Prop.
1996/97:91
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 februari 1997
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att Sverige ratificerar 1993 års konvention om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, och att kon-
ventionen blir en del av svensk lagstiftning genom en särskild lag. Enligt
förslaget skall Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
vara centralmyndighet i konventionens mening.
Konventionen föranleder vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620),
sekretesslagen (1980:100) och lagen (1950:382) om svenskt medborgar-
skap.
Vissa ändringar föreslås i socialtjänstlagen och lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn för att förbättra effektivitet, insyn
och rättssäkerhet i adoptionsprocessen.
Vidare föreslås en ny lag om internationell adoptionsförmedling ersätta
lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
Rättelse: S. 4 efter rad 2 Tillkommit: dels godkänner---dels antar
Prop. 1996/97:91
1 Förslag till riksdagsbeslut...........................4
2 Lagtext........................................4
2.1 Förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner.....................4
2.2 Förslag till lag om internationell adoptionsförmedling ... 34
2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)................................. 36
2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) . . 39
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap........................40
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn..............41
3 Ärendet och dess beredning.........................42
4 Nuvarande ordning...............................43
5 Vissa regeländringar när det gäller internationella adoptioner . . 49
5.1 Allmän bedömning...........................49
5.2 Förmedlingssättet vid internationella adoptioner.......50
5.3 Medgivande att ta emot ett barn för adoption.........51
5.4 Organisationernas prövning.....................52
5.5 Redovisningsfrågor och bidrag...................54
6 Haagkonventionen ...............................56
6.1 Ratificering................................56
6.2 Införlivande av konventionen med svensk rätt........59
6.3 Central adoptionsmyndighet m.m..................60
6.4 Enskilda adoptioner ..........................63
7 Förhållandet mellan 4 kap. föräldrabalken och Haagkonven-
tionen .......................................64
8 Socialt stöd till familjer med adoptivbarn ...............73
8.1 Kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas kunskaper
om barn ..................................73
8.2 Uppföljning av barnens situation .................74
9 Sekretess......................................74
10 Lagreglering ...................................75
11 Kostnader.....................................76
12 Författningskommentar............................76
12.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde
till Haagkonventionen om skydd av barn och sam-
arbete vid internationella adoptioner...............76
12.2 Förslaget till lag om internationell adoptionsförmedling . . 78
12.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)................................. 82
12.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)................................. 85
12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap........................85
12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om Prop. 1996/97:91
bidrag vid adoption av utländska barn..............86
Bilaga 1 Adoptionslagstiftningsutredningens betänkande -
sammanfattning .............................87
Bilaga 2 Remisslista ................................94
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.....................95
Bilaga 4 Lagrådets yttrande .......................... 105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
13 februari 1997 .................................. 121
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,
dels antar regeringens förslag till
1. lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,
2. lag om internationell adoptionsförmedling,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
6. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn.
Prop. 1996/97:91
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner skall i originaltexter-
nas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha samma
giltighet.
Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning intagna
som bilaga till denna lag.
2 § Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central-
myndighet enligt konventionen och fullgör de uppgifter som ankommer
på en sådan myndighet, om inte något annat följer av lag eller annan
författning.
NIA utfårdar intyg enligt artikel 23 i konventionen när adoptionen har
ägt rum i Sverige eller när ett utländskt adoptionsbeslut har omvandlats
här i landet enligt artikel 27 i konventionen och 5 § denna lag.
3 § Ansökningar som avses i artikel 14 i konventionen skall göras hos
socialnämnden i sökandenas hemkommun.
Socialnämnden skall
a) sammanställa rapporter enligt artikel 15.1. i konventionen,
b) pröva frågor om samtycke enligt artikel 17.c i konventionen,
d) vidta åtgärder enligt artikel 21 i konventionen.
I 25 § socialtjänstlagen (1980:620) finns bestämmelser om att social-
nämnden prövar frågor om medgivande att i adoptionssyfte ta emot barn
med hemvist utomlands.
4 § Om en auktoriserad sammanslutning har anlitats för förmedling av
adoption, skall sammanslutningen
a) i enlighet med artikel 15.2 i konventionen överlämna rapporter som
avses i artikel 15.1,
b) i enlighet med artikel 16.2 i konventionen ta emot rapporter som
avses i artikel 16.1,
c) vidta åtgärder som enligt artiklarna 18-20 i konventionen ankommer
på centralmyndigheten.
5 § När en adoption som enligt konventionen erkänns i Sverige har
beviljats i ursprungsstaten utan att det rättsliga förhållandet mellan bar-
net och dess ursprungliga familj har upphört, får adoptionen omvandlas
till en adoption med den verkan som anges i 4 kap. 8 § föräldrabalken.
Omvandling får ske endast om de samtycken som avses i artikel 27.1 b
i konventionen och i 4 kap. 5 § föräldrabalken har lämnats.
Allmän domstol beslutar om sådan omvandling på ansökan av adoptan-
ten eller adoptantema.
6 § När ett barn uppehåller sig i ett land som flykting eller i en flykting-
liknande situation anses barnet vid tillämpning av denna lag ha sitt hem-
vist i det landet.
Prop. 1996/97:91
Bilaga
KONVENTION OM
SKYDD AV BARN
OCH SAMARBETE
VID
INTERNATIONELLA
ADOPTIONER
De stater, som har un-
dertecknat denna kon-
vention,
som erkänner att
barn for att kunna
uppnå en fullständig
och harmonisk ut-
veckling av sin per-
sonlighet bör växa
upp i en familjemiljö,
i en omgivning av
lycka, kärlek och för-
ståelse,
som erinrar om att
varje stat som ett
prioriterat mål bör
vidta lämpliga åtgär-
der för att göra det
möjligt för barn att
stanna kvar i sin ur-
sprungsfamiljs vård,
CONVENTION SUR
LA PROTECTION
DES ENFANTS ET
LA COOPÉRATION
EN MATIÉRE
D' ADOPTION
INTERNATIONALE
Les Etats signataires
de la présente Con-
vention,
Reconnaissant que,
pour l'épanouissement
harmonieux de sa per-
sonnalité, 1'enfant doit
grandir dans un
milieu familial, dans
un climat de bonheur,
d'amour et de compré-
hension,
Rappelant que cha-
que Etat devrait pren-
dre, par priorité, des
mesures appropriées
pour permettre le
maintien de l'enfant
dans sa famille d'ori-
gine,
CONVENTION ON
PROTECTION OF
CHILDREN AND
COOPÉRATION IN
RESPECT OF
INTERCOUNTRY
ADOPTION
The States signatory
to the present Con-
vention,
Recognizing that the
child, for the full and
harmonious develop-
ment of his or her
personality, should
grow up in a family
environment, in an
atmosphere of happi-
ness, love and under-
standing,
Recalling that each
State should take, as a
matter of priority, ap-
propriate measures to
enable the child to
remain in the care of
his or her family of
origin,
som erkänner att ett
barn som inte kan
erhålla en lämplig
familj i sin ursprungs-
stat kan erbjudas för-
delen av en varaktig
familj genom interna-
tionell adoption,
som är övertygade
om nödvändigheten
av att vidta åtgärder
för att säkerställa att
internationella adop-
tioner genomförs med
beaktande av barnets
bästa och med hänsyn
till dess grundläggan-
de rättigheter och för
att förhindra bortför-
ande av, försäljning
av eller handel med
barn,
som önskar utarbeta
gemensamma bestäm-
melser i detta syfte,
med beaktande av de
principer som finns
upptagna i internatio-
nella instrument, i
synnerhet i Förenta
Nationernas konven-
tion om barnets
rättigheter av den 20
november 1989 och
Förenta Nationernas
förklaring om sociala
och rättsliga principer
rörande skydd av och
omsorg om barn, sär-
skilt med hänsyn till
nationell och interna-
tionell placering i fos-
terhem och adoption
(Generalförsamlingens
resolution nr 41/85,
av den 3 december
1986),
har kommit överens
om följande bestäm-
melser -
Reconnaissant que
1'adoption interna-
tionale peut présenter
1'avantage de donner
une famille permanen-
te å 1'enfant pour le-
quel une famille app-
ropriée ne peut étre
trouvée dans son Etat
d'orgine,
Convaincus de la
nécessité de prévoir
des measures pour
garantir que les adop-
tions intemationales
aient lieu dans 1'inté-
rét supérieur de l'en-
fant et le respect de
ses droits fondament-
aux, ainsi que pour
prévenir 1'enlévement,
la vente ou la traite
d'enfants,
Désirant établir å cet
effet des dispositions
communes qui tien-
nent compte des prin-
cipes reconnus par les
instruments intema-
tionaux, notamment
par la Convention des
Nations Unies sur les
droits de l'enfant, du
20 novembre 1989, et
par la Déclaration des
Nations Unies sur les
principes sociaux et
juridiques applicables
å la protection et au
bien-étre des enfants,
envisagés surtout sous
1'angle des pratiques
en matiére d'adoption
et de placement fami-
lial sur les plans na-
tional et intemational
(Résolution de l'As-
semblée générale
41/85, du 3 décembre
1986),
Sont convenus des
dispositions suivantes:
Recognizing that
intercountry adoption
may offer the advan-
tage of a permanent
family to a child for
whom a suitable fa-
mily cannot be found
in his or her State of
origin,
Convinced of the
necessity to take mea-
sures to ensure that
intercountry adoptions
are made in the best
interests of the child
and with respect for
his or her fundamen-
tal rights, and to pre-
vent the abduction,
the sale of, or traffic
in children,
Prop. 1996/97:91
Desiring to establish
common provisions to
this effect, taking into
account the principles
set forth in intema-
tional instruments, in
particular the United
Nations Convention
on the Rights of the
Child, of 20 Novem-
ber 1989, and the
United Nations Decla-
ration on Social and
Legal Principles re-
lating to the Protec-
tion and Welfare of
Children, with Special
Reference to Foster
Placement and Adop-
tion Nationally and
Intemationally (Gene-
ral Assembly Resolu-
tion 41/85, of 3 De-
cember 1986),
Have agreed upon
the following pro-
visions -
KAPITEL I -
KONVENTIONENS
TILLÄMPNINGS-
OMRÅDE
Artikel 1
Ändamålet med denna
konvention är att
a) upprätta garantier
för att säkerställa att
internationella adop-
tioner sker med be-
aktande av barnets
bästa och med respekt
för dess grundläggan-
de rättigheter såsom
dessa erkänns i inter-
nationell rätt,
b) upprätta ett sys-
tem för samarbete
bland de fördrags-
slutande staterna för
att säkerställa att des-
sa garantier beaktas
och därigenom förhin-
dra bortförande av,
försäljning av eller
handel med barn,
c) säkerställa att de
adoptioner som ge-
nomförs i enlighet
med konventionen
erkänns av de för-
dragsslutande staterna.
Artikel 2
1. Denna konvention
skall tillämpas då ett
barn med hemvist i en
fördragss lutande stat
(ursprungsstaten) har
överflyttats, överflyt-
tas eller kommer att
överflyttas till en
annan fördragsslutan-
de stat (den mottagan-
de staten), antingen
efter adoption i ur-
sprungsstaten av
makar eller av en per-
son med hemvist i
den mottagande sta-
CHAPITRE I -
CHAMP
DAPPLICATION DE
LA CONVENTION
Article premier
La présente Conven-
tion a pour objet:
a d établir des ga-
ranties pour que les
adoptions intematio-
nales aient lieu dans
1'intérét supérieur de
1'enfant et dans le re-
spect des droits fon-
damentaux qui lui
sont reconnus en droit
intemational;
b d'instaurer un sys-
téme de coopération
entre les Etats con-
tractants pour assurer
le respect de ces ga-
ranties et prévenir
ainsi 1'enlévement, la
vente ou la traite d'en-
fants;
c d'assurer la recon-
naissance dans les
Etats contractants des
adoptions réalisées
selon la Convention.
Article 2
1 La Convention
s'applique lorsqu'un
enfant résidant habitu-
ellement dans un Etat
contractant («l'Etat
d'origine») a été, est
ou doit étre déplacé
vers un autre Etat
contractant («l'Etat
d'accueil»), soit apres
son adoption dans
1'Etat d'origine par des
époux ou une person-
ne résidant habitu-
ellement dans l'Etat
d'accueil, soit en vue
CHAPTER I -
SCOPE OF THE
CONVENTION
Prop. 1996/97:91
Article 1
The objects of the
present Convention
are -
a to establish safe-
guards to ensure that
intercountry adoptions
take place in the best
interests of the child
and with respect for
his or her fundamen-
tal rights as recog-
nized in intemational
law;
b to establish a sys-
tem of co-operation
amongst Contracting
States to ensure that
those safeguards are
respected and thereby
prevent the abduction,
the sale of, or traffic
in children;
c to secure the re-
cognition in Contrac-
ting States of adop-
tions made in accor-
dance with the Con-
vention.
Article 2
1 The Convention
shall apply where a
child habitually resi-
dent in one Contrac-
ting State (‘the State
of origin’) has been,
is being, or is to be
moved to another
Contracting State
(‘the receiving State’)
either after his or her
adoption in the State
of origin by spouses
or a person habitually
resident in the recei-
ving State, or for the
ten, eller för en sådan
adoption i den mot-
tagande staten eller i
ursprungsstaten.
2. Konventionen om-
fattar endast adop-
tioner som skapar ett
varaktigt föräldra-
bamförhållande.
Artikel 3
Denna konvention
upphör att gälla om
de samtycken som
anges i artikel 17.c
inte har lämnats innan
barnet uppnår arton
års ålder.
KAPITEL II -
VILLKOR FÖR
INTERNATIONELLA
ADOPTIONER
Artikel 4
En adoption inom
konventionens till-
lämpningsområde
skall äga rum endast
om de behöriga myn-
digheterna i ur-
sprungsstaten har -
a) fastställt att bar-
net kan adopteras,
b) beslutat att en
internationell adoption
är till barnets bästa,
efter det att möjlig-
heten att placera bar-
net inom ursprungs-
staten vederbörligen
har beaktats,
c) säkerställt att
1) de personer, insti-
tutioner och myn-
digheter som skall
ge sitt samtycke
till adoption har
d'une telle adoption
dans 1'Etat d'accueil
ou dans l'Etat d'origi-
ne.
2 La Convention ne
vise que les adoptions
établissant un lien de
filiation.
Article 3
La Convention cesse
de s'appliquer si les
acceptations visées å
Tarticle 17, lettre c,
n'ont pas été données
avant que 1'enfant n'ait
atteint l'äge de dix-
huit ans.
CHAPITRE II -
CONDITIONS
DES ADOPTIONS
INTERNATIONALES
Article 4
Les adoptions visées
par la Convention ne
peuvent avoir lieu que
si les autorités compé-
tentes de 1'Etat d'origi-
ne:
a ont établi que l'en-
fant est adoptable;
b ont constaté, aprés
avoir dument examiné
les possibilités de pla-
cement de l'enfant
dans son Etat d'origi-
ne, qu'une adoption
intemationale répond
å 1'intérét supérieur de
l'enfant;
c se sont assurées
1) que les personnes,
institutions et au-
torités dont le
consentement est
requis pour l'adop-
purposes of such an
adoption in the recei-
ving State or in the
State of origin.
2 The Convention
covers only adoptions
which create a perma-
nent parent-child rela-
tionship.
Article 3
The Convention cea-
ses to apply if the
agreements mentioned
in Article 17, sub-
paragraph c, have not
been given before the
child attains the age
of eighteen years.
CHAPTER II -
REQUIREMENTS
FOR
INTERCOUNTRY
ADOPTIONS
Prop. 1996/97:91
Article 4
An adoption within
the scope of the Con-
vention shall take
place only if the com-
petent authorities of
the State of origin -
a have established
that the child is
adoptable;
b have determined,
after possibilities for
placement of the child
within the State of
origin have been
given due considera-
tion, that an inter-
country adoption is in
the child's best inter-
ests;
c have ensured that
(1) the persons, insti-
tutions and autho-
rities whose con-
sent is necessary
for adoption, have
fått den rådgivning
som behövs och
vederbörligen un-
derrättats om verk-
ningarna av sina
samtycken, fram-
för allt om huru-
vida en adoption
kommer att leda
till att det rättsliga
förhållandet mellan
barnet och dess ur-
sprungsfamilj upp-
hör eller inte,
2) sådana personer,
institutioner och
myndigheter frivil-
ligt har gett sitt
samtycke i föreskri-
ven rättslig form
och att samtycket
uttryckts eller be-
styrkts i skrift,
3) samtyckena inte
har åstadkommits
genom betalning
eller genom ersätt-
ning av något slag
och inte har åter-
kallats, och
4) modems samtycke,
där sådant krävs,
har getts först ef-
ter barnets födelse,
samt
d) med hänsyn till
barnets ålder och
mognad säkerställt att
1) barnet har fått råd-
givning och veder-
börligen informe-
rats om verkning-
arna av adoptionen
och av sitt sam-
tycke till adoptio-
nen i de fall då
sådant samtycke
krävs,
2) hänsyn har tagits
till barnets önske-
mål och mening,
tion ont été entou-
rées des conseils
nécessaires et du-
ment informées
sur les conséquen-
ces de leur con-
sentement, en par-
ticulier sur le
maintien ou la
rupture, en raison
d'une adoption,
des liens de droit
entre 1'enfant et sa
famille d'origine,
2) que celles-ci ont
donné librement
leur consentement
dans les formes
légales requises, et
que ce consente-
ment a été donné
ou constaté par
écrit,
3) que les consente-
ments front pas
été obtenus mo-
yennant paiement
ou contrepartie
d'aucune sorte et
qu'ils front pas été
retirés, et
4) que le consente-
ment de la mére,
s'il est requis, n'a
été donné qfraprés
la naissance de
l'enfant; et
d se sont assurées,
eu égard ä Fäge et å
la maturité de 1'enfant,
1) que celui-ci a été
entouré de con-
seils et dument
informé sur les
conséquences de
1'adoption et de
son consentement
å 1'adoption, si
celui-ci est requis,
2) que les souhaits et
avis de 1'enfant
ont été pris en
considération,
been counselled as
may be necessary
and duly informed
of the effects of
their consent, in
particular whether
or not an adoption
will result in the
termination of the
legal relationship
between the child
and his or her
family of origin,
(2) such persons, in-
stitutions and au-
thorities have giv-
en their consent
freely, in the re-
quired legal form,
and expressed or
evidenced in wri-
ting,
(3) the consents have
not been induced
by payment or
compensation of
any kind and have
not been with-
drawn, and
(4) the consent of the
mother, where
required, has been
given only after
the birth of the
child; and
d have ensured, hav-
ing regard to the age
and degree of maturi-
ty of the child, that
(1) he or she has been
counselled and
duly informed of
the effects of the
adoption and of
his or her consent
to the adoption,
where such con-
sent is required,
(2) considération has
been given to the
child’s wishes and
opinions,
Prop. 1996/97:91
3) barnets samtycke
till adoptionen, där
sådant samtycke
krävs, har getts
frivilligt i föreskri-
ven rättslig form
och har uttryckts
eller bestyrkts i
skrift,
4) sådant samtycke
inte har åstadkom-
mits genom betal-
ning eller ersätt-
ning av något slag.
Artikel 5
En adoption inom
konventionens till-
ämpningsområde skall
ske endast om den
mottagande statens
behöriga myndigheter
har
a) fastställt att de
tilltänkta adoptivför-
äldrarna är behöriga
och lämpade att adop-
tera,
b) säkerställt att de
tilltänkta adoptivför-
äldrarna har fått den
rådgivning som kan
vara nödvändig, och
c) fastställt att bar-
net har eller kommer
att få tillstånd att resa
in i och stadigvarande
bosätta sig i den sta-
ten.
KAPITEL III -
CENTRALMYNDIG-
HETER OCH
AUKTORISERADE
SAMMANSLUT-
NINGAR
Artikel 6
1. Varje fördragsslu-
tande stat skall utse
3) que le consente-
ment de 1'enfant å
1'adoption, lorsqu'il
est requis, a été
donné librement,
dans les formes
légales requises, et
que son consente-
ment a été donné
ou constaté par
écrit, et
4) que ce consente-
ment n'a pas été
obtenu moyennant
paiement ou con-
trepartie d'aucune
sorte.
Article 5
Les adoptions visées
par la Convention ne
peuvent avoir lieu que
si les autorités compé-
tentes de 1'Etat d'ac-
cueil:
a ont constaté que
les futurs parents ad-
optifs sont qualifiés et
aptes å adopter;
b se sont assurées
que les futurs parents
adoptifs ont été en-
tourés des conseils
nécessaires; et
c ont constaté que
1'enfant est ou sera
autorisé ä entrer et å
séjoumer de fa^on
permanente dans cet
Etat.
CHAPITRE III -
AUTORITÉS
CENTRALES ET
ORGANISMES
AGRÉÉS
Article 6
1 Chaque Etat con-
tractant désigne une
(3) the child's consent
to the adoption,
where such con-
sent is required,
has been given
freely, in the re-
quired legal form,
and expressed or
evidenced in wri-
ting, and
(4) such consent has
not been induced
by payment or
compensation of
any kind.
Prop. 1996/97:91
Article 5
An adoption within
the scope of the Con-
vention shall take
place only if the com-
petent authorities of
the receiving State -
a have determined
that the prospective
adoptive parents are
eligible and suited to
adopt;
b have ensured that
the prospective adop-
tive parents have been
counselled as may be
necessary; and
c have determined
that the child is or
will be authorized to
enter and reside per-
manently in that State.
CHAPTER III -
CENTRAL
AUTHORITIES AND
ACCREDITED
BODIES
Article 6
1 A Contracting
State shall designate a
10
denna
stater,
än ett
en centralmyndighet
som skall ha till upp-
gift att fullgöra de
skyldigheter som å-
läggs sådana myndig-
heter enligt
konvention.
2. Federala
stater med mer
rättssystem eller stater
som har autonoma
territoriella enheter
har frihet att utse fler
än en centralmyndig-
het och att ange den
territoriella eller den
personliga omfattning-
en av deras befogen-
heter. Om en stat har
utsett fler än en cen-
tralmyndighet skall
den ange den central-
myndighet till vilken
meddelanden kan sän-
das för vidarebefor-
dran till behörig cen-
tralmyndighet
den staten.
inom
Autorité centrale char-
gée de satisfaire aux
obligations qui lui
sont imposées par la
Convention.
2 Un Etat fédéral,
un Etat dans lequel
plusieurs systémes de
droit sont en vigueur
ou un Etat ayant des
unités territoriales
autonomes est libre de
désigner plus d'une
Autorité centrale et de
spécifier 1'étendue
territoriale ou person-
nelle de leurs fonc-
tions. L'Etat qui fait
usage de cette faculté
désigne 1'Autorité cen-
trale å laquelle toute
communication peut
étre adressée en vue
de sa transmission ä
l'Autorité centrale
compétente au sein de
cet Etat.
Central Authority to Prop. 1996/97:91
discharge the duties
which are imposed by
the Convention upon
such authorities.
2 Federal States,
States with more than
one system of law or
States having autono-
mous territorial units
shall be free to ap-
point more than one
Central Authority and
to specify the terri-
torial or personal ex-
tern of their functions.
Where a State has
appointed more than
one Central Authority,
it shall designate the
Central Authority to
which any communi-
cation may be addres-
sed for transmission
to the appropriate
Central Authority wit-
hin that State.
Artikel 7
Article 7
Article 7
1. Centralmyndig-
heterna skall samarbe-
ta med varandra och
främja samarbetet
mellan de behöriga
myndigheterna i sina
stater for att skydda
barn och for att uppnå
de övriga målen med
denna konvention.
2. De skall själva
vidta alla lämpliga
åtgärder i syfte att -
a) tillhandahålla
upplysningar om de
lagar i deras stater
som rör adoption samt
andra allmänna upp-
lysningar, såsom sta-
tistik och standardfor-
mulär,
1 Les Autorités cen-
trales doivent coopé-
rer entre elles et pro-
mouvoir une collabo-
ration entre les autori-
tés compétentes de
leurs Etats pour assu-
rer la protection des
enfants et réaliser les
autres objectifs de la
Convention.
2 Elles prennent
directement toutes
mesures appropriées
pour:
a foumir des infor-
mations sur la légi-
slation de leurs Etats
en matiére d'adoption
et d'autres informa-
tions générales, telles
que des statistiques et
formules types;
1 Central Authori-
ties shall co-operate
with each other and
promote co-operation
amongst the compe-
tent authorities in
their States to protect
children and to achie-
ve the other objects of
the Convention.
2 They shall take
directly all appropriate
measures to -
a provide informa-
tion as to the laws of
their States concer-
ning adoption and
other general informa-
tion, such as statistics
and standard forms;
11
b) hålla varandra
underrättade om hur
konventionen fungerar
och, så långt möjligt,
undanröja varje hinder
för dess tillämpning.
Artikel 8
Centralmyndigheter
skall, direkt eller ge-
nom offentliga organ,
vidta alla lämpliga
åtgärder för att förhin-
dra otillbörlig ekono-
misk eller annan vinst
i samband med en
adoption och för att
förhindra tillväga-
gångssätt som strider
mot konventionens
syften.
Artikel 9
Centralmyndigheterna
skall, direkt eller
genom offentliga or-
gan eller andra i sta-
ten auktoriserade sam-
manslutningar, vidta
alla lämpliga åtgärder
för att framför allt -
a) samla in, bevara
och utbyta informa-
tion om barnets och
de tilltänkta adoptiv-
föräldrarnas situation,
i den omfattning som
krävs för att fullfölja
adoptionen,
b) underlätta och
följa ärendet samt
verka för en snabb
behandling av det i
syfte att adoptionen
skall bli genomförd,
c) i sina stater främ-
ja rådgivning i adop-
tionsfrågor och möj-
ligheter till hjälp och
stöd efter adoption,
b s'informer mutuel-
lement sur le fonc-
tionnement de la Con-
vention et, dans la
mesure du possible,
lever les obstacles ä
son application.
Article 8
Les Autorités centra-
les prennent, soit di-
rectement, soit avec le
concours d'autorités
publiques, toutes me-
sures appropriées pour
prévenir les gains ma-
tériels indus å l'occa-
sion d'une adoption et
empécher toute prati-
que contraire aux
objectifs de la Con-
vention.
Article 9
Les Autorités centra-
les prennent, soit di-
rectement, soit avec le
concours d'autorités
publiques ou d'orga-
nismes dument agréés
dans leur Etat, toutes
mesures appropriées,
notamment pour:
a rassembler, conser-
ver et échanger des
informations relatives å
la situation de 1'enfant
et des futurs parents
adoptifs, dans la mesu-
re nécessaire å la réa-
lisation de 1'adoption;
b faciliter, suivre et
activer la procédure
en vue de 1'adoption;
c promouvoir dans
leurs Etats le dé-
veloppement de ser-
vices de conseils pour
1'adoption et pour le
suivi de 1'adoption;
b keep one another
informed about the
operation of the Con-
vention and, as far as
possible, eliminate
any obstacles to its
application.
Prop. 1996/97:91
Article 8
Central Authorities
shall take, directly or
through public autho-
rities, all appropriate
measures to prevent
improper fmancial or
other gain in connec-
tion with an adoption
and to deter all prac-
tices contrary to the
objects of the Con-
vention.
Article 9
Central Authorities
shall take, directly or
through public autho-
rities or other bodies
duly accredited in
their State, all appro-
priate measures, in
particular to -
a collect, preserve
and exchange infor-
mation about the situ-
ation of the child and
the prospective adop-
tive parents, so far as
is necessary to com-
plete the adoption;
b facilitate, follow
and expedite pro-
ceedings with a view
to obtaining the adop-
tion;
c promote the deve-
lopment of adoption
counselling and post-
adoption services in
their States;
12
d) förse varandra
med allmänna utvär-
deringsrapporter om
erfarenheterna av in-
ternationella adoptio-
ner,
e) så långt deras
staters lagar medger
det besvara välmoti-
verade framställningar
från andra central-
myndigheter eller of-
fentliga organ om att
få information i ett
visst adoptionsärende.
Artikel 10
Auktorisation får be-
viljas och innehas
endast av samman-
slutningar som kan
visa att de har erfor-
derlig kompetens att
genomföra de upp-
drag som kan komma
att anförtros dem.
Artikel 11
En auktoriserad sam-
manslutning skall -
a) bedriva endast
icke vinstgivande ver-
ksamhet i enlighet
med de villkor och
inom ramen för såda-
na begränsningar som
fastställs av de behör-
iga myndigheterna i
auktorisationsstaten,
b) ledas och beman-
nas av personer som
genom sina etiska
normer och sin utbild-
ning eller erfarenhet
är kvalificerade att
arbeta inom området
för internationella ad-
optioner, och
c) vara föremål för
tillsyn av statens be-
höriga myndigheter
vad gäller dess sam-
d échanger des rap-
ports généraux d'éva-
luation sur les expéri-
ences en matiére d'ad-
option intemationale;
e répondre, dans la
mesure permise par la
loi de leur Etat, aux
demandes motivées
d'informations sur une
situation particuliére
d'adoption formulées
par d'autres Autorités
centrales ou par des
autorités publiques.
Article 10
Peuvent seuls béné-
ficier de 1'agrément et
le conserver les orga-
nismes qui démont-
rent leur aptitude å
remplir correctement
les missions qui pour-
raient leur étre con-
fiées.
Article 11
Un organisme agréé
doit:
a poursuivre unique-
ment des buts non
lucratifs dans les con-
ditions et limites
fixées par les autorités
compétents de 1'Etat
d'agrément;
b étre dirigé et géré
par des personnes
qualifiées par leur
intégrité morale et
leur formation ou ex-
périence pour agir
dans le domaine de
1'adoption interna-
tionale; et
c étre soumis å la
surveillance d'autori-
tés compétentes de cet
Etat pour sa composi-
d provide each other
with general evalua-
tion reports about ex-
perience with inter-
country adoption;
e reply, in so far as
it permitted by the
law of their State, to
justified requests from
other Central Authori-
ties or public authori-
ties for information
about a particular
adoption situation.
Article 10
Prop. 1996/97:91
Accreditation shall
only be granted to
and maintained by
bodies demonstrating
their competence to
carry out properly the
tasks with which they
may be entrusted.
Article 11
An accredited body
shall -
a pursue only non-
profit objectives ac-
cording to such condi-
tions and within such
limits as may be es-
tablished by the com-
petent authorities of
the State of accredita-
tion;
b be directed and
staffed by persons
qualified by their ethi-
cal standards and by
training or experience
to work in the field of
intercountry adoption;
and
c be subject to su-
pervision by compe-
tent authorities of that
State as to its compo-
13
mansättning, verksam-
het och finansiella
situation.
Artikel 12
En sammanslutning
som har auktoriserats
i en fördragsslutande
stat får verka i en an-
nan fördragsslutande
stat endast om de
båda staternas behö-
riga myndigheter har
gett sitt tillstånd till
det.
Artikel 13
Varje fördragsslutande
stat skall lämna upp-
gift till Haagkonferen-
sens för internationell
privaträtt permanenta
byrå om utsedda cen-
tralmyndigheter och,
där så är lämpligt,
omfattningen av deras
befogenheter samt om
namn och adress på
de auktoriserade sam-
manslutningarna.
KAPITEL IV -
PROCEDURREGLER
VID
INTERNATIONELL
ADOPTION
Artikel 14
Personer med hemvist
i en fördragsslutande
stat som önskar adop-
tera ett barn med
hemvist i en annan
fördragsslutande stat
skall ansöka hos cen-
tralmyndigheten i den
stat där de har sitt
hemvist.
tion, son fonctionne-
ment et sa situation
financiére.
Article 12
Un organisme agréé
dans un Etat contrac-
tant ne pourra agir
dans un autre Etat
contractant que si les
autorités compétentes
des deux Etats l'ont
autorisé.
Article 13
La désignation de
Autorités centrales et,
le cas échéant, 1'éten-
due de leurs fonc-
tions, ainsi que le
nom et 1'adresse des
organismes agréés,
sont communiqués par
chaque Etat contrac-
tant au Bureau Perma-
nent de la Conférence
de La Haye de droit
intemational privé.
CHAPITRE IV -
CONDITIONS
PROCÉDURALES
DE L'ADOPTION
INTERNATIONALE
Article 14
Les personnes rési-
dant habituellement
dans un Etat contrac-
tant, qui désirent ado-
pter un enfant dont la
résidence habituelle
est située dans un aut-
re Etat contractant,
doivent s'adresser å
1'Autorité centrale de
1'Etat de leur résiden-
ce habituelle.
sition, operation and
financial situation.
Prop. 1996/97:91
Article 12
A body accredited in
one Contracting State
may act in another
Contracting State only
if the competent aut-
horities of both States
have authorized it to
do so.
Article 13
The désignation of the
Central Authorities
and, where appro-
priate, the extent of
their functions, as
well as the names and
addresses of the ac-
credited bodies shall
be communicated by
each Contracting State
to the Permanent
Bureau of the Hague
Conference on Private
Intemational Law.
CHAPTER IV -
PROCEDURAL
REQUIREMENTS IN
INTERCOUNTRY
ADOPTION
Article 14
Persons habitually
resident in a Contrac-
ting State, who wish
to adopt a child habi-
tually resident in ano-
ther Contracting State,
shall apply to the
Central Authority in
the State of their ha-
bitual residence.
14
Artikel 15
Article 15
Article 15
Prop. 1996/97:91
1. Om centralmyn-
digheten i den mot-
tagande staten är
övertygad om att de
sökande är behöriga
och lämpade att adop-
tera, skall den sam-
manställa en rapport
som innefattar upplys-
ningar om deras iden-
titet, behörighet och
lämplighet att adopte-
ra, bakgrund, familje-
förhållanden och sjuk-
domshistoria, sociala
miljö, motiv till adop-
tion, förmåga att
ikläda sig ansvaret för
en internationell adop-
tion, samt uppgifter
om vilka barn som de
skulle vara kvalifice-
rade att ta hand om.
2. Den skall överläm-
na rapporten till cen-
tralmyndigheten i ur-
sprungsstaten.
Artikel 16
1. Om centralmyn-
digheten i ursprungs-
staten har kommit
fram till att barnet är
tillgängligt för adop-
tion skall den -
a) sammanställa en
rapport innefattande
upplysningar om bar-
nets identitet, tillgäng-
lighet för adoption,
bakgrund, sociala
miljö och familjehis-
toria samt om barnets
och dess familjs sjuk-
domshistoria, och bar-
nets särskilda behov,
b) ta vederbörlig
hänsyn till barnets
uppfostran samt till
dess etniska, religiösa
och kulturella bak-
grund,
1 Si 1'Autorité cen-
trale de 1'Etat d'ac-
cueil considére que
les requérants sont
qualifiés et aptes å
adopter, elle établit un
rapport contenant des
renseignements sur
leur identité, leur ca-
pacité légale et leur
aptitude å adopter,
leur situation person-
nelle, familiale et mé-
dicale, leur milieu
social, les motifs qui
les animent, leur apti-
tude å assumer une
adoption intematio-
nale, ainsi que sur les
enfants qu'ils seraient
aptes å prendre en
charge.
2 Elle transmet le
rapport å l'Autorité
centrale de 1'Etat
d'origine.
Article 16
1 Si l'Autorité cen-
trale de 1'Etat d'origi-
ne considére que l'en-
fant est adoptable,
a elle établit un rap-
port contenant des ren-
seignements sur 1'iden-
tité de 1'enfant, son
adoptabilité, son milieu
social, son évolution
personnelle et familiale,
son passé médical et
celui de sa famille,
ainsi que sur ses be-
soins particuliers;
b elle tient dflment
compte des conditions
d'éducation de l'en-
fant, ainsi que de son
origine ethnique, reli-
gieuse et culturelle;
1 If the Central Au-
thority of the receiv-
ing State is satisfied
that the applicants are
eligible and suited to
adopt, it shall prepare
a report including in-
formation about their
identity, eligibility
and suitability to
adopt, background,
family and medical
history, social en-
vironment, reasons for
adoption, ability to
undertake an inter-
country adoption, as
well as the characte-
ristics of the children
for whom they would
be qualified to care.
2 It shall transmit
the report to the Cen-
tral Authority of the
State of origin.
Article 16
1 If the Central Au-
thority of the State of
origin is satisfied that
the child is adoptable,
it shall -
a prepare a report
including information
about his or her iden-
tity, adoptability,
background, social
environment, family
history, medical his-
tory including that of
the child's family, and
any special needs of
the child;
b give due con-
sideration to the
child's upbringing and
to his or her ethnic,
religious and cultural
background;
15
c) säkerställa att
samtycken har erhål-
lits i enlighet med
artikel 4, och
d) fastställa, framför
allt på grundval av
rapporterna rörande
barnet och de tilltänk-
ta adoptivföräldrarna,
huruvida den tänkta
placeringen är till bar-
nets bästa.
2. Den skall till cen-
tralmyndigheten i den
mottagande staten
överlämna sin rapport
om barnet, och bevis
om att nödvändiga
samtycken har erhål-
lits samt redovisa skä-
len för beslutet om
placering, och därvid
vara noga med att inte
avslöja modems och
faderns identitet, om
deras identitet inte får
röjas i ursprungssta-
ten.
Artikel 17
Ett beslut i ursprungs-
staten om att ett barn
skall överlämnas för
vård hos tilltänkta
adoptivföräldrar får
fattas endast om -
a) centralmyndighe-
ten i den staten har
säkerställt att de till-
tänkta adoptivföräld-
rarna samtycker,
b) centralmyndig-
heten i den mottagan-
de staten har godkänt
ett sådant beslut förut-
satt att den statens lag
eller centralmyndig-
heten i ursprungssta-
ten kräver sådant god-
kännande,
c) centralmyndighe-
terna i båda staterna
har samtyckt till att
c elle s'assure que
les consentements
visés å 1'article 4 ont
été obtenus; et
d elle constaté, en
se fondant notamment
sur les rapports con-
cemant 1'enfant et les
futurs parents adop-
tifs, que le placement
envisagé est dans l'in-
térét supérieur de l'en-
fant.
2 Elle transmet å
1'Autorité centrale de
1'Etat d'accueil son
rapport sur 1'enfant, la
preuve des consente-
ments requis et les
motifs de son constat
sur le placement, en
veillant ä ne pas révé-
ler 1'indentité de la
mére et du pére, si,
dans 1'Etat d'origine,
cette identité ne peut
pas étre divulguée.
Article 17
Toute décision de
confier un enfant å
des futurs parents ad-
optifs ne peut étre
prise dans 1'Etat d'ori-
gine que
a si l'Autorité cen-
trale de cet Etat s'est
assurée de 1'accord
des futurs parents ad-
optifs;
b si l'Autorité cen-
trale de 1'Etat d'ac-
cueil a approuvé cette
décision, lorsque la
loi de cet Etat ou
l'Autorité centrale de
1'Etat d'origine le re-
quiert;
c si les Autorités
centrales des deux
Etats ont accepté que
c ensure that con-
sents have been ob-
tained in accordance
with Article 4; and
d determine, on the
basis in particular of
the reports relating to
the child and the pro-
spective adoptive pa-
rents, whether the en-
visaged placement is
in the best interests of
the child.
2 It shall transmit to
the Central Authority
of the receiving State
its report on the child,
proof that the ne-
cessary consents have
been obtained and the
reasons for its deter-
m ination on the place-
ment, taking care not
to reveal the identity
of the mother and the
father if, in the State
of origin, these iden-
tities may not be dis-
closed.
Article 17
Any décision in the
State of origin that a
child should be en-
trusted to prospective
adoptive parents may
only be made if -
a the Central Autho-
rity of that State has
ensured that the pro-
spective adoptive pa-
rents agree;
b the Central Autho-
rity of the receiving
State has approved
such décision, where
such approval is re-
quired by the law of
that State or by the
Central Authority of
the State of origin;
c the Central Autho-
rities of both States
have agreed that the
Prop. 1996/97:91
16
adoptionsförfarandet
får fortskrida, och
d) det i enlighet
med artikel 5 har fast-
ställts att de tilltänkta
adoptivföräldrarna är
behöriga och lämpade
att adoptera samt att
barnet har eller kom-
mer att få tillstånd att
resa in i och stadig-
varande bosätta sig i
den mottagande sta-
ten.
Artikel 18
Centralmyndigheterna
i båda staterna skall
vidta alla nödvändiga
åtgärder för att barnet
skall få tillstånd att
lämna ursprungsstaten
och att resa in i och
stadigvarande bosätta
sig i den mottagande
staten.
Artikel 19
1. Överflyttning av
barnet till den mot-
tagande staten får ge-
nomföras endast om
kraven enligt artikel
17 har uppfyllts.
2. Centralmyndighe-
terna i båda staterna
skall säkerställa att
överflyttningen sker
på ett säkert och
lämpligt sätt och om
möjligt i sällskap med
adoptivföräldrarna
eller de tilltänkta ad-
optivföräldrarna.
3. Om överflyttning
av barnet inte sker,
skall de rapporter som
avses i artiklarna 15
och 16 återlämnas till
de myndigheter som
la procédure en vue
de 1'adoption se pour-
suive; et
d s'il a été constaté
conformément å l'ar-
ticle 5 que les futurs
parents adoptifs sont
qualifiés et aptes ä
adopter et que 1'enfant
est ou sera autorisé å
entrer et å séjoumer
de fåfon permanente
dans 1'Etat d'accueil.
Article 18
Les Autorités centra-
les des deux Etats
prennent toutes me-
sures utiles pour que
1'enfant re?oive 1'auto-
risation de sortie de
1'Etat d'origine, ainsi
que celle d'entrée et
de séjour permanent
dans 1'Etat d'accueil.
Article 19
1 Le déplacement de
1'enfant vers 1'Etat
d'accueil ne peut avoir
lieu que si les condi-
tions de 1'article 17
ont été remplies.
2 Les Autorités cen-
trales des deux Etats
veillent å ce que ce
déplacement s'effectue
en toute sécurité, dans
des conditions appro-
priées et, si possible,
en compagnie des
parents adoptifs ou
des futurs parents ad-
optifs.
3 Si ce déplacement
n'a pas lieu, les rap-
ports visés aux ar-
tides 15 et 16 sont
renvoyés aux autorités
expéditrices.
adoption may pro-
ceed; and
d it has been deter-
mined, in accordance
with Article 5, that
the prospective adop-
tive parents are
eligible and suited to
adopt and that the
child is or will be
authorized to enter
and res ide perma-
nently in the receiving
State.
Prop. 1996/97:91
Article 18
The Central Authori-
ties of both States
shall take all neces-
sary steps to obtain
permission for the
child to leave the
State of origin and to
enter and reside per-
manently in the recei-
ving State.
Article 19
1 The transfer of the
child to the receiving
State may only be
carried out if the re-
quirements of Article
17 have been satis-
fied.
2 The Central Au-
thorities of both
States shall ensure
that this transfer takes
place in secure and
appropriate circum-
stances and, if pos-
sible, in the company
of the adoptive or
prospective adoptive
parents.
3 If the transfer of
the child does not
take place, the reports
referred to in Artides
15 and 16 are to be
sent back to the au-
2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 91
17
har vidarebefordrat
dem.
thorities who for- Prop. 1996/97:91
warded them.
Artikel 20
Centralmyndigheterna
skall hålla varandra
underrättade om adop-
tionsförfarandet och
de åtgärder som har
vidtagits för att ge-
nomföra det samt, i
de fall då en prövotid
krävs, hur placeringen
utvecklas.
Artikel 21
1. I de fall då adop-
tionen skall äga rum
efter att barnet har
överflyttats till den
mottagande staten och
centralmyndigheten i
den staten finner att
en fortsatt placering
av barnet hos de till-
tänkta adoptivföräld-
rarna inte är till bar-
nets bästa, skall cen-
tralmyndigheten vidta
nödvändiga åtgärder
för att skydda barnet,
i synnerhet -
a) se till att barnet
tas från de tilltänkta
adoptivföräldrarna och
ombesörja tillfällig
vård,
b) i samråd med
centralmyndigheten i
ursprungsstaten utan
dröjsmål ombesörja
en ny placering av
barnet med sikte på
adoption eller, om
detta inte är lämpligt,
ombesörja en alterna-
tiv långsiktig vård; en
adoption skall inte ge-
nomföras förrän cen-
tralmyndigheten i ur-
sprungsstaten veder-
Article 20
Les Autorités centra-
les se tiennent infor-
mées sur la procédure
d'adoption et les me-
sures prises pour la
mener å terme, ainsi
que sur le déroule-
ment de la période
probatoire, lorsque
celle-ci est requise.
Article 21
1 Lorsque 1'adoption
doit avoir lieu aprés
le déplacement de
1'enfant dans 1'Etat
d'accueil et que l'Au-
torité centrale de cet
Etat considére que le
maintien de 1'enfant
dans la famille d'accu-
eil n'est plus de son
intérét supérieur, cette
Autorité prend les
mesures utiles å la
protection de 1'enfant,
en vue notamment:
a de retirer 1'enfant
aux personnes qui
désiraient 1'adopter et
d'en prendre soin pro-
visoirement;
b en consultation
avec 1'Autorité centra-
le de 1'Etat d'origine,
d'assurer sans délai un
nouveau placement de
1'enfant en vue de son
adoption ou, å défaut,
une prise en charge
altemative durable;
une adoption ne peut
avoir lieu que si l'Au-
torité centrale de
1'Etat d'origine a été
dument informée sur
Article 20
The Central Authori-
ties shall keep each
other informed about
the adoption process
and the measures
taken to complete it,
as well as about the
progress of the place-
ment if a probationary
period is required.
Article 21
1 Where the adop-
tion is to take place
after the transfer of
the child to the re-
ceiving State and it
appears to the Central
Authority of the State
that the continued
placement of the child
with the prospective
adoptive parents is
not in the child's best
interests, such Central
Authority shall take
the measures neces-
sary to protect the
child, in particular -
a to cause the child
to be withdrawn from
the prospective adop-
tive parents and to
arrange temporary
care;
b in consultation
with the Central Au-
thority of the State of
origin, to arrange wit-
hout delay a new pla-
cement of the child
with a view to adop-
tion or, if this is not
appropriate, to arrange
altemative long-term
care; an adoption
shall not take place
until the Central Au-
thority of the State of
18
börligen har informe-
rats om de tilltänkta
nya adoptivföräldrar-
na,
c) som sista utväg
ombesörja att barnet
återlämnas, om bar-
nets intressen kräver
det.
2. Med beaktande
framför allt av barnets
ålder och mognad
skall barnet höras och,
när så är lämpligt,
dess samtycke inhäm-
tas avseende åtgärder
som skall vidtas enligt
denna artikel.
Artikel 22
1. I den utsträckning
som lagen i central-
myndighetens stat
medger får en central-
myndighets uppgifter
enligt detta kapitel
utföras av offentliga
organ eller av sam-
manslutningar som är
auktoriserade enligt
kapitel III.
2. En fördragsslutan-
de stat får avge en
förklaring till deposi-
tarien för denna kon-
vention att central-
myndighetens uppgif-
ter enligt artiklarna 15
till 21 får utföras i
den staten, i den ut-
sträckning som lagen
medger och under
tillsyn av behöriga
myndigheter i den
staten, även av organ
eller personer som -
a) uppfyller den sta-
tens krav på integritet,
yrkeskompetens, erfa-
renhet och ansvar, och
les nouveaux parents
adoptifs;
c en dem ier ressort,
d'assurer le retour de
1'enfant, si son intérét
1'exige.
2 Eu égard notam-
ment å l'äge et å la
maturité de 1'enfant,
celui-ci sera consulté
et, le cas échéant, son
consentement obtenu
sur les mesures å
prendre conformément
au présent article.
Article 22
1 Les fonctions con-
férées å 1'Autorité cen-
trale par le présent
chapitre peuvent étre
excercées par des au-
torités publiques ou
par des organismes
agrées conformément
au chapitre III, dans la
mesure prévue par la
loi de son Etat.
2 Un Etat contrac-
tant peut déclarer au-
prés du dépositaire de
la Convention que les
fonctions conférées å
l'Autorité centrale par
les artides 15 å 21
peuvent aussi étre
exercées dans cet
Etat, dans la mesure
prévue par la loi et
sous le contröle des
autorités compétentes
de cet Etat, par des
organismes ou person-
nes qui:
a remplissent les
conditions de mora-
lité, de compétence
professionnelle, d'ex-
périence et de respon-
origin has been duly
informed conceming
the new prospective
adoptive parents;
c as a last resort, to
arrange the retum of
the child, if his or her
interests so require.
2 Having regard in
particular to the age
and degree of maturi-
ty of the child, he or
she shall be consulted
and, where appro-
priate, his or her con-
sent obtained in rela-
tion to measures to be
taken under this Ar-
ticle.
Prop. 1996/97:91
Article 22
1 The functions of a
Central Authority un-
der this Chapter may
be performed by pub-
lic authorities or by
bodies accredited un-
der Chapter III, to the
extent permitted by
the law of its State.
2 Any Contracting
State may declare to
the depositary of the
Convention that the
functions of the Cen-
tral Authority under
Artides 15 to 21 may
be performed in that
State, to the extent
permitted by the law
and subject to the
supervision of the
competent authorities
of that State, also by
bodies or persons who
a meet the require-
ments of integrity,
professional compe-
tence, experience and
accountability of that
19
b) är, genom sin
etiska standard och
genom utbildning
eller erfarenhet, kvali-
ficerade att arbeta
inom området inter-
nationella adoptioner.
3. En fördragsslutan-
de stat som avger en
förklaring enligt punkt
2 skall hålla Haag-
konferensens för in-
ternationell privaträtt
permanenta byrå un-
derrättad om dessa
organs och personers
namn och adresser.
4. En fördragsslutan-
de stat får avge en
förklaring till deposi-
tarien för denna kon-
vention att adoptioner
av barn med hemvist
inom dess territorium
endast får genomföras
om centralmyndighe-
ternas uppgifter utförs
i enlighet med punkt
1.
5. Oavsett om någon
förklaring har avgetts
enligt punkt 2 skall de
rapporter som avses i
artiklarna 15 och 16 i
samtliga fall samman-
ställas under central-
myndighetens eller
andra organs eller
sammanslutningars
ansvar enligt punkt 1.
sabilité requises par
cet Etat; et
b sont qualifiées par
leur intégrité morale
et leur formation ou
expérience pour agir
dans le domaine de
1'adoption intematio-
nale.
3 L'Etat contractant
qui fait la déclaration
visée au paragraphe 2
informe réguliérement
le Bureau Permanent
de la Conférence de
La Haye de droit in-
temational privé des
noms et adresses de
ces organismes et per-
sonnes.
4 Un Etat contrac-
tant peut déclarer au-
prés du dépositaire de
la Convention que les
adoptions d'enfants
dont la résidence ha-
bituelle est située sur
son territoire ne peu-
vent avoir lieu que si
les fonctions con-
férées aux Autorités
centrales sont exer-
cées conformément au
paragraphe premier.
5 Nonobstant toute
déclaration effectuée
conformément au pa-
ragraphe 2, les rap-
ports prévus aux ar-
tides 15 et 16 sont,
dans tous les cas, éta-
blis sous la respons-
abilité de 1'Autorité
centrale ou d'autres
autorités ou organis-
mes, conformément
au paragraphe pre-
mier.
State; and
b are qualified by
their ethical standards
and by training or
experience to work in
the field of intercoun-
try adoption.
3 A Contracting
State which makes the
déclaration provided
for in paragraph 2
shall keep the Perma-
nent Bureau of the
Hague Conference on
Private Intemational
Law informed of the
names and addresses
of these bodies and
persons.
4 Any Contracting
State may declare to
the depositary of the
Convention that adop-
tions of children habi-
tually resident in its
territory may only
take place if the func-
tions of the Central
Authorities are perfor-
med in accordance
with paragraph 1.
5 Notwithstanding
any declaraion made
under paragraph 2, the
reports provided for in
Artides 15 and 16
shall, in every case,
be prepared under the
responsibility of the
Central Authority or
other authorities or
bodies in accordance
with paragraph 1.
Prop. 1996/97:91
20
KAPITEL V -
ERKÄNNANDE
OCH VERKAN AV
ADOPTIONEN
Artikel 23
1. En adoption som
enligt intyg av den
behöriga myndigheten
i den stat där adoptio-
nen har ägt rum har
genomförts i enlighet
med denna konven-
tion skall erkännas i
de övriga fördragsslu-
tande staterna omedel-
bart på grund av lag.
Intyget skall innehålla
uppgifter om när och
av vem samtycken har
lämnats enligt artikel
17.c.
2. Varje fördragsslu-
tande stat skall vid
tiden för underteck-
nande, ratifikation,
godtagande, godkän-
nande eller anslutning
underrätta depositarien
för denna konvention
om vilken myndighet
eller vilka myndighe-
ter som har behörig-
het att utfärda intyg
samt om sådan myn-
dighets eller sådana
myndigheters befog-
enheter. Den skall
även underrätta depo-
sitarien om varje för-
ändring som gäller
utpekandet av sådana
myndigheter.
Artikel 24
En fördragsslutande
stat kan vägra att er-
känna en adoption
endast om adoptionen
är uppenbart oförenlig
med grunderna för
rättsordningen i den
staten, med hänsyn
CHAPITRE V -
RECONNAISSANCE
ET EFFETS DE
L'ADOPTION
Article 23
1 Une adoption cer-
tifiée conforme å la
Convention par l'auto-
rité compétente de
1'Etat contractant ou
elle a eu lieu est re-
connue de plein droit
dans les autres Etats
contractants. Le certi-
ficat indique quand et
par qui les accepta-
tions visées å 1'article
17, lettre c, ont été
données.
2 Tout Etat contrac-
tant, au moment de la
signature, de la ratifl-
cation, de 1'accepta-
tion, de 1'approbation
ou de 1'adhésion, noti-
fiera au dépositaire de
la Convention 1'identi-
té et les fonctions de
1'autorité ou des auto-
rités qui, dans cet
Etat, sont compétentes
pour délivrer le certi-
ficat. Il lui notifiera
aussi toute modifica-
tion dans la désigna-
tion de ces autorités.
Article 24
La reconnaissance
d'une adoption ne
peut étre refusée dans
un Etat contractant
que si 1'adoption est
manifestement con-
traire ä son ordre pub-
lic, compte tenu de
CHAPTER V -
RECOGNITION
AND EFFECTS OF
THE ADOPTION
Article 23
1 An adoption certi-
fied by the competent
authority of the State
of the adoption as
having been made in
accordance with the
Convention shall be
recognized by opera-
tion of law in the
other Contracting
States. The certificate
shall specify when
and by whom the
agreements under Ar-
ticle 17, sub-para-
graph c, were given.
2 Each Contracting
State shall, at the time
of signature, ratifica-
tion, acceptance, ap-
proval or accession,
notify the depositary
of the Convention of
the identity and the
functions of the au-
thority or the authori-
ties which, in that
State, are competent
to make the certifica-
tion. It shall also noti-
fy the depositary of
any modification in
the désignation of
these authorities.
Prop. 1996/97:91
Article 24
The recognition of an
adoption may be re-
fused in a Contracting
State only if the adop-
tion is manifestly con-
trary to its public po-
licy, taking into ac-
count the best inte-
21
tagen till barnets bäs-
ta.
Artikel 25
En fördragsslutande
stat kan i en förkla-
ring ställd till deposi-
tarien för denna kon-
vention ange att den
inte, enligt denna kon-
vention, skall vara
tvungen att erkänna
adoptioner som ge-
nomförts i enlighet
med en överenskom-
melse som ingåtts
genom tillämpning av
artikel 39.2.
Artikel 26
1. Erkännande av en
adoption innefattar
erkännande av
a) det rättsliga for-
äldra-bamförhållandet
mellan barnet och
dess adoptivföräldrar,
b) adoptivföräldrar-
nas föräldraansvar for
barnet,
c) att det tidigare
rättsliga förhållandet
mellan barnet och
dess mor och far upp-
hört, om adoptionen
har denna verkan i
den fördragsslutande
stat där den ägde rum.
2. När en adoption
medför att ett tidigare
rättsligt föräldra-bam-
förhållande upphör,
skall barnet i den
mottagande staten och
i varje annan för-
dragsslutande stat där
adoptionen erkänns
åtnjuta rättigheter som
är likvärdiga med
dem som i var och en
1'intérét supérieur de
1'enfant.
Article 25
Tout Etat contractant
peut déclarer au dépo-
sitaire de la Conven-
tion qu'il ne sera pas
tenu de reconnaitre en
vertu de celle-ci les
adoptions faites con-
formément å un ac-
cord conclu en appli-
cation de 1'article 39,
paragraphe 2.
Article 26
1 La reconnaissance
de 1'adoption com-
porte celle
a du lien de filiation
entre 1'enfant et ses
parents adoptifs;
b de la responsabili-
té parentale des pa-
rents adoptifs å
1'égard de 1'enfant;
c de la rupture du
lieu préexistant de
filiation entre 1'enfant
et sa mére et son
pére, si 1'adoption pro-
duit cet effet dans
1'Etat contractant ou
elle a eu lieu.
2 Si 1'adoption a
pour effet de rompre
le lieu préexistant de
filiation, 1'enfant jouit,
dans 1'Etat d'accueil et
dans tout autre Etat
contractant ou l'adop-
tion est reconnue, des
droits équivalents å
ceux résultant d'une
adoption produisant
cet effet dans chacun
rests of the child.
Prop. 1996/97:91
Article 25
Any Contracting State
may declare to the
depositary of the Con-
vention that it will not
be bound under this
Convention to re-
cognize adoptions
made in accordance
with an agreement
concluded by applica-
tion of Article 39,
paragraph 2.
Article 26
1 The recognition of
an adoption includes
recognition of
a the legal parent-
child relationship be-
tween the child and
his or her adoptive
parents;
b parental responsi-
bility of the adoptive
parents for the child;
c the term ination of
a pre-existing legal
relationship between
the child and his or
her mother and father,
if the adoption has
this effect in the Con-
tracting State where it
was made.
2 In the case of an
adoption having the
effect of terminating a
pre-existing legal pa-
rent-child relationship,
the child shall enjoy
in the receiving State,
and in any other Con-
tracting State where
the adoption is recog-
nized, rights equiva-
lent to those resulting
22
av dessa stater följer
av adoptioner med
den angivna effekten.
3. Ovanstående punk-
ter skall inte hindra
tillämpningen av nå-
gon bestämmelse som
är mer gynnsam för
barnet och som är i
kraft i den fördrags-
slutande stat som er-
känner adoptionen.
de ces Etats.
3 Les paragraphes
précédents ne portent
pas atteinte å l'appli-
cation de toute dispo-
sition plus favorable å
1'enfant, en vigueur
dans 1'Etat contractant
qui reconnait l'adop-
tion.
from adoptions having
this effect in each
such State.
3 The preceding
paragraphs shall not
prejudice the applica-
tion of any provision
more favourable for
the child, in force in
the Contracting State
which recognizes the
adoption.
Prop. 1996/97:91
Artikel 27
Article 27
Article 27
1. När en adoption
som är beviljad i ur-
sprungsstaten inte
medför att ett tidigare
rättsligt föräldra-bam-
forhållande upphör,
kan adoptionen i den
mottagande stat som
erkänner den enligt
konventionen omvan-
dlas till en adoption
med sådan verkan -
a) om lagen i den
mottagande staten
medger detta, och
b) om de samtycken
som avses i artikel 4.c
och 4.d har lämnats
eller lämnas för en
sådan adoption.
2. Artikel 23 skall
tilllämpas på det be-
slut som omvandlar
adoptionen.
KAPITEL VI -
ALLMÄNNA
BESTÄMMELSER
Artikel 28
Denna konvention
inverkar inte på någon
ursprungsstats lag
som föreskriver att
adoption av ett barn
1 Lorsqu'une adop-
tion faite dans 1'Etat
d'origine n'a pas pour
effet de rompre le lieu
préexistant de filia-
tion, elle peut, dans
1'Etat d'accueil qui
reconnait 1'adoption
conformément ä la
Convention, étre con-
vertie en une adoption
produisant cet effet,
a si le droit de 1'Etat
d'accueil le permet; et
b si les consente-
ments visés å 1'article
4, lettres c et d, ont
été ou sont donnés en
vue d'une telle adop-
tion.
2 L'article 23
s'applique å la déci-
sion de conversion.
CHAPITRE VI -
DIPOSITIONS
GÉNÉRALES
Article 28
La Convention ne
déroge pas aux lois de
1'Etat d'origine qui
requiérent que l'adop-
tion d'un enfant rési-
1 Where an adop-
tion granted in the
State of origin does
not have the effect of
terminating a pre-
existing legal parent-
child relationship, it
may, in the receiving
State which recog-
nizes the adoption
under the Convention,
be converted into an
adoption having such
an effect -
a if the law of the
receiving State so per-
mits; and
b if the consents
referred to in Article
4, sub-paragraphs c
and d, have been or
are given for the pur-
pose of such an adop-
tion.
2 Article 23 applies
to the décision con-
verting the adoption.
CHAPTER VI -
GENERAL
PROVISIONS
Article 28
The Convention does
not affect any law of
a State of origin
which requires that
the adoption of a
23
med hemvist i den
staten skall äga rum i
den staten eller som
förbjuder barnets pla-
cering i eller över-
föring till den mot-
tagande staten före
adoptionen.
dant habituellement
dans cet Etat doive
avoir lieu dans cet
Etat ou qui interdisent
le placement de l'en-
fant dans 1'Etat d'ac-
cueil ou son déplace-
ment vers cet Etat
avant son adoption.
child habitually resi-
dent within that State
take place in that
State or which prohi-
bits the child's place-
ment in, or transfer
to, the receiving State
prior to adoption.
Prop. 1996/97:91
Artikel 29
Article 29
Article 29
Någon kontakt mellan
de tilltänkta adoptiv-
föräldrarna och bar-
nets föräldrar eller
någon annan person
som har barnet i sin
vård får inte förekom-
ma förrän kraven i
artikel 4.a-c och arti-
kel 5.a har uppfyllts,
om inte adoptionen
äger rum inom en
familj eller kontakten
är förenlig med de
villkor som har upp-
ställts av behörig
myndighet i ur-
sprungsstaten.
Artikel 30
1. En fördragsslutan-
de stats behöriga
myndigheter skall
säkerställa att de upp-
lysningar om barnets
ursprung som myn-
digheterna innehar
bevaras, i synnerhet
vad avser uppgifter
om föräldrarnas iden-
titet samt sjukdoms-
historia.
2. De skall säker-
ställa att barnet eller
dess ombud har till-
gång till sådan infor-
mation, under lämplig
vägledning, i den ut-
Aucun contact entre
les futurs parents ad-
optifs et les parents
de 1'enfant ou toute
autre personne qui a
la garde de celui-ci ne
peut avoir lieu tant
que les dispositions
de 1'article 4, lettres a
å c, et de 1'article 5,
lettre a, n'ont pas été
respectées, sauf si
1'adoption a lieu entre
membres d'une méme
famille ou si les con-
ditions fixées par l'au-
torité compétente de
1'Etat d'origine sont
remplies.
Article 30
1 Les autorités com-
pétentes d'un Etat
contractant veillent å
conserver les informa-
tions qu'elles détien-
nent sur les origines
de 1'enfant, notam-
ment celles relatives ä
1'identité de sa mére
et de son pére, ainsi
que les données sur le
passé médical de l'en-
fant et de sa famille.
2 Elles assurent l'ac-
cés de 1'enfant ou de
son représentant å ces
informations, avec les
conseils appropriés,
dans la mesure per-
There shall be no
contact between the
prospective adoptive
parents and the
child's parents or any
other person who has
care of the child until
the requirements of
Article 4, sub-para-
graphs a to c, and
Article 5, sub-para-
graph a, have been
met, unless the adop-
tion takes place with-
in a family or unless
the contact is in
compliance with the
conditions established
by the competent
authority of the State
of origin.
Article 30
1 The competent
authorities of a Con-
tracting State shall
ensure that informa-
tion held by them
conceming the child's
origin, in particular
information concer-
ning the identity of
his or her parents, as
well as the medical
history, is preserved.
2 They shall ensure
that the child or his or
her representative has
access to such infor-
mation, under appro-
priate guidance, in so
24
sträckning som lagen
i staten medger det.
Artikel 31
Utan att det påverkar
artikel 30 skall per-
sonuppgifter som
samlats in eller över-
lämnats enligt denna
konvention, i synner-
het uppgifter som av-
ses i artiklarna 15 och
16, endast användas i
de syften för vilka de
samlats in eller över-
lämnats.
Artikel 32
1. Ingen får göra
otillbörlig ekonomisk
eller annan vinst i
samband med inter-
nationell adoptions-
verksamhet.
2. Endast kostnader
och utgifter, inbegri-
pet rimliga yrkesmäs-
siga arvoden till per-
soner som medverkar
vid adoptionen, får
debiteras eller betalas.
3. Ledning, admini-
stration och anställda
i de sammanslutningar
som medverkar vid en
adoption får inte ta
emot ersättning som
är orimligt hög i för-
hållande till utförda
tjänster.
Artikel 33
En behörig myndighet
som finner att någon
bestämmelse i denna
konvention inte har
beaktats eller att det
finns en stor risk att
den inte kommer att
mise par la loi de leur
Etat.
Article 31
Sous réserve de l'ar-
ticle 30, les données
personnelles rassem-
blées ou transmises
conformément å la
Convention, en parti-
culier celles visées
aux artides 15 et 16,
ne peuvent étre utili-
sées å d'autres fins
que celles pour les-
quelles elles ont été
rassemblées ou trans-
mises.
Article 32
1 Nul ne peut tirer
un gain matériel indu
en raison d'une inter-
vention å 1'occasion
d'une adoption inter-
nationale.
2 Seuls peuvent étre
demandés et payés les
ffais et dépenses, y
compris les honoraires
raisonnables des per-
sonnes qui sont inter-
venues dans 1'adop-
tion.
3 Les dirigeants,
administrateurs et em-
ployés d'organismes
intervenant dans une
adoption ne peuvent
recevoir une rémuné-
ration disproportion-
née par rapport aux
services rendus.
Article 33
Toute autorité compé-
tente qui constaté
qu'une des disposi-
tions de la Conven-
tion a été méconnue
ou risque manifeste-
ment de 1'étre en in-
far as is permitted by
the law of that State.
Article 31
Without prejudice to
Article 30, personal
data gathered or trans-
mitted under the Con-
vention, especially
data referred to in
Artides 15 and 16,
shall be used only for
the purposes for
which they were
gathered or transmit-
ted.
Prop. 1996/97:91
Article 32
1 No one shall
derive improper finan-
cial or other gain
from an activity re-
lated to an inter-
country adoption.
2 Only costs and
expenses, including
reasonable profes-
sional fees of persons
involved in the adop-
tion, may be charged
or paid.
3 The directors, ad-
ministratörs and em-
ployees of bodies in-
volved in an adoption
shall not receive re-
muneration which is
unreasonably high in
relation to services
rendered.
Article 33
A competent authority
which finds that any
provision of the Con-
vention has not been
respected or that there
is a serious risk that it
may not be respected,
25
beaktas, skall omedel-
bart underrätta den
egna statens central-
myndighet. Denna
centralmyndighet an-
svarar för att lämpliga
åtgärder vidtas.
Artikel 34
Om den behöriga
myndigheten i den
stat som är mottagare
av ett dokument krä-
ver det, skall en över-
sättning tillhandahål-
las med intyg att den
överensstämmer med
originalet. Om inget
annat föreskrivs, skall
de tilltänkta adoptiv-
föräldrarna betala
kostnaderna för en
sådan översättning.
Artikel 35
De behöriga myndig-
heterna i de fördrags-
slutande staterna skall
handlägga adoptions-
frågoma snabbt.
Artikel 36
I förhållande till en
stat som i fråga om
adoption har två eller
flera rättssystem till-
lämpliga inom olika
territoriella enheter
skall -
a) varje hänvisning
till hemvist i den sta-
ten anses avse hem-
vistet inom en territo-
riell enhet i den sta-
ten,
b) varje hänvisning
till lagen i den staten
anses avse gällande
lag i den berörda ter-
ritoriella enheten,
forme aussitöt 1'Auto-
rité centrale de 1'Etat
dont elle reléve. Cette
Autorité centrale a la
responsabilité de
veiller ä ce que les
mesures utiles soient
prises.
Article 34
Si 1'autorité compéten-
te de 1'Etat destina-
taire d'un document le
requiert, une traduc-
tion certifiée confor-
me doit étre produite.
Sauf dispense, les
frais de traduction
sont å la charge des
futurs parents adop-
tifs.
Article 35
Les autorités compé-
tentes des Etats con-
tractants agissent rapi-
dement dans les pro-
cédures d'adoption.
Article 36
Au regard d'un Etat
qui connalt, en ma-
tiére d’adoption, deux
ou plusieurs systémes
de droit applicables
dans des unités terri-
toriales différentes:
a toute référence å
la résidence habituelle
dans cet Etat vise la
résidence habituelle
dans une unité territo-
riale de cet Etat;
b toute référence ä
loi de cet Etat vise la
loi en vigueur dans
1'unité territoriale con-
cemée;
shall immediately in-
form the Central
Authority of its State.
This Central Authori-
ty shall be responsible
for ensuring that app-
ropriate measures are
taken.
Article 34
Prop. 1996/97:91
If the competent au-
thority of the State of
destination of a docu-
ment so requests, a
translation certified as
being in conformity
with the original must
be fumished. Unless
otherwise provided,
the costs of such tran-
slation are to be bome
by the prospective
adoptive parents.
Article 35
The competent author-
ities of the Contrac-
ting States shall act
expeditiously in the
process of adoption.
Article 36
In relation to a State
which has two or
more systems of law
with regard to adop-
tion applicable in dif-
ferent territorial units
a any reference to
habitual residence in
that State shall be
construed as referring
to habitual residence
in a territorial un it of
that State;
b any reference to
the law of that State
shall be construed as
referring to the law in
force in the relevant
26
c) varje hänvisning
till behöriga myndig-
heter eller till offent-
liga organ i den staten
anses avse sådana
myndigheter som är
bemyndigade att ver-
ka inom den berörda
territoriella enheten,
d) varje hänvisning
till auktoriserade sam-
manslutningar i den
staten anses avse sam-
manslutningar som är
auktoriserade i den
berörda territoriella
enheten.
Artikel 37
I förhållande till en
stat som i fråga om
adoption har två eller
flera rättssystem för
olika befolkningsgrup-
per skall varje hänvis-
ning till lagen i den
staten anses avse det
rättssystem som anges
i den statens lag.
Artikel 38
En stat inom vilken
olika territoriella en-
heter har sina egna
regler om adoption
skall inte vara förplik-
tad att tillämpa denna
konvention, om en
stat med ett enhetligt
rättssystem inte skulle
vara förpliktad till det.
Artikel 39
1. Denna konvention
inverkar inte på något
internationellt instru-
ment som de för-
dragsslutande staterna
c toute référence
aux autorités compé-
tentes ou aux autorités
publiques de cet Etat
vise les autorités habi-
litées å agir dans
1'unité territoriale con-
cemée;
d toute référence
aux organismes agréés
de cet Etat vise les
organismes agréés
dans 1'unité territoriale
concemée.
Article 37
Au regard d'un Etat
qui connait, en ma-
tiére d'adoption, deux
ou plusieurs systémes
de droit applicables å
des catégories diffé-
rentes de personnes,
toute référence å la
loi de cet Etat vise le
systéme de droit dé-
signé par le droit de
celui-ci.
Article 38
Un Etat dans lequel
différentes unités ter-
ritoriales ont leurs
propres régles de droit
en matiére d'adoption
ne sera pas tenu d'ap-
pliquer la Convention
lorsqu'un Etat dont le
systéme de droit est
unifié ne serait pas
tenu de 1'appliquer.
Article 39
1 La Convention ne
déroge pas aux instru-
ments intemationaux
auxquels des Etats
contractants sont Par-
territorial unit;
c any reference to
the competent authori-
ties or to the public
authorities of that
State shall be con-
strued as referring to
those authorized to
act in the relevant
territorial unit;
d any reference to
the accredited bodies
of that State shall be
construed as referring
to bodies accredited
in the relevant terri-
torial unit.
Prop. 1996/97:91
Article 37
In relation to a State
which with regard to
adoption has two or
more systems of law
applicable to different
categories of persons,
any reference to the
law of that State shall
be construed as refer-
ring to the legal
system specified by
the law of that State.
Article 38
A State within which
different territorial
units have their own
rules of law in respect
of adoption shall not
be bound to apply the
Convention where a
State with a unified
system of law would
not be bound to do
so.
Article 39
1 The Convention
does not affect any
intemational instru-
ment to which Con-
tracting States are
27
är parter i och som
innehåller bestämmel-
ser om frågor som
regleras i konventio-
nen, såvida inte en
motsatt förklaring av-
ges av de stater som
är parter i ett sådant
instrument.
2. En fördragsslutan-
de stat får ingå över-
enskommelser med en
eller flera andra för-
dragsslutande stater i
syfte att förbättra till-
lämpningen av denna
konvention i staternas
ömsesidiga förbindel-
ser. Dessa överens-
kommelser får avvika
endast från bestäm-
melserna i artiklarna
14 till 16 och 18 till
21. Stater som har
ingått en sådan över-
enskommelse skall
sända en kopia till
depositarien för denna
konvention.
Artikel 40
Inget förbehåll skall
tilllåtas till denna
konvention.
Artikel 41
Denna konvention
skall tillämpas på
varje fall då en an-
sökan enligt artikel 14
har mottagits efter det
att konventionen har
trätt i kraft i den mot-
tagande staten och i
ursprungsstaten.
Artikel 42
Generalsekreteraren
for Haagkonferensen
for internationell pri-
vaträtt skall med jäm-
ties et qui contiennent
des dispositions sur
les matiéres réglées
par la présente Con-
vention, å moins
qu'une déclaration
contraire ne soit faite
par les Etats liés par
de tels instruments.
2 Tout Etat contrac-
tant pourra conclure
avec un ou plusieurs
autres Etats contrac-
tants des accords en
vue de favoriser l'ap-
plication de la Con-
vention dans leurs
rapports réciproques.
Ces accords ne pour-
ront déroger qu'aux
dispositions des ar-
tides 14 å 16 et 18 ä
21. Les Etats qui au-
ront conclu de tels
accords en transmet-
tront une copie au
dépositaire de la Con-
vention.
Article 40
Aucune réserve ä la
Convention n'est ad-
mise.
Article 41
La Convention s'ap-
plique chaque fois
qu'une demande visée
å 1'article 14 a été
re?ue aprés 1'entrée en
vigueur de la Conven-
tion dans 1'Etat d'ac-
cueil et 1'Etat d'origi-
ne.
Article 42
Le Secrétaire général
de la Conférence de
La Haye de droit in-
temational privé con-
Parties and which
contains provisions on
matters govemed by
the Convention, un-
less a contrary decla-
ration is made by the
States Parties to such
instrument.
2 Any Contracting
State may enter into
agreements with one
or more other Con-
tracting States, with a
view to improving the
application of the
Convention in their
mutual relations.
These agreements
may derogate only
from the provisions of
Article 14 to 16 and
18 to 21. The States
which have concluded
such an agreement
shall transmit a copy
to the depositary of
the Convention.
Prop. 1996/97:91
Article 40
No reservation to the
Convention shall be
permitted.
Article 41
The Convention shall
apply in every case
where an application
pursuant to Article 14
has been received
after the Convention
has entered into force
in the receiving State
and the State of ori-
gin.
Article 42
The Secretary General
of the Hague Confe-
rence on Private In-
temational Law shall
28
na mellanrum sam-
mankalla en special-
kommission för att
granska den praktiska
tillämpningen av den-
na konvention.
KAPITEL VII -
SLUTBESTÄM-
MELSER
Artikel 43
1. Konventionen är
öppen för underteck-
nande av de stater
som var medlemmar i
Haagkonferensen för
internationell privat-
rätt vid tidpunkten för
dess sjuttonde session
och av andra stater
som deltog i denna
session.
2. Den skall ratifice-
ras, godtas eller god-
kännas och ratifika-
tions-, godtagande-
eller godkännandein-
strumenten deponeras
hos Utrikesministeriet
i Konungariket Neder-
länderna, som är de-
positarie för konven-
tionen.
Artikel 44
1. Varje annan stat
får ansluta sig till
konventionen efter att
den har trätt i kraft i
enlighet med artikel
46.1.
2. Anslutningsinstru-
mentet skall depone-
ras hos depositarien.
3. Anslutningen får
verkan endast i för-
hållandet mellan den
anslutande staten och
de fördragsslutande
voque périodiquement
une Commission spé-
ciale afin d'examiner
le fonctionnnement
pratique de la Con-
vention.
CHAPITRE VII -
CLAUSES
FINALES
Article 43
1 La Convention est
ouverte ä la signature
des Etats qui étaient
Membres de la Con-
férence de La Haye
de droit intemational
privé lors de sa Dix-
septiéme session et
des autres Etats qui
ont participé å cette
Session.
2 Elle sera ratifiée,
acceptée ou approu-
vée et les instruments
de ratification, d'ac-
ceptation ou d'appro-
bation seront déposés
auprés du Ministére
des Affaires Etrangé-
res du Royaume des
Pays-Bas, dépositaire
de la Convention.
Article 44
1 Tout autre Etat
pourra adhérer ä la
Convention aprés son
entrée en vigueur en
vertu de 1'article 46,
paragraphe 1.
2 L'instrument d'ad-
hésion sera déposé
auprés du dépositaire.
3 L'adhésion n'aura
d'effet que dans les
rapports entre 1'Etat
adhérant et les Etats
contractants qui n'au-
at regular intervals
convene a Special
Commission in order
to review the practical
operation of the Con-
vention.
Prop. 1996/97:91
CHAPTER VII -
FINAL
CLAUSES
Article 43
1 The Convention
shall be open for sig-
nature by the States
which were Members
of the Hague Confe-
rence on Private In-
temational Law at the
time of its Seven-
teenth Session and by
the other States which
participated in that
Session.
2 It shall be ratified,
accepted or approved
and the instruments of
ratification, accep-
tance or approval
shall be deposited
with the Ministry of
Foreign Affairs of the
Kingdom of the
Netherlands, deposi-
tary of the Conven-
tion.
Article 44
1 Any other State
may accede to the
Convention after it has
entered into force in
accordance with Ar-
ticle 46, paragraph 1.
2 The instrument of
accession shall be
deposited with the
depositary.
3 Such accession
shall have effect only
as regards the rela-
tions between the
acceding State and
29
stater som inte har
gjort någon invänd-
ning mot anslutningen
inom sex månader
efter det att under-
rättelsen i artikel 48.b
har mottagits. Stater
kan göra en sådan
invändning även när
de efter en anslutning
ratificerar, godtar eller
godkänner konven-
tionen. Depositarien
skall underrättas om
varje sådan invänd-
ning.
Artikel 45
1. En fördragsslutan-
de stat som består av
två eller flera territori-
ella enheter med olika
rättssystem i frågor
som regleras i denna
konvention får vid
undertecknande, ratifi-
cering, godtagande,
godkännande eller
anslutning förklara att
denna konvention
skall omfatta alla dess
enheter eller endast en
eller flera av dem och
får när som helst änd-
ra sin förklaring ge-
nom att avge en ny
förklaring.
2. Depositarien skall
underrättas om varje
sådan förklaring och i
förklaringen skall ut-
tryckligen anges för
vilka territoriella en-
heter konventionen
skall tillämpas.
3. Om en stat inte
avger någon förkla-
ring enligt denna arti-
ront pas élevé d'objec-
tion å son encontre
dans les six mois ap-
rés la réception de la
notification prévue å
1'article 48, lettre b.
Une telle objection
pourra également étre
élevée par tout Etat
au moment d'une rati-
fication, acceptation
ou approbation de la
Convention, ultérieure
ä l'adhésion. Ces obj-
ections seront noti-
fiées au dépositaire.
Article 45
1 Un Etat qui com-
prend deux ou plu-
sieurs unités territoria-
les dans lesquelles des
systémes de droit dif-
férents s'appliquent
aux matiéres régies
par cette Convention
pourra, au moment de
la signature, de la ra-
tification, de 1'accepta-
tion, de 1'approbation
ou de 1'adhésion, dé-
clarer que la présente
Convention s'appliquera
ä toutes ses unités terri-
toriales ou seulement å
l'une ou å plusieurs
d'entre elles, et pourra
å tout moment modi-
fier cette déclaration en
faisant une nouvelle
déclaration.
2 Ces déclarations
seront notifiées au
dépositaire et indique-
ront expressément les
unités territoriales
auxquelles la Conven-
tion s'applique.
3 Si un Etat ne fait
pas de déclaration en
vertu du présent ar-
those Contracting
States which have not
raised an objection to
its accession in the
six months after the
receipt of the notifica-
tion referred to in
sub-paragraph b of
Article 48. Such an
objection may also be
raised by States at the
time when they ratify,
accept or approve the
Convention after an
accession. Any such
objection shall be
notified to the deposi-
tary.
Article 45
1 If a State has two
or more territorial
units in which diffe-
rent systems of law
are applicable in rela-
tion to matters dealt
with in the Conven-
tion, it may at the
time of signature, rati-
fication, acceptance,
approval or accession
declare that this Con-
vention shall extend
to all its territorial
units or only to one
or more of them and
may modify this de-
claration by sub-
mitting another de-
claration at any time.
Prop. 1996/97:91
2 Any such declara-
tion shall be notified
to the depositary and
shall State expressly
the territorial units to
which the Convention
applies.
3 If a State makes
no déclaration under
this Article, the Con-
30
kel, skall konventio-
nen omfattar alla dess
territoriella enheter.
Artikel 46
1. Konventionen trä-
der i kraft den första
dagen i den månad
som följer efter ut-
gången av tre må-
nader efter det att det
tredje ratifikations-,
godtagande- eller god-
kännandeinstrumentet
som avses i artikel 43
har deponerats.
2. Därefter träder
konventionen i kraft
a) i förhållande till
varje stat som senare
ratificerar, godtar eller
godkänner den eller
ansluter sig till den,
den första dagen i den
månad som följer ef-
ter utgången av tre
månader efter det att
dess ratifikations-,
godtagande-, godkän-
nande- eller anslut-
ningsinstrument depo-
nerades,
b) i förhållande till
en territoriell enhet
som konventionen har
utsträckts till i enlig-
het med artikel 45,
den första dagen i den
månad som följer
efter utgången av tre
månader efter den
underrättelse som av-
ses i den artikeln.
Artikel 47
1. En stat som är
part i konventionen
får säga upp den ge-
nom en skriftlig un-
derrättelse ställd till
depositarien.
ticle, la Convention
s'appliquera å 1'ensem-
ble du territoire de cet
Etat.
Article 46
1 La Convention
entrera en vigueur le
premier jour du mois
suivant 1'expiration
d'une période de trois
mois aprés le dépöt
du trois iéme instru-
ment de ratification,
d'acceptation ou d'ap-
probation prévu par
1'article 43.
2 Par la suite, la
Convention entrera en
vigueur:
a pour chaque Etat
ratifiant, acceptant ou
approuvant postérieu-
rement, ou adhérant,
le premier jour du
mois suivant 1'expira-
tion d'une période de
trois mois aprés le
dépöt de son instru-
ment de ratification,
d'acceptation, d'app-
robation ou d'adhé-
sion;
b pour les unités
territoriales auxquelles
la Convention a été
étendue conformé-
ment å 1'article 45, le
premier jour du mois
suivant 1'expiration
d'une période de trois
mois aprés la notifica-
tion visée dans cet
article.
Article 47
1 Tout Etat Partie å
la Convention pourra
dénoncer celle-ci par
une notification adres-
sée par écrit au dépo-
sitaire.
vention is to extend to
all territorial units of
that State.
Prop. 1996/97:91
Article 46
1 The Convention
shall enter into force
on the first day of the
month following the
expiration of three
months after the de-
posit of the third in-
strument of ratifica-
tion, acceptance or
approval referred to in
Article 43.
2 Thereafter the
Convention shall enter
into force -
a for each State rati-
fying, accepting or
approving it sub-
sequently, or acceding
to it, on the first day
of the month follow-
ing the expiration of
three months after the
deposit of its instru-
ment of ratification,
acceptance, approval
or accession;
b for a territorial
unit to which the
Convention has been
extended in confor-
mity with Article 45,
on the first day of the
month following the
expiration of three
months after the noti-
fication referred to in
that Article.
Article 47
1 A State Party to
the Convention may
denounce it by a noti-
fication in writing
addressed to the depo-
sitary.
31
2. Uppsägningen gäl-
ler från den första
dagen i den månad
som följer efter utgån-
gen av tolv månader
efter det att deposita-
rien har mottagit un-
derrättelsen. När en
längre uppsägningstid
anges i underrättelsen
träder uppsägningen i
kraft efter utgången
av en sådan längre tid
efter det att deposita-
rien har mottagit un-
derrättelsen.
Artikel 48
Depositarien skall
underrätta de stater
som är medlemmar i
Haagkonferensen for
internationell privat-
rätt, de övriga stater
som deltog i den sjut-
tonde sessionen samt
de stater som har an-
slutit sig till konven-
tionen i enlighet med
artikel 44 om följande
a) de undertecknan-
den, ratifikationer,
godtaganden och god-
kännanden som avses
i artikel 43,
b) de anslutningar
samt de invändningar
som har avgjorts mot
anslutningar som av-
ses i artikel 44,
c) dagen för kon-
ventionens ikraftträ-
dande enligt artikel
46,
d) de förklaringar
och utpekanden som
avses i artiklarna 22,
23, 25 och 45,
2 La dénonciation
prendra effet le pre-
mier jour du mois
suivant 1'expiration
d'une période de
douze mois aprés la
date de réception de
la notification par le
dépositaire. Lors-
qu'une période plus
longue pour la prise
d'effet de la dénoncia-
tion est spécifiée dans
la notification, la dé-
nonciation prendra
effet å 1'expiration de
la période en question
aprés la date de ré-
ception de la notifica-
tion.
Article 48
Le dépositarie noti-
fiera aux Etats mem-
bres de la Conférence
de La Haye de droit
intemational privé,
aux autres Etat qui
ont participé å la Dix-
septiéme session, ainsi
qu’aux Etats qui au-
ront adhéré conformé-
ment aux dispositions
de 1'article 44:
a les signatures, rati-
fications, acceptations
et approbations visées
ä 1'article 43;
b les adhésions et
les objections aux
adhésions visées ä
1'article 44;
c la date å laquelle
la Convention entrera
en vigueur conformé-
ment aux dispositions
de 1'article 46;
d les déclarations et
les désignations men-
tionnées aux artides
22, 23, 25 et 45;
2 The denunciation
takes effect on the
first day of the month
following the expira-
tion of twelve months
after the notification
is received by the de-
positary. Where a
longer period for the
denunciation to take
effect is specified in
the notification, the
denunciation takes
effect upon the expi-
ration of such longer
period after the notifi-
cation is received by
the depositary.
Prop. 1996/97:91
Article 48
The depositary shall
notify the States
Members of the
Hague Conference on
Private Intemational
Law, the other States
which participated in
the Seventeenth Ses-
sion and the States
which have acceded
in accordance with
Article 44, of the
following -
a the signatures,
ratifications, acceptan-
ces and approvals re-
ferred to in Article
43;
b the accessions and
objections raised to
accessions referred to
in Article 44;
c the date on which
the Convention enters
into force in accord-
ance with Article 46;
d the déclarations
and désignations re-
ferred to in Artides
22, 23, 25 and 45;
32
e) de överenskom-
melser som avses i
artikel 39,
f) de uppsägningar
som avses i artikel 47.
Till bekräftelse här-
av har undertecknade,
därtill vederbörligen
befullmäktigade, un-
dertecknat denna kon-
vention.
Upprättad i Haag,
den 19 ,
på engelska och frans-
ka språken, vilka båda
texter är lika giltiga, i
ett enda exemplar
som skall deponeras i
Konungariket Neder-
ländernas regerings
arkiv, och av vilken
en bestyrkt kopia på
diplomatisk väg skall
tillställas varje stat
som är medlem i
Haagkonferensen för
internationell privat-
rätt vid tidpunkten för
dess sjuttonde session
samt till var och en
av övriga stater som
deltog i sessionen.
e les accords men-
tionnés å 1'article 39;
f les dénonciations
visées å 1'articles 47.
En foi de quoi, les
soussignés, dument
autorisés, ont signé la
présente Convention.
Fait å La Haye, le
.................... 19.., en
fran?ais et en anglais,
les deux textes faisant
également foi, en un
seul exemplaire, qui
sera déposé dans les
archives du Gou-
vernement du
Royaume des Pays-
Bas et dont une copie
certifiée conforme
sera remise, par la
voie diplomatique, ä
chacun des Etats
membres de la Con-
férence de La Haye
de droit intemational
privé lors de la Dix-
septiéme session, ainsi
qu'å chacun des autres
Etats ayant participé ä
cette Session.
e the agreements
referred to in Article
39;
f the denunciations
referred to in Article
47.
In witness whereof
the undersigned, being
duly authorized there-
to, have signed this
Convention.
Done at The Hague,
on the ...... day of
.......... 19.. in the
English and French
languages, both texts
being equally authen-
tic, in a single copy
which shall be deposi-
ted in the archives of
the Government of
the Kingdom of the
Netherlands, and of
which a certified copy
shall be sent, through
diplomatic channels,
to each of the States
Members of the
Hague Conference on
Private Intemational
Law at the date of its
Seventeenth Session
and to each of the
other States which
participated in that
Session.
Prop. 1996/97:91
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
33
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1996/97:91
1 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas när en underårig med hemvist
utomlands skall adopteras av någon eller några med hemvist i Sverige.
2 § Med internationell adoptionsförmedling avses verksamhet som har
till syfte att skapa kontakt mellan den eller dem som önskar adoptera
och myndigheter, organisationer, institutioner eller enskilda personer i
det land där barnet har sitt hemvist samt att även i övrigt lämna den
hjälp som behövs för att en adoption skall kunna genomföras.
3 § Adoptioner av barn från utlandet får förmedlas endast av samman-
slutningar som är auktoriserade enligt denna lag.
4 § Den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet skall anlita en
sammanslutning som avses i 3 §. Detta gäller dock inte enstaka fall av
adoption som avser släktingbam eller där det annars finns särskilda skäl
att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammmanslutning. Sta-
tens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) skall i sådana fall
innan barnet lämnar landet pröva om förfarandet är godtagbart.
5 § NIA avgör frågor om auktorisation och har tillsyn över de auktorise-
rade sammanslutningarna.
6 § Auktorisation får ges endast åt sammanslutningar som har till
huvudsakligt syfte att förmedla internationella adoptioner. Auktorisation
får ges endast om det står klart att sammanslutningen kommer att för-
medla sådana adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan
vinstintresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. För aukto-
risation krävs vidare att sammanslutningen har stadgar, styrelse och
revisorer.
7 § Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation
skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet avser.
Auktorisationen får även förenas med andra villkor, såsom vad som skall
gälla om inbetalning av avgifter samt redovisning.
För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad sam-
manslutning ta ut skäliga avgifter av dem som anlitar sammanslutningen
för internationell adoptionsförmedling.
8 § NIA skall i samband med ett beslut om auktorisation utse minst två
personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa
omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslutningens
arbete med internationell adoptionsförmedling (samhällsrepresentanter).
Samhällsrepresentanter skall ha särskild erfarenhet av barn- och ung-
domsvård i stat eller kommun.
34
9 § De auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att på begäran Prop. 1996/97:91
tillhandahålla NIA de handlingar som rör verksamheten.
10 § Auktorisationen skall återkallas, om de förutsättningar som anges i
6 § inte längre finns. Detsamma gäller, om sammanslutningen inte upp-
fyller villkor som uppställts for auktorisationen eller inte rättar sig efter
vad NIA begär med stöd av 9 §.
11 § När en auktoriserad sammanslutning prövar om en internationell
adoption skall förmedlas, skall minst en samhällsrepresentant delta.
12 § Om en auktoriserad sammanslutning har vägrat adoptionsförmed-
ling i ett visst fall, får NIA på begäran av den eller dem som söker
adoption uppdra åt sammanslutningen att ändå förmedla adoptionen.
13 § Den som är eller har varit verksam inom en auktoriserad samman-
slutning får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fått veta om
enskildas personliga förhållanden.
14 § NIA:s beslut enligt 4 § tredje meningen, 6 §, 7 § första stycket och
10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten.
NlA:s beslut i övrigt får inte överklagas.
15 § Den som förmedlar en internationell adoption i strid med 3 § döms
till böter. Detsamma gäller den som i strid med 4 § låter föra ut ett barn
från det land där det har sitt hemvist.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997, då lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp upphör att gälla.
2. Sammanslutningar som vid den nya lagens ikraftträdande har aukto-
risation enligt den upphävda lagen skall anses ha fått auktorisation enligt
den nya lagen.
3. Om det vid den nya lagens ikraftträdande finns ett giltigt medgivan-
de enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620), skall någon prövning inte
göras enligt 4 § i den nya lagen.
35
Härigenom föreskrivs att 25, 30, 31, 47, 73 och 75 §§ socialtjänstlagen
(1980:620)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för
stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon
av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom. Som
ett medgivande anses socialnämndens beslut att bereda den underårige
vård i ett visst familjehem.
Socialnämnden får inte lämna medgivande enligt första stycket utan att
förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i
hemmet är utredda.
Är det fråga om att ta emot ett
utländskt barn i syfte att adoptera
det, skall medgivandet inhämtas
innan barnet lämnar sitt hemland.
Medgivandet upphör att gälla om
inte barnet har tagits emot i hem-
met inom ett år från det med-
givandet lämnades.
Innan socialnämnden beslutar i
en fråga om medgivande som av-
ses i tredje stycket, skall nämnden
pröva om det förmedlingssätt som
sökanden kommer att använda sig
av är tillförlitligt eller ej. Nämn-
den skall i denna fråga inhämta
Är det fråga om att ta emot ett
barn med hemvist utomlands i syf-
te att adoptera det, skall med-
givandet inhämtas innan barnet
lämnar det land där det har sitt
hemvist. Medgivande får lämnas
endast om den eller de som vill
adoptera har tillfredsställande
kunskaper om barn och deras be-
hov och har blivit informerade om
den planerade adoptionens inne-
börd. Medgivandet upphör att
gälla, om inte barnet har tagits
emot i hemmet inom två år från
det medgivandet lämnades.
Den eller de som vill adoptera
är skyldiga att anmäla till social-
nämnden om deras omständigheter
ändras mer väsentligt under den
tid medgivandet gäller. Medgivan-
det skall återkallas, om förutsätt-
ningarna för det inte längre före-
ligger. Återkallelse kan ske även
när barnet har tagits emot av
sökandena, om en fortsatt vistelse
hos dem inte är förenlig med bar-
nets bästa.
När ett visst barn har föreslagits
för adoption, skall socialnämnden
skyndsamt pröva om den skall ge
samtycke till att adoptionsförfa-
randet får fortsätta. Om det är
fråga om ett adoptionsförfarande
som omfattas av lagen (1997:000)
' Lagen omtryckt 1988:871.
2 Senaste lydelse 1990:53.
36
Nuvarande lydelse
yttrande från statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
(NIA), om det inte är uppenbart
obehövligt. Visar prövningen att
det kan befaras att förmedlingssät-
tet inte är tillförlitligt, skall
socialnämnden vägra sitt med-
givande. I ett beslut om medgivan-
de skall socialnämnden ange för
vilket förmedlingssätt medgivandet
gäller.
Föreslagen lydelse
med anledning av Sveriges till-
träde till Haagkonventionen om
skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner, skall
därvid 3 § i den lagen tillämpas.
Prop. 1996/97:91
Ett medgivande enligt 25 § första stycket meddelas av socialnämnden
i vårdnadshavares hemkommun. Om nämndens prövning gäller ett hem
i en annan kommun, skall nämnden rådgöra med socialnämnden i den
kommunen innan den fattar sitt beslut.
Ett medgivande enligt 25 § tred-
je stycket meddelas av social-
nämnden i de blivande adoptivför-
äldrarnas hemkommun.
Den nämnd som har lämnat
medgivande enligt 25 § fullgör
skyldigheterna enligt 26 §.
Ett medgivande enligt 25 § tred-
je stycket och ett samtycke enligt
25 § femte stycket meddelas av
socialnämnden i den eller de
sökandes hemkommun.
Den nämnd som har lämnat
medgivande enligt 25 § fullgör
skyldigheterna enligt 26 §. I de
fall samtycke enligt 25 § femte
stycket lämnats av socialnämnden
i en annan kommun fullgör i stäl-
let den nämnden skyldigheterna
enligt 26 §.
31 §
Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva verksamhet
som syftar till att förmedla underåriga till hem som avses i 25 §.
Om rätt for auktoriserade sam-
manslutningar att i vissa fall läm-
na förmedlingshjälp m.m. finns
bestämmelser i lagen (1979:552)
om internationell adoptionshjälp.
Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får ges åt en
särskild avdelning som består av
ledamöter eller ersättare i nämn-
den i ärenden som ankommer på
nämnden enligt 25 och 28 ££ den-
na lag, 4 och 6 §§, 11 § första
och andra styckena, 13 §, 14 §
Om rätt for auktoriserade sam-
manslutningar att i vissa fall för-
medla barn från utlandet för ad-
option finns bestämmelser i lagen
(1997:000) om internationell ad-
optionsförmedling.
Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får ges endast åt
en särskild avdelning som består
av ledamöter eller ersättare i
nämnden i ärenden som ankom-
mer på nämnden enligt 25 första
— fjärde styckena och 28 £ denna
lag, 4 och 6 §§, 11 § första
3 Senaste lydelse 1990:53.
4 Senaste lydelse 1991:1667.
37
Nuvarande lydelse
tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27
och 43 §§ lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård
av unga samt 13 § lagen
(1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall.
Socialnämndens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol, om nämnden har med-
delat beslut i fråga om
bistånd enligt 6 §,
medgivande enligt 25 §
förbud enligt 27 §,
eller eftergift enligt 37 §.
Föreslagen lydelse
och andra styckena, 13 §, 14 §
tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27
och 43 §§ lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård
av unga samt 13 § lagen
(1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall.
Första stycket gäller även i
ärenden enligt 25 § femte stycket
om samtycke vägras.
§5
Socialnämndens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol, om nämnden har med-
delat beslut i fråga om
bistånd enligt 6 §,
medgivande, återkallelse av
medgivande eller om samtycke
enligt 25 §,
förbud enligt 27 §,
eller eftergift enligt 37 §.
Prop. 1996/97:91
Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första
stycket.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt
eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först
sedan det har vunnit laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Till böter döms den som
1. åsidosätter bestämmelserna i
25 § eller 31 § första stycket, om
inte gärningen i sistnämnda fall är
belagd med straff i lagen
(1979:552) om internationell ad-
optionshjälp,
§6
Till böter döms den som
1. åsidosätter bestämmelserna i
25 § eller 31 § första stycket, om
inte gärningen i sistnämnda fall är
belagd med straff i lagen
(1997:000) om internationell ad-
optionsförmedling,
2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 §,
3. utan tillstånd driver ett sådant hem för vård eller boende som avses
i 69 §,
4. i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 70 § fortsätter verk-
samheten vid ett hem for vård eller boende.
Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,
länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
5 Senaste lydelse 1995:53.
6 Senaste lydelse 1990:53.
38
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
barn, för uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen, om part begär det och det
kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider ska-
da eller men om uppgiften röjs. I
ärenden om anordnande av god-
manskap enligt 11 kap. 4 § för-
äldrabalken eller förvaltarskap be-
hövs dock inte begäran av part.
§2
Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om er-
kännande och verkställighet av ut-
ländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av barn, för
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om
part begär det och det kan antas
att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs. I ärenden
om adoption enligt 4 kap. föräld-
rabalken, anordnande av godman-
skap enligt 11 kap. 4 § föräldra-
balken eller förvaltarskap behövs
dock inte begäran av part.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1994:1443.
39
Prop. 1996/97:91
Härigenom föreskrivs att 1 a och 13 a §§ lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett barn som inte fyllt tolv år och som adopteras av svensk medborga-
re blir vid adoptionen svensk medborgare om
1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,
eller
2. barnet adopteras genom ett
utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption.
2. barnet adopteras genom ett ut-
ländskt adoptionsbeslut som god-
känts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption
eller som gäller här i landet enligt
lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkon-
ventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella ad-
optioner.
I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag om barns
förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att
barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar eller förlorar sådant med-
borgarskap endast
1. om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island eller
Norge,
2. om barnet adopterats genom
ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption,
eller
2. om barnet adopterats genom
ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption
eller som gäller här i landet enligt
lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkon-
ventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella ad-
optioner, eller
3. om en far eller en mor adopterat sitt eget barn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Lagen omtryckt 1984:682.
2 Senaste lydelse 1992:392.
3 Senaste lydelse 1992:392.
40
Prop. 1996/97:91
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar som har fått tillstånd av
svensk domstol till en adoption.
Med svensk domstols tillstånd
jämställs beslut av regeringen,
eller av den myndighet som rege-
ringen har bestämt, om att ett
utomlands meddelat beslut om
adoption skall gälla här i landet.
Med svensk domstols tillstånd
jämställs
/. beslut av regeringen, eller av
den myndighet som regeringen har
bestämt, om att ett utomlands
meddelat beslut om adoption skall
gälla här i landet, och
2. ett utomlands meddelat beslut
om adoption som gäller här i lan-
det enligt lagen (1997:000) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av
barn och samarbete vid internatio-
nella adoptioner.
För varje barn lämnas bidrag För varje barn lämnas bidrag med
med hälften av genomsnittskost- 24 000 kronor.
naden för en adoption från
barnets ursprungsland, dock högst
med 24 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande i fråga om barn, som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i
landet före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1991:235.
41
Reglerna för den internationella adoptionsverksamheten fick i huvudsak
sin nuvarande utformning i slutet av 1970-talet. En särskild arbetsgrupp
lämnade år 1978 rapporten Internationella adoptioner (Ds 1978:6), med
förslag till riktlinjer och organisation av verksamheten. Riksdagen
beslutade i frågan på grundval av proposition 1978/79:108 (SoU
1978/79:41, rskr. 1978/79:346).
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) pekade i en
skrivelse från den 29 maj 1991 på den utveckling som ägt rum inom
adoptionsområdet och det behov av förändringar i regelsystemet som
utvecklingen har föranlett.
Vid Haagkonferensen för internationell privaträtt har utarbetats en
konvention om internationella adoptioner, "1993 års konvention om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner". Sverige
deltog i detta arbete.
Regeringen tillsatte den 27 maj 1992 en utredning för att se över verk-
samheten med internationella adoptioner. Utredningen skulle i sitt arbete
bl.a. beakta NIA:s skrivelse och pröva det behov av lagändringar som
Haagkonventionen kunde föranleda.
Utredningen har avlämnat betänkandet Internationella adoptionsfrågor,
1993 års Haagkonvention m.m. (SOU 1994:137). Utredningens samman-
fattning av betänkandet återfinns i bilaga I. Betänkandet har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna återfinns i bilaga 2. En
sammanställning av remissynpunkterna har gjorts och finns tillgänglig i
Socialdepartementet (S95/2078/IFO).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 23 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga
4.
Lagrådet har föreslagit att lagtexterna bör justeras på en rad punkter.
Regeringen har följt Lagrådets förslag i dessa delar. Därutöver har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexterna. I två avseenden föreslår
Lagrådet i sak en annan lösning än den som föreslås i lagrådsremissen.
Det gäller dels om socialnämnden skall lämna samtycke till att adop-
tionsförfarandet får fortsätta även i fråga om adoptioner som inte omfat-
tas av Haagkonventionen, dels om beslut i fråga om en auktorisation
skall överklagas till regeringen eller allmän förvaltningsdomstol. Rege-
ringen har inte följt Lagrådets förslag i fråga om samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortsätta men däremot i fråga om överklagande.
Lagrådet har även föreslagit ändringar i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap och lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn. Regeringen anser dock att den frågan lämpligen över-
vägs i samband med att lagen om svenskt medborgarskap ses över enligt
nyligen beslutat direktiv. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter och
förslag dels i avsnitt 6.3 dels i författningskommentaren.
Prop. 1996/97:91
42
Prop. 1996/97:91
Lagreglering
Regler om adoption återfinns i många svenska författningar. De grund-
läggande materiella reglerna om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken.
Då det gäller adoption med utländsk anknytning finns i lagen (1971:796)
om internationella rättsförhållanden rörande adoption bestämmelser bl.a.
om svensk domsrätt, lagval och erkännande av utländska adoptionsbe-
slut. Till denna lag hör förordningen (1976:834) om prövning av ut-
ländskt beslut om adoption. Förordningen (1931:429) om vissa interna-
tionella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
innehåller särskilda regler om adoption när adoptionen genom den
sökandes och barnets medborgarskap och hemvist har intemordisk
anknytning. Förordningen grundar sig på konventionen mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige innehållande internationellt privat-
rättsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap
(6 februari 1931).
Definitionen av internationell adoptionshjälp och regler härom återfinns
i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA:s funktioner
regleras i förordningen (1988:1128) med instruktion för Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor. Vidare är flera centrala regler om
adoption av utländska barn intagna i socialtjänstlagen (1980:620). Regler
om bidrag vid adoption av utländska barn återfinns i lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av utländska barn jämte tillhörande förordning
(1988:1464). Slutligen finns i andra författningar särbestämmelser
angående adoptioner, t.ex. i sekretesslagen (1980:100) och i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap.
De svenska adoptionsorganisationerna
Verksamheten med att adoptera barn från utlandet startade på 1950-talet.
Från början drevs verksamhet av enskilda personer. Efter hand reglerera-
des den av samhället som också tog över vissa arbetsuppgifter i sam-
band med adoptionerna. År 1969 bildades de första ideella organisa-
tionerna i syfte att ordna verksamheten på ett kontrollerat och rationellt
sätt. Organisationerna fick då också ta över vissa uppgifter som tidigare
legat på samhället.
I Sverige finns för närvarande sex auktoriserade adoptionsorganisa-
tioner. Gemensamt för dem är att de alla är ideella organisationer som
drivs av människor som känt ett starkt engagemang för föräldralösa barn
i utlandet. I regel rör det sig om personer som själva adopterat och på så
sätt fått kontakter i något land. Samtliga organisationer har internationell
adoption som huvudsakligt syfte men arbetar dessutom med bistånd till
andra länder. Antalet sökande har minskat under 1990-talet. I de flesta
fall har organisationerna inte längre några väntetider innan en familjs
handlingar kan sändas till ett annat land. Det förekommer även att
organisationerna har för få sökande för vissa av sina utlandskontakter.
43
Förbundet Adoptionscentrum (AC) bildades år 1969. År 1996 hade AC
auktorisation att lämna adoptionshjälp för 24 länder och förmedlade
under samma år ca 602 barn eller drygt 72 % av det totala antalet barn
som detta år kom till Sverige genom auktoriserad organisations försorg.
AC har ca 9 000 medlemmar och den 1 januari 1996 stod drygt 1 900
som sökande av adoptivbarn i organisationens register. De sökande har
till oktober 1996 minskat till ca 1 700. Av dessa har ca 1 000 ännu inte
fått medgivande av socialnämnden att ta emot ett barn för adoption. AC
har lokalavdelningar över hela landet. Dessa bedriver bl.a. förenings-
verksamhet, biståndsprojekt och föräldrautbildning. I syfte att kunna
erbjuda blivande adoptivföräldrar en bra förberedelse inför adoptionen
har AC utarbetat studiehandledningar och utbildar kontinuerligt cirkel-
ledare. AC bedriver också en omfattande biståndsverksamhet, bl.a. med
stöd av Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida).
Familjef'öreningen för Internationell Adoption (FFIA) har funnits som
förening sedan år 1979 och har arbetat med internationell adoptionshjälp
sedan år 1980. FFIA hade år 1996 auktorisation för sju länder och
förmedlade samma år 120 barn. Det land från vilket det kom flest barn
var Kina, som också är det land FFIA senast påbörjat ett samarbete med.
FFIA har även förberedelse av blivande adoptivföräldrar, bl.a. ett studie-
program för distansutbildning. FFIA har drygt 900 medlemmar. FFIA:s
biståndsverksamhet är en framträdande del av föreningens engagemang
för barn i världen och drivs av en särskild biståndsgrupp. Föreningen
stöder olika biståndsprojekt i sex länder.
Barnen Framför Allt - Adoptioner (BFA-A) bildades år 1979 av ett
antal personer, som själva adopterat från andra länder. Föreningen har
haft auktorisation sedan år 1980. År 1996 hade BFA-A auktorisation för
fem länder och förmedlade 48 barn. Föreningen har närmare 900 med-
lemmar.
Förutom adoptionsverksamheten bedriver BFA-A biståndsverksamhet.
Föreningen har bl.a. en fadderbamsverksamhet som omfattar drygt 850
fadderbam i tre olika länder.
Barnens vänner — Internationell adoptionsförening (BV) bildades år
1979 under namnet Sri Lanka Barns Vänner - Internationell adoptions-
och biståndsförening. Föreningen fick år 1980 auktorisation för att arbeta
med adoptioner från Sri Lanka. Föreningen har under 1990-talet utvidgat
sin verksamhet till flera länder, därav namnbytet. BV har nu auktorisa-
tion för tre länder. BV hade år 1996 drygt 500 medlemmar och förmed-
lade 28 barn.
En separat förening som arbetar med bistånd till Sri Lanka har avskilts
från BV. Ungdomar som kommit som adoptivbarn med hjälp av för-
eningen har bildat en egen ungdomsklubb.
Adoptions-Gruppen Skaraborg (AGS) fick sin första auktorisation år
1991. Föreningen som har auktorisation för Polen har drygt hundratalet
medlemmar och förmedlade år 1996 13 adoptivbarn. AGS har även
biståndsverksamhet, som till stor del består av insamlat material som
transporteras till Polen.
Prop. 1996/97:91
44
Adoption & Child Care Association (ACCA) är den nyaste organisa- Prop. 1996/97:91
tionen och fick auktorisation för Vietnam år 1994. Föreningen hade år
1996 ett nittiotal medlemmar och förmedlade 22 adoptivbarn. ACCA har
även visst bistånd, bl.a. fadderbamsverksamhet.
NIA
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i
frågor som rör internationella adoptioner. Instruktion för NIA finns i för-
ordningen (1988:1128). Nämnden består av elva ledamöter, som för-
ordnas av regeringen, och kansliet har nio anställda.
NIA ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning
av utländskt beslut om adoption samt för frågor om auktorisation av
organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp.
Nämnden beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organi-
sationer och fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund
för beräkningen av bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn.
NIA skall vidare, enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620), avge yttran-
de till socialnämnden om avsett förmedlingssätt är tillförlitligt när det är
fråga om adoption av ett barn från utlandet utan medverkan av auktori-
serad organisation, s.k. enskild adoption.
Verksamhetens huvudsakliga inriktning är att underlätta adoptioner till
Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner
sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets
ursprungsland och i Sverige. NIA skall vidare upprätthålla och stödja
verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå, följa
utvecklingen på sitt område samt informera berörda samhällsorgan om
regler för och innehåll i adoptionsverksamheten.
Förmedlingssättet
De flesta adoptivbarn som kommit till Sverige har förmedlats genom en
auktoriserad adoptionsorganisation. Antalet barn som förmedlats på detta
sätt har emellertid varierat genom åren.
På 1970-talet förmedlades 40-50 % av de barn som kom till Sverige
genom enskilda kontakter. Efter införandet av lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp och ändringen i socialtjänstlagen år 1985,
minskade emellertid antalet enskilda adoptioner. År 1986 t.ex. kom
nästan 90 % av adoptivbarnen till Sverige genom auktoriserad organisa-
tions försorg. Andelen enskilda adoptioner har därefter ökat något, även
om variationerna mellan åren är stora. År 1993 förmedlades ca 20 % av
adoptivbarnen genom enskilda kontakter, medan siffran för år 1996 var
nere i ca 8 %.
45
Socialnämndens beslut om medgivande
Den som vill adoptera ett utländskt barn måste ha ett beslut om med-
givande från socialnämnden. Enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:620) får
inte en underårig tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt
hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har
vårdnaden om honom utan socialnämndens medgivande. En ansökan om
sådant medgivande skall enligt 36 § socialtjänstförordningen (1981:750)
innehålla vissa personuppgifter om de sökande. Enligt 37 § samma
förordning behöver ansökan innehålla uppgifter om ett visst barn endast
om sökandena kan lämna sådana uppgifter. Vidare skall i ansökan
uppges hur sökandena har kommit eller planerar att komma i förbindelse
med ett utländskt barn. I det senare fallet skall också de särskilda önske-
mål som sökandena kan ha i fråga om barnets ålder anges. Till ansökan
skall fogas läkarintyg beträffande sökandenas hälsotillstånd.
Innan socialnämnden fattar beslut i frågan om medgivande skall enligt
25 § andra stycket socialtjänstlagen förhållandena i det enskilda hemmet
och förutsättningarna för vård i hemmet utredas. Kommunens hand-
läggare gör en s.k. hemutredning. Bland annat för att ge vägledning om
hur en sådan utredning skall gå till och vilka uppgifter som behövs om
de adoptivsökande har NIA gett ut en detaljerad handbok för social-
nämnderna.
Det kan bli aktuellt för socialnämnden att inhämta yttrande från NIA
innan beslut fattas om medgivande. Så kan fallet vara då någon av de
sökande eller båda lider av sjukdom. Ibland kan en behandlande läkares
utlåtande till socialnämnden vara svårt att tolka med avseende på vilka
konsekvenser sjukdomen kan få för familjen. Läkaren som avgett ut-
låtandet företräder i första hand sin patient medan socialarbetaren måste
företräda det okända barnet. Föreligger det tveksamhet om hur den
aktuella sjukdomen kan komma att påverka den eller de sökandes
förmåga att ta emot ett adoptivbarn kan socialnämnden för att förbättra
sitt beslutsunderlag inhämta NIA:s uppfattning i frågan.
Socialnämnden skall vidare, innan den fattar sitt beslut, enligt 25 §
fjärde stycket socialtjänstlagen pröva om det förmedlingssätt som
sökandena kommer att använda sig av är tillförlitligt. Socialnämnden
skall i denna fråga inhämta yttrande från NIA om det inte är uppenbart
obehövligt. Med uppenbart obehövligt avses t.ex. de fall då adoptionen
förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation. Visar prövningen att
det kan befaras att förmedlingssättet inte är tillförlitligt skall socialnäm-
nden vägra sitt medgivande. I ett beslut om medgivande skall social-
nämnden ange för vilket förmedlingssätt medgivandet gäller.
I 25 § tredje stycket socialtjänstlagen stadgas att ett beslut om med-
givande skall inhämtas innan bamet lämnar sitt hemland. Medgivandet
upphör att gälla om inte bamet har tagits emot i hemmet inom ett år
från det medgivandet lämnades.
Enligt 38 § socialtjänstförordningen skall den som har fått socialnämn-
dens medgivande att i sitt hem ta emot ett barn från utlandet i syfte att
Prop. 1996/97:91
46
adoptera det omedelbart anmäla till socialnämnden när bamet har anlänt Prop. 1996/97:91
till hemmet.
Den som tar emot ett utländskt barn för adoption utan att inhämta
medgivande från socialnämnden kan dömas till böter.
Organisationens beslut om adoptionshjälp
När de adoptionssökande har fått ett beslut från socialnämnden om med-
givande vänder sig de flesta - om de inte redan gjort det - till en adop-
tionsorganisation för att få hjälp med att finna ett barn. De får då hos
organisationen ansöka om s.k. internationell adoptionshjälp. Härmed
avses enligt 1 § lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp sådan
verksamhet som har till syfte att förmedla kontakt mellan den som
önskar adoptera ett utländskt barn och myndigheter, organisationer eller
enskilda personer i barnets hemland samt att även i övrigt lämna den
hjälp som behövs för att adoptionen skall kunna genomföras. Interna-
tionell adoptionshjälp från enskild får, utom i enstaka fall, lämnas endast
av ideella adoptionsorganisationer som är auktoriserade av NIA.
Auktorisation
Auktorisation får ges endast åt organisationer som har stadgar, styrelse
och revisorer och vars huvudsakliga syfte är att lämna internationell
adoptionshjälp. Verksamheten skall drivas på ett sakkunnigt och om-
dömesgillt sätt utan vinstintresse och med barnens bästa som utgångs-
punkt.
Ett beslut om auktorisation skall vara tidsbegränsat och ange de länder
där organisationen får vara verksam. Auktorisationen får även förbindas
med andra villkor. För att täcka kostnaderna för verksamheten får en
auktoriserad organisation ta ut avgifter av dem som söker adoptions-
hjälp.
NIA har tillsyn över de auktoriserade adoptionsorganisationema. Dessa
är skyldiga att på begäran tillhandahålla NIA de handlingar som rör
verksamheten.
Auktorisationen får återkallas bl.a. när de förutsättningar som varit vill-
kor för auktorisation inte längre föreligger. Ett beslut om avslag på an-
sökan om auktorisation eller återkallelse av auktorisation kan överklagas
till regeringen.
I samband med beslut om auktorisation skall NIA utse minst två per-
soner eller, om organisationens verksamhet kan antas bli av ringa
omfattning, en person att företräda allmänintresset i organisationens
arbete med internationell adoptionshjälp (samhällsrepresentant). Sam-
hällsrepresentantema skall ha särskild erfarenhet av barn- och ungdoms-
vård i stat eller kommun.
När en organisation beslutar om adoptionshjälp skall lämnas eller ej
skall enligt 8 § lagen om internationell adoptionshjälp minst en sam-
hällsrepresentant delta. Om samhällsrepresentanten har en annan mening
än sammanslutningen i frågan om adoptionshjälp, skall ärendet överläm-
47
nas till NIA for avgörande. Om sammanslutningen har vägrat adop-
tionshjälp i ett visst fall får NIA vidare på begäran av den som söker
adoptionshjälp uppdra åt sammanslutningen att ändå lämna hjälpen.
Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med 1 § lagen om
internationell adoptionshjälp kan dömas till böter.
Tingsrättens beslut om tillstånd till adoption, m.m.
När de blivande adoptivföräldrarna har fått ett medgivandebeslut från
socialnämnden, ett beslut om adoptionshjälp från en organisation och ett
barn också har förmedlats återstår för de sökande att få ett beslut om
själva adoptionen. Detta beslut kan fattas av svensk domstol.
Enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande
adoption skall ansökan om adoption upptas av svensk domstol om den
eller de sökande har svenskt medborgarskap eller hemvist i Sverige eller
om regeringen medgett det. I lagen föreskrivs vidare att ansökan skall
prövas enligt svensk lag. Avser ansökan barn under 18 år skall särskilt
beaktas om sökanden eller bamet genom medborgarskap eller hemvist
eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle
medföra avsevärd olägenhet för bamet om adoptionen inte skulle bli
gällande där. I lagen finns också bestämmelser om erkännande av
utländska adoptionsbeslut. Enligt förordningen (1976:834) om prövning
av utländskt beslut om adoption prövar NIA frågan om godkännande av
ett sådant beslut. Fråga är om autonom svensk lagstiftning, dvs. lagstift-
ning som inte grundar sig på en av Sverige ratificerad internationell
konvention.
När det gäller intemordiska adoptioner finns speciella regler i förord-
ningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap. Denna reglering gmndar sig på
konventionen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,
adoption och förmynderskap från år 1931.
De allmänna reglerna om förutsättningarna för adoption finns i 4 kap.
föräldrabalken.
Huvudregeln är att adoptanten skall ha fyllt 25 år. Rätt att adoptera
tillkommer även den som fyllt 18 men ej 25 år om adoptionen avser
eget bam, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars
föreligger synnerliga skäl.
Tillstånd att adoptera kan lämnas endast åt äkta makar gemensamt eller
åt ensamstående. Endast i undantagsfall får en make adoptera ensam.
Sammanboende kan inte adoptera gemensamt. Registrerade partner får
varken gemensamt eller var för sig anta adoptivbarn.
Har bamet fyllt 12 år skall det lämna samtycke till adoptionen. Adop-
tion kan dock i vissa fall ske utan sådant samtycke, t.ex. om bamet är
under 16 år och bamet skulle skadas om det tillfrågades. Vidare krävs,
när bamet är omyndigt, att vårdnadshavama lämnar samtycke till adop-
tionen. Modems samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig
tillräckligt efter nedkomsten.
Prop. 1996/97:91
48
Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Till-
stånd får ges endast om adoptionen är till fördel för bamet samt
sökanden har uppfostrat bamet eller vill uppfostra det eller det annars
med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och bamet
finns särskild anledning till adoptionen.
En adoption får inte ha karaktär av affärsuppgörelse. Har t.ex. som
villkor för att adoption skall ske ersättning i någon form lämnats eller
utlovats från någon sida kan tillstånd till adoption ej ges. Det är dock
tillåtet att i samband med adoptionen utge ersättning för vårdkostnader
och liknande som uppstått i barnets hemland.
När det gäller adoptivbarnets ställning efter adoptionen skiljer man
mellan svaga och starka adoptioner. En svag adoption innebär att en viss
rättslig anknytning bibehålls mellan adoptivbarnet och dess biologiska
släkt. Möjlighet kan också finnas till hävning av adoptionen. I Sverige
tillämpas dock endast stark adoption vilket innebär att bamet efter
adoptionen anses vara adoptantens bam i alla avseenden. Någon hävning
av en sådan adoption är inte möjlig. Endast i de fall då bamet senare
adopteras av annan än adoptantens make eller om adoptanten ingår
äktenskap med den adopterade upphör all verkan av adoptionen.
Prop. 1996/97:91
Regeringens bedömning: Adoptionsverksamheten fungerar i allt
väsentligt väl i Sverige.
Arbetsfördelningen mellan NIA, Socialstyrelsen, länsstyrelserna,
kommunerna och adoptionsorganisationema bör med något undantag
förbli som den är.
Adoptionsorganisationema gör ett förtjänsfullt arbete. Deras själv-
ständighet och integritet är viktiga att bevara. Det gör att det finns
anledning att vara återhållsam när det gäller regleringen av verk-
samheten med internationella adoptioner. Mot detta står att adoption
är ett så viktigt inslag i människors liv att en hög grad av rätts-
säkerhet krävs vid behandlingen av adoptionsärenden. Det finns i dag
en bra balans mellan dessa två principer. Det är angeläget att behålla
denna balans.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens i den
mån utredningen berört frågorna.
Remissinstanserna: I den mån frågorna tas upp ligger remissinstanser-
nas synpunkter i linje med regeringens bedömning. Flera adoptionsorga-
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
49
nisationer pekar på organisationernas ställning som fristående ideella
föreningar.
Förbundet Adoptionscentrum (AC) anser att Statens nämnd för interna-
tionella adoptionsfrågor (NIA) bör inordnas i Socialstyrelsen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att
den internationella adoptionsverksamheten fungerar väl i Sverige. Även
om utredningen har vissa förslag till tekniska förändringar finns det inte
något i dess beskrivningar och förslag som motsäger att den internatio-
nella adoptionsverksamheten i Sverige fungerar väl.
Utredningen har funnit att gällande arbetsfördelning mellan olika sam-
hälleliga organ och ideella organisationer i allt väsentligt fungerar väl.
På vissa punkter föreslås förändringar men i grunden menar utredningen
att arbetsfördelningen bör ligga fast. Regeringen delar denna bedömning.
Socialstyrelsen och NIA bör således inte slås ihop.
Några adoptionsorganisationer tar i sina remissvar upp frågor om kon-
troll, byråkrati och effektivitet. Det är givetvis angeläget att organisa-
tionerna kan bedriva sin verksamhet så att inte kostnader uppstår på
grund av onödiga statliga påbud. Det bör vara en strävan från olika stat-
liga myndigheter att begränsa regelverket till det som verkligen behövs.
Det bör dock påpekas att lagstiftningens syfte är att undvika oetiska
adoptioner och att upprätthålla en rimlig rättssäkerhetsnivå i verksam-
heten. På dessa punkter måste en strikt linje upprätthållas.
Även inom adoptionsorganisationema måste det finnas en strävan mot
kostnadseffektivitet för att hålla nere familjernas avgifter så mycket som
möjligt.
En särskild fråga som kommit upp i samband med remissen är om det
går att förenkla arbetet med att utfärda visum för bamet. Frågan behand-
las i Invandrarverkets föreskrifter. Enligt vad regeringen erfarit pågår
arbete för att möjliggöra att utfärdandet av visum i vissa länder decentra-
liseras till de svenska ambassaderna i de berörda länderna. En sådan
förenkling bedömer regeringen som angelägen.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) skall ensam fatta beslut om förmedlingssättet är god-
tagbart vid enskilda adoptioner.
NIA:s beslut skall kunna överklagas till länsrätten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Instämmer i allmänhet med utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag. Enligt nuvarande ordning yttrar sig
NIA till socialnämnden om förmedlingssättets tillförlitlighet som ett led
i bedömningen av familjens lämplighet att ta emot bam i adoptionssyfte.
Syftet med bedömningen av förmedlingssättets tillförlitlighet är att und-
vika oönskade inslag i adoptionsverksamheten, till exempel bamhandel.
50
Dessa bedömningar kräver en hög grad av kunskap om förhållandena i
givarländema och om vilka risker som är förknippade med internatio-
nella adoptioner. Givetvis har NIA i regel bättre kunskaper om dessa
förhållanden än vad socialnämnderna har. Trots detta har det förekommit
att socialnämnder lämnat ett medgivande även då NIA avstyrkt. Mot
denna bakgrund bör i fortsättningen NIA:s bedömning leda till ett beslut,
i stället för ett yttrande.
En särskild fråga är i vilken ordning besluten bör tas. Utredningen
utgår från att det först fattas beslut om de sökandes lämplighet att ta
emot adoptivbarn och sedan om förmedlingssättets tillförlitlighet.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län är tveksam till ordningen i vilken
besluten skall fattas och föreslår den omvända ordningen, dvs. att NIA
först fattar beslut om förmedlingssättet.
Vilken ordning man än väljer finns en risk att den första utredningen
görs i onödan, om utredning nummer två leder fram till bedömningen att
adoptionen inte bör genomföras. Med den begränsade omfattning som
enskilda adoptioner kan antas få i framtiden är problemet i realiteten
litet. Mot den bakgrunden ser regeringen inte några skäl att frångå ut-
redningens bedömning.
Utredningen föreslår att socialnämndens medgivande endast skall gälla
under förutsättning att NIA bedömer förmedlingen som godtagbar. Läns-
rätten i Göteborgs och Bohus län har anmält att det strider mot veder-
tagna principer att låta en myndighets gynnande beslut bli beroende av
en annan myndighets tillstånd. Regeringen finner det också lämpligare
att det av lagtexten endast framgår att det vid enskilda adoptioner krävs
såväl medgivande från socialnämnden som godkännande av förmed-
lingen av NIA innan bamet lämnar sitt hemland.
I dag kan socialnämndens beslut om förmedlingssättets tillförlitlighet
överklagas till länsrätt. Även i fortsättningen, när NIA fattar motsvaran-
de beslut, bör möjligheten att överklaga till länsrätt finnas.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Giltighetstiden för medgivande från social-
nämnden att ta emot ett bam for adoption utsträcks till två år.
En skyldighet införs samtidigt för de sökande att anmäla om för-
ändringar inträffat i förhållanden som kan antas påverka beslutet om
medgivande.
Medgivandet skall kunna återkallas om förutsättningar för det inte
längre finns.
Utredningens förslag: Sammanfaller med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer i ut-
redningens förslag. Förbundet Adoptionscentrum (AC) pekar på att vissa
givarländer vill ha aktuella beslut.
51
Skälen för regeringens förslag: Vissa adoptionsärenden drar ut på
tiden vilket har gjort att hemutredningar blivit äldre än ett år och därför
behövt göras om. Det ger upphov till onödigt merarbete. En ny regel
med en tvåårsgräns innebär att detta problem i allt väsentligt bortfaller.
Med en tvåårsgräns ökar sannolikheten att det inträffar förändringar i
de förutsättningar under vilka medgivandet givits. Därför bör en anmäl-
ningsskyldighet införas.
AC tar upp frågan om en socialnämnd skall ha skyldighet att förnya ett
medgivande om ett givarland kräver att medgivandet skall vara nytt.
Enligt regeringens mening är det givetvis viktigt att den sökande famil-
jen har tillgång till dokument som fungerar i de länder barnen kommer
ifrån. Något behov att nu lagfästa en skyldighet för kommunerna att
förnya medgivandet ser dock inte regeringen. Att ta upp frågan på nytt i
socialnämnden är en omfattande procedur, som bara bör tas till när det
är nödvändigt. Ett intyg från hemutredaren att förhållandena är oföränd-
rade borde vara tillräckligt i flertalet av dessa fall. Skulle det ändå visa
sig nödvändigt med förnyat medgivande är den sökande oförhindrad att
begära nytt sådant.
Om förhållandena ändrats så att förutsättningar för medgivande inte
längre föreligger skall det återkallas. En sådan återkallelse skall kunna
ske även sedan bamet anlänt till sökandena, innan adoptionen ägt rum,
om det är till barnets bästa. Om bamet kommit i familjens vård och
anlänt till Sverige innebär detta att socialnämnden, i avvaktan på att i
första hand finna en annan adoptivfamilj för bamet, måste ta hand om
bamet och placera det på ett lämpligt sätt i enlighet med bestämmelserna
om vård och omsorg om bam i socialtjänslagen eller lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Denna ordning stämmer överens med bestämmelserna i artikel 21 i
Haagkonventionen.
Prop. 1996/97:91
Regeringens bedömning: Organisationerna bör inte göra en ny pröv-
ning av de sökandes lämplighet efter det att en sådan gjorts av
socialnämnden. Överprövningen av om en organisation skall lämna
adoptionshjälp bör ligga kvar hos NIA.
Det är viktigt att socialnämndernas beslut om de sökandes lämp-
lighet håller hög kvalitet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. Dock föreslår utredningen att en organisations beslut om förmed-
lingshjälp skall kunna överprövas i allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna: Utredningens åsikt att organisationerna inte skall
göra en egen självständig bedömning av de sökandes lämplighet efter
det att en sådan gjorts av en socialnämnd eller en förvaltningsdomstol
har väckt avsevärda reaktioner. Förslaget godtas visserligen av flertalet
52
remissinstanser, men man pekar också på att förslaget, om det genom-
förs, ställer stora krav på kvaliteten i besluten hos socialnämnder och
förvaltningsdomstolar.
Skälen för regeringens bedömning: Av betänkandet och av remissva-
ren framgår att adoptionsorganisationer ibland gör en egen bedömning
av de sökandes lämplighet som föräldrar trots att de har tillstånd enligt
socialtjänstlagen att ta emot bam för adoption. Regeringen delar utred-
ningens bedömning att det är principiellt olämpligt att adoptionsorganisa-
tionema skall göra ytterligare en prövning efter att beslut om lämplighet
fattats av socialnämnd, länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten.
Av remissvaren framgår också att det finns fall då organisationen inte
har någon utlandskontakt som kan tänkas acceptera att lämna ett bam till
vissa sökande på grund av olika omständigheter i deras situation, trots
att de kan ha godkänts som lämpliga adoptivföräldrar av en socialnämnd
i Sverige. Det är givet att om det inte finns bam för vissa sökande kan
det inte bli en adoption. I det läget är det normalt att organisationen
fattar ett beslut att inte förmedla bam till dessa sökande.
Flera remissinstanser pekar på att om man inte tillåter organisationerna
att göra ytterligare en prövning av de sökandes lämplighet som föräldrar
försvagar man skyddet för bamet. Flera adoptionsorganisationer hävdar
att det förekommer att socialnämnder och allmänna förvaltningsdom-
stolar släpper igenom klart olämpliga sökande.
Om så är fallet är det givetvis inte godtagbart. Redan med gällande
regler måste det finnas starka krav på kvaliteten i beslut om rätt att ta
emot bam för adoption. Beslutsfattare får inte vara generösa i förviss-
ning om att organisationerna gallrar olämpliga sökande.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län understryker vikten av bra utred-
ningar samt att besluten om medgivande är väl grundade. Genom en
intensifierad utbildning och information till handläggare och politiker
samt genom den tillsyn länsstyrelserna utövar bör kunskapsnivån inom
området ytterligare kunna höjas menar länsstyrelsen. Regeringen instäm-
mer i bedömningen. Utgångspunkten för socialnämndernas och dom-
stolarnas prövning av de sökandes lämplighet måste vara barnets bästa.
Ledning för bedömningen kan socialnämnder och domstolar få i NIA:s
handbok.
Någon rätt att få adoptera bam existerar inte utan det är i stället en
fråga om barnets rätt att få föräldrar. Genom regleringen av adoptions-
institutet har samhället tagit på sig ett särskilt ansvar gentemot dessa
bam. De flesta adoptivförhållanden utvecklas väl. Det hindrar inte att
föräldraskapet till ett adoptivbarn innehåller både de vanliga påfrestning-
ar ett föräldraskap innebär och många gånger särskilda problem kopp-
lade till adoptionen. Inte minst har det visat sig att vuxenblivandet i
tonåren ofta innebär kluvenhet och problem hos den unge. Prövningen
av de sökandes lämplighet vid adoptionstillfallet måste även innefatta en
bedömning av deras förmåga att fungera som tonårsföräldrar. Detta inne-
bär bl.a. att de sökandes ålder och hälsotillstånd måste ställas i relation
till de krav som kan komma att ställas på dem om 15-20 år.
Prop. 1996/97:91
53
Bakgrunden till den ytterligare prövning av de sökandes lämplighet
som ibland sker i organisationerna kan sökas i det motivuttalande som
gjordes i propositionen 1978/79:108, där en prövning av detta slag förut-
sågs. I och med den nya lagstiftning som föreslås i denna lagrådsremiss
bör dock en sådan prövning inte längre anses vara en uppgift for adop-
tionsorganisationema.
Stockholms tingsrätt pekar i sitt remissvar på att utredningens förslag
kan innebära en försvagning av barnets skydd vid adoptioner. Som mot-
vikt föreslår tingsrätten att NIA ges möjlighet att överklaga positiva
beslut. Liknande synpunkter framförs av FamiljefÖreningen för Interna-
tionell Adoption (FFIA).
Flera remissinstanser uttrycker oro för att barnets skydd försvagas om
organisationerna inte längre skall kunna göra en social prövning av de
sökandes lämplighet. Å andra sidan finns det en bred uppslutning kring
utredningens bedömning att socialnämnders och förvaltningsdomstolars
beslut skall räcka och att de skall ha en sådan kvalitet som tillgodoser
barnens skyddsbehov.
Mot denna bakgrund är Stockholms tingsrätts förslag, att positiva be-
slut skall kunna överklagas, intressant. Frågan kräver emellertid ytter-
ligare överväganden varför regeringen inte nu är beredd att lämna något
förslag i frågan. Regeringen har for avsikt att uppdra åt Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor (NIA) att ta fram ett tekniskt förslag
till hur ett sådant system skulle kunna fungera.
Ett flertal remissinstanser har riktat invändningar mot att en förvalt-
ningsdomstol skall kunna pröva adoptionsorganisations beslut om organi-
sationen skall medverka i förmedling av bam. Skälen till invändningarna
har huvudsakligen varit att man ifrågasätter utredningens resonemang om
adoptionsförmedling som en civil rättighet enligt den Europeiska kon-
ventionen om mänskliga rättigheter. Det har också invänts att förvalt-
ningsdomstolarna inte har kompetens att avgöra om organisationen kan
finna ett bam att förmedla.
Inte heller regeringen anser att överprövningen bör läggas på förvalt-
ningsdomstol. I den mån en överprövning blir nödvändig bör den göras
av NIA som har expertkunskapen på området.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: NIA får vid beslut om auktorisation förbinda
den med villkor rörande principerna for inbetalning av avgifter och
för redovisning.
Statsbidraget till adoptionsorganisationema bör omfördelas så att de
små organisationerna får en större andel av det samlade statsbidraget.
Bidraget till enskilda vid internationell adoption lämnas
med 24 000 kr (det nuvarande maximibeloppet) till alla.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att organisationerna tar
tillvara alla möjligheter att hålla kostnaderna nere för den enskilde.
Utredningens bedömningar kan tjäna som riktmärke for ett sådant
arbete.
54
Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget att NIA skall kunna föreskriva redovis-
ningsprinciper har fått ett blandat mottagande. NIA pekar på att kost-
nadsökningarna framförallt hänför sig stigande administrationskostnader
i Sverige.
Förbundet Adoptionscentrum (AC) konstaterar att utredningen inte på
någon punkt föreslår åtgärder som underlättar för familjer som adopterar.
Förbundet avstyrker utredningens förslag.
Förslaget om en omfördelning av statsbidraget till de små organisa-
tionernas förmån har i huvudsak fått ett positivt mottagande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningen har lagt
ner ett omfattande arbete på att kartlägga och analysera adoptionsorgani-
sationemas ekonomi. Detta har gjorts i syfte att begränsa de enskildas
kostnader vid adoption.
Utredningen föreslår inte några stora inskränkningar i organisationernas
rörelsefrihet. Bakgrunden till detta är givetvis i hög grad att adoptions-
organisationema är självständiga ideella organisationer och inte myndig-
heter.
Det förslag utredningen lämnar är att redovisningsprinciperna skall
göras likformiga mellan organisationerna. Avsikten bakom förslaget är i
huvudsak att möjliggöra för konsumenterna, de sökande, att jämföra
kostnaderna mellan olika organisationer. Regeringen ser också detta som
ett viktigt intresse och ansluter sig till förslaget. Regeringen förutsätter
att de gemensamma redovisningsprinciperna utarbetas av NIA efter sam-
råd med adoptionssorganisationema.
För att jämförelserna skall kunna bli rättvisande bör också en samord-
ning ske av de tidpunkter när familjerna betalar sina avgifter till organi-
sationerna.
Utredningen föreslår att de sidoverksamheter organisationerna bedriver,
framför allt biståndsverksamhet, skall skiljas ut bokföringsmässigt från
den vanliga verksamheten med adoptionsförmedling. Utredningen före-
slår bl. a. separata resultat- och balansräkningar. Regeringen ser det som
viktigt att de olika grenarna i verksamheten i organisationerna hålls
åtskilda såväl organisatoriskt, som personellt och ekonomiskt. Hur det
skall gå till är en fråga för NIA och organisationerna.
Utredningen redovisar också en omfattande fonduppbyggnad som skett
i vissa organisationer, men lämnar inte några förslag i frågan. Organisa-
tionerna framhåller för sin del att svackor förekommer i verksamheten
och att reservkapital därför behövs.
Regeringen accepterar behovet av reservkapital, men vill samtidigt be-
tona vikten av att organisationerna är försiktiga med att belasta de
sökande familjerna med höga avgifter.
Även i övrigt bör utredningens genomgång, analys och bedömningar,
exempelvis när det gäller antalet utlandskontakter, användas i arbetet på
att göra verksamheten så effektiv som möjligt.
Statsbidraget till organisationerna fördelas av NIA enligt principer som
myndigheten fastställer. Det nuvarande statsbidraget innehåller en bas-
Prop. 1996/97:91
55
komponent och en rörlig del kopplad till hur många adoptioner organisa-
tionen förmedlar.
Utredningen föreslår att basdelen av statsbidraget ökar på det rörliga
bidragets bekostnad. Förslaget ger en viss omfördelning till de små orga-
nisationernas förmån. Regeringen har inget att invända mot förslaget.
Bidraget till enskilda vid adoptioner utgår i dag till hälften av de verk-
liga kostnaderna, dock högst 24 000 kr.
Det har visat sig att kostnadsvariationema är mycket mindre än vad
som förutsågs när bidraget infördes. Även europeiska adoptioner kostar
i regel mer än 48 000 kr, varför bidraget i allmänhet blir 24 000 kr. Det
är därför rimligt att göra om systemet så att bidraget alltid utgår med
24 000 kr.
Några adoptionsorganisationer föreslår i sina remissvar att adoptions-
kostnadsbidraget höjs. Några förutsättningar för en sådan höjning finns
inte i rådande statsfmansiella läge.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Sverige ratificerar efter riksdagens godkännan-
de 1993 års Haagkonvention om skydd av bam och samarbete vid
internationella adoptioner.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött några invändningar.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har tidigt tagit ställning för
att internationella adoptioner skall ske under ordnade former och på ett
etiskt godtagbart sätt. Sverige har också aktivt verkat för konventionens
tillkomst vid förberedelsearbetet i Haag. Det blir därmed naturligt att
också ratificera konventionen. Regeringen föreslår att riksdagen godkän-
ner konventionen.
Nedan följer en kort beskrivning av innehållet i konventionen.
Kapitel I (artiklarna 1-3) beskriver ändamålet med konventionen och
dess tillämpningsområde. I artikel 1 talas om säkerställande av att bar-
nets bästa beaktas vid internationella adoptioner, att ett system för sam-
arbete upprättas mellan staterna och att adoptioner som genomförs i
enlighet med konventionen erkänns av de övriga konventionsstatema.
I artikel 2 beskrivs vad som i konventionen avses med en internationell
adoption. Konventionen tillämpas då ett bam med hemvist i en konven-
tionsstat har överflyttats, överflyttas eller kommer att överflyttas till en
annan konventionsstat och omfattar bara adoptioner som leder till ett
varaktigt föräldra-bamförhållande. I artikel 3 anges att konventionen
56
upphör att gälla om vissa samtycken som krävs enligt artikel 17.c inte
har getts innan bamet uppnår arton års ålder.
Kapitel II (artiklarna 4 och 5) föreskriver vilka villkor som gäller för
internationella adoptioner enligt konventionen genom en beskrivning av
respektive stats åligganden. I artikel 4 behandlas de förutsättningar som
skall vara uppfyllda på ursprungsstatens sida innan en internationell
adoption får genomföras. Ursprungsstaten skall bl.a. ha fastställt att ad-
optionen är till barnets bästa och att samtycken lämnats i vederbörlig
ordning. Artikel 5 behandlar de förutsättningar som skall vara uppfyllda
från mottagarlandets sida för att en adoption skall få ske. Mottagarlandet
skall bl.a. ha fastställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna är lämpliga och
att de erhållit den rådgivning som kan vara nödvändig.
Kapitel III (artiklarna 6-13) beskriver ett system med centralmyndig-
heter, andra myndigheter samt godkända organ. Systemet bygger på att
staterna själva i stor utsträckning skall kunna avgöra i vad mån en cen-
tralmyndighets uppgifter skall delegeras till något annat organ. I artikel
7 anges vissa övergripande funktioner som skall utföras av centralmyn-
digheten. I artiklarna 8 och 9 anges vissa andra uppgifter som kan de-
legeras till offentliga myndigheter eller godkända organ. Det gäller bl.a.
uppgiften att vidta åtgärder för att förhindra otillbörlig vinst i samband
med en adoption och att samla, bevara och utbyta information om bar-
nets och de tilltänkta adoptivföräldrarnas situation.
Kapitel IV (artiklarna 14-22) syftar till att utforma handläggningsregler
som skyddar de grundläggande intressena hos alla inblandade, särskilt
bamet, men också de biologiska föräldrarna och de tilltänkta adoptivför-
äldrarna. Procedurreglema innehåller föreskrifter om bl.a. skyldighet for
såväl ursprungsland som mottagarland att sammanställa och överlämna
rapporter, vad ursprungslandet skall iaktta före beslutet om att ett bam
får överlämnas för vård hos blivande adoptivföräldrar, vilka kontroller
som skall genomföras före själva överflyttningen och vilka åtgärder som
skall vidtas om de tilltänkta adoptivföräldrarna befinns olämpliga efter
överflyttningen men innan adoptionen har genomförts. De uppgifter som
centralmyndigheten har enligt detta kapitel kan även utföras av en
offentlig myndighet eller ett godkänt organ i den utsträckning som
landets lagar tillåter.
Kapitel V (artiklarna 23-27) handlar främst om erkännande av adop-
tioner meddelade i en fördragsslutande stat (artiklarna 23-25) och fyller
ett av de ändamål med konventionen som beskrivs i artikel 1, nämligen
att säkerställa att de adoptioner som genomförs i enlighet med konven-
tionen erkänns av de fördragsslutande staterna. Artikel 26 handlar om
rättsverkan av en adoption. Artikel 27 behandlar omvandling av adoption
från svag till stark.
Kapitel VI (artiklarna 28—42) innehåller bestämmelser av vilka en del
traditionellt förekommer i Haagkonventionema, t.ex. sådana allmänna
bestämmelser om stater med två eller flera rättssystem (artikel 36), för-
hållandet till andra konventioner (artikel 39) samt möjligheten till reser-
vationer (artikel 40). Kapitlet innehåller också vissa allmänna bestäm-
melser speciellt relaterade till internationella adoptioner såsom kontakt-
Prop. 1996/97:91
57
förbud i artikel 29 och regler som förbjuder otillbörlig vinning i sam-
band med internationell adoptionsverksamhet (artikel 32).
Kapitel VII (artiklarna 43—48) innehåller regler om undertecknande,
ratifikation, godtagande eller godkännande, anslutning, regler om kon-
ventionens tillämpningsområde när en konventionsstat består av flera
territoriella enheter med olika rättssystem, ikraftträdande, uppsägning
samt underrättelser som skall göras till depositarien.
Såsom utredningen funnit är konventionsbestämmelsema i huvudsak
överensstämmande med svensk rätt eller så innebär de utökad reglering
för adoption mellan konventionsbundna stater utan att strida mot svensk
lagstiftning. Regeringen kommer i det följande att föreslå att konven-
tionen inkorporeras med svensk rätt genom en särskild lag. Vissa artiklar
som föranleder att annan svensk lagstiftning bör kompletteras eller änd-
ras, liksom artiklar som av annan anledning behöver kommenteras när-
mare, behandlas i följande avsnitt och avsnitt 5.3.
I förhållande till de övriga nordiska länderna gäller särskilda regler i
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden röran-
de äktenskap, adoption och förmynderskap. Förordningen grundar sig på
konventionen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige in-
nehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,
adoption och förmynderskap från 1931. Enligt Haagkonventionens ar-
tikel 39 inverkar konventionen inte på något internationellt instrument
som de fördragsslutande staterna är parter i och som innehåller bestäm-
melser om frågor som regleras av konventionen. Den nordiska konven-
tionen är ett sådant instrument som avses i artikel 39. Detta innebär att
de intemordiska adoptioner som faller in under den nordiska konven-
tionen inte påverkas av Haagkonventionens reglering även om de båda
berörda nordiska staterna skulle ha tillträtt Haagkonventionen.
Den allmänt tillämpliga internationellt privaträttsliga regleringen i
lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption,
som inte grundar sig på något internationellt instrument, kommer där-
emot i förhållande till de övriga konventionsstatema att få ge vika för
Haagkonventionen i den mån som Haagkonventionen innehåller särskilda
regler. Detta gäller särskilt Haagkonventionens regler om erkännande av
utländska adoptionsbeslut som kommer att ersätta erkännandereglema i
1971 års lag. Adoptionens rättsverkningar har däremot inte reglerats på
ett uttömmande sätt i Haagkonventionen. I konventionens artikel 26.1
a-c anges vilka minimiverkningar som en konventionsenlig adoption
alltid skall ges i de fördragsslutande staterna. Enligt artikel 26.3 är det
dock fritt fram för en konventionsstat som erkänner adoptionen att till-
lämpa andra regler som är mer gynnsamma för bamet. Om det således
visar sig att adoptionens rättsverkningar enligt bestämmelserna i 1971
års lag (4 §) innebär ett starkare skydd för bamet får dessa bestämmelser
anses vara tillämpliga som en komplettering till skyddet enligt artikel 26
i Haagkonventionen.
I kapitel 5 i betänkandet finns en noggrannare beskrivning av konven-
tionen och vad den torde innebära för svensk del.
Prop. 1996/97:91
58
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Haagkonventionen blir del av svensk lagstift-
ning genom en särskild lag, s.k. inkorporering.
Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har godtagits av det stora flertalet re-
missinsstanser som berört frågan.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet avstyrker forslaget och
menar att man istället borde ändra svensk lagstiftning så att den överen-
stämmer med konventionen, s.k transformation.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i huvudsak två metoder for
att införliva konventioner i svensk lagstiftning; den ena, transformation,
innebär att man ändrar svensk lagstiftning så att den överensstämmer
med konventionen; den andra, inkorporering, innebär att man införlivar
konventionen genom en särskild lag. Utredningen föreslår att den senare
metoden väljs, dvs. konventionen införlivas i sin helhet i svensk lagstift-
ning genom en särskild lag.
Under alla omständigheter kommer vissa skillnader att finnas i regel-
systemen när det gäller bam som adopteras från konventionsstater i för-
hållande till de bam som kommer från icke-konventionsstater. De skill-
naderna bör vara så små som möjligt.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet pekar på nackdelarna med
metoden; framförallt att icke-juridiskt skolad personal måste tillämpa ett
svåröverskådligt regelverk i sitt arbete. Fakulteten menar att med begrän-
sade ändringar i den nuvarande lagtexten uppnår man samma effekt.
Mot det kan man ställa de argument utredningen framför. Att bara
ändra svensk lagstiftning på vissa punkter innebär risker att vissa delar
av konventionen inte tas i beaktande. Det gäller då inte minst dess anda
och mer subtila detaljer. Till skillnad från vissa andra konventioner inne-
håller denna konvention en omfattande och detaljrik reglering när det
gäller procedurfrågor som lämpar sig for direkttillämpning. Såsom ut-
redningen anför blir det således enklare, mer praktiskt och framförallt
med största sannolikhet mer konkret att inkorporera konventionen med
svensk rätt.
När det gäller invändningen att en komplicerad konventionstext kan
vara svår att använda for svenska myndigheter har den invändningen
givetvis tyngd. Man kan dock konstatera att Sveriges inträde i den Euro-
peiska unionen gjort situationen att olika myndigheter måste tillämpa
icke-nationell lagstiftning vardaglig. I det perspektivet väger synpunkten
inte längre lika tungt. Sammantaget finner regeringen att övervägande
skäl talar for att inkorporera 1993 års Haagkonvention om skydd av bam
och samarbete vid internationella adoptioner genom en särskild lag.
Oavsett vilken metod som väljs finns ett behov av ett regelsystem för
konventionsbundna adoptioner och ett för adoptioner utanför konven-
tionens tillämpningsområde. Haagkonventionens ratificering innebär
59
således att svensk rätt kommer att innehålla tre olika regelsystem röran-
de internationella adoptioner; den svenska autonoma adoptionsreglering-
en, Haagkonventionsregleringen och den intemordiska regleringen. Den
svåröverskådlighet i regelsystemet som blir en följd av flera parallella
regleringar kan dock inte nämnvärt minskas genom sättet för en kon-
ventions införlivande. Liksom utredningen anser regeringen att det auto-
noma icke konventionsbundna regelsystemet så långt möjligt bör vara
likt Haagkonventionens reglering, vilket bör underlätta rättstillämpning-
en. Den intemordiska regleringen berörs däremot inte av lagförslaget.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: NIA blir den centrala adoptionsmyndighet kon-
ventionen kräver. Av konventionen framgår att centralmyndigheten
skall ha vissa uppgifter som NIA i dag inte har.
Socialnämnden skall fatta det beslut om samtycke till att adop-
tionsförfarandet får fortsätta som konventionen kräver.
Utredningen förslag: Sammanfaller med regeringens.
Remissinstanserna: Att NIA blir centralmyndighet har inte mött några
invändningar.
Däremot har flertalet adoptionsorganisationer haft starka invändningar
mot att socialnämnderna skall fatta det slutliga beslutet om att adoptio-
nen får fullföljas. Man vill i stället att det beslutet skall läggas på adop-
tionsorganisationema. Ett viktigt skäl för organisationernas ställnings-
tagande är att man befarar att om socialnämnderna skall fatta beslutet,
det drar ut på tiden och försvårar eller äventyrar adoptionen.
Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala har också haft invändningar mot
förslaget. Man har i sitt remissyttrande tagit upp det juridiskt tveksamma
i att beslutet skall fattas av en socialnämnd.
Skälen för regeringens beslut: Enligt konventionen skall det i varje
land finnas en central myndighet för adoptionsfrågor. På denna myndig-
het åvilar ett antal uppgifter. Vissa av dessa uppgifter skall utföras direkt
av centralmyndigheten, de kan alltså inte delegeras. Andra uppgifter kan
delegeras till andra myndigheter eller ideella organisationer.
NIA är i dag centralmyndighet för internationella adoptioner. Det finns
inte några skäl att ändra på detta i samband med ett införlivande av
Haagkonventionen.
En stor del av adoptionsverksamheten administreras i dag av andra or-
gan än NIA. Det gäller bl.a. de uppgifter som sköts av socialnämnderna
och de ideella adoptionsorganisationema. Arbetsfördelningen går väl att
förena med konventionen och bör inte förändras.
NIA kommer att tillföras vissa arbetsuppgifter som nämnden inte har
i dag. Det gäller de funktioner som centralmyndigheten i ett ursprungs-
land skall utföra i de fall bam adopteras från Sverige till ett annat kon-
ventionsland (art. 16).
60
Om ett bam i dag står utan vårdnadshavare är det socialnämndens an-
svar att ordna barnets situation. I vissa fall kan detta leda till att bamet
får adopteras. Adoptioner av bam med hemvist i Sverige sker ofta till
närstående. Närstående kan givetvis vara bosatta utomlands, vilket kan
ge upphov till en internationell adoption. I sådana fall skall en rapport
till mottagarlandets centralmyndighet rörande bamet upprättas och av-
sändas. Detta får ankomma på NIA.
Vissa uppgifter när det gäller att informera ett utländskt givarland om
barnens utveckling i Sverige kan i vissa fall komma att utföras av NIA
(art. 20). NIA skall också ta emot rapporter från utländska centralmyn-
digheter om bam som skall komma till Sverige vid enskilda adoptioner
(art. 16). Vid adoption genom en auktoriserad organisation bör denna ta
emot rapporten. NIA skall även meddela Haagkonferensen om auktorisa-
tioner av svenska adoptionsorganisationer (art. 13). Slutligen skall NIA
avsända rapporter till ursprungsstaten om tilltänkta adoptivfamiljer vid
enskilda adoptioner (art. 15).
I ett mycket begränsat antal fall kommer bam att adopteras från
Sverige till ett annat konventionsland. Det torde i regel finnas särskild
anknytning mellan bamet och de blivande föräldrarna i dessa fall, exem-
pelvis släktskap. På samma sätt som sker i dag vid adoptioner av sven-
ska bam inom landet eller till utlandet bör socialnämnden utreda barnets
situation och om adoption är lämplig. Det följer av socialnämndens an-
svar för bam enligt socialtjänstlagen (1980:620). NIA bör vara den som
formellt upprättar och skickar den i konventionen förutsedda rapporten
till landet i fråga.
Konventionen medför sannolikt en viss ökad arbetsbelastning för NIA.
Vissa arbetsuppgifter tillkommer eller ökar. Andra arbetsuppgifter kom-
mer sannolikt att minska. Sammantaget torde arbetsbelastningen bli
större. Frågan om NIA:s resurser bör bli föremål för nya överväganden
vid behandlingen av nästa års budget. Då torde också finnas viss erfar-
enhet av hur konventionen påverkar NIA:s verksamhet.
Konventionen föreskriver (art. 17) att innan ett bam får överlämnas till
de tilltänkta adoptantema, en sista avstämning görs i respektive land
huruvida förutsättningarna för adoptionen är uppfyllda. Denna prövning
aktualiseras först när ett visst bam i ursprungsstaten har föreslagits för
adoption till vissa sökande i mottagarlandet och de tilltänkta adoptan-
tema samtycker till adoptionen. Därefter skall beslut fattas i båda län-
derna i frågan huruvida adoptionsförfarandet får fortsätta. Förutom att
prövningen i de berörda staterna avser en bedömning av de sökandes be-
hörighet och lämplighet att adoptera det föreslagna bamet är det väsent-
ligen fråga om en rättslig kontroll av att det inte finns sådan bristande
överensstämmelse mellan de berörda staternas lagar som kan utgöra
hinder för adoptionens genomförande. Detta moment finns inte i den
nuvarande svenska lagstiftningen utan innebär en nyhet.
Frågan om vilket organ som skall fatta detta beslut har väckt starka
reaktioner. Enligt konventionen sköts uppgiften i första hand av central-
myndigheten men får delegeras till ett annat offentligt organ eller till
auktoriserade sammanslutningar.
Prop. 1996/97:91
61
Utredningen har föreslagit att socialnämnden skall fatta beslutet om
adoptionsförfarandet får fortsätta. NIA tillstyrker förslaget och anser att
det är viktigt att socialtjänsten ger detta tillstånd. Ett beslut att vägra
tillstånd till att adoptionsprocessen får fortsätta torde kunna jämföras
med ett beslut att vägra eller återkalla ett medgivande menar NIA.
Adoptionsorganisationema har framfört önskemål om att själva få fatta
detta beslut medan företrädare för kommunerna - däribland Svenska
kommunförbundet - anser att det är närmast till hands att de fattar också
detta beslut.
Enligt regeringens bedömning torde det bli ovanligt att adoptionen inte
kan fullföljas. Det måste finnas starka och tydliga skäl för att stoppa
adoptionen i detta skede i Sverige. Emedan konventionen inte anger
under vilka förutsättningar som samtycke får vägras är det emellertid
svårt att förutse hur restriktivt vetomöjligheten kommer att användas i de
konventionsstater från vilka bam adopteras till Sverige.
Mot bakgrund av att socialnämnden fattar beslut om familjens lämplig-
het att adoptera och att socialnämnden inte har några intressen i adop-
tionen bör även detta andra beslut fattas av socialnämnden. Beslutet har
tydlig karaktär av myndighetsutövning.
De farhågor adoptionsorganisationema uttrycker om tidsutdräkt måste
emellertid tas på stort allvar. Kommunerna får inte dröja med detta be-
slut, om inte väsentliga skäl för dröjsmål finns. Olika former av delege-
ring inom kommunens socialtjänst bör övervägas. Det bör vara möjligt
att till enskild tjänsteman delegera beslut att ge tillstånd till att adop-
tionsförfarandet får fortsätta. Avslagsbeslut bör dock inte fattas av en-
skild tjänsteman. Det måste vidare förutsättas att socialnämnden eller
den ansvarige tjänstemannen vid minsta tvekan angående de rättsliga
förutsättningarna för adoptionens genomförande konsulterar den förmed-
lande adoptionsorganisationen och NIA.
Lagrådet har ifrågasatt om det är nödvändigt att fatta ett beslut om att
adoptionen får fullföljas - motsvarande artikel 17.c i konventionen - i
de fall adoptionen inte omfattas av konventionen.
Regeringen delar Lagrådets principiella syn att lagstiftningen inte skall
göras mer omfattande än nödvändigt. I detta fall väger dock behovet av
en något så när enhetlig hantering av olika adoptionsärenden tyngre.
Konventionen är till för att stärka rättssäkerheten och barnets skydd vid
internationella adoptioner. Artikel 17.c är ett viktigt moment i de strä-
vandena. Det är därför rimligt att det i den svenska lagstiftning som
reglerar adoptionsärenden som inte omfattas av konventionen finns en
bestämmelse som motsvarar den i artikel 17.c i konventionen. Pröv-
ningen, som skall göras sedan ett visst bam har föreslagits, kommer
dock inte att omfatta de specifikt konventionsbundna momenten, utan
begränsas till huruvida svensk lagstiftning följts och om det föreligger
förutsättningar i övrigt för att adoptionen skall kunna genomföras.
De fall som inte omfattas av konventionen torde i framtiden bli få. Ur
administrativ synpunkt torde det snarast vara en nackdel om ett fåtal
adoptioner inte följde normalmönstret.
Prop. 1996/97:91
62
Sverige bör avge en förklaring enligt artikel 22.4 att adoptioner av
bam med hemvist på dess territorium endast får genomföras om central-
myndigheternas uppgifter utförs i enlighet med punkt 1 i samma artikel.
Sverige bör inte avge någon förklaring enligt artikel 22.2. Den bestäm-
melsen innebär att en fördragsslutande stat kan förklara att centralmyn-
dighetens uppgifter får utföras även av sammanslutningar som inte är
auktoriserade eller av enskilda personer.
Vidare bör Sverige göra en anmälan enligt artikel 23 till depositarien
för konventionen att NIA är den myndighet som har rätt att utfärda det
intyg som beskrivs i artikeln.
Det saknas anledning för Sverige att avge en sådan förklaring som
avses i artikel 25. Artikeln innebär att en fördragsslutande stat kan i en
förklaring ange att den inte skall vara tvungen att erkänna adoptioner
som genomförts i enlighet med en överenskommelse som ingåtts genom
tillämpning av artikel 39.2. De överenskommelser som avses är överens-
kommelser mellan konventionsländer som ingåtts för att förbättra till-
lämpningen av konventionen.
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Utrymmet för enskilda (privata) adoptioner be-
gränsas till släktadoptioner och andra adoptioner där tilltänkta adop-
tivföräldrar och bam har en särskild relation redan före adoptionen.
Adoption skall också kunna ske om de sökande har särskild anknyt-
ning till ett visst land och därmed speciella skäl att vilja adoptera
därifrån.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens, men går i
viss mån längre när det gäller att begränsa de enskilda adoptionerna.
Remissinstanserna: Utredningens förslag har inte mött några starka
invändningar. Flera remissinstanser pekar dock på att Haagkonventionen
inte självklart innebär den starka begränsning av de enskilda adoptioner-
na som utredningen föreslagit.
NIA föreslår att området för enskilda adoptioner görs något vidare än
vad utredningen föreslagit.
Skälen för regeringens förslag: Antalet enskilda adoptioner varierar
över åren och utgör 10-20 procent av samtliga adoptioner. Skälen till att
man adopterar privat skiftar från fall till fall. Svenskar som arbetar
utomlands och som adopterar bam från det landet är en grupp av en-
skilda adoptanter. En annan är människor bosatta i Sverige, men med
ursprung i ett annat land, som adopterar bam från detta land. En tredje
grupp väljer av olika skäl att adoptera vid sidan av adoptionsorganisa-
tionema, exempelvis därför att de inte kan finna någon organisation som
vill hjälpa dem eller att de finner att adoptioner genom organisationer
ställer sig för dyra eller att de går för långsamt.
Regeringen ställer sig i huvudsak bakom utredningens förslag att de
enskilda adoptionerna bör begränsas med hänsyn till den myndighets-
63
medverkan som konventionen förutsätter vid enskilda adoptioner. Rege-
ringen delar utredningens bedömning att, med den utformning som
Haagkonventionen fött och de lösningar denna utformning leder till för
svensk del, är det lätt att fö uppfattningen att enskilda adoptioner som
sker mellan konventionsbundna stater egentligen är statligt förmedlade
adoptioner med en extra grad av säkerhet. Konventionen kräver näm-
ligen att något organ förmedlar de nödvändiga adoptionshandlingama
från familjen till givarlandet.
Något annat organ än NIA kan knappast tänkas för en sådan förmed-
ling. Detta kommer dock inte att innebära att NIA i realiteten förmedlar
och garanterar adoptionen. Det finns en uppenbar risk att NIA utåt kom-
mer att framstå som en organisation som förmedlar adoptioner i kon-
kurrens med de vanliga adoptionsorganisationema. Detta är inte en önsk-
värd utveckling.
De enskilda adoptionerna bör således begränsas till särskilda fall där
det inte framstår som nödvändigt att anlita en adoptionsorganisation. Ut-
redningen har föreslagit att till sådana fall skall räknas att de sökande
bott och arbetat i givarlandet, eller har sitt ursprung där. Därutöver bör
en enskild adoption tillåtas om det annars finns särskilda skäl att adop-
tera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning.
Regeringen delar bedömningen att enskilda adoptioner skall kunna ge-
nomföras i sådana här situationer. NIA har i sitt remissvar framhållit att
det kan finnas andra särskilda relationer till ett givarland och att krite-
rierna för när enskilda adoptioner kan tillåtas bör vidgas något. Rege-
ringen menar att när man har någon annan speciell relation till landet
kan det vara en sådan situation "där annars särskilda skäl föreligger",
såsom det uttrycks i lagförslaget.
De sökande som genom förslaget utesluts från möjligheten att adoptera
enskilt, och som hänvisas till organisation, är de som i dag på egen hand
letar fram ett bam i ett givarland och utan förmedling av en auktoriserad
adoptionsorganisation genomför adoptionen. Sverige har i stort sett varit
förskonat från skandaler kring adoptionsverksamheten. De oetiskt
genomförda adoptioner som uppmärksammats internationellt har ofta
handlat om enskilda adoptioner. Det finns alltså risker kopplade till
denna typ av verksamhet. Mot denna bakgrund och med hänsyn tagen
till effekterna av Haagkonventionen finner regeringen det rimligt att
begränsa de enskilda adoptionerna på det sätt som föreslås här.
Prop. 1996/97:91
Regeringens bedömning: Regleringen i 4 kap. föräldrabalken är för-
enlig med Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid
internationella adoptioner. Inga ändringar behöver därför nu göras i
föräldrabalken.
64
Utgångspunkter
En ansökan om adoption vid svensk domstol skall enligt 2 § första
stycket lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande
adoption alltid prövas enligt svensk lag. De materiella svenska reglerna
om adoption finns i 4 kap. FB. Haagkonventionen blir emellertid genom
inkorporeringen också del av svensk lag. Både FB:s regler och konven-
tionens regler skall alltså beaktas av den svenska domstolen. En fråga
som då uppstår är om FB:s regler behöver ändras med anledning av den
nya konventionen eller om reglerna kan tillämpas parallellt.
Haagkonventionen är i väsentliga hänseenden en s.k. minimiskydds-
konvention. Det innebär att en fördragsslutande stat är skyldig att beakta
vad som föreskrivs i konventionen, men staten har å andra sidan rätt att
i många hänseenden ställa längre gående krav, t.ex. angående förutsätt-
ningarna för adoption. Det bör alltså inte ge upphov till några problem
om det skulle visa sig att FB i vissa hänseenden ställer längre gående
krav än Haagkonventionen. 4 kap. FB får nämligen då anses gälla fullt
ut.
Om i stället Haagkonventionens krav i något hänseende går längre än
FB:s krav, är domstolen skyldig att tillämpa konventionens bestämmelser
i den delen på sådana adoptioner som omfattas av konventionen. Dom-
stolen måste då kontrollera att de villkor i Haagkonventionen som inte
täcks av FB:s regler är uppfyllda. Sådana villkor finns framför allt i
artiklarna 4 och 5. Oftast bör det vara en enkel procedur för domstolen,
om centralmyndigheterna och övriga myndigheter vidtagit alla de åtgär-
der som enligt konventionen skall föregå domstolens prövning. Dom-
stolen bör sålunda kunna förlita sig på det material som enligt artiklarna
15 och 16 skall sammanställas av centralmyndigheterna i mottagarstaten
resp, ursprungsstaten samt på den bedömning som gjorts i samband med
att samtycke getts enligt artikel 17.c att adoptionsförfarandet får fort-
skrida.
Nedan följer en genomgång av 4 kap. FB i förhållande till konven-
tionens bestämmelser.
Adoptantens ålder, 4 kap. 1 § FB
Enligt 4 kap. 1 § FB skall en adoptivsökande ha fyllt 25 år för att fä
adoptera ett bam. Även den som har fyllt 18 år har rätt att adoptera om
adoptionen avser eget bam, makes bam, eller om det annars föreligger
synnerliga skäl.
I Haagkonventionen uppställs inga uttryckliga krav när det gäller adop-
tivsökandenas ålder. Ett sådant krav har emellertid att göra med de
sökandes behörighet och lämplighet att adoptera. Det är därför en sådan
förutsättning för adoption som den mottagande staten bör ansvara för (se
artiklarna 5 och 15).
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
Prop. 1996/97:91
65
I Sverige görs den behövliga kontrollen dels av socialnämnden innan Prop. 1996/97:91
medgivande enligt 25 § tredje stycket socialtjänstlagen lämnas och dels
av domstolen när ansökan om adoption prövas. FB är visserligen inte
formellt tillämplig på den prövning som skall göras av socialnämnden,
men i praktiken torde det vara så att socialnämnderna kontrollerar att
förutsättningarna för adoption enligt 4 kap. FB är uppfyllda. Det gäller
oavsett om adoptionen är avsedd att bli genomförd i Sverige eller i ur-
sprungsstaten.
Även ursprungsstatens lag kan innehålla särskilda krav på adoptiv-
sökandenas ålder. Om adoptionen kommer att genomföras i ursprungs-
staten, är det viktigt att de tilltänkta adoptivföräldrarna uppfyller ålders-
kraven enligt båda de berörda staternas lagar. Här är det fråga om ett
sådant moment som bör kunna kontrolleras i samband med det beslut
som skall lämnas enligt artikel 17.c.
Adoptera gemensamt, 4 kap. 3 och 4 §§ FB
Enligt 4 kap. 3 § FB får makar inte adoptera annat än gemensamt. Vissa
undantag gäller för bl.a. adoption av makes bam.
1 artikel 2 i Haagkonventionen definieras vilka adoptioner som om-
fattas av konventionen. Det förutsätts bl.a. att bamet adopteras av makar
med hemvist i mottagarstaten eller av en person med hemvist där. Kon-
ventionen omfattar således även situationer där ett bam adopteras av en
gift person.
Det är enligt konventionen mottagarstaten som skall kontrollera att de
tilltänkta adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att adoptera (se
artiklarna 5 och 15). Om Sverige är mottagarstat torde inte en gift per-
son få medgivande enligt 25 § tredje stycket socialtjänstlagen att ta emot
ett bam i syfte att adoptera det, utom tillsammans med sin make/maka.
FB är visserligen som nämnts ovan inte formellt tillämplig på den pröv-
ning som skall göras av socialnämnden, men i praktiken torde social-
nämnderna följa FB:s behörighetsregler.
Enligt 4 kap. 4 § FB får andra än makar inte adoptera gemensamt. I
denna del synes Haagkonventionen helt överensstämma med FB.
Samtycke av barnet till adoption, 4 kap. 5 § FB
Enligt 4 kap. 5 § FB får ett bam som har fyllt tolv år inte adopteras utan
eget samtycke (vissa undantag framgår av lagrummet).
Något krav på samtycke av bamet finns inte i Haagkonventionen. I
vilka fall som bamet skall samtycka till adoptionen avgörs i stället av
ursprungsstatens lag. Enligt Haagkonventionen är det också ursprungs-
staten som ansvarar för att bamet - med hänsyn till dess ålder och mog-
nad - har erhållit rådgivning och att det vederbörligen har informerats
om adoptionens verkningar och verkningarna av sitt samtycke till adop-
tionen i de fall där sådant samtycke krävs, se artikel 4.d 1.
Det kan förekomma att ursprungsstatens lag inte ställer motsvarande
krav som FB på samtycke av bamet. Det kan få betydelse i de fall ett
66
bam som har fyllt tolv år skall adopteras till Sverige. Den kontroll som
skall föregå beslutet om tillstånd till adoptionsförfarandets fortskridande
enligt artikel 17.c spelar här en mycket viktig roll. Avsikten är att en
prövning enligt artikel 17.c skall innefatta en prövning av om förutsätt-
ningarna är uppfyllda inte bara enligt Haagkonventionen utan även enligt
de nationella reglerna. Om avsikten är att adoptionen skall genomföras
vid svensk domstol, är det viktigt att bamet har samtyckt till adoptionen
innan det kommer till Sverige för att adopteras här. Om det av någon
anledning inte går att erhålla barnets samtycke bör det inte adopteras till
Sverige, och tillstånd till förfarandets fortskridande bör inte ges.
Om adoptionen i stället genomförs i ursprungsstaten tillämpas där
gällande lag. Ett adoptionsbeslut från den staten skall erkännas i Sverige
trots att bamet inte har behövt ge sitt samtycke, om inte ett sådant er-
kännande anses strida mot reglerna om ordre public.
Ursprungsstaten ansvarar också för att hänsyn har tagits till barnets
önskemål och åsikter, se artikel 4.d 2, och att barnets samtycke, där
sådant krävs, har givits frivilligt i föreskriven rättslig form och har ut-
tryckts eller bestyrkts i skrift.
Det finns inte i gällande svensk rätt några krav på att ett bam som
skall adopteras med hänsyn till sin ålder och mognad skall få rådgivning
och information om den planerade adoptionen och dess verkningar. Det
krävs inte heller att barnets samtycke har givits i en viss form. Genom
konventionen införs emellertid sådana regler. Den svenska domstolen
måste därför kontrollera att kraven uppfyllts i ursprungslandet när
Sverige är mottagarland och adoptionen skall beslutas av svensk dom-
stol. Kontrollen kan bestå i att det av de handlingar som finns i ärendet
framgår att villkoren i artikel 4 är uppfyllda, se ovan. I de få fall Sverige
kan bli ursprungsland enligt Haagkonventionen är det Sverige som skall
se till att villkoren i artikel 4 är uppfyllda.
Samtycke av annan än barnet till adoption, 4 kap. 5 a § FB
Enligt 4 kap. 5 a § första stycket FB skall föräldrarna samtycka till
adoptionen, om bamet inte har fyllt arton år. Modems samtycke skall ha
lämnats först sedan hon har hämtat sig tillräckligt efter nedkomsten.
Enligt praxis skall minst sex veckor ha förflutit från nedkomsten. Vissa
undantag från kravet på samtycke framgår av andra stycket.
Det finns inte något preciserat krav i Haagkonventionen på samtycke
av föräldrar eller någon annan till en adoption. I vilka fall sådant sam-
tycke skall lämnas skall bedömas i enlighet med ursprungsstatens lag.
Enligt Haagkonventionen ansvarar ursprungsstaten för att nödvändiga
samtycken har erhållits efter erforderlig rådgivning och information om
den tilltänkta adoptionen och dess verkningar, se artikel 4.c 1. Konven-
tionen föreskriver vidare att modems samtycke, där sådant krävs, har
givits först efter barnets födelse, se artikel 4.c 4. De erforderliga sam-
tyckena skall ha givits i föreskriven rättslig form och uttryckts eller
bestyrkts i skrift, se artikel 4.c 2.
Prop. 1996/97:91
67
I denna del - särskilt vad gäller modems samtycke och tidpunkten för
det - finns det en uppenbar risk att lagen i ursprungsstaten inte stämmer
överens med svensk lag. Särskild betydelse får det när adoptionen skall
äga rum vid svensk domstol. Ansökan om adoption skall nämligen då
alltid prövas enligt svensk lag, se ovan.
Om ursprungsstatens lag inte är förenlig med svensk lag kan det finnas
anledning för den behöriga svenska myndigheten att vägra ge sitt till-
stånd enligt artikel 17.c till att förfarandet får fortskrida. Det kan vara
fallet om det eller de samtycken som lämnats inte uppfyller de krav som
ställs i FB; modems samtycke har exempelvis lämnats direkt efter för-
lossningen.
I likhet med vad som gäller för bamet finns det inte i gällande svensk
rätt några krav på att barnets mor eller någon annan person som skall
samtycka till adoptionen har fått erforderlig rådgivning och information
om den planerade adoptionen och dess verkningar. Det krävs inte heller
att samtycket har givits i en viss form. Som nämnts i föregående avsnitt
vad gäller bamet införs sådana regler genom konventionen.
Prop. 1996/97:91
Adoptionen skall vara till fördel för barnet, 4 kap. 6 § första stycket FB
Enligt 4 kap. 6 § FB får tillstånd till adoption endast ges om adoptionen
är till fördel för bamet samt sökanden har uppfostrat bamet eller vill
uppfostra det, eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet
mellan sökanden och bamet finns särskild anledning till adoptionen.
Syftet med Haagkonventionen är "att upprätta garantier för att säker-
ställa att internationella adoptioner sker med beaktande av barnets bästa
och med respekt för dess grundläggande rättigheter såsom dessa erkänns
i internationell rätt", se artikel 1 .a. Huvudansvaret för att en adoption är
förenlig med barnets bästa vilar enligt konventionen på ursprungsstaten,
se artikel 4.b och 16.d.
Om Sverige är den mottagande staten, skall enligt artikel 17.c en
svensk myndighet samtycka till att adoptionsförfarandet får fortskrida.
Det gäller även om avsikten är att adoptionen skall genomföras i ur-
sprungsstaten. Vid den prövningen skall även barnets bästa beaktas.
Om adoptionen i stället skall genomföras i Sverige, har svensk domstol
det sista ordet angående adoptionens förenlighet med barnets bästa.
Kravet på en sådan förenlighet framgår dels av konventionen och dels av
4 kap. 6 § FB. Teoretiskt sett finns det en möjlighet att domstolen vid
sin prövning kommer fram till att ansökan skall avslås, trots att tillstånd
till adoptionsförfarandets fortskridande enligt artikel 17.c har erhållits. I
de allra flesta fall bör det dock inte råda någon tvekan om att kraven i 4
kap. 6 § FB är uppfyllda.
Förbud mot vederlag, 4 kap. 6 § andra och tredje styckena FB
Ansökan om adoption får enligt 4 kap. 6 § andra stycket FB inte bi-
fallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning, eller om
det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Ett avtal om ersättning
68
eller underhåll, som borde ha medfört att ansökningen avslogs om rätten
hade känt till avtalet, är enligt tredje stycket utan verkan även om an-
sökan bifalls. Om en ansökan om adoption prövas vid svensk domstol,
måste domstolen alltid bevaka att vederlagsforbudet har efterlevts.
Även Haagkonventionen utgår från att en adoption inte får ha karaktär
av en affärsuppgörelse, se t.ex. artikel lb. Både ursprungsstaten och
mottagarstaten har ett ansvar i detta hänseende, se t.ex. artikel 8 och
artikel 33. Det är ursprungsstaten som har ansvaret för att de för adop-
tionen erforderliga samtyckena inte har åstadkommits genom betalning
av något slag, se artikel 4d punkt 4. Den kontroll som skall föregå be-
slutet enligt artikel 17c kan spela en viktig roll for att på ett så tidigt
stadium som möjligt stoppa ett förfarande som har karaktär av affärsupp-
görelse.
Stadgandet i 4 kap. 6 § andra stycket FB kommer inte i konflikt med
konventionens krav.
Prop. 1996/97:91
Upphörande av adoptionens verkan, 4 kap. 7 $ FB
En svensk adoption kan inte hävas. Däremot kan verkan av adoptionen
upphöra under de förutsättningar som anges i 4 kap. 7 § FB. Det gäller
dels om adoptivbarnet adopteras av någon annan än adoptantens make
och dels om adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet.
Haagkonventionen reglerar inte vilka händelser som medför att adop-
tionens verkan upphör. FB:s regler kan alltså inte komma i konflikt med
konventionen.
Adoptivbarnets ställning, 4 kap. 8 § FB
1 4 kap. 8 § FB slås fast att vid tillämpning av lag eller annan författ-
ning som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse adoptivbarn
skall anses som adoptantens bam och inte som bam till sina biologiska
föräldrar. Undantag gäller dock enligt andra stycket i de fall där annat är
särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur.
Av störst intresse i detta sammanhang är artikel 26 i Haagkonven-
tionen. Ett erkännande av en adoption innefattar enligt punkten 1 erkän-
nande av det rättsliga föräldra-bamförhållandet mellan bamet och dess
adoptivföräldrar och erkännande av adoptivföräldrarnas föräldraansvar
för bamet. Vidare innefattar erkännandet upphörande av det tidigare
rättsliga förhållandet mellan bamet och dess mor och far, om adoptionen
har denna verkan i den fördragsslutande stat där den ägde mm. Det är
fråga om verkningar som en konventionsenlig adoption alltid skall ges i
de fördragsslutande staterna.
I punkten 2 regleras verkningarna i övriga fördragsslutande stater av en
stark adoption som beslutats i en fördragsslutande stat.
Bestämmelsen i artikelns tredje punkt är av särskilt intresse för
Sverige. Enligt bestämmelsen skall de tidigare punkterna i artikeln inte
inverka menligt på tillämpningen av någon bestämmelse som är mer
gynnsam för bamet och som är i kraft i den fördragsslutande stat som
69
erkänner adoptionen. Alla adoptionsbeslut som meddelas av svensk dom- Prop. 1996/97:91
stol är starka. Genom bestämmelsen ges Sverige rätt att i alla rättsliga
hänseenden behandla ett utomlands adopterat bam lika med ett bam vars
adoption genomförts vid svensk domstol, oavsett om det utländska adop-
tionsbeslutet är starkt eller svagt. Däremot måste Sverige respektera att
barnets rättsliga band till den biologiska familjen inte har skurits av vid
en svag adoption. Det kan fä betydelse i situationer där barnets bio-
logiska släkt vill göra gällande rättigheter mot bamet i Sverige. Att
Sverige i den meningen måste acceptera svaga adoptioner strider inte
mot svensk rätt. Adoptionsorganisationema bör emellertid informera
sökandena om vad en sådan adoption kan innebära.
Behörig domstol, 4 kap. 9 § FB
Enligt 4 kap. 9 § FB är det domstolen i den ort där adoptanten har sitt
hemvist som skall pröva en adoptionsansökan. Den internationella be-
hörighetsregeln framgår av 1 § lagen (1971:796) om internationella rätts-
förhållanden rörande adoption, enligt vilken adoptantemas anknytning till
Sverige grundar svensk domsrätt. Förmynderskaputredningen har i be-
tänkandet Adoptionsfrågor (SOU 1989:100) föreslagit att även barnets
hemvist i Sverige skall grunda svensk domsrätt. En sådan lagändring
skulle få betydelse i de fall Sverige är ursprungsland. Betänkandet be-
reds i Justitiedepartementet.
Haagkonventionen reglerar inte frågan i vilket land som adoptionen
skall genomföras. Artikel 28 har emellertid ett visst intresse i samman-
hanget. Enligt den artikeln inverkar inte konventionen på någon ur-
sprungsstats lag som föreskriver att adoptionen av ett bam med hemvist
i den staten skall äga mm i den staten eller som förbjuder barnets place-
ring i, eller överföring till, den mottagande staten före adoptionen. Detta
stadgande har bl.a. till syfte att se till att ursprungsstatens lag respekteras
i de fall den föreskriver att adoptionen skall äga mm i den staten.
Domstolens undersökningsplikt, 4 kap. 10 § FB
När en adoption skall genomföras i Sverige skall rätten, enligt 4 kap.
10 § första stycket FB, inhämta upplysningar om bamet och sökanden
samt upplysningar om huruvida ersättning eller bidrag till barnets under-
håll har lämnats eller utlovats. Om bamet är under 18 år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokford
och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om
bamet är folkbokford.
När Haagkonventionen blir tillämplig kommer de upplysningar som
avser bamet och sökanden att huvudsakligen finnas i de konventionsen-
liga rapporterna (enligt artiklarna 15 och 16). Det är ursprungsstaten som
ansvarar for upplysningarna om bamet och mottagarstaten som ansvarar
for upplysningarna om de sökande. Det är vidare i första hand ur-
sprungsstaten som har ett ansvar för att betalning eller ersättning inte har
givits (se artikel 4.c 3 och 4.d 4), men även mottagarstaten har ett an-
70
svar (se artikel 8). Om ursprungsstatens myndigheter har säkerställt att Prop. 1996/97:91
samtycke till adoption inte har åstadkommits genom betalning av något
slag, bör den svenska domstolen i enlighet med vad som sagts ovan
kunna förlita sig på detta.
När ett bam har kommit till Sverige för att adopteras här kan yttrande
enligt 4 kap. 10 § första stycket FB endast inhämtas från socialnämnden
i den kommun där sökanden är folkbokford. Barnets juridiska vårdnads-
havare har nämligen normalt sitt hemvist i ursprungsstaten. När Haag-
konventionen blir tillämplig kommer emellertid även yttrande från ur-
sprungslandet att finnas tillgängligt för domstolen genom den rapport
som skall sammanställas enligt artikel 16.
Enligt 4 kap. 10 § andra stycket FB skall far eller mor eller särskild
vårdnadshavare vars samtycke inte behövs ändå höras, om det kan ske.
När bamet kommer till Sverige för adoption skall domstolen undersöka
om den bestämmelsen har efterlevts. Har personen eller personerna inte
redan hörts, är det i praktiken ofta omöjligt att i efterhand höra dem.
Någon bestämmelse om att höra föräldrar som inte skall samtycka
finns inte i Haagkonventionen. Frågor av detta slag har överlämnats till
nationell lag. Inte heller här behöver därför någon ändring göras i FB.
Överklagande av adoptionsbeslut, 4 kap. 11 § FB
•
Av 4 kap. 11 § FB framgår vilka som får överklaga ett beslut angående
antagande av adoptivbarn. Denna fråga regleras inte av Haagkonven-
tionen. Bestämmelsen får betydelse endast när adoptionen genomförs vid
svensk domstol och gäller även i fråga om en adoption som omfattas av
Haagkonventionen.
Kontaktförbudet i artikel 29 i Haagkonventionen
Förutom artiklarna 4 och 5 kan det finnas andra artiklar i konventionen
som är av intresse vid domstolens bedömning. Det gäller t.ex. artikel 29
angående förbudet mot kontakt mellan de tilltänkta adoptivföräldrarna
och barnets biologiska föräldrar eller andra vårdnadshavare. Svensk rätt
innehåller inte något sådant förbud. Syftet med bestämmelsen är att
undvika att samtycken till adoption lämnas mot ersättning, vilket strider
mot vederlagsförbudet i artikel 4.c 3.
Det torde inte kunna krävas att domstolen alltid skaffar sig försäkringar
om att kontaktförbudet har efterlevts. Frågan är emellertid hur domstolen
skall agera i de få fall där det först när ärendet är föremål för prövning
vid domstolen framkommer att det har förekommit kontakter i strid med
förbudet. Detta torde inte vara en sådan omständighet som alltid skall
leda till att adoptionen inte beviljas men en prövning får göras från fall
till fall.
71
Sammanfattande överväganden
Redogörelsen ovan visar att FB:s bestämmelser om adoption är förenliga
med Haagkonventionen. Det finns därför ingen anledning att ta in sär-
skilda regler om förhållandet mellan FB och konventionen i den lag
varigenom Haagkonventionen införlivas med svensk rätt. Inte heller
finns det anledning att göra några ändringar i FB med anledning av att
konventionen införlivas.
I vissa fall ställer dock FB krav som inte har någon motsvarighet i
Haagkonventionen. I andra fall förutsätter Haagkonventionen något som
saknar motsvarighet i FB och den övriga adoptionsregleringen i Sverige.
Som tidigare sagts måste i sådana fall både FB:s och konventionens krav
vara uppfyllda. Innan domstolen beslutar om adoption, måste den ha
tillgång till tillförlitlig utredning som visar att kraven har uppfyllts.
Genomgången visar att detta inte bör föranleda några stora problem.
Sverige som ursprungsland
En särskild fråga är vilka krav Sverige kan ställa när Sverige är ur-
sprungsland men avsikten är att adoptionen skall genomföras i de till-
tänkta adoptantemas hemviststat.
Enligt den gällande regleringen i 1 § lagen (1971:796) om interna-
tionella rättsförhållanden rörande adoption är det adoptantemas anknyt-
ning till Sverige som grundar svensk domsrätt. Om sådan anknytning
saknas kan svensk domstol bli behörig endast om regeringen ger
dispens. Tillämplig lag för adoptionen bestäms av de lagvalsregler som
gäller i domstolslandet. Det skulle kunna innebära att ett bam som har
sitt hemvist i Sverige får adopteras i den främmande staten, trots att
förutsättningarna för adoption inte är uppfyllda enligt 4 kap. FB.
Det är dock Sverige som ursprungsland som bestämmer under vilka
förutsättningar som ett bam med hemvist i Sverige är tillgängligt för
adoption, se artikel 4. Förslag till placering av bam hos vissa sökande
görs då också i Sverige, se artikel 16. Regler för under vilka förutsätt-
ningar ett bam skall anses vara tillgängligt för adoption saknas i Sverige.
FB:s regler är inte heller tillämpliga i de situationer då Sverige uppträder
som ursprungsland när adoptionsansökan inte prövas av svensk domstol.
Konventionens regler skall emellertid tillämpas efter inkorporeringen och
i övrigt torde myndigheterna i de få fall Sverige uppträder som ur-
sprungsland få tillämpa oskriven rätt. Det finns då alltid en möjlighet att
se till att de villkor som ställs i 4 kap. FB är uppfyllda, även om be-
stämmelserna formellt sett inte är tillämpliga annat än då svensk domstol
skall besluta om adoptionen. Är villkoren inte uppfyllda kan adoptionen
stoppas genom att samtycke enligt 17.c till att förfarandet kan fortskrida
inte lämnas.
Prop. 1996/97:91
72
Prop. 1996/97:91
Regeringens förslag: Socialnämnden skall kontrollera att de till-
tänkta föräldrarna har tillfredsställande kunskaper om bam och deras
behov och har blivit informerade om den planerade adoptionens inne-
börd. Det skall ske som ett led i bedömningen av deras lämplighet
för att ta emot ett adoptivbarn.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Instämmer i huvudsak med utredningens förslag.
Adoptionsorganisationen Barnen Framför Allt - Adoptioner (BFA-A)
och Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA) föreslår dock
att föräldrarna skall kunna visa att de genomgått föräldrautbildning som
villkor för att de skall få adoptera.
Barnombudsmannen vill göra lagtexten starkare för att markera vikten
av föräldrautbildning.
Andra remissinstanser vill ha en klarare beskrivning av de föräldrakun-
skaper som behövs som villkor för adoption.
Skälen för regeringens förslag: Det ligger redan i den nuvarande
svenska lagstiftningens intentioner att de personer som adopterar skall ha
goda kunskaper om bam. I Haagkonventionen (artikel 5.b) stadgas också
att det skall vara säkerställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna har er-
hållit den rådgivning som kan vara nödvändig. De tilltänkta adoptivför-
äldrarna själva är i regel också medvetna om behovet av bamkunskaper
och ett stort antal av dem deltar i föräldrautbildning. För att förtydliga
kravet på adoptivföräldrarnas kunskaper inför adoptionen, och för att
tillgodose konventionens krav, föreslår utredningen att det i socialtjänst-
lagen införs ett uttryckligt krav på sådana kunskaper. Det får ankomma
på NIA att närmare beskriva vilka kunskaper som behövs.
Utredningen föreslår dock inte att föräldrautbildning i offentlig regi
skall göras till ett obligatoriskt villkor för adoption. Skälet till det är
bl.a.att adoptionsorganisationer och andra bedriver föräldrautbildning.
Regeringen delar utredningens bedömning att socialnämnden i sam-
band med hemutredningen bör bedöma om föräldrarnas kunskaper är
tillräckliga. Är de inte det bör deltagande i föräldrautbildning före adop-
tionen vara en förutsättning för att adoptionen skall få genomföras.
Utredningen diskuterar också hur adoptionsorganisationemas föräldra-
utbildning bör ordnas. Några skäl för statliga initiativ på denna punkt
finns enligt regeringens bedömning för närvarande inte.
73
Prop. 1996/97:91
Regeringens bedömning: Frågan om socialnämndernas uppföljning
av hur adoptivbarnen har det i Sverige efter adoptionen bör behand-
las i samband med den översyn av socialtjänstlagen som pågår.
Utredningens förslag: En särskild bestämmelse införs i socialtjäns-
lagen som ålägger kommunerna att följa upp adoptivbarnens situation.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. Det finns dock även tveksamma eller negativa svar.
Skälen för regeringens bedömnig: Utredningen pekar på att FN:s
övervakningskommitté för barnkonventionen, Kommittén för barnets rätt,
haft anmärkningar mot Sveriges sätt att följa upp adoptivbarnens situa-
tion. Detta är ett skäl för att klargöra ansvaret för uppföljningen.
Vissa remissinstanser har dock pekat på risken att kommunernas
socialtjänst åläggs att följa upp för många grupper av bam och ung-
domar och att prioriteringarna styrs av lagstiftningen.
Denna fråga hör samman med andra bam- och ungdomsfrågor som
kommer att behandlas i den proposition om socialtjänstlagen som rege-
ringen avser att lägga fram senare. Enligt regeringens mening är det inte
lämpligt att nu bryta ut frågan om uppföljningen av adoptivbarnen utan
ett samlat grepp bör i den kommande socialtjänstpropositionen tas om
hela frågan. Därvid bör FN-kommitténs uttalande beaktas.
Regeringens förslag: För att sekretess skall gälla hos domstol i ären-
de om adoption behövs inte begäran av part.
Tystnadsplikt införs hos adoptionsorganisationema.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det "raka" skaderek-
visitet ersätts med ett "omvänt" skaderekvisit vid sekretessprövningen i
adoptionsärenden hos NIA och domstolar. Utredningen föreslår också att
det inte skall behövas en begäran från en part för att sekretess skall gälla
hos domstol i ett adoptionsärende. Utredningen har inget förslag om
tystnadsplikt hos adoptionsorganisationema.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har synpunkter på utred-
ningens förslag är positiva till det. Adoptionscentrum anser att det därut-
över behövs regler om tystnadsplikt inom adoptionsorganisationema.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller enligt 7 kap. 29 § sekre-
tesslagen (1980:100) sekretess hos NIA i ärende om adoptionsfrågor för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs (rakt
74
skaderekvisit). Detsamma gäller enligt 9 kap. 15 § sekretesslagen hos
domstol i adoptionsärenden. Utredningen har föreslagit att sekretessbe-
stämmelserna skall skärpas med anledning av artikel 31 i konventionen.
Huvudregeln bör enligt utredningen vara att sekretess gäller men att
handlingarna kan lämnas ut då det står klart att uppgifterna kan röjas
utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (omvänt
skaderekvisit).
Enligt artikel 31 i konventionen får personuppgifter som samlats in
eller överlämnats enligt konventionen endast användas i de syften för
vilka de samlats in eller överlämnats. Bestämmelsen bör mot bakgrund
av vad som kan utläsas om syftet med densamma tolkas på så sätt att
den avser att säkerställa att konventionsstatema har ett minimiskydd för
att uppgifter som samlats in eller överlämnats enligt konventionen inte
skall spridas otillbörligt. Enligt regeringens mening bör bestämmelserna
i sekretesslagen och datalagen (1973:289) anses uppfylla de krav på
minimiskydd som åsyftas.
Några forstärkningar av sekretesskyddet bör dock ske. Adoptionsären-
den avgörs normalt utan att det hålls någon muntlig förhandling i ären-
det. Ett villkor for att sekretess skall gälla enligt 9 kap. 15 § sekretess-
lagen är att en part måste göra en framställning om sekretess innan dom-
stolen skiljer ärendet från sig. Detta villkor, som rimmar illa med kon-
ventionens krav, bör såsom utredningen föreslagit tas bort.
Såsom Adoptionscentrum påpekat är det otillfredsställande att tystnads-
plikt inte gäller för den som arbetar inom en adoptionsorganisation. De
uppgifter som en adoptionsorganisation får tillgång till i sin verksamhet
kan vara minst lika känsliga som de som en yrkesmässigt bedriven en-
skild verksamhet inom socialtjänsten kan få tillgång till. I 71 a § social-
tjänstlagen (1980:620) föreskrivs tystnadsplikt for den som är eller har
varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser
insatser enligt socialtjänstlagen. En motsvarande bestämmelse om tyst-
nadsplikt bör införas for de auktoriserade adoptionsorganisationema.
Prop. 1996/97:91
1 avsnitt 6.2 har regeringen föreslagit att Haagkonventionen skall gälla
som lag i Sverige. Som framgått av tidigare avsnitt bör därutöver flera
av reglerna om adoptioner ändras såväl till sitt innehåll som språkligt.
Utredningen föreslår att reglerna i lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption och lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp fors samman i en ny lag.
Lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption innehåller
internationellt privat- och processrättsliga bestämmelser om adoption.
Det är bestämmelser som huvudsakligen är av annat slag än de som
diskuteras i detta lagstiftningsärende. Den internationellt privat- och
processrättsliga regleringen inom familjerätten är for närvarande föremål
for en genomgripande översyn inom Justitiedepartementet. Allmänna
frågor om jurisdiktion, lagval, erkännande och verkställighet vid adop-
75
tioner bör tas upp i det sammanhanget. Regeringen anser därför att det Prop. 1996/97:91
är mindre lämpligt att nu sammanföra sådana bestämmelser med reg-
lerna i lagen om internationell adoptionshjälp.
Lagen om internationell adoptionshjälp bör dock ersättas av en helt ny
lag om internationell adoptionsförmedling.
I övrigt föranleder förslagen ändringar i socialtjänstlagen, lagen om bi-
drag vid adoption av utländska bam, sekretesslagen samt lagen om
svenskt medborgarskap.
Utöver ovannämnd lagstiftning kommer viss reglering i förordning att
behövas.
Förslagen i lagrådsremissen torde endast ha marginella kostnadskon-
sekvenser. Även när det gäller måltillströmningen till de allmänna för-
valtningdomstolama torde den endast obetydligt påverkas av förslagen.
Enligt bestämmelsen skall 1993 års Haagkonvention gälla som lag här i
landet. Därmed inkorporeras konventionen med svensk rätt. Konven-
tionens engelska och franska originaltexter och en svensk översättning
finns som bilagor till lagen. Konventionen har närmare redovisats i av-
snitt 6. Paragrafen andra stycke har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Uppgift om vilka länder som ratificerat konventionen och i förhållande
till vilka länder lagen således skall tillämpas får på sedvanligt sätt anges
i ett tillkännagivande av regeringen.
I avsnitt 9 redogörs för regeringens tolkning av artikel 31.
I första stycket anges att NIA är centralmyndighet och att nämnden full-
gör de uppgifter som ankommer på en sådan myndighet om inte något
annat följer av lag eller annan författning. Enligt artikel 22 i konven-
tionen kan centralmyndighetens uppgifter enligt artiklarna 14-21 utföras
av myndigheter eller godkända organ i den utsträckning som lagstift-
ningen i staten medger detta. I 3 och 4 §§ har vissa sådana uppgifter
uttryckligen lagts på socialnämnden eller de auktoriserade sammanslut-
ningarna. Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
76
I andra stycket anges särskilt vissa uppgifter enligt konventionen som Prop. 1996/97:91
ankommer på NIA.
Enligt artikel 22 i konventionen kan centralmyndighetens uppgifter enligt
artiklarna 14-21 utföras av myndigheter eller godkända organ, i den ut-
sträckning som lagstiftningen medger detta. I enlighet med Lagrådets
forslag föreskrivs i första och andra styckena att socialnämnden skall
utföra vissa uppgifter enligt dessa artiklar.
1 tredje stycket erinras om att det i 25 § socialtjänstlagen finns bestäm-
melser om att socialnämnden prövar frågor om medgivande att i adop-
tionssyfte ta emot bam med hemvist utomlands.
Enligt artikel 22 i konventionen kan centralmyndighetens uppgifter enligt
artiklarna 14-21 utföras av myndigheter eller godkända organ, i den ut-
sträckning som lagstiftningen medger detta. I enlighet med Lagrådets
förslag föreskrivs i denna paragraf att om en auktoriserad sammanslut-
ning har anlitats for förmedling av adoption, skall sammanslutningen
utföra vissa uppgifter enligt dessa artiklar.
Enligt artikel 27 i Haagkonventionen får ett i ursprungsstaten meddelat
adoptionsbeslut, som inte medförde upphörande av ett tidigare rättsligt
föräldra-bamforhållande, omvandlas i den mottagande staten till en så-
dan adoption. Förutsättningen är att den mottagande staten erkänner
adoptionen och att en sådan omvandling är tillåten enligt lagen i den
mottagande staten. Det förutsätts vidare att de personer, institutioner och
myndigheter som enligt konventionens art. 4.c och d skall samtycka till
adoptionen har lämnat samtycke till här avsedd typ av adoption (s.k.
stark adoption). Samtycket kan ha lämnats redan när bamet blev till-
gängligt for adoption men det kan också införskaffas senare, exempelvis
när adoptionens omvandling blir aktuell i mottagarstaten. Det kan dock
vara svårt att i efterhand, när bamet redan har överflyttats till mottagar-
staten och har fått hemvist där, inhämta det behövliga samtycket från
ursprungsstaten.
Det är for närvarande vanligt att i Sverige bosatta adoptanter som har
erhållit ett utländskt beslut som innebär svag adoption, vänder sig till
svensk domstol med ansökan om adoption. Sedan svensk domstol har
gett tillstånd till den ansökta adoptionen finns det två adoptionsbeslut i
samma ärende, dvs. det svenska beslutet som innebär stark adoption och
det utländska beslutet som medförde svag adoption. Det följer av kon-
ventionens artikel 23 och artikel 27 att ett sådant förfarande inte är möj-
ligt i de konventionsenliga ärendena. När förutsättningarna för det ut-
ländska beslutets omvandling enligt artikel 27 inte är uppfyllda kan
barnets rättsskydd i Sverige ändå beaktas på ett tillfredsställande sätt
77
genom konventionens artikel 26.3. Denna bestämmelse innebär att även Prop. 1996/97:91
när det adoptionsbeslut som erkänns i Sverige endast innebär svag adop-
tion får man här tillämpa sådana rättsregler som är mer gynsamma för
bamet.
Paragrafen är motiverad som ett komplement till svensk lag som för
närvarande inte reglerar omvandling av utländska adoptionsbeslut.
Allmän domstol beslutar om den här avsedda omvandlingen på an-
sökan av adoptantema. Av Haagkonventionens artikel 4.d följer att bar-
net med hänsyn till sin ålder och mognad skall erhålla rådgivning och
information om omvandlingen och att det också skall samtycka till den
i de fall där sådant samtycke krävs. Enligt 4 kap. 5 § föräldrabalken får
den som har fyllt tolv år inte adopteras utan eget samtycke utom i vissa
speciella i lagrummet angivna fall. Samma villkor skall gälla ifråga om
omvandling av ett utländskt "svagt" adoptionsbeslut till ett sådant beslut
som skär av de rättsliga banden till barnets ursprungliga familj.
Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
6§
Paragrafen har tillkommit med anledning av Haagkonferensens för inter-
nationell privaträtt rekommendation den 21 oktober 1994 angående kon-
ventionens tillämpning på flyktingbarn.
I rekommendationen sägs att vid konventionens tillämpning skall ett
flyktingbarn och ett bam som befinner sig i en flyktingliknande situation
anses ha sitt hemvist i den konventionsstat i vilken bamet uppehåller sig.
Avsikten är att även bam vilka på grund av oroligheter i sina respek-
tive länder vistas i en annan konventionsstat skall omfattas av det skydd
som konventionen ger. Enligt rekommendationen skall man samtidigt,
när det gäller adoption av dessa bam, gå mycket varsamt tillväga. Innan
ett adoptionsförfarande inleds skall alla rimliga åtgärder vidtas för att
förena bamet med föräldrarna eller andra familjemedlemmar när bamet
har skilts från dem. Det får dock inte innebära att bamet sänds till sitt
ursprungsland om bamet därigenom skulle kunna fara illa. Medgivanden
skall inhämtas och utredning i övrigt inhämtas i den mån det är möjligt.
Särskild försiktighet skall därvid iakttas för att barnets familjemedlem-
mar inte skall fara illa i ursprungslandet.
Inledning
I paragrafen anges i vilka situationer lagen är tillämplig. I sak överens-
stämmer bestämmelsen med artikel 2 i Haagkonventionen. Paragrafen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
78
Internationell adoptionsförmedling
Prop. 1996/97:91
Denna paragraf motsvarar 1 § andra stycket lagen (1979:552) om inter-
nationell adoptionshjälp. En förändring som gjorts i texten är att be-
greppet adoptionshjälp har bytts ut mot adoptionsförmedling. Utredning-
en uppger att den erfarit att begreppet adoptionshjälp skapat förvirring
och bl.a. många gånger uppfattas som en term för ekonomisk hjälp i
samband med adoptioner. Detta begrepp har därför bytts ut mot ett annat
som tydligare anger vad som avses. Paragrafen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, bl.a. har kontakter som enskilda personer själv
skapar vid s.k. enskilda adoptioner (dvs. i sådana fall då en auktoriserad
sammanslutning inte anlitas), inte inordnats under begreppet "adoptions-
förmedling".
I paragrafen anges att internationell adoptionsförmedling får lämnas
endast av en auktoriserad sammanslutning. Bestämmelsen motsvaras av
1 § första meningen lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp.
Enligt bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag, skall som huvudregel den eller de som vill adoptera ett bam från
utlandet anlita en auktoriserad sammanslutning. Enskilda adoptioner,
dvs. adoptioner som genomförs utan att en auktoriserad sammanslutning
anlitas, tillåts dock i vissa enstaka fall.
Enligt den nuvarande lydelsen av 25 § fjärde stycket socialtjänstlagen
(1980:620) är det socialnämnden som prövar frågan om förmedlings-
sättets tillförlitlighet, efter eventuellt hörande av NIA. Enligt sista
meningen i förevarande paragraf skall dock framöver NIA, i stället för
socialnämnden, vara det organ som gör denna prövning när den eller de
som vill adoptera ett bam från utlandet vill adoptera utan att anlita en
auktoriserad sammanslutning.
NIA:s prövning enligt den föreslagna regeln ersätter emellertid inte
bara socialnämndens tidigare prövning av förmedlingssättets tillförlitlig-
het när fråga är om enskilda adoptioner, utan omfattar även frågan om
en tilltänkt enskild adoption kan tillåtas utifrån bestämmelsen i andra
meningen. Enligt den bestämmelsen kan ett bam endast i vissa enstaka
fall adopteras från utlandet utan förmedling av en auktoriserad adop-
tionsorganisation. Det skall vara fråga om släktingbam eller annars fin-
nas särskilda skäl för förmedlingen, se närmare avsnitt 6.4. "Släkting-
bam" bör ges en vid tolkning. Därmed bör inte bara avses biologiska
släktningar utan också t.ex. ingifta släktingar. Hänsyn bör också tas till
att släktingbegreppet kan vara vidare i andra rättssystem. Däremot skall
i detta sammanhang inte ske någon prövning av familjens lämplighet
eller om adoptionen är till barnets bästa.
79
De auktoriserade sammanslutningarna
Prop. 1996/97:91
Denna paragraf motsvaras i sak av 2 § lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp.
Innehållet i denna paragraf motsvaras av innehållet i 3 § lagen
(1979:552) om internationell adoptionshjälp. Den enda ändring som
föreslås, förutom redaktionella bearbetningar, är att begreppet adoptions-
hjälp byts ut mot förmedla adoption. Se närmare härom vid 2 §. Para-
grafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I kravet på att förmedlingen sköts på ett sakkunnigt sätt bör ingå att
sammanslutningen i sin verksamhet följer såväl svensk lag som ur-
sprungslandets regler.
Första stycket motsvarar 4 § första stycket lagen (1979:552) om interna-
tionell adoptionshjälp. Som konstaterats i avsnitt 5.5 bör NIA ges en
uttrycklig möjlighet att föreskriva att organisationerna måste följa vissa
principer rörande inbetalning av avgifter samt redovisning m.m. Före-
skrifter härom får NIA ta in i auktorisationsvillkoren.
Andra stycket motsvarar 4 § andra stycket nämnda lag. Två ändringar
har dock gjorts. Den första består i att ordet skäliga har lagts till framför
avgifter. Denna markering beror på att det i artikel 32 i Haagkonven-
tionen föreskrivs att ingen får göra en otillbörlig ekonomisk vinst i sam-
band med internationell adoptionsförmedling. Den andra förändringen i
det överflyttade stycket består i att termen adoptionshjälp bytts ut mot
adoptionsförmedling. Se närmare härom vid 2 §. Andra stycket har ut-
formats i enlighet med Lagrådets förslag.
Innehållet i paragrafen har i sak överförts från 5 § lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp. Den enda ändring som gjorts är att även
här begreppet adoptionshjälp bytts ut mot adoptionsförmedling. Se när-
mare härom vid 2 §.
Denna paragraf motsvaras i sak av 6 § lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp.
Denna paragraf motsvaras i sak av 7 § lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp.
80
11 § Prop. 1996/97:91
En förändring som gjorts beträffande denna paragraf, som överförts från
8 § första stycket lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp, är
att begreppet adoptionshjälp bytts ut mot förmedla adoption. Se närmare
härom vid 2 §. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
Paragrafen motsvarar 8 § tredje stycket lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp. I 8 § andra stycket lagen om internationell adop-
tionshjälp stadgas att om en samhällsrepresentant har en annan mening
än sammanslutningen i fråga om adoptionshjälp frågan skall överlämnas
till tillsynsmyndigheten för avgörande. Eftersom sammanslutningens
beslut inte avses gälla frågan om sökandenas lämplighet och då NIA på
begäran av den som söker adoption kan uppdra åt sammanslutningen att
förmedla adoption, har denna regel inte längre ansetts nödvändig. Para-
grafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Tystnadsplikt
Den som är eller har varit verksam inom en auktoriserad sammanslut-
ning får enligt denna bestämmelse inte obehörigen röja vad han eller hon
därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden. Paragrafen har
sin förebild i 71 a § socialtjänstlagen (1980:620).
Överklagande
I första stycket införs en regel om rätt att överklaga NIA:s beslut enligt
4 § tredje meningen hos allmän förvaltningsdomstol. I enlighet med
Lagrådets förslag skall också NIA:s beslut om auktorisation, villkor för
auktorisationen och återkallelse av auktorisation överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. I dag överklagas beslut om auktorisation och åter-
kallelse av auktorisation hos regeringen. Preciseringen av vilka beslut i
fråga om en auktorisation som skall kunna överklagas är också i över-
ensstämmelse med Lagrådets förslag.
Enligt andra stycket får tillsynsmyndighetens beslut i övrigt inte över-
klagas. Det innebär bl.a. att NIA:s beslut att uppdra åt en sammanslut-
ning att förmedla adoption inte kan överklagas.
Ansvar
Enligt denna paragraf, som har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag, kan den som förmedlar en internationell adoption utan att företräda
en auktoriserad sammanslutning dömas till böter. Detsamma gäller den
6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 91
81
som adopterar enskilt utan att det finns ett beslut av NIA om att för- Prop. 1996/97:91
farandet är godtagbart.
Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1997. Samtidigt upphör lagen
(1979:552) om internationell adoptionshjälp att gälla.
Sammanslutningar som har auktorisation enligt den gamla lagen be-
höver inte söka ny auktorisation enligt den nya lagen. Vidare behöver
den som vill adoptera enskilt och som har ett medgivande av social-
nämnden som gäller enskild adoption, beslutat enligt den gamla lagen,
inte begära NIA.s prövning av förmedlingssättet.
Andra och tredje punkten har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
12.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
De två första styckena i paragrafen, som är oförändrade, behandlar de
fall då en underårig tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett
enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan
som har vårdnaden om honom. Dessa stycken är alltså inte enbart till-
lämpliga vid adoption av utländska bam. Enligt första stycket får inte
den underårige tas emot i hemmet utan att socialnämnden har gett sitt
medgivande. I andra stycket stadgas att socialnämnden inte får lämna
medgivande utan att förhållandena i hemmet och förutsättningarna för
vård i hemmet är utredda.
I paragrafens övriga tre stycken finns särskilda regler för den situa-
tionen att ett bam adopteras från utlandet. Dessa stycken är i stort sett
nya. Första punkten i tredje stycket skiljer sig inte i sak från lagrummets
nuvarande lydelse men har förtydligats så att formuleringen motsvarar
1 § första stycket förslaget till lag om internationell adoptionsförmed-
ling. Om det är fråga om att ta emot ett bam med hemvist utomlands i
syfte att adoptera det, skall medgivande inhämtas innan bamet lämnar
det land där det har sitt hemvist (i konventionen kallat ursprungslandet).
Tredje styckets andra punkt är däremot ny. I den anges att innan so-
cialnämnden beslutar i en fråga om medgivande skall nämnden kon-
trollera att de sökande har tillfredsställande kunskaper om bam och deras
behov och att de har blivit informerade om den planerade adoptionens
innebörd. Något liknande krav har inte tidigare ställts i lagtexten. I
socialnämndens prövning av de adoptionssökandes lämplighet får emel-
lertid redan i dag anses ingå en kontroll av att de sökande har viss kun-
skap när det gäller bam och deras behov och av att de sökande blivit
informerade om vad det innebär att adoptera. I artikel 5.b i Haagkon-
ventionen stadgas uttryckligen att en behörig myndighet i mottagarlandet
skall säkerställa att de tilltänkta adoptivföräldrarna har fått den rådgiv-
ning som kan vara nödvändig inför adoptionen. För att anpassa de
svenska reglerna till konventionen införs den nu beskrivna regeln.
82
Enligt gällande regler upphör medgivandet att gälla om inte bamet har
tagits emot i hemmet inom ett år från det medgivandet gavs. Det har i
praktiken visat sig att denna tidsgräns är något kort då det inte sällan tar
mer än ett år innan de sökande får besked om ett visst bam till vilket de
föreslås bli adoptivföräldrar och bamet kommer till Sverige. Sökandena
måste då på nytt ansöka om medgivande och socialnämnden måste åter
pröva frågan om lämplighet trots att det ofta inte har inträffat någon
omständighet som föranleder en annan bedömning än tidigare. För att de
sökande skall slippa denna andra omgång föreskrivs i tredje stycket
tredje punkten att medgivandet skall gälla i två år.
Under tiden medgivandet gäller kan det emellertid inträffa omständig-
heter som innebär en väsentlig förändring av de sökandes förhållanden.
En sådan förändring kan göra det nödvändigt med en kompletterande
utredning och ibland måste medgivandet återkallas. Beslutet om med-
givande förenas enligt fjärde stycket (slutet av tredje stycket i lagråds-
remissen) därför med en skyldighet för de adoptionssökande att till
socialnämnden anmäla om omständigheterna mer väsentligt ändras under
den tid beslutet om medgivande gäller. Förändringar som här kan bli
aktuella är t.ex arbetslöshet, olika sjukdomar eller förändringar i familje-
bilden.
1 fjärde stycket föreskrivs också att medgivandet skall återkallas om
förutsättningarna för det inte längre föreligger. Sådan återkallelse kan
även ske när bamet har tagits emot av sökandena, om en fortsatt vistelse
hos de sökande inte är förenlig med barnets bästa. Denna bestämmelse
är ny. Det framstår som naturligt att socialnämnden skall kunna ändra på
ett beslut om medgivande i en sådan situation. En sådan regel får anses
stå väl i överensstämmelse med artikel 21 i Haagkonventionen. I artikeln
stadgas att om det innan adoptionen ägt rum blir uppenbart att en fortsatt
placering av bamet hos de tilltänkta adoptivföräldrarna inte är förenlig
med barnets bästa så skall nödvändiga åtgärder vidtas, t.ex. genom att
bamet tas från de tilltänkta adoptivföräldrarna. En återkallelse innebär att
adoptionsförfarandet avbryts, förutsättningar för det finns inte längre.
Har socialnämnden tidigare, i enlighet med femte stycket, beslutat att
förfarandet får fortsätta förlorar således även det beslutet sin betydelse.
Tredje och fjärde styckena har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag.
Enligt den nuvarande lydelsen av fjärde stycket skall socialnämnden
pröva frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet efter eventuellt höran-
de av NIA. Genom det nu föreliggande förslaget fråntas socialnämnden
den uppgiften. I stället skall NIA i enlighet med 4 § i förslaget till lag
om internationell adoptionsförmedling bl.a. pröva om den enskildes kon-
takter m.m. vid en enskild adoption är tillförlitliga.
När det gäller adoptioner som inte skall förmedlas av en auktoriserad
sammanslutning krävs alltså, utöver medgivande av socialnämnden, att
NIA enligt 4 § lagen (1997:000) om internationell adoptionsförmedling
bedömer förfarandet som godtagbart. En erinran om detta bör göras av
socialnämnden i dess beslut. Hänvisningen i lagrådsremissens förslag till
Prop. 1996/97:91
83
fjärde stycke i förevarande paragraf har dock, efter förslag av Lagrådet, Prop. 1996/97:91
strukits såsom onödig.
Den föreslagna lydelsen av femte stycket har tillkommit mot bakgrund
av artikel 17.c i Haagkonventionen. 1 denna artikel föreskrivs att ett
beslut i ursprungslandet (det land i vilket bamet har sitt hemvist) om att
ett bam skall överlämnas för vård hos tilltänkta adoptivföräldrar får
fattas endast om centralmyndigheterna i de båda staterna har samtyckt
till att adoptionsförfarandet kan fortskrida. Konventionen kräver alltså
inte bara att ett organ beslutar om de tilltänkta adoptivföräldrarna är
behöriga och lämpade att adoptera för att i artikel 15 avsedd rapport
skall kunna överlämnas till den behöriga myndigheten i ursprungsstaten,
utan ett organ skall också pröva om adoptionsförfarandet får fortsätta när
ett placeringsförslag har gjorts i ursprungsstaten. För att uppfylla kon-
ventionens krav måste därför i Sverige införas en ny beslutsomgång som
blir aktuell när ett visst bam föreslås för adoption av de tilltänkta adop-
tivföräldrarna av myndigheterna i det land i vilket bamet har sitt hem-
vist. Enligt Haagkonventionen kan denna prövning göras av andra myn-
digheter än centralmyndigheten eller av auktoriserade sammanslutningar.
1 avsnitt 6.3 anges närmare vad socialnämndens prövning innebär. Be-
stämmelsen om samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta har
gjorts tillämplig även på adoptioner som faller utanför Haagkonven-
tionen. Lagrådet har förordat att så inte skall vara fallet. I avsnitt 6.3
anges regeringens skäl för att i detta hänseende inte följa Lagrådets
förslag.
Ett beslut om medgivande meddelas av socialnämnden i de sökandes
hemkommun. Sökandes hemkommun bör även pröva om adoptionsför-
farandet skall fortsätta. Har sökanden sedan medgivandet lämnats flyttat
till en ny kommun blir det socialnämnden i den nya kommunen som
skall samtycka till att adoptionsförarandet får fortsätta. Beträffande Lag-
rådets förslag till ändrad lydelse av paragrafen se kommentaren till 25 §
femte stycket.
Ändringen är en följdändring till förslaget till en ny lag om internationell
adoptionsförmedling.
47 §
Ändringen i första stycket och förslaget till nytt andra stycke innebär att
beslut om samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta får delege-
ras till enskild tjänsteman. Om samtycke skall vägras måste dock nämn-
den eller ett utskott besluta om detta. Beträffande Lagrådets förslag till
ändrad lydelse av paragrafen se kommentaren till 25 § femte stycket.
84
73 § Prop. 1996/97:91
Socialnämndens beslut om återkallande av medgivande och om sam-
tycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta skall, liksom medgivande-
beslutet, kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beträffande
Lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafen se kommentaren till
25 § femte stycket.
Ändringen är en följdändring till förslaget till en ny lag om internationell
adoptionsförmedling.
12.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
9 kap.
I första stycket har även beträffande adoptionsärenden tagits bort kravet
på att part skall begära sekretess för att sådan skall gälla.
12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap
Ändringarna i paragraferna är följdändringar på grund av tillträdet till
Haagkonventionen.
Lagrådet föreslår i sitt yttrande att ordet "godkänts" i första stycket
byts ut mot "gäller". Bakgrunden till förslaget är att vissa utländska
adoptionsbeslut enligt 3 § lagen (1971:796) om internationella rättsför-
hållanden rörande adoption gäller i Sverige efter särskilt godkännande
medan andra enligt samma paragraf skall gälla utan särskilt godkännan-
de.
Enligt förarbetena till ifrågavarande paragrafer ville man skilja mellan
ett adoptionsbeslut som meddelats eller godkänts i Sverige eller i de
övriga nordiska länderna och ett annat adoptionsbeslut som är giltigt här
utan särskilt godkännande (prop. 1991/92:90 s. 12).
Mycket talar för Lagrådets förslag, särskilt med beaktande av att vissa
andra utländska adoptionsbeslut som enligt Haagkonventionen skall gälla
i Sverige utan särskilt godkännande kommer att omfattas av bestäm-
melserna.
Enligt regeringens mening saknas det dock nu underlag för att göra
den ändringen som Lagrådet föreslår. Regeringen har nyligen beslutat
om direktiv för en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att
se över lagen om svenskt medborgarskap (dir. 1997:5). Frågan om en
ändring i enlighet med Lagrådets förslag bör kunna övervägas i det
sammanhanget.
85
12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid Prop. 1996/97:91
adoption av utländska barn
I denna paragraf görs ett tillägg som innebär att bidrag även skall utgå
vid adoptioner där Haagkonventionen är tillämplig och adoptionsbeslutet
fattas i ursprungslandet.
Med anledning av vad som anförts under 1 a och 13 a §§ lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap bör någon ändring i förevarande
paragraf i enlighet med Lagrådets förslag inte göras.
Ett enhetligt belopp per bam införs för alla som är berättigade till bidrag
enligt lagen.
Denna paragraf upphör som en följd av att ett enhetligt bidrag införs.
86
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
Utredningens uppdrag har varit att se över verksamheten med internatio-
nella adoptioner samt att överväga och föreslå åtgärder som kan vara till
gagn för denna verksamhet. I direktiven (dir. 1992:69) anges ett antal
områden där det finns skäl att överväga förändringar. Utredningen skall
sålunda pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor (NIA) har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att -
med bibehållande av enskilds möjlighet att adoptera utan medverkan av
auktoriserad organisation - stärka NIA:s roll när det gäller att upprätt-
hålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredningen
skall vidare överväga olika möjligheter att minska kostnaderna för
internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbets-
möjligheter begränsas. Även frågan om hur de små adoptionsorganisa-
tionema kan stödjas, liksom olika hjälporganisationers och andra ideella
sammanslutningars medverkan i samband med internationella adoptioner
skall prövas. I utredningsuppdraget ingår dessutom att ta del av råd-
givningsverksamhet i skilda former i samband med internationella
adoptioner samt att lämna förslag till ändringar av svensk lagstiftning till
följd av bl.a. Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid
internationella adoptioner.
Utredningens uppdrag har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:50) utökats med
att även omfatta erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed
sammanhängande frågor.
Utredningens betänkande Internationella adoptionsfrågor; 1993 års Haag-
konvention m.m. behandlar, efter ett inledande bakgrundsavsnitt, huvud-
sakligen sex områden. Dessa områden är: NIA:s roll i adoptionsverksam-
heten, Vissa frågor om adoptionshjälp, Kostnader för internationella
adoptioner, Internationella frågor, Förhållandet mellan adoptionsorganisa-
tionema och andra organisationer/sammanslutningar samt Rådgivning
och uppföljning. Inom respektive område redovisas bakgrund, analys
samt överväganden och eventuella förslag till åtgärder. De kostnads-
effekter som följer av utredningens förslag jämte kommentarer till
författningsförslag har samlats i avslutande avsnitt. Härtill kommer fem
bilagor. 1 en av dessa presenteras ett utkast till svensk översättning av
Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid internationella
adoptioner.
87
Verksamheten med internationella adoptioner har pågått i Sverige i
princip sedan 1950-talet. Från början kom de flesta barnen genom
förmedling av svenska medborgare som arbetat utomlands eller genom
familjer som adopterat själva. För att säkerställa offentlig kontroll över
verksamheten inrättades Nämnden for internationella adoptionsfrågor -
sedemera Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) - i
början av 1970-talet. Nämnden förmedlade till en början även ansök-
ningar i Sverige om adoption av utländska bam. Denna uppgift har
sedemera kanaliserats till särskilda adoptionsorganisationer, som står
under tillsyn och kontroll av det allmänna. I kapitlet presenteras de f.n.
sex svenska adoptionsorganisationema jämte vissa andra sammanslut-
ningar, som är verksamma inom adoptionssektom idag. Vidare redovisas
i tabellform det antal utomnordiska bam som kommit till Sverige för
adoption genom åren och det sätt på vilket dessa förmedlats. Efter en
successiv ökning fram till år 1977, då nära 1 900 bam förmedlades, har
antalet adoptioner minskat och är nu ca 1 000 årligen. Cirka 80 % av
dessa förmedlas genom auktoriserad organisation.
I kapitlet lämnas vidare en översikt över de tre olika beslutsleden i ett
adoptionsärende. I det första ledet fattar socialnämnden ett s.k. med-
givandebeslut om att sökanden är lämplig som adoptivförälder. Detta
beslut skall föregås av en utredning av förhållandena i det enskilda
hemmet och förutsättningarna for vård där. Socialnämnden skall även
pröva om det förmedlingssätt som sökandena avser att använda sig av är
tillförlitligt eller ej. Det andra ledet avser adoptionsorganisationens
beslut om huruvida adoptionshjälp skall lämnas eller ej. När en organisa-
tion beslutar om adoptionshjälp skall minst en samhällsrepresentant (en
person som företräder allmänintresset i organisationens arbete) delta.
Vägras adoptionshjälp kan NIA på begäran av sökanden uppdra åt
organisationen att ändå lämna hjälpen. Det tredje ledet avser beslut om
tillstånd till själva adoptionen. Detta beslut kan fattas av en myndighet i
ursprungslandet for att sedan gälla i Sverige automatiskt eller efter
godkännande av NIA. Beslut om adoption kan också fattas av svensk
domstol.
Utredningen föreslår att NIA ensam skall vara det organ som avgör
frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet när det gäller enskilda
adoptioner. Vidare föreslås att giltighetstiden för socialnämndens beslut
om medgivande förlängs från ett till två år och förenas med en skyldig-
het för de sökande att anmäla ändrade förhållanden som inträffar under
beslutets giltighetstid.
I kapitlet diskuterar utredningen rollfördelningen mellan NIA och ett
antal skilda aktörer inom adoptionssektom. Vad först gäller NIA:s roll i
förhållande till socialnämnderna behandlas frågan om prövningen av
förmedlingssättets tillförlitlighet. NIA har till regeringen påtalat att det
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
88
förekommer vissa problem i samband med denna prövning. Det inträffar
bl.a. att socialnämnderna ger medgivande för ett förmedlingssätt trots att
NIA avstyrker eller att nämnderna underlåter att inhämta NIA:s yttrande
i fall där det borde ske. Beträffande medgivandebeslutens giltighetstid
har vissa adoptionsorganisationer påtalat att denna bör förlängas från f.n.
ett år till två år, för att undvika ny prövning av socialnämnd i fall där
adoptionen drar ut på tiden.
Vad så gäller NIA:s roll i förhållande till Socialstyrelsen och läns-
styrelserna har enligt gällande bestämmelser de senare tillsynen över
socialnämndernas handläggning av frågor som rör såväl sökandenas
lämplighet som det tänkta förmedlingssättets tillförlitlighet. NIA å sin
sida har tillsynen över de auktoriserade adoptionsorganisationema.
Denna uppdelning av tillsynsansvaret kan te sig komplicerad. Utred-
ningens förslag om att NIA framgent ensam skall avgöra frågor om
förmedlingssättets tillförlitlighet löser endast delvis detta problem. Starka
skäl talar dock för att tillsynen av socialnämndernas prövning av
sökandenas lämplighet bör ligga kvar hos Socialstyrelsen och länsstyrel-
serna.
Vad slutligen gäller NIA:s roll i förhållande till de auktoriserade adop-
tionsorganisationema har utredningen funnit att samarbetet dem emellan
över tid har utvecklats och fördjupats. Något behov av mer vittgående
regelförändringar beträffande relationerna mellan nämnden och organi-
sationerna finns därför inte. I kapitel 4 Kostnader för internationella
adoptioner m.m. återkommer dock utredningen till vissa frågor om
organisationernas redovisningssystem.
Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp (Kapitel 3)
Utredningen föreslår att de auktoriserade adoptionsorganisationema och
NIA inte skall ha rätt att i ett ärende om adoptionshjälp "överpröva"
socialnämndens beslut om de adoptivsökandes lämplighet. Utredningen
föreslår vidare, med hänvisning till kravet på domstolsprövning i den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, att länsrätten blir överinstans i ärenden
om adoptionshjälp.
Det förekommer i praktiken att adoptionsorganisationema "överprövar"
socialnämndens medgivandebeslut och gör en egen bedömning av de
sökandes lämplighet att ta emot ett bam för adoption. En sådan prövning
kan leda fram till en annan bedömning än socialnämndens och däri-
genom ett avslag på ansökan om adoptionshjälp trots att socialnämnden
funnit de sökande lämpliga. Vidare kan NIA i vissa fall komma att
överpröva en fråga om adoption (om adoptionshjälp skall lämnas eller
ej), i vilken NIA tidigare yttrat sig till socialnämnden (i samband med
lämplighetsbedömningen av sökanden). NIA får på så sätt olika roller i
samma adoptionsärende. Utredningen föreslår att adoptionsorganisa-
tionema inte skall kunna "överpröva" socialnämndens beslut om
sökandens lämplighet. Detta medför att NIA:s olika roller bortfaller.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
89
Adoptionsorganisationemas rätt att säga nej till adoptionshjälp då man
saknar kontakter utomlands for vissa ärenden kvarstår. Utredningen
finner att en överprövning av adoptionsorganisationemas beslut i denna
del bör göras av länsrätt och ej av NIA. Detta mot bakgrund av vad som
sägs i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna om att få sin sak prövad av
domstol.
Utredningen föreslår att NIA ges en uttrycklig möjlighet att föreskriva
vilka principer de auktoriserade adoptionsorganisationema skall till-
ämpa vad gäller redovisning och inbetalning av avgifter m.m. Vidare
föreslår utredningen att statsbidraget till organisationerna skall fördelas
annorlunda än i dagsläget.
Enligt direktiven skall utredningen överväga olika möjligheter att be-
gränsa kostnaderna för internationella adoptioner, utan att adoptionsorga-
nisationemas arbetsmöjligheter begränsas. Utredningen har därför
genomfört en enkät som tillsänts fyra av de auktoriserade organisatio-
nerna (AC, BFA-A, FFIA och SLBV) för kartläggning och analys av
kostnader m.m. i deras förmedlingsarbete. Enkäten återfinns i bilaga 4
till detta betänkande. Av enkätsvaren framgår att de stora kostnads-
posterna redovisas mycket olika för de olika adoptionsorganisationema.
De kostnader som belastar organisationernas kanslier i Sverige resp,
administrationskostnaderna i barnets ursprungsland fördelas också efter
olika principer. Av enkätsvaren framgår också att rutinerna för inbetal-
ning och slutredovisning av föräldraförskotten skiljer sig åt. Dessa
förhållanden sammantagna medför att en mer rättvisande jämförelse är
svår att göra mellan de kostnader som den enskilde får vid anlitandet av
olika organisationer. Utredningen föreslår därför att en för organisa-
tionerna gemensam redovisningsmodell utarbetas. Denna modell bör
även omfatta en redovisning av storleken på organisationernas fonder
och avsättningen till dessa.
I syfte att stödja de små adoptionsorganisationema föreslår utredningen
vidare en begränsad omläggning av statsbidraget. Den innebär i huvud-
sak att en större andel av bidraget avsätts till organisationernas bas-
administration. Resterande del föreslås i princip fördelat efter antalet
anlända bam närmast föregående år för resp, organisation.
Utredningen föreslår att Sverige så snart som möjligt ratificerar 1993
års Haagkonvention. Denna bör inkorporeras med svensk rätt genom en
särskild lag. NIA bör utses till den centralmyndighet som konventionen
förutsätter. En effekt av ett antagande av konventionen blir att möjlig-
heterna att adoptera enskilt minskar. Utredningen anser inte att EES-
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
90
avtalet eller ett medlemskap i EU påverkar adoptionsverksamheten i
Sverige.
I detta kapitel diskuteras internationella frågor i tre delavsnitt. I det
första avsnittet behandlas Konventionen om skydd av barn och sam-
arbete vid internationella adoptioner. Denna konvention antogs av
Konferensen för internationell privaträtt i Haag år 1993 och bygger på
principen om barnets bästa. Ansvaret för adoptioner mellan länder skall
enligt konventionen delas mellan ursprungs- och mottagarland. Inom
resp, land skall sedan detta ansvar ligga på en centralmyndighet. Vissa
uppgifter får dock delegeras. Avsikten är att ett system med samarbete
kring internationella adoptioner skall införas mellan de stater som an-
sluter sig till konventionen. Detta skall bl.a förhindra handel med bam.
I detta delavsnitt görs en genomgång av konventionens samtliga arti-
klar. Innehållet i varje artikel beskrivs kortfattat och jämförs med gällan-
de svensk rätt. Utredningen har härvid funnit att det finns en stor över-
ensstämmelse mellan Haagkonventionens materiella bestämmelser och
de svenska reglerna om adoption. En ratificering av konventionen för
Sveriges del kräver därför inte omfattande lagändringar. Dock medför
konventionens krav på medverkan av myndighet eller godkänt organ att
möjligheterna till enskilda adoptioner, dvs. sådana som inte sker genom
auktoriserade organisationer, bör begränsas.
I kapitlets andra delavsnitt behandlas FN:s konvention om barnets
rättigheter. Denna antogs av FN:s generalförsamling år 1989 och ratifi-
cerades av Sverige två år senare. I två artiklar behandlar konventionen
de frågor som rör de adopterades särskilda behov och intressen.
I det tredje avsnittet behandlas frågan om EES-avtalet och ett med-
lemskap i EU påverkar adoptionsverksamheten i Sverige. Mot bakgrund
av att adoptionsförmedling eventuellt skulle kunna falla inom ramen för
EES-avtalets och Romfördragets bestämmelser rörande den fria etable-
ringsrätten och den fria rörligheten av tjänster gås vissa artiklar i de
båda fördragen igenom.
Utredningen föreslår ingen lagstiftningsåtgärd när det gäller förhållan-
det mellan de auktoriserade organisationerna utan hänvisar till kapitel 4
om kostnader för internationella adoptioner m.m. Vad gäller andra
ideella sammanslutningar anser utredningen att deras kunskaper om
adoptioner kan tas till vara på informell väg av NIA och de auktorisera-
de adoptionsorganisationema.
Varje auktoriserad adoptionsorganisation utför ett betydelsefullt arbete.
Mångfalden är positiv och skapar valmöjligheter för de
adoptionssökande. Andra ideella organisationer och sammanslutningar
har genom sitt arbete i utlandet gedigna erfarenheter och kunskaper som
kan föras vidare.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
91
Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 25 § socialtjänstlagen, som
innebär att socialnämnden i samband med medgivandeprövningen
kontrollerar att de blivande adoptivföräldrarna har fått nödvändig
förberedelse inför adoptionen. Utredningen föreslår däremot inte en
obligatorisk föräldrautbildning. Slutligen föreslås ett förtydligande av
12 § socialtjänstlagen där kommunens ansvar för adoptivbarn under
deras uppväxt lyfts fram och betonas.
Rådgivnings- och utbildningsverksamheten för blivande adoptivföräldrar
i Sverige har vuxit fram sedan 1960-talet och lämnas i dag genom ett
flertal instanser.
NIA:s roll såsom huvud- och expertmyndighet inom adoptionsområdet
är central när det gäller att förmedla information i adoptionsfrågor till
berörda grupper. Nämnden anordnar regelmässigt kurser och konferenser
i frågor om adoption för landets socialsekreterare.
Den första offentliga instans de sökande möter är i de flesta fall social-
nämnden, som i samband med hemutredningen kan förbereda de
sökande inför deras nya föräldraskap. Vissa socialförvaltningar anordnar
särskilda förberedande gruppmöten (Stockholmsmodellen resp. Udde-
vallamodellen) för blivande adoptivföräldrar. I flera kommuner har
inrättats särskilda samverkansgrupper kring förebyggande verksamhet för
bam och ungdom.
Vid sidan om socialtjänsten erbjuds ytterligare stödmöjligheter såsom
barnhälsovården, som även har förberedande föräldrautbildning, psyko-
logkonsulenter och förskolepsykologer samt landstingens bampsykia-
triska verksamhet. Adoptionsrådgivningen i Stockholm erbjuder adoptiv-
föräldrar och adopterade enskild rådgivning, gruppsamtal och terapi,
främst i postadoptiva frågor.
De auktoriserade adoptionsorganisationema anordnar studiecirklar för
blivande och nyblivna adoptivföräldrar, regelbundna möten kring adop-
tionsfrågor, telefonrådgivning och tillfallen till enskilda samtal m.m.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har påtalat att Sverige saknar ett
särskilt system för uppföljning av hur det går för adopterade bam i
Sverige. Vissa allmänna lagregler finns dock redan som har till syfte att
skydda bl.a. adoptivbarn under deras uppväxt. Som svar på kommitténs
påpekande föreslår utredningen ett tillägg till 12 § socialtjänstlagen där
kommunernas ansvar under de adopterades uppväxt lyfts fram och
betonas.
Haagkonventionens tillämpning i Sverige kan leda till att NIA:s behov
av resurser ökar. Utredningens förslag i övrigt innebär inte några kost-
nadsökningar.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
92
I detta kapitel kommenteras de förslag till författningsändringar som
utredningen lämnar. Bestämmelser om adoption med internationell
anknytning finns i dag spridda på flera ställen i svensk lagstiftning.
Utredningen föreslår därför en helt ny lag, lagen om internationella
adoptionsfrågor och en därtill hörande förordning. I övrigt föreslås
ändringar i socialtjänstlagen (1980:620) och därtill hörande förordning
(1981:750), förordningen (1988:1128) med instruktion för NIA, lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bam och därtill
hörande förordning (1988:1464), sekretesslagen (1980:100) samt lagen
om svenskt medborgarskap (1950:382). Vidare föreslår utredningen en
ny lag, lagen med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen
om skydd av bam och samarbete vid internationella adoptioner, i vilken
Haagkonventionen upphöjs till lag i Sverige.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 1
93
Följande instanser har efter önskemål från regeringen besvarat remissen:
Hovrätten för Nedre Norrland, Tingsrätten i Stockholm, Tingsrätten i
Malmö, Kammarrätten i Jönköping, Länssrätten i Göteborg och Bohus
län, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens nämnd for inter-
nationella adoptionsfrågor (NIA), Barnombudsmannen, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Juri-
diska fakulteten vid Lunds universitet, Statens Invandrarverk, Länsstyrel-
sen i Kronbergs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Göteborgs
kommun, Skövde kommun, Skellefteå kommun, Svenska kommunför-
bundet, Försäkringskasseforbundet, Sveriges Domareförbund, Sveriges
Advokatsamfund, Förbundet Adoptionscentrum (AC), Adoption & Child
Care Association (ACCA), Adoptions-Gruppen Skaraborg (AGS),
Barnen Framför Allt - Adoptioner (BFA-A), Barnens Vänner (BV),
Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA), Föreningen
Vietnambamens Vänner, Föreningen La Casa, Ensamstående Adoptivför-
äldrars Förening (EAF), Organiationen för vuxna adopterade och foster-
barn (AFO), Adoptionsrådgivningen i Stockholm
Därutöver har följande organisationer lämnat synpunkter:
Familjeföreningen Bolivias Bam, Samhällsrepresentantema hos adop-
tionsorganisationema, Länsstyrelsernas socialtjänstförening (LSF),
Akademikerförbundet SSR, Familjerättsbyrån inom Stockholms social-
tjänst, Synskadades riksförbund, De auktoriserade adoptionsorganisa-
tionemas samverkansgrupp
Ett antal skrivelser har också inkommit från enskilda med anledning av
Adoptionslagstiftningsutredningens betänkande.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 2
94
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av
bam och samarbete vid internationella adoptioner skall i originaltexter-
nas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha samma
giltighet.
Konventionens engelska och franska texter finns tillsammans med en
svensk översättning intagen som bilaga till denna lag.
2 § Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central-
myndighet enligt konventionen och fullgör de uppgifter som ankommer
på en sådan myndighet, om det inte av lag eller annan författning eller
av beslut av NIA följer att uppgiften skall fullgöras av socialnämnden
eller de auktoriserade sammanslutningarna.
NIA utfärdar intyg enligt artikel 23 i konventionen när adoptionen har
ägt rum i Sverige eller när ett utländskt adoptionsbeslut har omvandlats
här i landet enligt artikel 27 i konventionen och 5 § denna lag.
3 § Socialnämnden skall fullgöra de uppgifter enligt konventionen som
framgår av 12 och 25 §§ socialtjänstlagen (1980:620).
4 § NIA får i villkor enligt 6 § lagen (1997:000) om internationell adop-
tionsverksamhet uppdra åt en auktoriserad sammanslutning att fullgöra
uppgifter enligt kapitel III i konventionen som inte enligt lag eller annan
författning skall fullgöras av socialnämnden.
5 § När en adoption som enligt konventionen erkänns i Sverige har
beviljats i ursprungsstaten utan att det rättsliga förhållandet mellan bar-
net och dess ursprungliga familj har upphört, får adoptionen omvandlas
till en adoption med den verkan som anges i 4 kap. 8 § föräldrabalken.
Omvandling får ske endast om de samtycken som avses i artikel 27.1 b
i konventionen och i 4 kap. 5 § föräldrabalken har lämnats.
Allmän domstol beslutar om sådan omvandling på ansökan av adoptan-
tema.
6 § När ett bam uppehåller sig i ett land som flykting eller i en flykting-
liknande situation anses bamet vid tillämpning av denna lag ha sitt hem-
vist i det landet.
- Bilagan utesluts här -
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
95
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas när bam som har hemvist i
utlandet skall adopteras av någon med hemvist i Sverige.
2 § Med internationell adoptionsförmedling avses verksamhet som har
till syfte att skapa kontakt mellan den eller dem som önskar adoptera ett
bam från utlandet och myndigheter, organisationer, enskilda personer
eller institutioner i det land i vilket bamet har sitt hemvist samt att även
i övrigt lämna den hjälp som behövs för att en adoption skall kunna
genomföras. Med adoptionsförmedling avses även sådan kontakt som
skapas av de adoptionssökande själva.
3 § Adoptioner av bam från utlandet får förmedlas endast av samman-
slutningar som är auktoriserade enligt denna lag. Detta gäller dock inte
enstaka fall av adoption som avser släktingbam eller där det annars finns
särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammman-
slutning. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) skall i
sådana fall innan bamet lämnar landet pröva om förmedlingen är godtag-
bar.
4 § NIA avgör frågor om auktorisation och har tillsyn över de auktorise-
rade sammanslutningarna.
5 § Auktorisation får ges åt en sammanslutning som har till huvudsakligt
syfte att förmedla internationella adoptioner, om det står klart att sam-
manslutningen kommer att förmedla sådana adoptioner på ett sakkunnigt
och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnets bästa som
främsta riktmärke. För auktorisation krävs att sammanslutningen har
stadgar, styrelse och revisorer.
6 § Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation
skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet avser.
Auktorisationen får även förenas med andra villkor, såsom vad som skall
gälla om inbetalning av avgifter samt redovisning.
För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad sam-
manslutning ta ut skäliga avgifter av dem som hos sammanslutningen
söker internationell adoptionsförmedling.
7 § NIA skall i samband med ett beslut om auktorisation utse minst två
personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa
omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslutningens
arbete med internationell adoptionsförmedling (samhällsrepresentanter).
Samhällsrepresentanter skall ha särskild erfarenhet av bam- och ung-
domsvård i stat eller kommun.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
96
8 § De auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att på begäran
tillhandahålla NIA de handlingar som rör verksamheten.
9 § Auktorisationen skall återkallas om de förutsättningar som anges i
5 § inte längre finns. Detsamma gäller om sammanslutningen inte upp-
fyller villkor som uppställts för auktorisationen eller inte rättar sig efter
vad NIA begär med stöd av 8 §.
10 § När en auktoriserad sammanslutning beslutar om den skall förmed-
la en internationell adoption, skall minst en samhällsrepresentant delta.
11 § Om en auktoriserad sammanslutning har vägrat adoptionsförmed-
ling i ett visst fall, får NIA på begäran av den som söker adoption upp-
dra åt sammanslutningen att ändå förmedla adoption.
12 § Den som är eller har varit verksam inom en auktoriserad samman-
slutning får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fått veta om
enskildas personliga förhållanden.
13 § NIA:s beslut i fråga om auktorisation får överklagas hos regering-
en.
NIA:s beslut enligt 3 § tredje meningen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
NIA:s beslut i övrigt får inte överklagas.
14 8 Den som förmedlar en internationell adoption i strid med 3 8 döms
till böter.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997, då lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp upphör att gälla.
2. Den sammanslutning som vid lagens ikraftträdande har auktorisation
enligt den upphävda lagen skall anses ha fått auktorisation enligt den
nya lagen.
3. Om det finns ett giltigt medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen
(1980:620) vid lagens ikraftträdande skall någon prövning inte göras
enligt 3 § den nya lagen.
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
97
Härigenom föreskrivs att 25, 30, 31, 73 och 75 §§ socialtjänstlagen
(1980:620)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för
stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon
av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom. Som
ett medgivande anses socialnämndens beslut att bereda den underårige
vård i ett visst familjehem.
Socialnämnden får inte lämna medgivande enligt första stycket utan att
förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i
hemmet är utredda.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
Är det fråga om att ta emot ett
utländskt bam i syfte att adoptera
det, skall medgivandet inhämtas
innan bamet lämnar sitt hemland.
Medgivandet upphör att gälla om
inte barnet har tagits emot i hem-
met inom ett år från det med-
givandet lämnades.
Innan socialnämnden beslutar i
en fråga om medgivande som av-
ses i tredje stycket, skall nämnden
pröva om det förmedlingssätt som
sökanden kommer att använda sig
av är tillförlitligt eller ej. Nämn-
den skall i denna fråga inhämta
yttrande från statens nämnd för
Är det fråga om att ta emot ett
bam som inte har hemvist i
Sverige i syfte att adoptera det,
skall medgivandet inhämtas innan
bamet lämnar det land i vilket
barnet har sitt hemvist. Innan
socialnämnden beslutar i fråga om
medgivande skall nämnden kon-
trollera att den eller de
adoptionssökande har tillräckliga
kunskaper inför den planerade
adoptionen. Medgivandet upphör
att gälla om inte barnet har tagits
emot i hemmet inom två år från
det medgivandet lämnades. De
adoptionssökande är skyldiga att
till socialnämnden anmäla om
deras omständigheter mer väsent-
ligt ändras under den tid beslutet
om medgivande gäller. Medgivan-
det skall återkallas om förutsätt-
ningarna för det inte längre före-
ligger. Sådan återkallelse kan ske
även när barnet har tagits emot
av sökandena, om det är till bar-
nets bästa.
Enligt 3 § lagen (1997:000) om
internationelladoptionsverksamhet
skall, om adoptionen inte skall
förmedlas av en auktoriserad sa-
mmanslutning, Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
(NIA) pröva om förmedlingen är
godtagbar.
' Lagen omtryckt 1988:871.
2 Senaste lydelse 1990:53.
98
Nuvarande lydelse
internationella adoptionsfrågor
(NIA), om det inte är uppenbart
obehövligt. Visar prövningen att
det kan befaras att förmedlingssät-
tet inte är tillförlitligt, skall
socialnämnden vägra sitt medgi-
vande. I ett beslut om medgivande
skall socialnämnden ange för vil-
ket förmedlingssätt medgivandet
gäller.
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
När ett visst barn har föreslagits
för adoption till sökande som har
hemvist i Sverige, skall social-
nämnden skyndsamt pröva om den
skall ge samtycke till att adop-
tionsförfarandet får fortsätta. Om
lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkon-
ventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella
adoptioner är tillämplig skall reg-
lerna om samtycke i artikel 17. c
tillämpas.
Ett medgivande enligt 25 § första stycket meddelas av socialnämnden
i vårdnadshavares hemkommun. Om nämndens prövning gäller ett hem
i en annan kommun, skall nämnden rådgöra med socialnämnden i den
kommunen innan den fattar sitt beslut.
Ett medgivande enligt 25 § tred-
je stycket meddelas av social-
nämnden i de blivande adoptivför-
äldrarnas hemkommun.
Den nämnd som har lämnat
medgivande enligt 25 § fullgör
skyldigheterna enligt 26 §.
Ett medgivande enligt 25 § tred-
je stycket och ett samtycke enligt
25 § femte stycket meddelas av
socialnämnden i den eller de
sökandes hemkommun.
Den nämnd som har lämnat
medgivande enligt 25 § fullgör
skyldigheterna enligt 26 §. I de
fall samtycke enligt 25 § femte
stycket lämnats av socialnämnden
i en annan kommun fullgör i stäl-
let den nämnden skyldigheterna
enligt 26 §.
Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva verksamhet
som syftar till att förmedla underåriga till hem som avses i 25 §.
Om rätt för auktoriserade sam-
manslutningar att i vissa fall läm-
na förmedlingshjälp m.m. finns be-
Om rätt för auktoriserade sam-
manslutningar att i vissa fall för-
medla barn från utlandet för ad-
3 Senaste lydelse 1990:53.
99
Nuvarande lydelse
stämmelser i lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp.
Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får ges åt en
särskild avdelning som består av
ledamöter eller ersättare i nämn-
den i ärenden som ankommer på
nämnden enligt 25 och 28 den-
na lag, 4 och 6 §§, 11 § första
och andra styckena, 13 §, 14 §
tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27
och 43 §§ lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård
av unga samt 13 § lagen
(1988:870) om vård av missbruk-
are i vissa fall.
Föreslagen lydelse
option finns bestämmelser i lagen
(1997:000) om internationell ad-
optionsverksamhet.
Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får endast ges åt
en särskild avdelning som består
av ledamöter eller ersättare i näm-
nden i ärenden som ankommer på
nämnden enligt 25 första styck-
et, 25 § femte stycket om fråga är
om att inte ge samtycke och 28 £
denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första
och andra styckena, 13 §, 14 §
tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27
och 43 §§ lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård
av unga samt 13 § lagen
(1988:870) om vård av missbruk-
are i vissa fall.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
Socialnämndens beslut får över-
klagas hos länsrätten, om nämn-
den har meddelat beslut i fråga
om
bistånd enligt 6 §,
medgivande enligt 25 §
förbud enligt 27 §, eller
eftergift enligt 37 §.
Socialnämndens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol, om nämnden har
meddelat beslut i fråga om
bistånd enligt 6 §,
medgivande, återkallelse av
medgivande eller om samtycke
enligt 25 §,
förbud enligt 27 §, eller
eftergift enligt 37 §.
Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt första
stycket.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt
eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först
sedan det har vunnit laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Till böter döms den som
1. åsidosätter bestämmelserna i
25 § eller 31 § första stycket, om
inte gärningen i sistnämnda fall är
belagd med straff i lagen
(1979:552) om internationell ad-
optionshjälp,
Till böter döms den som
1. åsidosätter bestämmelserna i
25 § eller 31 § första stycket, om
inte gärningen i sistnämnda fall är
belagd med straff i lagen
(1997:000) om internationell ad-
optionsverksamhet,
4 Senaste lydelse 1991:1667.
5 Senaste lydelse 1995:53.
6 Senaste lydelse 1990:53.
100
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 §,
3. utan tillstånd driver ett sådant hem för vård eller boende som avses
i 69 §,
4. i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 70 § fortsätter verk-
samheten vid ett hem för vård eller boende.
Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,
länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
101
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
9 kap.
Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om
erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av
bam, för uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen, om part begär det och det
kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider ska-
da eller men om uppgiften röjs. I
ärenden om anordnande av god-
manskap enligt 11 kap. 4 § för-
äldrabalken eller förvaltarskap be-
hövs dock inte begäran av part.
§2
Sekretess gäller hos domstol i
äktenskapsmål samt mål och ären-
den enligt föräldrabalken, liksom i
mål enligt lagen (1989:14) om er-
kännande och verkställighet av ut-
ländska vårdnadsavgöranden m.m.
och om överflyttning av bam, för
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om
part begär det och det kan antas
att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs. I ärenden
om adoption enligt 4 kap. föräld-
rabalken, anordnande av godman-
skap enligt 11 kap. 4 § föräldra-
balken eller förvaltarskap behövs
dock inte begäran av part.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1994:1443.
102
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 1 a § och 13 a § lagen (1950:382) om
svenskt medborgarskap1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett bam som inte fyllt tolv år och som adopteras av svensk medborga-
re blir vid adoptionen svensk medborgare om
1. bamet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,
eller
2. bamet adopteras genom ett
utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption.
2. bamet adopteras genom ett ut-
ländskt adoptionsbeslut som god-
känts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption
eller som gäller här i landet enligt
lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkon-
ventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella ad-
optioner.
13 a §3
I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag om barns
förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att
barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar eller förlorar sådant med-
borgarskap endast
1. om bamet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller
Norge,
2. om bamet adopteras genom
ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption,
eller
2. om bamet adopteras genom
ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption
eller som gäller här i landet enligt
lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkon-
ventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella ad-
optioner, eller
3. om en far eller en mor adopterar sitt eget bam.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Lagen omtryckt 1984:682.
2 Senaste lydelse 1992:392.
3 Senaste lydelse 1992:392.
103
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska bam
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § och 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar som har fått tillstånd av
svensk domstol till en adoption.
Med svensk domstols tillstånd
jämställs beslut av regeringen,
eller av den myndighet som rege-
ringen har bestämt, om att ett
utomlands meddelat beslut om
adoption skall gälla här i landet.
Med svensk domstols tillstånd
jämställs
1. beslut av regeringen, eller av
den myndighet som regeringen har
bestämt, om att ett utomlands
meddelat beslut om adoption skall
gälla här i landet, och
2. ett utomlands meddelat beslut
om adoption som gäller här i lan-
det enligt lagen (1997:000) med
anledning av Sveriges tillträde till
Haagkonventionen om skydd av
barn och samarbete vid internatio-
nella adoptioner.
För varje bam lämnas bidrag För varje bam lämnas bidrag
med hälften av genomsnittskost- med 24 000 kronor.
naden för en adoption från
barnets ursprungsland, dock högst
med 24 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande i fråga om bam, som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i
landet före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1991:235.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 3
104
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-11
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten
i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet
Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 23 januari 1997 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om
skydd av bam och samarbete vid internationella adoptioner,
2. lag om internationell adoptionsverksamhet,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
6. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska bam.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Eva Hammar.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I lagförslagets 1 § sägs bl.a. att den angivna Haagkonventionen skall
gälla som lag här i landet. I de tre därpå följande paragraferna har tagits
in bestämmelser om bl.a. vilka svenska organ som skall fullgöra de
uppgifter som enligt olika artiklar i konventionen skall ankomma på en
centralmyndighet.
Huvudregeln enligt 2 § första stycket är att statens nämnd för interna-
tionella adoptionsfrågor (NIA) är centralmyndighet enligt konventionen.
I lagrummet anges vidare att NIA skall fullgöra de uppgifter som an-
kommer på en centralmyndighet, om det inte av lag eller annan författ-
ning eller av beslut av NIA följer att uppgiften skall fullgöras av social-
nämnden eller de auktoriserade sammanslutningarna.
Enligt Lagrådets uppfattning bör det inte uteslutas att - utöver NIA -
även andra organ än socialnämnder och auktoriserade adoptionssamman-
slutningar skall kunna fullgöra uppgifter som enligt konventionen an-
kommer på centralmyndighet. Det kan vidare ifrågasättas om NIA bör
ha en sådan frihet att uppdra åt andra att fullgöra centralmyndighetsupp-
gifter som följer av den föreslagna lagbestämmelsen. När det gäller 4 §
105
- där enligt remissförslaget NIA ges möjlighet att uppdra åt auktorisera-
de sammanslutningar att fullgöra vissa uppgifter enligt konventionen -
anser Lagrådet att det direkt i paragrafen bör föreskrivas att samman-
slutningarna har vissa angivna uppgifter.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att 2 § första stycket utfor-
mas efter modell av motsvarande lagrum i det utredningsförslag som
ligger till grund för lagrådsremissen (SOU 1994:137 s. 30). Det bör
sålunda anges i 2 § första stycket att NIA är centralmyndighet enligt
konventionen och fullgör de uppgifter som ankommer på en sådan myn-
dighet, om inte något annat följer av lag eller annan författning.
Enligt 3 § skall socialnämnden "fullgöra de uppgifter enligt konventio-
nen som framgår av 12 och 25 §§ socialtjänstlagen". Enligt författnings-
kommentaren innebär detta att socialnämnden dels skall ta emot sådana
ansökningar som avses i artikel 14 i konventionen, dels skall fastställa
att de tilltänkta adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att adoptera
m.m. enligt artiklarna 5 och 17 d, dels skall sammanställa den rapport
som avses i artikel 15.1, dels skall lämna samtycke enligt artikel 17 c,
dels skall vidta åtgärder enligt artikel 21.
Enligt Lagrådets mening kan det inte utan vidare läsas ut ur 12 och
25 §§ socialtjänstlagen att socialnämnderna skall fullgöra de uppgifter
enligt konventionen som anges i författningskommentaren. Detta gäller
även om 25 § byggs ut i enlighet med remissförslaget. Även bortsett
härifrån får det anses vara en bättre lagstiftningsteknik att direkt i den nu
diskuterade lagen ange vilka uppgifter enligt konventionen som social-
nämnderna skall utföra. En begränsning bör härvid göras, så att det bara
talas om uppgifter som enligt konventionen ankommer på centralmyn-
dighet.
Lagrådet förordar alltså att det till en början föreskrivs i 3 § att ansök-
ningar som avses i artikel 14 i konventionen skall göras hos socialnämn-
den. Det bör samtidigt anges att det skall vara fråga om socialnämnden
i sökandens eller sökandenas hemkommun.
I konventionens artikel 5 sägs att en adoption inom konventionens till-
lämpningsområde får ske endast om den mottagande statens behöriga
myndigheter bl.a. har fastställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna är
behöriga och lämpade att adoptera och att bamet har eller kommer att få
inrese- och bosättningstillstånd. Artikel 17 innehåller en uppräkning av
olika krav som skall vara uppfyllda för att det skall kunna fattas beslut i
barnets ursprungsstat om att bamet skall överlämnas för vård hos till-
tänkta adoptivföräldrar. Till dessa krav hör, enligt artikel 17 d, att det i
enlighet med artikel 5 har fastställts att de tilltänkta adoptivföräldrarna är
behöriga och lämpade att adoptera och att bamet har eller kommer att få
tillstånd att resa in och bosätta sig i mottagarlandet.
Det ankommer alltså på den mottagande statens "behöriga myndighe-
ter" att göra en prövning i de avseenden som nämns i artiklarna 5 och
17 d. Vilka dessa myndigheter är när det gäller Sverige torde inte be-
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
106
höva anges i den nu diskuterade lagen. Prövningen enligt artiklarna 5
och 17 d bör alltså inte nämnas i 3 §.
Det finns däremot skäl att föreskriva att socialnämnden skall utföra
den uppgift som enligt artikel 15.1 ankommer på centralmyndigheten i
den mottagande staten och som går ut på att sammanställa en rapport
med upplysningar om de adoptionssökandes identitet, behörighet och
lämplighet att adoptera m.m. Det bör vidare föreskrivas att socialnämn-
den skall fullgöra sådana centralmyndighetsuppgifter som avses i kon-
ventionens artikel 21. Det är här fråga om att vidta nödvändiga åtgärder
för att skydda bamet i fall då det visar sig att en fortsatt placering hos
de tilltänkta adoptivföräldrarna inte är till barnets bästa.
Enligt artikel 17 c får ett bam inte överlämnas till de tilltänkta adoptiv-
föräldrarna förrän centralmyndigheterna i båda staterna har samtyckt till
att adoptionsförfarandet får fortskrida. I remissprotokollet beskrivs inne-
hållet i artikeln så, att det skall göras en sista avstämning i respektive
land om huruvida förutsättningarna för adoptionen är uppfyllda.
Frågan vilket organ som skall fatta sådana beslut som avses i artikel
17 c har, enligt vad som anförs i remissprotokollet, väckt starka reaktio-
ner. I det betänkande som ligger till grund för lagrådsremissen (SOU
1994:137) föreslogs att uppgiften skulle anförtros åt socialnämnden. NIA
tillstyrkte förslaget och pekade härvid bl.a. på att ett beslut att vägra
tillstånd till ett fortsatt adoptionsförfarande kunde jämföras med ett be-
slut att vägra eller återkalla ett medgivande enligt socialtjänstlagen.
Kommunförbundet och andra företrädare för kommunerna ansåg också
att beslut enligt artikel 17 c borde fattas inom kommunerna, medan
adoptionsorganisationema framförde önskemål om att själva få fatta
sådana beslut. Som skäl för sin ståndpunkt anförde organisationerna bl.a.
att det skulle bli en alltför stor tidsutdräkt, om socialnämnderna fick till
uppgift att fatta besluten.
Det remitterade förslaget går ut på att beslut enligt artikel 17 c fattas
av socialnämnden. Till stöd för förslaget anförs i remissprotokollet bl.a.
att besluten har tydlig karaktär av myndighetsutövning och att det an-
kommer på socialnämnden att fatta beslut om adoptivfamiljers lämplig-
het. Det understryks emellertid i remissprotokollet att kommunerna inte
får dröja med sina beslut och att en enskild tjänsteman bör kunna få
behörighet att samtycka till att adoptionsförfarandet fortsätter. Enligt
vad som vidare framhålls i remissprotokollet måste det förutsättas att
socialnämnden eller den ansvarige tjänstemannen vid minsta tvekan an-
gående de rättsliga förutsättningarna för adoptionens genomförande kon-
sulterar den förmedlande adoptionsorganisationen och NIA.
För att understryka vikten av att det inte uppstår något dröjsmål i sam-
band med socialnämndernas prövning av frågor om samtycke enligt
artikel 17 c föreslås i lagrådsremissen att det skall foras in en bestäm-
melse i 25 § socialtjänstlagen om att prövningen skall göras skyndsamt.
Tre av de auktoriserade adoptionsorganisationema, Förbundet Adop-
tionscentrum, Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA) och
Barnen Framför Allt - Adoptioner, har i skrivelser till Lagrådet fört
fram synpunkter i den aktuella frågan. Adoptionscentrum och Barnen
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
107
Framför Allt - Adoptioner har förespråkat att de auktoriserade organisa-
tionerna anförtros uppgiften att fatta beslut enligt artikel 17 c, medan
FFIA har understrukit vikten av att frågan granskas synnerligen nog-
grant.
Som skäl för sin ståndpunkt har Adoptionscentrum anfört bl.a. att arti-
kel 17 c enbart tar sikte på frågan om det finns legala hinder för den till-
tänkta adoptionen och att det inte kan begäras att kommunernas social-
sekreterare skall kunna kontrollera huruvida det finns sådana hinder.
Adoptionscentrum har vidare understrukit att ett förfarande där kommu-
nerna skall besluta kommer att ta tid och att varje fördröjning är till men
for bamet i utlandet. Barnen Framför Allt - Adoptioner har fort fram
liknande synpunkter.
Lagrådet har för sin del begränsade möjligheter att ta ställning i den nu
diskuterade frågan. Ett ställningstagande försvåras av att det inte är helt
klart vad en prövning enligt artikel 17 c skall gå ut på. I remissproto-
kollet sägs att det - förutom en bedömning av de sökandes behörighet
och lämplighet att adoptera det föreslagna bamet - väsentligen är fråga
om en rättslig kontroll av att det inte finns en sådan bristande överens-
stämmelse mellan de berörda staternas lagar som kan utgöra hinder for
adoptionens genomförande. I Haagkonferensens "Explanatory Report"
beträffande konventionen görs ett liknande uttalande. I rapporten sägs
sålunda bl.a. (punkterna 337 och 338) att det gäller att förhindra genom-
förandet av en adoption, om någon av de inblandade staterna bedömer
att det finns något väsentligt legalt hinder för adoptionen. Som exempel
pekas på att det eventuellt skulle kunna uppstå problem i mottagarstaten
när det gäller barnets ålder eller skillnaden i ålder mellan bamet och de
tilltänkta adoptivföräldrarna.
Ett beaktansvärt skäl för remissförslagets ståndpunkt är enligt Lag-
rådets mening att uppgiften att pröva frågor om samtycke enligt artikel
17 c får ses som en form av myndighetsutövning. Det får också förut-
sättas att de juridiska problem som kan uppstå är - åtminstone delvis -
av ett slag som brukar hanteras av socialnämnderna. Samtidigt är det
självfallet viktigt att frågan om samtycke prövas skyndsamt. Skulle det i
ett ärende uppkomma frågor som kräver samråd med den förmedlande
organisationen eller med NIA, är det angeläget att finna enkla och ratio-
nella former för samrådet.
Sammanfattningsvis anser Lagrådet att det - utifrån de synpunkter som
Lagrådet har att beakta - inte finns skäl att avstyrka det remitterade för-
slaget på den punkt som nu diskuteras. Skall socialnämnderna anförtros
uppgiften att pröva frågor om samtycke enligt konventionens artikel
17 c, bör det emellertid finnas en uttrycklig bestämmelse härom i 3 §
lagen med anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Det kan
samtidigt vara lämpligt att i 25 § socialtjänstlagen föra in en bestäm-
melse om att prövningen skall göras skyndsamt. Lagrådet återkommer
till denna bestämmelse i det följande.
I 3 § lagen med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen
bör avslutningsvis tas in en erinran om bestämmelserna i 25 § social-
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
108
tjänstlagen enligt vilka socialnämnden prövar frågor om medgivande att Prop. 1996/97:91
i adoptionssyfte ta emot bam med hemvist utomlands. Bilaga 4
Enligt remissförslaget får NIA genom denna paragraf bemyndigande att
uppdra åt de auktoriserade adoptionssammanslutningama att fullgöra
sådana uppgifter enligt kapitel III i konventionen som inte enligt lag
eller annan författning skall fullgöras av socialnämnden. Som Lagrådet
tidigare har förutskickat bör det anges direkt i paragrafen vilka uppgifter
som det är fråga om. Sammanslutningarna bör vidare få sitt uppdrag
genom lagen och inte av NIA.
De uppgifter som adoptionssammanslutningama sålunda skall fullgöra
är, enligt vad som har upplysts vid lagrådsfÖredragningen, uppgifter som
nämns i kapitel IV i konventionen. Det är fråga om att
a) i enlighet med artikel 15.2 i konventionen överlämna rapporter som
avses i artikel 15.1,
b) i enlighet med artikel 16.2 ta emot rapporter som avses i artikel
16.1, och
c) vidta åtgärder som enligt artiklarna 18-20 ankommer på centralmyn-
digheten.
Utöver de ändringar som Lagrådet nu har förordat bör förslaget till lag
med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen justeras i
några andra hänseenden. Lagrådets förslag till lagtext framgår i dess
helhet av bilaga 1 till lagrådsyttrandet.
I den föreslagna lagen finns föreskrifter i första hand om auktorisation
av sammanslutningar som har till huvudsakligt syfte att förmedla inter-
nationella adoptioner och om sådana sammanslutningars verksamhet.
Därutöver innehåller lagen föreskrifter om adoption av bam med hemvist
i utlandet utan medverkan av en sådan sammanslutning, om tystnadsplikt
for personal i en auktoriserad sammanslutning och om straffansvar.
Eftersom lagen huvudsakligen handlar om förmedling av internationella
adoptioner bör i lagens rubrik ordet "adoptionsförmedling" användas i
stället for "adoptionsverksamhet".
I paragrafen anges att lagen skall tillämpas när bam som har hemvist i
utlandet skall adopteras av någon med hemvist i Sverige.
I konventionen används ordet "bam" för att beteckna dem vars adop-
tion omfattas av konventionens bestämmelser. Även i svensk lag an-
vänds detta ord utan närmare angivande av vid vilken ålder en person
upphör att betecknas som bam (se t.ex. 4 kap. föräldrabalken och 12 §
socialtjänstlagen). Olika skyldigheter och rättigheter görs i stället beroen-
9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 91
109
de av att bamet är under en viss ålder (se t.ex. 7 kap. 1 § andra stycket
föräldrabalken om föräldrarnas underhållsskyldighet). Med hänsyn bl.a.
till att vissa åtgärder som avser en internationell adoption kan föranleda
straffansvar enligt 14 § i den föreslagna lagen bör enligt Lagrådets
mening ordet "bam" ersättas med "underårig". Detta ord används också
1 25 § socialtjänstlagen. Därigenom uppnås att det blir fråga om adop-
tion av bam under arton år (se 9 kap. 1 § föräldrabalken).
Vidare bör uttrycket "bam som har hemvist i utlandet" kunna ersättas
med det kortare uttrycket "underårig med hemvist utomlands".
Slutligen bör i denna paragraf markeras att ett bam kan adopteras av
"någon eller några" med hemvist i Sverige.
I 2 § definieras begreppet internationell adoptionsförmedling och i 3 §
föreskrivs att adoptioner av bam från utlandet, med visst angivet undan-
tag, får förmedlas endast av auktoriserade sammanslutningar.
Definitionen av adoptionsförmedling i 2 § omfattar även "sådan kon-
takt som skapas av de adoptionssökande själva". Det är enligt Lagrådets
uppfattning mindre träffande att tala om adoptionsförmedling i ett sådant
fall.
Såvitt framgår av den föreslagna lagtexten och av författningskommen-
taren skall adoptionssökande som regel kunna adoptera bam med hem-
vist utomlands endast genom förmedling av en auktoriserad samman-
slutning. Om det är fråga om enstaka fall av adoption som avser släk-
tingbam eller där det annars finns särskilda skäl, skall dock den eller de
adoptionssökande kunna adoptera bam utan förmedling av en sådan
sammanslutning. I sådant fall krävs att Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) prövar om förmedlingen är godtagbar.
Lagrådet förordar att föreskrifterna i 2 och 3 §§ ges en annan struktur
och ändras så att deras avsedda innebörd framgår tydligare. I en paragraf
- 2 § - bör tas in definitionen av begreppet internationell adoptionsför-
medling, med uteslutande av sådan kontakt som skapas av de
adoptionssökande själva. I nästa paragraf - 3 § - bör anges att adop-
tioner av bam från utlandet får förmedlas endast av sammanslutningar
som är auktoriserade enligt lagen. I 4 § bör anges att den eller de som
vill adoptera ett bam från utlandet skall vara skyldiga att anlita en aukto-
riserad sammanslutning, utom i enstaka fall av adoption som avser släk-
tingbam eller där det annars finns särskilda skäl. I dessa senare fall bör
anges att NIA skall pröva om "förfarandet" är godtagbart.
Det bör påpekas att ordet "släktingbam" inte är alldeles entydigt. En-
ligt Lagrådets mening är det önskvärt med ett uttalande om ordets inne-
börd.
I paragrafen - som bör betecknas 14 § - finns bestämmelser om över-
klagande av beslut som har meddelats av NIA.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
110
Enligt första stycket får beslut i fråga om auktorisation överklagas hos
regeringen. Eftersom det inte föreligger något tvåpartsförhållande är det
endast sammanslutningen som kommer att ha rätt att överklaga nämn-
dens beslut och då endast om beslutet gått sammanslutningen emot. Det
torde inte råda någon tvekan om att beslut som innebär att en begäran
om auktorisation avslagits eller att en auktorisation återkallats är över-
klagbara enligt bestämmelsen i första stycket. Detsamma synes gälla
beslut enligt 6 § första stycket om tidsbegränsning, begränsning till vissa
länder och föreskrivande av vissa villkor.
Det framstår som mer tveksamt om beslut av nämnden enligt 7 § (8 §
i Lagrådets förslag till lagtext) att utse en eller flera personer att före-
träda allmänintresset i sammanslutningens arbete kan anses utgöra "be-
slut i fråga om auktorisation". Det kan också ifrågasättas om nämndens
beslut i detta avseende, oavsett dess innehåll, kan sägas gå sammanslut-
ningen emot.
För att undvika tveksamhet om vilka beslut som skall kunna överkla-
gas bör enligt Lagrådets mening besluten uttryckligen anges i lagen.
Därvid synes det inte finnas bärande skäl för att föreskriva att beslut
enligt 7 § i remissförslaget skall kunna överklagas.
I remissen föreslås att besluten enligt första stycket överklagas till
regeringen. Dessa beslut synes till sin karaktär inte märkbart skilja sig
från andra beslut om auktorisation o.d. som överklagas till allmän för-
valtningsdomstol (se t.ex. 23 § första stycket yrkestrafiklagen
[1988:263], 17 § lagen [1989:508] om försäkringsmäklare, 28 § första
stycket läkemedelslagen [1992:859] och 9 § första stycket fastighets-
mäklarlagen [1995:400]). Lagrådet ifrågasätter därför om inte även de nu
diskuterade besluten, i den mån de är överklagbara, bör överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Enligt paragrafen - 15 § enligt Lagrådets förslag - skall den som för-
medlar en internationell adoption i strid med 3 § dömas till böter. Enligt
remissens lagförslag avses, som tidigare behandlats, med adoptionsför-
medling även sådan kontakt som skapas av de adoptionssökande själva.
Detta innebär att böter kan dömas ut inte endast då adoptionsförmedling
utförs av någon som inte är auktoriserad enligt lagen utan också, som
bestämmelsen får förstås, då den eller de adoptionssökande själva skapar
kontakt utan föregående prövning av NIA.
Om Lagrådets förslag till ändring av 2 och 3 §§ följs, krävs en ändring
av ansvarsbestämmelsen, om den skall ha samma innebörd som i remiss-
förslaget.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
Utöver de ändringar som Lagrådet nu har förordat bör vissa andra jus-
teringar göras i förevarande lagförslag. Lagrådets förslag till lagtext
framgår av bilaga 2 till lagrådsyttrandet.
111
I 25 § behandlas de fall då en underårig skall tas emot för stadigvarande
vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna
eller någon annan vårdnadshavare. Enligt första stycket får inte den
underårige tas emot i hemmet utan att socialnämnden har gett sitt med-
givande. I andra stycket stadgas att socialnämnden inte får lämna med-
givande utan att förhållandena i hemmet och förutsättningarna för vård
är utredda. I lagrådsremissen föreslås inte några ändringar i dessa styck-
en medan paragrafens följande stycken föreslås få i stort sett ny lydelse.
I tredje stycket första meningen stadgas i dag att, om det är fråga om
att ta emot "ett utländskt bam" i syfte att adoptera det, medgivande skall
inhämtas innan bamet lämnar sitt hemland. Lagrådet anser att man, i
stället för uttrycket "utländskt bam", bör använda uttrycket "bam med
hemvist utomlands" (jfr 1 § lagen om internationell adoptionsverksam-
het).
I tredje stycket andra meningen i remissförslaget föreslås att social-
nämnden, innan den beslutar i en fråga om medgivande, skall kontrollera
att den eller de adoptionssökande har tillräckliga kunskaper inför den
planerade adoptionen. Något närmare besked om vilka kunskaper som
avses ges inte i den föreslagna lagtexten. Förslaget skall enligt remiss-
protokollet ses som en anpassning till artikel 5 b i Haagkonventionen,
där det sägs att en behörig myndighet i mottagarlandet skall säkerställa
att de tilltänkta adoptivföräldrarna har fått den rådgivning som kan vara
nödvändig. Inte heller här framgår det närmare vilket innehåll rådgiv-
ningen skall ha.
Enligt Lagrådets mening kan det vara av värde att lagstifta - inte bara
om kontroll av de sökandes kunskaper inför den förestående adoptionen
- utan också om vad kunskaperna skall avse. Av remissprotokollet fram-
går att det i socialnämndens bedömning av de adoptionssökandes lämp-
lighet hittills ingått att granska att de sökande har viss kunskap om bam
och deras behov och att de sökande blivit informerade om vad det inne-
bär att adoptera. Denna praxis bör komma till uttryck i lagtexten. Den
föreslagna lydelsen att de adoptionssökande skall ha "tillräckliga kun-
skaper inför den planerade adoptionen" bör lämpligen ersättas med att de
adoptionssökande har "tillfredsställande kunskaper om bam och deras
behov" och att de sökande "har blivit informerade om den planerade
adoptionens innebörd".
Enligt vad som vidare föreskrivs i det föreslagna tredje stycket skall ett
medgivande kunna återkallas, om förutsättningarna för det inte längre
föreligger. Återkallelse kan ske även när ett bam har tagits emot av
sökandena, om det är till barnets bästa. Den sistnämnda bestämmelsen
avser sådana fall då ett bam vistas hos de tilltänkta adoptivföräldrarna i
avvaktan på att adoptionsbeslut skall fattas. De situationer i vilka be-
stämmelsen kan bli tillämplig torde vara sådana där barnets fortsatta
vistelse hos de sökande inte är förenlig med barnets bästa. Detta bör
enligt Lagrådets mening framgå direkt av lagtexten.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
112
I fjärde stycket har tagits in en erinran om att i sådana fall då en adop-
tion inte skall förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation, NIA
enligt 3 § lagen om internationell adoptionsverksamhet skall pröva om
förmedlingen är godtagbar. Hänvisningen till sistnämnda lag framstår
enligt Lagrådet som onödig och det föreslagna fjärde stycket kan därför
utgå.
I femte stycket har tagits in en bestämmelse om att, när ett visst bam
har föreslagits för adoption till sökande med hemvist i Sverige, social-
nämnden skyndsamt skall pröva om den skall ge samtycke till att adop-
tionsförfarandet får fortsätta. Det sägs vidare i femte stycket att reglerna
om samtycke i Haagkonventionens artikel 17 c skall tillämpas i fall då
lagen med anledning av Sveriges tillträde till konventionen är tillämplig.
Lagrådet har tidigare förslagit att, om socialnämnderna skall anförtros
uppgiften att pröva frågor om samtycke enligt artikel 17 c i Haagkon-
ventionen, så bör en särskild bestämmelse härom tas in i 3 § lagen med
anledning av Sveriges tillträde till konventionen. I 25 § femte stycket
socialtjänstlagen kan i så fall göras en hänvisning till 3 § i den angivna
lagen. Dessutom bör, i enlighet med vad Lagrådet också föreslagit i det
föregående, 25 § femte stycket socialtjänstlagen innehålla en bestämmel-
se om att prövningen av frågor om samtycke enligt arikel 17 c skall
göras skyndsamt.
Utformningen av 25 § femte stycket socialtjänstlagen innebär att so-
cialnämnden, även i sådana adoptionsärenden som faller utanför kon-
ventionen, skall pröva om den skall ge samtycke till att adoptionsför-
farandet får fortsätta. Enligt Lagrådets mening kan det starkt ifrågasättas
om en sådan ordning bör införas. Författningskommentaren ger vid han-
den att bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av artikel 17 c i
konventionen. Det bör emellertid beaktas att avsikten med artikel 17 c är
att begränsa handlingsfriheten för den myndighet i barnets ursprungsland
som har att fatta beslut i frågan huruvida bamet skall överlämnas till de
tilltänkta adoptivföräldrarna. Myndigheten får inte besluta om överläm-
nande förrän centralmyndigheterna i de berörda staterna har samtyckt till
att adoptionsförfarandet får fortsätta. Det kan emellertid inte gärna krä-
vas att, när konventionen inte är tillämplig, den myndighet som beslutar
om överlämnande av ett bam skall ta hänsyn till om det föreligger ett
samtycke till fortsatt adoptionsförfarande från mottagarlandet eller ej.
Om inte konventionen är tillämplig, kan alltså en samtyckesprövning hos
socialnämden inte fylla samma funktion som enligt konventionen. Skulle
ett bam ha överlämnats till de tilltänkta adoptivföräldrarna trots att detta
inte, sett från socialnämndens synpunkt, är lämpligt, har socialnämden
bl.a. möjlighet att återkalla ett tidigare lämnat medgivande och, om bar-
net finns i Sverige, besluta om dess omhändertagande.
Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att det inte förs in någon
bestämmelse i 25 § femte stycket socialtjänstlagen om samtyckespröv-
ning i sådana fall då konventionen inte är tillämplig.
Lagrådet föreslår att 25 § fr.o.m. tredje stycket - efter vissa ytterligare
justeringar av den föreslagna lagtexten - får följande lydelse:
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
113
"Är det fråga om att ta emot ett bam med hemvist utomlands i syfte att
adoptera det, skall medgivandet inhämtas innan bamet lämnar det land
där det har sitt hemvist. Medgivande får lämnas endast om den eller de
som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper om bam och deras
behov och har blivit informerade om den planerade adoptionens inne-
börd. Medgivandet upphör att gälla, om inte bamet har tagits emot i
hemmet inom två år från det medgivandet lämnades.
Den eller de som vill adoptera är skyldiga att anmäla till social-
nämnden om deras omständigheter ändras mer väsentligt under den tid
medgivandet gäller. Medgivandet skall åtekallas, om förutsättningarna
för det inte längre föreligger. Återkallelse kan ske även när bamet har
tagits emot av sökandena, om en fortsatt vistelse hos dem inte är fören-
lig med barnets bästa.
Enligt 3 § första och andra styckena lagen (1997:000) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av bam och samar-
bete vid internationella adoptioner har socialnämnden vissa uppgifter
som anges i konventionen. Prövningen av frågor om samtycke enligt
artikel 17 c i konventionen skall göras skyndsamt."
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
Som följd av vad Lagrådet föreslagit beträffande 25 § femte stycket bör
i 30 § andra stycket formuleringen "samtycke enligt 25 § femte stycket"
bytas ut mot "samtycke enligt artikel 17 c i Haagkonventionen om skydd
av bam och samarbete vid internationella adoptioner". En motsvarande
ändring bör göras i 30 § tredje stycket.
Lagrådets förslag beträffande 25 § femte stycket medför också vissa
följdändringar i 47 §. Paragrafen bör ges följande lydelse:
"Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges endast åt en
särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i
ärenden som ankommer på nämnden enligt 25 § första stycket och 28 §
denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje
stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda bes-
tämmelser om vård av unga samt 13 § lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall.
Första stycket gäller även i ärenden om samtycke enligt artikel 17 c i
Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid internationella
adoptioner, om samtycke vägras."
73 §
Även i 73 § första stycket bör göras vissa följdändringar. Lagrådet före-
slår att stycket utformas på följande sätt:
"Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol,
om nämnden har meddelat beslut i fråga om bistånd enligt 6 §, med-
givande eller återkallelse av medgivande enligt 25 § första-fjärde stycke-
na, samtycke som avses i artikel 17 c i Haagkonventionen om skydd av
bam och samarbete vid internationella adoptioner, förbud enligt 27 §,
eller eftergift enligt 37 §."
114
I paragrafen anges under vilka omständigheter ett bam som adopteras av
svensk medborgare blir svensk medborgare vid adoptionen. Så är fallet
bl.a. om bamet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som god-
känts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållan-
den rörande adoption. Någon ändring föreslås inte i detta avseende i
remissen. Enligt 3 § nämnda lag gäller vissa adoptionsbeslut utan sär-
skilt godkännande här, medan andra gäller först efter särskilt godkännan-
de. När det i 1 a § talas om adoptionsbeslut som godkänts i Sverige
kan föreskriften tolkas så att den inte omfattar adoptionsbeslut som
gäller här utan särskilt godkännande.
Lagrådet förordar därför att ordet "godkänts" byts ut mot ordet
"gäller".
1 paragrafen bör göras samma ändring som föreslagits beträffande 1 a §.
2 § andra stycket bör, i linje med vad som har föreslagits beträffande
1 a och 13 a §§ lagen om svenskt medborgarskap, formuleras om, så att
det får följande lydelse:
"Med svensk domstols tillstånd jämställs ett utomlands meddelat beslut
om adoption som gäller här i landet enligt lagen (1971:796) om interna-
tionella rättsförhållanden rörande adoption eller enligt lagen (1997:000)
med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av
bam och samarbete vid intemtionella adoptioner."
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
115
Bilaga 1 Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av bam
och samarbete vid internationella adoptioner skall i originaltexternas
lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha samma gil-
tighet.
Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning intagna
som bilaga till denna lag.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är centralmyn-
dighet enligt konventionen och fullgör de uppgifter som ankommer på
en sådan myndighet, om inte något annat följer av lag eller annan för-
fattning.
NIA utfärdar intyg enligt artikel 23 i konventionen när adoptionen har
ägt rum i Sverige eller när ett utländskt adoptionsbeslut har omvandlats
här i landet enligt artikel 27 i konventionen och 5 § denna lag.
Ansökningar som avses i artikel 14 i konventionen skall göras hos so-
cialnämnden i sökandens eller sökandenas hemkommun.
Socialnämnden skall
a) sammanställa rapporter enligt artikel 15.1 i konventionen,
b) pröva frågor om samtycke enligt artikel 17 c i konventionen,
c) vidta åtgärder enligt artikel 21 i konventionen.
I 25 § socialtjänstlagen (1980:620) finns bestämmelser om att social-
nämnden prövar frågor om medgivande att i adoptionssyfte ta emot bam
med hemvist utomlands.
Om en auktoriserad sammanslutning har anlitats för förmedling av ad-
option, skall sammanslutningen
a) i enlighet med artikel 15.2 i konventionen överlämna rapporter som
avses i artikel 15.1,
b) i enlighet med artikel 16.2 i konventionen ta emot rapporter som
avses i artikel 16.1,
c) vidta åtgärder som enligt artiklarna 18-20 i konventionen ankommer
på centralmyndigheten.
När en adoption som enligt konventionen erkänns i Sverige har beviljats
i ursprungsstaten utan att det rättsliga förhållandet mellan bamet och
dess ursprungliga familj har upphört, får adoptionen omvandlas till en
adoption med den verkan som anges i 4 kap. 8 § föräldrabalken. Om-
vandling får ske endast om de samtycken som avses i artikel 27.1 bi
konventionen och i 4 kap. 5 § föräldrabalken har lämnats.
Allmän domstol beslutar om sådan omvandling på ansökan av adoptan-
ten eller adoptantema.
116
|
6§ När ett bam uppehåller sig i ett land som flykting eller i en flyktinglik- |
Prop. 1996/97:91 Bilaga 4 |
117
Bilaga 2 Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
Inledning
Bestämmelserna i denna lag tillämpas när en underårig med hemvist
utomlands skall adopteras av någon eller några med hemvist i Sverige.
Internationell adoptionsförmedling
Med internationell adoptionsförmedling avses verksamhet som har till
syfte att skapa kontakt mellan den eller dem som önskar adoptera och
myndigheter, organisationer, institutioner eller enskilda personer i det
land där bamet har sitt hemvist samt att även i övrigt lämna den hjälp
som behövs för att en adoption skall kunna genomföras.
Adoptioner av bam från utlandet får förmedlas endast av sammanslut-
ningar som är auktoriserade enligt denna lag.
Den eller de som vill adoptera ett bam från utlandet skall anlita en sam-
manslutning som avses i 3 §. Detta gäller dock inte enstaka fall av ad-
option som avser släktingbam eller där det annars finns särskilda skäl att
adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning. Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) skall i sådana fall innan
bamet lämnar landet pröva om förfarandet är godtagbart.
Auktorisation m.m.
NIA avgör frågor om auktorisation och har tillsyn över de auktoriserade
sammanslutningarna.
6§
Auktorisation får ges endast åt sammanslutningar som har till huvud-
sakligt syfte att förmedla internationella adoptioner. Auktorisation får
ges endast om det står klart att sammanslutningen kommer att förmedla
sådana adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinst-
intresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. För auktorisation
krävs vidare att sammanslutningen har stadgar, styrelse och revisorer.
7§
Auktorisationen skall vara tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation
skall det anges vilka länder som sammanslutningens verksamhet avser.
Auktorisationen får även förenas med andra villkor, såsom vad som skall
gälla om inbetalning av avgifter samt redovisning.
118
För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad sam-
manslutning ta ut skäliga avgifter av dem som anlitar sammanslutningen
för internationell adoptionsförmedling.
NIA skall i samband med ett beslut om auktorisation utse minst två
personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa
omfattning, en person att företräda allmänintresset i sammanslutningens
arbete med internationell adoptionsförmedling (samhällsrepresentanter).
Samhällsrepresentanter skall ha särskild erfarenhet av bam- och ung-
domsvård i stat eller kommun.
De auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att på begäran till-
handahålla NIA de handlingar som rör verksamheten.
Auktorisationen skall återkallas, om de förutsättningar som anges i 5 §
inte längre finns. Detsamma gäller, om sammanslutningen inte uppfyller
villkor som uppställts för auktorisationen eller inte rättar sig efter vad
NIA begär med stöd av 9 §.
När en auktoriserad sammanslutning prövar om en internationell adop-
tion skall förmedlas, skall minst en samhällsrepresentant delta.
Om en auktoriserad sammanslutning har vägrat adoptionsförmedling i ett
visst fall, får NIA på begäran av den eller dem som söker adoption upp-
dra åt sammanslutningen att ändå förmedla adoptionen.
Tystnadsplikt
Den som är eller har varit verksam inom en auktoriserad sammanslut-
ning får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid fått veta om en-
skildas personliga förhållanden.
Överklagande
NIA:s beslut enligt 4 § tredje meningen, 6 §, 7 § första stycket och 10 §
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
NIA:s beslut i övrigt får inte överklagas.
Ansvar
Den som förmedlar en internationell adoption i strid med 3 § döms till
böter. Detsamma gäller den som i strid med 4 § låter föra ut ett bam
från det land där det har sitt hemvist.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997, då lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp upphör att gälla.
119
2. Sammanslutningar som vid den nya lagens ikraftträdande har auk
torisation enligt den upphävda lagen skall anses ha fått auktorisation
enligt den nya lagen.
3. Om det vid den nya lagens ikraftträdande finns ett giltigt medgivan-
de enligt 25 § socialtjänstlagen (1980:62), skall någon prövning inte
göras enligt 4 § i den nya lagen.
Prop. 1996/97:91
Bilaga 4
120
Prop. 1996/97:91
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor.
121
gotab 52895, Stockholm 1997