I betänkandet behandlas proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i
Försvarsmakten och sammanlagt fem motioner av Moderata samlingspartiet och
Miljöpartiet de gröna. Utskottet föreslår att propositionens förslag bifalls
och att samtliga motioner avslås av riksdagen.
Genom beslutet inrättas två nya centrum i Försvarsmakten: ett marincentrum i
Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala. Ett centrum för arméförband
har redan inrättats i Enköping. Generalinspektörer bör utses till chefer för
centrumen och vara främste företrädare för armé-, marin- och flygvapenförbanden
samt svara för det internationella samarbetet inom sina ansvarsområden.
Under utskottsbehandlingen har akualiserats olika frågor om totalförsvarets
ledningssystem. Utskottet - som under flera riksmöten framhållit
ledningssystemets särskilda betydelse för totalförsvarets samlade effekt under
kriser och krig - anser att det av flera skäl är motiverat att regeringen nu
tar initiativ till en samlad översyn av totalförsvarets hela ledningssystem.
Arbetet med detta bör ske skyndsamt samt ges ett parlamentariskt inflytande.
Arbetsformer och tidsplan bör närmare bestämmas av regeringen.
Propositionen
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att två nya organisationsenheter inrättas i Försvarsmakten:
ett marincentrum i Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala.
Kustflottan och Kustartillericentrum föreslås läggas ned som
organisationsenheter, varvid huvuddelen av verskamheten inordnas i
marincentrumet. Organisationsenheternas benämningar och tidpunkter för deras
inrättande bestäms av regeringen.
Bakgrund och överväganden
På regeringens uppdrag redovisade Försvarsmakten i augusti 1997 förslag till
organisation av Försvarsmaktens högkvarter. I sin redovisning föreslog
Försvarsmakten inrättandet av två nya organisationsenheter med benämningarna
Marinens taktiska centrum och Flygvapnets taktiska centrum. En särskild
beredningsgrupp i Regeringskansliet har analyserat Försvarsmaktens förslag och
jämfört detta med det uppdrag som regeringen gav Försvarsmakten och med
statsmakternas tidigare ställningstaganden till vad som förts fram av de s.k.
LEMO- och UTFÖR-utredningarna.
På grundval av förslag från beredningsgruppen beslutade regeringen den 18
december 1997 att Försvarsmaktens högkvarter fr.o.m. den 1 juli 1998 skall
organiseras enligt följande:
- Försvarsmakten leds av en myndighetschef, benämnd överbefälhavare. I
ledningen ingår en ställföreträdare, benämnd ställföreträdande överbefälhavare.
- Under myndighetsledningen organiseras högkvarteret i:
tre linjeenheter:
- ledning av operativ verksamhet
- ledning av krigsförbandsverksamhet
- ledning av grundorganisationsverksamhet samt
två stabsenheter:
- planeringsstab
- personalstab
Vidare finns stabsenheter för internrevision och stödfunktioner i övrigt samt
en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst.
Beredningsgruppen behandlade i sitt förslag frågan om främste företrädare för
respektive ?försvarsgren?. Beredningsgruppen ansåg att det finns ett behov av
en sådan företrädare och att dessa bör befinna sig på en relativt hög nivå
(generalmajor/konteramiral) inom Försvarsmakten och benämnas
generalinspektörer. Beredningsgruppen föreslog det som mest fördelaktigt att
placera varje generalinspektör vid ett taktiskt centrum. Generalinspektörens
uppgift skulle vara att vara chef för centrumet, vara främste företrädare för
armé-, marin- och respektive flygvapenförband samt svara för det
internationella samarbetet.
Dessa centrum skall tillhöra den centrala nivån inom Försvarsmakten. De skall
inom ramen för sitt ansvarsområde på uppdrag av Försvarsmaktens högkvarter
- leda utveckling av teknik, taktik och stridsteknik för krigsförband,
- leda funktions- och systemstudier,
- samordna utnyttjandet av övningsanläggningar och simulatorer,
- leda framtagning av reglementen, publikationer och läromedel,
- stödja högkvarteret med underlag för målsättningsarbetet,
- stödja högkvarteret i inspektionsverksamheten,
- stödja högkvarteret i den internationella verksamheten,
- stödja högkvarteret i funktions- och förbandsverksamheten,
- stödja högkvarteret vid verksamhetsplanering och
- stödja förbands- och skolchefer i utbildningsärenden.
Ett inrättande av ett marint centrum bör enligt regeringens mening leda till
att Kustflottan och Kustartillericentrum upphör som särskilda
organisationsenheter inom Försvarsmakten.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98
Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö211 yrkande 8 (m parti) att
överbefälhavarens förslag till ny organisation för högkvarteret inte får ses
isolerat från den politiska process och reguljära förvaltning som styr
försvaret. Regeringens ambition att återkomma med information till riksdagen
efter överarbetning av ÖB:s förslag är positiv. Motionärerna förutsätter att
frågan om Försvarsmaktens ledning och de frågor som sammanhänger härmed löses i
bredaste möjliga politiska enighet.
De åtgärder som riksdagen genom försvarsutskottet återkommande begärt de
senaste åren har sällan kunnat redovisas på ett tillfredsställande sätt av
regeringen. Att regeringen inte förmår redovisa sin uppfattning beträffande de
operativa principer för försvarets förande som efterlysts av riksdagen i
betänkande 1996/97:FöU4 är anmärkningsvärt och aktualiserar den fråga om
förstärkning av Försvarsdepartementet som var en av avsikterna i LEMO-
utredningens förslag.
Högkvarterets interna organisation bör i första hand utformas av ÖB. Endast i
den utsträckning som detta påverkar statsmakternas ledning, styrning och
möjligheter till utvärdering bör beslut fattas av regering och riksdag.
Frågorna om programindelning, produktionsledning och försvarsgrenschefernas
ställning har betydelse för den politiska styrning som utövas. Därför är det
enligt Moderata samlingspartiet naturligt att dessa frågor avgörs genom
politiska beslut.
En ökad integration över försvarsgrensgränserna är generellt sett bra. På den
övergripande nivån (produktionsledning, materielanskaffning och avvägning) är
den försvarsmaktsgemensamma utgångspunkten självklar. Försvarsmaktsgemensamma
lösningar är dock enligt Moderata samlingspartiet inget självändamål, utan
skall väljas när de optimerar försvarseffekten av skattebetalarnas pengar.
Frågorna kring militärområdesindelning och övrig operativ ledning bör också
ses i perspektivet av samverkan över gränserna. Inte bara tekniskt utan även
organisatoriskt bör det övervägas vilka förändringar som kan göras för att
förbättra förmågan till samarbete. I motionen hemställs (yrkande 8) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
försvarets ledning och styrning.
Moderata samlingspartiet anser vidare i motion 1997/98:Fö317 (m kommitté) att
den organisation för bl.a. Försvarsmaktens högkvarter som trädde i kraft den 1
juli 1994 har verkat mycket kort tid. Frågan är om en meningsfull utvärdering
redan nu kan göras. Regeringen har emellertid, främst av besparingsskäl, velat
avkräva Försvarsmakten en sådan. Den beredningsgrupp som regeringen tillsatt
för att utvärdera Försvarsmaktens förslag har givits ett för snävt uppdrag.
Högkvarterets organisation kan enligt Moderata samlingspartiet inte ses
isolerat från den politiska ledningen, styrningen och utvärderingen av
försvaret.
En sammanhållen myndighet, Försvarsmakten, med en chef som är stark i bl.a.
avvägning och produktionsledning är till gagn för verksamheten. Den politiska
nivån får enligt Moderata samlingspartiet emellertid inte överlåta
problemformuleringsinitiativet till ÖB. Försvarsbesluten 1995 och 1996 är
tydliga exempel på ett för ensidigt beroende av underlag från myndigheterna,
främst vad gäller strategiska och operativa frågor samt om krigsorganisationens
utformning. Dessa frågor borde också ha belysts av den tillsatta
beredningsgruppen. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets ledning och
styrning.
I motion 1997/98:Fö311 av Annika Nordgren (mp) erinrar motionären bl.a. om att
regeringen i budgetpropositionen för 1998 framhöll att det ankommer på
regeringen att omorganisera Försvarsmaktens ledning. Vad som övervägs är att ta
bort försvarsgrenscheferna och göra Försvarsmakten än mer toppstyrd. I motionen
erinras om att den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterade att mycket få västländer
har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenska har redan i dag.
Detta är enligt motionären intressant att notera, eftersom vi själva i olika
sammanhang brukar bedöma hur demokratiska andra länder är bl.a. mot bakgrund av
hur kontrollen och styrningen sker av Försvarsmakten.
Det är oerhört viktigt att den demokratiska kontrollen av Försvarsmakten är
god. Politiker som beslutar och är ansvariga för anslag, prioriteringar och den
långsiktiga utvecklingen måste ges goda bilder och motbilder av militären.
Försvarsmaktens ledning, beslutsvägar och interna diskussion i principiellt
viktiga frågor måste vara så transparent som möjligt. Motionären anser att det
därför måste vara riksdagen som tar ställning till de viktigaste principerna
för hur Försvarsmaktens ledning organiseras.
Motioner med anledning av propositionen
Moderata samlingspartiet finner i motion 1997/98:Fö2 (m kommitté) inte skäl att
yrka avslag på regeringens proposition. Förslaget har emellertid vissa brister
och bör justeras. Frågorna om Försvarsmakten måste ses i ett brett perspektiv.
Regeringen har genom propositionen bara gjort vad som precis är nödvändigt för
att uppfylla praxis vad gäller beslutskompetensen hos regeringen respektive
riksdagen. Det finns enligt Moderata samlingspartiet en rad brister i
regeringens hanterande av Försvarsmaktens ledning och nya organisation.
Förändringarna av högkvarterets organisation har inte föregåtts av den
förankring i riksdagen som är rimlig och nödvändig. Regeringen valde att fatta
beslut utan förankring i riksdagen, vilket är anmärkningsvärt.
Det är enligt motionärerna motiverat att ifrågasätta tidpunkten för en
omorganisering av högkvarteret i riktning mot en än större maktkoncentration
till överbefälhavaren. De senaste månaderna har vi fått se bevis på en
bristfällig ekonomisk planering i högkvarteret. Motionärerna pekar på att såväl
ÖB som ledande representanter för Socialdemokraterna och Centerpartiet uttalat
att militärområdesindelningen bör ses över och att militärbefälhavarna
följaktligen bör avskaffas, vilket är en naturlig följd av den pågående svenska
nedrustningen och de ökade tekniska möjligheterna till ledning. Tidpunkten för
organisationsbeslutet är därför olyckligt vald.
Moderata samlingspartiet anser att det finns anledning att närmare klargöra
generalinspektörernas och centrumens roll och ställning. Generalinspektörerna
skall svara för all långsiktig utveckling av respektive försvarsgren. Därför är
det också naturligt att dessa ges ansvar för rekrytering, personalutveckling
och utbildning av officerare (yrkande 1) till de stridskrafter man i övrigt har
ansvar för. Även den långsiktiga materielanskaffningen (yrkande 2) är ett
naturligt ansvarsområde för centrumen.
Huvuddelen av generalinspektörernas motsvarigheter i omvärlden befinner sig
på nivån generallöjtnant/viceamiral. Den lägre tjänstegrad som regeringen
beslutat om försvårar det internationella samarbetet. Som främste företrädare
för sin försvarsgren är det även naturligt att ha en gradmässig inplacering som
militärbefälhavarna. Moderata samlingspartiet anser därför att
generalinspektörerna bör vara officerare på generallöjtnants/viceamirals nivå
(yrkande 3).
De frågor som aktualiseras i denna motion hör enligt motionärerna egentligen
inte hemma inom riksdagens kompetensområde, men eftersom regeringen så
uppenbart negligerat riksdagens roll vid valet av organisation för
Försvarsmaktens högsta ledning, finns anledning att föreslå riksdagen att ge
regeringen sin uppfattning till känna i viktiga principfrågor.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion 1997/98:Fö3 (mp kommitté) att
försvarsutskottet tidigare uttalat att frågan om den nya
högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten inte kan ses som en isolerad
fråga. Den är en del av utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om
högkvarters-organisationen blir därmed ett led i såväl den politiska styrningen
som hur Försvarsmakten internt skall styras.
Miljöpartiet pekar på att den s.k. UTFÖR-utredningen konstaterade att mycket
få västländer har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenske ÖB
har redan i dag. Detta är enligt Miljöpartiet värt att begrunda, eftersom vi
själva i olika sammanhang brukar bedöma hur demokratiska andra länder är, bl.a.
mot bakgrund av hur den politiska insynen, kontrollen och styrningen av
respektive lands försvarsmakt fungerar. I Sverige verkar vi gå mot en ökad
förskjutning av makten från den politiska nivån till den militära.
Miljöpartiet ser positivt på en ökad integration mellan försvarsgrenarna i
syfte att nå rationaliserings- och samordningsvinster men ser med stor oro på
hur makten koncentreras inom Försvarsmakten.
Miljöpartiet anser det sålunda högst otillfredsställande att regeringen nu
föreslår förändringar, som inrättande av centrum och högkvarterets
organisation, innan man har tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens
ledningsstruktur, vilket riksdagen genom försvarsutskottet flera gånger
efterlyst.
Enligt motionärerna fattas fragmentiserade beslut som riskerar att rivas upp
när en nödvändig översyn av hela ledningssystemet genomförs. Miljöpartiets
uppfattning är att en parlamentarisk utredning (yrkande 2) bör tillsättas med
syfte att se över bl.a. hela ledningssystemet och ansvarsförhållandena mellan
de politiska nivåerna (riksdag och regering) och myndigheten. Vissa
utredningsresultat bör kunna föreläggas riksdagen i samband med behandlingen av
kontrollstationen, dvs. våren 1999 (yrkande 3). Tills denna utredning är
genomförd avvisar Miljöpartiet regeringens förslag (yrkande 1) till inrättande
av nya centrum.
Utskottet
Riksdagens inflytande
Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet de gröna reser i motionerna
1997/98:Fö211 yrkande 8 respektive 1997/98:Fö311 vissa principiella frågor som
rör riksdagens beslutskompetens och därmed riksdagens inflytande över bl.a.
Försvarsmaktens organisation och verksamhet. Med anledning härav vill utskottet
anföra bl.a. följande.
På förslag av försvarsutskottet (bet. 1994/95:FöU4 s. 37) beslutade riksdagen
våren 1995 att regeringen fortsättningsvis skall inhämta riksdagens godkännande
beträffande inriktningen av verksamheten inom Försvarsmaktens olika program.
Detta innebär att det sålunda är riksdagen som - efter förslag av regeringen -
fattar beslut om krigsorganisationens utveckling, vad avser såväl dess
omfattning som kvalitet. Riksdagen avgör således själv på vilken
detaljeringsnivå den vill reglera Försvarsmaktens krigsorganisation respektive
överlämna till regeringen att närmare besluta om.
När det gäller Försvarsmaktens grundorganisation fattade riksdagen i 1996 års
försvarsbeslut ett samlat beslut (bet. 1996/97:FöU1 s. 121) om Försvars-maktens
grundorganisation och dess lokalisering. Genom beslutet i december 1996
klarlades beslutsläget samt ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen
i grundorganisationsfrågor. Eventuella förändringar i den då angivna strukturen
skall således beslutas av riksdagen.
Riksdagen har således nyligen preciserat den närmare ansvarsfördelningen
mellan riksdagen och regeringen när det gäller bl.a. krigs- och
grundorganisationsfrågor. Enligt utskottets mening ankommer det sedan på
regeringen att avgöra om ytterligare reglering av Försvarsmaktens interna
organisation behövs.
Det förslag till organisationsbeslut som regeringen genom proposition
1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten nu förelagt riksdagen
följer, enligt utskottets mening, den ansvarsuppdelning mellan riksdagen och
regeringen i grundorganisationsfrågor som riksdagen har beslutat om.
Utskottet erinrar om att riksdagen under våren 1997 behandlade även andra
frågor som rör riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom
totalförsvaret. Utskottet betonade då (bet. 1996/97:FöU4 s. 4 f) att
förutsättningarna för riksdagens styrning och uppföljning av verksamheten inom
totalförsvaret under 1990-talet förändrats på ett påtagligt sätt, bl.a. genom
att myndigheten Försvarsmakten bildades den 1 juli 1994 och vars verksamhet
finansieras över en helt annan anslagsstruktur än tidigare.
Genom erfarenheterna med arbetet inför försvarsbesluten 1995 och 1996
aktualiserades en rad frågor om riksdagens beslutsroll, samt vilket
beslutsunderlag som riksdagen behöver fortsättningsvis. I betänkandet begärde
utskottet att regeringen skall lämna ett mer omfattande beslutsunderlag än
hittills, bl.a. avseende försvarets operativa förmåga och dess prioriteringar,
för målstyrning och resultatredovisning samt för riksdagens ställningstagande
till utveckling och anskaffning av försvarsmateriel.
Riksdagen har sålunda på förslag av försvarsutskottet lagt fast nu gällande
ansvarsfördelning mellan riksdagen och regeringen. Under den bestämda
förutsättningen av att regeringen tillgodoser riksdagens behov av ytterligare
beslutsunderlag på det sätt som utskottet framhöll i betänkande 1996/97:FöU4
finner utskottet inte behov att nu föreslå riksdagen någon ändrad
ansvarsfördelning.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör motionerna 1997/98:Fö211 (m)
(yrkande 8) och 1997/98:Fö311 (mp) inte föranleda något särskilt uttalande av
riksdagen.
En samlad utredning av totalförsvarets ledning
Förmågan att leda totalförsvarets olika delar under höjd beredskap, liksom
under allvarliga samhällskriser i fred, har en helt avgörande inverkan på hur
väl totalförsvaret kommer att lösa sin uppgift. Utskottet har därför i flera
olika sammanhang, och från något skilda utgångspunkter, påtalat vikten av ett
utvecklingsarbete inom totalförsvarets ledningsfunktioner och att detta arbete
rimligtvis bör bli relativt genomgripande.
Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö317 att högkvarterets
organisation inte kan ses isolerat från den politiska ledningen, styrningen och
utvärderingen av försvaret. 1995 och 1996 års försvarsbeslut är enligt
motionärerna tydliga exempel på ett för ensidigt beroende av underlag från
myndigheterna. Dessa frågor borde ha belysts av den tillsatta
beredningsgruppen. Moderata samlingspartiet framhåller - dock utan att lämna
yrkande i ämnet - i både motion 1997/98:Fö211 (yrkande 8) och 1997/98:Fö2 att
det är motiverat med en översyn av det operativa ledningssystemet inom
Försvarsmakten. Miljöpartiet anser i motion 1997/98:Fö3 att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att se över hela ledningssystemet (yrkande 2)
och att vissa förslag bör föreläggas riksdagen i samband med
kontrollstationen 1999 (yrkande 3).
Utskottet har under både år 1995 och 1996 efterlyst (bet. 1995/96:FöU1 s. 45
och 1996/97:FöU1 s. 51-54) underlag för principställningstaganden angående det
framtida ledningssystemets utveckling. Behovet av en översyn påtalades på nytt
av försvarsutskottet under hösten 1997 (bet. 1997/98:FöU1 s. 31-32).
Motionärernas önskemål ligger således i linje med vad utskottet redan tidigare
uttalat.
Utskottet anser det av flera skäl motiverat att regeringen nu tar initiativ
till en samlad översyn av ledningsfunktionerna inom totalförsvaret. Det faktum
att inom Försvarsmakten antalet förband har reducerats, den tekniska förmågan
till ledning inom och mellan olika krigsförband förbättrats, beredskaps-krav
för taktisk och operativ ledning sänkts samt - inte minst - behovet av
besparingar i fredsverksamheten är enligt utskottets mening sålunda skäl för en
omprövning av ledningssystemet.
Även för det civila försvarets ledning har vissa förutsättningar på senare
tid ändrats som motiverar en översyn. Sambandet mellan län och försvarsområde
har i viss mån brutits. Två nya storlän har skapats i Skåne och Västra
Götaland. Kommunerna har numera det samlade ansvaret för de civila
beredskapsförberedelserna inom respektive kommun. Konsekvenserna av
länsstyrelsernas långtgående rationaliseringar inom området civil beredskap och
räddningstjänst har tidigare uppmärksammats av riksdagen. Behovet av en
effektiv och trovärdig ledning av samhället och totalförsvarsresurserna även
under svåra påfrestningar i fred framstår som uppenbart. I det sammanhanget bör
även möjligheten övervägas om olika civila ledningsorgan skall kunna få
disponera civilbefälhavarnas kansliresurser i situationer då kvalificerad
ledning behöver utövas, även då det inte råder höjd beredskap.
Det utrednings- och översynsarbete om totalförsvarets ledningssystem som nu
bör göras måste enligt utskottets mening genomföras skyndsamt samt ges
parlamentariskt inflytande. Det behöver dock inte innebära att arbetet måste
ske inom ramen för en s.k. parlamentarisk utredning, på det sätt som
Miljöpartiet förordar. Även om det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs
skyndsamt, och ledningsfrågorna därmed rimligtvis blir centrala i den kommande
säkerhets- och försvarspolitiska kontrollstationen, anser utskottet det inte
nödvändigt att riksdagen närmare föreskriver vilken tidsplan som bör gälla.
T.ex kan ett eventuellt lagstiftningsarbete behöva något längre beredningstid
än vad som blir möjligt om det skall föreläggas riksdagen redan i
kontrollstationen.
Vissa övriga förutsättningar som enligt utskottets mening bör gälla för det
kommande översynsarbetet har utskottet redan tidigare redovisat i betänkande
1996/97:FöU1 s. 53-54.
Utskottet bedömer som en följd härav att Moderata samlingspartiets synpunkter
på konsekvenserna för Försvarsmakten i övrigt av den nya
högkvartersorganisationen och Miljöpartiets förslag till översyn av
ledningssystemet i allt väsentligt kommer att tillgodoses. Därför behöver inte
motionerna 1997/98:Fö317 och 1997/98:Fö3 yrkandena 2 och 3 bifallas av
riksdagen.
Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten
Regeringen föreslår två nya organisationsenheter i Försvarsmakten: ett
marincentrum i Haninge (Berga) och ett flygvapencentrum i Uppsala. De skall
tillhöra den centrala nivån inom Försvarsmakten. Regeringen redovisar i
propositionen de arbetsuppgifter som centrumen skall ha. Kustflottan och
Kustartillericentrum bör läggas ned som organisationsenheter varid huvuddelen
av verksamheten inordnas i marincentrumet.
Ett centrum för arméstridskrafter finns redan inrättat efter beslut av
riksdagen i december 1996.
Bakgrunden är den nya organisationen för Försvarsmaktens högkvarter som
regeringen redan beslutat om. Regeringen avser att utse generalinspektörer som
chefer för de nya centrumen. Generalinspektörerna skall bl.a. verka i
internationella frågor och att vara främsta företrädare för armé-, marin- och
flygvapenförband.
Moderata samlingspartiet anser i motion 1997/98:Fö2 att uppgifterna för de nya
centrumen skall utvidgas (yrkandena 1 och 2) jämfört med den redovisning som
regeringen ger. Motionärerna anser vidare att generalinspektörerna bör ha
tjänstegraden generallöjtnant eller viceamiral (yrkande 3).
Eftersom regeringen inte tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens
ledningsstruktur anser Miljöpartiet i motion 1997/98:Fö3 (yrkande 1) bl.a. att
det finns en risk att detta beslut rivs upp när den nödvändiga översynen av
ledningssystemet genomförs. Därför bör riksdagen nu avslå propositionen.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag att inrätta två
nya organisationsenheter på central nivå samt att avveckla två andra enheter,
inom den organisationsstruktur för Försvarsmakten som riksdagen tidigare
beslutat om.
Utskottet har pekat på behovet av att en översyn av totalförsvarets
ledningssystem nu kommer till stånd. Utskottet finner därför inte skäl att
riksdagen nu skall ta ställning till en utvidgning av centrumens
arbetsuppgifter - jämfört med dem som regeringen redovisat - eller att
föreskriva att generalinspektörerna skall ha viss tjänstegrad. Det är naturligt
att dessa frågor blir belysta i det kommande utredningsarbetet.
Vad gäller regeringens förslag att lokalisera de nya centrumen till Haninge
(Berga) respektive Uppsala delar utskottet uppfattningen att det i dagsläget är
den bästa lösningen. Dock vill utskottet för sin del betona vikten av att
regeringen positivt prövar möjligheten att i framtiden lokalisera centrala
ledningsfunktioner även utanför Storstockholmsområdet. Utskottet utgår ifrån
att regeringen tar dessa överväganden i beaktande i den kommande
organisationsöversynen.
Med hänvisning till vad utskottet nu anfört bör motionerna 1997/98:Fö2 och
motion 1997/98:Fö3 yrkande 1 inte bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagens inflytande
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö211 yrkande 8 samt 1997/98:Fö311,
2. beträffande en samlad utredning av totalförsvarets ledning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö3 yrkandena 2 och 3 samt
1997/98:Fö317,
res. 1 (mp)
3. beträffande generalinspektörer och nya centrum inom Försvars-
makten
att riksdagen med bifall till regeringens proposition 1997/98:72 Inrättande av
nya centrum i Försvarsmakten avslår motionerna 1997/98:Fö2 och 1997/98:Fö3
yrkande 1.
res. 2 (mp)
Stockholm den 24 mars 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Sven Lundberg
(s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s),
Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s),
Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s),
Ulf Kero (s) och Rolf Gunnarsson (m).
Reservationer
1. En samlad utredning av totalförsvarets ledning (mom. 2)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Det utrednings-
och översynsarbete? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet har tidigare uttalat att frågan om den nya
högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten inte kan ses som en isolerad
fråga. Den är en del av utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut om
högkvartersorganisationen blir därmed ett led såväl i den politiska styrningen
som hur Försvarsmakten internt skall styras.
Utskottet anser att en utredning skyndsamt bör tillsättas med syfte att se
över bl.a. hela ledningssystemet och ansvarsförhållandena mellan de politiska
nivåerna (riksdag och departement) och myndigheten. Inte minst bör erfarenheter
dras av Försvarsmaktens aktuella ekonomiska problem, som tyder på ett
allvarligt systemfel. Utredningen bör genomföras i ett totalförsvarsperspektiv
och utgå från en doktrin som är gemensam för hela totalförsvaret. Vissa
resultat bör sålunda - i enlighet med motion 1997/98:Fö3 yrkande 3 - kunna
föreläggas riksdagen i samband med behandlingen av kontrollstationen, dvs.
våren 1999. Därför behöver motionerna 1997/98:Fö311 och 1997/98:Fö3 yrkande 2
inte bifallas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande en samlad utredning av totalförsvarets ledning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö3 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1997/98:Fö3 yrkande 2 och 1997/98:Fö317 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten (mom. 3)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är högst otillfredsställande att regeringen nu
föreslår förändringar, som inrättande av centrum och högkvarterets
organisation, innan man har tagit ett helhetsgrepp på Försvarsmaktens
ledningsstruktur vilket riksdagen genom försvarsutskottet flera gånger
efterlyst. Det vore önskvärt med en genomgripande utredning som utmynnar i ett
förslag som militärledningen och en majoritet politiker kan vara överens om.
Det gör beslutet mer hållbart i längden. Nu fattas fragmentiserade beslut som
riskerar att rivas upp när den nödvändiga översynen av hela ledningssystemet
genomförts. Tills denna utredning är genomförd avvisar utskottet regeringens
förslag om inrättande av nya centrum i Försvarsmakten. Motion 1997/98:Fö3
yrkande 1 bör således bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande generalinspektörer och nya centrum inom Försvars-makten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö3 yrkande 1 avslår regeringens
proposition 1997/98:72 Inrättande av nya centrum i Försvarsmakten och
motion 1997/98:Fö2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Regeringens förslag 1
Bakgrund och överväganden 1
Motionerna ...........................................3
Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98 3
Motioner med anledning av propositionen 4
Utskottet ............................................6
Riksdagens inflytande 6
En samlad utredning av totalförsvarets ledning 7
Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten 8
Hemställan............................................9
Reservationer........................................10
1. En samlad utredning av totalförsvarets ledning (mom. 2) 10
2. Generalinspektörer och nya centrum inom Försvarsmakten (mom. 3) 11