I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens proposition
1997/98:81 Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige och två motioner
som väckts med anledning av den.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny lag i vilken arbetstagare
medges rätt till ledighet från arbetet av trängande familjeskäl vid sjukdom
eller olycksfall som gör arbetstagarens omedelbara närvaro nödvändig. Lagen
föreslås träda ikraft den 3 juni 1998.
Propositionen
Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 81 att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om rätt till ledighet av trängande
familjeskäl.
Motionerna
1997/98:A61 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till
tjänstledighet för vård av anhörig.
1997/98:A62 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
den pappaledighet som är individuellt anknuten förlängs till tre månader.
Utskottet
Bakgrund
I och med Maastrichtfördraget och det därtill fogade sociala protokollet och
avtalet om socialpolitik tillfördes en ny möjlighet att fatta beslut på EG-
nivå. I avtalet ges arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå möjlighet att
ingå avtal i socialpolitiska frågor. Ett sådant avtal kan genomföras antingen
enligt de förfaranden och den praxis som arbetsmarknadens parter tillämpar
eller enligt beslut av ministerrådet på förslag av kommissionen.
Den 3 juni 1996 antogs, för första gången enligt det nya förfarandet, rådets
direktiv 96/34/EG om ramavtalet för föräldraledighet undertecknat av
arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå.
Syftet med direktivet är att underlätta för föräldrar som arbetar att förena
åtagandena i arbetsliv och familjeliv.
Enligt direktivet, som innebär att ramavtalet om föräldraledighet genomförs,
skall en arbetstagare ha en individuell rätt till föräldraledighet i minst tre
månader med anledning av ett barns födelse eller vid adoption för att vårda
barnet. Rätten till ledighet skall gälla tills barnet uppnått en bestämd ålder
som får vara upp till åtta år. I princip skall rätten till den föräldraledighet
som anges i avtalet beviljas på ett sådant sätt att den inte kan överlåtas,
detta för att främja rätten till lika möjligheter för kvinnor och män och
principen om likabehandling av kvinnor och män. Enligt avtalet är det möjligt
för medlemsländerna att fastställa vissa kvalifikationskrav eller
tillämpningsföreskrifter. Bland annat kan staterna besluta om huruvida ledighet
skall beviljas på heltid eller deltid och om det skall gälla någon särskild
kvalifikationstid för att rätt till ledighet skall inträda. En sådan
kvalifikationstid får dock enligt avtalet inte överstiga ett år.
Medlemsländerna får också anpassa föreskrifterna till de särskilda
förutsättningar som gäller vid adoption, fastställa anmälningsperioder inom
vilken arbetstagaren skall för arbetsgivaren uppge tidpunkterna för
föräldraledighetens början och slut, fastställa under vilka omständigheter
arbetsgivaren får skjuta upp beviljandet av ledigheten och godkänna särskilda
arrangemang för att tillgodose de små företagens behov avseende drift och
struktur.
Enligt avtalet skall särskilda åtgärder vidtas för att skydda arbetstagare
mot uppsägning på grund av att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt
till föräldraledighet. Arbetstagaren skall vid ledighetens slut ha rätt att
återgå till sitt arbete eller, om detta inte är möjligt, till likvärdigt arbete
eller likartat arbete. De rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller kommer
att förvärva när föräldraledigheten börjar skall bevaras oförändrade fram till
ledighetens slut. Socialförsäkringsfrågor skall av medlemsstaterna behandlas
och avgöras med beaktande av kontinuitetens betydelse när det gäller rätten
till socialförsäkringsförmåner, särskilt sjuk- och hälsovård.
Medlemsstaterna skall också vidta nödvändiga åtgärder för att ge
arbetstagarna rätt till ledighet på grund av force majeure som har samband med
trängande familjeskäl vid sjukdom eller olycksfall som gör arbetstagarens
omedelbara närvaro nödvändig. Även för sådan ledighet får medlemsländerna
föreskriva kvalifikationskrav och tillämpningsföreskrifter. Rätten till
ledighet får begränsas till ett visst antal dagar om året eller ett särskilt
antal dagar vid varje tillfälle.
Direktivet skall vara genomfört senast till den 3 juni 1998. Om det är
nödvändigt med hänsyn till särskilda svårigheter eller till att direktivet
genomförs genom kollektivavtal får medlemsstaterna förfoga över ytterligare ett
år.
Rätt till föräldraledighet
Gällande rätt
Enligt föräldraledighetslagen (1995:584) har en förälder rätt till hel ledighet
för vård av barn till dess barnet är 18 månader, oavsett om föräldern får
föräldrapenning eller inte. Denna rätt till ledighet gäller båda föräldrarna.
Därutöver har en förälder rätt till hel ledighet medan föräldern får
föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Adoptivföräldrar har också rätt till föräldraledighet. Som villkor för rätt
till ledighet gäller att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd
hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv
månader de senaste två åren. En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till
ledighet skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före
ledighetens början eller så snart som möjligt. En arbetstagare får avbryta sin
påbörjade ledighet och återuppta sitt arbete i samma omfattning som före
ledigheten. Arbetsgivaren har viss rätt att skjuta upp återgången till arbetet.
En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att
arbetstagaren utnyttjat sin rätt till ledighet enligt den nu nämnda lagen.
Rätten till ersättning vid föräldraledighet regleras i lagen om allmän
försäkring. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under
högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Om föräldrarna har gemensam
vårdnad, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av
den tiden. En förälder kan avstå från sitt rätt att uppbära föräldrapenning
till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning
motsvarande 30 dagar för varje barn. Föräldrapenning utges längst till dess
barnet fyllt 8 år. Bestämmelserna om föräldrapenning gäller även
adoptivföräldrar.
Propositionen
Den rätt till föräldraledighet under ett barns första 18 månader som regleras i
föräldraledighetslagen gäller oavsett om föräldern får föräldrapenning eller
inte. För tid därutöver har förälder rätt till ledighet om föräldrapenning tas
ut under ledigheten. Det sagda innebär att rätten till ledighet är fristående
från föräldraförsäkringens förmåner. Om föräldraledighetslagens ledighetsregler
används fullt ut genom att föräldrarna inte tar ut någon föräldrapenning innan
barnet är ett och ett halvt år, har föräldrarna således rätt att ta ledigt från
arbetet först 18 månader utan föräldrapenning och därefter sammanlagt 15
månader med föräldrapenning. De svenska reglerna om föräldraledighetens längd
är mycket förmånligare än direktivets regler, och de uppfyller enligt
regeringen väl direktivets bestämmelser.
Direktivet anger emellertid också att rätten till föräldraledighet är en
individuell rätt till ledighet om tre månader för var och en av föräldrarna.
Denna rätt bör, enligt uttalande från parterna på gemenskapsnivå, i princip
beviljas på så sätt att den inte kan överlåtas.
Som konstaterats tidigare ger föräldraledighetslagen i princip båda
föräldrarna rätt till ledighet för vård av barn så länge barnet är yngre än ett
och ett halvt år. Denna rätt infördes i och med antagandet av lagen (1978:410)
om rätt till ledighet för vård av barn m.m. Med hänvisning till uttalanden i
förarbetena till 1978 års föräldraledighetslag drar regeringen slutsatsen att
båda föräldrarna har en individuell rätt till föräldraledighet tills barnet är
ett och ett halvt år. Eftersom båda föräldrarna har denna rätt blir det enligt
propositionen inte aktuellt att överlåta någon rätt till ledighet till den
andra föräldern. Gentemot arbetsgivaren har arbetstagaren alltså en ovillkorlig
rätt till ledighet under förutsättning att den nyttjas till att vårda barnet.
Regeringen konstaterar att det i praktiken oftast inte är möjligt för två
föräldrar att vara lediga samtidigt. Föräldrapenning utgår t.ex. endast till en
förälder i taget. Det skulle därför gå att invända att den nuvarande
regleringen i föräldraledighetslagen inte ger en individuell rätt gentemot den
andra föräldern att själv vårda barnet i tre månader. Enligt regeringens
bedömning kan direktivet emellertid inte anses reglera någon sådan rätt utan i
stället arbetstagarens rätt till ledighet gentemot sin arbetsgivare. Regeringen
konstaterar med detta att de svenska reglerna visserligen inte garanterar varje
förälder en icke överlåtbar föräldraledighet med föräldrapenning i tre månader,
men eftersom direktivet inte reglerar någon rätt till ersättning behövs det
inte någon ändring i reglerna för att uppfylla direktivet.
Bestämmelserna i föräldraledighetslagen om att rätten till ledighet
förutsätter att arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren viss tid,
särbestämmelserna om adoptivbarn och bestämmelsen om att förälder skall, om det
är möjligt, anmäla till arbetsgivaren att han eller hon vill vara ledig
överensstämmer alla med direktivet.
Enligt avtalet skall en arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet
skyddas mot uppsägning. Regler som tillgodoser detta krav finns i
föräldraledighetslagen. Arbetstagaren har i föräldraledighetslagen också skydd
mot försämrade anställningsvilllkor.
Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att de svenska reglerna står i
överensstämmelse med direktivet vad gäller rätten till föräldraledighet i
samband med barns födelse.
Motionen
Andreas Carlgren m.fl (c) anför i motion A62 följande. Föräldraledighet är för
flertalet av barnfamiljerna helt bunden till möjligheten att erhålla ersättning
under ledigheten. Enligt reglerna om föräldrapenning utgår föräldrapenning
enbart till en förälder i taget. Den enda ersättningsperiod, och därmed
ledighet, som inte kan överlåtas utgörs av den s.k. pappamånaden om 30 dagar.
Konsekvensen av de svenska reglerna om ersättning vid föräldraledighet blir
därför i praktiken att den oöverlåtbara ledighet om tre månader som direktivet
stadgar saknas, med undantag för de trettio dagarna. Föräldraledigheten är
tyvärr fortfarande i stor utsträckning en mammaledighet i Sverige. Det är utan
tvekan så att ett jämställt samhälle, där kvinnor och män har lika värde på
arbetsmarknaden, förutsätter att man också delar på ansvaret för barnen.
Direktivet syftar till en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan
föräldrarna. Mer måste därför göras för att uppmuntra pappor att vara
föräldralediga. Detta bör, enligt motionärerna, ske både med mer information
och med att den pappaledighet med föräldrapenning som är individuellt anknuten
förlängs till tre månader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att de svenska reglerna i
föräldraledighetslagen uppfyller direktivets krav vad gäller rätt till ledighet
i samband med barns födelse.
Andreas Carlgren m.fl. (c) har begärt att den individuellt anknutna och ej
överlåtbara rätten till ledighet med föräldrapenning förlängs till tre månader.
Utskottet kan i och för sig instämma i motionärernas uppfattning att det är
angeläget att föräldrar i högre grad än i dag delar på föräldraledigheten och
ansvaret för barnen. Inte minst har detta betydelse för kvinnors ställning på
arbetsmarknaden. Direktivet kan emellertid inte anses föreskriva någon sådan
rätt. Utskottet gör här samma bedömning som regeringen. Utskottet avstyrker
motion A62.
Rätt till ledighet av trängande familjeskäl
Gällande rätt
En förälder har rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning för vård av
barn enligt 8 § föräldraledighetslagen. Rätten till ledighet gäller som
huvudregel barn under tolv år. En sådan rätt till ledighet gäller vård av barn
när barnet är sjukt eller smittat eller när barnets ordinarie vårdare är sjuk
eller smittad. Rätten till ledighet gäller också t.ex. besök hos samhällets
förebyggande barnhälsovård. En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat
barn har också rätt till ledighet och tillfällig föräldrapenning när föräldern
avstår från att arbeta i samband med i lagen vissa angivna situationer, t.ex.
deltagande i kurs för att lära sig att vårda barnet m.m.
Rätt till ledighet och ersättning för att vårda en närstående finns även
enligt närståendevårdslagen (1988:1465). En förutsättning för rätt till
ledighet och ersättning är att vården lämnas till någon som är svårt sjuk.
Reglerna syftar till att ge möjlighet för vård av närstående i livets slutskede
men även för att ge stöd, tillsyn och vård på grund av hastigt uppkommen
sjukdom, exempelvis hjärn- eller hjärtinfarkt.
Propositionen
I propositionen görs en genomgång av hur direktivet förhåller sig till de
svenska lagreglerna om rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning, till
lagen om närståendevård och till kollektivavtal och praxis. Regeringen gör
sammanfattningsvis den bedömningen att direktivets regel om rätt till ledighet
på grund av force majeure i samband med trängande familjeskäl till viss del,
men inte fullt ut, uppfylls genom lagreglerna. Regeringen anser inte heller att
direktivet täcks av att det i vissa kollektivavtal finns bestämmelser som
möjliggör ledighet eller av det förhållandet att en person rimligtvis inte
riskerar uppsägning eller avskedande om han eller hon är frånvarande i en sådan
akut situation som direktivet avser. Därmed delar regeringen den bedömning som
en majoritet av remissinstanserna gjort, nämligen att genomförandet av
direktivets regler kräver reglering genom kollektivavtal eller
lagstiftningsåtgärder. För att genomförandet skall kunna ske via kollektivavtal
krävs att parterna uttrycker en vilja att förhandla om detta. Den samlade bild
regeringen fått i remissvaren ger inte intryck av att det skulle finnas en
sådan vilja, sägs det i propositionen. Mot den bakgrunden anser regeringen att
lagstiftningsvägen måste väljas.
Lagförslaget
Propositionen
Genom en ny lag ges arbetstagare rätt till ledighet från sin anställning av
trängande familjeskäl som har samband med sjukdom eller olycksfall och som gör
arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig. Lagen föreslås i huvudsak
vara tvingande till arbetstagarens förmån. Parterna ges dock möjlighet att i
kollektivavtal begränsa rätten till ledighet till ett visst antal dagar om
året, till ett visst antal dagar för varje tillfälle eller till bådadera.
Den arbetstagare som utnyttjar sin rätt till ledighet tillförsäkras skydd mot
uppsägning, avskedande och försämrade anställningsförmåner eller
anställningsvillkor.
En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala ideellt och ekonomiskt
skadestånd till arbetstagaren. Mål om tillämpning av lagen skall handläggas
enligt arbetstvistlagen (1974:371).
Lagen föreslås träda i kraft den 3 juni 1998, dvs. den dag som direktivet
senast skall vara genomfört.
Motionen
Chatrine Pålsson m.fl. (kd) välkomnar i kommittémotion A61 förslaget om rätt
till ledighet av trängande familjeskäl. Motionärerna konstaterar att det under
senare år har blivit möjligt för alltfler sjuka att få vårdas i hemmet. Den
insats som utförs av anhöriga är många gånger en förutsättning för att den
sjuke skall kunna vara hemma. Det bör därför utgå en viss ersättning vid
ledighet för vård av anhörig. Den rätt till tjänstledighet som nu införs
innebär att samhället medger att rollen som anhörig är viktig. Många upplever
emellertid att det är viktigt att både hålla kontakt med arbetsplatsen och
delta aktivt i en närståendes svåra situation. Det bör därför vara möjligt att
få ledigt på deltid om den enskilde önskar det.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har så sent som under hösten förra året haft anledning av pröva
frågor om ledighet från anställning (1997/98:AU4). Utskottet konstaterade då
att möjligheterna för en anställd att vara ledig från arbetet för olika ändamål
är ganska omfattande och att reglerna ibland kritiseras för att vara alltför
generösa. Enligt kritikerna kan ledighetsreglerna av olika skäl leda till
problem, såväl för arbetsgivare som för arbetstagare. Utskottet uttalade en
viss förståelse för den kritiken och ansåg att det bör finnas vägande skäl för
att införa ytterligare lagregler om ledighet.
Enligt artikel 189 i EG-fördraget är direktiv bindande för medlemsstaterna.
Utskottet delar regeringens uppfattning att direktivet inte till alla delar
uppfylls av befintliga svenska lagregler. Eftersom det inte finns
förutsättningar att uppfylla direktivet genom kollektivavtal krävs införande av
ny lagstiftning.
Utskottet har inte något att invända mot lagförslaget som sådant och
tillstyrker därför det förslag till ny lag som regeringen lämnat.
Vad gäller Chatrine Pålssons m.fl yrkande om rätt till ledighet på hel- eller
deltid för vård av anhörig i hemmet har utskottet behandlat motsvarande begäran
i nyss nämnda betänkande. Då konstaterades att det enligt närståendevårdslagen
redan finns möjlighet att vara ledig på hel- eller deltid med ersättning
motsvarande vårdarens sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Detta gäller under förutsättning att den närstående är svårt sjuk. Utskottet
ställer sig inte bakom motionen i den mån den avser rätt till ledighet
därutöver. Motion A61 avslås därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande individuell rätt till föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:A62,
2. beträffande antagande av lagförslaget
att riksdagen antar det i propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till
lag om rätt till ledighet av trängande familjeskäl,
3. beträffande närståendevård
att riksdagen avslår motion 1997/98:A61.
res. (kd)
Stockholm den 23 april 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson
(s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja
Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg
(m), Barbro Johansson (mp), Anna Åkerhielm (m) och Michael Stjernström (kd).
Reservation
Rätt till ledighet för vård av anhörig (mom. 3)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Lagförslaget, i det stycke
som börjar med ?Vad gäller Chatrine?, bort ha följande lydelse:
Under senare år har det blivit möjligt för alltfler svårt sjuka att vårdas i
hemmiljö. Strukturförändringar har skett i sjukvården, vilket bland annat
inneburit att antalet vårdplatser reducerats kraftigt. Allt större vårdinsatser
måste därför utföras i hemmet. Många gånger är det en förutsättning för att den
sjuke skall kunna vara hemma att anhöriga gör en vårdinsats.
Det kan samtidigt vara viktigt för den som vårdar en sjuk nära anhörig att ha
kontakt med sin arbetsplats. Det bör därför vara möjligt för arbetstagare att
vara lediga också på deltid för att vårda anhörig i hemmet. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som sagts här
motion A61.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande närståendevård
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A61 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................1
Bakgrund 1
Rätt till föräldraledighet 3
Gällande rätt 3
Propositionen 3
Motionen 4
Utskottets ställningstagande 5
Rätt till ledighet av trängande familjeskäl 5
Gällande rätt 5
Propositionen 5
Lagförslaget 6
Propositionen 6
Motionen 6
Utskottets ställningstagande 6
Hemställan 7
Reservation.........................................8
Rätt till ledighet för vård av anhörig (mom. 3) 8
Regeringens lagförslag..............................9