN:s
återbetalningsverksamhet.
I  kommittémotion Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m)
föreslås   att  10  miljoner  kronor  mer  än  vad
regeringen  föreslår  anvisas  till  anslaget  för
dyrbar vetenskaplig  utrustning  (yrkande  1) samt
att  kvalitetshöjande  insatser  inom skolan görs,
bl.a.  införande  av  ett  fristående   nationellt
kvalitetsinstitut och obligatoriska examina både i
grund-  och  gymnasieskolan  (yrkande  2).  Vidare
föreslås  ökade  medel  för  en  IT-satsning  inom
skolan  (yrkande  3) samt att resurser avsätts för
distansutbildning (yrkande  4). Slutligen föreslås
ökade resurser till Högskolan  i Karlstad (yrkande
5).
Centerpartiet  föreslår  i  motion   Fi18  ökade
forskningsresurser  till  de mindre och medelstora
högskolorna,  underlättande   av   anställning  av
doktorander     samt     satsningar    på    fasta
forskningsresurser  till  mindre   och  medelstora
högskolor.   Vad   avser  skolan  i  övrigt   vill
motionärerna   göra   satsningar   på   läs-   och
skrivutveckling, distansutbildning, IT-projekt och
utveckling   av  IT-pedagogik   samt   fort-   och
vidareutbildning av lärare.
Folkpartiet liberalerna  föreslår  i motion Fi19
ökat  anslag till doktorandtjänster samt
sommarstudier    vid   universitet   och
högskolor. Vidare anser motionärerna att
kunskapslyftet bör reduceras något.
I   motion  Fi20   förespråkar   Vänsterpartiet
satsningar  på  ett  särskilt utvecklingsstöd till
skolor i utsatta bostadsområden  eller till skolor
som av olika skäl behöver extra resurser  för  att
komma  till  rätta med segregationsproblem. Vidare
anser motionärerna  att  kraftfulla åtgärder måste
vidtas   för   att   öka  rekryteringsbasen   till
högskolans   naturvetenskapliga    och    tekniska
utbildningar.  Slutligen  föreslås  satsningar  på
skolforskningen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion  Fi21 att
medel   anslås   till   åtgärder  för  elever  med
specifika läs- och skrivsvårigheter.  Motionärerna
föreslår  också ytterligare medel för fortbildning
av lärare,  utökat antal doktorandtjänster samt en
ökning av grundforskningsmedel  till  de  statliga
forskningsråden  och  en  särskild utvecklingsfond
för  uppbyggnad  av grundforskning  vid  små-  och
medelstora högskolor.
För  att bl.a. genomföra  nödvändiga  satsningar
inom skolans  område  föreslår Kristdemokraterna i
motion   Fi22  att  ytterligare   medel   tillförs
kommunerna utöver regeringens förslag för år 1999.
Motionärerna   anser   också  att  utbyggnaden  av
antalet platser för vuxenstudier  och  i högskolan
skall  bromsas för att inte äventyra kvaliteten  i
utbildningen. Slutligen föreslås ökade anslag till
CSN.
I motion  Fi38  av  Inger  Segelström  m.fl.  (s)
framhålls att användningen av IT domineras av män.
De förutsätter att den av regeringen aviserade IT-
satsningen  på  skolan  kommer  både  flickor  och
pojkar  till  del  och  att  skolan  utvecklar sin
pedagogik för att motverka könsmässiga  skillnader
i användningen av IT.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet   skriver   i  sitt  yttrande
(UbU10y) att förslagen inom utgiftsområde  16  bör
ses   tillsammans  med  förslaget  om  ytterligare
förstärkning av statsbidragen till kommunerna samt
regeringens   förslag  till  tiopunktsprogram  för
kvalitet och likvärdighet i skolan som presenteras
i  propositionen.   Utbildningsutskottet  föreslår
därmed att finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag till utgiftsramar  för utgiftsområdet samt
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande  meningar  av
företrädarna    för    Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet       liberalerna,
Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Uppfattningen att jämställdheten  är  viktig  även
när  det  gäller  IT och informationssamhället som
kommer till uttryck  i  motion  Fi38  (s) delas av
arbetsmarknadsutskottet   enligt   dess   yttrande
(AU5y). Utskottet anför att denna uppfattning även
delas    av    regeringen,   vilket   framgår   av
propositionens  målbeskrivningar  av  IT-politiken
och  även  av  ett flertal  satsningar  som  redan
genomförts,   pågår   eller   planeras.   Motionen
avstyrks därmed  av arbetsmarknadsutskottet då den
kan anses vara tillgodosedd.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och  3.0)  redovisat  sin  syn på
propositionens  förslag till preliminär fördelning
av statsbudgetens  utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001.       Varken      utbildningsutskottet,
näringsutskottet eller arbetsmarknadsutskottet har
i sitt yttrande redovisat  några  invändningar mot
propositionens       förslag.      Finansutskottet
tillstyrker  därmed  propositionens  förslag  till
preliminär ramberäkning  för  utgiftsområde 16 och
avstyrker motionsförslagen om annan  ramnivå. Även
motionerna  Fi26  (m) yrkandena 1-5 och  Fi38  (s)
avstyrks.
3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar  konstarterna, dvs. frågor
om  teater,  dans,  musik, bibliotek,  litteratur,
kulturtidskrifter, bild  och  form, konsthantverk,
ersättningar och bidrag till konstnärer samt film.
Vidare  ingår  kulturarvet dvs. frågor  om  arkiv,
kulturmiljö, arkitektur och design samt museer och
utställningar. Utgiftsområdet  omfattar även delar
av medieområdet, kultur- och medieforskning,  stöd
till      trossamfund      och     folkbildningen.
Utgiftsområdet     omfattar     slutligen     även
ungdomsfrågor samt folkrörelse- och idrottsfrågor.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna  uppgå
till 7,4 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Regeringen  uppger  i  vårpropositionen  att den i
beräkningen  av  ramen  för  utgiftsområdet utgått
från  att riksdagen godkänner regeringens  förslag
att utgiftsområdet engångsvis ökas med 15 miljoner
kronor år 1999 och 7,5 miljoner kronor år 2000 för
insatser   i  syfte  att  förbättra  konstnärernas
villkor   i   enlighet    med   propositionen   om
konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87).
Regeringen  meddelar  att  avsikten   är  att  i
budgetpropositionen  föreslå  att  bidraget   från
Svenska Spel ökas under år 1999. Därmed möjliggörs
bl.a.  en  talangsatsning  inom  idrotten. Från år
1999  tillförs  utgiftsområdet också  40  miljoner
kronor  för  att  förstärka   studieförbunden  och
folkhögskolorna.
Propositionens  och oppositionspartiernas  förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde  17  Kultur,  medier,
trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    7 499     -610     +50     +10    +250     +75     -22
---------------------------------------------------------------
2000    7 640     -610     +50     +10    +250     +75     -22
---------------------------------------------------------------
2001    7 782     -610     +50     +10    +250     +75     -22
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att  anslagen  till  Statens  kulturråd  och  till
allmän   kulturverksamhet  bör  minskas.  Detsamma
gäller anslagen till Riksteatern och Rikskonserter
samt anslagen  till  allmänna  samlingslokaler och
till  Ungdomsstyrelsen. Motionärerna  anser  också
att en ny kulturfond inrättas.
Centerpartiet  föreslår  i  motion Fi18 att medel
från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad  och arbetsliv
förs   över   till  utgiftsområde  17  för  aktiva
insatser  för  konstnärer   och  kultur  samt  att
anslaget    till    uppsökande    verksamhet     i
samhällsfrågor avskaffas.
I  motion  Fi19 föreslår Folkpartiet liberalerna
att  anslagen  för   bl.a.   Riksteatern,  Operan,
Dramaten  och  Länsmusiken ökas.  Detsamma  gäller
anslaget för stöd  till  idrotten, stöd till icke-
statliga   kulturinstitutioner   och   stöd   till
trossamfund.
Vänsterpartiet  förespråkar  i  motion Fi20 ökade
satsningar  på  folkbildningen, att  anslaget  för
Världskulturmuseet  i  Göteborg  säkras  samt  att
barnkultur och barns kulturaktiviteter stärks.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
500  000 kr avsätts som en start för ett kulturens
Agenda 21. Partiet föreslår vidare att ytterligare
medel  avsätts för folkbildningssatsningar och att
en      omfördelning       av      medel      från
Arbetsmarknadsområdet      till      kulturområdet
genomförs.
Kristdemokraterna  förespråkar  i  motion   Fi22
satsningar  på  att  utveckla ideell verksamhet av
olika slag samt ökade  anslag  till trossamfundens
lokalbidrag.
Enligt motion Fi47 av Margareta Andersson (c) bör
ramen för år 1999 vara 200 miljoner  kronor större
än vad regeringen föreslår. Medlen är  avsedda att
användas   för   en   ökning   av   bidraget  till
folkbildningen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet  tar i sitt yttrande (KrU4y)  inte
ställning till inriktningen  av  de  av regeringen
förutskickade  reformerna  och därmed inte  heller
till  de  olika  motionsyrkanden   som  innehåller
förslag  om annan inriktning än den av  regeringen
redovisade.  Kulturutskottet  inskränker  sig till
att   konstatera  att  motionärerna  bakom  de  nu
aktuella motionerna inte haft något att erinra mot
den   ändrade    inriktning   som   redovisats   i
propositionen  och   som  ligger  till  grund  för
regeringens  ramförslag.   Därmed   föreslås   att
propositionens  förslag till preliminär fördelning
av   ramen  för  utgiftsområdet   tillstyrks   och
motionerna avstyrks.
Till  yttrandet  har fogats avvikande meningar av
företrädarna    för   Moderata    samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet       liberalerna,
Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på den
preliminära    fördelningen    av   statsbudgetens
utgifter   på   utgiftsområden   åren   1999-2001.
Utskottet   tillstyrker   således   propositionens
förslag vad gäller preliminär beräkning  av  ramen
för  utgiftsområde 17 och avstyrker de alternativa
förslagen  i  oppositionspartiernas motioner. Även
motion Fi47 (c) avstyrks.
3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet    omfattar    plan-,   bygg-   och
bostadsväsendet,        geotekniska        frågor,
länsstyrelserna  och regionala självstyrelseorgan,
lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till ekologisk
omställning och utveckling.
För år 1998 beräknas  de  totala utgifterna uppgå
till 22,2 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt  4.5.2)  redovisas att
regeringen  för närvarande bereder frågan  om  hur
statens   medverkan    i    plan-,    bygg-    och
bostadsforskningen      skall      utformas      i
fortsättningen.  Regeringen  avser  att  återkomma
till  riksdagen  i  en  proposition  om byggfrågor
senare  under våren. Omstruktureringsarbetet  inom
lantmäteriverksamheten fullföljs. Regeringen avser
att i budgetpropositionen för år 1999 redovisa för
riksdagen   hur   arbetet  fortskrider  och  vilka
insatser som har gjorts.
Resurser motsvarande 490 miljoner kronor beräknas
tillföras utgiftsområdet  för år 1999 för åtgärder
med   anledning   av   förslag   i   propositionen
Bostadspolitik      för     hållbar     utveckling
(1997/98:119). Ramen  höjs  för  samma ändamål med
530  miljoner  kronor  år  2000  och 200  miljoner
kronor år 2001. Länsstyrelserna beräknas tillföras
medel för förstärkt miljötillsyn och  tillkommande
uppgifter  till  följd  av miljöbalken fr.o.m.  år
1999. Inom ramen för regeringens  IT-satsning  har
medel avsatts för att stimulera en ökad användning
av  geografiska  informationssystem (GIS) inom den
offentliga sektorn.  Ramen  för utgiftsområdet har
för  detta  ändamål räknats upp  med  10  miljoner
kronor år 1999,  9  miljoner  kronor år 2000 och 9
miljoner  kronor år 2001. Ett trettiotal  kommuner
får under våren  1998  statsbidrag  inom ramen för
regeringens       satsningar       på       lokala
investeringsprogram.  Resurser  motsvarande  2 000
miljoner  kronor beräknas tillföras utgiftsområdet
år   2001  för   en   utökning   av   det   lokala
investeringsprogrammet.
Propositionens  och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   19 501   -3 230    -500  -2 180  +2 025    -435     -95
---------------------------------------------------------------
2000   16 643   -4 850    -739  -3 260  +2 025    -770      +5
---------------------------------------------------------------
2001   13 595   -4 525  -2 009  -3 110  +2 675    -520    +455
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i motion Fi17
att ramarna för utgiftsområdet sänks. Motionärerna
anser att kostnaderna för Boverket kan skäras ned,
att  räntebidragen  skall trappas ned fortare  och
att fastighetsskatten  bör sänkas. Bostadsbidragen
bör renodlas och bara gå till barnfamiljer för att
växlas mot sänkt skatt på sikt. Motionärerna anser
att anslagen till lokala  investeringsprogram  för
ekologisk hållbarhet inte är nödvändiga inom ramen
för  den  av  motionärerna  föreslagna reformerade
bostadspolitiken.
Centerpartiet   anför   i   motion   Fi18   att
räntebidragen  bör ersättas med investeringsbidrag
och  att  de  lokala  investeringsprogrammen  inte
skall tillföras medel år 2001.
Folkpartiet liberalerna  avvisar  i  motion  Fi19
regeringens förslag om lokala investeringsprogram.
Motionärerna anser att räntebidragen kan reduceras
och  att länsstyrelserna bör tillföras 20 miljoner
kronor  för att ta över uppgifter som nu ligger på
Jordbruksverket.
Vänsterpartiet   anser   i   motion   Fi20   att
regeringens  satsning  för  att  skapa  en hållbar
politik är otillräcklig, och motionärerna föreslår
att   ramarna  skall  höjas.  Medlen  skall  bl.a.
användas  till  ett  investeringsstöd  för ny- och
ombyggnad.      Motionärerna      föreslår     att
bostadsbidragen  skall  höjas  för stora  hushåll.
Vänsterpartiet yrkar vidare att  en  genomgripande
utvärdering  av  de ekologiska fonderna  genomförs
innan ytterligare  satsningar  görs. Skälen för en
utvärdering  är enligt motionen dels  att  det  är
tveksamt  om kretsloppsanpassningen  skall  ske  i
projektform,  dels  att det är omöjligt att bedöma
behovet av medel när  det  saknas  information och
utvärderingsunderlag (yrkande 8).
Miljöpartiet de gröna förespråkar i  motion  Fi21
att  stödet till åtgärder mot radon i bostäder och
i vatten  bör  förstärkas  samt att åtgärderna för
allergisanering måste drivas  vidare.  Stödet till
de   lokala   investeringsprogrammen  bör  minskas
eftersom stödet  är  alltför ensidigt koncentrerat
till åtgärder för att  stimulera utvecklingen inom
byggsektorn.      Motionärerna      anser      att
länsstyrelserna bör  tillföras  ytterligare  medel
för förstärkt miljötillsyn m.m.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion  Fi22 att
bostadsbidragen  förbättras  och att räntebidragen
minskas.
Bostadsutskottets och jordbruksutskottets
yttranden
Bostadsutskottet  tillstyrker  i   sitt   yttrande
(BoU5y)   regeringens  förslag  till  ramnivå  och
avstyrker  motionernas  alternativa  förslag  till
fördelning.   Även   motion  Fi20  (v)  yrkande  8
avstyrks.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata      samlingspartiet,      Centerpartiet,
Folkpartiet      liberalerna,      Vänsterpartiet,
Miljöpartiet   de  gröna   och   Kristdemokraterna
förslagen i respektive  partimotion  om  nivå  för
utgiftsområdet.
Jordbruksutskottet  avstyrker  i  sitt  yttrande
(JoU3y) motion Fi20 (v) yrkande 8.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte  något  att  erinra mot
bostadsutskottets               ställningstagande.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag,  vilket  också är i överensstämmelse  med
utskottets ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2
och  3.0).  Partimotionernas  alternativa  förslag
till nivå för utgiftsområdet avstyrks.
Även motion  Fi20  (v)  yrkande  8  avstyrks,  i
enlighet       med      bostadsutskottets      och
jordbruksutskottets yttranden.
3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling
Utgiftsområdet omfattar  främst utgifter för olika
former av företagsstöd, medel  för medfinansiering
av EG:s strukturfondsprogram samt  medel från EG:s
regionalfond.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna  uppgå
till 4,1 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I  vårpropositionen   (avsnitt   4.5.2)  redovisar
regeringen   att   den  i  proposition  1997/98:62
Regional tillväxt -  för  arbete  och  välfärd har
föreslagit att stödformen regionalt utvecklingslån
skall   upphöra   och   kreditbehovet   i  stället
tillgodoses   genom   bl.a.  lån  från  Stiftelsen
Norrlandsfonden. Riksdagen  har  nyligen  bifallit
förslaget   (bet.   1997/98:AU11,  rskr.  204).  I
vårpropositionen avviserar  regeringen  vidare att
den kommer att föreslå att Norrlandsfonden får ett
kapitaltillskott  på 200 miljoner kronor år  1999.
Kapitaltillskottet  föreslås  finansieras genom en
permanent    neddragning    av    anslaget     för
regionalpolitisk  låneverksamhet. Regeringen avser
att i budgetproposition  för  1999  återkomma  med
förslag  till  ett fullständigt bemyndigandesystem
avseende anslaget för regionalpolitiska åtgärder.
Vad gäller den  t.o.m.  år  2000  tidsbegränsade
stödformen    nedsatta   socialavgifter   beräknas
anslaget   till   samma    nivå   för   år   2001.
Förutsättningen för att regeringen skall återkomma
till riksdagen med förslag om  förlängning  är att
utvärderingen på ett tydligt sätt kan belägga  att
stödformen  har en högre effektivitet i jämförelse
med andra regionalpolitiska stödformer.
Det sammanlagda  återflödet  av  medel  från EG:s
regionalfond   för   regionalpolitiskt   inriktade
åtgärder  beräknas  under perioden 1995 till  1999
uppgå till ca 6 miljarder kronor.
Propositionens och oppositionspartiernas  förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    3 501     -635    +590  -1 000    +500     +50    +100
---------------------------------------------------------------
2000    3 154     -795    +590  -1 000    +800     +50    +100
---------------------------------------------------------------
2001    3 351   -1 047    +590  -1 000  +1 000     +50    +100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  anför i motion Fi17 att
en verkningsfull regionalpolitik  måste  bygga  på
att företag kan expandera i hela landet. Selektivt
företagsstöd  bör  växlas mot skattesänkningar. En
sådan    politik    understöds    av    omfattande
investeringar i informationsteknisk infrastruktur.
Vidare  bör  bensinskatten   sänkas.  Motionärerna
motsätter    sig   en   förtida   avveckling    av
kärnkraften.
Centerpartiet   föreslår   i  motion  Fi18,  som
redovisas  ovan,  att  500 miljoner  kronor  skall
överföras från utgiftsområde  14 Arbetsmarknad och
arbetsliv  till  utgiftsområde  19   att  fördelas
mellan  länsstyrelserna för näringslivsutveckling.
Motionärerna   anser  att  systemet  med  nedsatta
socialavgifter i Norrlands inland bör behållas och
även inkludera reduktion för jord- och skogsbruk.
Folkpartiet liberalerna  förordar  i  motion Fi19
att politiken bör läggas om i en riktning  så  att
regionalpolitiken  i  högre  grad präglas av lokal
mobilisering genom strävan efter  ett  mer  vitalt
näringsliv  och  en  mer dynamisk arbetsmarknad  i
stället  för  statlig lokalisering.  Detta  gäller
inte minst utanför de större städerna.
Vänsterpartiet   efterlyser  i  motion  Fi20  en
kraftsamling för att  bryta  de  ökande  regionala
klyftorna. Motionärerna anser att ett helhetsgrepp
måste  tas samtidigt som man systematiskt för  ner
beslutanderätten.  Motionärerna föreslår bl.a. att
statens  bolag  och  verk  skall  ges  ett  större
regionalt ansvar samtidigt  som  motionärerna vill
se  ett utvecklat landsbygds- och glesbygdsprogram
för  en  godtagbar  samhällsservice.  Motionärerna
framhåller vidare att svensk regionalpolitik måste
demokratiseras.
Miljöpartiet  de gröna förordar i motion Fi21 att
ramen   höjs   för  att   möjliggöra   ytterligare
regionalpolitiska      insatser     inom     bl.a.
byutvecklingsgrupper och  mikrostöd  samt  för att
underlätta för kommuner att ta del av tillgängligt
EU-stöd   som   kräver   kompletterande   kommunal
finansiering.   Motionärerna   motsätter  sig  att
nedsättningen  av  socialavgifter  inom  Norrlands
inland  tas  bort.  Detta  finansieras  genom  att
motionärerna motsätter sig utökade transportbidrag
till sjötransporter och för oförädlade trävaror.
Kristdemokraterna  hävdar   i  motion  Fi22  att
regeringen  varit passiv på det  regionalpolitiska
området   trots    den    nya    flyttvågen   från
landsbyggden. Motionärerna föreslår  en höjning av
ramen  för  1999  främst  för  att  kunna förändra
stödområdesindelningen  så  att  justeringar   kan
göras   av   förhållanden   som   i   dag  innebär
missgynnande av områden vid stödområdesgränser.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet    tillstyrker    i   sitt
yttrande  (AU5y) regeringens förslag och avstyrker
motionerna.
Företrädarna   för   Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,       Folkpartiet      liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet    de   gröna   och
Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte något att  invända  mot
arbetsmarknadsutskottets   ställningstagande  till
propositionen   och  motionerna.   Finansutskottet
tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande
ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0) regeringens förslag
och avstyrker motionerna i berörda delar.
3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Utgiftsområdet omfattar  frågor  rörande biologisk
mångfald  och  naturvård,  vatten-  och  luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd,  miljö-
och     kretsloppsforskning,    kemikaliekontroll,
strålskydd   och   säkerhetsfrågor  kopplade  till
kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Utgifterna för utgiftsområdet  beräknas  till 1,8
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
I   vårpropositionen   föreslås   att   ramen  för
utgiftsområdet  stärks,  dels för att upprätthålla
och vidareutveckla baskompetens avseende organiska
miljögifter samt utveckla  system  för indikatorer
för  uppföljning av de nya miljömålen  m.m.,  dels
för att bevara den biologiska mångfalden genom att
avsätta  ytterligare  värdefulla  naturområden som
naturreservat,   främst  skogsområden.   Därutöver
beräknas att medel  tillförs  den med näringslivet
samfinansierade   forskning   som  bedrivs   genom
stiftelsen    Institutet    för    vatten-     och
luftvårdsforskning under åren 1999 och 2000.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär  ramnivå  för utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.
Förslag till ram för  utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    1 286     +100    +100    +205    +690  +1 195    +150
---------------------------------------------------------------
2000    1 289     +100    +100    +205    +690  +1 345     +50
---------------------------------------------------------------
2001    1 310     +100    +200    +205    +700  +1 545     +50
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet avvisar i motion Fi17 de
neddragningar   av   bl.a.   miljöforskningen  och
miljöövervakningen som enligt  motionärerna  skett
de  senaste  åren.  Naturvårdsverket bör tillföras
100 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
att  ges möjlighet att  utveckla  miljöforskningen
och    miljöövervakningen.     Enligt     Moderata
samlingspartiet  är  det  ett  allmänintresse  att
inlemma  större  arealer skogsmark i reservat. För
att uppnå detta bör  en  del  av  statens ägande i
Assi  Domän  skiftas  mot  investeringar   i  fler
reservat.  De  årliga  resurserna för bildande  av
reservat  bör då åtminstone  fördubblas  under  de
närmaste åren.  Enligt motionen är full ersättning
vid   intrång  i  pågående   markanvändning   inom
skogsbruket ett oavvisligt krav.
Centerpartiet  anser  i  motion  Fi18  att den av
regeringen   föreslagna  höjningen  av  ramen   är
otillräcklig och  därför  bör  ramen  höjas utöver
regeringens förslag. Vidare bör det av  regeringen
tidigare  indragna  anslaget på 3 miljoner  kronor
till ideella miljöorganisationers  internationella
arbete återställas. Regeringens anslag  för  inköp
av  mark  och  skötsel av naturvårdsområden är för
litet för att i  tillräcklig omfattning skydda den
biologiska mångfalden  i skogen. Kalkning av sjöar
och  inköp  av  mark  för  naturskyddsändamål   är
prioriterade  för  Centerpartiet,  som  anser  det
förvånande att regeringen bortsett från riksdagens
begäran om höjt anslag till kalkning i samband med
vårpropositionen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19 en
ökning  av  ramen  för allmän miljö- och naturvård
med  ytterligare  200   miljoner   kronor   utöver
regeringens  förslag.  Ökningen  bör  användas för
inköp   av   mark   och   för   biotopskydd   inom
skogsbruket.  Ökade resurser bör även avsättas för
kalkning av försurade  vattendrag  och  sjöar.  En
prioriterad uppgift är att stimulera forskning som
möjliggör  snabbt  framtagen  kunskap  om  kemiska
produkter  som  misstänks öka utsläppen av stabila
organiska ämnen. Folkpartiet föreslår därför också
ökade    anslag    till    miljöforskningen    och
miljöövervakningen.
Vänsterpartiet framför  i  motion Fi20 kritik mot
att   ordinarie   miljöverksamhet    ersätts   med
tillfälligt  avsatta  medel  i  temporära  fonder.
Partiet  menar att verksamheter som  miljösanering
skall räknas  som  ordinarie  verksamhet  och inte
finansieras   genom  tillfälligt  anslagna  medel.
Vänsterpartiet  vill  vidare  avsätta tillräckliga
medel för kalkning, miljörådgivning  i  kommunerna
och  åtgärder  som garanterar att skyddsvärd  skog
bevaras.   Därför    föreslås    en   höjning   av
utgiftsområdesramen    utöver    vad    regeringen
föreslagit.  Miljöpartiet  de  gröna  föreslår   i
motion  Fi21  en  kraftigt  höjd  ram.  I motionen
betonas vikten av att i ökad utsträckning satsa på
saneringen  av  mark.  Vidare  behövs  ytterligare
medel till forskning. Stora satsningar måste också
göras   för  att  skydda  ur-  och  naturskogarna.
Kalkning  av  sjöar och vattendrag måste fortsätta
och utökas. Därutöver  krävs  också  en omfattande
satsning   på  Naturvårdsverket,  bl.a.  för   att
myndigheten har i uppgift att leda och styra andra
myndigheter i arbetet med att nå de miljöpolitiska
målen.
I Kristdemokraternas  motion  Fi22  föreslås  att
ytterligare  medel tillförs utgiftsområdet. Medlen
bör i första hand  användas för inköp av skog samt
för miljöövervakning  och  sanering  av förorenade
områden.
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet  delar i sitt yttrande  (JoU3y)
uppfattningen  att ramen  för  utgiftsområdet  bör
förstärkas för att upprätthålla och vidareutveckla
baskompetens avseende  organiska  miljögifter samt
för  att  utveckla  system  för  indikatorer   för
uppföljning    av    de    nya   miljömålen   m.m.
Jordbruksutskottet instämmer  även i att medel bör
tillföras  den  med  näringslivet  samfinansierade
forskningen som bedrivs  via Stiftelsen Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning under åren 1999
och   2000.   I   likhet   med  regeringen   anser
jordbruksutskottet  att ramen  för  utgiftsområdet
bör  förstärkas  för  att  bevara  den  biologiska
mångfalden    genom   att   avsätta    ytterligare
värdefulla naturområden  som naturreservat, främst
skogsområden.  Jordbruksutskottet   föreslår   med
hänsyn  till  miljöfrågornas  stora  betydelse att
ramen  för utgiftsområde 20 ytterligare  förstärks
utöver vad  regeringen  föreslagit  för åren 1999,
2000 och 2001. Förstärkningen bör uppgå  till  100
miljoner  kronor  för  vart  och ett av de angivna
åren.   Jordbruksutskottet   föreslår    att   vad
utskottet   nu   anfört  om  en  utökad  ram  inom
utgiftsområde 20 bör  riksdagen,  med anledning av
motionerna  Fi17  (m) yrkande 8 delvis,  Fi18  (c)
yrkande 3 delvis, Fi19 (fp) yrkande 4 delvis, Fi20
(v) yrkande 4 delvis,  Fi21  (mp) yrkandena 42 och
43 delvis och Fi22 (kd) yrkande 4 delvis, godkänna
som riktlinje för regeringens budgetarbete.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  i det föregående  (avsnitten
2.6.2   och   3.0)   behandlat   regeringens   och
oppositionspartiernas   förslag   till  preliminär
fördelning    av    de   totala   utgifterna    på
utgiftsområden åren 1999-2001. Finansutskottet har
därvid tillstyrkt den  preliminära  fördelning  av
utgifterna     som     regeringen    föreslår    i
vårpropositionen.  En  samlad  prövning  av  olika
utgiftskrav har lett utskottet till slutsatsen att
den totala utgiftsnivån  inte bör höjas utöver vad
regeringen    föreslagit    i    vårpropositionen.
Utskottet har inte heller funnit det  möjligt  att
göra  omprioriteringar  mellan utgiftsområdena som
skulle   kunna  skapa  utrymme   för   en   utökad
utgiftsram  för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård. Finansutskottet  har  därför funnit att
den   preliminära  fördelning  av  utgifterna   på
utgiftsområden  som regeringen föreslagit bör vara
styrande för regeringens fortsatta budgetarbete.
Således tillstyrks  propositionens  förslag medan
motionerna avstyrks i berörda delar.
3.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet       omfattar       verksamheterna
energiforskning   och   energiteknisk  utveckling,
investeringsbidrag  till  utbyggnad   av  el-  och
värmeproduktion    samt    ekonomiskt   stöd   för
eleffektivisering   och   minskad    elanvändning.
Utgiftsområdet  omfattar  också  ett  program  för
energieffektivisering m.m. i bland annat  Baltikum
och  Östeuropa, vilket utgör en viktig del av  den
svenska klimatpolitiken.
För år  1998  beräknas  de  totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgå till 1,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2)  redovisas  att
riksdagen    har    fastslagit    riktlinjer   för
energipolitiken     (prop.    1996/97:84,     bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).  I  samband  med
beslutet  tillstyrkte  riksdagen  inriktningen och
omfattningen  på  ett  i  propositionen  redovisat
program  för  omställning  av   energisystemet  om
totalt  drygt  9 miljarder kronor.  Riksdagen  har
därefter   beslutat   om   omställningsprogrammets
finansiering  och  anvisat  medel  för de ingående
verksamheterna  för  år  1998  (prop. 1996/97:150,
bet.  1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284  och  prop.
1997/98:1   utgiftsområde  21,  bet.  1997/98:NU2,
rskr.  1997/98:133).  Enligt  det  energipolitiska
programmet    skall    myndighetsfunktionen   inom
energiområdet tydliggöras  och  förstärkas.  Den 1
januari    1998    inrättades    därför    Statens
energimyndighet.
Programmet omfattar även åtgärder som syftar till
att   på   ett   kostnadseffektivt   sätt   minska
användningen  av el för uppvärmning, utnyttja  det
befintliga   elsystemet    effektivare   och   öka
tillförseln  av  el  från förnybara  energikällor.
Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och
värmeförsörjningen    i   Sydsverige.    Fortsatta
energipolitiska    insatser    på    klimatområdet
genomförs.
Propositionens och  oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:


Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    1 831   -1 033      ±0    -370      ±0    +433    -100
---------------------------------------------------------------
2000    1 592     -983      ±0    -190      ±0    +470    -100
---------------------------------------------------------------
2001    1 568     -783      ±0    -190      ±0    +455    -100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet  avvisar  i  motion Fi17
såväl stängningen av fungerande kärnkraft  som den
bidragspolitik  som avvecklingen för med sig.  Det
avvisar även inrättandet av en ny energimyndighet.
Motionärerna anser  att  det  är viktigt att säkra
resurser  för  energiforskning  såväl  inom  detta
utgiftsområde   som  inom  utgiftsområde   16.   I
motionen föreslås  att  15  miljoner  kronor skall
föras från utgiftsområde 16 till utgiftsområde  21
för    energiforskning   till   Naturvetenskapliga
forskningsrådet.  Vidare  skall 45 miljoner kronor
föras från utgiftsområde 21  till utgiftsområde 24
för    att    inordna    myndighetsansvaret    för
energifrågorna i NUTEK:s verksamhet. Även det s.k.
tankeförbudet  bör  slopas  för   att   underlätta
energiforskningen.
Centerpartiet  konstaterar  i  motion  Fi18  att
ramarna är en konsekvens av energiöverenskommelsen
varför  motionärerna ställer sig bakom regeringens
förslag.
Folkpartiet  liberalerna  anför i motion Fi19 att
omställningen  av  energisystemet  måste  ske  med
hänsyn till säkerheten  för  Sveriges folk, svensk
miljö   och   svensk   ekonomi   -   inte    minst
sysselsättningen.  Motionärerna  motsätter  sig en
forcerad  avveckling av kärnkraften och menar  att
regeringens beslut om att stänga av reaktorerna är
oansvarigt  och präglat av teknik- fientlighet och
sänder en signal  om  att  politiken inte styrs av
förnuftsmässiga överväganden.  Regeringens  beslut
kommer  att  tvinga fram utgifter av kompenserande
slag, t.ex. ökad  kalkning  av  skogar och sjöar i
Sydsverige. Motionärerna motsätter sig också en ny
elledning till Sydsverige.
Vänsterpartiet ställer sig i motion  Fi20  bakom
regeringens    förslag    med    hänvisning   till
energiöverenskommelsen.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi21 att för
att  målet  om  en  snabb  omställning   av   vårt
energisystem  skall  nås krävs såväl en omläggning
av skattesystemet som  ett  ökat övergångsvis stöd
till    forskning   och   installation    av    ny
energiteknik.  Insatserna  bör  riktas  till såväl
åtgärder    för   en   minskad   och   effektivare
energianvändning  som  utveckling och introduktion
av   förnyelsebara  energikällor   -   biobränsle,
vindkraft, solvärme m.m.
Kristdemokraterna   tillför   i   motion   Fi22
utgiftsområdet      ytterligare      medel     för
investeringsbidrag till bl.a. vindkraft. Samtidigt
sparas  medel  genom  minskade kostnader  för  den
särskilda delegationen  för  energiförsörjningen i
Sydsverige.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet  tillstyrker  i   sitt   yttrande
(NU8y)    regeringens    förslag   och   avstyrker
motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata samlingspartiet,  Folkpartiet liberalerna
och  Kristdemokraterna  förslagen   i   respektive
partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte  något  att erinra  mot
näringsutskottets               ställningstagande.
Propositionens förslag tillstyrks, vilket också är
i       överensstämmelse       med      utskottets
ställningstagande ovan (avsnitten  2.6.2 och 3.0).
Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområde    22    Kommunikationer    omfattar
investeringar i samt drift och underhåll av  vägar
och   järnvägar.   Utgiftsområdet   omfattar  även
sjöfart,   luftfart,   post,  telekommunikationer,
forskning             samt            övergripande
informationsteknikfrågor.
För år 1998 beräknas de  totala  utgifterna uppgå
till 24,8 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2)  erinras om att
regeringen   i  mars  1998  lämnade  propositionen
Transportpolitik   för   en   hållbar   utveckling
(1997/98:56)   till   riksdagen.  I  propositionen
betonas att transporterna  syftar  till  att uppnå
överordnade  välfärdsmål och att transportsystemet
måste ses som  en  helhet.  Det övergripande målet
föreslås      vara     att     säkerställa      en
samhällsekonomiskt    effektiv   och   långsiktigt
hållbar transportförsörjning  för  medborgarna och
näringslivet.  De  föreslagna  reformerna   i  den
transportpolitiska   propositionen   medför  ingen
ökning av ramen för utgiftsområdet.
Regeringen   har   tidigare   framhållit   att
inriktningen   av  regeringens  sjöfarts-politiska
arbete är att snabbt  pröva  förutsättningarna för
att  kunna  reducera bemanningskostnaderna.  Visst
ytterligare    utredningsarbete     krävs    dock.
Regeringen      avser      att     återkomma     i
budgetpropositionen  för  år  1999   med  konkreta
förslag till lösningar.
Inom ramen för regeringens IT-satsning under åren
1999  till  2001 avses 25 miljoner kronor  per  år
tillföras utgiftsområde 22.
I den ram som beräknats för utgiftsområdet för år
1999 ingår lösen  av de lån avseende Rödösundsbron
som  för  närvarande   finansieras  med  avgifter,
vilket innebär att bron görs avgiftsfri fr.o.m. år
1999.
Utgiftsområdet beräknas för år 2001 tillföras 140
miljoner kronor som skall  användas för amortering
av lån för Stockholmsöverenskommelsen.
Propositionens och oppositionspartiernas  förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   26 044   -1 360    -105  -2 900  -1 224    +683    -200
---------------------------------------------------------------
2000   26 652   -1 548    -105  -3 300  -1 724    +961    -200
---------------------------------------------------------------
2001   25 590   -1 748    -245  -3 300  -2 224  +2 177    -200
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att   nationell    konkurrenskraft   för   tryggad
sysselsättning och miljö  förutsätter  både  ökade
och  miljöanpassade  transporter. Som övergripande
strategi  måste  transportpolitiken   grundas   på
kundernas    efterfrågan    och    krav   på   att
transporterna   miljöanpassas.  Det  finns   stora
möjligheter  att  genom  konkurrensutsättning  och
bolagisering     effektivisera     de     statliga
myndigheternas  verksamhet.  Moderaternas  förslag
till  transportpolitik   leder   också   till   en
renodling  av  de  statliga  verkens  och bolagens
verksamhet.  Investeringar bör kunna täckas  genom
försäljning av statligt ägda tillgångar.
Centerpartiet   framhåller  i  motion  Fi18  att
Luftfartsverket, som  alla  statliga verksamheter,
måste ta ett regionalpolitiskt  ansvar  inom  sitt
sektorsområde.   Regeringen   föreslår   att   105
miljoner   kronor   per   år  skall  anvisas  över
statsbudgeten    för   drift   av   de   kommunala
flygplatserna.   Dessa   medel   bör   i   stället
Luftfartsverket   bidra   med   utan  att  verkets
inleveranser  till  staten minskas.  Resurser  bör
tillföras för satsningar  på  enskilda  vägar samt
hårdbeläggning  av  grusvägar.  Vidare  bör  ökade
satsningar    på   upprustning   av   länsvägnätet
prioriteras före satsningar på riksvägarna.
Folkpartiet liberalerna  anser  i motion Fi19 att
på grund av det statsfinansiella läget  bör en del
av        infrastrukturinvesteringarna       kunna
senareläggas. En större del av investeringarna bör
vidare kunna finansieras med privata medel för att
väga   upp   anslagsminskningar    från    staten.
Principerna    för    upplåning    mot    statliga
kreditgarantier      för      finansiering      av
infrastrukturinvesteringar       riskerar      att
underminera den praktiska tillämpningen av den nya
budgetprocessen.
Vänsterpartiet  framhåller  i  motion  Fi20  att
grunden  för  partiets  strategi  är  att   minska
transportbehovet och att transporter skall ske med
förnyelsebara och långsiktigt hållbara energislag.
Det  innebär  att  privatbilismen måste minska och
fossila  bränslen successivt  ersättas  med  olika
former av  biobränslen.  Anslaget  Väghållning och
statsbidrag bör minskas eftersom vägnätet  i stort
sett  är  färdigutbyggt. I stället bör en satsning
göras    på   järnvägen    och    de    kollektiva
kommunikationerna.
Miljöpartiet  de  gröna  framhåller i motion Fi21
att    en    ekologisk   omställning    av    vårt
transportsystem kräver såväl en omläggning av vårt
skattesy-      stem  som  stöd  över statsbudgeten
till utveckling och investeringar  i  miljövänliga
kommunikationssystem, i första hand till spårburen
trafik.  Miljöpartiet  föreslår  en  till om-  och
utbyggnad  av  stomjärnvägsnätet för 78  miljarder
kronor under åren  1998-2007. Under åren 1999-2001
föreslås  ökade  anslag  jämfört  med  regeringens
förslag  med  2,1, 2,6  respektive  3,4  miljarder
kronor  för detta  ändamål.  Ökningen  finansieras
delvis med en kraftig neddragning av anslaget till
investeringar i nya vägar. Förstärkningar föreslås
också till  det  regionala kollektivtrafikanslaget
och  till  köp  av interregional  persontrafik  på
järnväg.
Kristdemokraterna  framhåller  i  motion Fi22 att
besparingar    kan    göras    genom   ytterligare
rationaliseringar  av  Vägverket  och   Banverket.
Bidraget till banhållningen av Inlandsbanan bör år
1999  höjas från 50 miljoner kronor till minst  63
miljoner    kronor   inom   ramen   för   anslaget
Investeringar samt drift och underhåll av statliga
järnvägar.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU4y)
regeringens förslag  till preliminära utgiftsramar
för åren 1999-2001 för  utgiftsområdet.  Förslaget
har   som   utgångspunkt  att  den  inriktning  av
investeringarna     i     och    underhållet    av
infrastrukturen som riksdagen  beslutade om i mars
1997  skall  följas.  En  annan  utgångspunkt  för
ramarna  är  att  de  transportpolitiska  mål  som
formuleras i den transportpolitiska  propositionen
skall uppnås.
När  det  gäller  bidrag till Inlandsbanan,  som
behandlas i motion Fi22 (kd), vill trafikutskottet
hänvisa till att riksdagen  så sent som i december
1997 beslutade om fortsatt stöd till banhållningen
i  syfte  att stödja godstrafiken.  Stödet  uppgår
till 50 miljoner  kronor  per  år. Trafikutskottet
anser  därför  inte  att det finns  anledning  för
riksdagen att nu uttala sig i denna fråga.
Företrädarna   för  Moderata   samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet       liberalerna,
Vänsterpartiet    och    Miljöpartiet   de   gröna
tillstyrker i avvikande meningar  sina  respektive
partiers förslag till ramar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin  bedömning
av  den preliminära fördelningen av utgifterna  på
utgiftsområden  1999-2001  och  därvid  tillstyrkt
regeringens  förslag.  Trafikutskottet tillstyrker
utifrån sina utgångspunkter  förslagen  till ramar
för      utgiftsområde     22     Kommunikationer.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag    till    preliminär    utgiftsram    för
utgiftsområdet  för  åren  1999-2001.  Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks.
3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet      omfattar      jordbruk     och
trädgårdsnäring, fiske, rennäring,  djurskydd  och
djurhälsovård,  livsmedelskontroll, utbildning och
forskning samt skogsnäring.
Utgifterna för utgiftsområdet  beräknas till 12,8
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
Regeringen      har     vid     beräkningen     av
utgiftsområdesramen  utgått  från att anslagen för
de EU-finansierade utgifterna för arealersättning,
djurbidrag,  intervention  och  exportbidrag,   på
grund  av  ett  lägre utnyttjande än beräknat, kan
minskas med totalt 700 miljoner kronor jämfört med
de  belopp som redovisades  i  budgetpropositionen
för år  1998.  Inkomsterna minskas med motsvarande
belopp. Den engångsbesparing  som  gjordes år 1998
på   anslaget  för  Sveriges  lantbruksuniversitet
kommer    att    återläggas    år    1999.    Inom
utgiftsområdesramen    ryms    också   medel   för
bekämpning  av  den  s.k.  EHEC-smittan.  Dessutom
beräknas sammanlagt 99 miljoner  kronor  tillföras
utgiftsområdet för naturvårdsavtal och biotopskydd
i  skog  samt för rådgivning och information  till
skogsbrukare under åren 1999 till 2001. Regeringen
avser  återkomma  till  riksdagen  med  eventuella
förslag till anpassning av utgiftsområdesramen för
år 2000  och  2001  när beslut om en reform av den
gemensamma  jordbrukspolitiken  fattats  inom  EU,
vilket beräknas ske under år 1999.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.
Förslag  till  ram  för  utgiftsområde   23   Jord-  och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   13 083       +0    +700    -120    +250      +5    +700
---------------------------------------------------------------
2000   13 165       +0    +700    -120    +300      +5    +700
---------------------------------------------------------------
2001   13 190       +0    +700    -120    +300      +5    +700
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet konstaterar i motion Fi17
att  om  inte konkurrensneutralitet uppnås i fråga
om skattebelastningen  på livsmedelssektorn kommer
såväl    den   svenska   primärproduktionen    som
förädlingsindustrin  att  slås ut. Därför föreslår
Moderata  samlingspartiet  att  dieselskatten  för
arbetsmaskiner  sänks.  Vidare   föreslås  enklare
regler   för   EU:s   miljöstöd  inom  jordbruket.
Dessutom föreslås fri handel med mjölkkvoter.
Centerpartiet motsätter  sig i motion Fi18 den av
regeringen     föreslagna     neddragningen     av
utgiftsramen   med   700   miljoner   kronor.   En
neddragning      skulle     begränsa     näringens
utvecklingsmöjligheter.   Därför  föreslås  ramen,
liksom inkomsterna, höjas med  motsvarande belopp.
I   motionen  föreslås  också  att  skatteåtgärder
vidtas    med    anledning   av   utredningen   En
livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19 en
besparing    på    120   miljoner    kronor    för
utgiftsområdet. Vissa  uppgifter  som i dag utförs
av  Statens  jordbruksverk  bör  föras  över  till
länsstyrelserna.   Jordbruksverkets   anslag   bör
därför reduceras.
Vänsterpartiet föreslår  i  motion Fi20 en utökad
ram för utgiftsområdet. Dessa medel föreslås bl.a.
användas  för  en  uppräkning  av   anslaget  till
Sveriges   lantbruksuniversitet  (SLU)  samt   för
skogsvårdsåtgärder.  Anslaget för SLU bör ökas med
100 miljoner kronor år  1999  och med 150 miljoner
kronor  år  2000  respektive 2001.  Vänsterpartiet
efterlyser en långsiktigt  tryggad finansiering av
den  norrländska  lantbruksforskningen  vid  bl.a.
Röbäcksdalen  och  Öjebyn.   Därför  föreslås  att
regeringen i budgetpropositionen redovisar förslag
till en långsiktig finansiering av den norrländska
lantbruksforskningen. Vad avser skogsvårdsåtgärder
föreslås  att den ramen utökas  med  100  miljoner
kronor vart  och  ett av åren 1999, 2000 och 2001.
Medlen   föreslås  användas   för   resurser   för
tillämpad   forskning   och  sådana  vetenskapliga
utredningar som hänger samman med sektorsansvaret,
åtgärder mot markförsurning samt för samordning av
skogsvägsbyggande.
Miljöpartiet de gröna konstaterar  i  motion Fi21
att  de  ekologiska  jordbruksmetoderna  måste  få
genomslag  och  att  det konventionella jordbruket
inte    är   ekologiskt   långsiktigt    hållbart.
Miljöpartiet  anser  det  väsentligt  att utnyttja
miljöstödet  fullt  ut men vill fördela stödet  på
annat sätt än regeringen.  Framför  allt  små  och
medelstora  jordbruk  i skogs- och mellanbygd är i
behov av ytterligare stöd  för att inte försvinna.
Partiet  vill  också  satsa på  marknadsföring  av
ekologiska  produkter,  liksom  på  forskning  och
rådgivning, för att utveckla  denna näring. Vidare
anses  det  nödvändigt  att  öka  insatserna   för
förebyggande   av   viltskador.  Ersättningen  för
viltskador bör därför  förstärkas  till  att  även
avse skador orsakade av gäss och sälar m.m.
I  Kristdemokraternas  motion Fi22 motsätter sig
partiet den av regeringen föreslagna sänkningen av
utgiftsområdesramen   på  700   miljoner   kronor.
Avgifter för kartverksamhet  och djurdatabas skall
inte  belasta den enskilde lantbrukaren.  Dessutom
bör staten stödja avbytarverksamheten. Kostnaderna
för detta  bör  i  första  hand  finansieras genom
minskad administration inom Jordbruksverket.
Jordbruksutskottets yttrande
På grund av ett lägre utnyttjande  av  stöden  har
regeringen  vid beräkningen av utgiftsområdesramen
utgått från att  anslagen  för  de EU-finansierade
utgifterna    för   arealersättning,   djurbidrag,
intervention  och  exportbidrag  kan  minskas  med
sammanlagt  700   miljoner   kronor   jämfört  med
tidigare      angivna      preliminära     belopp.
Jordbruksutskottet  har  i sitt  yttrande  (JoU3y)
ingen  invändning  mot regeringens  beräkningar  i
denna del. Det bör i  sammanhanget  framhållas att
de  anslag  som  regeringen  hänvisar  till  utgår
enligt   EG:s  regler  med  utgångspunkt  i  vissa
bestämmelser  om  basareal,  antalet bidragsrätter
m.m.  Den  beräkning  som  görs  i   propositionen
innebär  givetvis inte någon begränsning  i  detta
avseende  och   inte   heller   i   fråga   om  de
ersättningsbelopp   som   kan  utgå  till  berörda
jordbrukare.  Utskottet  delar   således  inte  de
farhågor som framförs i motion Fi18  (c)  att  den
gjorda  beräkningen  skulle kunna inverka på t.ex.
produktionsvolymen.  Om   regeringens  beräkningar
rörande minskad anslagsbelastning  skulle visa sig
felaktiga   kommer   detta   att   korrigeras    i
budgetarbetet för år 1999.
Regeringen   föreslog  i  budgetpropositionen  att
anslaget Sveriges  lantbruks-    universitet (G 1)
minskas   med  9,4  miljoner   kronor.   Riksdagen
beslutade i  enlighet  med förslaget (1997/98:JoU1
s.  39). Jordbruksutskottet  anser  i  likhet  med
regeringen  att  denna  engångsvisa  besparing bör
återföras nästa budgetår.
Jordbruksutskottet   tillstyrker   för   sin   del
regeringens förslag inom utgiftsområdet. I  likhet
med  regeringen anser utskottet att utgifterna  på
statsbudgeten  för  jordbruksstöd sannolikt kommer
att påverkas av de pågående  diskussionerna om att
förändra    den   gemensamma   jordbrukspolitiken.
Utskottet  har   därför   ingen   invändning   mot
regeringens  avsikt  att  återkomma till riksdagen
med   eventuella   förslag  till   anpassning   av
utgiftsramen för år  2000  och  år 2001 när beslut
väl fattats i frågan. Motionerna  Fi17 (m) yrkande
8  delvis,  Fi18 (c) yrkande 3 delvis,  Fi19  (fp)
yrkande 4 delvis,  Fi20 (v) yrkande 4 delvis, Fi21
(mp) yrkandena 42 och  43  delvis  och  Fi22  (kd)
yrkande 4 delvis avstyrks av jordbruksutskottet.
Företrädare   för   Folkpartiet   liberalerna,
Vänsterpartiet  samt  Miljöpartiet  de gröna har i
avvikande  meningar  tillstyrkt respektive  partis
motionsförslag.    Företrädarna    för    Moderata
samlingspartiet har  också  fogat avvikande mening
till yttrandet. Företrädaren för Centerpartiet har
avlämnat ett särskilt yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har inte något  att  invända  mot
jordbruksutskottets             ställningstagande.
Finansutskottet  tillstyrker  således,   också   i
enlighet    med    sitt   ställningstagande   ovan
(avsnitten 2.6.2 och  3.0), propositionens förslag
till preliminär fördelning.  Motionerna avstyrks i
berörda delar.
3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet       omfattar      näringspolitik,
teknologisk    infrastruktur,    konkurrensfrågor,
teknisk forskning  och  utveckling, utrikeshandel,
export  och  investeringsfrämjande   frågor   samt
konsumentfrågor.
För  år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 3,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen  (avsnitt  4.5.2) redovisas att
utgiftsområdet inom ramen för regeringens satsning
på företagande under treårsperioden 1999 till 2001
beräknas tillföras 50 miljoner  kronor  per år för
småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på
s.k.  såddkapital,  dvs. kapital till företag  som
befinner sig i tidiga  utvecklingsskeden  och  som
har  svårt att finna finansiering på den egentliga
riskkapitalmarknaden.
För att  lyfta  fram  Östersjöregionens betydelse
för  sysselsättning  och tillväxt  i  Sverige  har
tidigare  1  miljard  kronor   avsatts,  den  s.k.
Östersjömiljarden.    Verksamheten    har    varit
framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens
uppfattning  bör  ytterligare   1  miljard  kronor
tillföras under den kommande femårsperioden,  dvs.
med  200  miljoner  kronor per år. Vidare beräknas
utgiftsområdet tillföras  27  miljoner  kronor  år
1999 och 28 miljoner kronor åren 2000 och 2001 för
ökade   insatser   för   att  främja  de  små  och
medelstora företagens handel med Europa. Slutligen
beräknas  15  miljoner  kronor   år  1999  och  16
miljoner  kronor  åren  2000  och  2001  tillföras
utgiftsområdet  inom  ramen  för  regeringens  IT-
satsning.   Avsikten   är   bl.a.   att  stimulera
utvecklingen  av elektronisk handel i  Norden  och
att underlätta  för små och medelstora företag att
utnyttja IT i syfte  att öka konkurrenskraften hos
dessa    företag,   samt   att    förstärka    den
hushållsrelaterade miljöinformationen.
Propositionens  och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999    2 870      -90     +84    -262    +360    -233    -200
---------------------------------------------------------------
2000    2 852      -91     +83    -262    +360    -244    -200
---------------------------------------------------------------
2001    2 895      -91     +84    -262    +360    -245    -200
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet bedömer i motion Fi17 att
ett  bättre företagsklimat är en förutsättning för
fler riktiga jobb. Regeringens försök att förenkla
de regler  som omger företagandet har misslyckats.
Motionärerna  anser  att  småföretagsdelegationens
förslag snarast bör genomföras i sin helhet. NUTEK
bör  tillföras  medel  för att  åter  ansvara  för
statens  administration  av   energipolitiken  och
myndigheten  bör  få  ett  tillskott   vad  gäller
verksamheten    med    såddfinansiering   eftersom
regeringens förslag är otillräckligt. Den tekniska
forskningen bör tillföras  resurser för att minska
skadeverkningarna          av          regeringens
forskningspolitik.  Stiftelsen  Sveriges  tekniska
attachéer  och konkurrensforskningen bör tillföras
ytterligare medel.
Centerpartiet  anser  i motion Fi18 att medel bör
tillföras      forskning      och      utveckling,
exportfrämjande  åtgärder  samt gårdsförädling  av
livsmedel, vilket är i enlighet  med  det  förslag
som  presenteras  i  utredningen  SOU  1997:67  En
livsmedelsstratergi   för   Sverige.  Motionärerna
anser  att  det  är  oklart  vad  regeringens  IT-
satsning består i. De anser att satsningen  i vart
fall  bör  kunna  rymmas  inom  ordinarie  anslag.
Motionärerna motsätter sig regeringens förslag att
medel  skall  avsättas  för  att främja de små och
medelstora företagens handel med Europa.
Folkpartiet liberalerna avvisar  i  motion  Fi19
regeringens  förslag  om  nya  typer  av stöd till
företagens  utrikeshandel m.m. Motionärerna  anser
att säkerheten  inför  risken av en olycka vid ett
kärnkraftverk bör förbättras genom ökade resurser.
De föreslår att 200 miljoner  kronor per år ställs
till förfogande för höjd säkerhet  där  den  är  i
särklass  sämst,  dvs. i kärnkraftanläggningarna i
Sveriges  närområde   i  Ryssland  och  i  Ukraina
(yrkande 27).
Vänsterpartiet föreslår  i  motion  Fi20  för att
främja  de  små  företagen att satsningar görs  på
kooperativ,  turism  samt  teknisk  forskning  och
utveckling.     Motionärerna     vill     särskilt
uppmärksamma  småföretag   i   utsatta   regioner,
kvinnliga  företagare och invandrares företag.  De
vill  också  öka  uppmärksamheten  på  de  växande
företagen. Konsumentområdet bör förstärkas.
Miljöpartiet  de  gröna  förordar  i  motion Fi21
minskade  anslag  till turistfrämjande verksamhet,
teknisk forskning och  utveckling,  rymdverksamhet
och   till   investeringsfrämjande   verksamheter.
Motionärerna föreslår en uppräkning av stödet till
kooperativ        utveckling        och       till
konsumentorganisationer.
Kristdemokraterna  motsätter  sig i motion  Fi22
regeringens    satsning    på    Östersjöregionen.
Motionärerna   ställer   sig   bakom   regeringens
satsning    på    småföretagsutveckling,    främst
förslaget om ökad tillgång på såddkapital.
I   motion  Fi41  av  Karin  Olsson  m.fl.  (s)
förespråkas  att i samband med den IT-satsning som
regeringen   föreslår    skall   den   kooperativa
företagsformen ges utrymme. Enligt motionärerna är
denna  företagsform väl lämpad  för  stimulans  av
såväl kvinnors  som  arbetslösas användning av IT.
Vidare sägs i motionen  att  i direktiven till den
av  regeringen  förutskickade IT-kommissionen  bör
den kooperativa modellen framhållas.
Yttranden från näringsutskottet och
utrikesutskottet
Näringsutskottet   tillstyrker   i  sitt  yttrande
(NU8y)   regeringens   förslag   till  ramar   och
avstyrker     oppositionspartiernas    alternativa
förslag.
Näringsutskottet  anför  att  kooperativa företag
intar  en viktig roll inom småföretagsverksamheten
samt att  det är viktigt att konkurrensneutralitet
upprätthålls  mellan kooperativa företag och andra
typer  av  företag.  Näringsutskottet  ser  därför
ingen anledning  till  att  göra uttalanden om den
kooperativa  företagsformen och  avstyrker  motion
Fi41 (s).
Även motion Fi19  (fp)  yrkande  27  avstyrks  av
näringsutskottet.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata      samlingspartiet,      Centerpartiet,
Folkpartiet   liberalerna,   Vänsterpartiet    och
Kristdemokraterna     förslagen    i    respektive
partimotion.
Utrikesutskottet avstyrker  i sitt yttrande (UU3y)
motion Fi19 (fp) yrkande 27.
I  en avvikande mening tillstyrker  företrädaren
för   Folkpartiet    liberalerna    förslaget    i
partimotionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  har  inte  något  att  erinra mot
näringsutskottets      eller     utrikesutskottets
ställningstaganden.  Finansutskottet   tillstyrker
således propositionens förslag, vilket också  är i
överensstämmelse  med utskottets ställningstagande
ovan  (avsnitten  2.6.2   och   3.0).  Motionernas
förslag till alternativa ramnivåer  avstyrks. Även
motion  Fi19  (fp)  yrkande  27  avstyrks,  liksom
motion Fi41 (s).
3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Utgiftsområdet  omfattar  merparten   av   statens
bidrag till kommuner och landsting.
För  år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 97,5 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Av vårpropositionen  (avsnitt  4.5.2)  framgår att
regeringen anser att utgiftsområdet bör  tillföras
4  000  miljoner  kronor  fr.o.m. år 1998 för  att
värna kvaliteten i skola, vård  och omsorg och för
att  minska behovet av att höja kommunalskatterna.
De  i  budgetpropositionen   för   1998  aviserade
tillskotten för åren 1997 och 1998 om  ytterligare
4  000  miljoner kronor vardera för åren 1999  och
2000 ingår i beräkningen av ramen. Tillsammans med
de beslutade  tillskotten  för  åren 1997 och 1998
uppgår det sammantagna resurstillskottet  till  20
000  miljoner  kronor fr.o.m. år 2000, jämfört med
år 1996. Utöver  detta  påverkas utgiftsområdet av
vissa  regleringar av statliga  åtgärder  som  har
kommunalekonomiska effekter.
Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 1998
att  effekten   av   det  tidigare  utlovade  s.k.
återbetalningsskyddet för 1997 års skatteinkomster
skulle  uppgå  till 2,6  miljarder  kronor.  Denna
bedömning  ligger   enligt   regeringen  fast  och
förändrar således inte ramen för år 1999.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till
104 118 miljoner kronor för år  1999, till 105 214
miljoner  kronor  år  2000  och  105 394  miljoner
kronor  år  2001. Av oppositionspartierna  är  det
endast Moderaterna  som  säger  nej  till att höja
statsbidragsnivån.  För  samtliga  partier  gäller
dessutom    att    partiernas    avvikelser   från
regeringens   ramförslag  beror  på  direkta   och
indirekta effekter  på de kommunala finanserna som
följer  av  respektive   partis  förslag.  För  en
närmare   beskrivning   av   propositionens    och
oppositionspartiernas  förslag  hänvisas  till den
del av betänkandet där kommunsektorn behandlas.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till  preliminär  ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för  utgiftsområde  25  Allmänna bidrag
till kommuner
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet        partiet partiet
kraterna
partiet                         de
gröna
--------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
1999  104 118  - 6 785     + 1    - 1       0     - 8     + 5
250    000             500     330
--------------------------------------------------------------
2000  105 214     - 10     + 1    - 1     - 2     - 2     + 5
870     760    000     500     300     910
--------------------------------------------------------------
2001  105 394     - 10     + 2    - 1     - 2     - 2     + 5
950     420    000     900     900     500
--------------------------------------------------------------
Motionen
Folkpartiet  liberalerna  välkomnar  enligt motion
Fi19   de  ökade  statsbidragen  till  kommunerna.
Partiet vill dock säkerställa att pengarna används
för       vård,        omsorg,        äldreomsorg,
förskola-ungdomsskola  och  socialtjänsten,   dvs.
kommunernas  kärnuppgifter.  Därför  bör  en  s.k.
öronmärkning   tillämpas  under  en  treårsperiod.
Kommunerna skall  vara  skyldiga  att  visa att de
använder de extra statsbidragen på sådant sätt att
de verkligen kommer de nämnda verksamheterna  till
del.  Olika  tekniska  lösningar  kan användas. En
möjlighet är att regeringen uppmanas återkomma med
förslag  till  teknisk  lösning.  Alternativt  kan
Riksrevisionsverket  ges i uppdrag att  följa  och
redovisa  kommunernas  användning   av   det   nya
resurstillskottet (yrkande 10).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  delar regeringens uppfattning att
resurstillskotten   bör   tillföras  de  generella
statsbidragen  och  vill i likhet  med  regeringen
understryka vikten av  att  kommuner och landsting
använder  de  ökade  statsbidragen   till  de  för
välfärden   och   för   framtiden   så  väsentliga
verksamheterna skola, vård  och  omsorg. Utskottet
vill peka på att samtliga partier i riksdagen stod
bakom statsbidragsreformen fr.o.m  år  1993  då de
tidigare specialdestinerade statsbidragen ersattes
med  generella  statsbidrag utan styrande villkor.
Utskottet  vill  i   sammanhanget  erinra  om  att
Folkpartiet våren 1997  med anledning av den då av
regeringen föreslagna höjningen  av  statsbidragen
(motion  1996/97:Fi43)  krävde  att  kommuner  och
landsting  i  allt  väsentligt  fritt  skulle   få
förfoga över de extra medlen och var kritiskt till
att  regeringen,  i  likhet med i det föreliggande
förslaget, ville fördela  de  höjda  statsbidragen
till   vissa   åldersgrupper.   Det   är,   menade
Folkpartiet  vid  detta  tillfälle,  i  respektive
kommun  som  man  bäst vet var de extra resurserna
gör  störst  nytta.  Finansutskottet  delar  denna
uppfattning  och föreslår  att  motion  Fi19  (fp)
yrkande 10 avslås.
Propositionens  förslag  till  ramar tillstyrks av
utskottet  vilket också är i överensstämmelse  med
utskottets ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2
och 3.0).
3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.
Utgiftsområdet  omfattar  räntor  på statsskulden,
oförutsedda   utgifter   samt   Riksgäldskontorets
provisionskostnader  i samband med  upplåning  och
skuldförvaltning.  De på  utgiftsområdet  uppförda
anslagen omfattas inte av utgifts-taket.
För  1998  beräknas  de   totala  utgifterna  på
utgiftsområdet till 103 410 miljoner kronor, varav
räntor  på  statsskulden utgör  102  877  miljoner
kronor.


Förslag   till    beräkning    av    utgiftsområde    26
Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   94 989       ±0  -1 180  -1 000    +250      ±0    -660
---------------------------------------------------------------
2000   81 567       ±0  -2 950  -3 200  +1 500      ±0  -1 320
---------------------------------------------------------------
2001   73 167       ±0  -2 950  -4 800  +2 500      ±0  -2 060
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Centerpartiet föreslår i motion Fi18 en omfattande
utförsäljning  av  statligt ägande i företag under
perioden 1999-2000,  vilket enligt motionen väntas
medföra betydande engångsintäkter  i  statskassan.
Tillskottet  vill  motionärerna  använda  för  att
betala av statsskulden, vilket får till följd  att
räntekostnaderna sjunker.
Folkpartiet liberalerna uppger i motion Fi19 att
partiet vill sälja statliga företag till ett värde
av 90 miljarder kronor under åren 1999-2000 och 70
miljarder kronor 2001. Motionärerna räknar med att
försäljningen skall leda till att statens intäkter
kommer  att  minska, och detta avkastningsbortfall
uppskattar   de   till   2 %.   Statens   minskade
ränteutgifter till följd av försäljningen anger de
till 5 %.
Vänsterpartiet  föreslår  i motion Fi20 att nivån
på utgiftsområdet räknas upp  mot  bakgrund av att
partiet  inte  vill amortera av statsskulden  lika
snabbt som regeringen.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion  Fi22  att
tidpunkten  för företagens momsinbetalningar skall
senareläggas,  vilket  ger en varaktig räntemässig
försämring för statsbudgeten jämfört med nuvarande
ordning. Å andra sidan föreslår  partiet också att
statliga   företag  skall  säljas  ut  under   den
kommande      perioden,       vilket       minskar
upplåningsbehovet       och       därmed      även
statsskuldsräntorna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens  utgifter preliminärt bör  fördelas
på utgiftsområden  1999-2001.  Finansutskottet har
därvid   tillstyrkt  regeringens  förslag.   Härav
följer att finansutskottet ansluter sig till den i
propositionen   preliminärt  beräknade  nivån  för
utgiftsområdet och  avstyrker  de  i  sammanhanget
aktuella motionerna i berörda delar.
3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet    avser   Sveriges   avgift   till
Europeiska unionens allmänna budget (EU-budgeten).
Utgifterna  år 1998  beräknas  uppgå  till  21,2
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I propositionen  anges (avsnitt 4.5.2) att den ram
som  föreslås  för utgiftsområdet  grundas  på  en
återhållsam utveckling  av EU-budgeten. Om så inte
skulle bli fallet ökar den  svenska  avgiften. Det
är  alltså  avsevärda osäkerheter förknippade  med
bedömningarna, särskilt för åren 2000 och 2001.
Propositionens  och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå  för  utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag  till  ram för utgiftsområde  27  Avgiften  till
Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999   21 650       ±0      ±0      ±0      ±0      ±0      ±0
---------------------------------------------------------------
2000   22 011       ±0      ±0      ±0      ±0      ±0      ±0
---------------------------------------------------------------
2001   22 866       ±0      ±0      ±0      ±0      ±0      ±0
---------------------------------------------------------------
Motionen
Inget parti avviker från regeringens ramförslag.
I motion Fi18 framhåller Centerpartiet att det är
angeläget  att  Sverige kan minska sin avgift till
EU. Enligt motionen betalar Sverige den högsta EU-
avgiften per invånare, vilket inte är hållbart och
försvarbart i längden.  Regeringen  bör  med kraft
driva  detta  krav  i  EU.  Riksdagen  bör som sin
mening  ge  regeringen  detta  till känna (yrkande
25).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet  har  ovan  (avsnitten  2.6.2  och  3.0)
ställt sig bakom propositionens förslag. Utskottet
tillstyrker   således  regeringens  förslag   till
ramnivå för utgiftsområde 27.
Beträffande  Sveriges   avgift   till   EU  vill
utskottet  erinra om att riksdagen har ställt  sig
bakom att Sverige  skall verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik  (prop. 1994/95:40, bet.
FiU5, rskr. 67). Som utskottet  påpekat tidigare i
yttrande till utrikesutskottet (1997/98:FiU3y) har
den  svenska  regeringen  tillsammans   med  andra
medlemsländer i Ekofinrådet aktualiserat frågan om
ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar  till
att  minska  Sveriges nettobidrag till EU. Sverige
är en av de största nettobetalarna per capita, men
Sverige är inte  den  största nettobetalaren, vare
sig totalt eller räknat per capita.
Budgetpolitiken på lite längre sikt kommer i stor
utsträckning att styras  av  det kommande beslutet
om  de  finansiella perspektiven  åren  2000-2006.
Utskottet  kunde  i  höstas med tillfredsställelse
konstatera att regeringens  inställning  till  EU-
kommissionens  förslag  i  dokumentet  Agenda 2000
till nytt finansiellt perspektiv låg väl  i  linje
med   de   budgetpolitiska   riktlinjer  utskottet
tidigare ställt sig bakom (1997/98:FiU5).
Kommissionen  har  i  mars 1998  presenterat  en
vidareutveckling  av  förslagen   i  Agenda  2000.
Förslaget   till   nytt   finansiellt   perspektiv
överensstämmer  i  huvudsak  med  de  förslag  som
lämnades i Agenda 2000 i juli 1997. Det  nuvarande
taket  för  uttag av avgifter från medlemsländerna
på  1,27 %  av  medlemsländernas  samlade  BNI  är
utgångspunkten  för  kommissionens  förslag. Under
detta tak föreslås en marginal på 0,03  %,  varför
det  föreslagna utgifts-taket ligger på 1,24 %  av
BNI. Inom  denna ram avsätts dock en i förhållande
till BNI minskande  andel  till  EU:s nuvarande 15
medlemsländer  och  ett utrymme görs  tillgängligt
för nya medlemsländer.
Regeringen har redovisat sin syn på kommissionens
förslag i faktapromemoria  av  den  30  april 1998
(anmäld i kammaren den 5 maj 1998). En smidig  och
snabb  utvidgning  av  EU  är av högsta prioritet.
Regeringen   anser  att  taket  för   budgeten   i
förhållande till  BNI inte skall överstiga 1,27 %.
Denna nivå motsvarar  1999  års tak för egna medel
och  kan och bör gälla även efter  en  fullständig
utvidgning med samtliga kandidatländer, oavsett om
denna sker under nästa budgetperiod eller senare.
Utskottet   har   också   fått   information  om
kommissionens  förslag  vid  en  föredragning   av
företrädare  för  Finansdepartementet.  Frågan har
också varit föremål för samråd i EU-nämnden.
Utskottet  kan konstatera att regeringen  driver
frågan  om  en  stram   budgetpolitik   i  EU.  De
ståndpunkter  som  regeringen  har  presenterat  i
anslutning till Agenda 2000 ligger väl i linje med
vad    utskottet    tidigare   anfört.   Utskottet
förutsätter att regeringen  även  fortsättningsvis
agerar  i enlighet med tidigare ställningstaganden
och  ser  för   sin  del  inte  någon  ytterligare
riksdagens åtgärd påkallad.
Motion  Fi18  (c)   yrkande   25   avstyrks  med
hänvisning till det anförda.
3.28 Socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten
Huvuddelen  av  socialförsäkringarna redovisas  på
statsbudgeten. Vid  sidan av statsbudgeten har man
emellertid  hittills redovisat,  försäkringen  för
allmän           tilläggspension            (ATP),
arbetsskadeförsäkringen   samt   försäkringen  för
delpension.   Såsom   framgått  av  den   tidigare
redovisningen      kommer      utgifterna      för
arbetsskadeförsäkringen                        och
delpensionsförsäkringen   i   fortsättningen   att
redovisas på utgiftsområde 10 respektive 11.
Enligt  en  i vårpropositionen redovisad prognos
väntas utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten uppgå till 132 410 miljoner
kronor   under   1998.    Att   arbetsskade-   och
delpensionsförsäkringens  utgifter   lyfts   in  i
statsbudgeten   fr.o.m.   nästa   år   medför  att
utgifterna  inom denna sektor begränsas med  6 958
miljoner kronor 1999 och med 6 760 miljoner kronor
2000.
Vårpropositionen
Regeringen har vid beräkningen av ramnivån beaktat
effekterna  av   att  det  reducerade  basbeloppet
föreslås bli återställt  i två steg under 1999 och
2000.
Förslag till ram för socialförsäkringssektorn  vid sidan
av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År   Proposi-  Oppositionspartiernas     avvikelser     från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen    Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet         partiet partiet
kraterna
partiet                          de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999  130 970   -1 030    -300    -800      ±0      ±0     +30
---------------------------------------------------------------
2000  137 591   -2 550    -210  -1 200      ±0    +650  -1 800
---------------------------------------------------------------
2001  143 900   -4 060    -150  -1 200      ±0  +1 400  -2 700
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata  samlingspartiet räknar i motion Fi17 med
att partiets  förslag  till  finansiell  samverkan
kommer   att   ge   bättre  rehabilitering  vilket
begränsar antalet förtidspensionsfall  och  bidrar
till  att  höja den faktiska pensionsåldern. Detta
begränsar i sin tur utgifterna för ATP.
Centerpartiet   framhåller  i  motion  Fi18  att
förslaget  till nivå  för  sektorn  justerats  med
hänsyn till de indirekta effekter som uppstår till
följd av partiets skatteförslag.
Miljöpartiet  de  gröna  räknar i motion Fi21 med
att partiets förslag till skatteväxling kommer att
få effekt på konsumentprisindex  och  därmed bidra
till  att  basbeloppet  höjs,  vilket  i  sin  tur
innebär att utgifterna för ATP ökar.
Kristdemokraterna  erinrar i motion Fi22 om  sin
satsning på ökad rehabilitering och räknar med att
detta kommer att leda  till  minskade utgifter för
ATP,  bl.a. genom att den faktiska  pensionsåldern
höjs. Å  andra  sidan väntas motionärernas förslag
att   i   ett  steg  återställa   det   reducerade
basbeloppet  leda  till  ökade  ATP-utgifter under
1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet  tillstyrker   i   sitt
yttrande    (SfU5y)   regeringens   förslag   till
beräkning        av         utgifterna        inom
socialförsäkringssektorn     vid      sidan     av
statsbudgeten under åren 1999-2001 samt  avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata    samlingspartiet,    Centerpartiet,
Folkpartiet  liberalerna,  Miljöpartiet  de  gröna
samt  Kristdemokraterna har i  var  sin  avvikande
mening  biträtt  sina  partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   har   tidigare   i   betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt  bör  fördelas
på utgiftsområden och socialförsäkringssektorn vid
sidan   av  statsbudgeten  under  åren  1999-2001.
Finansutskottet  har därvid tillstyrkt regeringens
förslag. Socialförsäkringsutskottet  har  för  sin
del  inte  haft  något  att erinra mot regeringens
förslag   till   beräkning   av   utgifterna   för
socialförsäkringssektorn     vid     sidan      av
statsbudgeten. Finansutskottet tillstyrker således
propositionens     förslag     till     preliminär
ramberäkning för denna sektor och avstyrker  de  i
sammanhanget aktuella motionerna i berörda delar.
De  lagändringar som föranleds av den föreslagna
justeringen  av  basbeloppet behandlar utskottet i
avsnitt 3.29.
3.29 Uppräkning av basbeloppet
Vårpropositionen
Som ett led i saneringen  av  statens finanser har
basbeloppet inte räknats upp fullt  ut sedan 1995.
Nivån på den årliga uppräkningen motsvarade  under
de  första  åren  60 % av prisförändringen men har
därefter     höjts     till     80 %.     Eftersom
budgetunderskottet  1997  understeg  50  miljarder
kronor   skall   enligt  de   tidigare   fastlagda
principerna basbeloppet  för  1999 åter räknas upp
med hela prisförändringen. Regeringen föreslår att
så  sker och att utgångspunkten  för  beräkningen,
det  s.k.  bastalet,  därvid  anges  till  36 396.
Jämsides med detta basbelopp har man för beräkning
av bl.a. pensionspoäng använt sig av ett basbelopp
som  under   senare   år   räknats  upp  med  hela
prisförändringen. Bastalet för detta s.k. förhöjda
basbelopp  föreslås i propositionen  vara  37 144.
Båda basbeloppen  fastställs  genom att respektive
bastal  multipliceras med prisförändringen  mellan
juni 1997  och  juni året före det som basbeloppet
avser.  De  värden  som  därvid  framkommer  skall
avrundas till närmaste hundratal kronor.
Socialförsäkringsutskottet    behandlar    för
närvarande    proposition    1997/98:    151    om
inkomstgrundad    ålderspension,    och    i   det
sammanhanget   har   regeringen   föreslagit   att
benämningen  på  de  båda basbeloppen skall ändras
till     prisbasbelopp     respektive      förhöjt
prisbasbelopp.
Hösten  1992  drabbades  Sverige av en valutakris.
För  att  komma  till  rätta  med   obalanserna  i
ekonomin  enades  den  dåvarande  regeringen   och
Socialdemokraterna  om en uppgörelse, vilken bl.a.
innefattade  beslut  om  sänkta  ersättningsnivåer
inom pensionsområdet.  Som  en följd härav har man
sedan 1993 beräknat olika ersättningar med ledning
av ett basbelopp som varit reducerat med 2 %.
Regeringen  konstaterar  nu  att   den   svenska
ekonomin har stabiliserats och föreslår mot  denna
bakgrund  att ersättningsnivåerna under 1999 skall
beräknas utifrån  ett  basbelopp  som är reducerat
med   endast  1 %.  För  2000  och  framåt   skall
pensionsförmånerna   beräknas   utifrån  ett  helt
oreducerat basbelopp.
Förslagen föranleder enligt propositionen  ändring
i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL)  (yrkande 5, delvis). Dessutom föreslås  att
följdändringar görs i
- lagen  (1969:205)  om pensionstillskott (yrkande
6),
-   lagen   (1979:84)   om   delpensionsförsäkring
(yrkande 7),
-  kommunalskattelagen  (1928:370)   (yrkande   8,
delvis) samt
-   lagen   (1990:325)   om  självdeklaration  och
kontrolluppgifter (yrkande 9).
Ändringen i AFL föreslås träda  i kraft den 1 juli
1998.    För    övriga    lagändringar    föreslås
ikraftträdandet till den 1 januari 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet   konstaterar   i  sitt
yttrande   (SfU5y)  att  regeringens  förslag  att
återställa  basbeloppet   inte   föranlett   några
motionsyrkanden.    För   egen   del   tillstyrker
socialförsäkringsutskottet              förslagen.
Socialförsäkringsutskottet  anser  dock  att   det
föreslagna  ikraftträdandet  av ändringen i 1 kap.
6 §  AFL  skall  senareläggas  ett  halvår  och  i
stället  anges  till  den  1  januari   1999.  Man
undviker  då  lagtekniska  komplikationer och  får
möjlighet att anpassa lagändringen  till  en annan
ändring  i  samma  lagrum, vilken återfinns i  den
nyssnämnda propositionen  151 som riksdagen enligt
gällande ärendeplan skall fatta  beslut  om  den 8
juni,    dvs.    dagen    före   behandlingen   av
vårpropositionen. Socialförsäkringsutskottet anser
också att det av övergångsbestämmelserna  till AFL
bör   framgå   att  nuvarande  bestämmelser  skall
tillämpas på pension  som  beräknas  med  stöd  av
basbeloppet    för   1998.   Vidare   bör   enligt
socialförsäkringsutskottet     bestämmelserna    i
ytterligare tre lagar anpassas till den föreslagna
ändringen av 1 kap. 6 § AFL. Det gäller 7 § tredje
stycket  lagen  (1994:308) om bostadstillägg  till
pensionärer,  14 kap.  4 §  lagen  (1994:1065)  om
ekonomiska villkor  för  riksdagens ledamöter samt
10 kap. 4 § lagen (1996:304)  om  arvode m.m. till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet.
Finansutskottets ställningstagande
Liksom    socialförsäkringsutskottet   tillstyrker
finansutskottet  regeringens förslag om uppräkning
av     basbeloppet.     Finansutskottet      delar
socialförsäkringsutskottets   bedömning   att  det
föreslagna  ikraftträdandet  av ändringen i 1 kap.
6 §  AFL  skall senareläggas till  den  1  januari
1999. Av övergångsbestämmelserna  till AFL bör det
framgå att nuvarande bestämmelser skall  tillämpas
på  pension  som  beräknas med stöd av basbeloppet
för  1998. Som socialförsäkringsutskottet  påpekat
bör  bestämmelserna   i   ytterligare   tre  lagar
anpassas  till den föreslagna ändringen av  1 kap.
6 §  AFL. Det  gäller  7 §  tredje  stycket  lagen
(1994:308)   om  bostadstillägg  för  pensionärer,
14 kap.  4 §  lagen   (1994:1065)   om  ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter samt  10 kap. 4 §
lagen  (1996:304)  om  arvode  m.m.  till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet.


4 Skatter och övriga inkomster
4.1 Utvecklingen av statens inkomster
Propositionen
Statsbudgetens  inkomster  består dels av  skatter
och avgifter, dels av övriga  inkomster. De övriga
inkomsterna   är  främst  inkomster   av   statlig
verksamhet, utförsäljningar av statlig egendom och
EU-bidrag.   Skatternas   andel   av   de   totala
inkomsterna utgör  cirka 90 %. För budgetåren 1996
till 1998 är andelen  dock lägre, beroende på dels
extraordinära   medel   från    EU,   dels   stora
utförsäljningar under åren 1997 och 1998.
I  vårpropositionen  (avsnitt  6.3)   redovisar
regeringen en prognos för statsbudgetens inkomster
1998-2001.  I  nedanstående  tabell  redovisas  de
totala  inkomsterna  som  andel  av  BNP.  Andelen
väntas  under  perioden  minska  från  drygt  37,7
procent  år  1998  till  knappt  34,9 % år 2001. I
huvudsak är det minskade statliga  utförsäljningar
som  drar ner den totala inkomstkvoten.  Prognosen
bygger  på  den ekonomiska antagandebild som finns
redovisad  i  finansplanen.  I  beräkningarna  har
hänsyn tagits till  de regeländringar som föreslås
i  vårpropositionen och  som  utskottet  behandlar
nedan.
Statsbudgetens inkomster
I procent av BNP
-----------------------------------
1998 1999 2000 2001
-----------------------------------
Totala         37,7 36,5 35,8 34,9
inkomster
-----------------------------------
Kassamässiga   33,3 33,1 32,7 32,5
skatter
-----------------------------------
Periodiserade  32,8 32,8 32,8 32,4
skatter
-----------------------------------
Källa: Vårpropositionen, avsnitt 6.3.1
I propositionen (avsnitt 6.3.3) redovisas också
en  uppföljning  av  budgeten  för  år 1998. Av
redovisningen  framgår  att de totala skatterna
för året beräknas komma att  uppgå till ungefär
samma   belopp  som  i  budgeten.  Om   ändrade
redovisningsregler   för   socialavgifter   och
föreslagna  regeländringar  exkluderas  minskar
dock skatterna. År 1998 har skatterna justerats
ned med 1 miljard kronor, och de därpå följande
åren  är  nedjusteringarna 10,2 respektive  9,2
miljarder kronor.  Hur avvikelserna fördelas på
olika skatteslag framgår av diagram 12.


Diagram   12   Skillnad   gentemot   beräkning   till
Statsbudget 1998
Miljarder kronor

Källa: Prop. 1997/98:150 avsnitt 6.3.3
4.2 Skattepolitikens allmänna
inriktning
Propositionen
I propositionen (avsnitt 1.6) erinras om att 10
% av de totala skatteintäkterna  i  år går till
att  betala räntorna på statsskulden.  Även  om
den  offentliga   sektorns  finanser  nu  visar
överskott kommer skattebetalarna  under  mycket
lång  tid  framöver  att  betala  priset för de
gångna årens stora underskott.
Saneringen  av de offentliga finanserna  har,
bedömer  regeringen,   i  huvudsak  kunnat  ske
rättvist. Skattehöjningarna har varit en starkt
bidragande  orsak till detta.  Höginkomsttagare
har bidragit främst genom höjda kapitalskatter,
men även låg-  och  medelinkomsttagare har fått
känna    av    skattehöjningar.    Allteftersom
statsfinanserna  förbättras  i snabb takt finns
utrymme       för      offensiva      åtgärder.
Skattesänkningar  i  framtiden  är  möjliga att
överväga men endast om vissa villkor  obetingat
uppfylls.  Generella skattesänkningar får  inte
ske innan en  tillfredsställande  kvalitet  har
säkerställts  inom skolan, vården och omsorgen.
De  får inte finansieras  genom  skuldsättning,
och    de     måste     utformas     på     ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Den tillfälliga värnskatten upphör fr.o.m. år
1999  i  enlighet  med  riksdagsbeslutet  1994.
Regeringen föreslår nu att ett ytterligare steg
införs i skatteskalan för inkomster över 32 400
kr  per  månad.  Denna fråga och andra konkreta
förslag   från   regeringen   behandlas   under
särskilda rubriker nedan.
När det gäller företagandet erinrar regeringen
om att en rad åtgärder  har  genomförts för att
stimulera  de  små  och  medelstora  företagen,
bl.a. i form av skattesänkningar  på  omkring 7
miljarder  kronor  per  år. Regeringen bedriver
också ett brett arbete för att minska krånglet.
Ett  nytt och enklare system  med  skattekonton
för redovisning  och  betalning  av skatter och
avgifter    har    nyligen   trätt   i   kraft,
skattetilläggen   vid   periodiseringsfel   har
halverats och villkoren  för  F-skattesedel har
mjukats upp.
För att ytterligare förbättra  villkoren  för
företagande  föreslår  regeringen nu en rad nya
åtgärder.            Bl.a.            förstärks
reserveringmöjligheterna      för      enskilda
näringsidkare  och  lättnaderna i beskattningen
av  onoterade  aktier  utvidgas.   Skatten   på
reklamtrycksaker  avskaffas,  vilket innebär en
lättnad  främst  för  mindre  företag.   Vidare
avskaffas  den  särskilda fastighetsskatten  på
vattenkraftverk,  vilket  kommer  att leda till
sänkta  elpriser  främst  för  den  elintensiva
industrin.   Förenklingsutredningen  har   fått
utvidgade  direktiv  om  nya  förenklingar  med
tanke  särskilt   på   de   mindre   företagen.
Särskilda propositioner har nyligen lagts  fram
om    förenklingar    beträffande    företagens
pensionskostnader   och  om  beskattningen   av
personaloptioner.
Den    översyn    som   pågår    av    hela
energiskattesystemet    för    att    förbättra
miljöeffekterna  kommer  att   redovisas  1999.
Regeringen  kommer också att presentera  en  ny
samordnad utformning  av de skatter som träffar
vägtrafiken  i  syfte bl.a.  att  uppnå  bättre
styreffekter  beträffande   trafiksäkerhet  och
miljö.    Beträffande   fastighetsbeskattningen
erinrar regeringen  om att en särskild utredare
fått     i     uppdrag     att     se      över
taxeringsförfarandet.  I avvaktan på resultatet
av utredningen föreslås  att  den  frysning  av
taxeringsvärdena på 1997 års nivå som beslutats
för  1998  också  skall  gälla för 1999. Vidare
skall     en     ny     utredning    se    över
fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den
skattemässiga   neutraliteten    mellan   olika
upplåtelseformer.
Möjligheterna   till   skattekontroll    har
förbättrats   kraftigt   under  mandatperioden.
Förbättringarna  av  kontrollen  fortsätter  nu
genom  att  tullen, enligt  ett  förslag  i  en
särskild proposition,  får  ansvar  för  en  ny
kontrollverksamhet  över hela landet som gäller
yrkesmässiga  transporter   och  postpaket  med
alkohol  och  tobak.  För  att  förhindra   att
smugglingen,   och  de  inslag  av  organiserad
brottslighet som  följer  i  dess  spår, får en
ökad spridning föreslår regeringen en  sänkning
av skatten på cigaretter.
Beträffande  de internationella frågorna  har
Sverige verkat för  gemensamma uppföranderegler
för   att  motverka  skadlig   skattekonkurrens
mellan olika länder. Strävandena är nu att även
få till  stånd gemensamma regler om beskattning
av  räntor   och  andra  kapitalinkomster,  och
regeringen    kommer    att    ägna    fortsatt
uppmärksamhet    åt     de     effekter     som
internationaliseringen   kan   ha   på   svensk
kapitalbeskattning och punktskatter.
Motionerna
Enligt  motion  Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m)  -
yrkande 10 i denna  del - skall de övergripande
målen  för den ekonomiska  politiken  vara  att
skapa förutsättningar  för  snabb  tillväxt, en
kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen,
en    god    reallöneutveckling   och   minskat
bidragsberoende.  Moderata samlingspartiet vill
främja nyföretagande och ge dagens företag, små
som stora, möjlighet att växa i Sverige, och de
lägger fram ett program  bl.a.  med sänkt skatt
på     företagande     och    arbete,    sänkta
kommunalskatter, förvärvsavdrag  och  särskilda
skattelättnader  riktade  mot hushållstjänster.
Programmet innebär bl.a. följande:
Sänkt   skatt   på   arbetsinkomster  bl.a.   genom   ett
förvärvsavdrag   och  statlig   finansiering   av   sänkt
kommunalskatt
Värnskatten avskaffas helt
Dubbelbeskattningen av riskkapital avskaffas
Stoppreglerna för  fåmansbolagen avskaffas, och utdelning
skall  beskattas  som   kapital   om  ägararen  tagit  ut
marknadsmässig lön
Riskfyllda    investeringar    i    nya    teknik-    och
kunskapsintensiva      företag      stimuleras      genom
skattelättnader
Förmögenhetsskatten avvecklas med början 1998
Betalningen   av  skatter  skall  inte  behöva  ske  före
förfallodagen
Inkomster av royalty  och  patent bör kunna beskattas som
inkomst av kapital
Förmånsrätt  för  skatter bör  inte  längre  tillerkännas
staten
Kapitalinkomstskatten måste sänkas
Den  särskilda  löneskatten   på   vinstandelsmedel   bör
avvecklas
Företagskrånglet avvecklas
Skatten på hushållstjänster bör sänkas genom en
skattereduktion  på  50 %  av  arbetskostnaden,
högst  med  25 000  kr per år, för  att  snabbt
skapa nya jobb.
Skattehöjningarna sedan  1994  uppgår  i snitt
till nästan 1 500 kr i månaden per hushåll  och
urholkar  den  grundläggande sociala tryggheten
att  kunna leva på  sin  lön.  Det  långsiktiga
målet  måste  vara  att  den  som är i behov av
bidrag inte skall betala skatt  och att den som
betalar   skatt   inte   skall  behöva  bidrag.
Skattereformens  mål  var en  marginalskatt  på
30 %   för  den  helt  övervägande   delen   av
inkomsttagarna och högst 50 % för övriga. Detta
mål bör  snarast uppfyllas. I motionen föreslås
ett  förvärvsavdrag   på   12 %  upp  till  7,5
basbelopp    och    en   statligt   finansierad
kommunalskattesänkning  på  2  kronor samtidigt
som regeringens förslag om höjd  statlig  skatt
avvisas.
Avdraget   för   pensionsförsäkringar   bör
återställas  till  ett basbelopp och avdrag bör
medges för pensionssparande för makes räkning.
Förslagen innebär skattesänkningar  på  mellan
33   och   81   miljarder   kronor  under  åren
1999-2001,  och  skattebortfallet   finansieras
bl.a.   med   minskade   transfereringar   till
hushållen och en större egenfinansiering av den
nya   arbetslöshetsförsäkringen.   Motionärerna
anser att en ökad tillväxt efter fem  år kan ge
möjlighet  att  successivt  sänka skatteuttaget
med ytterligare 50-75 miljarder kronor.
De     närmare     detaljerna     i    Moderata
samlingspartiets   skattepolitik  utvecklas   i
motion Fi50 av Bo Lundgren  m.fl. (m). Motionen
utmynnar  bl.a.  i  krav  på att  den  statliga
inkomstskatten skall vara maximalt 20 % och att
avdraget för pensionsförsäkringar  skall  höjas
till     ett     basbelopp.     Vidare    krävs
skattesänkningar för att människor  skall kunna
leva  på  sin lön och för att Sverige skall  få
fler   och  växande   företag   som   genererar
sysselsättning (yrkandena 1, 2 och 5).
Motion  Fi18   av   Olof  Johansson  m.fl.  (c)
yrkandena 4, 5, 7, 8,  10-17  och 21 innehåller
krav  på nya riktlinjer och särskilda  åtgärder
beträffande     beskattningen.    Centerpartiet
föreslår  bl.a.  att   skatten   för  låg-  och
medelinkomsttagare  sänks.  Grundavdraget  höjs
för alla som tjänar under 7,5  basbelopp,  dvs.
ca  270 000 i årsinkomst. Åtgärden bör utformas
så att  de  största  skattesänkningarna  uppgår
till  drygt 1 000 kr i inkomstlägen strax under
150 000 i årsinkomst. I motionen föreslås också
en  försöksverksamhet   med   skatteavdrag  för
hushållsnära   tjänster  och  ett  system   med
hemservicecheckar för pensionärer.
Förmögenhetsskatten    bör   fasas   ut   ur
skattesystemet i tre steg under åren 2000-2002.
Som   första   steg  bör  sambeskattningen   av
förmögenhet tas bort.
I  motionen framhålls  att  det  behövs  fler
företag  och  företagare för att skapa tillväxt
och  välstånd.  Att   förbättra  villkoren  för
företagande är nödvändigt för att sätta Sverige
i  arbete.  Skattesänkningar   på   arbete  och
företagande  måste  genomföras och förenklingar
av företagens regelverk måste komma till stånd.
Centerpartiet tillstyrker  regeringens  förslag
till  sänkt  skatt  på företagande men vill  ha
fler    förbättringar   för    fåmansföretagen.
Centerpartiet   avsätter   för   1999-2001  500
miljoner  kronor  årligen  för skattesänkningar
för  småföretagen och kommer  senare  att  ange
närmare  hur  dessa  skall  utformas. Förslagen
finansieras  delvis  genom  höjda  energi-  och
miljöskatter.
Beskattningen av vinstandelar  för  anställda
bör  tas bort. För att skapa fler arbeten måste
arbetsgivaravgifterna  sänkas,  särskilt för de
mindre  företagen.  Svenskt  jordbruk   bör  få
konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som
gäller i konkurrentländerna inom EU. Skatten på
el  bör  därför  avskaffas  för  jordbruket och
skatten  på  eldningsolja  sänkas  till   samma
nivåer  som  gäller  för  industrin. Vidare bör
generationsskiften underlättas  genom att tills
vidare de särskilda övergångsregler behålls som
gäller   t.o.m.   1999   för   beräkningen   av
realisationsvinster.  Yrkesfiskarna  i  Sverige
måste  också  få  ett  särskilt   skatteavdrag.
Avdraget  bör  utformas enligt en dansk  modell
som har godkänts av EU-kommissionen.
Utsläppen  av  kväveoxid  har  stadigt  ökat,
vilket bör motverkas  med en kväveoxidskatt med
10 kr per kg för pannor med en större effekt än
5  MW  och med en nyttiggjord  energiproduktion
som  är  större   än   20   GWh.   Vidare   bör
produktionsskatten  på  el från kärnkraft höjas
med 1 öre per kWh som ett  led  i  åtgärder för
att   utkräva  ansvar  för  kostnader  som   är
förknippade  med  kärnkraften.  En skattefrihet
för  biobaserade  drivmedel  bör  eftersträvas.
Investeringar  i  anläggningar  för värme-  och
kraftvärmeproduktion med förnybara energikällor
är  också  en  viktig  del  i omställningen  av
energisystemet.  Regeringen  bör   noga   följa
utvecklingen  på  detta  område  och  vid behov
föreslå    direktavdrag    i    enlighet    med
intentionerna    i    1997    års    ekonomiska
vårproposition.  I  motionen  yrkas  också  att
miljöskatten på inrikes flyg återinförs.
I   motion   Fi60   av  Birgitta  Carlsson  (c)
föreslås, i likhet med  Fi18, att skatten på el
och  eldningsolja  för  jordbruksföretag  sänks
till   samma   nivå   som  gäller   för   andra
tillverkningsföretag.
Motion  Fi19  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24 innehåller
krav  på  allmänna  riktlinjer   och  särskilda
uttalanden rörande skattepolitiken  på kort och
lång  sikt.  Folkpartiet  liberalerna  föreslår
skattesänkningar på närmare 20 miljarder kronor
år 1999 för att skapa förutsättningar för  fler
reguljära  jobb  i  näringslivet.  Skatterna på
arbete  måste  sänkas  om Sverige skall  ha  en
chans att häva massarbetslösheten.
I motionen framhålls att  hundratusentals  nya
jobb  behöver tillkomma nästa mandatperiod. För
att det skall bli möjligt krävs en strategi för
jobb genom  företagande.  Om  Sverige skall bli
ett  attraktivt  land  att  investera   i,   om
företagare   skall   finna   det   lönsamt  att
expandera,   om   den   stora  potentialen   av
egenföretagare i Sverige  skall tas till vara -
då krävs en ny ekonomisk politik  som bygger på
insikt och förståelse för de motiv  som  driver
människor    och    företag    att   utvecklas.
Folkpartiets politik innebär bl.a.  att skatter
som   är   skadliga  för  arbete,  företagande,
sparande   och    investeringar    sänks.    En
reformerad,  enklare och lägre skatt införs för
fåmansföretag,  dubbelbeskattningen  av  aktier
och   andelar   i   aktiefonder  avskaffas  och
avdraget  för  pensionssparande   höjs.   Bland
kraven  ingår att onödigt krångel och byråkrati
slopas så  snart  som  möjligt  och att skatter
inte  skall  behöva betalas före förfallodagen.
Tjänstesektorn      släpps      loss      genom
skattelättnader  och förenklingar och det skall
bli lättare att starta och driva företag.
För att skapa förutsättningar för fler riktiga
jobb  sänks  arbetsgivaravgifterna   i   privat
tjänsteproduktion  med  12 miljarder kronor  år
1999,  14  miljarder  kronor  år  2000  och  16
miljarder  kronor år 2001.  Samtidigt  föreslås
åtgärder mot  svartjobb  och  bidragsfusk.  Ett
steg  i  den  riktningen är skattelättnader för
s.k.   hushållsnära    tjänster.    Folkpartiet
föreslår tillsammans med Moderaterna och Krist-
demokraterna  att det vita priset på exempelvis
städning, fönsterputsning  och  trädgårdsarbete
halveras  direkt  genom en skattereduktion  med
50 % av arbetskostnaden, upp till 25 000 kr per
år. Folkpartiet anser  också att skattereformen
skall  fullföljas  och  hävdar   principen   om
"hälften   kvar".   Den   nya   värnskatt   som
regeringen föreslår avvisas alltså.
Fribeloppet  för  förmögenhetsskatt höjs från
900    000    till    1,2   miljoner    kronor.
Sambeskattningen  av  förmögenhet  bör  slopas,
bl.a.  av jämställdhetsskäl.  Folkpartiet  vill
även återföra förmögenhetsvärderingen av aktier
till 75 %  av  marknadsvärdet.  Fr.o.m. år 2001
bör förmögenhetsskatten vara helt avskaffad.
Motion   Fi20  av  Gudrun  Schyman  m.fl.   (v)
yrkandena  9  och  12-15  syftar  bl.a. till en
rättvis skatte- och fördelningspolitik  och  en
bättre   miljöpolitik.   Enligt   motionen  har
klassklyftorna       ökat       i      Sverige.
Budgetsaneringens tyngsta bördor har fått bäras
av dem med lägst inkomst, och höginkomsttagarna
är 1990-talets vinnare. Vänsterpartiet  avvisar
kraven på stora och omfattande skattesänkningar
som  hotar  den  gemensamma  välfärden. När ett
utrymme  finns för ett sänkt skatteuttag  måste
detta läggas  ut  så  att  det i främsta rummet
gynnar de ekonomiskt sämst ställda.
Regeringens förslag att ta bort värnskatten på
inkomster  mellan 19 200 och  32 467  kronor  i
månaden kan  enligt  motionen inte anses som en
fördelningspolitiskt riktig  politik.  Vänster-
partiet  föreslår  att värnskatten ligger  kvar
och att ett nytt skikt  på 30 procent i statlig
inkomstskatt införs för inkomster  över 360 000
kr.   För   att  öka  konsumtionsförmågan   för
hushållen    föreslås    att    den    allmänna
pensionsavgiften sänks med en procentenhet från
6,95 %   till  5,95 %.   Pensionsreformen   bör
finansieras genom en statsskatt.
Orättvisorna  mellan  de olika boendeformerna,
där hyresrätten drabbats  värst,  skall  enligt
regeringen   lösas   genom   en   utredning  om
fastighetsskatten. Vänsterpartiet motsätter sig
inte  denna utredning men anser att  regeringen
visar  uppenbara   brister   i  förståelsen  av
bakgrunden till orättvisorna.  Utredningen  bör
inte   begränsas  till  en  översyn  av  enbart
fastighetsskatten  utan  bör  även  omfatta  en
översyn  av  skattereformen,  räntebidragen och
bostadsbidragen.   Högre   boendekostnader    i
framför   allt   hyresrätter   måste   stoppas.
Vänsterpartiet anser att man skall avvakta  med
infasningen     av     fastighetsskatten    för
krisårgångarna när det gäller hyresbostäder och
bostadsrätter.
Beskattningen av förmånsbilar  bör återställas
av fördelningspolitiska skäl och som ett inslag
i en grön skatteväxling som gynnar  miljön. För
att  klara målet om halverade CO2-utsläpp  till
år 2000  bör bensinskatten höjas och skatten på
bilismen  differentieras  så  att  den  rörliga
kostnaden ökar.  Högre skatter och avgifter bör
införas  på bilismen  i  storstäderna  där  det
finns  effektiva   alternativa  transportmedel.
Under  kommande år bör  en  grön  skatteväxling
genomföras  med ökad skatt på energi och miljö-
störande verksamheter  och med skattesänkningar
på   arbete   enligt   Skatteväxlingskommitténs
förslag.  En  åtgärd i denna  riktning  är  att
införa  en  konsumtionsskatt  på  el  även  för
industrin,   med    särskilda   lättnader   för
elintensiva företag.
Enligt utländska bedömare  är företagsklimatet
i Sverige i huvudsak gott. Trots  detta har det
pågått     en    omfattande    och    omoralisk
skatteplanering  i  de  stora företagen. Det är
med    viss    förvåning   som   Vänsterpartiet
konstaterar detta.  I  motionen  anförs  att vi
kunde    ha    haft    en   betydligt   enklare
skattelagstiftning  och en  beskattning  som  i
större    utsträckning    gynnar     en    ökad
sysselsättning om samtliga aktörer hade  agerat
på  ett  moraliskt  riktigt sätt. Den bristande
moralen hos de stora företagen äventyrar enligt
Vänsterpartiets  uppfattning   en   översyn  av
stoppreglerna  för  de  mindre  och  medelstora
företagen.
Vänsterpartiet föreslår en skattesänkningsram
för  mindre  företag  och av denna ram föreslås
att  1,9  miljarder kronor  avsätts  för  sänkt
restaurangmoms.  För jordbruken bör effekten av
dieselskatten     elimineras      genom     ett
restitutionsförfarande. Samtidigt bör elskatten
bli   densamma  som  för  industrin.  Förslagen
finansieras genom
höjd bolagsskatt från 28 % till 30 % för att komma i nivå
med övriga Europa
en bolagsvärnskatt  med  5 %  på vinster över 50 miljoner
kronor
begränsning av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna
begränsning av lättnaderna av dubbelbeskattningen
slopad avdragsrätt för organisationskostnader.
Bland  förslagen  i övrigt  ingår  en  enhetlig
kulturmoms och att  momsen på böcker sänks till
6 %. För att uppmuntra  större  investeringar i
kunskap  och undvika utslagning av  medelålders
och    äldre     arbetskraft    föreslås    att
skattebefriade  framtidsfonder  skall  inrättas
för  investeringar   i  höjd  kunskapsnivå  och
bättre arbetsorganisation.
Motion Fi21 av Marianne  Samuelsson  m.fl. (mp)
innehåller  krav  på  en radikal omläggning  av
skattepolitiken (yrkandena 8, 10-12, 14, 16-20,
22-27 och 30). Miljöpartiet  de gröna anser att
Sverige behöver en grön ekonomisk  politik  som
rättar till de grundläggande strukturella felen
i  svensk  ekonomi.  Under de kommande tre åren
måste den ekonomiska politiken läggas om med en
grön skattereform, förkortad generell arbetstid
och  bättre  villkor  för  små  och  medelstora
företag.
Förslagen  i motionen grundar  sig  bl.a.  på
uppfattningen  att  budgetsaneringen medfört en
ej       acceptabel       förstärkning       av
inkomstskillnaderna. I motionen föreslås därför
en  rad omfördelningar till  dem  som  har  små
inkomster  och till utsatta grupper. Skatten på
arbete sänks med 8 miljarder kronor år 1999, 26
miljarder  kronor  år  2000  och  40  miljarder
kronor år 2001 jämfört med regeringens förslag.
Skattesänkningarna    finansieras   med   höjda
skatter på energi och miljöskadliga utsläpp och
genom lägre kostnader för arbetslöshet.
Sänkningen av skatten  på arbete för hushållen
bör    ha    en   tyngdpunkt   på   låg-    och
mellanlönegrupper,  bl.a. för att underlätta en
arbetstidsförkortning. Egenavgifterna sänks med
4 procentenheter och  skall  på  sikt avskaffas
helt.  För  inkomsttagare i måttliga  lönelägen
höjs grundavdragen  med som högst 23 500 kr. På
inkomster    som    överstiger     taket    för
egenavgifterna blir den statliga inkomstskatten
fortfarande  25 %,  men samtidigt föreslås  att
gränsen för statlig skatt  höjs  med ett belopp
som  motsvarar  den  uteblivna höjningen  1997.
Gränsen för resekostnader  sänks  så att avdrag
medges för belopp över 6 000 kr, och  samtidigt
ändras   avdraget   till   en  skattereduktion.
Skatten  på  bilförmån höjs så  att  intäkterna
återställs till  nivån  före  sänkningen  1997.
Miljöpartiet       föreslår      också      att
arbetsgivaravgifterna  sänks  gradvis  under en
15-årsperiod  till  25 % av lönesumman. För  år
2001   innebär   Miljöpartiets    förslag   att
inkomstskatten sänks med 6 miljarder kronor med
tyngdpunkt   på   lägre   inkomster   och   att
inkomstskatten för höginkomsttagare höjs med  2
miljarder kronor.
Bland   Miljöpartiets   förslag   ingår  att
bolagsskatten  höjs  till  29 % för att bekosta
ett    slopande    av    sambeskattningen    av
förmögenheter    och    att    avdraget     för
representation avskaffas.
I  motion  Fi22  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande  5  i  denna del krävs en genomgripande
omläggning    av    skattepolitiken.     Enligt
Kristdemokraterna    har    regeringen    genom
utomordentligt    omfattande    skattehöjningar
pressat många hushålls ekonomier över den gräns
där de själva klarar av att försörja  sig  utan
socialbidrag.    Även    andra   åtgärder   som
regeringen  vidtagit  har varit  förödande  för
enskilda  människor  och  ett  uttryck  för  en
okänslighet för människors  faktiska situation.
Som exempel nämner motionärerna  besparingar på
änkepensionerna    och   bostadsbidragen    och
försämringar för ålderspensionärer.  I motionen
framhålls att skattetrycket måste sänkas  också
för att Sverige skall kunna behålla en position
bland    världens   ledande   industrinationer.
Regeringens  propåer om särskilda och gynnsamma
skattevillkor  för  utländska  experter visar i
all sin absurditet det omöjliga  i  att Sverige
har   ett   väsentligt  högre  skattetryck   än
omvärlden.
Enligt Kristdemokraterna  är det angeläget att
fler skall klara sig på sin  egen  lön och inte
tvingas  vara  beroende  av bidrag för  att  få
hushållsekonomin  att  gå  ihop.   I   motionen
föreslås   därför   att   grundavdraget  i  den
kommunala beskattningen höjs  med  8 400  kr så
att  den disponibla inkomsten i genomsnitt ökar
med ca  220  kr i månaden eller ca 2 640 kr per
år. Förslaget ger förutsättningar för en bättre
fungerande lönebildning  och  innebär bl.a. att
man  kan  tjäna  17 200  kr per år  skattefritt
jämfört  med  8 700  kr  i  dag.  Vidare  sänks
avdragsgränsen för resor till  och  från jobbet
från 7 000 till 6 000 kr så att 1 000 kr mer än
i dag blir avdragsgillt. Värnskatten  avskaffas
helt  och  förslaget att skärpa marginalskatten
avvisas.
Enligt   Kristdemokraterna   bör   politiken
inriktas på att få fram nya och växande företag
för fler jobb.  Ett förslag i denna riktning är
att  privatpersoner   får   en  möjlighet  till
skattereduktion med 50 % av arbetskostnaden för
tjänster  som  utförs  i det egna  hemmet.  Det
innebär  att  det  vita  priset   kan  halveras
jämfört  med  dagens  regler. Skattereduktionen
begränsas till maximalt  25 000  kr  per år och
hushåll.
Andra   förslag  i  samma  riktning  är  att
skatterna på  arbetande  kapital  sänks och att
arbetsgivaravgifterna                  minskas.
Kapitalförsörjningen  för  de  mindre företagen
förbättras    bl.a.    genom    ett   permanent
riskkapitalavdrag    och    avskaffad   dubbel-
beskattning.     Royalty     på     patenterade
uppfinningar  skattebefrias  i  två år för  att
därefter  beskattas  som  inkomst  av  kapital.
Inbetalningsreglerna för skatter mildras så att
det   åter  skall  räcka  med  att  betala   på
förfallodagen.  I  motionen  föreslås  också en
ökad   miljösatsning  och  bättre  villkor  för
jordbruket.
Vidare   föreslås   att   enskilt   sparande
stimuleras.  Avdragsrätten för pensionssparande
höjs   till  ett   basbelopp,   den   särskilda
löneskatten   på   vinstandelar  för  anställda
avskaffas   och  en  avdragsrätt   införs   för
sparande  på  individuella   utbildningskonton.
Förmögenhetsskatten  bör  avvecklas   av  flera
skäl. I motionen föreslås att detta sker  i två
steg  genom  att den minskas till 0,5 % år 1999
och sedan slopas helt.
Kristdemokraternas  förslag  innebär  att  det
totala   skattetrycket   sänks   med  cirka  25
miljarder   kronor  netto,  utöver  regeringens
förslag.
Övriga motioner
I  motion  Fi58  av  Kjell  Ericsson  och  Rolf
Dahlberg (c,  m)  yrkas  omedelbara lättnader i
fråga    om    mervärdesskatten    för    vissa
riksanläggningar     för     utbildning    inom
travsporten.  Enligt  motionen  omfattas   inte
verksamheten  inom  dessa  riksanläggningar  av
mervärdesskatten,  vilket efter de ändringar på
kulturområdet  som  genomförts   fr.o.m.   1997
(prop.  1996/97:10,  SkU6)  innebär nackdelar i
konkurrenshänseende.
I motion Fi48 av Göte Jonsson  m.fl.  (m) yrkas
att regeringen skall lägga fram en plan för att
genomföra  skatteförslagen  i utredningen  (SOU
1997:167) En livsmedelsstrategi för Sverige.
I motion Fi33 av Sigge Godin  (fp)  begärs  ett
riksdagsuttalande  om  att  beskattningen på el
som  används som råvara i produktionen  snarast
bör avskaffas.
I motion  Fi28 av Kenth Skårvik (fp) föreslås i
yrkande 2 sänkt  fastighetsskatt  i  syfte  att
sänka skatten för boende.
Skatteutskottets yttrande
I     sitt     yttrande    (SkU4y)    instämmer
skatteutskottet i de bedömningar som regeringen
gör i finansplanen  om  en politik för rättvisa
skatter.   Skatteutskottet    avstyrker    alla
motionsförslag   om  en  ändrad  inriktning  av
skattepolitiken.
I sammanhanget nämner  skatteutskottet att det
förslag   till  avfallsskatt   som   regeringen
aviserade i  budgetpropositionen och som tagits
in i budgeten för 1998 blir fördröjt. Förslaget
har överlämnats  till  EU  för  bedömning,  och
regeringen räknar med att förslaget kan träda i
kraft  först  den  1 juli 1999. De inkomster på
325 miljoner kronor  från  denna  skatt som har
tagits upp i 1998 års budget kommer alltså inte
att inflyta.
Till yttrandet har fogats avvikande  meningar
från  företrädare för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet,     Folkpartiet     liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet  de  gröna   och
Kristdemokraterna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet              erinrar
inledningsvis  i  sitt yttrande (SfU5y) om  att
åtskilliga ändringar  av  socialavgifterna  har
skett  under  de  senaste  åren.  Bl.a. har vid
flera tillfällen avgiftsväxling skett  samt  en
förändrad struktur på socialavgifterna införts.
Vidare   har  den  allmänna  egenavgiften  till
sjukförsäkringen   omvandlats  till  en  allmän
pensionsavgift.  Ytterligare   förändringar  av
socialavgifterna kan förutses, inte  minst till
följd     av     införandet    av    det    nya
ålderspensionssystemet.
Riksdagen  har  tidigare   beslutat   om   en
nedsättning  av  socialavgifter  enligt  den av
Centerpartiet  förordade modellen. Såsom anförs
i  motionen  har nedsättningarna  företagits  i
avsikt att främst  stödja  de mindre företagen.
Socialförsäkringsutskottet kan  för  närvarande
inte  föreslå  en  fortsatt sänkning i enlighet
med vad som förordas  i  motionen och anser att
finansutskottet bör avstyrka  motion  Fi18  (c)
yrkande 4.
I   socialförsäkringsutskottets   betänkande
1997/98:SfU10  avstyrks  motions-yrkanden  vari
begärts    att    frågan    om   slopande    av
arbetsgivaravgifter  på privata  tjänster  inom
hushållssektorn        borde         övervägas.
Socialförsäkringsutskottet anförde därvid bl.a.
att  Tjänstebeskattningsutredningens betänkande
Skatter,   tjänster   och  sysselsättning  (SOU
1997:17)  med  förslag  bl.a.   om   att  slopa
arbetsgivaravgifterna  för företag som  arbetar
med  hushållsnära  tjänster,   såsom   städning
(enbart   riktad   till  privata  konsumenter),
hårklippning, taxi och  restaurang  var föremål
för  beredning  och  utskottet ansåg bl.a.  att
regeringens  beredning   av   förslaget   borde
avvaktas.  Detta  blev också riksdagens beslut.
Socialförsäkringsutskottet    vidhåller   denna
uppfattning  och anser att finansutskottet  bör
avstyrka motion Fi19 (fp) yrkande 6.
När sjuklöneperioden  förlängdes  från 14 till
28   dagar   fr.o.m.   den   1   januari   1997
kompenserades  arbetsgivarkollektivet för detta
genom en sänkning  av  arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen   med   0,14   procentenheter.
Fr.o.m.  den 1 april 1998 har  sjuklöneperioden
återställts till 14 dagar. I sitt yttrande till
finansutskottet      med      anledning      av
budgetpropositionen, 1997/98:SfU1y, tillstyrkte
utskottet  regeringens förslag om en höjning av
arbetsgivaravgiften  till  sjukförsäkringen med
0,11 procentenheter för år 1998  och  med  0,03
procentenheter för år 1999 med anledning av den
förkortade  sjuklöneperioden.  Detta blev också
riksdagens  beslut.  Socialförsäkringsutskottet
vidhåller i sitt yttrande  sin  inställning och
anser  att finansutskottet bör avstyrka  motion
Fi22 (kd) yrkande 5.
Socialförsäkringsutskottet     anser    att
finansutskottet  skall  avstyrka  också  motion
Fi21 (mp) yrkande 8.
Till yttrandet har fogats avvikande  meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna,    Miljöpartiet   de   gröna   och
Kristdemokraterna.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet   yttrar    sig   (TU4y)   över
förslagen  om  att en miljöskatt  på  flyg  bör
införas och att  landningsavgifterna för flyget
bör höjas. Trafikutskottet  hänvisar  till  den
transportpolitiska propositionen där regeringen
framhåller   att   arbetet   med  att  begränsa
luftfartens  oönskade  miljöeffekter   bör  ske
genom en samlad strategi på flera fronter,  med
en   kombination  av  regleringsverksamhet  och
ekonomiska   styrmedel.   Både  internationella
organisationer som FN och OECD  samt  riksdagen
har  betonat vikten av att ekonomiska styrmedel
utvecklas   och  att  marknadens  funktionssätt
utnyttjas   effektivt   så   att   en   hållbar
utveckling kan nås. Motionerna Fi18 (c) yrkande
8 och Fi21 (mp) yrkande 27 avstyrks.
Till yttrandet  har  fogats avvikande meningar
från   företrädare   för   Centerpartiet    och
Miljöpartiet de gröna.
Jordbruksutskottets yttrande
När det gäller motion Fi21 (mp) yrkande 26, med
förslag  till  höjda  avgifter på handelsgödsel
och   bekämpningsmedel   för    att   stimulera
utvecklingen   mot   en  ekologisk  anpassning,
hänvisar  jordbruksutskottet  i  sitt  yttrande
(JoU3y)  till  att  EG-kommissionen  lagt  fram
förslag  till   en  reform  av  den  gemensamma
jordbrukspolitiken.     Regeringen     har    i
proposition  1997/98:142  redovisat  riktlinjer
för   Sveriges   arbete   med   jordbruks-  och
livsmedelspolitiken  inom  Europeiska  unionen.
Jordbruksutskottet   har   nyligen    behandlat
regeringens förslag och uttalat att en gemensam
politik med likartade konkurrensvillkor  är  en
förutsättning  för att den inre marknaden skall
fungera   när   det   gäller   jordbruks-   och
livsmedelsproduktion (1997/98:JoU23 s. 9).
I denna fråga kan  vidare  konstateras  att  i
betänkandet       (SOU       1997:167)       En
livsmedelsstrategi  för  Sverige  anförs att om
övriga  EU-länder inom två år inte höjer  eller
förändrar    sina    produktionsskatter   eller
avgifter, såsom beskattningen på dieselolja och
handelsgödsel,    bör   de    svenska    totala
produktionsskatterna  för  jordbruket  anpassas
till   de   beskattningsnivåer   som  gäller  i
Sveriges  konkurrentländer.  Jordbruksutskottet
har     inhämtat     att     betänkandet    har
remissbehandlats   och   nu   är  föremål   för
beredning inom Regeringskansliet.
Jordbruksutskottet föreslår att  motion  Fi21
(mp)   yrkande   26  i  avvaktan  på  fortsatta
överväganden i dessa  frågor lämnas utan vidare
åtgärd.
Till  yttrandet  har Miljöpartiet  de  grönas
företrädare fogat en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  vill   för   sin   del  anföra
följande. Skattepolitiken är en central  del av
den    ekonomiska    politiken.    Målet    för
finanspolitiken  är, sedan balans har uppnåtts,
att  successivt  förbättra   saldot  tills  ett
överskott om 2 % av BNP uppnåtts  år 2001. Alla
förslag om skattesänkningar som väcks  i  olika
motioner  -  särskilt  Moderaterna, Folkpartiet
och  Kristdemokraterna  lägger  fram  sådana  -
måste bedömas med detta mål  i  beaktande.  Att
genomföra ofinansierade skattelättnader, på det
sätt  som  prövades  under förra mandatperioden
1991-1994,   kan  inte  komma   i   fråga.   Om
statsfinanserna  utvecklas  bättre än vad målet
anger, och mycket talar för det med den politik
som regeringen bedriver, kan  det  bli aktuellt
att  överväga vissa generella skattesänkningar.
Utskottet  instämmer  emellertid  i regeringens
uttalande i propositionen (avsnitt  1.6) om att
generella  skattesänkningar inte bör genomföras
innan   en  tillfredsställande   kvalitet   har
säkerställts inom skolan, vården och omsorgen.
Utskottet, som inte har några invändningar mot
vad    som   anförs    i    propositionen    om
skattepolitikens inriktning, finner det för sin
del inte meningsfullt att i detta sammanhang gå
in på en  närmare  diskussion  om  de  enskilda
förslagen i motionerna. Utskottet anser, liksom
skatteutskottet,    socialförsäkringsutskottet,
jordbruksutskottet   och   trafikutskottet   (i
respektive berörda delar),  att motionerna inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med  hänvisning  till  det  anförda  avstyrks
motionerna  Fi17 (m) yrkande 10  i  denna  del,
Fi50  (m)  yrkandena  1,  2  och  5,  Fi18  (c)
yrkandena 4,  5,  7, 8, 10-17 och 21, Fi60 (c),
Fi19 (fp) yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
Fi20  (v) yrkandena  9  och  12-15,  Fi21  (mp)
yrkandena  8,  10-12,  14, 16-20, 22-27 och 30,
Fi22 (kd) yrkande 5 i denna  del,  Fi58 (c, m),
Fi48 (m), Fi28 (fp) yrkande 2 och Fi33 (fp).
4.3 Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Som  en  del  i finansieringen av de offentliga
finanserna infördes fr.o.m. inkomståret 1995 en
särskild värnskatt som innebär att den statliga
skatten för inkomståren 1995-1998 höjts från 20
till  25 %.  Statlig   inkomstskatt   utgår   -
bortsett  från  ett bottenbelopp på 200 kr - på
den     del     av     den     beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger  en viss nivå.
Denna  gräns  skall  enligt  vad som beslutades
genom 1990 års skattereform indexregleras genom
en    årlig   uppräkning   med   hänsyn    till
förändringarna  i  penningvärdet  och genom ett
extra     tillägg     på    2 %    (det    s.k.
reallöneskyddet). För åren  1995-1998 bromsades
uppräkningen som en del av saneringsprogrammet.
För år 1999 och framåt skall  uppräkningen åter
ske i den ursprungliga ordningen.  För  år 1998
är gränsen 213 100 kr.
Gällande regler innebär alltså att värnskatten
upphör   fr.o.m.   inkomståret   1999   så  att
skattesatsen återgår till 20 %. I enlighet  med
vad  som  aviserades  i  höstas  i  samband med
budgetpropositionen   föreslår  regeringen   nu
(avsnitt 6.2.1) att skattesatsen höjs till 25 %
för  den del av den beskattningsbara  inkomsten
som överstiger 360 000 kr. Denna gräns beräknas
-   efter   en   ändring   som   föranleds   av
pensionsreformen  - motsvara en förvärvsinkomst
på 389 600 kr. Bakgrunden till förslaget är att
värnskatten  enligt   regeringens   uppfattning
bidragit  till  att  ge saneringsprogrammet  en
tillfredsställande fördelningspolitisk  profil.
Vidare  har  en  utvärdering  av skattereformen
visat att hushåll med höga inkomster  kommit ut
bättre  ur  denna reform än avsett och att  det
därför    behövs     en     fördelningspolitisk
korrigering.  Samtidigt  har regeringen  bedömt
som  angeläget  att begränsa  skatteuttaget  på
arbete   och   att   undvika    alltför    höga
marginaleffekter  för  flertalet skattskyldiga.
Regeringen  erinrar  också   om   ambitionen  i
skattereformen  att högst 15 % av dem  som  har
förvärvsinkomster    skall    betala    statlig
inkomstskatt  utöver  det  fasta grundbeloppet.
Enligt  regeringen  bör  reglerna   ändras  när
ekonomiskt  utrymme  härför  uppkommer  så  att
detta mål uppfylls.
I propositionen föreslås också en annan ändring
som  föranleds av ställningstagandena i samband
med    proposition     1997/98:151     om    en
inkomstgrundad  ålderspension.  Enligt vad  som
föreslås i den propositionen skall den allmänna
pensionsavgiften på 6,95 % av förvärvsinkomsten
tas  ut  på  inkomster  upp till 8,06  förhöjda
basbelopp i stället för 7,5  basbelopp.  Enligt
regeringen bör det ökade avgiftsuttag som detta
förslag   medför   kompenseras  genom  att  den
nuvarande skiktgränsen för statlig inkomstskatt
höjs med 1 800 kr till  214 900  kr.  Denna nya
skiktgräns   skall  användas  för  att  beräkna
skiktgränsen  för   statlig   inkomstskatt  för
inkomståret  1999,  som därmed preliminärt  kan
uppskattas till 221 700 kr, dvs. en lönenivå på
ca 249 000 kr.
I  vårpropositionen föreslår  regeringen  att
uppräkningen   av  skiktgränsen  med  1 800  kr
genomförs.
Motionerna
I  motionerna Fi17  av  Carl  Bildt  m.fl.  (m)
yrkande  11, Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 23  och Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 6 yrkas  avslag  på regeringens förslag
att höja marginalskatten jämfört  med nuvarande
regler  för  1999.  Motionerna  innehåller   en
kraftig  kritik  mot  att  regeringen  urholkat
målsättningarna  för  skattereformen  genom  en
s.k.  tillfällig  värnskatt  och  ett försämrat
inflationsskydd  och  genom  att - i strid  mot
tidigare  utfästelser - låta värnskatten  ligga
kvar för en stor del av dem som betalar statlig
inkomstskatt.      Härtill     kommer     höjda
kommunalskatter och  egenavgifter. Motionärerna
anser att målsättningarna  i  skattereformen om
en   marginalskatt   på   30 %  för  den   helt
övervägande delen av inkomsttagarna  och  högst
50 %  för  dem som betalar statlig inkomstskatt
snarast bör  återställas  och har flera förslag
om betydande skattesänkningar.
I  motion  Fi20 av Gudrun Schyman  m.fl.  (v)
yrkas   avslag   på   propositionen   och   att
värnskatten behålls  enligt  nuvarande  modell.
Enligt motionen bör dessutom ett nytt skikt  på
ytterligare  5 %  införas  för beskattningsbara
inkomster över 360 000 kr (yrkandena  6 i denna
del, 23 och 24).
I  motion  Fi21  av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begär motionärerna  en extra uppräkning av
den lägsta gränsen för statlig inkomstskatt som
kompensation   för   en   tidigare    utebliven
uppräkning   samt  att  skattesatsen  25 %  för
statlig inkomstskatt  skall  tillämpas  på alla
förvärvsinkomster  till  den del som överstiger
taket för sjukförsäkringsavgiften (yrkandena 13
och 15). Enligt vad som anförs i dessa motioner
är  regeringens  förslag inte  godtagbart  från
fördelningspolitisk synpunkt.
Motion  Fi43  av  Bengt  Kronblad  m.fl.  (s)
innebär  att  effekterna   av   en  ytterligare
differentiering av den statliga inkomstskatten,
utöver regeringens förslag, bör analyseras.
Skatteutskottets yttrande
I  sitt  yttrande  (SkU4y) vill skatteutskottet
framhålla   att   en   av    grundstenarna    i
skattereformen  var  att  begränsa  de tidigare
alltför höga marginalskatterna till högst  50 %
och att värnskatten infördes som ett nödvändigt
och tillfälligt hjälpmedel i saneringspolitiken
under  den  bestämda  förutsättningen  att  den
skulle  upphöra  i och med utgången av år 1998.
Enligt  skatteutskottets   uppfattning  är  det
viktigt  att  upprätthålla målsättningarna  för
skattereformen,  och det bör inte komma i fråga
att    i   det   nuvarande    läget    förlänga
giltighetstiden  för värnskatten. Samtidigt kan
utskottet  konstatera  att  utvecklingen  efter
1990 innebär  att  utfallet  av  skattereformen
behöver   korrigeras   för   att  motverka   en
fördelningspolitisk snedfördelning  till förmån
för    de   högsta   inkomstgrupperna.   Enligt
skatteutskottets   uppfattning  är  regeringens
förslag  väl  avvägt  i   detta  hänseende  och
tillbakavisar alltså kritiken.  Med det anförda
tillstyrker  skatteutskottet propositionen  och
avstyrker samtliga motioner i dessa delar.
Skatteutskottet   tillstyrker   också  den  i
propositionen   föreslagna   uppräkningen    av
skiktgränsen.
Till  yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare  för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet    liberalerna,     Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
När  regeringen  i budgetpropositionen  för  år
1998 lämnade sin slutliga värdering av 1990 års
skattereform  och  aviserade  det  nu  aktuella
förslaget   pekade   finansutskottet   i   sitt
betänkande  (bet. 1997/98:FiU1)  bl.a.  på  att
skattesy-stemet    har   stor   betydelse   för
fördelningspolitiken.  Utskottet  anser att den
förändring   av   skatteskalan  som  regeringen
föreslår är välmotiverad.  Förändringen  är väl
avvägd  ur  fördelningspolitisk  synvinkel, och
utskottet     tillstyrker    i    likhet    med
skatteutskottet   propositionen  i  denna  del.
Motionerna  Fi17  (m)  yrkande  11,  Fi19  (fp)
yrkande 23, Fi20 (v)  yrkandena  6 i denna del,
23 och 24, Fi21 (mp) yrkandena 13  och 15, Fi22
(kd) yrkande 6 samt Fi43 (s) avstyrks.
4.4 Beskattningen av småföretag
Propositionen
I  propositionen  föreslås  bl.a.  att enskilda
näringsidkare  och  enskilda  personer  som  är
delägare  i handelsbolag skall få  göra  avdrag
för  avsättning   till  periodiseringsfond  med
högst   25 %  mot  för   närvarande   20 %   av
inkomsten.     Vidare     höjs     det     s.k.
lättnadsbeloppet     vid    beskattningen    av
utdelningar   och  reavinster   på   aktier   i
onoterade  aktiebolag  från  65  till  70 %  av
statslåneräntan,  multiplicerat  med  summan av
anskaffningskostnaden  för  aktierna  och   ett
löneunderlag.   Ett   annat   förslag   är  att
reaförluster   på  onoterade  aktier  skall  få
kvittas    fullt    ut     mot    vinster    på
marknadsnoterade  aktier.  I  dag  medges  full
kvittning endast mot vinster på aktier av samma
slag. I förenklingssyfte föreslås också att det
s.k.  basbeloppsavdraget - dvs.  avdragsgränsen
på    högst    ett    halvt    basbelopp    för
pensionsförsäkringspremier  -  i fortsättningen
skall få fördelas fritt mellan näringsinkomster
och   tjänsteinkomster   i   stället  för   att
proportioneras med hänsyn till  storleken på de
olika inkomsterna.
Motionen
I  motion  Fi20  av  Gudrun  Schyman m.fl.  (v)
motsätter   sig   motionärerna  de   föreslagna
förändringarna    när     det    gäller    ökat
lättnadsutrymme vid beskattningen  av utdelning
och reavinst på onoterade aktier (yrkande  6  i
denna del).
Skatteutskottets yttrande
Regeringens  förslag  innebär  förbättringar av
reserveringsmöjligheterna      för     enskilda
näringsidkare och av skattevillkoren  för ägare
till  onoterade  företag. Reglerna har fått  en
generell  utformning,   men   avsikten  är  att
förslagen i praktiken skall få störst värde för
de     mindre     företagen.    Skatteutskottet
tillstyrker    i    sitt    yttrande    (SkU4y)
propositionen i dessa  delar  liksom  också den
föreslagna förenklingen av basbeloppsavdraget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  instämmer  i  skatteutskottets
yttrande. Propositionen tillstyrks  i denna del
och  motion  Fi20  (v)  yrkande  6 i denna  del
avstyrks.
4.5 Särskilda småföretagaråtgärder
Motionen
I  flerpartimotion  Fi25  (m, fp, kd)  föreslås
tillkännagivanden     om    genomförande     av
Småföretagsdelegationens  första betänkande, om
den      politiska      prioriteringen       av
avregleringsarbetet,       om      mål      för
avregleringsarbetet,       om      obligatorisk
konsekvensanalys     samt     om    en     s.k.
solnedgångsprincip.  Regeringens   förslag   på
avregleringsområdet   är  otillräckliga,  anser
motionärerna och hänvisar  till att endast 4 av
de  26  förenklingsförslag  som   framlades   i
Småföretagsdelegationens  betänkande aviseras i
vårpropositionen. De viktigaste  förslagen  som
utelämnas   i   vårpropositionen   är,   enligt
motionärerna, följande:
-  Kommunala  bolag bör granskas, genom bl.a.
ett särskilt råd  med  företrädare för stat och
näringsliv;  kommunerna  skall   ägna   sig  åt
kärnuppgifterna       och       inte      driva
affärsverksamhet.
- Alla som vill starta företag och som inte är
belagda med näringsförbud bör ges  rätt  att få
F-skattsedel.
-  Självdeklarationen  för företagare bör bli
enklare.
-  De  allmänna  försäkringarna   bör   göras
enklare, genom att enhetligt beräkningsunderlag
för  sjukförsäkring  och  arbetsskadeförsäkring
införs.
-   En   storleksgräns   bör   införas   för
uppgiftslämnande  till Statistiska centralbyrån
(SCB),  och  urvalsreglerna   bör   ändras  för
småföretag.
- Ett patentskydd för enklare uppfinningar bör
införas.
-  Lagen  om  obligatorisk platsanmälan  till
arbetsförmedlingen bör slopas.
I     motionen     hänvisas      också     till
Småföretagsdelegationens andra rapport,  Bättre
och  mer tillgänglig information (SOU 1998:64),
med ytterligare  17 förslag. Motionärerna anser
att flera av dessa bör genomföras snarast.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet anför  i  sitt yttrande (NU8y)
att  frågan  om bättre och enklare  regler  för
småföretag   är    viktig    när   det   gäller
möjligheterna        att       skapa       goda
tillväxtförutsättningar.   Regeringen   har   i
vårpropositionen   angett   hur   arbetet   med
regelförenkling  skall drivas vidare. Det skall
således  bli lättare  att  registrera  företag,
handläggningstiderna   hos   myndigheter  skall
förkortas,  företagens  uppgiftslämnande  skall
underlättas och tullhanteringen skall förenklas
ytterligare.  När  Småföretagsdelegationen  har
lämnat  sitt  slutliga  förslag  sommaren  1998
avser regeringen att presentera ett program för
regelförenkling.
Mot   bakgrund   av    det   anförda   anser
näringsutskottet att frågan om avreglering inte
nu   skulle   främjas   av  ett  uttalande   av
riksdagen.
Till yttrandet har fogats  avvikande  meningar
från  företrädare för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet,   Folkpartiet   liberalerna  och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   avstyrker,   i   likhet   med
näringsutskottet, motion Fi25 (m, fp, kd).
4.6 Omräkningstalen för 1999 års
taxeringsvärden
Propositionen
I  propositionen  föreslås  att omräkningstalen
vid fastighetstaxeringen år 1999  skall  frysas
på  samma sätt som skett för år 1998. Förslaget
innebär  att  omräkningsförfarandet  inte skall
leda  till någon förändring av taxeringsvärdena
för hyreshus (bostadsdelen) eller för småhus.
Motion
I motion  Fi50  av  Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas
att frysningen av omräkningstalen  skall  gälla
för   alla   hyreshus  och  således  också  för
affärslokaler   och   att  skatteförvaltningens
arbete med att ta fram  nya omräkningstal skall
upphöra (yrkande 3).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet  instämmer   i   sitt  yttrande
(SkU4y)    i    regeringens    bedömning    att
taxeringsvärdena  för  bostäder  bör  stå  kvar
oförändrade  1999  på samma sätt som föregående
år. Enligt utskottets  mening finns det däremot
inte några särskilda skäl  som  talar  för  ett
motsvarande  undantag  även  för affärslokaler.
Utskottet    vill    också    framhålla     att
omräkningsförfarandet  vid fastighetstaxeringen
i   princip  omfattar  alla   fastigheter   som
taxeras,  frånsett industrienheter, och att det
inte kan anses  aktuellt att i detta sammanhang
ompröva dessa principer.  Utskottet tillstyrker
alltså propositionen och avstyrker  motionen  i
denna del.
I  denna  del  har  företrädarna för Moderata
samlingspartiet fogat en  avvikande mening till
yttrandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  tillstyrker   i   likhet   med
skatteutskottet  propositionen  i denna del och
avstyrker motion Fi50 (m) yrkande 3.
4.7 Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus
Motionerna
I motion Fi17 av Carl Bildt m.fl.  (m)  yrkande
10  i  denna del föreslås att fastighetsskatten
successivt   avvecklas.   Avdragsrätten   måste
emellertid   behållas.   Motionärerna  föreslår
följaktligen att fastighetsskatten  för  småhus
bör  ersättas av en schablonintäkt som tas  upp
till beskattning  som  inkomst  av  kapital. De
förändringar  som föreslås kan emellertid  inte
genomföras  redan   från   innevarande   år.  I
avvaktan  på  en  långsiktig  lösning  föreslås
därför att fastighetsskatten på bostäder  sänks
från  1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet fr.o.m.
den 1 januari 1998. Därefter sänks skatten åren
1999,  2000   och  2001  med  0,1  procentenhet
vartdera året och  uppgår  år  2001 till 1,2 %.
Orimliga      regionala      skillnader     vid
fastighetsbeskattningen föreslås  lindras genom
att  markvärdet  inte  tas upp till beskattning
fullt ut. Enligt förslaget  bör  endast hälften
av markvärdet tas med. Ett tak för  den  del av
markvärdet    som    beskattas   måste,   menar
motionärerna, införas.
I  motion Fi18 av Olof  Johansson  m.fl.  (c)
yrkande  9  anförs att det är angeläget att som
ett första steg  sänka  fastighetsskatten  till
1,5 % redan fr.o.m. 1999 års taxering, dvs. för
inkomståret  1998. Vidare föreslås att den s.k.
belägenhetsfaktorn   slopas   för   bofasta,  i
avvaktan på att den utredning som har i uppdrag
att  se  över  fastighetstaxeringen kommer  med
förslag. Dessutom,  menar  motionärerna,  måste
normaltomt   fastställas   till   minimum   300
kvadratmeter.  I  dagsläget  förekommer det att
skattemyndigheterna  sätter  normaltomter  till
100 kvadratmeter på skärgårdsöar.
I motion Fi19 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande  6  i  denna  del  framhålls att det är
viktigt    att    lindra    bostadskostnaderna.
Folkpartiet  vill  sänka fastighetsskatten  med
0,2  procentenheter  för   såväl   småhus   som
bostadsdelen  i  flerfamiljshus.  Dessutom  bör
fastighetsskatten sänkas ytterligare i särskilt
utsatta  områden med snabba värdestegringar som
t.ex. sommarorter längs kusterna. För att lätta
på      bostadskostnaderna       bör       även
förmögenhetsskatten ändras.
I motion Fi28 av Kenth Skårvik (fp) yrkande  1
föreslås lättnader i fastighetsskatten av samma
innebörd som i motion Fi19 (fp).
I  motion  Fi20  av  Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 25 föreslås att  man  gör  en  temporär
lättnad i fastighetsskatten för fastighetsägare
i  attraktiva  områden  som fått kraftigt höjda
taxeringsvärden    på    grund     av     höjda
marknadspriser i området. Lättnaden genomförs i
avvaktan  på  den utredning som är tillsatt för
att    se    över   fastighetstaxeringsvärdena.
Motionärerna föreslår  att  man  skall begränsa
uttaget  av  fastighetsskatt genom att  skatten
beräknas  på  hälften  av  taxeringsvärdet  för
byggnaden på nivån  500  000  kr till 1 000 000
kr. På de delar av taxeringsvärdet  som  ligger
under 500 000 kr respektive 1 000 000 kr tas ut
full skatt. För markvärden föreslås motsvarande
belopp  bli  300  000  kr  och  1  000  000 kr.
Förslaget,  som  beräknas  kosta  550  miljoner
kronor, skall ses som en tillfällig åtgärd  för
att  minska  problemen  för  de  värst drabbade
fastighetsägarna i avvaktan på ett  nytt system
enligt den s.k. Kalifornia-modellen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion  Fi21
yrkande  21  att  fastighetsskatten, inom ramen
för en skatteväxling,  sänks  till  1,5 % redan
innevarande   år.  På  sikt  bör  den  statliga
fastighetsskatten   på   boende   avskaffas.  I
stället bör energiskatter höjas.
I  motion  Fi22  av  Alf Svensson m.fl.  (kd)
yrkande   5   i   denna   del   föreslås    att
fastighetsskatten  sänks i ett första steg till
1,5 % samt att den beräknas  på en tredjedel av
markvärdet  för  den  del  av  markvärdet   som
överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de
orimliga effekter som exempelvis drabbat folk i
skärgårdsområden.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet,   som   behandlar   frågan  om
fastighetsskatten i samband med riktlinjer  för
skattepolitiken,   avstyrker  i  sitt  yttrande
(SkU4y)  alla  här  aktuella   yrkanden.   Till
yttrandet  har  i  denna  del  fogats avvikande
meningar    av    företrädare    för   Moderata
samlingspartiet,   Centerpartiet,   Folkpartiet
liberalerna,  Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de
gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande    fastighetsbeskattningen     vill
finansutskottet anföra följande.
Fastighetsskatten    är    en    del    av
kapitalinkomstbeskattningen.              Genom
skattereformen  1990  fick  Sverige en enhetlig
beskattning av kapitalinkomster,  där i princip
alla former av kapital skall beskattas  på  ett
liknande sätt för att motverka skatteplanering.
Det stimulerar också en rationell användning av
kapital,  så  att  investeringar  inte styrs av
skatteeffekter  utan  av  vad som är ekonomiskt
motiverat.
Som en del av saneringsprogrammet höjdes genom
beslut   hösten   1994   fastighetsskatten   på
bostäder år 1996 från 1,5  till  1,7  %.  Genom
skattehöjningen  kunde  den tidigare föreslagna
minskningen   av  räntebidragen   återtas   och
besparingen fördelades  på detta sätt över hela
bostadsbeståndet  i  stället   för  att  endast
träffa de redan hårt drabbade bostäder  som  är
beroende av räntebidrag.
Genom det samarbete som Socialdemokraterna och
Centerpartiet  bedrivit  de senaste åren har de
offentliga finanserna förstärkts  kraftigt. Som
utskottet  redogjort  för  på  annan  plats   i
betänkandet   pekar   prognoserna   på  växande
överskott  fr.o.m.  i år som överskrider  målen
för de kommande åren.  Mot  bakgrund  av  denna
goda ekonomiska utveckling har företrädare  för
Socialdemokraterna   och   Centerpartiet  efter
överläggningar nått en överenskommelse  om  att
föreslå att fastighetsskatten sänks till 1,5  %
fr.o.m. 1999 års taxering, dvs. för inkomståret
1998. En sådan generell sänkning skulle medföra
sänkt fastighetsskatteuttag av såväl småhus som
flerfamiljshus.   Förslaget   beräknas  medföra
skattebortfall på omkring 1 miljard  kronor för
år 1999, 2 miljarder kronor år 2000 och omkring
3  miljarder  kronor  år  2001.  Det  varaktiga
skattebortfallet  beräknas  uppgå  till  ca   2
miljarder kronor per år.
Finansutskottet   föreslår   att   riksdagen
beslutar att sänka fastighetsskatten i enlighet
med  överenskommelsen mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet.  Utskottet  föreslår  att en
ändring görs i regeringens förslag till lag  om
ändring   av   lagen   (1984:1052)  om  statlig
fastighetsskatt som skall  träda  i kraft den 1
augusti  1998.  Utskottet  vill  i sammanhanget
betona  att  det inte därefter finns  anledning
att  genomföra   några   ytterligare  generella
sänkningar      av     fastighetsbeskattningen.
Fastigheter utgör  en  stor  del av den samlade
förmögenheten i Sverige och är en stabil del av
skattebasen.      Genom      den     föreslagna
skattesänkningen  har  en  långsiktigt  hållbar
nivå etablerats på fastighetsskatteuttaget.
Fastighetsskatteutredningen (dir. 1998:20) har
i  uppdrag  att  se  över hur beskattningen  av
fastigheter  kan  göras   mera   enhetlig   och
likformig  inom ramen för ett i allt väsentligt
oförändrat skatteuttag.  Ett  viktigt  syfte är
att   åstadkomma   en   likformig  skattemässig
behandling     av    olika    upplåtelseformer.
Utredningen skall  också utforma en lösning som
gör  att  bofasta  i  skärgårdarna   och  andra
attraktiva  områden  inte  drabbas av de  höjda
taxeringsvärden som blir följden  när  priserna
på fritidshus stiger.
Frågan   om   de  bofastas  situation  skall
behandlas med förtur. Det finns dock inte någon
möjlighet  att få fram  en  långsiktig  lösning
redan under  år 1998. Det finns därför skäl att
under      ett     övergångsskede      reducera
fastighetsskatten  för  fastboende  ägare  till
strand- och strandnära fastigheter i attraktiva
skärgårds-  och  kustområden. Reduktionen skall
åstadkommas genom att beräkna fastighetsskatten
på ett underlag där  man  bortser från den s.k.
belägenhetsfaktorn.
Denna  lösning  skall  gälla   vid  1999  års
taxering, dvs. inkomståret 1998, i  avvaktan på
att   Fastighetsskatteutredningen  lämnar   ett
förslag  om  en mera permanent lösning som ryms
inom    den    övergripande    principen    att
fastighetsskatten   skall   vara   en   del  av
kapitalinkomstbeskattningen.   Den  tillfälliga
justering  av underlaget för fastighetsskatt  i
vissa    områden     beräknas    medföra    ett
skattebortfall på omkring 100 miljoner kronor.
Utskottet  anser  att regeringen  bör  ges  i
uppdrag  att  utforma  regler   för  hur  denna
lösning  tekniskt  skall genomföras.  Riksdagen
bör  hos  regeringen  begära   lagförslag   som
reglerar   den   närmare  utformningen  av  det
reducerade fastighetsskatteuttaget.
Sänkt skattesats för fastighetsskatten från 1,7
% till 1,5 % har föreslagits  i flera motioner.
Utskottets ställningstagande innebär  att denna
del  av motionerna tillgodoses. Utskottet  vill
emellertid framhålla att sänkningen inte är ett
led   i    ett    successivt   avskaffande   av
fastighetsskatten, vilket framför allt föreslås
i den moderata partimotionen.  Genom utskottets
beslut,    vilket   baseras   på   den   nämnda
överenskommelsen  mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet, slås  fast att det är utskottets
uppfattning att en långsiktigt  stabil nivå har
etablerats.    Politiska   utspel   om   slopad
fastighetsskatt  utgör  ett  hot  mot  antingen
stabila    och    sunda   statsfinanser   eller
kvaliteten    i    den   offentliga    sektorns
verksamhet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning
av motionerna Fi18 (c)  yrkande  9,  Fi19  (fp)
yrkande  6  delvis, Fi22 (kd) yrkande 5 delvis,
Fi28 (fp) yrkande  1  och  Fi21 (mp) yrkande 21
dels  godtar  vad utskottet anfört  om  förslag
till ändring av  lagen  (1984:1052)  om statlig
fastighetsskatt,   dels   som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet  anfört  om
att bortse från belägenhetsfaktorn i underlaget
till   fastighetsskatt.   Motionerna  Fi17  (m)
yrkande  10  delvis  och Fi20  (v)  yrkande  25
avstyrks.
4.8 Fastighetsskatten på
vattenkraftverk
Propositionen
I propositionen föreslås  (avsnitt  6.2.5)  att
fastighetsskatten      på     markvärdet     av
vattenkraftverk sänks från  2,21  till  0,5   %
fr.o.m.  år 1999 som ett led i en avveckling av
beskattningen  av  el  i  produktionsledet. Den
kvarvarande  delen  av  skatten  motsvarar  den
fastighetsskatt       som       utgår        på
industrifastigheter.
Motionerna
I  motion  Fi18  av  Olof  Johansson  m.fl. (c)
yrkande   6   yrkas   avslag  på  propositionen
eftersom regeringen enligt motionärernas mening
inte visat att förslaget gynnar den elintensiva
industrin. I motion Fi21 av Marianne Samuelsson
m.fl.  (mp)  yrkandena  28  och  29  yrkas  att
skatten i stället höjs till  4 %  som ett led i
Miljöpartiets  skattereform  med höjda  energi-
och    miljörelaterade    skatter.    Samtidigt
reserverar   Miljöpartiet   ett   utrymme   för
tillfälliga     lättnader     för    de    mest
energikrävande företagen för att  ge  möjlighet
till en smidig anpassning.
Skatteutskottets yttrande
I skatteutskottets yttrande (SkU4y) påpekas att
regeringens förslag bör ses som ett nytt steg i
en övergång från produktionsskatt på el till en
konsumtionsskatt i form av höjd energiskatt  på
el. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el som
förbrukas    vid    tillverkningsprocessen    i
industriell    verksamhet    leder   en   sådan
skatteomläggning till sänkta kostnader  för den
elintensiva industrin. En säker tillgång  på el
till    ett   rimligt   pris   är   en   viktig
förutsättning   för   den   svenska  industrins
internationella      konkurrenskraft,       och
regeringens  förslag  ligger  i  linje  med den
inriktning   som  är  förutsättningen  för  den
översyn av energibeskattningen  som  pågår inom
Regeringskansliet.  Skatteutskottet tillstyrker
därför propositionen och avstyrker motionerna i
denna del.
Till yttrandet har fogats  avvikande  meningar
från    företrädare   för   Centerpartiet   och
Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   tillstyrker   i   likhet  med
skatteutskottet propositionens förslag  i denna
del och avstyrker motionerna Fi18 (c) yrkande 6
och    Fi21   (mp)   yrkandena   28   och   29.
Propositionens    lagförslag    samordnas   med
utskottets        lagförslag        beträffande
fastighetsskatt på småhus och hyreshus (avsnitt
4.7).
4.9 Tobaks- och alkoholskatterna
Vårpropositionen
I  propositionen  (avsnitt 6.2.4) föreslås  att
skatten på cigarretter sänks med drygt 8 kr per
paket   inklusive   moms,    vid    oförändrade
handelsmarginaler. Bakgrunden till förslaget är
att de kraftiga skattehöjningarna på cigaretter
under 1996 och 1997 lett till att den  illegala
handeln,   smugglingen   och  annan  obeskattad
införsel av cigarretter ökat kraftigt. Det höga
svenska   priset   har   i   kombination    med
svårigheter  för tullen och skattemyndigheterna
i  fråga  om  kontrollen   lett   till  att  en
omfattande illegal hantering av tobaksprodukter
har  brett ut sig. Försäljningen av  beskattade
cigaretter  har  gått  ner  mer  än beräknat. I
propositionen  framhålls  också att  den  ökade
illegala  hanteringen  försämrat  möjligheterna
att  följa utvecklingen av  tobakskonsumtionens
totala  omfattning,  inte minst bland ungdomar.
Enligt regeringens uppfattning leder detta till
att    de    hälsoskäl    som   ligger    bakom
skattehöjningarna inte heller har uppfyllts.
Regeringens   förslag  innebär   bl.a.   att
strukturen på tobaksskatten  förändras. Sverige
har sedan länge haft en hög styckeskatt  och en
låg   värdeskatt   bl.a.   för   att   motverka
introduktionen          av         hälsovådliga
lågpriscigarretter.    Enligt     propositionen
innebär    den   nuvarande   situationen   inom
tobakshandeln  att betydelsen härav har minskat
och att vi i stället  har fått nackdelar i form
av en monopolliknande partihandelsstruktur  och
stela  priser.  För att förbättra möjligheterna
till  priskonkurrens  föreslår  regeringen  att
skattesänkningen genomförs i form av en kraftig
sänkning  av styckeskatten, från 85 till 20 öre
per  cigarrett,  och  att  den  värderelaterade
skatten samtidigt höjs från 17,8 till 39,2 % av
detaljhandelspriset.
I  propositionen  anförs  att  de  föreslagna
åtgärderna  innebär att Sverige inte kommer att
uppfylla   EU:s    krav    att    det   samlade
punktskatteuttaget skall uppgå till  minst 57 %
av detaljhandelspriset. Regeringen avser därför
att   ta   upp   diskussioner   med  EU  om  en
förlängning av det svenska undantaget.
I    propositionen   föreslås   också   att
indexeringen  av skattesatserna för alkohol och
tobak   upphävs,    eftersom    en   automatisk
uppräkning inte föregås av någon  prövning från
lämplighetssynpunkt    och   behovet   av    en
indexering av skattesatserna har sjunkit.
Motionerna
I motionerna Fi18 av Olof  Johansson  m.fl. (c)
yrkandena  18  och  19, Fi19 av Lars Leijonborg
m.fl.  (fp)  yrkande  25,   Fi21   av  Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 31, Fi22  av  Alf
Svensson  m.fl.  (kd)  yrkande 7, Fi36 av Karin
Israelsson och Elver Jonsson  (c,  fp) och Fi53
av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkande 1 yrkas
avslag på förslaget att sänka tobaksskatten. En
del  av  dessa  yrkandena  innebär  också   att
indexeringen  av tobaksskatten skall vara kvar.
Yrkande  8  i motion  Fi22  innebär  avslag  på
propositionen   även   i   vad   avser   slopad
indexering  av  alkoholskatterna. I motion Fi53
och i motion Fi35 av Karin Israelsson och Elver
Jonsson (c, fp) yrkas  avslag  på  förslagen om
slopad  indexering  av såväl tobaksskatten  som
alkoholskatten. Motionerna  grundar sig framför
allt på uppfattningen att en  skattesänkning är
olämplig   på   grund   av   varornas  skadliga
effekter. Motion Fi53 innehåller  också krav på
en  utredning  om  smugglingens omfattning  och
målgrupper och på uttalanden  om  möjligheterna
att   motverka   smuggling  sett  ur  ett   EU-
perspektiv   och  om   önskvärdheten   av   ett
tobakspreventivt arbete (yrkandena 2-5).
I motion Fi23  av  Hans  Karlsson (s) yrkas en
information om tobakens skadeverkningar för att
undvika att skattesänkningen  missuppfattas.  I
motionen  yrkas  också att kampen mot smuggling
skall intensifieras. Vidare yrkas i motion Fi42
av Magnus Johansson  och  Karin  Olsson (s) ett
riksdagsuttalande  om att sänkt skatt  inte  är
rätt väg att gå för  att bekämpa illegal handel
med tobak.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför  i  sitt yttrande (SkU4y)
att  den  tilltagande  smugglingen   och  annan
brottslig   hantering   av   tobaksvaror  måste
bekämpas med kraft. Regeringen har också snabbt
vidtagit åtgärder för att förbättra kontrollen.
Skatteutskottet  tvingas emellertid  konstatera
att   den  illegala  hanteringen   kommit   att
bedrivas i sådana former och i sådan omfattning
att det inte kan anses tillräckligt med en ökad
kontroll   för   att   komma   till  rätta  med
problemen. De ändringar som regeringen föreslår
innebär  att  detaljhandelspriset   kommer  att
sjunka  ner mot den nivå som gäller i  Danmark.
Prissänkningen  innebär  att  lönsamheten i den
illegala    hanteringen    minskar   betydligt.
Effekten torde bli att en del  av  de nuvarande
problemen    faller   bort.   Tillsammans   med
ansträngningarna   att   förstärka   kontrollen
skapar  detta  enligt  skatteutskottets  mening
förutsättningar   för   att   man  skall  kunna
bemästra  situationen  på ett betydligt  bättre
sätt  än för närvarande.  Skatteutskottet  vill
samtidigt    framhålla    att    de   nuvarande
missförhållandena och regeringens  förslag till
motåtgärder har rönt sådan allmän uppmärksamhet
att  det  inte  finns anledning att befara  att
syftet   med   skattesänkningen    kommer   att
missförstås.  Mot  denna  bakgrund  tillstyrker
skatteutskottet  att skatten på tobak  sänks  i
den utsträckning som regeringen föreslår.
Förslaget att lägga  om  tobaksskatten  mot en
mer  värderelaterad  beskattning  har inte mött
invändningar   i   motionerna.  Skatteutskottet
anser  i likhet med regeringen  att  man  genom
åtgärder  av  detta  slag bör försöka bryta upp
stelheten inom den legala  handeln  i syfte öka
intresset för priskonkurrens. Svårigheterna att
anpassa  tobaksskatten till EU-kravet  att  den
skall uppgå  till  57 %  av detaljhandelspriset
inklusive moms beror bl.a. på de förhållandevis
höga handelsmarginaler som  tillämpas  inom den
svenska grossist- och detaljhandeln och  på att
mervärdesskatten  på tobak är hög. För att  EU-
kravet skall kunna  uppfyllas  är  det önskvärt
att  dessa marginaler begränsas. Samtidigt  bör
nämnas  att  möjligheterna  att  kunna uppnå en
ökad  priskonkurrens enbart genom ändringar  av
skattesatserna     inte     bör     överdrivas.
Framkomligheten    begränsas   bl.a.   av   att
cigarretterna  enligt   gällande   lagstiftning
endast  får säljas i originalförpackningen  och
att förpackningen  skall  vara  märkt  med  ett
fastställt  högstapris som läggs till grund för
beskattningen.
Med  tanke på  bakgrunden  till  de  aktuella
förslagen   beträffande   tobaksskatten   utgår
skatteutskottet tills vidare från att EU kommer
att   medge   en  förlängning  av  det  svenska
undantaget från  normen.  Skatteutskottet utgår
också  från att regeringen -  så  som  anges  i
propositionen   -  kommer  att  ingående  följa
effekterna för folkhälsan  och  på  ungdomarnas
rökbeteende  av  de  föreslagna  ändringarna  i
skattereglerna  och  att  regeringen  skyndsamt
återkommer med förslag till  motåtgärder om det
uppstår     en    ogynnsam    utveckling     av
tobakskonsumtionen.
När det gäller  indexeringen  av tobaksskatten
och alkoholskatten instämmer skatteutskottet  i
regeringens  bedömning  att  det inte längre är
nödvändigt  eller  lämpligt med  en  automatisk
omräkning.   Skattesatserna   bör   i   stället
omprövas   i  vanlig   ordning   med   lämpliga
mellanrum och  avvägas  med  hänsyn  även  till
andra   omständigheter   än   förändringarna  i
penningvärdet.
Med  det  anförda tillstyrker skatteutskottet
propositionen  och avstyrker motionerna i dessa
delar.  Vad  avser   utformning   av  lagtexten
beträffande   slopandet   av  indexeringen   av
alkoholskatten   föreslår  skatteutskottet   en
smärre justering.
Till yttrandet har  fogats  avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna.
Socialutskottets yttrande
I sitt yttrande (SoU7y) erinrar socialutskottet
om att Sverige sedan länge har  haft  ett  högt
skatteuttag  på  tobak.  Detta  avspeglar  högt
ställda   ambitioner  på  folkhälsoområdet  där
skatterna   varit   ett   centralt   inslag   i
politiken. Prispåverkande  skatter har bidragit
till  att begränsa den totala  konsumtionen  av
tobaksvaror  och  därmed  har  de haft positiva
effekter på folkhälsan.
Socialutskottet har förståelse för regeringens
förslag  att  minska  skatteuttaget  på  tobak.
Förslaget  skall  inte  ses  som  en  förändrad
inställning till skatteuttaget  som ett viktigt
led  i  arbetet  på  att  förebygga tobaksbruk.
Däremot finns det faktiska  omständigheter  som
talar för att den höga tobaksskattens betydelse
som   ett   instrument   i   folkhälsopolitiken
eventuellt   har  försvagats  till   följd   av
internationaliseringen.  Detta  ökar behovet av
andra  åtgärder  för att förebygga  tobaksbruk.
Information   och   upplysning    om   tobakens
skadeverkningar  ingår  därvid  som  en  mycket
viktig del i samhällets åtgärder för att minska
tobaksbruket. Åldersgränsen 18 år för  inköp av
tobak   är   grundläggande  för  att  förhindra
tobakens tillgänglighet för barn och ungdom.
Genom Folkhälsoinstitutets  tobaksprogram  har
hälsoupplysningen  och informationen stärkts på
nationell  nivå  men också  på  regional  nivå.
Socialutskottet  understryker   vikten  av  att
information    och   utbildning   om   tobakens
hälsorisker utvecklas  och  fortlöpande bedrivs
även  på lokal nivå inom skolor,  primärvården,
arbetsplatser, frivilligorganisationer etc. Det
är  särskilt   angeläget   att  information  om
tobakens  skadeverkningar  når  ut  till  barn,
ungdomar och deras föräldrar  samt  till lärare
och  andra  grupper  som  arbetar med barn  och
ungdom.
Skolan har enligt socialutskottet  en  viktig
uppgift  att  påverka  elevernas  attityder och
förhållningssätt  till bl.a. tobak.  Regeringen
har  ingen annan uppfattning.  Motionerna  Fi18
(c) yrkande  19,  Fi23  (s)  yrkande 1 och Fi53
(fp,   c,  mp,  kd)  yrkandena  4  och   5   är
tillgodosedda  och  bör enligt socialutskottets
mening avstyrkas.
Till yttrandet har fogats  avvikande  meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna,    Miljöpartiet   de   gröna   och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tar inledningsvis upp förslaget
om sänkt tobaksskatt.
I  likhet  med vad  som  uttryckts  av  såväl
social-      som      skatteutskottet      vill
finansutskottet betona att förslaget inte skall
ses  som  en  förändrad  inställning  till  att
skatteuttaget utgör ett viktigt medel i arbetet
på att förebygga tobaksbruk. Den verksamhet som
bedrivs  med  att  informera   och  utbilda  om
tobakens hälsorisker inom skolor, primärvården,
arbetsplatser, frivilligorganisationer  etc. är
enligt utskottets uppfattning mycket angelägen.
Det  är  särskilt  viktigt  att  information om
tobakens  skadeverkningar  når  ut  till  barn,
ungdomar och deras föräldrar.
Regeringen föreslår att skatten på cigaretter
sänks     från     den    1    augusti    1998.
Skattskyldigheten inträder normalt vid leverans
av   varorna   till   återförsäljare.   Skatten
redovisas  per  månad med  den  skattesats  som
gäller   vid  tidpunkten   för   den   enskilda
leveransen.  Det  innebär i detta fall att inga
cigaretter med den  lägre skatten kan levereras
från skattskyldig till  återförsäljare före den
1 augusti.
Leveranser görs emellertid  inte dagligen till
återförsäljarna.      Det      innebär      att
skattesänkningen  kommer  att få ett successivt
genomslag under en veckas tid,  efter  hand som
återförsäljarna  får  nya  leveranser.  Det  är
emellertid  rimligt  att  anta  att allmänheten
anser    att   det   är   självklart   att   en
skattesänkning    skall    kunna   avläsas   på
cigarettpriset samma dag som skatten sänks.
I  syfte att undvika att en  sådan  situation
uppkommer   anser   utskottet   att   särskilda
ikraftträdanderegler skall införas som  innebär
att     skattskyldig    för    tobaksskatt    i
tobaksskatteredovisningen                  till
beskattningsmyndigheten  får  tillämpa  de  nya
skattesatserna  på  cigaretter  under tiden den
27-den  31  juli  1998 under förutsättning  att
dessa cigaretter inte bjuds ut till försäljning
före   den   1  augusti   1998   och   att   en
särredovisning  lämnas  för tiden den 27-den 31
juli 1998.
Vad gäller indexeringen av  skattesatserna  för
alkohol vill utskottet anföra följande.
Skatteutskottet  tillstyrker  i sitt yttrande
(SkU4y)    regeringens    förslag   att   slopa
indexeringen av skattesatserna  för alkohol och
tobak.   Skatteutskottet   föreslår   dock   en
justering  av  förslaget  (3.15)  till  lag  om
ändring  i  lagen  (1994:1564) om alkoholskatt.
Justeringen innebär  att de skattesatser som nu
tillämpas    enligt   regeringens    förordning
(1997:761) om fastställande av omräknade belopp
för alkoholskatt för 1998 kommer att gälla även
efter  det  att   reglerna  om  indexering  har
slopats. Därigenom  uppnås vad regeringen avser
med sitt förslag. Finansutskottet  föreslår att
riksdagen antar regeringens lagförslag  med den
av skatteutskottet föreslagna justeringen.
Med  de ändringar utskottet föreslår tillstyrks
propositionen   i   denna   del   och  avstyrks
motionerna Fi18 (c) yrkandena 18 och  19,  Fi19
(fp)  yrkande  25,  Fi21  (mp) yrkande 31, Fi22
(kd) yrkandena 7 och 8, Fi23 (s), Fi35 (c, fp),
Fi36 (c, fp) Fi53 (fp) och Fi42 (s).
4.10 Reklamskatten
Propositionen
I  propositionen (avsnitt 6.2.6)  föreslås  att
reklamskatten   på  reklamtrycksaker  avskaffas
fr.o.m. år 1999.  Förslaget motiveras av hänsyn
till de svåra problemen  med  beskattningen  av
dessa  trycksaker såväl för skattemyndigheterna
som för många små och medelstora tryckerier.
Motionerna
Enligt motion  Fi50  av  Bo  Lundgren m.fl. (m)
yrkande    4    bör   riksdagen   uttala    att
reklamskatten bör  slopas  helt med tanke på de
snedvridande effekter som denna  skatt  medför.
Av  samma  skäl  yrkas  i motion Fi57 av Sivert
Carlsson  (c)  ett  riksdagsuttalande   om  att
reklamskatten  bör  sänkas lika mycket för  all
tryckt reklam så att  dagstidningar  och  annan
press   inte   missgynnas  i  förhållande  till
direktreklam till hushållen.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU4y) erinrar skatteutskottet
om  att  det  råder  en  bred  enighet  om  att
reklamskatten bör  avskaffas.  Bruttointäkterna
av denna skatt uppgår dock till  1,1  miljarder
kronor,  och  skatteutskottet delar regeringens
uppfattning  att   det  för  närvarande  saknas
ekonomiskt utrymme för att avskaffa denna skatt
totalt. Med tanke på  de särskilt svåra problem
som  föreligger  i  fråga  om  reklamtrycksaker
godtar skatteutskottet  regeringens förslag att
nu avveckla skatten i denna  del  fr.o.m. 1999.
Samtidigt vill utskottet framhålla att åtgärden
kan leda till nya nackdelar för reklam  i annan
form   och   försämra   konkurrensförhållandena
exempelvis   för   gratistidningar   och   s.k.
annonsblad.  Skatteutskottet   utgår  från  att
regeringen   följer   utvecklingen   noga   och
återkommer  till  dessa  frågor  så  snart  som
utvecklingen motiverar detta.
Med  det  anförda tillstyrker skatteutskottet
propositionen  och avstyrker motionerna i denna
del.
Till yttrandet  har fogats en avvikande mening
från företrädare för Moderata samlingspartiet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  tillstyrker   i   likhet   med
skatteutskottet  propositionen  i denna del och
avstyrker  motionerna  Fi50 (m) yrkande  4  och
Fi57 (c).

5 Kommunsektorn
5.1 Utvecklingen inom kommunsektorn
Inledning
Utskottet  har  i  betänkande  FiU27  behandlat
förslagen      i     vårpropositionen      till
tilläggsbudget för år 1998 om höjda statsbidrag
till kommuner och  landsting med 4 000 miljoner
kronor för innevarande  år  och de motioner som
väckts i anslutning därtill.  Tidigare  i detta
betänkande   har   utskottet  vidare  behandlat
regeringens förslag  till utgiftsramar för åren
1999-2001 för utgiftsområde  25 Allmänna bidrag
till   kommuner   liksom  oppositionspartiernas
alternativa förslag.  I detta avsnitt redovisas
regeringens  och oppositionspartierna  allmänna
syn på utvecklingen  av den kommunala ekonomin.
Därutöver behandlas ett  yrkande  i motion Fi21
(mp) om ekonomiska ramar för kommunsektorn.
Vårpropositionen
Enligt    de    ekonomiska    bedömningar   som
presenteras   i   propositionen   beräknas   de
kommunala utgifterna år 2001 motsvara 23,3 % av
BNP.  Därav  utgör  den  kommunala konsumtionen
17,4 procentenheter.
Kommunsektorns finansiella  sparande förväntas
för   år   1998   bli   bättre   än   vad   som
prognosticerades  i budgetpropositionen,  bl.a.
på  grund av återhållsamma  investeringar.  För
åren  1998-2001 beräknas det finnas ett utrymme
för  både   en  successiv  förbättring  av  det
finansiella sparandet  och en konsumtionsökning
med ca 0,9 % per år. Det är främst i kommunerna
detta utrymme för konsumtionsökning finns.
Eftersom den kommunala  konsumtionen  i  fasta
priser     beräknas     öka     kommer     även
sysselsättningen  att  påverkas  positivt under
perioden.  Konsumtionen består till  cirka  tre
fjärdedelar av lönekostnader.
När det gäller  utvecklingen  de närmaste åren
inom  skola,  vård och omsorg anser  regeringen
att förutsättningarna för en positiv utveckling
har  förbättrats  inte  minst  genom  de  ökade
statsbidragen  till kommuner och landsting. För
att  skapa  bättre   förutsättningar   för   en
fortsatt  utveckling och förbättring i enlighet
med  de  nationella   målen   och  riktlinjerna
föreslår regeringen att kommuner  och landsting
tillförs ytterligare resurser.
Regeringen  föreslår  i  propositionen  ökade
satsningar på kommuner och landsting  genom att
nivån  på statsbidragen höjs med 4 000 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998 för att värna kvaliteten
i skolan,  vården  och  omsorgen  och  för  att
minska  behovet  av att höja kommunalskatterna.
Av tillskottet avsätts  400  miljoner kronor år
1998  och  400  miljoner  kronor  år  1999  för
särskilda   insatser   i  vissa  kommuner   och
landsting.  Återstående  belopp   tillförs   de
generella statsbidragen.
För  att  styra  de  höjda  statsbidragen mot
skolan och omsorgen kommer regeringen att, inom
ramen för det generella statsbidraget,  fördela
75  %  av bidraget till kommunerna viktat efter
olika     åldersgrupper.     Därutöver     höjs
statsbidragsnivån  med  4  000  miljoner kronor
vardera åren 1999 och 2000 i enlighet  med  vad
regeringen tidigare aviserat.
I   jämförelse   med   nivån  år  1996  ökar
statsbidragen till kommuner  och  landsting med
sammanlagt  72 miljarder kronor under  perioden
1997-2001, dvs. med 4 miljarder kronor år 1997,
12  miljarder  kronor  år  1998,  16  miljarder
kronor   år  1998,  samt  20  miljarder  kronor
vardera åren  2000 och 2001, allt i förhållande
till nivån år 1996.
I propositionen  redovisas  även en preliminär
beräkning   av   ramen  för  utgiftsområde   25
Allmänna   bidrag  till   kommuner   för   åren
1999-2001. Ramen  för år 1999 beräknas till 104
118 miljoner kronor,  för  år 2000 till 105 214
miljoner kronor och för år 2001  till  105  394
miljoner  kronor. Hänsyn har därvid tagits till
preliminära  regleringar till följd av den s.k.
finansierings-principen.   Vid  beräkningen  av
ramen för år 1999 har vidare  beaktats effekten
av      det      tidigare     utlovade     s.k.
återbetalningsskyddet    avseende    1997   års
skatteinkomster med 2 600 miljoner kronor.
Motionerna
Enligt    motion   Fi17   (m)   är   krisen   i
kommunsektorn orsakad av den socialdemokratiska
politiken.  Endast  genom att utsätta offentlig
tjänsteproduktion för konkurrens kan en positiv
produktivitetsutveckling  åstadkommas, dvs. mer
fås  ut för varje skattekrona.  Regeringen  har
enligt  motionärerna skrivit ned sina prognoser
för skatteunderlagets  tillväxt.  Det visar att
den politik som regeringen för inte  leder till
en  ökning  av  den  fasta  bas som kommunernas
långsiktiga  finansiella stabilitet  vilar  på.
Basen för kommunal ekonomi är skatteintäkterna.
Den    ekonomiska    politik    som    Moderata
samlingspartiet   förordar   skapar,  hävdas  i
motionen,  förutsättningar  för   ett   växande
skatteunderlag.     Genom     avreglering    av
arbetsmarknaden, en bättre fungerande  och  mer
flexibel   lönebildning   och  lägre  skatt  på
investeringar och arbete skapas  betydligt fler
arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.
Det leder bl.a. till att kommunernas  kostnader
för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan
sjunka.  Genom en förbättring av skatteunderlag
och produktivitetsutveckling  i kombination med
minskade  kostnader kan den kommunala  ekonomin
förbättras   och   utrymme   skapas  för  sänkt
kommunalskatt.
De kommunalekonomiska effekterna  av  en bättre
ekonomisk utveckling beräknas i motionen  uppgå
till   7,4   miljarder  kronor  år  1999,  16,7
miljarder kronor  år  2000  och  26,8 miljarder
kronor  år  2001.  För  att  möjliggöra   sänkt
kommunalskatt  i  hela landet förordas dessutom
att  staten  övertar   kostnader   som   åvilar
kommunerna.  Genom  en nationell skolpeng skall
staten    överta   finansieringsansvaret    för
grundskolan   år   2000.   Därigenom   avlastas
kommunerna  kostnader som år 2000 motsvarar  en
sänkning av den  kommunala utdebiteringen med 1
krona och år 2001  med  ytterligare  en  krona.
Motionärerna slår också fast att man står bakom
finansieringsprincipen.  Kommunernas ekonomiska
ställning skall inte förändras  genom  statliga
beslut.
I motion Fi18 (c) framhålls att kommunsektorns
ekonomiska läge successivt förbättras genom att
20   miljarder  kronor  tillförs  för  år  2000
jämfört  med  år  1996.  Det  bör därmed enligt
Kommunförbundets  beräkningar bli  möjligt  för
kommunsektorn som helhet  att uppnå balans till
dess. Samtidigt måste förändringsarbetet  ute i
landets    kommuner    och    landsting    även
fortsättningsvis  inriktas  på  att  både  höja
kvaliteten  och öka kostnadseffektiviteten. Den
fortsatta    utvecklingen     kommer     enligt
motionärerna   att   innebära  fortsatta  hårda
prioriteringar.
Behoven av kommunal service kommer på sikt att
öka varför det är mycket viktigt att åstadkomma
en  ekonomisk  tillväxt  som  innebär  att  den
samlade  kommunsektorn  kan  få  ett  tillskott
genom att  skattekraften successivt ökar. Detta
förutsätter, understryker motionärerna, en ökad
sysselsättning.  För  kommunsektorn  innebär en
sjunkande  arbetslöshet   att  kostnaderna  för
socialbidrag  minskar. Det har  funnits  starka
skäl att, såsom  riksdagen  har beslutat, anslå
ytterligare  resurser  till kommunsektorn  fram
t.o.m.  år  2000.  Därefter   kommer  sannolikt
ytterligare resurstillskott att  behövas, heter
det.
I  motion  Fi19  (fp)  framhålls att  en  god
tillväxt är viktigare för  kommunernas  ekonomi
än  statsbidrag  sett  i ett längre perspektiv,
bortom det av regeringen  skapade  akuta läget.
Med  den  låga  tillväxt  som  varit under  den
socialdemokratiska   regeringen   krävs   ökade
statsbidrag för att upprätthålla verksamheten i
den  kommunala  sektorn. Folkpartiet  välkomnar
förslaget  i  propositionen  om  ytterligare  4
miljarder  i  statsbidrag   till  kommuner  och
landsting för år 1998 och följande  år. För att
säkerställa  att  dessa  extrapengar  verkligen
kommer   vården   och  skolan  till  del  anser
motionärerna att en  granskning  av kommunernas
planer och utfall bör ske och att i de fall där
kommunerna   inte   följt   upp  statsmakternas
ambitioner  en  återbetalningsskyldighet  skall
aktualiseras.
Samtidigt som regeringen  föreslår  fyra  nya
miljarder  framgår  det  av  propositionen  att
kommunernas      reguljära      skatteinkomster
utvecklats  sämre än regeringen räknade  med  i
budgetpropositionen.  År  2000  har  kommunerna
visserligen  fyra miljarder i ökade statsbidrag
men åtta miljarder lägre skatteinkomster: 4 - 8
= - 4. Kommunernas  totala inkomster av skatter
och statsbidrag är således i själva verket fyra
miljarder lägre år 2000 än regeringen beräknade
i    budgetförslaget.    Tydligare    än    så,
understryker motionärerna,  kan  inte vikten av
en stark skattebas, dvs. en stark privat sektor
och ökande sysselsättning, visas.
Enligt  motion  Fi20 (v) anser Vänsterpartiet
mot  -  bakgrund av de  senaste  åren  kraftiga
besparingar  -  att kommuner och landsting är i
behov av ytterligare  resurser,  utöver de s.k.
Perssonpengarna. Partiet föreslog  redan  inför
budgeten  för  år 1998 att kommunsektorn skulle
tillföras    drygt    8    miljarder    kronor.
Motionärerna välkomnar  därför  den ytterligare
ökning av statsbidragen som regeringen föreslår
i  vårpropositionen  och  anser att  regeringen
till viss del gått Vänsterpartiet  till  mötes.
Den    viktning   av   bidraget   efter   olika
åldersgrupper  som föreslås i propositionen kan
enligt motionärerna  vara  en  bra  åtgärd. Mot
bakgrund av förändringen i åldersstrukturen och
de stora skillnader som råder mellan kommunerna
kan detta var en framkomlig väg att på  ett mer
precist sätt fördela resurserna.
I    konsekvens    med    sina    tidigare
ställningstaganden  anser  motionärerna  att  i
budgeten  för  år  1999  och  kommande år skall
kommunsektorn få ett ökat konsumtionsutrymme om
fem  miljarder kronor. Trots ökade  statsbidrag
fortsatte      antalet     sysselsatta     inom
kommunsektorn att  minska  under  år  1997  och
nedgången  i  den  kommunala  konsumtionen blev
större det året än vad man trodde  då  beslutet
om  1998 års budget togs. Enligt Vänsterpartiet
bör    därför    en    riktad    sänkning    av
arbetsgivaravgiften  i  kommuner  och landsting
med  5  miljarder  kronor  genomföras  för  att
stimulera nyanställningar.
I  motion  Fi21  (mp)  uttalas att välfärdens
hårda kärna är en bra vård, en bra skola och en
bra omsorg som verkligen är  fullt tillgängliga
för  alla. En väl fungerande vård,  omsorg  och
skola  är  också av betydelse för företagen och
för  samhället   som  helhet  liksom  för  hela
samhällsutvecklingen.    Enligt   motionen   är
förslaget  i vårpropositionen  att  ytterligare
höja nivån på  de  generella statsbidragen till
kommuner  och  landsting   med  fyra  miljarder
kronor  1998-2001  välkommet  och   tillgodoser
delvis  tidigare  krav  från  Miljöpartiet   de
gröna. Till skillnad mot tidigare höjningar bör
denna  kunna  ge  en viss nettoeffekt i form av
ökad sysselsättning,  menar motionärerna. Detta
är  ytterst  angeläget  eftersom  det  är  fler
händer som behövs inom vård,  omsorg  och skola
för att avhjälpa de växande bristerna.
Miljöpartiets  förslag till ekonomisk politik
leder, heter det, till en ytterligare förstärkt
ekonomi för kommunsektorn  som  gör det möjligt
att    få    en    positiv   utveckling   under
treårsperioden. Detta  är  nödvändigt  för  att
inte  bara  återställa de värsta skadorna av en
felaktig saneringspolitik,  utan  också för att
utveckla  välfärden.  Motionärerna bedömer  att
med  de  åtgärder  som  Miljöpartiet   föreslår
kommer  kommunsektorns  ekonomi  att förbättras
med 1,5 miljarder kronor år 1999, 2,8 miljarder
kronor år 2000 och 3,9 miljarder kronor år 2001
jämfört  med  regeringens  förslag. I  motionen
ställs   krav  på  ett  tillkännagivande   till
regeringen   om   ökade  ekonomiska  ramar  för
kommunsektorn (yrkande 46)
I   motion   Fi22   (kd)    framhålls    att
kommunsektorns samlade resurser under senare år
skurits ned kraftigt med den socialdemokratiska
regeringens  politik.  Bl.a. som en följd av de
ökade allmänna egenavgifterna sedan år 1995 har
kommunernas  skatteintäkter  utvecklats  mycket
ogynnsamt och beräknas innevarande år dra undan
skatteintäkter  på  drygt  17 miljarder kronor.
Mot    denna    bakgrund    är    det    enligt
Kristdemokraterna   bra   att   regeringen   nu
återställer  en del av den resursindragning som
hittills skett. Motionärerna pekar samtidigt på
att gjorda bedömningar indikerar att behoven av
service  växer   snabbare   än   resurserna  de
kommande åren. Den viktigaste enskilda  faktorn
som   påverkar   kommunsektorns   finanser   är
sysselsättningsutvecklingen  i övriga sektorer.
Fler  sysselsatta  betyder fler  skattebetalare
och    därmed    ökade   skatteinkomster    för
kommunerna.
I motionen betonas att det på många håll finns
en  potential  att effektivisera  och  samordna
verksamheter så  att  resurser  frigörs  dit de
bäst   behövs.   Även  andra  åtgärder  behöver
vidtas,    t.ex.   bättre    upphandling    och
utförsäljning  av kommunala bostadsföretag. Men
det är också motiverat  med ökade resurser från
statligt håll för den närmaste  perioden så att
de människor som nu behöver och har  rätt  till
en  fungerande  service  kan  få det. Mot denna
bakgrund   anser  Kristdemokraterna   att   ett
tillskott på  1  miljard  kronor år 1999 utöver
regeringens förslag för att återställa tidigare
indragningar är väl motiverat.  För  åren  2000
och   2001   föreslås   ett   tillskott  utöver
regeringens  ökning  med  800  respektive   600
miljoner kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   delar   regeringens  syn  att
skolan,   vården   och   omsorgen    utgör   en
betydelsefull  del av välfärden. Samtidigt  som
kvaliteten   i   dessa    verksamheter    måste
upprätthållas  finns  krav  på att kommuner och
landsting skall ha en ekonomi  i balans och att
kommunalskatterna       hålls       på       en
samhällsekonomiskt  godtagbar  nivå.  Utskottet
ser  givetvis  positivt på att utvecklingen  av
samhällsekonomin  nu  möjliggjort  en betydande
ökning  av  statsbidragen  till  kommuner   och
landsting.  Samtidigt vill utskottet betona att
ett  fortsatt  arbete  är  nödvändigt  för  att
omstrukturera  den  kommunala  verksamheten och
för att utveckla skolan, vården  och  omsorgen.
Ett   skäl   till   detta  är   inte  minst  de
demografiska  förändringarna   och   de  därmed
ökande behoven av kommunal service.
Utskottet  vill  understryka  att  de  ökade
resurstillskotten  till den kommunala sektorn i
hög  grad  bidrar till  att  kärnverksamheterna
förstärks   så   att   bl.a.   väntetiderna   i
sjukvården kan  bli  kortare  och kvaliteten på
äldreomsorgen förbättras. Genom  de  förstärkta
bidragen   ökar  också  förutsättningarna   att
trygga   många    kommunala   arbetstillfällen.
Utskottet har tidigare  uttalat  sitt  stöd för
att  de extra medlen i huvudsak fördelas  genom
det generella  statsbidraget  och  viktat efter
olika åldersgrupper. Med de ökade statsbidragen
har  också  enligt  utskottet förutsättningarna
förbättrats att uppnå  ekonomisk balans år 2000
samtidigt  som  en  rimligt  god  kvalitet  kan
upprätthållas i kärnverksamheterna.
Den beräkning som i motion Fi17 (m) görs av de
kommunalpolitiska  effekterna   av   en  bättre
ekonomisk  politik  till  följd  av  en moderat
politik betraktar utskottet som ett räknestycke
utan närmare kontakt med verkligheten.
Enligt  utskottets  mening  har  de krav  som
Miljöpartiet  rest i sin motion till  stor  del
tillgodosetts med  de förslag för den kommunala
sektorn   som   regeringen    lägger   fram   i
vårpropositionen.  Utskottet ser  därför  inget
skäl    för    riksdagen    att     göra    ett
tillkännagivande  om  den ekonomiska ramen  för
kommunsektorn. Utskottet avstyrker  motion Fi21
(mp) yrkande 46.
5.2 Kommunal beskattning och minskning
av bidrag
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att  de bestämmelser i lag,
som  innebär  att  om  en  kommun   eller   ett
landsting  fastställer  en högre skattesats för
år 1997 eller år 1998 än  den som gällde för år
1996 så minskas det generella statsbidraget med
ett belopp som motsvarar hälften  av  ökningen,
skall  gälla även för år 1999. De undantag  som
gäller  för   vissa   kommuner   och  för  s.k.
skatteväxlingar skall gälla även för år 1999.
I     propositionen     framhålls    att    den
samhällsekonomiska situationen har ställt stora
krav  på anpassning av den  kommunala  ekonomin
under 1990-talet.  Minskade  bidragsinkomster i
samband med införandet av det  nya bidrags- och
utjämningssystemet   i  kombination   med   det
lagstadgade kravet på  ekonomisk balans år 2000
har ökat incitamenten för  vissa  kommuner  och
landsting  att höja skatten. Mot denna bakgrund
beslutade  riksdagen   hösten   1996  att  anta
regeringens  förslag   till  åtgärder  för  att
motverka skattehöjningar åren  1997 och 1998. I
vårpropositionen   föreslås  och  aviseras   en
nivåhöjning av de generella  statsbidragen till
kommuner  och  landsting  med 20  000  miljoner
kronor successivt fram till år 2000.
Enligt     regeringens     bedömning     skulle
kommunsektorn   utifrån   gällande   ekonomiska
förutsättningar   och   balanskrav   utan   det
redovisade tillskottet komma  att ställas inför
ytterligare   neddragningar   av  verksamheten.
Regeringen   konstaterar   att   de  offentliga
utgiftstaket  är  en  viktig  faktor  för   att
åstadkomma    stabilitet    i   de   offentliga
finanserna.    Grunden   för   det   offentliga
utgiftstaket får  enligt regeringen inte ryckas
undan bl.a. genom att  kommuner  och  landsting
höjer   skatten.   Mot   denna  bakgrund  anser
regeringen att det nu rådande  systemet  med en
minskning  av  statsbidraget  till kommuner och
landsting   som   höjer   sin  skattesats   bör
förlängas med ett år.
Regeringen är enligt propositionen medveten om
att det kan finnas kommuner  och  landsting som
befinner sig i en exceptionellt svår  ekonomisk
situation   beroende   på   en   relativt   låg
skattesats.  Om  så  skulle  vara  fallet får i
sista  hand frågan hanteras i särskild  ordning
genom  att  regeringen  senast  i  samband  med
budgetpropositionen   för   år   1999  föreslår
riksdagen  en  lagändring  som ger utrymme  för
skattehöjning  utan att statsbidraget  minskas.
Regeringen framhåller  att  förslaget  inte  är
lika ingripande som ett lagreglerat skattestopp
som  gällt  för  vissa  år och understryker att
kommuner och landsting med det rådande systemet
inte   är   förhindrade   att   höja   skatten.
Regeringen   anser  också  att  den  föreslagna
förlängningen  av  lagen med ett år är förenlig
med  regeringsformens   bestämmelser   om   den
kommunala beskattningsrätten.
Motionerna
Vänsterpartiet  konstaterar  i  motion Fi20 att
regeringen   i  vårpropositionen  föreslår   en
förlängning av  nuvarande  lag för att motverka
skattehöjningar ytterligare  ett  år. Genom att
staten   beslagtar   hälften  av  en  eventuell
skattehöjning anser Vänsterpartiet  att  det är
fråga   om   ett   intrång   i   den  kommunala
beskattningsrätten. Motionärerna motsätter  sig
därför förslaget och begär ett tillkännagivande
till   regeringen   med  anledning  därav.  Ett
likalydande  krav framförs  i  motion  Fi65  av
Marie Engström m.fl. (v).
I motion Fi21(mp)  anförs  att  saneringsåren
1993-1998  har  tvingats  fram  av  en  statlig
politik    som    har   försvagat   kommunernas
skatteunderlag,  i  vissa   fall   ökat   deras
kostnader  och  minskat  statsbidragens  värde.
Samtidigt   har   staten  infört  en  ekonomisk
bestraffning    av    kommuner     som    höjer
kommunalskatten med innebörd att staten drar in
halva höjningen. Sedan denna reglering infördes
har  ingen  kommun  höjt  skatten.  I  motionen
framhålls   att   Miljöpartiet  har  kritiserat
regeringens    besparingar     på    välfärdens
kärnområden  och fört fram konkreta  motförslag
som hade inneburit  förbättringar  för  skolan,
vården och omsorgen. Motionärerna föreslår  att
lagförslaget skall avslås av riksdagen.
I motion Fi18 (c) framhåller motionärerna att
det  är ett rimligt krav att kommunsektorn inte
höjer   skatterna   i   och   med   att  staten
tillskjuter  ytterligare  resurser  t.o.m.   år
2000. Höjda kommunalskatter riskerar annars att
slå hårdast mot låg- och medelinkomsttagare för
vilka  kommunalskatten  är  den  enda  skatten.
Motionärerna   accepterar   därför  regeringens
förslag  till  indragningar av  skattehöjningar
som kommuner beslutar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet framhöll  hösten 1996 - i samband med
sin  behandling  av  förslaget   i  proposition
1995/96:213 att under åren 1997 och 1998 införa
en   spärr   mot   höjningar  av  de  kommunala
utdebiteringarna - att  konstruktionen utgjorde
en   lämplig   avvägning   mellan   kraven   på
samhällsekonomisk balans och kraven på kommunal
självstyrelse. Utskottet konstaterade också att
konstitutionsutskottet    godtagit    förslaget
utifrån konstitutionella utgångspunkter och att
regeringen  inhämtat Lagrådets  yttrande  (bet.
1996/97:FiU6).
Utskottet delar  regeringens  i  propositionen
deklarerade  uppfattning att den beredning  som
föregått  den  nu   gällande   lagen  uppfyller
beredningskravet  i  7 kap. 2 § regeringsformen
även  i  det nu aktuella  lagstiftningsärendet.
Utskottet  anser  också i likhet med regeringen
att den förlängning  som  föreslås  av lagen är
förenlig  med regeringsformens bestämmelser  om
den      kommunala      självstyrelsen      och
beskattningsrätten. Utskottet kan vidare ställa
sig bakom de samhällsekonomiska motiven till en
förlängning av den nuvarande lagen med ett år.
Med   det  anförda   tillstyrker   utskottet
regeringens lagförslag och avstyrker motionerna
Fi20 (v) yrkande  7,  Fi21  (mp) yrkande 47 och
Fi65 (v) yrkande 2.
5.3 Uppräkningsfaktorer
Vårpropositionen
Regeringen  föreslår att de uppräkningsfaktorer
som fastställs senast i september månad och som
ligger   till   grund    för   beräkningen   av
preliminära kommunal- och landstingsskattemedel
får ändras under de år då  riksdagsval  hålls i
september  månad.  Denna  ändring  skall enligt
förslaget  ske  senast en vecka efter  det  att
regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Med det system som  nu  gäller för utbetalning
av kommunalskattemedel  skulle det i annat fall
kunna  innebära  att  förslag   som   läggs   i
budgetpropositionen  under  valår  och  som har
effekt  på det kommunala skatteunderlaget  inte
påverkar     kommunernas    och    landstingens
preliminära skatteinkomster.  I  stället skulle
sådana  förslag  få effekt på skatteinkomsterna
först   två   år  efter   beskattningsåret   då
slutavräkning görs  med kommuner och landsting.
Därmed   skulle  det  finnas   risk   för   att
slutavräkningen  beloppsmässigt  ökar dessa år.
Genom  att  ge regeringen möjlighet  att  ändra
uppräkningsfaktorerna   förbättras  regeringens
och  riksdagens  förutsättningar   att   bedöma
kommunsektorns skattefinansierade utrymme.
Förslaget  föranleder  ändring  av  4 § andra
stycket    lagen   (1965:269)   med   särskilda
bestämmelser  om  kommuns  och  annan menighets
utdebitering  av  skatt m.m. Regeringen  har  i
samband med beredningen  av  denna  fråga  haft
samråd    med   Svenska   Kommunförbundet   och
Landstingsförbundet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet    föreslår    att    riksdagen
godkänner regeringens förslag.
5.4 Ekonomiska regleringar mellan
staten och de kyrkliga kommunerna år
1999
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran  vid  ingången  av år  1999
skall  minskas  med  1,4  %  med  avseende   på
statliga      regleringar      som     påverkat
kyrkokommunernas         ekonomi,        främst
skatteunderlaget.   Därutöver    skall   enligt
förslaget skattemedelsfordran minskas  med  4 %
som ersättning till staten för administrationen
av församlingsskatten.
Riksdagen   beslutade  hösten  1994  att  de
kyrkliga  kommunerna  fr.o.m.  år  1995  skulle
bidra till saneringen av statens finanser genom
att  ersätta  staten  för  administrationen  av
församlingsskatten. Ersättningen har fr.o.m. år
1996  årligen   fastställts  till  4  %  av  de
kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran. Samma
nivå föreslås nu även för år 1999.
För de kyrkliga  kommunerna  får  de ändringar
som exempelvis år 1996 påverkade det  kommunala
skatteunderlaget  ingen effekt förrän år  1998,
men  för detta år och  även  för  år  1999  får
ändringarna   dubbel   effekt   eftersom   både
förskott  och  slutavräkning påverkas. Kommuner
och landsting kompenseras  fr.o.m.  år 1997 för
den ändrade beskattningen av bilförmån genom en
höjning  av det generella statsbidraget.  Detta
påverkar   emellertid    inte    de    kyrkliga
kommunernas  skatteinkomster  förrän  år  1999.
Regeringen   anser   att   även   de   kyrkliga
kommunerna  bör  kompenseras  för  den  ändrade
beskattningen   av   bilförmån.   Utöver  detta
föreslås  inte  några  ytterligare  regleringar
jämfört med föregående år.
De tidigare beslutade och de nu av regeringen
föreslagna  förändringarna av dessa regleringar
uppgår  till  149   miljoner   kronor,   vilket
beräknas  motsvara en reducering av de kyrkliga
kommunernas  skattemedelsfordran  med 1,4 % vid
ingången  av  år  1999.  Till detta kommer  den
föreslagna skatteadministrationsersättningen om
4    %,    dvs.   en   total   reducering    av
skattemedelsfordran   med   5,4   %.  Förslaget
föranleder  ett förslag till lag med  särskilda
bestämmelser  om  utbetalning av skattemedel år
1999.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet     tillstyrker     regeringens
förslag.
5.5 Översyn av kommunala uppgifter m.m.
Motionen
I motion Fi17 (m) förespråkas  en översyn av de
uppgifter kommunerna bör ha ansvar  för i syfte
att  åstadkomma  en  renodling  av de egentliga
kärnuppgifterna.  En  sådan översyn  bör  göras
bl.a. för att minska kommunernas  obligatoriska
åtaganden.    Vidare    bör   också   tydligare
fastställas vilka uppgifter  en  kommun får ha.
En     mer    distinkt    rollfördelning    ger
förutsättningar  för den privata tjänstesektorn
att växa och skapa  nya  jobb  och säkerställer
därmed  en  bättre  valfrihet  för medborgarna.
Grunden för relationen mellan stat  och  kommun
måste    vara   att   det   som   uppburits   i
kommunalskatt  alltid  går  till den kommun där
skatten    erlagts.    Då    får   den   lokala
beskattningsrätten    också    legitimitet    i
medborgarnas ögon. Regeringens brott  mot detta
samband, är enligt motionärerna, ett grundskott
mot den kommunala självstyrelsens princip.
Det  krävs, framhålls i motionen, långsiktiga
reformer  för  att  åtgärda  sy-stemfel  i  den
offentliga   sektorn.   Bland  dessa  märks  en
kraftfull prioritering till  vård  och  omsorg,
skolpeng  som  garanterar  familjens  rätt  att
välja  skola,  vårdgaranti  som  ger  patienten
ovillkorlig  rätt  till  vård  när  den behövs,
konkurrensutsättning och ökat kundval  som  ger
ökad   kvalitet   och   större   valfrihet,  en
tillväxtfrämjande  politik för att  stärka  den
kommunala     skattebasen      samt      större
handlingsfrihet för kommunerna att bedriva  sin
verksamhet  och  anpassa  den  till  de  lokala
förutsättningarna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet  kan  konstatera  att utskottet
senast  i  sitt  betänkande  hösten  1997   med
anledning  av  förslagen  i budgetpropositionen
till   anslag   för   budgetåret    1998   inom
utgiftsområde 25 (bet. 1997/98:FiU3)  utförligt
behandlade likartade krav från samma motionärer
på      vittomfattande      förändringar     av
uppgiftsfördelning,      statlig     reglering,
konkurrensutsättning m.m. liksom när det gäller
synen   på  det  nuvarande  utjämningssystemets
grundlagsenlighet.
Utskottet   ansåg   att  någon  grundläggande
ändring av statens styrning  av  den  kommunala
sektorn inte var aktuell. Formerna för styrning
var enligt utskottet en praktisk avvägning  som
borde  göras  i  samband med att lagstiftningen
för respektive verksamhetsområde  tas  upp till
utvärdering och eventuell omprövning. Utskottet
betonade     också     vikten     av     tydlig
ansvarsfördelning     mellan     staten     och
kommunsektorn.  När  det  gäller  den  statliga
regleringen  pekade  utskottet bl.a. på att  en
tydlig tendens under de  senaste årtiondena har
varit      att      minska     den     statliga
detaljregleringen,     t.ex.     genom     ökad
ramlagstiftning, större  organisatorisk  frihet
för  kommunerna och införandet av ett generellt
statsbidragssystem.     Utskottet    underströk
beträffande kravet på ökad konkurrensutsättning
att  det  finns exempel på  både  positiva  och
negativa  erfarenheter.  Vad  slutligen  gäller
utjämningssystemet   har   utskottet   vid  ett
flertal    tillfällen,    bl.a.    grundat   på
konstitutionsutskottets syn, uttalat  att någon
omprövning från konstitutionella utgångspunkter
inte behövs.
Utskottet vidhåller denna syn på förslagen och
avstyrker motion Fi17 (m) yrkande 12.
5.6 Kommunsektorn och den kooperativa
företagsformen
Motionen
I  motion  Fi34 av Marianne Carlström och  Ann-
Kristine    Johansson     (s)    noteras    med
tillfredsställelse     att     regeringen     i
vårpropositionen  föreslår ett extra  tillskott
till  den  kommunala  sektorn  på  4  miljarder
kronor fr.o.m.  år  1998. Samtidigt konstaterar
regeringen, heter det,  att den privata sektorn
är för liten. Den privata  sysselsättningen  är
basen  för en stark offentlig sektor och därmed
för förmågan  att  utföra  välfärdstjänster  åt
alla.
Motionärerna pekar på att en väsentlig del av
välfärdstjänsterna numera utförs av kooperativa
och  andra föreningar, inte minst inom områdena
vård och  omsorg.   Enligt  vad  som  anförs  i
motionen   är  den  kooperativa  företagsformen
samtidigt en  viktig men förbisedd resurs i den
framtida produktionen  av välfärdstjänster. Den
kooperativa företagsformen  är en utmärkt metod
att uppfylla samhällets mål om  en  rättvis och
kvalitativ   service.   Den   förenar   ideellt
engagemang,        ekonomisk        delaktighet
(medlemsnytta)   med   kvalitet   i  utförandet
(samhällsnytta),   sägs   det  i  motionen.   I
motionen   begärs  ett  tillkännagivande   till
regeringen om  den  kooperativa företagsformens
roll    och    möjligheter     att     utveckla
välfärdstjänster inom kommunsektorn.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet  har  behandlat  den  aktuella
motionen    i   sitt   yttrande   (NU8y)   till
finansutskottet. Näringsutskottet anser för sin
del att det inte finns något skäl att riksdagen
skall  göra  uttalanden   om   den  kooperativa
företagsformen.  Utskottets  inställning   till
kooperativa  företag, som senast redovisades  i
det näringspolitiska  betänkandet  1997/98:NU10
(s. 60), är att dessa intar en viktig roll inom
småföretagsamheten.      Samtidigt      anförde
näringsutskottet i detta sammanhang att det  är
angeläget      att      konkurrensneutraliteten
upprätthålls  mellan  kooperativa  företag  och
andra typer av företag.  Utskottet föreslår att
motionen avstyrks.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen  annan inställning än
näringsutskottet när det gäller  betydelsen  av
kooperativa   företag   och   värdet   av   den
kooperativa        företagsformen.       Liksom
näringsutskottet anser finansutskottet dock att
något   särskilt   tillkännagivande   inte   är
påkallat i detta samanhang.  Utskottet föreslår
att motion Fi34 (s) avslås av riksdagen.
6 Uppföljning, revision och
kontroll
6.1 Europeiska revisionsrättens
rapporter för verksamhetsåret 1996
Propositionen
Revisionsrätten   svarar   för   den    externa
revisionen  inom  EU och avger i november varje
år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina
iakttagelser från sin  granskning  av  hur  EU-
budgeten  genomförts.  Som  en del av rapporten
ingår en revisionsförklaring  i  vilken det ges
ett  utlåtande  över  om  redovisningen   varit
rättvisande    och    om    de    underliggande
transaktionerna  varit  lagliga  och  korrekta.
Rätten  kan  också när som helst avge särskilda
rapporter.  Revisionsrättens   årliga  rapport,
revisionsförklaringen  och relevanta  särskilda
rapporter  är  de  viktigaste   underlagen  för
rådets   rekommendation  till  parlamentet   om
beviljande  av  ansvarsfrihet för kommissionen.
Revisionsrapporten  för  år 1996 behandlades på
ministerrådets    möte    med   ekonomi-    och
finansministrarna (Ekofin) den 9 mars 1998.
I  rapporten  konstateras  sådana   brister   i
förvaltning  och  kontroll  som  tyder  på  att
utvecklingen      av      redovisnings-     och
kontrollsystem släpar efter. Rätten konstaterar
att  kommissionen  har  svårigheter   att  inom
bidragssystemet  kontrollera  unionens finanser
avseende   laglighet,   korrekthet   och   sund
ekonomisk  förvaltning. Problemen  är  särskilt
påtagliga  när   det  gäller  strukturfonderna.
Bland  annat  uppmärksammas   den  bristfälliga
definitionen  av programmens mål  och  innehåll
samt bristen på  information  om hur åtgärderna
fortskrider.
Ekofinrådet   beslutade   att   rekommendera
Europaparlamentet   att   bevilja  kommissionen
ansvarsfrihet,    men   tillfogade    en    rad
kommentarer om vilka  åtgärder som måste vidtas
inom varje sektor.
Parlamentet  har  inte  följt  ministerrådets
rekommendation    avseende    beviljande     av
ansvarsfrihet  för genomförande av budgeten för
år 1996. Parlamentet  har  dock  inte  avslagit
begäran  om  ansvarsfrihet.  I stället har  man
beslutat  att  skjuta upp ställningstagandet  i
avvaktan  på  att   kommissionen  vidtar  vissa
åtgärder som parlamentet har begärt.
Även om Revisionsrätten  visat  på  allvarliga
brister   inom   många  områden  är  de  enligt
regeringens uppfattning  inte  av sådan art att
kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet.
Enligt  regeringen  har kommissionen  visat  en
konstruktiv attityd i hanteringen av de brister
som   konstaterats.  Regeringen   är   av   den
uppfattningen   att  den  rekommendation  rådet
avgav till parlamentet väl avspeglar de svenska
ståndpunkterna i frågan.
Sverige omnämns relativt  sparsamt i rapporten.
I tre konkreta fall omnämns  Sverige  explicit.
Revisionsrätten  konstaterar  en fördröjning  i
genomförandet av mål 6 i Sverige.  Man  noterar
att endast en förskottsbetalning gjorts och att
inga  medel  därefter  rekvirerats  per  den 31
december    1996.    Enligt    regeringen   har
Revisionsrättens iakttagelser sin  grund  i att
programmen   startade  sent  och  allmänt  sett
behövde en igångkörningsperiod  för  att  kunna
fungera    enligt    planerna.    Vidare    har
Revisionsrätten uppmärksammat att personal inom
den   offentliga   sektorn  (sjukhus)  erhållit
utbildning inom ramen för mål 4, vilket normalt
inte är stödberättigade kostnader. Kommissionen
uppmanas  i  detta  sammanhang  av  rätten  att
klarlägga  om sådana utgifter  berättigar  till
stöd.  Regeringen   påpekar   att   Sverige  av
kommissionen  har  medgivits  undantag för  den
offentliga   sektorn   (vård  och  omsorg).   I
Sveriges samlade programplaneringsdokument  för
mål  4  fastställs  att  15  %  av  medlen  kan
avsättas  till utbildning av arbetstagare i små
och medelstora företag inom den allmänna hälso-
och sjukvården  på  regional  och  lokal  nivå.
Regeringen  poängterade  i  förhandlingarna med
kommissionen om mål 4 jämställdhetsaspekten och
det  faktum  att  den  offentliga   vården   är
konkurrensutsatt.  Avslutningsvis gör rätten en
tredje   iakttagelse   avseende    Sverige    i
revisionsförklaringen.  Rätten  konstaterar att
den  felaktiga  behandlingen vad gäller  under-
och överskott vid  lagring  av socker lett till
att ett tillräckligt underlag  om  användningen
av  gemenskapsmedel  ej kunnat tillhandahållas.
Regeringen  anför att numera  ingår  i  berörda
myndigheters rutiner att bevaka att information
erhålls   från    företaget    om    eventuella
differenser.   Beträffande   kontroll  har   en
riksindelning     upprättats    för    samtliga
lagerplatser.
Ett   effektivt  och  korrekt   användande   av
gemenskapsmedlen  är  en  prioriterad fråga för
Sverige i EU-arbetet. Regeringen  lägger därför
stort  vikt  vid  revisionsrättens iakttagelser
liksom hur kommissionen  tar  till  sig  dessa.
Revisionsrättens  årsrapport  är  väsentlig för
att  bedöma  hur  EU:s budget använts  och  hur
gemenskapspolitiken genomförts.
Motionen
Vänsterpartiet erinrar  i  motion  Fi20  om att
Europaparlamentet   har   valt  att  skjuta  på
beslutet  om ansvarsfrihet för  EU-kommissionen
när  det  gäller   kontroll   av  hur  pengarna
används.  Regeringen  anser  att  ansvarsfrihet
trots   allt   måste  beviljas.  Vänsterpartiet
framhåller att regeringen  bör  verka  för  att
ansvarsfrihet inte beviljas förrän kommissionen
redovisat  vilka  åtgärder  som den vill vidta.
Detta   bör   riksdagen   som  sin  mening   ge
regeringen till känna (yrkande 29).
Yttranden från utrikes-, jordbruks-, närings-
och arbetsmarknadsutskotten
Fyra   utskott   har  i  sina  yttranden   till
finansutskottet    tagit    upp    frågan    om
Revisionsrättens rapporter.
Utrikesutskottet  framhåller  i  sitt  yttrande
(UU3y) att det ser  positivt  på att regeringen
redovisat Revisionsrättens uppfattning samt att
även  andra  uppgifter rörande uppföljning  och
resultat lämnas,  som  möjliggör  för riksdagen
att utöva sin granskande funktion.  Beträffande
ansvarsfrihet     för     kommissionen    delar
utrikesutskottet  regeringens  uppfattning  och
anser att motionen bör avstyrkas.
Jordbruksutskottet   anser   i   sitt  yttrande
(JoU3y),   liksom   regeringen,  att  även   om
Revisionsrätten  visat  på  allvarliga  brister
inom många områden  är de inte av sådan art att
kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet.
Såsom regeringen anfört  visar  kommissionen en
konstruktiv attityd i hanteringen av de brister
som    konstaterats.    Motionen   bör   enligt
jordbruksutskottet avstyrkas.
Vänsterpartiets företrädare har i en avvikande
mening  ställt  sig  bakom  de  synpunkter  som
framförs i motionen.
Näringsutskottet  framhåller  i  sitt  yttrande
(NU8y) att dess EU-grupp för forskning  i  sitt
arbete  särskilt  har  uppmärksammat de små och
medelstora företagens möjligheter att ta del av
EU:s forskningsprogram.  Generellt  gäller  att
Sverige    får    tillbaka    mer   från   EU:s
forskningsprogram än vad som satsas från svensk
sida.  Det är dock framför allt  stora  företag
och  forskningsinstitutioner   som   berörs  av
forskningsprogrammen,  medan små och medelstora
företag  är engagerade i  mindre  utsträckning.
Ett  skäl  till   detta  som  förts  fram  till
näringsutskottets   forskningsgrupp    är    de
komplicerade  och omständliga regler som gäller
för ansökning och  genomförande.  Ett problem i
sammanhanget  är  att ansökningshandlingar  och
liknande i allmänhet  endast finns på engelska.
Enligt näringsutskottets  mening  borde berörda
myndigheter  i  Sverige  se  till att relevanta
handlingar även finns att tillgå på svenska.
Vidare tar näringsutskottet upp  att  det inom
EU  finns  en  mekanism,  CRAFT  -  Cooperative
Research Action For Technology, som är särskilt
inriktad  på små och medelstora företag.  CRAFT
vänder sig  till  såväl högteknologiska företag
som  företag  inom traditionella  sektorer  med
syfte    att   uppmuntra    innovationer    och
teknikutveckling  i  företagen. Svenska företag
förefaller att ha hävdat  sig  sämre  på  detta
område  än  företag  i  vissa  andra EU-länder.
Enligt näringsutskottet, som hänvisar  till ett
exempel  i  Finland, bör olika metoder för  att
öka de svenska  små  och  medelstora företagens
deltagande i EU:s forskningsprogram prövas.
Arbetsmarknadsutskottet anför  i  sitt yttrande
(AU5y)   att  stor  vikt  bör  läggas  vid   de
rapporter  som avgivits av Revisionsrätten. Det
är angeläget  för  Sverige  att gemenskapsmedel
används      på      ett      korrekt     sätt.
Arbetsmarknadsutskottet  anser,  i  likhet  med
regeringen, att strävandena  inom  EU  för ökad
effektivitet, säker medelshantering och  stärkt
kontroll  bör  stödjas. Arbetsmarknadsutskottet
ansluter sig till de bedömningar som regeringen
gjort   vad   beträffar    den    kritik    som
Revisionsrätten framfört beträffande Sverige på
strukturfondsområdet.   Arbetsmarknadsutskottet
tillägger dock att frågan  om  Revisionsrättens
kritik  också  har  kommenterats i  regeringens
proposition 1997/98:62  Regional tillväxt - för
arbete  och  välfärd. Där sägs  bl.a.  att  det
svenska   mål   6-programmet    godkändes    av
kommissionen  i november 1995. Genomförandet av
programmet kunde  därför  starta först i början
av   år  1996.  Det  framhålls  också   i   den
regionalpolitiska    propositionen    att    de
begränsade  utbetalningar  som konstaterats för
Sveriges del också förklaras  av  att  ett nytt
administrativt    system    införts    för   de
myndigheter  som  ansvarar för att ta emot  och
fördela gemenskapsmedel.
Finansutskottets ställningstagande
Inledningsvis vill  finansutskottet,  i  likhet
med   vad  som  framkommit  i  yttrandena  till
utskottet,  framhålla  att stor vikt bör läggas
vid    de    rapporter    som    avgivits    av
Revisionsrätten.    Det   är   angeläget    att
regeringen  redogör  för   sin   bedömning   av
iakttagelser    rörande   Sverige   i   rättens
rapporter. Utskottet förutsätter att regeringen
även framdeles redogör  för  vilka åtgärder som
vidtas  med  anledning  av iakttagelserna.  Som
utrikesutskottet  anför  möjliggör   detta  för
riksdagen att utöva sin granskande funktion.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i
arbetsmarknadsutskottets yttrande, att  det  är
angeläget   för   Sverige  att  gemenskapsmedel
används på ett korrekt  sätt.  Det  finns,  som
regeringen anger i propositionen, en mängd skäl
till  att  stödja  strävandena inom EU för ökad
effektivitet,  säker   medelshantering,  stärkt
kontroll  och revision. För  Sverige  som  stor
nettobidragsgivare  är  det angeläget att verka
för  en  så ändamålsenlig och  kostnadseffektiv
användning  av  gemenskapens medel som möjligt.
Det  är också av avgörande  betydelse  för  den
gemensamma   politiken   att  medlen  går  till
avsedda ändamål och inte slösas  bort  på grund
av dålig administration och kontroll.
Utskottet     noterar    näringsutskottets
iakttagelse att små  och  medelstora företag är
engagerade   i  mindre  utsträckning   i   EU:s
forskningsprogram. Näringsutskottet pekar på de
komplicerade och  omständliga regler som gäller
för ansökning och genomförande.  Som  antyds  i
näringsutskottets   yttrande  skulle  det  vara
positivt om relevanta handlingar även fanns att
tillgå på svenska. Utskottet  har  inte  heller
något   att   invända   mot   näringsutskottets
synpunkt  att  olika  metoder för  att  öka  de
svenska    små   och   medelstora    företagens
deltagande i EU:s forskningsprogram bör prövas.
Utskottet noterar  att  inom  ramen  för  den
regeringskonferens  som  avslutades i Amsterdam
gjordes vissa tillägg och  ändringar i de delar
av   EG-fördraget   som   rör  Revisionsrätten.
Amsterdamfördraget  innebär   att   rätten  får
utökade  befogenheter, något som är ett  starkt
svenskt    intresse.     Bland    annat    gavs
Revisionsrätten  fördragsfäst   rätt  att  föra
talan  inför  EG-domstolen  för att  tillvarata
sina intressen. Som utskottet  tidigare  anfört
är  det  av  avgörande vikt för förtroendet för
EU:s  politik att  gemenskapens  medel  används
korrekt och effektivt (1995/96:FiU3y).
Utskottet  delar  regeringens  uppfattning att
även  om  Revisionsrätten  visat på  allvarliga
brister inom många områden är  de inte av sådan
art   att  kommissionen  inte  borde   beviljas
ansvarsfrihet.
I   enlighet   med   utrikesutskottets   och
jordbruksutskottets  yttranden avstyrks således
motion Fi20 (v) yrkande 29.
6.2 Kompletterande regler till EG:s
förordningar om strukturstöd
Propositionen
Genomförandet i Sverige  av  EG:s regional- och
strukturpolitik     förutsätter    att     EG:s
förordningar om stöd från strukturfonderna till
viss    del    kompletteras    med    nationell
lagstiftning avseende  framför allt tillsyn och
kontroll. Såvitt avser strukturstöden  inom den
gemensamma   jordbrukspolitiken   finns  sådana
bestämmelser   i  lagen  (1994:1708)  om   EG:s
förordningar  om   miljö-   och   strukturstöd.
Motsvarande   bestämmelser  saknas  beträffande
övrigt  strukturstöd.   Enligt  regeringen  bör
samma reglering av tillsyn  och  kontroll gälla
för  allt  strukturstöd.  Regeringen   föreslår
därför  att lagen ändras till att omfatta  även
strukturstöd  utanför  ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken.   Genom    den   föreslagna
utvidgningen   ges   tillsynsmyndigheterna   de
befogenheter som är nödvändiga  för att tillsyn
och   kontroll   skall  kunna  utövas  gentemot
mottagare  av  alla   former  av  strukturstöd.
Motsvarande rätt till tillträde  och att ta del
av handlingar ges också till EG:s institutioner
och  av  institutionerna  utsända  inspektörer.
Ändringen  föreslås  träda i kraft den  1  juli
1998.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande.
Jordbruksutskottets och
arbetsmarknadsutskottets yttranden
Jordbruksutskottet har  i sitt yttrande (JoU3y)
ingen   erinran   mot   regeringens    förslag.
Arbetsmarknadsutskottet   tillstyrker   i  sitt
yttrande (AU5y) regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet   tillstyrker,   i  likhet  med
jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet,
regeringens    förslag.    Därmed    tillstyrks
propositionens   yrkande   61   om   att  lagen
(1994:1708) om EG:s förordningar om miljö-  och
strukturstöd  utvidgas till att omfatta även de
strukturstöd som  i  dag  inte innefattas i den
gemensamma  jordbrukspolitiken.   Förslaget  om
ändring   av   nämnda   lag   torde   innefatta
överlåtelse   av   myndighetsutövning  och  bör
beslutas med kvalificerad majoritet.
6.3 Redovisning av mål och resultat i
budgetpropositionen för år 1999 m.m.
6.3.1 Bakgrund
I  det  följande  tar finansutskottet  vid  sin
behandling av vårpropositionen  på  motsvarande
sätt  som  förra  året  upp ett antal generella
frågor som rör riksdagens  syn  på  regeringens
redovisning  av mål och resultat i nästkommande
budgetförslag.
Utskottet kan  konstatera  att en dialog mellan
riksdagen och regeringen har  utvecklats  under
de    senaste    åren    i    anslutning   till
budgetprocessen   när  det  gäller   mål-   och
resultatfrågor. En  grundläggande  utgångspunkt
för  denna  dialog  är  kraven  i  2  § i lagen
(1996:1059)  om statsbudgeten på att regeringen
för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas
och  de  resultat   som   uppnåtts   på   olika
verksamhetsområden.     I     yttranden    till
talmanskonferensen  våren  1997  pekade   flera
utskott  på  brister i resultatinformationen  i
budgetpropositionen för år 1997.
I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (s.
143   f.)   med   anledning    av    1997   års
vårproposition  underströk utskottet vikten  av
att   regeringen  fortlöpande   redovisar   för
riksdagen   hur   mål-  och  resultatstyrningen
fungerar, hur regeringen  ser  på den fortsatta
utvecklingen  samt  vilka  åtgärder  regeringen
planerar  att vidta i syfte att  förbättra  den
praktiska  tillämpningen   av  styrningen.  Mot
bakgrund av bl.a. synpunkter  som  framförts  i
utskottens  yttranden  till  talmanskonferensen
pekade finansutskottet också på vissa generella
krav  ur riksdagens synvinkel på  målutformning
och  resultatinformation   som  framförts  från
utskotten.
Exempel  på  sådana  generella  synpunkter  som
utskottet  angav  var att  övergripande  mål  i
princip bör fastställas av riksdagen, att målen
bör  vara  konkreta och  uppföljningsbara  samt
avse den påverkan  som  kan uppnås med statliga
insatser.  Vidare  underströks  att  kopplingen
mellan  mål  på  olika  nivåer  kan  förbättras
liksom kopplingen  mellan beslutade mål och den
redovisning    av   uppnådda    resultat    som
presenteras av regeringen.  Utskottet  framhöll
också  att  resultatinformationen bör ge bättre
indikation  på   måluppfyllelse   och   i  ökad
utsträckning möjliggöra jämförelser över tiden.
En  annan  synpunkt som togs upp var att kravet
på  resultatredovisning   bör  gälla  för  alla
myndigheter,   inklusive   myndigheter    under
riksdagen och regeringen.
Med   anledning   av   dessa   uttalanden  från
utskottet       återkom       regeringen      i
budgetpropositionen hösten 1997  (volym  1,  s.
127  f.)  med  en  redovisning  av  sin  syn på
utvecklingen av den ekonomiska styrningen  samt
redogjorde för de förändringar som genomförts i
förhållande   till   föregående  budgetförslag.
Utskottet  såg  för  sin  del  positivt  på  de
åtgärder  som regeringen  hade  vidtagit  (bet.
1997/98:FiU1 s. 217). Utskottet pekade också på
den dialog  mellan  riksdagen  och regeringen i
mål- och resultatfrågor som skett i samband med
utarbetandet av budgetförslaget för år 1998 och
som  inneburit en i flera avseenden  förbättrad
resultatinformation   till   riksdagen.  Enligt
utskottet  borde  denna  dialog  fortsätta  och
utvecklas ytterligare.
I  sitt  nyligen avgivna yttrande 1997/98:FiU2y
till konstitutionsutskottet  med  anledning  av
ett   förslag   från  Riksdagens  revisorer  om
resultatinformation  och  styrning  av  statlig
verksamhet   (1997/98:RR7)  betonade  utskottet
behovet av att  stärka  och utveckla riksdagens
egna insatser inom resultatstyrningen.  Viktiga
delar i denna process är - framhöll utskottet -
ett     ökat     politiskt     deltagande     i
resultatstyrningen, ett fortsatt arbete med att
förbättra  metoderna för utskottens uppföljning
och utvärdering av riksdagens budgetbeslut samt
en fortlöpande  dialog  mellan  företrädare för
riksdagen  och  regeringen  för  att  förbättra
resultatinformationen till riksdagen (s. 5).
Det   kan   konstateras   att   en  fortlöpande
diskussion  om  mål-  och resultatfrågor  också
förs på tjänstemannanivå. Sedan år 1997 har ett
samlat   utvecklingsarbete    bedrivits    inom
Regeringskansliet   för   att   förbättra   den
ekonomiska styrningen. Arbetet har skett i nära
kontakt med utskottsorganisationen i riksdagen.
Ett   motsvarande   arbete   görs   också  inom
riksdagens   utskott,  och  detta  arbete   har
intensifierats  under  det  senaste  året.  Vid
möten  utgiftsområdesvis  under  såväl 1997 som
1998    mellan    företrädare    för   samtliga
departement     och     utskottskanslier    har
utformningen av budgetpropositionen  från  mål-
och     resultatsynpunkt     för     respektive
utgiftsområde  diskuterats.  En  genomgång  som
gjorts  av  samtliga  utgiftsbetänkanden   från
hösten  1997 visar vidare att flertalet utskott
behandlat mål- och resultatfrågor i samband med
sin beredning  av  budgetförslaget  för år 1998
men att variationen mellan utskotten var mycket
stor  när  det  gäller  såväl  omfattning   som
inriktning.
6.3.2 Resultatinformation som riksdagen och de
olika utskotten behöver i samband med
beredningen av budgetpropositionen för år 1999
Som  ett  led  i  arbetet  med  att utveckla en
tydligare   efterfrågan   från   riksdagen   på
resultatinformation  anser finansutskottet  att
vissa övergripande krav  nu  bör  ställas  från
riksdagens      sida      på      mål-      och
resultatredovisningen  i  det budgetförslag som
skall  lämnas  i  höst.  I  samband   med  sina
yttranden     till     finansutskottet     över
vårpropositionen  har  övriga  utskott  beretts
möjlighet   att   överväga  även  denna  fråga.
Synpunkter  har  därvid   bl.a.  inkommit  från
försvarsutskottet,           justitieutskottet,
trafikutskottet och bostadsutskottet.
Trafikutskottet understryker  i  sitt yttrande
(TU4y)  att för att mål- och resultatstyrningen
skall  fungera   ändamålsenligt  och  effektivt
krävs ett fortsatt utvecklingsarbete. Målet bör
vara  att budgetpropositionen  ger  ett  sådant
beslutsunderlag att riksdagen ges möjlighet att
bedöma  mål  och  inriktning  för  den statliga
verksamheten  samt ställa bestämda resultatkrav
i förhållande till de trafikpolitiska besluten.
Motsvarande syn  på mål- och resultatstyrningen
har    i   olika   sammanhang    uttalats    av
försvarsutskottet   beträffande   styrning  och
uppföljning av totalförsvaret (FöU4y).
Justitieutskottet konstaterar i sitt  yttrande
(JuU8y)  att  regeringen, med anledning av  den
kritik utskottet  föregående  vår  riktade  mot
beslutsunderlaget, inte vidtagit några åtgärder
för  att  underlätta  riksdagens  behandling av
vårpropositionen.   Enligt  utskottets   mening
skulle det t.ex. vara en fördel om de beräknade
utgiftsramarna  kunde   presenteras   i   såväl
löpande  som fasta priser för att en jämförelse
skall  kunna  vara  möjlig.  Det  borde  enligt
utskottet    också    vara    självklart    att
redovisningarna   i   budgetpropositionen   och
vårpropositionen  byggdes upp på samma sätt och
avser samma förhållanden. Även bostadsutskottet
uttalar  i  sitt yttrande  (BoU5y)  kritik  mot
redovisningen    i    budgetpropositionen   och
vårpropositionen när det  gäller underlaget för
beräkningarna av regeringens förslag.
Mot     den    anförda    bakgrunden     kommer
finansutskottet  till  följande  slutsatser  om
vilka   krav  på  resultatinformation  som  bör
beaktas av regeringen:
* Riksdagen  skall  besluta  om  de  viktigaste
politiska  målen inom respektive utgiftsområde.
Dessa bör avse  effekter,  dvs  den påverkan på
ett  område  som riksdagen har för  avsikt  att
uppnå genom statliga insatser.
*   Regeringens    resultatredovisningar    bör
utvecklas. Det kan t.ex. vara lämpligt att inom
resp.   område   redovisa  tidsserier  med  ett
begränsat antal resultat-indikatorer.  Avsikten
bör    vara   att   dessa   indikatorer   skall
komplettera  varandra så att de tillsammans ger
en helhetsbild av resultatet.
*   Det   är   lämpligt    att   regeringen   i
resultatredovisningen  i budgetpropositionen  i
första hand presenterar  ett  bra underlag inom
områden  som  är  politiskt intressanta,  t.ex.
områden  som  rör  stora   belopp   eller   där
eftersträvade      effekter     är     särskilt
betydelsefulla.
* Regeringen bör prioritera att främst utveckla
resultatredovisningarna    på    utgifts-   och
verksamhetsområdesnivå                    medan
resultatinformationen  på  anslagsnivå  i vissa
fall kan göras mindre omfattande.
*   Regeringen   bör   sträva  efter  att  ange
beräknade belopp för åren 2000 och 2001 i såväl
löpande som fasta priser  alternativt  redovisa
underlag  för  en  bedömning  av  hur  anslagen
utvecklas i reala termer.
*  Regeringens s.k. resultatbedömningar behöver
bli  tydligare  framför allt när det gäller vad
som motiverar den  bedömning  av resultatet som
regeringen gör.
*  Det är angeläget med en fortsatt  utveckling
av  dialogen  mellan  riksdag  och  regering  i
första   hand   i   form   av   träffar  mellan
företrädare för utskott och departement.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att   riksdagen  med  avslag  på  motionerna  1997/98:Fi17
yrkandena  1  och  3,  1997/98:Fi18  yrkandena  1  och 22,
1997/98:Fi19  yrkandena 1 och 5, 1997/98:Fi20 yrkandena  1
och 16-19, 1997/98:Fi21  yrkandena  1-7, 9, 32, 33 och 38,
1997/98:Fi22 yrkande 1 och 1997/98:Fi55  godkänner vad som
förordats i proposition 1997/98:150 yrkande  1 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (c)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
2. beträffande penning- och valutapolitiken
att  riksdagen  avslår motionerna 1997/98:Fi20 yrkande  11
och 1997/98:Fi21 yrkandena 34-36,
res. 5 (v)
res. 6 (mp)
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen avslår  motionerna  1997/98:Fi17 yrkande 13,
1997/98:Fi19 yrkande 9, 1997/98:Fi20  yrkandena  26 och 27
samt 1997/98:Fi21 yrkandena 37 och 45,
res. 7 (m, fp)
res. 8 (v)
res. 9 (mp)
4. beträffande Sveriges nationella handlingsplan  för
sysselsättning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi24,
res. 10 (m)
res. 11 (c) - motiv.
res. 12 (mp) - motiv.
Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för
staten
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 4,
res. 13 (m, fp, kd)
res. 14 (v)
res. 15 (mp)
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att  riksdagen  avslår  motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 5,
1997/98:Fi20 yrkande 10 och 1997/98:Fi21 yrkande 39,
res. 16 (m)
res. 17 (v)
res. 18 (mp)
res. 19 (fp) - motiv.
7. beträffande mål för statsskulden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 6,
res. 20 (m)
res. 21 (v) - motiv.
8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi18 yrkande 23,
res. 22 (m, fp, kd)
res. 23 (c)
res. 24 (mp)
res. 25 (v) - motiv.
9. beträffande utgiftstak för staten
att  riksdagen med anledning  av  proposition  1997/98:150
yrkande  3  samt  med  avslag  på  motionerna 1997/98:Fi17
yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 3,
1997/98:Fi20  yrkande  3,  1997/98:Fi21   yrkande  41  och
1997/98:Fi22   yrkande  3  -  med  ändring  av  riksdagens
tidigare beslut (bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304 och
bet.  1996/97:FiU20,   rskr.  1996/97:284)  -  fastställer
utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten  för år 1999 till 734 miljarder
kronor, för år 2000 till 742  miljarder  kronor och för år
2001 till 767 miljarder kronor,
res. 26 (m) - delvis
res. 27 (c) - delvis
res. 28 (fp) - delvis
res. 29 (v) - delvis
res. 30 (mp) - delvis
res. 31 (kd) - delvis
10.   beträffande  utgiftstak  för  den  offentliga
sektorn
att riksdagen  med  anledning  av  proposition 1997/98:150
yrkande  2  samt  med  avslag  på motionerna  1997/98:Fi17
yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2, 1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21  yrkande  40  och  1997/98:Fi22   yrkande   2
godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1999-2001 i enlighet med vad utskottet förordat,
res. 26 (m) - delvis
res. 28 (fp) - delvis
res. 29 (v) - delvis
res. 30 (mp) - delvis
res. 31 (kd) - delvis


Preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 1999-2001
11.    beträffande    preliminär   fördelning   på
utgiftsområden
att  riksdagen  med anledning av  proposition  1997/98:150
yrkande  4  samt med  avslag  på  motionerna  1997/98:Fi17
yrkande  8,  1997/98:Fi18   yrkandena   3,   20   och  25,
1997/98:Fi19   yrkandena   4,   10  och  27,  1997/98:Fi20
yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi21  yrkandena  42
och  43,  1997/98:Fi22  yrkande  4, 1997/98:Fi26 yrkandena
1-5,     1997/98:Fi38,     1997/98:Fi41,     1997/98:Fi47,
1997/98:Fi59  och  1997/98:Fi61  godkänner den preliminära
fördelningen   av   utgifterna   på  utgiftsområden   åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete,
res. 26 (m) - delvis
res. 27 (c) - delvis
res. 28 (fp) - delvis
res. 29 (v) - delvis
res. 30 (mp) - delvis
res. 31 (kd) - delvis
12. beträffande uppräkning av basbeloppet
att  riksdagen  med  bifall  till proposition  1997/98:150
yrkandena  6,  7, 8 och 9, alla  i  denna  del,  samt  med
anledning av proposition 1997/98:150 yrkande 5 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)
Skatter och övriga inkomster
13.    beträffande    skattepolitikens    allmänna
inriktning
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:Fi17 yrkande 10 i
denna del, 1997/98:Fi18  yrkandena   4, 5, 7, 8, 10-17 och
21, 1997/98:Fi19 yrkandena  6 i denna  del,  7,  8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena
8, 10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande  5
i   denna   del,  1997/98:Fi28  yrkande  2,  1997/98:Fi33,
1997/98:Fi48,   1997/98:Fi50   yrkandena   1,   2  och  5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60,
res. 32 (m)
res. 33 (c)
res. 34 (fp)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
res. 37 (kd)
14. beträffande den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
att  riksdagen  med  bifall  till  proposition 1997/98:150
yrkande  50  i  denna  del samt med avslag  på  motionerna
1997/98:Fi17   yrkande  11,   1997/98:Fi19   yrkande   23,
1997/98:Fi20  yrkandena   6   i  denna  del,  23  och  24,
1997/98:Fi21 yrkandena 13 och 15,  1997/98:Fi22  yrkande 6
och 1997/98:Fi43 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 38 (m, fp, kd)
res. 39 (v)
res. 40 (mp)
15. beträffande beskattningen av småföretag
att  riksdagen  med  bifall  till  proposition 1997/98:150
yrkandena 50 samt 51, båda i denna del,  och med avslag på
motion  1997/98:Fi20 yrkande 6 i denna del  godkänner  vad
utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt  lagförslag.)
res. 41 (v)
16. beträffande särskilda småföretagaråtgärder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi25,
res. 42 (m, fp, kd)
17.  beträffande   omräkningstalen   för   1999  års
taxeringsvärden
att  riksdagen  med  bifall  till  proposition 1997/98:150
yrkande  52  i  denna  del  samt  med  avslag   på  motion
1997/98:Fi50 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
18.  beträffande  fastighetsskatten  på  småhus  och
hyreshus
att riksdagen med bifall till utskottets förslag  och  med
anledning     av    motionerna     1997/98:Fi18    yrkande
9,1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fi21 yrkande
21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del och
1997/98:Fi28 yrkande  1  samt  med  avslag  på  motionerna
1997/98:Fi17  yrkande  10  i  denna  del  och 1997/98:Fi20
yrkande 25
dels   godkänner  vad  utskottet  anfört  om  ändring   av
skattesatsen för den statliga fastighetsskatten,
dels  som   sin  mening  ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört om belägenhetsfaktorn,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 43 (m)
res. 44 (fp)
res. 45 (v)
res. 46 (mp)
res. 47 (kd)
19.     beträffande    fastighetsskatten    på
vattenkraftverk
att  riksdagen  med bifall  till  proposition  1997/98:150
yrkande 55 i denna  del  samt  med  avslag  på  motionerna
1997/98:Fi18 yrkande 6 och 1997/98:Fi21 yrkandena  28  och
29 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)
res. 48 (c)
res. 49 (mp)
20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna
att riksdagen
dels med anledning av proposition 1997/98:150 yrkande 53 i
denna   del   godkänner  vad  utskottet  anfört  om  sänkt
tobaksskatt,
dels med anledning av proposition 1997/98:150 yrkandena 53
och 54, båda i  denna  del, godkänner vad utskottet anfört
om indexeringen av skattesatserna för alkohol och tobak,
dels avslår motionerna 1997/98:Fi18  yrkandena  18 och 19,
1997/98:Fi19   yrkande   25,   1997/98:Fi21   yrkande  31,
1997/98:Fi22    yrkandena    7    och   8,   1997/98:Fi23,
1997/98:Fi35, 1997/98:Fi36, 1997/98:
Fi53 och 1997/98:Fi42,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)
res. 50 (c, fp, kd)
res. 51 (mp)
21. beträffande reklamskatten
att  riksdagen  med  bifall  till proposition  1997/98:150
yrkande  56  i  denna del samt med  avslag  på  motionerna
1997/98:Fi50 yrkande  4  och  1997/98:Fi57  godkänner  vad
utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 52 (m)
Den kommunala sektorn
22. beträffande utvecklingen inom kommunsektorn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi21 yrkande 46,
res. 53 (mp)
res. 54 (m) - motiv.
res. 55 (c) - motiv.
res. 56 (fp) - motiv.
res. 57 (v) - motiv.
res. 58 (kd) - motiv.
23. beträffande kommunal beskattning och minskning av
bidrag
att  riksdagen  med  bifall  till  proposition 1997/98:150
yrkande  57  i  denna del samt  med avslag  på  motionerna
1997/98:Fi20  yrkande   7,  1997/98:Fi21  yrkande  47  och
1997/98:Fi65 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 59 (v)
res. 60 (mp)
24. beträffande uppräkningsfaktorer
att  riksdagen  med bifall  till  proposition  1997/98:150
yrkande 58 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
25. beträffande  ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1999
att  riksdagen  med bifall  till  proposition  1997/98:150
yrkande 59 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
26. beträffande översyn av kommunala uppgifter m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 12,
res. 61 (m)
res. 62 (fp, kd) - motiv.
27. beträffande  kommunsektorn  och  den  kooperativa
företagsformen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi34,
Revision och kontroll av EU-medel
28. beträffande Europeiska revisionsrättens rapporter
för verksamhetsåret 1996
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi20 yrkande 29,
res. 63 (v)
29.  beträffande  kompletterande  regler  till  EG:s
förordningar om strukturstöd
att  riksdagen  med  bifall  till  proposition 1997/98:150
yrkande 61 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)
Av utskottet behandlade lagförslag
30. beträffande lagförslagen
att riksdagen till följd av vad utskottet  ovan anfört och
hemställt (mom. 12, 14, 15, 17-21, 23-25 och 29)
dels med anledning av propositionerna 1997/98:133  yrkande
2  och  1997/98:150  yrkandena  5-9, 50-59 och 61, alla  i
denna  del,  antar  de  i bilaga 1 till  detta  betänkande
återgivna förslagen till
(1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
utom   såvitt   avser   1   kap.    6 §    och   punkt   2
övergångsbestämmelsen,  samt  -  med ändring av  sitt  med
anledning   av   socialförsäkringsutskottets    betänkande
1997/98:SfU13  fattade  beslut  såvitt  gäller  lagen   om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring - beslutar
att 1 kap. 6 § sistnämnda lag samt övergångsbestämmelserna
till  samma  lag  skall ha följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:
-------------------------------------------------
Lydelse enligt           Utskottets förslag
betänkande
1997/98:SfU13
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
1 kap.
6 §
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Inom    den    allmänna     Inom   den  allmänna
försäkringen  skall  de  försäkringen  skall  de
beräkningar,  som anges  beräkningar,  som anges
i  denna lag, göras med  i  denna lag, göras med
anknytning   till   ett  anknytning   till   ett
prisbasbelopp.    Detta  prisbasbelopp.    Detta
belopp            skall  belopp            skall
fastställas  för  varje  fastställas  för  varje
år av regeringen. Vissa  år    av    regeringen.
beräkningar  skall dock  Regeringen  skall också
göras  enligt  vad  som  för varje år fastställa
anges i tredje stycket.  ett             förhöjt
Regeringen  skall också  prisbasbelopp    enligt
för varje år fastställa  tredje stycket.
ett             förhöjt
prisbasbelopp    enligt
femte stycket.            Prisbasbeloppet räknas
Prisbasbeloppet räknas  fram genom att bastalet
fram genom att bastalet  36   396  multipliceras
36   273  multipliceras  med  det  jämförelsetal
med  ett  jämförelsetal  som  anger förhållandet
som  minskats med talet  mellan   det   allmänna
1      och     därefter  prisläget  i  juni året
multiplicerats      med  före       det      som
0,80,    varefter   ett  prisbasbeloppet   avser
tillägg    gjorts   med  och  prisläget  i  juni
talet                1.  1997.  Det  framräknade
Jämförelsetalet   anger  prisbasbeloppet
förhållandet mellan det  avrundas  till närmaste
allmänna   prisläget  i  hundratal kronor.
juni året före  det som
prisbasbeloppet   avser
och  prisläget  i  juni
1996.  Det  framräknade
prisbasbeloppet
avrundas  till närmaste
hundratal kronor.
Det   enligt   andra
stycket     fastställda
beloppet skall  minskas
med   två  procent  vid
beräkning av
a) folkpension  i form
av       ålderspension,
förtidspension      och
efterlevandepension
enligt  6-8  kap.  samt
änkepension,
barnpension         och
barntillägg som uppbärs
med       stöd       av
övergångsbestämmelserna
till  lagen  (1988:881)
om ändring i denna lag,
b)       allmän
tilläggspension  i form        Det      förhöjda
av       ålderspension,  prisbasbeloppet  räknas
förtidspension      och  fram  och  avrundas  på
efterlevandepension      samma      sätt     som
enligt  12-14 kap. samt  prisbasbeloppet  enligt
änkepension         och  andra  stycket.  Därvid
barnpension som uppbärs  skall   dock   det  där
med       stöd       av  angivna  bastalet höjas
övergångsbestämmelserna  till    37    144   och
till  lagen  (1988:881)  multipliceras med samma
om ändring i denna lag.  jämförelsetal.
I     fråga     om
efterlevandepension som
utgörs  av  barnpension
skall  någon  minskning
enligt  tredje  stycket
inte   göras   när  det
gäller den beloppsgräns
som anges i 8 kap.  3 §
andra meningen.
Det      förhöjda
prisbasbeloppet  räknas
fram  och  avrundas  på
samma      sätt     som
prisbasbeloppet  enligt
andra  stycket.  Därvid
skall   dock   det  där
angivna bastalet  höjas
till    36    992   och
multipliceras  med  ett
jämförelsetal som  inte
minskats.
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Om  det  i  lag eller annan författning eller på
annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt
basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses
prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
-----------------
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Denna   lag  träder   i    1. Denna lag träder i
kraft   den  1  januari  kraft   den  1  januari
1999.             Äldre  1999.
bestämmelser     gäller    2. Äldre bestämmelser
fortfarande för år 1998  gäller  fortfarande för
och tidigare år.         år  1998  och  tidigare
år.
3.Bestämmelsen  i  1
kap.    6 §   tillämpas
första    gången    vid
beräkning           och
fastställande        av
prisbasbelopp   för  år
1999. För år 1999 skall
bestämmelserna i tredje
och   fjärde   styckena
tillämpas    i    deras
lydelse   före   den  1
januari  1999  med  den
ändringen    att    det
enligt   andra  stycket
fastställda    beloppet
skall  minskas  med  en
procent.
-------------------------------------------------
(2)    lag    om    ändring    i   lagen   (1969:205)   om
pensionstillskott,
(3)    lag    om    ändring    i   lagen   (1979:84)    om
delpensionsförsäkring,
(4) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
(5) lag om ändring i lagen (1990:325)  om självdeklaration
och kontrolluppgifter,
(6-10 behandlas i betänkande 1997/98:FiU27)
(11)  lag  om  ändring  i  lagen  (1947:576)  om   statlig
inkomstskatt,
(12)    lag    om   ändring   i   lagen   (1993:1538)   om
periodiseringsfonder,
(13) lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden,
(14) lag om ändring  i  lagen  (1994:1563) om tobaksskatt,
med den ändringen att det i övergångsbestämmelserna införs
en  ny  punkt  2  med  följande  som  Utskottets   förslag
betecknade lydelse:
------------------------------------------------
Regeringens förslag      Utskottets förslag
------------------------------------------------
------------------------------------------------
Denna   lag   träder  i   1. Denna lag träder i
kraft   den  1  augusti  kraft  den  1  augusti
1998.                    1998.
2.  Skattskyldig för
tobaksskatt får dock i
tobaksskatteredovisningen
till
beskattningsmyndigheten
tilllämpa    de    nya
skattesatserna      på
cigaretter under tiden
den  27-31  juli  1998
under    förutsättning
att  dessa  cigaretter
inte  bjuds   ut  till
försäljning före den 1
augusti  1998 och  att
en      särredovisning
lämnas för  tiden  den
27-31 juli 1998.
------------------------------------------------
(15)  lag om ändring i lagen (1994:1564) om  alkoholskatt,
med det tillägget
dels att  2-6  §§ erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:


-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
2 §[1]
-----------------------------------------------------
Skatt  skall betalas för öl som hänförs till nr 2203
i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt förordningen
EEG  2658/87   om   alkoholhalten   överstiger   0,5
volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande
en  blandning  av  öl  och  icke-alkoholhaltig dryck
hänförlig till KN-nr 2206 om  alkoholhalten i bland-
ningen överstiger 0,5 volymprocent.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt  tas  ut  per liter    Skatt  tas ut per liter
med 1,45 kronor för varje  med 1,47 kronor för varje
volymprocent alkohol.      volymprocent alkohol.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För  öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent
tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------
3 §[2]
-----------------------------------------------------
Skatt  skall  betalas för vin som hänförs till KN-nr
2204  och  2205 om  alkoholhalten  uppkommit  enbart
genom jäsning och
1. alkoholhalten  överstiger  1,2  volymprocent men
uppgår till högst 15 volymprocent, eller
2. alkoholhalten  överstiger  15 volymprocent  men
uppgår till högst 18 volymprocent  och  vinet produ-
cerats utan tillsatser.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt  tas  ut  per liter    Skatt  tas ut per liter
för                        för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt över 2,25 men  alkoholhalt över 2,25 men
inte       över       4,5  inte       över       4,5
volymprocent   med   9,20  volymprocent   med   9,34
kronor,                    kronor,
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över 4,5 men  alkoholhalt  över 4,5 men
inte  över 7 volymprocent  inte  över 7 volymprocent
med 13,60 kronor,          med 13,80 kronor,
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över  7  men  alkoholhalt  över  7  men
inte       över       8,5  inte       över       8,5
volymprocent   med  18,70  volymprocent   med  18,98
kronor,                    kronor,
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över 8,5 men  alkoholhalt  över 8,5 men
inte över 15 volymprocent  inte över 15 volymprocent
med 26,80 kronor, och för  med 27,20 kronor, och för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över  15 men  alkoholhalt  över  15 men
inte över 18 volymprocent  inte över 18 volymprocent
med 44,50 kronor.          med 45,17 kronor.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För   vin   med   en   alkoholhalt   om  högst  2,25
volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------
4 §[3]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för andra jästa drycker  än  vin
eller  öl  som  hänförs  till KN-nr 2206 samt sådana
drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som
inte  omfattas  av  skatteplikt   enligt   3  §,  om
alkoholhalten    överstiger    1,2   men   inte   10
volymprocent  eller om alkoholhalten  överstiger  10
men  inte 15 volymprocent  under  förutsättning  att
alkoholhalten   uteslutande   har   uppkommit  genom
jäsning.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt  tas  ut  per liter    Skatt  tas ut per liter
för                        för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt över 2,25 men  alkoholhalt över 2,25 men
inte       över       4,5  inte       över       4,5
volymprocent   med   9,20  volymprocent   med   9,34
kronor,                    kronor,
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över 4,5 men  alkoholhalt  över 4,5 men
inte  över 7 volymprocent  inte  över 7 volymprocent
med 13,60 kronor,          med 13,80 kronor,
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över  7  men  alkoholhalt  över  7  men
inte       över       8,5  inte       över       8,5
volymprocent   med  18,70  volymprocent   med  18,98
kronor, och för            kronor, och för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  över 8,5 men  alkoholhalt  över 8,5 men
inte över 15 volymprocent  inte över 15 volymprocent
med 26,80 kronor.          med 27,20 kronor.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För  andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst
2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------
5 §[4]
-----------------------------------------------------
Skatt  skall betalas för mellanklassprodukter med en
alkoholhalt  över  1,2 men inte över 22 volymprocent
som hänförs till KN-nr  2204,  2205 och 2206 men som
inte beskattas enligt 2-4 §§.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt  tas  ut  per liter    Skatt  tas ut per liter
för                        för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt  om  högst 15  alkoholhalt  om  högst 15
volymprocent   med  26,80  volymprocent   med  27,20
kronor, och för            kronor, och för
drycker    med    en       drycker    med    en
alkoholhalt    över    15  alkoholhalt    över    15
volymprocent   med  44,50  volymprocent   med  45,17
kronor.                    kronor.
-----------------------------------------------------
6 §[5]
-----------------------------------------------------
Skatt  skall betalas för varor hänförliga till KN-nr
2207 och  2208  med  en alkoholhalt överstigande 1,2
volymprocent  även om dessa  ingår  i  en  vara  som
hänförs till ett  annat KN-kapitel. Skatt skall även
betalas för drycker  som  hänförs  till  KN-nr 2204,
2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger  22 volym-
procent.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt   tas  ut  med  494    Skatt tas ut med 501,41
kronor   per   liter  ren  kronor   per   liter  ren
alkohol.                   alkohol.
-----------------------------------------------------
dels beslutar  om  sådan  ändring  av ingressen till det i
proposition 1997/98:150 framlagda förslaget  till  lag  om
ändring  i lagen (1994:1564) om alkoholskatt som föranleds
härav,
(16)  lag  om  ändring  i  lagen  (1984:1052)  om  statlig
fastighetsskatt,   med   den   ändringen   att  3  §  samt
övergångsbestämmelserna  erhåller följande som  Utskottets
förslag betecknade lydelse:
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
3 §[6]
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Fastighetsskatten   utgör    Fastighetsskatten utgör
för varje beskattningsår   för varje beskattningsår
a) 1,7 procent av:         a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende   taxeringsvärdet avseende
småhusenhet,               småhusenhet,
det      omräknade         det      omräknade
bostadsbyggnadsvärdet och  bostadsbyggnadsvärdet och
det             omräknade  det             omräknade
tomtmarksvärdet  avseende  tomtmarksvärdet  avseende
småhus på lantbruksenhet,  småhus på lantbruksenhet,
75     procent    av       75     procent    av
marknadsvärdet   avseende  marknadsvärdet   avseende
privatbostad i utlandet,   privatbostad i utlandet,
b) 1,7 procent av:         b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende   taxeringsvärdet avseende
hyreshusenhet   till  den  hyreshusenhet   till  den
del       det       avser  del       det       avser
värderingsenhet       för  värderingsenhet       för
bostäder, värderingsenhet  bostäder, värderingsenhet
för     bostäder    under  för     bostäder    under
uppförande,                uppförande,
värderingsenhet  avseende  värderingsenhet  avseende
tomtmark   som  hör  till  tomtmark   som  hör  till
dessa bostäder samt annan  dessa bostäder samt annan
värderingsenhet  avseende  värderingsenhet  avseende
tomtmark som är obebyggd,  tomtmark som är obebyggd,
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del
det     avser    värde-ringsenhet    för    lokaler,
värderingsenhet  för  lokaler  under  uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa
lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet  avseende  industrienhet inklusive
elproduktionsenhet.
-----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Innehåller   byggnaden  på  en  fastighet,  som  är
belägen  i  Sverige,  bostäder  och  har  byggnaden
beräknat  värdeår   som   utgör   året   före   det
fastighetstaxeringsår          som         föregått
inkomsttaxeringsåret,     utgår     dock      ingen
fastighetsskatt    på    bostadsdelen    för    det
fastighetstaxeringsåret   och   de   fyra  följande
kalenderåren och halv fastighetsskatt  för de därpå
följande  fem  kalenderåren enligt vad som  närmare
föreskrivs  i  femte   stycket.   Detsamma   gäller
färdigställd   eller  ombyggd  sådan  byggnad,  för
vilken  värdeår inte  har  åsatts  vid  ny  fastig-
hetstaxering,  men som skulle ha åsatts ett värdeår
motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som
föregått      inkomsttaxeringsåret,      om      ny
fastighetstaxering då hade företagits.
----------------------------------------------------
För fastighet,  som avses i 5 § kommunalskattelagen
(1928:370),    skall    fastighetens    andel    av
taxeringsvärdet  på  sådan samfällighet som avses i
41  a  §  nämnda  lag  inräknas  i  underlaget  för
fastighetsskatten   om  samfälligheten   utgör   en
särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är  avsedd  för  användning under
hela  året,  på  grund  av  eldsvåda  eller  därmed
jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss
tid eller har i sådan byggnad för uthyrning  avsedd
lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten
nedsättas  med  hänsyn  till  den  omfattning, vari
byggnaden inte kunnat användas eller  uthyras.  Har
så   varit  fallet  under  endast  kortare  tid  av
beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte
ske.
Om  fastighetsskatt  skall  beräknas enligt olika
grunder  för  skilda  delar  av  fastigheten  skall
underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa  delar  utgöras  av  den  del av  värdet  som
belöper    på    respektive   fastighetsdel.    Den
nedsättning av fastighetsskatten  som  föreskrivs i
andra   stycket   skall  såvitt  avser  småhusenhet
beräknas på den del  av taxeringsvärdet som belöper
på   värderingsenhet   som   avser   småhuset   med
tillhörande tomtmark, om  tomtmarken  ingår i samma
taxeringsenhet  som  småhuset.  Detsamma  gäller  i
tillämpliga  delar  småhus med tillhörande tomtmark
på  lantbruksenhet.  För   hyreshusenhet   beräknas
nedsättningen  på  den  del av taxeringsvärdet  som
belöper på värderingsenhet  som  avser bostäder med
tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.
----------------------------------------------------
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
1.  Denna  lag  träder  i    1.  Denna  lag träder i
kraft  den 1 januari 1999  kraft,    såvitt    avser
och    tillämpas   första  bestämmelserna   i   3  §
gången   vid   2000   års  första  stycket punkten a
taxering.                  och   punkten  b,  den  1
2. Har beskattningsåret  augusti   1998,   och   i
påbörjats            före  övrigt   den   1  januari
ikraftträdandet tillämpas  1999.
äldre  regler för den del    2. Bestämmelserna i 3 §
av  beskattningsåret  som  första  stycket punkten a
infaller             före  och  punkten  b tillämpas
ikraftträdandet.           första  gången  vid  1999
års     taxering.     Har
beskattningsåret
påbörjats   före   den  1
januari   1998  tillämpas
äldre regler  för den del
av  beskattningsåret  som
infaller    före    denna
tidpunkt.
3.   Bestämmelserna  i
övrigt  tillämpas  första
gången   vid   2000   års
taxering.             Har
beskattningsåret
påbörjats            före
ikraftträdandet tillämpas
äldre  regler för den del
av  beskattningsåret  som
infaller             före
ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:  Senaste  lydelse 1996:1223,  jfr
1997:761.
[2]:  Senaste lydelse  1996:1223,  jfr
1997:761.
[3]: Senaste  lydelse  1996:1223,  jfr
1997:761.
[4]:  Senaste  lydelse  1996:1223, jfr
1997:761.
[5]:  Senaste  lydelse 1996:1223,  jfr
1997:761.
[6]: Senaste lydelse 1997:442.


(17)  lag  om  ändring  i lagen  (1972:266)  om  skatt  på
annonser och reklam,
(18) lag om ändring i lagen  (1996:1061)  om  minskning  i
särskilda   fall   av  det  generella  statsbidraget  till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998,
(19)  lag om ändring  i  lagen  (1965:269)  med  särskilda
bestämmelser  om  kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
(20)  lag med särskilda  bestämmelser  om  utbetalning  av
skattemedel år 1999,
(21)  lag   om   ändring   i  lagen  (1994:1708)  om  EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd,
dels antar följande av utskottet upprättade förslag till
a)  Lag  om  ändring   i   lagen  (1994:308)  om
bostadstillägg till pensionärer
Härigenom föreskrivs att 7  §  lagen (1994:308)
om  bostadstillägg  till  pensionärer  skall  ha
följande lydelse.
----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
----------------------------------------------------
---------------------------------------------------
7 §1
Rätten  till särskilt bostadstillägg prövas utan
ansökan.  Särskilt   bostadstillägg   lämnas   med
skillnadsbeloppet,   om  den  pensionsberättigades
inkomster efter avdrag  för  skälig bostadskostnad
understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per
månad.
Vid   tillämpning  av  första  stycket  beaktas
följande inkomster, nämligen
1. folkpension  enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, dock inte handikappersättning,
2. pensionstillskott  enligt  lagen (1969:205) om
pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen
om  allmän  försäkring  till  den  del   pensionen
föranleder  minskning  av  pensionstillskott,  det
sammanlagda beloppet dock minskat  med  25 procent
av basbeloppet när fråga är om förtidspension,
3.   särskilt   pensionstillägg   enligt  lagen
(1990:773)   om   särskilt  pensionstillägg   till
folkpension  för långvarig  vård  av  sjukt  eller
handikappat barn,
4. bostadstillägg enligt denna lag,
5. hälften av  den  inkomst  som  medräknas  vid
bestämmande av årsinkomst enligt 5 §.
En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall
alltid  anses utgöra lägst 1,22 gånger basbeloppet
för  den  som  är  ogift  och  lägst  1,01  gånger
basbeloppet för den som är gift.
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Inkomsterna  enligt andra     Inkomsterna   enligt
stycket  1  och  2  skall  andra  stycket  1 och 2
sammanlagda  alltid anses  skall       sammanlagda
utgöra lägst 1,515 gånger  alltid   anses   utgöra
basbeloppet  minskat  med  lägst    1,515   gånger
två  procent  för den som  basbeloppet för den som
är  ogift och lägst  1,34  är ogift och lägst 1,34
gånger        basbeloppet  gånger  basbeloppet för
minskat  med  två procent  den som är gift.
för den som är gift.
---------------------------------------------------
Som skälig bostadskostnad enligt första stycket
skall anses en bostadskostnad  som  uppgår  till
högst 5 200 kronor.
___________________
Denna  lag  träder i kraft den 1 januari 1999.
Äldre bestämmelser  gäller  fortfarande  för tid
före  ikraftträdandet. Vid beräkning av särskilt
bostadstillägg  som avser år 1999 skall de äldre
bestämmelserna tillämpas  med  den ändringen att
basbeloppet skall minskas med en procent.
1 Senaste lydelse 1996:1590.
b)  Lag  om  ändring  i  lagen  (1994:1065)   om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom  föreskrivs  att  14  kap. 4 § lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter skall ha följande lydelse.
----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
14 kap.
4 §1
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Med  basbelopp i 2 kap. 9    Med basbelopp i 2 kap.
§,  8  kap. 4 §, 9 kap. 5  9  §, 8 kap. 4 §, 9 kap.
§,  10  kap. 3 §, 12 kap.  5  §,  10  kap.  3 §, 12
5 § och 13 kap. 8 § avses  kap.   5 § och 13 kap. 8
det  förhöjda basbeloppet  §   avses  det  förhöjda
enligt  1  kap. 6 § femte  prisbasbeloppet enligt 1
stycket lagen  (1962:381)  kap.     6    §    lagen
om allmän försäkring.      (1962:381)   om   allmän
Om  inte  annat  sägs i  försäkring.
första stycket avses  med    Om  inte  annat sägs i
basbelopp   i  denna  lag  första stycket avses med
basbeloppet enligt 1 kap.  basbelopp  i  denna  lag
6 § första-andra styckena  prisbasbeloppet enligt 1
lagen      om      allmän  kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.                försäkring.
----------------------------------------------------
______________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:1067.


c)  Lag  om ändring i lagen (1996:304) om arvode
m.m.     till     Sveriges     företrädare     i
Europaparlamentet
Härigenom  föreskrivs  att  10  kap.  4 § lagen
(1996:304)   om   arvode   m.m.   till  Sveriges
företrädare   i   Europaparlamentet   skall   ha
följande lydelse.
----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
----------------------------------------------------
10 kap.
4 §1
----------------------------------------------------
Med  basbelopp i 4 kap. 4    Med basbelopp i 4 kap.
§,  5  kap. 5 §, 6 kap. 3  4  §, 5 kap. 5 §, 6 kap.
§,  8 kap. 7 § och 9 kap.  3  §,  8  kap. 7 § och 9
8 §  avses  det  förhöjda  kap.   8   §  avses  det
basbeloppet  i 1 kap. 6 §  förhöjda prisbasbeloppet
femte    stycket    lagen  i   1  kap.  6  §  lagen
(1962:381)    om   allmän  (1962:381)   om   allmän
försäkring.                försäkring.
Om  inte  annat  sägs i    Om  inte  annat sägs i
första  stycket avses med  första stycket avses med
basbelopp   i  denna  lag  basbelopp  i  denna  lag
basbeloppet enligt 1 kap.  prisbasbeloppet enligt 1
6 § första-andra styckena  kap. 6 § lagen om allmän
lagen      om      allmän  försäkring.
försäkring.
----------------------------------------------------
____________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1Senaste lydelse 1997:1066.
Stockholm den 28  maj 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-
Ola  Eriksson  (c),  Lennart  Hedquist (m), Arne
Kjörnsberg  (s),  Sonia  Karlsson  (s),  Fredrik
Reinfeldt  (m),  Carl B Hamilton  (fp),  Susanne
Eberstein (s), Kristina  Nordström (s), Per Bill
(m), Roy Ottosson (mp), Mats  Odell  (kd), Sven-
Erik Österberg (s), Per Olof Håkansson (s), Lars
Bäckström   (v),  Bengt  Kronblad  (s)  och   Bo
Lundgren (m).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 1) (m, fp,
kd)
Lennart Hedquist  (m),  Fredrik  Reinfeldt  (m),
Carl  B  Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell
(kd) och Bo Lundgren (m) anser
dels   att   finansutskottets   yttrande   under
rubriken   1.2.7    Finansutskottets    syn   på
vårpropositionens      och      partimotionernas
konjunkturbedömningar bort utgå,
dels   att   finansutskottets   yttrande   under
rubriken   1.3  Finansutskottets  förslag   till
inriktning av  den allmänna ekonomiska politiken
bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Sverige halkar efter
Utskottet  konstaterar   att   Sveriges   ekonomiska
utveckling  sedan  början  av  1970-talet  har varit
svagare  än i flertalet jämförbara länder. I  början
av 1970-talet  var  Sverige  en av världens tre fyra
rikaste  nationer. Sedan dess har  vi  halkat  efter
andra  länder.  När  världsekonomin  har  vuxit  har
svensk   ekonomi    vuxit   långsammare.   När   den
internationella   konjunkturen   har   fallit,   har
konjunkturen i Sverige fallit djupare. Vårt välstånd
ligger i dag under  genomsnittet i både OECD-området
och  EU.  Av  EU-länderna  är  det  endast  Spanien,
Portugal och Grekland som har lägre levnadsstandard.
Detta är inte  en  upphinnareffekt, dvs. att länder
med låg BNP-nivå per capita har snabbare tillväxt än
mera utvecklade industriländer.  Inget  av de länder
som  i början av 1970-talet tillsammans med  Sverige
låg bland de tre-fyra främsta har fallit tillbaka på
samma  sätt  som  Sverige.  Svensk  ekonomi har inte
lyckats  hålla  jämna steg med tillväxten  i  övriga
världen  som  lyfts   upp   av   en  snabbt  växande
världshandel och integrerade finansiella  marknader.
Följaktligen har även reallöneutvecklingen i Sverige
varit svag jämfört med många andra länder.
Krisens orsaker
Den grundläggande orsaken till att Sverige  fallit i
välståndsligan   är  kombinationen  av  strukturella
problem och makroekonomiska  störningar. Efter varje
störning har svensk ekonomi haft  allt  svårare  att
komma  igen;  den  har  sackat  efter alltmer. Under
andra hälften av 1980-talet fick  vi  en  överhettad
spekulationsekonomi med dramatiskt negativa följder.
Sedan   kreditmarknaderna   avreglerats  1985  ökade
utlåningen våldsamt till följd  av hög inflation och
skatteregler som gynnade låntagare.  Till  stor  del
placerades  lånen  i  fastigheter  och ledde till en
ohållbar  prisuppgång.  När  bubblan  brast  uppstod
ansenliga  kreditförluster. De som kunde  amorterade
ned sina 80-talslån,  vilket  i sin tur minskade den
inhemska    efterfrågan.    Arbetslösheten    ökade,
budgetunderskottet svällde och  ekonomin  hamnade  i
det   arbetslöshetens   stålbad  som  den  dåvarande
finansministern Kjell-Olof  Feldt redan 1990 varnade
för.
Fyrpartiregeringen lyckades  successivt  vända  den
ekonomiska   utvecklingen  rätt.  Budgetunderskottet
minskade och arbetslösheten sjönk hösten 1994.
Utskottets bedömning av det ekonomiska läget
Utskottet instämmer  i  vårpropositionens  bedömning
att konjunkturen både internationellt och i  Sverige
sannolikt förbättras 1998.
I det kortare perspektivet vill utskottet dock peka
på riskerna för en lägre tillväxt dels som en  följd
av  krisen  i Sydostasien, dels i form av reaktioner
på en eventuell  börsnedgång.  En börsrekyl kan leda
till en större försiktighet med  utgifter  både  hos
hushåll och företag.
Utskottet kan konstatera att regeringen inte räknar
med  någon  konjunkturförsvagning  under de närmaste
åren.  Ett  sådant  mönster  strider  dock  mot  det
normala för Sverige under efterkrigstiden.  Vid  ett
för  vårt  land  normalt konjunkturförlopp skulle en
nedgång  komma under  perioden  1998-2001.  Eftersom
regeringen inte föreslår några strukturella reformer
av svensk  ekonomi  är det mycket osannolikt att den
nuvarande konjunkturuppgången  kommer  att fortsätta
år  efter  år. Regeringens ekonomiska bedömning  för
tiden fram t.o.m.  2001  riskerar därför att invagga
många i en falsk trygghet.
Konjunkturinstitutet (KI)  presenterade  i  mars en
optimistisk  långtidsbedömning  för  perioden t.o.m.
2003. KI anger som trolig en stabil BNP-tillväxt  på
ca    2½    %    per    år    utan    mellanliggande
konjunkturnedgång. Det mest uppseendeväckande är att
den samlade arbetslösheten trots dessa  optimistiska
grunddata inte bedöms minska med mer än 1,2 % på fem
år. Om KI:s optimistiska tillväxtprognos inte skulle
slå in - vilket är det mest sannolika - riskerar den
samlade arbetslösheten att öka från dagens  11 % och
permanentas  på  en  tvåsiffrig  nivå.  KI:s prognos
visar  att  enbart god BNP-tillväxt inte räcker  för
att Sverige skall  få  fler riktiga jobb. Det behövs
strukturella reformer. Därför  är  det  tragiskt att
regeringens  inställning är passivitet motiverad  av
inre motsättningar  vilka nödtorftigt göms bakom tal
om att allt är gjort  och  det  som  inte  är  gjort
saknar ekonomisk betydelse.
Växande risk för permanent massarbetslöshet
Den  socialdemokratiska  regeringen  övertog 1994 en
positiv utveckling på arbetsmarknaden. 2 000 riktiga
jobb  skapades  varje  vecka  hösten  1994.   Svensk
ekonomi  var  inne i en tillväxtfas som, om den hade
fullföljts, skulle  ha  inneburit  att minst 150 000
fler människor hade haft riktiga jobb  i  dag. Denna
positiva trend bröts dessvärre vårvintern 1995.
Socialdemokraterna  lovade  i valrörelsen att  den
öppna arbetslösheten skulle minska  till  5  % redan
1995.   Resultatet   blev   8   %.  Än  större  blev
misslyckandet med de nya jobben.  Regeringen  lovade
sammantaget  att  204  000  nya  jobb  skulle skapas
mellan   1995  och  1997.  I  verkligheten  minskade
antalet   sysselsatta   med   5   000.   Andelen  av
befolkningen mellan 16 och 64 år som har ett riktigt
jobb  har även minskat. För att komma tillbaka  till
den andel  som  gällde 1994 skulle krävas ca 150 000
nya riktiga jobb.
Socialdemokraterna  lovade också i valrörelsen 1994
att det skulle vara slut på uppsägningarna i vården.
Inom  kommunsektorn  har   57  000  arbetstillfällen
försvunnit   sedan   Socialdemokraterna   tillträdde
(enligt  KI,  mars  1998).   Vårdköerna   växer  och
vårdplatserna  på  sjukhusen  minskar i en dramatisk
takt. Situationen är ytterligt bekymmersam och många
människor   far   illa.  Socialdemokraterna   lovade
dessutom att varje  arbetslös ungdom skulle erbjudas
jobb eller annan aktiv  åtgärd inom 100 dagar. Sedan
valet  1994  har  nästan  300   000   ungdomar  gått
arbetslösa längre än 100 dagar i sträck.
Inte minst illavarslande är att Sveriges  jobbtrend
avviker  negativt från flera andra länders. Inom  EU
är det bara  i  Sverige,  Österrike och Tyskland som
antalet jobb har minskat sedan  1994.  Hade  Sverige
haft samma sysselsättningsutveckling som Finland och
Danmark  hade  vi  haft 200 000 fler jobb. Med samma
sysselsättningsutveckling  som  Irland  hade Sverige
haft över 500 000 nya jobb.
Antalet  fasta  jobb och egenföretagare minskar  i
Sverige. Sysselsättningen har visserligen ökat svagt
under det senaste året  -  med  0,5  % - men det har
skett genom att de fasta anställningarna har minskat
- med 0,4 % - och de tillfälliga jobben  ökat  - med
9,2  %  - och även antalet egenföretagare minskat  -
med 1,6 %.
Att den öppna  arbetslösheten  gått  ned  under  det
senaste  året  beror till stor del på att utbudet av
arbetskraft    minskat     genom     att     antalet
heltidsstuderande  ökat  och förtidspensioneringarna
tilltagit.   På   detta   sätt   har    den    öppna
arbetslösheten  minskat  med  ca  2  procentenheter.
Regeringens  politik  mot  arbetslösheten  har  fått
karaktär av en kamp mot arbetskraften.  Arbetslinjen
är på väg att överges, arbetslösa förtidspensioneras
av   arbetsmarknadsskäl   och  andra  lyfts  ut   ur
arbetskraften  på  andra  sätt.   Enligt  utskottets
mening   verkar  arbetsmarknadspolitiken   i   långa
stycken gå  ut  på  att statistiskt manipulera talen
för den öppna arbetslösheten  genom  att flytta bort
människor  ut  ur arbetskraften. Av de åtgärder  som
regeringen  föreslagit   under   senare   år  gäller
merparten  ökade offentliga insatser, medan  viktiga
åtgärder  för  att  förbättra  företagsklimatet  och
företagandets  villkor  nästan  helt  lyser  med sin
frånvaro.
Såväl   de   internationella   som   de   svenska
bedömningarna är dessvärre inte uppmuntrande.  I sin
senaste prognos gör EG-kommissionen bedömningen  att
sysselsättningen   i   Sverige   kommer   att   växa
långsammare än i övriga EU.
OECD kritiserar i rapport efter rapport den svenska
regeringen  för  dess  ovilja och oförmåga att vidta
åtgärder som kan ge fler  riktiga  jobb: t.ex. sänkt
skatt  på arbete, reformer av arbetsmarknadslagarna,
m.m. Handelsbanken  skriver i sin senaste ekonomiska
översikt:  "Även om den  svenska  ekonomin  idag  är
betydligt starkare  än  på  det  tidiga  1990-talet,
lämnar  den ännu mycket övrigt att önska. Tillväxten
ser ut att  bli  alltför  svag  för  att  den totala
arbetslösheten  skall  falla  under  10  procent  de
närmaste åren." Nordbanken är ungefär lika  bekymrad
för  den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden
och  skriver:   "Arbetslösheten   riskerar  att  bli
hängande  kvar  på  en hög nivå även vid  en  mycket
positiv utveckling av den svenska ekonomin."
Bara den rent ekonomiska kostnaden för samhället av
dagens arbetslöshet på  11  %  har  av  forskare vid
Högskolan i Växjö uppskattats till ca 150  miljarder
kronor,  eller 35 000-40 000 kr per hushåll årligen.
Till   denna    kostnad    skall   läggas   förlorad
självrespekt hos individen,  ökade  sociala problem,
förlorad arbetslivserfarenhet och ökad otrygghet hos
enskilda  och  familjer  inför  risken  att  förlora
jobbet.
Unikt konjunkturkänsliga offentliga finanser
Sverige  lider  av  både  låg tillväxt och ekonomisk
instabilitet. Internationella  organ  som  OECD, EG-
kommissionen  och  IMF  har  länge  konstaterat  att
Sverige  har  de  mest konjunkturkänsliga offentliga
finanserna bland industriländerna.  Denna känslighet
har  i  och  för sig minskat något under  senare  år
genom t.ex. skattereformen  och  sänkningen av vissa
ersättningsnivåer   i   socialförsäkringarna.   OECD
hävdar  dock  genom  sina  beräkningar  att  Sverige
fortfarande    har    de   mest   konjunkturkänsliga
offentliga finanserna bland  medlemsländerna. Vid en
förändring    av    BNP    med    1    %   förändras
upplåningsbehovet   med   drygt   70   %   av   BNP-
förändringen,  enligt  OECD. EG-kommissionen bedömer
att  känsligheten  är  ännu   större   -  ca  90  %.
Regeringen  menar  för  sin  del  att  ekonomin   är
betydligt  mindre  konjunkturkänslig - knappt 60 % -
men den beräkningen  förefaller  fotad  bl.a.  i ett
orealistiskt  antagande  om  kommuner och landstings
ekonomiska handlingsfrihet (Appendix till bilaga 1 i
vårpropositionen). Först när Sverige  befinner sig i
nästa konjunkturbotten kommer man att ha  vunnit den
nödvändiga  kunskapen  om hur känsliga de offentliga
finanserna   faktiskt   är.    Till    dess    måste
finanspolitiken   drivas   med  stor  vaksamhet  och
försiktighet.
Brister i lönebildningen
Lönebildningen har under lång  tid varit den svenska
ekonomins  sorgebarn.  Löneökningarna   har   nästan
genomgående   legat   ett  par  procentenheter  över
löneökningarna  i våra viktigaste  konkurrentländer.
Men detta har inte  givit  de  svenska löntagarna en
motsvarande högre standard. Det  mesta har ätits upp
av    skattehöjningar    och    inflation.     Medan
lönekostnaden  i  löpande priser nästan tiofaldigats
för en industriarbetare  sedan  1970  har  det reala
innehållet efter skatt stannat vid någon procent per
år.
Regeringen gör bedömningen att lönenivån skall  öka
med  3,1  % 1998 och därefter med 3,0 % per år trots
att inga åtgärder föreslås för att få lönebildningen
att fungera  bättre, t.ex. lägre skatt på arbete och
rimligare  arbetsmarknadsregler.  Utskottet  vill  i
sammanhanget  peka  på  att  t.ex.  företrädare  för
Riksbanken  och  professor  Lars Calmfors hävdat att
Sverige  kanske  som  t.ex. Nederländerna  måste  ha
löneökningar under det europeiska genomsnittet under
flera år för att få en sysselsättningsökning. Det är
nu inte bara nivån på löneökningarna  som måste vara
sådan  att  konkurrenskraften  värnas.  Minst   lika
viktigt   är  att  de  relativa  lönerna  successivt
anpassas till  förändringar  på arbetsmarknaden. Som
påpekas  i  vårpropositionen  kommer   en   felaktig
lönebildning  inte  som  förr  att  leda  till högre
inflation.  Genom  det  inflationsmål  som  nu  styr
penningpolitiken  kommer  en felaktig löneutveckling
att  leda till högre räntor  och  ökad  arbetslöshet
(Appendix till bilaga 1).
Ett avgörande  tecken  på  att regeringen försummat
den   långsiktiga  omvandlingen   av   ekonomi   och
arbetsmarknad  är  att  tendenser  till  flaskhalsar
börjar  visa  sig  redan  nu.  Att  flaskhalsar   på
arbetsmarknaden   börjat   uppträda   vid  en  total
arbetslöshet på ca 11 % trots den på papperet  stora
lediga kapaciteten och tillgången på arbetskraft  är
ett   tydligt   och   illavarslande  tecken  på  att
arbetsmarknaden fungerar dåligt.
Enligt senast tillgängliga  uppgifter  var  sålunda
inte mindre än 76 % av de nyanmälda lediga platserna
obesatta. Detta kan jämföras med läget under 1994 då
arbetsmarknaden  också  förbättrades, men då andelen
obesatta lediga platser stannade  vid  40 %. Andelen
obesatta  platser är nu uppe i de nivåer  som  rådde
under överhettningsperioden  i slutet av 1980-talet.
Då var den totala arbetslösheten  2,5-3  %, i dag är
den ca 11 %. Och ändå blir inte platserna besatta.
Företagarna tvivlar på regeringens politik
Misslyckandet  med  jobben  handlar  ytterst om  ett
misslyckande med företagsamheten i Sverige. Ett mått
är  att  det  svenska  näringslivets marknadsandelar
minskat trendmässigt. Ett  annat  mått är att det på
45 år inte har tillkommit ett enda nytt jobb netto i
de privata företagen. Ett tredje mått är att antalet
egenföretagare  har  minskat sedan 1995.  Under  det
senaste året har antalet  egenföretagare minskat med
1,6 %. Bara i år har antalet  företagare minskat med
ca  6  000.  Ett  fjärde  mått  är  att   var  femte
företagsledare bedömer att huvudkontoret kommer  att
ha  flyttat  från Sverige inom fem år. Redan nu sker
en tämligen obemärkt utflyttning av viktiga delar av
verksamheten som  kan  få förödande konsekvenser för
vår förmåga att klara välfärden framöver. Regeringen
har uppenbarligen förlorat  förtroendet också hos de
stora  företagen;  just  den  typ   av  företag  som
Socialdemokraterna traditionellt helt fokuserar på.
På  frågan hur de ser på näringsklimatet  i  Sverige
jämfört  med det i andra länder svarar endast 7 % av
250 ledare för de större företagen att det är bäst i
Sverige 1997, att jämföra med 47 % 1993.
Bristen på  förtroende  för  den  socialdemokratiska
regeringen  bland  storföretagarna  leder  till  att
expansion och nya jobb uteblir. Inte minst skatterna
och  den ekonomiskt oförnuftiga energipolitiken  har
sannolikt medverkat till det låga förtroendet.
En central  uppgift för varje regering borde enligt
utskottet vara  att  förbättra  företagsklimatet. En
regering som misslyckas med att få många företag att
blomstra kommer också att misslyckas med jobben. Och
en  regering  som  inte  klarar jobben  klarar  inte
heller ekonomins stabilitet och välfärden.
Den svarta ekonomin
Den  svarta  sektorn  omsätter   enligt   RRV  50-60
miljarder  kronor  om året i Sverige. Effekterna  av
den  svarta  ekonomin   innebär  att  det  varje  år
undandras runt 40 miljarder kronor i skatteintäkter.
RRV:s  undersökning  visar   att   uppemot  800  000
personer någon gång under året svartjobbat.
Det  finns  två  huvudförklaringar: Det  moraliska
medvetandet  och  viljan   att   handla   rätt   har
urholkats.  Dagens  skatteuttag  och  skattestruktur
medför  starka incitament att inte följa  de  regler
som finns. En ytterligare grogrund för svartjobb kan
vara den  misslyckade  sysselsättningspolitiken. Det
är därför en viktig uppgift  för  en ny regering att
snabbt  minska  skadliga  skattekilar   och  allmänt
förbättra incitamenten att köpa och sälja  varor och
tjänster vitt och lagligt.
En stel ekonomi
Antalet regleringar ökade drastiskt under 1960-  och
1970-talen,    vilket    försämrade    det   privata
näringslivets   konkurrenskraft   och  flexibilitet.
Samtidigt höjdes skattetrycket, och  den  offentliga
sektorn byggdes ut kraftigt. Utvecklingen de senaste
åren visar att det är länder utan hindrande  regler,
med   fungerande  konkurrens,  där  både  varu-  och
arbetsmarknaderna   präglas   av   flexibilitet  och
dynamik  som  fått  den  högsta  och mest  uthålliga
tillväxten.
USA är nu inne på sitt åttonde år av högkonjunktur,
hushållen  är optimistiska, arbetslösheten  nere  på
rekordlåg  nivå,  produktivitetstillväxten  god  och
inflationstrycket  lågt.  Den som trots detta känner
olust inför tanken att Sverige skulle kunna ha något
att  lära  av  USA:s  ekonomiska  utveckling  kan  i
stället fundera över möjliga  lärdomar från några av
Sveriges  europeiska  grannar. I  länder  som  t.ex.
Irland, Nederländerna,  Danmark  och  Storbritannien
har  en  intressant utveckling ägt rum där  stegvisa
förändringar   som   ökat  konkurrensen,  förbättrat
företagandets  villkor  och  öppnat  arbetsmarknaden
givit goda resultat i form av fler riktiga jobb.
Sverige kan dock  inte  kopiera  något  annat lands
utveckling. Men det är enligt utskottets uppfattning
viktigt  att  Sverige  drar nytta av den lärdom  som
utvecklingen i dessa länder ger. Sveriges ekonomiska
problem  är av djupgående  art  som  inte  varaktigt
botas med  en konjunkturuppgång. Det är endast genom
åtgärder som  angriper  problemen  från  grunden som
företagandets villkor kan förbättras, tillväxten kan
ta  fart,  sysselsättning  och därmed skatteunderlag
kan öka och välstånd och välfärd förbättras.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
Genomgången  ovan  visar  att den  svenska  ekonomin
lider av allvarliga strukturproblem.  Det är tydligt
att  den  närmaste  tidens stigande konjunktur  inte
leder  till den kraftiga  sysselsättningsökning  och
lägre    arbetslöshet     som    Sverige    behöver.
Jobbpolitiken måste läggas  om. Den svenska ekonomin
måste göras mer dynamisk och  mer  flexibel  så  att
tillväxten  blir högre och betydligt mer uthållig än
den varit under de senaste 30 åren.
Sverige lider  av ett för dåligt företagsklimat, en
för hårt reglerad  och  rigid arbetsmarknad, en illa
fungerande   lönebildning   och    ett    för   högt
skattetryck. En ny ekonomisk politik måste  inriktas
på att få fler riktiga jobb och växande företag  och
på  att  sänka  skadliga  skatter. Sverige måste bli
företagsammare  och den privata  sektorn  måste  bli
större och mer livskraftig.  Det  är  genom  arbete,
företagande,  tillväxt  och fler skattebetalare  som
välstånd skapas, inte genom  högre skatter och högre
offentliga  utgifter. Det senaste  årens  "fram  och
tillbaka-politik"   måste  brytas  till  förmån  för
stabila och långsiktigt verkande regler och åtgärder
som gynnar inte minst de mindre företagen.
Det som skedde under främst 1980-talet visar vikten
av moral och hög etik.  Bl.a.  forskningsresultat av
1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North
tyder  på  att utformningen av juridiska  ramvillkor
och  normer  är   ytterst   viktiga  för  ett  lands
ekonomiska  utveckling.  Att  upprätthålla   allmänt
accepterade  sociala normer och spelregler är alltså
en billig metod  för  samhällsekonomisk effektivitet
jämfört med en växande  rättslig  reglering  av  det
ekonomiska livet. Därför är samhällets förankring  i
en   god   etik  mycket  viktig  också  för  en  väl
fungerande ekonomi.
Långsiktigt hållbar balans i de offentliga
finanserna
En    grundläggande     förutsättning     för     en
tillväxtpolitik   är   låg   inflation  och  stabila
offentliga finanser. Det möjliggör bl.a. låga räntor
och  förutsebara  ekonomiska  villkor  för  hushåll,
företag,  investerare  och arbetsmarknadens  parter.
Förutsägbarhet  är  av  central  betydelse  för  att
parterna skall kunna medverka  till  en lönebildning
som  främjar  fler riktiga jobb, både i  privat  och
offentlig sektor.
Insikten  om  de  svenska  offentliga  finansernas
sårbarhet för konjunktursvängningar  ställer krav på
stor  vaksamhet  och  försiktighet  i  finans-   och
budgetpolitiken   inför  en  kommande  lågkonjunktur
under nästa mandatperiod.  EU:s stabilitetspakt, med
sina regler för budgetpolitiken, och EU:s nationella
sysselsättningsplan  bör vara  centrala  måldokument
för regeringen och ange  en lägsta ambitionsnivå. De
offentliga finanserna  skall inte uppvisa underskott
över  konjunkturcykeln.  Först  när  lågkonjunkturen
passeras vet vi med empirisk  visshet  hur  känsliga
för   konjunkturändringar  som  Sveriges  offentliga
finanser  är  och  om t.ex. OECD:s, EG-kommissionens
och andras beräkningar stämmer med verkligheten.
Sårbarheten i de offentliga  finanserna  bör  dock
minskas omgående genom att riksdagen beslutar om ett
batteri  av  åtgärder  för fler riktiga jobb, bättre
villkor för företagande och därmed stimulerar stabil
tillväxt. Besparingar och  försäljning  av  statliga
företag ökar också stabiliteten genom att minska den
offentliga skuldens storlek och räntekänslighet. Ett
rimligt mål är att minska den offentliga skulden  så
att den motsvarar högst 60 % av BNP år 2002.
För  stabiliteten  i  svensk ekonomi - särskilt på
ränte- och valutamarknaderna - innebär införandet av
euron  i elva angränsande  EU-länder  en  delvis  ny
miljö för  politiken. Det medför krav på att Sverige
driver en minst  lika  förtroendeskapande  ekonomisk
politik som den inom det nya euroområdet. Det gäller
särskilt  om den nya centralbanken, ECB, väljer  att
styra sin politik efter ett inflationsmål som ligger
under  Sveriges   riksbanks  inflationsmål,  och  om
valutamarknaderna i eurons periferi skulle komma att
karakteriseras av återkommande  svängningar och oro.
Den  nya  lagstiftningen  om  Riksbankens  oberoende
underlättar penningpolitiken i den nya situationen.
Jobben
Välstånd  och  välfärd  skapas genom  arbete.  I  en
situation  med  ca  11  procents  arbetslöshet  blir
därför den viktigaste uppgiften  för  den ekonomiska
politiken att snabbt skapa förutsättningar  för fler
riktiga jobb:
Ett jobb ger ökad självkänsla och mening åt livet.
Ett jobb ger människor en högre och mer stadigvarande inkomst.
Fler  jobb  minskar  påfrestningarna  på familjelivet och våra
sociala problem.
Fler jobb är en förutsättning för stabila  offentliga finanser
i Sverige.
Fler jobb ökar Sveriges produktion, minskar  behovet av bidrag
och ökar resurserna för t.ex. vård och skola.
Utgångspunkten  för en politik som syftar  till  att
eliminera massarbetslösheten måste vara att det är i
företagen de nya arbetstillfällen kan växa fram. Det
som avgör om en sådan  utveckling  kan realiseras är
de människor som driver dagens företag och överväger
att starta morgondagens. Den politiska  uppgiften är
att skapa ett så gott närings- och företagandeklimat
att besluten fattas om att expandera, om  att starta
nya  företag  och  om  att  anställa.  Då får vi  en
dynamisk  arbetsmarknad  där  den arbetssökande  har
marknadsmakt  och  där  ständig efterfrågan  på  nya
anställda   utgör  den  avgörande   tryggheten   för
människor i arbetsför ålder.
De nya jobben  måste  främst  komma  i  den privata
sektorn, i små företag som växer och nya företag som
startar.  Det  är  genom företagande och arbete  som
välstånd skapas, inte  genom  färre företagare, fler
bidragstagare   och   magrare  skattebaser.   Enligt
utskottet  bör målet vara  att  under  den  kommande
mandatperioden  skapa sådana förutsättningar att det
kan tillkomma åtminstone 300 000 nya riktiga jobb.
Reformera arbetsmarknaden
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som
förbättrar möjligheten  att  få och ta jobb och ökar
rörligheten på arbetsmarknaden  bör  genomföras utan
dröjsmål.  Det  är  särskilt viktigt för  de  mindre
företagens utveckling.
Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för
flera       jobb       är       att      modernisera
arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan  skall  vara  en
allmän   och   obligatorisk  omställningsförsäkring.
Parterna   på   arbetsmarknaden    bör    i   större
utsträckning ha ansvaret för lönebildningen och dess
konsekvenser. Det är rimligt att de som har jobb bär
en  större  del  av ansvaret för resultatet av  sina
handlingar. Fackets  makt  över  lönebildningen  bör
motsvaras     av     ett     ökat     ansvar     för
arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
För  att lönebildningen skall kunna fungera så att
den både  ger skälig ersättning för arbete och flera
jobb måste  det  råda balans mellan arbetsmarknadens
parter. Staten skall stå neutral mellan parterna.
Skatter
Skattepolitiken måste  inriktas  på  att  sänka  det
totala   skattetrycket.   De  skattebelastningar  på
arbete, sparande och kapitalbildning  som  försämrar
förutsättningarna    för   jobb,   företagande   och
investeringar måste avskaffas.  Utskottet  anser det
vara  synnerligen  riskabelt  att låta skattetrycket
överskrida 50 % av BNP, vilket emellertid är vad som
skett sedan regimskiftet hösten 1994.
Utskottet   återkommer   nedan   till   specifika
skattesänkningar för att förbättra företagsklimatet,
särskilt inom tjänstesektorn, men vill  också betona
det önskvärda i sänkt skatt på arbete med inriktning
på   låg-   och   medelinkomsttagare.   Den   exakta
tidpunkten  och omfattningen får bl.a. bestämmas  av
den ekonomiska  tillväxten  och  stabiliteten  i  de
offentliga   finanserna.   Det  är  viktigt  att  de
skattelättnader som genomförs har en klar inriktning
mot  att  skapa  förutsättningar   för   nya   jobb.
Utskottet  prioriterar  därför  skattesänkningar  på
arbete.   Utskottet   anser,   till   skillnad  från
regeringen,  att  hög  skatt  på  arbete leder  till
mindre arbete precis som hög skatt  anses  leda till
lägre konsumtion av alkohol.
Välfärdspolitiken
Den svenska välfärdspolitiken bygger på hög tillväxt
och  hög  sysselsättning. Den nuvarande utvecklingen
urholkar  därmed   basen   för   välfärden.  Viktiga
kärnområden inom vård, omsorg och  utbildning  måste
ges  goda utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a.
vid  en   god   tillväxt   som  ökar  kommuners  och
landstings skattebas. Det är av största vikt att man
i  kommuner  och landsting prioriterar  kärnområdena
vård, skola och omsorg. Detta innebär att verksamhet
som   inte   behöver    ske    i    kommunal   eller
landstingskommunal  regi prioriteras ned.  Utskottet
vill dessutom betona  vikten av att stat, kommun och
landsting i högre grad  än  för  närvarande använder
sig  av  enskilda  entreprenörer för  att  skapa  en
effektivitetsfrämjande  konkurrens  och  för  att ge
medborgarna valfrihet. Den valfrihetsrevolution  som
inleddes under den borgerliga regeringsperioden, men
som   därefter   förbytts   i   sin  motsats,  måste
fullföljas. Utskottet vill också  betona  vikten  av
allmän  avreglering,  slopande av offentliga monopol
samt  färre  kommunala bolag.  De  inskränkningar  i
handikappreformen  som  Socialdemokraterna genomfört
bör, liksom försämringarna av änkepensionerna, rivas
upp.
Dagens socialförsäkringssystem  har brister i flera
avseenden.  Avgifterna  saknar  i stor  utsträckning
direkt koppling till de förmåner  som  utgår, vilket
gör  att  de  i realiteten får samma verkan  som  en
skatt.   Därmed   blir    såväl   genomsnitts-   som
marginalskatten på arbete högre.  Till  detta kommer
bl.a.  en  allmän  misstro mot systemens långsiktiga
hållfasthet.    Mot   denna    bakgrund    bör    en
socialförsäkringsreform  genomföras  med  syfte  att
dels  göra  en starkare koppling mellan avgifter och
förmåner och  därmed minska skattekilarna, dels göra
systemen stabila.  Det  kan  övervägas  att  frigöra
systemen från dagens beroende av statsbudgeten.
Privat äganderätt och ökat hushållssparande
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik  är
värnet   om   privat  ägande  och  privat  sparande.
Utskottet välkomnar  därför  pensionsreformen,  vars
huvudinriktning  är beslutad med bred parlamentarisk
majoritet, och särskilt  utökningen  av  den privata
premiereserven.   Det   är   en  viktig  strukturell
förbättring av den svenska ekonomin.  Utskottet vill
betona   att   premiereserverna   är   de   blivande
pensionärernas   tillgångar.   Möjligheten   att   i
nationalräkenskaperna   bokföra  premiereserven  som
offentligt  sparande,  som  Eurostat  medgivit,  ger
varken större eller mindre utrymme för lägre skatter
eller ökade offentliga utgifter.
Fler nya jobb, högre tillväxt och ökat
välstånd
Utskottet konstaterar att en avgörande förutsättning
för att återskapa grunden  för välfärd, välstånd och
trygghet        är        att        den       svaga
sysselsättningsutvecklingen bryts. Sverige  måste få
fler riktiga jobb.
Regeringens  oförmåga  i detta avseende förstärker
det mänskliga lidande som  massarbetslöshet innebär.
Den sysselsättningsökning som  kan  skönjas  är  för
svag.
Som  förordats i OECD:s senaste Sverigerapport, av
EU:s    ministerråd     samt    i    Internationella
valutafondens  bedömning av  svensk  ekonomi,  måste
arbetsmarknaden   och   företagsklimatet  förbättras
avsevärt. Organisationerna  menar bl.a. att åtgärder
som  leder  till en mer flexibel  arbetsmarknad  och
lägre beskattning av arbete måste genomföras.
Utgångspunkten  för  en politik som syftar till att
eliminera massarbetslösheten måste vara att det är i
företagen de nya arbetstillfällena  kan  växa  fram.
Det  som avgör om en sådan utveckling kan realiseras
är  de  människor  som  driver  dagens  företag  och
överväger     att     starta    morgondagens.    Nya
arbetstillfällen  skapas   när   enskilda  människor
finner det vara riskerna och mödan  värt  att starta
en  ny verksamhet eller att ta steget och våga  låta
företaget  växa.  Politiken  måste  inriktas  på att
sänka  trösklarna  och  att  på alla sätt underlätta
företagande,    startande    och   utvecklande    av
verksamheter. Den politiska uppgiften  är  att skapa
ett  så  gott  närings-  och  företagandeklimat  att
besluten  fattas om att expandera, om att starta nya
företag och om att anställa fler medarbetare.
Huvudinslagen i sådan politik bör vara:
Stabila offentliga finanser över konjunkturcykeln.
Lindrad beskattning  av arbete och företagande med
särskilda åtgärder för tjänstesektorn.
Goda förutsättningar för privat kapitalbildning.
En   flexibel   arbetsmarknad   och   reformerad
lönebildning.
Kvalitativ kunskapsuppbyggnad.
Tryggad energiförsörjning.
Minskat krångel.
Bättre hushållning och större konkurrens.
Lägre skatt på arbete och företagande
Utskottet anser, i likhet med vad som sedan flera år
förordats   av   bl.a.  OECD   och   Internationella
valutafonden och i  enlighet med de rekommendationer
som givits av EU, att  beskattningen av arbete måste
lindras.  Ett viktigt motiv  är  att  hög  skatt  på
arbete  leder   till   mindre   arbete   och   färre
arbetstillfällen  på  samma  sätt  som  hög skatt på
alkohol  och tobak leder till lägre konsumtion.  Ett
annat skäl för sänkt skatt på arbete är att göra det
möjligt för fler att leva på sin lön.
Återställd marginalskattereform
Att höga marginaleffekter  har  negativa effekter på
arbetsmarknadens funktionssätt var  en allmän insikt
som låg bakom skattereformen. Det är  viktigt att gå
tillbaka till de slutsatser som då drogs.  Det måste
vara  en  strävan att återvända till skattereformens
inriktning:  30 respektive 50 % i marginalskatt. Ett
steg  för  att nå  dit  är  att  avskaffa  den  s.k.
värnskatten.  Den  var  ett brott mot skattereformen
när den infördes, och dess nya permanenta version är
också ett brott mot skattereformens intentioner.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket  drabbar  särskilt de
verksamheter   där   det  finns  gråa  eller  svarta
alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett
sådant exempel. Många  sådana arbetsuppgifter utförs
i   dag   i   form  av  "gör-det-själv-jobb"   eller
svartjobb.  Att   köpa   sådana  tjänster  med  full
skattebörda är förbehållet de rika, eller de som kan
få någon annan att betala. Den tredje utvägen är att
köpa dessa tjänster svart.
En aktuell undersökning från Arbetarskyddsstyrelsen
visar  att många är stressade  i  dagens  arbetsliv.
Ändå har  svensken  en  av industrivärldens kortaste
årsarbetstider.  En  del  av   förklaringen  är  att
skattetrycket gör det omöjligt att köpa tjänster som
skulle    kunna    lätta    bördan,    t.ex.     för
småbarnsföräldrar.
Moderata  samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har ett gemensamt förslag, som
utskottet ställer  sig  bakom,  som ändrar på detta.
För tjänster utförda i hemmet skall en skattelättnad
utgå  som  halverar  det  vita  priset   direkt  vid
betalningen.  Skattereduktionen  på  50  % för  hus-
hållstjänster  utförda i det egna hemmet utgår  ända
upp till 25 000  kr  per  år och hushåll. Det är ett
väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget leder
till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten
för hushållen ökar, jämställdheten ökar: det är inte
som  hittills bara "manliga"  ROT-jobb  som  får  en
skattelättnad  utan  även traditionellt "kvinnliga".
Effektiviteten ökar genom  att  valet  mellan arbete
och  fritid  inte på samma sätt som nu snedvrids  av
skattekilar. Olika undersökningar visar att en sådan
åtgärd har en  stor jobbpotential. Lågt räknat borde
50 000-100 000 nya jobb kunna tillkomma på sikt.
Sänkt skatt på privat pensionssparande
Nedgången under  1990-talet  berodde  till en del på
att när det blev nödvändigt att minska de offentliga
utgifterna  hade  hushållen  ett alltför litet  eget
sparande  att falla tillbaka på.  Det  egna  privata
sparandet är  en viktig trygghetsskapande faktor för
hushållen. Därför  bör det privata hushållssparandet
uppmuntras.   Utskottets    förslag    till    lägre
skattebelastning  innebär  i  sig  att eget sparande
gynnas   jämfört  med  i  dag.  Utskottet   föreslår
därutöver  att  avdragsrätten  för  pensionssparande
höjs till ett basbelopp.
Sänkt skatt på riskkapital
Dubbelbeskattningen av utdelning på aktier  har  två
nackdelar.   Dels   hindrar   den   anskaffande   av
riskkapital, dels hindrar den expansion av de mindre
företagen.  Utan  dubbelskatten  skulle  utbudet  av
riskvilligt  kapital  vara  större, till glädje inte
minst  för småföretagen. Dubbelbeskattningen  gynnar
utländskt ägande på bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen  på att växa med eget kapital är
högre än att växa med  lånat  kapital. Det naturliga
för en företagare är att i första hand expandera med
eget     kapital.    Detta    motverkas    nu     av
dubbelbeskattningen.  Dubbelbeskattningen  är  inget
som  bara drabbar en handfull rika personer. Över  4
miljoner  sparar  i  dag  i aktier, direkt eller via
fonder.  Det finns i dag en  kritisk  granskning  av
avgifterna   i   fondsparande.  Regeringen  föreslår
lagstiftning i frågan. Men minst lika viktigt är att
den     belastning     på      aktiesparande     som
dubbelbeskattningen utgör försvinner. Avgifters höjd
påverkas  av  konkurrensen,  men  skatter  kan  bara
regering och riksdag avskaffa.
Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
Sveriges   välstånd  är  byggt  på  att  vi   tidigt
accepterade  och  utnyttjade internationaliseringens
fördelar. Våra stora svenska multinationella företag
var en viktig byggsten  när ett välfärdssamhälle tog
form.  Detta  hade  inte  varit   möjligt  utan  att
acceptera            och           delta           i
internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen  det svårt för ett
enskilt  land  att driva skattepolitik  utan  hänsyn
till utvecklingen i omvärlden. Det gäller inte minst
kapitalskatterna, t.ex. förmögenhetsskatten. Den bör
stegvis avskaffas under den kommande mandatperioden.
Att förmögenhetsskatten inte är rättvis är uppenbart
när vissa miljardärer  får  kraftiga skattesäkningar
medan vanliga familjer som kanske  bott  länge i och
amorterat  ner  lånen  på  sina  hus kan drabbas  av
förmögenhetsskatt fullt ut.
Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
De  små  fåmansbolagens situation måste  underlättas
genom en bättre skattesituation. Dagens skatteregler
är särskilt  ogynnsamma  för växande mindre företag.
Nuvarande diskriminerande regler måste ändras så att
avkastning utöver en rimlig  arbetsinkomst beskattas
som kapitalinkomst.
Rimliga regler för momsinbetalning
Regeringen  införde  orimliga momsinbetalningsregler
så  att företagen riskerar  att  tvingas  betala  in
skatt innan de fått betalning för sitt arbete. Detta
måste      ändras     genom     att     de     gamla
momsinbetalningsreglerna återinförs.
Lägre skatt på inkomst av patent
Royaltyinkomster   från  patent  bör  beskattas  som
kapitalinkomst. En tidsbegränsad skattebefrielse för
royaltyinkomster från nya patent bör övervägas.
Arbetsmarknaden
Moderna regler
Den rättsliga regleringen  av arbetsmarknaden har en
stor  betydelse  för  företagens   möjligheter  till
smidig  anpassning till ändrade förutsättningar  vad
gäller  t.ex.  teknologi,  utländsk  konkurrens  och
skiftande   efterfrågan.  Det  påverkar  i  sin  tur
förutsättningarna  för  företagen  att  behålla  och
skapa  arbetstillfällen. Detta förhållande förstärks
i  takt med  att  arbetets  organisation  blir  mera
varierad och individanpassad på arbetsmarknaden. Den
lagstiftning   som   i  dag  reglerar  villkoren  på
arbetsmarknaden  är  i  stora   delar   skapad   för
förhållanden  och  synsätt  som  inte  längre är för
handen: stora företag med en schabloniserad  bild av
medarbetarna   i   företaget.  Lagstiftningen  måste
följaktligen moderniseras.
Arbetsmarknaden  måste   bli   mer   dynamisk  och
flexibel.   En   reform  av  lagar  och  regler   på
arbetsmarknaden   som   tar   sikte   på   att   öka
möjligheterna att få  och  ta  nya  jobb och att öka
rörligheten på arbetsmarknaden måste  genomföras  så
snabbt  som  möjligt.  Det är av avgörande betydelse
för  främst de små och medelstora  företagens  vilja
och möjlighet  att  ge  nya  jobb.  Om  inte  sådana
förändringar  genomförs kommer antalet nya jobb  att
bli färre och en  stor  del  av  dem  kommer att bli
tillfälliga.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
En   andra   åtgärd   i   arbetet   med   att  skapa
förutsättningar  för  flera  jobb är att modernisera
arbetslöshetsförsäkringen.         En         allmän
arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag
finansieras   med   egenavgifter   bör  återinföras.
Därigenom får den enskilde ett verkligt  val när det
gäller  hur  han  eller  hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet       och      arbetslöshetsförsäkring.
Försäkringen skall också  motverka att löneavtal som
leder till ökad arbetslöshet  träffas. Karaktären av
omställningsförsäkring måste understrykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen  är  inte enbart en
fråga     för     arbetsmarknadens     parter.    De
institutionella  ramar  som satts genom lagstiftning
måste  ses  över  så  att balans  vad  gäller  bl.a.
konfliktregler uppnås.  Förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning kan  också  stärkas genom en
ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Kunskap, kompetens och högre tillväxt
Utbildning med högre kvalitet
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla
nivåer från grundskola till högskola  präglas av hög
kvalitet  för  att  vidmakthålla  och  utveckla  den
kompetens  som  är  ett  viktigt  fundament för  hög
framtida tillväxt.
Utgångspunkten  för en fortsatt utbyggnad  av  den
högre  utbildningen   och  fördelningen  av  platser
mellan lärosäten måste  vara utbildningens kvalitet.
Betydelsen av kvalitetssäkring  innebär  att  själva
takten  i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste.
Det  bör  mot  denna  bakgrund  övervägas  särskilda
insatser     för     att     ge     företräde     åt
kvalitetsinvesteringar     i     form    av    bl.a.
lärarkompetens och utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom  ett  system  med personliga utbildningskonton
kan  bättre ekonomiska  förutsättningar  skapas  för
alla vuxna  att  påbörja fort- och vidareutbildning.
Det  kan  ske  genom   att   den   enskilde   medges
skattebefrielse  för  de medel som avsätts samtidigt
som arbetsgivaren ges rätt  att  skattefritt avsätta
lika mycket som den enskilde. En form  av  utfyllnad
på kontot kan övervägas för låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del  i såväl
ungdoms-     som    vuxenutbildning.    Genom    att
yrkesinriktad  utbildning integreras mer målmedvetet
i      företagen     förbättras      effektiviteten.
Lärlingsutbildningen      bör      expandera     och
ersättningarna  fastställas  till  en nivå  som  gör
lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Utskottet avvisar den kapitalförstöring  som  följer
av  en  snabbavveckling av Barsebäck. Utskottet vill
värna  om  den  globala  miljön  och  motarbeta  nya
miljöförstörande  utsläpp över Sydsverige. Utskottet
värnar  om  konkurrenskraftiga  elpriser.  Utskottet
värnar om äganderätten  och  rättsstatens principer.
Alltså motsätter utskottet sig  att Barsebäcksverket
snabbavvecklas.
En stor underbudgetering i vårpropositionen  gäller
nedläggningen av Barsebäcksverket. Hur än regeringen
har  tänkt  att  notan  skall  betalas  -  direkt ur
statskassan, via lägre vinster och inleveranser från
Vattenfall,  eller på annat sätt - blir följden  att
medborgarna får  bära  bördan i form av högre skatt,
högre elpriser, ökad miljöförstöring och färre jobb.
Minskat krångel
Ett långsiktigt avregleringsprogram
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya
jobb bör tas bort. Företagen kan inte fungera bra om
ett antal onödiga regler  hindrar  deras  expansion.
Det   gäller   särskilt  de  mindre  företagen.  Ett
långsiktigt  avregleringsprogram   måste  omedelbart
startas och genomföras under mandatperioden av en ny
regering. Detta måste förankras hos och ledas av den
nya  regeringens stats- och finansminister  för  att
det skall kunna genomsyra alla delar av politiken.
Ett tydligt  tecken  på att regeringen inte förstår
företagens villkor är att antalet regler vuxit under
de senaste åren. Trots  allt  tal  om  att  det är i
näringslivet som sysselsättningsökningen skall komma
talar de faktiska handlingarna ett helt annat språk.
Antalet  nya  regler, "regelinflationen", växer  med
drygt  5 %  per  år.   Det   avregleringsarbete  som
påbörjades  under  den borgerliga  regeringen  måste
återupptas  och  påskyndas.   Samtliga  förslag  som
framförts av Småföretagsdelegationen  i  betänkandet
Bättre   och   enklare  regler  (SOU  1997:186)  bör
övervägas och sannolikt genomföras.
Lättare att starta företag
Ett första hinder  för en blivande företagare är att
det     är     svårt     att     starta     företag.
Småföretagsdelegationens    enklare    modell    för
registrering  av  företag,  där  bara  en  myndighet
behöver kontaktas, bör genomföras. Dessutom  bör  en
förenklad företagsform införas.
Det är i dag för svårt att få F-skattsedel. För att
få  F-skattsedel  krävs  att man har ett visst antal
kunder, och för att få kunder  krävs  att man har F-
skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är
belagda med näringsförbud skall ha rätt  att  få  F-
skattsedel.
I    ett    särskilt    initiativ    från   Moderata
samlingspartiet,    Folkpartiet   liberalerna    och
Kristdemokraterna våren  1998  i  riksdagen  och som
utskottet  ställer  sig  bakom  ingår bl.a. följande
punkter:
Mål  för  avregleringen.  Målet bör vara att alla  regler  som
berör företagare skall ha granskats  i  syfte att förenkla och
minska regelmassan under mandatperioden.
Genomför    Småföretagardelegationens    förslag.    Allt    i
Småföretagardelegationens  förslag  i betänkandet  Bättre  och
enklare regler (SOU 1997:186) bör övervägas  och  sannolikt  i
allt väsentligt genomföras.
Hög  politisk  prioritet.  Arbetet med regelförenklingar skall
ges  en  hög  politisk  prioritet.   Arbetet  skall  ledas  av
statsministern  och finansministern. Företagare  och  forskare
skall ingå i en referensgrupp.
Obligatorisk konsekvensanalys.  Alla  förslag  från regeringen
som kan anses påverka företagens villkor skall föregås  av  en
noggrann   analys   av   verkningarna.  Även  myndigheter  och
föreskrifter   skall   omfattas    av    kravet    att    göra
konsekvensanalyser.
Solnedgångsparagraf.  En s.k. solnedgångsparagraf bör införas,
dvs. regler skall automatiskt  omprövas  efter  fem  år. Om de
skall bestå behövs ett aktivt beslut.
Lättare att driva företag
Nästan   ingen   av   landets   cirka  halva  miljon
egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand,
reglerna är så komplicerade. Målet  bör  vara att en
egenföretagare   skall   kunna   ha   en   förenklad
självdeklaration precis som löntagaren.
Bättre hushållning och större konkurrens
Förutsättningarna   för   konkurrens  måste  stärkas
ytterligare.  De  marknader  som   ännu  präglas  av
nationella och internationella regleringar  måste så
snart som möjligt avregleras.
Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar  för
konkurrens  måste inriktas på att införa neutralitet
mellan privata och offentliga producenter på områden
som domineras av offentlig verksamhet.
Valuta för skattepengarna
Enligt utskottets  mening  bör en kommission snarast
tillsättas med uppgift att förbättra hushållningen i
den  offentliga  sektorn. Kommissionen  skall  bl.a.
studera    effektiviteten     i     de    offentliga
verksamheterna    och    systemen   för   offentliga
transfereringar och föreslå förändringar som innebär
att hushållen får bättre valuta för skatterna.
Neutralitet mellan privat och offentligt
Trots åtgärder för att åstadkomma neutralitet mellan
offentliga  och  privata  producenter   inom   vård,
utbildning   och  omsorg  -  inte  minst  under  den
borgerliga  regeringsperioden   -   kvarstår   flera
problem.    Arbetet    med   att   åstadkomma   lika
förutsättningar måste få  hög  prioritet särskilt på
skatteområdet.
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna  bör  inte bedriva affärsverksamhet.  Det
snedvrider konkurrensen  och  försvagar förmågan att
utföra  kärnuppgifterna väl inom  vård,  omsorg  och
utbildning.  Staten  bör  därför  vidta åtgärder som
definierar  den  kommunala kompetensen  klarare  och
leda till att konkurrensutsatt  verksamhet  på olika
områden   -   inte   minst   på  bostadsmarknaden  -
avvecklas.
Privatisera statens företag
Erfarenheterna  av staten som ägare  av  företag  är
negativa - inte bara  inom  banksektorn. De statliga
företagen   bör   därför  privatiseras   så   snabbt
marknadsförhållandena  medger det. För vissa företag
som exempelvis Telia och  Vattenfall är det dessutom
en       förutsättning       för      att      deras
utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.
Under kommande mandatperiod bör  privatiseringar  i
storleksordningen     80-100     miljarder    kronor
genomföras. Det är viktigt att möjliggöra ett spritt
svensk  ägande  av  företagen.  De företag  som  bör
privatiseras de närmaste åren är bl.a.
Telia
Vattenfall
Vasakronan
Assi Domän
SBAB
Pharmacia & Upjohn
Nordbanken Merita AB
SAS Sverige AB
Celsius
Vad utskottet här anfört om allmänna  riktlinjer för
den ekonomiska politiken med anledning av motionerna
Fi17  (m)  yrkandena 1 och 3, Fi19 (fp) yrkandena  1
och 5 samt Fi22 (kd) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
De  förslag  till  inriktning  av  den  ekonomiska
politken   som   framförs   i  propositionen  och  i
motionerna Fi18 (c) yrkandena  1  och  22,  Fi20 (v)
yrkandena  1 och 16-19, Fi21 (mp) yrkandena 1-7,  9,
32, 33 och 38 samt Fi55 (mp) avvisas av utskottet.
dels  att utskottets  hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1. beträffande  allmänna  riktlinjer  för  den ekonomiska
politiken
att   riksdagen   med  anledning  av  motionerna  1997/98:Fi17
yrkandena 1 och 3 och  1997/98:Fi19  yrkandena  1  och  5 samt
1997/98:Fi22   yrkande   1   och  med  avslag  på  proposition
1997/98:150 yrkande 1 och motionerna  1997/98:Fi18 yrkandena 1
och  22,  1997/98:Fi20  yrkandena  1  och 16-19,  1997/98:Fi21
yrkandena  1-7,  9, 32, 33 och 38 samt 1997/98:Fi55  godkänner
vad utskottet anfört  och  som sin mening ger regeringen detta
till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets  yttrande  under  rubriken
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning  av den
allmänna   ekonomiska  politiken  bort  ha  följande
lydelse:
Genom de senaste  årens  sanering  av  de offentliga
finanserna  är enligt utskottets mening utgångsläget
för den svenska  ekonomin nu långt bättre än det var
inför  de tidigare  mandatperioderna  1991-1994  och
1994-1998.
Räntorna  har halverats, inflationen är stabilt låg
och  statens   finanser  har  kraftigt  förbättrats.
Hushållens, företagens  och den finansiella sektorns
förtroende för den svenska ekonomin och hållbarheten
i de svenska trygghetssy-stemen har stärkts markant.
Redan i år uppnår Sverige  med god marginal balans i
den offentliga budgeten.
Detta  utgör  enligt  utskottet   grunden  för  en
framgångsrik ekonomisk politik. Resultaten börjar nu
också  synas.  Läget  på arbetsmarknaden  har  vänt.
Sysselsättningen har börjat stiga och arbetslösheten
sjunker  även  om  den  fortfarande   är   för  hög.
Hushållen  vågar nu också öka sin privata konsumtion
efter flera  års  svag  utveckling.  Det  faktum att
fempartiöverenskommelsen om pensionerna nu  har fått
en  långsiktigt  hållbar  utformning  ökar sannolikt
ytterligare  hushållens tilltro till den  ekonomiska
utvecklingen.
Utskottet  delar  Centerpartiets  uppfattning  att
utgångspunkten för den ekonomiska politiken nu måste
vara att skapa  ett  starkt  Sverige utanför valuta-
unionen,  EMU.  Byggstenarna i den  politiken  skall
vara  sunda  och  stabila   statsfinanser   och  ett
förtroende för en självständig svensk penningpolitik
med  en rörlig växelkurs. EMU betyder mer inslag  av
överstatlighet    och   mindre   demokrati.   Enligt
utskottets mening riskerar  EMU att skapa spänningar
mellan  länderna i stället för  att  underlätta  för
fred och  samförstånd.  EMU  riskerar  dessutom  att
motverka   den   enligt   utskottets  mening  mycket
viktigare utvidgningen av EU-samarbetet österut.
Enligt  utskottet  bör  prioriteringarna   i   den
ekonomiska  politiken  under de kommande åren handla
om  att  sänka  skatterna  på   arbete,  boende  och
företagande.   Genom   en   sådan   politik   skapas
förutsättningar  för en ökad trygghet,  en  stigande
sysselsättning   och    en    tillbakapressning   av
arbetslösheten.  Vidare måste kvaliteten  i  vården,
skolan och omsorgen värnas och förbättras. Det är av
största betydelse  att  människor  känner trygghet i
den värld som förändras allt snabbare.
Några av de åtgärder som enligt utskottets  mening
bör genomföras är:
Skatteväxling  för  fler i arbete och en bättre miljö. För att
minska arbetslösheten  måste  sysselsättningen  i  det privata
näringslivet  öka.  Och  det  är  i  de  mindre  företagen som
anställnings-  och  tillväxtpotentialen är störst. Därför  bör
enligt utskottets mening  arbetsgivaravgifterna  för speciellt
de mindre företagen sänkas ytterligare under 1999-2001, ovanpå
de  sänkningar  som  Centerpartiet redan medverkat till  under
innevarande   mandatperiod.   Gränsen   för   lönesumman   för
företagare och  egenföretagare  bör höjas och successivt under
perioden  bör  avgiftsprocenten reduceras  med  ytterligare  3
procentenheter.  För att finansiera åtgärderna bör energi- och
miljöskatterna höjas, bl.a. en höjningen av produktionsskatten
på el från kärnkraftverk  på  1  öre  per kWh. Utskottet delar
också   Centerpartiets   uppfattning  att  den   sänkning   av
fastighetsskatten  på  äldre  vattenkraftverk  som  regeringen
föreslår i vårpropositionen inte bör genomföras, eftersom inga
övertygande bevis presenterats om att en sänkning skulle gynna
den elintensiva industrin.  Vidare  bör  en miljöskatt på flyg
införas.   Skatten   bör   konstrueras  som  ett  belopp   per
passagerare och resa,  vilket  gör  att  de största flygplanen
med flest resenärer får bära de största kostnaderna.
Sänkt skatt på boende. Ett väsentligt steg  i  en  sänkning av
boendeskatterna  uppnås  genom  Centerpartiets överenskommelse
med   Socialdemokraterna   som  redovisas   senare   i   detta
betänkande. Överenskommelsen  innebär att fastighetsskatten på
bostäder  sänks  från  1,7  till 1,5  %  redan  fr.o.m.  1998.
Dessutom  genomförs  en  lättnad  för  fastboende  ägare  till
strand- och strandnära fastigheter i attraktiva skärgårds- och
kustområden genom att man  under  ett  övergångsskede  bortser
från  belägenhetsfaktorn  i  underlaget  för  fastighetsskatt.
Vidare  genomförs en långsammare avtrappning av  räntebidragen
och  bibehållen   infasning   av   de  s.k.  krisårgångarna  i
fastighetsskattesystemet.
Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare.  Utskottet  delar
Centerpartiets  uppfattning  att  Sverige internationellt sett
har en hög beskattning av låga inkomster.  Därför  bör skatten
för  låg-  och  medelinkomsttagare sänkas. Sänkningen bör  ske
genom en höjning  av grundavdraget och kommunerna skall enligt
finansieringsprincipen  få  full  kompensation  av  staten för
skattebortfallet. Skatten bör sänkas med 1,8 miljarder  kronor
år 1999, 2,5 miljarder kronor år 2000 och 3,5 miljarder kronor
år  2001. Genom lägre skatter på låga och medelstora inkomster
får fler  människor  ökade ekonomiska marginaler samtidigt som
förutsättningarna för  ökad  sysselsättning  förbättras.  Fler
unga och lågutbildade kan komma in på arbetsmarknaden eftersom
de lägre skatterna kompenserar en lägre lön.
Utskottet delar också Centerpartiets uppfattning att
förmögenhetsskatten    genom    bl.a.    den   ökade
internationella rörligheten av kapital har  överlevt
sig   själv   och  bör  tas  bort.  För  att  minska
påfrestningarna  på budgeten bör förmögenhetsskatten
i tre steg fasas ut  ur  det  svenska skattesystemet
under  åren  2000-2002.  Som  ett  första  steg  tas
sambeskattningen av förmögenheter bort  år 2000. För
att  ytterligare  förbättra villkoren för småföretag
bör  också  beskattningen   av   s.k.  fåmansföretag
förändras.  Ett  mer detaljerat förslag  bör  läggas
fram först när den  pågående  utredningen  i  frågan
lämnat  sina  rekommendationer  i slutet av augusti.
Vidare bör bl.a. också den särskilda  löneskatten på
avsättning   till  anställdas  vinstandelsstiftelser
avskaffas. Dessutom bör skattefrihet i förlängningen
införas för biobaserade drivmedel. Den av regeringen
föreslagna sänkningen  av  tobaksskatten  bör enligt
utskottets mening inte genomföras, bl.a. eftersom en
skattesänkning   av   den  omfattningen  inte  löser
problemen    med   cigarettsmuggling.    De    stora
samhällsekonomiska  kostnader som är relaterade till
rökning motiverar också en hög skattenivå på tobak.
Under de kommande åren  bör det dessutom genomföras
en begränsad försöksverksamhet  med skattesubvention
av s.k. hushållsnära tjänster. Verksamheten skall ha
som  mål  att ta reda på vid vilken  subventionsnivå
efterfrågan på denna typer av tjänster hos hushållen
stiger. Vidare  bör mätningar göras av hur många nya
arbetstillfällen subventionen skapar.
Utskottet instämmer  i  Centerpartiets  uppfattning
att skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Den
uppnådda stabiliteten i de offentliga finanserna får
inte äventyras. Dessutom måste det vara ett  viktigt
politiskt   mål   att   amortera   på   den  svenska
statsskulden. Det handlar om att minska den  svenska
sårbarheten   för   internationell   turbulens   och
försämrad   världskonjunktur.   I   syfte  att  göra
avbetalningar  på  statsskulden  bör  aktier   i  de
statligt   ägda   bolagen,   som  t.ex.  Nordbanken,
Celsius, Assi Domän och Pharmacia,  säljas  ut under
första hälften av nästa mandatperiod. Enligt en grov
beräkning   skulle  en  utförsäljning  ge  drygt  80
miljarder kronor.
Övriga åtgärder som enligt utskottet bör genomföras
för    att   öka   sysselsättningen    och    minska
arbetslösheten är bl.a.:
Arbetsmarknadspolitiken måste moderniseras. Kvaliteten i olika
åtgärder måste sättas  före  kvantiteten,  och  de  lokala och
regionala  nivåerna  måste  få ett större inflytande över  hur
resurserna  satsas. Satsningen  på  arbetsmarknadsutbildningen
bör  öka  för  att   undvika   flaskhalsar  och  obalanser  på
arbetsmarknaden.
Lönebildningen måste reformeras.  Även  om  det skett radikala
förändringar  på lönebildningens område det senaste  året  bör
olika restriktioner  och  lagförändringar  genomföras  för att
säkra  en  ansvarsfull  lönebildning.  Avtalet mellan parterna
inom verkstadsindustrin om hur förhandlingarna skall föras bör
kunna tjäna som underlag för en lagstiftning.
Incitamenten  för  att  ta  ett  arbete  måste  förbättras.  I
dagsläget  är  den  s.k.  reservationslönen  i   en  del  fall
betydligt        högre        än       ersättningen       från
arbetslöshetsförsäkringen, genom  att  den  arbetslöse  oftast
mister    bidrag    och    får    högre    t.ex.   rese-   och
barnomsorgsomkostnader  om  han/hon skulle få  jobb.  Mot  den
bakgrunden  bör  det  snabbt  genomföras  en  översyn  av  hur
ersättningssystemen  samverkar och  presenteras  åtgärder  som
ökar benägenheten att söka och ta ordinarie jobb.
Höjda egenavgifter till  arbetslöshetsförsäkringen. För att få
de  som  redan  har  arbete  att   betala   litet   mer   till
arbetslöshetsförsäkringen   och   därmed   också   öka   deras
incitament  att  bidra till en minskning av arbetslösheten bör
egenavgifterna höjas med 480 kr per år.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att vård,
skola och omsorg är en grundläggande prioritet i den
ekonomiska  politiken. Därför noteras med glädje att
regeringen   hörsammat    Centerpartiets   krav   om
ytterligare   resurser   till   de   kommunala   och
landstingskommunala verksamheterna.  Åtgärderna  bör
dessutom    kompletteras    med    ett   system   av
hemservicecheckar  för  pensionärer. Vidare  bör  en
vårdgaranti införas för att  korta  vårdköerna  inom
hälso- och sjukvården.
Vad  utskottet  här  anfört  om riktlinjer för den
ekonomiska politiken med anledning  av  motion  Fi18
(c)  yrkandena 1 och 22 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
De  förslag  till  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken   som   framförs   i   proposition  och  i
motionerna Fi17 (m), Fi19 (fp), Fi20 (v), Fi21 (mp),
Fi22 (kd) och Fi55 (mp) i här aktuella delar avvisas
av utskottet.
dels  att  utskottets  hemställan under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.  beträffande  allmänna  riktlinjer   för  den  ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18  yrkandena 1
och  22  samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande  1
och motionerna  1997/98:Fi17  yrkandena  1 och 3, 1997/98:Fi19
yrkandena  1  och  5,  1997/98:Fi20  yrkandena  1  och  16-19,
1997/98:Fi21  yrkandena 1-7, 9, 32, 33  och  38,  1997/98:Fi22
yrkande 1 och 1997/98:Fi55  godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,


3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets  yttrande  under  rubriken
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens  och
partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels  att  finansutskottets  yttrande under rubriken
1.3 Finansutskottets förslag till  inriktning av den
allmänna  ekonomiska  politiken  bort  ha   följande
lydelse:
Utskottet  konstaterar att den ekonomiska politikens
avgörande uppgift  är  att  öka sysselsättningen och
avskaffa massarbetslösheten.  Genom  en  politik för
fler   människor   i  arbete  kan  Sveriges  välfärd
utvecklas,   den   offentliga    ekonomin   stärkas,
jämställdheten  mellan  könen  förbättras   och   de
stigande sociala klyftorna motverkas.
I  inledningen  till  finansplanen slår regeringen
fast att det går bra för Sverige. Utskottet kan till
vissa  delar ställa sig bakom  detta  uttalande.  De
offentliga     finanserna    har    sanerats,    och
budgetsaneringen   kunde   säkerställas   redan  vid
mandatperiodens    inledning    genom   ett   aktivt
parlamentariskt  stöd  från  Vänsterpartiets   sida.
Inflationen  är  mycket  låg och bytesbalansen visar
växande överskott. Detta är  förhållanden som ger en
grund  för  en  gynnsam utveckling  av  den  svenska
ekonomin under de närmaste åren.
Uskottet tvingas  dock samtidigt konstatera att det
inte gått eller går  bra  för  Sverige på så viktiga
områden   som   sysselsättning,   jämställdhet   och
rättvisa. Välfärdssamhället har inte utvecklats utan
tvärtom  har kärnverksamheter som kommunernas  vård,
omsorger   och   skola   drabbats   av   fortlöpande
nedskärningar.  Utskottet  kan tyvärr inte finna att
regeringen i sin vårekonomiska proposition redovisat
en tillräckligt aktiv politik  för att åtgärda dessa
problem.   Regeringen   har  inte  heller   på   ett
trovärdigt  sätt kunnat redovisa  hur  dess  politik
skall kunna säkerställa  att det begränsade målet om
att  halvera den öppna arbetslösheten  nås  till  år
2000.
Enligt  utskottets mening är risken mycket stor att
arbetslösheten  biter  sig fast på dagens höga nivå.
Situationen är dessutom  värre än vad som framgår av
den   statistik   som  presenteras   i   regeringens
vårproposition. Den  andel av den vuxna befolkningen
som  deltar  i arbetskraften  har  minskat  kraftigt
under senare år.  Vad som nu krävs är en politik för
fler  i arbete, för  fler  arbetade  timmar  och  en
rättvisare fördelning mellan klass och kön. Det är i
längden endast en politik som bygger på rättvisa som
uthålligt  kan  bidra  till  fler jobb i den svenska
ekonomin.  Enligt  utskottets  mening   bör   därför
riksdagen  fastställa ett tydligt politiskt mål  för
ambitionen när  det gäller att öka sysselsättningen.
Ett sådant mål skall ses som ett komplement till det
av riksdagen tidigare  antagna  målet om att halvera
den  öppna arbetslösheten till år  2000.  Med  detta
ställningstagande   tillgodoses  bl.a.  yrkandena  i
motionerna  1997/98:Fi20   (v)   yrkande   10   samt
1997/98:Fi19 (fp) yrkande 5.
Utskottet  delar  Vänsterpartiets  uppfattning att
målen för den ekonomiska politiken under de närmaste
fem åren bör vara:
Att  öka  sysselsättningen  från  dagens  omkring  4  miljoner
sysselsatta till 4,5 miljoner sysselsatta.
Att den öppna arbetslösheten maximalt skall vara 2 % i  slutet
av den kommande mandatperioden.
För  att  nå  dessa  mål  krävs  enligt utskottets
uppfattning en radikal omläggning av  den ekonomiska
politiken  som  omfattar både kortsiktiga  politiska
insatser och mer långtgående strukturförändringar av
den svenska ekonomin.  Det  räcker  således inte med
enbart efterfrågestimulerande insatser för att skapa
förutsättningar  för  nya  jobb.  Det  behövs  också
åtgärder  som  tar  ned  den  strukturellt betingade
arbetslösheten.
Enligt  utskottets mening bör den  nya  ekonomiska
politiken  formas   utifrån  följande  förslag  från
Vänsterpartiet:
Finanspolitiken. I vårpropositionen  räknar  regeringen  med
stora  överskott  i  bytesbalansen de närmaste åren. Samtidigt
skall de offentliga finanserna  enligt  budgetmålen  ge  stora
överskott   som   bl.a.   skall  användas  för  amortering  av
statsskulden. Utskottet delar  regeringens uppfattning att det
är önskvärt med starka statsfinanser,  och det är positivt att
inleda  en  viss  amortering  av  statsskulden.  Det  är  dock
orimligt att driva en politik som innebär  ett överdrivet högt
sparande  när  arbetslösheten  är hög, arbetskraftsdeltagandet
har  minskat  och  inflationen  är  historiskt   låg.   Enligt
utskottets  mening  bör därför finanspolitiken läggas om i  en
mer  expansiv  riktning  för  att  bidra  till  en  ökning  av
sysselsättningen.  Det  innebär  i sin tur att det långsiktiga
målet om ett 2-procentigt överskott  i  de offentliga finanser
måste   underordnas   målet  om  en  stigande  sysselsättning.
Sammanlagt bör omkring  60  miljarder  kronor av de pengar som
regeringen  vill  använda  för  amortering av  den  offentliga
bruttoskulden användas för finanspolitiska  stimulansåtgärder.
Dessutom  bör  en  stor  del av de pengar som i dag  går  till
passivt arbetslöshetsstöd  fördelas om mot mer aktiva åtgärder
för att öka antalet jobb. Som  en del i stimulanspolitiken bör
kommunerna från 1999 och framåt få ett ökat konsumtionsutrymme
på  5  miljarder  kronor. Det finns  också  enligt  utskottets
mening  anledning  att   ompröva  det  s.k.  balanskravet  för
kommuner och landsting. Trots  de åtgärder som föreslås räknar
utskottet med ett visst överskott i de offentliga finanserna -
och  därmed en viss amortering av  den  offentliga  skulden  -
under   de   kommande   åren.  Enligt  utskottets  mening  bör
regeringen också ta initiativ  till en samordnad mellanstatlig
finanspolitisk expansion i Europa,  som alternativ till dagens
EMU-styrda  politik  där  konvergenskraven   tvingar  fram  en
politik  som hämmar tillväxten och ökar de sociala  klyftorna.
En gemensam  finanspolitisk expansion motsvarande 1 % av BNP i
t.ex.    EU:s    medlemsländer     skulle     ge     betydande
sysselsättningseffekter. Beräkningar visar att 5 miljoner  nya
arbetstillfällen skulle kunna skapas under en treårsperiod.
Penning-  och  valutapolitiken.  Utskottet  konstaterar  att
penningpolitiken genomgående varit för stram under 1990-talet.
Det  har  hämmat  nyföretagandet,  investeringarna  och hållit
tillbaka  den offentliga konsumtionen. Trots de senaste  årens
räntenedgång är realräntan fortfarande omotiverat hög på grund
av Sveriges  extremt  låga  inflation.  I  kombination  med en
starkare  kronkurs kan detta innebära att penningpolitiken  på
nytt får en åtstramande inverkan på ekonomin. Det skulle kunna
hämma den konjunkturuppgång som Sverige är mitt inne i. Därför
finns det enligt  utskottets  mening utrymme för sänkningar av
reporäntan framöver. Dessutom bör  det  formuleras  en politik
som långsiktigt håller Sverige utanför valutaunionen,  EMU. En
del i en sådan strategi bör vara att hålla den svenska valutan
neutral  i förhållande till alla världens valutor. Därför  bör
den  svenska   kronan  knytas  till  en  valutakorg  med  alla
världsvalutorna, en korg som kan ändras efter behov.
Skattepolitik. Skattepolitiken måste enligt utskottets mening
utformas  med inriktning  på  ökad  sysselsättning.  Skatterna
måste också  utformas  rättvist  och  vara  utjämnande för att
skattesystemet   skall  kunna  upprätthålla  sin  legitimitet.
Enligt  regeringens   kalkyler   kommer  det  att  uppstå  ett
betydande  utrymme  för  skattesänkningar  från  år  2000  och
framåt. Givet att vi säkerställt  ett  tryggt välfärdssamhälle
med bra kvalitet inom vård, omsorg och skola bör detta utrymme
kunna utnyttjas för skattesänkningar. Sådana  skattesänkningar
måste  då  läggas  ut  så att de gynnar de som har  de  lägsta
disponibla inkomsterna.  Inom ramen för dagens skatteuttag bör
det  göras  en  röd  skatteväxling   där  skatterna  höjs  för
höginkomsttagare  och  sänks  för låginkomsttagare.  En  sådan
omfördelning  innebär  bl.a.  en  stimulans   av  efterfrågan,
eftersom  det främst är hushåll med höga inkomster  som  under
senare år ökat  sitt  sparande.  Utskottet  instämmer  också i
Vänsterpartiets  uppfattning  att  skattepolitiken  spelar  en
viktig roll när det gäller att förbättra förutsättningarna för
de   mindre   företagen  och  därmed  också  sysselsättningen.
Utskottet ställer  sig därmed bakom Vänsterpartiets förslag om
skattelättnader för  småföretag.  Detta  gäller  bl.a.  slopat
arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen, sänkta egenavgifter för
egenföretagare   samt   en  ram  på  4  miljarder  kronor  för
skattesänkningar  för företag  inom  tjänstesektorn.  För  att
finansiera en del av  dessa  förslag  skall  enligt utskottets
mening bolagsskatten höjas från 28 % till 30 %  samtidigt  som
en  värnbolagsskatt tas ut med 5 % på vinster över 50 miljoner
kronor.
Näringspolitik. Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning att
stabila  sociala skyddsnät, en aktiv arbetsmarknadspolitik och
en solidarisk  och  rättvis  lönepolitik  ger ett samhälle där
människor  kan känna trygghet i förändring.  En  trygghet  som
underlättar  förändringar  i  ekonomin  leder  till förbättrad
produktivitet  och ökad produktion. Utskottet anser  i  likhet
med  Vänsterpartiet  att  ökad  löntagarmakt  över  företagens
arbetsorganisation    och    investeringar    är   en   viktig
förutsättning   för  näringslivets  framsteg.  Satsningar   på
utbildning  och  forskning   är  av  avgörande  betydelse  för
sysselsättningens   utveckling.   För   att   uppmuntra   till
investeringar   i  kunskap   och   förhindra   utslagning   av
medelålders  och äldre  arbetskraft  bör  s.k.  framtidsfonder
införas. Skatteavdrag  medges för de medel som sätts undan för
kompetens      och     framtidssatsningar.      Ungdomsskolan,
folkbildningen  och   vuxenutbildningen   är   grundpelarna  i
utbildningssystemet.  Detta  är  en  av  orsakerna  till   att
kommunerna  måste  ges  vidgade ekonomiska resurser. Utskottet
stöder kunskapslyftets allmänna  inriktning,  men  konstaterar
att  det  krävs  ett nytt sammanhållet studiestödssystem.  Det
krävs också ett generellt studiefinansieringssystem som bättre
kan bidra till att  bryta  den  sociala  snedrekrytering  till
högskole-  och  universitetsutbildningen. Informationstekniken
måste göras tillgänglig  för  alla  och det fiberoptiska nätet
skall täcka hela landet. Företag i glesbygdsregioner  bör  ges
ökade  möjligheter  att  dra till sig riskkapital. AP-fonderna
skall  få större frihet att  uppträda  som  långsiktig  ägare.
Samtidigt   bör   sjätte  AP-fonden  få  nya  näringspolitiska
uppgifter. 10 miljarder  kronor  omfördelas från första-tredje
AP-fonden     till     sjätte     AP-fonden.    Vidare     bör
arbetsmarknadspolitiken reformeras bl.a. genom att volymkravet
tas   bort   och   att  en  friare  medelsanvändning   av   de
arbetsmarknadspolitiska  medlen  tillåts.  Dessutom  måste  de
svenska  produktions-  och  energisystemen snabbare ställas om
till det ekologiska kretsloppets krav.
Arbetstidsförkortning. Enligt  utskottet bör 35-timmarsveckan
genomföras  under  nästa  mandatperiod.  Om  riksdagen  fattar
beslut  under  1998  kan  en lagstadgad  arbetstidsförkortning
inledas under hösten 1999. Enligt utskottets mening bör en lag
om 35 timmars arbetsvecka träda  i  kraft  den 1 oktober 2002.
Detta  innebär  en  omställningsperiod  på  fyra  år  och  ger
arbetsmarknadens parter rimliga möjligheter att ta hänsyn till
den nya lagstiftningen i avtalsförhandlingar.  Med hänsyn till
olika    avtalslängder    krävs    dock   överläggningar   med
arbetsmarknadens parter om hur och när en arbetstidsreform kan
träda i kraft och hur den samordnas med avtalsförhandlingarna.
En  arbetstidsreform som genomförs på  rätt  sätt  kommer  att
stärka  samhällsekonomin  genom  att  fler kommer i arbete och
genom minskade kostnader för arbetslösheten.  Sänkt  arbetstid
leder dock inte till att all frigjord arbetstid omsätts  i nya
jobb.   En   sänkning   av   arbetstiderna   är   därför  inte
självfinansierande     utan     påverkar    löneutrymme    och
produktionskostnader.  Enligt Vänsterpartiets  och  utskottets
mening  bör  därför  lagstiftning   om   en   arbetstidsreform
kombineras  med  beslut  om  avgifts-och  skattelättnader  för
arbetsgivare och löntagare. En arbetstidsförkortning är enligt
utskottet  en  nödvändig  åtgärd  för att minska  den  del  av
arbetslösheten  som  inte beror på låg  efterfrågan  utan  som
orsakats    av    strukturella    förhållanden    som    t.ex.
produktivitetsförändringar  och  omställningen  till ny teknik
och  ny  arbetsorganisation i näringslivet. Omfördelningen  av
arbetstiderna  skall ske inom ramen för en totalt sett växande
arbetstidsvolym.  För  att underlätta och driva en process för
kortare arbetstid bör utrymme  för  sänkta arbetsgivaravgifter
på  8  respektive 16 miljarder kronor reserveras  redan  under
åren 2000 och 2001.
Vad  utskottet  här  anfört  om  riktlinjer  för den
ekonomiska  politiken  med  anledning av motion Fi20
(v)  yrkandena  1 och 16-19 bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
De  förslag  till  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken  som  framförs   i   propositionen  och  i
motionerna Fi17 (m), Fi18 (c), Fi19 (fp), Fi21 (mp),
Fi22 (kd) och Fi55 (mp) i här aktuella delar avvisas
av utskottet.
dels  att  utskottets  hemställan under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.  beträffande  allmänna  riktlinjer   för  den  ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20  yrkandena 1
och 16-19 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 1
och  motionerna  1997/98:Fi17  yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi18
yrkandena  1  och  22,  1997/98:Fi19   yrkandena   1   och  5,
1997/98:Fi21  yrkandena  1-7,  9,  32, 33 och 38, 1997/98:Fi22
yrkande 1 och 1997/98:Fi55 godkänner  vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,
4. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande  under  rubriken  1.2.7
Finansutskottets   syn   på   vårpropositionens  och
partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels  att  utskottets  yttrande under  rubriken  1.3
Finansutskottets  förslag  till  inriktning  av  den
allmänna  ekonomiska   politiken  bort  ha  följande
lydelse:
Enligt utskottets mening  har den ekonomiska politik
som förts i Sverige under överskådlig tid medfört en
tilltagande    utarmning   av   naturkapital,    hög
arbetslöshet  och   ökade   sociala   motsättningar.
Regeringen  godtar  dessutom i vårpropositionen  att
den negativa utvecklingen  fortsätter.  Den  politik
som  föreslås är i stort sett oförändrad jämfört med
tidigare,  trots  de  mycket stora brister som 1990-
talets ekonomiska kris  ådagalagt.  Den optimistiska
bild  av  ekonomins utveckling som regeringen  målar
upp  i vårpropositionen  är  också  orealistisk  och
saknar trovärdighet.
Utskottet  delar Miljöpartiet de grönas uppfattning
att problemen i den svenska ekonomin framför allt är
strukturella,  inte  konjunkturella.  Problemen  har
också   i  huvudsak  orsakats  av  regeringens  egen
politik.
De tre  allvarligaste  strukturella  problemen  är
enligt utskottets mening:
Många  tjänar  pengar på att utarma naturresurser och förstöra
miljön. Skattesystemets utformning gör att det ofta är lönsamt
att ersätta  människor  med  hjälpenergi, vilket stimulerar en
långsiktigt  och miljömässigt ohållbar  energianvändning.  Hög
skatt på arbete och låg skatt på energi och utsläpp leder till
att resursslösande och miljöfientliga beteenden på marknaderna
gynnas.
Arbetstiden har  sedan  1980-talet  inte  sänkts  i  takt  med
produktivitetsutvecklingen. Detta har starkt bidragit till att
främst   ungdomar   permanent   ställts  utanför  den  normala
arbetsmarknaden.   Detta   har  också   ökat   de   ekonomiska
orättvisorna och de sociala  klyftorna  i  samhället samtidigt
som en ökad jämställdhet mellan könen motverkas.
Priset på tjänster och arbete är för högt. Det  är en följd av
att  skatterna  är  för  höga.  Arbetsmarknaden pressas  ihop.
Småföretagen kan inte växa trots goda förutsättningar i övrigt
och storföretagen rationaliserar  bort  människor mycket hårt.
Vidare innebär detta att arbetskrävande återvinning  har svårt
att konkurrera och att både privat och offentlig service  blir
sämre eller uteblir helt.
För  att rätta till dessa grundläggande strukturella
fel behöver  Sverige  nu enligt utskottets mening en
grön ekonomisk politik.  De  kommande tre åren måste
politiken  läggas  om med en grön  skattereform  där
skatterna  höjs  på  energianvändning   och  utsläpp
samtidigt  som  skatten på arbete sänks genom  t.ex.
sänkta egen- och  arbetsgivaravgifter. Samtidigt bör
arbetstiden  under  loppet   av  nästa  mandatperiod
sänkas  till  35  timmar  i  veckan.   Denna  reform
kombineras   med   sänkta  egenavgifter  och  sänkta
inkomstskatter för inkomsttagare i låga och måttliga
lönelägen.  Vidare  måste   villkoren  för  små  och
medelstora   företag   förbättras    samtidigt   som
socialförsäkringssystemen   reformeras   till    att
omfatta en grundtrygghet för alla.
De  långsiktiga  målen  för den ekonomiska politiken
bör enligt utskottet vara:
Miljöskulden skall upphöra att öka senast år 2000 och därefter
skall   den  minska.  Det  kräver  långtgående   miljökrav   i
lagstiftningen,   en  miljöanpassning  av  skattesystemet  och
betydande satsningar  på miljön inom både offentlig och privat
sektor.
En rättvisare och solidarisk  fördelning  av  såväl tillgångar
som   besparingar.   Detta   skall  uppnås  med  en  förstärkt
fördelningspolitik genom lägre  ersättningar  och  bidrag till
medel- och höginkomsttagare och färre besparingar på stöd till
ekonomiskt och socialt klämda människor.
Jämlikheten mellan könen skall öka.
Den  öppna  arbetslösheten  skall  minska  till  3  %. Antalet
personer  i  arbetsmarknadspolitiska  åtgärder  skall  minskas
kraftigt. Detta skall bl.a. ske genom sänkt arbetstid, minskad
beskattning  av  arbete,  statliga  investeringssatsningar  på
gröna   jobb   inom   bl.a.  kultur  och  kommunikations-  och
energiområdena.
Enskilda  människors  ekonomiska   självtillit  skall  stegvis
stärkas  genom  generellt  sänkt  arbetstid,  brutet  tak  och
grundskydd i socialförsäkrings- och  pensionssystemen.  Vidare
skall   arbete   beskattas   lägre   och   inflytandet  i  den
demokratiska processen öka.
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn  skall vara
i balans 1998. För 1999 skall sparandet visa ett överskott  på
0,5 %  av  BNP  och  därefter  skall  den  offentliga sektorns
finanser uppvisa ett långsiktigt överskott på minst 1 % av BNP
sett som ett medelvärde över en konjunkturcykel.  Det är lägre
än  det  överskott  på  2  % av BNP över konjunkturcykeln  som
riksdagen tidigare beslutat om. Men enligt utskottet behövs en
revidering  av överskottsmålet  för  att  betona  det  privata
sparandet före det offentliga.
Förutsättningar  skall skapas för en växande privat sektor med
fler små och medelstora företag och kooperativa företag.
Utskottet   delar   också   Miljöpartiet  de  grönas
uppfattning      att     prisstabilitetsmålet      i
penningpolitiken   måste    kompletteras   med   ett
allmänekonomiskt mål. Sedan inflationsmålet  på  2 %
med ett toleransintervall på plus minus 1 % infördes
1995  har  den genomsnittliga inflationstakten varit
1,5  %.  Detta  visar  att  den  penningpolitik  som
Riksbanken  fört  inte på ett acceptabelt sätt följt
målet, vilket resulterat  i  att  realräntorna varit
högre och åtstramningen av ekonomin  varit större än
nödvändigt.  Vidare  konstaterar utskottet  att  det
finns  utrymme för Riksbanken  att  sänka  den  s.k.
reporäntan.   Inflationen   var  i  början  av  1998
väsentligt lägre än vad Riksbanken  räknat  med, och
det finns i dagsläget ingenting som ser ut att bryta
den trenden.
Den   nuvarande   valutapolitiska   regimen  med  en
flytande krona har varit lyckosam och  bör behållas.
Utskottet  är  också  övertygat  om att Sverige  bör
stanna  utanför  den europeiska valutaunionen,  EMU.
Vidare  bör  Sverige  så  snart  som  möjligt  också
upphöra med medlemskapet  i  EU.  Därför  finns  det
ingen  anledning att föra in kronan i det europeiska
valutasamarbetet,  ERM  eller ERM 2, vilket i första
hand är en förberedelse för medlemskap i EMU.
Enligt  utskottets  mening   är   det   viktigt  att
finanspolitiken     kännetecknas     av    en    bra
utgiftskontroll   och   långsiktig   balans   i   de
offentliga finanserna. Underskott under  normala  år
får  inte accepteras. Utgiftskontrollen i staten och
i kommunsektorn  måste förbättras och utgiftstrycket
i den offentliga ekonomin  måste  minska genom t.ex.
besparingar i främst de transfereringar  som  har en
begränsad  fördelningseffekt och i föråldrad statlig
verksamhet.  Effektiviteten  och organisationen i de
offentliga verksamheterna och transfereringssystemen
måste förbättras. Framför allt  måste prioriteringar
ur  social  och  miljösmässig  synpunkt   förbättras
avsevärt.    Besparingar    kan   t.ex.   göras   på
transfereringar  till  hög- och  medelinkomsttagare,
inom försvaret och på större  vägbyggen.  Däremot är
de  besparingar  som  gjorts  på t.ex. kalkning  mot
försurning,  sanering  av  allvarligt   miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
Utskottet  delar  också  Miljöpartiet  de  grönas
uppfattning  att  en väl fungerande vård, omsorg och
skola  är  av  helt  avgörande  betydelse  för  hela
samhällsutvecklingen.    Den   omläggning   av   den
ekonomiska politiken som utskottet ställer sig bakom
innebär också att kommunsektorns  ekonomi förbättras
med 1,5 miljarder kronor 1999, 2,8  miljarder kronor
2000 och 3,9 miljarder kronor 2001 jämfört  med  det
förslag regeringen för fram i vårpropositionen.
Vad  utskottet  här  anfört  om riktlinjer för den
ekonomiska  politiken  med anledning  av  motionerna
Fi21 (mp) yrkandena 1-7,  9, 32, 33 och 38 samt Fi55
(mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
De  förslag  till  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken   som   framförs   i   propositionen   och
motionerna Fi17 (m),  Fi18  (c), Fi19 (fp), Fi20 (v)
och  Fi22  (kd)  i  här aktuella  delar  avvisas  av
utskottet.
dels  att  utskottets hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:
1.  beträffande  allmänna   riktlinjer  för  den  ekonomiska
politiken
att  riksdagen  med  anledning  av   motionerna   1997/98:Fi21
yrkandena  1-7,  9,  32,  33 och 38 och 1997/98:Fi55 samt  med
avslag på proposition 1997/98:150  yrkande  1  och  motionerna
1997/98:Fi17 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi18 yrkandena  1  och
22,  1997/98:Fi19  yrkandena 1 och 5, 1997/98:Fi20 yrkandena 1
och 16-19, 1997/98:Fi22  yrkande  1  godkänner  vad  utskottet
anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
5. Penning- och valutapolitiken (mom. 2)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken 1.4  Penning-  och  valutapolitiken bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den penningpolitik som bedrivits
i Sverige under 1990-talet genomgående har varit för
stram. Höga realräntor har hämmat  nyföretagande och
investeringar   och  hållit  tillbaka  konsumtionen.
Under 1996 inleddes  en omläggning av räntepolitiken
för lägre räntenivåer och Riksbanken sänkte den s.k.
reporäntan. Riksbanken  tog  dock  återigen ett steg
tillbaka när banken i december 1997 omotiverat höjde
reporäntan till 4,35 %.
Enligt  utskottets mening finns det  utrymme  för
sänkningar av  reporäntan.  Med hänsyn till den låga
inflationen  ligger  realräntan  fortfarande  på  en
omotiverat hög nivå. I  kombination  med en starkare
kronkurs kan penningpolitiken därmed på  nytt  få en
åtstramande inverkan på ekonomin. Det vore olyckligt
och  skulle  kunna  hämma  den konjunkturuppgång som
Sverige  är mitt inne i. Vad  utskottet  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed  tillstyrker   utskottet  motion  Fi20  (v)
yrkande  11.  Motion  Fi21  (mp)   yrkandena   34-36
avstyrks.
dels  att  utskottets  hemställan  under  2  bort ha
följande lydelse:
2. beträffande penning- och valutapolitiken
att  riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande  11
och med  avslag på motion 1997/98:Fi21 yrkandena 34-36 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Penning- och valutapolitiken (mom. 2)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att  finansutskottets  ställningstagande under
rubriken  1.4 Penning- och valutapolitiken  bort  ha
följande lydelse:
Sedan inflationsmålet om en KPI-inflation på 2 % med
ett toleransintervall  på  plus minus 1 procentenhet
infördes     1995     har     den     genomsnittliga
inflationstakten   varit   1,5   %.   Dessutom   var
inflationstalen under den nedre gränsen 14 månader i
rad  under  perioden juni 1996 till juli  1997.  Den
övre  gränsen  överskreds  enbart  två  gånger,  vid
mitten av 1995.
Detta  visar  enligt  utskottet att den politik som
Riksbanken fört inte på  ett  acceptabelt sätt följt
målet. Det har resulterat i att  realräntorna  varit
högre och åtstramningen av ekonomin varit större  än
nödvändigt.  Detta  innebär  vidare  att Riksbankens
prisstabiliseringsmål bör kompletteras  med ett all-
mänekonomiskt mål.
Den extremt låga svenska inflationen och små risker
för  stigande inflation framöver gör att det  enligt
utskottets  mening  finns utrymme att sänka den s.k.
reporäntan under 1998.
Sverige bör också behålla  den rörliga växelkursen.
Den valutapolitiska regimen med  flytande  krona har
visat  sig  vara lyckosam. Det vore direkt olämpligt
att nu knyta  kronan till en annan valuta eller till
en  korg  av  valutor.   Vad  utskottet  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker  utskottet  motion Fi21
(mp)  yrkandena  34-36.  Motion Fi20 (v) yrkande  11
avstyrks av utskottet.
dels  att  utskottets hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:
2. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall  till  motion  1997/98:Fi21 yrkandena
34-36 och med avslag på motion 1997/98:Fi20 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. EMU och ERM (mom. 3) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt  (m), Carl B
Hamilton  (fp),  Per  Bill  (m) och Bo Lundgren  (m)
anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets  mening bör Sverige omgående knyta
kronan till det europeiska växelkurssamarbetet, ERM,
för att därefter så  snabbt  som  möjligt  inträda i
valutaunionen,   EMU,  och  delta  fullt  ut  i  det
europeiska valutasamarbetet.
Riksdagens beslut  hösten  1997  att ställa Sverige
utanför eurosamarbetet vid starten  1  januari  1999
riskerar  att  öka  instabiliteten  på  den  svenska
ränte- och valutamarknaden. Risken är också stor att
investeringsflykten  tilltar  och att räntan stiger.
Regering  och  riksdag  har  förvisat  Sverige  till
åskådarläktaren  i  denna  för  Europa   så  viktiga
samarbetsfråga.
Ett   svenskt  medlemskap  i  EMU  skulle  minska
transaktionskostnaderna         och        förbättra
planeringsförutsättningarna,  inte   minst   för  de
mindre  företagen.  Att  Riksbanken gjorts oberoende
stärker   inflationsmålets   och   penningpolitikens
trovärdighet. Ett svenskt deltagande  i  EMU  skulle
förhindra     att    den    för    svensk    ekonomi
erfarenhetsmässigt            så            skadliga
devalveringsmöjligheten ånyo används för att justera
för  ännu en kostnadskris orsakad av högre inflation
i Sverige än i omvärlden.
Vad utskottet  anfört  med  anledning av motionerna
Fi17  (m)  yrkande 13 och Fi19 (fp)  yrkande  9  bör
riksdagen som  sin  mening ge regeringen till känna.
Motionerna Fi20 (v) och  Fi21  (mp)  i  här aktuella
delar avstyrks.
dels  att  utskottets  hemställan  under  3 bort  ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
13  och  1997/98:Fi19  yrkande  9 och med avslag på motionerna
1997/98:Fi20 yrkandena 26 och 27  samt  1997/98:Fi21 yrkandena
37  och  45  som  sin  mening  ger regeringen till  känna  vad
utskottet anfört,
8. EMU och ERM (mom. 3) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det bra att Sverige inte
skall vara  med  i  EMU  från  start. Dessvärre vill
regeringen hålla "dörren öppen"  till EMU för att ha
full handlingsfrihet att föra in Sverige senare. Det
är    därför    som    den    första   omgången    i
grundlagsändringen   när   det  gäller   Riksbankens
ställning  drivits igenom. Det  är  därför  som  den
ekonomiska politiken  anpassats  till de krav som en
framtida  låsning  av kronan till euron  kräver.  De
överdrivet  stora planerade  amorteringarna  av  den
offentliga     skulden      och     de     planerade
utförsäljningarna av offentlig  egendom är en direkt
följd av behovet att få ned bruttoskulden i enlighet
med  EMU-kriterierna. Genom denna  politik  får  det
svenska   folket   bära   många  av  EMU:s  negativa
konsekvenser  utan  att  Sverige   är   medlem    av
valutaunionen.  Det  enda som regeringen i praktiken
har att anföra mot EMU tycks vara att opinionen ännu
inte är mogen.
Enligt utskottets mening  bör  Sveriges riksdag och
regering  i  stället  forma  en  politik   som   ger
förutsättningar  att varaktigt hålla Sverige utanför
EMU. En del i en sådan  politik  är en valutapolitik
neutral  till  andra  valutor i och utom  EU.  Tills
vidare bör Sverige forma en halvfast kronkurs knuten
till en valutakorg med  alla världsvalutorna. Korgen
bör kunna ändras efter behov.
Enligt utskottets mening bör också svenska folket i
en   folkomröstning  få  ta  ställning   till   hela
projektet  -  ja  eller  nej  till  EMU med allt vad
därtill hör.
Med det anförda tillstyrker utskottet  motion  Fi20
(v)  yrkandena  26 och 27. Motionerna Fi17 (m), Fi19
(fp) och Fi21 (mp) avstyrks i här aktuella delar.
dels  att utskottets  hemställan  under  3  bort  ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 26
och 27 och med avslag  på  motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 13,
1997/98: Fi19 yrkande 9 och  1997/98:Fi21  yrkandena 37 och 45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


9. EMU och ERM (mom. 3) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Utskottet delar  Miljöpartiet de grönas uppfattning
att Sverige bör stanna  utanför  EMU.  Dessutom  bör
Sverige   så   snabbt   som   möjligt   upphöra  med
medlemskapet  i  EU.  Det  innebär enligt utskottets
mening  att  det inte heller finns  något  skäl  att
knyta kronan till det europeiska växelkurssamarbetet
ERM, vilket i  första  hand  är  en förberedelse för
medlemskap i EMU.
Skulle Sverige gå in i ERM innebär  det  att kronan
knyts  till  de  där  ingående  europeiska valutorna
eller,  i fallet ERM 2, till den nya  valutan  euro.
Det  skulle   i   så   fall   strida   mot   en  bra
penningpolitik  för  svensk  del,  eftersom avsikten
naturligtvis är att upphäva den nationella  penning-
och  valutapolitiken  till  förmån  för  en centralt
beslutad   penning-   och   valutapolitik  inom  den
nybildade centralbanken, ECB.
Utskottet anser vidare att medlemskapet  i  EU inte
har   medfört  några  ekonomiska  fördelar  för  den
svenska  ekonomin.  Tvärtom  har tillväxten fortsatt
att vara låg och arbetslösheten  hög. Ett utträde ur
EU  skulle  enligt beräkningar ge en  nettobesparing
för staten på 12,4 miljarder kronor per år.
Utskottet tillstyrker  med  det anförda motion Fi21
(mp) yrkandena 37 och 45. Motionerna  Fi17 (m), Fi19
(fp) och Fi20 (v) avstyrks i här aktuella delar.
dels  att  utskottets  hemställan  under 3  bort  ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkandena 37
och 45 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17  yrkande  13,
1997/98:  Fi19  yrkande 9 och 1997/98:Fi20 yrkandena 26 och 27
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att  finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken  1.6  Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser  i  likhet med motionärerna i motion
Fi24   (m)   att  regeringen   bör   återkalla   den
handlingsplan   för  sysselsättning  som  regeringen
översänt till EG-kommissionen. Handlingsplanen bör i
stället ersättas  med  den alternativa handlingsplan
som finns utformad i motionen.
Utskottet  delar  motionärernas   uppfattning  att
Sveriges ekonomiska problem är strukturella.  I fjol
var   den   öppna   arbetslösheten   enligt   OECD:s
standardiserade  mått  10,2  %.  Det  är  den högsta
uppmätta     arbetslösheten     i     modern    tid.
Sysselsättningen under 1997 var dessutom  den lägsta
sedan 1970-talet.
Detta   leder   enligt   utskottets  mening  till
slutsatsen  att  arbetsmarknadsåtgärder   inte   med
automatik  leder  till  fler  jobb. Därför måste den
svenska  strategin  att  maximera  antalet  åtgärder
läggas om till förmån för  insatser  som tillgodoser
arbetsmarknadens  behov.  Dessutom skall  regeringen
byta mål för arbetsmarknadspolitiken,  från  största
möjliga volym åtgärder till största möjliga framgång
i fråga om erbjudanden om ett riktigt jobb.
Det övergripande målet för regeringens agenda  för
arbete   och  företagande  skall  enligt  utskottets
mening vara  att  avveckla  arbetslösheten  som  ett
samhällsproblem.  Agendan  kan  sammanfattas  i  sju
huvudrubriker:
Sänkt skattetryck.
En friare arbetsmarknad.
En reformerad arbetsmarknadspolitik.
En avveckling av företagskrånglet.
Svenskt deltagande i det europeiska valutasamarbetet.
En god energiförsörjning.
Kunskap och kompetens i världsklass.
Enligt    utskottets    uppfattning   ligger   denna
skisserade  politik  väl  i   linje   med  1998  års
sysselsättningsriktlinjer   som  EU:s  medlemsstater
kommit överens om. Förbättringar av möjligheten till
inträde   på   arbetsmarknaden   skall   ske   genom
förbättrad  kvalitet  på  utbildningen  bl.a.  genom
konkurrens,    examina,    kvalitetskontroll     och
lärlingsverksamhet  för ungdomar. Större möjligheter
till provanställningar,  lägre ingångslöner för unga
och  en reformerad arbetslöshetsförsäkring  har  här
också betydelse.
För att  utveckla  företagsandan  skall  det totala
skattetrycket   och  särskilt  direkt  och  indirekt
beskattning av arbete och företagande sänkas. Enligt
utskottets mening  bör regeringen genomföra samtliga
förslag till förenklingar av företagarnas bördor som
lagts fram av den s.k. Småföretagsdelegationen.
För  att uppmuntra företagens  och  de  anställdas
anpassningsförmåga   krävs   ökad   flexibilitet  på
arbetsmarknaden   med   bl.a.   avtal   som   medger
individuella variationer och annan modernisering  av
arbetsrätten   samt   avregleringar  som  stimulerar
småföretagandet och företagstillväxten.
Jämställdhetspolitiken  bör  stärkas  genom  en mer
varierad   arbetsmarknad   för   kvinnor   där   den
offentliga  sektorns  dominans som arbetsgivare inom
den    sociala    sektorn    minskas.    Ett    nytt
finansieringssystem   för  sjukvården   kommer   att
introduceras. Funktionshindrade  bör ges möjligheter
att  arbeta  i  vanliga företag, snarare  än  i  den
särskilda koncernen Samhall.
Med det anförda  tillstyrker  utskottet motion Fi24
(m).
dels  att  utskottets  hemställan under  4  bort  ha
följande lydelse:
4.  beträffande  Sveriges  nationella   handlingsplan   för
sysselsättning
att  riksdagen  med  bifall  till  motion 1997/98:Fi24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4, motiveringen) (c)
Per-Ola  Eriksson  (c)  anser   att   den   del   av
finansutskottets    ställningstagande    som   under
rubriken  1.6 Sveriges nationella handlingsplan  för
sysselsättning    börjar    med   "Utskottet   delar
regeringens"     och    slutar    med    "ur     ett
sysselsättningsperspektiv" bort ha följande lydelse:
Utskottet    delar   regeringens    uppfattning    i
handlingsplanen  att  det  totala skatteuttaget inte
bör  vara så högt att det står  i  vägen  för  högre
tillväxt eller ökad sysselsättning.
För   att   öka   sysselsättningen   och   minska
arbetslösheten  bör enligt utskottets mening skatten
på arbete sänkas  under  de närmaste åren. Utskottet
delar   därför   Centerpartiets    uppfattning   att
arbetsgivaravgifterna   för  speciellt   de   mindre
företagen  bör  sänkas  ytterligare  under  perioden
1999-2000,  ovanpå de sänkningar  som  Centerpartiet
redan medverkat till under innevarande mandatperiod.
Det är i de mindre  företagen  som anställnings- och
tillväxtpotentialen    är   störst.   Gränsen    för
lönesumman  för företagare  och  egenföretagare  bör
höjas,   och   successivt    under    perioden   bör
avgiftsprocenten   reduceras   med   ytterligare   3
procentenheter.
Utskottet   instämmer   också   i  Centerpartiets
ståndpunkt att Sverige internationellt  sett  har en
hög   beskattning  av  låga  inkomster.  Därför  bör
skatten  för  låg-  och  medelinkomsttagare  sänkas.
Sänkningen    bör    ske   genom   en   höjning   av
grundavdraget,   och   kommunerna    skall    enligt
finansieringsprincipen   få   full  kompensation  av
staten för skattebortfallet. Lägre  skatter  på låga
och  medelstora  inkomster  ger fler människor ökade
marginaler samtidigt som förutsättningarna  för ökad
sysselsättning    förbättras.    Fler    unga    och
lågutbildade  kan  då  komma  in  på arbetsmarknaden
eftersom de lägre skatterna kompenserar för en lägre
lön.
Men  enligt  utskottet  är det också  viktigt  att
skattesänkningar finansieras  fullt ut. Den uppnådda
stabiliteten i statsfinanserna får inte äventyras.
12. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4, motiveringen) (mp)
Roy   Ottosson   (mp)   anser  att  finansutskottets
ställningstagande   under  rubriken   1.6   Sveriges
nationella handlingsplan  för sysselsättning bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets  kritik mot att frågan
om  ökad  sysselsättning  och  minskad  arbetslöshet
förts upp på central EU-nivå. Det  hotar  att minska
effektiviteten  i  de åtgärder som måste vidtas  för
att  höja sysselsättningen.  Dessutom  är  orsakerna
till den  höga  arbetslösheten ofta olika i de olika
europeiska länderna.  Det innebär att den analys och
de åtgärder som föreslås  på  central EU-nivå kanske
inte alls löser de specifika svenska  problemen. Det
finns också anledning att påminna om att  de  löften
om minskad arbetslöshet som framfördes i samband med
EU-omröstningen 1994 inte har infriats.
Enligt  utskottets mening bör regeringen återkalla
den handlingsplan  för  sysselsättning  som skickats
till  EG-kommissionen.  I  stället bör en alternativ
inhemsk plan konstrueras som  bygger på insikten att
den  höga  arbetslösheten  och  problemen  i  svensk
ekonomi   framför   allt   är   strukturella,   inte
konjunkturella.
För att rätta till strukturproblemen och se till så
arbetslösheten inte fastnar på nuvarande  höga  nivå
behövs  en omläggning av den ekonomiska politiken  i
grön riktning.  Huvudpunkterna i en ny handlingsplan
för sysselsättning bör vara:
En generell sänkning  av  arbetstiden. Sedan 1980-
talet  har  inte  arbetstiden  sänkts   i  takt  med
produktivitetsutvecklingen. Det har starkt  bidragit
till  att  främst ungdomar permanent ställts utanför
arbetsmarknaden.
En sänkning  av  skatten  på  arbete.  Priset  på
tjänster  och  arbete  är för högt till följd av att
skatterna är för höga. Det  gör  att arbetsmarknaden
pressas ihop. Småföretagen kan inte  växa trots goda
förutsättningar    i    övrigt   och   storföretagen
rationaliserar bort människor  mycket  hårt.  Vidare
innebär  detta  att  arbetskrävande  återvinning har
svårt  att  konkurrera  och  att  både  privat   och
offentlig service blir sämre eller uteblir helt.
Statliga investeringssatsningar på gröna jobb inom
bl.a. kultur, kommunikations- och energiområdena.
En  reformering  av  arbetsmarknadspolitiken  och
bättre spelregler för företagen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi24 (m).
13. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl  B
Hamilton  (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt  2.2  Budgetprocessens  tillämpning  bort ha
följande lydelse:
Sedan  våren  1996  använder  man  sig  av  treåriga
utgiftstak i budgetarbetet. På förslag av regeringen
i vårpropositionen fastställer riksdagen ett tak för
de statliga utgifterna för de kommande tre åren.  De
för  varje  år fastställda nivåerna omprövas normalt
inte och regeringen  har därför sedan 1997 bara lagt
fram förslag om ett nytt  tak  för  det sista året i
treårsperioden enligt ett rullande schema.
Syftet med utgiftstaket är att det skall  "fungera
som  ett styrinstrument som ger regering och riksdag
ett fastare  grepp  över  utgiftsutvecklingen  under
löpande  budgetår" (bet. 1995/96:FiU10 s. 64). Genom
budgetlagen (1996:1059) infördes bestämmelser om att
regeringen  är skyldig att följa utgiftsutvecklingen
(35 §) och att  vidta åtgärder om det finns risk att
utgifts-taket överskrids  (42  §). I den proposition
som låg till grund för budgetlagen  angavs som motiv
för  utgiftstaket  också  att:  "Ett utgiftsmål  för
budgetpolitiken  tydliggör  behovet   av   politiska
prioriteringar  mellan olika utgiftsområden och  ger
budgetpolitiken en  långsiktig  inriktning med högre
förutsebarhet (prop. 1995/96:220 s. 78).
Budgetlagen reglerar emellertid  inte  vad  som bör
inrymmas  under  utgifts-taket.  I samma proposition
framhöll regeringen som sin mening  att man inte bör
lagreglera  hur  ett tak skall vara avgränsat  eller
utformat. I stället  bestäms  vad  som  skall rymmas
inom taken när riksdagen godkänner det. Hittills har
det  inneburit  att  ett  utgiftstak för staten  har
fastställts som innefattar  alla  utgiftsområden  på
statsbudgeten utom utgiftsområde 26 Statskuldsräntor
m.m.  Dessutom  ingår  socialförsäkringssektorn  vid
sidan  om statsbudgeten, dvs. fr.o.m. år 1999 endast
utgifterna för ATP. Taket har lagts fast i nominella
termer.
Därtill  har  en budgeteringsmarginal kopplats till
utgiftstaket.  Budgeteringsmarginalen  räknas  in  i
utgiftstaket  men   ingår   inte   i  statsbudgetens
utgifter.  I den mån budgeteringsmarginalen  behöver
tas  i  anspråk  för  ofinansierade  utgiftsökningar
leder detta således till att upplåningsbehovet ökar.
Regeringen   har  emellertid  vid  flera  tillfällen
anmält att den inte avser att utnyttja marginalen på
detta sätt och  i  1996 års vårproposition framhölls
att  respekten för saldorelaterade  mål  inte  skall
minska på grund av budgeteringsmarginalen.
Budgeteringsmarginalens syfte är att minska behovet
av revideringar  av  utgiftstaket och har motiverats
av  den  osäkerhet  som  ligger  i  beräkningar  som
sträcker sig över flera år.  I  årets vårproposition
uttalar    regeringen    att    man   bör   ha    en
budgeteringsmarginal som ökar över  tiden och för år
2001  har  regeringen  bedömt  det lämpligt  med  en
marginal som motsvarar 3,5 % av  utgiftstaket  eller
27,5 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen   finns  inte  uppförd  på
statsbudgeten och är således ofinansierad. Utnyttjas
budgeteringsmarginalen kommer därmed statsfinanserna
att försvagas.
Regeringen  har uttalat att budgeteringsmarginalen
inte får användas för ofinansierade utgiftsökningar,
men har vid upprepade  tillfällen  brutit  mot denna
avsiktsförklaring. De ursprungliga marginalerna  har
minskat    kraftigt    genom    att    ofinansierade
utgiftsökningar tillåtits eller genom att  varaktiga
utgiftsökningar    "finansierats"    med    antingen
engångsvisa        budgetförstärkningar        eller
bokföringsmässiga    transaktioner.   En   självklar
utgångspunkt bör enligt  utskottets  mening vara att
regeländringar   som   leder   till   en   bestående
utgiftsökning   alltid   skall  finansieras  med  en
varaktig utgiftsminskning.
Med hänsyn härtill finns  det  starka skäl att vara
orolig för att stramheten i den nya  budgetprocessen
urholkas       oavsett       inställningen      till
budgeteringsmarginalen i sig. Riksdagen bör av denna
anledning   hos  regeringen  begära   förslag   till
riktlinjer för  hur en budgeteringsmarginal skall få
utnyttjas. Sådana  riktlinjer  är  avsedda för såväl
riksdagens arbete som regeringens. Enligt utskottets
mening  kan det även finnas skäl att  i  budgetlagen
införa     bestämmelser     som     reglerar     hur
budgeteringsmarginalen får utnyttjas. När det gäller
riksdagens eget  arbete  utgår  utskottet  från  att
formerna   för   budgeteringsmarginalens  användning
kommer att vara en  av  de frågor som lyfts fram när
budgetprocessen blir föremål för utvärdering.
Regeringen har även på annat sätt vidtagit åtgärder
som innebär att man inte bara kringgår intentionerna
bakom   den   nya   budgetprocessen    utan    också
bestämmelserna  i riksdagsordningen och budgetlagen.
Ett  sådant  övertramp  har  varit  finansiering  av
investeringar  i  infrastrukturen  med upplåning via
särskilda  bolag,  inte  minst för upplåningen  till
Botniabanan.
Utskottet föreslår sålunda  att  riksdagen beslutar
att med anledning av motion Fi17 (m)  yrkande  4 som
sin  mening  ge  regeringen till känna vad utskottet
här har anfört i fråga om budgeteringsmarginalen och
om förslag till ändring av budgetlagen.
dels  att utskottets  hemställan  under  5  bort  ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen med  anledning  av motion 1997/98:Fi17 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till  känna vad utskottet anfört
om budgeteringsmarginalens användning m.m.,
14. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnitt  2.2 Budgetprocessens  tillämpning  bort  ha
följande lydelse:
Riksdagen  fattade  1994  beslut  om att regeringens
budgetförslag skulle börja behandlas  i  nya  former
fr.o.m. hösten 1996. Avsikten var bl.a. att få  till
stånd   en   mer  samlad  budgetbehandling  och  att
förskjuta  riksdagens   beredning  från  våren  till
hösten  varigenom  behandlingstiden   skulle   kunna
kortas till tre månader mot tidigare drygt fem.
På  förslag  av regeringen fattade riksdagen våren
1995 principbeslut  om  att  införa  en  ny  typ  av
budgetrestriktion  i  form  av ett utgiftstak för de
samlade statliga utgifterna. Nyordningen innebär att
regeringen i vårpropositionen  lägger  fram  förslag
till  utgiftstak  för  de  kommande tre åren. De för
varje år fastställda nivåerna  omprövas normalt inte
och regeringen har därför sedan  1997 bara lagt fram
förslag  om  ett  nytt  tak  för  det sista  året  i
treårsperioden enligt ett rullande schema.
Samtidigt som regeringen begär att  riksdagen skall
fastställa ett utgiftstak för det tredje  året begär
man  riksdagens  godkännande  av  ett  förslag  till
preliminär  fördelning av utgifter på utgiftsområden
för   den  närmast   efterföljande   treårsperioden.
Framför   allt   det  senare  förslaget  har  enligt
utskottets mening  kommit  att rubba de ursprungliga
intentionerna  bakom  budgetprocessen.   Genom   att
regeringen   begär   riksdagens  godkännande  av  en
preliminär  fördelning   på  utgiftsområden  tvingas
oppositionspartierna  att redan  på  våren  utarbeta
alternativa   budgetförslag.   Bortsett   från   att
riksdagen redan  då  har  små möjligheter att på ett
meningsfullt  sätt sakbehandla  olika  budgetförslag
har detta lett till att budgetbehandlingen i stället
för  att  förkortas   har   kommit  att  pågå  under
praktiskt taget hela året.
De  hittills  gjorda  erfarenheterna  av  den  nya
budgetprocessen     har     också      visat     att
budgeteringsmarginalens    ställning    kan   behöva
klarläggas.  Vidare  kan  sakutskottens  roll  under
budgetarbetet behöva utvecklas sett i skenet  av hur
samspelet  mellan  dem  och finansutskottet hittills
har fungerat.
Regeringen bör således dels  utforma sina förslag i
vårpropositionen på ett sådant  sätt  att riksdagens
budgetberedning   i  enlighet  med  de  ursprungliga
intentionerna till  alla  övervägande delar förläggs
till    hösten,   dels   utforma   riktlinjer    för
budgeteringsmarginalens användning.
Finansutskottet föreslår att riksdagen beslutar att
med anledning  av  motion Fi17 (m) yrkande 4 som sin
mening ge regeringen  till  känna  vad utskottet här
ovan har framhållit.
dels  att  utskottets  hemställan under  5  bort  ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen med anledning av motion  1997/98:Fi17  yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet  anfört
om den ekonomiska vårpropositionen och budgeteringsmarginalens
användning m.m.,
15. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt  2.2  Budgetprocessens tillämpning  bort  ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det rimligt att man
i anslutning till  utgiftstaket  använder  sig av en
budgeteringsmarginal   för   att   kunna  fånga  upp
fluktua-   tioner  i  olika  regelstyrda   utgifter.
Budgeteringsmarginalen bör dock inte få användas för
helt nya utgiftsåtaganden.
Regeringen  bör  med  anledning  av motion Fi17 (m)
yrkande 4 ges i uppdrag att utforma  riktlinjer  för
budgeteringsmarginalens  användning  i  enlighet med
detta synsätt.
dels  att  utskottets  hemställan  under  5 bort  ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att  riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande  4
som sin  mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om budgeteringsmarginalens användning,
16. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Det långsiktiga målet för budgetpolitiken  bör  vara
att  upprätthålla  balans i de offentliga finanserna
över en konjunkturcykel.  Ett  sådant mål leder till
att skuldkvoten fortsätter att minska i takt med att
BNP ökar.
Riksdagen   har   som   långsiktigt   mål    för
budgetpolitiken lagt fast ett krav på överskott i de
offentliga  finanserna  på  i  genomsnitt 2 % av BNP
över  en konjunkturcykel. Enligt  utskottets  mening
ger ett  sådant mål sämre förutsättningar för stabil
och    hög    tillväxt.     Målet    är    därigenom
kontraproduktivt, eftersom stark tillväxt leder till
att statsskulden minskar snabbare i förhållande till
BNP. Det är emellertid viktigt  att  så  snabbt  som
möjligt få ned statsskulds-kvoten till under 60 % av
BNP.
Eftersom  tillväxten  kan  beräknas  bli  högre än
genomsnittligt   över  konjunkturcykeln  under  åren
1999-2001, bör man  för  dessa  år budgetera för ett
överskott  i  de  offentliga  finanserna.   Moderata
samlingspartiet  har  i  enlighet  med detta synsätt
utformat  sitt budgetalternativ på ett  sådant  sätt
att det finansiella  sparandet  väntas uppgå till 16
miljarder kronor 1999, till 40 miljarder kronor 2000
och till 52 miljarder kronor 2001,  dvs. partiet har
ett  10 miljarder kronor högre finansiellt  sparande
än  regeringen  för  de  båda  senare  åren.  Enligt
finansutskottets     mening     framstår    Moderata
samlingspartiets   förslag   till   inriktning    av
budgetpolitiken  som  mer  välavvägt, inte minst mot
bakgrund  av  att det långsiktigt  inte  leder  till
samma överbeskattning  som hittills gällande mål och
därigenom   inte  heller  utgör   samma   broms   på
tillväxten.
Vad utskottet  här har anfört bör riksdagen som sin
mening   ge   regeringen   till   känna.   Utskottet
tillstyrker motion  Fi17 (m) yrkande 5 och avstyrker
motionerna Fi20 (v) yrkande 10 och Fi21 (mp) yrkande
39.
dels  att  utskottets hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall  till  motion  1997/98:Fi17 yrkande 5
samt  med  avslag på motionerna 1997/98:Fi20  yrkande  10  och
1997/98:Fi21  yrkande  39  som  sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
17. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet   delar  Vänsterpartiets  uppfattning  att
målet om 2 %  överskott  i  de offentliga finanserna
inte  får överordnas målet om  full  sysselsättning.
Detta gäller  särskilt så länge som det av riksdagen
fastlagda målet  om  en  halverad öppen arbetslöshet
inte  är  uppfyllt. Utskottet  vill  på  intet  sätt
ifrågasätta  att  Sverige behöver en stark offentlig
ekonomi. Men det är  inte rimligt att avstå från att
avdela   ytterligare   resurser    för    att    öka
sysselsättningen  och  begränsa arbetslösheten i ett
läge när landet har stora  överskott i bytesbalansen
och i de offentliga finanserna.
Med    det    anförda   tillstyrker    utskottet
Vänsterpartiets förslag till budgetpolitiska mål som
det framförs i motion Fi20 (v) yrkande 10. Samtidigt
avstyrker utskottet  motionerna  Fi17  (m) yrkande 5
och Fi21 (mp) yrkande 39.
dels  att  utskottets  hemställan  under  6 bort  ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att  riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande  10
samt med  avslag  på  motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  5 och
1997/98:Fi21  yrkande  39  som  sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
18. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Liksom Miljöpartiet  de  gröna anser finansutskottet
att  det  långsiktiga  målet   för  överskott  i  de
offentliga finanserna bör vara minst  1 %  av  BNP i
genomsnitt  över  en konjunkturcykel. För denna nivå
talar enligt utskottets  mening  den  omständigheten
att utskottet i likhet med Miljöpartiet  de  gröna i
högre grad vill betona privat sparande i stället för
offentligt.  Dessutom  anser utskottet i likhet  med
Miljöpartiet  de  gröna  att   inriktningen  av  den
ekonomiska   politiken   skall   vara    sådan   att
miljöskulden minskas.
Liksom motionärerna anser utskottet att man  vid en
konjunktur över genomsnittet bör eftersträva att  ha
ett   högre   överskott   än  1 %  av  BNP.  Med  de
tillväxtprognoser som förutses  för  2000  och  2001
anser  utskottet  att ett överskott på 1,2 % år 2000
och 2,3 % av BNP år 2001 är rimligt.
Med det anförda tillstyrker  utskottet  motion Fi21
(mp)   yrkande  39.  Samtidigt  avstyrker  utskottet
motionerna  Fi17  (m) yrkande 5 och Fi20 (v) yrkande
10.
dels  att utskottets  hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med  bifall  till motion 1997/98:Fi21 yrkande 39
samt  med  avslag på motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  5  och
1997/98:Fi20  yrkande  10  som  sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,
19. Mål för budgetpolitiken (mom. 6,
motiveringen) (fp)
Carl  B  Hamilton  (fp) anser  att  finansutskottets
ställningstagande   i    avsnitt    2.3    Mål   för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som  sägs  i
propositionen och i Folkpartiet liberalernas motion,
att  man bör eftersträva en lägre skuldkvot eftersom
de offentliga  finanserna då inte blir lika känsliga
för  vare  sig  förändringar  i  konjunkturen  eller
ränte-  och växelkurssvängningar.  Dessutom  minskar
statens räntebetalningar  som  för närvarande är den
enskilt    största   posten   bland   statsbudgetens
utgifter.
Skuldkvoten  sjunker när tillväxten är god. Den kan
sänkas ytterligare  genom  försäljning  av  statliga
företag,  vilket  föreslås  i folkpartimotionen.  En
minskad    skuldsättning   bör   emellertid    också
åstadkommas    genom   att   man,   sett   över   en
konjunkturcykel,  har ett genomsnittligt överskott i
de offentliga finanserna motsvarande 2 % av BNP. Ett
sådant   överskott  bör   upprätthållas   så   länge
skuldkvoten  överstiger  60 %  av BNP, dvs. den nivå
som   motsvarar   konvergenskriterierna    för   den
ekonomiska    och   monetära   unionen   (EMU).   Om
överskottet skulle  bli  större än vad som krävs för
att uppnå denna nivå bör skatterna sänkas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi17
(m) yrkande 5, Fi20 (v) yrkande  10  och  Fi21  (mp)
yrkande 39.
20. Mål för statsskulden (mom. 7) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt 2.4 Mål för statsskulden  bort  ha  följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör, på det sätt  som
Moderata   samlingspartiet   föreslår,   målen   för
budgetpolitiken   kompletteras   med   ett  mål  för
skuldkvoten  som  anger  till  vilken  nivå och  hur
snabbt den offentliga bruttoskulden skall begränsas.
Enligt  Maastrichtkriterierna  får  den offentliga
sektorns  konsoliderade  bruttoskuld inte  överstiga
60 % av BNP. Regeringen räknar i sin prognos med att
den svenska skuldkvoten, definierad  på  detta sätt,
kommer att uppgå till 74,3 % av BNP vid utgången  av
1998.   Med   regeringens   tillväxtantaganden   och
budgetalternativ  kommer  skuldkvoten att ha minskat
till  62,9 %  av BNP 2001. Samma  tillväxtantaganden
omsatta på det  moderata  budgetalternativet innebär
att skuldkvoten detta år i  stället  kommer  att  ha
begränsats  till  61 %.  Om  man  som i det moderata
budgetalternativet  utgår ifrån att  den  offentliga
bruttoskulden  därefter   skall  vara  oförändrad  i
nominella termer kommer skuldkvoten  automatiskt att
minska  i  takt  med att BNP ökar. Hur snabbt  detta
sker  framgår av efterföljande  sammanställning  som
utgår från två alternativa tillväxtnivåer för BNP.
Skuldkvotens utveckling vid olika tillväxtantaganden med
Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Offentliga sektorns bruttoskuld i procent av BNP
------------------------------------
20012002200320042005
------------------------------------
------------------------------------
vid 2,5  %  real61,058,455,853,451,1
tillväxt
------------------------------------
vid  1,5  % real61,058,956,955,053,1
tillväxt
------------------------------------
Moderata  samlingspartiet  anser att skuldkvoten vid
de   beräkningsförutsättningar    som   gäller   för
vårpropositionen skall ha begränsats  till  60 %  av
BNP senast 2002.
Finansutskottet  finner  den föreslagna nivån vara
väl  avvägd och biträder det  moderata  förslaget  i
motion Fi17 (m) yrkande 6 även i detta avseende.
dels att  utskottets  hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:


7. beträffande mål för statsskulden
att  riksdagen  med  bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 6
som sin mening ger regeringen  till känna vad utskottet anfört
om mål för statsskulden,
21. Mål för statsskulden (mom. 7,
motiveringen) (v)
Lars  Bäckström  (v)  anser   att   finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.4 Mål för statsskulden
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  Vänsterpartiets  uppfattning
att Sverige klarar sig bättre  utanför  än  innanför
EMU. Vi bör självständigt forma en ekonomisk politik
som  varaktigt  håller Sverige utanför EMU och  inte
anpassa oss till  de krav som en framtida låsning av
kronan till euron kräver.  Vi bör därför inte heller
binda oss för att begränsa statsskulden till en viss
nivå  på  det  sätt  som  Moderata   samlingspartiet
föreslår.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (m)
yrkande 6.
22. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt  (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd)  och Bo
Lundgren (m) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt 2.5 Försäljning av statliga  företag bort ha
följande lydelse:
Finansutskottets    syn    på    statliga    företag
överensstämmer  med  vad  Moderata  samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna ger  uttryck  för.
Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar  och  regelsystem för näringslivets verksamhet
och  att  bidra   till  att  skapa  betingelser  för
långsiktig  tillväxt.   Staten  bör  inte  samtidigt
uppträda som ägare och som  utformare  av  de regler
som   gäller   för  näringslivets  verksamhet,  utan
grundprincipen  måste   vara   att  konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades under  fyrpartiregeringen
med  att minska statens företagsägande  bör,  enligt
finansutskottets   uppfattning,  fortsätta.  Med  en
privatisering   av  statliga   företag   uppnås   en
tydligare  ägarroll,   kommersiellt   mer  kompetent
skötta företag och en ökad aktiespridning. Samtidigt
tillförs statskassan försäljningsinkomster  som  kan
användas för att amortera statsskulden.
Riksdagen  bör anmoda regeringen att lägga fram en
plan för försäljning  av statliga företag i enlighet
med vad som redovisats  i reservation 1. Det innebär
att  de  tre  partiernas partimotioner  i  sak  blir
tillgodosedda i  denna  del.  Även  motion  Fi18 (c)
tillgodoses i allt väsentligt i denna del.
dels  att  utskottets  hemställan  under  8  bort ha
följande lydelse:


8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi18 yrkande  23
som  sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om försäljning av statliga företag,
23. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt 2.5 Försäljning av statliga  företag bort ha
följande lydelse:
Statligt ägande av börsnoterade företag  som  driver
affärsverksamhet  får  inte  bli  ett  självändamål.
Staten skall inte, i princip, äga företag  som  inte
uttryckligen  tjänar  ett samhällsintresse. I likhet
med  Centerpartiet  anser   utskottet   att  statens
främsta näringspolitiska uppgift skall vara att ange
ramar  och  regelsystem för näringslivets verksamhet
och bidra till  att skapa betingelser för långsiktig
tillväxt. Det skapar  oklarhet  om  staten samtidigt
uppträder som ägare och som utformare  av  de regler
som    gäller    för    näringslivets    verksamhet.
Grundprincipen   måste   vara  att  konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades  under fyrpartiregeringen
med  att minska statens företagsägande  bör,  enligt
finansutskottets   uppfattning,   fortsätta.  Mycket
tyder på att riskkapitalmarknaden under  de närmaste
åren kommer att få ett kraftigt tillskott av kapital
och  att  det därför kan vara lämpligt att genomföra
en utförsäljning  av  statligt ägande under 1999 och
2000. Intäkterna från försäljningen bör användas för
att  amortera statsskulden,  vilket  sänker  statens
löpande räntekostnader.
Utskottet  delar Centerpartiets uppfattning att man
under första hälften av nästa mandatperiod bör sälja
statligt  ägda   aktier   i   bolag  som  Nordbanken
(Holding) AB, Celsius AB, Assi Domän AB, Pharmacia &
Upjohn Inc. och Vasakronan AB (dock  eventuellt  med
undantag för specialfastigheter).
En  försäljning  av  denna omfattning skulle grovt
räknat  kunna inbringa drygt  80  miljarder  kronor,
vilket skulle  sänka  räntekostnaderna  med  drygt 4
miljarder kronor.
För att stärka det enskilda skogsbruket och lokalt
verksamma    sågverksföretag    bör    staten    som
majoritetsägare   i   Assi   Domän   medverka   till
försäljning  av skogsmark. Det är viktigt inte minst
för skogsbrukets utveckling i de berörda regionerna.
Vidare är det viktigt att bevarandevärd skog behålls
i statlig ägo.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi18 (c)
yrkande 23.
dels  att utskottets  hemställan  under  8  bort  ha
följande lydelse:
8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med  bifall  till motion 1997/98:Fi18 yrkande 23
som sin mening ger regeringen  till känna vad utskottet anfört
om försäljning av statliga företag,
24. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken 2.5 Försäljning av statliga företag bort ha
följande lydelse:
Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och  regelsystem  för näringslivets verksamhet
och  att bidra till att  skapa  betingelser  för  en
socialt    och    miljömässigt   hållbar   ekonomisk
utveckling. Staten  bör  inte samtidigt uppträda som
ägare och utformare av de  regler  som  gäller   för
näringslivets  verksamhet,  utan  grundprincipen bör
vara att konkurrensutsatt verksamhet  skall bedrivas
i privat regi.
Detta  skall  emellertid vägas mot andra  allmänna
intressen som tillräcklig  demokratisk  kontroll och
strategiska    naturresurser,   risk   för   minskad
konkurrens eller  allvarliga störningar i marknadens
funktionssätt.   Utskottets    bedömning    är   att
fortsatta  försäljningar  bör  kunna  genomföras  de
närmaste åren.
Vad utskottet anfört med anledning av  motion  Fi18
(c)  yrkande  23  bör  riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  8 bort  ha
följande lydelse:
8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi18 yrkande  23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Försäljning av statliga företag
(mom. 8, motiveringen) (v)
Lars   Bäckström   (v)  anser  att  finansutskottets
ställningstagande  i   avsnitt  2.5  Försäljning  av
statliga företag bort ha följande lydelse:
I likhet med näringsutskottet  anser finansutskottet
att  det  inte  finns  anledning för  riksdagen  att
tillstyrka  de  motionsvis  framförda  förslagen  om
försäljning  av  statliga  företag.  Finansutskottet
avstyrker därför motion Fi18 (c) yrkande 23.
26. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels  att  finansutskottets   yttrande  i  avsnitten
2.6.2-2.7 samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
De svenska offentliga finanserna  är  unikt känsliga
för svängningar i konjunkturen, vilket  är en direkt
följd  av  att  de  utgör  en  så stor andel av  den
samlade  produktionen.  Det enda verkligt  effektiva
sättet att begränsa detta  problem  är  den  lösning
Moderata   samlingspartiet   anvisar,  nämligen  att
minska budgetens storlek och begränsa  dess andel av
BNP.
För Moderata samlingspartiet är sänkta  skatter och
minskade  utgifter  därför  grundbulten  i  partiets
strategi  för  att  främja en god ekonomisk tillväxt
och   skapa  långsiktig   reda   i   de   offentliga
finanserna.
Lösningen  står  enligt  utskottets mening inte att
finna  i  en stor offentlig sektor.  Trots  världens
högsta skatter  och  en gynnsam ekonomisk utveckling
klarar nämligen stat och  kommun  i dag inte av sina
kärnuppgifter.   Samtidigt  har  de  senaste   årens
skattehöjningar snävat  in  marginalerna så kraftigt
för många familjer att arbetsinkomsterna inte längre
räcker  till.  Sverige har kommit  att  få  världens
hårdast  beskattade   låg-  och  medelinkomsttagare.
Sedan regeringsskiftet  1994 har skatterna höjts med
sammanlagt  drygt  70 miljarder  kronor,  eller  med
nästan 1 500 kr per  månad per hushåll i genomsnitt.
Mätt  som  andel  av den  totala  arbetsersättningen
(dvs. bruttolön inklusive löneskatter) har under den
gångna mandatperioden  de  totala  skattekostnaderna
för en normalfamilj ökat från 59 % till 63 %.
Skattehöjningar har under hela mandatperioden varit
ett dominerande inslag i regeringens  budgetpolitik.
Skattehöjningar är också det enda bestående inslaget
i regeringens s.k. konsolideringsprogram. Regeringen
gör  stor  sak  av  detta  program  på 126 miljarder
kronor  av vilket drygt hälften eller  66  miljarder
kronor sägs  vara utgiftsneddragningar. Men detta är
en statisk redovisning  som  ger  en  skev  bild  av
regeringens verkliga agerande. För medan genomdrivna
skattehöjningar  i  huvudsak fortfarande ligger fast
och får ett genomslag som ökar i takt med tillväxten
återstår  i  dag  praktiskt  taget  inget  av  dessa
besparingar.   Återställare    och    en   rad   nya
utgiftsåtaganden har successivt holkat  ur värdet av
de besparingar som gjordes i mandatperiodens början.
De nya utgiftsåtagandena har dessutom kommit att öka
i omfattning ju närmare valdagen vi kommit.  Därtill
kommer   att  regeringen  i  sitt  besparingsprogram
tillgodoräknat  sig  neddragningar  som  genomfördes
redan  av  den  borgerliga  fyrpartiregeringen.   De
förändringar     som     då    gjordes    i    bl.a.
bostadssubventionerna  och   sjukförsäkringen   fick
betydande   effekt   på   utgiftsnivån,  vilket  den
socialdemokratiska regeringen haft stor nytta av.
Regeringens väg bort från konsolideringsprogrammets
utgiftsminskningar kan ses  som en vindlande väg mot
nollsparande. Den kan sammanfattas på följande sätt.
Effekten av regeringens förslag  till  utgifstförändringar
under mandatperioden
Belopp i miljarder kronor
--------------------------------------------
Varaktig
effekt
--------------------------------------------
--------------------------------------------
Ingångsvärde av besparingar ärvda
från fyrpartiregeringen                  -9
--------------------------------------------
Saneringsprogrammet                      66
--------------------------------------------
Utgiftsökningar vid sidan av            -32
saneringsprogrammet
--------------------------------------------
Summa 1998                               25
--------------------------------------------
Ytterligare utgiftsökningar till
2001
--------------------------------------------
-Vårpropositionen 1997                   -4
--------------------------------------------
-Budgetpropositionen 1997                -8
--------------------------------------------
-Vårpropositionen 1998                  -16
--------------------------------------------
Summa 2001                               -3
--------------------------------------------
--------------------------------------------
Om  man  i  detta  sammanhang även beaktar det  s.k.
beräkningstekniska utrymmet  som  regeringen satt av
för  2001  och  utgår  från att det liksom  hittills
kommer att användas till nya utgiftsåtaganden kommer
utgifterna i stället varaktigt att ha ökat med drygt
30 miljarder kronor.
Det är ett grundläggande  fel i samhällssystemet när
ett ständigt växande antal svenskar görs beroende av
bidrag och offentliga subventioner.  I  och  med att
den offentliga sektorn tar i anspråk en så stor  del
av de totala resurserna beskärs den privata sektorns
möjligheter  att  erbjuda nya arbeten som kan få ned
arbetslösheten.
I  likhet  med  Moderata   samlingspartiet   anser
utskottet därför att budgetpolitiken bör inriktas på
att begränsa den offentliga sektorn. Partiets mål på
medellång  sikt  är  att  uppnå  balans  mellan  den
offentliga och den privata sektorn, vilket begränsar
de    offentliga    finansernas    känslighet    för
konjunktursvängningar.
Ett  första  steg i denna riktning tas av Moderata
samlingspartiet  i  motion  Fi17, där partiet lägger
fram   förslag   som   innebär  att   utgifts-   och
skattekvoten   kan   begränsas    med    ungefär   4
procentenheter   fram   till   år   2001.   Partiets
budgetalternativ   är   inriktat   på  balans  i  de
offentliga  finanserna.  De  överordnade  målen  för
Moderata samlingspartiets budgetalternativ är:
att  skapa  förutsättningar  för   så  många  nya
arbetstillfällen  i  företagen att arbetslösheten
avskaffas  som samhällsproblem.  Det  förutsätter
och  leder till  en  högre  tillväxt  och  därmed
bättre välståndsutveckling,
att växla  lägre  skatter  på  arbetsinkomster  mot bidrag och
subventioner så att det blir möjligt att leva på  sin  lön och
bygga upp ett eget sparande,
att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar  sina
grund-läggande åtaganden genom prioritering av kärnuppgifterna
inom ramen för de omfattande resurser som tas i anspråk av den
offentliga sektorn.
Sålunda  föreslår  Moderata  samlingspartiet  i sitt
budgetalternativ   nettobesparingar   som  för  1999
uppgår till 32,4 miljarder kronor och för  2000  och
2001 till 53,8 respektive 59,7 miljarder kronor.
I   det   moderata   budgetalternativet   gör
besparingarna   det   möjligt  att  sänka
skatter med 33,4 miljarder  kronor  1999,
62,3 miljarder     kronor     2000    och
84,4 miljarder kronor 2001.
Moderata samlingspartiet föreslår  en  långtgående
växling   från   sub-ventioner   och   bidrag   till
skattesänkningar  för de breda grupperna av låg- och
medelinkomsttagare.  Sänkta  skatter gör det lättare
att leva på den egna lönen.
Det är framför allt vanliga familjer  med  låga och
medelstora  inkomster som har drabbats av de senaste
årens skattechocker.  Enligt finansutskottets mening
är det därför naturligt  att  man  -  såsom Moderata
samlingspartiet  förordar  - i första hand  inriktar
sig  på att sänka såväl skatten  på  arbetsinkomster
för låg-  och  medelinkomsttagare  som andra skatter
vilka  begränsar vanliga hushålls marginaler,  såsom
fastighetsskatt  samt  skatt på bensin och resor med
kollektivtrafik. I enlighet  med detta synsätt har i
det  moderata budgetalternativet  skattesänkningarna
fördelats  så att knappt 13 miljarder kronor används
för   att  minska   skatten   på   företagande   och
kapitalbildning,  medan  67 miljarder  kronor, eller
närmare  83 %,  avser lägre skatt på arbete,  familj
och   boende.   Av   särskild   betydelse   är   att
tyngdpunkten  i inkomstskattesänkningarna  ligger  i
sådana  åtgärder   som   främst   gynnar   låg-  och
medelinkomsttagare.  Det gäller inte minst förslaget
om   ett   förvärvsavdrag    på    alla   typer   av
pensionsgrundande inkomster upp till  7,5 basbelopp,
ett  avdrag  som alltså också skall kunna  göras  på
t.ex. sjukpenning-  och  a-kasseersättning  och  som
skall medges med 7 % 1999, med 9 % 2000 och med 12 %
2001. Det gäller också förslaget om höjt grundavdrag
samt  förslaget  om ett särskilt grundavdrag vid den
kommunala beskattningen på 10 000 kr per barn liksom
olika    förslag    inriktade     på    att    sänka
kommunalskatten. Skattesänkningar utformade på detta
sätt skapar enligt utskottets mening större trygghet
för enskilda och familjer.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet  för
fram  är  väl  avvägda.  Finansutskottet noterar med
tillfredsställelse att grupper  som  har  svårt  att
tillgodogöra  sig  skattesänkningarna  är undantagna
från Moderata samlingspartiets besparingar.  Tvärtom
föreslår  man  betydande förbättringar i förhållande
till  regeringen  för  exempelvis  handikappade  och
pensionärer.   En  skattesänkning,  i  form  av  ett
särskilt kommunalt  grundavdrag för barnfamiljer, är
också tänkt att kunna  utgå  som  ett bidrag för dem
som på grund av låga inkomster inte kan tillgodogöra
sig avdraget.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några
besparingar som berör sjukvård, äldreomsorg eller
undervisningen i grundskola och gymnasium.
I  stället  går  besparingarna ut på  att  behålla
tidigare    75-procentiga    ersättningsnivå    inom
socialförsäkringssystemen                        och
arbetslöshetsförsäkringen     samt     att    införa
ytterligare   en   karensdag   i   sjukförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringen  bör  dessutom   omvandlas
till     en     omställningsförsäkring     med    en
ersättningsperiod   på   300   arbetsdagar,   vilket
motsvarar  ca  15  månader.  För dem som likväl står
utan  arbete efter försäkringsperiodens  slut  skall
ett kompletterande  trygghetsskydd  gälla.  Dessutom
bör  egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
öka.
Utgiftsminskningar  bör  också  åstadkommas  genom
minskat    företagsstöd,    minskade   bidrag   till
organisationer och politiska  partier,  en  snabbare
avveckling  av bostadssubventionerna, en lägre  nivå
på infrastrukturinvesteringarna och besparingar inom
den statliga administrationen.
Samhällets  grundläggande   funktioner  som  t.ex.
rättsväsendet  bör  däremot  i  enlighet   med   det
moderata alternativet ges ökade anslag i förhållande
till vad regeringen föreslagit. Partiet anslår också
1,5 miljarder kronor mer än regeringen för kostnader
för statlig assistansersättning. Likaså bör åtgärder
vidtas   för  att  stärka  kvaliteten  såväl  i  den
grundläggande  skolutbildningen  som inom högskolans
ram, vilket innebär större forskningsanslag  än  vad
regeringen förordat.
Kommunernas  ekonomi har försvagats kraftigt sedan
Socialdemokraterna  övertog  regeringsansvaret 1994.
Enligt   utskottets   mening   kan  emellertid   den
nödvändiga   förnyelsen   av   kommunsektorn    inte
åstadkommas  på  det  sätt regeringen föreslår genom
utfästelser   om   ytterligare    statsbidrag   till
kommunsektorn. Erfarenheterna av vad  som  skett med
anledning  av  tidigare  tillskott  bekräftar detta.
Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang  är  i
stället   att   skapa   förutsättningar  för  större
skatteunderlag   genom   ökad   sysselsättning   och
genomföra omfattande avregleringar för den kommunala
verksamheten.          Verksamheterna          måste
konkurrensutsättas    och    så     långt    möjligt
effektiviseras    och    rationaliseras   för    att
medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I
likhet   med   Moderata   samlingspartiet   föreslår
utskottet   en  omfattande  avre-      glering   och
konkurrensutsättning.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och
effektiviseras.  Dessutom  bör tidigare tillskott av
statsbidrag utnyttjas. Om man  därtill  beaktar  att
ekonomin   torde   utvecklas  starkare  med  den  av
utskottet  här  förordade  politiken  uppkommer  ett
utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen.
Kommunalskatten  bör  därutöver sänkas genom att
staten   övertar  kostnader  som   åvilar
kommunerna.  Utskottet  föreslår  att man
inför  en nationell skolpeng av det  slag
Moderata samlingspartiet förordar för att
lyfta  över   finansieringsansvaret   för
skolan    (men    inte    ansvaret    för
undervisningen  som  sådan)  till staten.
För  2000  skapas därmed ett utrymme  som
motsvarar en  sänkning  av  den kommunala
utdebiteringen  med  1  kr  och 2001  med
ytterligare 1 kr.
Förutom det nyss nämnda utrymmet  för  att  ta över
kostnaderna   för   att  möjliggöra  sänkt  kommunal
utdebitering  föreslår   utskottet   enligt  moderat
förebild   också   höjt   allmänt  grundavdrag   och
införande av ett särskilt grundavdrag  för  barn vid
den kommunala beskattningen.
Såsom  Moderata samlingspartiet framhåller är  det
ett  oavvisligt   krav   att  stat  och  kommun  kan
fullfölja  sina  grundläggande   åtaganden  när  det
gäller     exempelvis     sjukvård,     äldreomsorg,
undervisning  och  rättstrygghet. Det kan emellertid
ske     om    verksamheten     koncentreras     till
kärnuppgifterna.
Finansutskottet   har   tidigare  ställt  sig  bakom
Moderata samlingspartiets  förslag till besparingar.
De utgiftsminskningar som följer  av  dessa  förslag
innebär  att  utgiftstaket  under  de  kommande  tre
budgetåren  bör  bestämmas till 697 miljarder kronor
1999, 682 miljarder  kronor  2000  och 683 miljarder
kronor 2001. Det är en minskning med  38  respektive
62  och  87 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag för de tre åren.
Vid beräkningen  av  utgiftstaket  har  utskottet i
likhet  med Moderata samlingspartiet inte inkluderat
någon  budgeteringsmarginal  eftersom  den  påverkar
budgetdisciplinen  negativt.  Om de föreslagna taken
för   statens  utgifter  behöver  överskridas,   får
regeringen  återkomma till riksdagen med redovisning
av  varför det  ökade  resursbehovet  uppstått  samt
förslag   till   åtgärder   för   att  uppfylla  det
ursprungligen  fastställda  taket  för  de  statliga
utgifterna.
Tabell. Utskottets  och Moderata samlingspartiets  förslag
till utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
Förändring i förhållande till regeringens förslag
Sammanfattningsvis   anser   utskottet  således  att
Moderata samlingspartiets i motion  Fi17  redovisade
förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga
till  grund  för  budgetpolitikens utformning  under
kommande år. Det innebär  att  utskottet tillstyrker
de   av   detta   parti   föreslagna  nivåerna   för
utgiftstaket för staten (yrkande  7)  för  1999-2001
liksom partiets förslag till beräkning av utgifterna
för  den  offentliga  sektorn  (yrkande  2).  Vidare
tillstyrker   utskottet   Moderata  samlingspartiets
förslag till preliminär fördelning  av  utgifter  på
utgiftsområden  i  enlighet  med  ovanstående tabell
(yrkande  8).  Slutligen  biträder  utskottet   även
övriga   av   Moderata   samlingspartiet   i   detta
sammanhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet
således  motionerna  Fi17  (m)  yrkandena 2, 7 och 8
samt Fi26 (m) yrkandena 1-5.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks  övriga  motioner som är aktuella  i  detta
sammanhang.
dels  att utskottets  hemställan  under  9  bort  ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med  bifall  till  motion 1997/98:Fi17 yrkande 7
och  med  avslag  på proposition 1997/98:150  yrkande  3  samt
motionerna 1997/98:Fi18  yrkande  2,  1997/98:Fi19  yrkande 3,
1997/98:Fi20   yrkande   3,   1997/98:Fi21   yrkande   41  och
1997/98:Fi22  yrkande  3  fastställer  utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan  av statsbudgeten
för  1999  till  697  miljarder  kronor,  för  2000  till  682
miljarder  kronor och för 2001 till 683 miljarder kronor  samt
som sin mening  ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inriktningen av budgetpolitiken,
dels att  utskottets  hemställan  under  10  bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande  2
och  med avslag på  proposition  1997/98:150  yrkande  2  samt
motionerna  1997/98:Fi19  yrkande  2,  1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22  yrkande  2 godkänner
beräkningen  av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001  i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels  att  utskottets  hemställan  under  11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi17  yrkande
8   och   1997/98:Fi26   yrkandena  1-5  samt  med  avslag  på
proposition 1997/98:150 yrkande  4 och motionerna 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20 och 25, 1997/98:Fi19  yrkandena  4, 10 och 27,
1997/98:Fi20  yrkandena  4,  8,  21,  22  och 28, 1997/98:Fi21
yrkandena  42  och  43, 1997/98:Fi22 yrkande 4,  1997/98:Fi38,
1997/98:Fi41,  1997/98:Fi47,   1997/98:Fi59  och  1997/98:Fi61
godkänner  utskottets förslag till  preliminär  fördelning  av
utgifterna på utgiftsområden för åren 1999-2001 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,
27. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels  att  finansutskottets  yttrande  under avsnitt
2.6.2-2.7 och 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  ställer  sig  bakom  Centerpartiets
budgetalternativ  som  presenteras  i  motion  Fi18.
Finansutskottet  anser att skatter skall  sänkas  på
arbete, boende och riskkapital och att beskattningen
bör   skärpas   på   miljö,    energi   och   hälsa.
Arbetsgivaravgifterna   har   under    den    gångna
mandatperioden   sänkts   för  framför  allt  mindre
företag. Finansutskottet föreslår  nu  att  man  går
vidare    på   den   inslagna   vägen   och   sänker
arbetsgivaravgifterna     ytterligare.    Sänkningen
finansieras  till  en  del  av   höjda  energi-  och
miljöskatter. Så t.ex. bör produktionsskatten  på el
från    kärnkraftverk   höjas,   liksom   kväveoxid-
skatten.    Miljöskatten   på   inrikes   flyg   bör
återinföras.   Finansutskottet  avvisar  regeringens
förslag  om  sänkt  tobaksskatt  och  förslaget  att
lindra     fastighetsbeskattningen     för     äldre
vattenkraftanläggningar.
Förmögenhetsskatten  bör  avvecklas i tre steg fram
till 2002. Skatten för låg-  och  medelinkomsttagare
bör sänkas genom ett höjt grundavdrag.
Egenavgiften  till  arbetslöshetsförsäkringen  bör
höjas med 40 kr per månad.  En försöksverksamhet med
skattesubventionerade hushållstjänster  bör inledas.
Finansutskottet  vill dessutom införa en vårdgaranti
samt  förbättra situationen  för  de  sämst  ställda
pensionärerna genom ett höjt pensionstillskott.
Under  första  hälften  av  nästa mandatperiod vill
finansutskottet  också  sälja  ut   vissa   statliga
företag   med   ett  beräknat  marknadsvärde  av  80
miljarder  kronor.   Försäljningsinkomsterna   skall
användas   för   att   amortera   statsskulden,  och
utgifterna   för   statsskuldsräntor   kan    därför
begränsas.
Finansutskottet  ser  inte  någon  anledning  att
föreslå  någon ändring av utgiftstaket för åren 1999
och 2000.  För  år  2001 förespråkar finansutskottet
ett  något lägre utgiftstak  än  regeringen,  främst
motiverat  av  att utskottet ifrågasätter den enligt
utskottets   mening    alltför    höga    nivån   på
budgeteringsmarginalen för 2001.
Utskottets   syn   på  regeringens  förslag  till
preliminär   fördelning   på    statsbudgetens    27
utgiftsområden   sammanfattas  i  den  efterföljande
tabellen och kommenteras nedan.




Tabell.  Utskottets   och   Centerpartiets   förslag  till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
Förändring  i  förhållande  till regeringens förslag  till
utgiftsramar
Resurser tillförs (utgiftsområde  1)  med  sikte på
Sveriges  kommande  ordförandeskap  i  EU. Utskottet
anser  att  detta  är  fullt naturligt men utskottet
avstyrker ändock en del av tillskottet.
Utskottet    avvisar    regeringens     förslag
(utgiftsområde  2)  om inrättande av en ny myndighet
för kvalitets- och kompetensutveckling i staten.
Utgiftsområdet  (utgiftsområde   3)   bör   enligt
utskottets  uppfattning  tillföras ytterligare medel
för kontrollåtgärder.
Polisväsendet  bör  (utgiftsområde   4)  tillföras
ytterligare  medel  inom den av regeringen  anvisade
ramen.
Utskottet  motsätter  sig  (utgiftsområde  5)  att
informationen  om  Europapolitiken  får  ytterligare
anslag.
Den    av   utskottet   förordade   utgiftsramen
(utgiftsområde  6)  överensstämmer  med  regeringens
förslag.
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige  kan
ge  ett  aktivt  och generöst bistånd (utgiftsområde
7). När ekonomin tillåter  är  det motiverat att öka
biståndet samtidigt som sådana insatser  måste vägas
mot  angelägna åtgärder på andra områden. Utskottets
förslag    till    utgiftsram   för   utgiftsområdet
överensstämmer med regeringens förslag.
Den   av   utskottet   förordade    utgiftsramen
(utgiftsområde  8)  överensstämmer  med  regeringens
förslag.
Utskottet  anser att ett system med servicecheckar
bör införas (utgiftsområde 9) så att pensionärer kan
anlita  hemhjälp   för   hushållstjänster  genom  en
subvention    från   staten.   Utskottet    biträder
regeringens   förslag   om   ökade   resurser   till
äldreomsorgen men  föreslår en alternativ användning
av  medlen. Utskottet  avstyrker  förslaget  om  det
tillfälliga  bidraget  till äldrebostäder. Utskottet
anser     vidare     att     Apoteksbolaget      bör
konkurrensutsättas     och    att    en    successiv
utförsäljning av enskilda apotek genomförs.
Utskottet ansluter sig  till  regeringens  förslag
(utgiftsområde   10)   men   anser   därutöver   att
beräkningen  av  den  sjukpenninggrundande inkomsten
skall  ändras.  Löneanpassningen   bör   slopas  och
kvalifikationsvillkoren bör ändras.
Situationen  för  de  sämst  ställda pensionärerna
måste   förbättras.   Utskottet   föreslår    därför
(utgiftsområde 11) att pensionstillskottet höjs  med
0,03   basbelopp   eller   ca   1  100  kr  per  år.
Sammanboende  pensionärer bör likställas  med  gifta
avseende   folkpensionen.    Utskottet   anser   att
kapitalinkomster skall beaktas på samma sätt vid BTP
som vid beräkning av bostadsbidrag  samt  att endast
bidragsberättigad  pensionärs del av boendekostnaden
skall ligga till grund för rätten till BTP.
Förslaget  om  en  slopad  löneanpassning  av  den
sjukpenninggrundande  inkomsten  får  även  effekter
inom   detta   utgiftsområde   (utgiftsområde   12).
Utskottet förordar  att frågan om att på längre sikt
göra om stödet till barn  i  åldern  0-6 år till ett
s.k. barnkonto utreds.
Den    av   utskottet   förordade   utgiftsramen
(utgiftsområde  13)  överensstämmer  med regeringens
förslag.  Utskottet anser dock att en utredning  bör
ges i uppdrag  att  skyndsamt  se över drivkrafterna
för arbete och återkomma med förslag som innebär att
fler arbetslösa tjänar på att ta  arbete,  när sådan
möjlighet     finns.     Utskottet     anser     att
arbetslöshetsförsäkringen  inte i egentlig mening är
någon försäkring eftersom avgiften  är  mycket  låg.
Avgiften  skall  höjas till 480 kr per år. Förslaget
kommer   att  öka  inkomsterna   på   statsbudgeten.
Utgifterna  påverkas  däremot  inte.  Vad  utskottet
anfört  om  avgiften  till arbetslöshetsförsäkringen
bör  riksdagen  som sin mening  ge  regeringen  till
känna.
Utskottet anser att det finns behov av förändringar
inom utgiftsområdet (utgiftsområde 14). Det krävs en
ökad flexibilitet  i arbetsmarknadspolitiken för att
sysselsättningen markant skall kunna öka. Utskottets
utgångspunkt är att ALU eller liknande åtgärder inte
bör användas i konkurrensutsatt  verksamhet.  Den av
regeringen  föreslagna  ökningen  av  anslaget  till
arbetsförmedlingarna för år 1999 bör minskas med 400
miljoner kronor. Ytterligare 500 miljoner kronor bör
överföras      till     utgiftsområde     19     för
småföretagssatsningar.   Utskottet   anser   att  90
miljoner  kronor  skall överföras till utgiftsområde
17 för insatser på kulturområdet.
Ett nytt studiestödssystem  måste  utarbetas med en
inriktning  mot  att göra skuldbördan mer  hanterlig
(utgiftsområde  15).   Det  nya  studiestödssystemet
skapar utrymme för en minskning av ramen.
De mindre och medelstora högskolorna måste få ökade
forskningsresurser  (utgiftsområde   16).  Utskottet
vill    vidare   göra   satsningar   på   läs-   och
skrivutveckling,  distansutbildning,  IT-projekt och
utveckling    av   IT-pedagogik   samt   fort-   och
vidareutbildning av lärare.
Utskottet anser  att  medel  från  utgiftsområde 14
skall föras över till utgiftsområdet  (utgiftsområde
17) för aktiva insatser för konstnärer  och  kultur.
Vidare  bör  anslaget  till uppsökande verksamhet  i
samhällsfrågor avskaffas.
Räntebidragen bör ersättas  med  investeringsbidrag
(utgiftsområde  18). Vidare anser utskottet  att  de
lokala investeringsprogrammen  inte  skall tillföras
medel år 2001.
Utskottet anser att 500 miljoner kronor skall föras
från    utgiftsområde    14    till   utgiftsområdet
(utgiftsområde     19)    att    fördelas     mellan
länsstyrelserna för  näringslivsutveckling. Systemet
med nedsatta socialavgifter  i  Norrlands inland bör
behållas och även inkludera reduktion  för jord- och
skogsbruk.
Utskottet  anser  att den av regeringen föreslagna
höjningen av ramen är  otillräcklig varför ramen bör
höjas utöver regeringens förslag (utgiftsområde 20).
Det av regeringen tidigare  indragna  anslaget  på 3
miljoner  kronor  till  ideella miljöorganisationers
internationella arbete bör  återställas. Regeringens
anslag   för   inköp   av   mark  och   skötsel   av
naturvårdsområden är för litet för att i tillräcklig
omfattning  skydda  den  biologiska   mångfalden   i
skogen.  Kalkning  av  sjöar  och  inköp av mark för
naturskyddsändamål   är   prioriterade  frågor   för
utskottet varför utskottet  anser det förvånande att
regeringen bortsett från riksdagens begäran  om höjt
anslag till kalkning.
Den    av   utskottet   förordade   utgiftsramen
(utgiftsområde  21)  överensstämmer  med regeringens
förslag.
Luftfartsverket, liksom alla statliga verksamheter,
måste  ta  ett  regionalpolitiskt ansvar  inom  sitt
sektorsområde (utgiftsområde  22).  Utskottet  anser
att  Luftfartsverket  bör  bidra med de 105 miljoner
kronor per år som regeringen  föreslår skall anvisas
över  statsbudgeten  för  drift  av   de   kommunala
flygplatserna.  Utskottet  anser  att  resurser  bör
tillföras  för  satsningar  på  enskilda vägar  samt
hårdbeläggning  av  grusvägar.  Vidare   bör   ökade
satsningar    på    upprustning    av   länsvägnätet
prioriteras före satsningar på riksvägarna.
Utskottet   motsätter   sig   den  av  regeringen
föreslagna     neddragningen     av     utgiftsramen
(utgiftsområde  23). En neddragning skulle  begränsa
näringens  utvecklingsmöjligheter.  Utskottet  anser
att  skatteåtgärder  bör  vidtas  med  anledning  av
utredningen  En livsmedelsstratergi för Sverige (SOU
1997:167).
Utskottet anser  att  medel bör tillföras forskning
och   utveckling,  exportfrämjande   åtgärder   samt
gårdsförädling   av  livsmedel  (utgiftsområde  24).
Utskottet  anser  vidare  att  det  är  oklart  vari
regeringens IT-satsning består. Satsningen bör kunna
rymmas inom ordinarie  anslag.  Utskottet  motsätter
sig regeringens förslag att medel skall avsättas för
att  främja de små och medelstora företagens  handel
med Europa.
En omfattande  utförsäljning  av  statligt ägande i
företag  under  perioden 1999-2000 medför  betydande
engångsintäkter till statskassan (utgiftsområde 26).
Utskottet anser att tillskottet bör användas för att
betala av statsskulden,  vilket  får  till följd att
räntekostnaderna sjunker.
Utskottet  anser att det är angeläget att  Sverige
kan minska sin  avgift  till  EU (utgiftsområde 27).
Regeringen bör med kraft driva  detta krav i EU. Vad
utskottet  anfört bör riksdagen som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
Sammanfattningsvis   anser   utskottet  således  att
Centerpartiets i motion Fi18 redovisade förslag till
inriktning av budgetpolitiken  bör  ligga till grund
för budgetpolitikens inriktning under  kommande  år.
Det  innebär  att  utskottet tillstyrker de av detta
parti  föreslagna  nivåerna   för  utgiftstaket  för
staten (yrkande 2) för år 2001.  Vidare  tillstyrker
utskottet  Centerpartiets  förslag  till  preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden i  enlighet
med  ovanstående  tabell  (yrkandena  3, 20 och 25).
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks  övriga  motioner som är aktuella  i  detta
sammanhang.
dels  att utskottets  hemställan  under  9  bort  ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med  bifall  till  motion 1997/98:Fi18 yrkande 2
och  med  avslag  på proposition 1997/98:150  yrkande  3  samt
motionerna 1997/98:Fi17  yrkande  7,  1997/98:Fi19  yrkande 3,
1997/98:Fi20   yrkande   3,   1997/98:Fi21   yrkande   41  och
1997/98:Fi22  yrkande  3  fastställer  utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan  av statsbudgeten
för år 2001 till 760 miljarder kronor samt som  sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen  av
budgetpolitiken,
dels  att  utskottets  hemställan  under  10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
= utskottet,
dels  att  utskottets  hemställan  under 11 bort  ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkandena 3,
20 och 25 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
och motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi19  yrkandena
4,  10  och  27,  1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8, 21, 22 och  28,
1997/98:Fi21 yrkandena  42  och  43,  1997/98:Fi22  yrkande 4,
1997/98:Fi26   yrkandena   1-5,   1997/98:Fi38,  1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61
dels som sin mening ger regeringen  till  känna  vad utskottet
anfört om avgiften till arbetslöshetsförsäkringen,
dels  som  sin mening ger regeringen till känna vad  utskottet
anfört om den svenska EU-avgiften,
dels godkänner  utskottets  förslag till preliminär fördelning
av  utgifterna  på  utgiftsområden   för  åren  1999-2001  som
riktlinjer för regeringens budgetarbete,
28. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för åren 1999-2001 (mom.
9-11) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels att utskottets yttrande  i  avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
I   Folkpartiet  liberalernas  partimotion   kritiseras
inriktningen  av  den budgetpolitik som regeringen för.
Regeringen hindrar genom skattehöjningar tillväxten och
framväxten  av  nya arbetstillfällen.  Utskottet  delar
denna  bedömning.   Utskottet  delar  vidare  motionens
värdering  av  budgetutvecklingen.   Försämringarna  av
budgeten under början av 1990-talet var  både  en följd
av  att  de  svenska  offentliga  finanserna  är  unikt
konjunkturkänsliga     och     av     de    långsiktiga
strukturproblem med lönebildning m.m. som under en lång
följd av år ackumulerats i ekonomin och  som  lett till
vår låga tillväxt. Budgetsaneringen startade  under den
borgerliga  regeringen  och  en  betydande  del  av  de
förbättringar  som  skett  under den socialdemokratiska
tiden  är en följd av beslut  som  fattades  under  den
borgerliga  tiden,  ofta  mot hätskt socialdemokratiskt
motstånd.
Den  budgetsanering  som  den  borgerliga  regeringen
påbörjade hade varit nödvändig för varje regering efter
1992,  oberoende av politisk färg.  Det  är  emellertid
beklagligt ur tillväxt- och sysselsättningssynpunkt att
den socialdemokratiska  fortsättningen  har  haft en så
stark tyngdpunkt, netto, på skattehöjningar.
För att öka potentialen i den svenska ekonomin  bör
skatter   sänkas   på   det   sätt  som  föreslås  i
Folkpartiet  liberalernas motion.  Utgiftstaket  bör
under de tre närmast  efterföljande åren vara i runt
tal  20 miljarder kronor  lägre  än  vad  regeringen
föreslagit.

Tabell. Utskottets förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
---------------------------------------------
1999   2000  2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till  735,0  744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna                -17,0  -22,2 -21,4
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad                     ±0,0   ±0,0  ±0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak     718,0  721,8 748,6
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹    Exklusive    förslag   om   minskad   nivå   på
statsskuldsräntor.
Utskottet stöder målet  om 2 procents överskott över
konjunkturcykeln i de offentliga  finanserna. Enligt
OECD  ligger emellertid Sverige mest  illa  till  av
alla  medlemsländer   i   fråga   om  de  offentliga
finansernas    konjunkturkänslighet.   Tillförlitlig
kunskap och empirisk  visshet  har vi dock först när
Sverige  passerar  botten  av  nästa  lågkonjunktur.
Detta  talar  för  en stark finanspolitik  med  stor
vaksamhet vad gäller  konjunkturen och de offentliga
finanserna.
Utskottet kan emellertid  konstatera att regeringen
-  vilket påpekas i den folkpartistiska  motionen  -
inte   redovisar   stora   kommande   utgiftsposter.
Budgeten är därför inte så stark som regeringen  gör
gällande. Det är exempelvis uppenbart att regeringen
"mörkar"  de verkliga kostnaderna för att fylla i de
svarta  hålen   i   de   kommunala   bostadsbolagen.
Regeringen  "mörkar" också notan för stängningen  av
Barsebäck. Utskottet  bedömer  att  man  lågt räknat
skulle ha budgeterat ca 2 miljarder kronor  per  år,
och   att   den   totala  kostnaden  torde  ligga  i
intervallet 12-15 miljarder  kronor,  beroende  inte
minst  på  vilken  alternativ  energiförsörjning som
väljs,  beroende på i vilken utsträckning  man  vill
minska koldioxidutsläppen,  och  omfattningen  av de
kompenserande  åtgärderna  för  att  rädda  miljön i
Skåne och övriga Syd-sverige mot angrepp från  ökade
utsläpp från danska olje- och gaskraftverk som måste
till. Regeringens underbudgetering på denna punkt är
alltså   minst   2   miljarder  kronor  per  år  för
Barsebäck, plus ett par  hundra  miljoner kronor per
år  för  bl.a.  ökad kalkning av skog  och  sjöar  i
Sydsverige.
Sammantaget "mörkar" och underbudgeterar regeringen
för åren 1999 och 2000 med mer än 5 miljarder kronor
per  år,  och för år  2001  med  nära  10  miljarder
kronor.
Folkpartiet    liberalerna    prioriterar    i   sin
partimotion    nya    arbetstillfällen,    ekonomisk
tillväxt,  skolan  och ansvaret för dem som har  det
svårt. Utskottet anser  att  denna  prioritering  är
riktig.     I     partimotionen     redovisas    ett
budgetalternativ som är inriktat på att  under nästa
mandatperiod  främja  tillkomsten  av  300 000  nya,
reguljära  arbetstillfällen. För att nå bl.a.  detta
mål bör skatterna  sänkas  i  enlighet med motionens
förslag med netto 18 miljarder  kronor  redan  1999.
Arbetsgivaravgifterna  i  den privata tjänstesektorn
skall sänkas med 6 procentenheter och denna sänkning
skall  också  omfatta  kommuner.   En   reglering  i
enlighet med finansieringsprincipen skall  för deras
del   neutralisera   effekten   av  denna  sänkning.
Regeringens  förslag till höjd statlig  inkomstskatt
avvisas. Vidare  skall dubbelbeskattningen av aktier
och andelar i aktiefonder  avskaffas.  Avdraget  för
pensionssparande   höjs.   Fastighetsskatten   skall
sänkas      med     0,2     procentenheter     medan
förmögenhetsskatten  stegvis  skall  avvecklas  helt
fram till år 2001.
Folkpartiets  förslag till ökade satsningar uppgår
till  6,4  miljarder   kronor  och  riktar  sig  mot
områdena vård, skola och rättvisa. Utskottet ställer
sig  bakom  denna inriktning  på  budgetarbetet  och
stöder dessutom  förslaget att införa en vårdgaranti
liksom ett högkostnadsskydd  för  läkemedel.  Stödet
till   handikappersättning   och  arbetshandikappade
skall  också  öka.  På skolans område  föreslås  att
barntillägget i svuxa  återinförs  samt att anslagen
till    doktorandtjänster   höjs.   Bland   partiets
rättvisesatsningar      ingår     ett     successivt
återställande      av      enprocentsmålet       för
biståndspolitiken   samt   krav   på   att  tidigare
beslutade besparingar i änkepensionen rivs upp.
Skattesänkningarna och utgiftsökningarna  föreslås
bli  finansierade  genom  besparingar, vilkas effekt
beräknas till 24,4 miljarder  kronor  för  år  1999.
Tyngdpunkten   i   besparingarna   ligger   i  olika
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder som till följd  av
arbetskraftsstimulerande åtgärder  kan begränsas med
drygt 10 miljarder kronor. Besparingar  skall  också
göras  i  räntebidragen  till  bostäder samt i olika
typer av regionalpolitiskt stöd. Andra mer betydande
besparingar  uppnås  genom  en  långsammare  takt  i
genomförandet              av             tilltänkta
infrastrukturinvesteringar                       och
energiomställningsprogrammet.   Minskat   fusk   och
bättre    skatteindrivning    bidrar    också   till
finansieringen,  liksom  åtgärder  för bl.a.  bättre
rehabilitering     varigenom     utgifterna      för
förtidspension   minskas.   Stödet  till  de  lokala
investeringsprogrammen avvecklas.
De  samlade  finansiella konsekvenserna  av  denna
politik är följande:

Tabell. Finansiella effekter 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------
1999   2000  2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar         +18,0  +25,4 +26,2
----------------------------------------------
Skattesänkningar           -18,3  -26,7 -28,6
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m.        +0,3   +0,3  +0,3
----------------------------------------------
Netto inkomster            -18,0  -25,4 -26,3
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella   ±0,0   ±0,0  -0,1
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------
Fördelat på utgiftsområden innebär detta ökade ramar
för  framför  allt utgiftsområdena 7 Internationellt
bistånd, 9 Hälsovård,  sjukvård  och  social  omsorg
samt 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
Beträffande   biståndet   beklagar  utskottet  de
besparingar som har gjorts. Utskottet  vidhåller,  i
likhet  med  vad som föreslås i Folkpartiets motion,
att en procent  av BNI skall gå till internationellt
bistånd. Ramen bör  därför  successivt höjas med 1,5
miljarder kronor för år 1999,  1,8  miljarder kronor
för  år 2000 och 2 miljarder kronor för  år  2001  i
förhållande till propositionens förslag.
Besparingen  på  änkepensionerna  bör  rivas  upp.
Dessutom  bör  inte  innehavet  av  fritidsfastighet
räknas  in  i  underlaget  när bostadstillägget  för
pensionärer  skall  fastställas.   Utskottet  stöder
vidare   Folkpartiet   liberalernas   förslag    att
återinföra vårdgarantin och att, genom en finansiell
samverkan  mellan  sjukförsäkringen  och  hälso- och
sjukvården, FINSAM, korta vårdköerna. Villkoren  för
att   få   tillgång  till  personlig  assistens  bör
förbättras.  Dessutom  bör,  under utgiftsområde 25,
utbetalas stimulansbidrag till  kommuner  som bygger
egna rum i äldreomsorgen.
Största  sänkningarna  föreslås för utgiftsramarna
för  13  Ekonomisk  trygghet  vid  arbetslöshet,  14
Arbetsmarknad och arbetsliv,  18  Samhällsplanering,
bostadsförsörjning    och    byggande    samt     22
Kommunikationer.
På arbetsmarknadspolitikens utgiftsområden föreslås
neddragningar  som  en följd av den effekt en ändrad
inriktning  av  den  ekonomiska   politiken  får  på
sysselsättningen. Dessutom bör ineffektiva  åtgärder
som  t.ex. generationsväxlingen upphöra. Volymen  på
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minskas.
På utgiftsområde  18  avvisar utskottet regeringens
förslag till s k lokalt  investeringsprogram. Det är
ett ineffektivt användande  av  statliga  medel, men
det  är  också  ett  uttryck  för ett centralistiskt
planekonomiskt tänkande. Förutom  att  anslaget  bör
dras  in  skall nu gällande beställningsbemyndigande
och de medel  som  ännu  inte slukats av nu liggande
bemyndigande återtas. Utskottet  anser  dessutom att
räntebidragen kan reduceras.
Beträffande kommunikationsområdet anser  utskottet
att   en  del  av  infrastrukturinvesteringarna  kan
senareläggas.


Sammantaget föreslår utskottet följande preliminära
fördelning på utgiftsområden:
Tabell.  Utskottets  och  Folkpartiet liberalernas förslag
till utgiftsramar m.m. för 1999-2001

På  två  områden vill utskottet  särskilt  framhålla
följande förslag.
På utgiftsområde  24  Näringsliv anser utskottet, i
likhet med vad som framförs i folkpartimotionen, att
säkerheten  inför  risken   av  en  olycka  vid  ett
kärnkraftverk  bör  förbättras   genom   att   ökade
resurser,  200  miljoner  kronor per år, ställs till
förfogande för höjd säkerhet  där  den är i särklass
sämst,  dvs. i kärnkraftsanläggningarna  i  Sveriges
närområde  -  i  Ryssland, nämligen Murmansk och S:t
Petersburg,  men  även   i   Ukraina.  Medlen  skall
användas dels för att höja säkerheten  i  befintliga
anläggningar,  dels  för  finansiering av alternativ
till existerande verk och i  fullt medvetande om att
man  i  Ryssland  och  Ukraina  själv   är  måttligt
intresserad av denna typ av insatser. För att få ett
större  genomslag  för höjd säkerhet i Ryssland  och
Ukraina  bör  dessutom  Sverige  göra  åtaganden  om
matchande finansiering:  För  varje  ny  miljon  som
övriga nordiska länder satsar för detta ändamål åtar
sig  Sverige  att  satsa en miljon. Sverige bör göra
samma    åtagande    visavi     andra    potentiella
medfinansiärer, som t.ex. EU.
På utgiftsområde 25 Allmänna bidrag  till  kommuner
anser  utskottet att förslaget i motionen om att  på
ett  verkningsfullt   men  ändå  obyråkratiskt  sätt
"öronmärka" de ökade statsbidragen  för  skola, vård
och omsorg bör bifallas.
Sammanfattningsvis   anser  utskottet  således   att
Folkpartiet liberalernas  i  motion  Fi19 redovisade
förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga
till  grund  för  budgetpolitikens utformning  under
kommande år. Det innebär  att  utskottet tillstyrker
de   av   detta   parti   föreslagna  nivåerna   för
utgiftstaket för staten (yrkande  3)  för  1999-2001
liksom partiets förslag till beräkning av utgifterna
för  den  offentliga  sektorn  (yrkande  2).  Vidare
tillstyrker   utskottet   Folkpartiet   liberalernas
förslag  till  preliminär fördelning av utgifter  på
utgiftsområden i  enlighet  med  ovanstående  tabell
(yrkande   4).  Slutligen  biträder  utskottet  även
övriga av Folkpartiet liberalerna i detta sammanhang
framförda förslag.
Med hänvisning  till  det anförda biträder utskottet
således motion Fi19 (fp) yrkandena 2-4, 10 och 27.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks övriga motioner  som  är  aktuella  i detta
sammanhang.
dels  att  utskottets  hemställan  under  9  bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkande  3
och  med avslag på  proposition  1997/98:150  yrkande  3  samt
motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  7,  1997/98:Fi18 yrkande 2,
1997/98:Fi20   yrkande   3,   1997/98:Fi21  yrkande   41   och
1997/98:Fi22  yrkande 3 fastställer  utgiftstaket  för  staten
inklusive socialförsäkringssektorn  vid sidan av statsbudgeten
för  1999  till  718  miljarder  kronor,  för  2000  till  722
miljarder kronor och för 2001 till 749 miljarder  kronor  samt
som  sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inriktningen av budgetpolitiken,
dels  att  utskottets  hemställan  under  10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkande  2
och  med avslag på  proposition  1997/98:150  yrkande  2  samt
motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  2,  1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22  yrkande  2 godkänner
beräkningen  av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001  i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels  att  utskottets  hemställan  under  11 bort ha
följande lydelse:


11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkandena 4,
10 och 27 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
och  motionerna   1997/98:Fi17  yrkande  8  och,  1997/98:Fi18
yrkandena  3, 20 och 25, 1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8,  21,  22
och 28, 1997/98:Fi21 yrkandena 42 och 43, 1997/98:Fi22 yrkande
4, 1997/98:Fi26  yrkandena  1-5,  1997/98:Fi38,  1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47,    1997/98:Fi59   och   1997/98:Fi61   godkänner
utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden  för   åren   1999-2001   som   riktlinjer  för
regeringens budgetarbete,
29. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att utskottets yttrande i avsnitten  2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Utskottet    ställer   sig   bakom   Vänsterpartiets
alternativ  till   regeringens   politik.  Utskottet
anser, i likhet med Vänsterpartiet,  att  det  finns
anledning   att   utnyttja   en  starkare  ekonomisk
konjunktur   de  närmaste  åren  till   att   stärka
sparandet i den  offentliga  sektorn.  Det  är också
angeläget att inleda en amortering av den offentliga
skulden  för  att  få  ner  den  räntebelastning som
skulden  utgör. Ränteutgifterna på  statsskulden  är
den enskilt  största  utgiftsposten  i statsbudgeten
och  beräknas  i  år  uppgå till över 100  miljarder
kronor.
Utskottet  menar dock samtidigt  att  sparandet  i
ekonomin som helhet  inte får vridas upp på för höga
nivåer.  Det  riskerar  i   så   fall  att  försvaga
konjunkturuppgången    och    leda    till     lägre
investeringar   och   färre   nya  jobb.  Utskottets
bedömning är att regeringen går för långt i sin iver
att  tillgodose EMU-kravet på en  s.k.  konsoliderad
bruttoskuld  på  högst  60 % av BNP. En mer önskvärd
och realistisk uppläggning  av budgetpolitiken talar
i stället för något högre utgifter  de närmaste åren
och ett något lägre offentligt sparande.  Då  skapas
förutsättningar  för  en  högre offentlig och privat
konsumtion i kombination med en ökad sysselsättning.
Utskottet  ställer sig mot  denna  bakgrund  bakom
Vänsterpartiet  förslag  att  höja  utgiftstaken för
staten  med  10, 12 och 14 miljarder kronor  jämfört
med regeringens  förslag 1999, 2000 respektive 2001.
Utskottet  föreslår  också  motsvarande  höjning  av
utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Utskottet  vill   framhålla   att   en   starkare
samhällsekonomi  först  och  främst  förutsätter att
fler är i arbete. Ytterligare resurser  bör  avdelas
till åtgärder som ökar antalet arbeten. Av medel som
regeringen  vill  använda  för  att  amortera av den
offentliga skulden anser utskottet att  man under de
närmaste  tre  åren bör kanalisera 10, 20 respektive
30 miljarder kronor  till  åtgärder  avsedda att öka
sysselsättningen.     Utskottet     vill    tillföra
ytterligare  5  miljarder  kronor till kommuner  och
landsting     som    en    riktad    sänkning     av
arbetsgivaravgifterna.
Utskottet  delar   Vänsterpartiets   strävan   att
omfördela  från  dem  med  höga  till  dem  med låga
inkomster och från stora vinstrika företag till  små
och   fattiga.   Därför   bör   egenavgiften  sänkas
samtidigt  som värnskatten behålls  och  ytterligare
ett  skikt  på   30   %   införs  vid  den  statliga
inkomstbeskattningen på inkomster som överstiger 360
000  kr. Grundavdraget bör slopas  över  brytpunkten
och de  med  höga  inkomster bör betala egenavgifter
även  på  den  del  av  inkomsten   som   överstiger
avgiftstaket.
Bolagsskatten bör höjas från 28 till 30 %,  och  en
värnbolagsskatt   på  5 %  införas  på  vinster  som
överstiger  50  miljoner  kronor.  Egenavgiften  för
egenföretagare bör  sänkas  och  arbetsgivarinträdet
vid  sjukförsäkringen  slopas  för  mindre  företag.
Bensinskatten och vissa energi- och miljöskatter bör
höjas. För att stärka den privata tjänstesektorn bör
en   ram  för  skattesänkningar  reserveras   på   4
miljarder kronor.
Utskottets   syn   på   regeringens   förslag   till
preliminär     fördelning     på     utgiftsområdena
sammanfattas   i  den  efterföljande  tabellen   och
kommenteras översiktligt  nedan. De absoluta tal som
utskottet föreslår samt avvikelsen  mot  regeringens
förslag redovisas i tabellen.
Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets  förslag
till preliminär fördelning.


Tabell.   Utskottets  och  Vänsterpartiets  förslag   till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Utskottet noterar  att regeringen inte har redovisat
närmare  underlag  som   motiverar   höjningar  inom
utgiftsområde   1.  Ramen  för  utgiftsområdet   bör
sänkas.
Inom   rättsväsendet   finns   stora   ouppfyllda
resursbehov   hos   bl.a.  åklagarmyndigheterna  och
polisen, och utskottet  föreslår  en  högre  ram  än
regeringen.
Utskottet noterar regeringens avsikt att avsätta 20
miljoner   kronor   till   informationsinsatser   om
Europapolitiken  och  särskilt  om euron. Hälften av
dessa  medel  bör  enligt  utskottet   avsättas  för
folkbildningsinsatser  i Europafrågor. Sådana  medel
bör enligt dansk modell  kunna sökas av alla ideella
organisationer som har relevanta  projekt, bl.a. för
att förbereda folkopinionen för en folkomröstning om
valutaunionen.
Utgifterna  för  totalförsvaret  bör   under  åren
1999-2001  kunna  minska  med 1,5, 2,5 respektive  3
miljarder kronor.
Utskottet  vill erinra om att  Vänsterpartiet  vid
flera tillfällen  har  föreslagit  en plan på tre år
för  en  återgång  till  det  en  gång  näst  intill
förverkligade  enprocentsmålet.  Utskottet  föreslår
att utgiftstaket för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd  ökas  med 1, 3,7 respektive  5,5  miljarder
kronor  för  de  tre   kommande   åren  jämfört  med
regeringens förslag.
Utskottet kan inte godta den asylpolitik  som  förs
för närvarande. Respekt för Sveriges internationella
åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter medför en
höjd   ram   för   utgiftsområde  8  Invandrare  och
flyktingar.
Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets krav på
en storstadssatsning  mot  segregeringen. Det gäller
bl.a.  åtgärder  inom  arbetsmarknadspolitiken   som
ligger   inom   en   ram  på  500  miljoner  kronor,
näringspolitiska och sociala  insatser  och åtgärder
inom    miljö-   och   boendeområdet.   Den   totala
omfattningen  av dessa insatser kan summeras till ca
1 miljard kronor. Detta är en rimlig utgångsnivå för
de  pengar  som  riksdagen   bör   anslå   för   att
säkerställa en ny storstadspolitik.
Utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och social
omsorg   bör   få   ökade  medel,  bland  annat  för
tandvårdsförsäkringen     och     bilstödet     till
funktionshindrade.
Förändring  kräver stabila socialförsäkringssystem
som gör att människor  vågar  söka  sig  nya  vägar.
Under  1990-talet  har  socialförsäkringarna  blivit
allt  mindre  heltäckande.  Den  sociala otryggheten
skapar  vanmakt och utanförskap. Utskottet  föreslår
att    nivåerna     i     a-kassan,     sjuk-    och
föräldraförsäkringen   höjs  till  85 % från  den  1
januari 1999.
Försäkringskassorna   bör  tillföras  medel   och
änkepensionerna  bör  återställas.  Bostadstillägget
till pensionärer, som är den del av pensionssystemet
som har den bästa fördelningspolitiska profilen, bör
höjas.
Ersättningsnivån bör höjas  till  90 % för den s.k.
pappamånaden. Utskottet vill också framhålla att det
är  oacceptabelt  att  barn till föräldrar  med  låg
inkomst inte skall kunna  träffa den förälder som de
inte bor tillsammans med. Barnen  bör därför få rätt
till två umgängesresor per månad.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att det
vore     mer     ändamålsenligt    att    sammanföra
utgiftsområdena 13  och  14, som uppvisar ett starkt
ömsesidigt samband. För 1999  bör  1  miljard kronor
överföras från utgiftsområde 13 till 14  för  aktiva
otraditionella  insatser.  2,5  miljarder kronor bör
överföras   till   utgiftsområde   25   för    extra
jobbsatsningar  inom  kommuner  och  landsting under
1999.
Utskottet  vill  avsätta  betydande  belopp   till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som understöder  en
offensiv     sysselsättningstillväxt.    Det    s.k.
volymmålet    bör    tas    bort.    Vidare    måste
arbetsmarknadspolitiken      decentraliseras     och
regelverket förenklas. Det behövs  ett  stort  extra
utrymme  för  otraditionella  insatser för att kunna
möta  de lokala behov som arbetsförmedlingsnämnderna
anger.
Ett nytt  sammanhållet  studiestödssystem  för alla
utbildningsformer   behövs.  Bidragsdelen,  som  kan
sägas vara en obeskattad  studielön,  bör  höjas och
lånedelen inte vara större än att lånet kan  betalas
tillbaka före pensionsåldern.
Utskottet  anser  att  det  behövs  ett  särskilt
utvecklingsstöd till skolor i utsatta bostadsområden
eller  till  skolor  som av olika skäl behöver extra
resurser   för   att   komma    till    rätta    med
segregationsproblem.
Kraftfulla  åtgärder  måste  vidtas  för  att  öka
rekryteringsbasen till högskolans naturvetenskapliga
och  tekniska  utbildningar.  För  att  på kort sikt
upprätthålla     rekryteringen     bör    regeringen
säkerställa  att  basåret  kan  fortsätta  med  ökad
volym.
Folkbildningen  har  fått  minskade   resurser  de
senaste  fem  åren  samtidigt  som  den fått vidgade
uppgifter.  Mer  resurser  krävs.  Utskottet  stöder
vidare    förslaget    om    ett    kvinnohistoriskt
centralmuseum samt att stödet till de fria grupperna
och kulturminnesvården ökas.
Regeringens  satsning  för  att  skapa en  hållbar
bostadspolitik är otillräcklig och utskottet tillför
därför  utgiftsområdet  mer  än  2 miljarder  kronor
ytterligare  per  år.  Medlen  skall  gå   till  ett
investeringsstöd till nyproduktion och ett stöd  för
ombyggnation.  Utskottet  anser också att medel från
programmet   för   lokala  investeringsprogram   bör
omfördelas till investeringsstöd för ombyggnation.
Utskottet ser positivt  på riksdagens beslut om den
s.k.  kretsloppsmiljarden  och   investeringarna  på
ekologiskt byggande, men är starkt kritiskt till att
partipolitisering  tagit  över  vid  utdelningen  av
pengar   till   olika   kommunala  miljöprojekt   på
bekostnad    av   behoven   av   miljöomställningen.
Utskottet  menar   vidare   att   en   genomgripande
utvärdering  av  miljöfonderna  är  nödvändig  innan
ytterligare satsningar görs. Dels är det tveksamt om
kretsloppsanpassningen skall ske i projektform, dels
är  det  omöjligt  att bedöma behovet av  medel  när
information och utvärdering saknas. Till sist är det
av intresse att utvärdera  till hur stor del projekt
som tilldelats medel har bidragit  till  en  verklig
kretsloppsanpassning.   Vad   som   anförts   om  en
utvärdering  av de ekologiska fonderna bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
En  kraftsamling   måste   till   för   att  bryta
utvecklingen mot ökade regionala klyftor. Det  finns
mycket  optimism  och  folklig handlingskraft att ta
till  vara. I regeringens  politik  saknas  konkreta
förslag  på  en rad områden. Därför måste mer av ett
helhetsgrepp tas  samtidigt som man systematiskt för
ner beslutanderätten.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att den
av regeringen föreslagna  ramen för utgiftsområde 22
Kommunikationer är för stor.  Vägnätet  är  i  stort
sett  färdigutbyggt.  Man  bör i stället satsa på en
utveckling   av   järnvägen   och    de   kollektiva
kommunikationerna.
För  att stärka kommunernas ekonomi och  möjligheter
att trygga  bra  kvalitet i vård, skola och omsorger
föreslår         utskottet         en         riktad
arbetsgivaravgiftssänkning    till    kommuner   och
landsting  omfattande  5 miljarder kronor.  Dessutom
menar utskottet att 2,5  miljarder kronor under 1999
bör   föras   över   från  utgiftsområde   13   till
kommunsektorn. Förutsättningen  för att dessa pengar
skall  komma kommunsektorn till godo  är  emellertid
att  enskilda   kommuner   och  landsting  omvandlar
befintliga   arbetsmarknadspolitiska    åtgärder   i
kommunerna  till tidsbegränsade anställningar  under
avtalsenliga villkor. Kommunsektorn erhåller således
permanent ökade  resurser  med  5  miljarder  kronor
genom  sänkta  arbetsgivaravgifter  samt  ett  extra
tillskott  för  1999  på  2,5  miljarder  kronor. På
utgiftsområdet förändras dock inte anslaget gentemot
regeringens  förslag för 1999, då anslaget reduceras
för  de  ökade  inkomster   som   följer   av  sänkt
pensionsavgift och sänkta egenavgifter.
Eftersom  utskottet  förordar  att en mindre del  av
sparöverskottet  i  den offentliga  sektorn  används
till att amortera på  den offentliga skulden jämfört
med      regeringen     ökar     utgifterna      för
statsskuldsräntor.
Utskottet    vill    i    övrigt   hänvisa   till
Vänsterpartiets  motion  Fi20  samt   de   avvikande
meningar  av Vänsterpartiets företrädare som  fogats
till utskottens yttranden till finansutskottet.
Sammanfattningsvis   anser   utskottet  således  att
Vänsterpartiets  i  motion Fi20  redovisade  förslag
till inriktning av budgetpolitiken  bör  ligga  till
grund för budgetpolitikens utformning under kommande
år.  Det  innebär  att  utskottet  tillstyrker de av
detta parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket för
staten  (yrkande  3)  för 1999-2001 liksom  partiets
förslag  till  beräkning   av   utgifterna  för  den
offentliga  sektorn (yrkande 2). Vidare  tillstyrker
utskottet Vänsterpartiets  förslag  till  preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden i  enlighet
med   ovanstående   tabell  (yrkande  4).  Slutligen
biträder utskottet även  övriga  av Vänsterpartiet i
detta sammanhang framförda förslag.
Med  hänvisning till det anförda biträder  utskottet
således motion Fi20 (v) yrkandena 2-4, 8, 21, 22 och
28.
Regeringens  förslag  i  berörda  delar  avstyrks.
Vidare  avstyrks  övriga  motioner som är aktuella i
detta sammanhang.
dels  att  utskottets hemställan  under  9  bort  ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall  till  motion  1997/98:Fi20 yrkande 3
och  med  avslag  på proposition 1997/98:150  yrkande  3  samt
motionerna 1997/98:Fi17  yrkande  7,  1997/98:Fi18  yrkande 2,
1997/98:Fi19   yrkande   3,   1997/98:Fi21   yrkande   41  och
1997/98:Fi22  yrkande  3  fastställer  utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan  av statsbudgeten
för  år 1999 till 745 miljarder kronor, för år 2000  till  756
miljarder kronor och för år 2001 till 784 miljarder kronor,
dels  att  utskottets  hemställan  under  10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande  2
och  med avslag på  proposition  1997/98:150  yrkande  2  samt
motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  2,  1997/98:Fi19 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22  yrkande  2 godkänner
beräkningen  av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001  i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels  att  utskottets  hemställan  under  11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 4,
8,  21,  22  och 28 samt med avslag på proposition 1997/98:150
yrkande 4 och  motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20  och  25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27,
1997/98:Fi21 yrkandena  42  och  43,  1997/98:Fi22  yrkande 4,
1997/98:Fi26   yrkandena   1-5,   1997/98:Fi38,  1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61
dels godkänner utskottets förslag till  preliminär  fördelning
av   utgifterna  på  utgiftsområden  för  åren  1999-2001  som
riktlinjer för regeringens budgetarbete,
dels som  sin  mening  ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en utvärdering av de ekologiska fonderna,
dels som sin mening ger  regeringen  till  känna vad utskottet
anfört om ökade ramar för att höja nivåerna  i  a-kassan  samt
sjuk- och föräldraförsäkringen,
dels  som  sin  mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medel för en storstadssatsning mot segregeringen,
dels som sin mening  ger  regeringen  till känna vad utskottet
anfört om en rättvis fördelning av informationspengar,
30. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. (mom. 9-11) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande  i  avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  ställer  sig  bakom   Miljöpartiets
alternativ   (motion   Fi21)   till   budgetpolitisk
inriktning.   Utskottet  delar  uppfattningen,   som
kommer till uttryck  i  motionen, att den ekonomiska
politiken bör utformas så  att  den  bidrar till ett
ekologiskt  och socialt hållbart samhälle.  Konkreta
åtgärder  som    leder   denna   väg   är   en  grön
skattereform,  en  arbetstidsförkortning  som  leder
till  att  arbetstiden  fördelas på ett mer rättvist
sätt samt ett reformerat socialförsäkringssystem. En
grön   skattereform   innebär   att   skatterna   på
energianvändning  höjs  och  att  den  extremt  höga
beskattningen         på        arbete        sänks.
Arbetstidsförkortningen   innebär   att  arbetstiden
sänks   till   35  timmar  per  vecka  under   nästa
mandatperiod  samtidigt   som   arbetsgivaravgifter,
egen-avgifter    och    inkomstskatten    i    lägre
inkomstlägen sänks. Slutligen  bör  reformeringen av
socialförsäkringssystemet innehålla en samordning av
sjuk-,  föräldra-  och  arbetslöshetsförsäkringarna,
där grundersättningen höjs och inkomstkopplingen vid
högre inkomstnivåer försvagas.
Vidare anser utskottet att  regeringens prognos för
BNP-tillväxten  är  orealistisk.   Den  prognos  som
redovisas i Miljöpartiets motion, och  som bygger på
Konjunkturinstitutets    senaste    prognos,   anser
utskottet   vara   mer   trovärdig.  Den  begynnande
högkonjunkturen erbjuder dock  ett utmärkt tillfälle
att     minska     de     offentliga     finansernas
konjunkturkänslighet,  att  förstärka  småföretagens
egna  kapital och tillväxtförmåga, att öppna  bättre
möjligheter  för  entreprenörer och innovatörer, att
göra åtminstone medelinkomsttagarna  mindre beroende
av  bidragssystemen samt att minska omfattningen  av
arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet  anser vidare, i likhet med Miljöpartiet,
att  finanspolitiken  bör  kännetecknas  av  en  bra
utgiftskontroll   och   långsiktig   balans   i   de
offentliga  finanserna. Underskott bör under normala
år inte accepteras. Det är nödvändigt att den del av
de offentliga  inkomsterna  som  går  till räntor på
statsskulden minskar, bl.a. för att behoven från ett
växande  antal äldre i framtiden skall kunna  mötas.
Det är också  viktigt  att  på  en  rad  olika  sätt
förbättra       statens      och      kommunsektorns
utgiftskontroll,  att  minska  utgiftstrycket  i den
offentliga   ekonomin  genom  besparingar  i  främst
transfereringar  med  liten  fördelningseffekt och i
vissa  föråldrade  statliga verksamheter.  Därutöver
bör  ytterligare steg  tas för att bättre organisera
och   effektivisera  offentliga   verksamheter   och
transfereringssystem.
Finansutskottet   instämmer   till   fullo   i  de
prioriteringar   som   Miljöpartiet  redovisar.  Det
gäller prioriteringarna  ur  social  och miljömässig
synpunkt som måste förbättras avsevärt.  Besparingar
kan   ske   på   transfereringar   till   hög-   och
medelinkomsttagare,  men  inte  till  dem som saknar
ekonomiska marginaler. Neddragningar av  stödet till
de  sämst  ställda  leder  till  övervältringar   på
socialbidragssystemen   som   kommunerna   bekostar.
Besparingar kan i betydligt högre grad göras  på det
militära  och  på  större  vägbyggen.  Däremot är de
genomförda  besparingarna  på  t.ex.  kalkning   mot
försurning,   sanering  av  allvarligt  miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
I  likhet  med  Miljöpartiet   de  gröna  anser
finansutskottet att statens åtaganden för
trygghet  på ålderdomen framför allt  bör
omfatta en  bra grundpension för alla och
ekonomiska garantier  för  god  vård  och
äldreomsorg.  Det skall däremot inte vara
en uppgift för staten att trygga uppnådda
högre inkomstnivåer.  Det  bör  i  första
hand  vara  en  uppgift  för den enskilde
att,  genom  avtalsförsäkringar,  privata
försäkringar  eller   sparande   i  andra
former,  försäkra  sig om denna trygghet.
Med  den här utgångspunkten  behövs  inte
något  stort  offentligt pensionssparande
mer än för att  säkra  en  "buffert"  för
väntade           variationer           i
pensionsutbetalningarna.
Vad gäller utgiftstaken ställer sig utskottet bakom
de av riksdagen redan fastlagda taken för  åren 1999
och  2000.  För  år  2001 förespråkar utskottet  det
förslag som presenteras  i  Miljöpartiet  de  grönas
motion Fi21, vilket är 10 miljarder kronor lägre  än
det   tak  som  föreslås  av  regeringen.  Utskottet
tillstyrker   med   det   anförda   den  preliminära
fördelning  av  utgifterna  på  utgiftsområden   som
förespråkas   av   Miljöpartiet.   Detsamma   gäller
beräkningen av de offentliga utgifterna.
Utskottets syn på vilka förändringar som bör göras
i regeringens  förslag till preliminär fördelning på
statsbudgetens 27  utgiftsområden sammanfattas i den
efterföljande  tabellen   och  kommenteras  i  vissa
huvuddrag nedan.


Tabell. Utskottets och Miljöpartiet de grönas förslag till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Miljoner kronor, löpande priser
Förändringar  i  relation till  regeringens  förslag  till
utgiftsramar

Besparingar kan enligt  utskottet  ske  på  det  militära
försvaret i högre grad än vad som kommit till uttryck i de
försvarspolitiska  besluten. På sikt bör försvaret ställas
om  från  ett militärt  försvar  till  ett  starkt  civilt
försvar och medel föras över till investeringar i säkerhet
för  att  minska   risken   för   konflikter.  Vidare  kan
besparingar ske på utgiftsområdena  10  till  14. Ett s.k.
brutet      tak      i      sjuk-,      föräldra-      och
arbetslöshetsförsäkringarna   bör   införas   med   85   %
ersättning  på inkomster upp till 4,2 basbelopp per år och
40 % på den del av inkomsten som överstiger 4,2 basbelopp.
Ett enhetligt tak bör också införas i socialförsäkringarna
och a-kassan  och  sättas  till  6,5  basbelopp.  Ett nytt
pensionssystem bör utarbetas som bygger på principen om en
grundpension,  lika  för  alla  oberoende  av inkomst. Det
liggande  förslaget  till reformerat pensionssystemet  bör
därför avvisas. Dessa  två  förslag  ger  dock besparingar
först på sikt. Den arbetstidsförkortning som  Miljöpartiet
föreslår och som utskottet ställer sig bakom ger  minskade
kostnader  redan  under  nästa  mandatperiod. De motsvaras
emellertid av minskade inkomster  eftersom  åtgärden måste
kombineras  med sänkt skatt på arbete för att  kunna  leda
till   lägre  arbetslöshet.  Åtgärden  ger  således  inget
utrymme  för nya  utgifter.  Trots  att  kostnaderna  inom
berörda utgiftsområden  måste  räknas  upp som en följd av
att   regeringens   prognoser   inte  kan  betraktas   som
trovärdiga  kan,  med en genomförd  arbetstidsförkortning,
ramarna räknas ned jämfört med regeringens förslag.
Med de faktiska  besparingarna  ryms  ett  flertal
satsningar  inom  utgiftsområdena  9  till  14.  Det
gäller  bl.a.  det  förslag om ett beskattat allmänt
barnbidrag  som  Miljöpartiet   föreslår   och   som
utskottet  tillstyrker.  Barnbidraget bör höjas till
1 200 kr per månad och barn.  Vidare kan medel redan
nu  anslås  för  att  höja  grundavdraget   för  den
bidragsskyldige  inom  underhållsstödet i väntan  på
den  översyn  av  vårdnadsbidraget   som  regeringen
aviserar. En uppräkning kan även ske av lönebidragen
för  allmännyttiga  organisationer  och av  anslaget
till   Arbetarskyddsverket.   Slutligen   kan   även
tandvårdsförsäkringen  förbättras  och anslaget  bör
utökas  med  250  miljoner  kronor. Utskottet  anser
vidare att en utredning bör ske av möjligheterna att
på  sikt helt integrera tandvården  inom  ramen  för
högkostnadsskyddet för övrig sjukvård.
Solidaritet   med  fattiga  länder  kräver  enligt
utskottet  ett  utökat   och  samtidigt  effektivare
svenskt  bistånd. Upptrappningen  av  biståndet  bör
därför ske snabbare än vad regeringen föreslagit och
uppgå till  0,79  %  för år 1999, 0,82 % för år 2000
och 0,85 % för år 2001.
Inom  utgiftsområde 18  bör  satsningar  göras  på
åtgärder  mot  radon  i  bostäder  och i vatten samt
allergisanering.   Förlängningen  av  ROT-åtgärderna
avvisas.  Vidare anser  utskottet  att  stödet  till
lokala investeringsprogram  för ekologisk hållbarhet
bör  minskas och att dessa resurser  i  stället  bör
tillföras   länsstyrelserna   för   förstärkning  av
miljötillsyn   m.m.  Den  av  regeringen  föreslagna
långsammare upptrappningen av den garanterade räntan
för de s.k. krisårgångarna avvisas av utskottet.
Utskottet  föreslår  ett  flertal  satsningar  som
följer  Miljöpartiets   förslag.  Det  gäller  bl.a.
ytterligare regionalpolitiska  insatser  inom  bl.a.
byutvecklingsgrupper och mikrostöd samt insatser för
att   underlätta   för   kommuner   att  ta  del  av
tillgängliga EU-stöd. Kraftfulla satsningar bör även
göras  på  utgiftsområdena  20  och  21. Inom  dessa
områden  är  det angeläget att åtgärder  vidtas  för
sanering av gamla  läckande gifthärdar, skydd av ur-
och naturskogar, kalkning  av  sjöar  och vattendrag
samt  åtgärder  för  att  stödja  forskning  om  och
installation av ny energiteknik.
Inom utgiftsområdena 22, 23 och 24 anser utskottet,
i  likhet  med  Miljöpartiet,  att  omprioriteringar
behöver göras. Anslagen för byggande  av  nya  vägar
bör  minskas  kraftigt samtidigt som stöd lämnas för
utveckling   och    investeringar   i   miljövänliga
kommunikationssystem.  Miljöstödet  skall  utnyttjas
fullt ut. Medlen bör dock fördelas på ett annorlunda
sätt  jämfört  med  regeringens  förslag.  Stöd  bör
främst  gå  till  små och medelstora gårdar i skogs-
och mellanbygderna.  Slutligen  gäller  det anslagen
till  turistfrämjande verksamhet, teknisk  forskning
och      utveckling,       rymdverksamhet       samt
investeringsfrämjande  verksamheter  som bör minskas
samtidigt som stödet ökas till kooperativ utveckling
och konsumentorganisationer.
Den  ökning  av  ramen  för utgiftsområde  25  som
utskottet föreslår hänger samman  med  effekterna av
ändrade skatter och beskattade barnbidrag.
Med hänvisning till vad finansutskottet  här anfört
bör riksdagen bifalla motion Fi21 (mp) yrkandena 40,
41,  42 och 43 avseende budgetpolitikens inriktning,
beräkning  av  offentliga  utgifter,  utgiftstak för
staten samt den preliminära beräkningen för samtliga
utgiftsområden   som   riktlinjer   för  regeringens
budgetarbete.  Propositionen  i  motsvarande   delar
avstyrks   liksom   samtliga   övriga  här  aktuella
motionsyrkanden.
dels  att  utskottets  hemställan under  9  bort  ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion  1997/98:Fi21  yrkande 41
och  med  avslag  på  proposition  1997/98:150  yrkande 3 samt
motionerna   1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi18  yrkande  2,
1997/98:Fi19   yrkande   3,   1997/98:Fi20   yrkande   3   och
1997/98:Fi22 yrkande  3  fastställer  utgiftstaket  för staten
inklusive  socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för år 1999  till  735  miljarder  kronor för år 2000 till 744
miljarder kronor och för år 2001 till 760 miljarder kronor,
dels  att utskottets hemställan  under  10  bort  ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med  bifall till 1997/98:Fi21 yrkande 40 och med
avslag på proposition  1997/98:150  yrkande  2 samt motionerna
1997/98:Fi17  yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2,  1997/98:Fi20
yrkande 2 och 1997/98:Fi22  yrkande 2 godkänner beräkningen av
de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i enlighet med vad
utskottet förordat,
dels att utskottets  hemställan  under  11  bort  ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkandena 42
och  43  och  med  avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
samt   motionerna   1997/98:Fi17   yrkande   8,   1997/98:Fi18
yrkandena  3,  20 och 25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27,
1997/98:Fi20 yrkandena  4,  8,  21,  22  och  28, 1997/98:Fi22
yrkande   4,   1997/98:Fi26   yrkandena   1-5,   1997/98:Fi38,
1997/98:Fi41,  1997/98:Fi47,  1997/98:Fi59  samt  1997/98:Fi61
godkänner  utskottets  förslag  till preliminär fördelning  av
utgifterna på utgiftsområden åren 1999-2001 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete,
31. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att utskottets yttrande  i  avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör  de  sex  områden
som    Kristdemokraterna   vill   prioritera   styra
inriktningen  på  budgetarbetet  under  de  närmaste
åren.     De    sex    områdena    är    låg-    och
medelinkomsttagares  beskattning,  barnfamiljers och
pensionärers ekonomiska situation, en  skattepolitik
för  tillväxt,  vård och omsorg samt rättssamhällets
återupprättande.
För  barnfamiljerna  föreslås  att  ett  beskattat
vårdnadsbidrag   införs   samt   att   en   del   av
barnbidraget  används  för  att  höja  nivån  på  de
inkomstprövade  bostadsbidragen.  Underhållspliktiga
föreslås få ett höjt förbehållsbelopp  samtidigt som
adoptionsbidragen förbättras.
För    pensionärerna   föreslås   att   samtliga
pensionsförmåner  redan  1999 skall beräknas utifrån
ett oreducerat basbelopp,  att  inkomstprövningen av
änkepensioner  slopas, att pensionstillskottet  höjs
med  200  kr  per  månad   samt   att   innehav   av
fritidsfastighet     inte    skall    beaktas    vid
inkomstprövningen  av  bostadsbidrag.   Vidare   bör
omställningspensionen  återställas  till ett år från
dagens sex månader.
Rättssamhället    skall    återupprättas   genom
effektivare  skattekontroll och skärpt  tullkontroll
och  i  detta syfte  tillförs  Riksskatteverket  och
skattemyndigheterna   samt   Tullverket  ytterligare
resurser.    Vidare   föreslås   att    ramen    för
utgiftsområde   4   utökas   kraftigt  i  syfte  att
förbättra    och    utveckla   såväl   polis-    som
åklagarväsende.
Utskottet  kan  lika  lite  som  Kristdemokraterna
acceptera några nedskärningar  på  handikappområdet.
Därför  bör  300 miljoner kronor utöver  regeringens
förslag anslås  för assistansersättning för perioden
fram  till år 2001.  Vidare  bör  ytterligare  medel
anvisas   för   missbrukarvård.  I  avvaktan  på  en
utredning   om   sammanslagning    av    sjuk-   och
tandvårdsförsäkringen    bör   tandvårdsförsäkringen
tillföras ytterligare 200 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening  är  det angeläget att öka
satsningen på rehabilitering så att man kan begränsa
antalet  personer  med  långvarig sjukskrivning  och
förtidspension. Utskottet  anser  vidare att SGI bör
beräknas på ett nytt sätt och att en andra karensdag
bör  införas i sjukförsäkringen kombinerat  med  ett
högkostnadsskydd.  Utskottet  föreslår  också att de
sjukskrivnings-  och  rehabiliteringskostnader   som
uppstår i samband med trafikolyckor skall föras över
till  den  obligatoriska trafikförsäkringen. För att
lindra effekten  av  den  avgiftshöjning  som  detta
leder  till  bör  i  enlighet med Kristdemokraternas
förslag fordonsskatten samtidigt sänkas kraftigt.
De medel som finns reserverade  på biståndsanslaget
bör  enligt  utskottet  skyndsamt  kanaliseras  till
behövande och fattiga människor i den  fattiga delen
av  världen.  Vidare  bör  ytterligare  7  miljarder
kronor anvisas under perioden 1999-2001 i syfte  att
åter nå enprocentsmålet.
Kristdemokraterna     lägger     fram     flera
tillväxtbefrämjande      förslag,      bl.a.      på
skattepolitikens område. Utskottet bedömer att dessa
åtgärder  verkningsfullt  kommer  att  leda till att
sysselsättningen  ökar,  vilket  minskar behovet  av
arbetsmarknadspolitiska          konjunkturåtgärder.
Medelsbehovet      för     arbetslöshetsersättningen
begränsas ytterligare  av Kristdemokraternas förslag
att öka självfinansieringsgraden  inom a-kassan samt
av      att     åtgärderna     resursarbeten     och
generationsväxling            avvisas            som
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det  finns  enligt  utskottet anledning att införa
striktare krav på en viss  studietakt samt strängare
kontroll   av  att  studietakten   hålls   för   att
studerande skall  beviljas  studiemedel. Fribeloppet
bör vidare höjas rejält samtidigt  som man återinför
möjligheten att återbetala studielån i förtid mot en
viss   rabatt.   Dessutom   bör,   i  enlighet   med
Kristdemokraternas   uppfattning,  barntillägget   i
svuxa återinföras samtidigt  som  det särskilda N/T-
stödet  samt  stipendierna  för  dem  som   slutfört
basåret i komvux avskaffas.
Medelsbehovet  begränsas  också  något  av att den
utbyggnad  av  högskolan  och vuxenutbildningen  som
regeringen  föreslår bör genomföras  i  ett  lugnare
tempo. Utskottet  föreslår  vidare  att  50 miljoner
kronor   utöver  regeringens  förslag  avsätts   för
forskarutbildning.  Centrala studiestödsnämnden bör,
enligt utskottets uppfattning, erhålla större anslag
än  vad  regeringen  föreslår,  vilket  gör  den  av
regeringen   aviserade   avgiftshöjningen    onödig.
Regeringens förslag att minska bidragen till svenska
skolor i utlandet avvisas.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avvisa
regeringens  förslag  att avdela 120 miljoner kronor
till framför allt facklig  utbildning  under treårs-
perioden. Utskottet föreslår vidare att  30 miljoner
kronor anslås under treårsperioden för att  utveckla
ideell  verksamhet  av olika slag. Vidare bör momsen
på barnböcker slopas  och  ytterligare medel avdelas
för trossamfundens lokalbidrag.
Regeringens   förslag   att  fasa   in   hyreshus
tillhörande     de     s.k.     krisårgångarna     i
fastighetsbeskattningen  bör skjutas  upp.  Dessutom
bör    de    individuella    inkomstgränserna    som
bidragsgrund  för  bostadsbidragen  slopas  och  den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjas.
Kristdemokraternas  förslag  att avdela ytterligare
resurser  för bl.a. inköp av skog,  miljöövervakning
samt miljösanering framstår enligt utskottets mening
som  välbetänkt.   Likaså   instämmer   utskottet  i
Kristdemokraternas   självklara   uppfattning    att
Sverige  fullt ut skall utnyttja de möjligheter till
bidrag som  EU-medlemskapet erbjuder, något som inte
minst påverkar medelsbehovet för stöd till jordbruk.
Det utökade  företagsstöd som regeringen vill anslå
i form av en satsning  på  Östersjöregionen  med 200
miljoner  kronor  per  år  under en femårsperiod bör
enligt utskottets mening avvisas av riksdagen.
I likhet med Kristdemokraterna  anser utskottet att
riksdagen bör avvisa regeringens förslag  till  höjd
statlig    inkomstskatt    och   i   stället   sänka
inkomstskatten för alla genom  att grundavdraget vid
den kommunala inkomstbeskattningen  höjs  med  8 400
kr.
Även  i övrigt finner utskottet Kristdemokraternas
skatteförslag vara väl avvägda. De inriktas bl.a. på
att uttaget  av statlig fastighetsskatt skall sänkas
från 1,7 till  1,5 %  kombinerat  med  att endast en
mindre   del   av  markvärdet  skall  tas  upp  till
beskattning.  Vidare  skall  dubbelbeskattningen  på
utdelningar    slopas     samt    en    50-procentig
skattereduktion   införas   för    hushållstjänster.
Partiet  vill  också sänka fordonsskatten  kraftigt,
men detta förslag  är  som  tidigare  nämnts  direkt
kopplat  till  en av partiet föreslagen obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring,  som  väntas bidra till
att  sjukförsäkringen  kan  avlastas  3,8  miljarder
kronor.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli
finansierade  genom  att  ytterligare  en  karensdag
införs  i  sjukförsäkringen,  genom att medlemmarnas
egenfinansiering  av arbetslöshetsförsäkringen  höjs
till 33 % samt genom att utgifterna för arbetslöshet
och konjunkturåtgärder  i  viss  mån  begränsas  med
hänsyn till att motionärerna räknar med att partiets
samlade   förslag   kommer   att   leda   till  ökad
sysselsättning.    Minskat   fusk   och   förbättrad
skatteindrivning   förutsätts   också   bidra   till
finansieringen, liksom  besparingar  på myndigheter,
ny  beräkningsgrund  för  SGI,  höjda  bolags-   och
tobaksskatter, samt avvisande av vissa företagsstöd.
Enligt   motionen  får  den  kommunala  sektorn  med
Kristdemokraternas  alternativ ett nettotillskott på
1 miljard kronor 1999.
Vad utskottet här sagt innebär att utskottet ställer
sig bakom Kristdemokraternas i motion Fi22 framförda
förslag   till   inriktning    av   budgetpolitiken.
Utskottet    ställer   sig   därmed   också    bakom
Kristdemokraternas  förslag  till  utgiftstak liksom
detta partis förslag till preliminär  fördelning  av
och utgifterna på utgiftsområden.
Utskottet  föreslår  sålunda  att utgiftstaket för
staten fastställs till 722 miljarder  kronor  för år
1999, till 729 miljarder kronor för år 2000 och till
753  miljarder kronor för år 2001. Utgiftstaket  för
den  offentliga  sektorn  bör  på  motsvarande  sätt
beräknas   till   1 039,   1 062   respektive  1 101
miljarder kronor för åren 1999-2001.
De förslag till utgiftsförändringar  som  utskottet
anser  bör  genomföras kommer att påverka utgifterna
inom de olika utgiftsområdena på följande sätt under
de tre närmaste åren.
Tabell. Utskottets  och  Kristdemokraternas  förslag  till
preliminär fördelning av utgiftramar m.m. för 1999-2001
Miljoner kronor, löpande priser.
Förändringar  i  relation  till  regeringens  förslag till
utgiftsramar
Det   av   utskottet   förordade  budgetalternativet
uppvisar ett starkare saldo  än  det  som regeringen
föreslår. Överskottet i statens finanser år 1999 kan
väntas  bli  7,1 miljarder kronor. Inriktningen  för
den framtida finanspolitiken  bör vara att i den mån
säkra  strukturella  överskott uppstår  skall  dessa
användas  för  att  sänka   skatter   för  låg-  och
medelinkomsttagare  samt  för att sänka skatter  för
att skapa långsiktiga tillväxtförutsättningar.
Därmed  tillstyrker  utskottet   motion   Fi22  (kd)
yrkandena   2,   3   och   4.  Övriga  här  aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels  att  utskottets hemställan  under  9  bort  ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall  till  motion  1997/98:Fi22 yrkande 3
samt  med  avslag på proposition 1997/98:150  yrkande  3  samt
motionerna 1997/98:Fi17  yrkande  7,  1997/98:Fi18  yrkande 2,
1997/98:Fi19  yrkande  3, 1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21
yrkande  41  fastställer  utgiftstaket  för  staten  inklusive
socialförsäkringssektorn vid  sidan  av  statsbudgeten  för år
1999 till 722 miljarder kronor, för år 2000 till 729 miljarder
kronor och för år 2001 till 753 miljarder kronor,
dels  att  utskottets  hemställan  under  10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande  2
samt  med avslag på  proposition  1997/98:150  yrkande  2  och
motionerna  1997/98:Fi17  yrkande  2,  1997/98:Fi19 yrkande 2,
1997/98:Fi20  yrkande  2,  1997/98:Fi21 yrkande  40  godkänner
beräkningen av de offentliga  utgifterna  för åren 1999-2001 i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels  att  utskottets hemställan under  11  bort  ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall  till  motion  1997/98:Fi22 yrkande 4
samt  med  avslag  på proposition 1997/98:150  yrkande  4  och
motionerna 1997/98:Fi17  yrkande  8, 1997/98:Fi18 yrkandena 3,
20 och 25,  1997/98:Fi19 yrkandena  4, 10 och 27, 1997/98:Fi20
yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi21  yrkandena  42 och
43,  1997/98:Fi26  yrkandena  1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47,  1997/98:Fi59  och  1997/98:Fi61  godkänner  den
preliminära fördelningen av utgifterna  på utgiftsområden åren
1999-2001  som  riktlinjer  för  regeringens   budgetarbete  i
enlighet med vad utskottet förordat,
32. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer  i vad som i motion Fi17 (m) och
Fi50  (m)  anförs om den  allmänna  inriktningen  av
skattepolitiken.   De  övergripande  målen  för  den
ekonomiska   politiken    skall   vara   att   skapa
förutsättningar  för  snabb  tillväxt,   en  kraftig
ökning  av  antalet  nya  arbetstillfällen,  en  god
reallöneutveckling   och   minskat  bidragsberoende.
Nyföretagande skall främjas och dagens företag måste
ges möjlighet att växa i Sverige.  För att det skall
kunna förverkligas krävs sänkt skatt  på företagande
och  arbete,  sänkta kommunalskatter, förvärvsavdrag
och    särskilda   skattelättnader    riktade    mot
hushållstjänster. Följande åtgärder bör vidtas:
Sänkt skatt på arbetsinkomster, bl.a. genom ett förvärvsavdrag
och statlig finansiering av sänkt kommunalskatt
Värnskatten avskaffas helt
Dubbelbeskattningen av riskkapital avskaffas
Stoppreglerna för fåmansbolagen avskaffas, och utdelning skall
beskattas som kapital om ägaren tagit ut marknadsmässig lön
Riskfyllda investeringar  i  nya teknik- och kunskapsintensiva
företag stimuleras genom skattelättnader
Förmögenhetsskatten avvecklas med början 1998
Betalningen   av   skatter   skall  inte   behöva   ske   före
förfallodagen
Inkomster  av  royalty  och patent  bör  kunna  beskattas  som
inkomst av kapital
Förmånsrätt för skatter bör inte längre tillerkännas staten
Kapitalinkomstskatten måste sänkas
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas
Företagskrånglet avvecklas
Skatten  på hushållstjänster  bör  sänkas  genom  en
skattereduktion  på  50 %  av arbetskostnaden, högst
med 25 000 kr per år, för att snabbt skapa nya jobb.
Skattehöjningarna sedan 1994  uppgår  i  snitt till
nästan  1 500  kr i månaden per hushåll och urholkar
den grundläggande  sociala tryggheten att kunna leva
på sin lön. Det långsiktiga målet måste vara att den
som är i behov av bidrag inte skall betala skatt och
att den som betalar  skatt inte skall behöva bidrag.
Skattereformens mål var en marginalskatt på 30 % för
den  helt övervägande delen  av  inkomsttagarna  och
högst   50 %  för  övriga.  Detta  mål  bör  snarast
uppfyllas.  Ett  förvärvsavdrag  införs  på 12 % upp
till  7,5  basbelopp  och  en  statligt  finansierad
kommunalskattesänkning  på  2  kronor samtidigt  som
regeringens förslag om höjd statlig  skatt  avvisas.
Avdraget  för  pensionsförsäkringar  bör återställas
till  ett  basbelopp  och  avdrag  bör  medges   för
pensionssparande för makes räkning.
Förslagen innebär skattesänkningar på mellan 33 och
81    miljarder   kronor   under   åren   1999-2001.
Skattebortfallet   finansieras  bl.a.  med  minskade
transfereringar  till   hushållen   och   en  större
egenfinansiering          av         den         nya
arbetslöshetsförsäkringen.  Ökad  tillväxt kan efter
fem   år   ge   möjlighet   att   successivt   sänka
skatteuttaget   med   ytterligare  50-75   miljarder
kronor.
Förslagen sammanfattas i följande tabell.
Tabell. Utskottets förslag till skattesänkningar 1999-2001
Miljarder kronor, 1999 års priser
------------------------------------------------------------
1999  2000 2001
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Förvärvsavdrag    för    pensionsgrundande
inkomst  upp  till  7,5 basbelopp  på  7 %-15,00-19,52-25,37
1999, 9 % 2000 och 12 % 2001
------------------------------------------------------------
Grundavdraget höjs till 10 000 kr          -2,22 -2,42-2,42
------------------------------------------------------------
Statlig finansierad kommunalskattesänkning     --10,00-20,00
------------------------------------------------------------
Statlig inkomstskatt på högst 20 %         -2,00 -2,20-2,20
------------------------------------------------------------
Grundavdrag för barn  på  10  000  kr  vid -5,79 -6,31-6,31
kommunal beskattning
------------------------------------------------------------
Avdrag för barnomsorgskostnader            -0,70 -0,76-0,76
------------------------------------------------------------
Sänkt  fastighetsskatt,  inkl. begränsning -3,19 -4,45-5,76
av markvärdet
------------------------------------------------------------
Ingen   infasning   av   krisårgångarna  i ±0,00 -0,56    -
fastighetsskattesystemet
------------------------------------------------------------
Skattereduktion     på    hushållstjänster -1,00 -1,60-1,60
inklusive ROT
------------------------------------------------------------
Nej till förlängning av nuvarande ROT       0,35  0,57    -
------------------------------------------------------------
Sänkt bensinskatt (20 öre + moms)          -1,25 -1,19-1,17
------------------------------------------------------------
Ej   avdragsgillt  belopp  i  reseavdraget -0,13 -0,32-0,32
sänks till 6 000 kr
------------------------------------------------------------
Höjt reseavdrag till 16 kr milen           -0,13 -0,33-0,33
------------------------------------------------------------
Avdrag  för pensionsförsäkringar höjs till -0,22 -0,84-1,06
ett basbelopp
------------------------------------------------------------
Delsumma  för skattesänkningar som gör det     -     -    -
möjligt att leva på sin lön                31,28 49,9367,30
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning (1/1 1999)        ±0,00 -5,20-6,10
------------------------------------------------------------
Successivt slopad förmögenhetsskatt        -0,26 -2,83-4,70
------------------------------------------------------------
Sänkt kapitalinkomstskatt  (28 % 2000, 25%        0,10 0,24
2001)
------------------------------------------------------------
Lindrade regler för fåmansbolag            -0,50  -0,8-1,00
------------------------------------------------------------
Sänkt bränsleskatt på arbetsredskap        -0,50 -0,50-0,50
------------------------------------------------------------
Nedsatt elskatt för jordbruk               -0,35 -0,35-0,35
------------------------------------------------------------
Förlängd skattebetalningsperiod            -0,13 -0,13-0,13
------------------------------------------------------------
Lägre beskattning av royaltyinkomster      -0,07 -0,07-0,07
------------------------------------------------------------
Slopad löneskatt på vinstandelar           -0,09 -0,10-0,10
------------------------------------------------------------
Höjd tidningsmoms och slopad reklamskatt   ±0,00 ±0,00±0,00
------------------------------------------------------------
Delsumma för skattesänkningar inriktade på -1,90 -9,88-12,71
att främja företagande och nya jobb
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Utrymme för ytterligare skattesänkning     -0,22 -1,27-1,11
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Totalsumma, fasta priser                  -33,40-61,08-81,12
------------------------------------------------------------
Totalsumma,   löpande   priser   vid  2  %-33,40-62,30-84,40
inflation
------------------------------------------------------------
Vad  utskottet  här  anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna Fi17 (m)  yrkande 10 i denna del och
Fi50 (m) yrkandena 1, 2 och  5  som  sin  mening  ge
regeringen  till känna. Övriga här aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets  hemställan  under  13  bort  ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att  riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
10 i denna  del  och 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5 och med
avslag på motionerna  1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17
och 21, 1997/98:Fi19 yrkandena  6  i  denna  del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21  yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna
del,   1997/98:Fi28  yrkande  2,  1997/98:Fi33,  1997/98:Fi48,
1997/98:Fi58  och  1997/98:Fi60  som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om  skattepolitikens  allmänna
inriktning,
33. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion  Fi18 (c) att
det  krävs  nya  riktlinjer  och  särskilda åtgärder
beträffande   beskattningen.   Bland   annat   skall
politiken inriktas på att sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare. Grundavdraget höjs för  alla som
tjänar  under 7,5 basbelopp, dvs. ca 270 000 kr  per
år.  Åtgärden   bör   utformas  så  att  de  största
skattesänkningarna uppgår till drygt 1 000 kr per år
i inkomstlägen strax under  150 000  kr  per  år. En
försöksverksamhet  med skatteavdrag för hushållsnära
tjänster  skall  etableras   och   ett   system  med
hemservicecheckar för pensionärer införas.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur skattesystemet
i tre steg under åren 2000-2002. Som ett första steg
bör sambeskattningen av förmögenhet tas bort.
Utskottet   instämmer   i   vad  i  centermotionen
framhålls  om  att  det  behövs  fler   företag  och
företagare för att skapa tillväxt och välstånd.  Att
förbättra  villkoren  för  företagande är nödvändigt
för att sätta Sverige i arbete.  Skattesänkningar på
arbete   och   företagande   måste  genomföras   och
förenklingar  av  företagens regelverk  måste  komma
till stånd. Utskottet  anser att regeringens förslag
till  sänkt  skatt på företagande  är  välkomna  men
anser  att  det   krävs   fler   förbättringar   för
fåmansföretagen.  500  miljoner  kronor  årligen bör
under  åren  1999-2001 avsättas för skattesänkningar
för småföretagen. Förslagen finansieras delvis genom
höjda energi- och miljöskatter.
Enligt  utskottets  mening  bör  beskattningen  av
vinstandelar  för  anställda tas bort i enlighet med
vad som föreslås i Centerpartiets  motion.  För  att
skapa   fler   arbeten  måste  arbetsgivaravgifterna
sänkas med en inriktning  som  särskilt  främjar  de
mindre    företagen.   Svenskt   jordbruk   bör   få
konkurrensvillkor  som  är  likvärdiga  med  vad som
gäller  i konkurrentländerna inom EU. Skatten på  el
bör därför  avskaffas  för jordbruket och skatten på
eldningsolja sänkas till samma nivåer som gäller för
industrin. Vidare bör generationsskiften underlättas
genom   att   de   särskilda   övergångsregler   för
beräkningen av realisationsvinster som gäller t.o.m.
1999 behålls tills vidare. Yrkesfiskarna  i  Sverige
måste  också  få ett särskilt skatteavdrag. Avdraget
bör utformas enligt en dansk modell som har godkänts
av EU-kommissionen.
Utsläppen av kväveoxid har stadigt ökat, vilket bör
motverkas  med  en  kväveoxidskatt  med  10  kr  per
kilogram för pannor med en större effekt än 5 MW och
med en nyttiggjord energiproduktion som är större än
20 GWh. Vidare bör  produktionsskatten  på  el  från
kärnkraft  höjas  med  1  öre  per kWh som ett led i
åtgärder för att utkräva ansvar för kostnader som är
förknippade  med  kärnkraften. En  skattefrihet  för
biobaserade     drivmedel      bör     eftersträvas.
Investeringar   i   anläggningar  för   värme-   och
kraftvärmeproduktion  med  förnybara energikällor är
också    en   viktig   del   i   omställningen    av
energisystemet.    Regeringen    bör    noga   följa
utvecklingen  på  detta område och om det visar  sig
nödvändigt återkomma  till  riksdagen med förslag om
direktavdrag i enlighet med intentionerna i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Utskottet anser också att
miljöskatten på inrikes flyg bör återinföras.
Vad utskottet här anfört bör  riksdagen  med bifall
till motionerna Fi18 (c) yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17
och  21  samt  Fi60 (c) som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets  hemställan  under  13  bort  ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att   riksdagen   med   bifall  till  motionerna  1997/98:Fi18
yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17  och  21 samt 1997/98:Fi60 och med
avslag  på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande  10  i  denna  del,
1997/98:Fi19   yrkandena    6  i  denna  del,  7,  8  och  24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och  12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30,  1997/98:  Fi22  yrkande  5  i
denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2, 1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48,
1997/98:Fi50  yrkandena  1,  2  och 5 och 1997/98:Fi58 som sin
mening  ger  regeringen till känna  vad  utskottet  anfört  om
allmänna riktlinjer för skattepolitiken,
34. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med vad som anförs i motion Fi19
(fp)  om att det krävs nya allmänna  riktlinjer  för
skattepolitiken  och  särskilda  uttalanden  rörande
skattepolitiken  på  kort och lång sikt. Folkpartiet
liberalerna föreslår skattesänkningar  på närmare 20
miljarder    kronor    år   1999   för   att   skapa
förutsättningar   för   fler    reguljära   jobb   i
näringslivet. Skatterna på arbete  måste  sänkas  om
Sverige   skall   kunna   häva   massarbetslösheten.
Utskottet anser att detta är en riktig inriktning av
skattepolitiken.
Hundratusentals nya jobb behöver  tillkomma  nästa
mandatperiod. För att det skall bli möjligt krävs en
strategi  för  jobb  genom  företagande.  Om Sverige
skall  bli ett attraktivt land att investera  i,  om
företagare skall finna det lönsamt att expandera, om
den stora  potentialen  av  egenföretagare i Sverige
skall  tas  till  vara - då krävs  en  ny  ekonomisk
politik som bygger  på  insikt och förståelse för de
motiv   som  driver  människor   och   företag   att
utvecklas.  Folkpartiets  motion  innebär  bl.a. att
skatter  som  är  skadliga  för arbete, företagande,
sparande  och  investeringar sänks.  En  reformerad,
enklare och lägre  skatt  införs  för fåmansföretag,
dubbelbeskattningen   av   aktier   och  andelar   i
aktiefonder    avskaffas    och   fribeloppet    för
pensionssparande  höjs.  Bland   kraven   ingår  att
onödigt  krångel  och byråkrati slopas så snart  som
möjligt och att skatter  inte  skall  behöva betalas
före förfallodagen. Tjänstesektorn släpps loss genom
skattelättnader och förenklingar och det  skall  bli
lättare  att  starta  och  driva  företag. Utskottet
anser  att  motionens  förslag  i  dessa  delar  bör
tillstyrkas.
För att skapa förutsättningar för fler riktiga jobb
bör    arbetsgivaravgifterna    sänkas    i   privat
tjänsteproduktion  med 12 miljarder kronor år  1999,
14 miljarder kronor  år 2000 och 16 miljarder kronor
år 2001. Samtidigt bör åtgärder vidtas mot svartjobb
och  bidragsfusk.  Ett  steg  i  den  riktningen  är
skattelättnader för s.k.  hushållsnära tjänster. Det
vita priset på exempelvis städning,  fönsterputsning
och  trädgårdsarbete  kan halveras direkt  genom  en
skattereduktion  med 50 %  av  arbetskostnaden,  upp
till 25 000 kr per  år.  Utskottet  anser  också att
skattereformen skall fullföljas.
Fribeloppet för förmögenhetsskatt höjs från 900 000
kr  till  1,2  miljoner kronor. Sambeskattningen  av
förmögenhet bör  slopas, bl.a. av jämställdhetsskäl.
Förmögenhetsvärderingen  av  aktier  bör återgå till
75 %   av   marknadsvärdet.  Fr.o.m.  år  2001   bör
förmögenhetsskatten vara helt avskaffad.
Vad utskottet  här  anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna Fi19 (fp)  yrkandena  6 i denna del,
7, 8 och 24 samt Fi28 (fp) yrkande 2 som  sin mening
ge   regeringen  till  känna.  Övriga  här  aktuella
motioner avstyrks.
dels att  utskottets  hemställan  under  13  bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att   riksdagen   med   bifall  till  motionerna  1997/98:Fi19
yrkandena 6 i denna del,  7, 8 och 24 och 1997/98:Fi28 yrkande
2 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del,  1997/98:Fi18 yrkandena   4,  5,  7,  8,  10-17  och  21,
1997/98:Fi20  yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna
del, 1997/98:Fi33,  1997/98:Fi48,  1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2
och  5,  1997/98:Fi58  och 1997/98:Fi60  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om skattepolitikens
allmänna inriktning,
35. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  vill  för  sin del anföra följande.
Skattepolitiken är en central  del av den ekonomiska
politiken. Riksdagen har tidigare  slagit fast målet
att successivt förbättra saldot till  ett  överskott
om  2  %  av  BNP  år  2001.  Denna  finanspolitiska
målsättning  och  kravet att utveckla ett  generellt
välfärdssamhälle   kräver    ett    tämligen    högt
skatteuttag.   Kraven   på   stora   och  omfattande
skattesänkningar som hotar den gemensamma  välfärden
måste   därför   avvisas.   Utskottet   vill  vidare
framhålla  att  de  finanspolitiska  målen inte  får
överordnas  en politik för att öka sysselsättningen.
Utskottet anser  dessutom, i likhet med vad som förs
fram  i  motion  Fi20   (v),   att  skattepolitikens
inriktning   bl.a.   bör  syfta  till   en   rättvis
fördelningspolitik samt  en  bättre miljö och bättre
resurshushållning.
Under  de  senaste  åren  har  skatteuttaget   höjts
relativt  kraftigt  för  att  sanera  de  offentliga
finanserna.  Inför  förra  riksdagsvalet deklarerade
Vänsterpartiet  att  det  för 1990-talet  kunde  bli
nödvändigt med skattehöjningar  på  65-67  miljarder
kronor för att sanera statsfinanserna. Utskottet kan
nu  konstatera  att  detta  program nu är genomfört.
Utskottet  liksom Vänsterpartiet  är  dock  kritiskt
till    saneringspolitikens     fördelningseffekter.
Budgetsaneringens tyngsta bördor  har  fått bäras av
dem  med  lägst  inkomst,  och höginkomsttagarna  är
1990-talets vinnare.
Regeringen  räknar dock med  att  dess  ekonomiska
politik skall ge  stora  överskott,  och  väsentliga
delar  skall  enligt Regeringen "beräkningstekniskt"
överföras  till  hushållen.  För  år  2000  beräknas
överföringen  till  16  miljarder  kronor och för år
2001  till 32 miljarder kronor. En sådan  överföring
kan ske genom ökade bidrag, vilket förutsätter höjda
utgiftstak,   eller   i  form  av  skattesänkningar.
Utskottet vill för närvarande inte binda sig för hur
detta skall ske men anser  att  det kan bli aktuellt
med  vissa  generella  skattesänkningar.   När   ett
utrymme  för  sänkt skatteuttag uppstår måste enligt
utskottets bedömning  sådana  skattelättnader läggas
ut så att sänkningarna gynnar de  skattebetalare som
har  de  lägsta  disponibla  inkomsterna.   Det  bör
närmare  övervägas  hur  detta  bäst  kan ske, genom
vissa  sänkningar  av  den  indirekta beskattningen,
sänkta egenavgifter, högre grundavdrag,  eller genom
ett  återinfört  schablon-avdrag  under  inkomst  av
tjänst.
Orättvisorna  mellan de olika boendeformerna,  där
hyresrätten drabbats  värst, skall enligt regeringen
lösas  genom  en  utredning   om  fastighetsskatten.
Utredningen bör inte begränsas  till  en  översyn av
enbart  fastighetsskatten  utan bör även omfatta  en
översyn   av   skattereformen,   räntebidragen   och
bostadsbidragen.  Högre  boendekostnader  i  framför
allt  hyresrätter  måste stoppas.  Utskottet  anser,
liksom Vänsterpartiet,  att  man  skall  avvakta med
infasningen  av fastighetsskatten för krisårgångarna
när det gäller hyresbostäder och bostadsrätter.
Beskattningen  av  förmånsbilar  bör återställas av
fördelningspolitiska skäl och som ett  inslag  i  en
grön  skatteväxling som gynnar miljön. För att klara
målet om halverade koldioxidutsläpp till år 2000 bör
bensinskatten   höjas   och   skatten   på  bilismen
differentieras  så  att den rörliga kostnaden  ökar.
Högre skatter och avgifter bör införas på bilismen i
storstäderna  där det  finns  effektiva  alternativa
transportmedel.   Under  kommande  år  bör  en  grön
skatteväxling genomföras,  med  ökad skatt på energi
och     miljöstörande    verksamheter    och     med
skattesänkningar        på       arbete       enligt
Skatteväxlingskommitténs  förslag. En åtgärd i denna
riktning  är  att införa en konsumtionsskatt  på  el
även  för industrin,  med  särskilda  lättnader  för
elintensiva företag.
Skattesituationen  för  företag i Sverige är enligt
utskottet generellt sett mycket  god, en uppfattning
som också delas av utländska bedömare.  Trots  detta
har  det  pågått  en  omfattande skatteplanering och
detta  inte minst i vissa  av  de  stora  företagen.
Sverige   kunde   ha   haft   en  betydligt  enklare
skattelagstiftning och en beskattning  som  i större
utsträckning   gynnar   en  ökad  sysselsättning  om
samtliga  aktörer hade agerat  på  ett  mer  korrekt
sätt. Den bristande  etiken  i  vissa  av  de  stora
företagen  äventyrar  enligt  utskottets uppfattning
ett  borttagande  av  de s.k. stoppreglerna  för  de
mindre   och   medelstora   företagen.    Även    om
skattesituationen generellt sett är god gäller detta
inte  för  alla  företag  och  i samtliga branscher.
Särskilt för de mindre företagen  är  skattereglerna
ofta komplicerade och här finns behov av  lindringar
och  förenklingar.  Inom vissa näringar pågår  också
ett  relativt  omfattande   skatteundandragande   av
direkt  brottslig  karaktär  som  gör  att den stora
majoriteten  av  seriösa  företagare tvingas  arbeta
under osunda och orättvisa  konkurrensvillkor. Ökade
resurser till skattekontrollen och för bekämpande av
ekobrott ligger därför i företagsamhetens intresse.
För  att  stärka  de  mindre  företagen   och  öka
sysselsättningen   förelår   Vänsterpartiet  en  rad
åtgärder  som  utskottet  kan  ställa   sig   bakom.
Arbetsgivarinträdet  bör slopas för företag med  upp
till     tio    anställda.    Egenavgifterna     för
egenföretagare  bör  sänkas genom ett grundavdrag på
50 000 kr. Tjänsteföretagen  bör ges skattelättnader
inom  en  ram på 4 miljarder kronor,  och  av  dessa
föreslås  1,9  miljarder  kronor  i  form  av  sänkt
restaurangmoms.   För  jordbruken  bör  effekten  av
dieselskatten       elimineras       genom       ett
restitutionsförfarande.  Samtidigt bör elskatten bli
densamma som för industrin. För att trygga en svensk
sjöfartsnäring          föreslås          väsentliga
skattereduceringar för  rederinäringen. För  att öka
satsningar   på  kompetensutveckling  i  arbetslivet
föreslår utskottet avdrag för avsättningar till s.k.
framtidsfonder   i   enlighet  med  de  förslag  som
Vänsterpartiet redovisat.  För  att  säkerställa  en
erforderlig   finansiering   av   dessa   och  andra
skattesänkningar  som  utskottet  ställt  sig  bakom
föreslår utskottet följande:
höjd bolagsskatt från 28 % till 30 %
en  värnskatt  på  bolag  med  5 % på vinster över 50 miljoner
kronor
begränsning av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna
 begränsning av lättnaderna av dubbelbeskattningen
 slopad avdragsrätt för organisationskostnader.
En enhetlig kulturmoms  bör  införas  och  momsen på
böcker bör sänkas till 6 %. För att uppmuntra större
investeringar  i  kunskap och undvika utslagning  av
medelålders  och  äldre   arbetskraft  föreslås  att
skattebefriade  framtidsfonder  skall  inrättas  för
investeringar  i  höjd   kunskapsnivå   och   bättre
arbetsorganisation.
Vad  utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motion  Fi20  (v) yrkandena 9 och 12-15 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  13  bort  ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att  riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 9
och 12-15  och  med  avslag på 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del,  1997/98:Fi18 yrkandena   4,  5,  7,  8,  10-17  och  21,
1997/98:Fi19   yrkandena   6   i  denna  del,  7,  8  och  24,
1997/98:Fi21 yrkandena 8, 10-12,  14,  16-20,  22-27  och  30,
1997/98:Fi22  yrkande  5  i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2,
1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60  som  sin  mening ger regeringen
till  känna vad utskottet anfört om skattepolitikens  allmänna
inriktning,


36. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi21 (mp) att
det krävs en radikal omläggning av  skattepolitiken.
Sverige behöver en grön ekonomisk politik som rättar
till  de grundläggande strukturella felen  i  svensk
ekonomi.  Under  de  kommande  tre  åren  måste  den
ekonomiska   politiken   läggas   om   med  en  grön
skattereform,   förkortad  generell  arbetstid   och
bättre villkor för små och medelstora företag.
Budgetsaneringen  har  medfört  en  förstärkning av
inkomstskillnaderna   som  inte  är  acceptabel.   I
miljöpartimotionen   föreslås    därför    en    rad
omfördelningar  till  dem  som har små inkomster och
till utsatta grupper. Skatten  på arbete sänks med 8
miljarder  kronor  år 1999, 26 miljarder  kronor  år
2000 och 40 miljarder  kronor  år  2001  jämfört med
regeringens  förslag. Skattesänkningarna finansieras
med  höjda  skatter   på  energi  och  miljöskadliga
utsläpp och genom lägre  kostnader för arbetslöshet.
Utskottet anser att dessa  förslag  är välmotiverade
ur   såväl   fördelningspolitisk  som  miljöpolitisk
synvinkel.
Sänkningen av  skatten  på arbete för hushållen bör
ha  en  tyngdpunkt  på  låg- och  mellanlönegrupper,
bl.a. för att underlätta  en  arbetstidsförkortning.
Egenavgifterna sänks med 4 procentenheter  och skall
på sikt avskaffas helt. För inkomsttagare i måttliga
lönelägen  höjs  grundavdragen  med som högst 23 500
kr.   På   inkomster   som   överstiger  taket   för
egenavgifterna  blir  den  statliga   inkomstskatten
fortfarande 25 %, men samtidigt föreslås att gränsen
för statlig skatt höjs med ett belopp som  motsvarar
den    uteblivna   höjningen   1997.   Gränsen   för
resekostnader  sänks så att avdrag medges för belopp
över 6 000 kr, och samtidigt ändras avdraget till en
skattereduktion.  Skatten  på  bilförmån höjs så att
intäkterna  återställs  till nivån  före  sänkningen
1997. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas gradvis under
en femtonårsperiod till 25 %  av  lönesumman. För år
2001 sänks inkomstskatten med 6 miljarder kronor med
tyngdpunkt  på  lägre inkomster. Inkomstskatten  för
höginkomsttagare höjs med 2 miljarder kronor.
Bolagsskatten höjs  till  29 %  för att bekosta ett
slopande   av   sambeskattningen  av  förmögenheter.
Avdraget för representation avskaffas.
Vad  utskottet  här   anfört  om  skattepolitikens
allmänna inriktning bör riksdagen  med  bifall  till
motion  Fi21  (mp)  yrkandena  8,  10-12, 14, 16-20,
22-27  och  30  som  sin  mening ge regeringen  till
känna.
dels  att utskottets hemställan  under  13  bort  ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi21 yrkandena 8, 10-12,
14,  16-20,  22-27  och  30  samt  med  avslag  på  motionerna
1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4,
5, 7, 8, 10-17  och  21, 1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del,
7, 8 och 24, 1997/98:Fi20  yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi22
yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28  yrkande  2, 1997/98:Fi33,
1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,  1997/98:Fi58
och 1997/98:Fi60 som sin mening ger regeringen till  känna vad
utskottet anfört om skattepolitikens allmänna inriktning,
37. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnitt  4.2  Skattepolitikens  allmänna  inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer  i  vad  som  i motion Fi22 (kd)
anförs om behovet av en genomgripande  omläggning av
skattepolitiken. Regeringen har genom utomordentligt
omfattande  skattehöjningar  pressat många  hushålls
ekonomier över den gräns där de själva klarar av att
försörja sig utan socialbidrag.  Även andra åtgärder
som  regeringen  vidtagit  har varit  förödande  för
enskilda   människor   och   ett  uttryck   för   en
okänslighet för människors faktiska  situation.  Som
exempel  kan nämnas besparingarna på änkepensionerna
och    bostadsbidragen    och    försämringar    för
ålderspensionärer.  Skattetrycket måste sänkas också
för  att Sverige skall  kunna  behålla  en  position
bland världens ledande industrinationer. Regeringens
propåer om särskilda och gynnsamma skattevillkor för
utländska  experter  visar  i all sin absurditet det
omöjliga  i  att  Sverige har ett  väsentligt  högre
skattetryck än omvärlden.
Enligt Kristdemokraterna  är det angeläget att fler
skall klara sig på sin egen  lön  och  inte  tvingas
vara  beroende av bidrag för att få hushållsekonomin
att  gå  ihop.  Utskottet  anser  att  detta  är  en
självklar   utgångspunkt   för  skattepolitiken  och
tillstyrker motionens förslag  att  grundavdraget  i
den  kommunala  beskattningen bör höjas med 8 400 kr
så att den disponibla  inkomsten  i  genomsnitt ökar
med ca 220 kr i månaden eller ca 2 640  kr  per  år.
Förslaget   ger   förutsättningar   för   en  bättre
fungerande  lönebildning  och innebär bl.a. att  man
kan tjäna 17 200 kr per år  skattefritt  jämfört med
8 700  kr  i  dag.  Vidare sänks avdragsgränsen  för
resor till och från jobbet  från 7 000 till 6 000 kr
så att 1 000 kr mer än i dag blir avdragsgillt.
Politiken  bör inriktas på att  få  fram  nya  och
växande företag  för  fler jobb. Ett förslag i denna
riktning är att privatpersoner får en möjlighet till
skattereduktion  med  50 %  av  arbetskostnaden  för
tjänster som utförs i det  egna  hemmet. Det innebär
att det vita priset kan halveras jämfört  med dagens
regler.  Skattereduktionen  begränsas  till maximalt
25 000 kr per år och hushåll.
Andra  åtgärder  i  samma  riktning  är att  sänka
skatterna   på  arbetande  kapital  och  att  minska
arbetsgivaravgifterna.  Kapitalförsörjningen  för de
mindre   företagen   förbättras   bl.a.   genom  ett
permanent     riskkapitalavdrag     och    avskaffad
dubbelbeskattning.     Royalty     på    patenterade
uppfinningar skattebefrias i två år för att därefter
beskattas      som      inkomst      av     kapital.
Inbetalningsreglerna för skatter förlängs så att det
åter skall räcka med att betala på förfallodagen. En
ökad  miljösatsning  bör  genomföras och  jordbruket
måste få bättre villkor.
Vidare   måste   enskilt   sparande   stimuleras.
Avdragsrätten  för pensionssparande  höjs  till  ett
basbelopp, den särskilda löneskatten på vinstandelar
för anställda avskaffas  och  en  avdragsrätt införs
för   sparande  på  individuella  utbildningskonton.
Förmögenhetsskatten  bör  avvecklas  av  flera skäl.
Detta bör sker i två steg genom att den minskas till
0,5 % år 1999 och sedan slopas helt.
Dessa åtgärder innebär att det totala skattetrycket
sänks  med  ca  25  miljarder  kronor  netto, utöver
regeringens förslag.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen  med  bifall
till motion Fi22 (kd) yrkande 5 i denna del som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande  5 i
denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10
i denna del, 1997/98:Fi18 yrkandena  4, 5, 7, 8, 10-17 och 21,
1997/98:Fi19   yrkandena   6   i  denna  del,  7,  8  och  24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15,  1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12,  14,  16-20,  22-27  och  30, 1997/98:Fi28  yrkande  2,
1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60 som  sin  mening  ger regeringen
till  känna vad utskottet anfört om skattepolitikens  allmänna
inriktning,
38. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (m, fp, kd)
Lennart  Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp),  Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels  att finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken   4.3   Den   statliga   inkomstskatten  på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Finansutskottet       vill       framhålla       att
skatteomläggningen   1990   syftade   till  en  mar-
ginalskatt på 30 % för den helt övervägande delen av
inkomsttagarna och till att begränsa marginalskatten
till  högst  50 % för dem som skulle betala  statlig
inkomstskatt.   Bakom  detta  beslut  stod  en  bred
riksdagsmajoritet.  Reformen har därefter urholkats.
Från och med  hösten  1994  infördes en extra skatt,
en  s.k.  värnskatt,  på 5 % för  alla  som  betalar
statlig  inkomstskatt. Samtidigt  angavs  att  denna
extra skatt  skulle  tas ut t.o.m. inkomståret 1998.
Finansutskottet  anser   att   denna  utfästelse  om
tidsbegränsning   inte   får   svikas   nu.   Vidare
konstaterar utskottet att regeringen  har accepterat
kommunalskattehöjningar på i genomsnitt  60 öre samt
urholkat inflationsskyddet så att uppemot hälften av
de    heltidsarbetande    skall    betala    statlig
inkomstskatt.    Mot   denna   bakgrund   kan   inte
finansutskottet, i  likhet  med  vad  som  anförs  i
motionerna Fi17 (m) yrkande 11, Fi19 (fp) yrkande 23
och  Fi22  (kd)  yrkande  6,  acceptera  ytterligare
skatteskärpningar.     Utskottet     föreslår    att
propositionens yrkande om höjd statlig  inkomstskatt
på beskattningsbara inkomster över 360 000 kr avslås
med   anledning  av  nämnda  motioner.  Även  övriga
aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att  utskottets  hemställan  under  14  bort ha
följande lydelse:
14.   beträffande   den   statliga   inkomstskatten  på
förvärvsinkomster
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
11, 1997/98:Fi19 yrkande 23 samt 1997/98:Fi22 yrkande 6 avslår
proposition 1997/98:150 yrkande 50 i denna del samt motionerna
1997/98: Fi20 yrkandena 6 i denna del, 23 och 24, 1997/98:Fi21
yrkandena 13 och 15 och 1997/98:Fi43,
39. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken  4.3   Den   statliga   inkomstskatten   på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
I  enlighet  med  tidigare riksdagsbeslut kommer den
s.k. värnskatten på  5 %  extra  i statlig skatt att
slopas från och med inkomståret 1999.  Detta innebär
att  den statliga skatten sänks från 25 till  20  %.
Vänsterpartiet  har  alltsedan  skattereformen krävt
skärpningar  av  skatten på högre inkomster  och  då
förespråkat två åtgärder,  dels  slopat  grundavdrag
för  högre  inkomster, dels ytterligare ett  steg  i
skatteskalan.     Samtidigt    har    Vänsterpartiet
förespråkat  skattelättnader  för  lägre  inkomster.
Utskottet delar  bedömningen  att  detta skulle leda
till en bättre fördelningsprofil i skatteuttaget.
Under     den     gångna     valperioden    har
inkomstbeskattningen skärpts kraftigt  delvis  genom
den  s.k.  värnskatten men framför allt genom mycket
kraftigt höjda egenavgifter. Egenavgifterna fungerar
också i praktiken  som  en  regressiv skatt, dvs. en
skatt  som  sjunker med ökande  inkomst.  Detta  har
gjort att fördelningsprofilen  i  skatteuttaget  har
försämrats under den gångna valperioden. Att då låta
värnskatten   försvinna   utan   någon   som   helst
skattesänkning  för lägre inkomster skulle inte bara
permanenta utan ytterligare  förstärka  denna  sneda
fördelningsprofil.   Utskottet   menar   därför  att
värnskatten  bör  ligga  kvar  till dess att utrymme
uppstår som gör det möjligt att  sänka skatten också
för lägre inkomster.
För   att   i   någon  mån  kompensera  för   det
fördelningspolitiska   utfallet   av  skattereformen
förelår regeringen ett nytt skikt i  skatteskalan på
25 % för beskattningsbara inkomster över 360 000 kr.
Om  hänsyn  tas  till avdragsgilla egenavgifter  och
grundavdrag   innebär   detta   en   ny   skatt   på
årsinkomster över 389 600 kr motsvarande över 32 400
kr i månadsinkomst.  Vänsterpartiet framhöll redan i
samband med skattereformen  att fördelningspolitiska
avvägningar   motiverade   ett   extra    skikt    i
skatteskalan.   Utskottet   ser   positivt   på  att
regeringen  och  Vänsterpartiet  nu  har kommit fram
till  en  gemensam  syn  när  det gäller behovet  av
ytterligare  steg  i skatteskalan.  Utskottet  menar
dock liksom Vänsterpartiet  att  det  nya skalsteget
bör  ligga  på  30  %  i  stället  för  de 25 %  som
regeringen  föreslår.  Utskottet ställer sig  därmed
bakom Vänsterpartiets förslag  att värnskatten tills
vidare skall behållas i sin nuvarande  form samt att
ett  nytt  skikt bör införas med ytterligare  5 %  i
skatt på beskattningsbara inkomster över 360 000 kr.
Motion Fi20  (v)  yrkandena 6 i denna del, 23 och 24
tillstyrks  således   av  utskottet.  Propositionens
förslag  och  övriga  motionsyrkanden   bör   därmed
avslås.
dels  att  utskottets  hemställan  under  14 bort ha
följande lydelse:
14.   beträffande   den   statliga   inkomstskatten  på
förvärvsinkomster
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20  yrkandena 6
i denna del, 23 och 24 avslår proposition 1997/98:150  yrkande
50  i  denna  del  samt  motionerna  1997/98:Fi17  yrkande 11,
1997/98:Fi19  yrkande  23,  1997/98:Fi21 yrkandena 13 och  15,
1997/98:Fi22 yrkande 6 och 1997/98:Fi43  samt  som  sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken  4.3   Den   statliga   inkomstskatten   på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  instämmer  i  den  uppfattning  som
kommer  till  uttryck  i motion Fi21 (mp) att det är
naturligt  att  det  högsta   skiktet   för  statlig
inkomstskatt  kopplas till taket för egenavgifterna,
eftersom inkomster över taket annars beskattas lägre
än inkomster under  taket. Med Miljöpartiets förslag
uppkommer  inte  ett  sådant   omotiverat   hack   i
skatteuttaget.  Den  högre  skattesatsen på 25 % bör
alltså  utgå  på taxerade inkomster  som  överstiger
taket för ålderspensionsavgiften, dvs. en inkomst på
ca 300 000 kr.  Även  sett  från fördelningspolitisk
synpunkt  är  Miljöpartiets förslag  väl  motiverat.
Dessutom anser  utskottet, i likhet med Miljöpartiet
de  gröna,  att  den   nedre   gränsen  för  statlig
inkomstskatt bör räknas upp som  en kompensation för
en   utebliven   uppräkning   1997.  Finansutskottet
tillstyrker därmed motion Fi21 (mp) yrkandena 13 och
15 samt avstyrker propositionens  yrkande 50 i denna
del och övriga aktuella motioner.
dels  att  utskottets hemställan under  14  bort  ha
följande lydelse:
14.   beträffande  den   statliga   inkomstskatten   på
förvärvsinkomster
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi21 yrkandena 13 och 15
avslår proposition  1997/98:150  yrkande  50  i denna del samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 11, 1997/98:Fi19  yrkande  23,
1997/98:Fi20  yrkandena 6 i denna del, 23 och 24, 1997/98:Fi22
yrkande 6 och 1997/98:Fi43  samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,


41. Beskattningen av småföretag (mom. 15)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets  yttrande  i avsnitt 4.4 bort ha
följande lydelse:
Utskottet   välkomnar   huvudsakligen    regeringens
förslag om ändrad beskattning av småföretag  även om
de  kunde  ha  varit mer långtgående. När det gäller
förslaget om ökat  lättnadsutrymme vid beskattningen
av  utdelning  och  realisationsvinst  på  onoterade
aktier instämmer emellertid  utskottet  i  vad som i
motion  Fi20  (v) anförs om att det finns motiv  för
lättnadsregler   i   den  del  som  grundar  sig  på
kapitalinsatsen, men att den lönebaserade delen inte
hör hemma i en lagstiftning med det aktuella syftet.
Propositionsförslaget  om  ökat  lättnadsutrymme bör
därför, med bifall till motionens  yrkande 6 i denna
del, avslås.
dels  att  utskottets hemställan under  15  bort  ha
följande lydelse:
15. beträffande beskattningen av småföretag
att riksdagen med bifall  till motion 1997/98:Fi20 yrkande 6 i
denna del och proposition 1997/98:150  yrkandena  50  och  51,
båda i denna del,
dels   avslår   regeringens   förslag  beträffande  ökning  av
lättnadsbeloppet,
dels godkänner vad utskottet anfört i övrigt,
42. Särskilda småföretagaråtgärder
(mom. 16) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m),  Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill  (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt  4.5  Särskilda småföretagaråtgärder bort ha
följande lydelse:
Samhällets kostnader  för tillväxthämmande regler är
betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form
av sämre levnadsstandard  och  begränsad  valfrihet.
Sverige rasar i välståndsligan. Vårt välstånd ligger
i dag under genomsnittet i både OECD-området och EU.
Regeringens    förslag    i    vårpropositionen   om
avregleringsåtgärder   är   otillräckliga.    Enligt
finansutskottets  mening  behövs  det  fler  och mer
omfattande   åtgärder  för  att  åstadkomma  enklare
regler för företagen.
Avregleringsarbetet   bör   bedrivas   enligt   de
riktlinjer  som  förordas i motion Fi25 (m, fp, kd).
Målet för avregleringen är att alla regler som berör
företagare  skall granskas  under  mandatperioden  i
syfte att förenkla  och  minska regelmassan. Arbetet
skall ske med beaktande av  att  samhället  måste ha
effektiva  regelsystem  för skydd av människors  liv
och hälsa, miljöskydd samt  säkerhet. Samtliga de 26
förslag som Småföretagsdelegationen lade fram i sitt
första betänkande (SOU 1997:186)  bör  övervägas och
sannolikt  genomföras,  dvs.  inte  endast  de  fyra
förslag   som  regeringen  aviserar  åtgärder  om  i
vårpropositionen.
Arbetet med  regelförenklingar  måste vidare ges en
hög politisk prioritet, genom att det skall ledas av
statsministern och finansministern.  Till  sin hjälp
bör  de ha en referensgrupp, bestående av företagare
och  forskare.   Det  bör  införas  en  obligatorisk
konsekvensanalys,  dvs. alla förslag från regeringen
som påverkar företagens  villkor skall föregås av en
noggrann analys av effekterna.  Även myndigheter som
ger ut föreskrifter skall omfattas  av kravet på att
göra  en  konsekvensanalys.  Finansutskottet   anser
också att en s.k. solnedgångsparagraf skall införas,
dvs. regler skall automatiskt omprövas efter fem år.
Om de skall bestå behövs ett aktivt beslut.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet  med vad som här har förordats. Med detta
tillstyrks den tidigare nämnda motionen.
dels att utskottets  hemställan  under  16  bort  ha
följande lydelse:
16. beträffande särskilda småföretagaråtgärder
att  riksdagen  med  bifall  till  motion 1997/98:Fi25 som sin
mening  ger  regeringen  till känna vad  utskottet  anfört  om
särskilda småföretagaråtgärder,
43. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels   att  finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets  mening  bör  bostadsbeskattningen
ändras omgående för att avhjälpa den svåra situation
som  uppkommit  för  många  på  grund   av  kraftigt
stegrade   taxeringsvärden   och   en   höjning   av
skattesatsen      för      fastighetsskatten     som
Socialdemokraterna   genomdrivit    med   hjälp   av
Vänsterpartiet.    Fastighetsskatten   bör,    såsom
föreslås i motion Fi17  (m),  sänkas  till 1,5 % och
därefter  sänkas  med 0,1 procentenhet om  året  ned
till  nivån  1,2 %. Därefter  bör  fastighetsskatten
slopas stegvis.  För småhus införs en schablonintäkt
på en nivå som motsvarar  knappt  hälften  av dagens
fastighetsskatt.  Denna  intäkt, som garanterar  att
full avdragsrätt för räntor  bibehålls, skall enbart
beräknas   på   byggnadsvärde.  Orimliga   regionala
skillnader  bör lindras  genom  att  ta  upp  endast
hälften av markvärdet till beskattning och genom ett
tak för markvärdet. Utskottet föreslår en ändring av
fastighetsskattelagen  som  innebär att skattesatsen
sänks till 1,5 % med ikraftträdande  den  1  augusti
1998.
Vad   utskottet  här  anfört  bör  riksdagen  med
anledning  av motion Fi17 (m) yrkande 10 i denna del
som sin mening  ge regeringen till känna. Övriga här
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets  hemställan  under  18  bort  ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att  riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande 10
i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi18 yrkande
9, 1997/98:Fi19  yrkande  6  i denna del, 1997/98:Fi21 yrkande
21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 1
och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen  till  känna  vad utskottet
anfört om fastighetsskatten på sikt,
44. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fastighetsskatten bör sänkas med
0,2 procentenheter  för både småhus och bostadsdelen
i flerfamiljshus. För  särskilt  utsatta områden med
snabb stegring av taxeringsvärdena,  t.ex.  på grund
av   köpstarka  sommargäster,  bör  skatten  mildras
särskilt  i  enlighet  med  vad  som föreslås både i
motion Fi19 (fp) yrkande 6 i denna del och Fi28 (fp)
yrkande  1. Vad utskottet här anfört  bör  riksdagen
med bifall  till  dessa  motioner  som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga här aktuella  motioner
avstyrks.
dels  att  utskottets  hemställan  under 18 bort  ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi19  yrkande
6  i  denna del och 1997/98:Fi28 yrkande 1 samt med avslag  på
motionerna  1997/98:Fi17  yrkande 10 i denna del, 1997/98:Fi18
yrkande 9, 1997/98:Fi21 yrkande  21,  1997/98:Fi22 yrkande 5 i
denna del, och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels som sin mening ger regeringen till  känna  vad  utskottet
anfört om fastighetsskatten på småhus och hyreshus,
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
45. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Genom  det  samarbete   som  inleddes  i  början  av
valperioden mellan regeringen och Vänsterpartiet och
som  senare  övergick  till   ett  samarbete  mellan
regeringen  och  Centerpartiet  har   de  offentliga
finanserna  förstärkts  kraftigt. Detta ger  utrymme
för att åtgärda de problem som drabbat boendet bl.a.
som  en  följd av saneringspolitiken.  Ett  särskilt
tydligt exempel  på  detta är de problem som drabbat
fastboende  fastighetsägare   i   områden   som   är
attraktiva  för  fritidshusboende.  Där  har  främst
höjda   taxeringsvärden   tillsammans  med  en  höjd
fastighetsskatt i vissa fall  fått mycket allvarliga
konsekvenser   för   de  fastboende.   Ett   flertal
motionsyrkanden  har också  lagts  för  att  åtgärda
dessa problem. Från  Vänsterpartiets  sida  har  man
t.ex.  föreslagit  att skatten endast skall beräknas
på  hälften av taxeringsvärdet  för  byggnaden  inom
skiktet  500 000  kr till 1 000 000 kr och häften av
markvärdet inom intervallet  300 000  kr  till 1 000
000  kr. Andra förslag har ställts om att slopa  den
s.k. belägenhetsfaktorn  för fastboende i attraktiva
kustområden. Utskottet ställer  sig  inte  avvisande
till  dessa  förslag  men  menar  att  ett  slutligt
ställningstagande   till   vilken   metod   som  bör
tillämpas  bör  anstå  tills  höstens  budgetbeslut.
Detta  så  att  regeringen  kan  bereda  frågan  och
redovisa   ett   fullgott  underlag  för  riksdagens
ställningstagande.
När det gäller fastighetskattens generella nivå kan
utskottet konstatera  att  det  finns skäl som talar
för  att  återställa  nivån  till 1,5  %.  Utskottet
motsätter sig därför inte en sänkning  men menar att
riksdagen  även  när  det  gäller  denna  fråga  bör
avvakta   med   ett  slutligt  beslut  till  höstens
budgetbehandling.  Att  göra  erforderlig lagändring
för sänkt fastighetsskatt redan  nu  med  hänvisning
till   budgeteringsmarginalen   för   att  sedan  be
regeringen återkomma med lämplig finansiering  t.ex.
genom nedskärningar inom andra utgiftsområden skulle
leda  till  en  svåröverblickbar  och  sönderstyckad
budgetbehandling. Utskottet menar dock att riksdagen
redan  nu kan ställa sig bakom en princip-inriktning
att sänka  fastighetsskatten  avseende  1998 för att
sedan fatta beslut om slutlig finansiering och sänkt
skatt vid ett och samma tillfälle hösten 1998.
Det   svåra   ekonomiska   läget   för   de  s.k.
krisårgångarna  har också diskuterats i samband  med
fastighetsskatten.    Vänsterpartiet    har   i   en
partimotion   med   anledning   av   den  ekonomiska
vårpropositionen föreslagit att riksdagen bör skjuta
upp  infasningen  av  fastighetsskatten  för   dessa
årgångar. En sänkt fastighetsskatt kommer att lindra
problemen  i  viss omfattning, men utskottet bedömer
att det dessutom  är  välmotiverat  att  skjuta  upp
infasningen   minst   ett   år   ytterligare.  Andra
lösningar  som  också  kan  prövas är  att  se  över
taxeringsförfarandet när det  gäller  dessa årgångar
så  att  en infasad fastighetsskatt kan belasta  mer
realistiska  taxeringsvärden. Även här bör riksdagen
uppdra  till  regeringen   att   bereda  frågan  och
återkomma med förslag i denna riktning i samband med
hösten budgetproposition.
Sammanfattningsvis anser utskottet  att  riksdagen
bör ge regeringen i uppdrag att bereda dessa ärenden
och  återkomma  till riksdagen i samband med höstens
budgetproposition  med  förslag  om sänkt skattesats
till  1,5  %,  reducering  av fastighetsskatten  för
fastboende i vissa attraktiva  områden samt åtgärder
för att minska hyreskraven i de s.k. krisårgångarna.
Vidare    bör   regeringen   i   budgetpropositionen
återkomma  med   en   redovisning   vad   gäller  en
erforderlig finansiering för dessa åtgärder.
Vad  utskottet här anfört med anledning av  motion
Fi20 (v)  yrkande 25 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets  hemställan  under  18  bort  ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att  riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi20 yrkande 25
samt med  avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del 1997/98:Fi18  yrkande  9,  1997/98:Fi19  yrkande 6 i denna
del, 1997/98:Fi21 yrkande 21, 1997/98:Fi22 yrkande  5  i denna
del  och  1997/98:Fi28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till   känna    vad   utskottet   anfört   om   den   statliga
fastighetsskatten,
46. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att   finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Enligt    utskottets   mening   har   höjningen   av
fastighetsskatten  på  bostäder,  i  kombination med
höjda  taxeringsvärden,  inneburit en kraftigt  ökad
belastning  för  många  boende.   Skattesatsen   bör
därför,  inom  ramen  för  en  skatteväxling,  redan
fr.o.m. 1998 återställas till den tidigare nivån 1,5
% såsom föreslagits i motion Fi21 (mp). På sikt  bör
den  statliga  fastighetsskatten  på  boende  i  sin
nuvarande form avskaffas helt.
Vad   utskottet  här  anfört  bör  utskottet  med
anledning  av motionens yrkande 21 som sin mening ge
regeringen  till   känna.   Utskottet  föreslår  att
riksdagen   beslutar   ändra   skattesatserna    med
ikraftträdande    från    den    1   augusti   1998.
Bestämmelserna  skall  tillämpas första  gången  vid
1999  års  taxering. Övriga  här  aktuella  motioner
avstyrks.
dels att utskottets  hemställan  under  18  bort  ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att  riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi21 yrkande 21
samt med  avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del, 1997/98:Fi18  yrkande  9,  1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna
del, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna  del, 1997/98:Fi28 yrkande
1 och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen till  känna  vad  utskottet
anfört om fastighetsskatten på sikt,
47. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels   att   finansutskottets  ställningstagande   i
avsnittet  4.7   Fastighetsskatten   på  småhus  och
hyreshus bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas förslag att
fastighetsskatten i ett första steg sänks till 1,5 %
och att den endast beräknas på en tredjedel  av  det
markvärde  som  överstiger  150 000 kr. Avsikten med
denna utformning är bl.a. att  begränsa  de orimliga
effekter som exempelvis drabbat dem som är bosatta i
skärgårdsområden.    Utskottet    lägger   i   detta
betänkande    fram    förslag    om    ändring     i
fastighetsskattelagen  som  innebär att skattesatsen
sänks  från  och  med 1998, med  tillämpning  första
gången vid 1999 års taxering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motion Fi22 (kd) yrkande  5  i  denna  del  som  sin
mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella
motioner avstyrks.
dels  att  utskottets  hemställan  under  18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi22  yrkande  5
i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
10 i denna del, 1997/98:Fi18 yrkande 9, 1997/98:Fi19 yrkande 6
i denna del, 1997/98:Fi20 yrkande 25, 1997/98:Fi21 yrkande 21,
1997/98:Fi28 yrkande 1
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels  som  sin  mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fastighetsskatten i övrigt,
48. Fastighetsskatten på vattenkraftverk
(mom. 19) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels  att   finansutskottets   ställningstagande   i
avsnitt  4.8  Fastighetsskatten  på  vattenkraftverk
bort ha följande lydelse:
I Centerpartiets förslag till skatteväxling för fler
i arbete och en bättre miljö ingår bl.a. att energi-
och  miljöskatterna  höjs. Regeringens förslag  till
sänkt  fastighetsskatt   på   äldre  vattenkraftverk
motiveras med att sänkningen gynnar  den elintensiva
industrin.  Man har dock inte från regeringen  eller
från annat håll  presenterat  övertygande  bevis för
att så skulle vara fallet. Som anförs i motion  Fi18
(c) bör regeringens förslag därför avslås. Utskottet
tillstyrker  motion  Fi18  yrkande  6  och Fi21 (mp)
yrkande  28.  Motion  Fi21  avstyrks  i  övriga  här
aktuella delar.
dels  att  utskottets  hemställan  under 19 bort  ha
följande lydelse:
19. beträffande fastighetsskatten på vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi18  yrkande
6  och  1997/98:Fi21 yrkande 28 avslår proposition 1997/98:150
yrkande 55 i denna del samt motion 1997/98:Fi21 yrkande 29,
49. Fastighetsskatten på vattenkraftverk
(mom. 19) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels   att   finansutskottets   ställningstagande  i
avsnitt  4.8  Fastighetsskatten  på  vattenkraftverk
bort ha följande lydelse:
I Miljöpartiets förslag till skatteväxling ingår att
den  särskilda fastighetsskatten på  vattenkraftverk
inte skall  sänkas,  som regeringen föreslår, utan i
stället höjas till 4,1  %  fr.o.m.  1999.  Utskottet
anser  att  en  sådan  skatteväxling  är  angelägen.
Yrkandena  28  och  29 i motion Fi21 (mp) har  denna
innebörd. Regeringen  bör  återkomma  med lagförslag
med denna innebörd.
Vad  utskottet  här  anfört  bör  riksdagen   med
anledning  av motionen som sin mening ger regeringen
till  känna.   Även   motion   Fi18  (c)  yrkande  6
tillstyrks.
dels  att  utskottets hemställan under  19  bort  ha
följande lydelse:
19. beträffande fastighetsskatten på vattenkraftverk
att riksdagen
dels med bifall till motionerna  1997/98:Fi18  yrkande  6  och
1997/98:Fi21 yrkande 28 avslår proposition 1997/98:150 yrkande
55 i denna del,
dels  att  riksdagen  med med anledning av motion 1997/98:Fi21
yrkande  29  som sin mening  ger  regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört i övrigt,
50. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20)
(c, fp, kd)
Per-Ola  Eriksson (c), Carl B Hamilton (fp) och Mats
Odell (kd) anser
dels  att finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken  4.9  Tobaks-  och alkoholskatterna bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar inte,  i  likhet  med  vad som
kommer  till  uttryck  i  motionerna  Fi18 (c), Fi19
(fp),  Fi21  (mp), Fi22 (kd) samt Fi53 (c,  fp,  mp,
kd), regeringens  uppfattning  att  en  sänkning  av
tobaksskatten   är   rätt   åtgärd   att  vidta  mot
smugglingen.   Förslaget  tyder  på  att  regeringen
underlåtit    att    analysera     skattesänkningens
konsekvenser för folkhälsan. Förutom  sina  skadliga
effekter  på  folkhälsan  ger rökningen också upphov
till  omfattande kostnader för  samhället.  Särskilt
allvarligt  är  det  att  man  inte  tagit upp vilka
konsekvenser  förslaget  har på barns och  ungdomars
benägenhet  att  börja röka.  Priset  är  en  av  de
viktigaste faktorerna för att påverka efterfrågan på
tobak. Om nu cigarettpriset sänks med nära 20 %, kan
konsumtionen komma  att  öka med ungefär 10 %. Bl.a.
kommer många rökare att åter öka sin dagskonsumtion.
De allvarligaste effekterna gäller dock alla de barn
och ungdomar som på grund  av  prissänkningen kommer
att   börja   röka.   Utskottet   anser    att   det
tobakspreventiva arbetet behöver förstärkas  på bred
basis.   Det   handlar  om  påverkan  av  samhällets
attityder   till   tobaksbruket,    begränsning   av
marknadsföringen,  en  minskning  av föräldrars  och
andra  vuxna  förebilders rökvanor, utökade  rökfria
miljöer, tydligare  skolpolicy  etc.  Först därefter
bör regeringen komma tillbaka till riksdagen med ett
mer  genomarbetat  förslag till arbete mot  tobaken,
med  hänsyn  tagen  till   att  beskattningens  roll
eventuellt     förändrats     till     följd      av
internationaliseringen. Vidare anser finansutskottet
att  regeringens förslag att ta bort indexeringen av
skattesatserna   på  tobaksskatten  och  skatten  på
alkohol bör avstyrkas.
Vad utskottet ovan  anfört  bör regeringen ges till
känna med anledning av motionerna Fi18 (c) yrkandena
18 och 19, Fi19 (fp) yrkande 25,  Fi21  (mp) yrkande
31, Fi22 (kd) yrkandena 7 och 8, Fi35 (c,  fp)  samt
Fi53 (fp, c, mp, kd). Propositionens yrkanden 53 och
54 samt övriga motionsyrkanden bör avslås.
dels  att  utskottets  hemställan  under  20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna
att   riksdagen   med  anledning  av  motionerna  1997/98:Fi18
yrkandena 18 och 19,  1997/98:Fi19  yrkande  25,  1997/98:Fi21
yrkande 31, 1997/98:Fi22 yrkandena 7 och 8, 1997/98:Fi35  samt
1997/98:Fi53   och   med  avslag  på  proposition  1997/98:150
yrkandena  53  och  54, båda  i  denna  del,  samt  motionerna
1997/98:Fi23, 1997/98:Fi36 samt 1997/98:Fi42
dels som sin mening ger  regeringen  till  känna vad utskottet
anfört,  dels  avslår regeringens förslag beträffande  tobaks-
och alkoholskatterna,
51. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att  finansutskottets  ställningstagande  under
rubriken  4.9  Tobaks-  och alkoholskatterna bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar inte,  i  likhet  med  vad som
kommer  till  uttryck  i  motionerna  Fi18 (c), Fi19
(fp),  Fi21  (mp), Fi22 (kd) samt Fi53 (c,  fp,  mp,
kd), regeringens  uppfattning  att  en  sänkning  av
tobaksskatten   är   rätt   åtgärd   att  vidta  mot
smugglingen.   Förslaget  tyder  på  att  regeringen
underlåtit    att    analysera     skattesänkningens
konsekvenser för folkhälsan. Förutom  sina  skadliga
effekter  på  folkhälsan  ger rökningen också upphov
till  omfattande kostnader för  samhället.  Särskilt
allvarligt  är  det  att  man  inte  tagit upp vilka
konsekvenser  förslaget  har på barns och  ungdomars
benägenhet  att  börja röka.  Priset  är  en  av  de
viktigaste faktorerna för att påverka efterfrågan på
tobak. Om nu cigarettpriset sänks med nära 20 %, kan
konsumtionen komma  att  öka med ungefär 10 %. Bl.a.
kommer många rökare att åter öka sin dagskonsumtion.
De allvarligaste effekterna gäller dock alla de barn
och ungdomar som på grund  av  prissänkningen kommer
att   börja   röka.   Utskottet   anser    att   det
tobakspreventiva arbetet behöver förstärkas  på bred
basis.   Det   handlar  om  påverkan  av  samhällets
attityder   till   tobaksbruket,    begränsning   av
marknadsföringen,  en  minskning  av föräldrars  och
andra  vuxna  förebilders rökvanor, utökade  rökfria
miljöer, tydligare  skolpolicy  etc.  Först därefter
bör regeringen komma tillbaka till riksdagen med ett
mer  genomarbetat  förslag till arbete mot  tobaken,
med  hänsyn  tagen  till   att  beskattningens  roll
eventuellt     förändrats     till     följd      av
internationaliseringen.
Vad  gäller  indexeringen  av  skattesatserna  för
alkohol vill utskottet anföra följande.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU4y)
regeringens   förslag   att  slopa  indexeringen  av
skattesatserna     för    alkohol     och     tobak.
Skatteutskottet  föreslår   dock   en  justering  av
förslaget  (3.15)  till  lag  om  ändring   i  lagen
(1994:1564) om alkoholskatt. Justeringen innebär att
de  skattesatser som nu tillämpas enligt regeringens
förordning  (1997:761) om fastställande av omräknade
belopp för alkoholskatt  för  1998  kommer att gälla
även  efter  det  att  reglerna  om  indexering  har
slopats. Därigenom uppnås vad regeringen  avser  med
sitt förslag. Finansutskottet föreslår att riksdagen
antar    regeringens    lagförslag    med   den   av
skatteutskottet föreslagna justeringen.
Vad utskottet anfört om tobakens skadeverkningar på
folkhälsan    samt   tobaksskattens   påverkan    på
konsumtionen  bör  ges  regeringen  till  känna  med
anledning av motionerna  Fi18  (c)  yrkande 19, Fi19
(fp)  yrkande  25, Fi21 (mp) yrkande 31,  samt  Fi53
(fp, c, mp, kd)  yrkandena  4  och 5. Propositionens
yrkande 53 såvitt avser förändrade  skattesatser för
cigaretter samt övriga motionsyrkanden bör avslås.
dels  att  utskottets hemställan under  20  bort  ha
följande lydelse:
20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna
att  riksdagen  med  anledning   av   proposition  1997/98:150
yrkandena  53  och  54,  båda  i  denna  del,  och  motionerna
1997/98:Fi18  yrkandena  18 och 19, 1997/98:Fi19  yrkande  25,
1997/98:Fi21 yrkande 31 samt  1997/98:Fi53  yrkandena  4 och 5
och  med avslag på motionerna 1997/98:Fi22 yrkandena 7 och  8,
1997/98:Fi23,  1997/98:Fi35,  1997/98:Fi36  samt 1997/98:Fi42,
1997/98:Fi53 yrkandena 1-3
dels  som sin mening ger regeringen till känna  vad  utskottet
anfört,   dels  avslår  regeringens  förslag  om  sänkning  av
tobaksskatten,
dels  godkänner   vad   utskottet   anfört  om  indexering  av
skattesatserna för tobaks- och alkoholskatt,
52. Reklamskatten (mom. 21) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken  4.10   Reklamskatten   bort   ha  följande
lydelse:
Med   anledning   av  regeringens  förslag  angående
reklamskatten vill  finansutskottet anföra följande.
Reklamskatteutredningen  (SOU  1997:53) förordar att
reklamskatten     avskaffas,    och    de     flesta
remissinstanser hälsar  detta förslag med tillfreds-
ställelse.    Dagens    lagstiftning     är     inte
konkurrensneutral,  och  beskattningen  medför svåra
snedvridningar  och  andra  problem  för  alla   som
berörs. Det förslag som regeringen nu lägger fram om
att  slopa  reklamskatten  för  reklamtrycksaker kan
visserligen  sägas  vara bra för denna  sektor,  men
åtgärden   leder  till  att   konkurrensförhållanden
återigen  rubbas   till   nackdel  i  synnerhet  för
gratistidningar.
Som framhålls i motion Fi50  av  Bo  Lundgren m.fl.
(m) bör reklamskatten slopas helt och regeringen bör
snarast återkomma med ett sådant förslag.
Vad som här har anförts bör riksdagen  med  bifall
till  motion  Fi50  yrkande  4  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under  21 bort ha
följande lydelse:


21. beträffande reklamskatten
att  riksdagen  med bifall till motion 1997/98:Fi50 yrkande  4
och proposition 1997/98:150  yrkande  56  i denna del samt med
anledning av motion 1997/98:Fi57 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
53. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels  att  finansutskottets ställningstagande  under
rubriken 5.1 Utvecklingen inom kommunsektorn bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet  kan helt ställa sig bakom det som i
motion Fi21 (mp) uttalas  om  att  välfärdens  hårda
kärna är en bra vård, en bra skola och en bra omsorg
som  är  fullt  tillgängliga  för alla. Det är också
viktigt att konstatera att en väl  fungerande  vård,
omsorg  och  skola är av betydelse för företagen och
för   samhället   som   helhet   liksom   för   hela
samhällsutvecklingen.  Förslaget  i vårpropositionen
att   ytterligare   höja   nivån   på  de  generella
statsbidragen till kommuner och landsting  med  fyra
miljarder   kronor   1998-2001   är   därför  enligt
utskottet välkommet och tillgodoser delvis  tidigare
krav  från Miljöpartiet de gröna. Till skillnad  mot
tidigare  höjningar  bör  denna  kunna  ge  en  viss
nettoeffekt i form av ökad sysselsättning, Detta  är
enligt  utskottets mening ytterst angeläget eftersom
det är fler  händer som behövs inom vård, omsorg och
skola för att avhjälpa de växande bristerna.
Utskottet vill  peka  på  att Miljöpartiets förslag
till  ekonomisk politik leder  till  en  ytterligare
förstärkt  ekonomi  för  kommunsektorn  som  gör det
möjligt   att   få   en   positiv  utveckling  under
treårsperioden.  Detta är nödvändigt  för  att  inte
bara återställa de  värsta  skadorna  av en felaktig
saneringspolitik,   utan   också  för  att  utveckla
välfärden.  Utskottet delar bedömningen  i  motionen
att med de åtgärder som Miljöpartiet föreslår kommer
kommunsektorns   ekonomi   att  förbättras  med  1,5
miljarder kronor år 1999, 2,8  miljarder  kronor  år
2000  och  3,9  miljarder kronor år 2001 jämfört med
regeringens förslag. Vad utskottet anfört om krav på
ökade  ekonomiska   ramar   för   kommunsektorn  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda  motion  Fi21
(mp) yrkande 46.
dels  att  utskottets  hemställan  under  22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande utvecklingen inom kommunsektorn
att  riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkande  46
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren   (alla   m)   anser  att  finansutskottets
ställningstagande  under rubriken  5.1  Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer  i  vad  som i motion Fi17
(m) sägs om att krisen i kommunsektorn är orsakad av
den   socialdemokratiska   politiken.   Medan    den
borgerliga regeringen lyckades vända trenden har den
svaga   sysselsättningsutvecklingen   sedan  1995  i
förening  med de höjda egenavgifterna inneburit  att
det  kommunala  skatteunderlaget  utvecklats  svagt.
Därigenom har Socialdemokraternas politik undergrävt
själva  basen  för kommunal service. De höjningar av
statsbidragen som  regeringen  successivt föreslagit
är    ett   tydligt   bevis   på   att   regeringens
kommunpolitik misslyckats.
Utskottet kan konstatera att regeringen nu ånyo har
skrivit  ned  sina  prognoser  för skatteunderlagets
tillväxt. Detta visar att den politik som regeringen
för inte leder till en ökning av  den  fasta  basen,
skatteunderlaget,    som   kommunernas   långsiktiga
finansiella  stabilitet  vilar  på.  Den  ekonomiska
politik som Moderata samlingspartiet förordar skapar
däremot enligt  utskottet  förutsättningar  för  ett
växande  skatteunderlag.  När det går bra för svensk
ekonomi och när fler får riktiga jobb ökar basen för
den kommunala ekonomin. Om den ekonomiska tillväxten
är god skapas ett utrymme för skattesänkningar.
Utskottet vill i detta sammanhang  också  erinra om
hur viktigt det är med incitament för kommunerna att
medverka    till    ekonomisk    tillväxt.    Dagens
grundlagsstridiga inomkommunala utjämningssystem  är
direkt  tillväxthämmande.  När  en  kommun höjer sin
skattekraft  får  denna  inte  behållas,   och   för
kommuner  med  ca 1,2 miljoner invånare uppträder en
pomperipossaeffekt  som  innebär  att  de får mindre
intäkter       när       skattekraften       stiger.
Utjämningssystemet har vidare effekter som får  till
följd   att   en   kommun  får  mindre  intäkter  om
sysselsättningen stiger  och arbetslösheten sjunker.
Som utskottet framhåller i  avsnitt 5.5 Översynen av
kommunala  uppgifter m.m. är det  angeläget  med  en
omedelbar   översyn   av   detta   tillväxtfientliga
utjämningssystem.
Genom avreglering  av  arbetsmarknaden,  en  bättre
fungerande och mer flexibel lönebildning  samt lägre
skatt  på  investeringar och arbete skapas betydligt
fler arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.
Det leder i  sin  tur till att kommunernas kostnader
för  socialbidrag  och   arbetsmarknadsåtgärder  kan
sjunka.   Endast   genom   att   utsätta   offentlig
tjänsteproduktion  för  konkurrens  kan   vidare  en
positiv   produktivitetsutveckling  i  kommunsektorn
åstadkommas, dvs. mer fås ut för varje skattekrona.
Utskottet  anser  sålunda  sammanfattningsvis  att
genom  ett  växande  kommunalt skatteunderlag och en
god  produktivitetsutveckling   i   kombination  med
minskade   kostnader  kan  den  kommunala   ekonomin
förbättras   och    utrymme    skapas    för   sänkt
kommunalskatt.
De  samlade  kommunalekonomiska effekterna  av  en
bättre ekonomisk  utveckling  beräknas  av utskottet
uppgå  till  7,4  miljarder  kronor  år  1999,  16,7
miljarder  kronor år 2000 och 26,8 miljarder  kronor
år 2001. Genom  att  renodla  och  effektivisera den
kommunala  verksamheten  i  förening  med   tidigare
beslutat  tillskott  av  statsbidrag  ger  detta ett
utrymme i många kommuner att sänka skatten.  För att
därutöver  möjliggöra  sänkt  kommunalskatt  i  hela
landet   förordar   utskottet  dessutom  att  staten
övertar kostnader som  åvilar  kommunerna.  Genom en
nationell   skolpeng   skall   staten  börja  överta
finansieringsansvaret  för  grundskolan   år   2000.
Därigenom  avlastas kommunerna kostnader som år 2000
motsvarar   en    sänkning    av    den    kommunala
utdebiteringen   med   en  krona  och  år  2001  med
ytterligare en krona. Det  är också enligt utskottet
viktigt  att  hålla fast vid finansieringsprincipen.
Kommunernas   ekonomiska    ställning   skall   inte
förändras genom statliga beslut.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.
55. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (c)
Per-Ola  Eriksson  (c)  anser  att  finansutskottets
ställningstagande  under rubriken  5.1  Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan för sin del instämma i vad som i
motion  Fi18  (c) framhålls  om  att  kommunsektorns
ekonomiska läge  successivt  förbättras genom att 20
miljarder kronor tillförs för år 2000 jämfört med år
1996. Utskottet konstaterar att  det   därmed enligt
Kommunförbundets  beräkningar  bör  bli möjligt  för
kommunsektorn som helhet att uppnå balans till dess.
Samtidigt    vill    utskottet    understryka    att
förändringsarbetet   ute  i  landets  kommuner   och
landsting även fortsättningsvis  måste  inriktas  på
att     både     höja     kvaliteten     och     öka
kostnadseffektiviteten.  Den  fortsatta utvecklingen
kommer att innebära fortsatta hårda prioriteringar.
Eftersom behoven av kommunal service  sannolikt  på
sikt  kommer att öka är det enligt utskottets mening
mycket  viktigt att åstadkomma en ekonomisk tillväxt
som innebär att den samlade kommunsektorn kan få ett
tillskott  genom  att skattekraften successivt ökar.
Utskottet vill understryka  att detta förutsätter en
ökad sysselsättning. För kommunsektorn   innebär  en
sjunkande    arbetslöshet    att   kostnaderna   för
socialbidrag minskar. Det har  funnits  starka  skäl
att, såsom riksdagen har beslutat, anslå ytterligare
resurser  till  kommunsektorn  fram  t.o.m. år 2000.
Mycket talar enligt utskottets bedömning för att det
därefter     kommer    att    behövas    ytterligare
resurstillskott.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.
56. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (fp)
Carl  B Hamilton  (fp)  anser  att  finansutskottets
ställningstagande  under  rubriken  5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet  delar  det som i motion  Fi19  (fp)
framhålls om att en god tillväxt  är  viktigare  för
kommunernas ekonomi än statsbidrag sett i ett längre
perspektiv,  bortom  det av regeringen skapade akuta
läget. Med den låga tillväxt  som  varit  under  den
socialdemokratiska  regeringen  krävs det emellertid
enligt   utskottet   ökade   statsbidrag   för   att
upprätthålla verksamheten i den  kommunala  sektorn.
Utskottet   ser   därför  positivt  på  förslaget  i
propositionen   om   ytterligare   4   miljarder   i
statsbidrag till kommuner  och landsting för år 1998
och  följande  år.  För  att säkerställa  att  dessa
extrapengar verkligen används  för vård, barnomsorg,
äldreomsorg,     förskola,     ungdomsskola      och
socialtjänsten,   dvs.   det   som   är  kommunernas
kärnuppgifter, anser utskottet att en  granskning av
kommunernas planer och utfall bör ske och  att  i de
fall  där  kommunerna  inte följt upp statsmakternas
ambitioner    en   återbetalningsskyldighet    skall
aktualiseras.
Utskottet noterar att det, samtidigt som regeringen
föreslår  fyra  nya   miljarder,   av  propositionen
framgår  att  kommunernas  reguljära skatteinkomster
utvecklats  sämre  än  regeringen   räknade   med  i
budgetpropositionen.    År   2000   har   kommunerna
visserligen fyra miljarder  i  ökade statsbidrag men
åtta miljarder lägre skatteinkomster:  4  - 8 = - 4.
Kommunernas   totala   inkomster   av   skatter  och
statsbidrag   är   således   i  själva  verket  fyra
miljarder  lägre år 2000 än regeringen  beräknade  i
budgetförslaget.   Tydligare   än   så   kan  enligt
utskottet  knappast  vikten  av  en stark skattebas,
dvs.    en    stark   privat   sektor   och   ökande
sysselsättning, visas.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.
57. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (v)
Lars  Bäckström   (v)   anser  att  finansutskottets
ställningstagande  under rubriken  5.1  Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser  i  likhet  med Vänsterpartiet
att   kommuner   och   landsting   är  i  behov   av
ytterligare     resurser,     utöver     de     s.k.
Perssonpengarna. Detta framför  allt mot bakgrund av
de  senaste  årens  kraftiga besparingar.  Utskottet
noterar att Vänsterpartiet  redan inför budgeten för
år 1998 föreslog att kommunsektorn  skulle tillföras
drygt 8 miljarder kronor. Utskottet välkomnar därför
den   ytterligare   ökning   av  statsbidragen   som
regeringen    föreslår   i   vårpropositionen    och
konstaterar  att   regeringen  till  viss  del  gått
Vänsterpartiet till  mötes. Den viktning av bidraget
efter   olika   åldersgrupper    som    föreslås   i
propositionen  kan  enligt  utskottet  vara  en  bra
åtgärd.    Mot    bakgrund    av    förändringen   i
åldersstrukturen och de stora skillnader  som  råder
mellan