I detta betänkande behandlar utskottet regeringens budgetproposition för år
1998 med förslag till anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Ramen för utgiftsområde 13
uppgår till 42,7 miljarder kr och ramen för utgiftsområde 14 till 47,5
miljarder kr.
Anslagen på utgiftsområde 13 hänför sig främst till kontantstödet vid
arbetslöshet, medan anslagen på utgiftsområde 14 hänför sig till
arbetsmarknadspolitiken, arbetslivsområdet, jämställdhetsområdet och statliga
arbetsgivarfrågor.
I betänkandet behandlas också ett stort antal motionsförslag, ca 300, som
väckts under den allmänna motionstiden.
I betänkandet behandlas även två förslag av Riksdagens revisorer. Det ena
gäller s.k. undanträngningseffekter på arbetsmarknaden och det andra starta-
eget-bidraget.
På utgiftsområde 13 lägger regering fram förslag om s.k. generationsväxling.
Detta innebär att en anställd som fyllt 63 år efter överenskommelse med
arbetsgivaren får möjlighet att lämna arbetsmarknaden i förtid. Förutsättningen
är att en vakans som uppstår fylls med en långtidsarbetslös person som har
fyllt 20 men inte 35 år. Den arbetstagare som på detta sätt lämnar
anställningen får ersättning från staten som motsvarar 80 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten, dock högst 14 400 kronor per månad.
Ersättningen betalas fram till ålderspensioneringen, dock längst till 65 års
ålder. Arbetsgivaren skall betala ett finansieringsbidrag till staten
motsvarande 25 procent av den ersättning som staten betalar. Ansökan om
generationsväxling kan göras under perioden den 1 januari - 31 augusti 1998.
På utgiftsområde 14 föreslås en ungdomssatsning, benämnd kommunal
utvecklingsgaranti. Kommunerna kan genom avtal med staten åta sig att ge
arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år en aktiverande och utvecklande insats
på heltid. Om den unga trots aktivt arbetssökande eller deltagande i
arbetsmarknadsåtgärder inte har fått meningsfull sysselsättning inom 90 dagar,
inträder en skyldighet för kommunen att inom tio dagar erbjuda den unge
individuellt anpassade utvecklingsinsatser, som normalt får pågå under högst
tolv månader. Under denna period utbetalas ersättning till den unge med belopp
som motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag, dvs. 1 967 kronor per månad. För
ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa eller uppbär
socialbidrag gäller andra ersättningsregler.
Som ett led i förenklingsarbetet på det arbetsmarknadspolitiska området
ersätts de nuvarande stödformerna rekryteringsstöd, vikariatsstöd och annat
beredskapsarbete av ett enhetligt stöd, individuellt anställningsstöd.
Utskottet, som påpekar att det kan vara svårt att få en överblick av det
tjugotal olika åtgärder som finns under utgiftsområdet, anser att
förenklingsarbetet bör intensifieras.
I syfte att minska arbetslösheten bland invandrare och öka deras möjligheter
till nyföretagande införs för dem ett förlängt starta-eget-bidrag. Sådant stöd
skall kunna lämnas i högst tolv månader.
Arbetsgivare som anordnar API betalar för närvarande 2 000 kronor per månad
och deltagare. Utskottet godkänner att bidraget från den 1 januari 1998 skall
uppgå till 3 000 kronor. Undantag skall kunna göras bl.a. för unga
handikappade.
Utskottet ställer sig bakom förslaget att arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut skall få medel för tillfälliga personalförstärkningar
även under år 1998.
När det gäller omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna år 1998
anger regeringen att minst 192 000 personer i snitt skall kunna ges lämplig
utbildning, praktik eller sysselsättning. Minst 24 000 av dem skall vara
arbetshandikappade. Till detta kommer ca 2 500 personer som beräknas delta i
den IT-satsning som riksdagen beslutat om på tilläggsbudget för innevarande
budgetår. Arbetsmarknadsutskottet uttalar i denna fråga att det uppställda
målet borde vara möjligt för AMV att nå. Utskottet pekar på risken att den
väntade konjunkturuppgången kan leda till s.k. flaskhalseffekter. Det kan
krävas ytterligare utbildningsinsatser för att efterfrågan på utbildad
arbetskraft skall kunna tillgodoses. Om regeringen skulle finna att volymmålet
innebär en faktisk begränsning att ordna sådana utbildningar anser utskottet
att regeringen skall vara fri att ändra det uppsatta målet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om fördelning på anslag under
utgiftsområdena.
Reservationer och särskilda yttranden
I en gemensam reservation av företrädare för Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna kritiseras den socialdemokratiska politiken. Det enda sättet
att hindra att massarbetslösheten permanentas är att sysselsättningen ökar. Det
kan bara ske genom en politik som underlättar för nya företag. I reservationen
poängteras betydelsen av en fungerande lönebildning, en flexibel arbetsmarknad
med återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler och kompetenshöjning i ett
system med personliga utbildningskonton. Reservanterna förordar en återgång
till en allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras
med egenavgifter. I fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anser
reservanterna att kvalitet bör sättas före kvantitet. Samtliga tre partier
förordar lägre ramar för utgiftsområdena, Moderaterna med totalt 10,3 miljarder
kronor, Folkpartiet med 22,3 miljarder och Kristdemokraterna med 17,2 miljarder
kronor lägre belopp än regeringen.
De tre partiernas företrädare har även avgett separata reservationer och
särskilda yttranden. I frågan om medelsfördelningen avstår Moderaterna och
Kristdemokraterna från att reservera sig och avger i stället särskilda
yttranden.
I Vänsterpartiets reservation förordas en sysselsättningspolitik som mer
inriktas på efterfrågestimulerande fördelningspolitik. Insatser behövs för att
stimulera arbetstidsförkortningar och för kompetens- och arbetslivsutvecklande
åtgärder. Arbetsrätten måste utvecklas, och arbetsmarknadspolitiken utformas så
att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Partiet förordar totalt på
de två utgiftsområdena 1,4 miljarder kronor högre belopp än regeringen. Medel
bör enligt Vänsterpartiet föras över från utgiftsområde 13 till aktiverande
insatser på andra områden.
Miljöpartiet anser att den enskilt viktigaste åtgärden för att öka
sysselsättningen är en generell sänkning av arbetstiden. Partiet förordar även
förbättringar för företagen och ökade resurser för kommuner och landsting för
att skapa arbetstillfällen. Partiets sammanlagda ramar för utgiftområdena
ligger 5,6 miljarder kronor lägre än regeringens.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:A201 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ersättningsrätten för anställda vid personaluthyrningsföretag.
1997/98:A202 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att på försök pröva den norska
modellen för att minska arbetslösheten i Norrbottens inland.
1997/98:A203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tendenserna till brist på arbetskraft inom vissa branscher,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utredning som syftar till
att se över de regler som hänger samman med ungdomars svårigheter att få
fotfäste på arbetsmarknaden.
1997/98:A204 av Eva Björne (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anvisa medel på Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv, A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lämnas till
Arbetsmarknadsverket utan anslagsvillkor i form av detaljstyrning och volymmål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den så kallade utvecklingsgarantin för ungdomar i åldern mellan
20 och 24 år inte införs.
1997/98:A205 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt
tillsätta en utredning om sabbatsår.
1997/98:A206 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, mp, kd, m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett centrum för rådgivning för
dansare som står inför yrkesbyte.
1997/98:A208 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående införande av friår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att person som träder in på ?friårsplats´ skall ha rätt att räkna
detta som fullvärdigt arbete.
1997/98:A210 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenmobbning.
1997/98:A211 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
försäkringsvillkoren för deltagare i ALU-verksamhet.
1997/98:A212 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB för budgetåret
1998 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således
4 406 419 000 kr,
2. att riksdagen begär att Samhall skall få ett tillskott av ytterligare 1
500 arbetstillfällen för arbetshandikappade.
1997/98:A213 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetslöshetsombudsman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en starkare lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken.
1997/98:A214 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i stort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av att analysera hur trygghetssystemen skall kunna
anpassas till en flexibel arbetsmarknad.
1997/98:A216 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie rörande effekterna av
starta-eget-bidragen och rekryteringsstöden.
1997/98:A217 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till
rätta med arbetslösheten bland invandrare.
1997/98:A218 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ompröva ungdomsgarantin.
1997/98:A219 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om
obligatorisk företagshälsovård.
1997/98:A220 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om det individuella
anställningsstödet.
1997/98:A221 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning
om obligatorisk företagshälsovård.
1997/98:A222 av Karl Hagström och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inkomstförstärkning under en ALU-anställning.
1997/98:A223 av Berndt Ekholm och Berit Löfstedt (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa
arbetsmarknadspolitiska medel till de fria trossamfundens förfogande för
lokalbyggnation.
1997/98:A224 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att individuellt anpassade utvecklingsinsatser även skall kunna
göras i privat sektor under kommunens ansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att en stor del av de extra personalresurser som föreslås
till arbetsförmedlingarna avsätts för 20-24-åringarna och för det gemensamma
arbetet med kommunerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de otraditionella medlen anvisas direkt till
arbetsförmedlingsnämndernas förfogande.
1997/98:A225 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om akvarellmuseet i
Skärhamn på Tjörn.
1997/98:A226 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av
statsbidrag till lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU).
1997/98:A227 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fullskaleförsök i Kalmar län med nedsättning av arbetsgivaravgiften till 0 % på
löner till ungdomar.
1997/98:A229 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för tidigareläggning av
byggnadsvårdsbidrag.
1997/98:A230 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar företagande
och framväxten av nya arbeten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en möjlighet för arbetsgivare och medarbetare att
teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållanden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadslagstiftningen skall koncentreras till att omfatta
ett grundläggande skydd för avtalsparterna, i vilket minimikrav för
arbetstagares hälsa och säkerhet skall ingå,
1997/98:A231 av Patrik Norinder och Christel Anderberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för anställda i personaluthyrningsföretag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AMU-gruppen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala arbetscentra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig auktorisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfällig fyllnadsstämpling.
1997/98:A232 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkurrensutsätta
arbetsförmedlingen.
1997/98:A233 av Mona Berglund Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskriminering av
handikappade.
1997/98:A234 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare förlängning av kommunernas medverkan i lokal samverkan
om arbetsmarknadsutvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge möjlighet till att geografiskt vidga områden för lokal
samverkan.
1997/98:A235 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av den 41:a a-
kassans huvudkontor till Örebro.
1997/98:A237 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställning för
långtidsarbetslösa.
1997/98:A238 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat ansvar och
befogenheter för lokala arbetsförmedlingsnämnder.
1997/98:A239 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Trelleborgsmodellen bör
få nationell spridning.
1997/98:A240 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ till den föreslagna
ungdomssatsningen.
1997/98:A241 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligarbete i utlandet.
1997/98:A242 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av
statliga medel från a-kasseersättningar till prioriterade verksamheter inom
kommuner och landsting.
1997/98:A243 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen ge
utrymme för tillräckligt antal lönebidrag.
1997/98:A244 av Christer Erlandsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en
övertidsavgift för att bidra till kostnaderna för att minska arbetslösheten.
1997/98:A245 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över regelverket för
de särskilda arbetsmarknadsåtgärder som inrättats för personer över 55 år.
1997/98:A246 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till
personalförstärkningar.
1997/98:A248 av Torgny Danielsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
obligatorisk företagshälsovård.
1997/98:A249 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsägning av ILO-
konventionen om företagshälsovård.
1997/98:A251 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en
parlamentarisk utredning om arbetshandikappades möjligheter till arbete och
sysselsättning.
1997/98:A252 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa
förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1997/98:A253 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen bemyndigar
regeringen att genomföra en privatisering av Amugruppen AB i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1997/98:A255 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning i syfte att föreslå åtgärder till stöd för dansare i
yrkesbyte i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:A256 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad arbetslöshet genom sänkt och mer flexibel arbetstid.
1997/98:A257 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om resekostnadsbidrag för
sysselsättningsskapande åtgärder inom jordbruket.
1997/98:A258 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett långsiktigt
program där marknadsekonomiska fördelar kan förenas med en hög grad av ansvar
mot anställda och aktuella orter där dominerande och/eller stora företag är
verksamma.
1997/98:A259 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens ?tre ben´,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att pressa ner den
totala arbetslösheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundsynen på arbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av den traditionella arbetsmarknadspolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av mindre detaljstyrning från AMS av de lokala
arbetsförmedlingarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstejobb,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensutveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens utformning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rörligheten på arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konkret plan med insatser för att bryta den traditionella köns-
uppdelningen på arbetsmarknaden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen (AMU),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utförsäljning av AmuGruppen AB,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av regelverket
kring arbetslivsutvecklingen (ALU) i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av ALU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres arbetslöshet,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om s.k. generationsväxling,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars situation på arbetsmarknaden,
18. att riksdagen upphäver besluten om OTA, resursarbete och tillfällig
avgångsersättning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering och uppföljning av den nya åtgärden
utvecklingsgaranti,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrares situation på arbetsmarknaden,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av det förlängda starta-eget-bidraget till
invandrare,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnligt företagande,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden.
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att lönebidragsanställningar i första hand skall erbjudas
arbetshandikappade,
25. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om
återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL under 1994,
26. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt uppställning:
-------------------------------------------------------
| Anslag| Regeringens|
Anslagsförändring |
| | förslag | |
-------------------------------------------------------
|A 1. Arbetsmarknadsverkets |4 118 585 | -600 000|
|förvaltningskostnader | | |
-------------------------------------------------------
|A 2. |21 043 793 | -7 250 000|
|Arbetsmarknadspolitiska | | |
|åtgärder | | |
-------------------------------------------------------
|A 3. Särskilda åtgärder |6 596 798 | +200 000|
|för arbetshandikappade | | |
-------------------------------------------------------
|B 6. Bidrag till Samhall |4 356 419 | +50 000|
|AB | | |
-------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet |47 541 952 | -7 600 000|
-------------------------------------------------------
1997/98:A261 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
utreda möjligheten till ett införande av samhällstjänst för unga mellan 16 och
25 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en samhällstjänst skall kunna genomföras i alla områden inom den
offentliga sektorn, om inte regering eller kommunledning i berörd kommun
beslutar annat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den ekonomiska ersättningen för samhällstjänst inte får vara
lägre än socialbidragsnivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samhällstjänstens längd inte bör överstiga 12 månader.
1997/98:A263 av Lena Sandlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att särskilda arbetsmarknadsmedel bör avsättas för
projektet Fjällvägen Ammarnäs - Norra Fjällnäs.
1997/98:A264 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1997:485) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt uppställning;
--------------------------------------------------------
| Anslag | Regeringens | Anslagsförändring|
| |förslag | |
--------------------------------------------------------
|A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -14 918 000 |
|arbetslöshetsersättning| | |
--------------------------------------------------------
1997/98:A265 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ användning av
arbetslöshetsersättningen för att öka sysselsättningen.
1997/98:A266 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Svenska EU-
programkontoret skall sköta utbetalningar för utbildnings- och
kompetensutveckling inom Växtkraft Mål 4.
1997/98:A267 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skaraborg skall ta del
av IT-satsningen med utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
1997/98:A268 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnadsstöd
till landsarkivet i Göteborg.
1997/98:A269 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet att halvera den totala arbetslösheten till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av arbetsmarknadspolitiken till enkla generella system
med ökad flexibilitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föra ned arbetsmarknadspolitiken på den lokala nivån avseende
såväl praktisk hantering som resurser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att stärka den enskilde arbetslöse i dennes sociala
situation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärlingssystem,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslöner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur de extra resurserna till tillfälliga personalförstärkningar för
arbetsförmedlingsverksamhet skall användas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ange nivån på antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder i
intervall i stället för i fixa tal,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadseffektiv syn på arbetsmarknadsåtgärderna i form av
uppföljning av hur många som får reguljärt arbete efter en åtgärd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på utbildningsbidraget för dem som saknar
arbetslöshetsförsäkring,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om ökat finansieringsbidrag för
arbetsgivare som anordnar arbetsplatsintroduktion (API),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av datortek,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av jobbsökaraktiviteter,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget om kommuners ansvar för unga arbetslösa,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på det s.k. skattefria bidraget till ungdomar utan
arbetslöshetsförsäkring,
17. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts om det skattefria
bidraget till ungdomar utan arbetslöshetsförsäkring beslutar om följdändring i
9 § i lagen om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till kommuner för
feriearbeten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttningsbidrag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttningsbidrag inom Norden,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår/friår,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av offentliga tillfälliga arbeten (OTA),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av resursarbeten,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas och
landstingens vård- och omsorgsverksamhet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger risk
för uppsägning skall en sänkning av lönebidrag inte genomföras,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på lönebidrag i ideella organisationer,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den extra IT-satsningen skall göras tillgänglig för
funktionshindrade,
28. att riksdagen beslutar avskaffa Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Samhall AB,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en moderniserad arbetsrätt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för
att genomföra de program mot arbetslösheten som EU-länderna gemensamt kommit
fram till,
33. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt följande uppställning:
----------------------------------------------------------
| Anslag| Regeringens|
Anslagsförändring |
| | förslag | |
----------------------------------------------------------
|A 1. Arbetsmarknadsverkets |4 118 585 | -100 000|
|förvaltningskostnader | | |
----------------------------------------------------------
|A 2. Arbetsmarknadspolitiska |21 043 793 | -2 210 000|
|åtgärder | | |
----------------------------------------------------------
|A 3. Särskilda åtgärder för |6 596 798 | +20 000|
|arbetshandikappade | | |
----------------------------------------------------------
| A 6. Institutet för | 11 274 | -10 000|
| arb.markn.politisk | | |
| utvärdering | | |
----------------------------------------------------------
|B 3. Bidrag och uppdrag inom | 261 485 | -60 000|
|arbetslivsområdet m.m. | | |
----------------------------------------------------------
|B 6. Bidrag till Samhall AB |4 356 419 | +100 000|
----------------------------------------------------------
|Totalt | | -2 260 000|
----------------------------------------------------------
1997/98:A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generationsväxling vid 60
års ålder enligt vad som anförts i motionen.
1997/98:A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om obligatorisk
anslutning till kvalitetssäkrad företagshälsovård enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett sanktionssystem vid icke fungerande internkontroll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kunskapsbank om arbetsmiljön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligare skrivning om de regionala skyddsombudens ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevskyddsombudens ställning enligt 8 § arbetsmiljöförordningen.
1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom den offentliga
sektorn.
1997/98:A274 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om gravt synskadades försämrade
möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden.
1997/98:A275 av Göran Magnusson m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rikta
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till byggande och upprustning av allmänna
samlingslokaler.
1997/98:A276 av Roland Larsson och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att förslaget om ett arbetsgivarens finansieringsbidrag på API för
arbetshandikappade slopas.
1997/98:A277 av Kjell Ericsson och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förändringar av regelverket för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1997/98:A278 av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kvinnors rätt på arbetsmarknaden.
1997/98:A279 av Christina Axelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för
småföretagare i arbetsrätt.
1997/98:A280 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbyte mellan
generationerna vid upp till två års studieledighet.
1997/98:A281 av Helena Frisk och Laila Bäck (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friår som en
åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten.
1997/98:A282 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta kriteriet
långtidsarbetslös med långtidsinskriven.
1997/98:A283 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet i val av åtgärder
för att möta arbetslösheten och arbetsmarknadens behov av utbildning.
1997/98:A284 av Magnus Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka ALU-API.
1997/98:A285 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad
sysselsättning för handikappade.
1997/98:A286 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med starta-eget-bidrag till anställda.
1997/98:A287 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av datorteksverksamheten.
1997/98:A288 av Frank Lassen och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning med
syfte att förenkla regelverket som styr de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
1997/98:A289 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Hallandsmodellen med
beredskapsarbeten som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1997/98:A290 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om större lokalt inflytande över
Samhall AB.
1997/98:A291 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering och översyn
av arbetsförmedlingsnämndernas organisation och arbete.
1997/98:A293 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla möjligheten till
beredskapsarbeten inom i motionen nämnda områden.
1997/98:A294 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra det billigare för företag att anställa ungdomar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med avskaffade arbetsgivaravgifter under tre
sommarmånader för ungdom mellan 18 och 24 år i Skåne.
1997/98:A295 av Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga verksamheterna.
1997/98:A296 av Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kvalitetssäkrad
företagshälsovård.
1997/98:A298 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra medel från
statlig arbetsmarknadspolitik till lokala arbetsmarknadsåtgärder.
1997/98:A299 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 13
fastställa anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning till 49 213 334 000
kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till 4 068
585 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 2 901 793 000 kr
i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att för budgetåret 1998 under
utgiftsområde 14 anvisa medel för anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet
av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 1 Arbetarskyddsverket till 200 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet till 100 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 3 Rådet för arbetsmiljöforskning till 18 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget B 4 FoU inom arbetslivsområdet till 200 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att för budgetåret 1998 under
utgiftsområde 14 anvisa medel för anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14
fastställa anslaget C Jämställdhet mellan kvinnor och män till 27 100 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:A300 av Anita Jönsson och Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av särskild uppmärksamhet beträffande stödet till de
arbetshandikappade.
1997/98:A301 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen
av de otraditionella medlen inom arbetsmarknadspolitiken.
1997/98:A302 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsbidrag till
företagare.
1997/98:A303 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge
arbetsförmedlingsnämnderna friare regler för tillsättning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1997/98:A305 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på inrättande av ett sådant språkcenter
som beskrivits i motionen.
1997/98:A306 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
snara åtgärder för de deltidsarbetslösa.
1997/98:A307 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges bidrag till
utvecklingen i EU och globalt.
1997/98:A308 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om
generationsväxling.
1997/98:A309 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt Miljöpartiets
förslag i budgettabell 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 1,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt Miljöpartiets förslag i
budgettabell 2,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 2,
7. att riksdagen beslutar att ersättningen i arbetslöshetsförsäkring fr.o.m.
1998 skall utgå med 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på
överskjutande inkomstdelar,
8. att riksdagen beslutar att grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m.
1998 skall vara 246 kr per dag,
9. att riksdagen beslutar att taket i arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra
619 kr per dag 1998,
10. att riksdagen beslutar att kvalificeringstiden för a-kassa ändras från
sex till fyra månaders arbete fr.o.m. 1998,
11. att riksdagen beslutar att åtgärden OTA upphör år 1998 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling
ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för
ungdomar mellan 20 och 24 år,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
1997/98:A310 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av sysselsättningspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden som ett fjärde mål för
Arbetsmarknadsverket,
4. att riksdagen beslutar att ge RRV i uppdrag att utvärdera jämställdhets-
effekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa volymkravet för de arbetsmarknadpolitiska åtgärderna,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om finansieringsbidrag om 1 000
kr vid arbetsplatsintroduktion för vissa grupper i enlighet med vad som anförts
i motionen,
7. att riksdagen beslutar avskaffa detaljregler för API och individuellt
anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att nivån för vikariats- och utbildningsstöd
återställs till den som gällde före den 1 juli 1996 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv utmönstring av OTA och s.k. resursarbeten,
10. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 500 000 000 kr till riktade
åtgärder för kvinnor i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar överföra 1 000 000 000 kr från utgiftsområde 13
till utgiftsområde 14 A 2-anslaget i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen till otraditionella åtgärder för budgetåret 1998 anvisar
ett extra utrymme om 450 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen till ökad volym av anställningsstöd och olika
utbildningssatsningar för budgetåret 1998 anvisar 400 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för IT-satsningen,
15. att riksdagen beslutar om höjda utbildningsbidrag fr.o.m. 1998 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa möjlighet att projektanställa handledare för Datortek,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett system med obligatoriska praktikplatser,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för ungdomssatsning,
19. att riksdagen anvisar 1 900 000 000 kr för budgetåret 1998 till höjt
utbildnings- och utvecklingsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen till A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1998 anvisar 4 337 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 25
380 793 000 kr,
23. att riksdagen beslutar att den högsta lönebidragsdelen skall vara 90 % i
enlighet med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt rekryteringsstöd vid lönebidragsanställningar,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkrandet av en viss lönebidragsvolym för Samhall,
26. att riksdagen beslutar att lönebidragstaket skall följa löneutvecklingen
i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen beslutar att lönebidragsbeloppet skall anges i procent och
att bidraget skall kunna ändras under avtalsperioden i enlighet med vad som
anförts i motionen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsbiträde och lönebidrag,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidragsförordningen,
30. att riksdagen till A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1998 anvisar 413 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 7 009 798 000 kr,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att utveckla kvaliteten i Samhalls verksamhet,
32. att riksdagen till B 6 Bidrag till Samhall för budgetåret 1998 anvisar
330 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 686 419 000 kr,
33. att riksdagen till C 1 Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret 1998
anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 16 943 000
kr,
37. att riksdagen till B 2 Arbetslivsinstitutet för budgetåret 1998 anvisar
10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 218 361 000 kr,
38. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt uppställning:
--------------------------------------------------------
| Anslag| Regeringens|
Anslagsförändring |
| | förslag | |
--------------------------------------------------------
|A 2. |21 043 793 | 4 337 000|
|Arbetsmarknadspolitiska | | |
|åtgärder | | |
--------------------------------------------------------
|A 3. Särskilda åtgärder | 6 596 798 | 413 000|
|för arbetshandikappade | | |
--------------------------------------------------------
|B 2. Arbetslivsinstitutet | 208 361 | 10 000|
--------------------------------------------------------
|B 6. Bidrag till Samhall | 4 356 419 | 330 000|
|AB | | |
--------------------------------------------------------
|C 1. | 13 943 | 3 000|
|Jämställdhetsombudsmannen | | |
--------------------------------------------------------
|Summa: |47 541 952 | 5 093 000|
--------------------------------------------------------
1997/98:A311 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om friare användning av
arbetsmarknadspolitiska medel.
1997/98:A312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att den högsta dagpenningen i a-kassan sätts till
620 kr fr.o.m. den 1 januari 1998,
2. att riksdagen beslutar att grundbeloppet sätts till 260 kr fr.o.m. den 1
januari 1998,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett anslag för omställningskostnader införs under utgiftsområde
14,
8. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att överföra 1 000 miljoner
kronor från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 14,
9. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att överföra 3 300 miljoner
kronor från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 14,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt uppställningen:
-------------------------------------------------------
| Anslag | Regeringens | Anslags-|
| |förslag |förändring|
-------------------------------------------------------
|A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -3 700|
|arbetslöshetsersättning | |000 |
|(ram) | | |
-------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | 42 723 356 | -3 700|
| | |000 |
-------------------------------------------------------
1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet om en halverad öppen arbetslöshet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att äldre än 45 år med minst 15 års arbete inom sitt område ges
möjlighet till att studera med a-kassa under två år, under förutsättning att en
yngre yrkeskunnig ersätter den studielediga,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda medel avsätts för projekt och verksamheter som syftar
att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadspolitiska medel fördelas efter enskildas behov och
inte efter kön.
1997/98:A415 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexiblare anställningsvillkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbudsbefrämjande åtgärder för en bättre fungerande arbetsmarknad.
1997/98:A701 av Eva Björne (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv, förändring sker
så att anslaget C 2, Särskilda jämställdhetsåtgärder, överförs till Anslaget A
2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
avvecklas till år 1999.
1997/98:A802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen till anslag C 1 Jämställdhetsombudsmannen anvisar 3 000 000
kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts.
1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden.
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor.
1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarkvinnors specifika kompetens,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skillnader mellan kvinnor och män i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetsmarknadspolitik som särskilt stimulerar kvinnors arbete på
landsbygden.
1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för att bryta de könsuppdelade arbetsmarknaderna.
1997/98:A808 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till verksamheten vid mansjourer och krishanteringscentrum för
män på lokal nivå och riksnivå.
1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av Europeiska rådets sysselsättningsinitiativ.
1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en långsiktig förändring av
arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om omedelbara förenklingar av
arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen upphäver lagen om försök med resursarbete fr.o.m. den 1
januari 1998.
1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet mellan könen (2.1.).
1997/98:Fi510 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt följande uppställning:
-------------------------------------------------------
| Anslag | Regeringens | Anslags-|
| |förslag |förändring|
-------------------------------------------------------
|A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -14 700|
|arbetslöshetsersätt- | |000 |
|ningen | | |
-------------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | 42 723 356 | -14 700|
| | |000 |
-------------------------------------------------------
1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena före
regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare utredning.
1997/98:L206 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsmedel för att stimulera kooperativ verksamhet.
1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformerad arbetslöshetsförsäkring.
1997/98:So259 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den som arrangerar ett disko/en konsert skall ha genomgått en
kurs om högtalaranvändning.
1997/98:So344 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen.
1997/98:So411 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivets tillgänglighet.
1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT i tjänst för personer med funktionshinder.
1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet.
1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag mot diskriminering
snarast efter det att utredningen lämnat sitt betänkande.
1997/98:Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att man inom ramen för utgiftsområde 14 skall bereda möjlighet så
att 13 miljoner kronor kan användas till Nordiskt akvarellmuseum.
1997/98:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dansare.
1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring centrum för
rådgivning för dansare som står inför yrkesbyte.
1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att som fristående enhet eller som avdelning vid
arbetsförmedlingskontor inrätta rådgivningscenter för dansare som efter
danskarriärens slut söker ny yrkesinriktning.
1997/98:Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella organisationer bör undantas från sänkningen av
lönebidragsnivån.
1997/98:Ub458 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskolans uppdrag för Jämställdhetsombudsmannen.
1997/98:Ub810 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att AMV bör kunna upphandla en kompletteringsutbildning för
invandrare motsvarande den som i motionen skisserats.
1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet i Gävleborgs län med slopad arbetsgivaravgift vid
anställning av ungdom i åldern 18-24 år.
1997/98:T910 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till
IT-utbildning.
1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas
3. att riksdagen begär förslag om en genomgripande översyn av arbetsrätten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:N247 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om distansarbete.
1997/98:N307 av Karin Pilsäter och Eva Flyborg (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidrag för dem som ej kunnat berättigas till a-kassa.
1997/98:N311 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att småföretagen behöver andra regelverk.
1997/98:Bo502 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga Sverige
tillgängligt.
Regeringens och oppositionens förslag till anslagsfördelning för budgetåret
1998
(tusental kronor)
Propositionen
I propositionens slås fast att den svenska ekonomin är starkare än på länge och
att grunden för en god utveckling är lagd. De offentliga finanserna har tack
vare saneringsprogrammet förbättrats i en takt som saknar motstycke
internationellt. Vidare anges att de budgetpolitiska målen ligger fast och
kommer att uppnås. Den ekonomiska politiken inriktas på ekonomisk stabilitet,
med sunda offentliga finanser och stabila priser, och på förbättrade
förutsättningar för omvandling och utveckling. Erfarenheterna från första
hälften av 1990-talet visar enligt propositionen vilka förödande konsekvenser
en ekonomisk instabilitet med exploderande statsskuld och hög inflation har för
möjligheterna att värna om sysselsättning och välfärd.
Enligt propositionen bygger sysselsättningspolitiken på fem grundstenar.
* Arbetslösheten skall huvudsakligen minskas genom att fler människor får
arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och
kompetenslinjen gäller.
* Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata
sektorn.
* I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför
transfereringar. Vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
* Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall
kunna halveras.
* Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila.
I samband med vårpropositionen (prop. 1996/97:150) konstaterade regeringen att
det fanns ett utrymme att genomföra en offensiv mot arbetslöshet inom ramen för
målet om offentliga finanser i balans år 1998. Satsningen riktades mot fem
områden.
* En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och landsting på 8 miljarder
kronor för att höja kvaliteten på skola, vård och omsorg.
* En utökning av utbildningssatsningen för att höja kunskapsnivån i Sverige
och på så sätt möjliggöra en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.
* En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning.
* Ytterligare förbättrade villkor för små och medelstora företag.
* En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska risken för
bristsituationer.
Enligt regeringen har de offentliga finanserna utvecklats starkare än vad som
antogs i vårpropositionen. Detta gäller båda budgetåren 1997 och 1998. Därmed
har det skapats utrymme för ytterligare offensiva åtgärder för att öka
sysselsättningen och nå målet om en halvering av arbetslösheten till 4 % år
2000.
Regeringen har i propositionen konkretiserat fempunktsprogrammet, vilket kan
sammanfattas på följande sätt.
* Skolan, vården och omsorgen får ännu mer resurser. Regeringen föreslår att
bidragen till kommuner och landsting höjs med 4 miljarder kronor år 1999 och
år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor. Sammantaget innebär regeringens
satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor.
* Vissa utbildningssatsningar tidigareläggs. I propositionen föreslås att
1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser
tidigareläggs. Under perioden 1997-2000 tillkommer 60 000 permanenta
högskoleplatser och 140 000 platser i vuxenutbildningen inom ramen för
kunskapslyftet. Vidare föreslås ett nationellt program för IT-utbildning.
* Företagsklimatet förbättras ytterligare. Förutom genomförandet av den
tidigare aviserade lagstiftningen för tjänstledighet vid start av eget
företag föreslås bl.a. att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas
från 28 till 14 dagar. Regeringen föreslår också nya utbildningssatsningar
såsom en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser vid de regionala
högskolorna.
* Arbetsmarknadspolitiken stärks. Förutom satsningen på ett nationellt program
för IT-utbildning föreslås ett särskilt ungdomsprogram. Programmet omfattar
ungdomar i åldrarna 20 t.o.m. 24 år. Vidare föreslås införandet av en
åtgärd, generationsväxling, som syftar till att öka rörligheten på
arbetsmarknaden.
När det gäller arbetsmarknadsläget beräknas den genomsnittliga öppna ar-
betslösheten under innevarande år uppgå till 8,4 %. Den öppna arbetslösheten
beräknas för år 2000 till 4,5 %, dvs. 0,5 procentenheter över det mål som
riksdagen tidigare har slagit fast. Sistnämnda slutsats bygger på två avgörande
antaganden för åren 1999 och 2000. För det första antas att lönebildningen
skall komma att fungera bättre så att de sammanlagda löneökningarna inklusive
löneglidning och kostnaden för eventuella arbetstidsförkortningar begränsas
till 3,5 %. För det andra krävs att de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
och utbildningssatsningarna får genomslag. Även om den öppna arbetslösheten
beräknas överstiga 4 % år 2000 ligger halveringsmålet fast.
Enligt propositionen är arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken integrerade
delar av den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst
att se till att lediga platser tillsätts snabbt och effektivt med lämpliga
sökande och att se till att personer med särskilda svårigheter kan erhålla
arbete eller behålla sina arbeten. På så sätt undviks inflationsdrivande
?flaskhalsar? och det blir möjligt att kombinera en ökad tillväxt och
sysselsättning med låg inflation och minskad arbetslöshet. Det slås fast att
arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar men med ett lokalt inflytande.
Arbetslivspolitiken skall även verka för en god arbetsmiljö och ett utvecklande
arbetsliv. Detta är ett viktigt bidrag för skapandet av nya arbeten och för att
människor inte skall förslitas, skadas och slås ut från arbetslivet. En central
del i arbetslivet och för dess utveckling och därmed för samhällets utveckling
är jämställdhet mellan kvinnor och män.
I propositionen anges att målen för utgiftsområdet Arbetsmarknad och
arbetsliv är
- att medverka till att behovet av arbetskraft tillgodoses genom en snabb
tillsättning av lediga platser och kompetensutveckling,
- att motverka långa tider utan arbete, minska långtidsarbetslösheten och
utslagningen från arbetsmarknaden samt
- att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i arbets- och samhällsliv.
I syfte att göra arbetsmarknadspolitiken mer offensiv föreslår regeringen som
tidigare framgått särskilda satsningar på utbildning inom IT-området och mot
ungdomsarbetslöshet. För att skapa ökad rörlighet på arbetsmarknaden föreslås
att det införs en tillfällig åtgärd (den s.k. generationsväxlingen) som innebär
att yngre långtidsarbetslösa ersätter äldre arbetskraft. Regeringen föreslår
också att de lokala arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter till satsningar
på kompetensutveckling inom vård och omsorg. Regeringen följer även aktivt
utvecklingen på arbetsmarknaden avseende flaskhalsar och bristsituationer inom
olika områden.
Motionerna
Oppositionspartierna har i parti- och kommittémotioner utvecklat sina mera
övergripande synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Partiernas politik i denna
del kan sammanfattas i huvudsak enligt följande.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi205 att den ekonomiska politiken
måste ta sikte på att eliminera arbetslösheten som ett samhällsproblem. För att
detta skall vara möjligt måste fler riktiga arbeten skapas. Det krävs minst en
halv miljon nya arbeten. Enligt Moderaterna kan detta endast uppnås genom en
politik för fler och växande företag. Genom ett expansionsfrämjande
företagsklimat skapas förutsättningar för fler och nya arbetstillfällen. Det är
genom arbete och företagande som välstånd skapas, inte genom höjda skatter och
bidrag. Arbetsmarknaden måste också göras mer flexibel. Därför bör det införas
en helt ny lagstiftning inom detta område. Den nya lagstiftningen måste ge
största möjliga utrymme för nya anställningar och samtidigt stärka den
enskildes egen ställning på arbetsmarknaden. I avvaktan på en sådan grund-
läggande förändring bör omedelbara lättnader för nyanställningar göras. Detta
kan åstadkommas genom förändringar av anställningsskyddslagen, semesterlagen
och arbetstidslagen (yrk. 16 och 17).
Enligt Moderaterna måste all arbetsmarknadspolitik utformas på ett sådant
sätt att förvärvsarbete blir både möjligt och attraktivt för den enskilde.
Arbetsmarknadspolitiken har en omställningsinriktad uppgift och skall inte
svara för ett permanent stöd. När det gäller arbetsmarknadspolitiken hävdar
Moderaterna att den har fyra huvuduppgifter, nämligen ersättning vid
arbetslöshet, stöd till unga arbetslösa, utbildningsinsatser och speciella
insatser för äldre.
När det gäller ersättningen vid arbetslöshet skall den enligt Moderaterna ses
som ett grundläggande skydd som omfattar alla. Partiet förordar därför att det
införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som är tidsbegränsad
(yrk. 18). Arbetslöshetsförsäkringen skall också inkludera det ekonomiska stöd
den enskilde erhåller när han eller hon deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Enligt Moderaterna skulle deras förslag till arbetslöshetsförsäkring
underlätta en flexiblare lönebildning.
Den andra huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att den skall bidra
till ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Insatserna skall komplettera mer
rimliga ingångslöner bestämda efter överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter. Det bör också införas ett lärlingssystem.
Den tredje huvuduppgiften är utbildning. Arbetsmarknadsutbildningen skall
sörja för utbildningsinsatser som fokuseras på specifika yrkesområden samt de-
finierade kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår också stödet till
arbetshandikappade. Allmän utbildning av arbetslösa skall ske inom de gängse
systemen för vuxenutbildning.
Den fjärde huvuduppgiften är att säkerställa de äldres plats på
arbetsmarknaden. Detta kan man uppnå genom att introducera en skattereduktion
för viss äldre arbetskraft som riskerar att bli arbetslös.
De ovan nämnda uppgifterna måste arbetsmarknadspolitiken klara med högsta
effektivitet och kvalitet. Arbetsförmedling skall inte ses som
arbetsmarknadspolitik utan som en förmedlings- eller mäklaruppgift. Förmed-
lingsverksamheten bör även konkurrensutsättas (yrk. 19).
I kommittémotion A232 utvecklar Moderaterna sin syn på
förmedlingsverksamheten. Moderaterna anser, som framgår av den tidigare
redogörelsen, att de offentliga arbetsförmedlingarna bör utsättas för
konkurrens. Ett alternativ är att införa privata arbetsförmedlingar efter
förebild av ett system som tillämpas i Australien. Systemet bygger på att ett
antal privata arbetsförmedlingar ges möjlighet att på lika villkor konkurrera
med den offentliga arbetsförmedlingen om att förmedla arbeten. Ersättning utgår
till förmedlingarna först efter det att de har visat att de har kunnat anskaffa
arbete eller adekvat utbildning till den arbetssökande. För att ersättning
skall utgå krävs att arbetet pågår i minst sex månader. Ersättningen för
svåranskaffade arbeten är högre än för lättanskaffade. Antalet
specialistförmedlingar bör öka eftersom de är effektivare när det gäller att
erbjuda arbetslösa arbete. Förmedlingsverksamheten bör också i största möjliga
mån vara frikopplad från de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Enligt
Moderaterna kommer även uthyrningsföretagens roll att öka i framtiden.
I kommittémotion A299 (yrk. 1 och 2) framställer Moderaterna motsvarande
yrkanden vad gäller utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och
arbetsmarknadspolitiken som framförs i partimotion Fi205.
Folkpartiet liberalerna anser i sin motion A259 att den väg som
Socialdemokraterna har slagit in på när det gäller kampen mot arbetslösheten
har lett fel. Den leder alltmer mot en katastrofal utveckling på
arbetsmarknaden. Eftersom regeringen har valt att bekämpa ?öppen arbetslöshet?
löser man problemet genom att gömma undan alltfler utanför arbetsmarknaden
eller i åtgärder av olika slag. Detta beror på att en alltför stor tilltro
sätts till statliga system och regleringar och till att dessa skall lösa
arbetsmarknadsproblemet. Folkpartiet betonar att arbetsmarknadspolitiken vilar
på tre ben: en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt näringslivsklimat och
sunda statsfinanser. Dessa ?ben? är beroende av varandra och de måste alla
genomföras för att det skall vara möjligt att bekämpa arbetslösheten. Målet
måste vara att pressa ned den totala arbetslösheten och att öka antalet
sysselsatta. Enligt Folkpartiet är det möjligt att få ned arbetslösheten genom
en klok och samlad tillväxtpolitik kombinerad med en offensiv
arbetsmarknadspolitik. En förutsättning är dock att man inser att de bakom-
liggande orsakerna inte bara är konjunkturella utan även strukturella. Vidare
krävs insikt om att Sverige utvecklas mot ett kunskapssamhälle med skärpt
internationell konkurrens och att arbetsmarknaden genomgår förändringar till
följd av detta. Det krävs också reformer inom arbetsrätten så att den
lagstiftning som gällde under år 1994 åter tillämpas i sin helhet. Även
lönebildningen måste förändras för att komma till rätta med problemen.
Folkpartiet förordar en omfördelning av medel från den traditionella
arbetsmarknadspolitiken till att generellt förbättra villkoren för
företagandet. Partiet anser att arbetsmarknadspolitiken är en nationell
uppgift. Decentraliseringen är bra men måste fungera i praktiken. Många lokala
arbetsförmedlingar upplever att de är alltför hårt styrda uppifrån.
Verksamheten inom AMS bör rationaliseras. Vidare bör det inte sättas upp något
volymmål. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör genom decentralisering
och mindre detaljstyrning kunna genomföras med mindre resurser. Samverkan kan
ske med kommuner och näringslivsorganisationer. Större utrymme bör ges för
upphandling i konkurrens, och strävan bör vara att välja billigare åtgärder
framför dyrare. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten
höjas. Medel som frigörs bör kunna användas för insatser för handikappade.
Skall arbetslösheten kunna minskas krävs att sysselsättningen ökar markant.
Enligt Folkpartiets mening är det framför allt inom tjänste- och servicesektorn
som de nya arbetena kan komma att skapas. För att möjliggöra detta ställs stora
krav på arbetsmarknadspolitiken. Den måste bidra till kompetenshöjning hos de
arbetssökande och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om och inriktas på den arbetsmarknad som
växer fram och som bl.a. innebär att arbetsgivare i mindre utsträckning än
tidigare kan bedöma det framtida behovet av arbetskraft. Eftersom kvinnornas
arbetslöshet är större än männens är det enligt Folkpartiet viktigare än
någonsin att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden (yrk. 1-10
och 25).
Sistnämnda ståndpunkt framställs även i Folkpartiets partimotion A806 (yrk.
11).
I partimotion Sf305 (yrk. 12) föreslår Folkpartiet att det införs en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen bör utformas som ett
inkomstskydd vid arbetsbyte. Ersättningsrätten skall vara tidsbegränsad. De
försäkrade skall i högre grad än i dag vara med och finansiera försäkringen.
Statsbidraget skall därför sänkas till 75 % av arbetslöshetskassornas
utbetalningar.
Vänsterpartiet anser i sin motion A310 att all politisk kraft måste inriktas på
att öka sysselsättningen (yrk. 1). Sysselsättningspolitiken måste enligt
Vänsterpartiet vara integrerad i den ekonomiska politiken. Partiet hävdar att
det inte går att med arbetsmarknadspolitik generera sysselsättning om den
övergripande politiken verkar i motsatt riktning. Den hårda
inflationsbekämpningen och anpassningen till EMU-processens konvergenskrav
håller den inhemska efterfrågan nere samtidigt som man inom den offentliga
sektorn har fortsatt att minska personal. Vänsterpartiet vill ha en mer
efterfrågestimulerande fördelningspolitik, riktade skattesänkningar till
tjänstesektorn, förbättrad riskkapitalförsörjning för små och medelstora
företag samt investeringar för ekologisk omställning. Vidare vill partiet
avsätta medel för försöksverksamhet med arbetstidsförkortningar och för
kompetenshöjningar i arbetslivet. Partiet föreslår också en
arbetstidsförkortning som innebär att veckoarbetstiden sänks till 35 timmar
under kommande mandatperiod. Arbetsrätten måste utvecklas och inte nedmonteras.
När det gäller lönebildningen behövs en bättre samordning för att garantera
ökade realökningar och minskade inkomstklyftor. En direkt statlig inblandning
avvisas. Partiet anser också att ett mer aktivt mellanstatligt finanspolitiskt
samarbete i Europa kan ge betydande tillväxt- och sysselsättningseffekter.
Enligt Vänsterpartiet får inte arbetsmarknadspolitiken överlastas på det sätt
som skett de senaste åren (yrk. 2). Med ett för starkt tryck på
arbetsmarknadspolitiken urholkas kvaliteten och åtgärderna blir ineffektiva.
Stora volymer upprätthålls men resultatet blir lätt en omfattande rundgång
mellan arbetslöshet och åtgärder. Vänsterpartiet accepterar inte att
halveringsmålet uppnås genom ett minskat arbetskraftsdeltagande eller med
statistiska manipulationer. Politiken måste inriktas på att kraftfullt höja
sysselsättningen samtidigt som arbetslösheten minskas. Arbetsmarknadspolitiken
skall förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att bryta
könssegregationen, avveckla flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för lediga
platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska långtidsarbetslöshe-
ten. Arbetsmarknadspolitiken skall bygga på arbets- och kompetenslinjen och
motverka passivitet. Den måste utgöra en del av den ekonomiska politiken och
vara ett statligt ansvar. Verksamheten skall dock ha en så stark lokal
förankring som möjligt för att vara effektiv och kunna utnyttja det lokala
arbetslivets resurser och möjligheter. Arbetmarknadspolitiken skall vara en
aktiv del i konjunkturpolitiken och verka tillväxtfrämjande genom effektiv
förmedlingsverksamhet och kompetenshöjning. Arbetsgivarna måste göra ett
väsentligt större finansiellt och praktiskt åtagande när det gäller
kompetensutveckling, praktik- och lärlingsplatser, rehabilitering och anpassade
arbetsplatser. Fördelningen av arbetslivets kostnader mellan näringsliv och den
offentliga ekonomin måste förändras. Vänsterpartiet föreslår att det inrättas
s.k. obligatoriska praktikplatser. Förslaget innebär en skyldighet för företag
att inrätta minst en praktikplats per var femtionde anställd.
I motion A256 uppger Miljöpartiet de gröna att det är orealistiskt att tro att
problemen på arbetsmarknaden bara kan lösas med ökad ekonomisk tillväxt. Den
enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är enligt
Miljöpartiet förkortad arbetstid (yrk. 1). Därför anser partiet att en
förkortning av arbetstiden till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till
sekelskiftet. Vidare anser partiet att det behövs åtgärder för att stärka
framför allt de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter. En
ekonomisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändigt för att Sverige
skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft.
I partimotion A309 framför Miljöpartiet ytterligare synpunkter på
arbetsmarknadspolitikens inriktning utan att framställa några särskilda
yrkanden i denna del. Enligt Miljöpartiet måste arbetsmarknadspolitiken förnyas
genom en total omorganisation av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå med
sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas
socialtjänst. Även de olika ersättningssystemen för arbetslöshet, ohälsa och
utbildning måste samordnas. Vissa reformer av arbetsrätten är nödvändiga, t.ex.
förlängning av den längsta tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning.
Vidare bör vissa undantag från turordningsreglerna medges för mindre företag.
Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 bör
kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten, alltså inklusive
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Målet för den totala
arbetslösheten bör sättas till högst 7 % år 2000.
För att underlätta för de mindre företagen föreslår Miljöpartiet i
partimotion N311 (yrk. 7) att företag med högst tio anställda skall få undanta
två anställda från turordningsreglerna.
Enligt Kristdemokraterna måste en framgångsrik ekonomisk politik för nya arbe-
ten också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga
förutsättningar läggs fast för att nya företag skall kunna startas och
befintliga företag kunna växa. Kristdemokraterna anser i motion A269 att
regeringens politik på ett avgörande sätt har försämrat företagsklimatet och
därmed möjligheterna för tillväxt och nya arbeten, inte minst i de små och
medelstora företagen. Partiet anser också att det är nödvändigt med en
skatteväxling med sänkta skatter på arbete. I stället för en flyttlasspolitik,
med bl.a. föreslagna flyttbidrag till övriga nordiska länder, behövs en
regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. En
förutsättning för full sysselsättning är att det svenska näringslivets
konkurrenskraft upprätthålls mot omvärlden. Oavsett vilka satsningar man gör på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan dessa aldrig ersätta de arbetstillfällen
som kan skapas med riktiga förutsättningar för framför allt den privata
sektorn.
För att stimulera tillväxten måste arbetsmarknadspolitiken reformeras.
Arbetsmarknadsområdet är ett av de mest genomreglerade samhällsområdena. Dagens
detaljreglering måste ersättas med generella enkla system med stor flexibilitet
(yrk. 2). Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från subsidiaritetsprincipen, dvs.
att det en lägre nivå klarar av på egen hand skall inte högre nivåer lägga sig
i. Detta innebär att det krävs en genomgripande nedflyttning av ansvar och
resurser till den lokala nivån. Kommun, arbetsförmedling och försäkringskassa
bör gemensamt ansvara för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken såväl
praktiskt som ekonomiskt (yrk. 3).
Enligt Kristdemokraterna skall målet vara att halvera den totala
arbetslösheten till år 2000 (yrk. 1). Kristdemokraterna anser också att
ansvariga myndigheter på ett betydligt mer aktivt sätt bör uppmärksamma de
arbetslösas sociala situation. Partiet föreslår att det tillsätts en särskild
delegation med uppgift att utarbeta förslag som kan stärka den arbetslöse i
dennes sociala situation (yrk. 4). För att få ned arbetslösheten bland de unga
bör man eftersträva lägre ingångslöner för denna grupp och utveckla ett nytt
lärlingssystem (yrk. 5 och 6).
Kristdemokraterna anser att arbetsrätten bör göras mer flexibel och bättre
anpassad till de mindre företagens situation. Bland annat föreslås förändringar
av turordnings- och provanställningsreglerna (yrk. 31).
I kommittémotion A264 (yrk. 1) förklarar Kristdemokraterna att det bör införas
en allmän obligatorisk arbeslöshetsförsäkring med en rimlig ersättningsnivå,
som innebär att den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag.
Vidare föreslås att egenfinansieringen ökas. Den bör enligt partiet uppgå till
30 %.
Sonia Karlsson (s) påpekar i motion A213 att det är många arbetslösa som
tycker att de inte får tillräcklig förståelse och hjälp från
arbetsförmedlingen. Enligt motionären skulle det vara värdefullt att på försök
tillsätta en särskild arbetslöshetsombudsman som kan ta till vara de
arbetslösas synpunkter (yrk. 1). Vidare föreslås att
arbetsförmedlingsnämndernas ansvar och befogenheter förtydligas så att
arbetsmarknadspolitiken blir mer lokalt förankrad
(yrk. 2).
Elver Jonsson (fp) påpekar i motion A258 att stora företagsnedläggningar kan få
betydande konsekvenser för berörda arbetstagare och kommuner särskilt på mindre
orter. Dagens snabba förändringar kräver en alltmer ansvarsfull hantering av
situationen. Det gäller särskilt om företaget är dominerande på orten och om
det har erhållit samhällsstöd. Motionären begär ett tillkännagivande om behovet
av ett långsiktigt program där marknadsekonomiska fördelar kan förenas med hög
grad av ansvar mot anställda och orter där dominerande och/eller stora företag
är verksamma.
I motion A214 hänvisar Barbro Johansson m.fl. (mp) till en studie gjord vid
Arbetslivscentrum som visar att 25 % av alla tillsvidareanställda inte anser
att de befinner sig i ett önskvärt yrke. I denna grupp finns det många
arbetstagare som skulle kunna få en fast anställning på annat håll men som inte
vågar byta anställning, eftersom de riskerar att få ett svagare
anställningsskydd som nyanställda. En annan studie som också är gjord vid
Arbets-livscentrum visar att över 70 % av arbetskraften upplever att fast
anställning ger den största sociala tryggheten och att man därför föredrar
denna anställningsform framför projekt- och visstidsanställningar. Av studierna
drar motionärerna slutsatsen att människor i hög grad skulle vilja få del av
den ökade frihet och möjlighet till utveckling som den s.k. flexibla
arbetsmarknaden ger. Då måste dock trygghetssystemen i betydligt större
utsträckning än i dag utformas så att tryggheten följer personen och inte
anställningen. Som ett första steg föreslås att man bör utreda vilka
inlåsningseffekter som i dag råder på arbetsmarknaden på grund av
avstängningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen och till följd av
arbetsrättsreglerna (yrk. 2) Vidare föreslås att en analys görs av hur
trygghetssystemen skall kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad (yrk. 4).
Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion A314 att målet om att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 måste omfatta både kvinnor och män (yrk. 1).
Det innebär att kvinnorna måste ges lika möjligheter på arbetsmarknaden som
männen. Vidare anser motionärerna att särskilda medel bör avsättas till att
stödja projekt och verksamheter som syftar till att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden (yrk. 6).
Christer Erlandsson (s) konstaterar i motion A244 att övertidsuttaget är högt
på den svenska arbetsmarknaden. En stor del av denna övertid är i av den
karaktären att den kan utföras av andra än dem som redan är anställda.
Motionären föreslår att det införs en övertidsavgift som skall användas för att
bidra till finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Härigenom
kan företagen bidra till kostnaderna för utbildning av arbetslösa så att dessa
lättare kan erhålla anställning samtidigt som företagen kan minska behovet av
övertidsuttag.
I flera motioner av enskilda ledamöter framförs förslag som överensstämmer med
de synpunkter som Moderaterna fört fram om att förändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen kan bidra till högre sysselsättning.
Sten Tolgfors (m) förklarar i motion A230 att det krävs en ny flexibel
arbetsrätt (yrk. 4). Vidare föreslår han att det införs en möjlighet att vid
sidan av kollektivavtalen teckna civilrättsliga avtal om
anställningsförhållandena (yrk. 5). Arbetsmarknadslagstiftningen skall också
utformas på ett sådant sätt att den koncentreras till att bara omfatta ett
grundläggande skydd för av-talsparterna (yrk. 6).
I motion A415 (yrk. 1 och 2) framhåller Anders Björck m.fl. (m) vikten av en
flexiblare och mer överskådlig arbetsrätt. Vidare påpekar motionärerna att det
i vissa fall kan vara svårt för företag att få personal med erforderlig
kompetens. För att motverka detta krävs bl.a. en förbättrad företagarservice
från arbetsförmedlingarna som kan åstadkommas genom att personalen på
arbetsförmedlingarna tillgodogör sig en djupare kunskap om företagens behov.
För att underlätta företagens rekryteringar framhåller motionärerna särskilt
betydelsen av att seriösa personaluthyrningsföretag får verka under
konkurrensneutrala former.
Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) anser i motion N217 (yrk. 3) att
arbetsrättslagstiftningen bör bli föremål för en genomgripande översyn i syfte
att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
I motion Sk321 föreslår Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) att
arbetsrättslagstiftningen bör återställas till vad som gällde under år 1994
(yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Innan utskottet kommer till sin bedömning i frågan om den allmänna inriktningen
av politiken vill utskottet redovisa vissa delar av propositionens bilaga 4
Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. Det gäller
bilagans avsnitt 2 Utvecklingen på arbetsmarknaden och avsnitt 4.2 Bedömning av
utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000.
Bilagans avsnitt Utvecklingen på arbetsmarknaden
Till följd av den djupa lågkonjunktur som svensk ekonomi genomgick i början av
1990-talet försämrades arbetsmarknadsläget kraftigt. Andelen av befolkningen i
åldrarna 16-64 år som hade arbete föll från 83 % år 1990 till 71 % år 1994.
Under samma period ökade den öppna arbetslösheten från 1,7 % till 8 % och
antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade
från 1,2 % till ca 5 % av arbetskraften.
Kring årsskiftet 1993/94 förbättrades arbetsmarknadsläget och
sysselsättningen ökade, främst till följd av att deprecieringen av den svenska
kronan medförde ett gynnsamt kostnadsläge för den svenska industrin och därmed
en hög exporttillväxt. Totalt ökade sysselsättningen med drygt 2,5 % eller
100 000 personer från början av år 1994 till slutet av år 1995.
Sysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar ökade med hela 5,5 % under
denna period. Den konjunkturförsämring som inträffade internationellt under
andra halvåret 1995 påverkade den svenska exportindustrin negativt och
resulterade i fallande sysselsättning under år 1996. Mellan fjärde kvartalet
1995 och fjärde kvartalet 1996 föll sysselsättningen med ca 35 000 personer.
Sysselsättningen fortsatte att falla i början av år 1997. Den nedåtgående
trenden i antalet sysselsatta bröts under det andra kvartalet 1997 då antalet
sysselsatta ökade. Mellan juli och augusti fortsatte antalet sysselsatta att
öka. De sysselsatta var dock färre i augusti i år än i augusti förra året.
Under lågkonjunkturens inledning minskade antalet arbetade timmar och antalet
sysselsatta personer i ungefär samma omfattning, men när konjunkturen vände
uppåt under år 1993 ökade antalet arbetade timmar mycket snabbare än
sysselsättningen. Detta kan till stor del förklaras av en minskad frånvaro. På
samma sätt som när det gällde antalet sysselsatta minskade antalet arbetade
timmar i början av år 1997.
Åren 1990 till 1994 försvann nära en fjärdedel av arbetena inom industrin,
byggsektorn samt jord- och skogsbruk. Många arbeten förlorades också inom den
privata tjänstesektorn, men där har sysselsättningen ökat under senare år. Inom
den offentliga sektorn har sysselsättningen minskat kontinuerligt sedan år
1992. Under perioden 1992-1994 var det främst de sysselsatta inom förvaltning
som blev färre, men under senare år är det framför allt antalet sysselsatta
inom vård och omsorg som har minskat.
Efter konjunkturuppgången 1994/95 försämrades arbetsmarknadsläget under år
1996. Sammantaget var då 540 000 personer eller 12,6 % av arbetskraften
antingen öppet arbetslösa eller i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Antalet arbetslösa fortsatte att öka i början av år 1997, men den
negativa trenden bröts under andra kvartalet 1997. Därefter har arbetslösheten
fortsatt att minska. Under perioden augusti 1996-augusti 1997 föll den öppna
arbetslösheten med 0,5 procentenheter till 7,7 %, till stor del på grund av att
ett stort antal personer, främst kvinnor, påbörjat utbildningar inom ramen för
kunskapslyftet.
Även långtidsarbetslösheten, dvs. arbetslöshet som varat mer än sex månader,
har stigit under de senaste åren. Långstidsarbetslösheten är högst bland äldre
(55-64 år) och lägst bland yngre (16-24 år). Fler män än kvinnor är
långtidsarbetslösa. Den svenska långtidsarbetslösheten, som år 1996 var 38 % av
den totala arbetslösheten, ligger internationellt sett på en låg nivå. Den
främsta förklaringen till detta är arbetsmarknadspolitikens omfattning.
Deltagande i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd betraktas som ett avbrott i
arbetslösheten.
Antalet lediga platser med en varaktighet på mer än tio dagar sjönk med en
tredjedel under åren 1990-1993. Därefter skedde en ökning fram till år 1995, då
antalet lediga platser sjönk på nytt. Den negativa trenden bröts först under
andra kvartalet 1997 då antalet lediga platser började öka igen.
Reallöneutvecklingen var svag under 1990-talets första hälft. År 1996 ökade
emellertid reallönerna kraftigt. De genomsnittliga löneökningarna mellan åren
1995 och 1996 var 6,1 %, varav 1,7 % utgjorde löneglidning. I övriga Europa var
löneökningarna under samma tid i genomsnitt drygt 3 %.
Bilagans avsnitt Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000
I detta avsnitt anger regeringen som förutsättning för att arbetslöshetsmålet
skall kunna uppnås att lönebildningen fungerar väl och att lönerna från år 1998
till år 2000 inte ökar med mer än 3,5 % per år.
Sysselsättningen väntas bli något lägre år 1997 jämfört med år 1996.
Produktiviteten väntas stiga kraftigt och medelarbetstiden öka något, vilket
fördröjer de positiva effekter på sysselsättningen som uppstår genom ökad
tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas ändå inte öka i lika stor
utsträckning som sysselsättningen minskar, eftersom en allt större del av
arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms
därför i år hamna på 8,4 % som årsgenomsnitt.
Under år 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till följd av högre BNP-
tillväxt, stagnerande medelarbetstid samt ökade möjligheter för kommunerna att
behålla arbetskraft. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten falla
till 7,4 %.
Den öppna arbetslösheten kommer att fortsätta att falla även efter år 1998
och uppgå till 4,5 % år 2000. Förutsättningarna för detta är att lönebildningen
fungerar väl även vid ett förbättrat arbetsmarknadsläge och att de vidtagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen får stort
genomslag.
Utskottet övergår nu till en redovisning av det aktuella arbetsmarknadsläget.
AMS månadsstatistik för oktober 1997 visar följande.
Enligt AMS meddelande om arbetsmarknadsläget i oktober 1997 var 290 000 öppet
arbetslösa under månaden, vilket motsvarar 6,9 % av arbetskraften och 5,2 % av
befolkningen. Det var 81 000 färre än i oktober förra året.
Antalet personer som befann sig i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd uppgick
till 201 000, vilket var 15 000 fler än i september i år men 3 000 färre än i
oktober förra året. Den relativa åtgärdsvolymen utgjorde 4,8 % av arbetskraften
och 3,6 % av befolkningen.
Obalansen, dvs. summan av personer som är arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, var 491 000 personer eller 11,6 % av
arbetskraften. Obalanstalet var högre, 13,4 %, för ett år sedan. Under den
senaste månaden har obalanstalet minskat från 12,1 %.
De ungas arbetslöshet har gått ned något snabbare än övriga åldersgruppers,
men den är fortfarande högre än arbetslösheten bland de något äldre. Vid det
senaste månadsskiftet var 85 000 personer i åldrarna 20-24 år arbetslösa eller
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är 6 000 färre än i september i år och
23 000 färre än i oktober förra året. Det relativa obalanstalet för denna
åldersgrupp är nu drygt 15 % av befolkningen, vilket är en nedgång med 4
procentenheter på ett år.
De långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit kontinuerligt arbetslösa under
minst sex månader, eller om personen är under 25 år mer än 100 dagar, är 28 000
färre än för ett år sedan. Antalet uppgick i oktober 1997 till 76 000, vilket
är en minskning med 9 000 sedan september. Fler män än kvinnor är
långtidsarbetslösa.
Tendensen de senaste månaderna att fler lediga platser anmäls till
arbetsförmedlingarna än motsvarande tid förra året håller i sig även i oktober.
Då anmäldes drygt 27 000 platser, vilket är 6 000 fler än för ett år sedan men
2 000 färre än i september i år. Sedan juni i år har 130 000 lediga
platseranmälts, att jämföra med 103 000 under motsvarande period förra året.
Under oktober varslades 3 500 personer om uppsägning. Det är 1 000 färre än
under förra månaden och 2 500 färre än under oktober förra året.
SCB:s månadsstatistik för oktober 1997 visar följande.
Arbetskraften, dvs. sysselsatta och arbetslösa, uppgick i oktober till
4 180 000 personer eller 75,3 % av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år. Det
är 115 000 färre än i oktober förra året.
Antalet sysselsatta var i oktober 3 894 000, att jämföra med 3 968 000 i
oktober förra året. I oktober uppgick antalet utförda arbetstimmar i genomsnitt
per vecka till 137,4 miljoner timmar. Motsvarande siffra för oktober förra året
var 139,5 miljoner timmar.
I oktober var 286 000 personer eller 6,8 % av arbetskraften arbetslösa,
vilket är 41 000 färre än för ett år sedan. Sänkningen är lika stor för män som
för kvinnor, vilket innebär att arbetslösheten bland män fortsätter att vara
betydligt högre än bland kvinnor. Männens arbetslöshet är 7,5 % medan
kvinnornas är 6,0 %. I oktober deltog 201 000 personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är 3 000 färre än i oktober förra
året.
Antalet latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat arbeta men
inte sökt arbete, var oförändrat jämfört med för ett år sedan och uppgick till
192 000. Antalet undersysselsatta, dvs. personer som av arbetsmarknadsskäl
arbetat mindre än de önskat, var i oktober 333 000, vilket var 36 000 färre än
i oktober förra året.
Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av politiken
Som framgår av ovanstående uppgifter har arbetsmarknadsläget ljusnat jämfört
med föregående år. Den öppna arbetslösheten har minskat och alltfler lediga
platser anmäls till arbetsförmedlingarna. Även antalet varsel har minskat sedan
föregående år. Den främsta förklaringen till minskningen av den öppna
arbetslösheten under hösten är att alltfler personer deltar i det s.k.
kunskapslyftet. Utskottet kan därför instämma i det påpekande som flera partier
gjort att en del av nedgången i den öppna arbetslösheten har skett genom att
arbetskraftsutbudet minskat som följd av att fler personer deltar i satsningar
inom ramen för kunskapslyftet. Enligt utskottets mening utgör regeringens
satsningar inom arbetsmarknadspolitiken dock inte någon ?statistikpolitik?.
Syftet med de åtgärder som införts är att förbättra de arbetslösas
förutsättningar att erhålla arbete på arbetsmarknaden. Som ett led i dessa
strävanden är kunskapslyftet en viktig satsning. Kunskapslyftet ger den
enskilde möjlighet att förbättra sin kompetens så att han eller hon blir bättre
rustad för den framtida arbetsmarknaden. Det är enligt utskottets mening
särskilt glädjande att ett stort antal kvinnor har utnyttjat denna möjlighet.
När det sedan gäller målet för arbetsmarknadspolitiken framhåller flera av
oppositionspartierna att målet bör vara att den totala arbetslösheten skall gå
ned. Utskottet anser för sin del att det är viktigt att ställa upp ett mål som
kan kvantifieras utan att misstolkas, samtidigt som målet måste kunna uppnås
med tillgängliga medel. Regeringens mål om halvering av den öppna
arbetslösheten uppfyller det kravet. Självfallet måste detta mål omfatta både
kvinnor och män. Utskottet vill betona att halveringsmålet inte är
tillräckligt. Det slutliga målet måste vara att uppnå full sysselsättning.
Utskottet kan konstatera att när det gäller sysselsättningsutvecklingen har
den positiva trend som tidigare kunnat skönjas under senvåren avtagit de
senaste månaderna. Minskningen har framför allt skett bland fast anställda
kvinnor inom vård och omsorg. Flera partier har uttryckt oro över denna
utveckling och förklarat att regeringen inte har gjort tillräckligt för att öka
sysselsättningen. Utskottet delar inte denna uppfattning. Även om
sysselsättningen inte ökar i den omfattning som den öppna arbetslösheten
minskar är utskottet övertygat om att de åtgärder som föreslagits riksdagen
eller som riksdagen redan beslutat om kommer att leda till ökad sysselsättning.
Utskottet kan i detta sammanhang påpeka att den kraftiga minskningen av
sysselsättningen som skedde inom den privata sektorn åren 1991-1994 har
hejdats. Under de senaste tre åren har sysselsättningen inom den privata
sektorn varit relativt oförändrad.
De allmänna villkoren för företagande har förbättrats. Detta är en viktig
förutsättning för att företagandet skall öka och utvecklas. Förbättringen av de
offentliga finanserna har medfört ett kraftigt räntefall, vilket gör det mer
lönsamt för företagen att investera. Den låga och stabila inflationen har
dessutom inneburit en större förutsägbarhet för företagen. Till detta kommer de
förslag som läggs fram i årets budgetproposition. I propositionen föreslås
bl.a. att arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14
dagar. Vidare förenklas reglerna för att erhålla F-skattsedel. Till detta
kommer de olika satsningarna för att underlätta för intresserade att starta
eget. Utskottet återkommer till dessa förslag nedan. Folkpartiet framhåller att
det är främst inom tjänste- och servicesektorn som de nya arbetena kommer att
skapas och att det därför bör göras särskilda satsningar på denna sektor.
Utskottet kan till viss del instämma i denna uppfattning men anser att man bör
avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningens betänkande som pågår
inom Regeringskansliet. Förslag med anledning av bl.a. detta betänkande
beräknas komma i mars 1998. Utskottet vill dock framhålla att regeringen i
budgetpropositionen föreslår att de s.k. ROT-avdragen för renovering, ombyggnad
och tillbyggnad förlängs till utgången av år 1998.
En viktigt förutsättning för att halveringsmålet skall uppnås är att
lönebildningen fungerar. Utskottet kan i likhet med flera oppositionspartier
konstatera att lönebildningen under en följd av år inte fungerat
tillfredsställande. Vad som skall betraktas som en välfungerande lönebildning
och hur den skall åstadkommas finns det dock olika uppfattningar om. I flera
motioner föreslås bl.a. förändringar i arbetsrätten och
arbetslöshetsersättningen för att därigenom förbättra lönebildningen.
Utskottet kan konstatera att regeringen har tillsatt en utredning som i nära
samarbete med parterna skall se över medlingsfunktionen, men också analysera
vilka effekter på lönebildningen och arbetslöshetsnivån som övriga förslag från
parterna kan ha. Utredningen kommer att presentera ett delbetänkande i slutet
av november 1997 och ett slutbetänkande i november 1998. Vid finansutskottets
behandling av utgiftsramarna (bet. 1997/98:FiU1) erinrade utskottet om de
samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna
som tecknats mellan parterna i industrin och de initiativ som tagits inom andra
områden på arbetsmarknaden. Vidare påpekades att debatten kring lönebildningen
tyder på att medvetenheten bland arbetsmarknadens parter om vikten av icke-
inflatoriska löneökningar har ökat väsentligt under senare tid.
I flera motioner förs fram förslag om att arbetslöshetsförsäkringen
förändras och att en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs.
Vidare föreslår Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna att
egenfinansieringen ökar. Folkpartiet gör gällande att en sådan ökning skulle
kunna påverka lönebildningen. Denna ståndpunkt grundar sig på den
föreställningen att de fackliga organisationernas lönekrav på branschnivå
skulle anpassas mer till arbetslösheten bland de egna medlemmarna, om avgiften
till varje arbetslöshetskassa speglade kostnaden för arbetslöshetsersättningen
i den kassan, dvs. om avgiften inom varje arbetslöshetskassa skulle vara
beroende av arbetslöshetsnivån i respektive kassa. För att en sådan
konstruktion skall fungera i praktiken krävs i princip att varje avtalsområde
omfattar en arbetslöshetskassas verksamhetsområde. Ett rent statligt system för
arbetslöshetsförsäkringen skulle vara uteslutet, eftersom samtliga försäkrade
skulle tillhöra en och samma arbetslöshetskassa, såvida inte en ordning med
differentierade ersättningar som grundar sig på yrkestillhörighet samtidigt
infördes. En sådan ordning skulle kräva en omfattande byråkrati för att
fungera.
Inte heller den nuvarande administrationen av arbetslöshetsförsäkringen
passar för den modell som Folkpartiet förespråkar. Det finns
arbetslöshetskassor som omfattar flera olika avtalsområden. Som exempel kan
nämnas att det inom TCO-området tecknas flera löneavtal inom samma
arbetslöshetskassas verksamhetsområde. Vidare kan noteras att SACO har en
gemensam arbetslöshetskassa för samtliga akademikerförbund. Till detta kommer
den nya arbetslöshetskassan som kan ansluta alla yrkesgrupper. Införandet av
ett differentierat avgiftssystem skulle innebära att man i vissa
arbetslöshetskassor skulle vara tvungen att höja avgifterna mycket kraftigt.
Fler personer skulle då överväga att stå utanför försäkringen. Avgiftshöjningar
skulle även medföra en risk för segregation. En ökad egenfinansiering kan ge
starka grupper på arbetsmarknaden incitament att bilda egna arbetslöshetskassor
med låga avgifter.
Det nuvarande systemet med höga statsbidrag, som finansieras av
arbetsgivaravgifter, och utjämningen av medlemsavgifter innebär att kostnaderna
för arbetslösheten fördelas på alla arbetstagare, både på dem som är försäkrade
och på dem som inte är det. Genom denna konstruktion uppnår man en hög
anslutningsgrad. Yrkesgrupper som inte skulle ha möjlighet att teckna en egen
arbetslöshetsförsäkring har råd att göra det när kostnaderna för arbetslösheten
delas mellan samtliga försäkrade. Om man, som vissa motionärer föreslår, skulle
höja egenfinansieringen till 25 % skulle kostnaderna för den enskilde öka
markant. Den genomsnittliga medlemsavgiften skulle då bli 215 kr per månad,
jämfört med ca 60 kr i dag. Skulle man dessutom införa differentierade avgifter
kan medlemsavgiften i arbetslöshetskassor med hög arbetslöshet bli över 600 kr
per månad. Om man även skulle beakta förhållandet att personer som löper liten
risk för att bli arbetslösa skulle välja att stå utanför försäkringen och att
arbetstagare med låg lön skulle avstå från att gå med i
arbetslöshetsförsäkringen av ekonomiska skäl skulle avgifterna bli ännu högre.
Riksdagen beslutade våren 1997 att en ny arbetslöshetsförsäkring skall
införas från årsskiftet 1997/98. Finansieringen av den nya försäkringen över-
enstämmer i huvudsak med nuvarande finansieringssystem. Riksdagen beslutade
samtidigt bl.a. om förändrade villkor för ersättningsrätt samt
ersättningsnivåer. I samband med utskottsbehandlingen ställde sig utskottet
positivt till regeringens initiativ att tillsätta en utredning som bl.a.
närmare skulle analysera vilka åtgärder som skulle kunna sättas in inför och
efter en utförsäkring. När utredningsarbetet visat på lämpliga åtgärder skulle
enligt propositionen (prop. 1996/97:107) ett beslut om införande av en treårig
tidsbegränsad ersättningstid kunna fattas med giltighet från den 1 juli 1999.
Utredningen skulle också med förtur se över de deltidsarbetslösas
ersättningsrätt. Vidare tillkännagav utskottet att utredningen skulle belysa
frågan om en indexering av högsta respektive lägsta nivå på dagpenningbeloppet.
Utskottet anser inte att det i nuläget är påkallat med några ytterligare
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen med anledning av de motionsyrkanden
som framställts.
Utskottet övergår nu till att behandla de förslag om förändringar av
arbetsrätten som läggs fram. Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas
utgångspunkt är att arbetsrätten bör förändras för att därigenom förbättra
sysselsättningen. Moderaterna går längst i sina krav på förändringar av
arbetsrätten. Enligt Moderaternas förslag skall förändringarna även gälla
övriga arbetsmarknadsregleringar. Miljöpartiet föreslår förändringar som i
första hand berör småföretagare.Vänsterpartiet anser att arbetsrätten bör
utvecklas och inte nedmoteras. I de enskilda motionerna har framställts förslag
som i huvudsak överensstämmer med de förslag Moderaterna har lagt fram.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till de förändringar som riksdagen
beslutade om i slutet av förra året på grundval av propositionen En arbetsrätt
för tillväxt (prop. 1996/97:16,bet AU4 , rskr. 107). Syftet med förändringarna
var att anpassa de arbetsrättsliga reglerna till förändringar som hade skett på
arbetsmarknaden. Reglerna skulle underlätta nyanställningar och lokala
lösningar. Merparten av förändringarna genomfördes vid årsskiftet 1996/97. Med
de nya reglerna ökade möjligheterna att anställa personer för begränsad tid
genom att en ny anställningsform, ?överenskommen visstidsanställning?,
infördes. De nya lagreglerna är utformade så att de särskilt gynnar
småföretagen. Samtidigt infördes utökade rättigheter för arbetstagarna.
Förändringarna har byggt på principen att det skall vara lättare att
nyanställa, inte lättare att säga upp. Utskottet anser det i nuläget inte vara
nödvändigt med några ytterligare förändringar av arbetsrättslagstiftningen.
En väsentlig del i Miljöpartiets politik för minskad arbetslöshet är att
arbetstiden förkortas. Även Vänsterpartiet har förklarat att partiet anser att
det behövs en arbetstidsförkortning.
Utskottet kan i detta sammanhang hänvisa till Arbetstidskommittén och dess
betänkande ARBETSTID längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145).
Arbetstidskommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet har behandlat denna fråga vid ett flertal tillfällen och då förklarat
att utskottet inte är lika övertygat som Miljöpartiet om att
arbetstidsförkortning är den givna vägen ut ur arbetslösheten (se bet.
1996/97:AU1 och 1996/97:AU11). Utskottet har dock ställt sig positivt till
olika försök med arbetstidsförkortning men har förklarat att det
statsfinansiella läget inte har medgett att omfattande resurser satsas på
ändamålet. Utskottet vill inte föregripa det pågående beredningsarbetet. Det
kan i detta sammanhang framhållas att det redan i dag inom många avtalsområden
finns avvikelser från arbetstidslagstiftningen som i praktiken innebär
arbetstidsförkortning. Det kan också noteras att flera fackliga organisationer
inför 1998 års avtalsförhandlingar framställt yrkanden om olika former av
arbetstidsförkortning. Enligt utskottets mening bör frågan om
arbetstidsförkortning i första hand lösas av arbetsmarknadens parter. Härigenom
kan arbetstiderna anpassas till förhållandena på respektive arbetsplats. En
fråga som är näraliggande är om en s.k. övertidsavgift bör införas. Enligt
utskottets mening bör man avvakta utvecklingen i arbetstidsfrågan innan man går
vidare med frågan om övertidsavgift.
Arbetsmarknadspolitiken är enligt utskottets mening i första hand en statlig
angelägenhet. I likhet med många motionärer anser utskottet att det är viktigt
att man fortsätter arbetet med att öka den lokala förankringen av verksamheten.
Härigenom ökar man träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna och undviker
detaljstyrning från den centrala nivån. Förändringarna bör dock ske successivt.
De viktigaste instrumenten för en decentralisering är att ytterligare stärka
arbetsförmedlingsnämndernas roll, förenkla regelverket och skapa en friare
resursanvändning. Som ett led i arbetet att förenkla regelverket har regeringen
bl.a. föreslagit införandet av ett särskilt anställningsstöd som ersätter
nuvarande rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och annat beredskapsarbete.
Samtidigt har medlen för otraditionella insatser ökat väsentligt. Dessa är
viktiga för att underlätta för lokal samverkan mellan t.ex. arbetsförmedlingen,
kommunen och försäkringskassan i olika gemensamma projekt. Vidare har det
införts en möjlighet att aktivare använda arbetslöshetsförsäkringen. Denna
verksamhet skall ge större utrymme för olika lokala initiativ och ökar därmed
det lokala inflytandet på arbetsmarknadspolitiken. Utskottet anser också att
det är viktigt att arbetet med projekt och verksamheter som syftar till att
bryta den könssegregerade arbetsmarknaden intensifieras. Som framgår av
propositionen avsätts 30 miljoner kronor för projekt i sådant syfte. Utskottet
har förståelse för att många arbetssökande kan känna sig utlämnade och
maktlösa. Utskottet kan dock konstatera att de arbetslösas situation är mycket
uppmärksammad. Genom den allt större decentraliseringen med bl.a.
vidareutvecklingen av de individuella handlingsplanerna kan den arbetslöse
komma mer i centrum och större hänsyn tas till hans eller hennes speciella
förhållanden.
Avslutningsvis vill utskottet instämma med motion A258 när det gäller det
ansvar för personal och för orten i stort som man bör kunna kräva av företagen.
Utskottet har dock svårt att se hur ett program av det slag som motionären
efterlyser skulle kunna utformas.
Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet inte någon anledning till
något uttalande från riksdagens sida. Motionerna A 213 (yrk. 1 och 2), A214
(yrk. 1), A230 (yrk. 4 - 6), A232, A244, A256 (yrk. 1), A 258, A259 (yrk. 1-10
och 25), A264 (yrk. 1), A269 (yrk. 1-6 och 31), A299 (yrk. 1 och 2), A310 (yrk.
1 och 2), A314 (yrk. 1 och 6), A415 (yrk. 1-2), A806 (yrk. 11), Fi205 (yrk. 16
och 19), N217 (yrk. 3), Sf305 (yrk. 12), N311 (yrk. 7) och Sk321 (yrk. 12)
avstyrks.
Andra övergripande frågor rörande arbetsmarknads-politiken
Motioner
I två motioner framförs åsikten att arbetsmarknadsmedel bör överföras till
kommuner och landsting och på så sätt möjliggöra nyanställningar och
kvalitetshöjningar av respektive verksamhet.
Krister Örnfjäder m.fl. (s) konstaterar i motion A242 att det trots den höga
arbetslösheten inte är brist på arbete exempelvis i kommuner och landsting. De
anställda inom dessa sektorer får arbeta hårt och hinner ändå inte med allt som
de skulle vilja göra. Motionärerna föreslår därför att det överförs medel från
arbetslöshetsförsäkringen till prioriterade mål inom kommuner och landsting.
I motion A298 framhåller Thomas Julin m.fl. (mp) att nedskärningarna inom den
offentliga sektorn har lett till att människor har tvingats att lämna viktiga
samhällsarbeten. Staten har därför tvingats att genom stora ekonomiska insatser
betala för den arbetslöshet som den själv skapat. Motionärerna föreslår att
stora delar av de medel som används för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
överföras till kommuner och landsting och där skapa riktiga arbeten. Överförda
medel skall bara få användas till lokala arbeten.
Utskottets ställningstagande
Kommunernas försämrade ekonomi har krävt nedskärningar som framför allt drabbar
kvinnor. Detta har medfört en risk för försämringar i vård och omsorg.
Utskottet välkomnar därför den satsning som regeringen vill göra inom skolan,
vården och omsorgen. Vidare har riksdagen under innevarande budgetår beslutat
om att införa en försöksverksamhet med s.k. resursarbete. Åtgärden bygger på
ett arbetsmarknadspolitiskt försöksprojekt inom vård och omsorg i Kalmar.
Projektet innebar att Kalmar kommun fick möjlighet höja nivån på den kommunala
servicen genom att ta in arbetslösa som en extra resurs i arbetet. Resursarbete
innebär att bl.a. kommuner får ta in arbetslösa som varit långtidsinskrivna för
att därigenom åstadkomma kvalitetshöjande insatser. Som motprestation förbinder
sig arbetsgivaren att med resursarbete täcka alla de vikariatsbehov som
uppstår. Även de offentliga tillfälliga arbetena för äldre arbetslösa kan öka
kvaliteten på verksamheten inom dessa viktiga sektorer.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A242 och A298.
EU-frågor m.m.
Motioner
I partimotion K715 (yrk. 2) förklarar Kristdemokraterna att det är en framgång
att sysselsättningen prioriteras inom EU. Tillsammans kan medlemsländerna komma
fram till åtgärder och impulser som sedan kan tillämpas på hemmaplan. Det är
dock viktigt att medlemsländerna tar till sig förslagen. Detta har inte
regeringen gjort. När EU:s stats- och regeringschefer hösten 1994 tog initiativ
till åtgärder för att öka sysselsättningen inom fem områden, de s.k.
Essenpunkterna, ansåg regeringen att bara vissa var tillämpliga på Sveriges
situation. Regeringens ställningstagande innebär att punkterna som handlar om
minskade indirekta lönekostnader respektive ökad arbetsmarknadspolitisk
flexibilitet har fått ett begränsat genomslag.
Även i Kristdemokraternas kommittémotion A269 påpekas att regeringen har svårt
att ta till sig de förslag som upprättats inom EU angående
arbetsmarknadsområdet. Partiet föreslår därför att riksdagen av regeringen
begär ett handlingsprogram för att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU-
länderna enats om vad gäller arbetslöshetsbekämpningen (yrk. 32).
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion A307 ett tillkännagivande om att
Sveriges bidrag till utvecklingen i EU bör vara att driva frågorna, inom EU och
globalt, om en minimering av det rotlösa spekulativa kapitalets framfart.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av vad som framförts i motionerna anföra följande.
Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 enades EU:s stats- och
regeringschefer om ett nytt fördrag, Amsterdamfördraget. Det nya fördraget
innebär att EU-samarbetet förändras på en rad områden. I fördraget finns ett
kapitel som behandlar sysselsättningen. Sysselsättningskapitlet innebär bl.a.
följande:
* Fastställande av årliga gemensamma riktlinjer för sysselsättning.
* Åtagande för medlemsstaterna att inarbeta dessa riktlinjer i sina nationella
handlingsprogram för sysselsättning med beaktande av
subsidiaritetsprincipen.
* Uppföljning i form av årlig rapportering om uppföljning av
handlingsprogrammen samt granskning.
Vid mötet antogs även en resolution om tillväxt och sysselsättning. I
resolutionen slås fast att bestämmelserna i den nya avdelningen om
sysselsättningspolitik i Amsterdamfördraget skall tillämpas omedelbart. Enligt
fördraget skall rådet varje år fastställa riktlinjer, som medlemsländerna skall
beakta i sin sysselsättningspolitik. Riktlinjerna skall innehålla konkreta mål
för sysselsättning.
Sysselsättningsriktlinjerna för år 1998 antogs av stats- och
regeringscheferna vid Europeiska rådets extra möte om sysselsättning i
Luxemburg den 20 - 21 november 1997. Det slutliga formella antagandet kommer
att ske vid ministerrådsmötet den 15 december 1997. Besluten innebär bl.a. att
medlemsländerna kommer att infoga riktlinjerna i sina nationella
handlingsplaner för sysselsättningen. Handlingsplanerna skall inlämnas till
kommissionen under våren 1998.
Syftet med riktlinjerna är att varje medlemsland skall använda dessa för att
analysera sin egen situation. I detta ingår att medlemsländerna skall ta
ställning till alla mål och förslag till åtgärder i riktlinjerna. Varje år
skall medlemsstaterna till rådet överlämna en uppföljningsrapport av sina
nationella handlingsplaner. Med rapporterna som grund kommer rådet att årligen
granska hur medlemsstaterna tillämpat riktlinjerna i sin nationella politik.
Rådet lämnar därefter en rapport till Europeiska rådets årliga decembermöte.
Med ledning av rapporten fastställer Europeiska rådet riktlinjerna för
påföljande år.
Som framgår av redogörelsen pågår ett intensivt arbete inom EU när det gäller
att öka sysselsättningen och att komma till rätta med arbetslöshetsproblemet.
Sverige har en viktig roll i detta arbete med sina långa erfarenhet av aktiv
arbetsmarknadspolitik. Sverige har intensivt drivit sysselsättningsfrågorna,
och flera av de idéer som Sverige fört fram i det internationella samarbetet
vinner nu gehör. Utskottet som inte delar den kritik som Kristdemokraterna
framför avstyrker därför motionerna A269 (yrk. 32) och K715 (yrk. 29).
Utskottet kan heller inte ställa sig bakom motion A307, varför även den bör
avslås.
Nordisk arbetsmarknad
Propositionen
I propositionen konstateras att i vissa av de nordiska grannländerna, främst
Danmark och Norge, är efterfrågan på vissa yrkeskategorier stor. Detta gäller
framför allt inom vård- och byggsektorn. För många arbetssökande begränsas dock
möjligheterna att ta dessa arbeten av ekonomiska skäl. Regeringen anser därför
att det är angeläget att arbetssökande får möjlighet till sökanderesa och
bohagstransport om han eller hon får arbete inom Danmark, Norge eller Finland.
Regeringen kommer därför att ge AMS i uppdrag att inom ramen för den nordiska
överenskommelsen förhandla med våra nordiska grannländer om de ekonomiska
villkoren vid flyttning av arbetsmarknadsskäl mellan länderna. Resultatet av
dessa förhandlingar blir avgörande för regeringens fortsatta hantering av
frågan.
Motionerna
I motion A252 förklarar Kent Olsson och Stig Grauers (båda m) att de anser att
det krävs förbättringar för att den nordiska arbetsmarknaden skall fungera
bättre. Som exempel på svårigheter nämner motionärerna bl.a. formalia för att
kunna erhålla arbetslöshetsersättning samt avdragsrätten för resor, räntor och
pensionsförsäkringar.
Kristdemokraterna anser i partimotion A269 (yrk. 19) att riksdagen bör uttala
att det inte bör införas något utvidgat flyttbidrag i Norden.
Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att man undersöker
alla möjligheter att underlätta för arbetslösa att erhålla arbete. En sådan
åtgärd kan vara att se över möjligheterna för arbetslösa att kunna få
flyttbidrag när han eller hon flyttar för att ta arbete i ett annat nordiskt
land. Av detta följer att utskottet inte kan biträda Kristdemokraternas motion.
Motion A269 yrk.19 bör avslås.
När det sedan gäller den fråga som behandlas i motion A252 vill utskottet
anföra följande.
Genom Sveriges medlemskap i EU gäller EG:s förordning nr 1408/71 om social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen. Till EG-förordningen hör en tillämpningsförordning. Genom EES
avtalet gäller dessa förordningar även mellan länder inom gemenskapen och EES-
länderna Norge och Island. I förordningen finns särskilda regler som gäller
s.k. gränsarbetare som bl.a. reglerar vilka ersättningsregler som gäller vid
arbetslöshet. Detta innebär att det finns bestämmelser som reglerar vad som
skall gälla i gränssituationer. Utskottet betvivlar inte motionärernas
påstående att det kan förekomma problem av olika slag. Utskottet vill därför
påpeka att det inom Regeringskansliet finns informella kontaktorgan som skall
ta upp frågan om koordination av socialförsäkringarna i syfte att motverka
sådana problem. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A252.
UTGIFTSOMRÅDE 13 EKONOMISK TRYGGHET VID ARBETSLÖSHET
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m.
Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
och A 2. Bidrag till lönegarantiersättning.
Utgiftsområdet omfattar från budgetåret 1998 bidrag till
arbetslöshetsförsäkring, utjämningsbidrag till arbetslöshetskassor, ersättning
till personer som deltar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA), resursarbete och tillfällig
avgångsersättning samt bidrag till lönegarantiersättning.
Målet för utgiftsområdet är att medverka till samt underlätta och stimulera
omställning och därigenom öka flexibiliten på arbetsmarknaden. Under budgetåret
1998 skall aktivitet och omställning prioriteras i högre omfattning än
tidigare.
Riksdagen har på regeringens förslag beslutat att på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1997 anslå ytterligare 1 585 miljoner kronor på
anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning.
A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
Propositionen
---------------------------------------------
|1997|Anslag |34 088 |Utgiftsprognos|41 229|
| | |3341,2 | |3343 |
---------------------------------------------
|1998|Förslag|40 681 | | |
| | |334 | | |
---------------------------------------------
|1999|Beräknat|31 535 | | |
| | |334 | | |
---------------------------------------------
|2000|Beräknat|23 874 | | |
| | |334 | | |
---------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 På tilläggsbudget har ytterligare 5 556 miljoner kronor anvisats
3 Regeringen har på tilläggsbudget föreslagit att ytterligare 1 585 miljoner
kronor skall anvisas.
Under budgetåret 1998 skall anslaget omfatta bidrag till inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning samt utgifter för grundbelopp och utjämningsbidrag till
arbetslöshetskassorna. Anslaget skall vidare omfatta en aktivare användning av
arbetslöshetsersättning, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
bidrag till arbetsgivare vid resursarbete och ersättning till personer som får
tillfällig avgångsersättning. Anslaget skall också omfatta ersättningar som
utges till personer som berörs av regeringens förslag om generationsväxling.
Motionerna
I partimotion A312 påpekar Vänsterpartiet att det finns ett nära samband mellan
utgiftsområdena 13 och 14 och att det är tveksamt att ha en uppdelning på två
utgiftsområden inom nuvarande system. En övervägande del av kostnaderna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avser försörjningsmedel där alternativet
skulle vara arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma en flexiblare modell
föreslår Vänsterpartiet att det införs ett anslag för omställningskostnader
inom ramen för utgiftsområde 14 som inkluderar det nuvarande anslaget på
utgiftsområde 13 (yrk. 7).
Vänsterpartiet anser att de nuvarande ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen är alltför låga. Alltfler löntagare hamnar ovanför
?taket? för dagpenningen. Kompensationsnivån blir således för många inte 80 %.
Vidare anser Vänsterpartiet att grundbeloppet kommer att ligga på en alltför
låg nivå. Partiet föreslår därför att den högsta respektive lägsta dagpenningen
i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1998 bestäms till 620 kr
respektive 260 kr per dag (yrk. 1-2).
Miljöpartiet föreslår i motion A309 också förändringar av ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen. Enligt Miljöpartiet skall ersättningsnivån fr.o.m.
den 1 januari 1998 vara 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och 40 % på
överskjutande inkomstdelar (yrk. 7). Vidare föreslås att högsta respektive
lägsta dagpenning fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 246 kr respektive 619
kr per dag (yrk. 8-9). Miljöpartiet föreslår också att kvalificeringsvillkoret
för rätten till arbetslöshetsersättning ändras fr.o.m. den 1 januari 1998 från
sex till fyra månaders arbete (yrk. 10).
Hans Karlsson m.fl (s) föreslår i motion A235 att den 41:a arbetslöshetskassan
lokaliseras till Örebro. Som motivering anför att Örebro har lång erfarenhet av
administration och förvaltning. Kommunen har under en följd av år förlorat
många arbetstillfällen inom administration p.g.a. omfattande neddragningar inom
den offentliga sektorn.
I motion A265 framför Sören Lekberg m.fl (s) att ett sätt att stimulera
småföretagande är att uppmuntra bildande av kooperativa företag. Goda exempel
på sådana lösningar finns bl.a. i Italien. Motionärerna föreslår därför att en
utredning tillsätts med uppgift att förslå ett svenskt system för omvandling av
arbetslöshetsersättning till insats i nystartade kooperativa företag.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har, i enlighet med regeringens förslag, den 20 november 1997
beslutat att på tilläggsbudget till statsbudgeten anslå ytterligare 1 585
miljoner kronor till anslaget utöver den höjning som riksdagen beslutade med
anledning av vårpropositionen. Detta innebär att anslaget utökats med 7,1
miljarder kronor i förhållande till förslaget till förra årets
budgetproposition.
När det gäller Vänsterpartiets förslag att det bör införas ett särskilt
anslag under utgiftsområde 14 som även inkluderar arbetslöshetsersättningen på
utgiftsområde 13 kan utskottet instämma i att gränserna mellan de båda
utgiftsområdena till viss del har suddats ut. Den tidigare indelningen, som
innebar att medel för aktiva åtgärder och passiva ersättningar hölls åtskilda,
upprätthålls inte lika strikt som tidigare. Vid en granskning av anslaget A1
Bidrag till arbetslöshetsersättning kan noteras att de båda åtgärderna
resursarbete och aktivare användning av arbetslöshetsersättning som finansieras
över detta anslag är att betrakta som arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Båda
har likheter med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som återfinns under
utgiftsområde 14. De övriga åtgärderna som skall finansieras över anslaget,
tillfällig avgångsersättning och den nu föreslagna generationsväxlingen,
skiljer sig från de andra arbetsmarknadspolitiska åtgärderna såtillvida att de
inte förutsätter att berörda personer skall stå till arbetsmarknadens
förfogande. Utskottet vill även påpeka att de båda förstnämnda åtgärderna är
försöksverksamheter som skall pågå t. o. m. år 1998. Utskottet, som i och för
sig ser fördelar med att medlen för den passiva ersättningen hålls åtskilda
från medlen för de aktiva åtgärderna, anser bl.a. mot bakgrund av att
åtgärderna endast är tillfälliga att den nuvarande ordningen kan bibehållas.
Det innebär att Vänsterpartiets förslag inte bör bifallas.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger i sina respektive partimotioner A309
och A312 fram förslag om ändrade ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare föreslår Miljöpartiet ändringar av det s.k. arbetsvillkoret. Utskottet
har i samband med behandlingen av den nya sammanhållna
arbetslöshetsförsäkringen tagit ställning till identiska yrkanden som partierna
för fram i dag. Utskottet ställde sig då bakom regeringens förslag och
avstyrkte Vänsterpartiets och Miljöpartiets motförslag (se. 1996/97:AU13 s. 25
och 31), vilket också blev riksdagens beslut. Utskottet, som inte har ändrat
uppfattning sedan dess, anser det inte nödvändigt med något tillkännagivande
med anledning av ovanstående motioner.
Sammanfattningsvis kan utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna
och A309 (yrk. 7-10) och A312 (yrk. 1-2 och 7). Samtliga förslag är
anslagspåverkande. Utskottet återkommer till motionerna i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisningen på
utgiftsområde 13 nedan.
Vad gäller förslaget som rör lokaliseringen av den nya kompletterande
arbetslöshetskassan vill utskottet anföra följande.
För att den nya sammanhållna försäkringen skall vara tillgänglig för alla
krävs att det bildas en särskild kassa som komplement till dagens
arbetslöshetskassor. Den nya kassan skall bildas av rikstäckande organisationer
som företräder anställda och företagare på arbetsmarknaden. För att underlätta
arbetet med bildandet av den nya kassan har regeringen den 17 april 1997
beslutat att tillkalla en särskild utredare. Av direktiven (dir. 1997:62)
framgår bl.a. att utredaren skall säkerställa att en kompletterande
arbetslöshetskassa kan bildas och att den kan vara i full drift den 1 januari
1998. Vidare anges att en förutsättning för uppdragets genomförande är att den
kompletterande kassan övertar den nuvarande KAS-administrationen och att den
nya verksamheten bedrivs i enheter på samma orter som den, dvs. i Hemse,
Olofström, Borås och Ljusdal.
Utskottet kan konstatera att genom sistnämnda krav kommer den kompletterande
arbetslöshetskassan att i huvudsak vara förlagd till regioner med ett
besvärligt arbetsmarknadsläge. Den organisation som krävs för att samordna
dessa enheter kommer troligen att vara relativt begränsad. Om det blir aktuellt
att inrätta ett huvudkontor anser utskottet därför att det kan ankomma på dem
som bildar kassan att avgöra var kontoret bör förläggas. Utskottet avstyrker
därför motion A235 (s).
När det gäller det motionsförslag som framförts om omvandling av
arbetslöshetsersättning till insats i ett kooperativt företag kan utskottet
konstatera att regeringen anser att nya arbetstillfällen till låg kostnad kan
skapas genom kooperativt företagande (Utgiftsområde 24, anslaget A 3 Stöd till
kooperativt företagande). Regeringen framhåller att internationella
erfarenheter visar att den kooperativa företagsformen har en stor
utvecklingspotential. För att öka insatserna för denna företagsform har
regeringen i enlighet med vad som aviserades i vårpropositionen (prop.
1996/97:150 s. 90) för budgetåret 1998 avsatt 10 miljoner kronor utöver vad som
anslagits för innevarande år. Utskottet kan därmed konstatera att den
kooperativa företagsformen redan uppmärksammas och stöds om än på annat sätt än
vad motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker därför motion A265 (s).
Aktivare användning av arbetslöshetsersättning
I samband med behandlingen av vårpropositionen beslutade riksdagen att det
skulle vara möjligt att använda arbetslöshetsersättningen på ett aktivare sätt.
Beslutet innebar att ersättning även skall kunna lämnas till en arbetslös som
exempelvis deltar i ett projekt som inte ryms inom ramarna för den ordinarie
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Under innevarande budgetår får
försöksverksamheten omfatta högst 500 miljoner kronor. Regeringen föreslår att
verksamheten för budgetåret 1998 får omfatta högst 1 miljard kronor.
Utskottet biträder regeringens förslag. Förslaget är anslagspåverkande.
Utskottet återkommer till förslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på UO13.
Generationsväxling
Propositionen
I propositionen konstateras att bland de sysselsatta finns många äldre som har
fysiskt eller psykiskt slitsamma arbeten och som gärna skulle vilja sluta
arbeta före sin ordinarie pensionsavgång om det fanns ekonomiska
förutsättningar för det. Samtidigt som medelåldern bland de sysselsatta har
stigit de senaste åren är ungefär hälften av de arbetslösa under 35 år och
många av dem är långtidsarbetslösa. Mot denna bakgrund föreslår därför
regeringen att en möjlighet till s.k. generationsväxling införs den 1 januari
1998.
Förslaget innebär att anställda som har fyllt 63 år efter överenskommelse med
arbetsgivaren får möjlighet att lämna arbetsmarknaden i förtid under
förutsättning att en vakans som uppstår inom samma driftsenhet fylls med en
långtidsarbetslös person som har fyllt 20 men inte 35 år. Den arbetslöse
anvisas av arbetsförmedlingen och skall erbjudas tillsvidareanställning hos
arbetsgivaren. Ytterligare förutsättningar för generationsväxling är att
ansökan görs mellan den 1 januari och den 31 augusti 1998, att den äldre har
haft en sammanhängande anställning i minst två år omedelbart före
generationsväxlingen, att den äldre efter generationsväxlingen inte står till
arbetsmarknadens förfogande för den arbetstid som vederbörande lämnat samt att
länsarbetsnämnden godkänner avtalet om generationsväxling mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren. Generationsväxling får inte ske om någon hävdar att han
eller hon har företrädesrätt till anställningen.
Den arbetstagare som på detta sätt lämnar arbetsmarknaden får en ersättning
från staten som är pensionsgrundande och som motsvarar 80 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), dock högst 14 400 kr per månad under år
1998. Den fastställda ersättningen till den enskilde och det högsta beloppet
knyts till basbeloppet. Utöver denna ersättning kan arbetsgivaren betala en
extra ersättning direkt till arbetstagaren efter avtal med denne.
Ersättningen, som också lämnas vid sjukdom, betalas ut till dess att den
äldre får ålderspension, dock längst till och med månaden före den månad då
vederbörande fyller 65 år. Avtalspension bör inte påverka nivån på
ersättningen. Den allmänna försäkringskassan skall beräkna och betala ut
ersättningen.
Om den äldre har deltidspension eller väljer att lämna endast en del av
tjänsten, kan generationsväxling ske för den tid som den äldre lämnar. Den unge
ersättaren bör i princip få samma arbetstidsmått som den äldre hade, men
arbetsgivaren kan i situation då den äldre har lämnat endast del av tjänsten
lägga samman lämnad tid från flera anställningar vid anställning av ny
arbetskraft.
Statens ansvar att till den äldre betala hela den fastställda ersättningen
kvarstår om arbetsgivaren avvecklar sin verksamhet eller går i konkurs under
den tid som åtagandet avser.
Generationsväxlingen skall till en del finansieras genom de minskade
kostnader för arbetslöshetsersättningen som uppstår när unga arbetslösa får
arbete och genom att arbetsgivaren skall betala ett finansieringsbidrag till
staten på 25 % av den statliga ersättningen. Resten skall finansieras genom en
höjning och utvidgning av finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion.
Motionerna
Som framgår av Moderaternas kommittémotion A299 avvisar partiet förslaget om
generationsväxling. Partiet har dock inte framställt något särskilt yrkande i
denna del. Enligt Moderaterna krävs det nya arbeten för att komma till rätta
med arbetslösheten. Förslaget är bara en form av pensionering. Partiet
ifrågasätter även hur verkningsfull åtgärden är p.g.a. alla krav som ställs för
att få del av den.
I partimotion A259 påpekar Folkpartiet att många arbetsgivare drar sig för att
anställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till pensioneringen,
trots att dessa har en bred kompetens och erfarenhet. Denna grupp är också
mycket trogen mot sin arbetsgivare. Det kan därför vara mycket lönsamt att
anställa en äldre person. Folkpartiet anser att förslaget om generationsväxling
innebär att många äldre på arbetsmarknaden kommer att känna att de inte är
behövda. Därför bör förslaget avslås (yrk. 16).
Miljöpartiet anser i sin partimotion A309 att förslaget om generationsväxling
är kortsiktigt och dåligt. Möjligheterna till fusk med ?övertagandevillkoret?
är stora. Detta gäller särskilt i större företag som normalt anställer
ungdomar. Förslaget kan enligt partiet ses som en sämre variant av
arbetstidsförkortning. Även om regeringen anser att åtgärderna är tillfälliga
anser partiet att det finns en avsevärd risk för att de kommer att följas av
flera om inte arbetslösheten kan lösa på något annat sätt. Enligt Miljöpartiet
är en bättre lösning en måttlig förkortning av arbetstiden. Partiet föreslår
därför att förslaget skall avslås (yrk. 12-13).
I kommittémotion A264 (yrk. 8-9) avvisar även Kristdemokraterna förslaget.
Partiet ser generationsväxlingen som ytterligare ett exempel på regeringens
strategi att genom minskat arbetskraftsutbud komma till rätta med den
besvärande arbetslöshetsstatistiken. Partiet förordar i stället att större
ansträngningar görs för att få fram fler arbetstillfällen.
Lennart Beijer m.fl. (v) förklarar i motion A270 (yrk. 2) att åldersgränsen för
rätten till generationsväxling bör sättas vid 60 år i stället för som
föreslagits vid 63 år. Genom en sänkning av åldersgränsen ges fler ungdomar
möjlighet att komma in på arbetsmarknaden utan att det kostar staten något
extra.
Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i motion A282 att kriteriet långtidsarbetslös
ersätts med långtidsinskriven. På det sättet utesluts inte arbetslösa som bara
gjort tillfälliga inhopp på en arbetsplats men i övrigt har varit utan arbete
under en lång tid.
Laila Bäck m.fl. (s) ställer sig i motion A308 bakom förslaget om
generationsväxling men anser att en lägre åldersgräns än den föreslagna på 63
år bör övervägas. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en utredning
om vad en sänkning av åldersgränsen skulle kosta och vilka konsekvenserna
skulle bli.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att underlätta för
yngre arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Genom den föreslagna
generationsväxlingen ges ungdomar den möjligheten samtidigt som äldre
arbetstagare erhåller ekonomiska förutsättningar att lämna sin yrkesverksamma
bana i förtid. Utskottet delar de synpunkter som Folkpartiet framför att äldre
arbetstagare är lojala, erfarna och har bred kompetens. Detta innebär dock inte
att det inte finns personer i denna grupp som vid 63 års ålder skulle vilja
lämna arbetslivet. Enligt utskottets mening är det inte troligt att majoriteten
av de äldre kommer att vilja lämna arbetsmarknaden i förtid. Men för vissa
äldre kan detta innebära en stor lättnad eftersom många arbeten kan vara mycket
krävande både fysiskt och psykiskt. Det är nödvändigt att ange tämligen
detaljerade krav för en åtgärd av detta slag. Den måste riktas till de
arbetslösa som har svårast att komma in att komma in på arbetsmarknaden. Även
om långtidsinskrivna i vissa fall har en relativt svag anknytning dit anser
utskottet att denna åtgärd i första hand bör inriktas på den svagaste gruppen,
dvs. långtidsarbetslösa. Eftersom det är en försöksverksamhet anser utskottet
att åtgärden kan genomföras med föreslagna regler utan någon föregående
utredning. Utskottet förutsätter att regeringen följer verksamheten och att det
senare görs en utvärdering av generationsväxlingen. Utskottet avslår motion
A308 (s) med hänvisning till detta.
Utskottet vill nu ta upp en särskild fråga som rör generationsväxlingen.
Utskottet anser att det bör klargöras att den ersättning som utges vid
generationsväxling skall vara skattepliktig intäkt hos mottagaren. Det skall
gälla såväl ersättningen från staten som det som arbetsgivaren eventuellt
betalar utöver den statliga ersättningen. Detta kan lämpligen regleras genom
ett tillägg till punkt 12 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Utskottet förordar att näst sista stycket i denna punkt av anvisningarna ges
följande lydelse.
?Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning, som enligt
av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till
deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag
likställda.?
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag med det nyss
angivna tillägget. Av detta följer att utskottet inte kan biträda något av de
övriga motionsyrkandena. Samtliga förslag är anslagspåverkande. Utskottet
återkommer till motionerna A259 (yrk. 16), A264 (yrk. 8-9), A270 (yrk. 2), A282
och A309 (yrk. 12-13), i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen
och medelsanvisningen på utgiftsområde 13 nedan.
OTA - offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Motioner
I fyra partimotioner begärs att OTA avskaffas, omedelbart eller på längre sikt.
Folkpartiet liberalerna hänvisar i motion A259 (yrk. 18 delvis) till risken för
att ordinarie arbeten trängs undan. OTA är ingen bra lösning och bör därför
avskaffas.
Vänsterpartiet anser enligt motion A310 att risken är stor att åtgärden döljer
de verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden
störs. I takt med att de resurser som partiet föreslår för kompetensutveckling,
anställningsstöd m.m. får genomslag bör OTA successivt utmönstras, (yrk. 9
delvis).
Miljöpartiet anser i motion A309 att OTA bör avskaffas från kommande årsskifte.
De som redan deltar i åtgärden bör dock få fullfölja detta under avtalad tid
(yrk. 11). Partiet tillgodoräknar sig en besparing på 25 miljoner kronor under
1998 och 50 miljoner kronor för 1999 respektive 2000. Utskottet återkommer till
detta i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning.
Kristdemokraterna ser enligt motion A269 OTA som ett exempel på att regeringen
bedriver en politik motsatsen till vad som uttaladesi valrörelsen. Åtgärden
saknar relevans och bör avvecklas (yrk. 22). Som framgått ovan anser
Kristdemokraterna att även åtgärden Resursarbete bör utmönstras. Det är enligt
motionen bättre att säkerställa resurser för kommuner och landsting så att man
kan upprätthålla en god personalbemanning och förhindra arbetslöshet.
Länsarbetsnämnderna skall tillåtas skriva avtal med kommuner och landsting när
alternativet är öppen arbetslöshet. Detta förslag (yrk. 24) har utskottet
behandlat ovan i avsnittet Resursarbete.
I några motioner föreslås i stället en utvidgning av åtgärden.
Ulla Wester-Rudin (s) ser det som en brist att OTA förutsätter att deltagaren
är berättigad till arbetslöshetsersättning. Därmed ställs många invandrare
utanför. De skulle annars kunna göra insatser inom vården, skolan och omsorgen.
I motionen, A245, föreslås att regelverket ses över.
Utskottets ställningstagande
Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa infördes från den
1 november 1996. Åtgärden är tidsbegränsad till slutet av nästa år. Syftet är
dubbelt. De äldre arbetslösas kompetens skall tas till vara och kvaliteten
skall höjas i den verksamhet där OTA utförs. Omfattningen har blivit mindre än
vad som ursprungligen antogs. För 1997 beräknas enligt propositionen att
5 000 personer per månad skall delta. Fler män än kvinnor är deltagare.
Utskottet kan inte instämma i den kritik som framförs mot åtgärden.
Deltagarna har i många fall kunnat bidra med sin kompetens och erfarenhet och
därmed gjort värdefulla insatser på angelägna områden. Åtgärden har inte sådan
art eller omfattning att den kan antas störa den reguljära arbetsmarknaden.
Utskottet kan alltså inte biträda kravet på att åtgärden avskaffas och
avstyrker därmed motionerna A259, A269, A309, A310, alla i berörda delar.
OTA bygger på att den arbetslösa är berättigad till arbetslöshetsersättning.
Reglerna för åtgärden är kopplade till arbetslöshetsförsäkringen. En åtgärd som
även innefattar icke ersättningsberättigade skulle behöva konstrueras på ett
annat sätt. Utskottet kan därför inte ansluta sig till Ulla Wester-Rudins
förslag om utvidgning till denna kategori. Utskottet instämmer i att även
invandare skulle kunna göra värdefulla insatser inom de sektorer som OTA
omfattar. Det bör kunna ske inom ramen för andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Motion A245 avstyrks.
Resursarbete
Bakgrund
Resursarbete (Kalmarmodellen) är en ny, tillfällig åtgärd som infördes den 1
juli 1997 och som gäller till och med den 31 december 1998.
Arbetstagarorganisationer och arbetsgivare på en arbetsplats inom stat,
kommun, landsting, kyrkliga kommuner eller allmänna försäkringskassor kan komma
överens om att inrätta resursarbeten inom alla yrkeskategorier. Syftet är att
möjliggöra kvalitetshöjande insatser. Som motprestation förbinder sig
arbetsgivaren att täcka alla kortare vikariatsbehov med resursarbetare.
Personer som varit inskrivna i mer än sex månader som arbetssökande vid
arbetsförmedlingen och som har rätt till arbetslöshetsersättning kan anvisas
till resursarbeten som blir en extra resurs i det ordinarie arbetet. Den
anvisade anses som arbetstagare, men lagen (1982:80) om anställningsskydd är
inte tillämplig. Ett resursarbete får omfatta högst sex månader, med möjlighet
till förlängning till nio månader. Arbetsförmedlingsnämnden beslutar om
resursarbete.
Lön utgår till den anvisade enligt ett särskilt träffat lokalt
kollektivavtal. Lönen får uppgå till högst 90 procent av den
dagpenninggrundande inkomsten, dock högst 620 kr per dag till och med den 28
december 1997 och högst 638 kr per dag därefter. Pågår resursarbete på deltid,
räknas arbetslöshetsersättningen ned i motsvarande mån. Arbetsgivaren får ett
bidrag som motsvarar den anvisades arbetslöshetsersättning. När resursarbete
bryts av vikariat lämnas lön enligt gällande kollektivavtal.
Motionerna
Moderaterna hänvisar i kommittémotion A299 till att partiet ställde sig
avvisande till att resursarbete infördes. Partiet vidhåller sin uppfattning,
men har inte framställt något särskilt yrkande om att åtgärden skall avvecklas.
Även Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna anser att åtgärden
resursarbete bör avvecklas.
I partimotion A259 (yrk. 18 delvis) förklarar Folkpartiet att åtgärden är
defensiv och inte leder till fler sysselsatta.
Enligt Miljöpartiet i partimotion Fi219 (yrk. 13) är det i längden omöjligt att
skilja resursarbetarna från den ?normalt? anställda personalen, vilket kan leda
till övervältrings- och inlåsningseffekter.
I sin partimotion A269 (yrk. 23) förklarar Kristdemokraterna att åtgärden
skapar ett B-lag inom den offentliga sektorn, bestående av tidigare anställda
som får komma tillbaka men med lägre lön. Partiet förordar i stället att
kommunernas och landstingens resurser säkerställs så att de kan upprätthålla
bemanningen inom prioriterade områden såsom vård och omsorg och förhindra att
ytterligare personer friställs.
Vänsterpartiet anför i partimotion A310 (yrk. 9 delvis) att man har accepterat
att åtgärden införs under en övergångsperiod. Enligt partiet finns det en risk
för att åtgärden i likhet med OTA är kontraproduktiv i den meningen att den
döljer de verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära
arbetsmarknaden störs. Åtgärden borde därför omprövas och ersättas med
beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Utskottets ställningstagande
Syftet med åtgärden resursarbete är bl.a. att motverka långtidsarbetslöshet och
långtidsinskrivning vid arbetsförmedlingen. Genom åtgärden kan personer som
varit arbetslösa under en längre tid erbjudas fortsatt kontakt med arbetslivet
för att kunna upprätthålla sin kompetens. Åtgärden innebär också att
långtidsarbetslösa kan tas in som en extra resurs i det ordinarie arbetet i
syfte att åstadkomma kvalitetshöjande insatser.
Som framgår av utskottets ställningstagande i samband med behandlingen av
politikens inriktning anser utskottet att gruppen långtidsarbetslösa bör
prioriteras. Enligt utskottets mening är resursarbeten en lämplig åtgärd för
att möjliggöra för vissa grupper att återgå till reguljärt arbete. I flera
motioner har framförts farhågor för att åtgärden skulle kunna leda till
undanträngningseffekter. Dessa farhågor bör enligt utskottets mening inte
överdrivas med tanke på att arbetsgivarna och berörda arbetstagarorganisationer
gemensamt skall ansöka om att få inrätta resursarbeten på arbetsplatsen. Till
detta kommer att åtgärden är en försöksverksamhet som endast skall pågå till
utgången av december 1998.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom det som förs
fram i motionerna A259 (yrk. 18 delvis), A269 (yrk. 23), A310 (yrk. 9 delvis)
och Fi219 (yrk. 13). Förslagen är anslagspåverkande. Utskottet återkommer till
nämna motioner i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning på UO 13 nedan.
Tillfällig avgångsersättning
Propositionen
Tillfällig avgångsersättning får lämnas till helt arbetslösa personer som har
fyllt 60 men inte 65 år. Erbjudandet gäller från och med den 1 juli till och
med den 31 december 1997.
För att beviljas tillfällig avgångsersättning krävs att den arbetslöse har
fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
i minst tolv månader under perioden från och med den 1 januari 1996 till och
med den 15 april 1997. Ersättning lämnas till dess att den arbetslöse uppnår
pensionsåldern. Något krav på arbetssökande eller annan aktivitet ställs inte.
Den 1 september 1997 hade ca 9 500 personer beviljats tillfällig
avgångsersättning.
Motionerna
Folkpartiet föreslår i partimotion A259 (yrk. 18 delvis) att möjligheten att
erhålla tillfällig avgångsersättning tas bort. Även Moderaterna anser i
kommittémotion A299, utan att framställa något särskilt yrkande om det, att
åtgärden skall tas bort.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen ovan är det inte möjligt att söka tillfällig
avgångsersättning efter den 1 januari 1998. Med hänsyn till detta och då
åtgärden endast riktar sig till äldre arbetslösa som har svårt att komma in på
arbetsmarknaden framstår Folkpartiets krav om att åtgärden tas bort som
obehövligt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget i motion A259
(yrk. 18 delvis). Utskottet återkommer till frågan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på UO 13 nedan.
Medelsanvisning på anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
Motionerna
I kommittémotion A299 (yrk. 4) föreslår Moderaterna att det fr.o.m. den 1
januari 1998 skall införas en allmän och sammanhållen försäkring. För att
garantera att den nya arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring föreslår Moderaterna att en bortre gräns för
ersättningsrätten införs. Försäkringen skall omfatta alla samt stimulera den
enskilde att aktivt söka arbete. Den skall även underlätta en sundare
lönebildning. Begränsningen av ersättningsrätten bör införas successivt i takt
med antalet arbeten ökar. Det grundläggande försäkringsskyddet bör kunna
kompletteras med ett mellan parterna överenskommet försäkringsskydd.
Kostnaderna för införandet av en ny arbetslöshetsförsäkring beräknas till ca
400 miljoner kronor. Moderaterna föreslår att ersättningsnivåerna sänks och att
arbetsvillkoret skärps. Ersättningen skall vara 75 % och den lägsta
dagpenningen skall sänkas till 210 kr per dag. Vidare föreslås att den s.k.
avindexeringen slopas. Dessa förslag innebär besparingar med ca 3,8 miljarder
kronor. Moderaterna föreslår också att egenfinansieringen höjs för den enskilde
till 25 %. Avgiftsökningen skall balanseras av skattesänkningar. Höjningen av
egenfinansieringen motsvarar ca 2,4 miljarder kronor. Moderaterna avvisar också
ågärderna resursarbete, OTA och tillfällig avgångsersättning. Genom att
avveckla dessa åtgärder kan man spara knappt 2 miljarder kronor.
Moderaterna anser vidare att de medel under utgiftsområde 14, anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är att hänföra till direkta
transfereringar till enskilda för tydlighets skull bör överföras direkt till
utgiftsområde 13. Denna överföring motsvarar totalt 17,7 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis föreslår Moderaterna en höjning av anslaget med 8,5
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Folkpartiet föreslår i kommittémotion Fi510 en besparing med 14,7 miljarder
kronor. Besparingen skall åstadkommas främst genom partiets förslag till
reformering av arbetslöshetsförsäkringen. Reformen innebär bl.a. att en
fjärdedel av försäkringspremierna skall betalas av den enskilde. Försäkringen
blir då enligt partiet ett instrument för att skapa bättre förutsättningar för
en ansvarsfull lönebildning. Förändringen innebär en besparing med ca 10
miljarder kronor. Den ökade egenfinansieringen skall vägas upp av sänkta
egenavgifter. Övriga besparingar uppnås genom att partiet inte vill avsätta
medel till generationsväxling, resursarbete, tillfällig avgångsersättning och
OTA. Vidare bör statens utgifter för utbildningsbidraget reduceras genom att en
viss del blir lån i stället för bidrag (yrk. 2).
I partimotion A312 (yrk. 7-9 och 10, sistnämnda delvis) föreslår Vänsterpartiet
att ca 39 miljarder kronor anvisas på anslaget för budgetåret 1998, dvs. 3,7
miljarder lägre än regeringens förslag. Detta följer bl.a. av partiets förslag
att föra över medel avsedda för arbetslöshetsförsäkringen till andra
utgiftsområden. För att aktivera arbetslösa bör man enligt Vänsterpartiet
överföra 1 miljard kronor till utgiftsområde 14 för att användas som
aktivitetsstöd för otraditionella projekt. Vidare föreslår partiet att 3,3
miljarder kronor överförs till utgiftsområde 25 för att sysselsätta
långtidsarbetslösa i tillfälliga men avtalsenligt betalda kommunala arbeten.
Det kan noteras att i yrkande 9 har det av ett förbiseende felaktigt angivits
att sist nämnda belopp förslås överföras till utgiftsområde 14. När det sedan
gäller arbetslöshetsförsäkringen föreslås att grundbelopp och tak för
dagpenningbeloppet höjs samt att det införs en löneföljsamhetsregel. Genom
dessa förslag blir försäkringen mer inkomstrelaterad. Partiet anser också att
det skall vara möjligt att uppfylla arbetsvillkoret via arbete som genomförs
med hjälp av arbetsmarknadspolitiskt stöd. Vidare föreslås att
begränsningsregeln för deltidsarbetslösa upphävs. På grund av sistnämnda
förändringar anser Vänsterpartiet att utgiftsområdet bör tillföras 600 miljoner
kronor.
Miljöpartiet föreslår i partimotion A309 (yrk. 1-2) att riksdagen för
budgetåret 1998 reducerar anslaget med ca 3,8 miljarder kronor. Miljöpartiet
anser att regeringens bedömning är för optimistisk. Detta innebär enligt
Miljöpartiet att kostnaderna för anslaget ökar med 1,5 respektive 3 miljarder
kronor åren 1999 och 2000. Den huvudsakliga besparingen på anslaget uppnås
genom arbetstidsförkortning. En sådan åtgärd minskar bruttoutgifter i
arbetslöshetsförsäkringen med 5,1 miljarder kronor för år 1998. Åren därefter
kommer man att kunna räkna med ytterligare kraftiga besparingar inom dessa
områden. Miljöpartiet föreslår även förändringar av ersättningsnivåerna och i
kvalificeringsreglerna. Dessa förslag motsvarar ökade bruttoutgifterna med ca
1,4 miljarder kronor. Vidare avvisar Miljöpartiet förslaget om
generationsväxling. Miljöpartiet vill även avskaffa OTA.
Miljöpartiet hävdar också att utgiftsbehovet för åren 1999 och 2000 minskar
med 9 respektive 7,7 miljarder kronor.
Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A264 (yrk. 10) att anslaget skall
reduceras med 14,9 miljarder kronor. Partiet framhåller att deras samlade
förslag för tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder tillsammans med ökade
resurser till kommunsektorn ökar sysselsättningen, vilket innebär en minskad
belastning på arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraterna hävdar att deras
förslag skulle ge en besparing på 2,5 miljarder kronor. Vidare anser
Kristdemokraterna att man bör genomföra strukturella förändringar i
arbetsvillkoret som i sin tur skulle leda till besparingar. Därtill anser
partiet att OTA bör avskaffas och man avvisar förslaget om generationsväxling.
Partiet föreslår också att egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen ökas.
Den bör uppgå till 30 %. Genom den höjda egenfinansieringen minskar utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen med 9,5 miljarder kronor. Den enskilde skall
kompenseras genom en 2-procentig sänkning av egenavgiften i sjukförsäkringen.
Utskottets ställningstagande
Både Folkpartiet och Kristdemokraterna anser att en högre egenfinansiering av
arbetslöshetsersättningen medför att medelstilldelningen till anslaget kan
reduceras kraftigt. Båda partierna beräknar att besparingarna uppgår till ca 10
miljarder kronor. Finansutskottet har vid sin behandling av utgiftsramarna
(1997/98:FiU1) kommenterat båda dessa förslag. När det gäller Folkpartiet
konstaterar finansutskottet att partiet inte närmare har redovisat vilka
konsekvenser ett så långtgående förslag skulle få för arbetslöshetskassornas
ekonomi och vilket avgiftsuttag detta skulle kunna ge upphov till för kassor i
olika branscher. Finansutskottet förklarar att det har svårt att betrakta
partiets förslag som ett seriöst budgetförslag. När det gäller
Kristdemokraternas förslag har finansutskottet svårt att se hur man skall kunna
omsätta förslaget i praktisk tillämpning redan vid 1998 års utgång. Utskottet,
som inte har någon annan uppfattning än finansutskottet, vill särskilt peka på
de orimliga konsekvenser som dessa förslag får för de enskilda. Som utskottet
påpekat under behandlingen av inriktningen av politiken, skulle ett
genomförande av förslagen innebära kraftiga höjningar av medlemsavgifterna.
Tillhör den enskilde en arbetslöshetskassa med hög arbetslöshet kan det vara
fråga om en tiofaldig höjning av avgiften. Även Moderaternas förslag innebär
kraftiga höjningar av medlemsavgifterna. Medan Folkpartiet och
Kristdemokraterna tillgodoräknar sig kraftiga besparingar i sina budgetförslag
utgår Moderaterna från en mer måttlig besparing på 2,5 miljarder kronor.
När det sedan gäller Miljöpartiets förslag bygger detta på förhoppningen att
en arbetstidsförkortning skulle få kraftiga effekter på sysselsättningen.
Utskottet är inte övertygat om att en sådan reform skulle innebära den
sysselsättningsökning som Miljöpartiet påstår. Som utskottet konstaterat vid
tidigare behandlingar av arbetstidsfrågan finns det knappast några
vetenskapliga belägg till stöd för partiets påstående. Miljöpartiets antaganden
om vilka besparingar som skulle kunna åstadkommas genom en
arbetstidsförkortning är därför enligt utskottets mening överdrivna.
I flera motioner framställs krav som innebär att sådana
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som generationsväxling, resursarbete,
tillfällig avgångsersättning och offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) skall avvecklas. Motionärerna tillgodoräknar sig besparingar
till följd av detta utan att beakta det förhållandet att de personer som berörs
av åtgärderna i sådanta fall skulle vara berättigade till
arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle därför enligt utskottets mening
bli mycket blygsamma.
Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till
medelstilldelning. Utskottet återkommer till förslaget och motionerna A265
(yrk. 10 delvis), A299 (yrk. 4), A309 (yrk 1 och 2), A312 (yrk. 7-9 och 10,
sistnämnda delvis), Fi510 (yrk. 2) i avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 13 nedan.
A 2 Bidrag till lönegarantiersättning
Propositionen
--------------------------------------------
|1997 |Anslag |2 086 |Utgiftsprognos|2 086|
| | |0501 | |050 |
--------------------------------------------
|1998 |Förslag|2 042 | | |
| | |022 | | |
--------------------------------------------
|1999 |Beräknat|2 005 | | |
| | |787 | | |
--------------------------------------------
|2000 |Beräknat|1 405 | | |
| | |787 | | |
--------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget finansieras utbetalning av ersättningar till arbetstagare för
lönefordringar i konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497). Vidare
finansieras amorteringar till Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår från
lönegarantifonden. Slutligen finansieras ersättningarna till länsstyrelserna
för deras arbete med utbetalningar av lönegarantimedel. I propositionen
konstateras att så länge skulden från lönegarantifonden kvarstår finns ett
behov av en kredit hos Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår därför att en
rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 2 miljarder kronor
under budgetåret 1998 för utbetalningar av lönegarantiersättning.
Utskottet, som inte har något att invända mot regeringens förslag, biträder
förslaget till medelsanvisning. Utskottet återkommer till förslaget i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 13 nedan.
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 13
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till vad utskottet anfört ovan att
riksdagen med avslag på motionerna enligt bilaga 3 för budgetåret 1998 skall
anvisa medel under utgiftsområde 13 enligt bilaga 1.
UTGIFTSOMRÅDE 14 ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m.
Propositionen
Omfattning
Arbetsmarknadsverket (AMV) är den myndighet som huvudsakligen svarar för de
arbetsmarknadspolitiska insatserna under verksamhetsområdet. omfattar detta
Detta område omfattar främst utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
AMV:s förvaltning.
Under verksamhetsområdet återfinns också utgifter för Europeiska
socialfonden, och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering samt för
vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring.
Verksamhetsområdet omfattar också avgiftsfinansierade verksamheter som inte
redovisas på statsbudgeten. Dessa är Arbetslivstjänster och Aske kursgård.
Mål
För innevarande budgetår finns följande övergripande mål för AMV:
Hålla nere vakanstiderna för lediga platser.
Minska långtidsarbetslösheten.
Motverka långa tider utan arbete.
Regeringen anser att de övergripande målen bör vara oförändrade budgetåret
1998. Enligt regeringen är en grundläggande uppgift för arbetsförmedlingarna
att snabbt och effektivt tillsätta lediga platser med lämpliga sökande.
Härigenom motverkas inflationsdrivande ?flaskhalsar? och långa tider av
arbetslöshet samtidigt som tillväxten påskyndas. Konjunkturuppgången skall
utnyttjas till att stärka de svagares ställning på arbetsmarknaden. Regeringen
anser vidare att decentraliseringen och förenklingen av arbetsmarknadspolitiken
måste fortsätta. Åtgärder för att motverka ?flaskhalsar? och bekämpa
ungdomsarbetslösheten skall prioriteras. Vidare skall arbetet med att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden fortsätta.
Motioner
I en motion behandlas en fråga som rör det övergripande målet för AMV:s
verksamhet.
Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 3) att målen för
Arbetsmarknadsverket bör kompletteras med ett fjärde mål, att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden. Vidare föreslår Vänsterpartiet att
Riksrevisionsverket ges i uppdrag att utvärdera jämställdhetseffekterna av de
yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet som delar Vänsterpartiets syn på vikten av att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden kan konstatera att regeringen i
budgetpropositionen lagt fram förslag om övergripande mål för hela
utgiftsområdet. Utskottet har redogjort för dessa mål vid redovisningen av
under avsnittet Allmän inriktning av politiken. Ett av de övergripande målen
för utgiftsområdena skall vara att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbets- och samhällsliv. Utskottet kan vidare konstatera att det framgår av de
mer generella riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom
Arbetsmarknadsverket att man skall verka för mäns och kvinnors lika rätt till
arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Med
hänvisning till detta kan det inte anses påkallat med ytterligare
målangivelser. Utskottet avstyrker därför Vänsterpartiets motion i denna del.
När det sedan gäller förslaget om att Riksrevisionsverket skall få i uppdrag
att utvärdera jämställdhetseffekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna
kan utskottet i nuläget inte ställa sig bakom förslaget.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A310 yrkandena 3 och 4
A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen
------------------------------------------
|1997|Anslag |4 418 1181|Utgiftsprognos|4 338 000|
------------------------------------------
|1998|Förslag|4 118 585| | |
------------------------------------------
|1999|Beräknat|3 609 322| | |
------------------------------------------
|2000|Beräknat|3 681 183| | |
------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Från anslaget finansieras kostnader för personal och lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnder,
arbetsförmedlingar samt vid arbetsmarknadsinstitut (AMI). Under anslaget
redovisas också den avgiftsfinansierade verksamheten vid Aske kursgård.
Under innevarande budgetår finansieras från anslaget tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut med
600 miljoner kronor. Medel för detta har tidigare varit anvisade under anslaget
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare har av anslaget avsatts 20
miljoner kronor för projekt som syftar till att utveckla effektivare
arbetsformer vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Regeringen bedömer att det även för budgetåret 1998 finns ett stort behov av
tillfälliga personalförstärkningar så att kvaliteten på förmedlingsarbetet
upprätthålls. Särskilt viktigt är enligt regeringen arbetet med
vägledningsinsatser för att bl.a. bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt
med införande av individuella handlingsplaner. Regeringen har därför även för
budgetåret 1998 beräknat 600 miljoner kronor under anslaget för att möjliggöra
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut.
Vidare föreslår regeringen att AMS för sin tillsynsverksamhet beträffande
arbetslöshetsförsäkringen skall tilldelas 14 miljoner kronor från
arbetsmarknadsavgiften.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i partimotion A229 (yrk. 5) att riksdagen för
budgetåret 1998 under anslaget anvisar 4 068 585 000 kr. Partiet anser att den
reformering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som partiet förespråkar
minskar utgiftsbehovet under anslaget med 50 000 000 kr.
I partimotion A259 förklarar Folkpartiet att man inte anser att det är
nödvändigt med några personalförstärkningar. Enligt Folkpartiet finns det ingen
anledning att anställa fler vid arbetsförmedlingarna utan att först analysera
vad tidigare anslagna medel har använts till (yrk. 26 delvis).
Miljöpartiet hävdar i motion A309 (yrk. 4 delvis) att partiets förslag om att
slå samman arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå kommer att ge
avsevärda minskningar i de administrativa kostnaderna på sikt. För år 2000 har
Miljöpartiet räknat med kostnadsbesparingar på ca 5 % eller 180 miljoner
kronor.
Kristdemokraterna anser i partimotion A269 (yrk. 7) att det är en riktig åtgärd
med tillfälligt extra tillskott till arbetsförmedlingsverksamheten. Partiet är
dock inte övertygat om att de tillskjutna medlen bör användas till
traditionella metoder mot bakgrund av att det på senare tid har etablerats
?jobbcentrum? med lyckade resultat. Partiet anser därför att en del av
tillskottet bör kunna användas för att stimulera fler att starta jobbcentrum.
Vidare förordar partiet att AMS får stabskaraktär och att länsarbetsnämnderna
regionaliseras eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. Sammantaget
innebär dessa förändringar att anslaget kan reduceras med 100 miljoner kronor
(yrk. 33 delvis).
Marianne Carlsson m.fl. (s) anser i motion A226 att genom ökade insatser för
nykooperativt företagande skulle många nya arbetstillfällen kunna skapas och
detta till en betydligt lägre kostnad än i dag. Motionärerna föreslår därför en
ökad andel statsbidrag till de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU)
och till fortbildning av handläggare vid ALMI-kontor och arbetsförmedlingar
till kooperativa handläggare. Höjningarna av statsbidragen skall finansieras
genom en omfördelning av resurserna från AMS.
Enligt Birgitta Gidholm (s) i motion A246 har arbetsförmedlingen i Gällivare en
mycket ansträngd personalsituation. Hon föreslår därför att de medel som
anvisas i budgeten för personalförstärkningar inom arbetsförmedlingarna även
kommer arbetsförmedlingen i Gällivare till del.
Utskottets ställningstagande
I det rådande arbetsmarknadsläget är det enligt utskottet angeläget att
arbetsförmedlingarna erhåller tillräckliga resurser för att kunna klara det
stora antalet arbetssökande på ett tillfredsställande sätt. Särskilt viktigt är
det att långtidsarbetslösa får individuella handlingsplaner. För att göra en
korrekt och framåtsyftande handlingsplan krävs särskild kompetens och tid. En
handlingsplan skapar förutsättningar för att kunna möta de krav som ställs i
ett föränderligt arbetsliv. Genom handlingsplanen förbereds den enskilde på de
nya yrken och utbildningar som växer fram. En kvalificerad vägledningsinsats
kan även stimulera arbetslösa att pröva nya yrkesområden och yrkesutbildningar,
vilket kan medverka till att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts.
Utskottet, som anser att arbetsförmedlingsverksamheten i första hand är en
statlig uppgift, delar inte Kristdemokraternas uppfattning att en del av de
extra medlen för personalförstärkningar skall gå till s.k. jobbcentrum.
Utskottet, som i stället håller med regeringen om att det bör tillskjutas medel
för tillfälliga personalförstärkningar hos arbetsförmedlingarna, ställer sig
därför inte bakom Kristdemokraternas förslag.
Utskottet kan inte heller ansluta sig till Moderaternas förslag till
besparingar. Detta förslag bygger på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
reformeras på ett sätt som kraftigt avviker från utskottets uppfattning i dessa
frågor.
När det gäller Miljöpartiets beräkningar delar utskottet inte partiets
förslag till organisation. Utskottet instämmer därför inte i Miljöpartiets
beräkningar om framtida medelsbehov.
Däremot delar utskottet den uppfattning som kommer till uttryck i motion A226
om att kooperativt företagande kan leda till att nya arbeten skapas. Som
framgår av utskottets behandling ovan av motion A265 har regeringen avsatt 10
miljoner kronor utöver vad som tidigare anslagits till stöd för kooperativ
utveckling. Därför är utskottet inte berett att biträda det förslag som
framställs i motionen.
När det slutligen gäller förslaget i motion A246 kan utskottet konstatera att
det ankommer på respektive länsarbetsnämnd att bestämma hur medelsfördelningen
skall ske på lokal nivå. Utskottet anser därför att det inte är påkallat med
något tillkännagivande med anledning av vad som anförts i motionen.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till
medelsanvisning. Utskottet återkommer till förslaget och motionerna A226, A229
(yrk. 5), A259 (yrk. 26 delvis), A269 (yrk. 7 och 33 sistnämnda delvis) och
A309 (yrk. 4 delvis) i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen
och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Omfattning och inriktning
Propositionen
--------------------------------------------
|1997|Anslag |26 612 7271|Utgiftsprognos|26 365 7392|
--------------------------------------------
|1998|Förslag|21 043 793| | |
--------------------------------------------
|1999|Beräknat|23 463 212| | |
--------------------------------------------
|2000|Beräknat|22 955 472| | |
--------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 I detta belopp ingår en beräknad förbrukning under år 1997 på 4 177 091 tkr
på reservationsanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96
Från anslaget finansieras åtgärderna arbetsmarknadsutbildning,
arbetsplatsintroduktion (API), datortek, arbetslivsutveckling (ALU), starta-
eget bidrag samt ersättning till dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering
vid arbetsmarknadsinstitut.
Vidare finansieras från anslaget utbildningsvikariat, bidrag till utbildning
inom företag, rekryteringsstöd och beredskapsarbete. Regeringen föreslår att
vissa av dessa åtgärder från och med budgetåret 1998 skall ersättas av en ny
åtgärdsform benämnd individuellt anställningsstöd.
Därutöver finansieras från anslaget kostnader för interpraktikstipendier,
ersättning till kommuner och landsting för kostnader i samband med offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) samt ersättning till kommunerna
för deras ansvar för ungdomar.
Slutligen finansieras flyttningsbidrag, utredningskostnader,
informationsinsatser, försäkringskostnader, arbetshjälpmedel, otraditionella
insatser, försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder samt särskilda
medel från anslaget.
Riksdagen förutsatte för budgetåret 1997 att omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras via anslaget skulle uppgå till
228 000 personer i genomsnitt år månad, det s.k. volymmålet. Vid bedömningen av
vårpropositionen beslutade riksdagen, i enlighet med regeringens förslag på
tilläggsbudget till statsbudgeten för år 1997, att 2 214 miljoner kronor skulle
föras bort från anslaget (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:Fi20, rskr.
1996/97:284). Samtidigt minskades kravet på omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget till 207 000
personer i genomsnitt per månad. Enligt regeringens bedömning kommer emellertid
AMV att få svårt att nå upp till denna omfattning, vilket innebär att ett
anslagssparande kommer att uppstå. Regeringen har beräknat anslagssparandet
till 1 300 miljoner kronor. Därför har regeringen i tilläggsbudget till
statsbudgeten föreslagit att anslagssparandet i första hand skall användas till
en satsning på IT-utbildning (prop. 1997/98:1). Regeringen har emellertid
poängterat att AMV:s uppdrag att sysselsätta 207 000 personer i genomsnitt per
månad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvarstår.
För budgetåret 1998 kommer regeringen att ge AMU i uppdrag att sysselsätta
192 000 personer i genomsnitt per månad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motionerna
Vänsterpartiet anser i partimotion A310 att det inte behövs något uttryckligt
volymkrav för AMV vid sidan av de övergripande målen och de preciserade
verksamhetsmålen. Genom att inte ställa upp volymkrav får AMS,
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsnämnderna bättre förutsättningar att
göra effektiva prioriteringar i enlighet med de verkliga behoven på olika
delarbetsmarknader (yrk. 5).
I kommittémotion A269 konstaterar Kristdemokraterna att en mer flexibel och
lokal arbetsmarknadspolitik inte gör det möjligt att exakt bestämma hur många
människor som skall finnas i åtgärder. Partiet föreslår därför att nivån på
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall anges i intervall i
stället för i bestämda tal (yrk. 8). Vidare anser partiet att det måste
anläggas en helhetssyn på utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna så att det går att avläsa hur många som får reguljärt arbete efter
en sådan åtgård (yrk. 9).
Även Eva Björne (m) behandlar i sin motion A204 omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet innebär att arbetsförmedlarna
tvingas att välja så billiga åtgärder som möjligt därför att anvisade medel
inte räcker till nödvändiga insatser. Anvisade åtgärder kan därför upplevas som
meningslösa. Motionären föreslår därför att medlen under anslaget lämnas utan
detaljstyrning och volymmål (yrk. 1).
Kjell Ericsson och Eskil Erlandsson (båda c) framhåller i motion A277 att
arbetslösa kan anvisas ca 20 olika slag av åtgärder av arbetsmarknadskaraktär.
Dessa åtgärder har tillkommit under en lång följd av år och är enligt
motionärerna ibland både överlappande och kolliderande. Motionärerna föreslår
därför att man slår samman de flesta åtgärderna till en åtgärd. Dessutom bör
det skapas ett enhetligt ersättningssystem med prövning av en enda huvudman för
alla som deltar i åtgärder.
Frank Lassen och Jarl Lander (båda s) framför i motion A288 en likartad åsikt.
Motionärerna föreslår att det tillsätts en utredning med syfte att förenkla
regelverket kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Nikos Papadopolous (s) påpekar i sin motion A237 att arbetsgivarna är
försiktiga när de skall anställa långtidsarbetslösa. Detta beror enligt
motionären bl.a. på de höga arbetsgivaravgifterna och att personerna varit
arbetslösa under en längre tid.
I motion A306 förklarar Lennart Klockare m.fl. (s) att på grund av de
begränsningsregler som finns i arbetslöshetsförsäkringen i fråga om de
deltidsarbetslösa har många av dem valt att sluta sina arbeten för att inte
riskera att stå utan ersättning från försäkringen. Motionärerna begär därför
att den utredning snarast tillsätts som regeringen aviserade våren 1997 för att
se över deltidsreglerna.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen ovan har AMV under år 1997 haft svårt att uppfylla
det volymkrav som ställts på verket vad gäller den mängd
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skall uppnås inom ramen för tilldelade
medel. I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för
innevarande år (1996/97:AU1) ansåg utskottet att regeringens mål var högt
ställt i förhållande till de resurser som ställts till förfogande. Utskottet
varnade för att volymkravet inte fick ställas så högt att kvaliteten på
åtgärderna försämrades. Det volymmål som regeringen valde innebar enligt AMS
att huvuddelen av de personer som omfattades av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skulle komma att erhålla arbetslivsutveckling eller
arbetsplatsintroduktion. Utskottet utgick från att om det blev svårt för AMV
att uppnå totalvolymen skulle regeringen återkomma till riksdagen i frågan,
vilket också skedde i samband med årets vårproposition.
Det av regeringen föreslagna volymmålet för budgetåret 1998 är enligt
utskottets mening mer realistiskt och borde vara möjligt för AMV att uppnå. Den
aktiva arbetsmarknadspolitiken bygger på att så många arbetslösa som möjligt
erhåller åtgärder av olika slag. Genom att delta i åtgärder minskar risken för
den arbetslöse att passiviseras.
Enligt vad utskottet har erfarit finns det en risk att den väntade
konjunkturuppgången under kommande vår kan leda till s.k. flaskhalseffekter.
Detta fenomen beror bl.a. på att när efterfrågan stiger inom näringslivet
stiger även behovet av välutbildad arbetskraft.
I AMS prognos för utvecklingen på arbetsmarknaden som presenterades den 24
november 1997 påpekas att det är brist på viss arbetskraft. Det gäller framför
allt kvalificerad personal inom data, konstruktion och tillverkning samt
lärare. Vidare finns det en risk för att det inom vård och omsorg kan bli svårt
att få tag på vissa specialister. Närmare 40 % av företagen inom me-
tallindustrin uppger att de har svårigheter att rekrytera yrkesarbetare.
Motsvarande andel är inom transportmedelsindustrin drygt 30 %. Enligt AMS kan
volymmålet för år 1998 innebära en konflikt med målsättningen att begränsa
bristen på arbetskraft.
För att komma till rätta med flaskhalseffekterna krävs ytterligare
utbildningsinsatser så att efterfrågan på utbildad arbetskraft kan
tillgodoses. Risken är annars att inflationen ökar. Det är framför allt korta
yrkesinriktade specialistutbildningar som är nödvändiga. Med hänsyn till vad
som anförts anser utskottet att det det viktigt att regeringen och berörda
myndigheter noggrant följer denna utveckling. Om regeringen skulle finna att
volymmålet innebär en faktisk begränsning vad gäller de ekonomiska
möjligheterna att anordna utbildningar bör volymmålet få stå tillbaka.
Utskottet anser att om en sådan situation skulle uppstå så bör regeringen vara
fri att ändra det uppsatta målet. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att företagen har ett stort ansvar
att se till att deras anställda fortlöpande får nödvändig kompetensutveckling
så att de därigenom är bättre rustade för den framtida arbetsmarknaden.
Utskottet återkommer till frågan om tillkännagivandet och motionerna och A204
(yrk. 1) och A310 (yrk. 5) under avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på UO14 nedan.
När det sedan gäller Kristdemokraternas förslag att man skall utveckla nya
beräkningssätt och och utvärderingssystem vad gäller de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna vill utskottet erinra om att det har inrättats ett institut för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering som har verkat sedan den i 1 januari 1997.
Institutets uppgift är att göra löpande utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken. Institutet skall initiera och genomföra olika
arbetsmarknadspolitiska insatser inom flera olika politikområden. Enligt
utskottets mening finns det därför inget skäl till något tillkännagivande med
anledning av motion A269 yrkandena 8 och 9. Med hänsyn till det anförda
avstyrks nämnda motion.
Utskottet övergår härefter till den fråga som har aktualiserats i motionerna
A277 och A288 och som rör förenklingar av regelverket för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet vill i denna del anföra följande.
Vid en genomgång av de åtgärder som finns inom de båda utgiftsområdena 13 och
14 kan det konstateras att dessa uppgår till ett tjugotal. Regelsystemet är
omfattande. Det kan vara mycket svårt både att få en överblick av åtgärderna
och av vad som gäller för en viss enskild åtgärd. Detta förhållande
uppmärksammades av Arbetsmarknadspolitiska kommittén som i sitt slutbetänkande
Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) bl.a. föreslog ett förändrat
åtgärdssystem. Ett sådant skulle bättre uppfylla de mål som
arbetsmarknadspolitiken enligt kommittén borde ha och som fr.o.m. innevarande
budgetår gäller som övergripande mål för AMV. Dessa mål var följande.
* Hålla nere vakanstiderna
* Motverka långa tider utan reguljärt arbete (långtidsinskrivningar vid
förmedlingen)
* Minska långtidsarbetslösheten
Kommittén ansåg att det med utgångspunkt från målen var angeläget att det
?tungrodda? åtgärdssystemet förenklades och effektiviserades. Antalet åtgärder
borde enligt kommittén begränsas och regelsystemet bli mer överskådligt.
Kommittén angav också vilka åtgärder som den ansåg borde finnas i
fortsättningen. Åtgärderna som kommittén föreslog var följande.
* Stöd till geografisk rörlighet
* Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat i någon form
* Praktik som i huvudsak överensstämde med API
* Projektarbete
* Starta-eget-bidrag
* Otraditionella insatser
* Åtgärder för arbetshandikappade
Det kan noteras att vid tidpunkten för kommitténs slutbetänkande fanns det ca
15 arbetsmarknadspolitiska åtgärder, alltså färre än i dag. Åtgärderna finns
för övrigt redovisade i en bilaga till slutbetänkandet.
Som framgår av propositionen har regeringen påbörjat ett arbete med att
förenkla regelverket och minska antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som
ett led i detta arbete föreslås införandet av ett nytt, enhetligt
anställningsstöd, vilket utskottet behandlar i det följande. Utskottet anser
att förenklingsarbetet är mycket viktigt och bör intensifieras. Genom
förenklingar av regelverk och minskningar av antalet åtgärder skulle det vara
lättare både för dem som handlägger frågorna och för de arbetslösa själva att
få en överblick av de möjligheter som står till buds. Utskottet anser dock inte
att det är nödvändigt med ett tillkännagivande i denna del utan förutsätter att
regeringen i sitt fortsatta arbete särskilt beaktar möjligheterna att genomföra
förenklingar.
Med hänsyn till det anförda avslår utskottet motionerna i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
När det sedan gäller de frågor som behandlas i motion A237 om
långtidsarbetslösa vill utskottet poängtera att detta är en prioriterad grupp.
Flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder är utformade för att stimulera att
arbetsgivaren väljer att anställa en långtidsarbetslös. Med hänsyn till det
anförda anser utskottet det inte är nödvändigt med något särskilt
tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför motionen.
Som motionärerna mycket riktigt påpekar i motion A306 aviserade regeringen i
propositionen 1996/97:197 våren 1997 att den avsåg att tillsätta en utredning
som skulle analysera frågan om en tidsbegränsad ersättningsrätt i
arbetslöshetsersättningen. Utredningen skulle också få i uppdrag att med förtur
utreda borttagandet av deltidsbegränsningen i arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet, som kan konstatera att utredningen ännu inte är tillsatt,
förutsätter att regeringen snarast tillser att de deltidsarbetslösas
ersättningsrätt utreds. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion
A306 i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Allmänt
Riksdagens revisorer har granskat undanträngningseffekter på arbetsmarknaden.
Ämnet för granskningen var ett av dem som föreslogs av arbetsmarknadsutskottet
vid sammanträde den 14 februari 1995 (dnr 1994/95:U17). I rapport 1996/97:2
Undanträngningseffekter på arbetsmarknaden redovisar revisorerna resultatet av
granskningen. Rapporten har remissbehandlats.
I revisorernas förslag till riksdagen (1996/97:RR10) angående
undanträngningseffekter redovisas granskningen. Revisorerna har i huvudsak
begränsat sin granskning till vad som brukar benämnas direkta
undanträngningseffekter av vissa efterfråge- och utbudspåverkande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Deras överväganden förs fram under tre
rubriker, nämligen
1. utformning av åtgärder,
2. genomförande och kontroll,
3. utvärdering och resultatanalys.
Punkterna behandlas i det följande under särskilda rubriker. För punkterna 1
och 2 begär revisorerna tillkännagivanden till regeringen.
Utformning av åtgärder
Revisorernas förslag
Revisorerna framhåller inledningsvis att undanträngning i de fall den bereder
svagare grupper möjlighet att få arbete, om än på konkurrenskraftigare gruppers
bekostnad, kan vara positiv och att således undanträngning inte i alla fall är
av negativ natur.
Enligt revisorernas uppfattning bör Arbetsmarknadsdepartementet genomföra en
analys av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur de kan tänkas
påverka graden av undanträngning samt vilka effekter som är eftersträvansvärda
eller inte. Det är enligt revisorerna därför tillfredsställande att regeringen
gett AMS i uppdrag att studera undanträngningen för samtliga åtgärder och att
en rapport skall vara färdig till i november 1997. Viktiga aspekter i en sådan
studie bör vara att analysera det förhållandet att flera av åtgärderna
förefaller ha skilda effekter på kort och lång sikt, volymmässiga förändringar,
vilka uppgifter eller anställningar stöden skall avse, vilka grupper och
sektorer stöden skall riktas mot, vilka effekter stöden kan tänkas ha i olika
sektorer och konjunkturanpassningens betydelse. Analysen bör också ta upp
frågan huruvida de efterfrågepåverkande faktorerna huvudsakligen är inriktade
mot den offentliga sektorn, något som AMS inte anser vara fallet, och om detta
kan bero på att undanträngningseffekterna bedöms som större inom det enskilda
näringslivet.
Med utgångspunkt i denna AMS-studie och departementets egna analyser bör
regeringen för riksdagen presentera en samlad bedömning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter.
Motionerna
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) biträder i motion 1996/97:A51 revisorernas
förslag men anser dessa vara modesta och mycket allmänt hållna. De framhåller
att det borde ha varit möjligt att göra en mer genomarbetad studie som kunnat
tjäna som relevant underlag för de arbetsmarknadspolitiska besluten i
framtiden. Revisorernas begränsning av perspektivet till att avse kontroll och
uppföljning samt vissa aspekter som rör åtgärdernas utformning är olycklig. Den
volymökning och kvalitetssänkning som skett inom arbetsmarknadspolitiken har
inte varit förenlig med att upprätthålla effektivitet inom området. En
diskussion om undanträngningseffekter måste enligt motionärernas uppfattning
ägna stort intresse åt detta förhållande för att vara relevant. Omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken från kompetensutveckling till sysselsättningsskapande
åtgärder har enligt motionärerna haft negativa effekter. Över huvud taget
blandas olika ambitioner ihop, och revisorernas skrivelse är inte heller
särskilt klargörande i detta hänseende. Att öka den reguljära sysselsättningen
i ett givet tidsperspektiv är en sak. Att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt är en annan. Att förhindra utslagning och social marginalisering
genom meningsfyllda aktiviteter är också en annan sak. Konjunkturpolitiska
efterfrågestimulanser inom arbetsmarknadspolitiken har vissa effekter på
arbetsmarknaden. Strukturpolitiska och kompetenshöjande åtgärder har helt andra
effekter. Arbetsmarknadspolitik kan aldrig ersätta andra nödvändiga politiska
beslut. Det är ett tilläggsområde som bör styras av tydliga syften och relativt
snäva operationella mål.
I motionen framhålls vidare att undanträngning inte är ett särskilt
väldefinierat begrepp. Enligt motionärerna borde granskningen mer ha analyserat
denna begreppsutredning i förhållande till de arbetsmarknadspolitiska syftena.
En vidare analys bör göras som är konkret och verklighetsnära.
Motionärerna föreslår uttalanden av riksdagen dels om
arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (yrk. 1), dels om vad som i
motionen anförts om analys av undanträngningsproblemet (yrk. 3).
I motion 1996/97:A50 av Dan Ericsson m.fl. (kd) har motionärerna inga
invändningar mot att regeringen för riksdagen redovisar en analys av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas undanträngningseffekter. Man anser dock att
regeringen skall ta till sig den forskning som finns på området och nu inte
genomföra förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder som uppenbart leder
till undanträngningseffekter. Enligt motionärerna är förslaget om resursarbeten
det tydligaste exemplet på detta (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis något beröra begreppet undanträngningseffekt.
Direkta undanträngningseffekter brukar delas upp i två typer av effekter. För
det första kan en arbetsmarknadspolitisk åtgärd innebära att en anställning som
ändå skulle komma till stånd subventioneras. Konsekvensen av denna effekt är
att arbetsgivaren får en inte planerad vinstökning. För det andra kan den
subvention som uppstår genom åtgärden förändra de relativa lönekostnaderna
mellan olika grupper av arbetskraft. Detta kan ge en substitutionseffekt.
Innebörden är att arbetsgivaren finner det lönsamt att ersätta ordinarie
arbetskraft eller sådan som annars skulle anställas med den arbetskraft som
subventioneras.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan leda till undanträngning av
sysselsättning i andra sektorer i ekonomin än de som stöden är direkt inriktade
på brukar benämnas indirekta undanträngningseffekter. Om exempelvis
subventionen påverkar konkurrensförhållandena mellan företag uppkommer en
indirekt undanträngningseffekt.
Till revisorernas rapport är bilagd en av docent Anders Forslund vid Uppsala
universitet utförd statistisk beräkning av undanträngningens storlek. Forslunds
studie visar på undanträngningseffekter av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna beredskapsarbeten, ALU, ungdomsåtgärder och
arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsvikariat medförde ingen
undanträngningseffekt. De kortsiktiga och långsiktiga effekterna föreföll
enligt studien vara olika beroende på åtgärd. Beredskapsarbeten och
ungdomsinsatser har enligt studien starka undanträngningseffekter även
långsiktigt, medan övriga åtgärder föreföll leda till betydligt lägre
undanträngning på lång än på kort sikt. Denna rapport har kommenterats av Karl-
Martin Sjöstrand vid Arbetsmarknadsstyrelsens utredningsenhet i anslutning till
AMS remissyttrande över revisorernas rapport. Sjöstrands utvärdering visar på
mindre effekter i allmänhet och i vissa fall även positiva
sysselsättningseffekter. Dessa två studier har i sin tur kommenterats av
professor Karl-Gustaf Löfgren och forskarassistent Magnus Wikström vid Umeå
universitet. De anser att det finns brister i båda de föregående
undersökningarna. Löfgren och Wikström anser att endast ungdomspraktik har
långsiktiga negativa effekter på sysselsättningen medan övriga åtgärder saknar
undanträngningseffekt.
AMS har på regeringens uppdrag analyserat undanträngningseffekter av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En rapport, Ura 1997:12 Åtgärdernas
undanträngningseffekter, har nyligen överlämnats till regeringen. Resultaten
bygger på enkäter till arbetssökande som under april 1997 avslutade en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sammanfattningsvis ger undersökningen vid handen
att undanträngningseffekten är större ju närmare åtgärden ligger en reguljär
anställning. Sådana effekter ses vid rekryteringsstöd och utbildningsvikariat.
För dessa åtgärder kan dock en viss undanträngning vara avsiktlig. ALU och
kommunalt ungdomsprogram visar på liten undanträngning. Vidare har AMS funnit
att vissa faktorer tycks öka risken för undanträngning. Dessa faktorer är att
arbetsställena har fler än två anställda, att arbetsställena har flera personer
som samtidigt deltar i åtgärd, att arbetsgivarna är privata eller att
åtgärdsdeltagarna tidigare haft sysselsättning på arbetsstället. Enligt AMS
förefaller inte åtgärdsvolymen på orten eller den lokala arbetslösheten påverka
risken för undanträngning.
Det nu anförda visar enligt utskottets uppfattning på betydande osäkerhet vad
gäller undersökningar av undanträngningseffekter. Sådan osäkerhet kan ha flera
orsaker beroende på bl.a. vilken mätmetod som används. De redovisade
undersökningarna visar att statistiska beräkningar pekar på större
undanträngningseffekter medan däremot enkätundersökningar pekar på mindre
sådana effekter. Utskottet vill också framhålla att arbetsmarknadspolitiken
inte är statisk utan dynamisk och varierar över tiden och att det därför är
väsentligt att man vid undersökningar också är medveten om vad som hela tiden
sker inom detta område. AMS framhåller att det fortfarande råder osäkerhet om
hur stora undanträngningseffekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är
och att man planerar ytterligare två undersökningar under år 1998. Dessutom
skall motsvarande undersökningar som riktar sig till arbetsgivare göras.
Utskottet ser det mot denna bakgrund som värdefullt att frågor om
undanträngningseffekter med avseende på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
studeras och belyses i olika undersökningar. Samtidigt vill utskottet också
peka på att åtgärder många gånger företas i medvetande om att
undanträngningseffekter kan komma att uppstå men att åtgärderna ändå kan anses
motiverade. Regeringen har i budgetpropositionen angett att tendenser till
undanträngningseffekter av statliga åtgärder skall motverkas. Utskottet utgår
från att regeringen fortsättningsvis följer utvecklingen. Något särskilt
tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag synes emellertid inte
vara påkallat. Utskottet avstyrker också motionerna 1996/97:A51 yrkandena 1 och
3 samt 1996/97:A50 yrkande 1.
Genomförande och kontroll
Revisorernas förslag
Av rapporten framgår den viktiga roll som AMS har beträffande bl.a. frågor om
kontroll och uppföljning. Dock kan konstateras att undanträngningsproblematiken
inte får tillräcklig uppmärksamhet hos arbetsförmedlingar och
länsarbetsnämnder. De stora sökande- och åtgärdsvolymerna har gjort det svårare
för arbetsförmedlingarna att hålla regelbunden kontakt med personer i åtgärder
och att utföra arbetsplatsbesök.
I rapporten noteras också att det ställs krav på att
arbetstagarorganisationerna skall lämna yttrande om undanträngningseffekter,
men att organisationerna yttrar sig i varierande grad.
Vidare konstateras i rapporten att AMS riktlinjer för länsarbetsnämndernas
och arbetsförmedlingarnas verksamhet bör ange tänkbara metoder för att nå
uppsatta mål för att dämpa undanträngningseffekter.
Enligt revisorerna har problemet med undanträngning inte beaktats
tillräckligt inom Arbetsmarknadsverket, bl.a. vad avser kontrollsystemet. De
volymmässiga krav som ställs på AMS kan leda till att kvaliteten på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reduceras. Revisorerna anser inte att det
finns något egenvärde i att redovisa en stor åtgärdsvolym som inte uppfyller
rimliga krav på kvalitativt innehåll. Enligt revisorerna bör AMS få i uppdrag
att gå igenom de mekanismer som utnyttjas lokalt och regionalt för att hantera
och kontrollera undanträngning. AMS bör också överväga arbetsplatsbesök och
enkätuppföljning som möjliga kontrollinstrument. Vikten av att yttranden från
arbetstagarorganisationerna begärs bör markeras genom att ett uttryckligt krav
införs förordningsvägen alternativt i instruktionen för Arbetsmarknadsverket.
Motionerna
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framhåller i motion 1996/97:A51 att
statsmakternas beslut om resurstilldelning och volymkrav har försatt
arbetsmarknadsmyndigheterna i en omöjlig situation. När det gäller att utan
negativa bieffekter uppnå de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna bör det
ändå noteras att mycket kunde göras för att förbättra de konkreta
åtgärdsplaceringarna. Det är särskilt viktigt att inte arbetsplatser
slentrianmässigt utnyttjas för åtgärdsplatser gång efter gång. Om upprepade
placeringar planeras måste särskild uppföljning ske av utbildningsinnehåll och
av att inte ordinarie arbete utförs. Arbetsplatsbesök bör rutinmässigt
utnyttjas för kontroll av åtgärdernas utformning. Enligt motionärernas mening
är det av särskild vikt att de individuella handlingsplanerna innehåller
avstämningspunkter, rapporter och kontroll som positivt kan bidra till
åtgärdernas effektivitet. Motionärerna föreslår mot bakgrund av detta ett
tillkännagivande om rutiner och kontroll (yrk. 4).
I motion 1996/97:A50 anför Dan Ericsson m.fl. (kd) att det inte är ett
egenvärde att redovisa stor åtgärdsvolym utan att det väsentliga är att mäta
åtgärdernas effektivitet. Några absoluta tal för antalet personer i åtgärder
bör inte fastställas. Man bör i stället arbeta med intervall och därmed ha
flexibilitet för att kunna sätta in mer av kvalitetsåtgärder som leder till
ordinarie arbeten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om en mer
kvalitetsinriktad arbetsmarknadspolitik (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar revisorernas uppfattning att frågor om kontroll och uppföljning
är viktiga och att undanträngningseffekter därvidlag bör uppmärksammas. Med de
stora åtgärdsvolymer som förekommit under i stort sett hela 1990-talet är det
dock ofrånkomligt med vissa undanträngningseffekter, och volymerna har också
försvårat bl.a. kontrollfunktionen. Stora volymer som i vissa fall kan innebära
en försämrad åtgärdskvalitet har dock varit nödvändiga i det arbetsmarknadsläge
som rått hittills under 1990-talet. Arbete i syfte att höja åtgärdskvaliteten
pågår också. Revisorerna uppmärksammar vidare vikten av att yttranden från
arbetstagarorganisationerna begärs om undanträngningseffekter. I
budgetpropositionen poängteras att i ett läge med tecken på en
konjunkturförbättring är det särskilt viktigt att tendenser till bl.a.
undanträngningseffekter motverkas och att en av prioriteringarna för år 1998
därvidlag är förstärkt fackligt samråd. Det är dock enligt utskottets mening
givet att problematiken med undanträngning såväl regionalt som lokalt måste
uppmärksammas och att AMS därvid överväger olika metoder som kan medföra ökad
effektivitet vad gäller kontroll och uppföljning.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något tillkännagivande
med anledning av revisorernas förslag inte kan anses påkallat. Utskottet
avstyrker också motionerna 1996/97:A51 yrkande 4 och 1996/97:A50 yrkande 2.
Utvärdering och resultatanalys
Revisorernas överväganden
I rapporten poängteras att flertalet av de studier i vilka undanträngnings-
effekter har analyserats inte är invändningsfria och att resultaten är osäkra,
men också att sådana effekter förekommer, vilket är ett reellt problem.
Enligt revisorerna pekar resultaten av granskningen på att det finns behov av
utvärderingar och forskning. Revisorerna konstaterar också att ekonometriska
studier av undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
förknippade med osäkerhet. Även om stor osäkerhet råder beträffande problemet
med undanträngning kan frågan inte negligeras.
Revisorerna noterar att ett nytt institut för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering inrättats under Arbetsmarknadsdepartementet och utgår från att
institutet kommer att genomföra ytterligare utvärderingar av
undanträngningseffekter. För övrigt har departementet därutöver möjlighet att
initiera ytterligare studier inom detta område. Mot denna bakgrund finner
revisorerna inte anledning föreslå någon särskild åtgärd.
Motion
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) konstaterar i motion 1996/97:A51 att
revisorerna noterat att flertalet av de studier i vilka undanträngningseffekter
har analyserats inte är invändningsfria och att resultaten är osäkra.
Motionärerna kan dela uppfattningen att det behövs ytterligare studier. De
förutsätter dock att studierna uppfyller rimligt ställda krav på kvalitet så
att de verkligen ökar kunskaperna och inte endast tjänar till att motivera
behovet av ytterligare forskning för att vinna någon klarhet. Studierna måste
uppvisa en rimlig metodologisk säkerhet men också vara ägnade att besvara
relevanta frågeställningar. Motionärerna begär ett tillkännagivande om de
framförda synpunkterna på utvärderingar (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Som framgått ovan har de studier som genomförts angående
undanträngningseffekter varit delvis motsägelsefulla, och resultaten har visat
sig vara osäkra. En studie av utredaren Linda Öhrn vid AMS forsknings- och
utvärderingssektion pekar på att behovet av tillförlitliga utvärderingar av
arbetsmarknadsåtgärder ökat med rådande hög arbetslöshet och stora
åtgärdsvolymer. De skiftande resultaten av de utvärderingar som genomförts kan
enligt Öhrn bero på att urvalet till åtgärderna inte sker slumpmässigt. Andra
orsaker kan vara för små urval samt att olika studier undersöker olika
tidpunkter, med variationer i bl.a. åtgärdernas utformning, åtgärdsvolymer och
deltagargruppernas sammansättning. Såsom framhålls i motion 1996/97:A51 är det
väsentligt att studierna uppfyller vissa krav på kvalitet och metodik så att de
därmed bidrar till ökade kunskaper om undanträngningsproblematiken. Det anförda
får anses tillgodose syftet med motion 1996/97:A51 yrkande 2.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter
Utskottet har ovan behandlat Riksdagens revisorers förslag om
undanträngningseffekter. I detta avsnitt tar utskottet upp två enskilda
motioner som rör frågan.
Magnus Johansson (s) anger i motion A284 ALU och API som exempel på åtgärder
som på grund av de stora volymerna får undanträngningseffekter. Motionären
föreslår att arbetsmarknadens parter får möjlighet till medbestämmande innan
projekten startas. Parterna skall kunna förhindra projekt som i praktiken utgör
ordinarie arbete.
Göran Lindblad (m) vänder sig i motion A216 särskilt mot
undanträngningseffekterna av starta-eget-bidragen och rekryteringsstöden.
Motionären menar att föreskrifterna om att åtgärderna inte får innebära
undanträngningseffekter blivit så vanliga att ingen längre tar notis.
Utskottet vill till en början hänvisa till vad som anfördes i det föregående
avsnittet. Att undanträngningseffekter förekommer är klart, men det råder
osäkerhet om omfattningen. Det är därför värdefullt att frågan studeras och
belyses i olika undersökningar, som t.ex. nyligen av AMS i den rapport som
presenterades den 3 november i år och som redovisades ovan. Det finns också
skäl att upprepa att åtgärder många gånger företas i medvetande om att
undanträngningseffekter kan uppstå, vilket inte hindrar att de ändå kan anses
motiverade.
Att arbetsmarknadsparterna får inflytande är som framhålls i s-motionen ett
sätt att förhindra att åtgärder tränger undan reguljära arbeten. Utskottet kan
i detta sammanhang hänvisa till att regeringen enligt propositionen avser att
genomföra regeländringar beträffande ALU och API som innebär att samråd skall
ske med de fackliga organisationerna på arbetsplatsen före anvisning av
åtgärderna i fråga. Även det nya enhetliga individuella anställningsstödet
förutsätter att anvisningen föregåtts av samråd med berörda
arbetstagarorganisationer. Detsamma gäller den kommunala utvecklingsgarantin
för ungdomar. Om verksamheten är förlagd till en arbetsplats skall det lokala
facket ha rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker.
Det anförda visar att det finns en medvetenhet om risken för
undanträngningseffekter och att politiken inriktas på att förhindra
undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Något särskilt tillkännagivande
till regeringen med anledning av de nu berörda motionerna kan därför inte anses
vara påkallat. De avstyrks således.
Lokal samverkan - arbetsförmedlingsnämnder
Propositionen
Våren 1996 beslutade riksdagen om en försöksverksamhet med lokal samverkan mot
arbetslösheten (prop. 1995/96:148, bet. AU13). Regeringen skulle träffa avtal
med ett begränsat antal kommuner om försök att finna former för lokal samverkan
inom ramen för arbetsförmedlingsnämnderna. Nämnderna skulle få mer preciserade
uppgifter, delvis en ny sammansättning och vissa ändrade befogenheter.
Uppgifterna skulle vara att ansvara för efterlevnaden av den nationella
arbetsmarknadspolitiken, pröva möjligheterna till en effektivare användning av
tillgängliga resurser och att ge stöd i form av kompetenshöjning och andra
insatser åt den som är arbetslös. Man skulle också initiera och medverka i
projekt som har betydelse för utveckling av arbetsmarknaden i kommunen. 40
kommuner erbjöds att delta i verksamheten. Regeringen tecknade avtal med 28 av
dessa. Försöksverksamheten innebär att medel från anslaget A 2 kan ingå i
projekt som en arbetsförmedling och en kommun driver gemensamt. Kommunen bidrar
med minst en fjärdedel av kostnaderna. De medel som ingår i försöksverksamheten
får i sin helhet användas otraditionellt.
Verksamheten regleras i lagen (1996:423) om kommunernas medverkan i
försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen och i en
förordning (1996:424). Båda författningarna är tidsbegränsade fram till den 1
januari 1998.
I propositionen föreslår regeringen nu att försöksverksamheten förlängs ett
år. Den försenade inledningen av försöksverksamheten har försvårat bedömningen
av verksamhetens resultat. Förslag läggs fram om att den nyssnämnda lagen får
förlängd giltighet t.o.m. den 31 december 1998.
Motionerna
Flera enskilda motioner, merparten väckta av socialdemokratiska ledamöter, rör
frågan om lokal samverkan och arbetsförmedlingsnämnder. Man motsätter sig inte
regeringens förslag om förlängning av verksamheten, men flertalet anser att den
lokala nivån bör få större frihet.
I motion A224 som anknyter till förslaget om kommunal utvecklingsgaranti anser
Sonia Karlsson (s) att de otraditionella medlen direkt skall kunna ställas till
arbetsförmedlingarnas förfogande så att man där kan avgöra i vilken grad
resurserna för 20-24-åringarna behöver förstärkas (yrk. 3).
Per Erik Granström m.fl. (s) anser i motion A234 att den lokala samverkan ger
goda förutsättningar för ökat samspel mellan olika aktörer och bättre
förankring av arbetsmarknadsåtgärderna. Kommunerna bör dock få större ansvar
och större del av resurserna. Förlängningen är riktig, men försöksverksamheten
bör vara än mer långsiktig så att parterna får bättre förutsättningar att bl.a.
planera och genomföra verksamheten (yrk.1 ). Motionärerna anser också att det
bör ges möjlighet att vidga områdena geografiskt så att man kan samverka mellan
kommuner eller i hela länet (yrk. 2).
Catherine Persson (s) anser i motion A238 att arbetsförmedlingarna bör få
större handlingsfrihet genom ökade befogenheter att besluta över
arbetsmarknadsmedel och genom lättnader i regelverket. På det sättet skulle
möjligheterna bli bättre att tillgodose de skillnader som finns runt om i
landet, och man skulle kunna använda mer s.k. okonventionella metoder för att
öka människors förutsättningar för utbildning och arbete.
Även Ann-Marie Fagerström (s) förordar i motion A303 friare regler så att man
kan nå lokala lösningar. Som exempel anges att nämnderna bör få möjlighet att
vid behov förlänga tiden i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Eva Arvidsson m.fl. (s) framför i motion A291 att den lokala samverkan inte
fungerar på vissa håll. Nämnderna har svårt att finna sin roll och verksamheten
är fortfarande stelbent och centralstyrd. Det behövs därför en utvärdering och
översyn av arbetsförmedlingsnämndernas organisation och arbete.
I motion A311 slutligen förklarar Kjell Ericsson (c) att delegationen och för-
enklingen måste fortsätta om den lokala anpassningen skall kunna bli bättre.
Som ett exempel nämner motionären det nya individuella anställningsstödet
(behandlas nedan), som han anser inte bör ges några begränsningar t.ex. i form
av ersättning per dag. När vissa projekt kostar mera bör den lokala nämnden ha
möjlighet att besluta om det.
Utskottets ställningstagande
Innan utskottet kommer in på de nu berörda motionerna vill utskottet något kort
beröra en studie som utförts inom arbetsmarknadsutskottets kansli, och som
redovisats under rubriken ?Kan arbetsförmedlingen använda de ?bästa?
åtgärderna? Några konsekvenser för arbetsförmedlingen av resultatstyrning´.
Studien berör i någon mån samma frågeställning som motionerna, nämligen i
vilken utsträckning den lokala nivån ges frihet i förhållande till de
nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten för studien var
den successiva omläggningen av budgeten mot ökad rambudgetering och
resultatstyrning. Frågan var om styrningen från den högre nivån - riksdagen,
regeringen, AMS och länsarbetsnämnden - i själva verket hämmar möjligheterna
till lokal anpassning, kreativitet och flexibilitet. I studien beskrivs hur
anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder stegvis bryts ner från
riksdagsbeslutet om medel på anslaget A 2 till den enskilda arbetsförmedlingen
och där kopplas till ett antal kvantifierade mål, som t.ex. att förmedlingen
skall placera ett bestämt antal personer i konjunkturberoende åtgärder under
verksamhetsåret. Studien, som bl.a. baserar sig på intervjuer av anställda vid
några arbetsförmedlingar, visade att man på förmedlingarna genomgående gav
uttryck för en tudelad syn på möjligheterna att göra lokala anpassningar. Å ena
sidan ger budgetprocessen inom AMV i princip goda möjligheter att lokalt
besluta om vilken typ av åtgärder som medlen skall användas till, å andra sidan
anser man att volymkraven är starkt styrande. Det nationella målet att anslaget
skall täcka kostnaden för ett angivet antal personer i genomsnitt per månad i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir i praktiken starkt styrande. Med
datorstöd jämförs kostnaderna vid olika s.k. åtgärdsmixar, dvs. olika
kombinationer av antal personer i olika åtgärder. Kostnaden för åtgärderna
varierar. Anslaget begränsar möjligheterna att använda de dyraste åtgärderna.
För att uppnå volymkravet måste man använda billigare åtgärder i vad som anses
vara en alltför stor omfattning. Det kan enligt förmedlarna därmed bli svårt
att använda den åtgärd som i det enskilda fallet skulle vara mest effektiv. Det
framhölls emellertid också att ett slopande av volymkravet skulle kunna leda
till att vissa arbetslösa erbjöds dyra och i och för sig effektiva åtgärder,
medan andra inte skulle kunna erbjudas någonting, vilket i sin tur skulle leda
till att de blev utförsäkrade. En annan uppfattning som framkom var att
effektiviteten skulle kunna öka om uppdelning inte gjordes av medlen till
förvaltningen, anslaget A 1, och för åtgärderna, anslaget A 2. Utökade
förmedlingsinsatser skulle enligt denna uppfattning ibland kunna vara
effektivare än åtgärder. Övergången till rambudgetering och resultatstyrning
ansågs annars ha gjort förmedlingens personal mer involverad och engagerad i
måldiskussioner än tidigare, vilket ökat effektiviteten i verksamheten.
När utskottet i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1996/97:AU1
behandlade liknande motioner var det utskottets uppfattning att
arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få restriktioner som möjligt. Utskottet
står fast vid detta. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar
möjligheten att decentralisera arbetsmarknadspolitiken ytterligare liksom att
ge arbetsförmedlingsnämnderna utvidgade befogenheter. Det är genom
decentralisering och lokal förankring som träffsäkerheten och kvaliteten i
åtgärderna kan öka. Samtidigt ansvarar nämnderna för att målen för den
nationella arbetsmarknadspolitiken efterlevs. De resurser som kan ställas till
förfogande är begränsade, i vilket också ligger en begränsning av de lokala
möjligheterna. Skall ett tillräckligt antal personer kunna omfattas av
insatserna måste det också finnas restriktioner t.ex. i fråga om tid i åtgärd
och ersättningsnivå. Utskottet kan ha förståelse för om man på sina håll känt
besvikelse i arbetsförmedlingsnämnderna, men utskottet utgår från att det på
lite sikt inte skall betyda att intresset och engagemanget minskar.
Den lokala samverkan är en försöksverksamhet. Det är för tidigt att nu uttala
sig om den bör förlängas ytterligare utöver vad regeringen föreslagit, vilket
förordas i motion A234. Inte heller bör man nu ändra förutsättningarna i skilda
avseenden. Den uppföljning och utvärdering av verksamheten som regeringen
ställde i utsikt i samband med förslaget om försöksverksamheten våren 1996 bör
enligt utskottets mening avvaktas innan några ytterligare beslut fattas.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om ett års förlängning av
försöksverksamheten med lokal samverkan.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade motionerna A224, A234,
A238, A291, A303 och A311 bör avstyrkas, i förekommande fall i berörd del.
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti
Propositionen
I detta avsnitt kommer utskottet att behandla regeringens förslag om
ungdomssatsning, benämnd kommunal utvecklingsgaranti. I ett senare avsnitt tar
utskottet upp övriga förslag som rör ungdomar. Regeringen aviserade i 1997 års
vårproposition (1996/97:150) att den skulle återkomma med förslag till åtgärder
för att minska arbetslösheten bland främst lågutbildade ungdomar.
Arbetslösheten bland ungdomar mellan 20 och 24 år steg från 4 % till knappt
19 % mellan åren 1990 och 1996, vilket är avsevärt mer än för arbetskraften i
sin helhet. Över hälften av de arbetslösa ungdomarna saknar treårig
gymnasieutbildning.
I januari 1997 gav regeringen AMS och Socialstyrelsen i uppdrag att gemensamt
arbeta fram en modell som ökar ungdomars förutsättningar att ta sig in på den
reguljära arbetsmarknaden eller i utbildningssystemet. Förslaget skulle bl.a.
* medverka till att förverkliga regeringens ambition att alla arbetslösa
ungdomar inom 100 dagar skall erbjudas arbete, utbildning eller
arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
* utformas så att det ger möjlighet för kommunerna att i stället för
socialbidrag erbjuda kompetensutveckling för den enskilde och
* understödja samarbetet mellan kommunen och arbetsmarknadsmyndigheten.
AMS och Socialstyrelsen skulle beräkna och lämna förslag till konstruktion av
det nya ekonomiska stödet. Vidare skulle erfarenheter från Danmark, som har
lagstiftning om kommunal aktivering av unga arbetslösa, beaktas.
AMS och Socialstyrelsen kunde inte komma överens om ett gemensamt förslag
utan överlämnade separata underlag och förslag till regeringen. Synpunkter på
förslagen har inhämtats vid ett remissmöte som Arbetsmarknadsdepartementet och
Socialdepartementet anordnade i augusti 1997.
I syfte att utveckla det lokala inflytandet inom ramen för den nationella
arbetsmarknadspolitiken föreslår regeringen att en utvecklingsgaranti för
arbetslösa ungdomar införs från och med den 1 januari 1998. Utvecklingsgarantin
innebär att de kommuner som så vill också skall kunna erbjuda alla arbetslösa
ungdomar mellan 20 och 24 år en aktiverande och utvecklande insats på heltid.
Den unge skall från den första arbetslösa dagen stå till arbetsmarknadens
förfogande, aktivt söka arbete samt delta i de åtgärder som arbetsförmedlingen
och kommunen anvisar. Arbetsförmedlingen skall i första hand bedöma den unges
möjligheter att skaffa sig ett reguljärt arbete. Vidare skall
arbetsförmedlingen bedöma om en reguljär utbildning eller någon av de
befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan komma i fråga. Inom 90 dagar
skall den unge få en individuell handlingsplan som arbetas fram av individen i
samarbete med arbetsförmedlingen och kommunen.
Om den unge inte har fått en meningsfull sysselsättning inom 100 dagar skall
kommunen överta ansvaret för aktiveringen. Kommunen skall se till att
utvecklingsinsatser sätts in inom 100 dagar. Utvecklingsinsatsen skall utformas
med skälig hänsyn till den enskildes önskemål och förutsättningar. När insatsen
skall ske på en arbetsplats har den lokala fackliga organisationen rätt till
samråd med kommunen innan anvisning sker. Undanträngnings- och
inlåsningseffekter skall motverkas, liksom snedvridningar av
konkurrensförhållanden. Insatserna skall följas upp regelbundet och den unge
skall med jämna mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som arbetsförmedlingen
anordnar.
Den unge skall inte anses som arbetstagare, men om verksamheten bedrivs på en
arbetsplats skall vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen och lagen om
arbetsskadeförsäkring ändå gälla till förmån för den unge.
Utvecklingsinsatserna bör i normalfallet inte omfatta mer än tolv månader.
När insatsen har avslutats skall individen söka arbete på den reguljära
arbetsmarknaden i tre månader med samma ersättning som före
utvecklingsinsatsen. Ett alternativ till detta kan vara att den unge påbörjar
en reguljär utbildning med vanlig studiefinansiering.
De kommande insatserna kan genomföras i samarbete med t.ex. skola,
studieförbund och ideella organisationer. Den nya satsningen skall utvärderas
såväl kvalitativt som kvantitativt.
Följande tre ersättningsmöjligheter finns för ungdomar som deltar i kommunala
utvecklingsinsatser:
* Den som varken har rätt till socialbidrag eller arbetslöshetsersättning får
ett skattefritt bidrag, kallat utvecklingsersättning, av kommunen på 1 967
kr per månad, vilket motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag. Staten
ersätter kommunen för denna extra kostnad.
* Den som har rätt till socialbidrag får en ersättning, också kallad
utvecklingsersättning, av kommunen. Denna ersättning motsvarar
socialbidraget.
* Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa, antingen i form av
grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får utbildningsbidrag av
staten. Bidraget motsvarar arbetslöshetsersättningen.
Utvecklingsinsatsen kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa,
men tid i utvecklingsinsats skall räknas som överhoppningsbar tid i
arbetslöshetsförsäkringen. Deltagande i kommunal utvecklingsinsats skall för
den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa inte räknas in i
ersättnings-perioden.
Den unge skall skiljas från utvecklingsinsatsen om han eller hon missköter
sig eller är frånvarande utan giltigt skäl. Den enskilde har då inte rätt till
vare sig utvecklingsersättning eller utbildningsbidrag. Vidare skall i ett
sådant fall den som annars skulle ha haft rätt till arbetslöshetsersättning
stängas av från sådan ersättning med stöd av bestämmelserna i lagen (1997:238)
om arbetslöshetsförsäkring. Den unga kan också förlora rätten till socialbidrag
om han eller hon utan sakliga skäl avstår från att delta i utvecklingsinsatsen.
I varje enskilt ärende skall dock en individuell bedömning göras.
För att arbetsförmedlingarna skall kunna intensifiera arbetet med ungdomar
och kunna upprätta handlingsplaner med god kvalitet avser regeringen föreskriva
att de medel för tillfälliga personalförstärkningar som regeringen föreslagit
under förevarande anslag kan användas till förstärkning av
arbetsförmedlingarnas arbete med ungdomar.
För att arbetsförmedlingsnämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter och
ersätta kommunerna för den aktivitet som ungdomen deltar i föreslås att 396
miljoner kronor av medlen under anslaget A2 får användas för
utvecklingsinsatser för ungdomar. Kommunerna skall också kunna skjuta till
medel för finansiering av aktiveringen när de anser det lämpligt av
kvalitetsskäl. För den kostnad som uppstår i samband med aktivering i kommunal
regi ersätter staten kommunerna med 150 kr per dag och ungdom.
Arbetsförmedlingsnämnden i den kommun som har åtagit sig att anordna
utvecklingsinsatser för ungdomar skall
* ansvara för att överenskommelser mellan stat och kommun om anordnande av
utvecklingsinsatser ingås,
* ombesörja utbetalning av det belopp som staten skall ersätta kommunerna med
såvitt avser de ungdomar som inte uppbär arbetslöshetsersättning eller har
rätt till socialbidrag,
* ombesörja utbetalning av det belopp som staten skall ersätta kommunerna med
avseende aktiveringskostnader för ungdomarna och
* ansvara för att handlingsplan upprättas inom 90 dagar.
Kommunernas ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år i form av
utvecklingsgarantin, skall regleras i lag.
Motionerna
Moderaterna har inte framställt något yrkande om att regeringens förslag om
utvecklingsgaranti skall avslås men anför i kommittémotion A299 att den
föreslagna utvecklingsgarantin bör ersättas av ett modernt lärlingsprogram för
arbetslösa ungdomar.
Folkpartiet anför i partimotion A259 (yrk. 19) att åtgärden skapar följande
rundgång. Först har arbetsförmedlingen ansvar för att den unge erhåller en
meningsfull sysselsättning inom 90 dagar. Därefter tar kommunen över ansvaret
för den unge i upp till tolv månader. När utvecklingsinsatsen har avslutats går
ansvaret på nytt över på arbetsförmedlingen i tre månader innan det åter är
dags för kommunen att ta på sig ansvaret för den unge osv. Det finns också en
del oklarheter vad gäller finansieringen. Enligt partiet bör därför regeringen
noga följa upp och utvärdera åtgärden.
Vänsterpartiet, som är skeptiskt till en särlagstiftning för den aktuella
åldersgruppen, varnar också, i partimotion A310 (yrk. 18), för rundgång mellan
arbetsförmedlingen och kommunen. Partiet anser att den föreslagna
ersättningsnivån är för låg. I stället skall ersättning i form av
utbildningsbidrag på den KAS-nivå som gällde före den 1 juli 1997 utges till
denna grupp.
Miljöpartiet yrkar i partimotion A309 (yrk. 14 och 15) att regeringens förslag
om utvecklingsgaranti avslås. Partiet anser att det är fel med en särskild
lagstiftning för en viss åldersgrupp på arbetsmarknaden och varnar för
inlåsningseffekter.
Kristdemokraterna anför i partimotion A269 (yrk. 15-17) att regeringens förslag
innehåller en rad oklarheter när det gäller ansvarsfördelningen och den
ekonomiska fördelningen mellan staten och kommunerna. Regeringen bör klargöra
att staten inte på nytt övervältrar kostnader på kommunerna. Det skattefria
bidraget på 1 967 kr i månaden kommer inte att påverka kommunernas kostnader
för socialbidrag i positiv riktning. Partiet vill anslå ytterligare 90 miljoner
kronor för att höja det skattefria bidraget. Även det statliga bidraget till
kommunerna för utvecklingsinsatserna på 150 kr per dag och ungdom måste höjas
för att det skall bli kvalitet på insatserna.
Eva Björne (m) avvisar i motion A204 (yrk. 2) förslaget om utvecklingsgaranti.
Enligt motionären är åtgärden inte attraktiv för ungdomar. Den innebär också
att kommunerna måste skaffa sig ny kompetens inom arbetsmarknadsområdet.
Även Göran Lindblad (m) ställer sig i motion A218 avvisande till förslaget. Han
anser att man kan lösa arbetslösheten endast genom att angripa dess orsaker.
Utvecklingsgarantin bör omprövas. I stället bör befintliga stödformer
utnyttjas. Motionären förordar generella strukturella förändringar, som ger
verkliga arbetstillfällen, framför det som beskrivs som manipulationer med
statistiken.
Sonia Karlsson (s) anser i motion A224 att utvecklingsgarantin är en positiv
åtgärd för ungdomar. Det bör dock klart och tydligt framgå att
utvecklingsinsatserna skall kunna förläggas till den privata sektorn (yrk. 1).
Det är viktigt att en stor del av de extra personalresurser som
arbetsförmedlingarna enligt förslaget skall få avsätts för åldersgruppen 20-24
år och för det gemensamma arbetet med kommunerna (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att särskilt ungdomsarbetslösheten utgör ett
stort samhällsproblem. Vissa motionärer har i princip ställt sig negativa till
särlösningar för vissa åldersgrupper. Utskottet har förståelse för denna
inställning men menar att särskilda problem kan kräva särskilda lösningar.
Utskottet välkomnar därför regeringens förslag till en särskild satsning på
ungdomar. Det bör framhållas att förslaget inte innehåller några begränsningar
när det gäller möjligheten till utvecklingsinsatser i den privata sektorn.
Från ett par håll har det uttryckts farhågor för att förslaget om
utvecklingsgaranti skapar rundgång mellan arbetsförmedlingen och kommunen.
Enligt utskottets mening är dessa farhågor överdrivna. Frågeställningen bör
dock uppmärksammas vid den utvärdering av den nya satsningen som regeringen
avser att göra.
Kritik har också riktats mot nivån på det skattefria bidraget på 1 967 kr per
månad till dem som inte har arbetslöshetsersättning eller socialbidrag.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att ungdomar som kommer att omfattas
av denna ersättning normalt inte har någon ersättning alls innan de påbörjar
verksamheten.
Utskottet ställer sig alltså positivt till regeringens förslag. Vissa
förtydliganden av förslaget är emellertid nödvändiga.
Enligt regeringens överväganden i propositionen inträder ansvaret för en
kommun, som har åtagit sig skyldigheten att erbjuda ungdomar
utvecklingsinsatser, 100 dagar efter det att den unge anmält sig som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Vidare anges att kommunen inom samma tid
skall sätta in en utvecklingsinsats. Av den föreslagna lagtexten framgår
emellertid att kommunens ansvar inträder 90 dagar efter det att den unge anmält
sig som arbetssökande.
Det saknas vidare en bestämmelse om att kommunen därefter har tio dagar på
sig att erbjuda en utvecklingsinsats. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att
4 § förslaget till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år
ändras på det sättet att andra meningen utgår och ersätts av ett nytt andra
stycke med följande lydelse:
Utvecklingsinsatsen skall erbjudas inom tio dagar från det att kommunens
skyldighet enligt första stycket inträdde och får pågå i högst 12 månader.
För att det klart skall framgå att kommunen inte behöver göra en prövning av om
den unge är berättigad till socialbidrag innan kommunen lämnar
utvecklingsersättning enligt 8 § lagförslaget, föreslår utskottet att denna
paragraf får ändrad lydelse. Vidare föreslår utskottet att det införs en regel
i andra stycket i paragrafen som täcker in även det fallet att den unge börjar
uppbära socialbidrag under pågående utvecklingsinsats. Enligt utskottet bör 8 §
i lagförslaget därför ges följande lydelse:
Kommunen skall till den som deltar i verksamhet som anordnas enligt denna lag
och som uppbär försörjningsstöd enligt 6 och 6b §§ socialtjänstlagen
(1980:620) när han eller hon börjar delta i verksamheten utge ersättning med
ett belopp som motsvarar försörjningsstödet.
Detsamma skall gälla beträffande den för vilken fattas beslut om sådant
försörjningsstöd som avses i första stycket under tid som han eller hon deltar
i verksamheten.
Till följd av de ändringar som utskottet föreslår i 8 § bör 9 § formuleras om
enligt följande:
Kommunen skall till deltagare som inte erhåller ersättning enligt 6 § eller 8
§ utge ersättning med 1 967 kr per månad.
Utskottet ställer sig med de förändringar som framgår ovan bakom regeringens
förslag. Det innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom motionerna A204
(yrk. 2), A218, A224 (yrk. 1), A259 (yrk. 19), A269 (yrk. 15-17), A299, A 309
(yrk. 14-15) och A310 (yrk. 18). Utskottet återkommer till frågan i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
När det slutligen gäller yrkandet om fördelning av extra personalresurser hos
arbetsförmedlingarna i motion A224 (yrk. 2) återkommer utskottet till detta vid
behandlingen av anslagsfrågorna.
Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag
Propositionen
Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad
vuxenutbildning som riktar sig till arbetslösa. Det är vidare en
omställningsutbildning för dem som behöver förnya sina kunskaper för att kunna
fortsätta arbeta inom sina yrkesområden eller behöver ny yrkesutbildning för
att byta yrkesområde. Utbildningen skall ha en klar yrkesinriktning.
Arbetsmarknadsutbildning består av den särskilt upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen och av arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet.
Den genomsnittliga kostnaden per kursdeltagarmånad har fortsatt att sjunka
under budgetåret. Länsarbetsnämnderna har varnat för att ytterligare
prissänkningar kommer att leda till allvarliga konsekvenser för utbildningens
innehåll och kvalitet.
Andelen deltagare som fått arbete inom sex månader från avslutad utbildning
har sjunkit stadigt under 1990-talet. Under budgetåret 1995/96 hade 37 % av
deltagarna arbete sex månader efter avslutad utbildning.
I enlighet med regeringens förslag på tilläggsbudget för år 1997 har
riksdagen beslutat att skapa ett utrymme om 600 miljoner kronor för att höja
kvaliteten i utbildningen och stärka den arbets- och kompetenslinje som
genomsyrar arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadsutbildningen skall även fortsättningsvis ha en klar
yrkesinriktning som syftar till att deltagaren får arbete. Andelen deltagare i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, som under
första halvåret 1997 uppgick till en tredjedel, måste minska. Kunskapslyftet i
vuxenutbildningen och utbyggnaden av högskolan gör att
arbetsmarknadsutbildningen kan koncentreras mer på yrkesutbildning.
Aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag lämnas för budgetåret 1997 vid de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, arbetsplatsintroduktion, datortek, arbetslivsutveckling och
till starta-eget-bidrag. Kostnaden för utbildningsbidraget är direkt beroende
av nivån på arbetslöshetsersättningen.
Motionerna
Moderaterna har, som framgår av tidigare redogörelser, i motion A299 hävdat att
det bör ske en förändring av arbetsmarknadsutbildningen. Enligt partiets
förslag skall utbildningen vara styrd mot ett klart arbetsmarknadsbehov.
Folkpartiet anför i partimotion A259 (yrk. 11) att den positiva förändringen av
inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen från gårdagens till framtidens
arbetsmarknad måste fortsätta. För att utbildningen skall leda till att fler
får arbete måste enligt partiet antalet personer i utbildning minskas och
kvaliteten på utbildningen höjas.
Kristdemokraterna anför i partimotion A269 (yrk. 11) att
arbetsmarknadsutbildningen på sikt bör bli en del av det reguljära
utbildningsväsendet.
Vänsterpartiet anser, utan att framställa något yrkande om detta, i partimotion
A310 att arbetsmarknadsutbildningen måste få större omfattning om
flaskhalsproblem skall undvikas. Vidare anser partiet att näringslivet måste
engageras på ett helt annat sätt än vad som hittills varit fallet.
Hans Karlsson (s) framhåller i motion A283 att det är viktigt att
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna från tid till annan kan välja
olika inriktningar på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningarna.
Det bör vara möjligt att styra över resurser till mer yrkesinriktad utbildning
när den lokala marknaden efterfrågar arbetskraft med sådan kompetens.
Birgitta Carlsson (c) anser i motion A302 att företagare bör kunna erhålla
utbildningsbidrag för deltagande i arbetsmarknadsutbildning utan att först
behöva avyttra sitt företag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetsmarknadsutbildningen måste ha
en klar yrkesinriktning som syftar till att deltagarna får arbete. Som framgår
av vad utskottet anfört tidigare i betänkandet kan det s.k. volymmålet innebära
en begränsande faktor när det gäller möjligheten att skapa tillräckligt med
kvalificerande yrkesutbildningar. Orsaken till detta är att yrkesutbildningar
är kostsamma. Utskottet ser en risk för att inte tillräckligt många
utbildningsplatser skapas, eftersom detta kan leda till s.k. flaskhalseffekter.
Det är därför enligt utskottets mening angeläget att yrkesinriktad utbildning
prioriteras. Som framgår av utskottets ställningstagande när det gäller
volymmålet anser utskottet att regeringen skall ges möjlighet att vid behov
kunna justera detta.
Denna ändrade inriktning överensstämmer delvis med vad Folkpartiet anfört i
sin motion A259. I motionen förordar partiet en minskning av antalet personer i
arbetsmarknadsutbildning samtidigt som kvaliteten på utbildningarna höjs. Även
i motion A283 framförs krav på att det skall finnas fler yrkesinriktade
utbildningar. Detta krav kan till viss del anses tillgodosett genom utskottets
ställningstaganden.
Med hänsyn till det anförda avvisar utskottet motionerna A259 (yrk. 11) och
A283 i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Utskottet delar inte den uppfattning som Kristdemokraterna framför i motion
A269 att arbetsmarknadsutbildningen på sikt skall bli en del av den reguljära
utbildningen. På en framtida arbetsmarknad kommer det att krävas av den
enskilde att han eller hon är beredd att komplettera sin utbildning. I första
hand bör denna komplettering ske på arbetsplatserna men det kommer även i
framtiden att krävas att arbetslösa gör kompletteringar av sin utbildning. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A269 (yrk. 11).
Avslutningsvis behandlar utskottet den fråga som har tagits upp i motion A302
och som rör företagares utbildningsbidrag. Utskottet vill i denna del anföra
följande. En person som uppbär arbetslöshetsersättning innan han eller hon
deltar i en åtgärd erhåller ett utbildningsbidrag som motsvarar
arbetslöshetsersättningen. Riksdagen har under våren beslutat om förändringar
av arbetslöshetsersättning som bl.a. innebär att det skall vara möjligt för
företagare att erhålla arbetslöshetsersättning utan att företaget avvecklas.
Bestämmelserna som rör företagarnas ersättningsrätt trädde i kraft den 29
september 1997. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A302.
Nivån på utbildningsbidrag m.m.
Propositionen
Utbildningsbidrag i form av dagpenning kan enligt förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd lämnas till deltagare i bl.a. arbetsmarknadsutbildning.
Dagpenningen uppgår för närvarande till 103 kr per dag. Före den 1 juli var
motsvarande ersättningsnivå 230 kr per dag. Skälet till sänkningen var att det
skulle införas en enhetlig nivå på utbildningsbidraget för alla deltagare som
inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Nivån skall motsvara ett belopp som
efter skatteavdrag motsvarar studiebidrag.
Av propositionen framgår att regeringen anser att det bör göras vissa
förändringar vad gäller det aktivitetsstöd som utgår vid särskilt upphandlade
utbildningar. Regeringen föreslår att möjligheten att utbetala stödet under
sommaruppehåll bör slopas.
Vidare föreslår regeringen att samordningen mellan utbildningsbidrag och
änkepension skall upphöra.
Motionerna
Vänsterpartiet förklarar i partimotion A310 att utbildningsbidragen för dem som
deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder men som inte har rätt till
arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 1 januari 1998 bör höjas till en nivå
motsvarande grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 15). Vänsterpartiet
motiverar sitt förslag med att det nuvarande systemet skapar felaktiga
incitament. Det blir svårare än tidigare att motivera arbetslösa som inte är
berättigade till arbetslöshetsersättning till aktiva åtgärder. För att täcka
den totala kostnaden för att återställa utbildningsbidraget och höja den lägsta
nivån på det nya utvecklingsbidraget för ungdomar föreslår Vänsterpartiet att
anslaget tillförs ytterligare 1 900 miljoner kronor (yrk. 19).
Kristdemokraterna föreslår också, i motion A269, att de personer som inte är
berättigade till arbetslöshetsersättning skall kunna erhålla ett
utbildningsbidrag som motsvarar grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt Kristdemokraterna skall differensen mellan dagens ersättningsnivå och
grundbeloppet utges som en lånedel. För att finansiera denna höjning föreslås
att 300 miljoner kronor avsätts inom ramen för anslaget (yrk. 10).
Utskottets ställningstagande
I samband med behandlingen i våras av förslaget om sänkt utbildningsbidrag
anslöt sig utskottet i sitt yttrande (1996/97:AU7y) till finansutskottet till
regeringens uppfattning att det bör råda enhetlighet i ersättningen mellan
olika utbildningar, oavsett om de genomförs inom den reguljära
utbildningsväsendet eller inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Finansutskottet instämde i arbetsmarknadsutskottets uppfattning (1996/97:FiU20)
och ersättningsnivån bestämdes till 2 275 kr per månad. Utskottet har inte
någon annan uppfattning i dag och kan därför inte ställa sig bakom motionerna
A269 (yrk. 10) och A310 (yrk. 15 och 19). Utskottet har ingen erinran mot
förslagen som rör aktivitetsstöd och samordning mellan utbildningsbidrag och
änkepension. Utskottet återkommer till förslagen och motionerna i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslag och medelsanvisning på utgiftsområde
14 nedan.
Arbetsplatsintroduktion (API)
Propositionen
Arbetsplatsintroduktion (API) infördes den 1 juli 1995 och ersatte tidigare
praktikformer såsom invandrarpraktik, akademikerpraktik, arbetsprövning inom
AMI, praktikdelen inom ungdomsintroduktionen samt vidgad arbetsprövning. API
har inneburit att många arbetssökande har fått den nödvändiga kontakten med
arbetslivet som ökat deras kompetens så att de efter praktikperioden kunnat få
ett reguljärt arbete.
Arbetsförmedlingarna har haft svårt att nå upp till den planerade
omfattningen av API, till stor del beroende på att det inte funnits
tillräckligt med arbetsplatser som varit beredda att ta emot praktikanter. Den
1 juli 1996 höjdes finansieringsbidraget som betalas av arbetsgivare som
anordnar API från 1 000 till 2 000 kronor per månad och deltagare. Arbetsgivare
som anordnar API för personer som fyllt 60 år, för invandrare och
arbetshandikappade samt för dem som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte
i högst fyra veckor är undantagna från skyldigheten att betala
finansieringsbidrag. Den 1 juli 1996 slopades villkoret som innebar att
arbetsgivaren gjorde en utfästelse att erbjuda ungdomar under 25 år anställning
efter avslutad API.
Under budgetåret 1995/96 uppgick utgifterna för utbildningsbidrag vid API
till 3 692 miljoner kronor. Inkomsterna av finansieringsbidraget uppgick under
samma period till 234 miljoner kronor, vilket var mindre än hälften av vad
regeringen beräknat. Under första halvåret 1997 betalades 1 576 miljoner kronor
ut i utbildningsbidrag samtidigt som arbetsgivarna betalade in 213 miljoner
kronor. En av orsakerna till att inkomsterna för finansieringsbidraget blivit
lägre än väntat är att det funnits brister i uppföljning och administrativa
rutiner hos RFV och AMV.
Som en del i finansieringen av de reformer regeringen föreslår för år 1998
och för att motverka undanträngning i samband med en förväntad ökning av
efterfrågan på arbetskraft föreslår regeringen att finansieringsbidraget höjs
till 3 000 kr per månad och deltagare fr.o.m. den 1 januari 1998. För
arbetsgivare som anordnar API för personer som fyllt 60 år, för invandrare och
arbetshandikappade samt för dem som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte
i högst fyra veckor skall finansieringsbidraget uppgå till 1 000 kr per månad
och deltagare. För att ytterligare minska riskerna för undanträngning avser
regeringen att göra regelförändringar som innebär att det krävs samråd med
fackliga organisationer på de arbetsplatser som anordnar API.
Regeringen föreslår vidare att administrationen av finansieringsbidrag
flyttas från de allmänna försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna fr.o.m.
den 1 januari 1998.
Motionerna
Vänsterpartiet välkomnar i partimotion A310 regeringens förslag att
administrationen av finansieringsbidragen flyttas från de allmänna
försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna. Partiet ställer sig dock tveksamt
till att finansieringsbidraget höjs och avvisar helt regeringens förslag om
finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad för de fyra av regeringen angivna
kategorierna (yrk. 6). Vidare anser partiet att detaljreglerna för API bör
avskaffas och ersättas av rekommendationer och noggranna utvärderingsprocedurer
(yrk. 7 delvis). Sistnämnda åtgärder är enligt partiet tillräckliga för att
styra fördelningen av åtgärdsplatser på ett ekonomiskt och
arbetsmarknadspolitiskt optimalt sätt för att på bästa sätt uppfylla
verksamhetsmålen.
I partimotion A269 (yrk. 12) begär Kristdemokraterna att regeringens förslag om
höjning av finansieringsbidraget avslås, eftersom en höjning av bidraget
motverkar tillkomsten av fler praktikplatser.
Roland Larsson och Kerstin Warnerbring (båda c) föreslår i motion A276 att
förslaget om finansieringsbidrag om 1 000 kr per månad och deltagare för
arbetshandikappade avslås. Motionärerna framhåller att arbetslösheten redan i
dag är mycket hög bland arbetshandikappade och att regeringens förslag leder
till att färre arbetshandikappade får API, vilket i sin tur medför att färre
arbetshandikappade får anställning. Därmed ökar också kostnaderna för
sjukersättning och förtidspension.
Utskottets ställningstagande
Regeringsförslaget innebär förutom en generell höjning att grupper, som
arbetsgivare tidigare inte behövt betala finansieringsbidrag för, nu skall
omfattas av ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad och deltagare. Av
förslaget framgår inte om några särskilda regler skall gälla för unga
handikappade, vilket är fallet vid de flesta andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen även i det här
fallet tar hänsyn till de särskilda behov som unga handikappade har samt
behoven hos många arbetssökande, framförallt arbetshandikappade, av
arbetsprövning i form av en kortare arbetsplatsintroduktion.
Med beaktande av det anförda biträder utskottet regeringens förslag.
Motionerna A269 (yrk. 12), A276, och A310 (yrk. 6) bör avslås i den mån de inte
kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört. Utskottet återkommer till
förslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och
medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Utskottet återkommer till yrkandet i motion A310 (yrk. 7 delvis) om
detaljregleringen av API vid sin behandling av det individuella
anställningsstödet.
Individuellt anställningsstöd
Nuvarande bestämmelser
För närvarande kan anställningsstöd till enskilda anställningar lämnas i form
av rekryteringsstöd, beredskapsarbete (resursarbete eller annat
beredskapsarbete) eller vikariatsstöd. Stödformen innebär att arbetsgivaren får
bidrag till lönekostnaden.
Rekryteringsstöd, som i dag regleras i förordningen (SFS 1986:414) om
rekryteringsstöd, har från den 1 januari 1997 ändrats i enlighet med de
bestämmelser som gäller för EU:s statsstöd. Det får lämnas vid anställning av
arbetslösa, dock inte vid statligt reglerade anställningar. Vissa sektorer är
undantagna, bl.a. varvsindustrin.
Beredskapsarbete regleras för närvarande i förordningen (SFS 1987:411) om
beredskapsarbete. Sådant arbete kan sedan halvårsskiftet 1997 anordnas som
resursarbete (Kalmarmodellen) eller som annat beredskapsarbete (motsvarar den
urspungliga formen av beredskapsarbete).
Vikariatsstöd (tidigare utbildningsvikariat) regleras i förordningen om
rekryteringsstöd. Det får lämnas till arbetsgivare som anställer ersättare
under den tid som en anställd med lön deltar i utbildning eller är ledig för
att starta egen näringsverksamhet.
Propositionen
I propositionen begär regeringen godkännande av ett nytt anställningsstöd
(utgiftsområde 14, anslag A 2, yrkande 10).
Den ökade efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn och kommunernas
förbättrade ekonomi bör enligt regeringen göra det lättare för arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden med hjälp av ett anställningsstöd som är
individanpassat.
För att undvika onödig administration och som ett led i förenklingsarbetet
föreslås att de nu berörda stödformerna från den 1 januari 1998 slås samman
till ett enda stöd, individuellt anställningsstöd. I detta stöd skall även
annat beredskapsarbete som medför investeringar ingå. Det är fråga om ett
individstöd som skall utges för de extra kostnader som arbetsgivare får när de
anställer en person som behöver fördjupad introduktion eller utbildning.
Stödet skall enligt propositionen lämnas
- under högst sex månader
- med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 % av lönekostnaden inklusive
sjuklön, semesterersättning och sociala avgifter.
Vid synnerliga skäl får tiden med anställningsstöd som medför investeringar
utsträckas till 12 månader.
Anställningsstöd skall kunna lämnas till personer fr.o.m. det år de fyller 20
år. Förutsättningen är att de varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst 12
månader och är långtidsarbetslösa. I undantagsfall skall stöd även kunna lämnas
till arbetslösa som haft anställning under kortare tid.
Som ett komplement till ungdomssatsningen (se ovan) skall under år 1998
anställningsstöd kunna ges till ungdomar under förutsättning att de varit
anmälda som arbetssökande under minst 90 dagar. Under nästa år skall stöd även
kunna ges till ungdomar som genomgått gymnasieskolans tekniska program och som
behöver lärlingstid för att få ett yrkesbevis.
Anställningar skall kunna ske såväl inom privat som offentlig sektor. De kan
avse både anställning tills vidare eller för viss tid. Stöd får inte lämnas om
arbetsbristuppsägningar skett inom driftsenheten inom en niomånadersperiod före
anställningen.
En förutsättning för anställningsstöd är att arbetsgivaren ger arbetstagaren
utbildning i form av praktik eller teori. Anställningsstöd kan i vissa fall
kombineras med utbildningsstöd, dvs. stöd till arbetsgivare som bekostar
utbildning för en arbetstagare och som anställer ersättare för den som deltar i
utbildningen.
Anställningsstöd skall få lämnas endast om lön och andra anställningsförmåner
är jämförbara med kollektivavtal för branschen. Före beslut om anställningsstöd
skall samråd ske med berörda arbetstagarorganisationer.
Lagen om anställningsskydd kommer att vara tillämplig. Arbetet kvalificerar
inte för förstagångsersättning från arbetslöshetskassan. Det är däremot
återkvalificerande för ytterligare ersättningsperioder.
Införandet av ett individuellt anställningsstöd beräknas medföra en besparing
motsvarande 140 miljoner kronor under nästa budgetår. Stödet torde enligt
regeringens bedömning inte strida mot EU:s statsstödsregler.
Motionerna
Vänsterpartiet anser enligt sin motion A310 att förenklingen av
anställningsstödet är bra, men konstaterar samtidigt att stöden försämras en
del. Som framgått ovan i avsnittet Omfattning och inriktning är partiets
uppfattning att åtgärdsvolymen bör öka. Detaljreglering, som t.ex. tid i
åtgärden, bör kunna ersättas av rekommendationer och noggranna
utvärderingsprocedurer i ett kvalitetssäkrat åtgärdssystem (yrk. 7 delvis, yrk.
8). Vänsterpartiet har, som framgått ovan, motsvarande uppfattning beträffande
API (arbetsplatsintroduktion).
Även i ett antal enskilda motioner framförs förslag som rör det individuella
anställningsstödet.
Sigrid Bolkéus (s) anser i motion A220 att ersättningsnivån är för låg för att
stödformen skall kunna användas för att skapa arbetstillfällen inom
byggnadsvård och fornminnesvård. Reglerna bör ses över så att inte dessa
områden faller bort.
Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) begär i motion A289 ett tillkännagivande om den
s.k. Hallandsmodellen med beredskapsarbeten som en del i ett framgångsrikt
projekt för upprustning av värdefulla äldre byggnader. Regeringsförslaget
innebär enligt motionärerna att förutsättningarna försämras, eftersom
fastighetsägarna - oftast kommuner eller ideella föreningar - får ta ett större
finansiellt ansvar. Även Sven Bergström (c) uttrycker liknande tankegångar i
motion A293.
Utskottets överväganden
Förslaget som sådant om att införa ett enhetligt individuellt anställningsstöd
har inte mött några invändningar i motionerna. Enligt utskottets mening är det
bra att man genomför förenklingar även om det skulle dröja innan nyordningen
uppfattas så - det är ju faktiskt fråga om ytterligare ett nytt begrepp som
ersätter äldre och inarbetade i den arbetsmarknadspolitiska terminologin.
Regeringen gör som nämnts i propositionen bedömningen att stödet inte strider
mot EU:s statsstödsregler. Arbetsmarknadsdepartementet har emellertid nu
underrättat utskottet om EU-kommissionens underhandsbedömning att stödet bör
konstrueras med en fast subventionsgrad för att stå i överensstämmelse med
statsstödsreglerna.
Utskottet förordar därför att stödet i stället bestäms till 50 % av
lönekostnaden, dock högst 350 kr per dag.
Den beräknade besparingen, 140 miljoner kronor under nästa budgetår, bör
enligt vad som uppgetts från Arbetsmarknadsdepartementet kunna uppnås även med
en fast stödnivå.
Utskottet kan inte dela Vänsterpartiets uppfattning att stödet blir alltför
detaljerat. T.ex. kan tiden i åtgärden variera liksom innehållet. Stödet kan
även kombineras med utbildningsstöd. Utskottet vill i detta sammanhang även
hänvisa till vad som sagts ovan i avsnittet Lokal samverkan -
arbetsförmedlingsnämnder med anledning av synpunkterna i motion A311.
Med anledning av vad som framförts i motionerna om för låg ersättningsnivå
m.m. vill utskottet hänvisa till EU-reglerna och till det begränsade utrymme
som det nuvarande ekonomiska läget ger. Utskottet vill också erinra om att det
är fråga om ett arbetsmarknadspolitiskt stöd. Att förändringarna av stödformen
kan leda till försämrade förutsättningar t.ex. för vissa byggnadsvårdsprojekt
är något som inte bör lösas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Utskottet
vill också erinra om att kringkostnaderna vid anställningsstöd som medför
investeringar kan täckas av otraditionella medel.
Sammanfattningvis anser utskottet att regeringens förslag om ett nytt
anställningsstöd (punkt 10 i propositionens förslag) bör godkännas, dock med
den nyss angivna ändringen i fråga om stödnivå. Det innebär också att
motionerna A310 (yrk. 7 delvis och 8), A220, A289 och A293 avstyrks.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Propositionen
Syftet med åtgärden arbetslivsutveckling (ALU), som infördes den 1 januari
1993, är att de arbetssökande skall kunna behålla sin kompetens och sina
kontakter med arbetslivet. Ersättningen till de arbetslösa som deltar i ALU
motsvarar arbetslöshetsersättningen och betalas ut av arbetslöshetskassan
respektive försäkringskassan. Från och med budgetåret 1997 belastar dessa
utgifter anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Första halvåret 1997 deltog drygt 60 000 personer i genomsnitt per månad i
ALU. Under samma tid uppgick kostnaderna för utbildningsbidrag i samband med
ALU till 2 894 miljoner kronor och AMS utgifter för kringkostnader, såsom
planering och organisation av anordnarens verksamhet samt resekostnader för
deltagare i ALU-verksamheten, till 49 miljoner kronor.
Regeringen konstaterar att åtgärden har fungerat väl och att den i praktiken
används som om den inte är tidsbegränsad. För att undvika
undanträngningseffekter kommer regeringen att genomföra regelförändringar som
innebär att samråd skall ske med berörda fackliga organisationer innan en
person placeras på en ALU-plats.
Regeringen föreslår också att en ny lag om arbetslivsutveckling bör införas
som inte är tidsbegränsad.
Motionerna
Moderaterna förklarar i motion A299 att för att uppnå en mer redodlad
arbetsmarknadspolitik bör ALU avvecklas. Utan att framställa något särskilt
avslagsyrkande avvisar partiet regeringens lagförslag.
Folkpartiet uppger i sin partimotion A259 att åtgärden bör vara en sista utväg
när alla andra åtgärder har prövats. Enligt Folkpartiet är det positivt att
ALU-projekten nu börjar inriktas mot kultur, miljö och jämställdhet. Eftersom
partiet anser att ALU skall vara en åtgärd som tillgrips i sista hand bör den
längsta tid som ett ALU-projekt kan pågå begränsas till sex månader (yrk. 13).
Vidare anser partiet att åtgärden bör bli föremål för en utvärdering (yrk. 14).
Ronny Olander (s) föreslår i motion A211 att försäkringsskyddet för de som
deltar i ALU skall förbättras så att deltagarna får samma skydd som
arbetstagarna på den reguljära arbetsmarknaden.
Karl Hagströmer och Sinnikka Bohlin (båda s) framhåller i motion A222 att
personer som deltar i ALU ofta har en pressad ekonomisk sitution. Motionärerna
föreslår därför att arbetsgivare hos vilka personer deltar i ALU bör åläggas
att betala ut en viss inkomstförstärkning till dessa personer. Denna
förstärkning skulle bl.a. kunna användas till att finansiera resor.
Rune Berglund och Jörgen Persson (båda s) påpekar i motion A301 att
kringkostnaderna för att arrangera ALU är högre i skogslänens glesbygd än i
övriga delar av Sverige vilket framför allt beror på de långa avstånden.
Motionärerna anser att man vid fördelningen mellan länen av de s.k.
otraditionella medlen - vilka bl.a. används för att finansiera kringkostnaderna
- inte tar tillräcklig hänsyn till regionala förhållanden. De föreslår därför
att regeringen i sitt regleringsbrev till AMV kompenserar skogslänen för de
merkostnader som de långa avstånden medför.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens åsikt att det mot bakgrund av det svåra läget på
arbetsmarknaden även i framtiden finns ett behov av en åtgärd med sådan
inriktning som arbetslivsutveckling. Utskottet biträder därför regeringens
förslag en ny, icke tidsbegränsad lag om arbetslivsutveckling. Utskottet
återkommer till lagförslaget under avsnittet Sammanfattandet bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
När det gäller Folkpartiets krav att ALU-projekt skall begränsas till sex
månader vill utskottet påpeka att ALU-projekt normalt anvisas i högst sex
månader. Om det finns särskilda skäl kan anvisningstiden förlängas med
ytterligare sex månader. Enligt utskottets mening det finns situationer när det
är värdefullt att kunna förlänga anvisningstiden. Risken för missbruk motverkas
av att det krävs särskilda skäl för att förlänga anvisningstiden. När det sedan
gäller Folkpartiets krav på en utvärdering av åtgärden arbetslivsutveckling
vill utskottet hänvisa till att Statskontoret nyligen på regeringens uppdrag
utvärderat åtgärden. Utvärderingen avsåg bl.a. hur verksamheten utfallit i
förhållande till de mål som statsmakterna har satt upp samt
undanträngningseffekter och arbetsmarknadssitutionen för dem som avslutat ett
ALU-projekt.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A259 (yrk. 13-14)
Utskottet övergår härefter till att behandla de frågor som rör försäkringsskydd
och kostnadsersättningar när det gäller arbetslivsutveckling.
Deltagare i arbetslivsutveckling omfattas av ett visst försäkringsskydd som
regleras i ett antal förordningar till vilka förordningen (1992:1333) om
arbetslivsutveckling hänvisar. Försäkringsskyddet omfattar bl.a. arbetsskador.
Det är inte lika omfattande som det försäkringsskydd som finns i
kollektivavtal. Skälet till detta är att de kollektivavtalsreglerade
försäkringarna har tillkommit genom att arbetstagarna avstått från lönemedel.
Utskottet anser att det är viktigt att de som deltar i arbetslivsutveckling
har ett gott försäkringsskydd. Utskottet utgår dock från att regeringen noga
följer denna fråga. Med hänsyn till det anförda avslår utskottet motion A211.
I de båda motionerna A222 och A301 behandlas frågor om resekostnader i samband
med arbetslivsutveckling. I den nuvarande regleringen av arbetslivsutveckling
finns möjlighet för anordnare av verksamhet för arbetslivutveckling att få
bidrag för de merkostnader som föranleds av verksamheten. I dessa merkostnader
ingår inte resekostnader. Däremot är det möjligt för länsarbetsnämnderna att
använda s.k. otraditionella medel för att ersätta sådana kostnader. Vissa
länsarbetsnämnder utnyttjar denna möjlighet. Enligt utskottets mening ankommer
det på varje länsarbetsnämnd att avgöra vad som är mest lämplig prioritering.
När det sedan gäller förslaget att ålägga anordnare av arbetslivsutveckling att
betala vissa kostnader för deltagarna vill utskottet påpeka att det finns risk
för att detta kan leda till att vissa avstår från att anordna
arbetslivsutveckling.
Med hänvisning till det anförda avslår utskottet motionerna A222 och A301.
Feriearbeten
Propositionen
Regeringen betonade i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) vikten
av att näringsliv, stat, kommun och landsting tar ett gemensamt ansvar för att
uppfylla målsättningen att de gymnasieungdomar som söker feriearbete också
skall kunna få det. En SIFO-undersökning som avsåg feriearbetsmarknaden
somrarna 1996 och 1997 visade att en fjärdedel av de ungdomar som ville ha ett
feriearbete blev utan.
Det är angeläget att alla ungdomar som vill får ett feriearbete under
sommaren 1998. Regeringen vill därför stimulera arbetsgivarna att anställa fler
gymnasieungdomar nästa sommar. AMS tilldelades i februari 1997 5 miljoner
kronor för att genomföra en riksomfattande informationssatsning som i första
hand skulle vända sig till näringslivet. AMS kommer även tidigt under år 1998
att genomföra en informationssatsning som syftar till att engagera och
stimulera arbetsgivarna i frågan om feriearbeten för unga gymnasiestuderande.
Regeringen föreslår att 100 miljoner kronor av medlen under anslaget skall få
användas av kommunerna för att stimulera det lokala näringslivet att anordna
fler feriearbeten för gymnasieungdomar, en målgrupp som består av 154 000
personer. Medlen skall också kunna användas för insatser inom kommunen. Det
skall även vara möjligt att inom ramen för denna åtgärd anordna kombinationer
av utbildning och praktik eller ren utbildning.
Motion
Kristdemokraterna avvisar i partimotion A269 (yrk. 18) satsningen på
feriearbeten. Enligt partiet kommer åtgärden att strida mot konkurrensreglerna
och ge tydliga undanträngningseffekter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att Kristdemokraternas farhågor om feriearbetenas
undanträngningseffekter är överdrivna. Utskottet delar inte heller partiets
uppfattning att förslaget strider mot konkurrensreglerna.
De positiva effekterna av feriearbete bör inte underskattas. Feriearbete ger
inte bara ungdomar värdefull arbetslivserfarenhet utan ökar deras möjligheter
att komma in på arbetsmarknaden. Utskottet värdesätter därför den
informationssatsning som AMS skall göra.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning och återkommer till förslaget och motion A269 (yrk. 18) i
avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
Allmänt
Riksdagens revisorer har granskat starta-eget-bidraget. Ämnet för granskningen
var ett av dem som föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid sammanträde den 14
februari 1995 (dnr 1994/95:U17). I rapport 1996/97:5 redovisas resultatet av
granskningen. Rapporten har remissbehandlats.
I revisorernas förslag till riksdagen (1996/97:11) angående starta-eget-
bidraget redovisas granskningen. I huvudsak har granskningen inriktats mot tre
områden som enligt revisorerna inte tidigare belysts i tillräcklig omfattning.
För det första har den mer långsiktiga överlevnaden granskats för de företag
som startats med hjälp av bidraget genom en uppföljning av nyföretagarnas
situation cirka tre år efter bidragets upphörande. För det andra har den
administrativa hanteringen av bidraget granskats, i huvudsak med inriktning på
det program som utarbetats av AMS för att uppnå en enhetlig bedömning av
bidragstagarna och deras framtida möjligheter som företagare. En viktig del har
varit att studera det regionala och lokala införandet av detta program. För det
tredje har stödets eventuella konkurrenssnedvridande effekter analyserats,
t.ex. de nya företagens möjligheter att med hjälp av bidraget sänka sina priser
i förhållande till redan etablerade företag.
Revisorernas överväganden förs fram under tre rubriker, nämligen
1. fördelning på olika bidragstagare,
2. den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget,
3. bidragets effekter på konkurrensen.
Revisorerna begär tillkännagivanden till regeringen på dessa punkter. Punkterna
behandlas i det följande under särskilda rubriker.
Fördelning på olika bidragstagare
Revisorernas förslag
I rapporten redovisas utvecklingen för ett antal olika grupper för att belysa
den fördelningspolitiska inriktningen. På grund av brister i AMS statistik har
det inte varit möjligt att redovisa en heltäckande bild. Genomgången pekar dock
på att den andel bidragstagare som utgörs av kvinnor, utländska medborgare och
långtidsarbetslösa är lägre än dessa gruppers andel av det totala antalet
arbetssökande.
Revisorerna framhåller att det kan finnas flera orsaker till att vissa
utsatta grupper har låg andel bland bidragstagarna. Vad gäller utländska
medborgare kan en orsak vara att bidragets utformning ofta passar invandrare
sämre. När det gäller kvinnor känner de ofta behov av att träffa kvinnliga
konsulter, men av rapporten framgår att antalet sådana är lågt.
Långtidsarbetslösa förlorar successivt förankringen i arbetslivet, och
försämringen av den privata ekonomin gör det svårt att bygga upp ett eget
kapital. Enligt revisorerna har det inte varit möjligt att närmare penetrera
alla tänkbara orsaker. AMS bör därför få i uppdrag att analysera de
fördelningspolitiska aspekterna av bidraget samt att komma med förslag till
eventuella åtgärder.
Motioner
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) säger sig i motion A2 i huvudsak ansluta
sig till revisorernas förslag och överväganden men anser att en del
förtydliganden och kompletteringar bör göras. Motionärerna menar att allt talar
för att särskilda insatser behövs för att ta till vara den beredskap till
nyföretagande som finns hos kvinnor och invandrare. Det är viktigt att
insatserna kan kombineras med arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling
för individuell utbildning och vägledning. Med sådana riktade insatser kan
såväl kvinnor som invandrare få en väsentligt bättre andel av bidragsvolymen
(yrk. 1). Motionärerna förordar också en samhällsekonomisk analys av effekterna
av bidraget. En sådan analys bör innefatta såväl samhällskostnader som
effekterna för nyföretagande, sysselsättning och försörjningsnivå. Vidare bör
regionala effekter och skillnader mellan tätort och glesbygd uppmärksammas
(yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Starta-eget-bidraget är avsett att utgöra ett tillskott till näringsidkarens
försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Bidrag får lämnas till den
som är arbetslös, riskerar att bli arbetslös eller är bosatt inom område som
betecknas som stödområde 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd.
Bidrag kan lämnas under sex månader eller om det finns särskilda skäl till
det eller om näringsverksamheten bedrivs i sådan glesbygd som avses i 1 § andra
stycket förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd under ytterligare sex månader.
Under 1990-talet har bidragsgivningen ökat kraftigt, från ca 2 500 personer
budgetåret 1990/91 till ca 30 000 personer budgetåret 1995/96 (18 månader).
Statistiska bakgrundsvariabler såsom kön och ålder redovisas inte i AMS
statistik utan redovisningen för olika grupper får sökas bland de uppföljningar
som gjorts av AMS. Andelen kvinnor bland bidragstagarna har under en följd av
år legat konstant på ca 25 % och andelen utländska medborgare som får bidrag är
ca 5 %, vilket är en betydligt lägre andel än vad dessa grupper motsvarar bland
det totala antalet arbetssökande. Även långtidsarbetslösa och
arbetshandikappade är underrepresenterade.
Såsom framkommit av revisorernas rapport finns det olika skäl till att vissa
grupper bland bidragstagarna är underrepresenterade.
För att öka det kvinnliga företagandet infördes år 1996 en möjlighet för
arbetslösa kvinnor, särskilt invandrarkvinnor, att få starta-eget-bidrag upp
till tolv månader. Denna åtgärd riktar sig till de kvinnor som varit inskrivna
vid arbetsförmedlingen i minst två år. I årets budgetproposition framhåller
regeringen att för att minska arbetslösheten bland invandrare är det angeläget
att öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser därför att
uppdra åt AMS att i ökad utsträckning erbjuda invandrare individuell vägledning
och utbildning i nyföretagande. Detta kan enligt regeringen ske inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning och ALU. Vidare föreslår regeringen att
utbildningsbidrag skall kunna lämnas till invandrare under längre tid än sex
månader vid start av egen verksamhet. Starta-eget-bidrag bör kunna lämnas i
högst tolv månader till de invandrare som innan de startar eget företag varit
anmälda på arbetsförmedlingen under minst sex månader. Utskottet konstaterar
också att enligt senast tillgängliga statistik ökar andelen kvinnor bland
bidragstagarna och utgör för närvarande cirka en tredjedel av dessa.
Som framgått pågår ansträngningar för att åstadkomma en bättre
fördelningspolitisk profil vad avser starta-eget-bidraget. Enligt utskottets
uppfattning är det dock väsentligt att de fördelningspolitiska målen får en
ökad uppmärksamhet. Detta bör beaktas av AMS, länsarbetsnämnderna och de lokala
arbetsförmedlingarna. Något uttalande av riksdagen med anledning av
revisorernas förslag i detta avseende föreslår dock inte utskottet. Utskottet
avstyrker också med hänvisning till det anförda motion A2 yrkande 1. Utskottet
är heller inte berett tillstyrka en samhällsekonomisk analys av starta-eget-
bidraget och avstyrker motion A2 yrkande 2.
Den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget
Revisorernas förslag
Enligt revisorerna råder det stora skillnader mellan arbetsförmedlingarnas sätt
att hantera bidraget. Det gäller bl.a. i vilken utsträckning
informationsträffar erbjuds, hur konsultbedömningar utnyttjas, hur
nyföretagarkurserna är utformade och utnyttjas samt i vilket skede inför
företagsstarten som kurserna erbjuds. Revisorerna anser att länsarbetsnämnderna
bör utveckla sitt stöd till de mindre arbetsförmedlingarna, men då det
förekommer stora lokala skillnader vad gäller förutsättningarna för att starta
företag bör det finnas utrymme för regionala och lokala anpassningar i
handläggningen.
I granskningen har framkommit att könsfördelningen bland konsulter är ojämn i
länen samtidigt som kvinnliga bidragssökande företrädesvis vill träffa
kvinnliga konsulter. Enligt revisorernas bedömning är det viktigt att
jämställdhetsfrågorna uppmärksammas, och AMS bör därför få i uppdrag att
analysera orsakerna till den ojämna könsfördelningen bland konsulterna.
Enligt nyföretagarprogrammet skall en uppföljning av bidragstagarnas
verksamhet genomföras direkt efter bidragsperiodens slut samt efter två till
tre år. Revisorernas bedömning är att arbetsförmedlingarna bör ge
uppföljningsarbetet större prioritet. Uppföljningarna bör inte endast omfatta
företagens överlevnadsgrad utan också belysa effekterna av
nyföretagarprogrammet, t.ex. vad gäller arbetsförmedlingarnas och konsulternas
förmåga att bedöma affärsidéer.
Motioner
I motion A1 yrkande 4 av Carl Fredrik Graf (m) begärs ett tillkännagivande om
upphandling av konsulttjänster. Motionären framhåller vikten av att de
konsulter som anlitas kontrolleras. Det är inte rimligt att man skall tjäna
pengar på att hjälpa andra att få statliga bidrag samtidigt som man själv har
skulder till det allmänna. Det är också väsentligt att upphandlingen
konkurrensutsatt.
Utskottets ställningstagande
I samarbete med NUTEK har AMS år 1994 utarbetat en strategi för starta-eget-
bidraget samt ett arbetsmaterial som stöd till länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar, det s.k. nyföretagarprogrammet. Syftet har främst varit att
utforma enhetliga och likvärdiga bedömningsgrunder för ansökningar över hela
landet. Av rapporten framgår att det råder skillnader mellan
arbetsförmedlingarnas sätt att hantera bidraget och att de mindre
arbetsförmedlingarna ofta kan ha svårigheter att etablera kontakter med andra
aktörer inom nyföretagarområdet. Revisorerna anser mot bakgrund härav att
länsarbetsnämnderna bör utveckla sitt stöd till de mindre arbetsförmedlingarna.
Utskottet delar denna uppfattning.
Vid upphandling av konsulter kan länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen
välja mellan offertförfrågan och förenklad upphandling. Upphandlingen sker
enligt rapporten generellt enligt AMS föreskrifter om bl.a. bred kompetens och
kunskap om den lokala marknaden. Den baseras däremot inte på en jämn
könsfördelning bland konsulterna vilket också anges i AMS föreskrifter. Av
rapporten framgår att kvinnor företrädesvis vill ha kontakt med kvinnliga
konsulter. Det är enligt utskottets mening väsentligt att länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar strävar efter en ökad andel kvinnliga konsulter. Därvid är
det dock viktigt att grundläggande regler iakttas, nämligen att upphandling
skall göras med uppsökande av tillgänglig konkurrens och utan särbehandling.
Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av revisorernas förslag i
nämnda avseenden föreslår utskottet inte.
Vid upphandling av konsulter är det naturligtvis önskvärt att den som får
uppdraget är fri från skulder för skatter och socialavgifter. Enbart
förhållandet att någon är restförd för skatt behöver dock enligt utskottets
mening inte diskvalificera en tilltänkt konsult. Om skatteskulden uppkommit på
grund av misskötsel eller om skulden är ett tecken på en allmänt svag ekonomi i
företaget kan det naturligtvis finnas skäl att göra en annan bedömning. Att
upphandling skall ske under konkurrensutsättning har utskottet redan angett.
Det anförda får i huvudsak anses tillgodose motion A1 yrkande 4.
Bidragets effekter på konkurrensen
Revisorernas förslag
Förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet
innehåller inga bestämmelser som rör konkurrenssituationer. Enligt revisorerna
kan den stora andelen företag verksamma på den lokala marknaden, liksom den
stora andelen företag inom tjänstenäringarna, ha inneburit att snedvridningar
av konkurrensen uppstått. Revisorernas bedömning är att man bör vara restriktiv
med att ge bidrag till företag som vill etablera sig inom marknader som har
risk för överetablering och till företag som inriktas på verksamheter med
mycket begränsad lokal efterfrågan.
Avgörande för konkurrensneutraliteten är enligt revisorerna under hur lång
tid bidraget betalas ut och marknadssituationen inom det område där
bidragsmottagaren avser att etablera sig. Revisorerna anser därför att en
generell förlängning av bidragsperioden kan öka risken för
konkurrenssnedvridning. Revisorerna anser också att en översyn av förordningen
med avseende på konkurrenspåverkan bör göras.
Motionerna
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) föreslår i motion A2 yrkande 5 ett
tillkännagivande om förlängning av starta-eget-bidraget. Möjligheterna till
förlängning bör göras mer generösa än vad som är vanligt enligt den praxis som
nu tillämpas. Det avgörande skall då vara företagets ekonomiska förutsättningar
efter förlängningen. Vidare är det väsentligt att konkurrensförhållanden inte
talar emot en förlängning i det enskilda fallet. Särskilt viktigt är att bra
förberedelser görs och att en intensiv uppföljning sker i samband med åtgärden.
Carl Fredrik Graf (m) framhåller i motion A1 att det är angeläget att
reglerna ändras så att myndigheterna har möjligheter att göra en bedömning av
konkurrensläget. Finns det företag på orten som arbetar efter samma eller
liknande affärsidé som den bidragssökande är det viktigt att dessa inte
konkurreras ut av nystartare som har hjälp av statliga bidragsmedel (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Som framgått ovan kan starta-eget-bidraget lämnas för längre tid än sex månader
för vissa grupper av sökande eller om näringsverksamheten är avsedd att
bedrivas i viss glesbygd. Det finns vidare i förordningen om starta-eget-
bidraget en bestämmelse som anger att förlängt bidrag kan utges om det
föreligger särskilda skäl. Revisorerna anser att en generell förlängning av
bidragsperioden kan öka risken för konkurrenssnedvridning. Någon sådan
förlängning är inte aktuell, och en annan sak är att det i vissa fall eller för
vissa specifika grupper kan finnas skäl till en förlängd tidsperiod. I
budgetpropositionen har regeringen uppmärksammat revisorernas uttalande om att
starta-eget-bidraget i vissa fall kan snedvrida konkurrensen. Regeringen har
därvid uttalat att den utgår från att AMS beaktar dessa risker vid beviljande
av bidraget. Mot bakgrund av det anförda synes något särskilt tillkännagivande
med anledning av revisorernas förslag i fråga om konkurrens inte vara
erforderligt. Utskottet avstyrker också motionerna A1 yrkande 1 och A2 yrkande
5.
Starta-eget-bidraget
Utskottet har i avsnittet ovan behandlat Riksdagens revisorers förslag med
anledning av starta-eget-bidraget. I detta avsnitt behandlar utskottet övriga
frågor rörande denna åtgärd.
Propositionen
Antalet personer som fått starta-eget-bidrag har ökat kraftigt under senare år,
från mellan 2 000 och 3 000 per år under slutet av 1980-talet till ca 30 000
under budgetåret 1995/96 (18 månader).
Företag som startats av personer som fått starta-eget-bidrag har haft en
något lägre överlevnadsgrad än andra nystartade företag.
I propositionen konstateras att antalet egenföretagare med utländsk bakgrund
ökat under senare år. Omkring 3 000 nya sådana företag startas varje år.
Invandrarna är i minoritet bland personer som får bidrag från
arbetsförmedlingen för att starta eget. De utgör bara 5 %, vilket klart
understiger deras andel av de arbetssökande.
För att minska arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att öka deras
möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser att uppdra åt AMS att i ökad
utsträckning erbjuda invandrare individuell vägledning och utbildning i
nyföretagande, vilket kan ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och ALU.
Regeringen föreslår att invandrare skall kunna få starta-eget-bidrag under
längre tid än sex månader. Förlängt bidrag skall kunna lämnas om det anses
nödvändigt för företagets överlevnad och lönsamhet och om den påbörjade egna
företagsamheten bedöms vara den enda möjligheten till försörjning. I dessa fall
skall bidrag kunna lämnas i högst 12 månader, förutsatt att invandraren innan
företaget startades varit anmäld på arbetsförmedlingen under minst sex månader.
Vid beviljandet av förlängt bidrag bör särskild hänsyn tas till risker för
snedvridning av konkurrensen. Förslaget bedöms inte påverka ramen för
utgiftsområdet. Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Motionerna
Några invändningar i motioner har inte gjorts mot förslaget om förlängt starta-
eget-bidrag. Folkpartiet anser dock enligt sin motion A259 (yrk. 21) att
förslaget inte är lösningen på de problem som invandrare har på
arbetsmarknaden. Åtgärden bör därför prövas under ett år och därefter
utvärderas.
I sex motioner framförs andra förslag som rör starta-eget-bidraget.
Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framför i motion A2, väckt med anledning
av det ovan behandlade förslaget från Riksdagens revisorer, den synpunkten att
man närmare borde utreda starta-eget-bidragens effekt i samband med
kooperativbildning. I många fall är kooperativbildning ett viktigt inslag både
vid övertagande och nybildning av verksamheter. Verksamhetsformen passar
dessutom för kvinnors företagsamhet (yrk. 3). Motionärerna anser att
möjligheterna till förlängning bör vara något mer generösa än enligt dagens
praxis. Det avgörande skall vara företagets ekonomiska förutsättningar efter
förlängningen. Konkurrensförhållanden får inte tala emot förlängning (yrk. 4).
Carl Fredrik Graf (m) framför i sin motion A1, också väckt med anledning av
Revisorernas förslag, att starta-eget-bidraget inte borde vara relaterat till
den tidigare inkomsten utan utges med samma belopp för alla. Det borde dessutom
bestämmas till ett lägre belopp och skiljas från a-kassesystemet (yrk. 2). Det
borde också införas begränsningar, så att en person inte utan en karenstid kan
få starta-eget-bidrag ytterligare en gång för företagande i samma bransch (yrk.
3).
Stig Sandström (s) förespråkar i motion L206 en kooperativ företagsform efter
italiensk modell. Detta förslag har remitterats till lagutskottet. I motionen
framförs (yrk. 2) att man borde styra arbetsmarknadsinsatserna i riktning mot
den kooperativa företagsformen. En idé vore enligt motionären att använda
starta-eget-bidraget till kooperativa initiativ.
Christina Axelsson (s) anser enligt motion A279 att alla ?Starta-eget-kurser?
borde innehålla utbildning i arbetsrätt. Hon efterlyser också information i det
sammanhanget om vilka regler som gäller vid anställning.
Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vill enligt motion A286 att man
inför en försöksverksamhet, t.ex. i Värmland, med någon form av ersättning för
den som fortfarande har en anställning men vill starta eget. Motionärerna ser
framför sig en modell med successivt minskande a-kasseersättning under den tid
som företaget ger små intäkter.
I en näringspolitisk motion inriktad på förhållandena i förorten, N307, av
Karin Pilsäter och Eva Flyborg (fp) förordar motionärerna att invandrare får
möjlighet till starta-eget-bidrag på samma villkor som a-kasseberättigade (yrk.
8).
Utskottets ställningstagande
Som framgått görs inga invändningar mot förslaget om förlängt starta-eget-
bidrag för invandrare. Utskottet välkomnar förslaget, som bör kunna uppmuntra
start av eget företag och därmed minska arbetslösheten bland invandrare. Någon
tidsbegränsning av det förlängda bidraget kan inte anses erforderlig, och inte
heller någon särskild utvärdering som Folkpartiet efterlyser. En uppföljning av
effekterna av förlängningen kan ske inom ramen för Arbetsmarknadsverkets
reguljära verksamhet.
I fråga om längden av den tid under vilken starta-eget-bidrag kan utges kan
utskottet inte ansluta sig till förslaget om generösare regler. En generell
förlängning skulle innebära en ökad risk för konkurrenssnedvridning. Utskottet
hänvisar till Revisorernas rapport, som anger att längden för bidraget är en av
de avgörande faktorerna för konkurrensneutraliteten.
Vad avser ersättningsnivån är det utskottets uppfattning att kopplingen till
nivån för arbetslöshetsersättningen bör bibehållas. I det ligger att utskottet
inte heller kan ställa sig bakom en generellt sänkt ersättningsnivå. Några
uttryckliga regler om att bidrag inte får lämnas flera gånger till en och samma
person, i vart fall inte efter viss karenstid, kan inte anses erforderliga.
Utskottet vill hänvisa till att bidraget skall föregås av en prövning av
affärsidén. Ett tidigare misslyckande kan givetvis påverka bedömningen av en
eventuell ny ansökan.
Utskottet har i den tidigare framställningen kommit in på frågor som rör den
kooperativa företagsformen. Utskottet vill hänvisa till vad som där sagts om
att företagsformen redan uppmärksammats av regeringen, och om att stöd avsatts
för ändamålet under utgiftsområde 24 Näringsliv. Som framförs i v-motionen kan
företagsformen många gånger passa för kvinnors företagande.
I den mån Christina Axelsson i sin motion hänvisar till kurser som anordnas
speciellt för personer som söker starta-eget-bidrag vill utskottet hänvisa till
de nyföretagarkurser som anordnas enligt det s.k. Nyföretagarprogrammet som
utarbetats av AMS i samarbete med NUTEK. Utskottet utgår från att dessa kurser
även kan innehålla moment av det slag som motionären efterlyser.
I betänkandet med anledning av regeringens förslag om en lag om rätt till
ledighet för att bedriva näringsverksamhet (1997/98:AU4) har utskottet med
anledning av motionsförslag uttalat att man på lite sikt bör kunna överväga
möjligheterna att koppla denna ledighet från anställningen till någon form av
ekonomiskt stöd.
Slutligen vill utskottet med anledning av Karin Pilsäters och Eva Flyborgs
motion hänvisa till reglerna för starta-eget-bidraget. Något krav ställs inte
på att den som beviljas bidrag är berättigad till a-kassa.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om förlängt bidrag till
starta-eget för invandrare fr.o.m. den 1 januari 1998.
De i detta avsnitt behandlade motionerna avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Det är A1, A2, A259, A279, A286, L206
och N307, i förekommande fall i berörda delar.
Utskottet återkommer till regeringsförslaget och motionerna i avsnittet
Sammanfattande bedömning och medelsanvisning nedan.
IT-satsningen
Bakgrund
I budgetpropositionens avsnitt om tilläggsbudget för 1997 föreslog regeringen
en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program för IT-utbildning.
I anslutning till förslaget konstaterades att det i dag råder en stor brist på
kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Denna brist ökar riskerna
för inflationsdrivande löneökningar och kan vara ett hinder för tillväxt.
Regeringen har kommit överens om ett nationellt program för IT-utbildning med
Industriförbundet och företrädare för IT-företagen. Utbildningen beräknas
omfatta 10 000 personer från den 1 december i år till utgången av år 1999.
Målgruppen skall främst vara arbetslösa. Till arbetslösa deltagare betalas
utbildningsbidrag under studietiden. Lönekostnaden för redan anställda skall
bäras av arbetsgivaren. Vid urvalet skall särskild hänsyn tas till kvinnor och
invandrare. Utgifterna beräknas till 17, 681 respektive 573 miljoner kronor
under åren 1997, 1998 och 1999. Utgifterna skall finansieras inom ramen för
tillgängliga medel under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte förslaget i sitt yttrande 1997/98:AU3y
till finansutskottet. Riksdagen beslutade den 20 november i enlighet med
regeringens förslag.
Motionerna
Vänsterpartiet ser i motion A310 förslaget som ett lovvärt initiativ.
Utbildningsbehoven är uppenbara, men borde till större delen täckas av de
berörda företagen. Med hänsyn till den centrala roll som företagen får i
utbildningen när det gäller såväl uppläggning och genomförande som rekrytering
och uttagning av deltagare anser Vänsterpartiet att regeringen måste ställa upp
sådana riktlinjer att projektet kvalitetssäkras och individualiseras efter
deltagarnas förutsättningar (yrk. 14).
Monica Green m.fl. (s) välkomnar förslaget i motion A267. Därmed kommer
kvinnorna i Skaraborgs län att få ytterligare en chans. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att Skaraborg skall ta del av satsningen. I en motion T910
framförs att kvinnorna bör prioriteras i denna satsning.
I Kristdemokraternas partimotion A269 (yrk. 27) och kommittémotion So430 (yrk.
8) framhålls att utbildningen även måste göras tillgänglig för
funktionshindrade.
Utskottets ställningstagande
Genom den av riksdagen godkända satsningen skall 10 000 personer kunna få IT-
utbildning under perioden från den 1 december i år t.o.m. år 1999. Utbildningen
skall bedrivas i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att inom kort sluta avtal med
en för ändamålet nybildad förening, SwIT. Medlemmar i föreningen är
Industriförbundet och IT-företagens branschorganisation. Föreningens roll är
att tillhandahålla utbildningen och att göra urvalet bland de sökande. En
rådgivande nämnd med representanter för en stor del av IT-branschen har
inrättats för ändamålet.
Deltagarna, som till ca 75 % skall bestå av arbetslösa, väljs ut efter test.
Några formella förkunskaper krävs inte, utan urvalet skall ske med hänvisning
till den enskildes förutsättningar för utbildningen. Särskild hänsyn skall tas
till kvinnor och invandrare.
Kurserna skall omfatta ca 25 veckor. Det är fråga om en ren yrkesteknisk
datautbildning som skall leda till kompetens som t.ex. nätverkstekniker,
programmerare eller applikationsutvecklare. Utbildningen skall kunna leda till
certifiering.
Länsarbetsnämnden fattar beslut om utbildningen efter godkänt urvalstest och
rekommendation av SwIT.
Arbetslösa deltagare ersätts som vid vanlig arbetsmarknadsutbildning. Icke
arbetslösa kan med arbetsgivarens godkännande få lön och andra
anställningsförmåner under utbildningstiden.
Avtal träffas med anordnare efter sedvanligt upphandlingsförfarande.
Utbildningen skall anordnas över hela landet och styras av efterfrågan på IT-
kompetens.
Utskottet gör bedömningen att denna uppläggning borgar för kvalitet. Genom
att utbildningen föregås av urvalstest garanteras att deltagarna har
förutsättningar för utbildningen. Som framgått skall utbildningen anordnas över
hela landet och särskild hänsyn skall tas till kvinnorna, vilket innebär att
även kvinnorna i Skaraborg kommer att omfattas. Utskottet utgår från att
utbildningen görs tillgänglig även för funktionshindrade. För samtliga som
skall delta gäller givetvis kravet på godkänt urvalstest.
Något tillkännagivande till regeringen kan inte anses påkallat med anledning
av motionerna A267, A269, A310, So430 och T910 som därför avstyrks, i
förekommande fall i berörd del.
Europastipendier och interpraktikstipendier
Propositionen
Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag i vårpropositionen beslutat
(yttr. 1996/97:AU7y, 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) att europastipendiernas
konstruktion skall ändras fr.o.m. den 1 oktober 1997. Förändringarna innebär
att stipendierna även skall omfatta ersättning för kost, logi och försäkringar
samt möjlighet att praktisera även i länderna utanför Europa. Huvudmannaskapet
för stipendierna flyttades från AMS till delegationen för genomförande av vissa
EU-program inom utbildning och kompetensutveckling m.m. (Svenska EU-
programkontoret). Stipendierna kan sökas av unga långtidsarbetslösa mellan 20
och 30 år.
Utskottets ställningstagande
I samband med behandlingen av frågan om interpraktikstipendier uttalade
utskottet att det var värdefullt att arbetslösa ungdomar kan få en
internationell erfarenhet och att det därför var av intresse att söka de former
som stimulerar till sådan. Utskottet ställde sig därför bakom regeringens
förslag. Stipendierna regleras i förordningen (1997:581) om
interpraktikstipendier.
Av förordningens 2 § framgår att ett krav för att erhålla ett sådant
stipendium är att sökanden varit långtidsarbetslös. Avgränsningen innebär att
arbetslösa som förvärvsarbetar enstaka dagar eller kortare perioder utestängs
från möjligheten att söka stipendier. Denna ordning är enligt utskottets mening
inte tillfredsställande.
Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet upplysts om att
det för närvarande pågår ett arbete att ändra ovanstående bestämmelse. Detta
arbete syftar bl.a. till att lösa de tillämpningsproblem som utskottet pekat på
ovan. Förändringarna skall enligt uppgift träda i kraft den 1 januari 1998.
Utskottet som anser att det är angeläget att denna förändring verkligen
kommer till stånd förutsätter därför att förordningen ändras angivet sätt.
Något tillkännagivande kan därför inte anses erforderligt.
Datortek och Jobbsökaraktiviteter
Bakgrund
Datortek infördes vid halvårsskiftet 1995. Syftet var att arbetslösa ungdomar
skulle få lära sig informationshantering och datorer parallellt med att de
deltog i olika arbetsmarknadsinriktade aktiviteter som yrkesvägledning och
jobbsökaraktiviteter. Verksamheten regleras i förordningen (1995:713) om
datortek. Vid deltagandet utges utbildningsbidrag enligt förordningen
(1996:1100) om aktivitetsstöd.
Jobbsökaraktiviteter (JSA) är uppdelade i tre olika former: Jobbklubbar, längre
JSA och kortare JSA. De mera omfattande aktiviteterna syftar till kunskap och
färdighetsträning med arbete som mål medan de kortare syftar till att lära ut
effektiva sätt att söka arbete.
Motionerna
I tre motioner lämnas förslag och synpunkter som gäller dessa verksamheter.
Vänsterpartiet framhåller i motion A310 att 70 % av deltagarna i datortek är
över 25 år. Det ställer stora krav både på planeringen av datorutbildningen och
på resten av aktiviteterna. Det är svårt att upprätthålla kvaliteten med endast
ALU-anvisade handledare. Därför måste det skapas möjligheter att
projektanställa åtminstone en del av handledarna. Otraditionella medel skall få
utnyttjas om inte samarbete kan ske med näringslivet och inte heller EU-medel
kan användas (yrk. 16).
Kristdemokraterna hänvisar i motion A269 till att effektiviteten i
datortekverksamheten har ifrågasatts på många håll. Därför bör Statskontoret
genomföra en studie av verksamheten så att man får säkrare underlag för en
bedömning av den fortsatta verksamheten (yrk. 13). En motsvarande översyn bör
enligt Kristdemokraterna göras i fråga om kvaliteten och effektiviteten i
Jobbsökaraktiviteterna (yrk. 14).
Även Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vill enligt motion
A287 ha en översyn av datortekverksamheten. Verksamheten är bra, sägs det i
motionen, men den kan förbättras. Därför bör en översyn göras i fråga om
kapacitetsutnyttjande, ansvarsfördelning, ersättning till handledare m.m.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av Vänsterpartiets synpunkter rörande handledarna
i datortekverksamheten hänvisa till att det vanliga är att en projektledare
ansvarar för datorutbildningen på datorteken. Att många arbetsförmedlingar
dessutom valt att låta arbetslösa fungera som handledare inom ramen för ALU
måste enligt utskottets mening ses som positivt, både för deltagarna i
datorteken och för handledarna. Datorteksdeltagarna får därigenom mer
handledning än de annars skulle få, och för handledarna har ALU i ett datortek
i många fall visat sig vara en värdefull merit när de söker arbete. Med
anledning av en rapport från AMS 1997-09-19 vill utskottet poängtera att det
sagda givetvis endast gäller under förutsättning att handledarkonstruktionen
inte leder till bristande kontinuitet eller kvalitet.
Utskottet kan konstatera att andelen som fått arbete efter att ha avslutat
datortekverksamheten har minskat och är jämförelsevis låg. Enligt utskottets
mening behöver detta dock inte betyda att effektiviteten är dålig. Det har
visat sig att vägledningsinsatserna i datorteken många gånger leder till andra
aktiviteter i form av utbildning m.m. Utskottet gör bedömningen att någon
särskild studie av det slag som efterlyses i motionerna inte kan anses
erforderlig. Detsamma gäller i fråga om jobbsökaraktiviteterna.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A310, A269 och A287, de
båda förstnämnda i berörda delar.
Sabbatsår - friår
Motionerna
I fyra motioner läggs fram förslag om införande av s.k. friår eller sabbatsår.
I syfte att minska arbetslösheten föreslår Miljöpartiet i motion A208 att det
införs ett friår med en enhetlig ersättning som motsvarar 85 % av den
ersättning den ledige skulle ha erhållit i arbetslöshetsersättning. Staten
skall inte kunna bestämma vad ledigheten skall användas till (yrk. 1). Vidare
föreslås att kommunerna ges full frihet att utforma kommunala friår, och att
den tid under vilken en person har en ?friårsplats? skall räknas som
fullvärdigt arbete vid bestämmande av framtida ersättningsrätt (yrk. 2).
Kristdemokraterna föreslår också i motion A269 (yrk. 21) att det införs ett
friår för personer mellan 45 och 55 år. Införandet av en sådan åtgärd innebär
att många skulle ges en möjlighet att komma in på en ny yrkesmässig bana
samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska arbetslösheten. Enligt
Kristdemokraterna kan sabbatsåret bekostas av den enskilde individen genom
förtida pensionsuttag.
Tuve Skånberg m.fl. (mp) A205 framför liknande synpunkter som i ovanstående
motion och föreslår att det skyndsamt tillsätts en utredning om sabbatsår.
Som framgår av ovanstående avsnitt Ungdomar föreslår även Helena Frisk m.fl.
(s) i motion A281 att det införs ett friår som en åtgärd för att minska
arbetslösheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner som har tagit upp
frågan om införandet av sabbatsår som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Vid det
första tillfället konstaterade utskottet i sitt yttrande till finansutskottet
(1995/96:AU6y) i samband med behandlingen av regeringens
sysselsättningsproposition (prop. 1995/96:222) att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder där ersättningen utgår i relation till arbetslöshetsersättning är
inriktade på utbildning, arbetslivskontakt eller företagande. En sådan
användning ansåg utskottet vara betydligt mer framtidsinriktat.
I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen 1996 instämde
utskottet i sin tidigare slutsats. Samtidigt uteslöt inte utskottet att man på
sikt borde kunna undersöka om i vilken mån sabbatsår/friår skulle kunna
användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att skapa fler
arbetstillfällen.
Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt. Enligt utskottets mening bör de
arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand gå till de grupper som inte har
något arbete eller riskerar att bli arbetslösa. I den mån det finns ekonomiskt
utrymme är det enligt utskottets mening inte uteslutet att man bör överväga att
införa någon form av sabbatsår/friår. I sådana fall bör denna möjlighet riktas
mot arbetstagare som har arbetat en längre period och som har för avsikt att
under ledigheten studera eller på annat sätt öka sin kompetens. Av det anförda
följer att utskottet avstyrker motionerna A205, A208 (yrk. 1-2), A269 (yrk. 21)
och A281.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål
Motioner
I ett antal motioner föreslås att arbetsmarknadspolitiska medel används för
skilda ändamål.
Fem av motionerna hänvisar till uppgifterna i propositionen om att regeringen
avser att avsätta 50 miljoner kronor årligen för att rikta
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till projekt inom Svenska kyrkan för bl.a.
renovering av kyrkor. I motionerna föreslås att arbetsmarknadspolitiska medel
på motsvarande sätt riktas mot olika angivna ändamål.
Två av dessa motioner, kommittémotionen Kr211 (yrk. 1) av Marianne Andersson
m.fl. (c) och A225 av Marianne Carlström m.fl. (s), gäller Nordiska
Akvarellmuseet på Tjörn. En stiftelse har bildats för att uppföra och driva
detta museum samt ett centrum för forskning och utveckling av
vattenfärgstekniker. I motion A225 preciseras inget belopp, medan motion Kr211
anser att den ännu ofinansierade delen, 13 miljoner kronor, bör kunna
finansieras genom utgiftsområde 14.
Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vill enligt motion A268 ha en skyndsam
utredning om att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder prioritera
ombyggnadsstöd till Landsarkivet i Göteborg.
I motion A223 av Bernt Ekholm och Berit Löfstedt (s) föreslås att medel ställs
till de fria trossamfundens förfogande som ersättning för minskningen av
lokalbidragen på anslaget Stöd till trossamfund på utgiftsområde 17.
I motion A275 av Göran Magnusson m.fl. (s, c) föreslår motionärerna insatser
till byggande och upprustning av allmänna samlingslokaler.
Hans Karlsson m.fl. (s) vill enligt motion Bo502 att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna för byggsektorn även skall kunna avse tillgängligheten för
funktionshindrade.
Sigrid Bolkéus (s) begär i motion A229 ett tillkännagivande om tidigareläggning
av byggnadsvårdsbidrag. De tidigare medlen, som stått till
Riksantikvarieämbetets disposition, har enligt motionären gett mycket goda
resultat för sysselsättning och kulturmiljö.
Några motioner innehåller förslag om att olika lokala och regionala
arbetsmarknadspolitiska projekt skall tillämpas i större utsträckning.
Catherine Persson (s) talar i motion A239 för att den s.k. Trelleborgsmodellen,
som innebär att en anställd är tjänstledig med ersättning motsvarande
arbetslöshetsersättningen samtidigt som en långtidsarbetslös vikarierar med
avtalsenlig lön, får nationell spridning
Olle Lindström (m) förordar i motion A202 att den s.k. norska modellen prövas i
Norrlands inland för att minska arbetslösheten. Modellen innebär att invånarna
själva tar ansvar för bygdens överlevnad. Inga bidrag betalas utan egna
insatser.
Lena Sandlin m.fl. (s) föreslår i motion A263 att arbetsmarknadsmedel avsätts
för projektet Fjällvägen Ammarnäs-Norra Fjällnäs.
Roland Larssons (c) motion A257 gäller den s.k. avbytartjänsten inom
jordbruket. Indragningen av bidragen till denna verksamhet skulle enligt
motionen kunna kompenseras med en möjlighet för mindre jordbruk att få bidrag
av arbetsmarknadsmedel för en del av resekostnaderna för avbytaren, förutsatt
att det ger en sysselsättningseffekt.
Ronny Olander m.fl. (s) vill i motion A241 att det öppnas en möjlighet till
frivilligarbete i utlandet, s.k. volontärtjänst, speciellt för ungdomar.
Finansiering skulle kunna ske med exempelvis arbetslöshetsersättningen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser liksom regeringen att det krävs särskilda insatser även under
år 1998 för att minska den alltjämt höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare.
Det finns därför skäl att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika
byggprojekt. Regeringen har i propositionen redan pekat ut vissa områden för
satsningar. Förutom den nyssnämnda satsningen inom Svenska kyrkan för
renovering av kyrkor, prästgårdar och församlingshem nämns miljö- och
energisektorn för ett ekologiskt hållbart Sverige. Med de goda erfarenheter som
finns inom kulturområdet bör på motsvarande sätt stöd kunna riktas till
byggnadsvårdssatsningar. Som sägs i propositionen är sådana insatser
arbetsintensiva och innebär nya arbetstillfällen. De skall kunna riktas mot
långtidsarbetslösa byggnadsarbetare.
Enligt information från Kulturdepartementet omfattar satsningarna ett stort
antal projekt, mellan 1 500 och 1 600, under de närmaste tre åren. Totalantalet
nya arbetstillfällen kan enligt departementet i nuläget uppskattas till över 4
000.
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till två rapporter som nyligen
avlämnats av RRV, Sysselsättningseffekter av ESS och FIM (RRV 1997:50)
respektive Uppföljning av ett särskilt sysselsättningspaket till Vägverket (RRV
1997:55). Rapporterna beskriver sysselsättningseffekterna av några olika
statliga satsningar under senare år. Båda rapporterna utmynnar i att
satsningarna inneburit mindre effekt på sysselsättningen än vad som förväntats.
Utskottet kan mycket väl se att resurser riktas mot kulturprojekt av det slag
som anges i motionerna Kr211 och A225 eller för upprustning av allmänna
samlingslokaler. Byggande och upprustning av sådana lokaler är en viktig
samhällsangelägenhet, och insatser på detta område lämpar sig väl för att
stimulera sysselsättningen inom byggsektorn. De nyssnämnda rapporterna ger
anledning att poängtera att de enskilda satsningarna måste framstå som
arbetsmarknadspolitiskt motiverade på motsvarande sätt som de projekt som
angetts i propositionen. Det kan dock inte vara riksdagens sak att identifiera
vilka enskilda projekt som från sådana synpunkter bör väljas ut för riktade
insatser. Utskottet utgår från att regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna
beaktar vad som nu sagts utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens
sida. Med detta avstyrks de nu behandlade motionerna Kr211, A225, A223 och
A275.
Utskottet är inte heller främmande för förslaget i motion Bo502 att
arbetsmarknadspolitiskt stöd riktas mot projekt inom byggsektorn som ökar
tillgängligheten för handikappade, givetvis under samma förutsättning som
angetts ovan. Något särskilt tillkännagivande om detta kan inte anses påkallat.
Detsamma gäller förslaget i motion A268.
Med anledning av förslaget i motion A229 om tidigareläggning av
byggnadsvårdsbidrag vill utskottet hänvisa till den plan för upprustning och
vård av byggnader med kulturhistoriska värden som tagits fram av
Riksantikvarieämbetet. Den upptar enligt vad som framgår av propositionen
projekt som är särskilt angelägna ur kulturmiljösynpunkt och som kan påbörjas
med kort varsel. Anställningsstöd bör kunna riktas mot satsningar av detta slag
likaväl som till t.ex. det av regeringen redan angivna projektet inom Svenska
kyrkans ram. Något tillkännagivande till regeringen behövs därför inte.
Motionsförslagen om olika ?modeller? mot arbetslösheten ger utskottet
anledning att påminna om den frihet som numera ges att pröva nya lösningar och
arbetssätt inom arbetsmarknadspolitiken t.ex. genom otraditionella medel,
aktivare användning av arbetslöshetsersättningen och inom ramen för den
kommunala samverkan. Det skulle strida mot tanken bakom detta om riksdagen
förordade den ena eller andra modellen.
Utskottet, som påminner om vad som nyss sagts om grunden för att rikta
arbetsmarknadsstöd till olika projekt, anser att riksdagen inte heller bör peka
ut vissa vägbyggen som mer angelägna än andra.
Förslagen om avbytartjänst (A257) och volontärtjänst i utlandet (A241) är i
och för sig vällovliga. De framstår dock snarast som jordbruksstöd respektive
biståndsverksamhet, det senare i den mån det inte är fråga om sådan verksamhet
som kan ske inom ramen för de s.k. interpraktikstipendierna. Att mera generellt
uttala sig för användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen för sådana
ändamål kan inte komma i fråga.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att även motionerna A202, A229, A239,
A241, A263, A257, A268 och Bo502 avstyrks av utskottet. Utskottet återkommer
till motionerna i avsnittet Sammanfattande bedömning och medelsanvisning.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Propositionen
Utöver de förslag som behandlats ovan har regeringen förutom medelsanvisningen
föreslagit att AMV under budgetåret skall få använda 250 miljoner kronor av
medlen under förevarande anslag till tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare föreslås att det även
efter budgetåret 1997 skall vara möjligt att lämna bidrag till utbildning i
företag.
Motionerna
Moderaterna föreslår i kommittémotion A299 (yrk. 6) att till anslaget bör
anvisas ca 2,9 miljarder kronor, dvs. ca 18 miljarder kronor mindre än vad
regeringen föreslår. Huvuddelen av minskningen beror på förslaget att till
utgiftsområde 13 anslaget A 1 överföra de medel under anslaget som är att
hänföra till direkta transfereringar till enskilda. Denna överföring motsvarar
totalt 15,7 miljarder kronor. Moderaterna avvisar den del av förslaget som
avser utgifter för tillfälliga förstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Genom att bl.a. avskaffa arbetslivsutveckling (ALU),
rekryteringsstöd och bidrag till utbildning i företag samt genom en förändrad
arbetsmarknadsutbildning räknar Moderaterna med att uppnå besparingar på 2,2
miljarder kronor. Vidare förordar Moderaterna ett modernt lärlingsprogram.
Detta program kommer att belasta anslaget med 250 miljoner kronor årligen. När
det gäller äldre föreslås ett system med återbäring på arbetsgivaravgifterna.
Detta förslag innebär på sikt en belastning på statsbudgeten med 1 miljard
kronor.
Folkpartiet föreslår i motion A259 (yrk. 26 delvis) att riksdagen reducerar det
föreslagna anslaget med ca 7,3 miljarder kronor. Enligt Folkpartiet bör man
ändra synen på arbetsmarknadsutbildningen. Partiet tror att det är möjligt att
göra ytterligare besparingar genom en kraftfull decentralisering och
avbyråkratisering, nära samarbete med andra aktörer som kommuner och
näringslivsorganisationer, upphandling på en konkurrensmarknad av fler delar av
verksamheten än i dag samt en strävan att där det är möjligt och lämpligt välja
billigare åtgärder framför dyrare. Det bör inte heller ställas upp några
volymmål. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten höjas.
Förändringarna innebär besparingar med ca 7,6 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag. Vidare avvisar Folkpartiet förslaget om tillfälliga
personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna.
Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 10-13, 20 och 38, sistnämnda
delvis) att riksdagen för budgetåret under anslaget anvisar ytterligare ca 4,3
miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att 500 miljoner kronor tillförs
anslaget till ett riktat sysselsättningsprogram för kvinnor, vilkas arbete har
rationaliserats bort. Vidare föreslås att 1 miljard kronor överförs från
utgiftsområde 13 anslaget 1 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet i syfte att
skapa en försöksverksamhet med lokala sysselsättningsprojekt. För att kunna
möta de lokala behoven som arbetsförmedlingarna aviserar, anser Vänsterpartiet
att det behovs ett extra aktivitetsstöd om 450 miljoner kronor. Medlen skall
framför allt användas till ungdomar och invandrare. Vänsterpartiet beräknar
ytterligare 400 miljoner kronor för att öka volymen av anställningsstöd och
olika utbildningsinsatser i syfte att höja den arbetsmarknadspolitiska
effektiviteten och minska belastningen på arbetslöshetsersättningen.
Miljöpartiet föreslår i partimotion A309 (yrk. 3 och 4 delvis) att riksdagen
för budgetåret 1998 under anslaget anvisar 18,9 miljarder kronor. Vidare
beräknar Miljöpartiet anslaget för åren 1999 och 2000 till 14,1 miljarder
kronor respektive 2,1 miljarder kronor. Partiet hävdar att anslagsförbrukningen
för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas av två skäl. För det första
innebär partiets förslag om sänkt arbetstid att arbetslösheten minskar. För det
andra innebär partiets förslag till ökade ekonomiska ramar för kommunerna att
antalet arbetstillfällen ökar.
Kristdemokraterna föreslår i motion A269 (yrk. 33 delvis) att riksdagen för
budgetåret 1998 reducerar det föreslagna anslaget med 2,2 miljarder kronor.
Kristdemokraterna hävdar att om partiets tillväxtförslag genomförs innebär det
ett minskat behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en
besparing med ca 2,4 miljarder kronor. Kristdemokraterna har motsatt sig
försämringen av utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade till
arbetslöshetsersättning. Enligt partiet bör denna grupp ges en möjlighet att
utnyttja en lånedel för att få med andra studerandegrupper likvärdiga villkor.
Kristdemokraterna sätter av 300 miljoner kronor för denna reform. Vidare
motsätter sig partiet förslaget om att höja finansieringsbidragen. Partiet vill
också avskaffa det s.k. flyttningsbidraget (yrk. 20).
Som framgår av utskottets redogörelse för motioner under rubriken
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti anser Sonia Karlsson i motion
A224 (yrk. 2) att det är viktigt att en stor del av de extra personalresurser
som arbetsförmedlingar tilldelas avsätts för åldersgruppen 20-24 år.
Utskottets ställningstagande
Vid en genomgång av oppositionspartiernas förslag skiljer sig Folkpartiet
markant från de övriga. Enligt Folkpartiet skulle man bl.a. genom en förändring
av arbetsmarknadsutbildningen kunna uppnå kraftiga besparingar. Enligt
utskottets mening är det orealistiskt att tro att man kan uppnå så kraftiga
besparingar inom en så kort tidsperiod.
Även under detta område tillgodoräknar sig Miljöpartiet stora besparingar
genom förslaget om arbetstidsförkortning. Som framgår av utskottets redogörelse
under utgiftsområde 13 medelsanvisningen delar inte utskottet detta synsätt.
Övriga partiers förslag följer av respektive partis huvudförslag i
arbetsmarknadspolitiken. Eftersom utskottet inte kan instämma i deras politik
kan det inte heller biträda förslagen i motionerna.
När det sedan gäller flyttningsbidrag delar utskottet inte Kristdemokraternas
åsikt. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet finnas kvar.
Utskottet delar Sonia Karlssons uppfattning i motion A224 (yrk. 2) att det är
viktigt att ungdomar prioriteras när man fördelar de tillfälliga
personalförstärkningarna. Av propositionen framgår att regeringen har för
avsikt att föreskriva att medel för tillfälliga personalförstärkningar skall
kunna användas till förstärkning av arbetsförmedlingarnas arbete med ungdomar.
Utskottet anser inte att ett initiativ i frågan från riksdagens sida är
påkallat och ställer sig därför inte bakom motionen.
Slutligen biträder utskottet regeringens förslag till medel för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning samt förslagen till tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt bidrag till utbildningar vid
företag. Utskottet återkommer till förslagen och motionerna A224 (yrk. 2), A259
(yrk. 26 delvis), A269 (yrk. 20 och 33, sistnämnda delvis), A299 (yrk. 7), A309
(yrk. 3 och 4) och A310 (yrk. 10-13 och 38, sistnämnda delvis) i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
Arbetsmarknaden för olika grupper
Arbetsmarknaden för kvinnor
Propositionen
I takt med att arbetslösheten bland kvinnor har ökat har de fått en allt större
andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kvinnornas andel av
åtgärdsplatserna uppgick under budgetåret 1995/96 till 46 % vilket motsvarade
deras andel av de arbetslösa. Kvinnorna dominerade inom utbildningsvikariat
medan deras andel av rekryteringsstöd, beredskapsarbete och starta-eget-bidrag
var särskilt låg. Det var dock inom starta-eget-bidraget som andelen kvinnor
ökade mest under budgetåret. Kvinnor utgör huvuddelen av de deltidsarbetslösa
och tidsbegränsat anställda. Äldre arbetssökande får allt svårare att hävda sig
på arbetsmarknaden på grund av ökade krav på kompetens och omställning till
följd av den snabba tekniska utvecklingen. Detta väntas bl.a. innebära att
sysselsättningen minskar inom kvinnodominerade yrken samtidigt som kvinnor i
stor utsträckning kommer att stå för ökningen av antalet äldre på
arbetsmarknaden.
Den stora utbildningssatsningen Kunskapslyftet samt personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut väntas kunna ge arbetslösa
kvinnor och män nya möjligheter på arbetsmarknaden. Vidare förväntas
regeringens miljardsatsning, som innebär ökade resurser till den kommunala
sektorn de närmaste åren, motverka att arbetslösheten stiger i kvinnodominerade
yrken inom vård och omsorg. Enligt regeringen finns det emellertid ett stort
behov av kompetensutveckling inom de kommunala och landstingskommunala
verksamheterna. Driften av dessa verksamheter är ytterst en fråga för de valda
politiska organen i kommun och landsting. Genom utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiken kan dock staten ge arbetsförmedlingsnämnderna de
verktyg de behöver för att stödja arbetsgivarna i deras strävan att
kompetensutveckla personalen. Regeringen är angelägen om att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder används för att höja kvaliteten inom vård och
omsorg. Regeringen avser bl.a. att föreskriva att ramen för medel för
otraditionella medel ökas med 50 miljoner kronor. Medlen kan användas för
åtgärder som underlättar för kommunalt anställda, som på grund av bristande
utbildning annars riskerar att förlora arbetet, att få den utveckling i
arbetslivet som de behöver.
Motionerna
Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att fler kvinnor måste ges
möjlighet att få starta företag. Stödet bör utgå till alla kvinnor som är
långtidsarbetslösa och inte bara främst de som tidigare arbetat i offentlig
sektor (yrk. 22).
Vänsterpartiet föreslår som sagts ovan i avsnittet Medelsanvisning på anslaget
A 3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att anslaget A 2 tillförs 500 miljoner
kronor för riktat stöd till kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens
rationaliseringseffekter på arbetsmarknaden, t.ex. inom vård och omsorg eller
inom området för kontorsadministration. Det kan, enligt partiet, handla om
kompetenshöjning eller sysselsättningsskapande projekt.
I kommittémotion A803 föreslår Margareta Andersson m.fl. (c) att regeringen
ges till känna behovet av riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i samma
utsträckning som för män, t.ex. tillfälliga stöd till vården inom äldreomsorgen
(yrk 5). Även Barbro Johansson m.fl. (mp) har i kommittémotion A804 föreslagit
riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor inom offentlig sektor
(yrk. 5).
Flera motionärer anser att fördelningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
mellan kvinnor och män är snedvriden.
I kommittémotion A803 anför Margareta Andersson m.fl. (c) att fördelningen av
arbetsmarknadsinsatser måste ses över i ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 6). I
kommittémotion A805 påpekar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att kvinnor och män
får del av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Män dominerar starkt i t.ex.
beredskapsarbete. Kvinnor är underrepresenterade i åtgärder som direkt riktas
mot arbetslivet t.ex. rekryteringsstöd (yrk. 8). Inger Segelström m.fl. (s)
föreslår i motion A314 att arbetsmarknadspolitiska medel fördelas efter behov
och inte efter kön (yrk. 8). Även Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c)
påtalar i motion A273 att kvinnor ofta får erbjudanden om ?kallas vid behov?-
arbeten då de vänder sig till arbetsförmedlingen. De får också kortare
arbetsmarknadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i
projektanställningar (yrk. 1).
I kommittémotion A805 anser Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att det behövs en
arbetsmarknadspolitik som stimulerar kvinnors arbete på landsbygden (yrk. 9).
Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) anser i motion A278 att
tendensen att kvinnor i större utsträckning får tillfälliga arbeten,
?springvikariat? etc. måste motverkas. Motionärerna anser också att
arbetstiderna måste utformas så att inte kvinnor ofrivilligt skall behöva
arbeta deltid.
Lena Sandlin (s) påtalar i motion A295 att stora nedskärningar inom den
statliga sektorn särskilt drabbar kvinnor. Enligt motionären bör statlig
verksamhet sträva efter att inte säga upp anställda förrän de har en rimlig
möjlighet att få ett nytt arbete.
Även Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) anser i motion A273 att
extra insatser behövs för att förstärka kvinnors situation inom den offentliga
sektorn i likhet med de insatser som görs för att stimulera byggandet på
arbetsmarknaden (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Arbetslösheten bland kvinnor har minskat från 6, 8 % i oktober förra året till
6,0 % i oktober i år. Enligt AMS beror detta bl.a. på att satsningen på det
s.k. Kunskapslyftet har varit särskilt framgångsrik i denna grupp. Vidare
minskade antalet sysselsatta kvinnor under perioden med 57 000, varav 52 000
inom vård och omsorg. Enligt AMS prognos för år 1998 kommer sysselsättningen
inom offentlig sektor att vara oförändrad. Skillnaderna i sysselsättningsgrad
mellan kvinnor och män kommer dock att öka.
Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförts i några motioner om
att riktade arbetsmarknadspolitiska insatser för kvinnor behövs. Liksom
regeringen anser utskottet att kompetensutvecklingen har stor betydelse för
sysselsättningen på sikt.
Genom satsningar på vuxna som saknar gymnasiekompetens bidrar man till
förnyelse och omställning i arbetslivet. Genom utbildningen kan kvinnor få ökat
självförtroende, ökade möjligheter att få eller behålla ett arbete och
möjligheter att öka inflytandet över den egna situationen. Regeringen har i
propositionen pekat på flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex.
resursarbeten och vikariatstöd, som kan bidra till en sådan
kompetensutveckling. Regeringens förslag om att öka ramen för de otraditionella
medlen kan vidare underlätta för kommunalt anställda att få den utveckling i
arbetslivet som de behöver. Motionerna A273 yrk. 2, A803 yrk. 5 och A804 yrk. 5
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Utskottet kan inte ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag att öka anslaget
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 500 miljoner för riktat stöd till
kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens rationaliseringseffekter på
arbetsmarknaden. Motion A310 i berörd del bör avslås. Utskottet återkommer till
motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
När det gäller nedskärningar inom offentlig sektor och uppsägningar på grund
av sådana kan utskottet i och för sig förstå de tankar som framförs i motion
A295. Utskottet har tidigare uttalat sig om en motsvarande motion av Lena
Sandlin i betänkande 1996/97:AU1. Utskottet delade då, liksom nu, uppfattningen
att det ligger en motsättning i att samtidigt som nedskärningar görs i den
offentliga sektorn med uppsägningar som följd betydande belopp betalas ut som
arbetslöshetsersättning. Rent principiellt kan sägas att det är bättre att
människor får stanna kvar i sin anställning än att de passivt uppbär
kontantstöd. Prioriteringar måste göras inom arbetsmarknadspolitiken. Om man
inom den offentliga sektorn bedömer att nedskärningar måste göras är det inte
säkert att den som drabbas är den som är i störst behov av stöd. Insatserna
måste i första hand riktas mot den som har de sämsta utsikterna till ett nytt
arbete. Utskottet vill dock peka på att möjligheter finns att få bidrag till
utbildning i företag. Åtgärden kan bidra till kompetensutveckling i syfte att
begränsa uppsägningar och underlätta omstruktureringar inom offentlig sektor.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motion A295.
År 1996 beslutade riksdagen att införa möjligheter för kvinnor att få
förlängt starta eget-bidrag/aktivitetsstöd för att öka kvinnors företagande
(1995/96:FiU15, AU6y, rskr. 307). Stödet riktar sig främst till kvinnor som
varit anställda inom offentlig sektor. Utskottets uppfattning då stödet
infördes och då frågan återigen togs upp i en folkpartimotion i samband med
beredningen av budgetpropositionen förra budgetåret (1996/97:AU1) var att det
var angeläget att stödet inriktades på kvinnor som varit anställda i offentlig
sektor. Utskottet vidhåller att stödet även fortsättningsvis bör ha den
inriktningen och kan därför inte biträda Folkpartiets motion A259 yrk. 22 i nu
berörd del. Utskottet återkommer till motionen under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Regeringen har i propositionen pekat på skillnaderna i
arbetsmarknadspolitiska insatser för kvinnor respektive män.
Riksrevisionsverket har nyligen presenterat sin översyn -
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - ett effektivt styrmedel mot könsuppdelning
på arbetsmarknaden? (RRV 1997:45). Enligt rapporten dominerar män i de tre
åtgärder, utbildning i företag, rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag, som
mer än andra leder till arbete. Kvinnor är däremot överrepresenterade i
åtgärden utbildningsvikariat. Regeringen har aviserat att den avser att
återkomma till Riksrevisionsverkets översyn och en mer samlad
jämställdhetsanalys i vårpropositionen. Ett tillkännagivande i enlighet med vad
som anförts i motionerna A273 yrkande 1, A278 delvis, A314 yrkande 8, A803
yrkande 6 och A805 yrkande 8 förefaller därför inte vara nödvändigt. Motionerna
avstyrks.
Beträffande kvinnors arbetsmarknad på landsbygden kan utskottet konstatera
att det inom ramen för regionalpolitiken vidtagits åtgärder för att förbättra
kvinnors företagande (prop. 1993/94:140, 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366).
Institutet för regional forskning (SIR) har också tagit fram projekt vars syfte
är att djupare analysera regional utveckling ur ett könsperspektiv. Utskottet
behandlar regionalpolitiken i sitt betänkande AU2. I den mån motion A805 yrk. 9
inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört avstyrks förslaget.
Som framgått av avsnittet om den allmänna inriktningen av politiken pågår för
närvarande inom Regeringskansliet beredning av Arbetstidskommitténs
slutbetänkande Arbetstid, längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). I
avvaktan på förslag från regeringen anser utskottet att ansvaret för förkortade
arbetstider främst ligger på arbetsmarknadens parter. Förslaget om anpassning
av arbetstider i motion A278 delvis avstyrks därför.
Arbetsmarknaden för äldre
Motionerna
Utskottet har ovan behandlat regeringsförslaget om generationsväxling och
anknytande motioner liksom motionsförslag som rör OTA (offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa). I detta avsnitt behandlas övriga motioner som
rör äldre på arbetsmarknaden.
Folkpartiet liberalerna avvisar som framgått ovan förslaget om
generationsväxling. I motion A259 framhåller partiet att äldre arbetslösa ofta
har stor erfarenhet och kompetens. Att anställa en 55-åring kan vara mycket
lönsamt för arbetsgivaren eftersom den äldre arbetskraften dessutom ofta
stannar kvar på sin arbetsplats (yrk. 15).
Christina Axelsson m.fl. (s) i motion A280 och Inger Segelström m.fl. (s) i
motion A314 (yrk. 5) framför likartade förslag om arbetsbyte mellan
generationerna. Anställda som uppnått 45 års ålder och som har arbetat i minst
15 år skall kunna ta studieledighet med arbetslöshetsersättning upp till två
år. Under ledigheten ersätts den äldre med en arbetslös person under 25 år
(A280) eller med en yngre yrkeskunnig person (A314).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan till fullo instämma med Folkpartiet att en anställning av en 55-
åring kan vara lönsamt, och det i många bemärkelser. Utöver det som partiet
framhåller i motionen vill utskottet peka på den fördel det kan innebära för
arbetsplatsen med anställda i olika åldrar. Att göra ett tillkännagivande om
sådana saker kan dock inte anses påkallat.
De båda förslagen om arbetsbyte mellan generationerna kan enligt utskottets
mening ha sina förtjänster. Det skulle dock bli kostsamt för statskassan. Nya
sätt att skapa arbetstillfällen måste kunna prövas, men med de begränsade
resurser som står till buds är det viktigt att insatserna i första hand sätts
in där de framstår som mest angelägna. Som framhållits ovan bör de
arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand gå till de grupper som inte har
något arbete eller riskerar att bli arbetslösa. Om ekonomiskt utrymme skulle
finnas bör möjligheten riktas mot arbetstagare som har arbetat en längre period
och som har för avsikt att under ledigheten studera eller på annat sätt öka sin
kompetens. Utskottet vill i sammanhanget även hänvisa till de möjligheter
Kunskapslyftet ger.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A259, A280 och A314, i
förekommande fall i berörd del.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Utskottet har i avsnittet Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti
ovan behandlat regeringsförslaget om ungdomssatsningen och de motioner som rör
den frågan. Även i avsnittet ovan om inriktningen av politiken berörs vissa
förslag och synpunkter i partimotionerna som rör ungdomar. Detta avsnitt tar
upp övriga motionsförslag som särskilt rör ungdomar.
Motionerna
I Centerpartiets motion om ungdomsfrågor, A203, hänvisar man till de tendenser
till brist på arbetskraft inom vissa branscher som AMS pekar på. Det är ett
misslyckande om inte utbildningsväsendet och de arbetsmarknadspolitiska
insatserna tillsammans kan leva upp till ungdomarnas förväntningar och
arbetsmarknadens krav. Centerpartiet anser att det behövs mer än de redan
påbörjade satsningarna på s.k. kvalificerad yrkesutbildning. Det är t.ex.
angeläget att ta tillvara den ?input? som entreprenörer med invandrarbakgrund
kan ge (yrk. 3). Centerpartiet anser också att man kan misstänka att det finns
regelverk som hindrar ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden. Därför begär
man en översyn av de regelverk som hänger samman med dessa svårigheter (yrk.
5).
Folkpartiet anser i motion A259, som framgått ovan, att förslaget om en
kommunal ungdomsgaranti väcker vissa frågor. Enligt partiet är det viktigaste
att ungdomarna får in en fot på arbetsmarknaden, och det sker genom att det
skapas fler arbeten. Genom partiets politik för fler företag och genom en
reformerad arbetsrätt och lönebildning ökar ungdomarnas möjligheter att få
arbete. Även i fortsättningen behövs dock vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som är anpassade till ungdomar och deras behov (yrk. 17).
Vänsterpartiet lägger, som nämnts inledningsvis, fram förslag om obligatoriska
praktikplatser i sin motion A310. Förslaget tar även sikte på invandrare.
Vänsterpartiet anser det inte rimligt att det offentliga systemet skall ta hela
det finansiella ansvaret. Det är näringslivet som måste ta ansvar och investera
i den framtida arbetskraften. Ett företag skall vara skyldigt att inrätta minst
en praktikplats per var femtionde anställd. På det sättet borde ca 50 000
platser kunna skapas. Arbetsförmedlingarna godkänner arbets- och
utbildningsinnehåll, och parterna reglerar villkoren i form av praktikantlön
och utbildningsinnehåll (yrk. 17).
I några motioner föreslås slopade eller nedsatta socialavgifter vid anställning
av ungdomar.
Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) föreslår i motion A227 ett fullskaleförsök
inom ett geografiskt avgränsat område där arbetsgivaravgifterna sätts ned till
0 % på löner till ungdomar. Motionärerna anger Kalmar län, som är utsett att
ingå i EU:s sysselsättningspakt. Medel för att genomföra åtgärden kan komma
från EU:s program inom målområdena 3, 4 eller 5b med nationell finansiering
genom arbetsmarknadsmedel.
Siw Persson (fp) anser i motion A294 (yrk. 1 och 2) att man, i avvaktan på
genomförandet av Folkpartiets förslag om generellt sänkta arbetsgivaravgifter,
som ett försök begränsat till Skåne helt bör avskaffa arbetsgivaravgiften under
tre sommarmånader vid anställning av ungdomar mellan 18 och 24 år. Ett likartat
förslag, men avseende Gävleborgs län och utan tidsmässig begränsning, läggs
fram av Lennart Rohdin (fp) i motion T230 (yrk. 1).
Även andra förslag läggs fram i enskilda motioner.
Karin Wegestål (s) pekar i motion A240 på alternativa förslag till den
kommunala utvecklingsgarantin. Sådana alternativ skulle kunna vara insatser
liknande den s.k. KrAMI-verksamheten med samverkan mellan arbetsförmedling,
AMI, socialförvaltning och kriminalvård. Metoden skulle enligt henne kunna
fungera lika bra för ungdomar utan kriminell belastning. Även
körkortsutbildning skulle kunna leda till arbeten som är ofta är väl lämpade
för ungdomar, sägs det i motionen.
Hanna Zetterberg (v) föreslår ett system med allmän samhällstjänst i motion
A261 (yrk. 1-4). Det skulle avse alla ungdomar mellan 16 och 25 år och utföras
under högst 12 månader inom den offentliga sektorn. Samhällstjänsten skulle
innehålla sådan utbildning som inte kan fås i skolan. Teori och praktik skulle
varvas. Individuella önskemål skulle beaktas och frisedel skulle kunna ges som
vid värnplikt. Ersättningen skulle ligga över nivån för socialbidrag och
finansieras bl.a. genom arbetsmarknadspolitiska medel. Kommun och landsting
skall ha ansvaret för verksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i den tidigare framställningen ställt sig bakom den särskilda
ungdomssatsningen med vissa mindre justeringar. Om flertalet kommuner träffar
avtal med regeringen, vilket utskottet anser att man bör kunna utgå från,
kommer man att kunna erbjuda en stor del av de arbetslösa ungdomarna
utbildning, praktik eller annan sysselsättning. Tillsammans med de möjligheter
som arbetsmarknadsmyndigheterna har till sitt förfogande för att hjälpa
arbetslösa ungdomar finns nu ett spektrum av åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten.
Utskottet håller med Centerpartiet om vilka krav som måste kunna ställas på
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken och att mer kan behöva göras.
Utskottet kan däremot inte instämma i att man måste se över regelverken. Trots
att anställningsskyddet konstruerats med syftet att framför allt skydda den
äldre arbetskraften kan man se att det nu är de yngre som kommer in på
arbetsmarknaden. Att det dröjer för många ungdomar innan de får fotfäste där, i
bemärkelsen fast anställning, har många och komplexa förklaringar. Nya regler
som ger mindre utrymme än i dag för tillfälliga anställningar skulle enligt
utskottets mening knappast gynna ungdomarna.
Utskottet har ingen annan uppfattning än Folkpartiet att det viktigaste är
att det skapas fler arbeten. Som framgått tidigare har utskottet dock en helt
annan uppfattning än Folkpartiet om hur detta skall ske.
Vänsterpartiets förslag om obligatoriska praktikplatser grundar sig på ett
synsätt som utskottet i och för sig kan ansluta sig till - arbetsgivarna och
näringslivet måste också ta ansvar för den framtida arbetskraften. Men att
detta skulle ske genom ett tvång riktat mot företagen att ställa ett visst
antal praktikplatser till förfogande är av flera skäl ingen lyckad lösning.
Praktikplatser måste komma fram genom frivilliga åtaganden eller genom avtal
mellan parterna eller med staten.
Tidigare tidsbegränsade system med nedsättning av socialavgifter har enligt
studier haft begränsad sysselsättningspolitisk effekt. Man kan dessutom anta
att de inneburit vissa administrativa problem. Utskottet är ändå inte främmande
för tanken att man på nytt gör geografiskt och tidsmässigt begränsade försök
med detta, t.ex. vid anställning av ungdomar som föreslås i A227, A294 resp
T230. Utformningen och avgränsningen av sådana försök måste föregås av
noggranna överväganden. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka de nu
berörda motionerna.
Det alternativa förslag till den kommunala utvecklingsgarantin med insatser
liknande KrAMI-verksamheten bör som utskottet ser det även kunna komma till
stånd inom ramen för garantin, likaväl som inom ramen för den kommunala
samverkan. Något uttalande till regeringen med anledning av motion A240 behövs
därför inte enligt utskottets uppfattning.
Utskottet vill slutligen något kommentera förslaget i A261 om allmän
samhällstjänst. Förslaget går långt utöver arbetsmarknadspolitiken, eftersom
det skulle rikta sig även mot dem som inte är arbetslösa och inte heller
riskerar att bli det. Det synes förutsätta väsentliga inslag av tvång mot den
enskilde. Det kan i själva verket liknas vid vapenfri tjänst, om än inte inom
totalförsvaret. Utskottet avstår från att uttala sig om idén som sådan. Det
räcker att konstatera att det skulle krävas en rad överväganden som till stor
del inte skulle ha beröring med arbetsmarknadsutskottets politikområden.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att motionerna A203, A227, A240, A259,
A261, A294, A310 och T230 avstyrks av utskottet, i förekommande fall i berörd
del.
Arbetsmarknaden för invandrare
I detta avsnitt behandlas motionsförslag som rör invandrare. Regeringsförslaget
om förlängning av starta-eget-bidraget till invandrare har behandlats ovan.
Motionerna
Centerpartiet föreslår en särskild arbetsmarknadsutbildning för invandrare i
sin utbildningspolitiska motion Ub810. Partiet framhåller att invandrare inte
kommer in på arbetsmarknaden trots att de i många fall har kvalificerad
utbildning. Utbildningen bör ges i form av ett separat program där den enskilde
kan komplettera eller justera sin utbildning. Det skall även ges kvalificerad
språkundervisning i svenska och fackspråk. En tredje del skall utgöras av
riktad yrkespraktik som ger möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, etablera
kontakter och få erfarenheter. AMV bör kunna upphandla sådan
arbetsmarknadsutbildning (yrk. 1). I kommittémotionen A803 av Margareta
Andersson m.fl. (c) sägs att de svårigheter som invandrare har på
arbetsmarknaden är särskilt uttalade bland kvinnorna. Svårigheterna att
överhuvud taget få ett arbete är påtagliga. Om invandrarkvinnorna haft ett
arbete har det ofta varit inom industri och service, vilket lett till
belastnings- och förslitningsskador. Man måste alltså både motverka att
invandrare ställs utanför arbetsmarknaden och verka för att arbetsmiljön
anpassas bättre efter individuella behov (yrk. 10).
Folkpartiet liberalerna tar i motion A259 upp invandrarnas situation på
arbetsmarknaden. Arbetslösheten borde inte vara så omfattande, eftersom
invandrare ofta har en hög utbildning. Arbetsgivare och arbetsförmedlingar bör
gemensamt ta itu med problemen och t.ex. genom informationskampanjer förmå fler
att anställa invandrare. Många invandrare är en stor tillgång som företagare.
Partiets politik för fler arbeten genom företagande skulle betyda mer än
selektiva åtgärder. I motionen pekas på det växande problemet för nyanlända
flyktingar och långtidsarbetslösa invandrare att få hjälp på
arbetsförmedlingarna (yrk. 20).
Vänsterpartiets förslag i motion A310 (yrk. 17 delvis) om ett system med
obligatoriska praktikplatser, som behandlats ovan i avsnittet Ungdomar, tar
även sikte på invandrare.
Som framgått anser partiet att ett företag skall vara skyldigt att inrätta
minst en praktikplats per var femtionde anställd. På det sättet skulle ca 50
000 platser kunna skapas.
Kristdemokraternas kommittémotion A805 om jämställdhetsfrågor av Rose-Marie
Frebran m.fl. rör även invandrarkvinnorna, en grupp som enligt motionen hamnar
sist i kön till arbete. Invandrarkvinnornas specifika kompetens måste tas till
vara för att användas t.ex. inom exportindustrin. En särskild undersökning bör
göras. Kvinnorna bör sedan ges utbildning om svenskt arbetsliv. Ett särskilt
företagarstöd för denna grupp bör inrättas (yrk. 5).
Juan Fonseca (s) ger i motion A217 sin bild av vad som krävs för minska
arbetslösheten bland invandrare och för att förhindra att Sverige får en
underklass som i huvudsak är etniskt betingad. Det behövs ökad tillväxt och nya
arbeten inom såväl traditionella näringar som nya branscher. De
kompetenshöjande satsningarna måste framför allt komma invandrarna och deras
barn till del. Det krävs en ökad integrering mellan skola, arbetsliv, högre
studier och praktik. Svenska företag bör uppmuntras att rekrytera invandrare,
och de företag som gör det måste uppmärksammas och få positiv respons. Även
inom den offentliga sektorn måste det finnas personal med olika ursprung.
Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att komma
till rätta med arbetslösheten bland invandrare.
I motion A305 framför Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) att ett skäl till att
invandrare inte anställs är att arbetsgivarna har invändningar mot den
språkliga kompetensen. Motionärerna föreslår ett nationellt språkcentrum där
man med hjälp av modern teknik enkelt och snabbt skulle kunna garantera
arbetsgivaren ett felfritt skriftspråk i de texter som fordras av den
anställde. Inledningsvis skulle staten stå för kostnaden för denna verksamhet
inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottets ställningstagande
Under en följd av år har arbetsmarknadsutskottet i sina arbetsmarknadpolitiska
betänkanden haft ett avsnitt om arbetsmarknaden för invandrare. Utskottet har
kunnat konstatera en mycket hög arbetslöshet och ett lågt
arbetskraftsdeltagande. Utskottet har sett allvarligt på situationen och
förepråkat aktiva insatser av olika slag.
Dessvärre måste utskottet konstatera att situationen knappast förbättrats.
En bild av utvecklingen under 1990-talet talar ett tydligt och skrämmande
språk. Arbetskraftsdeltagandet framför allt bland utomnordiska medborgare har
sjunkit kraftigt. Bara drygt 30 % är sysselsatta, att jämföra med drygt 75 % av
infödda svenskar.
Mellan åren 1990 och 1994 har arbetslösheten ökat från 5 till 30 % av
arbetskraften. Chansen för en utomnordisk arbetssökande att få ett arbete har
under de senaste åren varit betydligt lägre än för övriga arbetssökande.
Under första halvåret 1997 var arbetslösheten bland de utomnordiska männen 32
%. Bland kvinnorna var den ännu högre - 35 %. Den krympande arbetsmarknaden
inom den offentliga sektorn och andra sektorer som traditionellt varit
dominerade av kvinnor har drabbat invandrarkvinnorna särskilt hårt. Många av
dem har endast haft kortare perioder av arbete bakom sig. Även
sysselsättningsgraden är mycket låg.
Utskottet vill hänvisa till sitt nyligen avgivna yttrande till
socialförsäkringsutskottet i ärendet om propositionen Sverige, framtiden och
mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/98:AU4y).
Sett i ett integrationspolitiskt perspektiv är delaktighet i arbetslivet av
största vikt. Arbetet har betydelse socialt och ekonomiskt, både för individen
och för samhället. Ett samhälle med stora grupper invandrare som står utanför
arbetsmarknaden skapar inte bara sociala och ekonomiska klyftor.
Föreställningen om, eller än värre en faktisk uppdelning i, arbetande svenskar
och bidragsberoende invandrare leder till spänningar och kan utgöra grogrund
för rasism och främlingsfientlighet.
Som utskottet anförde i yttrandet till socialförsäkringsutskottet är det
viktiga nu när det finns tydliga tecken på att det vänt på arbetsmarknaden att
även invandrare får möjligheter att komma in i arbetslivet. Utsikterna bör för
närvarande vara större än på många år att åstadkomma förbättringar.
Arbetsmarknadspolitiken erbjuder en rad åtgärder som kan användas i detta syfte
- det individuella anställningsstödet, arbetsplatsintroduktion,
arbetslivsutveckling, förlängt starta-eget-bidrag m.m. liksom
arbetsmarknadsutbildning. Som framgått tidigare undantas bl.a. invandrare från
höjningen av finansieringsbidraget till 3 000 kronor.
Den utveckling som redovisas i propositionen om de utländska medborgarnas
successivt minskade del av åtgärdsplatserna under senare tid är inte
tillfredsställande. Under första halvåret 1997 hade deras andel sjunkit till
12 % samtidigt som deras andel av de arbetslösa var 11 %. Utskottet anser att
ambitionen måste vara att andelen i åtgärder åter ökar.
Utskottet vill inte blunda för att alla problem inte omedelbart kan lösas
inom ramen för traditionell arbetsmarknadspolitik. Det finns grupper framför
allt bland de tämligen nyanlända flyktingarna men även bland dem som levt i
Sverige under längre tid som behöver omfattande insatser bl.a. i form av
undervisning i svenska och svenska förhållanden innan det är realistiskt med en
introduktion på en arbetsplats eller än mindre med en anställning. Utskottet
vill särskilt betona betydelsen av att invandrare så snart som möjligt efter
avslutad sådan undervisning kan komma i arbete eller anvisas en åtgärd där
språkkunskaperna kan komma till praktisk användning. Förvärvade kunskaper kan
snabbt gå förlorade om de inte praktiseras i det dagliga livet. Det är ett
resursslöseri både för den enskilde och samhället.
För att integrationspolitiken skall lyckas är det av avgörande betydelse att
fler invandare kommer in på arbetsmarknaden. De positiva exemplen är viktiga
inte minst för invandrarna själva.
Av det skälet är en av de angelägnaste uppgifterna nu att på alla sätt
försöka utnyttja den vändande konjunkturen och det ökande antalet lediga
platser till att introducera invandrare i arbetslivet eller förbereda dem för
det genom utbildningsinsatser av olika slag.
I yttrandet till socialförsäkringsutskottet utvecklar utskottet sina tankar
om invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden. Det nya sättet att organisera
arbetet, krav på språkfärdigheter, kriterier vid rekrytering, brist på
kontakter i arbetslivet m.m. är allt sådant som bidrar till problemen. Negativa
attityder hos vissa arbetsgivare eller ren diskriminering kan också vara en
förklaring. Utskottet kan i anslutning till detta konstatera att den utredare
som har till uppdrag att se över lagen mot etnisk diskriminering skall
överlämna sina förslag till regeringen inom kort.
Utskottet framhöll arbetsförmedlarnas viktiga roll i sammanhanget. Det finns
skäl att upprepa detta. Utskottet är väl medvetet om de stora krav som ställs
på arbetsförmedlarna och vill därför också hänvisa till förslaget som
behandlats ovan om tillfälliga resursförstärkningar vid arbetsförmedlingen. Ett
viktigt syfte med dessa medel är att förstärka arbetsförmedlingarna i
invandrartäta områden.
Utskottet övergår nu till de motioner som rör denna fråga.
Först skall sägas att den beskrivning av problemen som tecknas i de olika
motionerna till stora delar sammanfaller med utskottets syn. Det gäller t.ex.
Juan Fonsecas motion A217. Det krävs ökad tillväxt och nya arbeten, men det
krävs också en rad insatser på olika områden.
En särskild utbildning av det slag som Centerpartiet föreslår i Ub810 med
inslag av kvalificerad språkundervisning och yrkespraktik kan säkert för många
invandrare vara vägen mot en plats i arbetslivet. Utskottet utgår från att AMV
i förekommande fall skall kunna upphandla sådan eller liknande utbildning.
Något särskilt tillkännagivande i frågan kan inte anses behövligt. Utskottet
instämmer även i de synpunkter som framförs i partiets kommittémotion A803. Att
många invandrarkvinnor slitits ut på grund av dålig arbetsmiljö är också något
som man måste vara medveten om. Arbetsmiljön måste anpassas bättre efter
individuella behov.
Utskottet kan även ansluta sig till delar av Folkpartiets respektive
Kristdemokraternas motioner. Utskottet kan dock inte som Folkpartiet tro att
partiets politik för fler arbeten skulle betyda mer än vad selektiva åtgärder
kan göra. Utskottet ser det inte heller som realistiskt att genomföra en
undersökning av invandrarkvinnornas kompetens som Kristdemokraterna vill enligt
kommittémotionen. En annan sak är att invandrarkvinnornas egenföretagande bör
stödjas. Utskottet vill påminna om att det förlängda starta-eget-bidrag som
infördes från årsskiftet 1996/97 särskilt riktas mot invandrarkvinnor.
Vänsterpartiets förslag i A310 om obligatoriska praktikplatser har redan
berörts i avsnittet ovan om ungdomar. Vad som där sagts om frivilliga lösningar
gäller även i fråga om praktikplatser för invandrare.
Mot förslaget i motion A305 av Elisa Abascal Reyes om ett nationellt
språkcentrum kan flera invändningar göras. Förutom att det skulle bli kostsamt
och förmodligen också administrativt tungrott skulle det snarast kunna motverka
sitt syfte - det skulle i arbetsgivares ögon kunna framstå som särskilt
besvärligt med anställda invandrare. För övrigt är väl just oförmågan att
skriva god svenska utbredd även bland personer med svenska som modersmål. Det
brukar kunna lösas praktiskt på arbetsplatsen. Utskottet återkommer därmed till
vad som sades tidigare i detta avsnitt. Arbetsförmedlarna har en viktig roll.
De kan till exempel påverka arbetsgivaren att inte ställa överdrivna krav på
kunskaper i svenska.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade motionerna A217,
A259, A305, A310, A803, A805 och Ub810 bör avslås.
5. Arbetsmarknaden för yrkesdansare
Motioner
Tre partimotioner och två enskilda motioner tar upp yrkesdansarnas situation.
Det är Kr305 (yrk. 6) av Folkpartiet, Kr269 (yrk. 29) av Vänsterpartiet, Kr270
(yrk. 14) av Miljöpartiet, A206 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, mp, kd, m)
och A255 av Elisabeth Fleetwood (m).
I motionerna beskrivs de speciella förhållandena för yrkesgruppen, som består
av omkring 600 personer. Det är inte ovanligt att dansarna tvingas avbryta sin
yrkeskarriär i förtid på grund av skador. Yrkesdansare med fast anställning
pensioneras i åldern 41 - 44 år. För frilansdansarna gäller vanliga regler, men
i praktiken är karriären slut före 35-årsåldern. I motionerna framhålls att
dansarna måste kunna finna en ny yrkesinriktning efter danskarriärens slut.
Därför måste man utreda på vilket sätt dansarna kan stödjas i yrkesbytet. Några
av motionerna hänvisar till de speciella center för dansare som finns i många
länder. I Folkpartiets motion föreslås att det inrättas ett rådgivningcentrum
med personal som är specialinriktad på rådgivning för dansare. Den skall kunna
organiseras som en fristående enhet eller som en avdelning inom
arbetsförmedlingen.
Utskottets ställningstagande
Inför behandlingen av dessa motioner har utskottet uppvaktats av representanter
för Arbetsgruppen för Dansares Yrkesbyte (ADY).
För utskottet står det klart att dansarna är en yrkesgrupp med mycket
speciella förhållanden. Karriären är kort och koncentrerad, och i allmänhet
både fysiskt och psykiskt krävande. Hos många är yrkesidentiteten stark. Livet
kretsar kring dansen. Det är därför inte förvånande om många får problem i
samband med sitt yrkesbyte, som säkert ibland kan uppfattas som påtvingat.
Dansarna kan behöva stöd av många olika slag, inte bara i fråga om yrkesval
utan även allmänt rådgivande eller kurativt stöd.
Utskottet vill framhålla vikten av förebyggande insatser. Redan under
utbildningen och under själva karriären måste dansarna förberedas på att det
kommer en tid då dansandet är över och krafterna måste inriktas på att klara
försörjningen på annat sätt. Det här gäller för övrigt även vissa andra
yrkesgrupper. Det vore önskvärt att sådana frågor togs upp redan under
utbildningen. Eftersom det är en utpräglad yrkesfråga anser utskottet att
ansvaret måste ligga på dansarnas egna organisationer och på de institutioner
som har yrkesdansare anställda. Förutsättningarna för en lyckosam övergång till
ett nytt yrkesliv bör vara betydligt bättre om dansaren är mentalt och
praktiskt förberedd för detta.
När yrkeskarriären väl är slut och yrkesbytet ett faktum har
arbetsmarknadsmyndigheterna sitt ansvar. Utskottet, som behandlade likartade
motioner i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1996/97:AU1, uttalade
då att dansare som vill byta yrkesinriktning kan få hjälp med det inom ramen
för den befintliga arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet står fast vid
detta, men vill tillägga att det givetvis är en fördel om arbetsförmedlaren har
kännedom om denna grupps särskilda förhållanden. Bland annat med tanke på den
mycket stora belastningen på arbetsförmedlingen i det rådande
arbetsmarknadsläget ser utskottet det knappast som realistiskt att bygga upp en
särskild organisation för denna yrkesgrupp vid sidan av vad som redan i dag
erbjuds t.ex. av arbetsförmedlingarna med yrkesinriktning. Utskottet ser det
dock som önskvärt med vidgad kunskap på området så att särskilda behov kan
tillgodoses. Det viktigaste är emellertid att rådgivning och vägledning lämnas
med kunskap om hela arbetsmarknaden så att inte perspektivet snävas in i
onödan. Om stödåtgärder behövs utöver detta, måste det ske efter en individuell
bedömning. I sammanhanget kan hänvisas till de s.k. kundarbetsplatserna på
Arbetsförmedlingen, som inrättats bl.a. på grund av det stora antalet
arbetssökande - en tredubbling under 1990-talet. Där kommer de arbetssökande
att kunna leta arbete både inom och utom Sverige. De kan också hämta
information om yrken och utbildningsvägar, testa sina intressen för olika
yrken, hämta information om a-kassa, olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
m.m. Servicen omfattar även arbetsgivarna.
Med hänvisning till detta avstyrks de nu behandlade motionerna
A206, A255, Kr269, Kr270 och Kr305, i förekommande fall i berörd del.
Övriga frågor
Personaluthyrning m.m.
Motioner
Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (båda fp) anför i motion A201 att
anställda vid uthyrningsföretag bör ha rätt till fyllnadsersättning från
arbetslöshetsförsäkringen under den tid som deras tjänster inte tas i anspråk.
Patrik Norinder och Christel Anderberg (båda m) framför i motion A231
motsvarande synpunkter i fråga om rätten till arbetslöshetsersättning för
anställda i uthyrningsföretag (yrk. 1). Motionärerna föreslår att rätten till
fyllnadsersättning för uppdragsanställda hos uthyrningsföretag som samtidigt är
inskrivna hos arbetsförmedlingen och står till arbetsmarknadens förfogande
införs som en tillfällig arbetsmarknadspolitisk åtgärd (yrk. 5). Motionärerna
menar också att möjligheten av inrätta lokala arbetscentrum, som har samma
syfte som uthyrningsföretag, avskaffas snarast (yrk. 3). Vidare anför
motionärerna att AmuGruppen AB, som planerar att starta ett
personaluthyrningsföretag, snarast privatiseras så att inte frågor kring
konkurrensneutralitet uppstår (yrk. 2). Motionärerna är negativa till förslaget
i betänkandet SOU 1997:58 att uthyrningsföretag skall vara registrerade hos en
statlig nämnd. Motionärerna vill att ett frivilligt auktorisationssystem utreds
och införs (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis behandla de frågor som rör
arbetslöshetsersättningen och personaluthyrningsföretagen.
När det gäller anställda vid uthyrningsföretag, har de inte rätt till
arbetslöshetsersättning i de fall arbetsgivaren inte kan bereda dem arbete.
Detta följer av ett antal domstolsavgöranden.
Frågor rörande uthyrningsföretag, däribland ersättningsfrågor för de
anställda, har nyligen varit föremål för en utredning. Utredningen redovisade
sitt uppdrag i mars 1997 i slutbetänkandet Utredningen för utvärdering av
avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (SOU 1997:58). I betänkandet föreslås
bl.a. att det skall införas en särskild nämnd hos vilken företag som vill
bedriva personaluthyrning skall vara registrerade. För att bli registrerad
krävs vissa villkor, bl.a. att personal som har återkommande uppdrag skall vara
tillsvidareanställd. I betänkandet behandlades även frågan om anställda vid
uthyrningsföretag skall ha rätt till deltidsersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen ansåg inte att de skulle ha rätt till
ersättning utan att frågan skulle lösas genom kollektivavtal.
Det kan noteras att det nyligen har träffats ett avtal mellan
Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och Tjänstemannaförbundet HTF. Avtalet
innebär att anställda vid s.k. bemanningsföretag är garanterade en arbetstid
motsvarande 75 % av ordinarie heltid.
Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet
vill inte föregripa denna beredning och är därför inte berett att i nuläget
förorda en förändring av rätten till arbetslöshetsersättning för anställda vid
uthyrningsföretag.
När det sedan gäller lokala arbetscentum och AmuGruppens beslut att bilda ett
personaluthyrningsföretag har utskottet ingen erinran mot dessa
verksamhetsformer. Som framgår av propositionen skall uthyrningsverksamheten
vid AmuGruppen bedrivas som ett dotterbolag. Om verksamheten inte bär sig
ekonomiskt skall bolaget avvecklas.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A201 och A231 yrk. 1-5.
A 4. Europeiska socialfonden m.m.
Europeiska socialfonden m.m.¹
Propositionen
-------------------------------------------
|1997|Anslag |1 981 2652|Utgiftsprog-|1 400 000|
| | | |nos | |
-------------------------------------------
|1998|Förslag |2 100 600| | |
-------------------------------------------
|1999|Beräknat|1 838 484| | |
-------------------------------------------
|2000|Beräknat|1 252 563| | |
-------------------------------------------
1 Anslaget har tidigare benämnts Europeiska socialfonden.
2 Beloppen anges i tusental kronor.
Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden som
är en av EG:s strukturfonder. Utbetalningarna avser delfinansiering av insatser
inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt ett antal
gemenskapsinitiativ. Från anslaget bekostas vidare den statliga
medfinansieringen av mål 4 och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6 samt viss
administration av bl.a. mål 4.
Målen 3 och 4 samt gemenskapsinitiativen Employment och Adapt omfattas enbart
av Europeiska socialfonden. Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på
arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet samt stödja personer som riskerar
att utestängas från arbetsmarknaden och mål 4 har till syfte att ge erforderlig
kompetensutveckling till anställda som hotas av arbetslöshet till följd av
strukturella förändringar. Det svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft
Mål 4, är inriktat på att förändra arbetsorganisationen för att därigenom
stärka de anställdas och företagens konkurrenskraft. Gemenskapsinitiativet
Employment syftar bl.a. till att öka jämställdheten på arbetsmarknaden, och
gemenskapsinitiativet Adapt har bl.a. till syfte att underlätta för anställda
att klara arbetsmarknadens förändrade krav.
Riksrevisionsverket (RRV) redovisade i januari 1997 ett regeringsuppdrag att
granska AMS och övriga berörda myndigheters administrativa rutiner avseende
Europeiska socialfonden. RRV konstaterade bl.a. att det förelåg väsentliga
brister i underlagen för besluten och utbetalningarna samt att dokumentation av
gjorda kontroller ofta saknades. Vidare pekade RRV på att det fanns behov av
att komplettera det s.k. åtgärdssystemet, i vilket utbetalningarna registreras,
med ytterligare funktioner för att stärka kontrollen och säkerheten. Enligt RRV
fanns det oklarheter i ansvars- och arbetsfördelningen mellan berörda
myndigheter, vilket resulterade i en riskfylld hantering av socialfondsmedlen.
AMS har i ett yttrande till regeringen redovisat vidtagna och planerade
åtgärder med anledning av granskningsresultaten. Enligt regeringens bedömning
har AMS beaktat flertalet av RRV:s rekommendationer. RRV:s iakttagelser vad
avser ansvarfördelningen mellan berörda myndigheter bereds för närvarande inom
Regeringskansliet i syfte att klargöra behovet av åtgärder.
Motion
Ulf Melin och Göte Jonsson (m) konstaterar i motion A266 att utbetalning till
projekt inom ramen för Växtkraft Mål 4 görs av AMS efter godkännande av Svenska
EU-programkontoret. Enligt motionärerna gör både programkontoret och AMS en
granskning av projektet, vilket fördröjer utbetalningen. För att minska
byråkratin anser motionärerna att utbetalningarna bör flyttas över från AMS
till programkontoret.
Utskottets ställningstagande
AMS är fondansvarig myndighet för Europeiska socialfonden och svarar för
utbetalning av stöd från socialfonden. Innan utbetalning sker skall AMS
kontrollera att stödet är förenligt med gemenskapsreglerna och
programdokumentet. AMS har rätt att efter samråd med Svenska EU-programkontoret
utfärda föreskrifter om det underlag som krävs för utbetalning av stöd.
Som fondansvarig myndighet har AMS att inför EU-kommissionen intyga att
fondmedlen använts och förvaltats i enlighet med gemenskapsreglerna. Mot denna
bakgrund är det naturligt att AMS innan utbetalning sker måste göra de
kontroller som man anser nödvändiga. Konstruktionen med två berörda myndigheter
kan självfallet skapa osäkerhet kring ansvars- och arbetsfördelningen mellan
myndigheterna. Som framgår av propositionen är frågan om ansvarfördelningen
mellan berörda myndigheter för närvarande föremål för beredning inom
Regeringskansliet. När det gäller arbetsfördelningen mellan AMS och
programkontoret pågår enligt AMS ett samarbete mellan myndigheterna för att
förbättra och utveckla rutinerna för att undvika dubbelarbete.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A266. Utskottet
biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet återkommer till
förslaget och motionen under avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
A 6. Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen försäkring
Propositionen
------------------------------------
|1997|Anslag |7 |Utgiftsprognos|7|
| | |5001 | |500|
------------------------------------
|1998|Förslag|51 | | |
| | |500 | | |
------------------------------------
|1999|Beräknat|61 | | |
| | |808 | | |
------------------------------------
|2000|Beräknat|67 | | |
| | |387 | | |
------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget finansieras under budgetåret utgifter avseende förberedelser för
införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Från och med
den 1 januari 1998 bör från anslaget finansieras utgifterna för den nya
kompletterande arbetslöshetskassans förvaltningskostnader.
Motion
I enlighet med sin inställning att det bör införas en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring föreslår Moderaterna i sin kommittémotion A299 (yrk. 7)
att regeringens förslag till medelsanvisning avslås.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen ovan avstyrker Moderaterna regeringens förslag som
en följd av sin uppfattning om den nya arbetslöshetsförordningen, dvs. att den
avvecklas. Utskottet, som inte delar Moderaternas uppfattning, biträder
regeringens förslag i denna del. Utskottet återkommer till regeringens förslag
och motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning.
Arbetsliv
Företagshälsovård
Bakgrund
Det tidigare generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades
fr.o.m. den 1 januari 1993. Frågor om företagshälsovård regleras i
arbetsmiljölagen (1977:1160). Arbetsgivare skall enligt lagen vidta alla
åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa
eller olycksfall. Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivare
föranstalta om företagshälsovård i den omfattning som verksamheten kräver. Som
en grundprincip anses emellertid gälla att en utbyggnad av företagshälsovården
är en angelägenhet för arbetsmarknadens parter och vilar på samverkan mellan
dessa. Sverige har ratificerat ILO-konvention nr 161 om företagshälsovård.
Propositionen
På uppdrag av regeringen har Statskontoret utarbetat en rapport benämnd
Företagshälsovården i dag (1997:2). Rapporten som överlämnades till
Arbetsmarknadsdepartementet i januari 1997 belyser och analyserar
företagshälsovårdens tjänsteutbud samt arbetssätt i förhållande till företag
och förvaltningar och deras anställda. En arbetsgrupp vid departementet skall
komma med förslag rörande företagshälsovården.
Motionerna
I flera motioner tas frågor om obligatorisk företagshälsovård upp.
Vänsterpartiet föreslår i motion A271 att riksdagen av regeringen begär förslag
till lag om obligatorisk anslutning till kvalitetssäkrad företagshälsovård.
Utvecklingen går mot att alltfler arbetsgivare lämnar företagshälsovården.
Sverige har genom ratificerandet av ILO-konvention nr 161 om företagshälsovård
åtagit sig att bygga ut företagshälsovården för alla arbetstagare.
Företagshälsovården är viktig både för det förebyggande arbetet på
arbetsplatserna och för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (yrk. 1).
Hans Hoff m.fl. (s) begär i motion A219 ett tillkännagivande om behovet av
lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård. Hans Stenberg m.fl. (s)
föreslår i motion A 221 ett motsvarande tillkännagivande, liksom Torgny
Danielsson och Ann-Kristine Johansson (s) i motion A 248.
Ingemar Josefsson (s) anser i motion A296 att företagen bör vara skyldiga att
organisera eller ansluta sig till en företagshälsovård av god kvalitet. Hur
organisationen av företagshälsovården skall se ut måste däremot fortfarande
avgöras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Motionären begär
att detta ges regeringen till känna.
Carl Erik Hedlund (m) föreslår i motion A249 att ILO-konvention nr 161 om
företagshälsovård sägs upp eftersom dess regelverk inte längre tillämpas.
Utskottets ställningstagande
Såsom nämnts inledningsvis avvecklades det generella statsbidraget till
företagshälsovården den 1 januari 1993. Frågan om lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård har sedan dess varit uppe till diskussion flera gånger i
utskottet. Frågan behandlades senast i det av riksdagen godkända betänkandet
(bet. 1996/97:AU1). Utskottet uttalade då att statsmakterna borde avvakta
möjligheterna att få till stånd en mer allmän avtalsreglering av
företagshälsovården. Om detta visar sig inte vara en framkomlig väg anser
utskottet dock att regeringen bör överväga en lagstiftning om
företagshälsovården. För närvarande bereds frågor om företagshälsovård av en
arbetsgrupp vid Arbetsmarknadsdepartementet. I avvaktan på att arbetsgruppen
lämnat sin rapport kan inte utskottet ställa sig bakom vad som anförts i
motionerna i denna del. Utskottet avstyrker motionerna A271 yrk. 1, A219, A221,
A248 och A296.
Den av Sverige ratificerade ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård
trädde i kraft den 7 februari 1988. Stat som vill säga upp konventionen skall
göra det efter den 7 februari 1998 och senast inom ett år därefter. Om
uppsägning inte sker blir konventionen automatiskt bindande för ytterligare en
tioårsperiod. ILO-konventionen innehåller relativt detaljerade stadganden om
hur företagshälsovården skall utformas. Företagshälsovårdsutredningen (SOU
1992:103) tog upp frågan om huruvida svensk lagstiftning skulle kunna anses
vara förenlig med ILO-konventionen om statsbidraget för företagshälsovård togs
bort. Enligt utredningen var det inte självklart att så var fallet. Utskottet
utgår från att den arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet som nu utreder
företagshälsovårdsfrågorna också överväger frågan om ILO-konventionens innebörd
och hur svensk lagstiftning överensstämmer med den. Utskottet avstyrker mot
bakgrund av det anförda motion A249.
Arbetsmiljö
Motioner
Vänsterpartiet föreslår i motion A271 att riksdagen ger regeringen till känna
behovet av förändringar i arbetsmiljölagstiftningen. Partiet anser att
föreskrifterna om internkontroll måste kompletteras med ett sanktionssystem.
Arbetsgivare som inom ett år efter Yrkesinspektionens påpekande inte har en
fungerande internkontroll skall betala skadestånd, vilket skall bestämmas i
relation till företagets storlek (yrk. 2). Partiet anser vidare att det behövs
en kunskapsbank med information om arbetsskador, sjukfrånvaro,
personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna. Om sådan information
införs i företagens redovisningar menar partiet att arbetsförmedlingarna kan
utnyttja denna kunskap och påverka de arbetssökandes val på marknaden.
Företagen tvingas vidta förbättringsåtgärder i de fall arbetsmiljön är dålig
(yrk. 3). De regionala skyddsombudens uppdrag behöver klargöras. Det är viktigt
att betona de regionala skyddsombudens betydelse när det gäller att initiera
och upprätthålla ett aktivt miljöarbete på mindre företag. Partiet begär en
tydligare skrivning av 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen (yrk. 4). Partiet efterlyser
slutligen en ändring av 8 § arbetsmiljöförordningen (yrk. 5) så att
elevrepresentanter i skyddskommittéer ges samma status som övriga ledamöter.
I tre motioner har särskilda gruppers problem med arbetsmiljön tagits upp.
Ronny Olander (s) begär i motion A210 att regeringen tar initiativ till en
forskning om vuxenmobbning. I motion So344 (yrk. 4) begär Sigge Godin och Kenth
Skårvik (fp) att riksdagen ger regeringen till känna att fibromyalgisjuka bör
få sin situation på arbetsplatsen inventerad. Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i
motion So259 att de som ansvarar för musikanläggningar eller musikevenemang
genomgår en kurs i hur man sköter högtalare (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Med internkontroll avses arbetsgivarens skyldighet att planera, genomföra och
följa upp verksamheten så att den uppfyller arbetsmiljölagens (1977:1160),
arbetsmiljöförordningens (1977:1166) och Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser
och föreskrifter. Vänsterpartiet har begärt att arbetsmiljölagen ändras så att
arbetsgivare som inte uppfyller kraven i dessa bestämmelser skall kunna åläggas
att betala skadestånd. Enligt gällande lagstiftning har Yrkesinspektionen och
Arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att utfärda föreläggande, eventuellt förenat
med vite, mot arbetsgivare som inte uppfyller kraven på internkontroll. Om
föreläggandet inte följs kan den myndighet som utfärdat föreläggandet förordna
om rättelse på arbetsgivarens bekostnad eller ansöka om vitets utdömande.
Reglerna om internkontroll är således redan i dag förenade med vissa
sanktionsmöjligheter. Utskottet avstyrker mot bakgrund därav motion A271
yrkande 2.
Vad gäller Vänsterpartiets begäran om skapandet av en kunskapsbank om
arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning m.m. kan utskottet konstatera
att Arbetslivsinstitutet genom sin forskning bl.a. skall bidra till att minska
riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Regeringen har i
regleringsbrevet till Arbetslivsinstitutet för år 1997 uttalat som ett
övergripande mål att informations- och biblioteksverksamheten skall utvecklas
och befintligt kunskapsmaterial inom arbetslivsområdet göras mer tillgängligt
för såväl forskare som intressenter. I den mån motion A271 (yrk. 3) inte kan
anses vara tillgodosedd med vad som anförts avstyrker utskottet yrkandet.
På små arbetsställen där det inte tillsatts någon skyddskommitté får den
fackliga avdelningen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på
arbetsstället, s.k. regionalt skyddsombud. Vad gäller reglerna i
arbetsmiljölagen har de regionala skyddsombuden samma rättigheter och
skyldigheter som ett ?vanligt skyddsombud?. Utskottet anser inte att det mot
bakgrund av vad Vänsterpartiet anfört behövs ett tillkännagivande om ändring av
arbetsmiljölagen i detta avseende och avstyrker motion A271 yrkande 4.
I början av 1990-talet tillkom en bestämmelse i arbetsmiljölagen om att de
som genomgår en utbildning skall ges tillfälle att genom elevskyddsombud
medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället om det är rimligt med hänsyn
till utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Enligt
arbetsmiljöförordningen (1977:1166) får elevskyddsombud närvara och yttra sig
vid skyddskommittésammanträden. När bestämmelsen om elevskyddsombud infördes i
arbetsmiljölagen ansåg den dåvarande regeringen (prop. 1989/90:61 s. 9,
1989/90:UbU28, rskr. 1989/90:240) att någon fullständig anpassning till de
förhållanden som gäller för arbetstagarnas ledamöter i skyddskommittéerna inte
kunde ske framför allt beroende på att verksamheten i skyddskommittéerna till
stor del regleras i avtal. Utskottet har ingen annan uppfattningen än den som
uttalats i förarbetena till bestämmelsen och avstyrker därför motion A271
yrkande 5.
När det gäller s.k. vuxenmobbning, delar utskottet motionärens uppfattning
att de bakomliggande orsakerna till att någon eller några utsätts för kränkande
behandling på arbetsplatsen kan ha sin bakgrund i bl.a. ledningsproblem,
omstruktureringar eller nedskärningar på arbetsplatsen. Utskottet kan
konstatera att kränkande behandling på arbetsplatserna är ett
arbetsmiljöproblem som uppmärksammats av berörd tillsynsmyndighet.
Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade år 1993 allmänna råd om tillämpning av
föreskrifter om åtgärder mot kränkande behandling i arbetslivet (AFS 1993:17).
I de allmänna råden beskrivs bland annat tänkbara orsaker till destruktiva
beteenden i form av kränkande särbehandling, konsekvenserna för såväl den
enskilde som arbetsgruppen samt vilka insatser som kan göras för att motverka
problemen. Frågeställningar om vuxenmobbning är i och för sig sådana att de kan
tas upp inom forskningen på arbetslivsområdet. Utskottet är dock inte berett
att peka ut något särskilt forskningsområde som prioriterat utan förutsätter
att berörda forskningsorgan själva gör dessa prioriteringar. Med hänvisning
till detta och till att mobbningsfrågan är uppmärksammad inom berörda
myndigheters tillsynsansvar anser utskottet att ett tillkännagivande från
riksdagen är obehövligt och motion A210 avstyrks därför.
Utskottet tar nu upp frågan om anpassning av arbetsplatserna till de
fibromyalgisjukas speciella arbetsförhållanden. Arbetsmiljölagen föreskriver
att arbetsförhållandena på en arbetsplats skall anpassas till människors olika
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Därtill kommer den s.k.
främjandelagen (1974:13) som innehåller bestämmelser om att en arbetsgivare är
skyldig att överlägga med länsarbetsnämnden eller den nämnden förordnar om
exempelvis åtgärder för att förbättra arbetsförhållanden för redan anställda
äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. I den mån
arbetssociala eller tekniska problem inte kan lösas inom ramarna för normal
arbetsledning hos arbetsgivaren skall problemet tas upp inom arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamheten. Ansvaret för sådan verksamhet vilar på
skyddskommittén. Gällande lagstiftning öppnar således möjligheter till en
anpassning av de fibromyalgisjukas arbetsplatser efter dessas behov. Utskottet
vill dock betona vikten av initiativ från parterna i dessa frågor. Motion So344
yrkande 4 avslås med det anförda.
Vad gäller motionen om kurs i hur högtalare skall användas vill utskottet
peka på att behovet av åtgärder mot buller har varit känt en längre tid. Våren
1994 förelade regeringen riksdagen proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot
buller. Riksdagen godkände vad regeringen förordat i propositionen om mål för
och inriktningen på en handlingsplan mot buller (bet. 1993/94:JoU31, rskr.
402). När det gäller arbetsmiljöområdet innebar handlingsplanen att arbetet med
att minska bullerexponeringen i arbetslivet skulle fortsätta med utgångspunkt
i vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen och
möjligheterna att begränsa exponeringen. Arbetarskyddsstyrelsens uppgift skulle
vara att fortlöpande se över de exponeringsvärden som skall gälla i
arbetslivet. Arbetarskyddsverket bedriver fortlöpande ett arbete med avseende
på buller i arbetsmiljön. Härutöver ägnas buller speciella branschvisa
tillsynsinsatser på flera yrkesinspektionsdistrikt, där restauranger är en
bransch. Eftersom även frågan om buller på arbetsplatser är uppmärksammad av
berörda tillsynsmyndigheter anser utskottet det obehövligt med ett
tillkännagivande som begärts i motion So259 yrk. 2. Motionen i berörd del
avstyrks därför.
Distansarbete
Propositionen
Regeringen har i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationstekniken (prop. 1995/96:125, bet.1995/96:TU19,
rskr. 1995/96:282) bl.a. pekat ut regleringen av distansarbete som ett
prioriterat rättsområde och uttalat att konsekvenserna för olika lagar t.ex. på
det arbetsrättsliga området och på arbetsmiljöområdet borde klarläggas.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1997:83) med uppdrag att se
över regleringen av distansarbete. Uppdraget skall redovisas senast den 12
september 1998.
Motion
Centerpartiet anför i motion N247 att den tekniska utvecklingen gjort att den
geografiska placeringen av arbetskraften fått allt mindre betydelse. Ett antal
trygghetsbestämmelser är dock kopplade till geografiska driftsenhetsbegrepp.
Den tidsram som regeringen gett för utredningen om distansarbete är inte
tillfredsställande. Regeringen måste prioritera detta område och återkomma med
förslag snarast. Partiet har begärt ett tillkännagivande om detta (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
Regeringen tillsatte en särskild utredare för att se över regleringen av
distansarbete den 5 juni i år. Översynen skall bl.a. avse de frågor som
Centerpartiet tar upp i motionen. Utredaren har drygt ett år på sig att
slutföra utredningen. Utskottet anser sig inte ha någon anledning att förorda
att detta arbete skall slutföras tidigare. Utskottet avstyrker motion N247
yrkande 6.
B 1. Arbetarskyddsverket
Propositionen
---------------------------------------
|1997|Utgift |371 |Utgiftsprognos|422|
| | |1941 | |000 |
---------------------------------------
|1998|Förslag|365 | | |
| | |196 | | |
---------------------------------------
|1999|Beräknat|375 | | |
| | |020 | | |
---------------------------------------
|2000|386 | | | |
| |327 | | | |
---------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Arbetarskyddsverket består av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen.
Arbetarskyddsverket är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och
arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för
Yrkesinspektionen. Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbets-
miljö- och arbetstidsområdet.
Arbetarskyddsverkets övergripande mål är att minska riskerna för ohälsa och
olycksfall och att förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv, dvs. från
såväl fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt.
Arbetarskyddsverket har antagit ett nytt verksamhetsprogram för perioden
1997-1999. De arbetsställen som har de sämsta arbetsmiljöerna har fortsatt att
stå i fokus.
Motion
I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) en sammanlagd besparing för
anslagsposterna B 1- B 4 på 610 miljoner kronor. Moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet har under hand justerat sitt förslag till anslaget B 1,
varav 180,2 miljoner kronor avser anslaget B 1 Arbetarskyddsverket (yrk. 8
efter justering).
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om 365 miljoner på anslag B 1 och
avstyrker därmed motion A299 yrkande 8. Utskottet återkommer till motionen i
avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
ARBETSHANDIKAPPADE
Inledning
Propositionen
Oberoende av konjunkturläge har personer med funktionsnedsättning som leder
till ett arbetshandikapp svårt att hitta arbete. Regeringen anser att det är
angeläget att ge personer med funktionshinder riktat stöd för att stärka deras
möjligheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Förutom de riktade
åtgärderna under anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade bör
även fortsättningsvis personer med funktionshinder vara prioriterade i såväl de
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som i andra insatser. De
individuella handlingsplanerna spelar en central roll för att mobilisera
vägledningsinsatser och andra lämpliga åtgärder som leder till arbete eller
studier.
Motionerna
Per Unckel m.fl. (m) anför i kommittémotion A251 följande. Bred enighet råder
om att funktionshindrade skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av
ekonomisk kris. Detta innefattar också rätten till likabehandling och
möjligheter till egen försörjning. En parlamentarisk utredning bör tillsättas
med uppdrag att utreda de arbetshandikappades situation. Därvid bör även den
hittills dolda arbetslösheten lyftas fram. Motionärerna anser att en ingående
diskussion måste föras om de framtida villkoren på arbetsmarknaden för de
arbetshandikappade.
Folkpartiet liberalerna anför i motion A259 följande. Oavsett konjunkturläget
har de handikappade alltid en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga
insatserna för att stärka de handikappades ställning är därför oerhört viktiga
och bör vara prioriterade. Arbetslinjen måste gälla även för handikappade.
Förtidspensioneringar skall undvikas i största möjliga utsträckning. Både
lönebidrag och anställning inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar
för många handikappade. Undersökningar har visat att både
lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är mycket billiga om man
jämför med alternativen a-kassa eller förtidspension. Partiet har begärt att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen (yrk. 23).
I motion A285 (delvis) av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs att regeringen ges till
känna att det finns ett behov av ökad sysselsättning för handikappade och att
andra insatser som, vid sidan om lönebidrag och anställning inom Samhall, kan
öka antalet arbetstillfällen för funktionshindrade bör prövas.
I motion A300 begär Anita Jönsson och Ingegerd Wärnesson (s) att regeringen ges
till känna att stödet till de arbetshandikappade är i behov av särskild
uppmärksamhet. Motionärerna frågar sig om det är rimligt att satsningen på
personer med behov av handikappåtgärder på arbetsmarknaden skall vara
oförändrad, samtidigt som satsningen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
övrigt är mycket stor. Motionärerna pekar på att det i dag står 50 000
arbetshandikappade i kö för att få komma ut på arbetsmarknaden.
I flera motioner har föreslagits att en lag för att förhindra diskriminering av
arbetshandikappade bör införas.
Folkpartiet liberalerna begär i motion So443 ett tillkännagivande om att ny
diskrimineringslagstiftning med jämställdhetslagen som modell bör införas för
att förhindra diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet (yrk. 3). Även
Mona Berglund Nilsson (s) föreslår, i motion A233, att en lag om förbud mot
diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet införs. Vänsterpartiet begär
i motion So444 (yrk. 12) att regeringen ges till känna att den bör komma med
förslag om diskrimineringslag avseende arbetshandikappade snarast efter det att
utredningen om detta lagts fram.
I kommittémotion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande
om att en ny lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade
som lämnats av handikapputredningen i slutbetänkande (SOU 1992:52) får särskilt
stor betydelse och måste fullföljas (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Tidigare i år presenterades en undersökning, De funktionshindrades situation på
arbetsmarknaden - en pilotundersökning (1997:3), utförd av Statistiska
centralbyrån i samarbete med Handikappombudsmannen. Definitionen av
funktionshinder är i undersökningen att man har en fysisk, medicinsk eller
psykisk nedsättning, som kan medföra begränsningar i det dagliga livet.
Undersökningen gäller således inte enbart dem som anser sig ha ett
arbetshandikapp. Undersökningen visar att drygt hälften, eller 54,8 procent av
de funktionhindrade är sysselsatta. Detta skall jämföras med motsvarande
siffra, 70,9 procent, för befolkningen totalt. Av de funktionshindrade var det
cirka 62 procent som ansåg att deras arbetsförmåga helt eller delvis var
nedsatt. En tredjedel av dessa ansåg att de hade behov av anpassad arbetsplats.
Enligt AMS var cirka 30 000 arbetshandikappade arbetslösa i oktober i år. Det
är en minskning med 8 000 jämfört med samma tid förra året. Antalet
lönebidragsanställningar har under samma period ökat med cirka 1 000 till
omkring 46 000. Anställningar av arbetshandikappade vid Samhall har dock
minskat med 1 400 under perioden. Enligt AMS prognos för år 1998 kommer andelen
arbetshandikappade som söker arbete på arbetsförmedlingen att öka. Anledningen
till det är att det är fler äldre i befolkningen och att försäkringskassan
tillämpar alltmer restriktiva regler för sjukbidrag och förtidspension.
Det torde vara oomstritt att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig
situation på arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland
befolkningen totalt. De arbetshandikappades utbildningsnivå är betydligt lägre
än andra gruppers. Över hälften saknar gymnasieutbildning. Frekvensen av
inskrivningar längre än två år är enligt AMS dubbelt så hög bland de
arbetshandikappade som bland övriga sökande hos arbetsförmedlingarna. Statliga
insatser är därför nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra passivitet
i form av arbetslöshet eller förtidspensioneringar. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att behovet av såväl subventionerade arbetsplatser
för arbetshandikappade som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort.
Utskottet ser därför positivt på att regeringen anser att de arbetshandikappade
även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt utskottet är de arbetshandikappades situation väl känd för regeringen
och några tillkännagivanden i enlighet med vad som yrkats av motionärerna är
inte behövliga. Utskottet avstyrker motionerna A259 yrk. 23, A285 delvis. och
A300.
När det gäller förslaget om en parlamentarisk utredning om arbetshandikappade
konstaterar utskottet att det inte var länge sedan den s.k. LOSAM-utredningen
presenterade sina båda betänkanden Aktivt lönebidrag - Ett effektivare stöd för
de arbetshandikappade (SOU 1997:5) och Samhall - En arbetsmarknadspolitisk
åtgärd (SOU 1997:64). Utskottet har fått den underhandsupplysningen från
Arbetsmarknadsdepartementet att regeringen avser att lämna förslag mot bakgrund
av LOSAM-utredningens betänkande om Samhall i samband med vårpropositionen.
Utskottet anser därför inte att det för närvarande finns anledning att
tillsätta en ytterligare utredning om arbetshandikappade. Utskottet avstyrker
motion A251.
1989 års handikapputredning lämnade i juni 1992 sitt slutbetänkande Ett
samhälle för alla (SOU 1992:52). I slutbetänkandet tog utredningen bland annat
upp frågan om en lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för människor med
funktionshinder. Utredningen lade fram ett förslag till lag med förbud mot
diskriminering av funktionshindrade. Vid riksdagens behandling av propositionen
Handikappsombudsman (prop. 1993/94:219) uttalade socialutskottet att regeringen
borde belysa förutsättningarna för att ge Handikappombudsmannen en
processförande roll och ange de lagändringar som ett sådant beslut skulle
föranleda samt återkomma till riksdagen.
För närvarande pågår en utredning (Dir. 1997:8) med uppgift att utreda förbud
mot diskriminering i arbetslivet av funktionshindrade. Utredningen skall vara
klar senast den 1 december 1997. Utskottet utgår ifrån att regeringen så snart
det är möjligt därefter presenterar ett förslag till lagstiftning mot
diskriminering i arbetslivet. Ett tillkännagivande i enlighet med vad som
yrkats i motionerna A233, So411 yrk. 4 och So443 yrk. 3 avstyrks. Motion So444
yrk. 12 får anses vara tillgodosedd med vad utskottet anfört och avstyrks
därför.
A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Propositionen
-----------------------------------------
|1997|Anslag |6 794 |Utgiftsprognos|6 188|
| | |3001 | |894 |
-----------------------------------------
|1998|Förslag|6 596 | | |
| | |798 | | |
-----------------------------------------
|1999|Beräknat|6 728 | | |
| | |734 | | |
-----------------------------------------
|2000|Beräknat|6 863 | | |
| | |309 | | |
-----------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Från anslaget bekostas bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde samt
näringshjälp till handikappade, anställning med lönebidrag, statsbidrag till
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA), kostnader för vissa
otraditionella insatser för arbetshandikappade samt viss nationell
medfinansiering som svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska
socialfonden m.m. Även en försöksverksamhet SIUS - särskilt introduktions- och
uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet - finansieras under
anslaget.
SIUS har pågått som försöksverksamhet i vissa län sedan budgetåret 1993/94.
Stödet syftar till att öka möjligheterna för personer med omfattande
funktionshinder att få och behålla ett arbete. I verksamheten ingår att
särskilt utbildade stödpersoner medverkar till att relevant träning och
introduktion kommer till stånd i samband med att en svårt arbetshandikappad
person anställs.
Motioner
Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser i motion A243 att tillräckligt utrymme
för lönebidrag bör skapas inom ramen.
I motion A274 begär Sigge Godin (fp) ett tillkännagivande om att
rehabiliteringen av synskadade, tillgången till arbetshjälpmedel samt
lönebidrag gagnar gravt synskadades förutsättningar på arbetsmarknaden.
Utskottets ställningstagande
SIUS har pågått som försöksverksamhet sedan budgetåret 1993/94. Regeringen har
aviserat att den överväger att komma med ett förslag om en permanentning av
försöksverksamheten. Utskottet utgår från att regeringen lämnar ett sådant
förslag under våren 1998 och att försöksverksamheten till dess pågår som
hittills.
Enligt regeringen tyder beräkningar på att antalet lönebidragsanställningar
under år 1997 kommer att överstiga 50 000. Enligt regeringen kommer inte hela
det tilldelade beloppet för budgetåret 1997 att förbrukas trots att
omfattningen av åtgärderna blivit större än beräknat. Regeringen beräknar att
53 000 arbetshandikappade kommer att få bidrag från anslaget under år 1998.
Motion A243 avstyrks i den mån den inte kan anses vara tillgodosedd med vad
utskottet anfört. Utskottet återkommer till motionen i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Utskottet vill upprepa vad som sagt inledningsvis om de arbetshandikappades
svåra förhållanden på arbetsmarknaden. De olika åtgärder som finansieras under
anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, såsom lönebidrag och
bidrag till arbetshjälpmedel, kan bidra till att de arbetshandikappades
förutsättningar på arbetsmarknaden förbättras. Utskottet delar uppfattningen
att de synskadade bör ha tillgång till arbetshjälpmedel och lönebidrag.
Utskottet anser dock inte att det finns någon anledning att göra ett
tillkännagivande med hänsyn till en särskild grupp av arbetshandikappade.
Motion A274 avstyrks därför.
Lönebidragens nivå
Fram till den 1 juli 1991 var bidragsnivåerna inom lönebidragssystemet fasta
och dessutom olika för skilda kategorier av arbetsgivare. Bidragsnivåerna var
för statliga arbetsgivare 100 %, för allmännyttiga organisationer 90 % och för
kommuner, landsting, affärsdrivande verk och enskilda företag 50 eller 25 %
beroende på anställningstidens längd.
Den 1 juli 1991 gjordes bidraget flexibelt. Bidragets nivå skall fastställas
efter den arbetssökandes behov och förutsättningar med hänsyn till
arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning. Däremot tas inte hänsyn till
arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnaden. Bidraget
utges med ett belopp som motsvarar högst 80 % av lönekostnaden för den
arbetshandikappade personen. Om arbetsgivaren är en allmännyttig organisation
får bidrag utges med högst 90 % av lönekostnaden. För vissa grupper med svårare
funktionshinder kan bidrag lämnas upp till 100 % av lönekostnaden.
Bidragsbeloppet fastställs i kronor och skall gälla hela bidragsperioden. Taket
för den bidragsgrundande inkomsten är 13 700 kr i månaden.
Propositionen
Enligt regeringen låg under åren 1994 och 1995 den genomsnittliga bidragsnivån
för samtliga arbetsgivarkategorier på en i stort sett oförändrad nivå, 72 % av
den bidragsgrundande lönekostnaden. År 1996 minskade den till 68 %. Den
kraftigaste minskningen har skett hos de statliga arbetsgivarna som tidigare
hade de högsta bidragsnivåerna. För budgetåret 1997 har AMS givits i uppdrag
att sänka den genomsnittliga bidragsnivån i lönebidrag som lämnas till andra
arbetsgivare än allmännyttiga organisationer till högst 60 % av den
bidragsgrundande lönekostnaden.
Motionerna
Vänsterpartiet anför i motion A310 att det bör vara möjligt för arbetsgivare
att få en bidragsdel på 90 % (yrk. 23). Vidare anser partiet att taket för
lönebidraget, 13 700 kr, är för lågt. Denna nivå har legat fast sedan 1992 och
i och med det har möjligheter till personlig utveckling drastiskt minskat för
de arbetshandikappade. Nivån på taket bör följa den allmänna löneutvecklingen
(yrk. 26). Lönebidraget bör också fastställas i procent och inte i kronor för
att de arbetshandikappade skall få del av avtalsmässiga löneökningar.
Bidragsbeloppet skall kunna ändras under avtalsperioden (yrk. 27). Slutligen
begär partiet ett tillkännagivande om att återinföra bestämmelsen i
lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid
omförhandling av lönebidrag (yrk. 29).
Kristdemokraterna anser i motion A269 att rätten till ersättning på 90 % vid
anställning i ideella organisationer skall gälla såväl vid nyanställningar som
för dem som innehade anställning mellan 1 juli 1995 och 1 juli 1997 (yrk. 26).
Partiet anser också att risken för uppsägning skall beaktas vid omprövning av
lönebidraget (yrk. 25).
Bo Nilsson m.fl. anser i motion A285 delvis (s) dels att det är bra med ett
flexibelt lönebidragssystem under förutsättning att bidrag verkligen kan utgå
med 100 %, dels att vid bestämmandet av bidragsnivån hänsyn bör tas till
organisationens betalningsförmåga.
Fanny Rizell m.fl. anser i motion Kr510 (kd) att ideella föreningar skall
undantas från den beslutade sänkningen av lönebidragsnivån (yrk. 15).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inhämtat från AMS att den genomsnittliga lönebidragsnivån för
hela landet i juni i år låg på 65,1 %. Lönebidragsnivåerna varierar dock i
landet beroende på strukturen på arbetsmarknaden. För de allmännyttiga
organisationerna uppgick den genomsnittliga lönebidragsnivån vid samma tid till
78, 5 %, medan den för anställda inom enskild sektor var nere i 58, 7 %.
De högsta bidragsnivåerna återfinns, förutom hos allmännyttiga organisationer,
hos statliga myndigheter (För den senare gruppen var den genomsnittliga
bidragsnivån i mars i år 75 %). Utskottet konstaterar att de genomsnittliga
bidragsnivåerna ligger en bra bit under taket på 80 %. Utskottet utgår ifrån
att de arbetsgivare där de högsta bidragsnivåerna finns, nämligen de statliga
myndigheterna, tar sitt sociala ansvar och att uppsägningar på grund av
lönebidragsnivåerna inte förekommer. Utskottet erinrar i detta sammanhang om
att arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som på grund av det har
beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren, enligt lagen (1982:80) om
anställningsskydd, skall få företräde till fortsatt arbete om det kan ske utan
allvarliga olägenheter. Detta gäller oberoende av turordningsregler. Utskottet
anser mot bakgrund av detta att den högsta bidragsnivån alltjämt bör vara 80 %.
Utskottet biträder därför inte förslaget i motion A310 yrk. 23 att höja den
högsta bidragsnivån till 90 %.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag i
motion A310 yrk. 26-27 om att lönebidragen bör följa löneutvecklingen.
Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebar
att vid en omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före den 1 juli 1991,
skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle kunna medföra en påtaglig
risk för att den anställde inte fick behålla anställningen. Bestämmelsen
upphävdes genom riksdagens beslut 1996. Utskottet erinrar om att utskottet
tidigare (yttr. 1996/97:AU7y, 1995/96:AU6y och bet. 1996/97:AU1) avstyrkt
motsvarande förslag om att risken för uppsägning skulle beaktas vid omprövning
av lönebidrag. Utskottet har i dessa sammanhang uttalat att den förutvarande
bestämmelsen 17 a § i lönebidragsförordningen bara gällde vid omprövning av
beslut om lönebidrag som beviljats före den 1 juli 1991. Dessutom ansåg
utskottet att bestämmelsen hade betydande nackdelar genom att den skapade
oklarheter om vilka bidragsnivåer som skulle gälla. Bestämmelsen var därför
svår att tillämpa för arbetsförmedlingarna. Utskottet ansåg slutligen att det
inte kunde uteslutas att bestämmelsen bidragit till att motverka vissa av de av
riksdagen uppsatta målen med det flexibla lönebidraget. Utskottet gör samma
bedömning i dag och ställer sig därför inte bakom förslagen i motionerna A310
yrk. 29 och A269 yrk. 25.
Vad gäller Kristdemokraternas begäran om ändring i lönebidragsreglerna så att
lönebidrag skall kunna utges med 90 % också för den grupp som anställdes i
allmännyttiga organisationer mellan den 1 juli 1995 och den 1 juli 1997 vill
utskottet anföra följande. Fr.o.m. den 1 juli 1995 infördes nya bestämmelser om
lönebidragsnivån som innebar att bidrag kunde utgå med högst 80 %. För dem som
anställdes med lönebidrag efter den 1 juli 1995 har alltså bidragsnivån redan
från anställningstillfället varit högst 80 %. Detta är bakgrunden till att
lönebidragsförordningen inte medger en 90-procentig bidragsnivå vid förlängning
av bidraget för denna grupp. För dem som anställs i allmännyttiga
organisationer efter den 1 juli 1997 kan dock bidrag utges med 90 %. Utskottet
avstyrker motion A269 yrk. 26 i berörd del.
Vad gäller möjligheterna till bidrag med 100 % utgår utskottet från att
bidragsnivån fastställs så att den motsvarar arbetsförmågan och graden av
funktionsnedsättning hos den arbetshandikappade. Ett tillkännagivande om detta
anser utskottet vara onödigt. Motion A285 avstyrks i den delen. Lönebidrag ges
till arbetsgivare för att underlätta för arbetshandikappade att få ett arbete
som de annars inte skulle ha kunnat få och syftar inte till att ge arbetsgivare
företagsstöd. Utskottet ställer sig därför inte bakom förslaget i motion A285
att hänsyn också skall tas till arbetsgivarens betalningsförmåga vid
bestämmandet av lönebidragsnivå.
Vad gäller begäran att undantag skall göras från beslutad sänkning av
lönebidraget för ideella föreningar konstaterar utskottet att det finns en
möjlighet för allmännyttiga organisationer att få lönebidrag upp till 90 % av
lönekostnaden. Utskottet har därför ingen anledning att ställa sig bakom motion
Kr510 yrk. 15.
Utskottet återkommer till motionerna A310 yrk. 23, 26, 27 och 29, A285
delvis, A269 yrk25 och 26 och Kr510 yrk 15 under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Särskilt rekryteringsstöd
Motion
Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 24) att ett särskilt
rekryteringsstöd införs för arbetshandikappade. Stödet skall omfatta högst tolv
månader och bidragsnivån skall ligga på högst 90 %. Genom en kvalitetssäkrad
handlingsplan kan förutsättningarna för hur den arbetshandikappade kan klara
ett arbete fastställas. Då kan storleken på lönebidraget bestämmas på ett
säkrare sätt än i dag. Partiet begär ett tillkännagivande om detta.
Utskottets ställningstagande
För personer som har anställning med lönebidrag är individuella, målinriktade
handlingsplaner och uppföljning viktiga faktorer för att påverka
rehabiliteringen. Handlingsplanerna leder till att bättre förutsättningar för
en bedömning av de arbetshandikappades arbetsförmåga skapas. Detta för i sin
tur med sig att det blir lättare att bestämma lönebidragets storlek. Med
hänsyn härtill och med beaktande av de extra kostnader som ett särskilt
rekryteringsstöd skulle innebära anser utskottet att något sådant
rekryteringsstöd som föreslås i motion A310 yrk. 24 för närvarande inte är
aktuellt. Utskottet återkommer till motionen i berörd del under avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14.
Samhall och lönebidrag
Motion
Enligt Vänsterpartiet är lönebidraget av stor betydelse för Samhalls
målsättning att klara övergångar från Samhall. Osäkerheten för Samhall i
arbetet med övergångar på grund av förändringar i lönebidragsvolymen medför
stora problem. Mycket talar för att en särskild kvot eller ett särskilt
lönebidrag för övergångar från Samhall bör införas. Partiet begär ett
tillkännagivande om detta (motion A310, yrk. 25).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottet bör överenskommelser om särskilda lönebidragskvoter träffas på
lokal nivå mellan länsarbetsnämnderna och det regionala Samhallbolaget.
Utskottet kan i den mån motion A310 yrk. 25 inte tillgodosetts med vad
utskottet anfört inte ställa sig bakom förslaget. Utskottet återkommer till
motionen i berörd del under avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Lönebidrag till icke arbetshandikappade
Motion
Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att lönebidragsanställningar i
största möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade. När
arbetslösheten bland de arbetshandikappade stiger måste denna anställningsform
starkare renodlas (yrk. 24).
Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslutade våren 1995 att, för en begränsad tid, vidga målgruppen för
lönebidrag så att också långtidsarbetslösa som fyllt 60 år och som uppbar
ersättning från arbetslöshetskassa kunde få bidrag. Om Folkpartiet med motionen
åsyftar denna utvidgning kan utskottet konstatera att åtgärden begränsades till
budgetåren 1995/96 och 1997. Regeringen har inte föreslagit någon förlängning.
Vad Folkpartiet anfört i motion A259 yrk. 24 får anses tillgodosett med vad
utskottet anfört. Motionen avstyrks.
Arbetsbiträde
Motion
Vänsterpartiet föreslår i motion A310 att förordningen om bidrag till
arbetshjälpmedel m.m. ändras så att arbetstagare som får lönebidrag, skyddat
arbete eller utbildning i företaget kan få arbetsbiträdesbidrag. Vidare bör
enligt partiet taket för bidrag till arbetsbiträde höjas och knytas till
utvecklingen av basbeloppet. Slutligen anser partiet att den begränsning som i
dag gäller i lönebidragsförordningen, att lönebidrag och bidraget till
arbetsbiträde inte får överstiga lönekostnaden, bör slopas (yrk. 28).
Utskottets ställningstagande
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr per år till
arbetsgivare som anställer en handikappad eller redan har en handikappad
anställd. Som huvudregel gäller dock att bidrag till arbetsbiträde inte får
lämnas för arbetstagare för vilken lönebidrag utges. Undantag kan dock medges
för personer med svåra funktionshinder. Om en kombination av dessa bidrag ges
får de inte tillsammans överstiga lönekostnaden för den anställde.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat yrkanden om möjligheterna att kombinera
lönebidrag med bidrag till arbetsbiträde under flera år, bland annat i
betänkande 1996/97:AU1. Utskottet avstyrkte då att möjligheterna till bidrag
utökas på det sätt som Vänsterpartiet har begärt. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande. Utskottet ställer sig inte heller bakom förslaget att taket
för arbetsbiträdesbidraget knyts till basbeloppet. Utskottet återkommer till
motion A310 i berörda delar nedan under avsnittet Sammanfattande bedömning av
budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Medelsanvisning
Motionerna
Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att riksdagen bör anvisa 200
miljoner kronor utöver de medel som regeringen anvisat till anslaget A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (yrk. 26 delvis).
Vänsterpartiet föreslår i motion A310 att riksdagen till anslaget A 3 för
budgetåret 1998 anvisar 413 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
för att skapa fler jobb till arbetshandikappade och för att finansiera regel-
ändringar vad gäller lönebidragen (yrk. 30 och 38).
Miljöpartiet föreslår i motion A309 att riksdagen anvisar ytterligare 200
miljoner kronor på anslaget A 3 för vardera budgetåren 1997-1999, bl.a. för ett
bibehållande av antalet platser med lönebidrag i allmännyttiga organisationer
(yrk. 3 delvis och 4 delvis).
Kristdemokraterna föreslår i motion A269 att riksdagen anvisar ytterligare 20
miljoner kronor utöver de medel som regeringen har anvisat till anslaget A 3
(yrk. 33).
Utskottets ställningstagande
Anslaget för lönebidrag m.m. innevarande budgetår kommer sannolikt inte att
förbrukas. Trots att anslaget inte har förbrukats har fler kunnat erbjudas
åtgärder under anslaget än som förutsattes vid medelsberäkningen. Enligt
uppgifter som utskottet inhämtat från Arbetsmarknadsdepartementet har de
genomsnittliga lönebidragsnivåerna sänkts. Det har också varit dålig tillgång
på arbetsplatser. Dessa faktorer har bidragit till att anslaget för 1997 inte
kommer att utnyttjas fullt ut. Mot bakgrund av detta anser utskottet inte att
det nu finns anledning att avsätta medel för anslaget i större omfattning än
vad regeringen föreslagit. Utskottet ställer sig därför inte bakom motionerna
A259 yrk. 26 delvis, A310 yrk. 30 och 38, A309 yrk. 3 och 4, och A269 yrk. 33.
Utskottet återkommer till motionerna i berörda delar under avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
B 6. Bidrag till Samhall
Propositionen
-----------------------------------------
|1997|Anslag |4 424 |Utgiftsprognos|4 424|
| | |4191 | |419 |
-----------------------------------------
|1998|Förslag|4 356 | | |
| | |419 | | |
-----------------------------------------
|1999|Beräknat|4 262 | | |
| | |419 | | |
-----------------------------------------
|2000|Beräknat|4 262 | | |
| | |419 | | |
-----------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till Samhall AB för kostnader
för anordnande och drift av verksamheten med att ge arbete åt
arbetshandikappade, m.m. Samhall AB har till uppgift att anordna, leda och
samordna verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och
utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns.
De krav som staten ställer på Samhall AB för innevarande budgetår är
följande.
- Samhall skall erbjuda minsta sysselsättningsvolym om 31, 9 miljoner
arbetstimmar för arbetshandikappade anställda.
- Rekryteringen skall till minst 40 % ske från de s.k. prioriterade grupperna.
- Andelen övergångar från anställda arbetshandikappade från företagsgruppen
till den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 %. Samhall skall
redovisa hur många av dessa som återgått till Samhall efter en
tolvmånadersperiod. Vidare skall redovisas hur många av övergångarna som skett
med hjälp av lönebidrag.
- Verksamheten skall bedrivas med ökad effektivitet och ett bättre
resursutnyttjande inom koncernen och med inriktning på att en successiv
nedtrappning av statens ersättning kan ske.
Regeringen anser att Samhall bör fortsätta sitt arbete med att effektivisera
verksamheten och förbättra rörelseresultatet. De övergripande målen för Samhall
och de resultatkrav som nu gäller för verksamheten bör gälla även för 1998.
Motionerna
Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att det är viktigt att
arbetshandikappade även i fortsättningen får ett välbehövligt stöd och föreslår
att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen anvisat under
anslaget B 6. Partiet menar att undersökningar har visat att både
lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är billigare än
alternativen a-kassa eller förtidspension (yrk. 26 delvis.).
Vänsterpartiet anser i motion A310 att riksdagen till B 6 bör anvisa 330
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Arbetslösheten är hög för de
funktionshindrade, och långtidsarbetslösheten ökar. Det är mot bakgrund därav
förvånande att regeringen skärper resultatförbättringskraven genom att inte ge
Samhall kompensation för löneutvecklingen (yrk. 32 och 38 delvis). Partiet
anser också att det är viktigt att utveckla kvaliteten i Samhalls verksamhet.
Ett alltför hårt rationaliseringsbeting riskerar kvaliteten på
arbetstillfällena och personalutvecklingen. I stället borde sociala
stödinsatser och vidareutbildning utvecklas för att stärka arbetsförmågan hos
de funktionshindrade och därmed underlätta övergången till den ordinarie
arbetsmarknaden (yrk. 31).
Miljöpartiet anser i motion A309 att anslaget B 6 bör tillföras 100 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit för vart och ett av budgetåren 1997
till 1999 (yrk. 3 delvis och 4 delvis).
Kristdemokraterna föreslår i motion A269 att riksdagen till anslaget B 6
anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit som en
kompensation för löneutvecklingen för de anställda inom Samhall och för att
säkerställa de anställningar som nu finns (yrk. 33 delvis). Partiet förutsätter
också att regeringen kommer med en proposition där de samhällsekonomiska och
mänskliga vinster som det innebär att arbetshandikappade kan flyttas från
arbetslöshet till verksamhet inom Samhall särskilt beaktas (yrk. 30).
I motion A290 anser Hans Hoff m.fl. (s) att de lokala
arbetsförmedlingsnämnderna bör få inflytande över Samhall. Motionären begär att
regeringen ges detta till känna.
I motion A212 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) föreslås att riksdagen för
1998 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget
B 6 till Samhall AB (yrk. 1). Motionärerna anser också att Samhall bör
tillskapa 1 500 nya arbetstillfällen (yrk. 2). Motionärerna anser att detta kan
finansieras genom att medel överförs från utgiftsområde 13 till anslaget B 6.
Samhall.
Utskottets ställningstagande
I budgetpropositionen för år 1997 föreslogs en besparing på anslaget med cirka
100 miljoner kronor för år 1998. Riksdagen beslutade dock att besparingen
skulle skjutas upp till år 1999 (bet. 1996/97:AU1 rskr. 102). Bakgrunden till
riksdagens beslut var att Samhall befarat att en sådan besparing skulle medföra
uppsägningar av cirka 1 000 arbetshandikappade.
Regeringens anslagsförslag i årets budgetproposition överensstämmer med det
beslut som fattades av riksdagen förra året. Samhall har i samband med
uppvaktning inför utskottet uppgett att regeringens anslagsförslag innebär att
antalet anställningar av arbetshandikappade kan komma att minska med cirka 600.
Utskottet har under det inledande avsnittet om arbetshandikappade betonat
vikten av att statliga insatser görs för att underlätta för arbetshandikappade
att få arbete. Möjligheterna till anställning inom Samhall är naturligtvis en
viktig faktor i denna strävan. Mot bakgrund av att riksdagen föregående år sköt
upp en besparing avseende Samhall anser sig utskottet nu inte kunna ställa sig
bakom de förslag som lämnats i motionerna A259 yrk. 26 delvis, A310 yrk. 31,32
och 38 delvis, A309 yrk. 3 och 4, A269 yrk. 33 samt A212 yrk. 1 om ytterligare
medel till Samhall.
Regeringen har aviserat att den mot bakgrund av LOSAM-utredningens
slutbetänkande Samhall - En arbetsmarknadspolitisk åtgärd återkommer i
vårpropositionen med förslag om Samhall. Vad som anförts i motion A269 yrk. 30
får anses vara tillgodosett med detta. Utskottet avstyrker motionen i berörd
del.
När det gäller inflytandet över Samhall har en projektgrupp mellan Samhall
och AMV i slutet av 1996 lämnat en rapport - Rekrytering och anställning av
personer med arbetshandikapp i Samhall. Där behandlas bl.a. samverkansformer
mellan arbetsförmedlingen/Arbetsmarknadsinstitutet och Samhall. Rapporten
ligger till grund för ett gemensamt samverkansdokument som undertecknats av
cheferna för AMS och Samhall i februari 1997. Genom dokumentet vill man markera
behovet av fördjupad samverkan för personer med arbetshandikapp. Motion A290
avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med det anförda.
Utskottet ställer sig inte bakom att medel överflyttas från utgiftsområde 13
till detta anslag för tillskapande av 1 500 nya arbeten såsom föreslagits i
motion A212 yrk. 2.
Utskottet återkommer till motion A212 yrk. 1 och 2, A259 yrk. 26 delvis, A269
yrk. 33 delvis, A309 yrk. 3 och 4 samt A310 yrk. 31,32 och 38 under avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14 nedan.
2 Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att anslaget tillförs 8 793 miljoner
kronor 1997.
AmuGruppen bedriver arbetsmarknadsutbildning med tyngdpunkt på yrkesinriktad
utbildning och ägs i sin helhet av svenska staten. Koncernen bildades under
våren 1993 och tog från den 1 juli 1993 över den verksamhet som tidigare
bedrevs av myndigheten AMU-gruppen.
De utgifter som belastar anslaget är avveckling av outhyrda lokaler. Vad
avser avvecklingskostnader skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget
bildades den 1 juli 1993 mellan staten och AmuGruppen AB, staten stå för två
tredjedelar av hyreskostnaderna.
Den 1 mars 1997 bytte AmuGruppen AB organisationsform. Verksamheten i de
regionala dotterbolagen överfördes till moderbolaget. Verksamheten delades in i
fyra affärsområden anpassade till kundernas efterfrågan på
kompetensutvecklingstjänster. Den nya organisationen och en påbörjad minskning
av antalet anställda är ett led i att anpassa AmuGruppen AB:s verksamhet till
efterfrågan på arbetsmarknadsutbildning och att öka flexibiliteten och minska
affärsriskerna. Ett nytt verksamhetsområde med inriktning mot personaluthyrning
är under utveckling. Enligt regeringen leder det påbörjade
omstruktureringsarbetet och de förändringar som genomförts av verksamhetens
organisation på sikt till en ökad flexibilitet och därmed minskad affärsrisk.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av AmuGruppen AB.
I enlighet med regeringens proposition (1992/93:152) samt regeringsbeslut i
april 1994 har AmuGruppen AB genom avtal uppgifter motsvarande vad som
föreskrivs för beredskapsmyndigheter. Vid en revidering av avtalet i oktober
1996 konstaterades att AmuGruppen AB inte längre hade egna resurser att
genomföra utbildningar som kan bli aktuella vid förhöjd beredskap. Regeringen
föreslår därför att AmuGruppen AB:s beredskapsuppgifter inom totalförsvaret
upphör fr.o.m. den 1 januari 1998.
Motionerna
I kommittémotion A253 anför Per Unckel m.fl. (m) att det är viktigt att staten
inte bedriver affärsverksamhet. Så länge staten kvarstår som ägare föreligger
en risk för bristande konkurrensneutralitet. Detta gäller i synnerhet som
staten själv är den största kunden på den aktuella marknaden. En avveckling av
det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av
bolaget, skulle öka konkurrensen till gagn för utbildningsmarknadens
utveckling. I samband med en privatisering bör möjligheterna att sälja till de
anställda särskilt beaktas. I motionen hemställs att riksdagen bemyndigar
regeringen att genomföra en privatisering av AmuGruppen AB.
Folkpartiet liberalerna anför i motion A259 att en privatisering av hela eller
delar av AmuGruppen AB på sikt borde prövas (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Frågan om en privatisering av AmuGruppen AB har tidigare behandlats av
utskottet i betänkande 1996/97:AU10. Utskottet uttalade då att det statliga
ägandet av bolaget visserligen kunde anses vara ett problem eftersom det kunde
ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla roller som ytterst ansvarig
både köpare och säljare av arbetsmarknadsutbildning. Koncernen är nu, liksom då
arbetsmarknadsutskottet tidigare behandlade frågan, i en omstruktureringsfas.
Regeringen har uttalat att den noga följer bolagets utveckling. Mot den
bakgrunden anser arbetsmarknadsutskottet inte att det i nuläget finns skäl att
ge regeringen i uppdrag att privatisera AmuGruppen AB. Motionerna A253 och
A259 yrkande 12 avstyrks.
Utskottet godtar regeringens förslag att AmuGruppens beredskapsuppgifter inom
totalförsvaret upphör fr.o.m. den 1 januari 1998. Utskottet biträder vidare
regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer
till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 8 Arbetsdomstolen
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag |15 |Utgiftsprognos|16|
| | |2531 | |000|
-------------------------------------
|1998|Förslag|15 | | |
| | |849 | | |
-------------------------------------
|1999|Beräknat|16 | | |
| | |349 | | |
-------------------------------------
|2000|Beräknat|16 | | |
| | |865 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Arbetsdomstolen är en specialinstans som prövar arbetsrättsliga tvister, dvs.
tvister som rör förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid
domstolen avgörs A- och B-mål. A-mål är de arbetsrättsliga tvister där
domstolen är första och sista instans och B-mål är sådana mål som avser
överklagande av arbetstvister som prövas i tingsrätt.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 9 Statens förlikningsmannaexpedition
Propositionen
----------------------------------
|1997|Anslag |2 |Utgiftsprognos|57|
| | |3171 | | |
----------------------------------
|1998|Förslag|2 | | |
| | |339 | | |
----------------------------------
|1999|Beräknat|2 | | |
| | |429 | | |
----------------------------------
|2000|Beräknat|2 | | |
| | |507 | | |
----------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga
förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i
arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt medbestämmandelagen
(1976:580). Expeditionen ansvarar också för statistiken över arbetsinställelser
i riket.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
Propositionen
--------------------------------
|1997|Anslag |571|Utgiftsprognos|57|
--------------------------------
|1998|Förslag|55 | | |
--------------------------------
|1999|Beräknat|56| | |
--------------------------------
|2000|Beräknat|57| | |
--------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som
avser tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. I tvist
mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna inhämta utlåtande
från nämnden.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag |6 |Utgiftsprognos|4|
| | |0001 | |000|
-------------------------------------
|1998|Förslag|4 147 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige,
Norge och Finland med uppgift att anordna och utveckla arbetsmarknadsutbildning
för i första hand de nordligaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen är
belägen i Övertorneå kommun.
Motion
I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) att anslaget B 11 Bidrag
till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten inte tillförs några medel (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet finner regeringens anslagsförslag väl avvägt. Utskottet
ställer sig således inte bakom det förslag som lämnas i motion A299 i berörd
del. Utskottet återkommer till motionen under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 12 Internationella avgifter
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag |24 |Utgiftsprognos|20|
| | |1951 | |627|
-------------------------------------
|1998|Förslag|24 | | |
| | |195 | | |
-------------------------------------
|1999|Beräknat|24 | | |
| | |195 | | |
-------------------------------------
|2000|Beräknat|24 | | |
| | |195 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet. Sedan
1946 är ILO FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. Sverige
är medlem i ILO sedan anslutningen till Nationernas Förbund 1920.
ILO:s främsta mål är att främja sysselsättning, förbättra arbets- och
levnadsvillkor samt värna om fackliga fri- och rättigheter. Över den reguljära
budgeten finansieras ILO:s mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och
publikationsverksamhet, ILO-sekretariatet i Genève, de regionala och lokala
kontoren och 14 s.k. multidisciplinära team runt om i världen. ILO:s tekniska
biståndsverksamhet finansieras till 10 % över den reguljära budgeten. Sveriges
andel utgör 1,21 % av budgeten år 1998.
I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till
ILO. För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en
trepartssammansatt kommitté, ILO-kommittén.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
FORSKNINGSFRÅGOR
Allmänt om forsknings- och utvecklingsfrågor på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet
Bakgrund
Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta avsnitt budgetpropositionens förslag
rörande anslagen A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, B 2
Arbetslivsinstitutet, B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., B 4
Rådet för arbetslivsforskning samt B 5 Forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet. I anslutning till detta tar utskottet upp de motioner som
rör de aktuella anslagen respektive verksamhet vid forsknings- och
utvecklingsorganen.
Den i sammanhanget aktuella forsknings- och utvecklingsverksamheten har
undergått stora förändringar under de senaste åren. Fr.o.m. den 1 juli 1995
gäller en ny myndighetsorganisation för forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet. Genom riksdagsbeslut inrättades Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:5,
bet. AU1, rskr. 102-104). Rådet för arbetslivsforskning fick samtidigt i
uppdrag att i sin verksamhet även stödja forskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Beträffande Arbetslivsinstitutets verksamhet
ansågs en ökad satsning angelägen inom områdena arbetsorganisation och
arbetsmarknad medan resurserna för traditionella arbetsmiljöfrågor skulle
minskas. Både rådet och Arbetslivsinstitutet beviljar medel till verksamhet
inom såväl arbetslivs- som arbetsmarknadsområdet. Under år 1997 har
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier, EFA, avvecklats.
I sammanhanget bör nämnas att det inom AMS utredningsenhet sker utvärdering
av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Detta utvärderingsarbete
finansieras via anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Också
vissa projekt som bedrivs inom ramen för verksamheten vid Statens institut för
regionalforskning (SIR) är arbetsmarknadsrelaterade. SIR:s verksamhet och
anslag behandlas i utskottets betänkande 1997/98:AU2 Utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling.
Motionerna
En rad motioner som behandlas på andra håll i detta betänkande tar upp frågor
rörande forskning och utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet
och/eller uppföljning och utvärdering. I motionerna finns exempelvis förslag om
studier av inlåsningseffekter, undanträngningseffekter, utvärdering av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, mobbning på arbetsplatsen, m.m.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först betona att det finns starka skäl att stimulera och
vidareutveckla verksamheten med utvärdering och uppföljning av
arbetsmarknadspolitiken. Detta är angeläget inte minst med tanke på att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fått en mycket stor omfattning. Ett
annat skäl till att uppföljning och utvärdering tillmäts ökad betydelse är den
mål- och resultatstyrning som införts liksom den ökade friheten när det gäller
medelsanvändning. Utskottet vill också peka på betydelsen av att det bedrivs
forsknings- och utvecklingsverksamhet som kan bidra till förnyelse av
arbetslivet med hänsyn till arbetsorganisation och utvecklingen på
arbetsmarknaden liksom verksamhet som kan leda till minskade risker för ohälsa
och olycksfall i arbetslivet.
Som framgått av den tidigare redovisningen har en mängd motionsförslag
avlämnats som rör forsknings- och utveckling på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet. Utskottet är, som framgått tidigare i betänkandet, inte
berett att föreslå mer detaljerade prioriteringar av vilka forsknings- och
utvecklingsinsatser som bör göras utan förutsätter att berörda forskningsorgan
själva gör dessa prioriteringar med utgångspunkt från övergripande riktlinjer
från riksdag och regering. I förekommande fall kan regeringen också ge uppdrag
rörande exempelvis översikter av forskningsläget på ett aktuellt område.
Regeringen har i samband med främst förslag om införande av nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärder på senare år betonat vikten av att åtgärden
inte får medföra negativa konsekvenser i form av konkurrenssnedvridning,
undanträngningseffekter, inlåsningseffekter o.d. För att kunna bedöma om
åtgärder leder till sådana konsekvenser och för att ge underlag till
utformningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder till negativa
sidoeffekter behövs utvärdering och uppföljning. Uppföljning och utvärdering
ger enligt utskottet värdefull information som kan användas till att höja
kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet hänvisar till
vad som sagts ovan med anledning av Riksdagens revisorers förslag angående
undanträngningseffekter.
Utskottet hyser förhoppningen att det nyinrättade Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering kommer att ge viktigt underlag i detta
hänseende. Enligt vad utskottet har erfarit övervägs inom
Arbetsmarknadsdepartementet möjligheten att i regleringsbrevet för år 1998 ge
institutet i uppdrag att utvärdera bl.a. nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang erinra om vad utskottet
framhöll i samband med att institutet inrättades, nämligen att situationen på
dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på utvärderingsstudier och annat
underlagsmaterial för att förbättra effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet uttalade vidare att det är viktigt att institutets verksamhet kan
komma till praktisk nytta i det arbetsmarknadspolitiska arbetet.
Också när det gäller den verksamhet som bedrivs vid och stöds av
Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning finns det anledning att
poängtera betydelsen av kunskaps- och erfarenhetsspridning såväl till
arbetslivet som till forskare och andra intressenter. Verksamheten skall vara
relevant för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet.
Anslagsfrågor
Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag | 8 |Utgiftsprognos|8|
| | |0831 | |083|
-------------------------------------
|1998|Förslag|11 | | |
| | |274 | | |
-------------------------------------
|1999|Beräknat|11 | | |
| | |617 | | |
-------------------------------------
|2000|Beräknat|11 | | |
| | |972 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
Ett ökat behov föreligger av utvärderingsstudier i syfte att förbättra
effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Verksamheten vid institutet befinner
sig i ett inledningsskede och regeringens avsikt är att den successivt skall
byggas ut under budgetåren 1997 och 1998.
Uppgiften för institutet är att löpande göra utvärderingar av
arbetsmarknadspolitiken. Institutet skall initiera och genomföra kvalificerade
och oberoende utvärderingar av olika arbetsmarknadspolitiska insatser inom
flera politikområden. Verksamheten skall omfatta ett brett spektrum av
utvärderingar och studier, från bredare studier av arbetsmarknadspolitikens
samhällsekonomiska effekter och arbetsmarknadens funktionssätt till specifika
undersökningar av enskilda åtgärder. Institutet skall även analysera
arbetsmarknadspolitiken ur ett jämställdhetsperspektiv. Studier skall också
genomföras av oberoende forskare och utredare eller av personer i den egna
verksamheten.
I vårpropositionen aviserade regeringen att institutet skulle få ytterligare
resurser. Budgetpropositionen föreslår att anslaget fr.o.m. 1998 långsiktigt
skall förstärkas med 3 miljoner kronor utöver vad som tidigare har beräknats.
Motsvarande anslag har för budgetåret 1997 beteckningen A 6.
Motion
Kristdemokraterna upprepar i motion A269 (yrk. 28 och 33 delvis) sitt även i
tidigare sammanhang framförda krav att institutet bör avskaffas. Förslaget
leder till en besparing på 10 miljoner kronor. Det är enligt partiet bättre att
man lägger ut utvärderings- och forskningsuppdrag på fristående organisationer,
myndigheter och universitet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i betänkandet 1996/97:AU1 ställt sig bakom inrättandet av
institutet. Som framgår av budgetpropositionen är verksamheten vid institutet
under uppbyggnad. En styrelse har tillsatts där välrenommerade
arbetsmarknadsforskare samt företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet ingår.
Till institutet finns en referensgrupp knuten med representanter för
arbetsmarknadens parter. Inriktning och prioritering av institutets verksamhet
kommer enligt uppgift inom kort att behandlas i institutets styrelse.
I samband med beslutet om att tillskapa institutet gjorde
arbetsmarknadsutskottet vissa uttalanden som det finns anledning att erinra om.
Utskottet förutsatte att institutet, även om det administrativt är knutet till
Arbetsmarknadsdepartementet, kan garanteras oberoende. Något annat vore enligt
utskottet oacceptabelt.
Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom Kristdemokraternas
förslag i kommittémotion A269. Förslaget är anslagspåverkande. Utskottet, som
biträder regeringens förslag till medelsanvisning, återkommer nedan till motion
A269 samt till anslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen
och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
Propositionen
-------------------------------------------
|1997 |Anslag |212 |Utgiftsprognos|225 |
| | |3081 | |0002 |
-------------------------------------------
|1998 |Förslag|208 | | |
| | |361 | | |
-------------------------------------------
|1999 |Beräknat|208 | | |
| | |651 | | |
-------------------------------------------
|2000 |Beräknat|209 | | |
| | |045 | | |
-------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 I detta belopp ingår förbrukning från anslagsbehållningen från anslaget B 2
Myndigheter inom arbetslivsområdet från budgetåret 1995/96
Anslaget avser institutets förvaltnings- och verksamhetskostnader.
Institutet är en forskningsutförande myndighet med uppgift att bedriva och
främja forskning, utbildning och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö och
relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall samverka med andra
myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och
utom landet.
Institutet skall bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kom-
petensuppbyggnad samt bidra till informations- och kunskapsspridningen inom
arbetslivsområdet. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga
relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet. Institutet skall
inom sitt område verka för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen angav i propositionen Forskning och samhälle (1996/97:5) att
Arbetslivsinstitutets verksamhet skulle förskjutas från mer traditionell
arbetsmiljöforskning i riktning mot en ökad andel forsknings- och
utvecklingsinsatser inom områdena arbetsorganisation, arbetsmarknad och
arbetsrätt. Vidare angavs att en ökad satsning skall ske för att stödja
arbetsplatsanknutet förändringsarbete i samverkan med företag och den
offentliga sektorn. Regeringen bedömer att en viss förskjutning i denna
riktning har skett och att ett omfattande arbete har bedrivits för att
tydliggöra verksamhetsmålen i organisationen. Förändringsarbetet bör fortsätta.
Riksrevisionsverket (RRV) anser att årsredovisningen i allt väsentligt är
rättvisande. Verket anser att institutet under budgetåret 1997 bör genomföra
åtgärder för att förbättra och förtydliga strukturen för återrapportering av
verksamhetsresultaten.
Motionerna
Per Unckel m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A299 (yrk. 9) att anslaget B 2
minskas i förhållande till regeringens förslag och fastställs till 100 miljoner
kronor.
Vänsterpartiet pekar i motion A310 (yrk. 37 och 38 delvis) på behovet av
forskning kring fibromyalgi och elöverkänslighet och förordar att 5 miljoner
kronor skall avsättas för vardera området. Partiet föreslår därför att anslaget
B 2 ökas med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Arbetslivsinstitutets övergripande mål enligt
regleringsbrevet är att genom sin forskning bidra till minskad risk för ohälsa
och olycksfall i arbetslivet samt en förnyelse av arbetslivet med hänsyn till
arbetsorganisation och utvecklingen på arbetsmarknaden. Institutet skall vidare
bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad inom
arbetslivsområdet. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga
relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet.
Av regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår vidare att en viss
förskjutning i Arbetslivsinstitutets verksamhet har skett i den riktning som
angavs i proposition 1996/97:5. Utskottet vill starkt betona betydelsen av att
detta förändringsarbete drivs vidare.
Utskottet noterar att RRV bedömt att institutet under innevarande budgetår
bör genomföra åtgärder för att förbättra och förtydliga strukturen för
återrapportering av verksamhetsresultaten.
Med anledning av Vänsterpartiets synpunkter på behovet av forskning vill
utskottet erinra om vad som ovan anförts, nämligen att utskottet inte är berett
att förorda mer detaljerade prioriteringar av vilka forsknings- och
utvecklingsinsatser som bör göras. Detta bör ankomma på den berörda myndigheten
och i förekommande fall regeringen i enlighet med vad utskottet anfört
inledningsvis i detta avsnitt. Utskottet kan i sammanhanget konstatera att
Rådet för arbetslivsforskning har ett regeringsuppdrag att följa upp och
sammanställa resultatet från genomförd forskning inom området elöverkänslighet.
Arbetsmarknadsutskottet kan inte ställa sig bakom förslagen i motionerna A299
och A310. Utskottet anser att regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget är väl avvägt. Utskottet återkommer till berörda motioner samt till
anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.
Propositionen
----------------------------------------
|1997|Anslag |285 |Utgiftsprognos|283|
| | |3751 2 | |729 |
----------------------------------------
|1998|Förslag|261 485 | | |
----------------------------------------
|1999|Beräknat|266 323| | |
----------------------------------------
|2000|Beräknat|271 679| | |
----------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Redovisningen avseende budgetåret 1997 avser Arbetslivsinstitutets andel
enligt regleringsbrev för budgetåret av anslaget B 4 Forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet för år 1997
Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet. Anslaget
disponeras av Arbetslivsinstitutet.
Större delen av anslaget har använts till samverkan med arbetsmarknadens
parter och stöd till den omfattande utbildnings- och informationsverksamhet som
bedrivs av t.ex. fackliga funktionärer. Bidragsverksamheten bör enligt
regeringen tonas ner till förmån för olika former av samarbetsaktiviteter
mellan Arbetslivsinstitutets forskarkompetens och arbetslivets aktörer samt
lokala och regionala insatser som bidrar till arbetslivets utveckling genom att
främja erfarenhets- och informationsutbyte.
Som framgår av anslagssammanställningen motsvarar anslaget en del av det för
budgetåret 1997 upptagna anslaget med beteckningen B 4 Forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet (anslagspost 1 enligt regleringsbrev).
Genom anslaget B 3 finansieras också medverkan i ett flertal utvecklings- och
samarbetsprogram med högskolor och andra vetenskapliga miljöer. Omfattningen av
institutets långsiktiga samarbetsprojekt förväntas öka de närmaste åren.
Förutom de förvaltnings- och verksamhetskostnader som finansieras via anslaget
B 2 Arbetslivsinstitutet, föreslår regeringen mot denna bakgrund att sådana
kostnader under budgetåret 1998 också skall kunna belasta anslaget B 3 Bidrag
och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. när det gäller samverkansprogram med
högskolor och andra externa vetenskapliga miljöer.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., inom
en ram av högst 180 miljoner kronor besluta om bidrag som medför utgifter efter
år 1998, dock längst t.o.m. år 2002.
Motionerna
Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har under hand gjort
justeringar vad gäller vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till
yrkandet i kommittémotion A299 (yrk. 10) av Per Unckel m.fl. (m). Efter
justering föreslås att anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet
fastställs till 15 miljoner kronor.
Kristdemokraterna förordar i motion A269 (yrk. 29 och 33 delvis) att anslaget B
3 minskas med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. I
anslutning till detta poängterar partiet betydelsen av att forskningen inom
arbetslivsområdet verkligen kommer dem som berörs till del. Tillämpningen av
forskningsresultat måste prioriteras.
Utskottets ställningstagande
Som framgått tidigare anser regeringen att användningen av anslaget B 3 till
bidragsverksamhet bör tonas ner. I stället bör stödet till olika
samarbetsaktiviteter förstärkas. Anslaget B 3, som avser medel för bidrag och
uppdrag inom arbetslivsområdet, föreslås få användas även till annat ändamål.
Enligt vad utskottet har inhämtat anser regeringen att högst 27 miljoner kronor
av anslaget bör få användas till att finansiera tillfälliga
personalförstärkningar vid samarbets- och regionala utvecklingsprojekt.
Arbetsmarknadsutskottet anser att den av regeringen föreslagna
medelstilldelningen under anslaget B 3 är väl avvägd. Utskottet tillstyrker att
högst 27 miljoner kronor av medlen på anslaget under budgetåret 1998 får
användas för tillfälliga personalförstärkningar vid institutet i anknytning
till samarbets- och regionala utvecklingsprojekt. Utskottet förutsätter att
regeringen för riksdagen redovisar användningen av de tillfälliga medlen för
personalförstärkningar. Utskottet förutsätter också att regeringen vid lämpligt
tillfälle redovisar omfattning, inriktning och resultat av institutets olika
samarbets- och regionala projekt.
Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning om betydelsen av att
forskningen kommer de berörda till del liksom i att tillämpningen av
forskningsresultat måste prioriteras. Något tillkännagivande till regeringen i
frågan kan dock inte anses nödvändigt varför motionen avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om beställningsbemyndigande
rörande anslaget B 3.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker Moderaternas och Kristdemokraternas förslag
om lägre anslag. Utskottet biträder som framgått tidigare regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till motionerna och
anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och
medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag |25 |Utgiftsprognos|25|
| | |9721 | |900|
-------------------------------------
|1998|Förslag|24 | | |
| | |752 | | |
-------------------------------------
|1999|Beräknat|25 | | |
| | |506 | | |
-------------------------------------
|2000|Beräknat|26 | | |
| | |285 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
Anslaget avser myndighetens förvaltningskostnader.
Det övergripande målet för verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning är
enligt budgetpropositionen att initiera och finansiera forskning och utveckling
samt anslutande kunskapsförmedling och därigenom bidra till utvecklingen av en
god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla.
Enligt regeringen genomför rådet successivt en ökad inriktning av forsknings-
och utvecklingsverksamheten på arbetsorganisation och arbetsmarknad. Vikten av
kunskapsspridning betonas starkt i rådets verksamhet.
Den arbetsmarknadspolitiska forskning som fått stöd av rådet har tidigare
begränsats till forskning relaterad till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kopplad till individer och arbetsplatser. Som framgått ovan skall rådet fr.o.m.
1997 även stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är
rättvisande. Rådets ekonomiadministrativa system och rutiner bör dock
förbättras. Enligt regeringen pågår ett sådant arbete. Fr.o.m. årsredovisningen
1997 kommer bidragsgivningen enligt propositionen att kunna följas i
kvantifierbara termer. Även effekterna av projekt bör fortlöpande redovisas i
form av mer avgränsade djupgående analyser av ett begränsat antal områden.
Motsvarande anslag har för budgetåret 1997 beteckningen B 3.
Motionerna
Som tidigare framgått har Moderata samlingspartiet under hand gjort justeringar
av vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till yrkandet i
kommittémotion A299 (yrk. 11 delvis) av Per Unckel m.fl. (m). Efter justering
föreslås att anslaget B 4 Rådet för arbetsmiljöforskning för år 1998 fastställs
till 18 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet noterar att budgetpropositionens beskrivning av det
övergripande målet för Rådet för arbetslivsforskning innebär en förskjutning i
tonvikten på verksamheten jämfört med vad som i dag gäller enligt
regleringsbrevet. Avsikten med denna förändring är enligt vad utskottet har
erfarit att myndigheten i större utsträckning än hittills skall kunna ge stöd
åt utvecklingsprojekt.
Utskottet ser positivt på det utvecklingsarbete som pågår inom rådet och som
innebär att bidragsgivningen och effekterna av olika projekt kommer att kunna
följas tydligare.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag om lägre
anslagsbelopp. Utskottet återkommer till förslaget nedan i avsnittet
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14.
Anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
Propositionen
-----------------------------------------
|1997|Anslag |237 |Utgiftsprognos|300|
| | |4101 2 | |0003 |
-----------------------------------------
|1998|Förslag|212 217 | | |
-----------------------------------------
|1999|Beräknat|216 867| | |
-----------------------------------------
|2000|Beräknat|221 510| | |
-----------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Redovisningen avseende budgetåret 1997 avser Rådet för arbetslivsforsknings
andel enligt regleringsbrev för budgetåret av anslaget B 4 Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet för år 1997
3 I detta belopp ingår förbrukning från anslagsbehållningen från anslaget B 2
Myndigheter inom arbetslivsområdet från budgetåret 1995/96
Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom områdena arbetsmiljö,
arbetsorganisation, arbetsmarknad och programövergripande projekt. Tonvikten i
verksamheten såväl när det gäller antal projekt som när det gäller beviljade
medel ligger inom området arbetsmiljö. En omprioritering har dock påbörjats. I
allt större utsträckning beviljas medel till områdena arbetsorganisation och
arbetsmarknad. De största bidragsmottagarna från rådet är universitet och
högskolor.
Inom området arbetsmarknad har under budgetåret 1997 ett nytt bidragsområde
införts för stöd till forskning kring tillkomsten av nya arbetstillfällen. I
bidragsområdet innefattas frågor om entreprenörskap, företagsutveckling och
internationella faktorer som påverkar tillkomsten av arbetstillfällen samt
arbetslivsutveckling.
Som framgår av anslagssammanställningen motsvarar anslaget en del av det för
år 1997 upptagna anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
(anslagspost 2 enligt regleringsbrev).
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, inom
en ram av högst 160 miljoner kronor, besluta om bidrag som medför utgifter
efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002.
Motioner
Som tidigare framgått har Moderata samlingspartiet under hand gjort justeringar
av vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till yrkandet i
kommittémotion A299 (yrk. 11 delvis) av Per Unckel m.fl. (m). Efter justering
föreslås att anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
fastställs till 144 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet ser i likhet med regeringen positivt på att en ökad
andel av medlen för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet används
inom områdena arbetsmarknad och arbetsorganisation.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande
beställningsbemyndigande rörande anslaget B 5.
Arbetsmarknadsutskottet biträder även regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag om
lägre anslagsbelopp. Utskottet återkommer till motionen och anslaget nedan i
avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14.
C JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
Inledning
Propositionen
Målet för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och män
skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga
områden i livet. Vidare innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande
mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika
villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Målet är också att kvinnor och män skall ha
lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet
från sexualiserat våld. Enligt regeringen kommer metoder för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv på alla politikområden att få ökad betydelse.
Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män lämnar i januari 1998 sitt betänkande. Betänkandet kommer att
remissbehandlas.
Förslag kommer också att läggas fram för att motverka våld mot kvinnor och
för att öka kunskaperna hos yrkesgrupper som på olika sätt kommer i kontakt med
kvinnor som utsätts för våld.
Motioner
Vänsterpartiet anför i motion Fi220 yrkande 2 att regeringen i sina egna
propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt bör redovisa
förslagens konsekvenser för jämställdheten. Partiet anser att budgeten brister
när det gäller denna redovisning såväl vad gäller kvinnors ställning i ekonomin
som när det gäller jämställdheten mellan man och kvinna. Partiet begär att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om budgetpropositionen.
Utskottets ställningstagande
Beslut som fattas om den ekonomiska politiken får inte sällan omfattande
konsekvenser för den grundläggande samhällsstrukturen. Jämställdheten får inte
ses som en isolerad fråga utan kvinnors och mäns skilda villkor inom alla
samhällsområden bör analyseras. Arbetsmarknadsutskottet anser det som
självklart att jämställdhetsperspektivet ges en allsidig belysning i sådana
offentliga utredningar och propositioner som tar upp frågor som har betydelse
för eller beröring med könsperspektivet. Utskottet anser att något ytterligare
uttalande i frågan inte är nödvändigt och avstyrker därför motion Fi220 yrkande
2.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Propositionen
-------------------------------------
|1997|Anslag |14 |Utgiftsprognos|15|
| | |0391 | |309|
-------------------------------------
|1998|Förslag|13 | | |
| | |943 | | |
-------------------------------------
|1999|Beräknat|14 | | |
| | |361 | | |
-------------------------------------
|2000|Beräknat|14 | | |
| | |736 | | |
-------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med kansli
och för Jämställdhetsnämnden.
De övergripande målen för JämO är att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs.
JämO:s verksamhet bedrivs i form av information och rådgivning, uppföljning av
kraven om aktiva åtgärder samt genom att myndigheten bistår arbetstagare och
arbetssökande som anmäler överträdelse av förbuden mot könsdiskriminering.
JämO:s årsredovisning visar en fortsatt hög arbetsbelastning när det gäller
ärenden om aktiva åtgärder och könsdiskriminering. JämO:s större
arbetsbelastning är bl.a. en följd av de lagändringar som trädde i kraft den 1
juli 1994 och som innebar att JämO fick tillsyn över hela arbetsmarknaden när
det gäller lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av årliga
jämställdhetsplaner. Antalet anmälningar om lönediskriminering har ökat
successivt.
Enligt regeringen har JämO en central roll i arbetet för att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Regeringen kommer noggrant
att följa huruvida ökningen av JämO:s anslag får avsedd effekt.
Motionerna
I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) att anslaget till
Jämställdhetsombudsmannen läggs närmare den nivå som motsvarar 1996 års anslag.
Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har under hand justerat sitt
förslag till anslag till 9,943 miljoner kronor (yrkande 13 efter justering).
Vänsterpartiet föreslår i motionerna A310 yrkandena 33 och 38 delvis och A802
yrkande 6 att anslaget till Jämställdhetsombudsmannen höjs i förhållande till
regeringens förslag med 3 miljoner kronor. Regeringens redovisning i
budgetpropositionen visar att kvinnor tjänar mindre än män på alla nivåer
oavsett vilken bransch man arbetar i. Det är viktigt att komma till rätta med
lönediskriminering på grund av kön. I det arbetet har JämO spelat en viktig
roll. Myndigheten bör därför tillföras medel för ytterligare fyra
handläggartjänster och två assistenttjänster. Partiet föreslår vidare i motion
Ub458 att högre utbildning skall utgöra ett särskilt ansvarsområde för JämO
under en treårsperiod (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
Liksom regeringen anser utskottet att JämO bedriver ett viktigt arbete för ökad
jämställdhet. Den ökade arbetsbelastning som förändringen i jämställdhetslagen
har medfört gör det nödvändigt att myndigheten får ökade resurser jämfört med
vad som anslogs budgetåret 1995/96. En reducering av anslaget i enlighet med
vad som föreslagits i motion A299 yrkande 13 skulle leda till att JämO inte
kunde fullfölja sina uppgifter på ett sätt som är önskvärt. Utskottet anser att
regeringens anslagsförslag är väl avvägt och kan därför inte heller ställa sig
bakom förslaget i Vänsterpartiets motioner A310 yrkandena 33 och 38 delvis
samt A802 yrkande 6 om ökat anslag till JämO. Utskottet återkommer till
anslaget och motionerna i berörda delar under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsansvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Vad gäller Vänsterpartiets förslag om att högre utbildning skall utgöra ett
särskilt ansvarsområde för JämO vill utskottet anföra följande.
Jämställdhetsombudsmannen har till uppgift att verka för att
jämställdhetslagens föreskrifter om kvinnors och mäns lika rätt i arbetslivet
efterlevs. Jämställdhetslagen är således en arbetsrättslig reglering som kommit
till för att främja kvinnors och mäns lika rätt i arbetslivet. Utskottet anser
därför inte att JämO:s instruktion bör ändras så att ombudsmannens uppgifter
också omfattar utbildningsområdet i vidare mån än vad som gäller i dag (JämO
skall enligt instruktionen för myndigheten genom rådgivning och information
verka för jämställdhet inom skolväsendet, högskolan och andra utbildningar).
Utskottet vill också peka på att universiteten och högskolorna har ett ansvar
att vidta åtgärder som syftar till en jämnare könsfördelning bland annat vad
gäller tillsättning av tjänster på olika nivåer. Regeringen presenterade förra
budgetåret en skrivelse (1996/97:41, bet. 1996/97:AU8) med en redogörelse för
åtgärder som vidtagits för att öka jämställdheten i den högre utbildningen och
forskningen, bland annat genom inrättande av professurer och
forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. I högskoleförordningen
(1993:100) finns också regler om att båda könen skall vara representerade i
tjänsteförslagsnämnden. Med det anförda avstyrker utskottet motion Ub458
yrkande 6.
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Propositionen
--------------------------------------
|1997|Anslag |13 |Utgiftsprognos|46|
| | |7061 | |4422|
--------------------------------------
|1998|Förslag|13 | | |
| | |706 | | |
--------------------------------------
|1999|Beräknat|13 | | |
| | |706 | | |
--------------------------------------
|2000|Beräknat|13 | | |
| | |706 | | |
--------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
2 Enligt prognosen för år 1997 förväntas hela anslaget för år 1997 samt
reservationen på reservationsanslaget G 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder från
budgetåret 1995/96 förbrukas.
Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som syftar
till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för anslaget
genomförs projektverksamhet och samlade satsningar m.m. för att främja
utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna områden. Vidare prövas nya
metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
För år 1998 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings- och
förändringsarbete mellan kvinnor och män.
Motion
I motion A701 föreslår Eva Björne (m) att anslaget C 2 Särskilda
jämställdhetsåtgärder överförs till anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har budgetåret 1996/97 behandlat motsvarande yrkande i betänkande
1996/97:AU1. Utskottet betonade då att det är viktigt att det finns resurser
så att det är möjligt att på ett övergripande sätt bedriva olika projekt för
att främja jämställdheten. Utskottet ansåg vidare att denna verksamhet inte bör
vara inriktad enbart mot arbetslösa vilket skulle bli följden om anslaget
överflyttades till anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet är
av samma uppfattning nu och avstyrker därför förslaget i motion A701 yrkande 1.
Enligt utskottets mening är regeringens anslagsförslag väl avvägt. Utskottet
återkommer till anslaget och motionen nedan i avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
Propositionen
------------------------------------
|1997|Anslag |3 |Utgiftsprognos|3|
| | |4321 | |432|
------------------------------------
|1998|Förslag|3 | | |
| | |432 | | |
------------------------------------
|1999|Beräknat|3 | | |
| | |432 | | |
------------------------------------
|2000|Beräknat|3 | | |
| | |432 | | |
------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Bidraget skall användas till kostnader för kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet samt för förnyelse och utveckling av verksamheten. Det övergripande
målet är att genom stödet stärka kvinnornas ställning i samhället i syfte att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Kvinnoorganisationernas medlemsantal fortsätter att minska. För att göra det
möjligt för kvinnoförbunden att arbeta i andra former och engagera nya grupper
av kvinnor har stödets inriktning delvis förändrats och bidragsreglerna
reviderats. Stödet utgörs av ett grundbidrag och ett rörligt bidrag. Det
rörliga bidraget är ett projektbidrag för utveckling och förnyelse av
kvinnoorganisationernas arbete. En utvärdering av stödet kommer att ske under
kommande år.
Kvinnoorganisationerna bör ges fortsatt stöd. Även under budgetåret 1998 bör
nya organisationsformer och nyskapande verksamhet prioriteras.
Motionerna
Eva Björne (m) föreslår i motion A701 att anslaget C 3 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet avvecklas efter år 1998 (yrk. 2).
Lennart Rohdin (fp) anför i motion A808 att bidrag till riksorganisationen för
mansjourer bör kunna ges från jämställdhetsbudgeten (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet anser att kvinnoorganisationerna har stor betydelse för
att stärka kvinnors ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan kvinnor
och män. Arbetet med att utveckla och förnya kvinnoorganisationerna bör ges
fortsatt stöd även efter år 1998. Regeringens anslagsförslag för år 1998 och
beräkning av anslagen för åren 1999 och 2000 är väl avvägda och bör bifallas.
Utskottet ställer sig därför inte bakom vad som föreslagits i motion A701 yrk.
2.
Vad gäller yrkandet om budgetanslag för mansjourer under
jämställdhetsavsnittet delar utskottet motionärens uppfattning att män, liksom
kvinnor, har behov av att få hjälp med krishantering i olika situationer. Under
utgiftsområde 14 anslag C 3 Bidrag till kvinnorganisationernas centrala
verksamhet ges bland annat bidrag till kvinnojourernas riksorganisation, ROKS.
Bidraget ges till organisationen i dess egenskap av central kvinnoorganisation.
Frivilliga organisationer inom det sociala området, som t.ex.
länkorganisationer, organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras
familjer, organisationer som motverkar våld mot kvinnor m.m., kan få bidrag av
medel som anslagits på utgiftsområde 9 anslag C 2 Bidrag till organisationer på
det sociala området. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat från
Socialdepartementet att verksamhet med mansjourer är en sådan verksamhet som
skulle kunna få bidrag från anslaget men att bidrag i princip enbart utgår till
rikstäckande organisationer. I den mån motion A808 yrkande 4 inte kan anses
tillgodosedd med vad som anförts avstyrks förslaget.
Utskottet återkommer till anslaget och motionerna A701 yrk. 2 och A808 yrk. 4
under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning
på utgiftsområde 14 nedan.
D STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR
Inledning
Propositionen
Regeringen tillkallade i januari 1996 en särskild utredare med uppdrag att göra
en samlad bedömning av effekterna av 1985 års personalpolitiska proposition,
analysera 1994 års ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga
området (prop. 1993/94:77) och lämna förslag om hur den personal- och
lönepolitiska utvecklingen vid statliga myndigheter fortlöpande skulle kunna
följas av regeringen på ett överblickbart sätt. Utredningen överlämnade i
början av mars 1997 sitt betänkande Arbetsgivarpolitik i staten (SOU 1997:48).
Regeringen har mot bakgrund av utredningens innehåll och de remissvar som
lämnats inte funnit skäl att ändra nuvarande system med den
arbetsgivarpolitiska delegeringen. Regeringen avser dock att använda sig av
utredningens förslag till uppföljningssystem och ålägga myndigheterna att
fortlöpande redovisa sin kompetensförsörjning och dess mål i syfte att etablera
ett styrinstrument för en effektivare arbetsgivarpolitik.
D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
Propositionen
------------------------------------
|1997|Anslag |3 |Utgiftsprognos|3|
| | |0001 | |000|
------------------------------------
|1998|Förslag|3 | | |
| | |000 | | |
------------------------------------
|1999|Beräknat|3 | | |
| | |000 | | |
------------------------------------
|2000|Beräknat|3 | | |
| | |000 | | |
------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att
efterfråga hos Arbetsgivarverket (AgV) och som normalt inte ingår i AgV:s
arbete. De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de
samnordiska institutionerna, särskilda beställningar/uppdrag från regeringen,
utgivning av författningssamling, överklagandeärenden och AgV:s funktion enligt
beredskapsförordningen. Regeringen kommer mot bakgrund av att den avser att
införa en modell för uppföljning av arbetsgivarpolitiken att ge AgV nya
uppdrag. Enligt regeringen är det därför rimligt att nuvarande anslagsnivå
bibehålls.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.
Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning
av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.
Propositionen
-----------------------------------------
|1997|Anslag |8 027 |Utgiftsprognos|8 008|
| | |0001 | |000 |
-----------------------------------------
|1998|Förslag|8 155 | | |
| | |200 | | |
-----------------------------------------
|1999|Beräknat|8 155 | | |
| | |200 | | |
-----------------------------------------
|2000|Beräknat|8 308 | | |
| | |800 | | |
-----------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal.
Motsvarande inkomster utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade premier
som statliga arbetsgivare skall betala från den 1 juli 1998.
För ett antal icke-statliga arbetsgivare gäller att de anställda omfattas av
den statliga tjänstepensioneringen, tjänstegrupplivförsäkringen eller person-
skadeavtalet. I fråga om vissa arbetsgivare, där anställningsvillkoren liknar
dem hos staten, och vissa statsunderstödda teater-, musik- och
kulturinstitutioner regleras detta i förordningar eller särskilda beslut.
Förmånerna är de statliga kollektivavtalens med vissa i förordningarna angivna
avvikelser. Anslutningen av anställda hos icke-statliga arbetsgivare till
förmånssystemen har hittills skett med stöd av riksdagens beslut. För vissa
andra arbetsgivare, som omfattats av lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m., gäller att de anställda omfattas av
de statliga kollektivavtalen. Enligt vad som uttalades då lagen upphävdes
(prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19) kan dessa arbetsgivares anställda även
fortsättningsvis omfattas av det statliga förmånssystemet. Båda dessa
kategorier av arbetsgivare ingår i det statliga finansieringssystemet för
tjänstepensioner m.m. genom att avgifter eller lönekostnadspålägg tillförs
inkomsttiteln 5211 Statliga tjänstepensioner och utgående förmåner belastar
anslaget.
I Arbetsgivarverkets nya roll (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19) ingår att
verket kan anta frivilliga medlemmar. De arbetsgivare som Arbetsgivarverket
företräder, och som tillämpar i huvudsak samma kollektivavtal, bör kunna ingå i
samma kollektiv när det gäller en försäkringsmässig utjämning av kostnaderna
för tjänstepensioner och andra trygghetsförmåner. Enligt regeringen är det
önskvärt att frågan om ett sådant uppdrag kan avgöras utan att ett beslut av
riksdagen behöver avvaktas.
Regeringen har därför begärt att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer ges rätt att besluta om anslutning till det statliga
finansieringssystemet av anställda hos icke-statliga arbetsgivare som i
huvudsak tillämpar de statliga kollektivavtalen. Beslut bör även kunna fattas
på motsvarande sätt om anslutning av arbetsgivare, som i huvudsak tillämpar
likartade anställningsvillkor som de teater-, musik- och kulturinstitutioner
som för närvarande är anslutna.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag om anslutning av anställda
hos icke-statliga arbetsgivare till det statliga finansieringssystemet.
Utskottet biträder vidare regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
D 3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Propositionen
------------------------------------
|1997|Anslag|77 |Utgiftsprognos|16|
| | |6851 | |600|
------------------------------------
|1998|Förslag|57 | | |
| | |892 | | |
------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor.
Nämnden för statliga förnyelsefonder stimulerar och stödjer utveckling och
effektivisering inom statliga myndigheter. Nämnden tillhandahåller
kompetensutvecklingsprogram, seminarier, konferenser, publikationer och ett
brett nätverkssamarbete. Nämnden för statliga förnyelsefonder finansieras med
bidrag som avsätts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala
arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget. Utskottet återkommer till anslaget under avsnittet Sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till vad utskottet anfört ovan att
riksdagen med avslag på motionerna enligt bilaga 3 för budgetåret 1998 skall
anvisa medel under utgiftsområde 14 enligt bilaga 1.
Följdändringar m.m.
De konkreta förslag på det arbetsmarknadspolitiska området som utskottet
behandlat ovan föranleder följdändringar i ett antal lagar.
Förslaget om generationsväxling föranleder som framgått ovan en av utskottet
föreslagen ändring i kommunalskattelagen, enligt vilken det klargörs att sådan
ersättning är skattepliktig. Detta regleras genom ett tillägg till punkt 12 i
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Förslaget föranleder även en ändring i 11 kap. 2 § första stycket f) lagen
(1962:381) om allmän försäkring . Därmed klargörs att ersättning vid
generationsväxling skall anses som inkomst av anställning i lagens mening. I
propositionen föreslås även en ändring i paragrafens första stycke k) såvitt
avser timersättning vid svenskundervisning för invandrare (sfi), ett förslag
som sakbehandlats och tillstyrkts av utbildningsutskottet i betänkande
1997/98:UbU2.
Skatteutskottet har till arbetsmarknadsutskottet överlämnat två lagförslag
som rör lagen om allmän försäkring, som framlagts i regeringens proposition
1996/97:173 beskattning av bostadsförmån, m.m. Det ena gäller samma paragraf,
11 kap. 2 §, som nyss nämnts (lagförslag 7) och den andra en ändring 11 kap. 3
§ i grundförfattningen (lagförslag 8).
Förslagen som rör 11 kap. 2 § bör samordnas. Förslag om detta läggs fram i
bilaga 2 till detta betänkande. I denna bilaga återfinns även lagförslaget
rörande 11 kap. 3 §.
Förslaget i budgetpropositionen om kommunal utvecklingsgaranti föranleder
även det ett antal följdändringar i andra författningar.
Genom ett tillägg till 19 § kommunalskattelagen klargörs att ersättning som
lämnas av kommunen enligt lagen (1997:000) om kommuners ansvar för ungdomar
mellan 20 och 24 år inte räknas till skattepliktig inkomst. Detta lagförslag
har lagts fram i budgetpropositionen under utgiftsområde 12 (yrkande 5)
tillsammans med en annan ändring i paragrafen som rör vårdbidrag.
Socialförsäkringsutskottet har överlämnat dessa förslag till
arbetsmarknadsutskottet eftersom förslaget om kommunal ungdomsgaranti kommer
att behandlas senare av riksdagen än socialförsäkringsutskottets ärende. Enligt
arbetsmarknadsutskottets mening bör en redaktionell ändring göras i
lagförslaget så att det klart framgår att vårdbidrag till den del det utgör
ersättning för merkostnader inte är skattepliktig inkomst.
De nu berörda ändringarna bör ske i lagen enligt dess lydelse enligt lagen
(1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).
Förslag om detta läggs fram i bilaga 2 till detta betänkande.
Förslaget om kommunal ungdomsgaranti föranleder även en ändring i 22 § lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i paragrafens lydelse enligt lagen
(1977:580) om ändring i nämnda lag. Innebörden är att dagar då den sökande
anvisats verksamhet enligt lagen inte skall räknas in i ersättningsperioden.
Förslag om detta läggs fram i bilaga 2 till detta betänkande.
Även förslaget om ett nytt anställningsstöd föranleder följdändringar i
lagen om arbetslöshetsförsäkring. Åtgärden skall i a-kassehänseende behandlas
på samma sätt som förvärvsarbete i de nuvarande åtgärderna beredskapsarbete,
rekryteringsstöd och vikariatsstöd. Det skall således enligt huvudregeln i 14 §
inte kvalificera för förstagångsersättning, men tiden i åtgärden skall enligt
19 § vara jämställd med förvärvsarbete för den som en gång har påbörjat en
ersättningsperiod.
Regeringen föreslår i samma yrkande 3 i propositionen en reglering föranledd
av lagen om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet (prop.
1997/98:27, AU4). Förslaget innebär att tiden då den sökande varit ledig skall
vara överhoppningsbar. Enligt utskottets mening kan en sådan regel inte anses
behövlig, eftersom ledigheten enligt lagen förutsätter att den sökande bedriver
näringsverksamhet, vilket i sig normalt kvalificerar för
arbetslöshetsersättning. En regel om att tiden då den sökande varit ledig från
anställningen inte skall räknas när ramtiden skall bestämmas skulle kunna
medföra att förvärvsarbetet i näringsverksamheten inte tillgodoräknas vid
prövning av arbetsvillkoret.
Utskottet tillstyrker det nu berörda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, såvitt avser 14 och 19 §§.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2,
1997/98:A214 yrkande 2 och 4, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244,
1997/98:A256 yrkande 1, 1997/98:A258, 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och 25,
1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299
yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena
1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11,
1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:Sf305
yrkande 12, 1997/98:N311 yrkande 7 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 11 (v) - delvis
res. 15 (mp) - delvis
2. beträffande framtidens arbetsförmedling
att riksdagen avslår motion 1997/98:A232,
res. 8 (m) - delvis
3. beträffande andra övergripande frågor rörande
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A242 och 1997/98:A298,
res. 15 (mp) - delvis
4. beträffande EU-frågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A269 yrkande 32, 1997/98:A307, och
1997/98:K715 yrkande 2,
res. 2 (fp, kd)
res. 11 (v) - delvis
5. beträffande flyttbidrag inom Norden
att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkande 19,
res. 13 (kd) - delvis
6. beträffande Nordisk arbetsmarknad
att riksdagen avslår motion 1997/98:A252,
res. 8 (m) - delvis
7. beträffande lokaliseringen av den kompletterande
arbetslöshetskassan
att riksdagen avslår motion 1997/98:A235,
8. beträffande arbetslöshetsförsäkring som insats i kooperativt
företagande
att riksdagen avslår motion 1997/98:A265,
9. beträffande utvärdering av generationsväxling
att riksdagen avslår motion 1997/98:A308,
10. beträffande övergripande mål för AMV m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:A310 yrkandena 3 och 4,
res. 8 (v) - delvis
11. beträffande beräkningssätt och utvärderingssystem vid
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkandena 8 och 9,
res. 6 (kd) - delvis
12. beträffande förenklingar av regelverk
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A277 och 1997/98:A288,
13. beträffande långtidsarbetslösa
att riksdagen avslår motion 1997/98:A237,
14. beträffande utredning om deltidsarbetslösas ersättningsrätt
att riksdagen avslår motion 1997/98:A306,
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders
undanträngningseffekter
att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 1 samt
motionerna 1996/97:A50 yrkande 1 och 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 utan
vidare åtgärd,
res. 3 (m, fp, mp) - delvis
res. 11 (v) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
16. beträffande genomförande och kontroll
att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers rapport 1996/97:RR10 yrkande 2 samt
motionerna 1996/97:A50 yrkande 2 och 1996/97:A51 yrkande 4 utan vidare
åtgärd,
res. 3 (m, fp, mp) - delvis
res. 11 (v) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
18. beträffande övriga frågor som rör undanträngningseffekter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A216 och 1997/98:A284,
res. 8 (m) - delvis
19. beträffande förlängning av försöksverksamhet med lokal
samverkan
att riksdagen med bifall till propositionen, utgiftsområde 14 yrkande 6, antar
det i propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet
med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen,
20. beträffande lokal samverkan - arbetsförmedlingsnämnder
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A224 yrkande 3, 1997/98:A234,
1997/98:A238, 1997/98:A291, 1997/98:A303 och 1997/98:A311,
21. beträffande arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:A302,
22. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling
att riksdagen avslår motion 1997/98:A259 yrkandena 13 och 14,
res. 10 (fp) - delvis
23. beträffande försäkringsskydd vid arbetslivsutveckling
att riksdagen avslår motion 1997/98:A211,
24. beträffande kostnader vid arbetslivsutveckling
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A222 och 1997/98:A301,
25. beträffande fördelning på olika bidragstagare
att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 1 samt
motion 1997/98:A2 yrkande 1 och 2 utan vidare åtgärd,
res. 4 (fp, mp)
res. 11 (v) - delvis
26. beträffande hantering och uppföljning av bidraget
att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 2 samt
motion 1997/98:A1 yrkande 4 utan vidare åtgärd,
res. 5 (fp, mp)
27. beträffande effekter på konkurrensen
att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2 yrkande 5 utan vidare
åtgärd,
res. 6 (fp, mp)
res. 11 (v) - delvisi
res. 13 (kd) - delvis
28. beträffande IT-satsningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A267, 1997/98:A269 yrkande 27,
1997/98:A310 yrkande 14, 1997/98:So430 yrkande 8 och 1997/98:T910,
29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14, 1997/98:A287
samt 1997/98:A310 yrkande 16,
res. 7 (fp, kd)
res. 11 (v) - delvis
30. beträffande sabbatsår/friår
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2,
1997/98:A269 yrkande 21 samt 1997/98:A281,
res. 13 (kd) - delvis
res. 15 (mp) - delvis
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkande 5
och 1997/98:A804 yrkande 5,
res. 9 (c) - delvis
res. 15 (mp) - delvis
32. beträffande uppsägningar av kvinnor i statlig verksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:A295,
33. beträffande fördelning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan
kvinnor och män
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 1, 1997/98:A278 i
motsvarande del, 1997/98:A314 yrkande 8, 1997/98:A803 yrkande 6 och
1997/98:A805 yrkande 8,
res. 9 (c) - delvis
34. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor på
landsbygden
att riksdagen avslår motion 1997/98:A805 yrkande 9,
35. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen avslår motion 1997/98:A278 i motsvarande del,
36. beträffande arbetsmarknaden för äldre
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A259 yrkande 15, 1997/98:A280, och
1997/98:A314 yrkande 5,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5, 1997/98:A227,
1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17, 1997/98:A261, 1997/98:A294
yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del samt
1997/98:T230 yrkande 1,
res. 9 (c) - delvis
res. 11 (v) delvis
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20,
1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803
yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och 1997/98:Ub810 yrkande 1,
res. 9 (c) - delvis
res. 10 (fp) - delvis
res. 11 (v) - delvis
res. 12 (mp) - delvis
res. 13 (kd) - delvis
39. beträffande arbetsmarknaden för yrkesdansare
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A206, 1997/98:A255, 1997/98:Kr269
yrkande 29, 1997/98:Kr270 yrkande 14 och 1997/98:Kr305 yrkande 6,
res. 12 (mp) - delvis
40. beträffande personaluthyrningsföretag
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A201 och 1997/98:A231,
res. 8 (m) - delvis
res 10 (fp) - delvis
41. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A219, 1997/98:A221, 1997/98:A248,
1997/98:A271 yrkande 1 och 1997/98:A296,
res. 11 (v) - delvis
42. beträffande uppsägning av ILO-konventionen om företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1997/98:A249,
res. 8 (m) - delvis
43. beträffande internkontroll m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:A271 yrkandena 2-5,
res. 11 (v) delvis
44. beträffande vuxenmobbning
att riksdagen avslår motion 1997/98:A210,
45. beträffande de fibromyalgisjukas arbetsplatser
att riksdagen avslår motion 1997/98:So344 yrkande 4,
46. beträffande högtalarutbildning
att riksdagen avslår motion 1997/98:So259 yrkande 2,
res. 15 (mp) - delvis
47. beträffande distansarbete
att riksdagen avslår motion 1997/98:N247 yrkande 6,
res. 9 (c) - delvis
48. beträffande arbetshandikappades behov av arbete
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A259 yrkande 23, 1997/98:A285 i
motsvarande del och 1997/98:A300,
res. 10 (fp) - delvis
49. beträffande parlamentarisk utredning om arbetshandikappade
att riksdagen avslår motion 1997/98:A251,
res. 8 (m) - delvis
50. beträffande lagstiftning mot diskriminering av
arbetshandikappade
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A233, 1997/98:So411 yrkande 4,
1997/98:So443 yrkande 3 och 1997/98:So444 yrkande 12,
51. beträffande rehabilitering av synskadade
att riksdagen avslår motion 1997/98:A274,
52. beträffande övergångar från Samhall till reguljära
arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkande 30,
53. beträffande inflytande över Samhall
att riksdagen avslår motion 1997/98:A290,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A253 och 1997/98:A259 yrkande 12,
res. 8 (m) - delvis
res. 10 (fp) - delvis
55. beträffande redovisning av jämställdhetsperspektiv i utredning
m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi220 yrkande 2,
res. 11 (v) - delvis
56. beträffande Jämställdhetsombudsmannens uppgifter på
utbildningsområdet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub458 yrkande 6,
57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 3 godkänner att 1 000 000 000 kr
av ramanslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning får användas under
budgetåret 1998 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
b) med bifall till av propositionen yrkande 2 godkänner det i
propositionen framlagda förslaget om generationsväxling (ramanslaget A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning),
c) med bifall till propositionen yrkande 4 medger att en rörlig kredit får
disponeras i Riksgäldskontoret om högst 2 000 000 000 kr under budgetåret
1998 för utbetalningar av lönegarantiersättning (ramanslaget A 2 Bidrag
till lönegarantiersättning),
d) med bifall till propositionen yrkande 5 anvisar medel enligt vad som
framgår av bilaga 1,
e) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena,
res. 14 (fp) - delvis
res. 15 (mp) - delvis
58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998
att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 7 godkänner regeringens förslag
att 14 000 000 kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter får användas för tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader),
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
volymmålet i arbetsmarknadspolitiken,
c) med bifall till propositionen yrkandena 1 och 6 antar de i
propositionen enligt bilaga 2 framlagda förslaget till
dels lag om arbetslivsutveckling,
dels lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan
i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen,
d) med anledning av propositionen yrkande 2 antar det enligt bilaga 2
framlagda förslaget till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20
och 24 år ,
e) med bifall till av propositionen yrkande 4 antar det av regeringen
enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag (1997:580) om ändring i lagen
(1977:238) om arbetslöshetsförsäkring,
f) med bifall till propositionen yrkande 14 godkänner regeringens förslag
till bidrag till kommunerna vid feriearbeten för gymnasiestuderande
ungdomar (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
g) med bifall till propositionen yrkande 11 godkänner förslaget om
förlängning av bidrag till starta-eget för invandrare fr.o.m. den 1
januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
h) med bifall till propositionen yrkande 12 godkänner regeringens förslag
att samordningen mellan änkepension och utbildningsbidrag slopas fr.o.m.
den 1 januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
i) med bifall till propositionen yrkande 13 godkänner regeringens förslag
att rätten till utbildningsbidrag under sommarledighet vid särskilt
upphandlad arbetsmarknadsutbildning slopas fr.o.m. den 1 januari 1998
(ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
j) med bifall till propositionen yrkandena 5 och 15,
dels antar det i propositionen enligt bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion,
dels godkänner regeringens förslag om ändringar i fråga om
finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 januari 1998
(ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
k) med anledning av propositionen yrkande 3 antar det enligt bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:238) om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 14 och 19 §§,
l) med bifall till propositionen yrkande 10 godkänner regeringens förslag
om ett nytt anställningsstöd med den ändringen att stödnivån skall uppgå
till 50 % av lönekostnaden, dock högst 350 kronor per dag (ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
m) med bifall till propositionen yrkande 8 godkänner regeringens förslag
att högst 250 000 000 kronor av medlen under ramanslaget A2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
under budgetåret 1998,
n) med bifall till propositionen yrkande 9 godkänner regeringens förslag
att bidrag till utbildning i företag får lämnas även efter budgetåret 1997
(ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
o) med bifall till propositionen yrkande 18 godkänner regeringens förslag
att AmuGruppen AB fr. o. m. den 1 januari 1998 inte längre skall vara
beredskapsmyndighet inom totalförsvarets funktion Arbetskraft (ramanslaget
B 7 AmuGruppen AB),
p) med bifall till propositionen yrkande 16 bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.,
inom en ram av högst 180 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter
efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
q) med bifall till propositionen yrkande 17 bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet,
inom en ram av högst 160 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter
efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
r) med bifall till propositionen yrkande 19 bemyndigar regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att medge anslutning av anställda hos
arbetsgivare till den statliga tjänstepensioneringen,
grupplivförsäkringen, trygghetsavtalet och/eller personskadeavtalet i
enlighet med vad regeringen förordat (ramanslaget D 2 Statliga
tjänstepensioner m.m.),
s) med bifall till propositionen yrkande 20 anvisar medel enligt vad som
framgår av bilaga 1,
t) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena,
res. 14 (fp) - delvis
res. 15 (mp) - delvis
59. beträffande ändringar i kommunalskattelagen m.m.
att riksdagen
dels avslår det i propositionen, utgiftsområde 12 yrkande 5, framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1997:507) om ändring i lagen
(1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), och i stället
antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
dels antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
60. beträffande ändringar i lagen om allmän försäkring
att riksdagen med anledning av dels propositionen, utgiftsområde 13 yrkande 1,
dels proposition 1996/97:173 yrkande 7 , antar det enligt bilaga 2 av
utskottet samordnade förslaget till lag om ändring i lagen (1997:485) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels med bifall till proposition 1996/97:173 yrkande 8 antar förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Stockholm den 27 november 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro
Johansson (mp), Dan Ericsson (kd) och Paavo Vallius (s).
Reservationer
A. Gemensamma reservationer
1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av politiken
Den nuvarande situationen på arbetsmarknaden präglas av höga arbetslöshetstal
och ett begränsat antal lediga platser. Som framgår av den ovan refererade
statistiken har arbetskraften minskat under det senaste året med 115 000
personer. Arbetskraften uppgick i oktober till 4 180 000 personer, vilket
motsvarar 75,3 % av befolkningen i åldersgruppen 16-24 år. Även antalet
sysselsatta har sjunkit och var under oktober månad 3 894 000 personer. Detta
kan jämföras med läget på arbetsmarknaden i oktober 1994 då den nuvarande
regeringen nyligen hade tillträtt. Vid denna tidpunkt var arbetskraften
4 273 000 personer, vilket motsvarade 77,9 % av befolkningen i åldersgruppen
16-24 år. Antalet sysselsatta var samma tid 3 958 000 personer, vilket var 64
000 fler än i dag. Den öppna arbetslösheten var 8 % år 1994.
Utskottet kan konstatera att trots de löften som Socialdemokraterna lämnade
innan partiet intog regeringsställningen har den politik som hittills förts
under mandatperioden inte inneburit någon förändring av arbetslösheten. Antalet
öppet arbetslösa har inte minskat utan snarare ökat något. Det bör då särskilt
noteras att sysselsättningen år 1994 hade ökat med 64 000 personer jämfört med
året innan. Enligt regeringens beräkningar kommer den öppna arbetslösheten
under innevarande år att bli 8,4 %. Även om det för tillfället kan noteras
något sjunkande arbetslöshetssiffror när det gäller den öppna arbetslösheten
beror detta främst på de ökade åtgärdsvolymerna. Skälet till denna förändring
är främst det s.k. kunskapslyftet. Skulle de personer som för närvarande deltar
i kunskapslyftet räknas in i den öppna arbetslösheten skulle denna öka med
uppemot 2 procentenheter. Vad som är värre är att det inte skapas några
förutsättningar för nya arbeten. Eftersom regeringens mål i första hand är att
halvera den öppna arbetslösheten, har den under de senaste åren infört ett
flertal åtgärder som i praktiken inneburit att arbetslösa avförs från
statistiken över öppet arbetslösa utan att erhålla några reguljära arbeten.
Flera av åtgärderna har i princip inneburit att man pensionerat delar av
arbetskraften eller infört subventionerade sysselsättningar inom stat och
kommun. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas den tillfälliga
avgångsersättningen och resursarbeten. Regeringens politik kan därför sägas
vara en form av statistikpolitik utan ambitioner att lösa det huvudsakliga
problemet att skapa förutsättningar för nya arbeten. Den förda politiken
innebär att allt färre skall finansiera de kostnader som arbetslösheten
innebär. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av det förhållandet att den
nuvarande sysselsättningsnivån är den lägsta sedan år 1974 då den totala
befolkningsmängden var en och en halv miljon färre än i dag. Ett bättre mål för
bekämpningen av arbetslösheten måste enligt utskottets mening vara att få ned
den totala arbetslösheten.
Utskottet delar därför motionärernas syn att den enda lösningen för att
förhindra att massarbetslösheten permanentas är att sysselsättningen ökar.
Detta kan man bara åstadkomma genom en politik som underlättar för nya företag
att bildas och förhindrar att redan etablerade företag försvinner. En sektor
som skulle kunna expandera kraftigt om den gavs rätt förutsättningar är
tjänstesektorn. För att möjliggöra detta krävs en rad åtgärder.
En viktig åtgärd för tillskapandet av nya företag och fler arbeten är lägre
skatter på arbete och företagande. Härigenom stimuleras personliga initiativ.
Andra viktiga åtgärder är att åstadkomma en fungerande lönebildning.
Utskottet, som delar motionärernas syn att den nuvarande lönebildningen inte
fungerar, anser att en reformering av lönebildningen inte enbart är en fråga
för arbetsmarknadens parter. De institutionella ramarna som sätts upp genom
lagstiftning måste ses över så att balans vad gäller bl.a. konfliktregler
uppnås. Förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning bör också stärkas
genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare är arbetsmarknaden alltför hårt reglerad. Flera regelsystem motverkar
en flexiblare arbetsmarknad. För att arbetsmarknaden skall kunna utvecklas i
enlighet med de nya villkor som en större rörlighet medför krävs bl.a. en ny
arbetsrätt. Denna bör säkerställa ett gott skydd åt alla anställda, men
samtidigt vara så utformad att den inte motverkar företagsexpansion och
nyanställningar. Särskilt de små företagens villkor måste i detta sammanhang
beaktas. Utgångspunkten för en ny lagstiftning bör vara att den skall uppmuntra
flexiblare lösningar. Reglerna bör också möjliggöra att överenskommelser kan
träffas på alla arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av
kollektivavtal eller inte. I avvaktan på en sådan mera genomgripande förändring
behövs temporära lösningar i syfte att snabbt stimulera till nyanställningar.
En möjlighet är enligt utskottets mening att i avvaktan på en mer generell
modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen återinföra den
arbetsrättsliga reglering som infördes av fyrpartiregeringen och som gällde
under år 1994. Därigenom underlättas provanställningar och tidsbegränsade
anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida.
Genom att vetoreglerna i medbestämmandelagen slopas underlättas entreprenader
samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds.
Den framtida arbetsmarknaden kommer att ställa allt högre krav på
arbetstagarnas kompetens. Utskottet anser därför att det bör införas ett system
med personliga utbildningskonton. Genom ett sådant system kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning.
Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel som
avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta lika
mycket som den enskilde.
Vidare bör det enligt utskottets mening återinföras en allmän
arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med
egenavgifter. Genom en högre egenfinansiering medverkar försäkringen till att
det inte träffas avtal som leder till ökad arbetslöshet. Som tidigare påpekats
påverkas härigenom lönebildningen. Arbetslöshetsförsäkringens betydelse som
omställningsförsäkring måste tydligt betonas.
När det sedan gäller frågan om ungdomsarbetslösheten anser utskottet att det
krävs andra åtgärder än dem som regeringen föreslår. Ett sätt att underlätta
för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är att bygga ut ett
lärlingssystem. Ett annat sätt är att verka för mer flexibla ungdomslöner. Det
skulle bidra till att stimulera arbetsgivare att anställa ungdomar.
När det sedan gäller arbetsmarknadspolitikens utformning delar utskottet
motionärernas syn på att den måste förändras radikalt. Som framgår av
redogörelsen ovan måste arbetslöshetsförsäkringen reformeras.
Arbetsmarknadsutbildningen måste bli effektivare och bättre anpassas till
arbetsmarknadens behov. Vidare bör en förändring av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna genomföras. Regeringens volymkrav leder till att åtgärderna i första
hand inriktas på kvantitet i stället för kvalitet. Flera av åtgärderna upplevs
som meningslösa och innebär att den arbetslösa hamnar i en rundgång mellan
arbetslöshet och åtgärder. Regeringen har de senaste åren infört många olika
åtgärder. Mängden åtgärder är nu så stor att det är svårt att få överblick över
regelsystemet. Knappt någon av de införda åtgärderna har motsvarat de
förväntningar man ställt på dem. Av förståeliga skäl utbreder sig därför en
allmän ?åtgärdströtthet?. Få åtgärder leder till att de arbetslösa erhåller ett
arbete efter genomgången utbildning. Genom att sätta upp höga volymmål blir det
svårt att finansiera de utbildningar som behövs för att undvika att det uppstår
s.k. flaskhalsar. Utskottet anser därför att man bör prioritera kvalitet före
kvantitet. Enbart höga volymer i åtgärder löser inte problemet.
Många åtgärder innebär också att ordinarie arbetstillfällen trängs ut.
Åtgärderna offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och
resursarbeten är exempel på sådana åtgärder som skapar undanträngningseffekter.
Enligt utskottets mening är det bättre att man skapar förutsättningar för
ordinarie arbetstillfällen i stat och kommun. Utskottet anser därför att
nyssnämnda åtgärder bör avvecklas. Vidare anser utskottet att förslaget om
generationsväxling är ytterligare ett exempel på regeringens strategi att
minska arbetskraftsutbudet för att därigenom få en bättre
arbetslöshetsstatistik. Utskottet avvisar därför denna åtgärd.
Slutligen anser utskottet att AMV:s verksamhet bör bedrivas med hög
effektivitet. Genom de föreslagna förändringarna av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna kommer även behovet av AMV:s insatser att minskas.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A232, A259
yrkandena 1-10 och 25, A264 yrkande 1, A269 yrkandena 1-6 och 31, A299
yrkandena 1 och 2, A806 yrkande 11, Fi205 yrkandena 16-19 och Sf 305 yrkande
12. Motionerna A 213 yrkandena 1 och 2, A214 yrkandena 2 och 4, A230 yrkandena
1, 5 och 6, A244, A256 yrkande 1, A310 yrkandena 1 och 2, A 258, A314 yrkandena
1 och 6, A415 yrkandena 1 och 2, N217 yrkande 3, N311 yrkande 7 och Sk321
yrkande 12 avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet
har anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och
25, 1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31,
1997/98:A299 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205
yrkandena 16-19 och 1997/98:Sf305 yrkande 12 samt med avslag på motionerna
1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A214 yrkandena 2 och 4,
1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A256 yrkande 1,
1997/98:A258, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och
6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:N311
yrkande 7 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. EU-frågor m.m. (mom. 4)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken EU-frågor m.m. bort ha
följande lydelse:
Arbetsmarknadspolitiken och problemen med den höga arbetslösheten diskuteras
allt intensivare inom EU. I dessa diskussioner har det stått klart att
gemensamma initiativ är nödvändiga för att förhindra den utslagning som den
höga arbetslösheten medför. I de gemensamma handlingsprogram som har utarbetats
har som några huvudpunkter särskilt betonats ökad flexibilitet på
arbetsmarknadsområdet, lägre löneskatter samt satsningar på tjänstesektorn.
Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt att regeringen har haft svårt
att ta till sig de förslag som man enats om vid dessa diskussioner. Utskottet
biträder därför partiets krav att riksdagen bör begära att regeringen utarbetar
ett handlingsprogram för att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU:s
medlemsländer enats om vad gäller arbetslöshetsbekämpning i praktiken. Med
hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A269 (yrk. 32) och
K715 (yrk. 2) och avstyrker motion A307 (yrk. 32).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande EU-frågor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A269 yrkande 32 och 1997/98:-
A307 och med avslag på motion 1997/98:K715 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen tillkänna vad utskottet anfört,
3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter m.m. (mom. 15
och 16)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Utformning av
åtgärder som börjar med ?Utskottet ser? och slutar ?yrkande 1? bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i revisorernas uppfattning att regeringen för riksdagen bör
presentera en samlad bedömning av arbetsmarknadspolitiska åtgärders
undanträngningseffekter. En sådan bedömning bör föregås av en analys av de
olika åtgärderna och hur de kan tänkas påverka graden av undanträngning.
Analysen bör också inrikta sig på det förhållandet att olika åtgärder kan ha
olika effekt på kort och lång sikt. Andra viktiga moment som bör analyseras
noga gäller den volymmässiga omfattningen, vilka uppgifter eller anställningar
som stöden skall avse, vilka grupper och sektorer som stöden skall riktas mot
samt vilka effekter stöden kan tänkas ha i olika sektorer och
konjunkturanpassningens betydelse. Riksdagen bör med anledning av revisorernas
förslag göra ett uttalande till förmån för vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Genomförande och kontroll
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen
till förmån för vad revisorerna anfört i denna del.
dels att utskottets hemställan under 15, 16 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A50 yrkande 1 och
1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande genomförande och kontroll
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:A50 yrkande 2 och
1996/97:A51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Fördelning på olika bidragstagare (mom. 25)
Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Fördelning på
olika bidragstagare som börjar med ?Som framgått? och slutar med ?yrkande 2?
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning förtjänar de fördelningspolitiska målen vad avser
starta-eget-bidraget en ökad uppmärksamhet. Av rapporten kan konstateras att de
fördelningspolitiska målen för verksamheten, vad gäller andelen kvinnor,
invandrare och långtidsarbetslösa, inte har uppnåtts. Visserligen pågår ett
arbete i syfte att åstadkomma ett bättre resultat härvidlag men det kan enligt
utskottets uppfattning ändå finnas skäl att undersöka varför de
fördelningspolitiska målen inte uppfylls, och därefter bör regeringen komma med
förslag om hur problemen kan åtgärdas. Utskottet anser att riksdagen bör göra
ett uttalande av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande fördelning på olika bidragstagare
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:A2 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Hantering och uppföljning av bidraget (mom. 26)
Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Den
administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget som börjar med ?Vid
upphandling? och slutar med ?utskottet inte? bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis anser utskottet att revisorernas förslag om hantering och
uppföljning av bidraget ur olika aspekter har väsentlig betydelse vad gäller
utformning av konsultupphandling och uppföljningsverksamhet. Det är enligt
utskottets uppfattning särskilt viktigt att samtidigt som grundläggande
kvalitetsregler iakttas länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar eftersträvar
att öka andelen kvinnliga konsulter. Det är vidare av stor betydelse att
uppföljningsarbetet prioriteras då mycket talar för att ett sådant arbete ökar
företagens möjligheter att överleva och även kan leda till förbättrad kunskap
hos arbetsförmedlingarna i den fortsatta bidragsgivningen.
Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till förmån för vad
utskottet med anledning av revisorernas förslag nu har anfört.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande hantering och uppföljning av bidraget
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:A1 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Effekter på konkurrensen (mom. 27)
Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Effekter på
konkurrensen bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att hänsyn tas till bidragets effekter med avseende
på konkurrensen. Enligt utskottets mening bör man vara restriktiv med att ge
bidrag till företag som vill etablera sig på marknader med risk för
överetablering och till företag som inriktas på verksamheter med mycket
begränsad lokal efterfrågan. Samtidigt måste betonas att risken från
konkurrenssynpunkt inte får överdrivas. Stödet kan ses som ett engångsstöd och
ges till en grupp som kan bedömas vara mindre förberedd på
egenföretagarverksamhet än personer som startar företag utan att vara
arbetslösa. Även om det i flera fall finns anledning att förlänga tiden för
starta-eget-bidraget kan en generell förlängning öka risken för en
konkurrenssnedvridning. Olika möjligheter för att undvika förlängning, som
t.ex. olika former av förberedande åtgärder, bör tas till vara. Det kan också
enligt utskottets mening finnas anledning att se över förordningen (1984:523)
angående starta-eget-bidraget, eftersom denna inte innehåller något krav på
analys av konkurrenspåverkan vid beslut om bidrag. Riksdagen bör med anledning
av revisorernas förslag göra ett uttalande till förmån för vad utskottet nu
anfört.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande effekter på konkurrensen
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 29)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Datortek och Jobbsökaraktiviteter bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i Kristdemokraternas motion A269 har kvaliteten och
effektiviteten i datortekverksamheten ifrågasatts på många håll. Därför bör
Statskontoret göra en motsvarande studie beträffande denna åtgärd som tidigare
i fråga om OTA. Därmed kan man få säkrare underlag för bedömningen av den
fortsatta verksamheten.
Utskottet anser att Statskontoret bör göra en likartad studie även
beträffande kvaliteten och effektiviteten i Jobbsökaraktiviteterna.
Detta innebär att utskottet tillstyrker Kristdemokraternas motion A269
yrkandena 13 och 14.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A287 och 1997/98:A310 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m)
anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Den framtida arbetsförmedlingen
(avser utskottets ställningstagande under avsnittet Allmän inriktning på
politiken utöver vad som angivits i reservation 1)
Som påpekas av Moderaterna i motion A232 utgör förmedlingsverksamheten det mest
betydelsefulla och effektiva inslaget i arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsförsmedlingens uppgift är främst att snabbt och effektivt tillsätta
lediga platser med lämpliga sökande .
Arbetsförmedlingens karaktär har förändrats under 1990-talet. En sådan
förändring är att det blivit möjligt att bedriva privata arbetsförmedlingar.
Därigenom har en liten möjlighet till konkurrens uppstått. De positiva
effekterna har emellertid delvis förtagits av den kraftiga ökningen av antalet
arbetslösa som sökt sig till förmedlingarna. Belastningen på
arbetsförmedlingarna har blivit hög. En stor del av förmedlingsverksamheten har
upptagits av att ordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stället för att
förmedla arbeten. Trots en effektiviserad verksamhet, mer personal och hårt
arbete av de anställda har problemen inte lösts. Förmedlingsverksamheten måste
i framtiden fungera bättre.
Förmedlingsverksamheten måste enligt utskottets mening anpassas för en ny
arbetsmarknad som markant skiljer sig från dagens. Den framtida arbetsmarknaden
kommer att vara flexiblare och det kommer att ske stora förändringar vad gäller
anställningsförhållanden, arbetstider, rekryteringsmönster och utbildningsbehov
etc. Den traditionella anställningsformen tillsvidareanställning har minskat
och andra anställningsformer såsom projektanställningar, vikariat och
anställningar inom personaluthyrningsföretag har ökat.
Uthyrningsföretagens betydelse har ökat de senaste åren. Andra tendenser i
arbetslivet är att distansarbete har ökat och att alltfler arbetar kortare
perioder i företagen. Arbetsbyte blir allt vanligare. Det är därför nödvändigt
att arbetsförmedlingarna anpassar sig efter dessa tendenser.
Enligt utskottets mening bör den offentliga arbetsförmedlingen utsättas för
konkurrens i högre grad än i dag. Möjligheten att starta privata
arbetsförmedlingar bör öka. Ett alternativ som utskottet anser bör övervägas är
att införa ett system liknande det som finns i Australien. Detta system bygger
på att ett antal privata arbetsförmedlingar ges möjlighet att på lika villkor
konkurrera med den offentliga arbetsförmedlingen om att förmedla arbeten.
Ersättning utgår till förmedlingarna först efter det att de har visat att de
har kunnat skaffa arbete eller adekvat utbildning till den arbetssökande. För
att ersättning skall utgå krävs att arbetet pågår i minst sex månader.
Ersättningen för svåranskaffade arbeten är högre än för de lättanskaffade.
Utskottet anser också att antalet specialistförmedlingar bör öka. Dessa är
effektivare än de ordinarie förmedlingarna när det gäller att kunna erbjuda
arbetslösa arbete. Vidare bör förmedlingsverksamheten i största möjliga
utsträckning vara frikopplad från de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det
anförda tillstyrker utskottet motion A232.
Nordisk arbetsmarknad
(Avser utskottets ställningstagande under avsnittet Nordisk arbetsmarknad
fr.o.m.?När det sedan? t.o.m.? motion A252?.)
Många människor i gränstrakterna mellan Sverige och Norge bor i ett land men
arbetar i ett annat. Utskottet har uppmärksammats på att det finns en del
hinder för dem som arbetar och bor i skilda nordiska länder. Som exempel på
sådana hinder kan nämnas formella problem för att få rätt till
arbetslöshetsersättning. Ett annat problem är att gränspendlare inte medges
avdrag för resor till och från arbetet samt avdrag för räntor eller
pensionsförsäkringspremier.
Utskottet, som delar Kent Olssons och Stig Grauers uppfattningar i motion
A252 att det krävs åtgärder för att den nordiska arbetsmarknaden skall fungera
bättre, anser att ovan angivna problem snarast bör lösas. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion A216 om undanträngningseffekter. De
är särskilt påtagliga i fråga om starta-eget-bidraget och rekryteringsstöden.
Det är inte tillräckligt att som regeringen gör hänvisa till att det skall ske
samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen före anvisning av
åtgärd. Som sägs i motionen förekommer det att de fackliga organisationerna
resignerar. Konkurrensen blir snedvriden, och den företagare som driver
verksamhet med hjälp av starta-eget-bidrag får en felaktig föreställning om
företagandets förutsättningar.
Utskottet ansluter sig till motionens förslag om att regeringen skall
föranstalta om en studie där man redovisar hur starta-eget-bidraget och
rekryteringsstödet påverkat näringslivet och den verkliga sysselsättningsnivån.
Detta innebär att motion A216 tillstyrks.
Fler av de blivande företagarna som får starta-eget-bidraget säljer sina
personliga tjänster på en lokal marknad. Enligt utskottets uppfattning är det
därför angeläget att reglerna ändras så att utbetalande myndighet har möjlighet
göra en bedömning även av konkurrensläget. Om det på orten redan finns företag
som arbetar efter samma eller liknande affärsidé som den bidragssökande, är det
angeläget att dessa inte konkurreras ut av nya företagare som erhåller bidrag.
Även om bidragstiden är relativt kort sett i ett längre perspektiv kan bidraget
medföra att ett nytt företag tar marknadsandelar i en omfattning som kan vara
skadlig för befintliga företag. Riksdagen bör med anledning av motion A1
yrkande 4 göra ett uttalande till förmån för vad utskottet anfört.
Personaluthyrning
Som Patrik Norinder och Christel Anderberg konstaterar i motion A231 är det få
företag som i dagens läge nyanställer i samma utsträckning som de s.k.
bemanningsföretagen. För närvarande sysselsätter dessa företag omkring 11 000
personer vilket motsvarar 0,25 % av den totala arbetskraften. Branschen
beräknas omsätta drygt 2 miljarder kronor under innevarande år och
årstillväxten är 40-50 %. Utskottet delar motionärernas åsikt att det är en
viktig bransch som bör ges möjlighet att expandera.
Utskottet anser därför att det är otillfredsställande att anställda vid
bemanningsföretag behandlas annorlunda än anställda vid andra företag när det
gäller rätten till arbetslöshetsersättning. Enligt ett beslut från AMS kan
anställda vid personaluthyrningsföretag inte erhålla arbetslöshetsersättning
under den tid som de inte har något arbete. Detta förhållande innebär att
konkurrensen snedvrids mellan personaluthyrningsföretag och företag med
liknande verksamhet som inte kallar sig personaluthyrningsföretag.
AMS har trots det ovan refererade beslutet valt att anordna egna
personalpooler som förmedlar korttidsanställningar till arbetslösa. Poolerna
fungerar så att den arbetslöse knyts till poolen och erhåller
arbetslöshetsersättning under den tid som han inte har arbete. Enligt
utskottets mening är det uppseendeväckande att AMS själv bygger upp en
verksamhet som man i andra sammanhang motverkar.
När det sedan gäller de s.k. lokala arbetscentrumen, som kan inrättas efter
initiativ av arbetsförmedlingsnämnderna, anser utskottet att dessa bör
avskaffas. Arbetslösa som knyts till dessa centrum erhåller aktivitetsstöd när
de inte arbetar. Detta innebär i praktiken en form av ?fyllnadsstämpling?.
Följden blir att privata småföretag kommer att slås ut av dessa centrum.
Även AmuGruppen AB har för avsikt att starta ett personaluthyrningsföretag.
För att undanröja alla tvivel om att detta företag kommer att ha försteg
framför de privata personaluthyrningsföretagen, delar utskottet motionärernas
syn att AmuGruppen bör privatiseras.
Utskottet är i likhet med motionärerna kritiska till vissa av de förslag som
presenteras i betänkandet SOU 1997:58. Som framgår av betänkandet föreslår
utredningen bl.a. att företag som skall hyra ut arbetskraft skall vara
registrerade hos en statlig nämnd. Enligt utskottets mening kommer det att
uppstå vissa gränsdragningsproblem, såsom vilka som skall räknas som
personaluthyrningsföretag. För att undvika grändragningsproblem anser utskottet
att ett frivilligt auktorisationssystem utreds.
I avvaktan på resultatet av denna utredning anser utskottet att reglerna om
ersättning för deltidsarbetslösa bör ändras så att alla arbetstagare och alla
branscher behandlas lika. Enligt utskottet bör det införas en form av
arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär att det skall vara möjligt för en
person som har en uppdragsanställning hos ett bemanningsföretag att erhålla
arbetslöshetsersättning. För att erhålla arbetslöshetsersättning måste personen
vara inskriven hos arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A231 (yrk. 1-5).
Motion A201 får anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Företagshälsovård
(Avsnittet Företagshälsovård i den del det avser uppsägning av ILO-konventionen
om Företagshälsovård)
De generella statsbidragen till företagshälsovården avvecklades den 1 januari
1993. Sedan dess har svensk företagshälsovård genomgått en strukturförändring,
som i allt väsentligt har varit positiv både för de anställda och för
företagen. Statskontoret har i en undersökning presenterad 1997 (1997:2)
påvisat att tre av fyra anställda hade tillgång till företagshälsovård, att
kundföretagen var nöjda med företagshälsovården, att dialogen mellan
företagshälsovården och företagen hade förstärkts och att tjänsterna anpassats
efter efterfrågan. Enligt utskottet har således företagshälsovården utvecklats
positivt ur såväl företagens som de anställdas synvinkel och dessutom
utvecklats till en viktig resurs i företagens arbetsmiljöarbete.
Sverige har tillsammans med ett antal andra länder ratificerat ILO-
konventionen nr 161 om företagshälsovård. Konventionen innehåller en mängd
detaljerade bestämmelser som för svenska förhållanden är främmande och
otidsenliga. Om konventionens bestämmelser skulle tillämpas strikt vore det att
direkt motverka den positiva utveckling som svensk företagshälsovård genomgått
sedan flera år. Den svenska arbetsmiljölagen, liksom lagen om allmän
försäkring, innehåller regler om företagshälsovård, arbetsgivarens ansvar för
arbetsmiljö och rehabilitering och om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare i dessa frågor. Dessutom finns det inom större delen av den
privata arbetsmarknaden avtal om företagshälsovård. Eftersom dessa avtal
träffas på förbundsnivå ger de i motsats till konventionsreglerna stort utrymme
för lokala lösningar. Utskottet anser därför att ILO-konventionen bör sägas
upp. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av
det anförda motion A249.
Parlamentarisk utredning om arbetshandikappade
(Avsnittet Arbetshandikappade, i den del det avser parlamentarisk utredning om
arbetshandikappade)
Flera studier och rapporter visar att funktionshindrade har lägre
sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än övriga medborgare. De har svårare
att anpassa sig till arbetslivets snabba förändringstakt och riskerar i större
utsträckning än andra att hamna i långtidsarbetslöshet eller
förtidspensionering. Bedömningen av läget försvåras dock av att det inte finns
statistik över hur många funktionshindrade som saknar arbete eller som inte
arbetar på den öppna arbetsmarknaden, bl.a. beroende på att begreppet
funktionshindrade definieras olika i olika sammanhang. Endast
arbetshandikappade som aktivt söker arbete eller är registrerade för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är enligt AMS definition att betrakta som
arbetslösa. Registrering som arbetshandikappad är frivillig, vilket innebär att
det kan finnas en betydande ?gråzonsarbetslöshet?. Utskottet delar de moderata
motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att uppmärksamma och kartlägga
denna gråzonsarbetslöshet.
En betydande diskrepans råder mellan behov av åtgärder för arbetshandikappade
och de åtgärder som nu står till buds, bl.a. lönebidrag och
Samhallanställningar. Utskottet menar att frågan om hur detta skall hanteras
endast besvaras genom ytterligare utredning. Vidare måste de olika
rehabiliteringsorganisationerna ses över så att eventuella mål- eller
intressekonflikter undanröjs. Ett samhällsstöd är visserligen i viss mån
nödvändigt. Nya arbetsområden och ny teknik kommer dock att öppna nya vägar där
handikappet för många inte längre är en begränsning. Genom att förnya
arbetsmiljön minskar funktionshindrets betydelse. Satsning på forskning och
utveckling inom dessa nya områden bör ytterligare förstärkas. En förutsättning
för att funktionshindrade skall få tillfälle att skaffa sig högre utbildning är
att universiteten ökar tillgängligheten för handikappade att studera vid
universitet och högskolor. Här kan ny informationsteknik komma till användning.
Inrättande av en professur i handikappteknik skulle lyfta fram detta område som
en speciell disciplin.
Det kommer dock fortfarande att finnas ett stort behov av enklare
arbetsuppgifter för lågpresterande. Utskottet anser att det trots detta är helt
uppenbart att det finns många efterfrågade arbetsuppgifter som i dagens
situation inte utförs beroende på lönestruktur och skattesystem. En
rikstäckande försöksverksamhet för Samhallanställdas övergång till annan
arbetsgivare bör genomföras. Återbäring på arbetsgivaravgifterna till
arbetsgivare är också ett alternativ som bör prövas. Härigenom kan också en
ökad integrering av arbetshandikappade ske på den ordinarie arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av vad som anförts delar utskottet den uppfattning som kommit till
uttryck i den moderata kommittémotionen A251 att frågeställningarna kring de
arbetshandikappades villkor på arbetsmarknaden är många. Utskottet anser därför
att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att ge klarhet i dessa
frågor. Med det anförda tillstyrks motion A251.
AmuGruppen AB
Utskottet anser att det föreligger en risk för bristande konkurrensneutralitet
så länge staten kvarstår som ägare till AmuGruppen AB. Det gäller särskilt som
staten själv är den största kunden på den marknad där AmuGruppen verkar. Att
regeringens ambition är att AmuGruppen skall drivas på rent kommersiella
villkor pekar ytterligare på behovet av en privatisering. Utskottet delar
vidare Moderata samlingspartiets uppfattning att det är viktigt att staten inte
driver affärsmässig verksamhet över huvud taget eftersom en sådan verksamhet
aldrig fullt ut kan förenas med sund och rättvis konkurrens. En avveckling av
det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av
bolaget, skulle öka konkurrensen till gagn för utbildningsmarknaden. I samband
med privatiseringen bör möjligheterna att sälja till de anställda särskilt
beaktas. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A253. Utskottet avstyrker
motion A259 yrkande 12 i den mån motionen i berörd del inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2, 6, 18, 40, 42, 49, 54 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande framtidens arbetsförmedling
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A232 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande Nordisk arbetsmarknad
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A252 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande övriga frågor som rör undanträngningseffekter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A216 och med avslag på motion
1997/98:A284 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
40. beträffande personaluthyrningsföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A201 och 1997/98:A231 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. beträffande uppsägning av ILO-konventionen om företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A249 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. beträffande parlamentarisk utredning om arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A251 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A253 och med avslag på motion
1997/98:A259 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Arbetsmarknaden för ungdomar m.m. (mom. 31, 33, 37, 38 och 47)
Elving Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknaden för kvinnor
(Avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i de delar det avser riktade
arbetsmarknadspolitiska satsningar på kvinnor och fördelningen av sådana
åtgärder mellan kvinnor och män)
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket stor.
Sysselsättningen bland kvinnor är mer koncentrerad till vissa yrken och
branscher än vad den är bland männen. I dagens kärva ekonomiska situation finns
det stora krav på förändringar i den offentliga sektorn. Kvinnor i medelåldern
med svag utbildning som arbetar inom denna sektor kommer att sägas upp. Många
av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inriktade på män, såsom t.ex.
satsningar inom byggbranschen med ROT-bidrag. För att förstärka kvinnors
situation behövs enligt utskottet, liksom också påtalats i motionerna A803
yrkande 5 och A273 yrkande 2, riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i
samma utsträckning som för män. En sådan satsning kan vara t.ex. tillfälligt
stöd till äldreomsorgen. Det är också viktigt att kvinnor får hjälp med att
bredda sin kompetens för att de skall kunna komma in på andra delar av
arbetsmarknaden. I dag har män i högre grad än kvinnor tillgång till dyrare
utbildningar. Även arbetsmarknadsutbildningar för kvinnor är kortare än de för
männen. Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i
motionerna A803 yrkande 6 och A273 yrkande 1 att fördelningen av
arbetsmarknadsinsatser mellan kvinnor och män är ojämn och måste ses över.
Motionerna A804 yrkande 5, A278 delvis, A314 yrkande 8 och A805 yrkande 8
avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Den omtanke som de unga har rätt till måste avspegla sig i trygghetssystemen.
Oavsett ålder måste det finnas en grundtrygghet för den som på grund av
arbetslöshet, sjukdom eller annan orsak inte kan försörja sig. Statistiken
visar i dag skrämmande siffror över att många ungdomar lämnas utanför de
generella trygghetssystemen.
Liksom Centerpartiet i motion A203 anser utskottet att den politiska
inriktningen måste vara att i första hand ge grundtrygghet åt de grupper som
saknar sådan och i andra hand att upprätthålla den standardgaranti som dagens
system bygger på.
De senaste årens höga arbetslöshet har lett till att den yngsta arbetskraften
fått ännu svårare att hävda sig på arbetsmarknaden. Som sägs i motionen finns
det anledning att utgå från att det i de befintliga regelverken finns regler
som försvårar för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet
instämmer med Centerpartiet att regeringen bör göra en översyn av de samlade
regelverk som hänger samman med ungdomarnas svårigheter i detta hänseende.
Det anförda innebär att motion A203 tillstyrks i motsvarande del.
Arbetsmarknaden för invandrare
Liksom på många andra områden marginaliseras invandrare inom den akademiska
världen. Inte heller där har man tillräcklig insikt om mångfaldens och
variationens betydelse. Många invandrare har kvalificerad eftergymnasial
utbildning eller högskoleutbildning. Trots möjligheten att få utbildningen
värderad och översatt kvarstår problemen för många. Det handlar både om
avsaknaden av praktik och kontakter och om behovet av kompletteringar av
tidigare utbildningar.
Utskottet vill ta fasta på förslaget i Centerpartiets motion Ub810. Det bör
inrättas ett separat program som ger den enskilde möjlighet att komplettera
eller justera utbildningen. Det skall också ges kvalificerad undervisning i
svenska och fackspråk. En tredje del skall utgöras av riktad yrkespraktik som
ger möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och där etablera kontakter och
samla erfarenhet.
Liksom Centerpartiet anser utskottet att det inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken bör införas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd av detta
innehåll. AMV bör kunna upphandla utbildningen i fråga.
Detta innebär att utskottet tillstyrker motion Ub810 (yrk. 1).
Distansarbete
Distansarbete har tyvärr inte fått det genombrott som utskottet hoppats på. Det
kan delvis förklaras med att lagstiftningen inte hängt med utvecklingen.
Lagarna inom arbetsmarknadsområdet utformades under en tid då distansarbete var
relativt ovanligt. När det gäller försäkringar är det t.ex. oklart hur arbete i
hemmet eller i så kallade telestugor skall betraktas. Vidare är det oklart om
arbetsskadebegreppet omfattar en person som arbetar hemma och som skadar sig
under arbetstid. Det är i dag relativt svårt att få avdrag i självdeklarationen
för arbete eller kontor i hemmet. Däremot är det betydligt enklare att få
avdrag för resor till och från arbetsplatsen. Det är också oklart om datorer
som förvaras hemma skall betraktas som företagets eller om de skall ses som en
beskattningsbar förmån. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är rättsläget
osäkert. De som distansarbetar kan komma att utgöra en egen turordningskrets. I
takt med den tekniska utvecklingen har den geografiska placeringen av
arbetskraften fått allt mindre betydelse. Utskottet anser i likhet med vad som
anförts i motion N247 yrkande 6. att regeringen inte behandlat frågor om
distansarbete med önskvärd skyndsamhet. Regeringen måste prioritera detta
område och återkomma med förslag snarast. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motion N247 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 31, 33, 37, 38, 47 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A273 yrkande 2 och
1997/98:A803 yrkande 5 och med avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande fördelning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan
kvinnor och män
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A273 yrkande 1 och
1997/98:A803 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:A278 i
motsvarande del, 1997/98:A314 yrkande 8 och 1997/98:A805 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A227, 1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17,
1997/98:A261, 1997/98:A294 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkande 17 i
motsvarande del och 1997/98:T230 yrkande 1 som sin mening ger regering
till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ub810 yrkande 1 samt med avslag
på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305,
1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10 och
1997/98:A805 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
47. beträffande distansarbete
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N247 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utvärdering av arbetslivsutveckling m.m. (mom. 22, 38, 40, 48 och 54)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Utvärdering av arbetslivsutveckling
Utskottets instämmer i Folkpartiets uppfattning i motion A259 (yrk. 13 och 14)
att arbetslivsutveckling bör vara en sista utväg när andra åtgärder har
provats. Tiden för hur länge arbetslivsutveckling skall få pågå bör därför
kortas till sex månader. Eftersom åtgärden har funnits i snart fem år delar
utskottet partiets syn att det är nödvändigt med en utvärdering av hur den har
fungerat.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.
Arbetsmarknaden för invandrare
Invandrarna är en mycket utsatt grupp på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är
hög. Det borde inte vara så eftersom invandrare ofta har hög utbildning. I
stället för att få arbete inom det yrke som de har utbildning för hänvisas de
till andra områden med betydligt lägre utbildningskrav. Arbetsförmedlingarna,
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna borde gemensamt ta tag i dessa
problem och t.ex. genom informationskampanjer förmå fler att anställa
invandrare. Invandrarna är även en stor tillgång som företagare.
Företagsamheten bland dem ökar dock inte genom selektiva åtgärder. Det är, som
Folkpartiet framhåller, genom en politik för fler arbeten genom företagande som
även invandrarföretagsamheten ökas. Det är också viktigt att invandrarna kan få
tillgång till riskkapital.
Utskottet vill i sammanhanget peka på det problem som nyanlända flyktingar
och långtidsarbetslösa invandrare kan möta på förmedlingarna. På sina håll
skrivs de inte ens in vid förmedlingen utan blir hänvisade till socialbidrag.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker Folkpartiets motion A259 yrkande
20. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Personaluthyrningsföretag
Personaluthyrning och privat arbetsförmedling har i dag en begränsad omfattning
i Sverige jämfört med det behov som föreligger. Ett problem som Isa Halvarsson
och Barbro Westerholm pekar på i motion A201 är att anställda inom
personaluthyrningsföretagen behandlas annorlunda än anställda vid andra företag
på så sätt att förstnämnda grupp inte får ?fyllnadsmarkera?. Detta beror bl.a.
på ett ställningstagande av AMS. Detta ställningstagande är särskilt
anmärkningsvärt mot bakgrund av att AMS håller på att bygga upp en verksamhet
med personaluthyrning i offentlig regi.
För att stimulera verksamheten med personaluthyrning anser utskottet att
reglerna för deltidsarbetslösa bör ändras så att även anställda vid
personaluthyrningsföretag har rätt till arbetslöshetsersättning. Detta bör ges
regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion
A201. Motion A 231(yrk. 1-4) avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd
genom vad utskottet har anfört.
Arbetshandikappade
(Avsnittet Arbetshandikappade, Inledning, i den del det avser
arbetshandikappades behov av arbete)
De handikappade har oavsett konjunkturläge en svår situation på
arbetsmarknaden. Utskottet delar därför den uppfattning som Folkpartiet
liberalerna redovisat i motion A259 yrkande 23 att det är mycket viktigt att
stärka de statliga insatserna för att förbättra de handikappades ställning i
arbetslivet. Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar
livskvaliteten och ofta överdrivs de svårigheter som är förknippade med att
anställa en person med funktionshinder. Information och enklare anpassningar av
arbetsmiljön kan ofta räcka för att överbrygga hindren att få arbete.
Arbetslinjen måste enligt utskottet gälla även för handikappade.
Förtidspensioneringar skall undvikas i största möjliga utsträckning. Både
lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla
lösningar för många handikappade. Sådana anställningar är också billiga jämfört
med att den arbetshandikappade får förtidspension eller a-kassa. Vad utskottet
anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion
A259 yrkande 23. Utskottet avstyrker motionerna A285 delvis, och A300 i den mån
de inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet anfört.
AmuGruppen AB
En privatisering av hela eller delar av AmuGruppen AB bör prövas. En sådan
privatisering bör ske på sikt sedan bolagets nya organisation har prövats en
tid. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A259
yrkande 12. Motion A253 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 22, 38, 40, 48, 54 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkandena 13 och 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 20 samt med avslag
på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i
motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och
1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
40. beträffande personaluthyrningsföretag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A201 och med avslag på motion
1997/98:A231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
48. beträffande arbetshandikappades behov av arbete
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 23 och med avslag på
motionerna 1997/98:A285 i motsvarande del och 1997/98:A300 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 12 och med avslag på
motion 1997/98:A253 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Allmän inriktning av politiken
Att bekämpa arbetslösheten måste vara huvuduppgiften i en politik för rättvisa,
välfärd och hållbar utveckling. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i
motion A310 att alla krafter måste inriktas på att öka sysselsättningen i
landet. Sysselsättningspolitiken måste vara integrerad i den ekonomiska
politiken. Det går inte att med arbetsmarknadspolitik få till stånd tillräcklig
sysselsättning om den övergripande politiken verkar i motsatt riktning. Att öka
sysselsättningen måste vara en uppgift för den samlade ekonomiska politiken. Då
måste också anpassning till konvergenskraven i EMU-processen ersättas av en
politik som sätter målet om full sysselsättning före inflationsbekämpningen.
I likhet med Vänsterpartiet förordar utskottet en sysselsättningspolitik som
omfattar en mer efterfrågestimulerande fördelningspolitik, riktade
skattesänkningar till tjänstesektorn, förbättrad riskkapitalförsörjning för små
och medelstora företag samt investeringar för byggande och ekologisk
omställning. Därigenom skapas ett större utrymme för den kommunala
välfärdssektorn. Skattepolitiken måste, med utgångspunkt från skatteväxling,
utformas så att den bidrar till ökad sysselsättning.
Om arbetslösheten skall kunna bekämpas krävs att den ekonomiska makten blir
demokratisk. Improduktiv finanskapitalism måste bekämpas både i Sverige och
internationellt. Ett mer aktivt mellanstatligt finanspolitiskt samarbete i
Europa kan ge betydande positiva effekter på tillväxt och sysselsättning.
Sverige borde ta initiativ till en sådan expansion av finanspolitiken i ett
ekonomiskt perspektiv.
Utskottet förordar betydande insatser för att stimulera
arbetstidsförkortningar samt för kompetens- och arbetslivsutvecklande åtgärder
i såväl näringsliv som offentlig sektor.
Veckoarbetstiden bör genom lagstiftning minskas vid sekelskiftet och därefter
reduceras till 35 timmar under kommande mandatperiod. Övertidsuttaget bör
begränsas kraftigt. Framtidsfonder för kompetensutveckling, finansierade med
näringslivets vinstmedel och med starkt löntagarinflytande, bör införas.
Näringslivets finansiella ansvar för investeringar i rekrytering, praktik,
utbildning, rehabilitering och anpassade arbetsplatser måste öka.
När det gäller arbetsrätten anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att
den måste utvecklas i stället för försämras, vilket varit fallet under senare
år. Ökat löntagarinflytande samt trygghet och flexibla lösningar för de
anställda låter sig väl förenas med krav på effektivitet i produktionen.
Lönebildningen har stor betydelse för sysselsättningen. Här delar utskottet
Vänsterpartiets uppfattning att regeringen måste ta initiativ för att förhindra
en lönebildning som underminerar sysselsättningsmålen. Initiativen skall riktas
mot orimligt höga vinstnivåer, oskäliga spekulationsvinster, utmanande stora
löneskillnader och lönediskriminering på grund av kön. Staten bör dock avhålla
sig från direkt inblandning i lönebildningen. Förhandlings- och konflikträtten
måste värnas.
Utskottet vill i likhet med Vänsterpartiet i motion A310 varna för de starka
inslag av systemskifte som skett i det svenska samhället som medfört att
massarbetslöshet accepteras i långt högre grad än tidigare. Nya klassklyftor
växer fram som hotar att påverka förhållandena på den reguljära
arbetsmarknaden. En effektiv arbetsmarknads- och arbetslivspolitik måste
motverka dessa tendenser.
Den ekonomiska politiken i bred mening är avgörande för om sysselsättningen
skall öka och arbetslösheten minska. När alltför stora grupper arbetslösa
deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder riskerar resultatet att bli en
rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. Trycket på arbetsmarknadspolitiken
får inte vara för stort eftersom detta urholkar kvaliteten och leder till att
åtgärderna blir ineffektiva. Utskottet kan inte acceptera att målet att halvera
den öppna arbetslösheten uppnås genom ett minskat arbetskraftsdeltagande eller
genom godtyckliga statistikeffekter beroende på om personer i åtgärder klassas
som tillhörande arbetskraften eller ej.
Sammanfattningsvis anser utskottet att arbetsmarknadspolitiken skall utformas
så att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Den skall inriktas på att
bryta könssegregationen, undanröja flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för
lediga platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska
långtidsarbetslöshet och långa tider utan arbete. Den skall stärka arbetslinjen
och motverka passivitet. Vidare skall den som tidigare nämnts ses som en del av
den ekonomiska politiken. Ansvaret för arbetsmarknadspolitiken skall även i
fortsättningen ligga hos staten även om en så stark lokal förankring som
möjligt skall eftersträvas.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara en aktiv del av konjunkturpolitiken och
främja tillväxt genom effektiv arbetsförmedling och kompetenshöjning. Utskottet
vill här i likhet med Vänsterpartiet rikta invändningar mot den inriktning som
arbetsmarknadspolitiken har haft på senare tid och som har lett till alltfler
rapporter om gratis arbetskraft, undanträngningseffekter och kvalitetsbrister i
exempelvis åtgärdsformerna arbetslivsutveckling (ALU) och
arbetsplatsintroduktion (API) som utnyttjas i för stora volymer.
Regeringens politik de senaste åren har i allt högre grad inriktats på att
minska arbetskraftsutbudet och att tillskapa åtgärder som inte inneburit
avtalsenlig ersättning utan i stället ersättning där arbetslöshetsersättningen
utgör grund. Utskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning i motion A310
att det finns anledning att uttrycka stark tveksamhet mot denna utveckling.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete, som
är exempel på denna typ av åtgärder, borde omprövas och ersättas av
beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Det finns ingen motsättning mellan ökat lokalt inflytande över
arbetsmarknadspolitiken och ett övergripande nationellt ansvar för kampen mot
arbetslösheten. Det avgörande är att de offentliga medlen för att bekämpa
arbetslösheten ökas och utnyttjas optimalt. Mycket talar enligt utskottet för
Vänsterpartiets förslag om att finansiera avtalsenliga anställningar inom
välfärdssektorn i stället för att som i dag låta stora resurser gå till passiv
ersättning från arbetslöshetskassan.
De individuella handlingsplanernas betydelse måste understrykas. Det är
enligt utskottet uppenbart att arbetsförmedlingarna inte förmår åstadkomma
kvalitetssäkrade handlingsplaner där förmedlingen och den sökande är överens om
vad planen skall innefatta. Först när planen är långsiktig och har ett
meningsfullt innehåll kan den fungera som ett kontrakt mellan två parter.
Utskottet hyser i likhet med Vänsterpartiet i motion A310 farhågor för att
yrkesmässig specialisering hos arbetsförmedlingarna kan motverka strävandena
att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Utskottet instämmer därför i
partiets förslag att Riksrevisionsverket, RRV, skall få tilläggsdirektiv att
belysa denna aspekt på jämställdhetsarbetet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att ett tillkännagivande bör riktas till
regeringen med anledning av vad som här har anförts om den allmänna
inriktningen på sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. Motion A310 (v)
tillstyrks i berörd del. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Andra övergripande frågor som rör arbetsmarknadspolitiken -- EU-frågor
Utskottet delar motionärernas uppfattning i A307 (s) att tiden är mogen för att
lägga grunden för en världsordning där människornas behov och förutsättningar
är utgångspunkten och marknadsekonomin ges det utrymme som krävs för att
utveckla en effektiv produktion inom ramen för ett ekonomiskt system som inte
får bli ett självändamål. Sveriges bidrag till en sådan ordning bör vara att
såväl inom EU som globalt driva frågorna om en minimering av det rotlösa
spekulativa kapitalets framfart och om vilka mekanismer i den globaliserade
ekonomin som står i motsättning till de förutsättningar som demokratin kräver,
och som inte förutsätter en federalistisk utveckling av EU.
Utskottet anser att ett tillkännagivande bör riktas till regeringen med
anledning av vad som här har anförts. Motion A307 (s) tillstyrks i berörd del.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Övergripande mål för AMV m.m.
Utskottet delar Vänsterpartiets förslag i motion A310 (yrk. 3) att de
övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och AMV:s verksamhet skall
kompletteras med ett fjärde mål att man skall verka för att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden, såväl horisontellt som vertikalt, såväl vad
gäller yrkestillhörighet och befattningskategori som löner och andra
arbetsvillkor. Denna övergripande fokusering är viktig för att få genomslag för
en effektiv jämställdhetspolitik.
Vidare delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att arbetsförmedlingarnas
yrkesmässiga specialisering i praktiken verkar konserverande i förhållande till
traditionell yrkesfördelning mellan könen. Utskottet anser därför att RRV bör
få i uppdrag att utvärdera jämställdhetseffekterna av de yrkesuppdelade
arbetsförmedlingarna.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till detta
bifaller utskottet motionen A310 (yrk. 3-4).
avser den del som börjar med ?Det nu? och slutar med ?yrkande 1?
Enligt utskottets mening borde det ha varit möjligt för revisorerna att såväl
analytiskt som metodologiskt göra en mer genomarbetad studie som kunnat tjäna
som mer relevant underlag för de arbetsmarknadspolitiska besluten i framtiden.
Den utveckling som skett har i många fall inneburit att felaktiga åtgärder
valts. Arbetsmarknadspolitiken har fått bära en allför stor börda och
överlastats kvantitativt på kvalitetens bekostnad. Revisorerna tycks ha varit
medvetna om att denna utveckling utgör en stor del av förklaringen till många
av de observerade bristerna, men har ändå valt att begränsa perspektivet till
kontroll och uppföljning samt till vissa aspekter som rör åtgärdernas
utformning. Den volymökning och kvalitetssänkning som skett inom
arbetsmarknadspolitiken har enligt utskottets uppfattning inte varit förenlig
med att upprätthålla effektivitet inom arbetsmarknadspolitiken. Det är
väsentligt att arbetsmarknadspolitiken inom ramen för en övergripande
sysselsättningspolitik kan få en rimligare volym som medger större
effektivitet. En stor del av kostnaderna för utbildning, praktik och
introduktion i arbetslivet bör ses som en investering i framtida arbetskraft
och bör därmed bäras av arbetsgivarna. På detta sätt uppstår inte så stora
effektivitets- och undanträngningseffekter som i dagens situation när den
statliga arbetsmarknadspolitiken i stor skala får rensa upp de massiva
marknadsmisslyckandena som ställt mer än en halv miljon kvinnor och män utanför
ett ordinarie arbetsliv.
Undanträngning är endast en effekt av många vad gäller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I rapporten uppmärksammas både distinktionen
mellan direkta och indirekta och mellan planerade och oplanerade åtgärder.
Revisorerna borde enligt utskottets mening mer ha ägnat sig åt denna
begreppsutredning i förhållande till de arbetsmarknadspolitiska syftena. I en
kommande granskning bör denna problematik belysas. Undanträngning handlar i
realiteten om helt olika saker. Ibland är det ett arbetsmarknadspolitiskt
problem, ofta är dock fallet inte så. Med det kraftiga bidragsflöde som
arbetsmarknadspolitiken medför finns det enligt utskottets uppfattning stora
risker för icke rationella marknadsanpassningar och felaktig fördelning av
ekonomiska resurser. De arbetsmarkandspolitiska insatserna bör styras av
övergripande strukturella och fördelningspolitiska mål. En analys måste vidare
göras konkret och verklighetsnära. Konjunkturläge och arbetsmarknadsläge bör
uppmärksammas. Hänsyn bör tas till olika branscher, yrken och regioner. Olika
målsättningar för utsatta grupper på arbetsmarknaden bör vägas in i analysen.
Enligt utskottets mening bör en fortsatt analys ta till vara de nu framförda
synpunkterna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Det anförda får anses tillgodose motion A51 yrkandena 1 och 3.
Genomförande och kontroll
(avser den del som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 2?)
Såsom framhålls i motion A51 har statsmakternas beslut om resurstilldelning och
volymkrav försatt arbetsmarknadsmyndigheterna i en mycket svår situation när
det gäller att utan bieffekter uppnå de arbetsmarknadspolitiska
målsättningarna. Enligt utskottets mening kunde ändå mycket göras för förbättra
de konkreta åtgärdsplaceringarna. Utskottet ställer sig därför bakom
revisorernas förslag i dessa avseenden.
Särskilt viktigt är att inte arbetsplatser slentrianmässigt utnyttjas som
åtgärdsplatser gång efter gång. Rutinmässigt bör arbetsplatsbesök utnyttjas för
kontroll av åtgärdernas utformning. Det är också viktigt att de individuella
handlingsplanerna innehåller avstämningspunkter, rapporter och kontroll som
positivt kan bidra till åtgärdernas effektivitet.
Vad utskottet anfört om genomförande och kontroll bör ges regeringen till
känna. Motion A51 yrkande 4 får anses tillgodosedd med det anförda.
Bidragets effekter på konkurrensen (mom. 3)
Enligt utskottets uppfattning bör möjligheterna till en förlängning av starta-
eget-bidraget göras mer generösa än vad som gäller i dag. Det avgörande bör då
vara företagets ekonomiska förutsättningar efter en eventuell förlängning. I
det enskilda fallet är det viktigt att konkurrensförhållandena är sådana att
detta inte talar mot en förlängning. Det mest väsentliga är att goda
förberedelser görs och att en intensiv uppföljning företas i samband med en
sådan åtgärd. Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag och motion A2
yrkande 5 göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Bidragets effekter på konkurrensen
Enligt utskottets uppfattning bör möjligheterna till en förlängning av starta-
eget-bidraget göras mer generösa än i dag. Det avgörande bör då vara företagets
ekonomiska förutsättningar efter en eventuell förlängning. I det enskilda
fallet är det viktigt att konkurrensförhållandena är sådana att detta inte
talar mot en förlängning. Det mest väsentliga är att goda förberedelser görs
och att en intensiv uppföljning företas i samband med en sådan åtgärd.
Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag och motion A2 yrkande 5
göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Datortek
I dag är 70 % av deltagarna i datorteken över 25 år och resten är ungdomar. Det
ställer stora krav på att planera såväl datorutbildningen som resten av
aktiviteterna. Det är svårt att upprätthålla den pedagogiska kvaliteten och
kontinuiteten med endast ALU-anvisade handledare. Enligt Vänsterpartiet måste
det skapas möjlighet att projektanställa åtminstone en del av handledarna på
samma sätt som gäller för datortekföreståndarna. Otraditionella medel bör få
utnyttjas såvida inte samarbete med näringslivet kan ske eller EU-medel
utnyttjas.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Stora grupper ungdomar ställs i dag utanför arbetsmarknaden. Det behövs fler
praktikplatser i alla branscher och yrken. Bristen är stor på väl planerade
praktikplatser med ett systematiskt utbildningsinnehåll. De praktikplatser som
för närvarande kommer till planeras kortsiktigt efter det löpande behovet.
Näringslivet måste ta sitt ansvar och investera i den framtida arbetskraften.
Det är inte rimligt att det offentliga systemet skall ta hela det finansiella
ansvaret att förse arbetsgivarna med rätt erfarenhet och kompetens.
Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets förslag om s.k. obligatoriska
praktikplatser på medelstora och stora företag inom näringslivet. Minst en
praktikplats bör inrättas på var femtionde anställd. För de mindre företagen
kan lösningar åstadkommas inom ramen för bransch- och företagarföreningarna. På
detta sätt skulle ca 50 000 praktikplatser kunna skapas. Arbetsförmedlingarnas
roll blir att godkänna arbets- och utbildningsinnehåll. Parterna reglerar
villkoren för ersättning i form av praktikantlön och utbildningsinnehåll.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A310 yrkande 17. Övriga
i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Arbetsmarknaden för invandrare
Stora grupper invandrare ställs i dag utanför arbetsmarknaden. Vänsterpartiets
förslag i motion A310 om obligatoriska praktikplatser tar även sikte på denna
grupp.
Förslaget, som beskrivs ovan under avsnittet Ungdomar, tillstyrks även det av
utskottet. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Företagshälsovård
(Avsnittet Företagshälsovård i den del det avser obligatorisk
företagshälsovård)
Det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades år 1993. Det
ankommer nu på arbetsmarknadens parter att träffa avtal om hur arbetsmiljön och
rehabiliteringen skall skötas. Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett
vissa frågor om företagshälsovården. Av utredningen framgår att 27 % saknar
tillgång till företagshälsovård. På arbetsplatser med mindre än fem anställda
saknar 66 % tillgång till sådan vård. På de största arbetsplatserna däremot
anger så gott som samtliga att de har tillgång till företagshälsovård. Yrken
med högre social status har i allmänhet god tillgång till företagshälsovård,
medan flera yrken med lägre status har sämre tillgång. Det förtjänar också att
påpekas att flertalet av de yrken som utnyttjar företagshälsovården i hög grad
domineras av män medan de yrken som utnyttjar den i låg omfattning domineras av
kvinnor.
Utskottet anser att företagshälsovårdens arbete är viktigt både för det
förebyggande arbetet på arbetsplatserna och för den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Avtalen är emellertid numera anpassade till kundföretagens
efterfrågan. Utskottet befarar att arbetstagarpartens och skyddskommittéernas
inflytande över företagshälsovården har minskat. Vidare förekommer det avtal
enligt vilka den enskilde inte på eget initiativ kan vända sig till
företagshälsovården. Sverige har ratificerat ILO-konventionen om
företagshälsovård. I artikel tre åtar sig alla medlemsstater att successivt
bygga ut företagshälsovården för alla arbetstagare. Enligt konventionen kan
detta genomföras t.ex. genom avtal eller lagstiftning. Utskottet har i flera år
uttalat att statsmakterna borde avvakta möjligheterna att få till stånd en mer
allmän avtalsreglering av företagshälsovården. Utskottet menar emellertid att
det nu har gått alltför lång tid utan att en avtalsreglering har kommit till
stånd. Mot bakgrund av detta och hur företagshälsovården i Sverige har
utvecklats anser utskottet därför att rätten till företagshälsovård bör
lagfästas. En lag om företagshälsovård måste också innehålla en definition av
vad företagshälsovårdens uppgift är och regler om kvalitetssäkring. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker motion A271 yrkande 1.
Arbetsmiljö
(avser de delar som gäller internkontroll, kunskapsbank om arbetsmiljöfrågor,
regionala skyddsombud och elevskyddsombud)
Föreskrifterna om internkontroll började gälla den 1 januari 1993. De innebär
att alla arbetsgivare är skyldiga att ta fram konkreta och systematiska rutiner
för hur man skall arbeta med arbetsmiljön på företagen. Det skall finnas en
policy som anger målen för arbetsmiljöarbetet, handlingsplaner för att komma
till rätta med bristerna i arbetsmiljön samt rutiner för utbildning och
introduktion i arbetet. Internkontrollen ställer också krav på tydlig
ansvarsfördelning för arbetsmiljön och uppföljning av exempelvis olyckor,
sjukfrånvaro och personalomsättning. Den 1 mars 1997 trädde
Arbetarskyddsverkets nya föreskrifter om internkontroll i kraft. Enligt dessa
föreskrifter har arbetsgivarna en skyldighet att undersöka och bedöma risker
och brister i arbetsmiljön, liksom om de måste åtgärdas snabbt. Fortfarande är
det många företag som inte klarar av att leva upp till föreskrifterna om
internkontroll, däribland många småföretag. Utskottet menar att det är dags att
komplettera föreskrifterna om internkontroll med ett sanktionssystem. En sådan
bestämmelse kan utformas så att en arbetsgivare som ett år efter
Yrkesinspektionens påpekande fortfarande inte har en fungerande internkontroll,
skall åläggas att betala ett skadestånd. Skadeståndets storlek skall bestämmas
i relation till företagets storlek.
Vad gäller Vänsterpartiets begäran om skapandet av en kunskapsbank om
arbetsskador, sjukfrånvaro m.m. kan utskottet konstatera att det är viktigt att
olika intressenter i samhället såsom t.ex. löntagare får bättre information om
för- och nackdelar med olika arbetsplatser och arbetsuppgifter. För att göra
arbetsmarknaden effektivare och ge arbetsgivarna incitament att förändra
produktionen behövs en kunskapsbank med information om arbetsskador,
sjukfrånvaro, personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna. Enligt
utskottet bör information om arbetsmiljön och dess effekter på personalen föras
in i företagens redovisningar och utnyttjas för att klassificera arbetsplatser
i förhållande till respektive bransch och yrke.
På små arbetsplatser där det inte finns någon skyddskommitté får den fackliga
avdelningen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetsstället,
s. k. regionalt skyddsombud. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att
det är viktigt att betona de regionala skyddsombudens betydelse när det gäller
att initiera och upprätthålla ett aktivt miljöarbete på mindre företag. De
regionala skyddsombudens roll har dock varit och är omdiskuterad. Ombuden har
av vissa arbetsgivare uppfattats som ett intrång i företagens verksamhet.
Utskottet anser att de regionala skyddsombuden gör stor nytta när det gäller
att ge råd och driva på arbetsmiljöarbetet i småföretagen. Ibland är de t. o.
m. en förutsättning för att ett arbetsmiljöarbete över huvud taget skall
förekomma på arbetsplatsen. Utskottet anser att arbetsmiljölagen är oklar vad
gäller de regionala skyddsombudens uppgifter. Riksdagen bör därför ge
regeringen till känna att 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen bör ses över. Utskottet
tillstyrker med anledning av det anförda motion A271 yrkande 4.
I början av 1990-talet tillkom en bestämmelse i arbetsmiljölagen om att de
som genomgår en utbildning skall ges tillfälle att genom elevskyddsombud
medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället. De har dock ingen reell
påverkansmöjlighet eftersom de bl.a. saknar rösträtt. Utskottet anser att
elevrepresentanter bör ges samma befogenheter som övriga ledamöter och
tillstyrker därför motion A271 yrkande 5.
Utskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som anförts ovan motion A271
yrkandena 2 - 5.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
(den del som avser redovisning av jämställdhetsperspektiv i budgeten)
Regeringen har i ett särskilt beslut gett alla statliga kommittéer i uppdrag
att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i sitt utredningsarbete. Utskottet
delar Vänsterpartiets uppfattning att detta beslut är positivt. Utskottet anser
dock att regeringen i sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett
tydligare sätt borde redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten.
Utskottet anser att också budgetpropositionen brister när det gäller att
redovisa förslagens konsekvenser såväl för kvinnornas ställning i ekonomin som
för jämställdheten mellan män och kvinnor. Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet
Vänsterpartiets motion Fi220 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 1, 4, 10, 15, 16, 25, 27, 29, 37, 38, 41,
43, 55 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A214
yrkandena 2 och 4, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A256
yrkande 1, 1997/98:A258, 1997/98: A259 yrkandena 1-10 och 25, 1997/98:A264
yrkande 1, 1997/98: A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299 yrkandena 1
och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2,
1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98: N217
yrkande 3, 1997/98:Sf305 yrkande 12, 1997/98:N311 yrkande 7 samt
1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande EU-frågor m.m.
att riksdagen med anledning av av motion 1997/98:A307 och med avslag på
motionerna 1997/98:A269 yrkande 32 och 1997/98:K715 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande övergripande mål för AMV m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 1 och motion 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på
motion 1996/97:A50 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. beträffande genomförande och kontroll
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 2 och motion 1996/97:A51 yrkande 4 samt med avslag på motion
1996/97 A50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. beträffande fördelning på olika bidragstagare
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 1 och motion 1997/98:A2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. beträffande effekter på konkurrensen
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 3 och motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A287 samt 1997/98:A310 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5,
1997/98:A227, 1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17, 1997/98:A261,
1997/98:A294 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:T230 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20,
1997/98:A305, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 samt
1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regering till känna vad
utskottet anfört,
41. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A271 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1997/98:A219, 1997/98:A221, 1997/98:A248 och 1997/98:A296 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. beträffande internkontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A271 yrkandena 2-5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. beträffande redovisning av jämställdhetsperspektiv i utredning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi220 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Arbetsmarknaden för invandrare m.fl. (mom. 38 och 39)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknaden för invandrare - Nationellt språkcentrum
En vanlig invändning från arbetsgivares sida mot arbetssökande invandrare är
att de saknar tillräckliga kunskaper i svenska. Vad som behövs är en
attitydförändring, men det tar tid. Staten kan hjälpa till och undanröja ett av
de vanliga hindren. Som sägs i motion A305 borde ett nationellt språkcentrum
inrättas. Med hjälp av modern teknik skulle arbetsgivaren snabbt kunna
garanteras ett felfritt skriftspråk i de texter som erfordras av den anställde.
Större delen av kostnaden skulle betalas av staten som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, medan arbetsgivaren skulle betala en mindre del.
Eftersom datakommunikation kan användas kan centret ligga nästan var som helst
i landet.
Utskottet ansluter sig således till motion A305.
Arbetsmarknaden för yrkesdansare
Utskottet anser, liksom Miljöpartiet i motion Kr270, att de grupper inom
kultursektorn som är särskilt utsatta bör lyftas fram. Som sägs i motionen är
dansarna en sådan yrkesgrupp. Yrkesskadefrekvensen är hög, arbetslösheten
likaså. Dessutom är karriären mycket kort, i regel koncentrerad till åldern 21-
35 år. Detta faktum är mycket litet uppmärksammat inom dansarutbildningarna och
inom dansvärldens olika arbetsmiljöer. Nästan alla dansare, i Sverige omkring
600 stycken, måste byta yrke. För att ge stöd vid yrkesbytet krävs kunskap om
dansarnas särskilda behov och om vilka erfarenheter dansare med fördel kan ta
med sig vid yrkesbytet. Utskottet anser liksom Miljöpartiet att man i Sverige
bör inrätta ett speciellt rådgivningscentrum för dansare som står inför
yrkesbyte. Centret skulle kunna erbjuda yrkesrådgivning liksom juridisk,
psykologisk och ekonomisk rådgivning.
Utskottet tillstyrker alltså motion Kr270 yrkande 14. Övriga i sammanhanget
behandlade motioner får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 38 och 39 bort ha följande lydelse:
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A305 och med avslag på motionerna
1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A310 yrkande 17 i
motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och
1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
39. beträffande arbetsmarknaden för yrkesdansare
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A206, 1997/98:A255, 1997/98:-
Kr269 yrkande 29, 1997/98:Kr270 yrkande 14 och 1997/98:Kr305 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Flyttbidrag inom Norden m.m. (mom. 5, 11, 15 ,16, 27, 30, 38)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande
lydelse:
Nordisk arbetsmarknad
att utskottets ställningstagande under rubriken Nordisk arbetsmarknad från i
likhet med till och med A269 yrkande 19 bör avslås borde ha haft följande
lydelse.
Utskottet delar Kristdemokraternas åsikt att i stället för att bedriva en
flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en regionalpolitisk helhetssyn på
närings- och arbetsmarknadspolitiken. Denna syn bör också omfatta beslut om
åtgärder som drabbar statlig verksamhet. Aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna
möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige skall
leva.
Utskottet anser därför i enlighet med vad som anförts ovan att regeringen
inte bör verka för att det skall införas något utvidgat flyttbidrag i Norden.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det
anförda tillstyrker utskottet motion A269 yrkande 19.
Beräkningssätt och utvärderingssystem vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att en flexibel och lokal
arbetsmarknadspolitik inte medger att man exakt kan bestämma hur många
människor som ska finnas i åtgärder. I stället bör det skapas ett intervall och
ett utvärderingssystem som medger en analys av kvaliteten i åtgärderna. Man
bör, med andra ord, ha en helhetssyn där man avläser resultatet av åtgärderna
genom att se hur många som erhåller reguljära arbeten efter att ha deltagit i
en åtgärd. Med ett genomförande av Kristdemokraternas tillväxt- och
företagsfrämjande förslag föreslår utskottet att intervallet vad gäller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1998 bör bestämmas till
160 000-180 000 åtgärdsplatser. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen
till känna.
(avser den del som börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?yrkande 1?)
Enligt utskottets mening har revisorerna på ett förtjänstfullt sätt redogjort
för läget när det gäller undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Enligt revisorerna bör regeringen redovisa en samlad bedömning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas undanträngningseffekter, vilket i sig är
positivt. En sådan bedömning kommer dock sannolikt att dra ut på tiden eftersom
regeringen först skall avvakta en analys av AMS. Emellertid kan redan nu dras
slutsatser som bör medföra en ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Av
de förslag som presenterats av regeringen i 1997 års vårproposition finns det
flera åtgärder som ger just undanträngnings- och inlåsningseffekter. Utskottet
anser att regeringen mot bakgrund av den forskning och de analyser som redan nu
finns inom området inte bör föreslå åtgärder som uppenbart leder till
undanträngningseffekter. Härmed skulle motion A50 yrkande 1 väsentligen bli
tillgodosedd.
Genomförande och kontroll
(avser del del som börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 2?)
Av rapporten framgår att de volymmässiga krav som ställs på AMS kan leda till
att kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reduceras. Enligt
utskottets uppfattning finns det inget värde i sig att redovisa en stor
åtgärdsvolym. AMS och Arbetsmarknadsdepartementet bör mer inrikta sig på att
mäta effektiviteten av de olika åtgärderna. Man bör heller inte fastställa
absoluta tal för antalet åtgärder utan i stället mer arbeta i intervall.
Därmed ges flexibilitet för att kunna sätta in mer av kvalitetsåtgärder som
leder till ordinarie arbeten i stället för åtgärder som innebär ett
?arbetslöshetens eget kretslopp?. Slutsatserna av den forskning och de studier
som genomförts innebär enligt utskottets mening att kvaliteten i åtgärderna
måste sättas före volymen. Det anförda bör ges regeringen till känna. Genom det
anförda får motion A50 yrkande 2 anses bli tillgodosedd.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det är viktigt att hänsyn tas till
starta-eget-bidragets eventuella konkurrenssnedvridande effekter. Man bör vara
restriktiv med att ge bidrag till företag som vill etablera sig inom marknader
med risk för överetablering och till företag som inriktas på på verksamheter
med mycket begränsad lokal efterfrågan. Det avgörande bör därvid ur
konkurrensneutralitetssynpunkt vara under hur lång tid bidraget betalas ut och
marknadssituationen inom det område där bidragsmottagaren avser att etablera
sig. En generell förlängning av bidragsperioden kan öka risken för
konkurrenssnedvridning.
Utskottet anser också att det behövs en översyn av förordningen (1984:523)
angående starta-eget-bidraget med avseende på konkurrenspåverkan. Riksdagen bör
göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Sabbatsår/friår
Utskottet delar Kristdemokraternas förslag i motion A269 yrkande 21 att det bör
införas ett s.k. sabbatsår för personer i åldern 45-55 år. En sådan åtgärd
skulle ge möjlighet för många personer att komma in på en ny yrkesmässig bana
samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska arbetslösheten. Ett krav bör
vara att företaget som beviljar ett sabbatsår måste tillsätta en vikarie och
att den tjänsten skall gå till en arbetslös.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A269 yrkande 21.
Motionerna A208 yrkande 1-2, A205 och A281 får anses tillgodosedda genom vad
utskottet har anfört.
Arbetsmarknaden för invandrare
I dag hamnar invandrarkvinnorna längst bak i kön till arbete.
Trots olika bakgrund i fråga om t.ex. skäl för invandring, utbildning och
socioekonomiska förhållanden räknas alla in i en och samma grupp. Många får
aldrig möjlighet att visa sin kompetens för arbetsgivare. Språkkunskaper och
kännedom om olika länders kulturer är en ovärderlig kunskap för t.ex.
exportindustrin. Därför bör man ta fasta på förslaget i motion A805 av Rose-
Marie Frebran m.fl. (kd). En särskild undersökning bör göras bland
invandrarkvinnorna om specifik kompetens till nytta för exportindustrin.
Därefter bör de ges utbildning om svenskt arbetsliv. Ett särskilt företagarstöd
bör inrättas.
dels att utskottets hemställan under 5, 11, 15, 16, 27, 30, 38 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande flyttbidrag inom Norden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkande 19 som sin meningger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande beräkningssätt och utvärderingssystem vid
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 8 och 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 1 och motion 1996/97:A50 yrkande 1 samt med avslag på motion
1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. beträffande genomförande och kontroll
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10
yrkande 2 och motion 1996/97:A50 yrkande 2 samt med avslag på motion
1996/97:A51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. beträffande effekter på konkurrensen
att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11
yrkande 3 och motion 1997/98:A1 yrkande 1 samt med avslag på motion
1997/98:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. beträffande sabbatsår/friår
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkande 21 samt med avslag
på motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2 samt
1997/98:A281 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 5 samt med avslag på
motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305,
1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10 och
1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
C. Reservationer i fråga om anslagen för år 1998
14. Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 och anslag på utgiftsområde 14 för
år 1998 (mom. 57, 58)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstaganden som framgår av nedan angivna
underrubriker till avsnittet A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen bort ha
följande lydelse:
Beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
Inledning
I likhet med Folkpartiet förordar utskottet att det införs en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen skall ge den enskilde ett
ekonomisk skydd när han eller hon söker en ny sysselsättning. Den skall inte
utgöra någon permanent försörjning. För att betona försäkringens karaktär av
omställningsförsäkring bör ersättningsrätten tidsbegränsas. Vidare anser
utskottet att det statliga ansvaret för finansieringen bör minskas. Utskottet
delar därför Folkpartiets ståndpunkt att egenfinansiering via avgifter för de
enskilda bör ökas så att den motsvarar 25 % av arbetslöshetskassornas
utbetalningar. Försäkringen blir då ett instrument för att skapa bättre
förutsättningar för en ansvarsfull lönebildning. Den ökade egenfinansieringen
skall för den enskilde vägas upp av sänkta egenavgifter.
Vidare delar utskottet Folkpartiets syn att det skall vara arbetslinjen som
skall vara den vägledande linjen inom sysselsättningspolitiken. Utskottet anser
därför att de utbudsbegränsande åtgärder som införts, såsom resursarbeten osv.,
bör avvecklas. Utskottet återkommer till denna fråga vid den fortsatta
behandlingen av respektive åtgärd.
Generationsväxling
Utskottet delar de synpunkter som framförs av Folkpartiet i motion A259 (yrk.
16) att många arbetsgivare tvekar att anställa äldre arbetslösa som inte har så
många år kvar till pensionering. I dessa fall bortser arbetsgivarna från att
många av dessa personer har stor erfarenhet och hög kompetens och att de
troligen kommer att stanna på arbetsplatsen under en längre period. Utskottet
anser i likhet med Folkpartiet att förslaget om generationsväxling är
ytterligare ett ?slag? mot den äldre arbetskraften. Genom förslaget kommer
denna grupp att känna sig obehövd på arbetsmarknaden. Med hänsyn till det
anförda anser utskottet att förslaget bör avslås.
Resursarbete
I likhet med vad Folkpartiet framfört i motion A259 (yrk. 18 delvis) anser
utskottet att denna åtgärd är defensiv och leder till en rad problem.
Förändringsbenägenheten i kommunerna avtar och det finns risk för
undanträgningseffekter. Utskottet anser mot denna bakgrund att åtgärden bör
avvecklas.
Tillfällig avgångsersättning
Även tillfällig avgångsersättning är i likhet med generationsväxling och
resursarbete en defensiv åtgärd. Utskottet delar därför Folkpartiets ståndpunkt
i motion A259 (yrk. 18 delvis) att åtgärden bör avvecklas.
Medelsanvisning under anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Utskottet delar Folkpartiets förslag i motion FiA510 (yrk. 2) att anslaget bör
kunna reduceras med 14,7 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Denna besparing uppnås i första hand genom de ökade egenavgifterna i
arbetslöshetsförsäkringen. Förändringen av egenavgifterna innebär en besparing
motsvarande 10 miljarder kronor. Vidare uppnås besparingar genom att man inte
avsätter medel till åtgärderna generationsväxling, resursarbete, tillfällig
avgångsersättning och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(OTA).
Utskottet ställer sig därför bakom Folkpartiets förslag till anslag i denna
del som framgår av bilaga 1.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Utskottet anser liksom Folkpartiet i motion A259 offentliga tillfälliga arbeten
inte är någon bra lösning för de äldre arbetslösa. De äldre får känna att de
inte är behövda på arbetsmarknaden. Risken är dessutom stor att ordinarie
arbeten i den offentliga sektorn trängs undan. Dessa äldre personer har ofta
stor erfarenhet och kompetens som kan vara bra för många arbetsgivare att få
del av.
Utskottet ansluter sig till Folkpartiets förslag att åtgärden OTA avvecklas.
Det innebär att motion A259 yrkande 18 delvis tillstyrks, liksom övriga
motioner med motsvarande förslag.
Beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Som Folkpartiet påpekat i motion A259 (yrk. 26 delvis) har regeringen under ett
flertal år föreslagit att det skall tillföras medel till anslaget för
tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna. Riksdagen har
beslutat i enlighet med dessa förslag. Någon uppföljning av hur dessa medel har
använts har inte gjorts. Utskottet delar därför Folkpartiets ståndpunkt att det
inte bör tillföras några ytterligare medel innan en sådan uppföljning
genomförts. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet partiets förslag och
avstyrker regeringens förslag i denna del.
Kommunal utvecklingsgaranti
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att den nya åtgärden reser en del
frågetecken både vad gäller finansiering och s.k. rundgång. När det gäller
finansieringen innebär regeringens förslag att det kommer att finnas flera
olika ersättningsformer för vilka kommunerna i vissa fall kommer att erhålla
ersättning från staten. När det sedan gäller den s.k. rundgången kan utskottet
konstatera att den kommer att uppkomma genom att arbetsförmedlingarna har
ansvaret för ungdomarna under 100 dagar. Sedan övergår ansvaret till
kommunerna. Kommunernas ansvar kan sträcka sig upp till ett år. Därefter
återgår ansvaret till arbetsförmedlingarna som ansvarar under 100 dagar innan
det är dags för kommunerna igen.
Med hänsyn till det anförda biträder utskottet Folkpartiets krav i motion A259
(yrk. 19) att regeringen noga bör följa och utvärdera åtgärden. Motion A310
(yrk. 18 delvis) får anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Arbetsmarknadsutbildning
I likhet med vad Folkpartiet anfört i motion A259 (yrk. 11) anser utskottet att
arbesmarknadsutbildningen i alltför hög grad har varit anpassad till gårdagens
arbetsmarknad. Visserligen har det skett en viss förändring i den meningen att
man numera i allt högre grad försöker anpassa utbildningen till den enskildes
behov och kraven på arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening är det viktigt
att detta förändringsarbete intensifieras. Vidare är det väsentligt att antalet
personer i utbildningar minskas samtidigt som kvaliteten på utbildningarna
höjs. En sådan förändring kommer att leda till fler arbeten.
Arbetsmarknaden för kvinnor
(Avser avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i den del det avser kvinnors
företagande)
Fler kvinnor måste ges möjligheter att starta företag. År 1996 beslutade
riksdagen att införa möjligheter för kvinnor att få förlängt starta - eget-
bidrag. Stödet riktar sig främst till kvinnor som tidigare arbetat i offentlig
sektor och som är långtidsarbetslösa. Utskottet anser emellertid att även
kvinnor med bakgrund i t.ex. näringslivet har en utmärkt kompetens som måste
tas till vara. Stöd till kvinnor som startar eget företag bör därför kunna ges
till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa. Stödet bör utformas på ett sådant
sätt att man tar vara på och lyssnar på kvinnors förutsättningar och krav.
Utskottet ställer sig mot den bakgrunden bakom vad som anförts i motion A259
yrkande 22.
Medelsanvisning under anslaget A2
Arbetmarknadspolitiken är en viktig del för att komma till rätta med
arbetslösheten. Utskottet delar emellertid Folkpartiets ståndpunkt i motion
A259 att den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör få ett mindre anslag för
budgetåret 1998. Genom en kraftfull decentralisering och avbyråkratisering, ett
nära samarbete med andra aktörer som kommuner och näringslivsorganisationer, en
upphandling på en konkurrensmarknad av fler delar av verksamheten än i dag och
en strävan efter att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder
framför dyrare kan man uppnå ytterligare besparingar. Några volymmål bör inte
heller ställas upp. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten
på utbildningarna höjas. Utskottet delar Folkpartiets syn att man genom dessa
förändringar kan spara ca 7 miljarder på anslaget under år 1998 jämfört med
regeringens förslag. Utskottet biträder därför anslagsyrkandet som framställs i
motion A259 (yrk. 26 delvis) och som framgår av bilaga 1.
Vad utskottet har anfört ovan bör ges regeringen till känna.
Starta-eget-bidraget
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att invandrare skall kunna få
förlängt starta-eget-bidrag i upp till tolv månader. Utskottet kan instämma med
Folkpartiet i motion A259 att denna åtgärd knappast är lösningen på de problem
som invandrare har på arbetsmarknaden. Utskottet är berett att acceptera
åtgärden på prov under ett år. Därefter bör den, som föreslås av Folkpartiet,
utvärderas.
Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A259
yrkande 21.
Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Utskottet anser att det är viktigt att de arbetshandikappade får det stöd som
de behöver. Utskottet återkommer i detta sammanhang till vad som tidigare
anförts om att såväl lönebidragsanställningar som anställningar vid Samhall är
billiga jämfört med alternativen arbetslöshet eller förtidspensionering.
Utskottet delar därför Folkpartiet liberalernas uppfattning att anslaget A 3
bör tillföras ytterligare 200 miljoner kronor utöver vad regeringen har
föreslagit. Utskottet biträder motionen A259 yrkande 26 delvis. Utskottet kan
dock inte ställa sig bakom motionerna A310 yrkandena 30 och 38, A309 yrkandena
3 och 4 och A269 yrkande 33.
Samhall, anslaget B 6
I budgetpropositionen betonar regeringen vikten av att fler människor inom de
svagaste grupperna på arbetsmarknaden får del av de statliga insatserna på det
arbetsmarknadspolitiska området så att de kan få och behålla ett arbete.
Utskottet anser att det mot den bakgrunden är svårt att förstå varför
regeringen inför år 1998 ytterligare vill öka resultatförbättringskraven på
Samhall. Tvärtom bör Samhall kompenseras för de anställdas löneutveckling.
Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i motion A259
yrkande 26 delvis och A212 yrkande 1 att anslaget B 6 bör tillföras ytterligare
50 miljoner kronor för att Samhall skall kunna bibehålla ett oförändrat antal
arbetstillfällen. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna
att Samhall på sikt bör beredas möjligheter att tillskapa nya arbetstillfällen
så som föreslagits i motion A212 yrkande 2. Utskottet biträder således
förslagen motionerna A259 yrkande 26 delvis, och A212 yrkande 1 och 2.
Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionerna A310 yrkandena 31, 32 och
38, A309 yrkandena 3 och 4 och A269 yrkande 33 delvis.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
att riksdagen
a)=utskottet
b) med bifall till motion 1997/98:A259 yrkande 16 avslår regeringens
förslag om generationsväxling,
c)=utskottet
d) med bifall till motion 1997/98:Fi510 yrkande 2 anvisar medel enligt
vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om resursarbete,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört tillfällig
avgångsersättning,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA),
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998
att riksdagen med anledning av
a-c)=utskottet
d, e) dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kommunal
utvecklingsgaranti,
f-r)=utskottet
s) dels med bifall till motion 1997/98:A259 yrkande 26 anvisar medel
enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om arbetmarknadsutbildning
dels med anledning av motion A1997/98:A259 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om stöd för kvinnors företagande,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 21 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om starta-eget-bidraget,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 26 i motsvarande del
ger regeringen till känna vad som anförts om medelsanvisning på anslaget A
3,
dels med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkande 26 i motsvarande del
och A1997/98:A212 yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad som
anförts om Samhall, anslaget B 6,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
15. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 3, 30, 31, 46, 57 och 58)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottet ställningstagande under nedanstående avsnitt bort ha
följande lydelse:
Allmän inriktning på politiken
Utskottet delar Miljöpartiets ståndpunkt att problemen på arbetsmarknaden inte
bara kan lösas genom ökad ekonomisk tillväxt. Arbetsmarknaden förändras och den
kommer att se helt annorlunda ut i framtiden. För att komma till rätta med
arbetslösheten krävs att sysselsättningen ökar. Enligt utskottets mening är den
enskilt viktigaste åtgärden för att öka sysselsättningen att förkorta
arbetstiden. Genom en generell sänkning av arbetstiden kommer fler att få
arbeten. Utskottet instämmer därför i Miljöpartiets krav att en förkortning av
arbetstiden till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till sekelskiftet.
Förändringen bör genomföras genom en kombination av lagstiftning och
kollektivavtal.
Utöver den föreslagna arbetstidsförkortningen krävs ytterligare åtgärder för
att förbättra sysselsättningen. Utskottet instämmer i Miljöpartiets förslag att
det krävs åtgärder för att stärka de små och medelstora företagens
konkurrensmöjligheter. Särskilt angeläget är det att se till att dessa företag
har en god riskkapitalförsörjning och att skattereglerna anpassas för deras
verksamhet.
Utskottet anser vidare att det är nödvändigt med en ekologisk omställning
till ett kretsloppssamhälle för att Sverige på sikt skall kunna bevara och
förstärka sin internationella konkurrenskraft. Genom en sådan omställning kan
de framtida arbetena tryggas. En skatteväxling som innebär höjda skatter på
energi- och naturresursförbrukning och minskade skatter på arbete måste
genomföras.
Genom att öka de ekonomiska ramarna för kommuner och landsting på det sätt
som Miljöpartiet föreslår ökar tjänsteutbudet och därmed sysselsättningen. En
sådan ökning av de ekonomiska ramarna för kommunsektorn kan leda till att
15 000 arbetstillfällen räddas fram till år 2000.
Utskottet anser att de nuvarande ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa
och utbildning måste samordnas och delvis slås ihop. Därigenom undviks den
nuvarande splittringen i ersättningssystemen. Kvalifikationskraven för att
erhålla arbetslöshetsersättning måste mildras. Även ersättningsnivån bör höjas.
För låginkomsttagare bör ersättningen vara 85 % av tidigare inkomst. Denna
höjning kan finansieras genom successivt lägre procentuell ersättning vid högre
inkomster, s.k. brutet tak. En bortre gräns för ersättningsrätten kan enligt
utskottets mening endast accepteras om det klart framgår vad som skall komma
därefter. Utskottet instämmer därför i Miljöpartiets förslag om att det efter
ersättningsperiodens utgång skall utgå i form av ett grundskydd som är lika för
alla och som ligger på en nivå som ungefär motsvarar grundskyddet i
förtidspensioneringen inklusive bostadstillägg.
Arbetsrätten måste också reformeras. Möjligheten till visstidsanställning vid
arbetsanhopning bör förlängas från sex månader till ett år. I företag med högst
tio anställda bör det vara möjligt att undanta två anställda från
turordningsreglerna. Blockadåtgärd för att teckna kollektivavtal mot enmans-
och familjeföretag utan utomstående anställda skall förbjudas.
Utskottet delar Miljöpartiets ståndpunkt att det övergripande målet måste
vara att få ned den totala arbetslösheten till en rimlig nivå. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten är enligt utskottets mening inte tillräckligt.
Även antalet personer som är beroende av arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste
på sikt minskas. Utskottet anser därför att det av riksdagen beslutade målet om
en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 bör kompletteras med
ett mål för den totala arbetslösheten, dvs. inklusive personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Målet bör vara att den totala arbetslösheten
skall uppgå till högst 7 % år 2000.
När det sedan gäller arbetsmarknadspolitiken instämmer utskottet i
Miljöpartiets ståndpunkt att den måste förnyas. En total omorganisation av
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå med en sammanslagning av
arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunens socialtjänst behövs.
Som framgår av en studie gjord av Arbetslivscentrum är minst 25 % av alla
tillsvidareanställda missnöjda med sitt arbete. I denna grupp finns det många
arbetstagare som skulle vilja byta anställning men som inte vågar det. En annan
studie, som också är gjord av Arbetslivscentrum, visar att över 70 % av
arbetskraften upplever att fast anställning är den största sociala tryggheten.
Utskottet delar därför den synpunkt som framförs av Barbro Johansson m.fl.
(mp) i motion A214 (yrk. 2 och 4) att människor vill få del av den ökade frihet
och möjlighet till utveckling som den flexibla arbetsmarknaden ger. För att den
enskilde skall våga detta krävs att trygghetssystemen i betydligt större
utsträckning följer personen och inte anställningen. Utskottet delar därför
motionärernas förslag att man bör utreda vilka inlåsningseffekter som i dag
råder på arbetsmarknaden. Vidare instämmer utskottet i förslaget att
trygghetssystemen bättre måste anpassas till en flexibel arbetsmarknad. Detta
bör ges regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A214 (yrk. 2 och
4), A256 (yrk. 1) och N311 (yrk. 7) samt avstyrker motionerna A213 (yrk. 1 och
2), A230 (yrk. 1, 5 och 6), A232, A244, A259 (yrk. 1-10 och 25), A264 (yrk. 1),
A269 (yrk. 1-6 och 31), A299 (yrk. 1 och 2), A310 (yrk. 1och 2), A314 (yrk. 1
och 6), A415 (yrk. 1 och 2), A806 (yrk. 11), Fi205 (yrk. 16-19), N217 (yrk. 3),
Sf305 (yrk. 12) och Sk321 (yrk. 12) avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Andra övergripande frågor som rör arbetsmarknadspolitiken
Utskottet anser i likhet med Thomas Julin m.fl. (mp) i motion A298 att
nedskärningarna inom den offentliga sektorn har lett till att människor har
tvingats att lämna viktiga samhällsarbeten inom kommuner och landsting. Detta
har i sin tur lett till ökade kostnader för arbetslöshetsersättningen. Staten
har således tvingats att genom stora ekonomiska insatser betala för den
arbetslöshet som den själv skapat.
Enligt utskottets mening är det bättre om dessa medel överförs till kommuner
och landsting för att där skapa riktiga arbeten. Med hänsyn till det anförda
tillstyrker utskottet motion A298. Motion A242 avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Sabbatsår/friår
Utskottet anser att det är viktigt att människor skall kunna ta ledigt ett år
för att t.ex. studera, vara hemma med barnen och göra en resa. Under ledigheten
får en arbetslös arbete vilket minskar statens kostnader för
arbetslöshetsersättning. Utskottet ställer sig därför bakom motion A208 (yrk. 1
och 2) om att ett sabbatsår bör införas i syfte att bl.a. minska arbetslösheten
i Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85 % av den ersättning som skulle ha
utgått i arbetslöshetsersättning.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A208 (yrk. 1 och 2).
Övriga i sammanhanget upptagna motioner får anses tillgodosedda genom vad
utskottet anfört. De bör därför avslås.
Arbetsmarknaden för kvinnor
(Avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i den del det avser riktade satsningar
på kvinnor)
I den ekonomiska krisens spår har kvinnor fått det allt svårare att erhålla
sådant lönearbete som ger möjlighet till faktiskt ekonomiskt oberoende.
Kvinnor utför alltjämt mer obetalt omsorgsarbete än vad män gör. Eftersom vår
nuvarande arbetsmarknad är könssegregerad är kvinnor i högre grad än män
beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Utskottet anser
att det är viktigt att gynna denna sektor för att undvika hög arbetslöshet
bland kvinnor. Utskottet anser att motion A804 yrkande 5 bör bifallas.
Utskottet ställer sig inte bakom motionerna A273 yrkande 2 och A803 yrkande 5 i
den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Högtalarutbildning
(Avsnittet Arbetsmiljö i den del det avser utbildning för den som sköter
högtalare)
Vad gäller motion So259 yrkande 2 om ljudnivån vi olika musikevenemang vill
utskottet anföra följande. Med den moderna ljudtekniken kan det förekomma
ljudtoppar på 130-140 dB vid pop- eller rockkonserter. Även på diskotek och i
andra musiksammanhang framförs musik i höga ljudnivåer. Flera studier har visat
att ljudnivån höjs successivt vid en konsert eller diskoteksafton. Utskottet
delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen att det är viktigt att
skydda våra ungdomar från det livslånga lidande som en hörselskada innebär.
Utskottet anser därför att de personer som sköter eller har ansvaret för
musikanläggningar och arrangörer av musikevenemang skall ha genomgått en kurs i
hur man sköter högtalare. Utskottet tillstyrker motion So259 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 1, 3, 30, 31, 46 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A214 yrkandena 2 och 4,
1997/98:A256 yrkande 1 och 1997/98:N311 yrkande 7 samt med avslag på
motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A230 yrkandena 4-6,
1997/98:A244, 1997/98:A258, 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och 25,
1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299
yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena
1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11,
1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:Sf305
yrkande 12 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande andra övergripande frågor rörande arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A298 och med avslag på motion
1997/98:A242 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
30. beträffande sabbatsår/friår
att riksdagen med anledning av av motion 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A269 yrkande 21 samt
1997/98:A281 som sin mening ger regeringentill känna vad utskottet anfört,
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i
arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1997/98:A273 yrkande 2 och 1997/98:A803 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. beträffande högtalarutbildning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So259 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
Inledning
Ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas. Utskottet anser i
likhet med Miljöpartiet i motion A309 att ersättningen i
arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till 85 % för inkomster upp till 4,2
basbelopp och för inkomstdelar däröver med 40 %. Vidare bör den lägsta
ersättningsnivån i försäkringen, grundbeloppet, höjas till 246 kr per dag.
En enhetlig högsta ersättningsnivå, s.k. tak, bör enligt utskottets
uppfattning införas i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet, som här instämmer i motion A309 (yrk. 7) från Miljöpartiet, anser
att taket bör motsvara en inkomstnivå på 6,5 basbelopp eller 619 kr per dag år
1998. För arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta en höjning, eftersom det
nuvarande ersättningstaket, 580 kr per dag, uppnås redan vid inkomster på ca
5,3 basbelopp.
Det är viktigt att de allmänna försäkringarna blir så heltäckande som möjligt
och att färre personer än i dag utestängs genom de kvalifikationsregler som
ställs upp för de olika försäkringarna. Utskottet delar Miljöpartiets
uppfattning att kvalifikationstiden för ersättning från arbetslöshetskassa bör
sänkas från dagens gräns på sex månaders arbete till fyra månader.
Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A309 yrkandena 7-10.
Generationsväxling
Regeringens förslag om generationsväxling är enligt utskottets uppfattning ett
kortsiktigt och illa genomtänkt förslag. Utskottet instämmer här i de
invändningar mot förslaget som redovisas i Miljöpartiets motion A309.
Möjligheterna att fuska med övertagandevillkoret är stora, särskilt i företag
av sådan storlek att man till följd av den normala personalomsättningen mer
regelmässigt anställer ungdomar. Förslaget om generationsväxling är vidare
förknippat med stora orättvisor. Generationsväxlingen kan i likhet med den
tillfälliga avgångsersättningen ses som en sämre variant av
arbetstidsförkortning där vissa personer får en arbetstidsförkortning på 100 %
medan flertalet inte får någon förkortning alls. Den långsiktiga
försörjningsbördan till följd av åtagandena i samband med generationsväxling
blir betydande.
En långt bättre lösning än generationsväxling, både mänskligt och ekonomiskt,
är att genomföra en måttlig förkortning av arbetstiden för alla arbetande. Då
får fler arbete och fler än i dag orkar förvärvsarbeta fram till
pensionsåldern. Utskottet avvisar i likhet med Miljöpartiet regeringens förslag
till generationsväxling. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion
A309 yrk. 12 och 13, och övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Utskottet instämmer med Miljöpartiet i motion A309. OTA är ingen bra
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är många gånger inhumant att mer eller
mindre tvinga på en individ en sådan åtgärd om utsikten att få arbete är mycket
liten. Utskottet ansluter sig därför till Miljöpartiets förslag att åtgärden
skall upphöra vid årsskiftet 1997/98. De som redan har påbörjat en åtgärd bör
dock få fortsätta tiden ut, om de så önskar.
Detta innebär att motion A309 yrkande 11 tillstyrks.
Resursarbete
Arbetsmarknadspolitiken har på senare år kännetecknats av en rad tillfälliga
och mindre väl genomtänkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En av dessa
åtgärder är resursarbete. Det kommer, som Miljöpartiet konstaterar i motion
Fi219 (yrk. 13), i längden att vara omöjligt att skilja deltagare i
resursarbete från den reguljärt anställda personalen. Risken för övervältrings-
och inlåsningseffekter är betydande. Utskottet instämmer i Miljöpartiets
uppfattning att åtgärden resursarbete bör avskaffas. I stället bör politiken
inriktas på att möjliggöra fler permanenta anställningar hos kommuner och
landsting. Det anförda innebär att motion Fi219 biträds.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att regeringens bedömning av
utvecklingen av den öppna arbetslösheten är för optimistisk. Detta innebär att
kostnaderna för anslaget kommer att öka med 1,5 respektive 3 miljarder kronor
för åren 1999 och 2000. För att uppnå en rejäl besparing krävs att
arbetslösheten går ned ordentligt vilket bara kan åstadkommas genom en
arbetstidsförkortning. Genom den arbetstidsförkortning som Miljöpartiet
föreslår minskar bruttoutgifterna på anslaget med 5,1 miljarder kronor. Genom
de föreslagna förändringarna vad gäller ersättningsnivåer och
kvalificeringsregler ökar bruttoutgifterna med 1,4 miljarder kronor. Till detta
kommer besparingar på grund av att åtgärden offentliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) föreslås bli avskaffad och att förslaget om generationsväxling
avstyrks.
Sammantaget anser utskottet att anslaget för budgetåret 1998 bör reduceras
med 3,9 miljarder kronor. För åren 1999 och 2000 beräknar utskottet att
utgiftsbehovet minskar med 9 respektive 7,7 miljarder kronor.
Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A309 (yrk. 1 och 2)
samt avstyrker övriga i sammanhanget upptagna motioner.
Anslag för budgetåret 1998 utgiftsområde 14
Medelsanvisning på anslaget A 1
I likhet med Miljöpartiet anser utskottet att arbetsförmedlingar och
försäkringskassor på lokal nivå måste slås samman och kommunaliseras.
Arbetsmarknadsverket skall behållas som ett organ för centrala statliga
uppgifter. Verket bör emellertid bantas kraftigt. Genom sammanslagningar av
verksamheterna på lokal nivå kommer de administrativa kostnaderna på sikt att
avsevärt minska. Utskottet delar därför Miljöpartiets åsikt att
kostnadsbesparingarna på anslaget bör uppgå till ca 180 miljoner kronor år
2000.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomssatsning - Kommunal utvecklingsgaranti
Enligt utskottets mening är det fel att införa en lagstiftning som bara riktar
sig till en viss åldersgrupp på arbetsmarknaden. Risken med en sådan
lagstiftning är att den kan få motsatt verkan och att den bl.a. bidrar till
inlåsningseffekter.
Utskottet delar därför Miljöpartiets krav att förslaget bör avslås.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att anslaget bör minskas med hänsyn
till förslagen om sänkt arbetstid och ökade ekonomiska ramar för kommunerna som
båda kommer att leda till lägre arbetslöshet. Vidare innebär ökningen av
anslaget till Samhall A en motsvarande minskning av det nu aktuella anslaget.
Dessa förändringar innebär att det totala anslagsbehovet kan minskas jämfört
med regeringens förslag med 2 100 miljoner kronor för år 1998, 9 330 miljoner
kronor för år 1999 och 20 848 miljoner kronor för år 2000. Med hänsyn till det
anförda biträder utskottet Miljöpartiets förslag i motion A309 yrkandena 3 och
4 till medelsanvisning och avstyrker regeringens förslag i denna del.
Medelsanvisning på anslaget A 3
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att anslaget A 3 bör tillföras
ytterligare 200 miljoner kronor för budgetåren 1998-2000. Ett sådant tillskott
till anslaget skulle möjliggöra ett bibehållande av antalet
lönebidragsanställningar hos allmännyttiga organisationer. Utskottet anser
därför att motion A309 yrkandena 3 delvis och 4 delvis bör bifallas. Utskottet
kan däremot inte ställa sig bakom vad som föreslagits i motionerna A259 yrkande
26 delvis, A310 yrkandena 30 och 38 och A269 yrkande 33 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Samhall
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att anslaget B 6 Samhall bör
tillföras ytterligare 100 miljoner kronor för budgetåren 1998-2000. Genom ett
sådant tillskott kan alltför kraftiga nedskärningar i Samhalls
verksamhetsområde undvikas. Utskottet anser därför att Miljöpartiets motion
A309 yrkandena 3 och 4 delvis, bör bifallas. Utskottet kan däremot inte ställa
sig bakom motionerna A259 yrkande 26 delvis, A269 yrkande 33 delvis A310
yrkandena 31,32 och 38 delvis, och A212 yrkande och 2 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
att riksdagen
a)=utskottet
b) med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 12 och 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts om generationsväxling,
c)=utskottet
d) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 1 och 2 i motsvarande delar
anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 7-10 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om ersättningsnivåer i
arbetslöshetsförsäkringen,
dels med anledning av motion 1997/98:Fi219 yrkande 13 sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om resursarbete,
dels med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del,
1997/98:A269 yrkandena 22 och 24 samt 1997/98:A309 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4, båda i
motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medelsanvisning på anslaget A3,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4, båda i
motsvarande delar, som sin mening ger regeriengen till känna vad som anförts om
Samhall,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998
att riksdagen
a-c)=utskottet
d,e) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 14 och 15 avslår
regeringens förslag om kommunal utvecklingsgaranti,
f-r)=utskottet
s) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4 i motsvarande delar
anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkande 4 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
D. Gemensamma särskilda yttranden
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - Nordiskt akvarellmuseum
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Barbro Johansson
(mp) och Dan Ericsson (kd) anför:
Frågan om arbetsmarknadspolitiska medel för att finansiera projektet Nordiskt
Akvarellmuseum har aktualiserats i kommittémotionen Kr211 av Marianne Andersson
m.fl. (c) och i motion A225 av Marianne Carlström m.fl. (s).
Nordiskt Akvarellmuseum är ett gott exempel på hur ett bra kulturprojekt kan
arbetas fram av en ideell organisation och med lokalt engagemang. Museet, som
blir det första i sitt slag i Norden och Europa, har betydelse på såväl det
kulturpolitiska, det näringspolitiska som det sysselsättningspolitiska planet.
Projektet är väl förankrat lokalt och regionalt. Länsarbetsnämnden och det
lokala och regionala närings- och föreningslivet har säkrat mer än hälften av
det erforderliga investeringskapitalet.
Byggstart är planerad till våren 1998. Investeringen är kostnadsberäknad till
45 miljoner kronor, varav 32 miljoner kronor är säkrade. Boverket kan inte
skjuta till resterande medel på grund av att anslaget till icke statliga
kulturlokaler har minskat.
Normalt beslutar inte riksdagen om specialdestinering av
arbetsmarknadspolitiska medel till enskilda projekt. Nordiskt Akvarellmuseum är
dock ett så unikt projekt, med stort värde ur såväl kulturpolitisk,
regionalpolitisk som arbetsmarknadspolitisk utgångspunkt att det i detta fall
är motiverat att frångå gängse ordning.
Vi anser att arbetsmarknadspolitiska resurser bör tillföras detta projekt på
motsvarande sätt som sådana medel, enligt vad som anges i propositionen, kommer
att satsas på renovering av kyrkor, prästgårdar och församlingshem inom svenska
kyrkan. Det är i båda fallen fråga om satsningar som kan ge goda
sysselsättningseffekter.
Vi förutsätter att regeringen tar fasta på det anförda.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - De fria trossamfundens lokalbyggande
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anför:
Stödet till de fria trossamfunden har minskat under 1990-talet som följd av
påfrestningarna på statens ekonomi. Utvecklingen av de s.k. lokalbidragen inger
oro.
Under de senaste budgetåren har neddragningarna kompenserats genom extra
sysselsättningsmedel.
Det återstående byggbehovet är fortfarande stort. Det förefaller därför
mindre väl underbyggt att avsluta insatserna med arbetsmarknadspolitiska medel.
Därför finns det anledning att i betydande utsträckning fullfölja de tidigare
årens insatser med arbetsmarknadspolitiska medel.
Inte minst med hänsyn till den överenskommelse som regeringen ingått med
Svenska kyrkan om ett sysselsättningsprogram för de närmaste åren bör
regeringen även ställa arbetsmarknadspolitiska resurser till förfogande för de
fria trossamfundens lokalbyggande på motsvarande sätt som under den föregående
treårsperioden.
E. Övriga särskilda yttranden
Moderaternas särskilda yttrande i anslagsfrågorna
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av
socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och att göra en beräkning av
statens inkomster avseende 1998. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning
av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för
steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november om ramar
för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar vi
inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområdena 13
och 14.
Vi har följt upp våra parti- och kommittémotioner i de delar dessa inte är
anslagspåverkande. Bland annat har vi en gemensam reservation med Folkpartiet
och Kristdemokraterna när det gäller den allmänna inriktningen av politiken.
I detta yttrande redovisar vi den övriga delen av vår politik som rör
arbetsmarknadspolitiken och utgiftsområdena 13 och 14. De synpunkter som vi
nedan redovisar i vårt särskilda yttrande följer i huvudsak
utskottsbetänkandets disposition.
Den allmänna inriktningen på politiken
Utöver vad som anförts i den gemensamma reservationen vill vi moderater anföra
följande.
Enligt vår uppfattning behövs det nya regler på arbetsmarknaden som ger
största möjliga utrymme för nya anställningsformer och som samtidigt stärker
den enskildes ställning på marknaden. En utgångspunkt vid tillskapandet av
dessa regler måste vara att den enskilde genom eget avtal skall kunna förfoga
över lönen och andra till anställningen knutna villkor. Endast det
grundläggande skyddet för arbetstagaren skall regleras genom lag.
Vi föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 2000
men att beslutet om införandet av den fattas senast den 1 januari 1999. Denna
konstruktion innebär att det under den mellanliggande tiden, från tidpunkten
för beslutet till dess att lagen träder i kraft, ges möjlighet att anpassa
gällande avtal till den nya ordningen.
Vi föreslår vidare att det med omedelbar verkan införs en möjlighet för
löntagare och arbetsgivare att vid nyanställning välja andra samverkansformer
än dem som anges i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Detta kan uppnås genom
att endast indispositiva delar av anställningsskyddslagen, semesterlagen och
arbetstidslagen blir tvingande för de avtal som kan komma att gälla under
övergångsperioden. Härigenom ges det en möjlighet för dem som är berörda att
själva sörja för sina inbördes relationer.
De nu förslagna förändringarna kommer att påverka lönebildningen. Detta är
dock inte tillräckligt utan vi föreslår också att sympatiåtgärder förbjuds och
att man bara skall kunna utlösa konfliktåtgärder om dessa godkänns av
medlemmarna.
Vi är även kritiska till den satsning på kommunerna som regeringen föreslår.
Enligt vår mening bör man i första hand satsa på skattesänkningar för enskilda
och företag för att därigenom stimulera tillskapandet av riktiga arbeten.
Utgiftsområde 13
Inledning
Som framgår av vår gemensamma reservation med Folkpartiet och Kristdemokraterna
förordar vi att det införs en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring.
Den bör införas fr.o.m. den 1 januari 1998. Försäkringen skall omfatta alla och
stimulera den enskilde att aktivt söka arbete. Den skall också underlätta en
sundare lönebildning. Vi anser vidare att försäkringen bör inkludera det
ekonomiska stöd som den enskilde erhåller i samband med deltagande i vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som en följd av detta förslag föreslår vi att
att de medel under utgiftsområde 14, anslag A 2, som är att hänföra till
direkta transfereringar överförs till utgiftsområde 13.
För att garantera arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring
anser vi att ersättningstiden bör begränsas till 300 ersättningsdagar. Denna
förändring bör införas successivt och i takt med att antalet arbetstillfällen
ökar. Det grundläggande försäkringsskyddet kan och bör kompletteras med ett
tilläggsskydd genom avtal.
Den höjning av ersättningsnivåerna som har genomförts under innevarande år
innebär att den nödvändiga anpassningen av lönebildningen riskerar att
försvåras. Vi förordar i stället att ersättningsnivån blir 75 %. Detta skall
kombineras med sänkta skatter. Uppjusteringar av ersättningsnivåer bör ske
genom direkta riksdagsbeslut.
Den lägsta dagpenningnivån skall vara 210 kr. Denna nivå skall gälla både
kontantstöd och aktivitetsstöd. Vidare anser vi att den s.k. avindexeringen av
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skall slopas.
När det gäller finansieringen av försäkringen kan man konstatera att närmare
97 % av arbetslöshetsförsäkringens kostnader i dag finansieras med skattemedel
och obligatoriska arbetsgivaravgifter. Sambandet mellan inbetalda avgifter och
utbetalningar är därmed i det närmaste obefintligt. För att tydliggöra
kopplingen bör finansieringen till en betydande del ske genom avgifter från den
enskilde, motsvarande 25 % av försäkringen. Avgiftshöjningarna skall balanseras
av samtidiga skattesänkningar.
Vi anser också att det s.k. arbetsvillkoret bör skärpas.
Generationsväxling
Regeringen vill genomföra en generationsväxling på arbetsmarknaden. Kostnaden
för genomförandet av förslaget beräknas uppgå till ca 1 miljard kronor netto.
Om man vill avskaffa arbetslösheten som samhällsproblem måste man göra det
genom att skapa nya riktiga arbeten och inte, som regeringen föreslår, genom
att pensionera arbetskraften. Vi ifrågasätter också hur effektiv den föreslagna
åtgärden är på grund av alla villkor som måste uppfyllas. Dessutom ifrågasätter
vi kravet på att arbetsgivaren måste betala ett finansieringsbidrag till staten
som motsvarar 25 % av den ersättning staten lämnar.
Mot denna bakgrund motsätter vi oss regeringens förslag om
generationsväxling. Vi har tidigare motsatt oss införandet av den s.k.
tillfälliga avgångsersättningen, med vars hjälp regeringen vill ?pensionera?
äldre långtidsarbetslösa. Denna ståndpunkt vidhålls.
Resursarbete
I samband med tidigare beslut om införande av åtgärden avvisade vi regeringens
förslag. Vi vidhåller denna uppfattning. Genom att avveckla åtgärden bör man
kunna göra en besparing med 653 miljoner kronor för budgetåret 1998.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Som framgår av redogörelsen ovan föreslår vi att det fr.o.m.den 1 januari 1998
införs en allmän och sammanhållen försäkring. Kostnaden för denna försäkring
kan beräknas till 400 miljoner kronor. Förslagen om ersättningsnivåer, slopad
avindexering och skärpt arbetsvillkor innebär besparingar med 3,8 miljarder
kronor. Vidare innebär höjningen av den enskildes egenfinansiering till 25 %
ytterligare besparingar med 2,4 miljarder kronor. Genom att avveckla åtgärderna
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten
samt genom att inte införa åtgärden generationsväxling kan man spara knappt 2
miljarder kronor.
Till detta kommer vårt förslag att de medel under utgiftsområde 14, anslag A
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är att hänföra till direkta
transfereringar till enskilda för tydlighetens skull bör överföras direkt till
utgiftsområde 13. Denna överföring motsvarar totalt 15,7 miljarder kronor.
Sammantaget innebär våra förslag att anslaget måste tillföras 8,5 miljarder
kronor jämfört med regeringens förslag.
Utgiftsområde 14
Övergripande frågor m.m.
Enligt vår uppfattning är arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift att förmedla
arbeten. Utöver detta bör aktiva åtgärder riktas till särskilda grupper, såsom
ett modernt lärlingsprogram för unga arbetslösa och insatser för vissa äldre.
Arbetsmarknadsutbildningen bör fokuseras för att motsvara tydliga
arbetsmarknadsbehov. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan enligt vår
uppfattning inte ersätta sådana arbetstillfällen som skapas i en sund ekonomi.
Genom de skattesänkningar och avregleringar som vi föreslår underlättas
tillkomsten av riktiga arbeten i företagen.
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Till följd av de reformer vi förordar såvitt avser de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna minskar utgiftsbehovet med 50 miljoner kronor budgetåret 1998.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Omfattning och inriktning
Vi förordar en omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken som bl.a.
innefattar en ny sammansättning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Åtgärdssammansättningen måste tydligare än i dag inriktas på att förbättra
enskildas möjligheter att återkomma till reguljärt arbete, inte på att erbjuda
aktivitet åt så många som möjligt. Övergången till den nya sammansättningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vi förordar bör genomföras gradvis under
de kommande tre åren. Av detta följer att vi bl.a. ställer oss avvisande till
införandet av det s.k. individuella anställningsstödet samt till att införa ett
s.k. sabbatsår.
Vidare delar vi de synpunkter som förs fram i motion A204 att volymmålet
innebär att arbetsförmedlarna tvingas att välja billiga men i stor omfattning
ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns en risk för att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna upplevs som meningslösa. Vi anser att
kvalitativa åtgärder skall väljas framför kvantitativa och att medlen under
anslaget bör lämnas utan detaljstyrning och volymmål.
Vi är också negativa till datorteken och de s.k. jobbsökaraktiviteterna
eftersom man kan ifrågasätta hur effektiva dessa åtgärder är. Enligt vår mening
är effektiviteten låg, varför dessa åtgärder bör bli föremål för översyn.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion A216 om undanträngningseffekter. De
är särskilt påtagliga i fråga om starta-eget-bidraget och rekryteringsstöden.
Det är inte tillräckligt att som regeringen gör hänvisa till att det skall ske
samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen före anvisning av
åtgärd. Som sägs i motionen förekommer det att de fackliga organisationerna
resignerar. Konkurrensen blir snedvriden, och den företagare som driver
verksamhet med hjälp av starta-eget-bidrag får en felaktig föreställning om
företagandets förutsättningar.
Utskottet ansluter sig till motionens förslag om att regeringen skall
föranstalta om en studie där man redovisar hur starta-eget-bidraget och
rekryteringsstödet påverkat näringslivet och den verkliga sysselsättningsnivån.
Detta innebär att motion A216 tillstyrks.
Arbetsmarknadsutbildning
Vi anser att arbetsmarknadsutbildningen bör sörja för fokuserade insatser
riktade mot specifika yrkesområden samt definierade kompletteringar av de
arbetslösas kompetens. Häri ingår också stöd till arbetshandikappade. Enligt
vår åsikt bör en mer allmän utbildning av arbetslösa ske inom det ordinarie
utbildningssystemet. Genom dessa förändringar av arbetsmarknadsutbildningen bör
man kunna spara 1 500 miljoner kronor under budgetåret 1998.
Utvecklingsgaranti för unga
Vi anser att det är tveksamt om kommunerna kommer att vara villiga att sluta
avtal i den omfattning regeringen räknat med. Vidare ifrågasätter vi hur en
månadsersättning på 1 967 kr, vilket motsvarar en timlön på 10-12 kr,
överensstämmer med regeringens åsikter om nivån på ungdomslöner.
Vi föreslår, vilket framgår nedan, att det införs ett modernt lärlingsprogram
som alternativ för arbetslösa ungdomar. Med hänsyn till detta avvisar vi
regeringens förslag i denna del.
Arbetsplatsintroduktion
I likhet med ALU anser vi att att denna åtgärd successivt bör minska i
omfattning för att slutligen helt avvecklas.
Starta-eget-bidraget
Som föreslås i motion A1, yrkande 2, av Carl Fredrik Graf (m) bör man göra
reglerna tydligare för att förhindra missbruk. Vi ansluter oss till det förslag
som framförs i motionen om något slag av karenstid för den som på nytt söker
starta-eget-bidrag.
IT-satsningen
Den IT-utbildning som nu aktualiseras måste utformas på ett sådant sätt att
företag av olika storlek får möjlighet att erbjuda sina tjänster. Många mindre
IT-företag har goda förutsättningar att medverka om de ges möjlighet till det.
Det bör dessutom understrykas att utbildning av detta slag måste kunna
arrangeras på ett smidigt och flexibelt sätt. Byråkratiska hinder måste
undvikas.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi anser att till anslaget bör anvisas 2,9 miljarder kronor, dvs. 18 miljarder
kronor lägre än regeringens förslag. Huvuddelen av denna minskning beror på
vårt förslag att till utgiftsområde 13 anslaget A 1 överföra de medel under
förevarande anslag som är att hänföra till direkta transfereringar. Denna
överföring motsvarar 15,7 miljarder kronor. Eftersom vi under anslaget A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har biträtt förslaget om 600
miljoner kronor extra för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut på grund av arbetsbelastning,
avvisar vi här förslaget om att på detta anslag anvisa extra resurser för samma
ändamål. Som framgår av vad vi anfört ovan förordar vi bl.a. en ny
sammansättning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och förändring av
arbetsmarknadsutbildningen. Dessa förändringar innebär besparingar på anslaget.
Vi förordar också ett modernt lärlingsprogram och att arbetsgivaravgifterna
reduceras för de arbetsgivare som anställer äldre arbetskraft. Sammantaget
innebär förändringarna att anslaget kan reduceras med 2,3 miljarder kronor.
A 4 Europeiska socialfonden
Sverige deltar sedan juni 1996 i EU:s ramprogram Växtkraft Mål 4 som är ett
utbildnings- och kompetensprogram för småföretag. Många företag har anmält
intresse för att delta i detta projekt. Men det är även många företag som har
blivit avskräckta från att starta och delta i projekt därför att programmet
omfattas av onödig byråkrati. En bidragande orsak till denna inställning är att
det är två skilda myndigheter som granskar ansökningar om nya projekt
respektive sköter utbetalningarna av beslutade projektmedel.
För närvarande är det Svenska EU-programkontoret som är den myndighet som
granskar projektansökningarna och AMS som sköter utbetalningarna. Innan AMS
betalar ut projektmedel gör de samma granskning av handlingarna som EU-
programkontoret har gjort. Detta skapar stor irritation mellan myndigheterna
och ute på företagen. För att unvika onödigt dubbelarbete och minska på
irritationen förordrar vi att utbetalningarna överförs till programkontoret.
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring
Med hänsyn till att vi har förordat en annan konstruktion vad gäller
arbetslöshetsförsäkringen än den riksdagen har beslutat om anser vi att man
inte bör anslå några medel för införandet av denna försäkring.
Arbetsmarknaden för invandrare
Det största hindret för invandrare men också för andra grupper av arbetslösa är
de höga skatterna och de stelbenta arbetsrättsreglerna. Arbetsgivarna drar sig
för att anställa. Det finns mängder av arbetsuppgifter, inte minst inom
hushållssektorn, som nu inte utförs därför att köparnas kostnader blir för
höga. I stället hänvisas alltför många till ett kravlöst bidragsberoende.
Dessvärre blir svartjobb effekten av skatte- och arbetsrättslagstiftningen.
Det går inte att subventionera fram de hundratusentals arbetstillfällen som
behövs. Arbetsmarknaden måste bli mer av en marknad där utbud och efterfrågan
möts.
Oberoende av vilken kompetensnivå invandrarna har tycks den inte räcka till
för inträde på den svenska arbetsmarknaden. Även kvalificerade och akademiskt
utbildade invandrare har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och
hänvisas, om de får arbete, till lägre betalda arbeten. En stor resurs blir
outnyttjad i svenskt arbetsliv.
Det är nödvändigt att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och
arbetstagare friare möjligheter att komma överens om lönenivåer och
provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få mötas i friare
form. Avgörande för invandrarnas möjligheter till arbeten är också en flexibel
lönebildning, liksom en ny syn på företagande och företagsamhet m.m.
Diskriminering i arbetslivet måste bekämpas och den nuvarande lagen
fortlöpande utvärderas.
Vi avvisar särskilda program för invandrare. All form av särbehandling, låt
vara både positiv och frivillig, motverkar långsiktigt invandrarnas egna
intressen. Positiv särbehandling eller kvotering riskerar att öka spänningarna
mellan svenskar och invandrare på ett oönskat sätt och kan därmed bidra till
att snarare öka än minska problemen för invandrarna.
B 1 Arbetarskyddsverket
Moderata samlingspartiet anser att en sammanlagd besparing på anslagsområdena B
1-B 4 bör göras med 610 miljoner kronor, varav 180,2 miljoner kronor avser
anslaget för Arbetarskyddsverket.
B 8 Arbetsdomstolen
Tvister om förhållanden som berör arbetsmarknaden hanteras i dag huvudsakligen
av Arbetsdomstolen. Vi är för vår del principiella motståndare till
specialdomstolar och partssammansatta domstolar. Vi förordar därför att de
allmänna domstolarna tar över Arbetsdomstolens funktioner fr.o.m. den 1 januari
år 2000.
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Vi anser att anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten inte
bör tillföras några medel.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Fr.o.m. år 1997 höjdes anslaget till myndigheten med 5 miljoner kronor eller 50
% jämfört med föregående budgetår. Vi anser att anslaget bör ligga närmare 1996
års nivå. Vi förordar därför att anslaget fastställs till 9, 943 miljoner
kronor eller 4 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Arbetsmarknads- och arbetslivsforskning
I vår kommittémotion A299 vidhåller vi moderater vår även tidigare framförda
uppfattning att anslagen till arbetslivsforskning bör minskas. Vi anser att
totalt 430 miljoner kronor bör sparas under anslagen B 2 - B 5 från och med
1998. Till anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet bör 100 miljoner kronor anvisas,
till anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. 15 miljoner
kronor, till anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning 18 miljoner kronor och
till anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 144 miljoner
kronor.
Folkpartiet har under en längre tid varnat för att det övergripande volymmålet
inneburit en försämring av kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningarna, eftersom
det har saknats resurser att genomföra dessa på ett godtagbart sätt. Denna
kvalitetssänkning innebär att det trots den höga arbetslösheten finns risk för
s.k. flaskhalseffekter. Folkpartiet anser därför att det är särskilt angeläget
att man bortser från volymmålet och satsar på färre utbildningsplatser men med
högre kvalitet.
Feriearbeten
Folkpartiet anser att det är viktigt att ungdomar ges en möjlighet att komma in
på arbetsmarknaden. Detta åstadkommer man bäst genom den politik partiet
förordar och som leder till att fler företag startas. Folkpartiet anser dock
att det även i framtiden måste finnas en viss arsenal av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassade till ungdomar och deras
behov. Det är därför positivt att det görs ett försök att ordna sådana arbeten.
Företagshälsovård
Sedan 1993 arbetar företagshälsovården på en fri marknad. Jag är i huvudsak
positiv till avregleringen. Det finns dock nackdelar med reformen. En sådan är
att läkarna inom företagshälsovården har gjort för få företagsläkarinsatser .
Från Folkpartiets sida anser vi att en utredning bör tillsättas med uppgift att
utreda företagshälsovårdens ställning, inriktning och framtida finansiering.
Utredningen bör också överväga i vilken utsträckning företagshälsovården kan
anslutas till försäkringskassan eller ingå vårdavtal med landstingen.
Vänsterpartiets särskilda yttrande i anslagsfrågor
Hans Andersson (v) anför:
Uppdelning på utgiftsområdena 13 respektive 14 för budgetåret 1998
Från Vänsterpartiets sida anser vi att arbetsmarknadspolitiken skall utformas
så att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Den skall inriktas på att
bryta könssegregationen, undanröja flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för
lediga platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska
långtidsarbetslöshet och långa tider utan arbete. Den skall stärka arbetslinjen
och motverka passivitet. Vidare skall den som tidigare nämnts ses som en del av
den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiets budgetalternativ innefattar en rad satsningar som återspeglar
vår syn på arbetsmarknadspolitiken. Innan jag redovisar våra förslag behandlar
jag sambandet mellan utgiftsområdena 13 respektive 14.
Det finns ett nära samband mellan utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Från Vänsterpartiets sida
anser vi att det är tveksamt att ha en uppdelning på två utgiftsområden.
Övervägande delen av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
under utgiftsområde 14 avser medel för försörjning där alternativet är
ersättning från arbetslöshetskassa som finansieras via utgiftsområde 13. Av de
totala kostnaderna för kontantstöd utgörs mer än 80 % av olika typer av medel
för försörjning.
Under budgetåret 1997 har det dessutom införts en möjlighet att använda en
viss del av arbetslöshetsersättningen till en åtgärd i form av
projektverksamhet. Detta förvirrar bilden av uppdelningen på utgiftsområden
ytterligare. Mycket talar enligt Vänsterpartiets uppfattning för att ett anslag
för omställningskostnader bör införas inom ramen för utgiftsområde 14 och som
också skulle inkludera anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom
utgiftsområde 13. På detta sätt skulle en mer flexibel lösning kunna
åstadkommas. Den skulle medge ett aktivare förhållningssätt än i dag och syfta
till att minimera det passiva bidragsberoendet.
Utgiftsområde 13
De nuvarande ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen är för låga för
att ge arbetslöshetsförsäkringen karaktär av en inkomstrelaterad försäkring.
Vänsterpartiet föreslår att den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
sätts till 620 kr och grundbeloppet till 260 kr per dag fr.o.m. den 1 januari
1998. Vidare anser vi att ersättningsnivån successiv bör höjas till 90 % av den
tidigare inkomsten. Vi föreslår också att den följsamhet som tidigare fanns
mellan ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och inkomstutvecklingen
återinförs.
OTA - Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Flera av de senaste årens inslag i regeringens politik har i praktiken handlat
om att minska arbetskraftsutbudet och att inrätta icke avtalsenliga
sysselsättningstillfällen med arbetslöshetsersättningen som grund. Risken är
stor att dessa åtgärder är kontraproduktiva så till vida att de döljer de
verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden
störs. Åtgärden OTA bör omprövas och successivt ersättas av beredskapsarbeten
(individuellt anställningsstöd) eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön i
enlighet med Vänsterpartiets förslag att aktivera a-kassemedlen för att
åstadkomma 25 000 sysselsättningstillfäl
Resursarbete
Vänsterpartiet anser att åtgärden resursarbete bör omprövas och successivt
ersättas med beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Från Vänsterpartiets sida anser vi att de lokala arbetsförmedlingsnämnderna bör
få förbättrade möjligheter att genomföra lokalt anpassade projekt i syfte att
generera nya arbetstillfällen. Utöver denna försöksverksamhet bör 1 000
miljoner kronor överföras till utgiftsområde 14 för att användas som
aktivitetsstöd inom ramen för otraditionella sysselsättningsprojekt.
Vänsterpartiet har ocskå beräknat ytterligare medel under utgiftsområde 14 för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i otraditionell form.
Vi föreslår att 3 300 miljoner kronor av anslaget A 1 under utgiftsområde 13
överförs till utgiftsområde 25 för extra satsningar på anställningar till
avtalsenliga löner av långtidsarbetslösa - främst kvinnor - i kommuner och
landsting under 1998. För utgiftsområde 13 föreslår Vänsterpartiet att
utgiftsramen sänks med 3 700 miljoner kronor 1998. Vårt förslag om att upphäva
begränsningsregeln för deltidsarbetande som jag återkommer till nedan medför en
ökad anslagsbelastning på totalt 600 miljoner kronor.
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - Omfattning och inriktning
Från Vänsterpartiets sida anser vi att volymmålet när det gäller omfattningen
på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör tas bort. Något explicit volymkrav
behövs inte vid sidan av de övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och
de preciserade verksamhetsmålen för Arbetsmarknadsverket. En lämplig avvägning
av åtgärderna ger en rationell nivå på åtgärdsvolymen. På detta sätt ges bättre
förutsättningar såväl för AMS respektive länsarbetsnämnden som för
arbetsförmedlingsnämnderna att göra effektiva prioriteringar där de kan beakta
de verkliga behoven på olika delarbetsmarknader.
Det individuella anställningsstödet innebär en förenkling av ett flertal
tidigare åtgärder. Risken för att volymerna på åtgärden skall minska motiverar
vårt förslag om att nivån för anställningsstöd vad gäller vikariats- och
utbildningsstöd skall återställas till den nivå som gällde före den 1 juli
1996.
Enligt vår mening bör dagens begränsning av ersättningsrätten i
arbetslöshetsförsäkringen för den som har en tillsvidaretjänst på deltid tas
bort. Deltidsbegränsningen drabbar i första hand kvinnor. Detta problem bör i
första hand avhjälpas genom att dessa erhåller arbetsmarknadspolitiska åtgärder
i samma utsträckning som andra grupper av arbetslösa. Den negativa
särbehandlingen av deltidsarbetslösa måste upphöra.
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti
För unga människor är det katastrofalt med utanförskap och marginalisering Att
starta vuxenlivet i arbetslöshet och passivt bidragsberoende är destruktivt.
Alla krafter måste sättas in för att förverkliga rätten till utbildning eller
meningsfullt arbete för unga. Det får dock inte göras på ett diskriminerande
sätt. Tvångsåtgärder kan inte utgöra en lösning.
Regeringens tidigare garanti att erbjuda unga mellan 20 och 24 år utbildning
eller andra aktiva åtgärder inom 100 dagar efter det att de anmält sig som
arbetslösa har inte infriats. Vi anser att ett genomförande av partiets förslag
om obligatoriska praktikplatser, övertidsbegränsning, arbetstidsförkortning och
ökade medel till arbetsmarknadspolitiska insatser skulle ha skapat bättre
förutsättningar för att uppnå 100-dagarsmålet. Andra insatser som måste till
för att klara målet är individualiserad vägledning vid arbetsförmedlingen och
bra samarbete skola - socialförvaltning - arbetsförmedling. Också medel för
lokalt anpassade projekt och aktiviteter erfordras. Först då blir
arbetsförmedlingsnämndernas initiativ för arbetslösa ungdomar meningsfulla.
En förutsättning för att ungdomssatsningen skall lyckas är att samarbetet
mellan kommunen och arbetsförmedlingen fungerar bra. Här saknas dock gemensamma
ekonomiska incitament, vilket kan få negativa effekter. Det finns risk för att
den arbetslöse hamnar i en rundgång mellan kommun och arbetsförmedling och
därmed behandlas olika beroende på var han eller hon befinner sig med avseende
på tidsgränserna om 100 dagar respektive 12 månader. Vi anser därför att i de
avtal som träffas med kommunerna som åtar sig utvecklingsgarantin måste detta
regleras som en del i en kvalitetssäkring. Verksamhetens innehåll och resultat
bör kontinuerligt följas upp.
Arbetslivsutveckling
Ett problem som har uppmärksammats är det bristande försäkringsskydd som gäller
för de personer som deltar i ALU-verksamhet. Enligt det nuvarande regelsystemet
kan den som får en arbetsskada när han eller hon deltar i åtgärden inte få
ersättning för läkar- och sjukvårdskostnader, anda utgifter samt för viss
skadad egendom. Enligt Vänsterpartiets ståndpunkt är denna ordning
otillfredsställande. Vi anser att man bör ordna försäkringsskyddet för denna
grupp så att den överensstämmer med försäkringsskyddet för anställda. En
förbättring av försäkringsskyddet bör kunna ordnas utan alltför stora
ekonomiska åtaganden från statens sida.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa bör omprövas och successivt ersättas med beredskapsarbeten eller
arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag
Vi anser att arbetsmarknadsutbildningen måste läggas på en högre nivå om
flaskhalsproblem skall undvikas. Näringslivet måste engageras i
arbetsmarknadsutbildningen i en helt annan omfattning än i dag.
Nivån på utbildningsbidrag m.m.
I Vänsterpartiets reservation till utskottsbetänkandet redovisar vi vårt
förslag till ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti. I detta sammanhang
behandlar vi ersättningen i samband med ungdomssatsningen. Vi kan inte godta
den ersättning på 1 967 kr per månad som regeringen förordar i lagförslaget.
Många unga måste i så fall komplettera ersättningen med socialbidrag vilket är
olyckligt. Det tycks också bli godtyckligt vilken nivå ersättningen hamnar på
beroende på om finansieringen är statlig eller kommunal.
Från Vänsterpartiets sida anser vi vidare att utbildningsbidragen för dem som
inte har rätt till arbetslöshetsersättning skall återställas från och med år
1998 till den nivå som gällde före sänkningen den 1 juli 1997. Detta innebär
att nettorersättningen skulle ligga drygt 500 kr över socialbidragsnivån i
stället för 1 000 under denna nivå, vilket regeringens förslag innebär.
Deltagare i datortek under 25 år skall enligt vår uppfattning ha motsvarande
utbildningsbidrag. Genom vårt förslag skulle det vara möjligt att undvika en
situation där deltagarna kan få olika nivåer på ersättningar som är
finansierade från olika håll.
Med den modell vi föreslår för utbildningsbidrag får alla den ersättningsnivå
som de är kvalificerade för. Ersättningen beskattas och uppvisar större
likheter med lön vilket måste ses som ett viktigt incitament. Vi beräknar i
vårt budgetförslag att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder behöver
tillföras ytterligare 1 900 miljoner kronor för att täcka den totala kostnaden
för att återställa utbildningsbidragen och för att höja de nya
utvecklingsbidragen till motsvarande nivå.
Arbetsplatsintroduktion och individuellt anställningsstöd
Vi är i Vänsterpartiet generellt tveksamma till en höjning av
finansieringsbidraget för arbetsplatsintroduktion, API. Vid en höjning kan det
bli svårt att få fram ett tillräckligt antal praktikplatser. Vi motsätter oss
bestämt att ett finansieringsbidrag på 1 000 kr införs för arbetshandikappade
över 60 år, invandrare eller personer som deltar i API i vägledningssyfte i
fyra veckor. De problem som finns redan i dag att få fram tillräckligt antal
platser för dessa grupper förvärras ytterligare. Genom vårt förslag minskas
intäkterna på inkomsttiteln Bidrag till API med 87 miljoner kronor 1998.
Vi anser att detaljregler för bl.a. API och individuellt anställningsstöd
till stor del kan avskaffas. I stället bör fördelningen av åtgärdsplatser
styras genom rekommendationer och noggrann utvärdering. Genom ett sådant
kvalitetssäkrat åtgärdssystem kan styrningen ske på ett sätt som är ekonomiskt
och arbetsmarknadspolitiskt optimalt enligt gällande målsättningar.
Vänsterpartiet välkomnar den förenkling som införandet av det individuella
anställningsstödet innebär. Samtidigt genomförs dock försämringar, som kommer
att göra det ännu svårare att få volym på åtgärden. Med dagens låga nivåer har
den nära anknytningen till reguljär anställning gått förlorad. Den ekonomiska
ersättningen bör återställas till vad som gällde före den 1 juli 1996. Dessutom
bör detaljregler, som t.ex. beträffande tid i åtgärden, avskaffas.
Rekommendationer och noggranna utvärderingsprocedurer kan i ett kvalitetssäkrat
åtgärdssystem vara tillräckligt för att styra fördelningen av åtgärdsplatser på
ett ekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt optimalt sätt.
Starta-eget-bidragets effekt i samband med kooperativbildning borde utredas
närmare. I många fall är kooperativbildning ett viktigt inslag både vid
övertagande och nybildning av verksamheter. Erfarenheterna visar att
företagsformen särskilt passar kvinnors verksamhet. Det är verksamhetens
innehåll som står i förgrunden, inte den kortsiktiga ekonomiska avkastningen.
Man borde också kunna införa ett utvidgat starta-eget-bidrag för icke
arbetslösa, som komplement till lagförslaget om rätt till ledighet för att
bedriva näringsverksamhet. Det kunde utformas efter mönster av
utbildningsvikariaten.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål
Det är bra att regeringen föreslår fortsatta satsningar inom byggsektorn för
att minska den höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare. Flera initiativ bör
tas. Jag anser att satsningarna bör breddas så beredskapsarbete och andra
åtgärder även riktas till skogs- och naturvård. Satsningar på skogsvård har en
god regional spridningseffekt och ligger inom målsättningen för uppbyggnaden av
ett ekologiskt hållbart Sverige. I den gemensamma satsningen med Svenska kyrkan
bör även skogsvården beaktas.
Jag vill hänvisa till att Vänsterpartiet på utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande föreslår ett tillskott på 1
miljard kronor för byggande, varav 400 miljoner kronor för ekologiskt byggande.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Vänsterpartiet tillför vi anslaget A 2 ytterligare 500 miljoner kronor för
att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Vidare bör 1 000 miljoner kronor
överföras från anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom
utgiftsområde 13 till anslaget A 2 inom utgiftsområde 14 för försöksverksamhet
med lokala sysselsättningsprojekt. Förutom denna förstärkning av aktivitetsstöd
beräknar vi 450 miljoner kronor extra för otraditionella insatser. Därigenom
kan arbetsförmedlingsnämnderna bättre möta lokala behov. Ytterligare 400
miljoner kronor bör anslås för att öka kvalitet och volym på anställningsstöd
och olika utbildningsinsatser. Detta ökar effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken och minskar behovet av arbetslöshetsersättning.
Arbetsmarknadsutbildningen måste få större omfattning om man skall kunna
undvika flaskhalsproblem. Näringslivet måste engageras på ett helt annat sätt
än hittills i arbetsmarknadsutbildningen och också fås att ta ett större
finansiellt ansvar.
Vänsterpartiet anser att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1998 skall tillföras 4 337 miljoner kronor mer än vad regeringen har
föreslagit. Anslaget bör således uppgå till 25 381 miljoner kronor.
Kvinnor
Den stigande kvinnoarbetslösheten har sin bakgrund i den könssegregerade
arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade inom yrkesområden där
sysselsättningen minskar. Kvinnor återfinns också till stor del inom de delar
av arbetslivet där deltider eller korta och otrygga anställningsformer
dominerar. Vidare gäller i hög grad ökningen av äldre på arbetsmarknaden
kvinnor. Rationaliseringarna inom kontorsadministration och nedskärningarna i
kommunerna är huvudorsaken bakom den negativa sysselsättningsutvecklingen för
kvinnor. Vänsterpartiet anser därför att 3 300 miljoner kronor bör föras över
från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 25 för extra satsningar på arbeten
inom kommuner och landsting. Vi beräknar att 25 000 personer kan sysselsättas
under en tolvmånadersperiod för dessa medel.
För att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och ge ett riktat stöd till
kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens rationaliseringseffekter på
arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet tillföra anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 500 miljoner kronor. Dessa medel kan,
eventuellt i kombination med andra åtgärder, användas till kompetenshöjning
eller sysselsättningsskapande projekt.
Lönebidragets nivå
Jag är oroad över de effekter som kan följa av sänkta bidragsnivåer för
lönebidragsanställda. När bidragsnivån budgetåret 1995/96 sänktes till 80 %
fick enligt AMS nära 7 000 lämna sina anställningar med lönebidrag för att gå
till Af/AMI som arbetssökande. De flesta av dessa lämnade sina anställningar på
grund av arbetsgivarnas bristande förmåga att betala en större del av
lönekostnaden. Detta skall enligt utskottet ställas mot de möjligheter som de
arbetshandikappade har på arbetsmarknaden. Det är därför Vänsterpartiets
uppfattning att det bör vara möjligt för alla arbetsgivare att få lönebidrag
upp till 90 %.
Taket för den bidragsgrundande inkomsten är i dag 13 700 kr. Detta låga
belopp gör att arbetsmarknaden är smal för arbetshandikappade och möjligheterna
till personlig utveckling är små. Jag anser att hela arbetsmarknaden måste
öppnas för arbetshandikappade och att steg bör tas för att taket för den
bidragsgrundande inkomsten tas bort. I vart fall bör nivån på taket följa den
allmänna löneutvecklingen. Vi i Vänsterpartiet anser vidare att lönebidraget
bör räknas i procent av lönen och inte i kronor. Bidragsbeloppet kan därmed
ändras under en avtalsperiod.
Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebar
att risken för uppsägning skulle beaktas vid omprövning av lönebidrag. Vi i
Vänsterpartiet anser att en sådan bestämmelse bör återinföras.
Särskilt rekrytreringsstöd
Vänsterpartiet anser att ett särskilt rekryteringsstöd bör införas för
arbetshandikappade. Stödet bör ges under högst 12 månader och med 90 % av
den bidragsgrundande inkomsten som högsta bidragsnivå. Rekryteringsstödet
skulle göra det möjligt att upprätta en kvalitetssäkrad handlingsplan. Den
arbetshandikappades förutsättningar att klara ett arbete kan därigenom
fastställas bättre. Även lönebidragets storlek kan då beräknas bättre.
Samhall och lönebidrag
Jag anser att lönebidraget är av stor betydelse för Samhalls målsättning att
klara övergångar till den reguljära arbetsmarknaden. Förändringar i
lönebidragsvolymen medför stor osäkerhet för Samhall i arbetet med sådana
övergångar. Enligt min mening är det mycket som talar för att en särskild
kvot eller ett särskilt lönebidrag bör införas för övergångar från Samhall
till annat arbete.
Arbetsbiträde
Jag anser att förordningen om arbetshjälpmedel bör ändras så att den
begränsning som i dag finns och som innebär att arbetstagare som får
lönebidrag, skyddat arbete eller utbildning i företaget inte kan få
arbetsbiträdesbidrag tas bort. Taket för bidrag till arbetsbiträde bör också
höjas och knytas till utvecklingen av basbeloppet. Det reella innehållet i
åtgärden urholkas annars och arbetet med individuella och meningsfulla
handlingsplaner försvåras. Vi i Vänsterpartiet anser dessutom att lönebidrag
och bidrag till arbetsbiträde skall kunna ges med högre belopp än
lönekostnaden.
Medelsanvisning A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
För att skapa arbeten för arbetshandikappade och för att finansiera de
regeländringar som Vänsterpartiet föreslagit beträffande lönebidragen m.m.
bör anslaget A 3 tillföras ytterligare 413 miljoner kronor utöver vad
regeringen har anslagit.
Medelsanvisning B 6 Samhall
Vänsterpartiet har flera gånger avvisat regeringens förslag till besparingar
för Samhall utöver vad som kan klaras inom ramen för en rimlig
effektivisering. Jag tycker att det är förvånande att regeringen nu inför
nästa år ytterligare skärper resultatförbättringskraven genom att inte ge
Samhall någon kompensation för de funktionshindrades löneutveckling.
Konsekvensen kommer att bli att antalet arbetstillfällen minskar inom
Samhall. Det är orimligt att förutsätta att löneutvecklingen för
arbetshandikappade skall kunna kompenseras med ytterligare
effektiviseringar. Jag bedömer att 135 miljoner kronor skulle kunna
garantera 700 arbetstillfällen. Ett alltför hårdfört rationaliseringsbeting
riskerar vidare kvaliteten på arbetstillfällena och personalutvecklingen.
Sociala stödinsatser och vidareutbildning borde i stället utvecklas för att
stärka arbetsförmågan hos de funktionshindrade och därmed underlätta
övergången till den ordinarie arbetsmarknaden. Vi i Vänsterpartiet vill
använda 15 miljoner kronor för detta ändamål. Det är viktigt att utnyttja
den potential som Samhall utgör. Företaget har ju tidigare erbjudit sig att
för 180 miljoner kronor skapa 1 500 nya jobb för arbetshandikappade. Jag
anser att anslaget B 6 mot bakgrund av vad jag här anfört bör tillföras
ytterligare 330 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Ett sådant
tillskott skulle enligt samstämmiga bedömningar från flera håll innebära en
blygsam statsfinansiell kostnad och snarast vara samhällsekonomiskt lönsamt.
Det skulle dessutom leda till ökad jämlikhet och välfärd.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
Mellan 150 000 och 200 000 personer i vårt land har fibromyalgi. Flertalet av
dessa är kvinnor. Kunskapen om sjukdomen är liten samtidigt som
försäkringskassan betalar ersättning för 17,5 miljoner arbetsdagar per år för
gruppen fibromyalgisjuka. Vänsterpartiet föreslår att 5 miljoner kronor anslås
för forskning kring sjukdomen. Vi vill också avsätta 5 miljoner kronor för
forskning kring elöverkänslighet. Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet bör
fastställas till 218 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än
regeringens förslag.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Regeringens proposition bilaga 1 till detta utgiftsområde visar att kvinnor
tjänar mindre än män på alla nivåer oavsett vilken bransch man arbetar i. Det
är enligt min uppfattning viktig att komma till rätta med lönediskrimineringen
på grund av kön. I detta arbete har JämO en central roll. Jag anser att JämO
bör tillföras ytterligare medel för fyra nya handläggartjänster och två nya
assistenttjänster. Jag vill därför att anslaget tillförs 3 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiets samlade särskilda yttrande
Barbro Johansson (mp) anför:
EU-frågor m.m.
Miljöpartiet anser att sysselsättning och arbetslöshetsbekämpning är en
nationell angelägenhet. Vi anser att varje land bör lösa arbetslöshetsproblemen
utifrån sina egna förutsättningar. Bedrivs frågor om sysselsättning och
arbetslöshet på EU-nivå, måste även finanspolitiken drivas gemensamt.
Både i regeringen och inom EU anses att en ökad ekonomisk tillväxt är den
främsta lösningen på arbetslöshetsproblemet. Miljöpartiet delar inte denna syn,
vilket framgår av våra reservationer. Vi anser att en ökad ekonomisk tillväxt
inte kommer tillrätta med den höga arbetslösheten.
Den enskilt viktigaste åtgärden för att minska arbetslösheten är istället att
införa en arbetstidsförkortning, vilken leder till att fler delar på de arbeten
som finns. Det är också nödvändigt med en ekologisk omställning till ett
kretsloppssamhälle för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin
internationella konkurrenskraft.
Vidare bör det genomföras en skatteväxling, som innebär sänkta skatter på
arbete och höjda skatter på energi- naturesursförbrukning och miljöstörande
utsläpp.
Nivån på utbildningsbidrag
Miljöpartiet anser att den nuvarande nivån på utbildningsbidraget för dem som
inte är berättigade till arbetslöshetsersättning är oacceptabelt lågt. Vi anser
därför att nivån på detta bidrag bör återställas till vad som gällde före den 1
juli 1997.
Kristdemokraternas samlade särskilda yttrande
Dan Ericsson (kd) anför:
Utgiftsområde 13
Inledning
Vi kristdemokrater har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med rimlig ersättningsnivå som innebär att den
arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Alla som står till
arbetsmarknadens förfogande skall till skillnad från i dag finnas inom
försäkringssystemet. Det skall också finnas en från parterna på arbetsmarknaden
fristående kassa dit den som inte vill tillhöra en till intresseorganisationen
knuten arbetslöshetskassa kan ansluta sig. Denna kassa ska administreras av
staten.
Arbetslöshetsförsäkringen bör som tidigare påpekats vara en
omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter som betalas både av
arbetsgivare och arbetstagare. Den höga arbetslöshetsnivån har lett till att
försäkringen sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad. Bristen
täcks över statsbudgeten. Från kristdemokratiskt håll anser vi det angeläget
att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en omställningsförsäkring som
finansieras genom avgifter. Genom avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband
mellan lönebildning och arbetslöshet. Härigenom förbättras arbetsmarknadens
funktionssätt. Genom branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom
sektorn skapas incitament för övergångar till sektorer med bättre
framtidsmöjligheter. Egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen bör
successivt öka för att slutligen uppgå till 30 %. För att kompensera den
enskilde anser vi att man skall genomföra en tvåprocentig sänkning av
egenavgiften i sjukförsäkringen.
Vid utformandet av en ny arbetslöshetsförsäkring bör enligt vår mening den
danska modellen för arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring studeras. I Danmark
finns ett tydligt samband mellan dessa företeelser. En betydligt mer flexibel
arbetsrätt som gör det lättare att gå in och ut på arbetsmarknaden har
kombinerats med en generös arbetslöshetsersättning som ger trygghet i denna
rörliga arbetsmarknadssituation.
Vi anser också att arbetsvillkoret bör skärpas på sätt som ARBOM-utredningen
föreslog. Allt arbete såsom säsongs-, projekt- och deltidsarbete skall
kvalificera för arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma detta krävs att man
slopar kravet på minsta antal arbetade timmar per månad. Det är den totala
mängden arbete över en tidsperiod som bör vara försäkringsgrundande. I enlighet
med ARBOM-utredningen föreslår vi också att man har en lägre tröskel för
nytillträdande på arbetsmarknaden.
Vi vill också understryka försäkringens karaktär av omställningsförsäkring
och väntar på den parlamentariska utredning som regeringen aviserat om en
tidsbegränsad ersättning.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten
Regeringen fullföljer under år 1998 den misslyckade satsningen av OTA. Vidare
genomförs s.k. resursarbeten som en ny åtgärd. Vi anser att med våra förslag
skapas förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i kommuner och landsting
och då blir dessa åtgärder obehövliga. Statskontoret har i sin nyligen gjorda
utvärdering rekommenderat regeringen att avskaffa OTA som åtgärd. Vi instämmer
i detta och anser att både OTA och resursarbeten skall utmönstras ur den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen. I konsekvens med detta finns det då heller
inget behov av den särskilda stimulansersättningen för OTA. Sammantaget innebär
detta en besparing med 855 miljoner kronor.
Generationsväxling
Vi avvisar regeringens förslag om generationsväxling. Detta är ytterligare ett
exempel på regeringens strategi att genom minskat arbetskraftsutbud komma
tillrätta med den besvärande arbetslöshetsstatistiken. Tvärtom måste
ansträngningarna ökas för att få fram fler arbetstillfällen så att fler kommer
i arbete. Besparingen beräknas till 1 163 miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet
Som framgår av redogörelsen ovan anser vi att genom vårt samlade förslag för
tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder tillsammans med ökade resurser till
kommunsektorn ökar sysselsättningen, vilket innebär en minskad belastning för
arbetslöshetsförsäkringen. Vi hävdar att dessa förslag skulle innebära en
besparing på 2,5 miljarder kronor. Vidare anser vi att de strukturella
förändringarna i arbetsvillkoret leder till besparingar. Genom en ökad
egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen minskar utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen med 9,5 miljarder kronor. Den enskilde skall som
tidigare påpekats kompenseras genom en tvåprocentig sänkning av egenavgiften i
sjukförsäkringen. Sammantaget innebär det ovan anförda att anslaget kan
reduceras med 14,9 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Som Kristdemokraterna framhållit i anslutning till åtgärden Resursarbete är
det bättre att resurser säkerställs för kommuner och landsting så att man kan
upprätthålla en god personalbemanning inom vård och omsorg. Länsarbetsnämnderna
skall tillåtas skriva avtal med kommuner och landsting om
utbildning/kompetensutveckling när alternativet är öppen arbetslöshet
Utgiftsområde 14
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Vi inom Kristdemokraterna förordar att AMS som central myndighet får mer av
stabskaraktär med möjlighet till ytterligare rationalisering. Vad sedan gäller
mellannivån anser vi att länsarbetsnämnderna antingen bör regionaliseras eller
samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. En sådan förändring innebär att man
tydliggör att det är fältarbetet på arbetsförmedlingarna som skall prioriteras.
Vidare anser vi att det är riktigt med ett tillfälligt extra tillskott för
arbetsförmedlingsverksamhet. Däremot delar vid inte den uppfattningen att det
är den traditionella metoden som skall användas. På senare tid har flera
privata jobbcenter etablerats med lyckade resultat. Vi föreslår därför att AMV
använder en del av de extra resurstillskotten för att stimulera
egenföretagarverksamhet inom denna sektor. Detta för att avlasta den statliga
arbetsförmedlingen men också för att genom ökad ?konkurrens? kunna få såväl
kvalitets- som effektivitetsförbättringar.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
De förslag som vi redovisar i olika motioner kommer att leda till en kraftig
sysselsättningsökning. Därmed minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Våra förslag innebär bl.a. en satsning på sänkt skatt inom
tjänstesektorn och en förstärkning av kommunernas och landstingens ekonomiska
resurser som kommer att ge effekter på sysselsättningen inom vården, omsorgen
och skolan.
Som framgår av vår reservation ovan gör en mer flexibel och lokal
arbetsmarknadspolitik det inte möjligt att exakt bestämma hur många människor
som skall finnas i åtgärder. Vi föreslår därför att ett intervall tillskapas
och att ett utvärderingssystem införs som ser på kvaliteten i åtgärderna.
Ungdomssatsningen - Kommunal utvecklingsgaranti
Regeringen föreslår nu en s.k. utvecklingsgaranti för att unga arbetslösa skall
sysselsättas. Vi förordar i stället att man satsar på lärlingsutbildning,
flexiblare lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning. Dessa åtgärder skulle
direkt bidra till att ge ungdomar ordinarie arbetstillfällen.
Enligt vår åsikt finns det en rad oklarheter i liggande förslag beträffande
ansvarsfördelning och ekonomisk fördelning mellan staten och kommunerna. Vidare
kommer det att uppstå märkliga situationer när vissa ungdomar får en ersättning
på 1 967 kr per månad, vilket är den statliga nivån, och andra får ett
kommunalt bidrag som motsvarar socialbidragsnivån. Förslaget kommer på denna
punkt inte att påverka kommunernas socialbidragskostnader i positiv mening.
Därför måste det skattefria bidraget för dem som står utanför
arbetslöshetsförsäkringen höjas i nivå med vad vi ansett vara rimligt för
utbildningsbidraget. Vi anser därför att man bör anvisa ytterligare 90 miljoner
kronor till anslaget för denna förändring.
Vi kan också konstatera att det statliga bidraget till kommunerna för
utvecklingsaktiviteter är för lågt tilltaget om man förväntar sig kvalitet på
insatserna. Detta ger anledning att ifrågasätta om det blir någon större
anslutning till detta kommunala ungdomsprogram.
Arbetsmarknadsutbildning
Vi Kristdemokrater har hävdat att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare
och på sikt bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Genom en sådan
förändring får det reguljära utbildningsväsendet en naturlig inriktning mot
arbetsmarknaden som i dag i långa stycken saknas. Arbetsmarknadsutbildningens
roll bör vara att underlätta strukturomvandlingar i samhället.
Nivån på utbildningsbidrag
Vi kristdemokrater motsatte oss regeringens förslag när den i samband med
vårpropositionen föreslog försämringar av utbildningsbidraget för dem som
saknar arbetslöshetsersättning. För att gruppen skall få med andra
studerandegrupper likvärdiga villkor bör det erbjudas en möjlighet att utnyttja
en lånedel för att komma upp i samma nivå som bidraget tidigare hade.
Arbetsplatsintroduktion (API)
Efter att regeringen avskaffade den ungdomspraktik som fyrklöverregeringen
införde har man aldrig kommit upp i samma kvalitet och omfattning som då vad
gäller insatser för arbetslösa ungdomar. Regeringen föreslår nu att
finansieringsbidraget för arbetsgivarna skall öka. Dette kommer enligt vår
uppfattning att motverka tillkomsten av fler praktikplatser. Vi avvisar därför
regeringens förslag i denna del och beräknar att vårt förslag minskar
intäkterna med 100 miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Kristdemokraternas sida föreslår vi att riksdagen för budgetåret 1998
reducerar det föreslagna anslaget med 2,2 miljarder kronor. Vi hävdar att om
vårt tillväxtförslag genomförs innebär det ett minskat behov av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en besparing med ca 2,4
miljarder kronor. Om man förändrar nivån på utbildningsbidraget för dem som
inte är berättigade till arbetslöshetsersättning på sätt vi föreslår, dvs. att
denna grupp ges en möjlighet att utnyttja en lånedel för att få med andra
studerandegrupper likvärdiga villkor, krävs det att anslaget tillförs 300
miljoner kronor. Vidare motsätter vi oss förslaget om att höja
finansieringsbidragen. Vi anser också att man bör avskaffa det s.k.
flyttningsbidraget, vilket innebär en besparing på 200 miljoner kronor för år
1998.
Lönebidragens nivå
Jag anser att det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade
möjligheter till ett fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar som
regeringen genomfört för lönebidragsanställda har emellertid försämrat
situationen. Jag anser därför att det på nytt bör införas en bestämmelse i
lönebidragsförordningen som innebär att risken för uppsägning skall beaktas
vid en omprövning av lönebidraget. Jag anser vidare att de allmännyttiga
organisationernas rätt till ersättning med högst 90 procent skall gälla
såväl för dem som är nyanställda som för dem som innehade anställning mellan
1 juli 1995 och 1 juli 1997. De olika regeländringar som har skett
beträffande lönebidragen till allmännyttiga organisationer har varit
synnerligen olyckliga och skapat stor osäkerhet och oklarhet vid
genomförandet. Kristdemokraterna anser att det bör vara en generös tolkning
i de fall tvist råder om huruvida uppsägningshot föreligger p g a genomförd
sänkning av lönebidraget. Anslaget bör tillföras ytterligare 20 miljoner kr
utöver vad regeringen föreslagit.
B 6 Samhall
Jag konstaterar att regeringen inte föreslagit att Samhall AB skall få
kompensation för löneutvecklingen. Detta försvårar möjligheterna att
upprätthålla anställningar i den omfattning som är önskvärt. Vi i
Kristdemokraterna anser därför att anslaget B 6 bör tillföras ytterligare 100
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Forskningsfrågor inom utgiftsområde 14
I budgetpropositionen föreslås långsiktigt ökade anslag till det nyinrättade
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering som är direkt underställt
Arbetsmarknadsdepartementet.
Från Kristdemokraternas sida vidhåller vi vår tidigare framförda uppfattning
att utvärderings- och forskningsuppdrag bör läggas ut på fristående
organisationer, myndigheter och universitet. För detta bör medel finnas
avsatta. Vi anser att Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering bör
avskaffas, vilket innebär en besparing på 10 miljoner kronor på anslaget A 5.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena
13 och 14
(tusental kronor)
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
---------------------------------------------------------
| |Utskottets|Reservanternas |
| |förslag | förslag i |
| | |förhållande till |
| | |utskottets förslag|
---------------------------------------------------------
| | | fp res |mp res |
---------------------------------------------------------
| A 1. | 4 118 | - 600 | |
| Arbetsmarknadsverkets | 585 | 000 | |
| förvaltningskostnader | | | |
---------------------------------------------------------
| A 2. | 21 043 |- 7 250 |- 2 100|
| Arbetsmarknadspolitiska | 793 | 000 | 000 |
| åtgärder | | | |
---------------------------------------------------------
| A 3. Särskilda åtgärder | 6 596 | + 200 | + 200|
| för arbetshandikappade | 798 | 000 | 000 |
---------------------------------------------------------
| A 4. Europeiska | 2 100 | | |
| socialfonden m.m. | 600 | | |
---------------------------------------------------------
| A 5. Institutet för | 11 274 | | |
| arbetsmarknadspolitisk | | | |
| utvärdering | | | |
---------------------------------------------------------
| A 6. Vissa kostnader för | 51 500 | | |
| införandet av en allmän | | | |
| och sammanhållen | | | |
| arbetslöshetsförsäkring | | | |
---------------------------------------------------------
| B 1. Arbetarskyddsverket |365 196 | | |
---------------------------------------------------------
| B 2. |208 361 | | |
| Arbetslivsinstitutet | | | |
---------------------------------------------------------
| B 3. Bidrag och uppdrag |261 485 | | |
| inom arbetslivsområdet | | | |
| m.m. | | | |
---------------------------------------------------------
| B 4. Rådet för | 24 752 | | |
| arbetslivsforskning | | | |
---------------------------------------------------------
| B 5. Forskning och |212 217 | | |
| utveckling inom | | | |
| arbetslivsområdet | | | |
---------------------------------------------------------
| B 6. Bidrag till Samhall | 4 356 |+ 50 000 |+ 100 |
| AB | 419 | | 000 |
---------------------------------------------------------
| B 7. AmuGruppen AB | 9 514 | | |
---------------------------------------------------------
| B 8. Arbetsdomstolen | 15 849 | | |
---------------------------------------------------------
| B 9. Statens | 2 339 | | |
| förlikningsmannaexpedition| | | |
---------------------------------------------------------
| B 10. Statens nämnd för | 55 | | |
| arbetstagares | | | |
| uppfinningar | | | |
---------------------------------------------------------
| B 11. Bidrag till | 4 147 | | |
| Stiftelsen Utbildning | | | |
| Nordkalotten | | | |
---------------------------------------------------------
| B 12. Internationella | 24 195 | | |
| avgifter | | | |
---------------------------------------------------------
| C 1. | 13 943 | | |
| Jämställdhetsombudsmannen| | | |
---------------------------------------------------------
| C 2. Särskilda | 13 706 | | |
| jämställdhetsåtgärder | | | |
---------------------------------------------------------
| C 3. Bidrag till | 3 432 | | |
| kvinnoorganisationernas | | | |
| centrala verksamhet | | | |
---------------------------------------------------------
| D 1. Stabsuppgifter vid | 3 000 | | |
| Arbetsgivarverket | | | |
---------------------------------------------------------
| D 2. Statliga | 8 042 | | |
| tjänstepensioner m.m. | 900 | | |
---------------------------------------------------------
| D 3. Bidrag till | 57 892 | | |
| förnyelsefonder på det | | | |
| statligt reglerade | | | |
| området | | | |
---------------------------------------------------------
| SUMMA | 47 541 |- 7 600 |- 1 800|
| | 952 | 000 | 000 |
---------------------------------------------------------
Lagförslag
Förslag till lag om arbetslivsutveckling
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| |
|Härigenom föreskrivs följande. |
-------------------------------------------------------
| 1 § |
-------------------------------------------------------
|Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet|
|för ar-betslivsutveckling skall inte anses som|
|arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan|
|verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock|
|likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap.|
|1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§|
|samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid|
|skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare|
|gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet|
|för arbetslivsutveckling. |
-------------------------------------------------------
| 2 § |
-------------------------------------------------------
|Den tid under vilken en arbetslös deltagit i|
|verksamhet för ar-betslivsutveckling i enlighet med|
|länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan med utfört|
|arbete jämställd tid som avses i 19 § lagen (1997:238)|
|om arbetslöshetsförsäkring. Vid bestämmande av ramtid|
|enligt den lagen räknas inte tid då den arbetslöse|
|varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i|
|den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss|
|sagts. |
-------------------------------------------------------
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|När det gäller avstängning från rätt till ersättning|
|skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska|
|åtgärder i 46 § lagen (1997:238) om|
|arbetslöshetsförsäkring gälla också i fråga om|
|verksamhet som avses i 1 §. |
-------------------------------------------------------
|---------------------- |
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år
-------------------------------------------------------
| | |
|Propositionen |Utskottets förslag |
-------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs följande. |
-------------------------------------------------------
|Inledande bestämmelser |
-------------------------------------------------------
| 1 § |
-------------------------------------------------------
|En kommun får efter överenskommelse med regeringen|
|eller den myndighet som regeringen bestämmer åta sig|
|en skyldighet att i enlighet med bestämmelserna i|
|denna lag erbjuda ungdomar en aktiverande och|
|utvecklande insats på heltid. |
-------------------------------------------------------
| 2 § |
-------------------------------------------------------
|Den verksamhet som avses i 1 § skall syfta till att|
|utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden|
|försörja sig själv. Verksamheten skall stärka den|
|enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden|
|eller, där så är lämpligt, på fortsatt utbildning. Den|
|skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes|
|individuella önskemål och förutsättningar. |
-------------------------------------------------------
| 3 § |
-------------------------------------------------------
|Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till|
|arbets-marknadens förfogande och gäller från och med|
|den 1 juli det år de fyller 20 år och till dess de|
|fyllt 25 år. |
-------------------------------------------------------
| 4 § |
-------------------------------------------------------
|Kommunens skyldighet | Kommunens skyldighet|
|inträder om något arbete, |inträder om något arbete,|
|reguljär utbildning eller |reguljär utbildning eller|
|någon lämplig |någon lämplig|
|arbetsmarknadspolitisk |arbetsmarknadspolitisk |
|åtgärd inte kunnat |åtgärd inte kunnat|
|erbjudas inom 90 dagar |erbjudas inom 90 dagar|
|från det att den unge |från det att den unge|
|anmälde sig som |anmälde sig som|
|arbetssökande hos den |arbetssökande hos den|
|offentliga |offentliga |
|arbetsförmedlingen. |arbetsförmedlingen. |
|Utvecklingsinsatsen skall | Utvecklingsinsatsen |
|pågå i högst 12 månader. |skall erbjudas inom tio|
| |dagar från det att|
| |kommunens skyldighet|
| |enligt första stycket|
| |inträdde och får pågå i|
| |högst 12 månader. |
-------------------------------------------------------
| 5 § |
-------------------------------------------------------
|De som deltar i verksamhet anordnad av en kommun|
|enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när|
|de deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs|
|på en arbetsplats, skall den unge dock likställas med|
|arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap.|
|1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap.|
|arbetsmiljölagen (1977:1160) och vid tillämpning av|
|lagen (1976:380) om ar-betsskadeförsäkring. Därvid|
|skall vad i arbetsmiljölagen sägs om ar-betsgivare|
|gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet|
|enligt denna lag. |
| Innan kommunen erbjuder den unge en|
|utvecklingsinsats skall samråd ske med den|
|sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal|
|förhandling med arbetsgivaren. |
-------------------------------------------------------
| |
-------------------------------------------------------
|Propositionen |Utskottets förslag |
-------------------------------------------------------
|Ersättningen |
-------------------------------------------------------
| 6 § |
-------------------------------------------------------
|Den som är berättigad till ersättning enligt lagen|
|(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring har vid|
|deltagande i verksamhet som anordnas av kommunen|
|enligt denna lag rätt till utbildningsbidrag. |
-------------------------------------------------------
| 7 § |
-------------------------------------------------------
|Vid bestämmande av ramtiden enligt 12 § lagen|
|(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall inte|
|räknas tid då den unge varit hindrad att arbeta på|
|grund av deltagandet i verksamhet som anordnas av|
|kommunen enligt denna lag. |
-------------------------------------------------------
| 8 § |
-------------------------------------------------------
|Kommunen skall lämna | Kommunen skall till den|
|ersättning till den som |som deltar i verksamhet|
|deltar i verksamhet som |som anordnas enligt denna|
|anordnas enligt denna lag |lag och som uppbär|
|med ett belopp som |försörjningsstöd enligt 6|
|motsvarar vad han eller |och 6 b §§|
|hon annars skulle varit |socialtjänstlagen |
|berättigad till i |(1980:620) när han eller|
|försörjningsstöd enligt 6 |hon börjar delta i|
|och 6 b §§ |verksamheten utge|
|socialtjänstlagen |ersättning med ett belopp|
|(1980:620). |som motsvarar|
| |försörjningsstödet. |
| | Detsamma skall gälla|
| |beträffande den för|
| |vilken fattas beslut om|
| |sådant försörjningsstöd|
| |som avses i första stycket|
| |under tid som han eller|
| |hon deltar i verksamheten.|
-------------------------------------------------------
| 9 § |
-------------------------------------------------------
|Till den som inte är | Kommunen skall till|
|berättigad till ersättning |deltagare som inte|
|enligt 6 § eller 8 § skall |erhåller ersättning enligt|
|kommunen under den tid den |6 § eller 8 § utge|
|unge deltar i verksamheten |ersättning med 1 967|
|lämna ersättning med 1 967 |kronor per månad. |
|kronor per månad. | |
-------------------------------------------------------
| 10 § |
-------------------------------------------------------
|Ersättning enligt 8 och 9 §§ skall benämnas|
|utvecklingsersättning. |
-------------------------------------------------------
| |
-------------------------------------------------------
|Upphörande |
-------------------------------------------------------
| 11 § |
-------------------------------------------------------
|Om den unge som deltar i verksamhet anordnad av|
|kommunen enligt denna lag på grund av misskötsamhet|
|inte kan tillgodogöra sig det som anordnas i|
|verksamheten, får kommunen besluta att den unge skall|
|skiljas från denna. Detsamma gäller om den unge|
|allvarligt stör eller hindrar av kommunen anordnad|
|verksamhet i vilken han eller hon deltar eller om han|
|eller hon uteblir från sådan verksamhet fem dagar i|
|följd utan att anmäla giltigt förfall. |
-------------------------------------------------------
| 12 § |
-------------------------------------------------------
|Den som skiljs från verksamhet enligt denna lag i|
|enlighet med bestämmelserna i 11 § skall avstängas|
|från rätt till utvecklingsersättning från kommunen. |
-------------------------------------------------------
| |
| |
|Överklagande |
-------------------------------------------------------
| 13 § |
-------------------------------------------------------
|Ett beslut av en kommun i fråga om ersättning enligt|
|denna lag eller om skiljande av den unge från|
|deltagande i verksamhet enligt 11 § får överklagas hos|
|allmän förvaltningsdomstol. Annat beslut av kommunen|
|enligt denna lag får inte överklagas.|
|Prövningstillstånd krävs vid överklagande till|
|kammarrätten. |
-------------------------------------------------------
|Verkställighetsföreskrifter |
-------------------------------------------------------
| 14 § |
-------------------------------------------------------
|Regeringen eller den myndighet som regeringen|
|bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter som|
|behövs för tillämpningen av denna lag. |
-------------------------------------------------------
|---------------------- |
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| |
| Härigenom föreskrivs att 14, 17 och 19 §§ lagen|
|(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall ha|
|följande lydelse. |
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| 14 § |
| Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört|
|förvärvsarbete |
-------------------------------------------------------
|1. som arbetsgivaren | 1. som arbetsgivaren|
|finansierat med stöd av |finansierat med stöd av |
|- förordningen (1986:414) |- förordningen (1997:000)|
|om |om |
|rekryteringsstöd, eller |anställningsstöd, eller |
|- förordningen (1987:411) |- förordningen (1987:411)|
|om |om |
|beredskapsarbete, eller |beredskapsarbete, eller |
-------------------------------------------------------
|2. som bedrivits med stöd av förordningen (1984:523)|
|om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen|
|näringsverksamhet. |
|Detta gäller dock inte om den sökande när det i första|
|stycket nämnda arbetet påbörjades uppfyllde|
|arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt 12-13|
|§§. |
-------------------------------------------------------
| 17 § |
-------------------------------------------------------
|När ramtid skall bestämmas | När ramtid skall|
|enligt 12 § räknas inte |bestämmas enligt 12 §|
|heller tid då den sökande |räknas inte heller tid då|
|fått föräldrapenningförmån |den sökande fått|
|enligt lagen (1962:381) om |föräldrapenningförmån |
|allmän försäkring eller |enligt lagen (1962:381) om|
|varit hindrad att arbeta |allmän försäk-ring, varit|
|på grund av |ledig enligt lagen|
| |(1997:000) om rätt till|
| |ledighet för att bedriva|
| 1. tjänstgöring enligt |näringsverksamhet, eller|
|lagen (1994:1809) om |varit hindrad att arbeta|
|totalförsvarsplikt, |på grund av |
| 2. | 1. tjänstgöring enligt|
|arbetsmarknadsutbildning, |lagen (1994:1809) om|
| 3. yrkesinriktad |totalförsvarsplikt, |
|rehabilitering, | 2. |
| 4. utbildning för vilken |arbetsmarknadsutbildning,|
|utbild-ningsbidrag lämnas | 3. yrkesinriktad|
|enligt förord-ningen |rehabilitering, |
|(1996:1654) om särskilt | 4. utbildning för vilken|
|utbildningsbidrag, eller |utbild-ningsbidrag lämnas|
| 5. deltagande i |enligt förord-ningen|
|verksamhet där ersättning |(1996:1654) om särskilt|
|enligt 3 a § har utgått, i |utbildningsbidrag, eller |
|den mån tiden inte | 5. deltagande i|
|jämställs enligt vad som |verksamhet där ersättning|
|följer av 19 §. |enligt 3 a § har utgått, i|
| |den mån tiden inte|
| |jämställs enligt vad som|
| |följer av 19 §. |
-------------------------------------------------------
| 19 § |
| För sökande som en gång har påbörjat en|
|ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande.|
|När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga|
|till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid|
|under vilken sökande enligt 12-14 §§ skall ha|
|förvärvsarbetat jämställas den tid då de |
-------------------------------------------------------
|1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,|
|fullföljt arbets-marknadsutbildning eller|
|yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt|
|utbildningsbidrag lämnats, |
-------------------------------------------------------
| | |
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat|
|det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag|
|lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt|
|utbildningsbidrag, |
| 3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)|
|om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån|
|enligt lagen (1962:381) om allmän för-säkring, i båda|
|fallen dock tillsammans högst 2 månader, |
-------------------------------------------------------
|4. utfört förvärvsarbete |4. utfört förvärvsarbete|
|som arbetsgivaren |som arbetsgivaren|
|finansierat med stöd av |finansierat med stöd av |
|- förordningen (1986:414) |- förordningen (1997:000)|
|om rekryteringsstöd, eller |om anställningsstöd, eller|
|- förordningen (1987:411) |- förordningen (1987:411)|
|om beredskapsarbete, |om beredskapsarbete, |
-------------------------------------------------------
|5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av|
|förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa|
|m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller |
| 6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a §|
|utgått. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| |
|Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:238) om|
|arbetslöshetsförsäkring i paragrafens lydelse enligt|
|lagen (1997:580) om ändring i nämnda lag skall ha|
|följande lydelse. |
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| 22 § |
-------------------------------------------------------
|Ersättning lämnas under längst 300 dagar|
|(ersättningsperiod). Om den sökande har fyllt 57 år|
|före ersättningsperiodens slut är perioden i stället|
|450 dagar. |
-------------------------------------------------------
|I ersättningsperioden | I ersättningsperioden|
|räknas inte in dagar under |räknas inte in dagar under|
|vilka den sökande har |vilka den sökande har|
|anvisats verksamhet för |anvisats verksamhet för|
|ar-betslivsutveckling, ett |ar-betslivsutveckling, ett|
|offentligt tillfälligt |offentligt tillfälligt|
|arbete för äldre |arbete för äldre|
|arbetslösa eller |arbetslösa, verksamhet|
|verksamhet där ersättning |enligt lagen om kommuners|
|enligt 3 a § utgår i |ansvar för ungdomar mellan|
|enlighet med föreskrifter |20 och 24 år eller|
|som har meddelats av |verksamhet där ersättning|
|regeringen. |enligt 3 a § utgår i|
| |enlighet med föreskrifter|
| |som har meddelats av|
| |regeringen. |
-------------------------------------------------------
|Om den sökande omedelbart före inträdet i en|
|arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan|
|arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den|
|andra kassan in i ersättningsperioden. |
|Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före|
|den månad den arbetslöse fyller 65 år. |
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om
arbetsplatsintroduktion
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:705) om|
|arbetsplatsintroduktion skall upphöra att gälla vid|
|utgången av år 1997. |
| |
| Äldre bestämmelser om tillvaratagande av statens|
|rätt med avseende på betalningen av|
|finansieringsbidrag skall tillämpas för praktik som|
|påbörjats före ikraftträdandet. |
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners
medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| |
| Härigenom föreskrivs att lagen (1996:423) om|
|kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal|
|samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen, som gäller|
|till utgången av december 1997, skall äga fortsatt|
|giltighet till utgången av december 1998. |
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse
enligt lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331)1 om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| 19 § |
-------------------------------------------------------
|Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas|
|icke: |
| vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo|
|eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel|
|av oskift bo eller gåva; |
| vinst i svenskt lotteri eller vinst vid|
|vinstdragning på här i riket utfärdade|
|premieobligationer och ej heller sådan vinst i|
|utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska|
|premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;|
| ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen|
|(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om|
|yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om|
|arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om|
|icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller|
|utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt|
|annan lag eller särskild författning, som utgått|
|annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss|
|sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i|
|arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall|
|som avses i lagen (1977:265) om statligt|
|personskadeskydd eller lagen (1977:267) om|
|krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen|
|grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken|
|vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund|
|av annan försäkring, som icke tagits i samband med|
|tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas|
|ersättning i form av pension eller i form av livränta|
|i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1|
|eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av|
|trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring|
|eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser|
|förlorad inkomst av skattepliktig natur; |
| belopp, som till följd av försäkringsfall eller|
|återköp av försäkringen utgått på grund av|
|kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan|
|att försäkring har tecknats för anställdas räkning|
|betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av|
|grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt|
|överstiger vad som utgår för befattningshavare i|
|statens tjänst; |
| försäkringsersättning eller annan ersättning för|
|skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels|
|i den mån ersättningen avser annan byggnad än|
|privatbostad eller markanläggning, dels i den mån|
|köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade|
|eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade|
|varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och|
|dels i den mån ersättningen eljest motsvarar|
|skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad|
|för näringsverksamhet; |
| ersättning för förlust eller skada på egendom vid|
|fartygs förolyckande som redare utger till sådan|
|arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till|
|49 §; |
| vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning,|
|som utgått på grund av annan personförsäkring än|
|pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller|
|olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst,|
|samt vinstandel, som utgått på grund av|
|skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av|
|skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för|
|premie icke förelegat; |
| ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt|
|smittbärare om icke ersättningen grundas på|
|förvärvsinkomst; |
| periodiskt understöd eller därmed jämförlig|
|periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid|
|avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §|
|eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är|
|berättigad till avdrag för utgivet belopp; |
| stipendium för mottagarens utbildning, dock inte ett|
|sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket|
|av anvisningarna till 32 §; |
| stipendium som är avsett för andra ändamål och som|
|inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för|
|arbete som har utförts eller skall utföras för|
|utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium|
|som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna|
|till 32 §; |
| studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen|
|(1973:349), internatbidrag, studielån och|
|resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag|
|samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av|
|regeringen eller statlig myndighet meddelade|
|bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknads-|
|utbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag|
|likställda, och äger i följd härav de|
|bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som|
|avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande|
|slag; |
| introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om|
|introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra|
|utlänningar; |
| allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt|
|barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den|
|del pensionen för varje månad den avser inte|
|överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid|
|pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av|
|basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17|
|kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven|
|livränta i form av efterlevandelivränta till barn|
|enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller|
|enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till|
|den del livräntan föranlett minskning av sådan del av|
|barnpension som inte är skattepliktig; |
| kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd|
|med bidrag av statsmedel; |
-------------------------------------------------------
|handikappersättning enligt | handikappersättning |
|9 kap. 2 och 3 §§ lagen om |enligt 9 kap. 2 och 3 §§|
|allmän försäkring, sådan |lagen om allmän|
|del av vårdbidrag enligt 9 |försäkring, vårdbidrag|
|kap. 4 och 4 a §§ samma |till den del det utgör|
|lag som utgör ersättning |ersättning för|
|för merkostnader, |merkostnader enligt 9 kap.|
|ersättning för merutgifter |4 och 4 a §§ samma lag,|
|för resor enligt 3 kap. 7 |ersättning för merutgifter|
|a § samma lag, särskilt |för resor enligt 3 kap. 7|
|pensionstillägg enligt |a § samma lag, särskilt|
|lagen (1990:773) om |pensionstillägg enligt|
|särskilt pensionstillägg |lagen (1990:773) om|
|till folkpension för |särskilt pensionstillägg|
|långvarig vård av sjukt |till folkpension för|
|eller handikappat barn |långvarig vård av sjukt|
|samt hemsjukvårdsbidrag |eller handikappat barn|
|och hemvårdsbidrag, som |samt hemsjukvårdsbidrag|
|utges av kommunala eller |och hemvårdsbidrag, som|
|landstingskommunala medel |utges av kommunala eller|
|till den vårdbehövande; |landstingskommunala medel|
| |till den vårdbehövande; |
-------------------------------------------------------
|assistansersättning enligt lagen (1993:389) om|
|assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader|
|för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om|
|stöd och service till vissa funktionshindrade; |
| bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om|
|bostadstillägg till pensionärer; |
| kommunalt bostadstillägg till handikappade; |
| bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om|
|bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; |
| bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid|
|adoption av utländska barn; |
| bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag|
|till ensamstående med barn; |
-------------------------------------------------------
| | ersättning som lämnas av|
| |kommun enligt lagen|
| |(1997:000) om kommuners|
| |ansvar för ungdomar mellan|
| |20 och 24 år; |
-------------------------------------------------------
|ersättning som fastställts av allmän domstol eller|
|utgått av allmänna medel till den som - utan att det|
|skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller|
|annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,|
|traktamente eller ersättning för tidsspillan; |
| förmån av fri resa till eller från|
|anställningsintervju eller kostnadsersättning för|
|sådan resa till den del förmånen eller ersättningen|
|avser resa inom eller mellan Europeiska unionens|
|medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller|
|ersättningen, till den del den inte överstiger|
|faktiska resekostnader och vid körning med egen bil|
|inte överstiger det avdrag som medges för kostnader|
|för resor med egen bil enligt den schablon som anges i|
|punkt 4 av anvisningarna till 33 §; |
| hittelön samt ersättning till den som i särskilt|
|fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit|
|till avslöjande eller gripande av person som begått|
|brott; |
| sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod|
|eller modersmjölk; |
| tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning|
|eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant|
|eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser|
|minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03|
|basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; |
| sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som|
|arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel|
|för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid|
|första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; |
| gottgörelse som arbetsgivare uppburit från|
|pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt|
|andra medel för att lämna gottgörelse än sådana för|
|vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till|
|stiftelsen; |
| intäkter av försäljning av vilt växande bär och|
|svampar samt kottar som den skattskyldige själv|
|plockat till den del intäkterna under ett|
|beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte|
|kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse|
|eller till lön eller liknande förmån; |
| ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och|
|gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om|
|punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen|
|(1984:404) om stämpelskatt vid|
|inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550)|
|eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen|
|(1997:483); |
| ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och|
|4 lagen (1990:325) om självdeklaration och|
|kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om|
|sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-|
|ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; |
| ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993 :737)|
|om bostadsbidrag; |
| vad som utgör utgående skatt enligt|
|mervärdesskattelagen (1994:200). |
| Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid|
|inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats|
|till staten, som en sådan speciell skatt för vilken|
|avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag.|
|Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort,|
|och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen,|
|skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. |
| Beträffande ersättning som utfaller på grund av|
|avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda|
|bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av|
|anvisningarna till 22 §. |
| (Se vidare anvisningarna.) |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|1 Senaste lydelse 1997:507 |
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1997:771) om
ändring i lagen (1997:244) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |
-------------------------------------------------------
| Anvisningar |
| till 32 § |
-------------------------------------------------------
|12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt|
|lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning|
|enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen|
|(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265)|
|om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om|
|krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig|
|intäkt av tjänst om förmånen grundas på|
|förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till|
|intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning|
|också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning|
|till smittbärare samt annan lag eller författning, som|
|utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss|
|sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i|
|arbete eller på grund av militärtjänstgöring. |
| Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen|
|om allmän försäkring, ersättning enligt lagen|
|(1988:1465) om ersättning och ledighet för|
|närståendevård samt ersättning som en allmän|
|försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047)|
|om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock|
|ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för|
|merkostnader. |
| Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt|
|studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt|
|lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för|
|arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander,|
|särskilt utbildningsbidrag samt timersättning vid|
|vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) eller|
|vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas som|
|skattepliktig intäkt av tjänst. |
| Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag|
|motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning|
|som lämnas till den som startar egen|
|näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett|
|tillskott till näringsidkarens försörjning under|
|inledningsskedet av verksamheten, räknas som|
|skattepliktig intäkt av tjänst. |
| Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom|
|totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av|
|tjänst. |
-------------------------------------------------------
|Detsamma gäller dagpenning | Detsamma gäller|
|som enligt av regeringen |ersättning vid|
|eller av statlig myndighet |generationsväxling samt|
|meddelade bestämmelser |dagpenning som enligt av|
|utgår till deltagare i |regeringen eller av|
|arbetsmarknadsutbildning |statlig myndighet|
|samt med dem i fråga om |meddelade bestämmelser|
|sådant bidrag likställda. |utgår till deltagare i|
| |arbetsmarknadsutbildning |
| |samt med dem i fråga om|
| |sådant bidrag likställda.|
-------------------------------------------------------
|Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges|
|direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna|
|räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1, i
dess lydelse enligt lagen (1997:485) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| 11 kap. |
| 2 § |
-------------------------------------------------------
|Med inkomst av anställning avses lön eller annan|
|ersättning i pengar eller andra skattepliktiga|
|förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare|
|i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs|
|kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20|
|§ skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid|
|beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt|
|i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår|
|på grund av kundtrohet eller liknande, skall också|
|anses som inkomst av anställning, om den som slutligt|
|har stått för de kostnader som ligger till grund för|
|förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för|
|förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en|
|och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej|
|uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas|
|inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första|
|stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller|
|sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6|
|och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild|
|löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om|
|arbete som har utförts utomlands bortses vid|
|beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana|
|lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och|
|andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.|
|Såsom inkomst av anställning anses även |
-------------------------------------------------------
|a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna|
|lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om|
|arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som|
|utgår enligt annan författning eller på grund av|
|regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder|
|i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i|
|allmän eller enskild tjänst, |
| b) föräldrapenningförmåner, |
| c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget|
|inte är ersättning för merkostnader, |
| d) dagpenning från arbetslöshetskassa, |
-------------------------------------------------------
|f) utbildningsbidrag under | f) utbildningsbidrag|
|arbetsmarknadsutbildning |under |
|och yrkesinriktad |arbetsmarknadsutbildning |
|rehabilitering i form av |och yrkesinriktad|
|dagpenning, |rehabilitering i form av|
| |dagpenning samt ersättning|
| |vid generationsväxling, |
-------------------------------------------------------
|g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt|
|studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om|
|särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt|
|utbildningsbidrag, |
| h) delpension enligt lagarna (1975:380) och|
|(1979:84) om delpensionsförsäkring, |
| i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som|
|tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om|
|totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning|
|enligt de för totalförsvarspliktiga gällande|
|grunderna, |
| j) utbildningsbidrag för doktorander, |
-------------------------------------------------------
|k) timersättning vid | k) timersättning vid|
|vuxenutbildning för |vuxenutbildning för|
|utvecklingsstörda (särvux) |utvecklingsstörda |
|och vid svenskundervisning |(särvux), |
|för invandrare (sfi), | |
-------------------------------------------------------
|l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om|
|arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som|
|bestäms med tillämpning av sagda lag, |
| m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden|
|utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av|
|annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen|
|så förordnar, |
| n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till|
|deras försörjning när de startar egen rörelse, |
-------------------------------------------------------
| | o) stipendium som enligt|
| |punkt 12 sjunde stycket av|
| |anvisningarna till 32 §|
| |kommunalskattelagen skall|
| |tas upp som intäkt av|
| |tjänst, om stipendiet|
| |utbetalats av en fysisk|
| |person bosatt i Sverige|
| |eller av en svensk|
| |juridisk person, |
-------------------------------------------------------
|p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning|
|och ledighet för närståendevård, |
| q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som|
|inte bedrivs självständigt, |
| r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger|
|enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, |
| s) ersättning från semesterkassa. |
| I fråga om ersättning i pengar eller andra|
|skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form|
|än pension och ersättning från semesterkassa, i fråga|
|om ersättning till idrottsutövare från visst slag av|
|ideell förening samt i fråga om ersättning från|
|vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med|
|motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar|
|bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §|
|tredje och fjärde styckena. |
| Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn|
|tas till lön eller annan ersättning, som den|
|försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är|
|bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person,|
|endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i|
|riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap.|
|2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som|
|sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs|
|här skall inte gälla beträffande lön till svenska|
|medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör|
|från utländsk juridisk person, en svensk juridisk|
|person, som äger ett bestämmande inflytande över den|
|utländska juridiska personen, enligt av|
|Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att|
|svara för tilläggspensionsavgiften. |
| Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan|
|ersättning från främmande makts beskickning eller|
|lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,|
|som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat|
|och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här|
|skall inte gälla beträffande lön till svensk|
|medborgare eller till den som utan att vara svensk|
|medborgare är bosatt i riket, om en utländsk|
|beskickning här i riket enligt av|
|Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att|
|svara för tilläggspensionsavgiften. |
| Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller|
|fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. |
-------------------------------------------------------
1 Lagen omtryckt 1982:120
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
| 11 kap. |
| 3 §[1] |
-------------------------------------------------------
|Med inkomst av annat förvärvsarbete avses |
| a) inkomst av näringsverksamhet här i landet i|
|vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig|
|omfattning (aktiv näringsverksamhet); |
| b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt|
|bedriven verksamhet; |
| c) ersättning för arbete för någon annans räkning i|
|pengar eller andra skattepliktiga förmåner; |
-------------------------------------------------------
|d) sjukpenning och rehabi- | d) sjukpenning och|
|literingspenning enligt |rehabiliteringspenning |
|denna lag samt sjukpenning |enligt denna lag samt|
|enligt lagen (1976:380) om |sjukpenning enligt lagen|
|arbetsskadeförsäkring |(1976:380) om arbetsskade-|
|eller motsvarande |försäkring eller|
|ersättning som utgår |motsvarande ersättning som|
|enligt annan författning |utgår enligt annan|
|eller på grund av |författning eller på grund|
|regeringens förordnande, i |av regeringens|
|den mån ersättningen |förordnande, i den mån|
|träder i stället för |ersättningen träder i|
|inkomst som ovan nämnts |stället för inkomst som|
|samt |ovan nämnts; |
-------------------------------------------------------
|e) ersättning som utgör | e) ersättning som utgör|
|skattepliktig inkomst av |skattepliktig inkomst av|
|tjänst enligt |tjänst enligt|
|kommunalskattelagen |kommunalskattelagen |
|(1928:370) och som, utan |(1928:370) och som, utan|
|att |att |
|anställningsförhållande |anställningsförhållande |
|förelegat, utbetalats av |förelegat, utbetalats av|
|fysisk person bosatt |fysisk person bosatt|
|utomlands eller av |utomlands eller av|
|utländsk juridisk person; |utländsk juridisk person|
| |samt |
-------------------------------------------------------
| | f) stipendium som enligt|
| |punkt 12 sjunde stycket av|
| |anvisningarna till 32 §|
| |kommunalskattelagen skall|
| |tas upp som intäkt av|
| |tjänst; |
-------------------------------------------------------
|allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att|
|hänföra till inkomst av anställning. |
-------------------------------------------------------
|Bedömningen i första stycket a) görs för sig för varje|
|förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370).|
|Har inkomst som avses i första stycket a) eller b)|
|inte uppgått till 1 000 kronor för år, tas den inte i|
|beräkningen. Ej heller tas sådan ersättning som avses|
|i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från|
|den, för vilken arbetet utförts, under året inte|
|uppgått till |
|1 000 kr. Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första|
|stycket h och i nämnda lag eller sådan ersättning|
|enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring|
|vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen|
|(1990:659) om särskild löneskatt på vissa|
|förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt|
|räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete. |
-------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Senaste lydelse 1993:1551.
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 57 och 58) i hemställan
--------------------------------------------------------------
|Motion |Motionärer |Yrkanden |
--------------------------------------------------------------
|Utgiftsområde | | |
|13 | | |
---------------------------------------------------------------
|Ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |7-10 |
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |1, 2, 7 i|
| |(v) |motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Generationsväxling |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |16 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A264 |av Dan Ericsson m.fl. |8, 9 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A270 |av Lennart Beijer m.fl. |2 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A282 |av Hans Karlsson m.fl. | |
| |(s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |12, 13 |
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Resursarbete |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |23 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |9 i motsvarande del|
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:Fi219 |av Marianne Samuelsson |13 |
| |m.fl. | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Tillfällig avgångsersättning |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till|
|arbetslöshetsersättningen |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A264 |av Dan Ericsson, m.fl. |10 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |4 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |1, 2 |
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |8, 9 och 10 i|
| |(v) |motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:Fi510 |av Anne Wibble m.fl. |2 |
---------------------------------------------------------------
| |
|Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A245 |av Ulla Wester-Rudin (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |22, 24 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |11 |
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |9 i motsvarande del|
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Utgiftsområde | | |
|14 | | |
---------------------------------------------------------------
|Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A226 |av Marianne Carlström | |
| |m.fl. (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:246 |av Birgitta Gidblom (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |7, 33 i motsvarande|
| |(kd) |del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |5 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |4 i motsvarande del|
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Volymmål m.m. | | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A204 |av Eva Björne (m) |1 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |5 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Kommunal utvecklingsgaranti |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A204 |av Eva Björne (m) |2 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A218 |av Göran Lindblad (m) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A224 |av Sonia Karlsson (s) |1 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |19 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |15-17 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |14, 15 |
| |(mp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |18 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Nivån på utbildningsbidrag m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |10 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |15, 19 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |11 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |11 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A283 |av Hans Karlsson (s) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Feriearbeten | | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |18 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Starta-eget-bidraget, m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A1 |av Carl Fredrik Graf (m) |2, 3 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A2 |av Hans Andersson och |3, 4 |
| |Ingrid Burman (v) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |21, 22 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A279 |av Christina Axelsson | |
| |(s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A286 |av Ann-Kristine | |
| |Johansson och Helena | |
| |Frisk (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:L206 |av Stig Sandström m.fl. |2 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:N307 |av Karin Pilsäter och |8 |
| |Eva Flyborg (fp) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |12 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A276 |av Roland Larsson och | |
| |Kerstin Warnerbring (c) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |6 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Nytt anställningsstöd m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A220 |av Sigrid Bolkéus (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A289 |av Pär-Axel Sahlberg | |
| |m.fl. (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A293 |av Sven Bergström (c) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |7, 8 |
| |(v) | |
---------------------------------------------------------------
|Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A202 |av Olle Lindström (m) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A223 |av Berndt Ekholm och | |
| |Berit Löfstedt (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A225 |av Marianne Carlström | |
| |m.fl. (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A229 |av Sigrid Bolkéus (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A239 |av Catherine Persson (s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A241 |av Ronny Olander m.fl. | |
| |(s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A257 |av Roland Larsson (c) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A263 |av Lena Sandlin m.fl. | |
| |(s) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A268 |av Erling Bager och Eva | |
| |Flyborg (fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A275 |av Göran Magnusson m.fl. | |
| |(s, c) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:Kr211 |av Marianne Andersson |1 |
| |m.fl. (c) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:Bo502 |av Hans Karlsson m.fl. | |
| |(s) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Flyttningsbidrag| | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |20 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Tillfälliga personalförstärkningar |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A224 |av Sonia Karlsson (s) |2 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska|
|åtgärder |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del|
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |6 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 i motsvarande|
| |(mp) |del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |10-13, 20, 38 i|
| |(v) |motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |7 i motsvarande del|
| |(v) | |
---------------------------------------------------------------
|Utbetalningar från Europeiska socialfonden |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A266 |av Ulf Melin och Göte | |
| |Jonsson (m) | |
---------------------------------------------------------------
| |
|Medelsanvisning på anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet|
|av en |
|allmän och sammanhållen försäkring |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |7 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 1 Arbetarskyddsverket |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |8 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Utrymmet för lönebidrag |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A243 |av Ann-Marie Fagerström | |
| |m.fl. (s) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Lönebidragsnivåer m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |25, 26 |
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98: A285 |av Bo Nilsson m.fl. (s) |i motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |23, 26, 27, 29 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:Kr510 |av Anne Wibble m.fl. |15 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Särskilt rekryteringsstöd för arbetshandikappade |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |24 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Samhall och lönebidrag |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |25 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Lönebidrag till andra än arbetshandikappade |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |24 |
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Arbetsbiträde | | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |28 |
| |(v) | |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för|
|arbetshandikappade |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del|
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 båda i|
| |(mp) |motsvarande delar |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |30, 38 i motsvarande|
| |(v) |del |
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 6 Bidrag till Samhall |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A212 |av Kenth Skårvik och |1, 2 |
| |Sigge Godin (fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del|
| |(fp) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del|
| |(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 båda i|
| |(mp) |motsvarande delar |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |31, 32, 38 i|
| |(v) |motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 11 Bidrag till stiftelsen|
|Utbildning Nordkalotten |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |12 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget A 5 Institutet för|
|arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |28 och 33 i|
| |(kd) |motsvarande del |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |9 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |37, 38 i motsvarande|
| |(v) |del |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom|
|arbetslivsområdet m.m. |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |29, 33 i motsvarande|
| |(kd) |del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |10 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 4 Rådet för arbetsmiljöforskning|
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |11 i motsvarande del|
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget B 5 Forskning och utveckling inom|
|arbetslivsområdet |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |11 i motsvarande del|
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |13 |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |33, 38 i motsvarande|
| |(v) |del |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A802 |av Johan Lönnroth m.fl. |6 |
| |(v) | |
---------------------------------------------------------------
| |
|Medelsanvisning på anslaget C 2 Särskilda|
|jämställdhetsåtgärder |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A701 |av Eva Björne (m) |1 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Medelsanvisning på anslaget C 3 Bidrag till|
|kvinnoorganisationernas centrala verksamhet |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A701 |av Eva Björne (m) |2 |
--------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
|Bidrag till mansjourer |
--------------------------------------------------------------
|1997/98:A808 |av Lennart Rohdin (fp) |4 |
--------------------------------------------------------------
Propositionerna
Proposition 1997/98:1
I proposition 1997/98:1 föreslår regeringen
dels för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn att
riksdagen
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:507) om
ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. godkänner regeringens förslag om generationsväxling (ramanslaget A 1
Bidrag till arbetslöhetsersättning),
3. godkänner att högst 1 000 000 000 kr av ramanslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1998 för
försöksverksamhet med friare användning av arbetslöshetsersättning,
4. medger att en rörlig kredit om högst 2 000 000 000 kr får disponeras i
Riksgäldskontoret under budgetåret 1998 för utbetalningar av
lönegarantiersättning (ramanslaget A 2 Bidrag till lönegarantiersättning),
5. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning:
-----------------------------------------------------
|Anslag |Anslagstyp |Anslagsbelopp|
| | | (tusental|
| | | kronor)|
-----------------------------------------------------
|A 1 Bidrag till |ramanslag | 40 681 334|
|arbetslöshetsersättning | | |
-----------------------------------------------------
|A 2 Bidrag till |ramanslag | 2 042 022|
|lönegarantiersättning | | |
-----------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | | 42 723 356|
-----------------------------------------------------
dels för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling,
2. antar regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan
20 och 24 år,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om
ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om
arbetsplatsintroduktion,
6. antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om
arbetsmarknadsutvecklingen,
7. godkänner regeringens förslag att 14 000 000 kr av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter får användas
för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),
8. godkänner regeringens förslag att högst 250 000 000 kr av medlen under
ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut under
budgetåret 1998,
9. godkänner regeringens förslag att bidrag till utbildning i företag får
lämnas även efter budgetåret 1997 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder),
10. godkänner regeringens förslag om ett nytt anställningsstöd (ramanslaget A
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
11. godkänner regeringens förslag om förlängning av bidrag till starta-eget
för invandrare fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
12. godkänner regeringens förslag att samordningen mellan änkepension och
utbildningsbidrag slopas fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
13. godkänner regeringens förslag att rätten till utbildningsbidrag under
sommarledighet vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbildning slopas fr.o.m.
den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
14. godkänner regeringens förslag om bidrag till kommunerna vid feriearbeten
för gymnasiestuderande ungdomar (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder),
15. godkänner regeringens förslag om ändringar i fråga om finansieringsbidrag
vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
16. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag
inom arbetslivsområdet m.m., inom en ram av högst 180 000 000 kr besluta om
bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
17. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 5 Forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet, inom en ram av högst 160 000 000 kr besluta
om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
18. godkänner regeringens förslag att Amugruppen AB fr.o.m. den 1 januari
1998 inte längre skall vara beredskapsmyndighet inom totalförsvarets funktion
Arbetskraft (ramanslaget B 7 Amugruppen AB),
19. bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att medge
anslutning av anställda hos arbetsgivare till den statliga
tjänstepensioneringen, grupplivförsäkringen, trygghetsavtalet och/eller
personskadeavtalet i enlighet med vad regeringen förordat (ramanslaget D 2
Statliga tjänstepensioner m.m.),
20. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv enligt följande uppställning:
I proposition 1996/97:173 föreslår regeringen att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
7. lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Förslag från Riksdagens Revisorer
1996/97:RR10 vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om en samlad bedömning av arbetsmarknadspolitiska åtgärders
undanträngningseffekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om genomförande och kontroll.
1996/97:RR11 vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om fördelning på olika bidragstagare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om bidragets effekter på konkurrensen.
Motioner väckta med anledning av Riksdagens revisorers förslag
1997/98:A1 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i reglerna införa möjlighet för arbetsförmedlingen att kunna
göra bedömningar av konkurrensläget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning av möjligheterna att starta-eget-bidrag bör
utgå med lika belopp för alla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar för samma person att få bidrag flera gånger,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphandling av konsulttjänster.
1997/98:A2 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fördelningspolitiska målen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergripande samhällsekonomisk analys,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgat starta-eget-bidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängning av starta-eget-bidrag.
1996/97:A50 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ger tydliga
undanträngningseffekter inte skall genomföras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer kvalitetsinriktad arbetsmarknadspolitik.
1996/97:A51 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undanträngningsproblemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rutiner och kontroll.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Reservationer och särskilda yttranden...............2
Yrkandena.............................................5
UTSKOTTET.............................................5
Allmän inriktning av politiken........................5
Andra övergripande frågor rörande arbetsmarknads-politiken21
EU-frågor m.m........................................22
Nordisk arbetsmarknad................................23
UTGIFTSOMRÅDE 13 EKONOMISK TRYGGHET VID ARBETSLÖSHET 25
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m......25
A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning.............25
Aktivare användning av arbetslöshetsersättning.....28
Generationsväxling.................................28
OTA offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa31
Resursarbete.......................................32
Tillfällig avgångsersättning.......................34
Medelsanvisning på anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning35
A 2 Bidrag till lönegarantiersättning..............38
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 13 38
UTGIFTSOMRÅDE 14 ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV.........39
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m......39
A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader......41
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder..................43
Omfattning och inriktning..........................43
Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR10) angående
undanträngningseffekter 48
Undanträngningseffekter............................48
Allmänt..........................................48
Utformning av åtgärder.............................48
Revisorernas förslag.............................48
Genomförande och kontroll..........................51
Revisorernas förslag.............................51
Utvärdering och resultatanalys.....................53
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter......54
Lokal samverkan arbetsförmedlingsnämnder.........55
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti......58
Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag.......63
Nivån på utbildningsbidrag m.m.....................65
Arbetsplatsintroduktion (API)......................66
Individuellt anställningsstöd......................68
Arbetslivsutveckling (ALU).........................70
Feriearbeten.......................................72
Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR11) angående starta-eget-bidrag73
Allmänt............................................73
Fördelning på olika bidragstagare..................74
Revisorernas förslag.............................74
Den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget76
Revisorernas förslag.............................76
Bidragets effekter på konkurrensen.................77
Revisorernas förslag.............................77
Starta-eget-bidraget...............................78
IT-satsningen......................................81
Europastipendier och interpraktikstipendier........83
Datortek och Jobbsökaraktiviteter..................83
Sabbatsår - friår..................................85
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål...........86
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder89
Arbetsmarknaden för olika grupper....................91
Arbetsmarknaden för kvinnor........................91
Arbetsmarknaden för äldre..........................95
Arbetsmarknaden för ungdomar.......................95
Arbetsmarknaden för invandrare.....................98
5. Arbetsmarknaden för yrkesdansare...............102
Övriga frågor.......................................103
Personaluthyrning m.m.............................103
A 4. Europeiska socialfonden m.m..................105
A 6. Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
försäkring 106
Arbetsliv...........................................107
Företagshälsovård.................................107
Arbetsmiljö.......................................109
Distansarbete.....................................111
B 1. Arbetarskyddsverket..........................112
ARBETSHANDIKAPPADE..................................113
Inledning.........................................113
A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade....115
Lönebidragens nivå................................117
Särskilt rekryteringsstöd.........................119
Samhall och lönebidrag............................120
Lönebidrag till icke arbetshandikappade...........120
Arbetsbiträde.....................................121
Medelsanvisning...................................121
B 6. Bidrag till Samhall..........................122
B 7 AmuGruppen....................................125
B 8 Arbetsdomstolen...............................126
B 9 Statens förlikningsmannaexpedition............127
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.127
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten128
B 12 Internationella avgifter.....................128
FORSKNINGSFRÅGOR....................................130
Allmänt om forsknings- och utvecklingsfrågor på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet
130
Anslagsfrågor.......................................132
Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering132
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet.................133
Anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.135
Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning........136
Anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet138
C JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN...............140
Inledning.........................................140
C 1 Jämställdhetsombudsmannen.....................141
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder...............142
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet143
D STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR........................145
Inledning.........................................145
D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket..........145
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.................146
D 3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området147
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på
utgiftsområde 14
147
Följdändringar m.m................................147
Hemställan........................................149
Reservationer.......................................158
A. Gemensamma reservationer.........................158
1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)........158
2. EU-frågor m.m. (mom. 4)........................161
3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter m.m.
(mom. 15 och 16)
161
4. Fördelning på olika bidragstagare (mom. 25)....162
5. Hantering och uppföljning av bidraget (mom. 26)163
6. Effekter på konkurrensen (mom. 27).............163
7. Datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 29)....164
B Övriga reservationer..............................165
8. Framtidens arbetsförmedling m.m (mom. 2, 6, 18, 40, 42, 49, 54)165
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter...166
Riksdagens revisorers förslag angående starta-eget-bidraget166
Bidragets effekter på konkurrensen..............166
9. Arbetsmarknaden för ungdomar m.m. (mom. 31, 33, 37, 38 och 47)170
Distansarbete...................................172
10. Utvärdering av arbetslivsutveckling m.m. (mom. 22, 38, 40, 48 och
54) 173
Personaluthyrningsföretag.......................174
11. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 4. 10, 15, 16, 25, 27
,29 ,37 ,38 , 41, 43, 55)
176
Riksdagens revisorerns förslag RR10...............179
Arbetsmarknaden för ungdomar....................181
12. Arbetsmarknaden för invandrare m.fl. (mom. 38 och 39)185
13. Flyttbidrag inom Norden m.m. (mom. 5, 11, 15 ,16, 27, 30, 38)186
Revisorernas förslag angående undanträngningseffekter187
Revisorernas förslag angående starta-eget-bidraget188
C. Reservationer i fråga om anslagen för år 1998....189
14. Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 och anslag på utgiftsområde
14 för år 1998 (mom. 57, 58)
189
Beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998190
Beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998191
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.....191
Kommunal utvecklingsgaranti.....................191
Arbetsmarknadsutbildning........................192
Arbetsmarknaden för kvinnor.....................192
Medelsanvisning under anslaget A2...............192
15. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 3, 30, 31, 46, 57
och 58) 195
Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998............199
Anslag för budgetåret 1998 utgiftsområde 14.......201
D. Gemensamma särskilda yttranden...................204
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - Nordiskt akvarellmuseum204
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - De fria trossamfundens
lokalbyggande
204
E. Övriga särskilda yttranden.......................206
Moderaternas särskilda yttrande i anslagsfrågorna.206
Folkpartiets samlade särskilda yttrande.............214
Omfattning och inriktning.........................214
Vänsterpartiets särskilda yttrande i anslagsfrågor..214
Uppdelning på utgiftsområdena 13 respektive 14 för budgetåret 1998214
Utgiftsområde 14....................................216
Särskilt rekrytreringsstöd......................220
Miljöpartiets samlade särskilda yttrande............222
EU-frågor m.m...................................222
Nivån på utbildningsbidrag......................223
Kristdemokraternas samlade särskilda yttrande.......223
Utgiftsområde 13................................223
Inledning.......................................223
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och
resursarbeten 224
Generationsväxling..............................224
Medelsanvisning på anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet224
Utgiftsområde 14................................225
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.225
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder............225
Ungdomssatsningen Kommunal utvecklingsgaranti.225
Arbetsmarknadsutbildning........................226
Nivån på utbildningsbidrag......................226
Arbetsplatsintroduktion (API)...................226
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder226
Lönebidragens nivå..............................227
B 6 Samhall.....................................227
Forskningsfrågor inom utgiftsområde 14..........227
Bilaga 1
Förslag till anlagsbeslut.........................228
Bilaga 2
Lagförslag..........................................230
Förslag till lag om arbetslivsutveckling..........230
Förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år231
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring 234
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
236
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om.237
arbetsplatsintroduktion...........................237
Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners
medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om
arbetsmarknadsutvecklingen
238
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:772) om ändring i lagen
(1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
239
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:771) om ändring i lagen
(1997:244) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
243
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
244
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring246
Bilaga 3
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 57 och 58) i hemställan247
Bilaga 4
Propositionerna.....................................254
Proposition 1997/98:1.............................254
Proposition 1996/97:173...........................257
Förslag från Riksdagens Revisorer...................257
Motioner väckta med anledning av Riksdagens revisorers förslag257
Motionerna..........................................258
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997..258
Bilaga 5
Regeringens och oppositionens förslag till anslagsfördelning för
budgetåret 1998 279
Utgiftsområde14 Arbetsmarknad och arbetsliv.....280