Prop.
1996/97:86
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 mars 1997
Göran Persson
Anders Sundström
(Närings- och handelsdepartementet)
I propositionen föreslås en elberedskapslag. Den syftar till att reglera
ansvaret för den planering och de åtgärder som behövs för att kunna
tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap. Huvudprincipen är att den
som driver elproduktion, elhandel och nätverksamhet eller i vissa fall äger
anläggningar för sådan verksamhet är skyldig att vidta åtgärder som
beslutas med stöd av lagen för att tillgodose elförsörjningen vid höjd
beredskap. Beslut om åtgärder kan avse såväl anläggningar som
verksamhet. Beslutade åtgärder är med vissa undantag
ersättningsberättigande. Beredskapslagring av olja och kol för
elproduktion vid höjd beredskap blir också ersättningsberättigande. En
offentligrättsligt reglerad avgift, elberedskapsavgift, föreslås för att
finansiera kostnaderna för att ge ersättning för beredskapsåtgärder i
elföretagen och lör myndighetsutövningen enligt lagen. Avgiften skall
betalas av innehavare av nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). En
myndighet, elberedskapsmyndigheten, skall ha till uppgift att besluta om
föreskrifter om elberedskap, åläggande om beredskapsåtgärder vid
enskilda elföretag och elektriska anläggningar, ersättning för sådana
åtgärder och att utöva tillsyn av elberedskapslagens efterlevnad. Denna
myndighetsfunktion skall ligga på Affärsverket svenska kraftnät, som
undantas från tillämpningen av lagen. Genom förslaget kan
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar avvecklas.
Elberedskapslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Lagen ersätter
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
m.m.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 86
Propositionen innehåller även ett förslag till en lag om ändring i lagen Prop. 1996/97:86
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Genom denna ändring
vidgas möjligheten att i särskilda fall medge att bränslelager för
elproduktion i krig tillfälligt får tas i anspråk även vid svåra påfrestningar
på elförsörjningen i fred.
Slutligen föreslås följdändringar i annan lagstiftning.
Prop. 1996/97:86
Förslag till riksdagsbeslut
Lagtext..................................... 6
2.1 Förslag till elberedskapslag................... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar............................. 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva
vissa mål ............................... 11
2.4 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) . 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol .............. 15
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar............................. 16
Ärendet och dess beredning....................... 17
Elberedskapen på den reformerade elmarknaden......... 19
En ny lag om elberedskap........................ 24
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder............... 27
Anmälningsskyldighet........................... 30
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder ......... 33
Ny myndighetsfunktion för tillsyn av elberedskapen, m.m. . 36
Tillsyn m.m..................................40
Finansiering av elberedskapen ..................... 42
Övriga lagstiftningsåtgärder....................... 46
12.1 Beredskapslagring av bränslen för elproduktion ... 46
12.2 Skyddsåtgärder för rörledningar ............... 47
Ikraftträdande................................. 48
Författningskommentar .......................... 49
14.1 Förslaget till elberedskapslag ................. 49
14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar............................. 60
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om Prop. 1996/97:86
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva
vissa mål ............................... 60
14.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen
(1983:291) .............................. 60
14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol .............. 60
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar............................. 61
Bilaga 1 Sammanfattning av Elberedskapsutredningens
delbetänkande Elberedskapen - Organisation,
ansvarsfördelning och finansiering (SOU
1996:78) ............................... 62
Bilaga 2 Sammanfattning av Elberedskapsutredningens
slutbetänkande Elberedskapen - Författnings-
frågor (SOU 1996:149) ..................... 66
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser Elbered-
skapsutredningens slutbetänkande Elbered-
skapen - Författnings frågor (SOU 1996:149) ...... 69
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................. 70
Bilaga 5 Lagrådets yttrande......................... 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997 . 86
Rättsdatablad...................................... 87
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1996/97:86
1. antar regeringens förslag till elberedskapslag,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva viss mål,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om beredskap vid produktion och
överföring av el samt vid handel med el. Bestämmelserna reglerar
ansvaret för den planering och de övriga åtgärder som behövs för att
tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd beredskap enligt lagen
(1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
2 § Beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion omfattas
av lagen endast i fråga om rätt till ersättning enligt 10 §. Särskilda be-
stämmelser rörande beredskapslagring finns i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Bestämmelser om tillträdesbegränsning finns i lagen (1990:217) om
skydd för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. och i säkerhetsskydds-
lagen (1996:627).
Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.
3 § Med beredskapsåtgärder avses särskilda åtgärder som behövs för att
produktion och överföring av el samt handel med el skall kunna
upprätthållas vid höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (elbered-
skapsmyndigheten) far meddela närmare föreskrifter om åtgärder som kan
utgöra beredskapsåtgärder.
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder
4 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § är skyldig att vidta
de beredskapsåtgärder som beslutas enligt denna lag. Om det kan anses
lämpligt far ett beslut om beredskapsåtgärder i stället riktas till ägaren
eller nyttjanderättshavaren till anläggningen eller fastigheten.
Affärsverket svenska kraftnät omfattas inte av lagen.
Beslut om beredskapsåtgärder
5 § Elberedskapsmyndigheten prövar om beredskapsåtgärder behöver
vidtas och fattar beslut om sådana. Beslutet far inte vara mer betungande
än som kan anses vara skäligt med hänsyn till anläggningens eller
verksamhetens omfattning och betydelse. Vid utformningen av beslutet
skall elberedskapsmyndigheten beakta de effekter en åtgärd kan fa på
beredskapen inför svåra påfrestningar på samhället i fred.
Prop. 1996/97:86
Ett beslut far inte innebära att vapen skall anskaffas. Prop. 1996/97:86
Anmälningsskyldighet
6 § Innan en anläggning som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen
i Sverige eller inom en ort eller ett område uppförs, byggs om eller på
annat sätt ändras skall anmälan göras till elberedskapsmyndigheten för
prövning enligt 5 §. Arbetet far inte påbörjas innan myndigheten fattat
beslut i frågan.
Anmälan skall göras av den som driver verksamheten. Om någon verk-
samhet inte drivs, skall anmälan göras av ägaren eller i förekommande
fall nyttjanderättshavaren till anläggningen eller fastigheten.
7 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § och som är av
väsentlig betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett
område skall anmäla till elberedskapsmyndigheten om verksamheten över-
låts, läggs ner eller ändras på annat sätt. Sådan anmälan behöver dock
endast göras om verksamhetsförändringen är av väsentlig betydelse för
elförsörjningen. Anmälan skall ske senast i samband med ändringen.
8 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyn-
digheten far föreskriva
1. vilken typ av anläggningar och verksamheter som enligt 6 och 7 §§
skall anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen, och
2. vilka slag av verksamhetsförändringar som enligt 7 § skall anses vara
av väsentlig betydelse.
9 § Har ändring som anmälts enligt 6 § inte påbörjats inom två år från det
elberedskapsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall en ny anmälan
göras.
10 § Om inte annat följer av andra stycket betalas ersättning för
kostnader för beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut enligt 5 §.
Ersättning betalas inte ut för
1. merkostnader som avses i 11 §, eller
2. kostnader för uppgiftslämnande och planering av egna uppgifter
inom totalförsvaret.
Ersättning betalas även för kostnader för sådan beredskapslagring för
krigssituationer som ålagts innehavare av elproducerande anläggningar
enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder beslutas av elbered-
skapsmyndigheten. Ersättningen skall normalt betalas ut efter det att åt-
gärden genomförts.
Vid beräkning av ersättning enligt första och tredje styckena skall
hänsyn tas till om beredskapsåtgärdema är av värde även för
verksamheten i fred.
11 § Om anmälningsskyldighet enligt 6 § inte fullgjorts kan elberedskaps- Prop. 1996/97:86
myndigheten besluta att rätt inte föreligger till ersättning för merkostnad
som uppstått på grund av att beredskapsåtgärden har måst utföras utan
samband med annan åtgärd.
12 § Elberedskapsmyndigheten har tillsynen över att denna lag och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.
13 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan
åläggas att utföra beredskapsåtgärder fa de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder
behöver vidtas. Elberedskapsmyndigheten har också rätt att för samma
ändamål fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall följas. Ett föreläggande eller förbud far förenas med vite.
14 § Beslut enligt 5 § om åläggande att vidta beredskapsåtgärder far
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detsamma gäller beslut
enligt 13 § om utlämnande av handlingar och om tillträde till område
m.m. där verksamhet bedrivs.
15 § Den som innehar nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall betala
avgift (elberedskapsavgift) för
1. finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 10 §, och
2. elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Avgiften skall grundas på det antal abonnenter som är anslutna till den
avgiftsskyldiges nät. En högre avgift far tas ut för högspännings-
abonnemang än för lågspänningsabonnemang.
Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Beslutet far
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela
närmare föreskrifter om elberedskapsavgift.
16 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen har fatt kännedom om förhållanden som är
av betydelse för totalförsvaret eller för rikets säkerhet i övrigt eller en
enskilds affärs- eller driftförhållanden far inte obehörigen röja eller
utnyttja uppgifterna.
I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).
Prop. 1996/97:86
17 § Beslut enligt 5, 10 och 11 §§. 13 § andra stycket och 15 § tredje
stycket far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut än beslut om att ta ut avgift gäller omedelbart om inte
annat bestäms i beslutet.
18 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör anmälnings-
skyldighet enligt 6 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande skall inte dömas till straff
för gärning som omfattas av föreläggandet.
19 § Mål enligt vattenlagen (1983:291) om tillstånd till anläggning som
omfattas av bestämmelserna i denna lag eller till väsentlig ombyggnad,
ändring eller utvidgning av en sådan anläggning far inte avgöras innan
prövning har skett enligt denna lag.
Första stycket tillämpas också beträffande ärende om nätkoncession
enligt lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar om anläggningen omfattas av bestämmelser enligt denna lag.
20 § Den ökning i byggnadskostnader som föranleds av åtgärder enligt
denna lag skall inte räknas med vid den prövning som avses i 3 kap.
4 § vattenlagen (1983:291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 19 § första stycket skall de
beslut om vattenanläggningars utförande som meddelats med stöd av
denna lag beaktas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Genom lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar m.m.
3. 1 ärenden och mål där beslut fattats före denna lags ikraftträdande
skall bestämmelserna i den upphävda lagen fortfarande tillämpas. Elbered-
skapsmyndigheten skall dock vara enskilds motpart i mål vid allmän
förvaltningsdomstol efter den 1 juli 1997, även om det överklagade
beslutet fattats av Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
33 §'
I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i lagen (1942:335)
om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar m.m.
Föreslagen lydelse
I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i elberedskapslagen
(1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
Senaste lydelse 1988:218.
10
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan
författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt
skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat
föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:
1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande
av förslag till befattning eller uppdrag,
4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel,
såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid
tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol
eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön
enligt lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt
naturvårdslagen (1964:822),
5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av
vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller
nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som
meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att
hålla provianteringsfrilager,
6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan komunal
förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan
avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats
med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller
avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän
domstol,
7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra
allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning
förutsätter beslut av allmän domstol,
8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den
allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur-
eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall
meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller
godkännande eller angående omhändertagande, smittrening,
oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet,
11
Senaste lydelse 1994:1728.
som enligt författning avilar kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1) eller
med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan
(1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller
strålskyddslagen (1958:110) eller i ärende som avses i
Prop. 1996/97:86
skogsförläggningslagen (1963:246),
11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om
skyldighet, som enligt författning
åvilar kommun eller annan kom-
11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om
skyldighet, som enligt författning
åvilar kommun eller annan kom-
munal förvaltningsenhet, eller om
föreläggande enligt lagen
(1919:240) om fondkommissions-
rörelse och fondbörsversamhet,
lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan-
läggningar m.m, lagen
(1948:433) om försäkringsrörel-
se, lagen (1950: 272) om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att
driva försäkringsrörelse här i
riket, lagen (1950:596) om rätt
till fiske, lagen (1955:183) om
bankrörelse, lagen (1955:416) om
sparbanker, lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen, lagen
(1959:73) med vissa bestämmel-
ser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m. m., lagen
(1959:118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
lagen (1963:76) om kredit-
aktiebolag, jordförvärvslagen
(1965:290), förordningen
(1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar,
miljöskyddslagen (1969:387),
jordhävdslagen (1969:698), lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om lands-
hypoteksföreningar, lagen (1970:
596) om förenklad aktiehantering
eller lagen (1971:827) om
registrering av aktieinnehav,
munal förvaltningsenhet, eller om
föreläggande enligt lagen
(1919:240) om fondkommissions-
rörelse och fondbörsverksamhet,
lagen ( 1 948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1950:
272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva för-
säkringsrörelse här i riket, lagen
(1950:596) om rätt till fiske,
lagen (1955:183)om bankrörelse,
lagen (1955:416) om sparbanker,
lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen, lagen
(1959:73) med vissa bestämmel-
ser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m. m., lagen
(1959:118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
lagen (1963:76) om kredit-
aktiebolag, jordförvärvslagen
(1965:290), förordningen (1968:
576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stads
hypoteksföreningar, miljöskydds-
lagen (1969:387), jordhävdslagen
(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller lagen (1971:
827) om registrering av aktie-
innehav,
12. mål om utdömande av vite,
13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen 12
av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest
hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan Prop. 1996/97:86
brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,
14. mål om handräckning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I mål där beslut fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
13
Härigenom föreskrivs att det i vattenlagen (1983:291) skall införas en
ny paragraf, 3 kap. 13 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
13 §
1 fråga om vissa vattenan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i 19 och 20 §§
elberedskapslagen (1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
14
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol
dels att 25 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a§
Bestämmelser om rätt till er-
sättning för kostnader för bered-
skapslagring för krigssituationer
finns i 10 § elberedskapslagen
(1997:000).
25 § 1
Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagringsbränsle
till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, far regeringen
medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid
höjd beredskap far sådant medgivande lämnas även av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Om i andra fall än som anges
i första stycket särskilda skäl
föreligger, far regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer medge att beredskaps-
lager för oljekondensverk till-
fälligt tas i anspråk för
anläggningen.
Om i andra fall än som anges i
första stycket särskilda skäl
föreligger, far regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer medge att bered-
skapslager för gasturbiner, olje-
kondensverk och kraftvärmeverk
tillfälligt tas i anspråk för
anläggningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
15
Senaste lydelse 1995:921.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat sägs i lagen
(1942:335) om särskilda skydds-
åtgärder för vissa kraftanlägg-
ningar m.m.
Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat följer av
elberedskapslagen (1997:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen (1942:335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre
bestämmelser tillämpas.
16
Våren 1992 uppdrogs åt en särskild utredare - Ellagstiftningsutredningen
(ELU, utredare överdirektören Olof Söderberg) - att utarbeta forslag till
ny lagstiftning på elområdet (dir. 1992:39). Regeringen beslutade
sommaren 1993 om tilläggsdirektiv (dir. 1993:93) till ELU som bl.a.
innebar att utredaren skulle redovisa forslag till riktlinjer for
beredskapsverksamheten på elområdet. ELU redovisade sina överväganden
angående elberedskapen i betänkandet Elförsörjning i ofred (SOU
1995:51). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Närings- och
handelsdepartementet (dnr N95/1147).
Vid remissbehandlingen framfördes starka invändningar mot delar av
utredningens förslag, särskilt i fråga om den ansvarsfördelning för
myndighetsarbetet inom elberedskapen som ELU förordat. Det fanns
enligt regeringens bedömning även anledning att ytterligare pröva
villkoren för elberedskapens finansiering och lagregleringen av
elberedskapen. Våren 1996 uppdrogs därför åt en särskild utredare -
Elberedskapsutredningen (EBU, utredare dåvarande generaldirektören
Gunnar Holmgren) - att lämna förslag till myndighetsorganisation,
ansvarsfördelning, lagstiftning och finansiering inom elberedskapens
område (dir. 1996:23). Utredaren hade även i uppdrag att överväga
behovet av lagstiftning inom området. EBU redovisade i maj 1996 sina
överväganden om organisation, ansvarsfördelning och finansiering i
betänkandet Elberedskapen - Organisation, Ansvarsfördelning och
Finansiering (SOU 1996:78). En sammanställning av utredningens
överväganden och förslag i betänkandet är bifogad som bilaga 1.
Förslagen har behandlats vid ett remissmöte i Näringsdepartementet den
25 juni 1996. En minnesanteckning från detta möte finns tillgänglig i
Närings- och handelsdepartementet (N96/1304).
EBU redovisade i oktober 1996 sina förslag till lagstiftning och
författningsändringar inom elberedskapens område i slutbetänkandet
Elberedskapen - Författningsfrågor (SOU 1996:149). En sammanställning
av utredningens överväganden och förslag är bifogad som bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns som bilaga 3. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter
finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (N96/2875).
Riksdagen beslutade i december 1996 om mål och inriktning för bl.a.
funktionen Energiförsörjning med delfunktionen Elförsörjning under
perioden år 1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl, rskr.
1996/97:112). I det sammanhanget redovisade regeringen sina överväg-
anden om bl.a. organisation, ansvarsfördelning och finansiering av
elberedskapen. Riksdagen hade inget att erinra mot dessa överväganden.
Försvarsutskottet framhöll att det är särskilt viktigt att finansieringen
säkras för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas. Vidare anförde
försvarsutskottet att den förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på
området far en så grundlig och allsidig beredning att finansieringen av
beredskapsåtgärdema inom funktionen Energiförsörjning säkras från och
med den 1 juli 1997.
Prop. 1996/97:86
17
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 86
Regeringen har redovisat överväganden och förslag om åtgärder för att Prop. 1996/97:86
höja beredskapen mot svåra påfrestningar i samhället i fred (prop.
1996/97:11). I det sammanhanget har regeringen redovisat sina
överväganden om bl.a. beredskapen mot allvarliga störningar i
elförsörjningen i fredstid. Riksdagen har ännu inte behandlat
propositionen.
Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop.
1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya regelverket
infördes genom förändringar av och tillägg till lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).
Beslutet innebar vidare ikraftträdande av en tidigare beslutad ny lag, lagen
(1994:618) om handel med el, m.m (prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:
NU22, rskr. 1993/94:358). Det nya regelverket trädde i kraft den 1 januari
1996.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter.
Dessutom har några redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter
berörs i författningskommentaren till respektive paragraf.
18
Regeringens bedömning: Elsystemets infrastruktur bör utvecklas
så att samhällets krav på elförsörjningen i fred och i krig kan
tillgodoses. Det är ett samhällsintresse att stömingskänsligheten i
elförsörjningen begränsas.
De under de senaste åren genomförda förändringarna i
ellagstifiningen har ändrat förutsättningarna för beredskapen inom
elförsörjningen. De nuvarande reglerna om beredskapsåtgärder inom
detta område är inte längre ändamålsenliga och bör därför ersättas
med ny lagstiftning.
Skälen för regeringens bedömning: Elförsörjningen är av central
betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige. I stort
sett alla delar av det svenska samhället är beroende av en väl fungerande
elförsörjning. Elavbrott kan leda till omfattande störningar i viktiga
samhällsfunktioner och förorsaka betydande materiella skador och
ekonomiska förluster. Under svåra väderleksförhållanden kan långvariga
elavbrott utgöra ett hot mot individens överlevnad.
Elsystemets infrastruktur bör utnyttjas och utvecklas så att samhällets
krav på elförsörjningen i såväl fredstid som i krig kan tillgodoses.
Sårbarheten för fredstida och krigstida störningar bör begränsas.
Leveranssäkerhet i fred och i krig
Regeringen har nyligen redovisat sin bedömning av leveranssäkerheten i
den svenska elförsörjningen i fred och krig. Enligt regeringens bedömning
är det svenska elförsörjningssystemet förhållandevis robust och
motståndskraftigt mot de typer av störningar som erfarenhetsmässigt och
med rimlig sannolikhet kan inträffa i fredstid (prop. 1996/97:11 s. 50).
Fredstida elavbrott sammanhänger vanligtvis med väderrelaterade fel som
drabbar elsystemets lägre spänningsnivåer.
Elförsörjningens sårbarhet i krig bedöms vara hög (prop. 1996/97:4 s.
274). Elförsörjningssystemet är ett högt prioriterat militärt angreppsmål.
Genom begränsade militära insatser kan elförsörjningen allvarligt störas,
vilket indirekt allvarligt stör viktiga funktioner inom totalförsvaret och
övriga samhället. Enligt regeringens bedömning är den bristande
förmågan att upprätthålla en fungerande elförsörjning ett av de mest
betydande problemen inom beredskapsområdet och en gränssättande faktor
för hela totalförsvarets samlade förmåga. Riksdagen har inte haft något att
invända mot regeringens bedömning (bet. 1996/97:FöUl s. 194, rskr.
1996/97:112).
Det finns enligt regeringens bedömning ekonomiska och kommersiella
skäl för företagen inom elförsörjningen att upprätthålla den fredstida
leveranssäkerheten på en för företagens kunder och samhället önskvärd
och ekonomiskt rimlig nivå. Elföretagen vidtar som ett led i sin ordinarie
verksamhet åtgärder för att förebygga och åtgärda fredstida störningar.
19
Myndigheternas föreskrifts- och tillsynsarbete vad gäller driftsäkerhet, Prop. 1996/97:86
elsäkerhet och nätverksamhet påverkar också elföretagens arbete med
leveranssäkerhet.
Den krigstida skadebilden kan antas skilja sig från den fredstida, bl.a.
så till vida att de skador som kan uppstå är mer omfattande och
komplexa. Vidare förskjuts sannolikt tyngdpunkten i störningarna från
lokalnäts- till regional- och storkraftnätsnivå. Vissa av de åtgärder som
genomförs för att uppnå en hög leveranssäkerhet i fred förstärker
elförsörjningen också i krigstid. De åtgärder som krävs för att
åstadkomma en god leveranssäkerhet i krig är dock betydligt mer
omfattande och av en annan karaktär än vad som krävs för den fredstida
leveranssäkerheten.
Elberedskapen
Inom elförsörjningen har det sedan 1920-talet vidtagits beredskapsåtgärder
- s.k. elberedskap - med syfte att minska sårbarheten och öka
driftsäkerheten i elförsörjningen i krig. Åtgärderna omfattar bl.a. skydd
mot sabotage och luftanfall (fortifikatoriskt skydd), förbättrad flexibilitet
i överföringsnät och styrsystem, tillskapande av reservanläggningar och
reparationsberedskap. Även organisatoriska förberedelser som exempelvis
planläggning, utbildning och övning har genomförts. Regeringen har
nyligen redogjort för tidigare ansvarsförhållanden inom elberedskapen
(prop. 1996/97:4 s. 274).
En betydande del av beredskapsåtgärdema har genomförts av staten
genom Statens vattenfallsverk och senare Affärsverket svenska kraftnät.
Vissa åtgärder har elföretagen varit skyldiga att genomföra och finansiera,
bl.a. enligt lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m. (krigsskyddslagen). Därutöver har många elföretag
frivilligt åtagit sig ett betydande ansvar för att genomföra och finansiera
ytterligare beredskapsförberedelser, exempelvis när det gäller
skyddsåtgärder och branschgemensam beredskapsplanering. För vissa av
beredskapsåtgärdema utgår sedan budgetåret 1987/88 stimulansbidrag som
finansierats över statsbudgeten. Det gäller i först? hand
anläggningsinvesteringar för att skapa ett robustare och mer flexibelt
elförsöijningssystem. Elföretagen har dock kommit att stå för betydande
delar av elberedskapens kostnader.
De stora inslagen av frivillighet har bl.a. byggt på de tidigare
marknadsförhållandena inom elförsörjningen. Genom de legala
konkurrensbegränsningar som funnits har elföretagen kunnat föra
beredskapskostnader vidare till konsumtionsledet. Konkurrens-
begränsningarna har även möjliggjort ett relativt långtgående samarbete
om elberedskap mellan elföretagen. Statsmakterna har kunnat överlåta åt
Vattenfallsverket att i samråd med berörda elföretag närmare specificera
beredskapskraven. Engagemanget för elberedskapen avspeglar också en
allmänt utbredd beredskapshänsyn i samhället grundad i bl.a.
erfarenheterna från andra världskriget.
20
Nya förutsättningar för elberedskapen
Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk för elmarknaden i kraft. Det
innebär att produktion och försäljning av el sker i konkurrens, medan
nätverksamhet (dvs. verksamhet som behövs för att överföra el på det
elektriska nätet), som är ett naturligt monopol, även fortsättningsvis
regleras och övervakas. Reformen syftar till att effektivisera
elförsörjningen genom en ökad pris- och konkurrenspress.
Det nya regelverket har förändrat förutsättningarna för elberedskapen.
De nya marknadsförutsättningarna förväntas leda till effektiviseringar och
ett ökat kostnadsmedvetande bland elföretagen. Möjligheten att vältra över
kostnaderna på konsumenterna blir mindre, vilket far elföretagen att
ompröva sina frivilliga beredskapsåtaganden. Förutsättningarna för det
informella samarbetet om beredskapen har också ändrats. Till detta
kommer att den allmänna synen på beredskap ändrats till följd av den nya
säkerhetspolitiska situationen i Europa. De nya marknadsförhållandena
ställer krav på konkurrensneutralitet i ålägganden om beredskapsåtgärder,
särskilt när det gäller finansieringen.
Effektiviseringama inom elförsörjningen ökar behovet av styrning av
beredskapsverksamheten mot åtgärder med hög kostnadseffektivitet och
beredskapsnytta. Statsmakternas beredskapskrav inom elförsörjningen bör
tydliggöras.
Krigsskyddslagen och annan lagstiftning om beredskapsåtgärder
Den lagstiftning om beredskapsåtgärder som f.n. är tillämplig på
elförsöijningen utgörs dels av lagstiftning som gäller för hela
beredskapsområdet, dels av krigsskyddslagen som huvudsakligen är
tillämplig på elförsörjningen.
Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
(skyddslagen) syftar till att åstadkomma skydd mot sabotage, terrorism
och spioneri. Den är utformad för att säkerställa bevakning och tillträdes-
skydd vid anläggningar som är viktiga för totalförsvaret, bl.a.
anläggningar inom energiförsörjningen. Enligt lagen kan ägare av sådan
anläggning också föreläggas att mot ersättning genomföra nödvändiga
skyddsåtgärder.
Bestämmelser om s.k. verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt
försvar. Enligt dessa bestämmelser har verkskyddet till uppgift att skydda
och rädda personal vid viss anläggning. Verkskydd skall organiseras vid
anläggningar som är av stor betydelse för totalförsvaret och som antas bli
utsatta i samband med stridshandlingar.
Säkerhetsskyddslagen (1996:627) syftar till att säkerställa skydd mot
bl.a. spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet.
Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. informationssäkerhet,
tillträdesbegränsningar och säkerhetsprövning av personal.
Enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare,
arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
(näringsidkarlagen) är näringsidkare m.fl. skyldiga att på begäran av
totalförsvarsmyndighet delta i totalförsvarsplaneringen. De skall lämna de
Prop. 1996/97:86
21
upplysningar om produktionsförhållanden m.m i den egna verksamheten Prop. 1996/97:86
som totalförsvarsmyndigheten behöver för sitt arbete. Skyldighet
föreligger också att medverka vid planeringen av de egna uppgifterna
inom totalförsvaret. Totalförsvarsmyndighet får utfärda de förelägganden
som behövs för att lagen skall följas. Den som på grund av
bestämmelserna i lagen fått utföra ett arbete som har medfört betydande
kostnader har möjlighet att fa ersättning för detta av allmänna medel.
Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol omfattar
lagring av fossila bränslen för bl.a. elproduktionsändamål. Enligt lagen
kan innehavare av kraftvärmeverk, gasturbiner och oljekondenskraftverk
över viss installerad effekt åläggas att beredskapslagra bränslen för
anläggningens beredskapsbehov i krigsstituationer. Hur denna
lagringsskyldighet skall fullgöräs bestäms genom individuell prövning.
Innehavare av kraftvärmeverk kan även åläggas att lagra olja för fredstida
oljekriser.
Krigsskyddslagen innehåller regler om åtgärder till skydd mot skada
genom krigshandling eller sabotage mot anläggningar av väsentlig
betydelse för energiförsörjningen i landet. Enligt lagens definition är
sådana anläggningar kraftverk, vattenregleringsmagasin, kraftledningar
samt transformator- och kopplingsstationer över vissa storleksgränser.
Dessa gränser har höjts i takt med att storskaligheten inom elförsörjningen
ökat. Numera omfattas större kraftverk och vattenregleringsmagasin, det
landsomfattande kraftöverföringsnätet (stamnätet) samt stora
transformator- och kopplingsstationer. Krigsskyddslagen tillämpas även
ifråga om skyddsåtgärder i rörledningar avsedda för transport av naturgas
eller olja.
Krigsskyddslagen är riktad mot åtgärder i enskilda anläggningar. Enligt
lagen skall ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning i anläggning
som omfattas av lagen utföras på ett sätt som i varje enskilt fall är
lämpligt från skyddssynpunkt. Det gäller bl.a. bomb- och brandskydd och
skyddsrum. Kostnaderna för åtgärderna skall anläggningsägare och
nyttjanderättshavare stå för. Frågor om skyddsåtgärder prövas av en
särskild nämnd inom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
Krigsskyddslagen bär en stark prägel av den tid varunder den tillkom.
Den är i sina huvuddrag oförändrad även om storleksgränsema för de
anläggningar som omfattas av lagen ändrats vid några tillfallen. Lagen
präglas av det decentraliserade elsystem och den militära hotbild som
gällde då den tillkom under andra världskriget. Ett effektivt bombskydd
vid större anläggningar bedömdes då på goda grunder som en
verkningsfull och tillräcklig åtgärd för att trygga elförsörjningen i krig.
Under de drygt femtio år som gått sedan krigsskyddslagens
ikraftträdande har såväl elsystemet som hotbilden genomgått stora
förändringar. Elproduktionen och kraftöverföringssystemet har byggts ut
och integrerats i takt med att elanvändningen ökat. Driften av
produktions- och överföringsanläggningar är numera ofta automatiserad
och fjärrstyrd. Data- och kommunikationssystem är nödvändiga för driften
av elsystemet. Driftcentralerna har fått en stor betydelse för styrningen av 22
elsystemet. Dessa förändringar ställer krav på andra typer av åtgärder än
de som krigsskyddslagen tar sikte på. Elsystemet kan inte skyddas enbart Prop. 1996/97:86
med traditionella fortifikatoriska åtgärder vid enskilda anläggningar.
Behovet av att skydda och skapa flexibilitet i funktioner och system inom
elförsörjningen har ökat. Anläggningar av ett annat slag eller storlek än
de som omfattas av krigsskyddslagen kan numera vara av väsentlig
betydelse från beredskapssynpunkt.
Behovet av ett nytt regelverk för elberedskapen
Krigsskyddslagen och skyddslagen reglerar inte alla de åtgärder som
numera bör komma i fråga för att trygga elförsörjningen i händelse av
krig. Krigskyddslagen är delvis föråldrad. Det bör skapas förutsättningar
för att reglera åtgärder inom ett vidare tillämpningsområde när det gäller
anläggningstyper, system och funktioner inom elförsörjningen. Åtgärderna
bör även kunna vidtas med andra syften än skydd mot förstörelse. För att
öka effektiviteten i beredskapsåtgärdema bör det även finnas
förutsättningar för ett selektivt genomförande av beredskapsåtgärdema.
Vidare innebär de förändrade konkurrensförhållandena på elmarknaden
att ett regelverk med en konkurrensneutral finansieringslösning bör
åstadkommas.
Regeringens förslag i denna proposition syftar till att skapa ett tidsenligt
och ändamålsenligt regelverk som skall ersätta krigsskyddslagen. Med det
nya regelverket skall den planering och de åtgärder som behövs för att
upprätthålla elförsörjningen i krig kunna åstadkommas. Detta skall ske på
ett konkurrensneutralt sätt.
23
Regeringens forslag: De grundläggande bestämmelserna om
elberedskapen vid produktion, överföring och handel med el samlas
i en lag om elberedskap (elberedskapslagen). Bestämmelserna
reglerar ansvaret för den planering och de åtgärder som behövs för
att kunna tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap.
Affärsverket svenska kraftnät omfattas inte av lagen.
Elberedskapslagen ersätter lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder vid vissa kraftanläggningar m.m.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis
med regeringens förslag. EBU föreslår dock att lagens syfte skall vara att
tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap eller annars då
elförsörjningen är allvarligt hotad.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker i
huvudsak utredningens förslag eller lämnar det utan synpunkter. Tre
instanser, länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län samt Svenska
Elverksföreningen, är kritiska till att lagen skall omfatta
beredskapsförberedelser för fredstida störningar. Länsstyrelsen i Hallands
län anför att det bör finnas en klar gräns mellan
elberedskapsmyndighetens uppgift att säkerställa nationens behov av el
under höjd beredskap och den uppgift som åligger elföretagen att i
konkurrens med varandra tillgodose kunder med avbrottssäker el i fred.
Svenska Elverksföreningen anför att det är naturligt att elföretagen själva
vidtar åtgärder efter egen bedömning och branschpraxis när det gäller den
fredstida leveranssäkerheten. Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs
kommun och Svenska Elverksföreningen, anför att det vore att föredra om
samtliga bestämmelser inom elområdet samlades i en gemensam lag.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser att senare under år
1997 lägga fram ett förslag om ny ellag. Lagen är tänkt att ersätta lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
(ellagen) och lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
Enligt regeringens bedömning åstadkommes en tydlig och överskådlig
reglering bäst genom att bestämmelserna om elberedskapen samlas i en
särskild lag. De grundläggande bestämmelserna om elberedskapen vid
produktion, överföring och handel med el bör samlas i en elberedskaps-
lag. Denna lag skall innehålla bestämmelser om skyldigheter att vidta
beredskapsåtgärder, elberedskapsmyndighetens befogenheter, ersättning för
de kostnader som beredskapsåtgärder ger upphov till samt det avgifts-
system som skall finansiera beredskapsåtgärder inom elområdet. En
särskild myndighet, elberedskapsmyndigheten, skall ansvara för tillämp-
ningen av lagen. Svenska kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet. Av
skäl som närmare utvecklas i avsnitt 9 skall Svenska kraftnät inte
omfattas av elberedskapslagen.
Prop. 1996/97:86
24
Lagens syfte
Prop. 1996/97:86
Elberedskapslagen syftar till att reglera ansvaret för den planering och de
åtgärder som behövs för att kunna tillgodose elförsörjningen vid höjd
beredskap. De beslut som fattas med stöd av elberedskapslagen måste
alltid kunna återföras till lagens syftesbestämmelser. Med elförsörjningen
i landet avses inte enbart landet som helhet utan även elförsörjningen
inom en viss ort eller ett visst område.
Vad som avses med höjd beredskap regleras i lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap. Förutsättningarna för höjd beredskap är
att Sverige är i krig eller krigsfara eller att det råder andra utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att landet har varit i krig eller krigsfara. Bestämmelserna är inte
tillämpliga vid andra allvarliga störningar i fredstid. Lagen omfattar två
beredskapsnivåer: skärpt beredskap och högsta beredskap. Är Sverige i
krig råder högsta beredskap medan regeringen för övriga situationer far
bestämma om beredskapen skall höjas och i så fall till vilken
beredskapsnivå. Ett beslut om höjd beredskap kan gälla hela landet eller
endast en del av detta eller en viss verksamhet.
EBU föreslår en elberedskapslag för att tillgodose elförsörjningen vid
höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt hotad. Enligt
EBU motiverar den breddning av totalförsvarets uppgifter som skett
genom första etappen av det senaste försvarsbeslutet (prop. 1995/96:12,
bet. 1995/96:FöUl, rskr. 1995/96:44-46) att de beredskapsförberedelser
som vidtas med stöd av lagen även skall omfatta andra situationer än krig
eller krigsfara. Enligt EBU kan det exempelvis vara fråga om terrorism,
bojkotter och ekonomiska sanktioner, större naturkatastrofer, extrema
väderleksförhållanden eller stora tekniska störningar i delar av
elförsörjningen.
I det civila försvarets uppgifter ingår numera även att stärka samhällets
samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred. En
helhetssyn på beredskapsåtgärdema skall tillämpas. Detta innebär att det
blir nödvändigt att i planeringen konsekvent analysera effekten av
beredskapsåtgärder inte bara för krig utan också med avseende på
fredstida störningar. Det är krigets krav som skall avgöra
dimensioneringen och utformningen av beredskapsåtgärdema men det är
väsentligt att behoven vid fredstida störningar ges vikt vid bedömningen
av vilka åtgärder som skall vidtas.
Ansvarsfördelningen inom elförsörjningen är sådan att det är en uppgift
för elföretagen att vidta de åtgärder som krävs för att hålla en god
leveranssäkerhet i fred. Myndigheternas föreskrifts- och tillsynsarbete vad
gäller driftsäkerhet, elsäkerhet och nätverksamhet påverkar elföretagens
arbete med leveranssäkerhet. Vissa av de situationer som EBU:s
lagförslag tar sikte på täcks in av befintlig lagstiftning. Skyddslagen är
exempelvis tillämplig när det gäller tillträdesskydd mot sabotage och
terrorism. Det ingår i Svenska kraftnäts uppgifter som systemansvarig
enligt ellagen att reducera risken för tekniska störningar i elförsörjningen.
Med systemansvar avses det övergripande ansvaret för att elektriska
anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av
25
landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.
Enligt regeringens bedömning finns en långtgående överlappning mellan
de beredskapsåtgärder som vidtas för situationer med höjd beredskap och
åtgärdsbehovet för situationer med svåra störningar i fredstid. Enligt
regeringens bedömning är det för närvarande inte påkallat att som EBU
föreslagit införa regler om leveranssäkerhet i fredstid i elberedskapslagen.
Ett införande av särskilda regler om leveranssäkerhet i fredstid far prövas
i särskild ordning om framtida erfarenheter visar att det är påkallat.
Kraven på åtgärder för att möta störningar i elförsörjningen vid höjd
beredskap skall vara avgörande för elberedskapslagens tillämpning.
Hänsyn skall dock tas till de planerade åtgärdernas effekter på svåra
påfrestningar på elförsörjningen i fredstid.
Lagens tillämpningsområde
Som framhållits tidigare är det en brist med krigsskyddslagen att den är
så starkt inriktad mot fortifikatoriska åtgärder i elektriska anläggningar.
Genom att tillämpa ett systeminriktat synsätt inom elberedskapen skulle
en rad verksamheter och funktioner i elsystemet kunna bidra till att ge
elförsörjningen förmåga att motstå de påfrestningar som kan uppstå vid
höjd beredskap. Elberedskapslagen bör därför tillämpas i alla led inom
elförsörjningen, dvs. produktion, överföring och handel med el.
Den nya lagen tar inte sikte på åtgärder hos den enskilde elanvändaren
för att trygga elförsörjningen vid höjd beredskap. Dessa frågor hanteras
i andra sammanhang, bl.a. i beredskapsarbetet inom andra
totalförsvarsfunktioner. Frågor om reglering av elanvändningen i en
bristsituation i krig eller fredstid faller inom tillämpningsområdet för
ransoneringslagen (1978:268).
Prop. 1996/97:86
26
Regeringens förslag: Elföretagen är skyldiga att vidta
beredskapsåtgärder som syftar till att tillgodose elförsörjningen i
landet vid höjd beredskap och som beslutas enligt
elberedskapslagen. Beslut om beredskapsåtgärder skall kunna riktas
mot den som driver en verksamhet eller anläggning eller i de fall
det kan anses lämpligt mot ägare eller nyttjanderättshavare till en
anläggning eller en fastighet.
Beslut om beredskapsåtgärder skall inte göras mer ingripande än
vad som är skäligt med hänsyn till verksamhetens ekonomiska
omfattning och dess betydelse för elförsörjningen.
Närmare föreskrifter om vilka åtgärder som kan utgöra bered-
skapsåtgärder meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyn-
digande elberedskapsmyndigheten.
Elberedskapsutredningens (EBU) forslag: Överensstämmer delvis
med regeringens förslag. EBU föreslår att elföretagen skall kunna åläggas
beredskapsåtgärder som behövs för att tillgodose elförsörjningen då den
är allvarligt hotad också i andra situationer än vid höjd beredskap. Dessa
åtgärder skall inte vara ersättningsberättigande.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag eller lämnar det utan synpunkter.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) anför att lagstiftningen vad gäller
elföretagens skyldighet att upprätthålla verksamheten vid svåra
påfrestningar bör tydliggöras. Dessutom bör det övervägas i vad mån
annan lagstiftning behövs för att elföretag m.fl. skall kunna utnyttja
erforderliga resurser, exempelvis reparations- och driftpersonal, i den
akuta situationen.
NUTEK. anför att det i lagens förarbeten tydligt bör framgå att
skyldigheten att genomföra beredskapsåtgärder omfattar även
planeringsarbete för förbrukningsregleringar.
Skälen för regeringens förslag: Den s.k. ansvarsprincipen är
vägledande för ansvarsfördelningen inom den civila delen av
totalförsvaret. Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en
samhällsverksamhet i fred har motsvarande ansvar också i krig om
verksamheten skall upprätthållas under sådana förhållanden. I ansvaret
ingår att vidta de beredskapsförberedelser som behövs.
Elföretagen bör i enlighet med ansvarsprincipen upprätthålla sin
verksamhet vid höjd beredskap och vidta de beredskapsåtgärder som
behövs. Med ett elföretag avses den som driver elproduktion, elhandel och
nätverksamhet. Det finns enligt regeringens bedömning inget behov av att
i elberedskaplagen föra in särskilda bestämmelser om elföretagens
skyldighet att upprätthålla verksamheten vid höjd beredskap och i
samband med andra för elförsörjningen allvarliga situationer. Med stöd av
ransoneringslagen och förfogandelagen (1978:262) kan statsmakterna vid
höjd beredskap genom beslut ta egendom i anspråk för att upprätthålla
Prop. 1996/97:86
27
elförsörjningen. Ransoneringslagen kan, till skillnad från förfogandelagen, Prop. 1996/97:86
tillämpas även vid fredstida försörjningskriser. Av lagen framgår bl.a. att
näringsidkare kan åläggas att utöva verksamhet eller på annat sätt
medverka till framställning av förnödenhet som omfattas av reglering.
Elföretagens skyldighet att medverka i beredskapsplaneringen regleras
genom näringsidkarlagen. Behovet av reglering gäller ansvaret för
planering och genomförande av beredskapsåtgärder.
Elföretag skall enligt elberedskapslagen vara skyldiga att i sin
verksamhet och sina anläggningar mot ersättning vidta de
beredskapsåtgärder som beslutas med syfte att tillgodose elförsörjningen
i landet vid höjd beredskap. När det gäller anläggningar torde den som
driver verksamheten vid anläggningen oftast också äga anläggningen. Det
kan dock förekomma att driften och ägandet inte ligger inom samma
företag. I dessa fall skall beslut om beredskapsåtgärder även kunna riktas
mot anläggningsägaren eller, när det är fråga om uppförande, mot
områdets ägare eller nyttjanderättshavare. Avgörande för bedömningen av
vad som kan anses lämpligt är bl.a. beroende på vilken typ av åtgärder
som är i fråga. Regler om ersättning berörs närmare i avsnitt 8. Av skäl
som närmare utvecklas i avsnitt 9 skall Svenska kraftnät inte omfattas av
elberedskapslagen.
En beredskapsåtgärd är i princip varje åtgärd som beslutas i enlighet
med lagens syfte att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd beredskap.
Den nya lagen tar bl.a. sikte på beredskapsåtgärder i anläggningar av
väsentlig betydelse för elförsörjningen inom landet eller inom en ort eller
ett område. Det kan exempelvis gälla viktiga produktions-, överförings-
eller driftledningsanläggningar. För mindre anläggningar torde det endast
i undantagsfall vara aktuellt med beredskapsåtgärder. Det är olämpligt att
i lagstiftningen närmare precisera eller exemplifiera vilka
beredskapsåtgärder som skall vidtas. Ett stort antal olika slag av
beredskapsåtgärder kan aktualiseras för att därigenom åstadkomma en hög
funktions- och systemsäkerhet. Behovet kan ändras över tiden, exempelvis
till följd av teknik- och hotbildsförändringar. Det är en uppgift för
regeringen, eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyndig-
heten, att närmare ange åtgärder som kan utgöra beredskapsåtgärder. I det
enskilda fallet avgör förhållandena vid den aktuella anläggningen eller
verksamheten, dess placering och funktion i elsystemet samt dess
betydelse för elförsörjningen vid höjd beredskap vilka åtgärder som skall
genomföras.
Bland de åtgärder som kan bli aktuella kan dock nämnas fysiska
skyddsåtgärder vid elektriska anläggningar och driftledningsanläggningar,
t.ex. anläggningens placering, val av byggnadsmaterial, dimensionering av
grund, väggar och tak, inhägnad och larm. Vidare kan det vara fråga om
funktionella åtgärder för att åstadkomma drift av elsystemet i separata
delsystem i händelse av att stamnätet sätts ur funktion (s.k. ö-drift),
liksom för att möjliggöra styrning och prioritering av elleveranser.
Åtgärder för att säkerställa drift- och övervakningssystemets funktion kan
också bli aktuella. Vidare kan det bli fråga om anskaffning och lagring av
reservdelar och andra stödresurser, utbildning av reparationspersonal, 28
utbildning och övning av egen och krigsplacerad personal samt
krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av lagens Prop. 1996/97:86
bestämmelser. Även sådana åtgärder som är inriktade på företagens
medverkan vid ransoneringar och andra förbrukningsregleringar, såsom
exempelvis systemanpassning, informationsbearbetning, utbildning, övning
och annan planering omfattas av lagen. Elberedskapsmyndigheten fär inte
ålägga elföretagen att anskaffa vapen.
Ett föreläggande om beredskapsåtgärder får inte göras mer omfattande
eller ingripande än vad som skäligen kan krävas med hänsyn till
anläggningens eller verksamhetens omfattning och betydelse. Åtgärder får
inte föreskrivas som medför att ändamålet med företaget inte kan
tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget avsevärt rubbas.
Nya eller ändrade föreskrifter om beredskapsåtgärder i en anläggning
eller verksamhet kan meddelas utan hinder av tidigare beslut. Det ligger
i sakens natur att förhållanden kan ändras så att åtgärder av en annan
omfattning eller inriktning än vad som tidigare beslutats om är påkallade.
Det kan exempelvis vara så att en ny krigsviktig verksamhet tillkommit
i ett område som tidigare varit av liten betydelse för totalförsvaret. Vidare
kan elsystemet ha byggts ut eller förändrats på annat sätt så att åtgärder
blir påkallade i en anläggning som tidigare haft liten betydelse för
beredskapen.
Om ett föreläggande att vidta beredskapsåtgärder inte följs kan
elberedskapsmyndigheten begära verkställighet hos kronofogdemyndighet.
29
Prop. 1996/97:86
Regeringens forslag: Elektriska anläggningar som är av väsentlig
betydelse för elförsörjningen far inte uppföras, byggas om eller på
annat sätt ändras innan anmälan om detta har gjorts till
elberedskapsmyndigheten och myndigheten har fattat beslut i frågan.
Den som inte fullgör anmälningsskyldigheten kan dömas till böter
eller fängelse. Större förändringar i verksamhet av väsentlig
betydelse för elförsörjningen vid elföretag skall också anmälas till
elberedskapsmyndi gheten.
Närmare föreskrifter om vilka anläggningar och vilken verksamhet
som skall omfattas av anmälningsplikten, samt om dess fullgörande
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
elberedskapsmyndigheten.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis
med regeringens förslag. EBU föreslår en generell anmälningsplikt vid
uppförande, ombyggnad eller ändring av elektriska anläggningar. EBU
föreslår vidare att elberedskapsmyndigheten far medge undantag från
anmälningsplikten för vissa slag av elektriska anläggningar eller ändringar
av visst slag i sådana anläggningar.
EBU föreslår vidare att den som driver en elektrisk anläggning, som
inte undantagits från anmälningsskyldigheten, innan verksamhets-
förändringen vidtas skall anmäla om verksamheten överlåtes, läggs ned
eller ändras på annat sätt, om förändringen är av väsentlig betydelse för
elförsörjningen. Detta skall enligt EBU även gälla då verksamhet
avseende produktion och överföring av el samt handel med el startas eller
ändras.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar utredningens
förslag utan invändning. Fem remissinstanser har kommenterat förslaget.
Kammarrätten i Jönköping, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska
Elverksföreningen och Svenska Gasföreningen påpekar att det bör
klargöras vilken verksamhet och vilka anläggningar som omfattas av
anmälningsplikten. Göteborgs kommun, Svenska Kraftverksföreningen och
Svenska Gasföreningen anför att EBU:s förslag riskerar att medföra att
affärshemligheter rörande exempelvis förvärv och försäljningar blir
offentliga innan affärerna är avslutade. Svenska Elverksföreningen anför
att de föreskrifter som skall reglera anmälningsfrågoma bör utarbetas i
samråd med branschen så att ett system skapas med hög acceptans från
både myndigheter och företag.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att skapa förutsättningar för ett
effektivt beredskapsarbete bör regler om anmälningsskyldighet införas i
den nya lagstiftningen. Kostnaderna för flertalet beredskapsåtgärder blir
lägre om de vidtas i samband med att en anläggning uppförs, byggs om
eller ändras på annat sätt. Det gäller såväl skydds- som funktionsinriktade
åtgärder. Det är därför viktigt att behovet av beredskapsåtgärder kan
prövas på ett tidigt stadium. Det är också viktigt att beredskapsplaner
30
snabbt kan anpassas till verksamhetsförändringar av väsentlig betydelse. Prop. 1996/97:86
De nybyggnationer, ombyggnader eller förändringar som skall anmälas
enligt det nya regelverket skall vara av sådan betydelse för beredskapen
att anmälan tjänar något syfte. Anmälningsskyldigheten bör därför kunna
begränsas till att omfatta sådana anläggningar eller sådan verksamhet som
är av väsentlig betydelse för elberedskapen.
Enligt regeringens bedömning bör anmälningsplikten begränsas på så
sätt att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande
elberedskapsmyndigheten, genom föreskrifter anger vilka anläggningar
och slag av verksamhetsförändringar som omfattas av anmälningsplikten.
Det är enligt regeringens bedömning en för rättstillämpningen tydligare
och för myndigheten och berörda företag administrativt enklare reglering,
än det av EBU föreslagna systemet med generell anmälningsplikt.
De anläggningar som bör omfattas av anmälningsplikten är sådana som
är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i landet eller inom en ort
eller ett område. En avgränsning bör inte åstadkommas genom en
uttömmande uppräkning av de anläggningar som är aktuella, utan genom
en kombination av angivande av storleksgränser för t.ex. anläggningstyper
och geografiska angivelser. De typer av anläggningar som för närvarande
bör komma ifråga är kraftverk, vattenregleringsmagasin, elledningar,
transformator- och kopplingsstationer, reservdelsförråd, samt drift- och
övervakningscentraler för produktions- och nätdrift, med tillhörande styr-
och kommunikationssystem. En anmälan torde komma att behöva
innehålla förslag till beredskapsåtgärder med kostnadsberäkningar. Dessa
skall tjäna som underlag för prövning av ärendet. Ytterst är det den som
driver en anläggning som skall ändras eller den som avser att uppföra en
anläggning som har ansvaret för att en anmälan görs, dvs. ägaren till
anläggningen eller området eller i förekommande fall nyttjande-
rättshavaren.
För att motivera berörda elföretag att fullgöra anmälningsskyldigheten
vad gäller anläggningar kan, enligt vad som närmare beskrivs i avsnitt 8,
den som inte iakttagit anmälningsskyldigheten tvingas att stå för
merkostnader som därmed uppstår för beredskapsåtgärder. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet skall
även kunna dömas till böter eller fängelse i hcgst sex månader. Straff
skall inte dömas ut om föreläggande om vite åsidosatts.
Även andra större förändringar i verksamheten vid en elektrisk
anläggning eller verksamhet för produktion, överföring eller handel med
el skall anmälas, om verksamheten är av väsentlig betydelse för
elförsörjningen. Det gäller exempelvis nedläggning eller överlåtelse eller
en väsentlig neddragning eller utvidgning av verksamhet som har en
väsentlig betydelse för elförsörjningen, eller då sådan verksamhet startas.
Syftet är främst att elberedskapsmyndigheten skall kunna följa de
förändringar i elsystemet som är av betydelse från beredskapssynpunkt.
Anmälan skall göras senast i samband med att förändringen vidtas.
Därmed kan behovet av sekretess i affarsförhandlingar beaktas. Till stor
del kommer anmälningsskyldigheten att kunna fullgöras vid den löpande
beredskapsplaneringen och vid övriga kontakter mellan 31
elberedskapsmyndigheten och det aktuella företaget. Några sanktioner om
denna anmälningsskyldighet inte har fullgjorts är inte motiverade. Prop. 1996/97:86
Det kan förekomma att en anmäld förändring av någon anledning inte
genomförs omedelbart. Förutsättningar för eller behovet av
beredskapsåtgärder kan förändras relativt snabbt. Förändringar i
anläggningar som skjuts upp och sedan åter aktualiseras skall anmälas på
nytt, om mer än två år förflutit sedan den ursprungliga anmälan gjorts.
Detta skall givetvis även gälla nybyggnationer och dylikt.
32
Regeringens forslag: Beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut av
elberedskapsmyndigheten är ersättningsberättigande.
Ersättning lämnas dock inte om beslutet avser uppgiftslämnande
eller planering av egna uppgifter inom totalförsvaret.
Har reglerna om anmälningsskyldighet vid nybyggnation av eller
förändringar i elektriska anläggningar inte följts kan den som driver
anläggningen själv få bekosta de fördyringar av beredskapsåtgärder
som därmed uppstått.
Ersättning skall även lämnas för beredskapslagring av bränslen för
elproduktion vid höjd beredskap.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. EBU föreslår att elföretagen skall
kunna åläggas beredskapsåtgärder inriktade på andra situationer än höjd
beredskap, och att sådana åtgärder inte skall vara ersättningsberättigande.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i
EBU:s förslag eller lämnar det utan synpunkter. FOA föreslår att även
åtgärder för att möta svåra påfrestningar i fredstid skall berättiga till
ersättning.
Svenska Kraftverksföreningen anför att om det anses finnas ett behov
av lagring av anrikat uran för att tillgodose elförsörjningen vid höjd
beredskap bör denna lagring finansieras med elberedskapsavgifiten.
Svenska Elverksföreningen anför att skyddsåtgärder mot terrorism i
fredstid inte kan särskiljas från åtgärder mot sabotage vid höjd beredskap,
och att de därmed bör finansieras med bidragsmedel. När det gäller övriga
situationer då allvarliga störningar kan uppstå i elförsörjningen i fredstid
anför föreningen att om elberedskapsmyndigheten finner att särskilda
åtgärder erfordras, utöver de som elföretagen själva vidtar efter egen
bedömning och branschpraxis, skall företaget endast betala kostnaderna
för sådana åtgärder så länge de är ringa. I annat fall bör ersättning lämnas
på samma sätt som för åtgärder för höjd beredskap.
Skälen för regeringens förslag: Beredskapsåtgärdema inom
elförsörjningsområdet bör genomföras selektivt genom att individuellt
utformade krav på åtgärder riktas till det enskilda elföretaget. Därmed
uppnås en hög kostnadseffektivitet i beredskapsarbetet. Som tidigare
angivits förutsätter detta ett konkurrensneutralt system för finansieringen
av elberedskapsåtgärdema. Ett sådant system skall säkerställa att
konkurrensförutsättningarna jämfört med övriga företag inom branschen
inte försämras för ett elföretag som åläggs beredskapsåtgärder. För
nätföretag, som inte är utsatta för konkurrens, gäller på motsvarande sätt
att det berörda företagets abonnenter inte skall belastas med högre
kostnader än abonnenter vid andra nätföretag till följd av
beredskapsåtgärder som företaget åläggs att genomföra. Detta
åstadkommes genom ett system som innebär att de berörda företagen
33
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 86
ersätts för de kostnader som är förknippade med beredskapsåtgärdema. Prop. 1996/97:86
Beredskapsåtgärder är ersättningsberättigande
Huvudregeln är att beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen är
ersättningsberättigande. I samband med beslutet skall anges en
kostnadsram för åtgärden. Ersättning skall betalas i efterhand sedan
åtgärden har genomförts mot redovisning av åtgärdens kostnader. Ibland
torde det vara svårt att avgöra om en viss beredskapsåtgärd tjänar sitt
syfte enbart vid höjd beredskap eller om det berörda företaget har en
fredstida nytta av åtgärden. För sådana sammansatta beredskapsåtgärder
skall en fördelning av kostnaderna mellan fredsnyttan av åtgärden för
företaget och behovet av åtgärden vid höjd beredskap göras i samband
med beslutet om beredskapsåtgärden.
Undantag från rätten till ersättning för beredskapsåtgärder
Rätten till ersättning begränsas om anmälningsplikten inte har iakttagits.
Har således en anläggning som omfattas av anmälningsplikt uppförts eller
ändrats utan anmälan och en senare prövning visar att åtgärder enligt
lagen borde ha vidtagits, kan den som driver anläggningen föreläggas att
vidta åtgärderna. De fördyringar som uppstår jämfört med om åtgärderna
hade genomförts redan från början skall el företaget bekosta.
Vidare betalas inte ersättning för kostnader för uppgiftslämnande,
utbildnings- och övningsverksamhet och planering av egen medverkan
inom totalförsvaret. Om emellertid elberedskapsmyndigheten beslutat om
särskild övningsverksamhet kan ersättning komma att betalas ut.
Regeringen förutsätter att ersättningssystemet utformas så att
möjligheterna till ekonomisk uppföljning av verksamheten säkerställs, att
adekvata metoder för att mäta beredskapsnyttan i investeringsprojekten
utvecklas och att erfarenheter från utvärderingar av tidigare
bidragsverksamhet inom elberedskapen tas till vara i det fortsatta arbetet.
Ersättning för beredskapslagring av bränsle för elproduktion z
krigssituationer
Beredskapslagringen av olja i Sverige är av två slag, lagring för fredstida
oljekriser och s.k. krigslagring. Båda slagen av lagring sker med stöd av
lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Lagringen för
oljekriser tar sikte på allvarliga störningar i oljeförsörjningen som uppstår
i fredstid. Krigslagringen är avsedd för situationer då landet antingen har
blivit indraget i krig eller står neutralt. Krigslagringen omfattas av
totalförsvarsplaneringen och styrs av de förutsättningar i fråga om bl.a.
krigs och kriser varaktighet, med därav följande krav på uthållighet, som
gäller för denna planering. Såväl kol som oljeprodukter lagras.
Innehavare av vissa större elproducerande anläggningar kan åläggas att
hålla vissa oljelager baserade på behovet för resp, anläggning. Det rör sig
om beredskapslagring som syftar till att under viss tid möjliggöra drift av
gasturbiner, oljekondenskraftverk och kraftvärmeverk i krigssituationer.
34
Kostnaden för denna beredskapslagring är betydande och det finns därför Prop. 1996/97:86
risk för att viss reservkapacitet avvecklas om inte ersättning utgår. Detta
skulle enligt regeringens bedömning vara olämpligt från beredskaps-
synpunkt. Därför föreslås att kostnaderna att hålla dessa lager skall vara
ersättningsberättigande enligt elberedskapslagen och således kunna täckas
av elberedskapsavgiften. Eftersom kraftvärmeverk producerar såväl el som
värme måste den ersättningsberättigande delen av lagringskostnaden
beräknas efter hur stor del som beräknas för elproduktion. Detta är
nödvändigt med hänsyn till lagens avgränsning till elområdet men också
viktigt för att inte konkurrensläget i förhållande till övrig värmeproduktion
skall snedvridas.
Det torde fa ankomma på elberedskapsmyndigheten att inom
ersättningssystemets ram ta fram särskilda riktlinjer och rutiner avseende
ersättningsberättigande kostnader för lagring av bränsle, eftersom
åtgärderna inom detta område på väsentliga punkter avviker från de
beredskapsåtgärder som regleras i elberedskapslagen. Sannolikt blir det
erforderligt att finna former som i viss utsträckning baseras på
schablonmässiga beräkningar. Vid beslut om ersättning bör beaktas om
någon del av lagret tillfälligt fatt användas under ersättningsperioden,
exempelvis vid extremt torrår. Regeringen förutsätter att det sker ett
mycket nära samarbete i dessa frågor mellan elberedskapsmyndigheten
och den myndighet som har tillsyn över beredskapslagringen (f.n.
NUTEK).
Beredskapslagring av anrikat uran sker idag enligt avtal mellan NUTEK
och Svensk Kämbränslehantering AB. Lagringen avser huvudsakligen
fredskriser och omfattas därmed inte primärt av elberedskapslagens syften.
Det är inte aktuellt att införa beredskapslagring av kärnbränsle som tar
särskilt sikte på situationer med höjd beredskap.
35
Regeringens forslag: En myndighet (elberedskapsmyndigheten)
skall ha som uppgift att meddela föreskrifter om elberedskap,
besluta om beredskapsåtgärder vid enskilda elföretag och
anläggningar samt om ersättning för sådana åtgärder, samt att utöva
tillsyn över att elberedskapslagen följs.
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar upphör.
Regeringens bedömning: Svenska kraftnät skall vara
elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen.
Uppgiften att fastställa omfattning av beredskapslagringen av olja
och kol för elproducerande anläggningar skall även fortsättningsvis
åligga NUTEK.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. EBU föreslår dock inget undantag i
elberedskapsmyndighetens beslutanderätt. Enligt EBU skall beredskaps-
lagring av bränslen för elproduktion undantas från lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol. Istället skall elberedskapsmyndigheten
fastställa omfattningen av sådan beredskapslagring genom åläggande med
stöd av elberedskapslagen.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag om ansvarig myndighet eller lämnar det utan
synpunkter. Kraftverksföreningen framhåller vikten av att elberedskaps-
myndigheten samråder med branschen innan beslut fattas om
beredskapsåtgärder.
Hovrätten för Skåne och Blekinge anför att den utgår ifrån att
grundlagsstödet för att delegera rätten att besluta om föreskrifter om
beredskapsåtgärder så som EBU föreslår är att finna i begreppet
näringsverksamhet i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringensformen.
Två remissinstanser, länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län,
avstyrker förslaget och anför, med hänvisning till ansvarsprincipen, att
NUTEK bör ha myndighetsansvaret för elberedskapen.
F.d. hovrättslagmannen Hans Svahn, expert i Ellagstiftningsutredningen,
anför att EBU:s förslag att Svenska kraftnät skall vara
elberedskapsmyndighet och i den egenskapen besluta om
beredskapsåtgärder i den egna verksamheten och utöva tillsynen över
denna bör övervägas ytterligare bl.a. mot förvaltningslagens bestämmelser
om jäv.
När det gäller huvudansvaret för beredskapslagringen av olja och kol
lämnar huvuddelen av remissinstanserna förslaget utan synpunkter. Några
instanser, bl.a. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Fjärrvärmeföreningen, länsstyrelsen i
Uppsala län och Civilbefalhavaren i mellersta civilbefalhavarområdet, är
Prop. 1996/97:86
36
kritiska till EBU:s förslag i denna del. ÖCB anför att ansvaret för Prop. 1996/97:86
beredskapslagringen av olja och kol bör ligga hos den funktionsansvariga
myndigheten NUTEK. Även NUTEK förordar att nuvarande ordning
behålls. Verket anför att det finns klara fördelar från effektivitets- och
rättssynpunkt med att ansvaret för all beredskapslagring av bränslen ligger
hos en huvudman. Liknande synpunkter framförs av
Fjärrvärmeföreningen, länsstyrelsen i Uppsala län och Civilbefälhavaren
i mellersta civilbefälhavarområdet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: En särskild
myndighetsfunktion, elberedskapsmyndigheten, bör i enlighet med EBU:s
förslag inrättas för tillsyn av elföretagens verksamhet med elberedskap
enligt den nya lagen. Syftet med dess verksamhet är att skapa
förutsättningar för att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd
beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt hotad.
Elberedskapsmyndigheten skall vara tillsynsmyndighet för den nya lagens
efterlevnad.
Elberedskapsmyndighetens uppgifter
Myndighetens uppgifter kan delas in i fyra huvuduppgifter: normgivning,
prövning av behovet av beredskapsåtgärder, administration av
ersättningssystemet, samt uppföljning och tillsyn. Dessa kan i korthet
beskrivas enligt följande.
I myndighetens normgivande arbete ingår att, i den utsträckning det
följer av regeringens bemyndigande, bl.a. utfärda närmare föreskrifter i
frågor som rör vad som är beredskapsåtgärder och om
anmälningsskyldigheten. Vidare ingår att föreskriva om regler om
ersättningar. Föreskrifterna om anmälningsskyldighet skall närmare reglera
omfattningen av och formerna för anmälningsskyldigheten.
En viktig uppgift för myndigheten är att i det enskilda fallet pröva
behovet av beredskapsåtgärder och ersättning för de åtgärder som åläggs
företaget. I uppgiften ligger även att i det enskilda fallet lämna föreskrifter
om genomförandet och redovisning av en beslutad åtgärd. Myndigheten
skall även oröva behovet av förelägganden och förbud i de fall lagen eller
beslut enligt lagen inte åtföljs. I uppgiften ingår därför också att i de fall
myndighetens beslut överklagats företräda staten i domstol.
Myndigheten skall vidare ha till uppgift att administrera
ersättningssystemet för den ersättning för beredskapsåtgärder som den
beslutar. Det gäller exempelvis rutiner för utbetalningar, redovisning och
kostnadsuppföljning.
Till uppgifterna hör också uppföljning och tillsyn av beslutade åtgärder,
för att kontrollera att myndighetens beslut åtföljs. I uppgiften ingår också
att på en mer övergripande nivå utvärdera effekterna av de
beredskapsåtgärder som genomförs.
37
Svenska kraftnät bör vara elberedskapsmyndighet
Fr.o.m. den 1 januari 1997 är Svenska kraftnät ansvarig myndighet för
delfunktionen Elförsörjning inom totalförsvarets civila del. Från samma
tidpunkt har en enhet för elberedskapen organiserats vid verket, bestående
av ca. tio anställda. I enheten har inlemmats organisationen vid Svensk
Elberedskap AB, som tidigare har ansvarat för den branschgemensamma
beredskapsplaneringen enligt ett avtal med NUTEK.
I Svenska kraftnäts uppgifter som delfunktionsansvarig ingår att
samordna och inrikta verksamheten med elberedskap. I detta ingår att dels
analysera behovet av och inriktningen på beredskapsåtgärder inom
elförsörjningen, dels föreslå inriktning på verksamheten med elberedskap
med beräkning av resursbehov.
Elberedskapsmyndighetens uppgifter enligt elberedskapslagen är en
viktig del i ansvaret för elberedskapen. Enligt regeringens bedömning bör
Svenska kraftnät i egenskap av ansvarig myndighet för elförsörjningen
vara elberedskapsmyndighet. Därigenom åstadkommes goda förutsätt-
ningar för en effektiv samordning, inriktning och tillsyn över elföretagens
beredskapsförberedelser, och för ett effektivt resursutnyttjande av de
medel som avsätts för elberedskapsåtgärder.
För att Svenska kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet talar även att
Svenska kraftnät har systemansvaret för elektrisk ström enligt ellagen. I
systemansvaret ingår att bl.a. utfärda föreskrifter om och utöva tillsyn
över driftsäkerhet i elektriska anläggningar. Denna verksamhet har nära
anknytning till elberedskapsmyndighetens uppgifter.
I syfte att tillförsäkra företagen inom elbranschen och viktiga
totalförsvarsmyndigheter inflytande och insyn i verksamheten med
elberedskap har regeringen inrättat ett s.k. insynsråd vid Svenska kraftnät.
Rådet skall ges tillfälle att yttra sig i frågor av principiell eller större
betydelse som rör inriktning på beredskapsåtgärder, föreskrifter och
ålägganden om beredskapsåtgärder. Rådet utses av regeringen och består
av experter på beredskapsfrågor och elförsörjningen. Bland myndigheterna
är bl.a. Överstyrelsen för civil beredskap, NUTEK och Försvarsmakten
företrädda. Elföretagen företräds av bl.a. branschföreningarna.
Beredskapsåtgärder skall genomföras även i Svenska kraftnäts
verksamhet och anläggningar. Trots att Svenska kraftnät bedriver en
monopolverksamhet och inte är verksamt på den konkurrensutsatta delen
av elmarknaden är det uppenbarligen olämpligt att Svenska kraftnät utövar
elberedskapsmyndighetens funktion vad gäller den egna verksamheten.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till Lagrådets synpunkter undantas
Svenska kraftnät från elberedskapslagen. Därmed undviks konflikten
mellan Svenska kraftnäts olika roller. Det framstår även som naturligt att
tillsynsmyndigheten förutsätts sköta de egna beredskapsangelägenhetema.
Av Svenska kraftnäts instruktion skall framgå att verket själv beaktar
behovet av beredskapsåtgärder i den egna verksamheten och i egna
anläggningar. Omfattningen och inriktningen av Svenska kraftnäts egna
beredskapsåtgärder skall prövas av regering och riksdag enligt vad som
närmare utvecklas i avsnitt 11. De finansieringsmässiga konsekvenserna
av att Svenska kraftnät undantas från elberedskapslagen behandlas också
Prop. 1996/97:86
38
i avsnitt 11.
Som tidigare nämnts prövas ärenden enligt krigsskyddslagen av en
särskild nämnd inom NUTEK, Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar
(Krigsskyddsnämnden). I samband med att elberedskapslagen träder i kraft
och krigsskyddslagen upphävs bör denna nämnd upphöra.
Elberedskapsmyndigheten skall vara enskilds motpart i mål vid allmän
förvaltningsdomstol efter den 1 juli 1997, även om det överklagade
beslutet har fattats av Krigsskyddsnämnden med tillämpning av äldre
bestämmelser.
Ansvaret för krigslagringen av bränsle för elproducerande anläggningar
Beredskapslagringen av olja och kol för krigssituationer baseras på
ålägganden enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol. NUTEK är ansvarig myndighet. Huvuddragen i lagringsskyldigheten
har beskrivits i föregående avsnitt.
Lagringsskyldigheten för innehavare av oljekondensverk, gasturbiner,
och kraftvärmeverk fastställs efter individuell prövning, med utgångs-
punkt i beredskapsbehovet för den enskilda anläggningen. För
kraftvärmeverken innebär prövningen att hänsyn skall tas till såväl värme-
som elproduktion. Denna produktion är helt integrerad och måste
behandlas i sin helhet och i ett sammanhang. Innehavare av kraft-
värmeverk kan även åläggas att lagra olja för fredstida oljekriser.
Enligt EBU:s förslag bör det ankomma på elberedskapsmyndigheten att
bestämma storleken på beredskapslagringen vid elproducerande
anläggningar. Förslaget synes ha sin grund i önskemålet att, förutom att
fa kostnaderna för lagringen ersättningsberättigande, även få lagrings-
besluten och ersättningsbesluten fattade av en och samma myndighet. Från
flera utgångspunkter är EBU:s förslag välgrundat. Regeringen gör ändå
bedömningen att skälen för att hålla samman alla beslut om
lagringsskyldighet, tillsyn m.m beträffande bränslen för både fredskriser
och krigssituationer för närvarande väger tyngre. Dessa uppgifter bör
därför ligga kvar hos tillsynsmyndigheten enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol, dvs. i nuläget NUTEK. Det är för
övrigt en sak för regeringen att lägga fast riktlinjer till grund för den
individuella prövning som skall ske beträffande de enskilda
anläggningarna. Regeringen förutsätter vidare att elberedskapsmyndigheten
kommer att medverka vid, och därmed fa full insyn i och möjlighet att
påverka den process som föregår fastställandet av lagringsskyldigheten för
de enskilda elproducerande anläggningarna.
Prop. 1996/97:86
39
Prop. 1996/97:86
Regeringens förslag: Elberedskapsmyndigheten kan för sin
myndighetsutövning begära de upplysningar och handlingar som
behövs och skall fa tillträde till utrymmen där verksamhet som
omfattas av elberedskapslagen bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten far meddela de förelägganden och
förbud som behövs i enskilda fall för att elberedskapslagen eller
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall följas. Ett
föreläggande eller förbud far förenas med vite.
Regler om tystnadsplikt införs i elberedskapslagen.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i huvud-
sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag eller lämnar det utan synpunkter. Förslaget föranleder synpunkter
från en instans, Kammarrätten i Jönköping, som anför att det i lagen bör
framgå att elberedskapsmyndighetens rätt att fa ut handlingar och
upplysningar som behövs för tillsynen gäller den som innehar anläggning
eller som driver annan verksamhet som omfattas av elberedskapslagen.
Vidare anförs att det kan ifrågasättas om det inte i lagtexten närmare bör
preciseras vilka slags handlingar och upplysningar som avses.
Skälen för regeringens förslag: För att elberedskapsmyndigheten skall
fa tillgång till de uppgifter som krävs för en effektiv inriktning av,
resursfördelning i och uppföljning av beredskapsarbetet, och för att sätta
kraft bakom myndighetens agerande bör i lagen införas regler om tillsyn,
med vissa sanktionsmöjligheter. Vidare bör regler om tystnadsplikt
införas.
Tillsyn
Den som driver eller äger en anläggning, verksamhet eller område som
omfattas av elberedskapslagen blir skyldig att på begäran lämna de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Det kan
exempelvis vara fråga om att tillhandahålla prestanda- och
funktionsuppgifter om anläggningar, ritningar och andra anläggnings-
beskrivningar, ledningskartor, organisations- och driftsplaner, planer för
anläggningsinvesteringar, kostnadsunderlag m.m. som behövs för
elberedskapsmyndighetens beslut. Det gäller såväl vid prövning av vilka
beredskapsåtgärder som skall vidtas som vid uppföljning och tillsyn av att
lagen och ålägganden enligt denna efterlevs.
Elberedskapsmyndigheten skall också ha rätt att fa tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen där verksamhet som omfattas av lagen
bedrivs. Besiktningen eller kontrollen skall ha samband med tillämpningen
av lagen och kunna återföras till regleringens syfte. Motiv för att kräva
tillträde till en anläggning kan vara att undersöka den i syfte att bedöma
40
vilka åtgärder som bör komma i fråga, eller för att kontrollera åtgärdernas Prop. 1996/97:86
genomförande.
Elberedskapsmyndigheten skall ha befogenhet att meddela förelägg-
anden och förbud som i enskilda fall kan behövas för lagens åtlydnad.
Sådana förelägganden och förbud far förenas med vite. Vite bör kunna
sättas ut även i sådana fall, där den som försummar att iaktta vad som
åligger honom riskerar att drabbas av att åtgärderna utförs genom
elberedskapsmyndighetens försorg. Om vitet sätts tillräckligt högt kan
detta förmå innehavaren av anläggningen eller verksamheten att själv
genomföra åtgärderna, vilket kan vara en enklare, snabbare och billigare
väg att fa åtgärderna vidtagna än att elberedskapsmyndigheten exempelvis
anlitar en särskild entreprenör för att genomföra åtgärderna.
I praktiken torde förelägganden och förbud endast komma till
användning i de fall där det inte är möjligt för elberedskapsmyndigheten
att lösa sina uppgifter i samförstånd med berörda elföretag. I fråga om
exempelvis uppgiftslämnande som kan bli aktuellt enligt lagen förutsätts
att detta i stor utsträckning kan ske i det löpande beredskapsarbetet.
I undantagsfall kan det förekomma att elberedskapsmyndigheten vägras
tillträde till en anläggning eller inte far de handlingar som har efterfrågats.
Det bör finnas sanktioner för sådana fall. I dessa fall föreslås myndigheten
därför kunna fa verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som
avser åtgärder för tillsyn.
Tystnadsplikt
Den som driver en kraftanläggning eller annan verksamhet som omfattas
av lagens bestämmelser kan komma att vidta beredskapsåtgärder av
betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet. Det är från
försvarssynpunkt av avgörande betydelse att uppgifter om sådana
beredskapsåtgärder inte röjs.
I beredskapsarbetet kan även uppstå situationer då någon i samband
med att beredskapsåtgärder vidtas far del av uppgifter om enskilds affärs-
eller driftsförhållanden. Exempel då en sådan situation kan uppstå är i
samband med beredskapsplanering, utbildnings- eller övningsverksamhet
där ett elföretag har samordningsuppgifter. Det är från konkurrenssyn-
punkt angeläget att sådan information inte används på ett obehörigt sätt.
När det gäller verksamhet inom det allmänna, exempelvis hos elbered-
skapsmyndigheten, gäller sekretesslagens (1980:100) bestämmelser.
Motsvarande reglering saknas för enskild på elberedskapsområdet. Av
dessa skäl införs en regel om tystnadsplikt i den nya lagen. Bestämmelsen
omfattar personer som är eller har varit verksamma inom företag som
omfattas av lagen, främst på grundval av anställning eller uppdrag. Den
som obehörigen för en uppgift vidare eller utnyttjar informationen bryter
mot tystnadsplikten.
41
Regeringens forslag: Medel for elberedskapsmyndighetens
verksamhet enligt elberedskapslagen och statens kostnader för
ersättning till elföretagen för beredskapsåtgärder anvisas över
statsbudgeten.
Elberedskapen skall finansieras genom en årlig avgift
(elberedskapsavgift) som betalas av innehavare av nätkoncession.
Elberedskapsavgiften skall grundas på antalet högspännings- och
lågspänningsabonnenter enligt de föreskrifter som regeringen
meddelar.
Elberedskapsutredningens (EBU) forslag: Överensstämmer delvis
med regeringens förslag. EBU föreslår att de medel som inflyter genom
elberedskapsavgiften inte redovisas över statsbudgeten utan samlas i
Riksgäldskontoret på ett räntebärande konto med kreditmöjligheter.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag eller lämnar det utan synpunkter. Två
remissinstanser, Svenska Kommunförbundet och Svenska
Elverksföreningen, avstyrker förslaget och anför att elberedskapens
kostnader istället bör finansieras med skattemedel.
Några remissinstanser, däribland Göteborgs kommun, Svenska
Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska
Gasföreningen, anför att den föreslagna elberedskapsavgiften skall kunna
föras vidare till elkunderna.
Elsäkerhetsverket anför att det är en fördel att avgifterna inom
elområdet betalas till en myndighet, men att det inte är självklart att det
är Elsäkerhetsverket som skall administrera uppbörden. Verket anför att
avgiftssystemens administrationskostnader bör delas av de berörda
myndigheterna. Vidare föreslås att förordningen (1995:1145) om
redovisning av nätverksamhet ändras så att nätmyndigheten kan ta in
uppgifter om antalet låg- och högspänningsabonnentcr, för att därigenom
säkerställa att rätt avgiftsbelopp betalas in.
Länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län anför att EBU:s förslag till
finansieringssystem bör kompletteras med en analys av konsekvenser för
elföretagen, näringslivet och hushållen m.fl.
Skälen for regeringens förslag: Enligt vad regeringen tidigare har
redovisat har NUTEK i programplanen för funktionen Energiförsörjning
perioden år 1997 - 2001 beräknat elberedskapens medelsbehov till ca. 300
miljoner kronor per år under perioden 1997 - 2001 (prop. 1996/97:4 s.
287). Regeringen uppdrog i oktober 1996 åt Svenska kraftnät att förbereda
förändringar som inom affärsverkets verksamhet följer av
totalförsvarsbeslutet i december 1996. Svenska kraftnät har i en skrivelse
den 2 december 1996 redovisat uppdraget (dnr N97/2807). I skrivelsen
redovisas även Svenska kraftnäts förslag till inriktning av elberedskapen
för perioden år 1997 - 2001, med beräkning av medelsbehov. I detta
Prop. 1996/97:86
42
belopp ingår kostnader for beredskapsåtgärder inom Svenska kraftnät. Prop. 1996/97:86
Enligt Svenska kraftnäts beräkningar uppgår medelsbehovet till ca. 220
miljoner kronor per år under den aktuella perioden. Skillnaden i
medelsbehov mellan Svenska kraftnäts och NUTEK:s beräkningar
förklaras främst av att Svenska kraftnät utgår från en mindre omfattande
beredskapslagring av fossila bränslen vid elproducerande anläggningar och
en mindre beredskapsorganisation. Vidare planeras vissa åtgärder att i
större utsträckning genomföras under en anpassningsperiod.
Avgiftsfinansiering för beredskapen inom infrastruktur områdena
Regeringen har i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
redogjort for sin syn på hur den civila beredskapen i framtiden bör
finansieras. Enligt propositionen skall den s.k. ansvarsprincipen utökas så
att den även är vägledande för fördelningen av kostnadsansvaret for
beredskapsåtgärder. Vidare bör avgiftsfinansiering användas då det av
konkurrens- eller rättviseskäl är direkt olämpligt att låta enskilda aktörer
inom en sektor bära hela kostnaden for de beredskapsåtgärder som de
åläggs att genomföra. I sådana fall skall genom en lämpligt utformad
avgift kostnaderna spridas ut på samtliga aktörer inom sektom.
Regeringen redovisade bedömningen att kostnaderna för
beredskapsåtgärdema inom vissa infrastrukturområden, däribland
elförsörjningen, skall finansieras genom avgifter. Regeringen återkommer
nu med ett förslag till finansieringssystem for beredskapen inom
elförsörjningen.
Avgiftssystem för elberedskapen
Förslaget innebär att en särskild avgift, elberedskapsavgiften, införs för att
finansiera verksamheten med elberedskapen. Avgiften tas ut årligen som
en offentligrättsligt reglerad avgift. De beredskapsåtgärder som avgiften
skall finansiera är inriktade på krig eller krigssituationer, men leder till att
leveranssäkerheten stärks även i fredstid. Elsystemet är ett
sammanhängande system vilket innebär att en åtgärd i en del av systemet
har en positiv effekt på leveranssäkerheten i elsystemet som helhet. Detta
kommer nätföretagen till godo. Avgiften bör därför tas ut från innehavare
av nätkoncession enligt ellagen.
Avgiften grundas på antalet till nätkoncessionshavarens nät anslutna
lågspännings- respektive högspänningsabonnenter. Med
lågspänningsabonnent avses den som är ansluten med en spänningsnivå
som är 1000 volt eller lägre. Avgiften utformas som en fast avgift med
två nivåer, en för hög- och en för lågspänningsabonnenter. Proportionerna
mellan avgiftsnivåerna fastställs av regeringen enligt bemyndigande i
elberedskapslagen. Avgiften överensstämmer därmed med det system som
gäller för den s.k. nätövervakningsavgiften som skall täcka kostnaderna
för Nätmyndighetens verksamhet. Beredskapsavgiften har också likheter
med den s.k. elsäkerhetsavgiften som skall täcka kostnaderna för
Elsäkerhetsverkets verksamhet. För elsäkerhetsavgiften gäller dock att 43
skyldigheten att betala avgift ligger på den enskilde elabonnenten. Även
de föreslagna grunderna för beräkning av avgiften skiljer sig något från Prop. 1996/97:86
elsäkerhetsavgiften.
Avgiftsintäkterna redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten. Det är
angeläget att elberedskapsavgiften kan tas ut på ett sådant sätt att
uppbörden kan ske enkelt och med låga administrativa kostnader. Av
effektivitetsskäl bör Elsäkerhetsverket ansvara för uppbörden av avgiften
så att den samordnas med uppbörden av övriga avgifter inom
elförsörjningen.
Svenska kraftnät skall årligen beräkna medelsbehovet för elberedskapen
på den av statsmakterna angivna ambitionsnivån och förslå hur de
beräknade medlen bör disponeras. De medel som skall utbetalas för att
täcka kostnaderna för verksamheten enligt elberedskapslagen kommer inte
att vid något tillfälle överstiga redovisade avgiftsintäkter. Förslaget skall
beredas i samband med programplaneringen och beredningen av budget-
underlaget för det civila försvaret.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen ambitionsnivå med samman-
hängande beräkningar av medelsbehov och avgiftsuttag för verksamheten
med elberedskap. Programplanen och Svenska kraftnäts beräkningar tjänar
som underlag för regeringens förslag. Avgiftsuttaget fastställs av
riksdagen i samband med budgetprövningen, då den beslutar om
ambitionsnivå och hur medlen skall användas. Medel för verksamheten
anvisas via anslag på statsbudgeten. Regeringen fastställer avgifterna med
ledning av riksdagens beslut om avgiftsuttag.
För att erhålla kontinuitet och långsiktighet i investeringsplaneringen
inom elberedskapsområdet är det angeläget att medelstilldelningen kan
bedömas med viss framförhållning. Därför bör riktlinjer för nivån på
avgiftsuttaget antas i samband med försvarsbesluten då även
ambitionsnivån för elberedskapen på längre sikt fastställs.
De årliga elberedskapsavgiftefna har av EBU beräknats till 36 kronor
per lågspänningsabonnent och 1960 kronor per högspänningsabonnent vid
en utgiftsnivå om 200 miljoner kronor per år. EBU har utgått ifrån den
relation mellan låg- och högspänningsabonnenter som gäller för
elsäkerhetsavgiften.
Regeringens förslag överensstämmer i huvudsak med de principer för
ett avgiftssystem som föreslagits av EBU. En väsentlig skillnad är att
EBU föreslår att avgiftsintäkterna inte skall redovisas på inkomsttitel utan
att de skall fonderas på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Det regelverk för den statliga budgetprocessen som genom riksdagens
beslut i december 1996 gäller från den 1 januari 1997 innebär bl.a. att s.k.
bruttobudgetering tillämpas för offentligrättsligt reglerade avgifter (prop.
1995/96:220, bet. 1995/96:KU3, rskr. 1996/97:27). Det innebär att intäkter
från sådana avgifter redovisas på inkomsttitel i statsbudgeten och att
medel för den verksamhet avgifterna är avsedd att finansiera anvisas på
anslag i statsbudgeten. Dessa principer skall gälla för elberedskaps-
avgiften och medelstilldelningen till elberedskapsverksamheten.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i tilläggsbudgeten
angående närmare förslag om medelstilldelning och avgiftsuttag för
elberedskapen avseende budgetåret 1997.
44
Finansiering av beredskapsåtgärder inom Svenska kraftnät
Prop. 1996/97:86
Svenska kraftnät omfattas inte av elberedskapslagen. Det innebär att
beredskapsåtgärder i verkets anläggningar och verksamhet inte är ersätt-
ningsberättigande. I stället skall finansieringen ske med medel från verkets
affärsverksamhet enligt samma ordning som nu gäller. Kostnaderna för
dessa beredskapsåtgärder bör redovisas tydligt i Svenska kraftnäts
verksamhet. Dessa kostnader ingår i Svenska kraftnäts nätverksamhet och
därmed i underlaget för nättariffen för stamnätet. Det bör av nättariffen
klart framgå hur stor del som används för att finansiera
beredskapsåtgärder i stamnätet. Det skall framhållas att Svenska kraftnät
liksom alla nätägare inom ramen för nätverksamhet redan i fredstid är
skyldigt att vidta beredskapsåtgärder som syftar till att upprätthålla bered-
skapen i krig.
Omfattningen av och den övergripande inriktningen på Svenska
kraftnäts beredskapsåtgärder bör beslutas av riksdagen i samband med
budgetprövningen.
Enligt vad regeringen inhämtat kan kostnaderna för de
beredskapsåtgärder i stamnätet som är aktuella under de kommande fem
åren uppskattas till mellan 20 och 40 miljoner kronor per år.
Statsfinansiella effekter
De i propositionen framlagda lagförslagen torde inte fa någon nämnvärd
påverkan på statsfinanserna eftersom elberedskapsmyndighetens verksam-
het skall avgiftsfinansieras och då någon betydande ökning av antalet
förvaltningsärenden som överklagas till domstol inte förväntas. Förslaget
torde inte heller nämnvärt påverka ärendemängden hos åklagarmyndig-
heter och allmänna domstolar.
45
Prop. 1996/97:86
Regeringens förslag: Hänvisning införs i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol om att ersättning för viss
beredskapslagring lämnas enligt elberedskapslagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
medge att beredskapslager för krigssituationer vid gasturbiner och
kraftvärmeverk tillfälligt tas i anspråk även vid andra svåra
påfrestningar.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: I EBU:s förslag har
beredskapslagring för elproduktion undantagits från tillämpningen av
lagen om beredskapslagring av olja och kol. Utredningen berör inte frågan
om medgivande att tillfälligt ta beredskapslagren i anspråk.
Remissinstanserna: NUTEK erinrar om att totalförsvarsplaneringen
skall inriktas även mot svåra påfrestningar i fred. Den möjlighet som nu
finns att medge att krigsberedskapslager av bränslen vid oljekondensverk
används i särskilda situationer bör utvidgas till att gälla även beträffande
gasturbiner och kraftvärmeverk.
Skälen för regeringens förslag: I elberedskapslagen har införts
bestämmelser om att ersättning skall betalas ut till innehavare av
elproducerande anläggningar för beredskapslagring för krigssituationer
som ålagts enligt lagen om beredskapslagring av olja och kol. För
tydlighets skull bör en hänvisning införas i den senare lagen om
ersättningsbestämmelsen i elberedskapslagen.
Sedan länge har innehavarna av de större oljekondensverken och
gasturbinanläggningama varit ålagda att hålla särskilda beredskapslager,
vars storlek bestäms utifrån vissa antaganden om behovet att driva
anläggningarna i krigssituationer. För kraftvärmeverken förekommer
lagring för såväl fredskriser som krigssituationer. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer har dock om särskilda skäl
förelegat fatt medge att beredskapslager för oljekondensverk tillfälligt tas
i anspråk för anläggningens drift även i andra situationer. Bestämmelsen
är i första hand avsedd för extrema torrår, men bör även vara tillämplig
vid lokal eller regional s.k. ö-drift om stamnätet slås ut genom t.ex.
sabotage eller extrema oväder.
Regeringen har vid tidigare överväganden (senast i prop. 1994/95:176
s. 54) inte funnit anledning föreslå vidgad möjlighet att i fredstid medge
ianspråktagande av krigslager. Med det synsätt som ligger till grund för
regleringen i elberedskapslagen gör regeringen nu bedömningen att lager
vid även andra elproducerande anläggningar än oljekondensverk i extrema
fall bör kunna tas i anspråk tillfälligt efter beslut av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
46
Prop. 1996/97:86
Regeringens bedömning: Skyddsåtgärder för rörledningar för
transport av råolja, naturgas och produkter av råolja eller naturgas
skall tills vidare regleras i koncessionsvillkoren för sådana
rörledningar.
Elberedskapsutredningens (EBU) forslag: Överensstämmer med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Endast en instans, Svenska Gasföreningen,
kommenterar utredningens förslag. Föreningen ansluter sig till
utredningens förslag att frågor om skyddsåtgärder inom naturgasområdet
bör kunna inordnas som villkor i koncessionsgivningen.
Skälen for regeringens bedömning: Krigsskyddslagen blev tillämplig
på rörledningar i samband med att lagen (1978:160) om vissa rörledningar
(rörledningslagen) trädde ikraft år 1978. Rörledningslagen omfattar bl.a.
rörledningar för transport av råolja, naturgas eller produkter av råolja eller
naturgas. Skälet till att krigsskyddslagen gjordes tillämplig var att man
ansåg att rörledningar för transport av sådana produkter i fråga om
betydelse för samhällsverksamheten och näringslivet var att jämställa med
de anläggningar som redan omfattades av krigsskyddslagen (prop.
1977/78:86, bet. 1977/78:NU47, rskr. 1977/78:210).
Enligt rörledningslagen skall koncession avseende rörledningar förenas
med villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild
rätt.
Enligt regeringens bedömning är rörledningar för transport av råolja,
naturgas och produkter av råolja eller naturgas i allmänhet så viktiga för
totalförsvaret och folkförsörjningen att de måste skyddas mot inverkan
från stridshandlingar. Intresset av att skyddsåtgärder vidtas bör dock
kunna tillgodoses genom lämplig utformning av villkor i samband med
att koncession för rörledningar meddelas. Eftersom frågan om
skyddsåtgärder för rörledningar sålunda kan lösas på annat sätt är det inte
nödvändigt att rörledningar omfattas av elberedskapslagen. Koncessioner
enligt rörledningslagen meddelas av regeringen efter utlåtande från
koncessionsmyndigheten som f.n. är NUTEK. 1 egenskap av ansvarig
myndighet för funktionen Energiförsörjning inom totalförsvarets civila del
är NUTEK väl skickat att ta till vara beredskapsintresset i ärenden som
kan bli aktuella.
47
Prop. 1996/97:86
Regeringens förslag: Elberedskapslagen och de övriga lagförslagen
skall träda i kraft den 1 juli 1997.
Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens
förslag eller lämnar det utan synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Det föreliggande lagförslaget
innehåller inte några omedelbart genomgripande förändringar för företagen
inom elförsörjningen, bortsett från förslaget om rätt till ersättning för
beredskapsåtgärder. Det krävs därför inga omfattande eller
kostnadskrävande förändringar för att anpassa verksamheten hos
elföretagen till den nya lagstiftningen. De förändringar som krävs på
myndighetssidan har i huvudsak redan genomförts som en följd av att
Svenska kraftnät den 1 januari 1997 övertog ansvaret för elberedskapen.
Verksamheten med elberedskap finansieras under första halvåret 1997
dels med anslag från statsbudgeten som anvisats för ändamålet av
riksdagen för budgetåret 1997, dels med kvarvarande medel på äldre
anslag som tidigare anvisats för elberedskapsändamål (prop. 1996/97:1
UO 6, bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:112). Vad gäller finansieringen
för andra halvåret 1997 har regeringen angivit att planeringen utgår ifrån
att avgiftsfinansiering införs från den 1 juli 1997. Försvarsutskottet har
uttalat att det är särskilt viktigt att finansieringen säkras från och med den
1 juli 1997 för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas. Vidare har
försvarsutskottet anfört att det förutsätter att frågan om en
avgiftsfinansiering på området far en så grundlig och allsidig beredning
att finansieringen av beredskapsåtgärdema inom funktionen
Energiförsörjning säkras från och med den 1 juli 1997.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att lagstiftningen kan
träda i kraft så snart som möjligt. En lämplig tidpunkt är den 1 juli 1997.
Därmed förbättras förutsättningarna för ett effektivt elberedskapsarbete,
samtidigt som elberedskapens finansiering tryggas.
48
Prop. 1996/97:86
I denna paragraf anges lagens tillämpningsområde och syfte.
Bestämmelserna i lagen syftar till att reglera ansvaret för den planering
och de åtgärder som behövs för att kunna tillgodose elförsörjningen i
Sverige vid höjd beredskap enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och
höjd beredskap. Med elförsörjningen i landet avses inte enbart landet som
helhet utan även elförsörjningen inom en viss ort eller ett visst område.
Enligt 1 § lagen om totalförsvar och höjd beredskap är höjd beredskap
antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Om Sverige är i krig
råder enligt 3 § samma lag högsta beredskap. 1 andra fall då det råder
krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig utanför Sverige eller av att Sverige t.ex. har varit i krig far
regeringen besluta om skärpt eller högsta beredskap.
Som bestämmelser om elberedskap anses föreskrifter om de förberedelser
av olika slag som görs i fred i syfte att trygga elförsörjningen vid höjd
beredskap. Särskild betydelse har då de elektriska anläggningarna och
funktionen hos dessa. Men även verksamheten i övrigt på elområdet såvitt
avser produktion och överföring av el samt handel med el har inte sällan
väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Hur den faktiska verksamheten vid produktion och överföring av el och
handel med el vid höjd beredskap skall styras är inte frågor som denna
lag reglerar. Lagen tar inte sikte på åtgärder hos den enskilde
elanvändaren. Termen användning finns därför inte med när det anges vad
lagen innehåller. En annan sak är att beredskapsåtgärder av olika slag
indirekt kan fa betydelse för verksamheten på elområdet och på
användningen av el. I fråga om den direkta styrningen av verksamheterna
finns bestämmelser i bl.a. 15 a § lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar och om användningen vid höjd
beredskap finns bestämmelser i ransoneringslagen (1978:268).
I första stycket anges att endast bestämmelsen om kostnadsersättning är
tillämplig på beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion.
I övriga delar gäller lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.
Elberedskapslagen tar främst sikte på fysiska åtgärder som hänför sig
till byggnadskonstruktioner och utrustning som tillhör anläggningar och
inte på åtgärder som gäller anordnande av bevakning eller av verkskydd.
I dessa frågor hänvisas därför i andra och tredje styckena till den
särskilda lagstiftning som finns om skydd för samhällsviktiga anlägg-
ningar och om verkskydd. Det förtjänar påpekas att uppräkningen i andra
stycket inte är uttömmande i fråga om annan allmän
beredskapslagstiftning som kan beröra ett elföretag.
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 86
I första stycket anges vad som menas med beredskapsåtgärder. En
beredskapsåtgärd är i princip varje särskild åtgärd som beslutas i enlighet
med lagens syfte, dvs. att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd
beredskap. Mängden av åtgärder som kan behövas för att tillgodose
elförsöijningen i riket är stor. Det är också så att formerna för
beredskapsåtgärder varierar över tiden med vad som för närvarande kan
betecknas som en övergång från ett objektorienterat till ett
systemorienterat synsätt. Självfallet har den tekniska utvecklingen stor
betydelse. Ändrade synsätt och nya tekniker gör att det i dag inte kan
förutses vad som i framtiden krävs för en tillräcklig elberedskap. Det
finns därför i lagen inte någon närmare preciserad eller exemplifierad
uppräkning över vilka åtgärder som avses. Bland olika åtgärder kan
nämnas fysiska skyddsåtgärder vid elektriska anläggningar och
anläggningar som behövs för driften, t.ex. en anläggnings placering, val
av byggnadsmaterial, dimensionering av grund, väggar och tak, inhägnad
och larm, anskaffande och lagring av reservdelar, komplettering med
systemtekniska delar, utbildning och övning av egen och krigsplacerad
personal, krigsplanläggning av driften vid en elektrisk anläggning samt
krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av lagens
bestämmelser.
För mindre elektriska anläggningar torde det inte annat än i
undantagsfall vara befogat med åtgärder avseende s.k. fortifikatoriskt
skydd, medan detta kan komma i fråga vid större anläggningar som i krig
kan väntas bli utsatta för stridshandlingar. Även mindre anläggningar kan
emellertid spela en stor roll för elsystemet varför tekniska kompletteringar
leder till ökad leveranssäkerhet.
Åtgärder för att öka produktions- och överföringssystemets uthållighet
under höjd beredskap genomförs i dag inte enbart i form av traditionella
skyddsåtgärder mot brand- och sprängverkan. Exempelvis är det en
strävan att förbättra möjligheterna till övergång och drift av elsystemet i
separata delsystem (s.k. ö-drift) i händelse av att stamnätet skulle sättas
ur funktion. Åtgärder som här kommer i fråga omfattar bl.a.
- tekniska förstärkningsåtgärder i kontroll- och fjärrstymingssystem,
- förberedelser vid produktionsanläggningar för dödnätsstart, husturbin-
drift och drift av separata delsystem (vilket kräver installation av
frekvensregleringsutrustning, dieselaggregat, kompletteringar av regionala
och lokala nät, kompletteringar av driftövervakningsutrustning samt
manualer, utbildning och övning för drift under höjd beredskap),
- åtgärder i ledningsnät för säkrare matning,
- anskaffning av reservkomponenter till vissa produktions- och distribu-
tionsanläggningar samt
- installation av styr- och reglerteknik för målinriktade leveranser.
Beredskapsåtgärder i form av beredskapslagring av olja och kol är
undantagna från lagen, jfr. kommentaren till 2 §.
Vilka åtgärder som i det enskilda fallet skall genomföras vid en
anläggning eller i en verksamhet beslutar elberedskapsmyndigheten om,
se vidare 5 §.
Prop. 1996/97:86
50
I andra stycket bemyndigas regeringen eller efter regeringens Prop. 1996/97:86
bemyndigande elberedskapsmyndigheten att meddela föreskrifter om vilka
åtgärder som kan utgöra beredskapsåtgärder. Genom generella men
preciserade föreskrifter som har sin grund i lagens syfte kan en god
förutsebarhet skapas i fråga om skyldigheterna i beredskapshänseende för
den som driver verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser eller
som avser att starta en sådan verksamhet. Stöd för bemyndigandet finns
i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen.
Beredskapsåtgärder skall vidtas i verksamhet avseende produktion och
överföring av el samt handel med el. Någon begränsning, liknande den i
dag gällande, dvs. att det skall vara fråga om anläggningar av viss storlek
eller att verksamheten skall vara av viss omfattning finns inte. Eftersom
de beredskapsåtgärder som beslutas skall vara inriktade på att tillgodose
elförsörjningen vid höjd beredskap kommer de anläggningar och verk-
samheter som berörs att, oavsett storlek, ha en särskild betydelse inom
elförsörjningssystemet.
I bestämmelsen stadgas att skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder
enligt huvudregeln vilar på den som driver den verksamhet som är aktuell.
Normalt torde det vara ägaren som själv driver sin verksamhet men
verksamheten kan även drivas av en nyttjanderättshavare. I de fall där
annan än ägaren driver verksamheten kan beslutet om beredskapsåtgärder
även riktas mot ägaren. En förutsättning för att så skall få ske är att det
kan anses lämpligt. Som riktlinje kan anges att om åtgärderna kräver mer
eller mindre omfattande ingrepp i egendom bör beslutet riktas till ägaren
och i övrigt mot den som driver verksamheten. Det kan även bli fråga om
att beslut om beredskapsåtgärder rör anläggning som skall uppföras. I
dessa fall kan det vara aktuellt att rikta beslutet till ägaren eller i vissa fall
nyttjanderättshavaren till fastigheten. Avgörande för vem som skall vidta
åtgärderna torde bli vem som kommer att utföra byggnadsarbeten m.m.
De beredskapsåtgärder som skall vidtas är de som elberedskapsmyndig-
heten enligt 5 § i det enskilda fallet beslutat om.
Elberedskapsmyndigheten skall utses av regeringen. Regeringen har för
avsikt att utse Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) till
elberedskapsmyndighet. Svenska kraftnät förvaltar och driver stamnätet
för statens räkning. En intressekonflikt skulle uppkomma om Svenska
kraftnät utan begränsning eller särreglering omfattas av elberedskapslagen.
Efter synpunkter från Lagrådet har ett andra stycke intagits i paragrafen
i vilket Svenska kraftnät undantas från lagens tillämpning. Frågan om hur
Svenska kraftnäts eget beredskapsarbete skall hanteras och finansieras
behandlas i den allmänna motiveringen under avsnitten 9 och 11.
I bestämmelsen anges att elberedskapsmyndigheten är den på området
beslutande myndigheten. Det ankommer på regeringen att ta ställning till 51
vilken myndighet som skall vara elberedskapsmyndighet.
Det är elberedskapsmyndigheten som i det enskilda fallet beslutar vilka Prop. 1996/97:86
åtgärder som skall genomföras vid en anläggning eller i en verksamhet.
Avgörande är då bl.a. förhållandena vid anläggningen, anläggningens
placering och roll i elsystemet samt anläggningens betydelse för
användarna. Självklart är att elberedskapsmyndighetens beslut skall kunna
återföras till lagens syfte att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd
beredskap.
Det är inte elberedskapsmyndighetens uppgift att bestämma om
prioriteringen mellan olika behov av el. Sådana prioriteringar görs vid
höjd beredskap av regeringen eller de myndigheter under regeringen som
har att svara för ledning och samordning av totalförsvarets verksamhet.
Vidare stadgas att elberedskapsmyndigheten inte far besluta om bered-
skapsåtgärder som är mer betungande än som kan anses skäligt med
hänsyn till anläggningens eller verksamhetens omfattning och betydelse.
Ett liknande stadgande finns i 5 § lagen (1942:335) om särskilda skydds-
åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Som framhölls i den allmänna
motiveringen avsåg man därmed att åtgärder som hindrade ett företags
tillkomst eller utveckling inte fick föreskrivas. Motsvarande gäller även
vid tillämpningen av den nya lagen. Det kan också uttryckas så att
åtgärder inte får beslutas som medför att ändamålet med företaget inte kan
tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Vid
bedömningen av skäligheten bör utöver vad som ovan nämnts bl.a. även
beaktas företagets storlek och framtida avkastningsförmåga samt
konkurrensförhållandena på marknaden. Utrymmet för att bedöma en åt-
gärd som mer betungande än som kan anses skäligt har dock minskat
eftersom ersättning för kostnader som huvudregel kommer att utges.
I bestämmelsen framhålls att elberedskapsmyndigheten vid utformningen
av beslutet skall beakta de effekter en åtgärd kan få på beredskapen inför
svåra påfrestningar på samhället i fred. Tanken är att en helhetssyn skall
tillämpas på beredskapsåtgärdema. Det innebär att det är förhållanden vid
höjd beredskap som i princip avgör dimensionering och utformning av
beredskapsåtgärdema men att behoven vid fredstida störningar ges vikt
vid avvägningar.
Såsom Lagrådet framhållit utgör bestämmelsens avfattning inte något
hinder mot att elberedskapsmyndigheten, så snart det finns sakliga skäl
därtill, meddelar ett nytt beslut angående nya eller ändrade
beredskapsåtgärder. Det finns därför inte behov av en särskild bestäm-
melse om att myndigheten kan fatta nya beslut vid ändrade förhållanden.
Förhållanden som kan föranleda ändrade eller nya beslut kan t.ex. vara att
en ny krigsviktig verksamhet tillkommit i ett område som tidigare varit
av liten betydelse för totalförsvaret eller att elsystemet byggts ut eller
förändrats på annat sätt så att åtgärder blir påkallade i en anläggning som
tidigare haft liten betydelse för beredskapen.
Ett beslut om beredskapsåtgärder får enligt andra stycket inte innefatta
anskaffande av vapen.
52
6§
Bestämmelsen innehåller föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om
fysiska förändringar av en anläggning. En liknande bestämmelse finns i
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
m.m. Anmälningsskyldigheten omfattar endast anläggningar som är av
väsentlig betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett
område. De anläggningar som i dag kan komma i fråga är t.ex kraftverk,
vattenregleringsmagasin, elledningar, transformator- och kopplings-
stationer, reservdelsförråd, samt drift- och övervakningscentraler för
produktions- och nätdrift, med tillhörande styr- och kommunikations-
system.
I 8 § bemyndigas regeringen eller efter regeringens bemyndigande
elberedskapsmyndigheten att genom föreskrifter ange vilka anläggningar
som skall anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Särskilt vid större anläggningar är det så att åtgärder som avser att
exempelvis förstärka grundkonstruktionen och öka motståndskraften mot
brand- och sprängskador svårligen och endast till stora kostnader kan
genomföras sedan anläggningen uppförts. Det är därför angeläget att det
på ett tidigt stadium prövas vilka beredskapsåtgärder som behövs.
Förutsättningarna härför finns om anmälningsskyldigheten iakttas. Som
anges i bestämmelsen skall elberedskapsmyndighetens beslut avvaktas
innan åtgärden vidtas. Självfallet skall elberedskapsmyndigheten, på
samma sätt som i dag gäller för Krigsskyddsnämnden för kraftan-
läggningar, avgöra dessa ärenden så snabbt att byggnadsarbetena m.m.
inte fördröjs.
Ytterst är det den som driver en anläggning som skall ändras som har
ansvaret för att en anmälan görs, dvs. ägaren till anläggningen eller
fastigheten eller i förekommande fall nyttjanderättshavaren. Om någon
verksamhet inte drivs skall anmälningsskyldigheten fullgöras av ägaren
eller nyttjanderättshavaren till anläggningen eller fastigheten. Bestämmel-
ser härom har tagits in i andra stycket.
Enligt 11 § kan den som utan att anmäla det uppför, bygger om eller på
annat sätt ändrar en anläggning själv få bära en del av kostnaderna för de
beredskapsåtgärder elberedskapsmyndigheten beslutar om. Vidare finns
straffbestämmelser i 18 §.
Regeringen kommer i verkställighetsföreskrifter att lämna närmare an-
visningar om anmälningsskyldighetens fullgörande.
7§
Genom bestämmelsen införs anmälningsskyldighet också för andra större
förändringar än de som avses i 6 §. Det är fråga om organisatoriska för-
ändringar. Bestämmelsen har ett vidare tillämpningsområde än föregående
paragraf och omfattar även produktions- eller överföringsverksamhet eller
verksamhet avseende handel med el. En förutsättning för anmälningsskyl-
dighet är dock att verksamheten är av väsentlig betydelse för elförsörj-
ningen.
Verksamhetsförändringar som omfattas av anmälningsskyldigheten är
Prop. 1996/97:86
53
t.ex. nedläggning, överlåtelse, väsentlig neddragning eller utvidgning av Prop. 1996/97:86
verksamheter som har en central roll i elförsörjningssystemet. I 8 §
bemyndigas regeringen eller efter regeringens bemyndigande elbered-
skapsmyndigheten att närmare precisera vilka verksamheter och verksam-
hetsförändringar som avses.
Syftet med att dessa verksamhetsförändringar anmäls är främst att
elberedskapsmyndigheten skall kunna följa de ändringar på elmarknaden
som är av större betydelse från beredskapssynpunkt. Till stor del kommer
anmälningsskyldigheten att kunna fullgöras vid den löpande beredskaps-
planeringen och övriga kontakter mellan elberedskapsmyndigheten och
elföretagen. Anmälan skall ske senast i samband med att ändringen
genomförs. Regeringen kommer att lämna närmare föreskrifter om
anmälningsskyldighetens fullgörande.
I denna paragraf lämnas bemyndigande för regeringen eller elbered-
skapsmyndigheten att närmare ange vilken typ av anläggningar och slag
av verksamheter som skall anses vara av väsentlig betydelse för
elförsörjningen samt vilka verksamhetsförändringar som är väsentliga.
Avsikten är inte att det genom en uttömmande uppräkning skall anges
t.ex. vilka anläggningar som omfattas. En avgränsning bör åstadkommas
genom en kombination av angivande av storleksgränser för olika
anläggningstyper och geografiska angivelser. Som utvecklats närmare i
den allmänna motiveringen kan numera små kraftanläggningar ha ett
särskilt beredskapsvärde dels genom att försörja vissa viktiga
försvarsanläggningar dels genom att utgöra startmotor för andra
kraftstationer. Hur det i dag kan vara aktuellt att bestämma vilka
anläggningar som bör omfattas med hänsyn till bl.a. effekt, spänning,
storlek eller funktion har utvecklats under avsnitt 7 i den allmänna
motiveringen. I samma avsnitt har frågan om vilka verksamhets-
förändringar som kan anses vara av väsentlig betydelse diskuterats.
Stöd för bemyndigandet finns i 8 kap. 7 § första stycket 3 regerings-
formen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten av en anmälan enligt
6 §. Om t.ex. en ändringsåtgärd som anmälts inte påbörjats inom två år
skall en ny anmälan göras. Bestämmelsen blir främst aktuell i de fall
elberedskapsmyndigheten vid en första anmälan inte ansett att
beredskapsåtgärder behöver vidtas. Genom en förnyad anmälan ges
myndigheten tillfälle att på nytt ta ställning till frågan om
beredskapsåtgärder är påkallade. En motsvarande bestämmelse finns i
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder vid vissa kraftanläggningar
m.m.
54
Prop. 1996/97:86
Första stycket innehåller huvudregeln om ersättning för kostnader för
åtgärder som vidtas med stöd av lagen, dvs. beredskapsåtgärder som varit
föremål för elberedskapsmyndighetens prövning och beslut. Med
ersättning avses full ersättning för kostnaderna. Det är ofta svårt att i
förväg ange kostnaderna och därmed ersättningens storlek på annat sätt
än att en kostnadsram anges.
I andra stycket räknas de undantagsfall upp där ersättning inte betalas
ut.
Som framgår av 11 § kan beslut fattas om att bl.a. den som producerar
eller överför elektrisk kraft själv skall svara för den merkostnad som
uppstått på grund av att beredskapsarbetena inte utförts i samband med
andra arbeten. Som förutsättning härför gäller att anmälningsskyldigheten
i 6 § försummats. Undantaget i punkt 1 avser nämnda situation.
Enligt punkt 2 betalas ersättning inte ut för kostnader för uppgifts-
lämnande och planeringen av egna uppgifter inom totalförsvaret. Om
emellertid elberedskapsmyndigheten beslutat om särskild övningsverksam-
het kan ersättning komma att betalas ut.
Förslaget i lagrådsremissen innehöll även ett undantag i fråga om rätt
till ersättning för kostnader som var ringa. Mot bakgrund av Lagrådets
påpekanden har detta undantag tagits bort.
I tredje stycket anges att ersättning även skall betalas ut för vissa fall
av beredskapslagring enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol. Det är fråga om ersättning för kostnader som en innehavare
av elproducerande anläggning haft för beredskapslagring för krigs-
situationer. Det rör sig bl.a. om beredskapslagring som syftar till att
möjliggöra drift av gasturbiner och oljekondensverk under dessa
förhållanden. Förslaget berör även lagring av bränsle vid kraftvärmeverk.
Eftersom denna typ av anläggningar producerar såväl el som värme måste
en beräkning ske av hur stor del av bränslelagringen som avser
elproduktionsändamål.
För tydlighets skull föreskrivs i fjärde stycket att det är elberedskaps-
myndigheten som beslutar om ersättning för beredskapsåtgärder. I be-
greppet beredskapsåtgärder ingår självfallet ersättningsberättigande bered-
skapslagring. Vidare stadgas att ersättningen normalt skall betalas ut efter
åtgärdens utförande. I förhållande till lagrådsremissen har ordet normalt
lagts till. Tillägget har skett för att markera att det vid större projekt kan
vara aktuellt att betala ut viss ersättning under arbetets gång. Det är dock
först när beredskapsåtgärden i dess helhet utförts som definitivt besked
om kostnaderna kan ges och slutlig utbetalning ske. När det gäller
beredskapslagring bör ersättning betalas ut årligen eller efter annan lämp-
lig tidsperiod.
På förslag av Lagrådet har ett femte stycke tagits in. I stycket tydliggörs
att ersättning endast betalas för den del av totalkostnaden som hänför sig
till verksamheten vid höjd beredskap. I de fall en beredskapsåtgärd även
har s.k. fredsnytta för företaget skall en proportionering göras mellan den
och behovet av åtgärden vid höjd beredskap. Proportioneringen far
härefter ligga till grund när ställning tas till hur stor del av kostnaderna
55
som skall ersättas.
Prop. 1996/97:86
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Som
framgår av 10 § skall - med vissa undantag - ersättning betalas ut för de
beredskapsåtgärder som beslutas av elberedskapsmyndigheten. Rätten till
kostnadsersättning kan emellertid till viss del gå förlorad om
anmälningsskyldigheten i 6 § inte iakttas. Om en anläggning har uppförts
eller ändrats utan att föreskriven anmälan gjorts och det efter
elberedskapsmyndighetens prövning visar sig att åtgärder enligt lagen
borde ha vidtagits, kan myndigheten besluta att rätt till ersättning inte
föreligger för den merkostnad som uppstått. Den merkostnad som avses
är den kostnad som uppkommer genom att beredskapsåtgärden inte
utförts i samband med annan åtgärd. Förstärkning av en grundkonstruktion
kan t.ex. endast till stora kostnader genomföras sedan en anläggning
uppförts.
Genom bestämmelsens nuvarande utformning kan rätten till ersättning
begränsas även när ett ägarskifte ägt rum i tiden efter en försummad
anmälan. Som framgår av ordalydelsen skall en prövning ske i varje
enskilt fall. De fall där det kan vara aktuellt att begränsa en ny ägares rätt
till ersättning är t.ex. att ägarbyte sker inom en koncern eller att en
utomstående ny ägare är i ond tro.
I 12 och 13 §§ finns vissa bestämmelser om tillsyn och inspektion m.m.
I enlighet med Lagrådets förslag har 14-16 §§ i lagrådsremissen arbetats
om och sammanförts till två nya bestämmelser 13 och 14 §§.
I 13 § föreskrivs en skyldighet för den som kan åläggas att utföra
beredskapsåtgärder att på begäran lämna de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Skyldigheten riktar sig alltså mot den som äger
eller driver en anläggning eller verksamhet som omfattas av lagen eller
i förekommande fall ägare eller nyttianderättshavare till fastighet där
anläggning planeras att uppföras. De upplysningar och handlingar som
det kan vara fråga om är t.ex. att tillhandahålla ritningar,
anläggningsbeskrivningar, organisations-, drifts- eller investeringsplaner
och andra handlingar som behövs för att elberedskapsmyndigheten skall
fa tillräckligt underlag för sitt beslut om och i så fall vilka
beredskapsåtgärder som skall vidtas.
Elberedskapsmyndigheten har också rätt att få tillträde till fastighet,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
omfattas av denna lag bedrivs, t.ex. i syfte att besiktiga eller kontrollera
anläggning eller i övrigt vidta åtgärder enligt lagen.
Andra stycket ger elberedskapsmyndigheten en generell befogenhet att
meddela de förelägganden och förbud som i enskilda fall behövs för
lagens tillämpning.
I praktiken kommer förelägganden att användas enbart i de fall det inte
är möjligt för elberedskapsmyndigheten att lösa sina uppgifter i
56
samförstånd med berörd part. I fråga om exempelvis det uppgiftslämnande Prop. 1996/97:86
som kan bli aktuellt förutsätts att detta kan ske vid formlösa kontakter
mellan elberedskapsmyndigheten och aktörerna på elmarknaden.
Alla förelägganden och förbud enligt lagen skall kunna förenas med
vite. Om vitet sätts tillräckligt högt, kan detta förmå t.ex. den som driver
en anläggning eller verksamhet att själv genomföra åtgärderna, vilket kan
vara en snabbare väg att fa åtgärderna vidtagna än att verkställighet sker
enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen brutits ut, omarbetats
och införts i en ny paragraf.
I undantagsfall kan det förekomma att elberedskapsmyndigheten vägras
tillträde till en anläggning för att utöva tillsyn, inte far ut nödvändiga
handlingar eller att myndighetens åläggande att vidta beredskapsåtgärder
inte efterföljs. I dessa fall kan verkställighet ske enligt utsökningsbalkens
bestämmelser (se 3 kap. 20 § och 16 kap. 10-12 §§). I 16 kap. 12 § UB
ges kronofogdemyndigheten en möjlighet att överlämna åt sökanden att
utföra behövliga åtgärder. Den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen
om att beredskapsåtgärder under vissa förhållanden kunde genomföras
genom elberedskapsmyndighetens försorg fyller därför inte någon funktion
och kan såsom Lagrådet föreslagit utgå.
Paragrafen innehåller bestämmelser om elberedskapsavgift. Avgiften skall
enligt första stycket dels finansiera de beredskapsåtgärder enligt denna lag
och viss beredskapslagring enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol som kostnadsersättning skall utgå för, dels täcka kostnader
för elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt lagen.
Kretsen av avgifitsskyldiga har begränsats till de som innehar
nätkoncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar
Avgiften har i andra stycket utformats som en fast avgift grundad på
antalet elabonnenter som är anslutna till den avgiftsskyldiges nät. Avgift
skall kunna utgå med två nivåer, en för hög- och en för lågspännings-
abonnenter. Fråga om avgiftens närmare utformning och relationen mellan
de olika avgifter har utförligt redovisats under avsnitt 11 i den allmänna
motiveringen.
Kostnaderna för elberedskapsmyndighetens tillsynsverksamhet enligt
lagen kan antas bli begränsade. Avgift för detta ändamål kan därför tas
ut efter samma grunder som tillämpas i fråga om avgiften för finansiering
av beredskapsåtgärder.
Tredje stycket behandlar, förutom att det slås fast att det är
elberedskapsmyndigheten som påför avgiften, frågan om verkställighet av
beslutet. Enligt 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken far
verkställighet ske av förvaltningsmyndighets beslut som enligt föreskrift 57
far verkställas. För att möjliggöra verkställighet av beslutet har detta
stadgande införts. Prop. 1996/97:86
För den närmare utformningen av avgiftssystemet ges i Jjärde stycket
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndi-
gande att meddela föreskrifter om elberedskapsavgift. Stöd för
bemyndigandet finns i 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen.
Den som driver en kraftanläggning eller annan verksamhet som omfattas
av lagens bestämmelser kommer att vidta åtgärder av betydelse för
totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet. Av försvarshänsyn är det av
avgörande betydelse att uppgifter om beredskapen inte röjs. Bestämmelser
härom finns i första stycket. Motsvarande gäller i förhållande till enskilda
i de fall någon i samband med att beredskapsåtgärder vidtas far del av
uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden. Särskilt i de fall
olika företag av samordningsskäl används i beredskapsplaneringen på
regional nivå kan dessa komma att få del av uppgifter som inte bör få
utnyttjas eller föras vidare.
Bestämmelserna far betydelse för personer som är eller har varit
verksamma inom sådana företag som omfattas av lagen, främst på grund
av anställning eller uppdrag.
Endast den som obehörigen för en uppgift vidare bryter mot
tystnadsplikten.
Som framgår av andra stycket gäller sekretesslagens (1980:100)
bestämmelser i det allmännas verksamhet. Verksamheten hos
elberedskapsmyndigheten omfattas alltså av sekretesslagens bestämmelser.
Bestämmelser om straff för den som bryter mot tystnadsplikten i denna
paragraf finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
I första stycket regleras rätten att överklaga beslut som har meddelats
enligt lagen. Exempel på beslut som kan överklagas är beslut avseende
skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder, beslut om ersättning för
kostnader för beredskapsåtgärder, förelägganden och förbud i övrigt samt
beslut om påförande av elberedskapsavgift. Prövningstillstånd krävs för
att fråga enligt denna lag skall kunna prövas av kammarrätten. Stycket har
omarbetats efter påpekande från Lagrådet på så sätt att de beslut som kan
överklagas anges särskilt.
I andra stycket anges att elberedskapsmyndighetens beslut som
huvudregel skall gälla omedelbart. Undantag har gjorts för påförande av
avgift. Det är ur beredskapssynpunkt angeläget att besluten kan verkställas
omedelbart utan hinder av att de överklagats. Elberedskapsmyndigheten
kan förordna annat om myndigheten t.ex. anser att så kan ske utan fara
i beredskapshänseende.
58
En delvis motsvarande bestämmelse finns i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Det viktigaste medlet för att åstadkomma att förelagda åtgärder vidtas
torde vara viteshotet. En första förutsättning för att lagen skall kunna
tillämpas effektivt är dock att det anmäls till elberedskapsmyndigheten
när anläggningar uppförs eller ändras. Denna anmälningsskyldighet måste
vara straffsanktionerad. Skall fängelse kunna komma i fråga måste det
dock vara fråga om mycket allvarliga och flagranta fall.
I andra stycket stadgas att den som åsidosatt ett vitesföreläggande inte
skall ådömas straff för gärning som omfattas av föreläggandet.
Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Skälet till att
bestämmelserna finns där och inte i vattenlagen (1983:291) respektive i
lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar har ansetts vara fördelen med att samla de viktigare
bestämmelserna om skyddsåtgärder i en lag. Motsvarande bestämmelse
har därför tagits in i denna lag.
En motsvarande bestämmelse finns i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Enligt 3 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) gäller att ett vattenföretag far
komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt
av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av
det. Vid beräkningen av dessa kostnader skall inte kostnader som
föranletts av åtgärder enligt denna lag beaktas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Elberedskapslagen
ersätter lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftan-
läggningar m.m. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tilllämpas i
ärenden och mål där beslutet fattats med stöd av äldre bestämmelser.
Enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen skall beslutande förvaltningsmyndig-
het i fråga om beslut som fattats efter den 1 maj 1996 vara enskilds
motpart när ärendet överlämnats till allmän förvaltningsdomstol. Med
anledningen av detta och då Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar
skall avvecklas stadgas i övergångsbestämmelserna att elbered-
skapsmyndigheten skall vara motpart vid allmän förvaltningsdomstol även
om det överklagade beslutet fattats av Krigsskyddsnämnden för kraftan-
läggningar.
Prop. 1996/97:86
59
33#
I paragrafen har tagits in en hänvisning till elberedskapslagen som ersatt
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
m.m.
3#
I konsekvens med att lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar m.m. upphävs och då hänvisningen därför inte
längre fyller någon funktion tas den bort.
Av övergångsbestämmelserna till denna ändring framgår att äldre
bestämmelser fortfarande skall tillämpas i mål där beslut fattats med stöd
av lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
3 kap. 13 §
Bestämmelsen är ny och har införts på förslag av Lagrådet. Den syftar till
att erinra om att det i 19 och 20 §§ elberedskapslagen finns regler bl.a.
om hinder för vattendomstol att avgöra vattenmål innan föreskriven
prövning har skett enligt elberedskapslagen.
3 a §
I paragrafen införs en hänvisning till ersättningsbestämmelsen i
elberedskapslagen. Av bestämmelsen följer att innehavare av elproduceran-
de anläggning som ålagts beredskapslagring för krigssituationer har rätt
till ersättning för sina kostnader.
25#
Första stycket är oförändrat. Ändringen i andra stycket innebär att
bestämmelsen utvidgats till att omfatta alla lagringsskyldiga elprodu-
cerande anläggningar. Tillägget innebär att medgivande att tillfälligt
60
använda beredskapslager, förutom till oljekondensverk, kan ges även till Prop. 1996/97:86
gasturbiner och kraftvärmeverk.
Även om bestämmelsen i första hand är avsedd för extrema torrår kan
den även vara tillämplig vid övergång till drift av elsystemet i separata
delsystem (s.k. ö-drift).
1 kap. 4 §
I paragrafen har tagits in en hänvisning till elberedskapslagen som ersatt
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
m.m. Någon ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelserna i
elberedskapslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt
vad som beslutats med stöd av nämnda bestämmelser skall alltså gälla
framför lagen om civilt försvar.
Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser fortfarande
skall gälla i fråga om beslut som fattats med stöd av lagen om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
61
Den särskilde utredaren skall enligt direktiven lämna förslag till:
- myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med elberedskapen
- ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elförsörjningen i krig
och vid höjd beredskap
- fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom elberedskapen mellan
myndigheter och näringsidkare inom elförsörjningen
- behövlig lagstiftning
- avgiftssystem för finansiering av elberedskapen.
Vissa övergripande frågor vad gäller elberedskapen behandlas i kapitlen
5 och 6. I kapitel 5 behandlas grundläggande frågor om rollfördelningen
mellan olika aktörer inom elberedskapen. I kapitlet föreslås att:
- funktionen energiförsörjning även i fortsättningen skall hållas ihop
- Närings- och teknikutvecklingsverket även i fortsättningen skall vara
funktionsansvari g myndighet för funktionen energiförsörjning
- Närings- och teknikutvecklingsverkets uppgifter i egenskap av
funktionsansvarig myndighet för funktionen energiförsörjning bör
koncentreras till uppgifter som är gemensamma för funktionen
- uppgiften att prioritera samhällets behov av elkraft - under regeringen -
läggs på de civila ledningsorgan som har ett områdesansvar
(Överstyrelsen för civil beredskap, civilbefalhavama, länsstyrelserna och
kommunstyrelserna)
- elförsöijningsuppgiften bör ha ställning som delfunktion inom funk-
tionen energiförsörjning
I våra direktiv har regeringen lagt fast att elberedskapsuppgifter bör
anknytas till Svenska kraftnät. I kapitel 6 behandlas olika sätt att göra
detta. I kapitlet föreslås att:
- uppgiften att svara för delfunktionsansvaret för elförsörjningen läggs på
Svenska kraftnät
- särskilda insyns- och inflytandeformer skapas vid Svenska kraftnät för
att ge utomstående intressenter möjlighet att påverka beredskapsarbetet
Prop. 1996/97:86
Bilaga 1
62
- den personal som skall arbeta med beredskapsuppgiftema skall vara
anställd vid Svenska kraftnät och i alla avseenden vara underställd
denna myndighets ledning.
Myndighetsstrukturen och ansvarsfördelningen inom elberedskapen i fred
behandlas i kapitel 7. I kapitlet föreslås att Närings- och
teknikutvecklingsverket, Svenska kraftnät och Statens kämkraftinspektion
i fortsättningen skall ha uppgifter på central nivå inom elberedskapen.
Detta innebär att Elforsörjningsnämnden och Krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar kan avvecklas. Beträffande den regionala organisa-
tionen föreslås inga förändringar. I kapitlet föreslås att:
- Närings- och teknikutvecklingsverket, Svenska kraftnät och Statens
kämkraftinspektion skall ha uppgifter inom elberedskapen i fred
- Elforsörjningsnämnden avvecklas
- Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar avvecklas
- Statens strålskyddsinstitut inte längre skall ha uppgifter inom funktionen
energiförsörjning
- ett beredskapsråd med företrädare för elindustrin och vissa myndigheter
knyts till Svenska kraftnät
- ledamöterna i beredskapsrådet utses av regeringen
- antalet elområden på sikt minskas till tre eller fyra med gränser som så
långt möjligt sammanfaller med civilområdenas gränser
- elbefålhavama inte heller i fortsättningen ges myndighetsstatus i fred
- beredskapsförberedelsema inom elbefalhavarorganisationen även i fort-
sättningen skall skötas av vissa företag
- Svenska kraftnät skall sluta avtal med de företag som sköter
beredskapsförberedelsema inom elbefalhavarorganisationen.
Motsvarande frågor beträffande myndighetsstrukturen och ansvarsför-
delningen under säkerhetspolitiska kriser och i krig behandlas i kapitel 8.
Krigsorganisationen överensstämmer enligt våra förslag i huvudsak med
fredsorganisationen. På regional nivå ges dock elbefalhavama - inom
ramen för Svenska kraftnäts krigsorganisation - myndighetsstatus. I
kapitlet föreslås att:
- myndighetsstrukturen på central nivå inom elförsörjningen inte ändras
vid en övergång till krigsorganisation (samma myndigheter bör ha
uppgifter under säkerhetspolitiska kriser och i krig som i fred)
Prop. 1996/97:86
Bilaga 1
- Närings- och teknikutvecklingsverkets krigsuppgift bör vara att hålla
regeringen underrättad om läget inom funktionen energiförsörjning och
föreslå regeringen de åtgärder som läget kräver
- Svenska kraftnäts krigsuppgift bör vara att leda och samordna
elförsörjningen samt att vidtaga de åtgärder i elsystemet som krävs för
att prioriterade behov skall kunna tillgodoses
- Statens kämkraftinspektion bör ha samma uppgifter under säkerhets-
politiska kriser och i krig som myndigheten har i fred
- elbefälhavama skall ingå i Svenska kraftnäts krigsorganisation
- elbefälhavamas krigsuppgift bör vara att leda och samordna den
verksamhet på regional nivå som krävs för att prioriterade behov av
elkraft skall kunna tillgodoses.
Elföretagens beredskapsansvar behandlas i kapitel 9. Vi föreslår att
elföretagen skall vara skyldiga att upprätthålla verksamheten under
säkerhetspolitiska kriser och i krig samt genomföra de beredskaps-
förberedelser som detta kräver.
Finansieringen av beredskapsförberedelsema behandlas i kapitel 10. Vi
föreslår att myndigheternas och företagens beredskapskostnader skall
finansieras med en elberedskapsavgift och att de medel som avgiften
inbringar skall samlas på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Avgiftens nivå bör fastställas i försvarsbesluten. I kapitlet föreslås att:
- myndigheternas och företagens kostnader för beredskapsförberedelser
inom elförsörjningsområdet finansieras med en elberedskapsavgift
- avgiftsnivån fastställs i försvarsbesluten
- elberedskapsavgiften ut tas som en offentligrättsligt reglerad
nätägaravgift som administreras på samma sätt som den befintliga
nätövervakningsavgiften
- elberedskapsavgiften utformas som en fast avgift som utgår med olika
belopp för hög- och lågspänningsabonnemang
- proportionen mellan hög- och lågspänningsavgiften bör vara 600/11
- de medel som inflyter genom elberedskapsavgiften samlas på ett ränte-
bärande konto med kreditmöjligheter i Riksgäldskontoret
- behållningen på kontot i Riksgäldskontoret endast far användas för att
bekosta beredskapsåtgärder inom delfunktionen elförsörjning
Prop. 1996/97:86
Bilaga 1
64
kontot i Riksgäldskontoret disponeras av Svenska kraftnät
- regeringen i regleringsbrev eller på annat sätt meddelar anvisningar för
hur behållningen på kontot i Riksgäldskontoret far användas
- Svenska kraftnät årligen utarbetar ett förslag till disponering av medlen
på kontot i Riksgäldskontoret och att detta förslag behandlas i det civila
försvarets programplanearbete.
De förslag vi har lämnat behöver ges lagstöd. I kapitel 11 föreslår vi att
grundläggande bestämmelser om elberedskapen skall samlas i en lag om
elberedskap. Vidare bör vissa förordningar ses över. I kapitlet föreslås att:
- grundläggande bestämmelser om elberedskapen samlas i en ny lag om
elberedskap
- den av Ellagstiftningsutredningen föreslagna lagen om beredskaps-
åtgärder vid vissa elektriska anläggningar arbetas in i lagen om
elberedskap
- en hänvisning till lagen om elberedskap tas in i den nya ellagen
- vissa myndighetsinstruktioner ändras i enlighet med det förslag till
ändrade myndighetsuppgifter som tidigare har lagts fram i detta
betänkande
- reglerna om energiransonering ses över i syfte att modernisera regel-
verket
- utarbetandet av ett förslag till ny lag om elberedskap, m.m. bör ske
inom ramen för ett fortsatt utredningsarbete.
Vi föreslår att den nya organisationen skall träda ikraft den 1 januari
1997. Fortsatt utredningsarbete krävs vad gäller vissa författningsfrågor.
Våra förslag avlastar statsbudgeten med 71 miljoner kronor räknat med
utgångspunkt från budgetåret 1995/96 (12 månader). Inga negativa
konsekvenser bedöms uppstå från regionalpolitisk eller
jämställdhetspolitisk synpunkt.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 1
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 86
Den särskilde utredaren skall enligt direktiven lämna förslag till:
- myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med elberedskapen
- ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elförsörjningen vid
höjd beredskap
- fördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan myndigheter och
näringsidkare inom elberedskapen
- avgiftssystem för finansiering av elberedskapen
- behövlig lagstiftning.
Frågor om organisationsstruktur, ansvarsfördelning och finansiering av
elberedskapen behandlades i utredningens första betänkande
Elberedskapen - organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU
1996:78). I detta betänkande behandlas behovet av lagstiftning och övriga
författningsändringar inom elberedskapen.
I betänkandet föreslår vi att de grundläggande bestämmelserna om
elberedskapen samlas i en elberedskapslag. Tillämpningsområdet för lagen
bör omfatta beredskapsförberedelser som syftar till att ge elförsörjningen
erforderlig förmåga att motstå de påfrestningar som uppstår vid höjd
beredskap eller i andra situationer då elförsörjningen annars är allvarligt
hotad. Lagen föreslås bli tillämplig på produktion, överföring och handel
med el.
Uppgiften att tillämpa lagen föreslås läggas på en särskild myndighet -
elberedskapsmyndigheten. I vårt första betänkande föreslog vi att denna
uppgift skall läggas på Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät).
Elberedskapsmyndigheten bör ha vissa befogenheter gentemot elföre-tagen
och de övriga organ som omfattas av lagen. Myndighetens beslutanderätt
bör avse de beredskapsförberedelser som dessa organ skall genomföra för
att erforderlig förmåga skall kunna uppnås vid höjd beredskap eller annars
då elförsörjningen är allvarligt hotad. Regeringen bör ge
elberedskapsmyndigheten rätt att meddela verkställighetsföre-skrifter inom
detta område.
Beredskapsåtgärder som avser fredstida hot och risker bör enligt vår
mening inte berättiga till ersättning. Av detta skäl bör elberedskaps-
myndighetens befogenheter att tvinga elföretagen att genomföra åtgärder
mot fredstida hot och risker begränsas. I elberedskapslagen föreslår vi
därför en regel som innebär att elberedskapsmyndigheten inte bör far
Prop. 1996/97:86
Bilaga 2
66
tvinga elföretagen att genomföra åtgärder mot fredstida hot och risker om
dessa åtgärder framstår som oskäligt betungande.
Elberedskapslagen bör inte i detalj ange vilka beredskapsåtgärder som
elföretagen bör vidta. Det är enligt vår mening inte möjligt att genom
uppräkning eller på annat sätt exakt definiera vilka beredskapsåtgärder
som behöver vidtas. Det bör istället ankomma på elberedskapsmyn-
digheten att - inom ramen för de beslut som statsmakterna har fattat -
precisera vilka åtgärder som behöver vidtas för att elförsörj-ningen skall
kunna upprätthållas vid höjd beredskap och i de övriga situationer som
åsyftas i lagen. I sammanhanget bör understrykas att
elberedskapsmyndigheten inte kan besluta om mer långtgående bered-
skapsåtgärder än vad som kan finansieras med de medel från det särskilda
beredskapskonto som står till myndighetens förfogande. Vad gäller
fredstida beredskapsåtgärder föreslår vi som nämnts en särskild
begränsningsregel.
Vi föreslår vidare att bestämmelser om anmälningsskyldighet vid föränd-
ringar i anläggningar och verksamhet tas in i elberedskapslagen. Syftet
med dessa bestämmelser är att elberedskapsmyndigheten i god tid skall
fa reda vilka förändringar som planeras och vid behov kunna vidta
åtgärder. Anmälningsskyldigheten föreslås gälla dels för fysiska åtgärder
i elektriska anläggningar dels vad gäller väsentliga verksamhets-
förändringar i övrigt. Elberedskapsmyndigheten föreslås fa befogenheter
att i vissa situationer bevilja undantag från anmälningsskyldigheten.
Som nämnts ovan föreslår vi att rätten till ersättning för beredskaps-
åtgärder skall begränsas till åtgärder som syftar till att tillgodose elför-
sörjningen vid höjd beredskap. Beredskapsåtgärder som avser de övriga
situationer som omfattas av lagen förutsätts inte bli ersättningsberättigade.
Också i övrigt föreslås vissa begränsningar i rätten till ersättning.
I vårt första betänkande har vi föreslagit att elberedskapen skall
finansieras med en elberedskapsavgift. I elberedskapslagen anges därför
att en avgift för detta ändamål far tas ut från den som innehar
nätkoncession. Avgiften far användas för att finansiera ersättningsberätt-
igade beredskapsåtgärder samt den tillsynsverksamhet som elberedskaps-
myndigheten skall bedriva.
I övrigt föreslår vi att lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol ändras i syfte att göra det möjligt att ersätta innehavare av vissa
elproduktionsanläggningar för de kostnader som uppstår vid beredskaps-
lagring av bränslen för elproduktion vid höjd beredskap. De anläggningar
som berörs av vårt förslag är i första hand gasturbiner, oljekondensverk
och kraftvärmeverk.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 2
67
I övrigt innebär de förslag vi har redovisat att en rad författningar måste
ändras. Detta gäller bl.a. vissa myndigheters instruktioner samt förord-
ningen (1995:1296) om elsäkerhetsavgift och nätövervakningsavgift. I
kapitel 6 förtecknas de författningar som berörs av våra förslag.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 2
68
Efter remiss har yttrande över Elberedskapsutredningens slutbetänkande
(SOU 1996:149) Elberedskapen - forfattningsfrågor avgetts av Hovrätten
för Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket,
Försvarsmakten, Överstyrelsen for civil beredskap (ÖCB), Statens
räddningsverk (Räddningsverket), Försvarets forskningsanstalt (FOA),
Civilbefälhavaren i mellersta civilområdet (CB M), Styrelsen for
psykologiskt försvar (SPF), Post- och telestyrelsen, Riksgäldskontoret,
Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Affärsverket svenska kraftnät
(Svenska kraftnät), Elsäkerhetsverket, Konkurrensverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Statens
kämkraftinspektion, Stockholms stad, Malmö kommun, Göteborgs
kommun, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Kraftverksföreningen,
Svenska Elverksföreningen och Svenska Fjärrvärmeföreningen.
Härutöver har skrivelser inkommit från Stor-Stockholms Energi AB
(STOSEB), Svenska Kolinstitutet, Svenska Gasföreningen och f.d.
hovrättslagmannen Hans Svahn, expert i Ellagstiftningsutredningen.
Svenska Petroleum Institutet och Riksförbundet Energileverantörema
har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 3
69
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om elberedskap vid produktion
och överföring av el samt vid handel med el. Bestämmelserna reglerar
ansvaret för den planering och de övriga åtgärder som behövs för att
tillgododse elförsörjningen i landet vid höjd beredskap.
2 § Beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion omfattas
av lagen endast i fråga om rätt till ersättning enligt 11 §. Särskilda
bestämmelser rörande beredskapslagring i övrigt finns i lagen (1984:1049)
om beredskapslagring av olja och kol.
Bestämmelser om tillträdesbegränsning finns i lagen (1990:217) om
skydd för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. och i säkerhetsskydds-
lagen (1996:627).
Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.
3 § Med beredskapsåtgärder avses särskilda åtgärder som behövs för att
produktion och överföring av el samt handel med el skall kunna
upprätthållas vid höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (elbered-
skapsmyndigheten) far meddela närmare föreskrifter om åtgärder som kan
utgöra beredskapsåtgärder.
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder
4 § Skyldighet att vidta de beredskapsåtgärder som beslutas enligt denna
lag åvilar den som driver sådan verksamhet som anges i 1 §. Om det kan
anses lämpligt far ett beslut om beredskapsåtgärder i stället riktas till
ägaren eller nyttjanderättshavaren till anläggningen eller området.
Beslut om beredskapsåtgärder
5 § Elberedskapsmyndigheten prövar om beredskapsåtgärder behöver
vidtas och fattar beslut om sådana. Beslutet far inte vara mer betungande
än som kan anses vara skäligt med hänsyn till anläggningens eller
verksamhetens omfattning och betydelse. Vid utformningen av beslutet
skall elberedskapsmyndigheten även beakta de effekter en åtgärd kan fa
på beredskapen inför svåra påfrestningar på samhället i fred.
Ett beslut far inte innebära att vapen skall anskaffas.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
70
6 § Vid ändrade förhållanden far elberedskapsmyndigheten besluta att nya
eller ändrade beredskapsåtgärder skall vidtas.
A nmälningsskyldighet
7 § Innan en anläggning som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen
i Sverige eller inom en ort eller ett område uppförs, byggs om eller på
annat sätt ändras skall anmälan göras till elberedskapsmyndigheten för
prövning enligt 5 §. Arbetet far inte påbörjas innan myndigheten fattat
beslut i frågan.
Anmälan skall göras av den som driver verksamheten. Om någon verk-
samhet inte drivs, skall anmälan göras av ägaren eller i förekommande
fall nyttjanderättshavaren till anläggningen eller området.
8 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § och som är av
väsentlig betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett
område skall anmäla till elberedskapsmyndigheten om verksamheten över-
låts, läggs ner eller ändras på annat sätt. Sådan anmälan behöver dock
endast göras om verksamhetsförändringen är av väsentlig betydelse för
elförsörjningen. Anmälan skall ske senast i samband med att
verksamheten ändras.
9 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyn-
digheten far föreskriva
1. vilken typ av anläggningar och verksamheter som enligt 7 och 8 §§
skall anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen och
2. vilka slag av verksamhetsförändringar som enligt 8 § skall anses vara
av väsentlig betydelse.
10 § Har ändring eller annan åtgärd som anmälts enligt 7 § inte påbörjats
inom två år från det elberedskapsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall
en ny anmälan göras.
11 § Om inte annat följer av andra stycket betalas skälig ersättning för
kostnader för beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut enligt denna lag.
Ersättning betalas inte ut för
1. merkostnader enligt 12 §,
2. kostnader för uppgiftslämnande och planering av egna uppgifter
inom totalförsvaret, eller
3. kostnader som kan anses som ringa.
Skälig ersättning betalas även för kostnader för sådan beredskapslagring
för krigssituationer som ålagts innehavare av elproducerande anläggningar
enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder beslutas av elbered-
skapsmyndigheten. Ersättningen skall betalas ut efter det att åtgärden
genomförts.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
12 § Om anmälningsskyldighet enligt 7 § inte fullgörs kan elberedskaps-
myndigheten besluta att den anmälningsskyldige inte har rätt till ersättning
för merkostnad som uppstår på grund av att beredskapsåtgärden måste
utföras utan samband med annan åtgärd.
13 § Elberedskapsmyndigheten har tillsynen över att denna lag och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.
14 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan
åläggas att utföra beredskapsåtgärder fa de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder
behöver vidtas. Elberedskapsmyndigheten har också rätt att för samma
ändamål få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten har rätt att fa verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärd enligt första stycket och när
åtgärder som beslutats enligt 15 § andra stycket skall genomföras.
15 § Elberedskapsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud
som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Om ett föreläggande att vidta beredskapsåtgärder inte följs, far
åtgärderna genomföras genom elberedskapsmyndighetens försorg.
16 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen far förenas med vite.
17 § Den som innehar nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.l),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall betala
avgift {elberedskapsavgift) för
1. finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 11 §, och
2. elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Avgiften skall grundas på det antal abonnenter som är anslutna till den
avgiftsskyldiges nät. En högre avgift far tas ut för högspännings-
abonnemang än för lågspänningsabonnemang.
Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Beslutet far
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela
närmare föreskrifter om elberedskapsavgift.
18 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen har fått kännedom om en enskilds affars-
eller driftförhållanden eller förhållanden som är av betydelse för
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
totalförsvaret eller för rikets säkerhet i övrigt far inte obehörigen röja eller
utnyttja uppgifterna.
I det allmännas verksamhet gäller i stället sekretesslagen (1980:100).
19 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av
regeringen med stöd av 21 § far dock inte överklagas.
Andra beslut än beslut om att ta ut avgift gäller omedelbart om inte
annat bestäms i beslutet.
20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör anmälnings-
skyldighet enligt 7 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande skall inte dömas till straff
för gärning som omfattas av föreläggandet.
21 § Om anmälningsskyldighet enligt 7 eller 8 § uppkommer för
elberedskapsmyndigheten skall anmälan ske till regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. I elberedskapsmyndighetens ställe skall
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta i frågor
enligt 5, 6, 10-12, 15 och 16 §§ och utöva tillsyn om åtgärderna riktar sig
mot eller berör elberedskapsmyndigheten.
22 § Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) till anläggning som
omfattas av bestämmelserna i denna lag eller till väsentlig ombyggnad,
ändring eller utvidgning av en sådan anläggning far inte avgöras innan
prövning har skett enligt denna lag .
Första stycket tillämpas också för ärende om nätkoncession enligt lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
om anläggningen omfattas av bestämmelser enligt denna lag.
23 § Den ökning i byggnadskostnader som föranleds av åtgärder enligt
denna lag skall inte räknas med vid den prövning som avses i 3 kap. 4§
vattenlagen (1983:291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 22 § första stycket skall de
beslut om vattenanläggningars utförande som meddelats med stöd av
denna lag beaktas.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Genom lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar m.m.
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 86
3. I ärenden och mål där beslut fattats före denna lags i kraftträdande
skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Elberedskapsmyndigheten
skall dock vara enskilds motpart i mål vid allmän förvaltningsdomstol
efter den 1 juli 1997, även om det överklagade beslutet fattats av
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
74
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol
dels att 25 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
3a§
Bestämmelser om rätt till
ersättning för kostnader för
beredskapslagring för krigssitua-
tioner finns i 12 § elberedskaps-
lagen (1997:000).
25 § 1
Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagringsbränsle
till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, får regeringen
medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid
höjd beredskap far sådant medgivande lämnas även av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Om i andra fall än som anges
i första stycket särskilda skäl
föreligger, far regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer medge att beredskaps-
lager för oljekondensverk till-
fälligt tas i anspråk för
anläggningen.
Om i andra fall än som anges i
första stycket särskilda skäl
föreligger, far regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer medge att bered-
skapslager för gasturbiner, olje-
kondensverk, och kraftvärme-
verk tillfälligt tas i anspråk för
anläggningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
Senaste lydelse 1995:921.
75
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan
författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt
skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat
föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:
1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande
av förslag till befattning eller uppdrag,
4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel,
såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid
tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol
eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön
enligt lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt
naturvårdslagen (1964:822),
5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av
vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller
nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som
meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att
hålla provianteringsfrilager,
6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan komunal
förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan
avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats
med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller
avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän
domstol,
7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra
allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning
förutsätter beslut av allmän domstol,
8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den
allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur-
eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall
meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller
godkännande eller angående omhändertagande, smittrening,
oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal
2 Senaste lydelse 1994:1728.
76
förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1) eller
med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan
(1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller
strålskyddslagen (1958:110) eller i ärende som avses i
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
skogsförläggningslagen (1963:246),
11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om
skyldighet, som enligt författning
åvilar kommun eller annan kom-
11. mål om föreläggande vid
vite, såvida ej fråga är om
skyldighet, som enligt författning
åvilar kommun eller annan kom-
munal förvaltningsenhet, eller om
föreläggande enligt lagen
(1919:240) om fondkommissions-
rörelse och fondbörsversamhet,
lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftan-
läggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1950:
272) om rätt för utländsk försäk-
ringsanstalt att driva försäk-
ringsrörelse här i riket, lagen
(1950:596) om rätt till fiske,
lagen (1955:183) om bankrörelse,
lagen (1955:416) om sparbanker,
lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen, lagen
(1959:73) med vissa bestämmel-
ser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m. m., lagen
(1959:118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
lagen (1963:76) om kredit-
aktiebolag, jordförvärvslagen
(1965:290), förordningen
(1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar,
miljöskyddslagen (1969:387),
jordhävdslagen (1969:698), lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om lands-
hypoteksföreningar, lagen (1970:
596) om förenklad aktiehantering
eller lagen (1971: 827) om
registrering av aktieinnehav,
munal förvaltningsenhet, eller om
föreläggande enligt lagen
(1919:240) om fondkommissions-
rörelse och fondbörsverksamhet,
lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1950:
272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva för-
säkringsrörelse här i riket, lagen
(1950:596) om rätt till fiske,
lagen (1955:183) om bankrörelse,
lagen (1955:416) om sparbanker,
lagen ( 1 956:2 1 6) om
jordbrukskasserörelsen, lagen
(1959:73) med vissa bestämmel-
ser om inländsk försäkrings-
rörelse vid krig m. m., lagen
(1959:118) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring,
lagen (1963:76) om kredit-
aktiebolag, jordförvärvslagen
(1965:290), förordningen (1968:
576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stads
hypoteksföreningar, miljöskydds-
lagen (1969:387),j ordhävdslagen
(1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering eller lagen (1971:
827) om registrering av aktie-
innehav,
12. mål om utdömande av vite,
13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen
av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest 77
hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan
|
brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt, |
Prop. 1996/97:86 Bilaga 4 |
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I mål där beslut fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
78
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat sägs i lagen
(1942:335) om särskilda skydds-
åtgärder för vissa kraftanlägg-
ningar m.m.
Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat följer av
elberedskapslagen (1997:000).
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen (1942:335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre
bestämmelser tillämpas.
79
Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i lagen (1942:335)
om särskilda skyddsåtgärder for
vissa kraftanläggningar.
Föreslagen lydelse
33 §3
I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i elberedskapslagen
(1997:000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3 Senaste lydelse 1988:218.
80
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-18
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Närings- och handelsde-
partementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till
1. elberedskapslag,
2. lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol,
3. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
4. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
5. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessor Marinette
Andersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Inledande synpunkter
Av bestämmelserna i 1 och 4 §§ framgår att regleringen i lagförslaget i
huvudsak avses gälla de som "driver sådan verksamhet" som innefattar
produktion, överföring eller handel med el. Därmed kommer bland andra
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) att omfattas av lagen.
I remissen klargörs att regeringen avser att enligt 3 § i lagförslaget utse
Svenska kraftnät till "elberedskapsmyndighet", dvs. det organ som bl.a.
skall besluta om åtgärder enligt lagen och utöva tillsyn över dess
efterlevnad samt också förutsättas fa befogenhet att meddela närmare
föreskrifter av väsentlig betydelse för lagens tillämpning (jfr 3 § andra
stycket, 9 § och 17 § fjärde stycket).
Det framhålls i remissen, att det uppenbarligen är olämpligt att Svenska
kraftnät utövar elberedskapsmyndighetens funktioner vad gäller egna
verksamheter. Som en följd härav förordas i remissen en ordning som
innebär att regeringen eller annan myndighet som regeringen bestämmer
skall besluta i frågor om åtgärder som riktar sig emot eller berör Svenska
kraftnäts verksamhet samt i dessa fall utöva tillsyn enligt den föreslagna
lagen. En lagtext som ger uttryck för denna avsikt har tagits in i 21 §.
Det således föreslagna sättet att eliminera ifrågavarande problem
framstår som en högst tveksam nyskapelse. Eftersom lösningen tillkommit
efter remissbehandlingen av Elberedskapsutredningens slutbetänkande
(SOU 1996:149) saknas i lagstiftningsärendet också närmare synpunkter
på vilka förtroendemässiga svårigheter eller komplikationer av annan art
som kan uppstå om beredskapsmyndigheten, utöver sin funktion som
Prop. 1996/97:86
Bilaga 5
beslutande och övervakande organ, ibland också skall inta en rakt motsatt
ställning under lagen.
Det bästa sättet att undvika nämnda dilemma synes vara att ifrå-
gavarande funktioner flyttas över till eller anförtros ett i sammanhanget
fristående organ. För den händelse detta inte låter sig göra - vilket
Lagrådet saknar förutsättningar att bedöma - kan en annan utväg vara att
uttryckligen undanta Svenska kraftnät från forslagets tillämpningsområde
(lämpligen då i ett nytt andra stycke i 4 §). Eventuellt föreliggande behov
av garantier för att Svenska kraftnät själv noga beaktar behovet av egna
beredskapsåtgärder bör kunna tillgodoses inom ramen för affärsverkets
instruktion eller dess insynsråds verksamhet.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att frågan om Svenska
kraftnäts tilltänkta dubbla ställningar i förevarande sammanhang ägnas
ytterligare överväganden under det fortsatta beredningsarbetet. En
utgångspunkt bör därvid vara att den föreslagna 21 § inte bör leda till
lagstiftning.
6 §
Föregående paragraf innehåller föreskrifter angående beslut om
beredskapsåtgärder. Den inleds med meningen: "Elberedskapsmyndigheten
prövar om beredskapsåtgärder behöver vidtas och fattar beslut om
sådana".
I förevarande paragraf anges att elberedskapsmyndigheten vid ändrade
förhållanden far besluta att nya eller ändrade beredskapsåtgärder skall
vidtas.
Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om det finns något egent-
ligt behov av ifrågavarande bestämmelse. Avfattningen av 5 § torde i sig
inte utgöra något hinder mot att elberedskapsmyndigheten, så snart det
finns sakliga skäl därtill, meddelar ett nytt beslut angående nya eller
ändrade beredskapsåtgärder. För den händelse det anses angeläget att
särskilt framhålla att det i så fall måste vara fråga om "ändrade
förhållanden" - ett i sig ganska obestämt kriterium - kan bestämmelsen
lämpligen placeras som ett nytt tredje stycke i 5 §.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för beredskapsåtgärder.
Som huvudregel gäller enligt första stycket att den som enligt 5 § ålagts
att vidta sådana åtgärder skall fa skälig ersättning för sina kostnader. Av
tredje stycket framgår att motsvarande ersättningsnivå avses gälla i de fall
då ersättning betalas för beredskapslagring av olja och kol.
I författningskommentaren uttalas att uttrycket skälig ersättning inte
skall uppfattas så att den ersättningsberättigade bara skall fa en del av sina
kostnader täckta. Avsikten är att full ersättning skall betalas ut. Att
ersättningen angetts som skälig hänger enligt kommentaren samman med
att en beredskapsåtgärd kan vara av värde även för bidragstagarens
verksamhet i fred (fredsnytta). I ett sådant fall skall ersättning betalas för
endast den del av totalkostnaden som hänför sig till verksamheten vid
höjd beredskap.
Enligt Lagrådets mening bör den avsedda ersättningsprincipen - mot
Prop. 1996/97:86
Bilaga 5
vilken Lagrådet inte har något att invända - komma till tydligare uttryck
i lagtexten. Detta kan förslagsvis ske på det sättet att ordet skälig utgår
i första och tredje styckena samt att ett nytt femte stycke införs av
följande lydelse: "Vid beräkning av ersättning enligt första och tredje
styckena skall hänsyn tas till om beredskapsåtgärdema är av värde även
för verksamheten i fred."
Andra stycket innehåller några undantag från huvudregeln om att den
som utför beredskapsåtgärdema har rätt till ersättning för sina kostnader.
Ett av undantagen, punkt 3. avser det fallet att kostnaderna "kan anses
som ringa." I remissen anges att syftet med undantaget är att förenkla den
administrativa hanteringen. Vidare anförs att det är
elberedskapsmyndighetens sak att ta ställning till vad som i det enskilda
fallet skall anses som ringa. Vid denna bedömning skall såväl
kostnadernas absoluta storlek som deras relation till den aktuella
verksamheten kunna vara av betydelse.
Av det sagda följer att den som åläggs utföra beredskapsåtgärder i viss
omfattning kan tvingas göra detta på egen bekostnad. I remissen finns inte
någon diskussion om hur denna ersättningsregel förhåller sig till
rättsordningen i övrigt, exempelvis de grunder för egendomsskydd som
kommit till uttryck i 2 kap. 18 § regeringsformen och i lagen (1994:1219)
om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna (jfr även 2 kap. 23 § re-
geringsformen). Om skyldigheten att utan ersättning svara för be-
redskapsåtgärder kan ses som ett åliggande som avses i 8 kap. 3 §
regeringsformen uppkommer vidare frågan om förpliktelsen uppfyller det
krav på generell avfattning som anses böra uppställas i fråga om
föreskrifter om skatter och andra pålagor.
Lagrådet är medvetet om att betydande svårigheter föreligger att
fastställa i vilken omfattning gällande rätt medger utfärdande av före-
skrifter enligt vilka enskilda rättssubjekt kan utsättas för ekonomiska
ingrepp i sin näringsverksamhet. Till detta kommer att det angivna
rättsområdet är underkastat en fortlöpande utveckling. Mot bl.a. denna
bakgrund saknar Lagrådet möjlighet att uttala någon bestämd uppfattning
om huruvida det i punkt 3 angivna undantaget från rätten till ersättning
är förenligt med bestämmelserna om egendomsskydd. Lagrådet finner det
dock inte uteslutet att en tillämpning av undantagsregeln i ett enskilt fall
kan komma att bedömas som en kränkning av näringsidkarens rätt till sin
egendom. Enligt Lagrådets uppfattning kan det därför - åtminstone intill
dess frågan analyserats grundligare - finnas anledning att överväga ett
slopande av punkten 3 och således medge i princip full ersättning även för
kostnader som kan anses som ringa.
12 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om möjlighet för elberedskaps-
myndigheten att i fall då anmälningsskyldigheten enligt 7 § inte fullgjorts
besluta att ersättningen för en beredskapsåtgärd inte skall omfatta den
merkostnad som uppstått på grund av att beredskapsåtgärden måst utföras
för sig.
I remissen berörs inte det eventuella fallet att ett ägarskifte ägt rum
Prop. 1996/97:86
Bilaga 5
83
under tiden efter den försummade underrättelsen. I lagtexten anges att
"den anmälningsskyldige" inte har rätt till ersättning för merkostnaden.
Med tanke på att det ingalunda är ovanligt med ägarbyten inom en
koncern samt eventuella fall av ond tro hos en utomstående ny ägare
föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
"Om anmälningsskyldighet enligt 7 § inte fullgjorts kan elberedskaps-
myndigheten besluta att rätt inte föreligger till ersättning för merkostnad
som uppstått på grund av att beredskapsåtgärden har måst utföras utan
samband med annan åtgärd."
14-16 §§
I de föreslagna paragraferna ges regler om skyldigheter för den som kan
åläggas att utföra beredskapsåtgärder att ge upplysningar och utlämna
handlingar till elberedskapsmyndigheten ävensom att lämna myndigheten
tillträde till områden m.m. där verksamheten bedrivs. I anslutning härtill
föreskrivs att elberedskapsmyndigheten far meddela erforderliga
förelägganden och förbud, eventuellt förenade med vite, avseende de
skyldigheter som följer av lagen och myndighetens föreskrifter. Slutligen
ges regler om tvångsmedel för att garantera att lagen och föreskrifterna
följs.
Regleringen synes kunna bli mer överskådlig om det i en första paragraf
anges de i 14 § upptagna särskilda skyldigheterna och elbered-
skapsmyndighetens behörighet att meddela förelägganden och förbud,
eventuellt förenade med vite. Övriga bestämmelser kan därefter förenas
i en paragraf, som för där angivna beslut av elberedskapsmyndigheten
anger att verkställighet kan ske enligt utsökningsbalkens (UB)
bestämmelser (se 3 kap. 20 § samt 16 kap. 10-12 §§). Den i förslagets 15
§ andra stycket upptagna bestämmelsen att beredskapsåtgärder under vissa
förhållanden far genomföras genom myndighetens försorg synes ej
behövlig då 16 kap. 12 § UB inrymmer en möjlighet för
kronofogdemyndigheten att efter vad där sägs överlämna åt sökanden att
utföra behövliga åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda bör förslagets 14-16 §§ kunna samman-
föras till två paragrafer med följande lydelse:
"14 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan
åläggas att utföra beredskapsåtgärder fa de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder
behöver vidtas. Elberedskapsmyndigheten har också rätt att för samma
ändamål fa tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall följas. Ett föreläggande eller förbud far förenas med vite.
15 § Beslut enligt 5 § om åläggande att vidta beredskapsåtgärder far
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detsamma gäller beslut
enligt 14 § om utlämnande av handlingar och om tillträde till område
m.m. där verksamhet bedrivs."
Prop. 1996/97:86
Bilaga 5
84
19 §
I första stycket anges att beslut enligt den föreslagna lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Innebörden av bestämmelsen är att det ankommer på
förvaltningsdomstol att pröva även överklaganden rörande innehållet i
föreskrifter som elberedskapsmyndigheten meddelat (jfr 3, 9 och 17 §§).
En sådan ordning synes inte lämplig och torde - att döma av
författningskommentaren - inte heller vara avsedd. Enligt Lagrådets
uppfattning bör lagtexten preciseras i nu angivet hänseende.
22 och 23 §§
I förslagets 22 och 23 §§ upptagna regler bl.a. om hinder för vatten-
domstol att avgöra vattenmål innan föreskriven prövning har skett enligt
elberedskapslagen synes i förtydligande syfte böra kompletteras på det
sättet att det i vattenlagen intages en erinran om bestämmelserna.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1996/97:86
Bilaga 5
85
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1996/97:87 Nya regler om elberedskap.
86
Prop. 1996/97:86
|
Författningsru brik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- bäver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
elberedskapslag |
3, 8, 15 §§ |
87
gotab 53113, Stockholm 1997