Regeringens proposition
1996/97:86

Nya regler om elberedskap

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 1997

Göran Persson

Anders Sundström
(Närings- och handelsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en elberedskapslag. Den syftar till att reglera
ansvaret för den planering och de åtgärder som behövs för att kunna tillgodose
elförsörjningen vid höjd beredskap. Huvudprincipen är att den som driver
elproduktion, elhandel och nätverksamhet eller i vissa fall äger anläggningar
för sådan verksamhet är skyldig att vidta åtgärder som beslutas med stöd av
lagen för att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap. Beslut om åtgärder
kan avse såväl anläggningar som verksamhet. Beslutade åtgärder är med vissa
undantag ersättningsberättigande. Beredskapslagring av olja och kol för
elproduktion vid höjd beredskap blir också ersättningsberättigande. En
offentligrättsligt reglerad avgift, elberedskapsavgift, föreslås för att
finansiera kostnaderna för att ge ersättning för beredskapsåtgärder i
elföretagen och för kostnaderna för myndighetsutövningen enligt lagen. Avgiften
skall betalas av innehavare av nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). En
myndighet, elberedskapsmyndigheten, skall ha till uppgift att besluta om
föreskrifter om elberedskap, åläggande om beredskapsåtgärder vid enskilda
elföretag och elektriska anläggningar, ersättning för sådana åtgärder och att
utöva tillsyn av elberedskapslagens efterlevnad. Denna myndighetsfunktion skall
ligga på Affärsverket svenska kraftnät, som undantas från tillämpningen av
lagen. Genom förslaget kan Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar avvecklas.
Elberedskapslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Lagen ersätter lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

Propositionen innehåller även ett förslag till en lag om ändring i lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Genom denna ändring vidgas
möjligheten att i särskilda fall medge att bränslelager för elproduktion i krig
tillfälligt får tas i anspråk även vid svåra påfrestningar på elförsörjningen i
fred.
Slutligen föreslås följdändringar i annan lagstiftning.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 5

2 Lagtext.................................................... 6
2.1 Förslag till elberedskapslag........................ 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet
för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.. 11
2.4 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol................... 15
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar............................................. 16

3 Ärendet och dess beredning................................. 17

4 Elberedskapen på den reformerade elmarknaden............... 19

5 En ny lag om elberedskap................................... 24

6 Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder.................... 27

7 Anmälningsskyldighet....................................... 30

8 Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder............ 33

9 Ny myndighetsfunktion för tillsyn av elberedskapen, m.m.... 36

10 Tillsyn m.m................................................ 40

11 Finansiering av elberedskapen.............................. 42

12 Övriga lagstiftningsåtgärder............................... 46
12.1 Beredskapslagring av bränslen för elproduktion .... 46
12.2 Skyddsåtgärder för rörledningar..................... 47

13 Ikraftträdande............................................. 48

14 Författningskommentar...................................... 49
14.1 Förslaget till elberedskapslag...................... 49
14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 60
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
60
14.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 60
14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol................... 60
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar............................................. 61

Bilaga 1 Sammanfattning av Elberedskapsutredningens
delbetänkande Elberedskapen - Organisation,
ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996:78)....
62

Bialga 2 Sammanfattning av Elberedskapsutredningens
slutbetänkande Elberedskapen - Författ-ningsfrågor
(SOU 1996:149)......................................
66

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser
Elberedskapsutredningens slutbetänkande Elberedskapen
- Författningsfrågor (SOU 1996:149) ................
69

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.........................
70

Bilaga 5 Lagrådets yttrande..................................
81

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997..... 86

Rättsdatablad.................................................... 87

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till elberedskapslag,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva viss mål,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt
försvar.

2 Lagtext

2.1 Förslag till elberedskapslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om beredskap vid produktion och överföring
av el samt vid handel med el. Bestämmelserna reglerar ansvaret för den planering
och de övriga åtgärder som behövs för att tillgodose elförsörjningen i landet
vid höjd beredskap enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.

2 § Beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion omfattas av lagen
endast i fråga om rätt till ersättning enligt 10 §. Särskilda bestämmelser
rörande beredskapslagring finns i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol.
Bestämmelser om tillträdesbegränsning finns i lagen (1990:217) om skydd för
vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. och i säkerhetsskyddslagen (1996:627).
Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

Beredskapsåtgärder

3 § Med beredskapsåtgärder avses särskilda åtgärder som behövs för att
produktion och överföring av el samt handel med el skall kunna upprätthållas vid
höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (elberedskapsmyndig-
heten) får meddela närmare föreskrifter om åtgärder som kan utgöra
beredskapsåtgärder.

Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder

4 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § är skyldig att vidta de
beredskapsåtgärder som beslutas enligt denna lag. Om det kan anses lämpligt får
ett beslut om beredskapsåtgärder i stället riktas till ägaren eller
nyttjanderättshavaren till anläggningen eller fastigheten.Affärsverket svenska
kraftnät omfattas inte av lagen.

Beslut om beredskapsåtgärder

5 § Elberedskapsmyndigheten prövar om beredskapsåtgärder behöver vidtas och
fattar beslut om sådana. Beslutet får inte vara mer betungande än som
kan anses vara skäligt med hänsyn till anläggningens eller verksamhetens
omfattning och betydelse. Vid utformningen av beslutet skall elberedskapsmyndig-
heten beakta de effekter en åtgärd kan få på beredskapen inför svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Ett beslut får inte innebära att vapen skall anskaffas.

Anmälningsskyldighet

6 § Innan en anläggning som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i
Sverige eller inom en ort eller ett område uppförs, byggs om eller på annat sätt
ändras skall anmälan göras till elberedskapsmyndigheten för prövning enligt 5 §.
Arbetet får inte påbörjas innan myndigheten fattat beslut i frågan.
Anmälan skall göras av den som driver verksamheten. Om någon verksamhet inte
drivs, skall anmälan göras av ägaren eller i förekommande fall
nyttjanderättshavaren till anläggningen eller fastigheten.

7 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § och som är av väsentlig
betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett område skall
anmäla till elberedskapsmyndigheten om verksamheten överlåts, läggs ner eller
ändras på annat sätt. Sådan anmälan behöver dock endast göras om
verksamhetsförändringen är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Anmälan
skall ske senast i samband med ändringen.

8 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyndigheten får
föreskriva
1. vilken typ av anläggningar och verksamheter som enligt 6 och 7 §§ skall
anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen, och
2. vilka slag av verksamhetsförändringar som enligt 7 § skall anses vara av
väsentlig betydelse.

9 § Har ändring som anmälts enligt 6 § inte påbörjats inom två år från det
elberedskapsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall en ny anmälan göras.

Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder

10 § Om inte annat följer av andra stycket betalas ersättning för kostnader för
beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut enligt 5 §.
Ersättning betalas inte ut för
1. merkostnader som avses i 11 §, eller
2. kostnader för uppgiftslämnande och planering av egna uppgifter inom
totalförsvaret.
Ersättning betalas även för kostnader för sådan beredskapslagring för
krigssituationer som ålagts innehavare av elproducerande anläggningar enligt
lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder beslutas av elbered-
skapsmyndigheten. Ersättningen skall normalt betalas ut efter det att åtgärden
genomförts.
Vid beräkning av ersättning enligt första och tredje styckena skall hänsyn tas
till om beredskapsåtgärderna är av värde även för verksamheten i fred.
11 § Om anmälningsskyldighet enligt 6 § inte fullgjorts kan elberedskapsmyn-
digheten besluta att rätt inte föreligger till ersättning för merkostnad som
uppstått på grund av att beredskapsåtgärden har måst utföras utan samband med
annan åtgärd.

Tillsyn

12 § Elberedskapsmyndigheten har tillsynen över att denna lag och föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen följs.

13 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan åläggas att
utföra beredskapsåtgärder få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder behöver vidtas.
Elberedskapsmyndigheten har också rätt att för samma ändamål få tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för
att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall
följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.

14 § Beslut enligt 5 § om åläggande att vidta beredskapsåtgärder får
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detsamma gäller beslut enligt
13 § om utlämnande av handlingar och om tillträde till område m.m. där
verksamhet bedrivs.

Avgift

15 § Den som innehar nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall betala avgift
(elberedskapsavgift) för
1. finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 10 §, och
2. elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Avgiften skall grundas på det antal abonnenter som är anslutna till den
avgiftsskyldiges nät. En högre avgift får tas ut för högspänningsabonnemang än
för lågspänningsabonnemang.
Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Beslutet får verkställas
enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om elberedskapsavgift.

Tystnadsplikt

16 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen har fått kännedom om förhållanden som är av
betydelse för totalförsvaret eller för rikets säkerhet i övrigt eller en
enskilds affärs- eller driftförhållanden får inte obehörigen röja eller utnyttja
uppgifterna.
I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).

Överklagande m.m.

17 § Beslut enligt 5, 10 och 11 §§, 13 § andra stycket och 15 § tredje stycket
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra beslut än beslut om att ta ut avgift gäller omedelbart om inte annat
bestäms i beslutet.

Ansvarsbestämmelser

18 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör anmälningsskyldighet
enligt 6 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande skall inte dömas till straff för
gärning som omfattas av föreläggandet.

Övriga bestämmelser

19 § Mål enligt vattenlagen (1983:291) om tillstånd till anläggning som
omfattas av bestämmelserna i denna lag eller till väsentlig ombyggnad, ändring
eller utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning har
skett enligt denna lag .
Första stycket tillämpas också beträffande ärende om nätkoncession enligt
lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
om anläggningen omfattas av bestämmelser enligt denna lag.

20 § Den ökning i byggnadskostnader som föranleds av åtgärder enligt denna lag
skall inte räknas med vid den prövning som avses i 3 kap. 4 § vattenlagen
(1983:291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 19 § första stycket skall de beslut om
vattenanläggningars utförande som meddelats med stöd av denna lag beaktas.

_________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Genom lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m.
3. I ärenden och mål där beslut fattats före denna lags ikraftträdande skall
bestämmelserna i den upphävda lagen fortfarande tillämpas. Elbered-
skapsmyndigheten skall dock vara enskilds motpart i mål vid allmän
förvaltningsdomstol efter den 1 juli 1997, även om det överklagade beslutet
fattats av Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §1

--------------------------------------------------------------------
I fråga om vissa starkströmsan- I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare läggningar finns ytterligare be-
bestämmelser i lagen (1942:335) stämmelser i elberedskapslagen
om särskilda skyddsåtgärder för (1997:000).
vissa kraftanläggningar m.m.
--------------------------------------------------------------------
________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1988:218.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

--------------------------------------------------------------------
1 §1

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan
författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt
skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2
§, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:
1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av
förslag till befattning eller uppdrag,
4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida
ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist
anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller
ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen
(1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964:822),
5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med
undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av
regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,
6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan komunal
förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan
avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med
stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars
uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra
allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter
beslut av allmän domstol,
8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna
hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående
förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående
omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej
fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1)
eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan
(1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen
(1958:110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963:246),
--------------------------------------------------------------------
11. mål om föreläggande vid 11. mål om föreläggande vid vite,
vite, såvida ej fråga är om såvida ej fråga är om skyldighet,
skyldighet, som enligt som enligt författning åvilar
författning åvilar kommun eller kommun eller annan kommunal
annan kommunal- förvaltningsenhet, eller om
förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen
föreläggande enligt lagen (1919:240) om fondkommissions-
(1919:240) om fondkommissions- rörelse och fondbörsverksamhet,
rörelse och fondbörsversamhet, lagen (1948:433) om
lagen (1942:335) om särskilda försäkringsrörelse, lagen (1950:
skyddsåtgärder för vissa kraftan- 272) om rätt för utländsk
läggningar m.m, lagen försäkringsanstalt att driva för-
(1948:433) om försäkringsrörelse, säkringsrörelse här i riket, lagen
lagen (1950: 272) om rätt för (1950:596) om rätt till fiske,
utländsk försäkringsanstalt att lagen (1955:183) om bankrörelse,
driva försäkringsrörelse här i lagen (1955:416) om sparbanker,
riket, lagen (1950:596) om rätt lagen (1956:216) om
till fiske, lagen (1955:183) jordbrukskasserörelsen, lagen
om bankrörelse, lagen (1959:73) med vissa bestämmelser
(1955:416) om sparbanker, om inländsk försäkringsrörelse vid
lagen (1956:216) om krig m. m., lagen (1959:118) om
jordbrukskasserörelsen, lagen krigsansvarighet för liv- och
(1959:73) med vissa bestämmel- invaliditetsförsäkring, lagen
ser om inländsk försäkringsrörelse (1963:76) om kreditaktiebolag,
vid krig m. m., lagen jordförvärvslagen (1965:290),
(1959:118) om krigsansvarighet förordningen (1968: 576) om
för liv- och invaliditetsför- Konungariket Sveriges
säkring, lagen (1963:76) om stadshypotekskassa och om stads-
kreditaktiebolag, jordförvärvs- hypoteksföreningar, miljöskydds-
lagen (1965:290), förordningen lagen (1969:387), jordhävdslagen
(1968:576) om Konungariket (1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges stadshypotekskassa Sveriges allmänna hypoteksbank
och om stadshypoteksföreningar, och om landshypoteksföreningar,
miljöskyddslagen (1969:387), lagen (1970:596) om förenklad
jordhävdslagen (1969:698), aktiehantering eller lagen
lagen (1970:65) om Sveriges (1971: 827) om registrering av
allmänna hypoteksbank och om aktieinnehav,
landshypoteksföreningar, lagen
(1970: 596) om förenklad
aktiehantering eller lagen
(1971:827) om registrering av
aktieinnehav,
12. mål om utdömande av vite,
13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av
häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i
förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan
brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,
14. mål om handräckning.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I mål där beslut fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1728.

2.4 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att det i vattenlagen (1983:291) skall införas en ny
paragraf, 3 kap. 13 §, av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
3 kap.
13 §

--------------------------------------------------------------------
I fråga om vissa vattenan-
läggningar finns ytterligare be-
stämmelser i 19 och 20 §§
elberedskapslagen (1997:000).
________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol
dels att 25 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser om rätt till ersät-
tning för kostnader för bered-
skapslagring för krigssituatio-
ner finns i 10 § elberedskaps-
lagen (1997:000).

25 § 1

Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagringsbränsle
till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, får regeringen
medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid höjd
beredskap får sådant medgivande lämnas även av den myndighet som regeringen
bestämmer.
--------------------------------------------------------------------
Om i andra fall än som anges Om i andra fall än som anges i
i första stycket särskilda skäl första stycket särskilda skäl
föreligger, får regeringen eller föreligger, får regeringen eller
den myndighet som regeringen den myndighet som regeringen
bestämmer medge att beredskaps- bestämmer medge att bered-
lager för oljekondensverk till- skapslager för gasturbiner,
fälligt tas i anspråk för oljekondensverk och kraftvärme-
anläggningen. verk tillfälligt tas i anspråk för
anläggningen.

_______

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1995:921.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §

--------------------------------------------------------------------
Vad som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat sägs i gäller inte om annat följer av
lagen (1942:335) om särskilda elberedskapslagen (1997:000).
skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m.

________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
tillämpas.

3 Ärendet och dess beredning

Våren 1992 uppdrogs åt en särskild utredare - Ellagstiftningsutredningen (ELU,
utredare överdirektören Olof Söderberg) - att utarbeta förslag till ny
lagstiftning på elområdet (dir. 1992:39). Regeringen beslutade sommaren 1993 om
tilläggsdirektiv (dir. 1993:93) till ELU som bl.a. innebar att utredaren skulle
redovisa förslag till riktlinjer för beredskapsverksamheten på elområdet. ELU
redovisade sina överväganden angående elberedskapen i betänkandet Elförsörjning
i ofred (SOU 1995:51). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Närings- och
handelsdepartementet (dnr N95/1147).
Vid remissbehandlingen framfördes starka invändningar mot delar av
utredningens förslag, särskilt i fråga om den ansvarsfördelning för
myndighetsarbetet inom elberedskapen som ELU förordat. Det fanns enligt
regeringens bedömning även anledning att ytterligare pröva villkoren för
elberedskapens finansiering och lagregleringen av elberedskapen. Våren 1996
uppdrogs därför åt en särskild utredare - Elberedskapsutredningen (EBU,
utredare dåvarande generaldirektören Gunnar Holmgren) - att lämna förslag till
myndighetsorganisation, ansvarsfördelning, lagstiftning och finansiering inom
elberedskapens område (dir. 1996:23). Utredaren hade även i uppdrag att överväga
behovet av lagstiftning inom området. EBU redovisade i maj 1996 sina
överväganden om organisation, ansvarsfördelning och finansiering i betänkandet
Elberedskapen - Organisation, Ansvarsfördelning och Finansiering (SOU 1996:78).
En sammanställning av utredningens överväganden och förslag i betänkandet är
bifogad som bilaga 1. Förslagen har behandlats vid ett remissmöte i
Näringsdepartementet den 25 juni 1996. En minnesanteckning från detta möte finns
tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (dnr N96/1304).
EBU redovisade i oktober 1996 sina förslag till lagstiftning och
författningsändringar inom elberedskapens område i slutbetänkandet Elberedskapen
- Författningsfrågor (SOU 1996:149). En sammanställning av utredningens
överväganden och förslag är bifogad som bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns som bilaga 3. En
sammanställning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Närings-
och handelsdepartementet (dnr N96/2875).
Riksdagen beslutade i december 1996 om mål och inriktning för bl.a.
funktionen Energiförsörjning med delfunktionen Elförsörjning under perioden år
1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:112). I det
sammanhanget redovisade regeringen sina överväg-anden om bl.a. organisation,
ansvarsfördelning och finansiering av elberedskapen. Riksdagen hade inget att
erinra mot dessa överväganden. Försvarsutskottet framhöll att det är särskilt
viktigt att finansieringen säkras för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas.
Vidare anförde försvarsutskottet att den förutsätter att frågan om en
avgiftsfinansiering på området får en så grundlig och allsidig beredning att
finansieringen av beredskapsåtgärderna inom funktionen Energiförsörjning säkras
från och med den 1 juli 1997.
Regeringen har redovisat överväganden och förslag om åtgärder för att höja
beredskapen mot svåra påfrestningar i samhället i fred (prop. 1996/97:11). I det
sammanhanget har regeringen redovisat sina överväganden om bl.a. beredskapen mot
allvarliga störningar i elförsörjningen i fredstid. Riksdagen har ännu inte
behandlat propositionen.
Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Det nya regelverket infördes genom förändringar
av och tillägg till lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar (ellagen). Beslutet innebar vidare ikraftträdande av en
tidigare beslutad ny lag, lagen (1994:618) om handel med el, m.m (prop.
1993/94:162, bet. 1993/94: NU22, rskr. 1993/94:358). Det nya regelverket trädde
i kraft den 1 januari 1996.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter.
Dessutom har några redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter berörs i
författningskommentaren till respektive paragraf.

4 Elberedskapen på den reformerade elmarknaden

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Elsystemets infrastruktur bör utvecklas |
| så att samhällets krav på elförsörjningen i fred och i krig kan |
| tillgodoses. Det är ett samhällsintresse att störningskänsligheten i|
| elförsörjningen begränsas. |
| De under de senaste åren genomförda förändringarna i |
| ellagstiftningen har ändrat förutsättningarna för beredskapen inom|
| elförsörjningen. De nuvarande reglerna om beredskapsåtgärder inom|
| detta område är inte längre ändamålsenliga och bör därför ersättas med|
| ny lagstiftning. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Elförsörjningen är av central betydelse för
den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige. I stort sett alla delar av
det svenska samhället är beroende av en väl fungerande elförsörjning. Elavbrott
kan leda till omfattande störningar i viktiga samhällsfunktioner och förorsaka
betydande materiella skador och ekonomiska förluster. Under svåra
väderleksförhållanden kan långvariga elavbrott utgöra ett hot mot individens
överlevnad.
Elsystemets infrastruktur bör utnyttjas och utvecklas så att samhällets krav
på elförsörjningen i såväl fredstid som i krig kan tillgodoses. Sårbarheten för
fredstida och krigstida störningar bör begränsas.

Leveranssäkerhet i fred och i krig

Regeringen har nyligen redovisat sin bedömning av leveranssäkerheten i den
svenska elförsörjningen i fred och krig. Enligt regeringens bedömning är det
svenska elförsörjningssystemet förhållandevis robust och motståndskraftigt mot
de typer av störningar som erfarenhetsmässigt och med rimlig sannolikhet kan
inträffa i fredstid (prop. 1996/97:11 s. 50). Fredstida elavbrott sammanhänger
vanligtvis med väderrelaterade fel som drabbar elsystemets lägre
spänningsnivåer.
Elförsörjningens sårbarhet i krig bedöms vara hög (prop. 1996/97:4 s. 274).
Elförsörjningssystemet är ett högt prioriterat militärt angreppsmål. Genom
begränsade militära insatser kan elförsörjningen allvarligt störas, vilket
indirekt allvarligt stör viktiga funktioner inom totalförsvaret och övriga
samhället. Enligt regeringens bedömning är den bristande förmågan att
upprätthålla en fungerande elförsörjning ett av de mest betydande problemen inom
beredskapsområdet och en gränssättande faktor för hela totalförsvarets samlade
förmåga. Riksdagen har inte haft något att invända mot regeringens bedömning
(bet. 1996/97:FöU1 s. 194, rskr. 1996/97:112).
Det finns enligt regeringens bedömning ekonomiska och kommersiella skäl för
företagen inom elförsörjningen att upprätthålla den fredstida leveranssäkerheten
på en för företagens kunder och samhället önskvärd och ekonomiskt rimlig nivå.
Elföretagen vidtar som ett led i sin ordinarie verksamhet åtgärder för att
förebygga och åtgärda fredstida störningar. Myndigheternas föreskrifts- och
tillsynsarbete vad gäller driftsäkerhet, elsäkerhet och nätverksamhet påverkar
också elföretagens arbete med leveranssäkerhet.
Den krigstida skadebilden kan antas skilja sig från den fredstida, bl.a. så
till vida att de skador som kan uppstå är mer omfattande och komplexa. Vidare
förskjuts sannolikt tyngdpunkten i störningarna från lokalnäts- till regional-
och storkraftnätsnivå. Vissa av de åtgärder som genomförs
för att uppnå en hög leveranssäkerhet i fred förstärker elförsörjningen också i
krigstid. De åtgärder som krävs för att åstadkomma en god leveranssäkerhet i
krig är dock betydligt mer omfattande och av en annan karaktär än vad som krävs
för den fredstida leveranssäkerheten.

Elberedskapen

Inom elförsörjningen har det sedan 1920-talet vidtagits beredskapsåtgärder -
s.k. elberedskap - med syfte att minska sårbarheten och öka driftsäkerheten i
elförsörjningen i krig. Åtgärderna omfattar bl.a. skydd mot sabotage och
luftanfall (fortifikatoriskt skydd), förbättrad flexibilitet i överföringsnät
och styrsystem, tillskapande av reservanläggningar och reparationsberedskap.
Även organisatoriska förberedelser som exempelvis planläggning, utbildning och
övning har genomförts. Regeringen har nyligen redogjort för tidigare
ansvarsförhållanden inom elberedskapen (prop. 1996/97:4 s. 274).
En betydande del av beredskapsåtgärderna har genomförts av staten genom
Statens vattenfallsverk och senare Affärsverket svenska kraftnät. Vissa åtgärder
har elföretagen varit skyldiga att genomföra och finansiera, bl.a. enligt lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
(krigsskyddslagen). Därutöver har många elföretag frivilligt åtagit sig ett
betydande ansvar för att genomföra och finansiera ytterligare
beredskapsförberedelser, exempelvis när det gäller skyddsåtgärder och
branschgemensam beredskapsplanering. För vissa av beredskapsåtgärderna utgår
sedan budgetåret 1987/88 stimulansbidrag som finansierats över statsbudgeten.
Det gäller i första hand anläggningsinvesteringar för att skapa ett robustare
och mer flexibelt elförsörjningssystem. Elföretagen har dock kommit att stå för
betydande delar av elberedskapens kostnader.
De stora inslagen av frivillighet har bl.a. byggt på de tidigare
marknadsförhållandena inom elförsörjningen. Genom de legala
konkurrensbegränsningar som funnits har elföretagen kunnat föra
beredskapskostnader vidare till konsumtionsledet. Konkurrens-begränsningarna har
även möjliggjort ett relativt långtgående samarbete om elberedskap mellan
elföretagen. Statsmakterna har kunnat överlåta åt Vattenfallsverket att i samråd
med berörda elföretag närmare specificera beredskapskraven. Engagemanget för
elberedskapen avspeglar också en allmänt utbredd beredskapshänsyn i samhället
grundad i bl.a. erfarenheterna från andra världskriget.

Nya förutsättningar för elberedskapen

Den 1 januari 1996 trädde ett nytt regelverk för elmarknaden i kraft. Det
innebär att produktion och försäljning av el sker i konkurrens, medan
nätverksamhet (dvs. verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska
nätet), som är ett naturligt monopol, även fortsättningsvis regleras och
övervakas. Reformen syftar till att effektivisera elförsörjningen genom en ökad
pris- och konkurrenspress.
Det nya regelverket har förändrat förutsättningarna för elberedskapen. De nya
marknadsförutsättningarna förväntas leda till effektiviseringar och ett ökat
kostnadsmedvetande bland elföretagen. Möjligheten att vältra över
kostnaderna på konsumenterna blir mindre, vilket får elföretagen att ompröva
sina frivilliga beredskapsåtaganden. Förutsättningarna för det informella
samarbetet om beredskapen har också ändrats. Till detta kommer att den allmänna
synen på beredskap ändrats till följd av den nya säkerhetspolitiska situationen
i Europa. De nya marknadsförhållandena ställer krav på konkurrensneutralitet i
ålägganden om beredskapsåtgärder, särskilt när det gäller finansieringen.
Effektiviseringarna inom elförsörjningen ökar behovet av styrning av
beredskapsverksamheten mot åtgärder med hög kostnadseffektivitet och
beredskapsnytta. Statsmakternas beredskapskrav inom elförsörjningen bör
tydliggöras.

Krigsskyddslagen och annan lagstiftning om beredskapsåtgärder

Den lagstiftning om beredskapsåtgärder som f.n. är tillämplig på elförsörjningen
utgörs dels av lagstiftning som gäller för hela beredskapsområdet, dels av
krigsskyddslagen som huvudsakligen är tillämplig på elförsörjningen.
Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddslagen)
syftar till att åstadkomma skydd mot sabotage, terrorism och spioneri. Den är
utformad för att säkerställa bevakning och tillträdes-skydd vid anläggningar
som är viktiga för totalförsvaret, bl.a. anläggningar inom energiförsörjningen.
Enligt lagen kan ägare av sådan anläggning också föreläggas att mot ersättning
genomföra nödvändiga skyddsåtgärder.
Bestämmelser om s.k. verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Enligt dessa bestämmelser har verkskyddet till uppgift att skydda och rädda
personal vid viss anläggning. Verkskydd skall organiseras vid anläggningar som
är av stor betydelse för totalförsvaret och som antas bli utsatta i samband med
stridshandlingar.
Säkerhetsskyddslagen (1996:627) syftar till att säkerställa skydd mot bl.a.
spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet. Lagen
innehåller bestämmelser om bl.a. informationssäkerhet, tillträdesbegränsningar
och säkerhetsprövning av personal.
Enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare,
arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
(näringsidkarlagen) är näringsidkare m.fl. skyldiga att på begäran av
totalförsvarsmyndighet delta i totalförsvarsplaneringen. De skall lämna de
upplysningar om produktionsförhållanden m.m i den egna verksamheten som
totalförsvarsmyndigheten behöver för sitt arbete. Skyldighet föreligger också
att medverka vid planeringen av de egna uppgifterna inom totalförsvaret.
Totalförsvarsmyndighet får utfärda de förelägganden som behövs för att lagen
skall följas. Den som på grund av bestämmelserna i lagen fått utföra ett arbete
som har medfört betydande kostnader har möjlighet att få ersättning för detta av
allmänna medel.
Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol omfattar lagring av
fossila bränslen för bl.a. elproduktionsändamål. Enligt lagen kan innehavare av
kraftvärmeverk, gasturbiner och oljekondenskraftverk över viss installerad
effekt åläggas att beredskapslagra bränslen för anläggningens beredskapsbehov i
krigsstituationer. Hur denna lagringsskyldighet skall fullgöras bestäms genom
individuell prövning. Innehavare av kraftvärmeverk kan även åläggas att lagra
olja för fredstida oljekriser.
Krigsskyddslagen innehåller regler om åtgärder till skydd mot skada genom
krigshandling eller sabotage mot anläggningar av väsentlig betydelse för
energiförsörjningen i landet. Enligt lagens definition är sådana anläggningar
kraftverk, vattenregleringsmagasin, kraftledningar samt transformator- och
kopplingsstationer över vissa storleksgränser. Dessa gränser har höjts i takt
med att storskaligheten inom elförsörjningen ökat. Numera omfattas större
kraftverk och vattenregleringsmagasin, det landsomfattande kraftöverföringsnätet
(stamnätet) samt stora transformator- och kopplingsstationer. Krigsskyddslagen
tillämpas även ifråga om skyddsåtgärder i rörledningar avsedda för transport av
naturgas eller olja.
Krigsskyddslagen är riktad mot åtgärder i enskilda anläggningar. Enligt lagen
skall ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning i anläggning som omfattas av
lagen utföras på ett sätt som i varje enskilt fall är lämpligt från
skyddssynpunkt. Det gäller bl.a. bomb- och brandskydd och skyddsrum. Kostnaderna
för åtgärderna skall anläggningsägare och nyttjanderättshavare stå för. Frågor
om skyddsåtgärder prövas av en särskild nämnd inom Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
Krigsskyddslagen bär en stark prägel av den tid varunder den tillkom. Den är i
sina huvuddrag oförändrad även om storleksgränserna för de anläggningar som
omfattas av lagen ändrats vid några tillfällen. Lagen präglas av det
decentraliserade elsystem och den militära hotbild som gällde då den tillkom
under andra världskriget. Ett effektivt bombskydd vid större anläggningar
bedömdes då på goda grunder som en verkningsfull och tillräcklig åtgärd för att
trygga elförsörjningen i krig.
Under de drygt femtio år som gått sedan krigsskyddslagens ikraftträdande har
såväl elsystemet som hotbilden genomgått stora förändringar. Elproduktionen och
kraftöverföringssystemet har byggts ut och integrerats i takt med att
elanvändningen ökat. Driften av produktions- och överföringsanläggningar är
numera ofta automatiserad och fjärrstyrd. Data- och kommunikationssystem är
nödvändiga för driften av elsystemet. Driftcentralerna har fått en stor
betydelse för styrningen av elsystemet. Dessa förändringar ställer krav på andra
typer av åtgärder än de som krigsskyddslagen tar sikte på. Elsystemet kan inte
skyddas enbart med traditionella fortifikatoriska åtgärder vid enskilda
anläggningar. Behovet av att skydda och skapa flexibilitet i funktioner och
system inom elförsörjningen har ökat. Anläggningar av ett annat slag eller
storlek än de som omfattas av krigsskyddslagen kan numera vara av väsentlig
betydelse från beredskapssynpunkt.

Behovet av ett nytt regelverk för elberedskapen

Krigsskyddslagen och skyddslagen reglerar inte alla de åtgärder som numera bör
komma i fråga för att trygga elförsörjningen i händelse av krig. Krigskyddslagen
är delvis föråldrad. Det bör skapas förutsättningar för att
reglera åtgärder inom ett vidare tillämpningsområde när det gäller
anläggningstyper, system och funktioner inom elförsörjningen. Åtgärderna bör
även kunna vidtas med andra syften än skydd mot förstörelse. För att öka
effektiviteten i beredskapsåtgärderna bör det även finnas förutsättningar för
ett selektivt genomförande av beredskapsåtgärderna.
Vidare innebär de förändrade konkurrensförhållandena på elmarknaden att ett
regelverk med en konkurrensneutral finansieringslösning bör åstadkommas.
Regeringens förslag i denna proposition syftar till att skapa ett tidsenligt
och ändamålsenligt regelverk som skall ersätta krigsskyddslagen. Med det nya
regelverket skall den planering och de åtgärder som behövs för att upprätthålla
elförsörjningen i krig kunna åstadkommas. Detta skall ske på ett
konkurrensneutralt sätt.

5 En ny lag om elberedskap

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: De grundläggande bestämmelserna om |
| elberedskapen vid produktion, överföring och handel med el |
| samlas i en lag om elberedskap (elberedskapslagen). |
| Bestämmelserna reglerar ansvaret för den planering och de åtgärder|
| som behövs för att kunna tillgodose elförsörjningen vid höjd |
| beredskap. Affärsverket svenska kraftnät omfattas inte av |
| lagen. |
| Elberedskapslagen ersätter lagen (1942:335) om särskilda |
| skyddsåtgärder vid vissa kraftanläggningar m.m. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. EBU föreslår dock att lagens syfte skall vara att tillgodose
elförsörjningen vid höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt
hotad.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker i huvudsak
utredningens förslag eller lämnar det utan synpunkter. Tre instanser,
länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län samt Svenska Elverksföreningen, är
kritiska till att lagen skall omfatta beredskapsförberedelser för fredstida
störningar. Länsstyrelsen i Hallands län anför att det bör finnas en klar gräns
mellan elberedskapsmyndighetens uppgift att säkerställa nationens behov av el
under höjd beredskap och den uppgift som åligger elföretagen att i konkurrens
med varandra tillgodose kunder med avbrottssäker el i fred. Svenska
Elverksföreningen anför att det är naturligt att elföretagen själva vidtar
åtgärder efter egen bedömning och branschpraxis när det gäller den fredstida
leveranssäkerheten. Några remissinstanser, bl.a. Göteborgs kommun och Svenska
Elverksföreningen, anför att det vore att föredra om samtliga bestämmelser inom
elområdet samlades i en gemensam lag.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser att senare under år 1997
lägga fram ett förslag om ny ellag. Lagen är tänkt att ersätta lagen (1902:71
s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) och
lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
Enligt regeringens bedömning åstadkommes en tydlig och överskådlig reglering
bäst genom att bestämmelserna om elberedskapen samlas i en särskild lag. De
grundläggande bestämmelserna om elberedskapen vid produktion, överföring och
handel med el bör samlas i en elberedskaps-lag. Denna lag skall innehålla
bestämmelser om skyldigheter att vidta beredskapsåtgärder,
elberedskapsmyndighetens befogenheter, ersättning för de kostnader som
beredskapsåtgärder ger upphov till samt det avgifts-system som skall finansiera
beredskapsåtgärder inom elområdet. En särskild myndighet,
elberedskapsmyndigheten, skall ansvara för tillämp-ningen av lagen. Svenska
kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet. Av skäl som närmare utvecklas i
avsnitt 9 skall Svenska kraftnät inte omfattas av elberedskapslagen.

Lagens syfte

Elberedskapslagen syftar till att reglera ansvaret för den planering och de
åtgärder som behövs för att kunna tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap.
De beslut som fattas med stöd av elberedskapslagen måste alltid kunna återföras
till lagens syftesbestämmelser. Med elförsörjningen i landet
avses inte enbart landet som helhet utan även elförsörjningen inom en viss ort
eller ett visst område.
Vad som avses med höjd beredskap regleras i lagen (1992:1403) om totalförsvar
och höjd beredskap. Förutsättningarna för höjd beredskap är att Sverige är i
krig eller krigsfara eller att det råder andra utomordentliga förhållanden som
är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att landet
har varit i krig eller krigsfara. Bestämmelserna är inte tillämpliga vid andra
allvarliga störningar i fredstid. Lagen omfattar två beredskapsnivåer: skärpt
beredskap och högsta beredskap. Är Sverige i krig råder högsta beredskap medan
regeringen för övriga situationer får bestämma om beredskapen skall höjas och i
så fall till vilken beredskapsnivå. Ett beslut om höjd beredskap kan gälla hela
landet eller endast en del av detta eller en viss verksamhet.
EBU föreslår en elberedskapslag för att tillgodose elförsörjningen vid höjd
beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt hotad. Enligt EBU
motiverar den breddning av totalförsvarets uppgifter som skett genom första
etappen av det senaste försvarsbeslutet (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1,
rskr. 1995/96:44-46) att de beredskapsförberedelser som vidtas med stöd av lagen
även skall omfatta andra situationer än krig eller krigsfara. Enligt EBU kan det
exempelvis vara fråga om terrorism, bojkotter och ekonomiska sanktioner, större
naturkatastrofer, extrema väderleksförhållanden eller stora tekniska störningar
i delar av elförsörjningen.
I det civila försvarets uppgifter ingår numera även att stärka samhällets
samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället i fred. En helhetssyn
på beredskapsåtgärderna skall tillämpas. Detta innebär att det blir nödvändigt
att i planeringen konsekvent analysera effekten av beredskapsåtgärder inte bara
för krig utan också med avseende på fredstida störningar. Det är krigets krav
som skall avgöra dimensioneringen och utformningen av beredskapsåtgärderna men
det är väsentligt att behoven vid fredstida störningar ges vikt vid bedömningen
av vilka åtgärder som skall vidtas.
Ansvarsfördelningen inom elförsörjningen är sådan att det är en uppgift för
elföretagen att vidta de åtgärder som krävs för att hålla en god
leveranssäkerhet i fred. Myndigheternas föreskrifts- och tillsynsarbete vad
gäller driftsäkerhet, elsäkerhet och nätverksamhet påverkar elföretagens arbete
med leveranssäkerhet. Vissa av de situationer som EBU:s lagförslag tar sikte på
täcks in av befintlig lagstiftning. Skyddslagen är exempelvis tillämplig när det
gäller tillträdesskydd mot sabotage och terrorism. Det ingår i Svenska kraftnäts
uppgifter som systemansvarig enligt ellagen att reducera risken för tekniska
störningar i elförsörjningen. Med systemansvar avses det övergripande ansvaret
för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela
eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning
av el. Enligt regeringens bedömning finns en långtgående överlappning mellan de
beredskapsåtgärder som vidtas för situationer med höjd beredskap och
åtgärdsbehovet för situationer med svåra störningar i fredstid. Enligt
regeringens bedömning är det för närvarande inte påkallat att som EBU föreslagit
införa regler om leveranssäkerhet i fredstid i elberedskapslagen. Ett införande
av särskilda regler om leveranssäkerhet i fredstid får prövas i särskild ordning
om framtida erfarenheter visar att det är påkallat.
Kraven på åtgärder för att möta störningar i elförsörjningen vid höjd
beredskap skall vara avgörande för elberedskapslagens tillämpning. Hänsyn skall
dock tas till de planerade åtgärdernas effekter på svåra påfrestningar på
elförsörjningen i fredstid.

Lagens tillämpningsområde

Som framhållits tidigare är det en brist med krigsskyddslagen att den är så
starkt inriktad mot fortifikatoriska åtgärder i elektriska anläggningar. Genom
att tillämpa ett systeminriktat synsätt inom elberedskapen skulle en rad
verksamheter och funktioner i elsystemet kunna bidra till att ge elförsörjningen
förmåga att motstå de påfrestningar som kan uppstå vid höjd beredskap.
Elberedskapslagen bör därför tillämpas i alla led inom elförsörjningen, dvs.
produktion, överföring och handel med el.
Den nya lagen tar inte sikte på åtgärder hos den enskilde elanvändaren för att
trygga elförsörjningen vid höjd beredskap. Dessa frågor hanteras i andra
sammanhang, bl.a. i beredskapsarbetet inom andra totalförsvarsfunktioner. Frågor
om reglering av elanvändningen i en bristsituation i krig eller fredstid faller
inom tillämpningsområdet för ransoneringslagen (1978:268).

6 Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Elföretagen är skyldiga att vidta |
| beredskapsåtgärder som syftar till att tillgodose elförsörjningen|
| i landet vid höjd beredskap och som beslutas enligt |
| elberedskapslagen. Beslut om beredskapsåtgärder skall kunna |
| riktas mot den som driver en verksamhet eller anläggning eller |
| i de fall det kan anses lämpligt mot ägare eller |
| nyttjanderättshavare till en anläggning eller ett område. |
| Beslut om beredskapsåtgärder skall inte göras mer ingripande än|
| vad som är skäligt med hänsyn till verksamhetens ekonomiska |
| omfattning och dess betydelse för elförsörjningen. |
| Närmare föreskrifter om vilka åtgärder som kan utgöra bered- |
| skapsåtgärder meddelas av regeringen eller efter regeringens be-|
| myndigande elberedskapsmyndigheten. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. EBU föreslår att elföretagen skall kunna åläggas beredskapsåtgärder som
behövs för att tillgodose elförsörjningen då den är allvarligt hotad också i
andra situationer än vid höjd beredskap. Dessa åtgärder skall inte vara
ersättningsberättigande.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag eller lämnar det utan synpunkter.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) anför att lagstiftningen vad gäller
elföretagens skyldighet att upprätthålla verksamheten vid svåra påfrestningar
bör tydliggöras. Dessutom bör det övervägas i vad mån annan lagstiftning behövs
för att elföretag m.fl. skall kunna utnyttja erforderliga resurser, exempelvis
reparations- och driftpersonal, i den akuta situationen.
NUTEK anför att det i lagens förarbeten tydligt bör framgå att skyldigheten
att genomföra beredskapsåtgärder omfattar även planeringsarbete för
förbrukningsregleringar.
Skälen för regeringens förslag: Den s.k. ansvarsprincipen är vägledande för
ansvarsfördelningen inom den civila delen av totalförsvaret. Ansvarsprincipen
innebär att den som har ansvar för en samhällsverksamhet i fred har motsvarande
ansvar också i krig om verksamheten skall upprätthållas under sådana
förhållanden. I ansvaret ingår att vidta de beredskapsförberedelser som behövs.
Elföretagen bör i enlighet med ansvarsprincipen upprätthålla sin verksamhet
vid höjd beredskap och vidta de beredskapsåtgärder som behövs. Med ett elföretag
avses den som driver elproduktion, elhandel och nätverksamhet. Det finns enligt
regeringens bedömning inget behov av att i elberedskaplagen föra in särskilda
bestämmelser om elföretagens skyldighet att upprätthålla verksamheten vid höjd
beredskap och i samband med andra för elförsörjningen allvarliga situationer.
Med stöd av ransoneringslagen och förfogandelagen (1978:262) kan statsmakterna
vid höjd beredskap genom beslut ta egendom i anspråk för att upprätthålla
elförsörjningen. Ransoneringslagen kan, till skillnad från förfogandelagen,
tillämpas även vid fredstida försörjningskriser. Av lagen framgår bl.a. att
näringsidkare kan åläggas att utöva verksamhet eller på annat sätt medverka till
framställning av förnödenhet som omfattas av reglering. Elföretagens skyldighet
att medverka i beredskapsplaneringen regleras genom näringsidkarlagen. Behovet
av reglering gäller ansvaret för planering och genomförande av
beredskapsåtgärder.
Elföretag skall enligt elberedskapslagen vara skyldiga att i sin verksamhet
och sina anläggningar mot ersättning vidta de beredskapsåtgärder som beslutas
med syfte att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd beredskap. När det
gäller anläggningar torde den som driver verksamheten vid anläggningen oftast
också äga anläggningen. Det kan dock förekomma att driften och ägandet inte
ligger inom samma företag. I dessa fall skall beslut om beredskapsåtgärder även
kunna riktas mot anläggningsägaren eller, när det är fråga om uppförande, mot
områdets ägare eller nyttjanderättshavare. Avgörande för bedömningen av vad som
kan anses lämpligt är bl.a. beroende på vilken typ av åtgärder som är i fråga.
Regler om ersättning berörs närmare i avsnitt 8. Av skäl som närmare utvecklas i
avsnitt 9 skall Svenska kraftnät inte omfattas av elberedskapslagen.
En beredskapsåtgärd är i princip varje åtgärd som beslutas i enlighet med
lagens syfte att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd beredskap. Den nya
lagen tar bl.a. sikte på beredskapsåtgärder i anläggningar av väsentlig
betydelse för elförsörjningen inom landet eller inom en ort eller ett område.
Det kan exempelvis gälla viktiga produktions-, överförings- eller
driftledningsanläggningar. För mindre anläggningar torde det endast i
undantagsfall vara aktuellt med beredskapsåtgärder. Det är olämpligt att i
lagstiftningen närmare precisera eller exemplifiera vilka beredskapsåtgärder som
skall vidtas. Ett stort antal olika slag av beredskapsåtgärder kan aktualiseras
för att därigenom åstadkomma en hög funktions- och systemsäkerhet. Behovet kan
ändras över tiden, exempelvis till följd av teknik- och hotbildsförändringar.
Det är en uppgift för regeringen, eller efter regeringens bemyndigande
elberedskapsmyndigheten, att närmare ange åtgärder som kan utgöra
beredskapsåtgärder. I det enskilda fallet avgör förhållandena vid den aktuella
anläggningen eller verksamheten, dess placering och funktion i elsystemet samt
dess betydelse för elförsörjningen vid höjd beredskap vilka åtgärder som skall
genomföras.
Bland de åtgärder som kan bli aktuella kan dock nämnas fysiska skyddsåtgärder
vid elektriska anläggningar och driftledningsanläggningar, t.ex. anläggningens
placering, val av byggnadsmaterial, dimensionering av grund, väggar och tak,
inhägnad och larm. Vidare kan det vara fråga om funktionella åtgärder för att
åstadkomma drift av elsystemet i separata delsystem i händelse av att stamnätet
sätts ur funktion (s.k. ö-drift), liksom för att möjliggöra styrning och
prioritering av elleveranser. Åtgärder för att säkerställa drift- och
övervakningssystemets funktion kan också bli aktuella. Vidare kan det bli fråga
om anskaffning och lagring av reservdelar och andra stödresurser, utbildning av
reparationspersonal, utbildning och övning av egen och krigsplacerad personal
samt krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser.
Även sådana åtgärder som är inriktade på företagens medverkan vid ransoneringar
och andra förbrukningsregleringar, såsom exempelvis systemanpassning,
informationsbearbetning, utbildning, övning och annan planering omfattas av
lagen. Elberedskapsmyndigheten får inte ålägga
elföretagen att anskaffa vapen.
Ett föreläggande om beredskapsåtgärder får inte göras mer omfattande eller
ingripande än vad som skäligen kan krävas med hänsyn till anläggningens eller
verksamhetens omfattning och betydelse. Åtgärder får inte föreskrivas som medför
att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för
företaget avsevärt rubbas.
Nya eller ändrade föreskrifter om beredskapsåtgärder i en anläggning eller
verksamhet kan meddelas utan hinder av tidigare beslut. Det ligger i sakens
natur att förhållanden kan ändras så att åtgärder av en annan omfattning eller
inriktning än vad som tidigare beslutats om är påkallade. Det kan exempelvis
vara så att en ny krigsviktig verksamhet tillkommit i ett område som tidigare
varit av liten betydelse för totalförsvaret. Vidare kan elsystemet ha byggts ut
eller förändrats på annat sätt så att åtgärder blir påkallade i en anläggning
som tidigare haft liten betydelse för beredskapen.
Om ett föreläggande att vidta beredskapsåtgärder inte följs kan
elberedskapsmyndigheten begära verkställighet hos kronofogdemyndighet.

7 Anmälningsskyldighet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Elektriska anläggningar som är av väsentlig|
| betydelse för elförsörjningen får inte uppföras, byggas om eller på|
| annat sätt ändras innan anmälan om detta har gjorts till |
| elberedskapsmyndigheten och myndigheten har fattat beslut i |
| frågan. Den som inte fullgör anmälningsskyldigheten kan dömas till|
| böter eller fängelse. Större förändringar i verksamhet av väsentlig|
| betydelse för elförsörjningen vid elföretag skall också anmälas till|
| elberedskapsmyndigheten. |
| Närmare föreskrifter om vilka anläggningar och vilken verksamhet|
| som skall omfattas av anmälningsplikten, samt om dess |
| fullgörande meddelas av regeringen eller, efter regeringens |
| bemyndigande, elberedskapsmyndigheten. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. EBU föreslår en generell anmälningsplikt vid uppförande, ombyggnad
eller ändring av elektriska anläggningar. EBU föreslår vidare att
elberedskapsmyndigheten får medge undantag från anmälningsplikten för vissa slag
av elektriska anläggningar eller ändringar av visst slag i sådana anläggningar.
EBU föreslår vidare att den som driver en elektrisk anläggning, som inte
undantagits från anmälningsskyldigheten, innan verksamhets-förändringen vidtas
skall anmäla om verksamheten överlåtes, läggs ned eller ändras på annat sätt, om
förändringen är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Detta skall enligt
EBU även gälla då verksamhet avseende produktion och överföring av el samt
handel med el startas eller ändras.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar utredningens förslag
utan invändning. Fem remissinstanser har kommenterat förslaget. Kammarrätten i
Jönköping, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska
Gasföreningen påpekar att det bör klargöras vilken verksamhet och vilka
anläggningar som omfattas av anmälningsplikten. Göteborgs kommun, Svenska
Kraftverksföreningen och Svenska Gasföreningen anför att EBU:s förslag riskerar
att medföra att affärshemligheter rörande exempelvis förvärv och försäljningar
blir offentliga innan affärerna är avslutade. Svenska Elverksföreningen anför
att de föreskrifter som skall reglera anmälningsfrågorna bör utarbetas i samråd
med branschen så att ett system skapas med hög acceptans från både myndigheter
och företag.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att skapa förutsättningar för ett
effektivt beredskapsarbete bör regler om anmälningsskyldighet införas i den nya
lagstiftningen. Kostnaderna för flertalet beredskapsåtgärder blir lägre om de
vidtas i samband med att en anläggning uppförs, byggs om eller ändras på annat
sätt. Det gäller såväl skydds- som funktionsinriktade åtgärder. Det är därför
viktigt att behovet av beredskapsåtgärder kan prövas på ett tidigt stadium. Det
är också viktigt att beredskapsplaner snabbt kan anpassas till
verksamhetsförändringar av väsentlig betydelse.
De nybyggnationer, ombyggnader eller förändringar som skall anmälas enligt det
nya regelverket skall vara av sådan betydelse för beredskapen att anmälan tjänar
något syfte. Anmälningsskyldigheten bör därför kunna begränsas till att omfatta
sådana anläggningar eller sådan verksamhet som är av väsentlig betydelse för
elberedskapen.
Enligt regeringens bedömning bör anmälningsplikten begränsas på så sätt att
regeringen, eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyndigheten, genom
föreskrifter anger vilka anläggningar och slag av verksamhetsförändringar som
omfattas av anmälningsplikten. Det är enligt regeringens bedömning en för
rättstillämpningen tydligare och för myndigheten och berörda företag
administrativt enklare reglering, än det av EBU föreslagna systemet med generell
anmälningsplikt.
De anläggningar som bör omfattas av anmälningsplikten är sådana som är av
väsentlig betydelse för elförsörjningen i landet eller inom en ort eller ett
område. En avgränsning bör inte åstadkommas genom en uttömmande uppräkning av de
anläggningar som är aktuella, utan genom en kombination av angivande av
storleksgränser för t.ex. anläggningstyper och geografiska angivelser. De typer
av anläggningar som för närvarande bör komma ifråga är kraftverk,
vattenreglerings-magasin, elledningar, transformator- och kopplingsstationer,
reservdels-förråd, samt drift- och övervakningscentraler för produktions- och
nätdrift, med tillhörande styr- och kommunikationssystem. En anmälan torde komma
att behöva innehålla förslag till beredskapsåtgärder med kostnadsberäkningar.
Dessa skall tjäna som underlag för prövning av ärendet. Ytterst är det den som
driver en anläggning som skall ändras eller den som avser att uppföra en
anläggning som har ansvaret för att en anmälan görs, dvs. ägaren till
anläggningen eller området eller i förekommande fall nyttjanderättshavaren.
För att motivera berörda elföretag att fullgöra anmälningsskyldigheten vad
gäller anläggningar kan, enligt vad som närmare beskrivs i avsnitt 8, den som
inte iakttagit anmälningsskyldigheten tvingas att stå för merkostnader som
därmed uppstår för beredskapsåtgärder. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
inte fullgör sin anmälningsskyldighet skall även kunna dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader. Straff skall inte dömas ut om föreläggande om vite
åsidosatts.
Även andra större förändringar i verksamheten vid en elektrisk anläggning
eller verksamhet för produktion, överföring eller handel med el skall anmälas,
om verksamheten är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Det gäller
exempelvis nedläggning eller överlåtelse eller en väsentlig neddragning eller
utvidgning av verksamhet som har en väsentlig betydelse för elförsörjningen,
eller då sådan verksamhet startas. Syftet är främst att elberedskapsmyndigheten
skall kunna följa de förändringar i elsystemet som är av betydelse från
beredskapssynpunkt. Anmälan skall göras senast i samband med att förändringen
vidtas. Därmed kan behovet av sekretess i affärsförhandlingar beaktas. Till stor
del kommer anmälningsskyldigheten att kunna fullgöras vid den löpande
beredskapsplaneringen och vid övriga kontakter mellan elberedskapsmyndigheten
och det aktuella företaget. Några sanktioner om denna anmälningsskyldighet inte
har fullgjorts är inte motiverade.
Det kan förekomma att en anmäld förändring av någon anledning inte genomförs
omedelbart. Förutsättningar för eller behovet av beredskapsåtgärder kan
förändras relativt snabbt. Förändringar i anläggningar som skjuts upp och sedan
åter aktualiseras skall anmälas på nytt, om mer än två år förflutit sedan den
ursprungliga anmälan gjorts. Detta skall givetvis även gälla nybyggnationer och
dylikt.

8 Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut |
| av elberedskapsmyndigheten är ersättningsberättigande. |
| Ersättning lämnas dock inte om beslutet avser uppgiftslämnande |
| eller planering av egna uppgifter inom totalförsvaret. |
| Har reglerna om anmälningsskyldighet vid nybyggnation av eller |
| förändringar i elektriska anläggningar inte följts kan den som |
| driver anläggningen själv få bekosta de fördyringar av beredskaps-|
| åtgärder som därmed uppstått. |
| Ersättning skall även lämnas för beredskapslagring av bränslen för|
| elproduktion vid höjd beredskap. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. EBU föreslår att elföretagen skall kunna åläggas
beredskapsåtgärder inriktade på andra situationer än höjd beredskap, och att
sådana åtgärder inte skall vara ersättningsberättigande.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i EBU:s förslag
eller lämnar det utan synpunkter. FOA föreslår att även åtgärder för att möta
svåra påfrestningar i fredstid skall berättiga till ersättning.
Svenska Kraftverksföreningen anför att om det anses finnas ett behov av
lagring av anrikat uran för att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap
bör denna lagring finansieras med elberedskapsavgiften.
Svenska Elverksföreningen anför att skyddsåtgärder mot terrorism i fredstid
inte kan särskiljas från åtgärder mot sabotage vid höjd beredskap, och att de
därmed bör finansieras med bidragsmedel. När det gäller övriga situationer då
allvarliga störningar kan uppstå i elförsörjningen i fredstid anför föreningen
att om elberedskapsmyndigheten finner att särskilda åtgärder erfordras, utöver
de som elföretagen själva vidtar efter egen bedömning och branschpraxis, skall
företaget endast betala kostnaderna för sådana åtgärder så länge de är ringa. I
annat fall bör ersättning lämnas på samma sätt som för åtgärder för höjd
beredskap.
Skälen för regeringens förslag: Beredskapsåtgärderna inom
elförsörjningsområdet bör genomföras selektivt genom att individuellt utformade
krav på åtgärder riktas till det enskilda elföretaget. Därmed uppnås en hög
kostnadseffektivitet i beredskapsarbetet. Som tidigare angivits förutsätter
detta ett konkurrensneutralt system för finansieringen av
elberedskapsåtgärderna. Ett sådant system skall säkerställa att
konkurrensförutsättningarna jämfört med övriga företag inom branschen inte
försämras för ett elföretag som åläggs beredskapsåtgärder. För nätföretag, som
inte är utsatta för konkurrens, gäller på motsvarande sätt att det berörda
företagets abonnenter inte skall belastas med högre kostnader än abonnenter vid
andra nätföretag till följd av beredskapsåtgärder som företaget åläggs att
genomföra. Detta åstadkommes genom ett system som innebär att de berörda
företagen ersätts för de kostnader som är förknippade med beredskapsåtgärderna.

Beredskapsåtgärder är ersättningsberättigande

Huvudregeln är att beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen är
ersättningsberättigande. I samband med beslutet skall anges en kostnadsram för
åtgärden. Ersättning skall betalas i efterhand sedan åtgärden har genomförts mot
redovisning av åtgärdens kostnader. Ibland torde det vara svårt att avgöra om en
viss beredskapsåtgärd tjänar sitt syfte enbart vid höjd beredskap eller om det
berörda företaget har en fredstida nytta av åtgärden. För sådana sammansatta
beredskapsåtgärder skall en fördelning av kostnaderna mellan fredsnyttan av
åtgärden för företaget och behovet av åtgärden vid höjd beredskap göras i
samband med beslutet om beredskapsåtgärden.

Undantag från rätten till ersättning för beredskapsåtgärder

Rätten till ersättning begränsas om anmälningsplikten inte har iakttagits. Har
således en anläggning som omfattas av anmälningsplikt uppförts eller ändrats
utan anmälan och en senare prövning visar att åtgärder enligt lagen borde ha
vidtagits, kan den som driver anläggningen föreläggas att vidta åtgärderna. De
fördyringar som uppstår jämfört med om åtgärderna hade genomförts redan från
början skall elföretaget bekosta.
Vidare betalas inte ersättning för kostnader för uppgiftslämnande,
utbildnings- och övningsverksamhet och planering av egen medverkan inom
totalförsvaret. Om emellertid elberedskapsmyndigheten beslutat om särskild
övningsverksamhet kan ersättning komma att betalas ut.
Regeringen förutsätter att ersättningssystemet utformas så att möjligheterna
till ekonomisk uppföljning av verksamheten säkerställs, att adekvata metoder för
att mäta beredskapsnyttan i investeringsprojekten utvecklas och att erfarenheter
från utvärderingar av tidigare bidragsverksamhet inom elberedskapen tas till
vara i det fortsatta arbetet.

Ersättning för beredskapslagring av bränsle för elproduktion i krigssituationer

Beredskapslagringen av olja i Sverige är av två slag, lagring för fredstida
oljekriser och s.k. krigslagring. Båda slagen av lagring sker med stöd av lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Lagringen för oljekriser tar
sikte på allvarliga störningar i oljeförsörjningen som uppstår i fredstid.
Krigslagringen är avsedd för situationer då landet antingen har blivit indraget
i krig eller står neutralt. Krigslagringen omfattas av totalförsvarsplaneringen
och styrs av de förutsättningar i fråga om bl.a. krigs och kriser varaktighet,
med därav följande krav på uthållighet, som gäller för denna planering. Såväl
kol som oljeprodukter lagras.
Innehavare av vissa större elproducerande anläggningar kan åläggas att hålla
vissa oljelager baserade på behovet för resp. anläggning. Det rör sig om
beredskapslagring som syftar till att under viss tid möjliggöra drift av
gasturbiner, oljekondenskraftverk och kraftvärmeverk i krigssituationer.
Kostnaden för denna beredskapslagring är betydande och det finns därför risk för
att viss reservkapacitet avvecklas om inte ersättning utgår. Detta skulle enligt
regeringens bedömning vara olämpligt från beredskaps-synpunkt. Därför föreslås
att kostnaderna att hålla dessa lager skall vara ersättningsberättigande enligt
elberedskapslagen och således kunna täckas av elberedskapsavgiften. Eftersom
kraftvärmeverk producerar såväl el som värme måste den ersättningsberättigande
delen av lagringskostnaden beräknas efter hur stor del som beräknas för
elproduktion. Detta är nödvändigt med hänsyn till lagens avgränsning till
elområdet men också viktigt för att inte konkurrensläget i förhållande till
övrig värmeproduktion skall snedvridas.
Det torde få ankomma på elberedskapsmyndigheten att inom ersättningssystemets
ram ta fram särskilda riktlinjer och rutiner avseende ersättningsberättigande
kostnader för lagring av bränsle, eftersom åtgärderna inom detta område på
väsentliga punkter avviker från de beredskapsåtgärder som regleras i
elberedskapslagen. Sannolikt blir det erforderligt att finna former som i viss
utsträckning baseras på schablonmässiga beräkningar. Vid beslut om ersättning
bör beaktas om någon del av lagret tillfälligt fått användas under
ersättningsperioden, exempelvis vid extremt torrår. Regeringen förutsätter att
det sker ett mycket nära samarbete i dessa frågor mellan elberedskapsmyndigheten
och den myndighet som har tillsyn över beredskapslagringen (f.n. NUTEK).
Beredskapslagring av anrikat uran sker idag enligt avtal mellan NUTEK och
Svensk Kärnbränslehantering AB. Lagringen avser huvudsakligen fredskriser och
omfattas därmed inte primärt av elberedskapslagens syften. Det är inte aktuellt
att införa beredskapslagring av kärnbränsle som tar särskilt sikte på
situationer med höjd beredskap.

9 Ny myndighetsfunktion för tillsyn av elberedskapen, m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En myndighet (elberedskapsmyndigheten) |
| skall ha som uppgift att meddela föreskrifter om elberedskap, |
| besluta om beredskapsåtgärder vid enskilda elföretag och |
| anläggningar samt om ersättning för sådana åtgärder, samt att utöva|
| tillsyn över att elberedskapslagen följs. |
| Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar upphör. |
| |
| Regeringens bedömning: Svenska kraftnät skall vara |
| elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen. |
| Uppgiften att fastställa omfattning av beredskapslagringen av |
| olja och kol för elproducerande anläggningar skall även |
| fortsättningsvis åligga NUTEK. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. EBU föreslår dock inget undantag i elberedskapsmyndighetens
beslutanderätt. Enligt EBU skall beredskapslagring av bränslen för elproduktion
undantas från lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Istället
skall elberedskapsmyndigheten fastställa omfattningen av sådan beredskapslagring
genom åläggande med stöd av elberedskapslagen.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag om ansvarig myndighet eller lämnar det utan synpunkter.
Kraftverksföreningen framhåller vikten av att elberedskaps-myndigheten samråder
med branschen innan beslut fattas om beredskapsåtgärder.
Hovrätten för Skåne och Blekinge anför att den utgår ifrån att grundlagsstödet
för att delegera rätten att besluta om föreskrifter om beredskapsåtgärder så som
EBU föreslår är att finna i begreppet näringsverksamhet i 8 kap. 7 § första
stycket 3 regeringensformen.
Två remissinstanser, länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län, avstyrker
förslaget och anför, med hänvisning till ansvarsprincipen, att NUTEK bör ha
myndighetsansvaret för elberedskapen.
F.d. hovrättslagmannen Hans Svahn, expert i Ellagstiftningsutredningen, anför
att EBU:s förslag att Svenska kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet och i
den egenskapen besluta om beredskapsåtgärder i den egna verksamheten och utöva
tillsynen över denna bör övervägas ytterligare bl.a. mot förvaltningslagens
bestämmelser om jäv.
När det gäller huvudansvaret för beredskapslagringen av olja och kol lämnar
huvuddelen av remissinstanserna förslaget utan synpunkter. Några instanser,
bl.a. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Fjärrvärmeföreningen, länsstyrelsen i Uppsala
län och Civilbefälhavaren i mellersta civilbefälhavarområdet, är kritiska till
EBU:s förslag i denna del. ÖCB anför att ansvaret för beredskapslagringen av
olja och kol bör ligga hos den funktionsansvariga myndigheten NUTEK. Även NUTEK
förordar att nuvarande ordning behålls. Verket anför att det finns klara
fördelar från effektivitets- och rättssynpunkt med att ansvaret för all
beredskapslagring av bränslen ligger hos en huvudman. Liknande synpunkter
framförs av Fjärrvärmeföreningen, länsstyrelsen i Uppsala län och
Civilbefälhavaren i mellersta civilbefälhavarområdet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: En särskild myndighetsfunktion,
elberedskapsmyndigheten, bör i enlighet med EBU:s förslag inrättas för tillsyn
av elföretagens verksamhet med elberedskap enligt den nya lagen. Syftet med dess
verksamhet är att skapa förutsättningar för att tillgodose elförsörjningen i
landet vid höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt hotad.
Elberedskapsmyndigheten skall vara tillsynsmyndighet för den nya lagens
efterlevnad.

Elberedskapsmyndighetens uppgifter

Myndighetens uppgifter kan delas in i fyra huvuduppgifter: normgivning, prövning
av behovet av beredskapsåtgärder, administration av ersättningssystemet, samt
uppföljning och tillsyn. Dessa kan i korthet beskrivas enligt följande.
I myndighetens normgivande arbete ingår att, i den utsträckning det följer av
regeringens bemyndigande, bl.a. utfärda närmare föreskrifter i frågor som rör
vad som är beredskapsåtgärder och om anmälningsskyldigheten. Vidare ingår att
föreskriva om regler om ersättningar. Föreskrifterna om anmälningsskyldighet
skall närmare reglera omfattningen av och formerna för anmälningsskyldigheten.
En viktig uppgift för myndigheten är att i det enskilda fallet pröva behovet
av beredskapsåtgärder och ersättning för de åtgärder som åläggs företaget. I
uppgiften ligger även att i det enskilda fallet lämna föreskrifter om
genomförandet och redovisning av en beslutad åtgärd. Myndigheten skall även
pröva behovet av förelägganden och förbud i de fall lagen eller beslut enligt
lagen inte åtföljs. I uppgiften ingår därför också att i de fall myndighetens
beslut överklagats företräda staten i domstol.
Myndigheten skall vidare ha till uppgift att administrera ersättningssystemet
för den ersättning för beredskapsåtgärder som den beslutar. Det gäller
exempelvis rutiner för utbetalningar, redovisning och kostnadsuppföljning.
Till uppgifterna hör också uppföljning och tillsyn av beslutade åtgärder, för
att kontrollera att myndighetens beslut åtföljs. I uppgiften ingår också att på
en mer övergripande nivå utvärdera effekterna av de beredskapsåtgärder som
genomförs.

Svenska kraftnät bör vara elberedskapsmyndighet
Fr.o.m. den 1 januari 1997 är Svenska kraftnät ansvarig myndighet för
delfunktionen Elförsörjning inom totalförsvarets civila del. Från samma tidpunkt
har en enhet för elberedskapen organiserats vid verket, bestående av ca. tio
anställda. I enheten har inlemmats organisationen vid Svensk Elberedskap AB, som
tidigare har ansvarat för den branschgemensamma beredskapsplaneringen enligt ett
avtal med NUTEK.
I Svenska kraftnäts uppgifter som delfunktionsansvarig ingår att samordna och
inrikta verksamheten med elberedskap. I detta ingår att dels analysera behovet
av och inriktningen på beredskapsåtgärder inom elförsörjningen, dels föreslå
inriktning på verksamheten med elberedskap med beräkning av resursbehov.
Elberedskapsmyndighetens uppgifter enligt elberedskapslagen är en viktig del i
ansvaret för elberedskapen. Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraftnät i
egenskap av ansvarig myndighet för elförsörjningen vara elberedskapsmyndighet.
Därigenom åstadkommes goda förutsättningar för en effektiv samordning,
inriktning och tillsyn över elföretagens beredskapsförberedelser, och för ett
effektivt resursutnyttjande av de medel som avsätts för elberedskapsåtgärder.
För att Svenska kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet talar även att
Svenska kraftnät har systemansvaret för elektrisk ström enligt ellagen. I
systemansvaret ingår att bl.a. utfärda föreskrifter om och utöva tillsyn över
driftsäkerhet i elektriska anläggningar. Denna verksamhet har nära anknytning
till elberedskapsmyndighetens uppgifter.
I syfte att tillförsäkra företagen inom elbranschen och viktiga
totalförsvarsmyndigheter inflytande och insyn i verksamheten med elberedskap har
regeringen inrättat ett s.k. insynsråd vid Svenska kraftnät. Rådet skall ges
tillfälle att yttra sig i frågor av principiell eller större betydelse som rör
inriktning på beredskapsåtgärder, föreskrifter och ålägganden om
beredskapsåtgärder. Rådet utses av regeringen och består av experter på
beredskapsfrågor och elförsörjningen. Bland myndigheterna är bl.a. Överstyrelsen
för civil beredskap, NUTEK och Försvarsmakten företrädda. Elföretagen företräds
av bl.a. branschföreningarna.
Beredskapsåtgärder skall genomföras även i Svenska kraftnäts verksamhet och
anläggningar. Trots att Svenska kraftnät bedriver en monopolverksamhet och inte
är verksamt på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden är det uppenbarligen
olämpligt att Svenska kraftnät utövar elberedskapsmyndighetens funktion vad
gäller den egna verksamheten. Mot den bakgrunden och med hänsyn till Lagrådets
synpunkter undantas Svenska kraftnät från elberedskapslagen. Därmed undviks
konflikten mellan Svenska kraftnäts olika roller. Det framstår även som
naturligt att tillsynsmyndigheten förutsätts sköta de egna
beredskapsangelägenheterna. Av Svenska kraftnäts instruktion skall framgå att
verket själv beaktar behovet av beredskapsåtgärder i den egna verksamheten och i
egna anläggningar. Omfattningen och inriktningen av Svenska kraftnäts egna
beredskapsåtgärder skall prövas av regering och riksdag enligt vad som närmare
utvecklas i avsnitt 11. De finansieringsmässiga konsekvenserna av att Svenska
kraftnät undantas från elberedskapslagen behandlas också i avsnitt 11.
Som tidigare nämnts prövas ärenden enligt krigsskyddslagen av en särskild
nämnd inom NUTEK, Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar (Krigsskyddsnämnden).
I samband med att elberedskapslagen träder i kraft och krigsskyddslagen upphävs
bör denna nämnd upphöra. Elberedskapsmyndigheten skall vara enskilds motpart i
mål vid allmän förvaltningsdomstol efter den 1 juli 1997, även om det
överklagade beslutet har fattats av Krigsskyddsnämnden med tillämpning av äldre
bestämmelser.

Ansvaret för krigslagringen av bränsle för elproducerande anläggningar

Beredskapslagringen av olja och kol för krigssituationer baseras på ålägganden
enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. NUTEK är ansvarig
myndighet. Huvuddragen i lagringsskyldigheten har beskrivits i föregående
avsnitt.
Lagringsskyldigheten för innehavare av oljekondensverk, gasturbiner, och
kraftvärmeverk fastställs efter individuell prövning, med utgångs-punkt i
beredskapsbehovet för den enskilda anläggningen. För kraftvärmeverken innebär
prövningen att hänsyn skall tas till såväl värme- som elproduktion. Denna
produktion är helt integrerad och måste behandlas i sin helhet och i ett
sammanhang. Innehavare av kraft-värmeverk kan även åläggas att lagra olja för
fredstida oljekriser.
Enligt EBU:s förslag bör det ankomma på elberedskapsmyndigheten att bestämma
storleken på beredskapslagringen vid elproducerande anläggningar. Förslaget
synes ha sin grund i önskemålet att, förutom att få kostnaderna för lagringen
ersättningsberättigande, även få lagrings-besluten och ersättningsbesluten
fattade av en och samma myndighet. Från flera utgångspunkter är EBU:s förslag
välgrundat. Regeringen gör ändå bedömningen att skälen för att hålla samman alla
beslut om lagringsskyldighet, tillsyn m.m beträffande bränslen för både
fredskriser och krigssituationer för närvarande väger tyngre. Dessa uppgifter
bör därför ligga kvar hos tillsynsmyndigheten enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol, dvs. i nuläget NUTEK. Det är för övrigt en
sak för regeringen att lägga fast riktlinjer till grund för den individuella
prövning som skall ske beträffande de enskilda anläggningarna. Regeringen
förutsätter vidare att elberedskapsmyndigheten kommer att medverka vid, och
därmed få full insyn i och möjlighet att påverka den process som föregår
fastställandet av lagringsskyldigheten för de enskilda elproducerande
anläggningarna.

10 Tillsyn m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Elberedskapsmyndigheten kan för sin |
| myndighetsutövning begära de upplysningar och handlingar som |
| behövs och skall få tillträde till utrymmen där verksamhet som |
| omfattas av elberedskapslagen bedrivs. |
| Elberedskapsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud|
| som behövs i enskilda fall för att elberedskapslagen eller |
| föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall följas. Ett |
| föreläggande eller förbud får förenas med vite. |
| Regler om tystnadsplikt införs i elberedskapslagen. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag
eller lämnar det utan synpunkter. Förslaget föranleder synpunkter från en
instans, Kammarrätten i Jönköping, som anför att det i lagen bör framgå att
elberedskapsmyndighetens rätt att få ut handlingar och upplysningar som behövs
för tillsynen gäller den som innehar anläggning eller som driver annan
verksamhet som omfattas av elberedskapslagen. Vidare anförs att det kan
ifrågasättas om det inte i lagtexten närmare bör preciseras vilka slags
handlingar och upplysningar som avses.
Skälen för regeringens förslag: För att elberedskapsmyndigheten skall få
tillgång till de uppgifter som krävs för en effektiv inriktning av,
resursfördelning i och uppföljning av beredskapsarbetet, och för att sätta kraft
bakom myndighetens agerande bör i lagen införas regler om tillsyn, med vissa
sanktionsmöjligheter. Vidare bör regler om tystnadsplikt införas.

Tillsyn

Den som driver eller äger en anläggning, verksamhet eller område som omfattas av
elberedskapslagen blir skyldig att på begäran lämna de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. Det kan exempelvis vara fråga om att
tillhandahålla prestanda- och funktionsuppgifter om anläggningar, ritningar och
andra anläggnings-beskrivningar, ledningskartor, organisations- och
driftsplaner, planer för anläggningsinvesteringar, kostnadsunderlag m.m. som
behövs för elberedskapsmyndighetens beslut. Det gäller såväl vid prövning av
vilka beredskapsåtgärder som skall vidtas som vid uppföljning och tillsyn av att
lagen och ålägganden enligt denna efterlevs.
Elberedskapsmyndigheten skall också ha rätt att få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen där verksamhet som omfattas av lagen bedrivs.
Besiktningen eller kontrollen skall ha samband med tillämpningen av lagen och
kunna återföras till regleringens syfte. Motiv för att kräva tillträde till en
anläggning kan vara att undersöka den i syfte att bedöma vilka åtgärder som bör
komma i fråga, eller för att kontrollera åtgärdernas genomförande.
Elberedskapsmyndigheten skall ha befogenhet att meddela förelägg-anden och
förbud som i enskilda fall kan behövas för lagens åtlydnad. Sådana förelägganden
och förbud får förenas med vite. Vite bör kunna sättas ut även i sådana fall,
där den som försummar att iaktta vad som åligger honom riskerar att drabbas av
att åtgärderna utförs genom elberedskapsmyndighetens försorg. Om vitet sätts
tillräckligt högt kan detta förmå innehavaren av anläggningen eller verksamheten
att själv genomföra åtgärderna, vilket kan vara en enklare, snabbare och
billigare väg att få åtgärderna vidtagna än att elberedskapsmyndigheten
exempelvis anlitar en särskild entreprenör för att genomföra åtgärderna.
I praktiken torde förelägganden och förbud endast komma till användning i de
fall där det inte är möjligt för elberedskapsmyndigheten att lösa sina uppgifter
i samförstånd med berörda elföretag. I fråga om exempelvis uppgiftslämnande som
kan bli aktuellt enligt lagen förutsätts att detta i stor utsträckning kan ske i
det löpande beredskapsarbetet.
I undantagsfall kan det förekomma att elberedskapsmyndigheten vägras tillträde
till en anläggning eller inte får de handlingar som har efterfrågats. Det bör
finnas sanktioner för sådana fall. I dessa fall föreslås myndigheten därför
kunna få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder
för tillsyn.

Tystnadsplikt

Den som driver en kraftanläggning eller annan verksamhet som omfattas av lagens
bestämmelser kan komma att vidta beredskapsåtgärder av betydelse för
totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet. Det är från försvarssynpunkt av
avgörande betydelse att uppgifter om sådana beredskapsåtgärder inte röjs.
I beredskapsarbetet kan även uppstå situationer då någon i samband med att
beredskapsåtgärder vidtas får del av uppgifter om enskilds affärs- eller
driftsförhållanden. Exempel då en sådan situation kan uppstå är i samband med
beredskapsplanering, utbildnings- eller övningsverksamhet där ett elföretag har
samordningsuppgifter. Det är från konkurrenssyn-punkt angeläget att sådan
information inte används på ett obehörigt sätt.
När det gäller verksamhet inom det allmänna, exempelvis hos elbered-
skapsmyndigheten, gäller sekretesslagens (1980:100) bestämmelser. Motsvarande
reglering saknas för enskild på elberedskapsområdet. Av dessa skäl införs en
regel om tystnadsplikt i den nya lagen. Bestämmelsen omfattar personer som är
eller har varit verksamma inom företag som omfattas av lagen, främst på grundval
av anställning eller uppdrag. Den som obehörigen för en uppgift vidare eller
utnyttjar informationen bryter mot tystnadsplikten.

11 Finansiering av elberedskapen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Medel för elberedskapsmyndighetens |
| verksamhet enligt elberedskapslagen och statens kostnader för |
| ersättning till elföretagen för beredskapsåtgärder anvisas över |
| statsbudgeten. |
| Elberedskapen skall finansieras genom en årlig avgift |
| (elberedskapsavgift) som betalas av innehavare av |
| nätkoncession. Elberedskapsavgiften skall grundas på antalet |
| högspännings- och lågspänningsabonnenter enligt de föreskrifter som|
| regeringen meddelar. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. EBU föreslår att de medel som inflyter genom elberedskapsavgiften inte
redovisas över statsbudgeten utan samlas i Riksgäldskontoret på ett räntebärande
konto med kreditmöjligheter.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag eller lämnar det utan synpunkter. Två remissinstanser, Svenska
Kommunförbundet och Svenska Elverksföreningen, avstyrker förslaget och anför att
elberedskapens kostnader istället bör finansieras med skattemedel.
Några remissinstanser, däribland Göteborgs kommun, Svenska
Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska Gasföreningen, anför
att den föreslagna elberedskapsavgiften skall kunna föras vidare till
elkunderna.
Elsäkerhetsverket anför att det är en fördel att avgifterna inom elområdet
betalas till en myndighet, men att det inte är självklart att det är
Elsäkerhetsverket som skall administrera uppbörden. Verket anför att
avgiftssystemens administrationskostnader bör delas av de berörda myndigheterna.
Vidare föreslås att förordningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet
ändras så att nätmyndigheten kan ta in uppgifter om antalet låg- och
högspänningsabonnenter, för att därigenom säkerställa att rätt avgiftsbelopp
betalas in.
Länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län anför att EBU:s förslag till
finansieringssystem bör kompletteras med en analys av konsekvenser för
elföretagen, näringslivet och hushållen m.fl.
Skälen för regeringens förslag: Enligt vad regeringen tidigare har redovisat
har NUTEK i programplanen för funktionen Energiförsörjning perioden år 1997 -
2001 beräknat elberedskapens medelsbehov till ca. 300 miljoner kronor per år
under perioden 1997 - 2001 (prop. 1996/97:4 s. 287). Regeringen uppdrog i
oktober 1996 åt Svenska kraftnät att förbereda förändringar som inom
affärsverkets verksamhet följer av totalförsvarsbeslutet i december 1996.
Svenska kraftnät har i en skrivelse den 2 december 1996 redovisat uppdraget (dnr
N97/2807). I skrivelsen redovisas även Svenska kraftnäts förslag till inriktning
av elberedskapen för perioden år 1997 - 2001, med beräkning av medelsbehov. I
detta belopp ingår kostnader för beredskapsåtgärder inom Svenska kraftnät.
Enligt Svenska kraftnäts beräkningar uppgår medelsbehovet till ca. 220 miljoner
kronor per år under den aktuella perioden. Skillnaden i medelsbehov mellan
Svenska kraftnäts och NUTEK:s beräkningar förklaras främst av att Svenska
kraftnät utgår från en mindre omfattande beredskapslagring av fossila bränslen
vid elproducerande anläggningar och en mindre beredskapsorganisation. Vidare
planeras vissa åtgärder att i större utsträckning genomföras under en
anpassningsperiod.

Avgiftsfinansiering för beredskapen inom infrastrukturområdena

Regeringen har i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 redogjort
för sin syn på hur den civila beredskapen i framtiden bör finansieras. Enligt
propositionen skall den s.k. ansvarsprincipen utökas så att den även är
vägledande för fördelningen av kostnadsansvaret för beredskapsåtgärder. Vidare
bör avgiftsfinansiering användas då det av konkurrens- eller rättviseskäl är
direkt olämpligt att låta enskilda aktörer inom en sektor bära hela kostnaden
för de beredskapsåtgärder som de åläggs att genomföra. I sådana fall skall genom
en lämpligt utformad avgift kostnaderna spridas ut på samtliga aktörer inom
sektorn.
Regeringen redovisade bedömningen att kostnaderna för beredskapsåtgärderna
inom vissa infrastrukturområden, däribland elförsörjningen, skall finansieras
genom avgifter. Regeringen återkommer nu med ett förslag till
finansieringssystem för beredskapen inom elförsörjningen.

Avgiftssystem för elberedskapen

Förslaget innebär att en särskild avgift, elberedskapsavgiften, införs för att
finansiera verksamheten med elberedskapen. Avgiften tas ut årligen som en
offentligrättsligt reglerad avgift. De beredskapsåtgärder som avgiften skall
finansiera är inriktade på krig eller krigssituationer, men leder till att
leveranssäkerheten stärks även i fredstid. Elsystemet är ett sammanhängande
system vilket innebär att en åtgärd i en del av systemet har en positiv effekt
på leveranssäkerheten i elsystemet som helhet. Detta kommer nätföretagen till
godo. Avgiften bör därför tas ut från innehavare av nätkoncession enligt
ellagen.
Avgiften grundas på antalet till nätkoncessionshavarens nät anslutna
lågspännings- respektive högspänningsabonnenter. Med lågspänningsabonnent avses
den som är ansluten med en spänningsnivå som är 1000 volt eller lägre. Avgiften
utformas som en fast avgift med två nivåer, en för hög- och en för
lågspänningsabonnenter. Proportionerna mellan avgiftsnivåerna fastställs av
regeringen enligt bemyndigande i elberedskapslagen. Avgiften överensstämmer
därmed med det system som gäller för den s.k. nätövervakningsavgiften som skall
täcka kostnaderna för Nätmyndighetens verksamhet. Beredskapsavgiften har också
likheter med den s.k. elsäkerhetsavgiften som skall täcka kostnaderna för
Elsäkerhetsverkets verksamhet. För elsäkerhetsavgiften gäller dock att
skyldigheten att betala avgift ligger på den enskilde elabonnenten. Även de
föreslagna grunderna för beräkning av avgiften skiljer sig något från
elsäkerhetsavgiften.
Avgiftsintäkterna redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten. Det är angeläget
att elberedskapsavgiften kan tas ut på ett sådant sätt att uppbörden kan ske
enkelt och med låga administrativa kostnader. Av effektivitetsskäl bör
Elsäkerhetsverket ansvara för uppbörden av avgiften så att den samordnas med
uppbörden av övriga avgifter inom elförsörjningen.
Svenska kraftnät skall årligen beräkna medelsbehovet för elberedskapen på den
av statsmakterna angivna ambitionsnivån och förslå hur de beräknade medlen bör
disponeras. De medel som skall utbetalas för att täcka kostnaderna för
verksamheten enligt elberedskapslagen kommer inte att vid något tillfälle
överstiga redovisade avgiftsintäkter. Förslaget skall beredas i samband med
programplaneringen och beredningen av budgetunderlaget för det civila försvaret.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen ambitionsnivå med sammanhängande
beräkningar av medelsbehov och avgiftsuttag för verksamheten med elberedskap.
Programplanen och Svenska kraftnäts beräkningar tjänar som underlag för
regeringens förslag. Avgiftsuttaget fastställs av riksdagen i samband med
budgetprövningen, då den beslutar om ambitionsnivå och hur medlen skall
användas. Medel för verksamheten anvisas via anslag på statsbudgeten. Regeringen
fastställer avgifterna med ledning av riksdagens beslut om avgiftsuttag.
För att erhålla kontinuitet och långsiktighet i investeringsplaneringen inom
elberedskapsområdet är det angeläget att medelstilldelningen kan bedömas med
viss framförhållning. Därför bör riktlinjer för nivån på avgiftsuttaget antas i
samband med försvarsbesluten då även ambitionsnivån för elberedskapen på längre
sikt fastställs.
De årliga elberedskapsavgifterna har av EBU beräknats till 36 kronor per
lågspänningsabonnent och 1960 kronor per högspänningsabonnent vid en utgiftsnivå
om 200 miljoner kronor per år. EBU har utgått ifrån den relation mellan låg- och
högspänningsabonnenter som gäller för elsäkerhetsavgiften.
Regeringens förslag överensstämmer i huvudsak med de principer för ett
avgiftssystem som föreslagits av EBU. En väsentlig skillnad är att EBU föreslår
att avgiftsintäkterna inte skall redovisas på inkomsttitel utan att de skall
fonderas på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Det regelverk för den statliga budgetprocessen som genom riksdagens beslut i
december 1996 gäller från den 1 januari 1997 innebär bl.a. att s.k.
bruttobudgetering tillämpas för offentligrättsligt reglerade avgifter (prop.
1995/96:220, bet. 1995/96:KU3, rskr.1996/97:27). Det innebär att intäkter från
sådana avgifter redovisas på inkomsttitel i statsbudgeten och att medel för den
verksamhet avgifterna är avsedd att finansiera anvisas på anslag i
statsbudgeten. Dessa principer skall gälla för elberedskaps-avgiften och
medelstilldelningen till elberedskapsverksamheten.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i tilläggsbudgeten angående
närmare förslag om medelstilldelning och avgiftsuttag för elberedskapen avseende
budgetåret 1997.

Finansiering av beredskapsåtgärder inom Svenska kraftnät

Svenska kraftnät omfattas inte av elberedskapslagen. Det innebär att
beredskapsåtgärder i verkets anläggningar och verksamhet inte är ersättnings-
berättigande. I stället skall finansieringen ske med medel från verkets
affärsverksamhet enligt samma ordning som nu gäller. Kostnaderna för dessa
beredskapsåtgärder bör redovisas tydligt i Svenska kraftnäts verksamhet. Dessa
kostnader ingår i Svenska kraftnäts nätverksamhet och därmed i underlaget för
nättariffen för stamnätet. Det bör av nättariffen klart framgå hur stor del som
används för att finansiera beredskapsåtgärder i stamnätet. Det skall framhållas
att Svenska kraftnät liksom alla nätägare inom ramen för nätverksamhet redan i
fredstid är skyldigt att vidta beredskapsåtgärder som syftar till att
upprätthålla beredskapen i krig.
Omfattningen av och den övergripande inriktningen på Svenska kraftnäts
beredskapsåtgärder bör beslutas av riksdagen i samband med budgetprövningen.
Enligt vad regeringen inhämtat kan kostnaderna för de beredskapsåtgärder i
stamnätet som är aktuella under de kommande fem åren uppskattas till mellan 20
och 40 miljoner kronor per år.

Statsfinansiella effekter

De i propositionen framlagda lagförslagen torde inte få någon nämnvärd påverkan
på statsfinanserna eftersom elberedskapsmyndighetens verksamhet skall
avgiftsfinansieras och då någon betydande ökning av antalet förvaltningsärenden
som överklagas till domstol inte förväntas. Förslaget torde inte heller nämnvärt
påverka ärendemängden hos åklagarmyndigheter och allmänna domstolar.

12 Övriga lagstiftningsåtgärder

12.1 Beredskapslagring av bränslen för elproduktion

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Hänvisning införs i lagen (1984:1049) om |
| beredskapslagring av olja och kol om att ersättning för viss |
| beredskapslagring lämnas enligt elberedskapslagen. |
| Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får |
| medge att beredskapslager för krigssituationer vid gasturbiner |
| och kraftvärmeverk tillfälligt tas i anspråk även vid andra svåra|
| påfrestningar. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: I EBU:s förslag har beredskapslagring
för elproduktion undantagits från tillämpningen av lagen om beredskapslagring av
olja och kol. Utredningen berör inte frågan om medgivande att tillfälligt ta
beredskapslagren i anspråk.
Remissinstanserna: NUTEK erinrar om att totalförsvarsplaneringen skall
inriktas även mot svåra påfrestningar i fred. Den möjlighet som nu finns att
medge att krigsberedskapslager av bränslen vid oljekondensverk används i
särskilda situationer bör utvidgas till att gälla även beträffande gasturbiner
och kraftvärmeverk.
Skälen för regeringens förslag: I elberedskapslagen har införts bestämmelser
om att ersättning skall betalas ut till innehavare av elproducerande
anläggningar för beredskapslagring för krigssituationer som ålagts enligt lagen
om beredskapslagring av olja och kol. För tydlighets skull bör en hänvisning
införas i den senare lagen om ersättningsbestämmelsen i elberedskapslagen.
Sedan länge har innehavarna av de större oljekondensverken och
gasturbinanläggningarna varit ålagda att hålla särskilda beredskapslager, vars
storlek bestäms utifrån vissa antaganden om behovet att driva anläggningarna i
krigssituationer. För kraftvärmeverken förekommer lagring för såväl fredskriser
som krigssituationer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
har dock om särskilda skäl förelegat fått medge att beredskapslager för
oljekondensverk tillfälligt tas i anspråk för anläggningens drift även i andra
situationer. Bestämmelsen är i första hand avsedd för extrema torrår, men bör
även vara tillämplig vid lokal eller regional s.k. ö-drift om stamnätet slås ut
genom t.ex. sabotage eller extrema oväder.
Regeringen har vid tidigare överväganden (senast i prop. 1994/95:176 s. 54)
inte funnit anledning föreslå vidgad möjlighet att i fredstid medge
ianspråktagande av krigslager. Med det synsätt som ligger till grund för
regleringen i elberedskapslagen gör regeringen nu bedömningen att lager vid även
andra elproducerande anläggningar än oljekondensverk i extrema fall bör kunna
tas i anspråk tillfälligt efter beslut av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

12.2 Skyddsåtgärder för rörledningar

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Skyddsåtgärder för rörledningar för transport|
| av råolja, naturgas och produkter av råolja eller naturgas skall|
| tills vidare regleras i koncessionsvillkoren för sådana |
| rörledningar. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Endast en instans, Svenska Gasföreningen, kommenterar
utredningens förslag. Föreningen ansluter sig till utredningens förslag att
frågor om skyddsåtgärder inom naturgasområdet bör kunna inordnas som villkor i
koncessionsgivningen.
Skälen för regeringens bedömning: Krigsskyddslagen blev tillämplig på
rörledningar i samband med att lagen (1978:160) om vissa rörledningar
(rörledningslagen) trädde ikraft år 1978. Rörledningslagen omfattar bl.a.
rörledningar för transport av råolja, naturgas eller produkter av råolja eller
naturgas. Skälet till att krigsskyddslagen gjordes tillämplig var att man ansåg
att rörledningar för transport av sådana produkter i fråga om betydelse för
samhällsverksamheten och näringslivet var att jämställa med de anläggningar som
redan omfattades av krigsskyddslagen (prop. 1977/78:86, bet. 1977/78:NU47, rskr.
1977/78:210).
Enligt rörledningslagen skall koncession avseende rörledningar förenas med
villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.
Enligt regeringens bedömning är rörledningar för transport av råolja, naturgas
och produkter av råolja eller naturgas i allmänhet så viktiga för totalförsvaret
och folkförsörjningen att de måste skyddas mot inverkan från stridshandlingar.
Intresset av att skyddsåtgärder vidtas bör dock kunna tillgodoses genom lämplig
utformning av villkor i samband med att koncession för rörledningar meddelas.
Eftersom frågan om skyddsåtgärder för rörledningar sålunda kan lösas på annat
sätt är det inte nödvändigt att rörledningar omfattas av elberedskapslagen.
Koncessioner enligt rörledningslagen meddelas av regeringen efter utlåtande från
koncessionsmyndigheten som f.n. är NUTEK. I egenskap av ansvarig myndighet för
funktionen Energiförsörjning inom totalförsvarets civila del är NUTEK väl
skickat att ta till vara beredskapsintresset i ärenden som kan bli aktuella.

13 Ikraftträdande

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Elberedskapslagen och de övriga lagförslagen|
| skall träda i kraft den 1 juli 1997. |
--------------------------------------------------------------------

Elberedskapsutredningens (EBU) förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens förslag
eller lämnar det utan synpunkter.
Skälen för regeringens förslag: Det föreliggande lagförslaget innehåller inte
några omedelbart genomgripande förändringar för företagen inom elförsörjningen,
bortsett från förslaget om rätt till ersättning för beredskapsåtgärder. Det
krävs därför inga omfattande eller kostnadskrävande förändringar för att anpassa
verksamheten hos elföretagen till den nya lagstiftningen. De förändringar som
krävs på myndighetssidan har i huvudsak redan genomförts som en följd av att
Svenska kraftnät den 1 januari 1997 övertog ansvaret för elberedskapen.
Verksamheten med elberedskap finansieras under första halvåret 1997 dels med
anslag från statsbudgeten som anvisats för ändamålet av riksdagen för budgetåret
1997, dels med kvarvarande medel på äldre anslag som tidigare anvisats för
elberedskapsändamål (prop. 1996/97:1 UO 6, bet. 1996/97:FöU1, rskr.
1996/97:112). Vad gäller finansieringen för andra halvåret 1997 har regeringen
angivit att planeringen utgår ifrån att avgiftsfinansiering införs från den 1
juli 1997. Försvarsutskottet har uttalat att det är särskilt viktigt att
finansieringen säkras från och med den 1 juli 1997 för de beredskapsåtgärder som
behöver vidtas. Vidare har försvarsutskottet anfört att det förutsätter att
frågan om en avgiftsfinansiering på området får en så grundlig och allsidig
beredning att finansieringen av beredskapsåtgärderna inom funktionen
Energiförsörjning säkras från och med den 1 juli 1997.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att lagstiftningen kan träda i
kraft så snart som möjligt. En lämplig tidpunkt är den 1 juli 1997. Därmed
förbättras förutsättningarna för ett effektivt elberedskapsarbete, samtidigt som
elberedskapens finansiering tryggas.

14 Författningskommentar

14.1 Förslaget till elberedskapslag

1 §

I denna paragraf anges lagens tillämpningsområde och syfte. Bestämmelserna i
lagen syftar till att reglera ansvaret för den planering och de åtgärder som
behövs för att kunna tillgodose elförsörjningen i Sverige vid höjd beredskap
enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap. Med
elförsörjningen i landet avses inte enbart landet som helhet utan även
elförsörjningen inom en viss ort eller ett visst område.
Enligt 1 § lagen om totalförsvar och höjd beredskap är höjd beredskap
antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Om Sverige är i krig råder
enligt 3 § samma lag högsta beredskap. I andra fall då det råder krigsfara eller
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig utanför Sverige
eller av att Sverige t.ex. har varit i krig får regeringen besluta om skärpt
eller högsta beredskap.
Som bestämmelser om elberedskap anses föreskrifter om de förberedelser av olika
slag som görs i fred i syfte att trygga elförsörjningen vid höjd beredskap.
Särskild betydelse har då de elektriska anläggningarna och funktionen hos dessa.
Men även verksamheten i övrigt på elområdet såvitt avser produktion och
överföring av el samt handel med el har inte sällan väsentlig betydelse för
elförsörjningen.
Hur den faktiska verksamheten vid produktion och överföring av el och handel
med el vid höjd beredskap skall styras är inte frågor som denna lag reglerar.
Lagen tar inte sikte på åtgärder hos den enskilde elanvändaren. Termen
användning finns därför inte med när det anges vad lagen innehåller. En annan
sak är att beredskapsåtgärder av olika slag indirekt kan få betydelse för
verksamheten på elområdet och på användningen av el. I fråga om den direkta
styrningen av verksamheterna finns bestämmelser i bl.a. 15 a § lagen (1902:71
s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och om
användningen vid höjd beredskap finns bestämmelser i ransoneringslagen
(1978:268).

2 §

I första stycket anges att endast bestämmelsen om kostnadsersättning är
tillämplig på beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion. I
övriga delar gäller lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Elberedskapslagen tar främst sikte på fysiska åtgärder som hänför sig till
byggnadskonstruktioner och utrustning som tillhör anläggningar och inte på
åtgärder som gäller anordnande av bevakning eller av verkskydd. I dessa frågor
hänvisas därför i andra och tredje styckena till den särskilda lagstiftning som
finns om skydd för samhällsviktiga anläggningar och om verkskydd. Det förtjänar
påpekas att uppräkningen i andra stycket inte är uttömmande i fråga om annan
allmän beredskapslagstiftning som kan beröra ett elföretag.

3 §

I första stycket anges vad som menas med beredskapsåtgärder. En beredskapsåtgärd
är i princip varje särskild åtgärd som beslutas i enlighet med lagens syfte,
dvs. att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd beredskap. Mängden av
åtgärder som kan behövas för att tillgodose elförsörjningen i riket är stor. Det
är också så att formerna för beredskapsåtgärder varierar över tiden med vad som
för närvarande kan betecknas som en övergång från ett objektorienterat till ett
systemorienterat synsätt. Självfallet har den tekniska utvecklingen stor
betydelse. Ändrade synsätt och nya tekniker gör att det i dag inte kan förutses
vad som i framtiden krävs för en tillräcklig elberedskap. Det finns därför i
lagen inte någon närmare preciserad eller exemplifierad uppräkning över vilka
åtgärder som avses. Bland olika åtgärder kan nämnas fysiska skyddsåtgärder vid
elektriska anläggningar och anläggningar som behövs för driften, t.ex. en
anläggnings placering, val av byggnadsmaterial, dimensionering av grund, väggar
och tak, inhägnad och larm, anskaffande och lagring av reservdelar,
komplettering med systemtekniska delar, utbildning och övning av egen och
krigsplacerad personal, krigsplanläggning av driften vid en elektrisk anläggning
samt krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser.
För mindre elektriska anläggningar torde det inte annat än i undantagsfall
vara befogat med åtgärder avseende s.k. fortifikatoriskt skydd, medan detta kan
komma i fråga vid större anläggningar som i krig kan väntas bli utsatta för
stridshandlingar. Även mindre anläggningar kan emellertid spela en stor roll för
elsystemet varför tekniska kompletteringar leder till ökad leveranssäkerhet.
Åtgärder för att öka produktions- och överföringssystemets uthållighet under
höjd beredskap genomförs i dag inte enbart i form av traditionella
skyddsåtgärder mot brand- och sprängverkan. Exempelvis är det en strävan att
förbättra möjligheterna till övergång och drift av elsystemet i separata
delsystem (s.k. ö-drift) i händelse av att stamnätet skulle sättas ur funktion.
Åtgärder som här kommer i fråga omfattar bl.a.
- tekniska förstärkningsåtgärder i kontroll- och fjärrstyrningssystem,
- förberedelser vid produktionsanläggningar för dödnätsstart, husturbindrift
och drift av separata delsystem (vilket kräver installation av
frekvensregleringsutrustning, dieselaggregat, kompletteringar av regionala och
lokala nät, kompletteringar av driftövervakningsutrustning samt manualer,
utbildning och övning för drift under höjd beredskap),
- åtgärder i ledningsnät för säkrare matning,
- anskaffning av reservkomponenter till vissa produktions- och distributions-
anläggningar samt
- installation av styr- och reglerteknik för målinriktade leveranser.
Beredskapsåtgärder i form av beredskapslagring av olja och kol är undantagna
från lagen, jfr. kommentaren till 2 §.
Vilka åtgärder som i det enskilda fallet skall genomföras vid en anläggning
eller i en verksamhet beslutar elberedskapsmyndigheten om, se vidare 5 §.
I andra stycket bemyndigas regeringen eller efter regeringens bemyndigande
elberedskapsmyndigheten att meddela föreskrifter om vilka åtgärder som kan
utgöra beredskapsåtgärder. Genom generella men preciserade föreskrifter som har
sin grund i lagens syfte kan en god förutsebarhet skapas i fråga om
skyldigheterna i beredskapshänseende för den som driver verksamhet som omfattas
av lagens bestämmelser eller som avser att starta en sådan verksamhet. Stöd för
bemyndigandet finns i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen.

4 §

Beredskapsåtgärder skall vidtas i verksamhet avseende produktion och överföring
av el samt handel med el. Någon begränsning, liknande den i dag gällande, dvs.
att det skall vara fråga om anläggningar av viss storlek eller att verksamheten
skall vara av viss omfattning finns inte. Eftersom de beredskapsåtgärder som
beslutas skall vara inriktade på att tillgodose elförsörjningen vid höjd
beredskap kommer de anläggningar och verksamheter som berörs att, oavsett
storlek, ha en särskild betydelse inom elförsörjningssystemet.
I bestämmelsen stadgas att skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder enligt
huvudregeln vilar på den som driver den verksamhet som är aktuell. Normalt torde
det vara ägaren som själv driver sin verksamhet men verksamheten kan även drivas
av en nyttjanderättshavare. I de fall där annan än ägaren driver verksamheten
kan beslutet om beredskapsåtgärder även riktas mot ägaren. En förutsättning för
att så skall få ske är att det kan anses lämpligt. Som riktlinje kan anges att
om åtgärderna kräver mer eller mindre omfattande ingrepp i egendom bör beslutet
riktas till ägaren och i övrigt mot den som driver verksamheten. Det kan även
bli fråga om att beslut om beredskapsåtgärder rör anläggning som skall uppföras.
I dessa fall kan det vara aktuellt att rikta beslutet till ägaren eller i vissa
fall nyttjanderättshavaren fastigheten. Avgörande för vem som skall vidta
åtgärderna torde bli vem som kommer att utföra byggnadsarbeten m.m.
De beredskapsåtgärder som skall vidtas är de som elberedskapsmyndigheten
enligt 5 § i det enskilda fallet beslutat om.
Elberedskapsmyndigheten skall utses av regeringen. Regeringen har för avsikt
att utse Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) till
elberedskapsmyndighet. Svenska kraftnät förvaltar och driver stamnätet för
statens räkning. En intressekonflikt skulle uppkomma om Svenska kraftnät utan
begränsning eller särreglering omfattas av elberedskapslagen. Efter synpunkter
från Lagrådet har ett andra stycke intagits i paragrafen i vilket Svenska
kraftnät undantas från lagens tillämpning. Frågan om hur Svenska kraftnäts eget
beredskapsarbete skall hanteras och finansieras behandlas i den allmänna
motiveringen under avsnitten 9 och 11.

5 §

I bestämmelsen anges att elberedskapsmyndigheten är den på området beslutande
myndigheten. Det ankommer på regeringen att ta ställning till vilken myndighet
som skall vara elberedskapsmyndighet.
Det är elberedskapsmyndigheten som i det enskilda fallet beslutar vilka
åtgärder som skall genomföras vid en anläggning eller i en verksamhet. Avgörande
är då bl.a. förhållandena vid anläggningen, anläggningens placering och roll i
elsystemet samt anläggningens betydelse för användarna. Självklart är att
elberedskapsmyndighetens beslut skall kunna återföras till lagens syfte att
tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd beredskap.
Det är inte elberedskapsmyndighetens uppgift att bestämma om prioriteringen
mellan olika behov av el. Sådana prioriteringar görs vid höjd beredskap av
regeringen eller de myndigheter under regeringen som har att svara för ledning
och samordning av totalförsvarets verksamhet.
Vidare stadgas att elberedskapsmyndigheten inte får besluta om bered-
skapsåtgärder som är mer betungande än som kan anses skäligt med hänsyn till
anläggningens eller verksamhetens omfattning och betydelse. Ett liknande
stadgande finns i 5 § lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m. Som framhölls i den allmänna motiveringen avsåg man
därmed att åtgärder som hindrade ett företags tillkomst eller utveckling inte
fick föreskrivas. Motsvarande gäller även vid tillämpningen av den nya lagen.
Det kan också uttryckas så att åtgärder inte får beslutas som medför att
ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för
företaget rubbas avsevärt. Vid bedömningen av skäligheten bör utöver vad som
ovan nämnts bl.a. även beaktas företagets storlek och framtida
avkastningsförmåga samt konkurrensförhållandena på marknaden. Utrymmet för att
bedöma en åtgärd som mer betungande än som kan anses skäligt har dock minskat
eftersom ersättning för kostnader som huvudregel kommer att utges.
I bestämmelsen framhålls att elberedskapsmyndigheten vid utformningen av
beslutet skall beakta de effekter en åtgärd kan få på beredskapen inför svåra
påfrestningar på samhället i fred. Tanken är att en helhetssyn skall tillämpas
på beredskapsåtgärderna. Det innebär att det är förhållanden vid höjd beredskap
som i princip avgör dimensionering och utformning av beredskapsåtgärderna men
att behoven vid fredstida störningar ges vikt vid avvägningar.
Såsom Lagrådet framhållit utgör bestämmelsens avfattning inte något hinder mot
att elberedskapsmyndigheten, så snart det finns sakliga skäl därtill, meddelar
ett nytt beslut angående nya eller ändrade beredskapsåtgärder. Det finns därför
inte behov av en särskild bestämmelse om att myndigheten kan fatta nya beslut
vid ändrade förhållanden. Förhållanden som kan föranleda ändrade eller nya
beslut kan t.ex. vara att en ny krigsviktig verksamhet tillkommit i ett område
som tidigare varit av liten betydelse för totalförsvaret eller att elsystemet
byggts ut eller förändrats på annat sätt så att åtgärder blir påkallade i en
anläggning som tidigare haft liten betydelse för beredskapen.

Ett beslut om beredskapsåtgärder får enligt andra stycket inte innefatta ans-
kaffande av vapen.
6 §

Bestämmelsen innehåller föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om fysiska
förändringar av en anläggning. En liknande bestämmelse finns i lagen (1942:335)
om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Anmälningsskyldigheten omfattar endast anläggningar som är av väsentlig
betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett område. De
anläggningar som i dag kan komma i fråga är t.ex kraftverk,
vattenregleringsmagasin, elledningar, transformator- och kopplings-stationer,
reservdelsförråd, samt drift- och övervakningscentraler för produktions- och
nätdrift, med tillhörande styr- och kommunikations-system.
I 8 § bemyndigas regeringen eller efter regeringens bemyndigande
elberedskapsmyndigheten att genom föreskrifter ange vilka anläggningar som skall
anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Särskilt vid större anläggningar är det så att åtgärder som avser att
exempelvis förstärka grundkonstruktionen och öka motståndskraften mot brand- och
sprängskador svårligen och endast till stora kostnader kan genomföras sedan
anläggningen uppförts. Det är därför angeläget att det på ett tidigt stadium
prövas vilka beredskapsåtgärder som behövs. Förutsättningarna härför finns om
anmälningsskyldigheten iakttas. Som anges i bestämmelsen skall
elberedskapsmyndighetens beslut avvaktas innan åtgärden vidtas. Självfallet
skall elberedskapsmyndigheten, på samma sätt som i dag gäller för
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, avgöra dessa ärenden så snabbt att
byggnadsarbetena m.m. inte fördröjs.
Ytterst är det den som driver en anläggning som skall ändras som har ansvaret
för att en anmälan görs, dvs. ägaren till anläggningen eller fastigheten eller i
förekommande fall nyttjanderättshavaren. Om någon verksamhet inte drivs skall
anmälningsskyldigheten fullgöras av ägaren eller nyttjanderättshavaren till
anläggningen eller fastigheten. Bestämmelser härom har tagits in i andra
stycket.
Enligt 11 § kan den som utan att anmäla det uppför, bygger om eller på annat
sätt ändrar en anläggning själv få bära en del av kostnaderna för de
beredskapsåtgärder elberedskapsmyndigheten beslutar om. Vidare finns
straffbestämmelser i 18 §.
Regeringen kommer i verkställighetsföreskrifter att lämna närmare anvisningar
om anmälningsskyldighetens fullgörande.

7 §

Genom bestämmelsen införs anmälningsskyldighet också för andra större
förändringar än de som avses i 6 §. Det är fråga om organisatoriska för-
ändringar. Bestämmelsen har ett vidare tillämpningsområde än föregående paragraf
och omfattar även produktions- eller överföringsverksamhet eller verksamhet
avseende handel med el. En förutsättning för anmälningsskyldighet är dock att
verksamheten är av väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Verksamhetsförändringar som omfattas av anmälningsskyldigheten är t.ex.
nedläggning, överlåtelse, väsentlig neddragning eller utvidgning av verksamheter
som har en central roll i elförsörjningssystemet. I 8 § bemyndigas regeringen
eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyndigheten att närmare
precisera vilka verksamheter och verksamhetsförändringar som avses.
Syftet med att dessa verksamhetsförändringar anmäls är främst att
elberedskapsmyndigheten skall kunna följa de ändringar på elmarknaden som är av
större betydelse från beredskapssynpunkt. Till stor del kommer
anmälningsskyldigheten att kunna fullgöras vid den löpande beredskapsplaneringen
och övriga kontakter mellan elberedskapsmyndigheten och elföretagen. Anmälan
skall ske senast i samband med att ändringen genomförs. Regeringen kommer att
lämna närmare föreskrifter om anmälningsskyldighetens fullgörande.

8 §

I denna paragraf lämnas bemyndigande för regeringen eller elbered-
skapsmyndigheten att närmare ange vilken typ av anläggningar och slag av
verksamheter som skall anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen
samt vilka verksamhetsförändringar som är väsentliga. Avsikten är inte att det
genom en uttömmande uppräkning skall anges t.ex. vilka anläggningar som
omfattas. En avgränsning bör åstadkommas genom en kombination av angivande av
storleksgränser för olika anläggningstyper och geografiska angivelser. Som
utvecklats närmare i den allmänna motiveringen kan numera små kraftanläggningar
ha ett särskilt beredskapsvärde dels genom att försörja vissa viktiga
försvarsanläggningar dels genom att utgöra startmotor för andra kraftstationer.
Hur det i dag kan vara aktuellt att bestämma vilka anläggningar som bör omfattas
med hänsyn till bl.a. effekt, spänning, storlek eller funktion har utvecklats
under avsnitt 7 i den allmänna motiveringen. I samma avsnitt har frågan om vilka
verksamhetsförändringar som kan anses vara av väsentlig betydelse diskuterats.
Stöd för bemyndigandet finns i 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten av en anmälan enligt 6 §. Om
t.ex. en ändringsåtgärd som anmälts inte påbörjats inom två år skall en ny
anmälan göras. Bestämmelsen blir främst aktuell i de fall
elberedskapsmyndigheten vid en första anmälan inte ansett att beredskapsåtgärder
behöver vidtas. Genom en förnyad anmälan ges myndigheten tillfälle att på nytt
ta ställning till frågan om beredskapsåtgärder som är påkallade. En motsvarande
bestämmelse finns i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder vid vissa
kraftanläggningar m.m.

10 §

Första stycket innehåller huvudregeln om ersättning för kostnader för åtgärder
som vidtas med stöd av lagen, dvs. beredskapsåtgärder som varit föremål för
elberedskapsmyndighetens prövning och beslut. Med ersättning avses full
ersättning för kostnaderna. Det är ofta svårt att i förväg ange kostnaderna och
därmed ersättningens storlek på annat sätt än att en kostnadsram anges.
I andra stycket räknas de undantagsfall upp där ersättning inte betalas ut.
Som framgår av 11 § kan beslut fattas om att bl.a. den som producerar eller
överför elektrisk kraft själv skall svara för den merkostnad som uppstått på
grund av att beredskapsarbetena inte utförts i samband med andra arbeten. Som
förutsättning härför gäller att anmälningsskyldigheten i 6 § försummats.
Undantaget i punkt 1 avser nämnda situation.
Enligt punkt 2 betalas ersättning inte ut för kostnader för uppgiftslämnande
och planeringen av egna uppgifter inom totalförsvaret. Om emellertid
elberedskapsmyndigheten beslutat om särskild övningsverksamhet kan ersättning
komma att betalas ut.
Förslaget i lagrådsremissen innehöll även ett undantag i fråga om rätt till
ersättning för kostnader som var ringa. Mot bakgrund av Lagrådets påpekanden har
detta undantag tagits bort.
I tredje stycket anges att ersättning även skall betalas ut för vissa fall av
beredskapslagring enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Det är fråga om ersättning för kostnader som en innehavare av elproducerande
anläggning haft för beredskapslagring för krigssituationer. Det rör sig bl.a. om
beredskapslagring som syftar till att möjliggöra drift av gasturbiner och
oljekondensverk under dessa förhållanden. Förslaget berör även lagring av
bränsle vid kraftvärmeverk. Eftersom denna typ av anläggningar producerar såväl
el som värme måste en beräkning ske av hur stor del av bränslelagringen som
avser elproduktionsändamål.
För tydlighets skull föreskrivs i fjärde stycket att det är elberedskapsmyn-
digheten som beslutar om ersättning för beredskapsåtgärder. I begreppet
beredskapsåtgärder ingår självfallet ersättningsberättigande beredskapslagring.
Vidare stadgas att ersättningen normalt skall betalas ut efter åtgärdens
utförande. I förhållande till lagrådsremissen har ordet normalt lagts till.
Tillägget har skett för att markera att det vid större projekt kan vara aktuellt
att betala ut viss ersättning under arbetets gång. Det är dock först när
beredskapsåtgärden i dess helhet utförts som definitivt besked om kostnaderna
kan ges och slutlig utbetalning ske. När det gäller beredskapslagring bör
ersättning betalas ut årligen eller efter annan lämplig tidsperiod.
På förslag av Lagrådet har ett femte stycke tagits in. I stycket tydliggörs att
ersättning endast betalas för den del av totalkostnaden som hänför sig till
verksamheten vid höjd beredskap. I de fall en beredskapsåtgärd även har s.k.
fredsnytta för företaget skall en proportionering göras mellan den och behovet
av åtgärden vid höjd beredskap. Proportioneringen får härefter ligga till grund
när ställning tas till hur stor del av kostnaderna som skall ersättas.

11 §

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Som framgår av 10 §
skall - med vissa undantag - ersättning betalas ut för de beredskapsåtgärder som
beslutas av elberedskapsmyndigheten. Rätten till kostnadsersättning kan
emellertid till viss del gå förlorad om anmälningsskyldigheten i 6 § inte
iakttas. Om en anläggning har uppförts eller ändrats utan att föreskriven
anmälan gjorts och det efter elberedskapsmyndighetens prövning visar sig att
åtgärder enligt lagen borde ha vidtagits, kan myndigheten besluta att rätt till
ersättning inte föreligger för den merkostnad som uppstått. Den merkostnad som
avses är den kostnad som uppkommer genom att beredskapsåtgärden inte utförts i
samband med annan åtgärd. Förstärkning av en grundkonstruktion kan t.ex. endast
till stora kostnader genomföras sedan en anläggning uppförts.
Genom bestämmelsens nuvarande utformning kan rätten till ersättning begränsas
även när ett ägarskifte ägt rum i tiden efter en försummad anmälan. Som framgår
av ordalydelsen skall en prövning ske i varje enskilt fall. De fall där det kan
vara aktuellt att begränsa en ny ägares rätt till ersättning är t.ex. att
ägarbyte sker inom en koncern eller att en utomstående ny ägare är i ond tro.

12 och 13 §§

I 12 och 13 §§ finns vissa bestämmelser om tillsyn och inspektion m.m. I
enlighet med Lagrådets förslag har 14-16 §§ i lagrådsremissen arbetats om och
sammanförts till två nya bestämmelser 13 och 14 §§.
I 13 § föreskrivs en skyldighet för den som kan åläggas att utföra
beredskapsåtgärder att på begäran lämna de upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen. Skyldigheten riktar sig alltså mot den som äger eller
driver en anläggning eller verksamhet som omfattas av lagen eller i förekommande
fall ägare eller nyttjanderättshavare till fastighet där anläggning planeras att
uppföras. De upplysningar och handlingar som det kan vara fråga om är t.ex.
att tillhandahålla ritningar, anläggningsbeskrivningar, organisations-, drifts-
eller investeringsplaner och andra handlingar som behövs för att
elberedskapsmyndigheten skall få tillräckligt underlag för sitt beslut om och i
så fall vilka beredskapsåtgärder som skall vidtas.
Elberedskapsmyndigheten har också rätt att få tillträde till fastighet,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av
denna lag bedrivs, t.ex. i syfte att besiktiga eller kontrollera anläggning
eller i övrigt vidta åtgärder enligt lagen.
Andra stycket ger elberedskapsmyndigheten en generell befogenhet att meddela
de förelägganden och förbud som i enskilda fall behövs för lagens tillämpning.
I praktiken kommer förelägganden att användas enbart i de fall det inte är
möjligt för elberedskapsmyndigheten att lösa sina uppgifter i samförstånd med
berörd part. I fråga om exempelvis det uppgiftslämnande som kan bli aktuellt
förutsätts att detta kan ske vid formlösa kontakter mellan
elberedskapsmyndigheten och aktörerna på elmarknaden.
Alla förelägganden och förbud enligt lagen skall kunna förenas med vite. Om
vitet sätts tillräckligt högt, kan detta förmå t.ex. den som driver en
anläggning eller verksamhet att själv genomföra åtgärderna, vilket kan vara en
snabbare väg att få åtgärderna vidtagna än att elberedskapsmyndigheten
exempelvis anlitar en särskild entreprenör.

14 §

I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen brutits ut, omarbetats och
införts i en ny paragraf.
I undantagsfall kan det förekomma att elberedskapsmyndigheten vägras tillträde
till en anläggning för att utöva tillsyn, inte får ut nödvändiga handlingar
eller att myndighetens åläggande att vidta beredskapsåtgärder inte efterföljs. I
dessa fall kan verkställighet ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser (se 3
kap. 20 § och 16 kap. 10-12 §§). I 16 kap. 12 § UB ges kronofogdemyndigheten en
möjlighet att överlämna åt sökanden att utföra behövliga åtgärder. Den i
lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen om att beredskapsåtgärder under vissa
förhållanden kunde genomföras genom elberedskapsmyndighetens försorg fyller
därför inte någon funktion och kan såsom Lagrådet föreslagit utgå.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om elberedskapsavgift. Avgiften skall enligt
första stycket dels finansiera de beredskapsåtgärder enligt denna lag och viss
beredskapslagring enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
som kostnadsersättning skall utgå för, dels täcka kostnader för
elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt lagen.
Kretsen av avgiftsskyldiga har begränsats till de som innehar nätkoncession
enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar
Avgiften har i andra stycket utformats som en fast avgift grundad på antalet
elabonnenter som är anslutna till den avgiftsskyldiges nät. Avgift skall kunna
utgå med två nivåer, en för hög- och en för lågspänningsabonnenter. Fråga om
avgiftens närmare utformning och relationen mellan de olika avgifter har
utförligt redovisats under avsnitt 11 i den allmänna motiveringen.
Kostnaderna för elberedskapsmyndighetens tillsynsverksamhet enligt lagen kan
antas bli begränsade. Avgift för detta ändamål kan därför tas ut efter samma
grunder som tillämpas i fråga om avgiften för finansiering av
beredskapsåtgärder.
Tredje stycket behandlar, förutom att det slås fast att det är
elberedskapsmyndigheten som påför avgiften, frågan om verkställighet av
beslutet. Enligt 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken får verkställighet
ske av förvaltningsmyndighets beslut som enligt föreskrift får verkställas. För
att möjliggöra verkställighet av beslutet har detta stadgande införts.
För den närmare utformningen av avgiftssystemet ges i fjärde stycket
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att
meddela föreskrifter om elberedskapsavgift. Stöd för bemyndigandet finns i 8
kap. 9 § andra stycket regeringsformen.

16 §

Den som driver en kraftanläggning eller annan verksamhet som omfattas av lagens
bestämmelser kommer att vidta åtgärder av betydelse för totalförsvaret eller
annars för rikets säkerhet. Av försvarshänsyn är det av avgörande betydelse att
uppgifter om beredskapen inte röjs. Bestämmelser härom finns i första stycket.
Motsvarande gäller i förhållande till enskilda i de fall någon i samband med att
beredskapsåtgärder vidtas får del av uppgifter om en enskilds affärs- eller
driftförhållanden. Särskilt i de fall olika företag av samordningsskäl används i
beredskapsplaneringen på regional nivå kan dessa komma att få del av uppgifter
som inte bör få utnyttjas eller föras vidare.
Bestämmelserna får betydelse för personer som är eller har varit verksamma
inom sådana företag som omfattas av lagen, främst på grund av anställning eller
uppdrag.
Endast den som obehörigen för en uppgift vidare bryter mot tystnadsplikten.
Som framgår av andra stycket gäller sekretesslagens (1980:100) bestämmelser i
det allmännas verksamhet. Verksamheten hos elberedskapsmyndigheten omfattas
alltså av sekretesslagens bestämmelser.
Bestämmelser om straff för den som bryter mot tystnadsplikten i denna paragraf
finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

17 §

I första stycket regleras rätten att överklaga beslut som har meddelats enligt
lagen. Exempel på beslut som kan överklagas är beslut avseende skyldigheten att
vidta beredskapsåtgärder, beslut om ersättning för kostnader för
beredskapsåtgärder, förelägganden och förbud i övrigt samt beslut om påförande
av elberedskapsavgift. Prövningstillstånd krävs för att fråga enligt denna lag
skall kunna prövas av kammarrätten. Stycket har omarbetats efter påpekande från
Lagrådet på så sätt att de beslut som kan överklagas anges särskilt.
I andra stycket anges att elberedskapsmyndighetens beslut som huvudregel skall
gälla omedelbart. Undantag har gjorts för påförande av avgift. Det är ur
beredskapssynpunkt angeläget att besluten kan verkställas omedelbart utan hinder
av att de överklagats. Elberedskapsmyndigheten kan förordna annat om myndigheten
t.ex. anser att så kan ske utan fara i beredskapshänseende.

18 §

En delvis motsvarande bestämmelse finns i lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Det viktigaste medlet för att åstadkomma att förelagda åtgärder vidtas torde
vara viteshotet. En första förutsättning för att lagen skall kunna tillämpas
effektivt är dock att det anmäls till elberedskapsmyndigheten när anläggningar
uppförs eller ändras. Denna anmälningsskyldighet måste vara straffsanktionerad.
Skall fängelse kunna komma i fråga måste det dock vara fråga om mycket
allvarliga och flagranta fall.
I andra stycket stadgas att den som åsidosatt ett vitesföreläggande inte
skall ådömas straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

19 §

Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar m.m. Skälet till att bestämmelserna finns där och
inte i vattenlagen (1983:291) respektive i lagen (1902:71 s.1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar har ansetts vara fördelen med att
samla de viktigare bestämmelserna om skyddsåtgärder i en lag. Motsvarande
bestämmelse har därför tagits in i denna lag.

20 §

En motsvarande bestämmelse finns i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar m.m.
Enligt 3 kap. 4 § vattenlagen (1983:291) gäller att ett vattenföretag får
komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av
företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Vid
beräkningen av dessa kostnader skall inte kostnader som föranletts av åtgärder
enligt denna lag beaktas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Elberedskapslagen ersätter
lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tilllämpas i ärenden och mål där
beslutet fattats med stöd av äldre bestämmelser. Enligt 7 a §
förvaltningsprocesslagen skall beslutande förvaltningsmyndighet i fråga om
beslut som fattats efter den 1 maj 1996 vara enskilds motpart när ärendet
överlämnats till allmän förvaltningsdomstol. Med anledningen av detta och då
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar skall avvecklas stadgas i övergångsbe-
stämmelserna att elberedskapsmyndigheten skall vara motpart vid allmän
förvaltningsdomstol även om det överklagade beslutet fattats av
Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

33 §

I paragrafen har tagits in en hänvisning till elberedskapslagen som ersatt lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

1 §

I konsekvens med att lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m. upphävs och då hänvisningen därför inte längre fyller
någon funktion tas den bort.
Av övergångsbestämmelserna till denna ändring framgår att äldre bestämmelser
fortfarande skall tillämpas i mål där beslut fattats med stöd av lagen om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

14.4 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

3 kap. 13 §

Bestämmelsen är ny och har införts på förslag av Lagrådet. Den syftar till att
erinra om att det i 19 och 20 §§ elberedskapslagen finns regler bl.a. om hinder
för vattendomstol att avgöra vattenmål innan föreskriven prövning har skett
enligt elberedskapslagen.

14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol

3 a §

I paragrafen införs en hänvisning till ersättningsbestämmelsen i
elberedskapslagen. Av bestämmelsen följer att innehavare av elproducerande
anläggning som ålagts beredskapslagring för krigssituationer har rätt till
ersättning för sina kostnader.

25 §
Första stycket är oförändrat. Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelsen
utvidgats till att omfatta alla lagringsskyldiga elproducerande anläggningar.
Tillägget innebär att medgivande att tillfälligt använda beredskapslager,
förutom till oljekondensverk, kan ges även till gasturbiner och kraftvärmeverk.
Även om bestämmelsen i första hand är avsedd för extrema torrår kan den även
vara tillämplig vid övergång till drift av elsystemet i separata delsystem (s.k.
ö-drift).

14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

1 kap. 4 §

I paragrafen har tagits in en hänvisning till elberedskapslagen som ersatt lagen
(1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Någon
ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelserna i elberedskapslagen och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt vad som beslutats med stöd av
nämnda bestämmelser skall alltså gälla framför lagen om civilt försvar.
Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser fortfarande skall
gälla i fråga om beslut som fattats med stöd av lagen om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

Sammanfattning av Elberedskapsutredningens del-betänkande Elberedskapen -
Organisation, ansvarsför-delning och finansiering (SOU 1996:78)

Den särskilde utredaren skall enligt direktiven lämna förslag till:

- myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med elberedskapen

- ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elförsörjningen i krig och
vid höjd beredskap

- fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom elberedskapen mellan myndigheter
och näringsidkare inom elförsörjningen

- behövlig lagstiftning

- avgiftssystem för finansiering av elberedskapen.

Vissa övergripande frågor vad gäller elberedskapen behandlas i kapitlen 5 och 6.
I kapitel 5 behandlas grundläggande frågor om rollfördelningen mellan olika
aktörer inom elberedskapen. I kapitlet föreslås att:

- funktionen energiförsörjning även i fortsättningen skall hållas ihop

- Närings- och teknikutvecklingsverket även i fortsättningen skall vara
funktionsansvarig myndighet för funktionen energiförsörjning

- Närings- och teknikutvecklingsverkets uppgifter i egenskap av
funktionsansvarig myndighet för funktionen energiförsörjning bör koncentreras
till uppgifter som är gemensamma för funktionen

- uppgiften att prioritera samhällets behov av elkraft - under regeringen -läggs
på de civila ledningsorgan som har ett områdesansvar (Överstyrelsen för civil
beredskap, civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunstyrelserna)

- elförsörjningsuppgiften bör ha ställning som delfunktion inom funk-tionen
energiförsörjning

I våra direktiv har regeringen lagt fast att elberedskapsuppgifter bör anknytas
till Svenska kraftnät. I kapitel 6 behandlas olika sätt att göra detta. I
kapitlet föreslås att:

- uppgiften att svara för delfunktionsansvaret för elförsörjningen läggs på
Svenska kraftnät

- särskilda insyns- och inflytandeformer skapas vid Svenska kraftnät för att ge
utomstående intressenter möjlighet att påverka beredskapsarbetet
- den personal som skall arbeta med beredskapsuppgifterna skall vara anställd
vid Svenska kraftnät och i alla avseenden vara underställd denna myndighets
ledning.

Myndighetsstrukturen och ansvarsfördelningen inom elberedskapen i fred behandlas
i kapitel 7. I kapitlet föreslås att Närings- och teknikutvecklingsverket,
Svenska kraftnät och Statens kärnkraftinspektion i fortsättningen skall ha
uppgifter på central nivå inom elberedskapen. Detta innebär att
Elförsörjningsnämnden och Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar kan
avvecklas. Beträffande den regionala organisa-tionen föreslås inga förändringar.
I kapitlet föreslås att:

- Närings- och teknikutvecklingsverket, Svenska kraftnät och Statens
kärnkraftinspektion skall ha uppgifter inom elberedskapen i fred

- Elförsörjningsnämnden avvecklas

- Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar avvecklas

- Statens strålskyddsinstitut inte längre skall ha uppgifter inom funktionen
energiförsörjning

- ett beredskapsråd med företrädare för elindustrin och vissa myndigheter knyts
till Svenska kraftnät

- ledamöterna i beredskapsrådet utses av regeringen

- antalet elområden på sikt minskas till tre eller fyra med gränser som så långt
möjligt sammanfaller med civilområdenas gränser

- elbefälhavarna inte heller i fortsättningen ges myndighetsstatus i fred

- beredskapsförberedelserna inom elbefälhavarorganisationen även i fort-
sättningen skall skötas av vissa företag

- Svenska kraftnät skall sluta avtal med de företag som sköter
beredskapsförberedelserna inom elbefälhavarorganisationen.

Motsvarande frågor beträffande myndighetsstrukturen och ansvarsför-delningen
under säkerhetspolitiska kriser och i krig behandlas i kapitel 8.
Krigsorganisationen överensstämmer enligt våra förslag i huvudsak med
fredsorganisationen. På regional nivå ges dock elbefälhavarna - inom ramen för
Svenska kraftnäts krigsorganisation - myndighetsstatus. I kapitlet föreslås att:

- myndighetsstrukturen på central nivå inom elförsörjningen inte ändras vid en
övergång till krigsorganisation (samma myndigheter bör ha uppgifter under
säkerhetspolitiska kriser och i krig som i fred)

- Närings- och teknikutvecklingsverkets krigsuppgift bör vara att hålla
regeringen underrättad om läget inom funktionen energiförsörjning och föreslå
regeringen de åtgärder som läget kräver

- Svenska kraftnäts krigsuppgift bör vara att leda och samordna elförsörjningen
samt att vidtaga de åtgärder i elsystemet som krävs för att prioriterade behov
skall kunna tillgodoses

- Statens kärnkraftinspektion bör ha samma uppgifter under säkerhets-politiska
kriser och i krig som myndigheten har i fred

- elbefälhavarna skall ingå i Svenska kraftnäts krigsorganisation

- elbefälhavarnas krigsuppgift bör vara att leda och samordna den verksamhet på
regional nivå som krävs för att prioriterade behov av elkraft skall kunna
tillgodoses.

Elföretagens beredskapsansvar behandlas i kapitel 9. Vi föreslår att elföretagen
skall vara skyldiga att upprätthålla verksamheten under säkerhetspolitiska
kriser och i krig samt genomföra de beredskaps-förberedelser som detta kräver.

Finansieringen av beredskapsförberedelserna behandlas i kapitel 10. Vi föreslår
att myndigheternas och företagens beredskapskostnader skall finansieras med en
elberedskapsavgift och att de medel som avgiften inbringar skall samlas på ett
räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Avgiftens nivå bör fastställas i
försvarsbesluten. I kapitlet föreslås att:

- myndigheternas och företagens kostnader för beredskapsförberedelser inom
elförsörjningsområdet finansieras med en elberedskapsavgift

- avgiftsnivån fastställs i försvarsbesluten

- elberedskapsavgiften ut tas som en offentligrättsligt reglerad nätägaravgift
som administreras på samma sätt som den befintliga nätövervakningsavgiften

- elberedskapsavgiften utformas som en fast avgift som utgår med olika belopp
för hög- och lågspänningsabonnemang

- proportionen mellan hög- och lågspänningsavgiften bör vara 600/11

- de medel som inflyter genom elberedskapsavgiften samlas på ett ränte-bärande
konto med kreditmöjligheter i Riksgäldskontoret

- behållningen på kontot i Riksgäldskontoret endast får användas för att bekosta
beredskapsåtgärder inom delfunktionen elförsörjning

- kontot i Riksgäldskontoret disponeras av Svenska kraftnät
- regeringen i regleringsbrev eller på annat sätt meddelar anvisningar för hur
behållningen på kontot i Riksgäldskontoret får användas

- Svenska kraftnät årligen utarbetar ett förslag till disponering av medlen på
kontot i Riksgäldskontoret och att detta förslag behandlas i det civila
försvarets programplanearbete.

De förslag vi har lämnat behöver ges lagstöd. I kapitel 11 föreslår vi att
grundläggande bestämmelser om elberedskapen skall samlas i en lag om
elberedskap. Vidare bör vissa förordningar ses över. I kapitlet föreslås att:

- grundläggande bestämmelser om elberedskapen samlas i en ny lag om elberedskap

- den av Ellagstiftningsutredningen föreslagna lagen om beredskaps-åtgärder vid
vissa elektriska anläggningar arbetas in i lagen om elberedskap

- en hänvisning till lagen om elberedskap tas in i den nya ellagen

- vissa myndighetsinstruktioner ändras i enlighet med det förslag till ändrade
myndighetsuppgifter som tidigare har lagts fram i detta betänkande

- reglerna om energiransonering ses över i syfte att modernisera regel-verket

- utarbetandet av ett förslag till ny lag om elberedskap, m.m. bör ske inom
ramen för ett fortsatt utredningsarbete.

Vi föreslår att den nya organisationen skall träda ikraft den 1 januari 1997.
Fortsatt utredningsarbete krävs vad gäller vissa författningsfrågor.

Våra förslag avlastar statsbudgeten med 71 miljoner kronor räknat med
utgångspunkt från budgetåret 1995/96 (12 månader). Inga negativa konsekvenser
bedöms uppstå från regionalpolitisk eller jämställdhetspolitisk synpunkt.

Sammanfattning av Elberedskapsutredningens slut-betänkande Elberedskapen -
Författningsfrågor (SOU 1996:149)

Den särskilde utredaren skall enligt direktiven lämna förslag till:

- myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med elberedskapen

- ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elförsörjningen vid höjd
beredskap

- fördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan myndigheter och näringsidkare
inom elberedskapen

- avgiftssystem för finansiering av elberedskapen

- behövlig lagstiftning.

Frågor om organisationsstruktur, ansvarsfördelning och finansiering av
elberedskapen behandlades i utredningens första betänkande Elberedskapen -
organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996:78). I detta
betänkande behandlas behovet av lagstiftning och övriga författningsändringar
inom elberedskapen.

I betänkandet föreslår vi att de grundläggande bestämmelserna om elberedskapen
samlas i en elberedskapslag. Tillämpningsområdet för lagen bör omfatta
beredskapsförberedelser som syftar till att ge elförsörjningen erforderlig
förmåga att motstå de påfrestningar som uppstår vid höjd beredskap eller i andra
situationer då elförsörjningen annars är allvarligt hotad. Lagen föreslås bli
tillämplig på produktion, överföring och handel med el.

Uppgiften att tillämpa lagen föreslås läggas på en särskild myndighet -
elberedskapsmyndigheten. I vårt första betänkande föreslog vi att denna uppgift
skall läggas på Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät).
Elberedskapsmyndigheten bör ha vissa befogenheter gentemot elföre-tagen och de
övriga organ som omfattas av lagen. Myndighetens beslutanderätt bör avse de
beredskapsförberedelser som dessa organ skall genomföra för att erforderlig
förmåga skall kunna uppnås vid höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är
allvarligt hotad. Regeringen bör ge elberedskapsmyndigheten rätt att meddela
verkställighetsföre-skrifter inom detta område.

Beredskapsåtgärder som avser fredstida hot och risker bör enligt vår mening inte
berättiga till ersättning. Av detta skäl bör elberedskaps-myndighetens
befogenheter att tvinga elföretagen att genomföra åtgärder mot fredstida hot och
risker begränsas. I elberedskapslagen föreslår vi därför en regel som innebär
att elberedskapsmyndigheten inte bör får tvinga elföretagen att genomföra
åtgärder mot fredstida hot och risker om dessa åtgärder framstår som oskäligt
betungande.

Elberedskapslagen bör inte i detalj ange vilka beredskapsåtgärder som
elföretagen bör vidta. Det är enligt vår mening inte möjligt att genom
uppräkning eller på annat sätt exakt definiera vilka beredskapsåtgärder som
behöver vidtas. Det bör istället ankomma på elberedskapsmyn-digheten att - inom
ramen för de beslut som statsmakterna har fattat - precisera vilka åtgärder som
behöver vidtas för att elförsörj-ningen skall kunna upprätthållas vid höjd
beredskap och i de övriga situationer som åsyftas i lagen. I sammanhanget bör
understrykas att elberedskapsmyndigheten inte kan besluta om mer långtgående
bered-skapsåtgärder än vad som kan finansieras med de medel från det särskilda
beredskapskonto som står till myndighetens förfogande. Vad gäller fredstida
beredskapsåtgärder föreslår vi som nämnts en särskild begränsningsregel.

Vi föreslår vidare att bestämmelser om anmälningsskyldighet vid föränd-ringar i
anläggningar och verksamhet tas in i elberedskapslagen. Syftet med dessa
bestämmelser är att elberedskapsmyndigheten i god tid skall få reda vilka
förändringar som planeras och vid behov kunna vidta åtgärder.
Anmälningsskyldigheten föreslås gälla dels för fysiska åtgärder i elektriska
anläggningar dels vad gäller väsentliga verksamhets-förändringar i övrigt.
Elberedskapsmyndigheten föreslås få befogenheter att i vissa situationer bevilja
undantag från anmälningsskyldigheten.

Som nämnts ovan föreslår vi att rätten till ersättning för beredskaps-åtgärder
skall begränsas till åtgärder som syftar till att tillgodose elför-sörjningen
vid höjd beredskap. Beredskapsåtgärder som avser de övriga situationer som
omfattas av lagen förutsätts inte bli ersättningsberättigade. Också i övrigt
föreslås vissa begränsningar i rätten till ersättning.

I vårt första betänkande har vi föreslagit att elberedskapen skall finansieras
med en elberedskapsavgift. I elberedskapslagen anges därför att en avgift för
detta ändamål får tas ut från den som innehar nätkoncession. Avgiften får
användas för att finansiera ersättningsberätt-igade beredskapsåtgärder samt den
tillsynsverksamhet som elberedskaps-myndigheten skall bedriva.

I övrigt föreslår vi att lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
ändras i syfte att göra det möjligt att ersätta innehavare av vissa
elproduktionsanläggningar för de kostnader som uppstår vid beredskaps-lagring av
bränslen för elproduktion vid höjd beredskap. De anläggningar som berörs av vårt
förslag är i första hand gasturbiner, oljekondensverk och kraftvärmeverk.

I övrigt innebär de förslag vi har redovisat att en rad författningar måste
ändras. Detta gäller bl.a. vissa myndigheters instruktioner samt förord-ningen
(1995:1296) om elsäkerhetsavgift och nätövervakningsavgift. I kapitel 6
förtecknas de författningar som berörs av våra förslag.

Förteckning över remissinstanser
Elberedskapsutredningens slutbetänkande Elbered-skapen - Författningsfrågor (SOU
1996:149)

Efter remiss har yttrande över Elberedskapsutredningens slutbetänkande (SOU
1996:149) Elberedskapen - författningsfrågor avgetts av Hovrätten för Skåne och
Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket, Försvarsmakten,
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Statens räddningsverk
(Räddningsverket), Försvarets forskningsanstalt (FOA), Civilbefälhavaren i
mellersta civilområdet (CB M), Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF), Post-
och telestyrelsen, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Elsäkerhetsverket,
Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelsen i
Uppsala län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Statens kärnkraftinspektion, Stockholms stad, Malmö kommun, Göteborgs kommun,
Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund
(LRF), Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska
Fjärrvärmeföreningen.
Härutöver har skrivelser inkommit från Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB),
Svenska Kolinstitutet, Svenska Gasföreningen och f.d. hovrättslagmannen Hans
Svahn, expert i Ellagstiftningsutredningen.
Svenska Petroleum Institutet och Riksförbundet Energileverantörerna har
beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till elberedskapslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om elberedskap vid produktion och
överföring av el samt vid handel med el. Bestämmelserna reglerar ansvaret för
den planering och de övriga åtgärder som behövs för att tillgododse
elförsörjningen i landet vid höjd beredskap.

2 § Beredskapslagring av bränsle som används för elproduktion omfattas av lagen
endast i fråga om rätt till ersättning enligt 11 §. Särskilda bestämmelser
rörande beredskapslagring i övrigt finns i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Bestämmelser om tillträdesbegränsning finns i lagen (1990:217) om skydd för
vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. och i säkerhetsskyddslagen (1996:627).
Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

Beredskapsåtgärder

3 § Med beredskapsåtgärder avses särskilda åtgärder som behövs för att
produktion och överföring av el samt handel med el skall kunna upprätthållas vid
höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (elberedskapsmyndig-
heten) får meddela närmare föreskrifter om åtgärder som kan utgöra
beredskapsåtgärder.

Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder

4 § Skyldighet att vidta de beredskapsåtgärder som beslutas enligt denna lag
åvilar den som driver sådan verksamhet som anges i 1 §. Om det kan anses
lämpligt får ett beslut om beredskapsåtgärder i stället riktas till ägaren eller
nyttjanderättshavaren till anläggningen eller området.
Beslut om beredskapsåtgärder

5 § Elberedskapsmyndigheten prövar om beredskapsåtgärder behöver vidtas och
fattar beslut om sådana. Beslutet får inte vara mer betungande än som kan anses
vara skäligt med hänsyn till anläggningens eller verksamhetens omfattning och
betydelse. Vid utformningen av beslutet skall elberedskapsmyndigheten även
beakta de effekter en åtgärd kan få på beredskapen inför svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Ett beslut får inte innebära att vapen skall anskaffas.

6 § Vid ändrade förhållanden får elberedskapsmyndigheten besluta att nya eller
ändrade beredskapsåtgärder skall vidtas.

Anmälningsskyldighet

7 § Innan en anläggning som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i
Sverige eller inom en ort eller ett område uppförs, byggs om eller på annat sätt
ändras skall anmälan göras till elberedskapsmyndigheten för prövning enligt 5 §.
Arbetet får inte påbörjas innan myndigheten fattat beslut i frågan.
Anmälan skall göras av den som driver verksamheten. Om någon verksamhet inte
drivs, skall anmälan göras av ägaren eller i förekommande fall
nyttjanderättshavaren till anläggningen eller området.

8 § Den som driver sådan verksamhet som anges i 1 § och som är av väsentlig
betydelse för elförsörjningen i Sverige eller inom en ort eller ett område skall
anmäla till elberedskapsmyndigheten om verksamheten överlåts, läggs ner eller
ändras på annat sätt. Sådan anmälan behöver dock endast göras om
verksamhetsförändringen är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Anmälan
skall ske senast i samband med att verksamheten ändras.

9 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande elberedskapsmyndigheten får
föreskriva
1. vilken typ av anläggningar och verksamheter som enligt 7 och 8 §§ skall
anses vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen och
2. vilka slag av verksamhetsförändringar som enligt 8 § skall anses vara av
väsentlig betydelse.

10 § Har ändring eller annan åtgärd som anmälts enligt 7 § inte påbörjats inom
två år från det elberedskapsmyndigheten meddelade sitt beslut, skall en ny
anmälan göras.

Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder

11 § Om inte annat följer av andra stycket betalas skälig ersättning för
kostnader för beredskapsåtgärder som vidtas efter beslut enligt denna lag.
Ersättning betalas inte ut för
1. merkostnader enligt 12 §,
2. kostnader för uppgiftslämnande och planering av egna uppgifter inom
totalförsvaret, eller
3. kostnader som kan anses som ringa.
Skälig ersättning betalas även för kostnader för sådan beredskapslagring för
krigssituationer som ålagts innehavare av elproducerande anläggningar enligt
lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder beslutas av elbered-
skapsmyndigheten. Ersättningen skall betalas ut efter det att åtgärden genom-
förts.

12 § Om anmälningsskyldighet enligt 7 § inte fullgörs kan elberedskapsmyn-
digheten besluta att den anmälningsskyldige inte har rätt till ersättning för
merkostnad som uppstår på grund av att beredskapsåtgärden måste utföras utan
samband med annan åtgärd.

Tillsyn

13 § Elberedskapsmyndigheten har tillsynen över att denna lag och föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen följs.

14 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan åläggas att
utföra beredskapsåtgärder få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder behöver vidtas.
Elberedskapsmyndigheten har också rätt att för samma ändamål få tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogde-
myndigheten av beslut som avser åtgärd enligt första stycket och när åtgärder
som beslutats enligt 15 § andra stycket skall genomföras.

15 § Elberedskapsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs
i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen skall följas.
Om ett föreläggande att vidta beredskapsåtgärder inte följs, får åtgärderna
genomföras genom elberedskapsmyndighetens försorg.

16 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får förenas med vite.

Avgift

17 § Den som innehar nätkoncession enligt lagen (1902:71 s.1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall betala avgift
(elberedskapsavgift) för
1. finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 11 §, och
2. elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Avgiften skall grundas på det antal abonnenter som är anslutna till den
avgiftsskyldiges nät. En högre avgift får tas ut för högspänningsabonnemang än
för lågspänningsabonnemang.
Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Beslutet får verkställas
enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om elberedskapsavgift.

Tystnadsplikt

18 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen har fått kännedom om en enskilds affärs- eller
driftförhållanden eller förhållanden som är av betydelse för totalförsvaret
eller för rikets säkerhet i övrigt får inte obehörigen röja eller utnyttja upp-
gifterna.
I det allmännas verksamhet gäller i stället sekretesslagen (1980:100).

Överklagande m.m.

19 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten. Beslut av regeringen med stöd av 21 § får
dock inte överklagas.
Andra beslut än beslut om att ta ut avgift gäller omedelbart om inte annat
bestäms i beslutet.

Ansvarsbestämmelser

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör anmälningsskyldighet
enligt 7 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande skall inte dömas till straff för
gärning som omfattas av föreläggandet.

Övriga bestämmelser

21 § Om anmälningsskyldighet enligt 7 eller 8 § uppkommer för
elberedskapsmyndigheten skall anmälan ske till regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer. I elberedskapsmyndighetens ställe skall regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer besluta i frågor enligt 5, 6, 10-12, 15
och 16 §§ och utöva tillsyn om åtgärderna riktar sig mot eller berör
elberedskapsmyndigheten.

22 § Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) till anläggning som omfattas
av bestämmelserna i denna lag eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller
utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning har skett
enligt denna lag .
Första stycket tillämpas också för ärende om nätkoncession enligt lagen
(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar om
anläggningen omfattas av bestämmelser enligt denna lag.

23 § Den ökning i byggnadskostnader som föranleds av åtgärder enligt denna lag
skall inte räknas med vid den prövning som avses i 3 kap. 4§ vattenlagen
(1983:291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 22 § första stycket skall de beslut om
vattenanläggningars utförande som meddelats med stöd av denna lag beaktas.

_________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Genom lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m.
3. I ärenden och mål där beslut fattats före denna lags i kraftträdande skall
äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Elberedskapsmyndigheten skall dock
vara enskilds motpart i mål vid allmän förvaltningsdomstol efter den 1 juli
1997, även om det överklagade beslutet fattats av Krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar.

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol
dels att 25 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser om rätt till
ersättning för kostnader för
beredskapslagring för
krigssituationer finns i 12 §
elberedskapslagen (1997:000).

25 § 1

Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagringsbränsle
till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, får regeringen
medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den
utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid höjd
beredskap får sådant medgivande lämnas även av den myndighet som regeringen
bestämmer.
--------------------------------------------------------------------
Om i andra fall än som anges Om i andra fall än som anges i
i första stycket särskilda skäl första stycket särskilda skäl
föreligger, får regeringen eller föreligger, får regeringen eller
den myndighet som regeringen den myndighet som regeringen
bestämmer medge att beredskaps- bestämmer medge att bered-
lager för oljekondensverk till- skapslager för gasturbiner,
fälligt tas i anspråk för oljekondensverk, och
anläggningen. kraftvärmeverk tillfälligt tas i
anspråk för anläggningen.

_______

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1995:921.

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan
författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt
skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2
§, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:
1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av
förslag till befattning eller uppdrag,
4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida
ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist
anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller
ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal
förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen
(1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (1964:822),
5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med
undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av
regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,
6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan komunal
förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan
avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med
stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars
uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra
allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter
beslut av allmän domstol,
8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna
hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående
förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående
omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej
fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1)
eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan
(1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen
(1958:110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963:246),
--------------------------------------------------------------------
11. mål om föreläggande vid 11. mål om föreläggande vid vite,
vite, såvida ej fråga är om såvida ej fråga är om skyldighet,
skyldighet, som enligt som enligt författning åvilar
författning åvilar kommun eller kommun eller annan kommunal
annan kommunal- förvaltningsenhet, eller om
förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen
föreläggande enligt lagen (1919:240) om fondkommissions-
(1919:240) om fondkommissions- rörelse och fondbörsverksamhet,
rörelse och fondbörsversamhet, lagen (1948:433) om
lagen (1942:335) om särskilda försäkringsrörelse, lagen (1950:
skyddsåtgärder för vissa kraftan- 272) om rätt för utländsk
läggningar, lagen (1948:433) om försäkringsanstalt att driva för-
försäkringsrörelse, lagen (1950: säkringsrörelse här i riket, lagen
272) om rätt för utländsk försäk- (1950:596) om rätt till fiske,
ringsanstalt att driva försäk- lagen (1955:183) om bankrörelse,
ringsrörelse här i riket, lagen lagen (1955:416) om sparbanker,
(1950:596) om rätt till fiske, lagen (1956:216) om
lagen (1955:183) om bank- jordbrukskasserörelsen, lagen
rörelse, lagen (1955:416) om (1959:73) med vissa bestämmelser
sparbanker, lagen (1956:216) om inländsk försäkringsrörelse vid
om jordbrukskasserörelsen, krig m. m., lagen (1959:118) om
lagen (1959:73) med vissa krigsansvarighet för liv- och
bestämmelser om inländsk invaliditetsförsäkring, lagen
försäkringsrörelse vid krig m. (1963:76) om kreditaktiebolag,
m., lagen (1959:118) om jordförvärvslagen (1965:290),
krigsansvarighet för liv- och förordningen (1968: 576) om
invaliditetsförsäkring, lagen Konungariket Sveriges
(1963:76) om kreditaktiebolag, stadshypotekskassa och om stads-
jordförvärvslagen (1965:290), hypoteksföreningar, miljöskydds-
förordningen (1968:576) om lagen (1969:387), jordhävdslagen
Konungariket Sveriges stads- (1969:698), lagen (1970:65) om
hypotekskassa och om stads- Sveriges allmänna hypoteksbank
hypoteksföreningar, miljöskydds- och om landshypoteksföreningar,
lagen (1969:387), jord- lagen (1970:596) om förenklad
hävdslagen (1969:698), lagen aktiehantering eller lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna (1971: 827) om registrering av
hypoteksbank och om lands- aktieinnehav,
hypoteksföreningar, lagen
(1970: 596) om förenklad
aktiehantering eller lagen
(1971: 827) om registrering av
aktieinnehav,
12. mål om utdömande av vite,
13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av
häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i
förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan
brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,
14. mål om handräckning.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I mål där beslut fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse 1994:1728.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
kap.
4 §

--------------------------------------------------------------------
Vad som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag
gäller inte om annat sägs i gäller inte om annat följer av
lagen (1942:335) om särskilda elberedskapslagen (1997:000).
skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar m.m.

________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall äldre bestämmelser
tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §3

--------------------------------------------------------------------
I fråga om vissa starkströmsan- I fråga om vissa starkströmsan-
läggningar finns ytterligare läggningar finns ytterligare be-
bestämmelser i lagen (1942:335) stämmelser i elberedskapslagen
om särskilda skyddsåtgärder för (1997:000).
vissa kraftanläggningar.
--------------------------------------------------------------------
________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

3 Senaste lydelse 1988:218.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-18

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Närings- och handelsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. elberedskapslag,
2. lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol,
3. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
4. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
5. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessor Marinette
Andersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till elberedskapslag

Inledande synpunkter

Av bestämmelserna i 1 och 4 §§ framgår att regleringen i lagförslaget i huvudsak
avses gälla de som "driver sådan verksamhet" som innefattar produktion,
överföring eller handel med el. Därmed kommer bland andra Affärsverket svenska
kraftnät (Svenska kraftnät) att omfattas av lagen.
I remissen klargörs att regeringen avser att enligt 3 § i lagförslaget utse
Svenska kraftnät till "elberedskapsmyndighet", dvs. det organ som bl.a. skall
besluta om åtgärder enligt lagen och utöva tillsyn över dess efterlevnad samt
också förutsättas få befogenhet att meddela närmare föreskrifter av väsentlig
betydelse för lagens tillämpning (jfr 3 § andra stycket, 9 § och 17 § fjärde
stycket).
Det framhålls i remissen, att det uppenbarligen är olämpligt att Svenska
kraftnät utövar elberedskapsmyndighetens funktioner vad gäller egna
verksamheter. Som en följd härav förordas i remissen en ordning som innebär att
regeringen eller annan myndighet som regeringen bestämmer skall besluta i frågor
om åtgärder som riktar sig emot eller berör Svenska kraftnäts verksamhet samt i
dessa fall utöva tillsyn enligt den föreslagna lagen. En lagtext som ger uttryck
för denna avsikt har tagits in i 21 §.
Det således föreslagna sättet att eliminera ifrågavarande problem framstår som
en högst tveksam nyskapelse. Eftersom lösningen tillkommit efter
remissbehandlingen av Elberedskapsutredningens slutbetänkande (SOU 1996:149)
saknas i lagstiftningsärendet också närmare synpunkter på vilka
förtroendemässiga svårigheter eller komplikationer av annan art som kan uppstå
om beredskapsmyndigheten, utöver sin funktion som beslutande och övervakande
organ, ibland också skall inta en rakt motsatt ställning under lagen.
Det bästa sättet att undvika nämnda dilemma synes vara att ifrågavarande
funktioner flyttas över till eller anförtros ett i sammanhanget fristående
organ. För den händelse detta inte låter sig göra - vilket Lagrådet saknar
förutsättningar att bedöma - kan en annan utväg vara att uttryckligen undanta
Svenska kraftnät från förslagets tillämpningsområde (lämpligen då i ett nytt
andra stycke i 4 §). Eventuellt föreliggande behov av garantier för att Svenska
kraftnät själv noga beaktar behovet av egna beredskapsåtgärder bör kunna
tillgodoses inom ramen för affärsverkets instruktion eller dess insynsråds
verksamhet.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att frågan om Svenska kraftnäts
tilltänkta dubbla ställningar i förevarande sammanhang ägnas ytterligare
överväganden under det fortsatta beredningsarbetet. En utgångspunkt bör därvid
vara att den föreslagna 21 § inte bör leda till lagstiftning.

6 §
Föregående paragraf innehåller föreskrifter angående beslut om
beredskapsåtgärder. Den inleds med meningen: "Elberedskapsmyndigheten prövar om
beredskapsåtgärder behöver vidtas och fattar beslut om sådana".
I förevarande paragraf anges att elberedskapsmyndigheten vid ändrade
förhållanden får besluta att nya eller ändrade beredskapsåtgärder skall vidtas.
Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om det finns något egentligt
behov av ifrågavarande bestämmelse. Avfattningen av 5 § torde i sig inte utgöra
något hinder mot att elberedskapsmyndigheten, så snart det finns sakliga skäl
därtill, meddelar ett nytt beslut angående nya eller ändrade beredskapsåtgärder.
För den händelse det anses angeläget att särskilt framhålla att det i så fall
måste vara fråga om "ändrade förhållanden" - ett i sig ganska obestämt kriterium
- kan bestämmelsen lämpligen placeras som ett nytt tredje stycke i 5 §.

11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för beredskapsåtgärder. Som
huvudregel gäller enligt första stycket att den som enligt 5 § ålagts att vidta
sådana åtgärder skall få skälig ersättning för sina kostnader. Av tredje stycket
framgår att motsvarande ersättningsnivå avses gälla i de fall då ersättning
betalas för beredskapslagring av olja och kol.
I författningskommentaren uttalas att uttrycket skälig ersättning inte skall
uppfattas så att den ersättningsberättigade bara skall få en del av sina
kostnader täckta. Avsikten är att full ersättning skall betalas ut. Att
ersättningen angetts som skälig hänger enligt kommentaren samman med att en
beredskapsåtgärd kan vara av värde även för bidragstagarens verksamhet i fred
(fredsnytta). I ett sådant fall skall ersättning betalas för endast den del av
totalkostnaden som hänför sig till verksamheten vid höjd beredskap.
Enligt Lagrådets mening bör den avsedda ersättningsprincipen - mot vilken
Lagrådet inte har något att invända - komma till tydligare uttryck i lagtexten.
Detta kan förslagsvis ske på det sättet att ordet skälig utgår i första och
tredje styckena samt att ett nytt femte stycke införs av följande lydelse: "Vid
beräkning av ersättning enligt första och tredje styckena skall hänsyn tas till
om beredskapsåtgärderna är av värde även för verksamheten i fred."
Andra stycket innehåller några undantag från huvudregeln om att den som utför
beredskapsåtgärderna har rätt till ersättning för sina kostnader. Ett av
undantagen, punkt 3, avser det fallet att kostnaderna "kan anses som ringa." I
remissen anges att syftet med undantaget är att förenkla den administrativa
hanteringen. Vidare anförs att det är elberedskapsmyndighetens sak att ta
ställning till vad som i det enskilda fallet skall anses som ringa. Vid denna
bedömning skall såväl kostnadernas absoluta storlek som deras relation till den
aktuella verksamheten kunna vara av betydelse.
Av det sagda följer att den som åläggs utföra beredskapsåtgärder i viss
omfattning kan tvingas göra detta på egen bekostnad. I remissen finns inte någon
diskussion om hur denna ersättningsregel förhåller sig till rättsordningen i
övrigt, exempelvis de grunder för egendomsskydd som kommit till uttryck i 2
kap. 18 § regeringsformen och i lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(jfr även 2 kap. 23 § regeringsformen). Om skyldigheten att utan ersättning
svara för beredskapsåtgärder kan ses som ett åliggande som avses i 8 kap. 3 §
regeringsformen uppkommer vidare frågan om förpliktelsen uppfyller det krav på
generell avfattning som anses böra uppställas i fråga om föreskrifter om skatter
och andra pålagor.
Lagrådet är medvetet om att betydande svårigheter föreligger att fastställa i
vilken omfattning gällande rätt medger utfärdande av föreskrifter enligt vilka
enskilda rättssubjekt kan utsättas för ekonomiska ingrepp i sin
näringsverksamhet. Till detta kommer att det angivna rättsområdet är underkastat
en fortlöpande utveckling. Mot bl.a. denna bakgrund saknar Lagrådet möjlighet
att uttala någon bestämd uppfattning om huruvida det i punkt 3 angivna
undantaget från rätten till ersättning är förenligt med bestämmelserna om
egendomsskydd. Lagrådet finner det dock inte uteslutet att en tillämpning av
undantagsregeln i ett enskilt fall kan komma att bedömas som en kränkning av
näringsidkarens rätt till sin egendom. Enligt Lagrådets uppfattning kan det
därför - åtminstone intill dess frågan analyserats grundligare - finnas
anledning att överväga ett slopande av punkten 3 och således medge i princip
full ersättning även för kostnader som kan anses som ringa.

12 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om möjlighet för elberedskapsmyndigheten
att i fall då anmälningsskyldigheten enligt 7 § inte fullgjorts besluta att
ersättningen för en beredskapsåtgärd inte skall omfatta den merkostnad som
uppstått på grund av att beredskapsåtgärden måst utföras för sig.
I remissen berörs inte det eventuella fallet att ett ägarskifte ägt rum under
tiden efter den försummade underrättelsen. I lagtexten anges att "den
anmälningsskyldige" inte har rätt till ersättning för merkostnaden. Med tanke på
att det ingalunda är ovanligt med ägarbyten inom en koncern samt eventuella fall
av ond tro hos en utomstående ny ägare föreslår Lagrådet att paragrafen ges
följande lydelse.
"Om anmälningsskyldighet enligt 7 § inte fullgjorts kan elberedskaps-
myndigheten besluta att rätt inte föreligger till ersättning för merkostnad som
uppstått på grund av att beredskapsåtgärden har måst utföras utan samband med
annan åtgärd."

14-16 §§
I de föreslagna paragraferna ges regler om skyldigheter för den som kan åläggas
att utföra beredskapsåtgärder att ge upplysningar och utlämna handlingar till
elberedskapsmyndigheten ävensom att lämna myndigheten tillträde till områden
m.m. där verksamheten bedrivs. I anslutning härtill föreskrivs att
elberedskapsmyndigheten får meddela erforderliga förelägganden och förbud,
eventuellt förenade med vite, avseende de skyldigheter som följer av lagen och
myndighetens föreskrifter. Slutligen ges regler om tvångsmedel för att garantera
att lagen och föreskrifterna följs.
Regleringen synes kunna bli mer överskådlig om det i en första paragraf anges
de i 14 § upptagna särskilda skyldigheterna och elberedskapsmyndighetens
behörighet att meddela förelägganden och förbud, eventuellt förenade med vite.
Övriga bestämmelser kan därefter förenas i en paragraf, som för där angivna
beslut av elberedskapsmyndigheten anger att verkställighet kan ske enligt
utsökningsbalkens (UB) bestämmelser (se 3 kap. 20 § samt 16 kap. 10-12 §§). Den
i förslagets 15 § andra stycket upptagna bestämmelsen att beredskapsåtgärder
under vissa förhållanden får genomföras genom myndighetens försorg synes ej
behövlig då 16 kap. 12 § UB inrymmer en möjlighet för kronofogdemyndigheten att
efter vad där sägs överlämna åt sökanden att utföra behövliga åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda bör förslagets 14-16 §§ kunna sammanföras till två
paragrafer med följande lydelse:
"14 § Elberedskapsmyndigheten har på begäran rätt att av den som kan åläggas
att utföra beredskapsåtgärder få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen samt för klarläggande av om beredskapsåtgärder behöver vidtas. El-
beredskapsmyndigheten har också rätt att för samma ändamål få tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som
omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för
att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall
följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
15 § Beslut enligt 5 § om åläggande att vidta beredskapsåtgärder får
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Detsamma gäller beslut enligt
14 § om utlämnande av handlingar och om tillträde till område m.m. där
verksamhet bedrivs."

19 §
I första stycket anges att beslut enligt den föreslagna lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Innebörden av bestämmelsen är att det ankommer på
förvaltningsdomstol att pröva även överklaganden rörande innehållet i
föreskrifter som elberedskapsmyndigheten meddelat (jfr 3, 9 och 17 §§). En sådan
ordning synes inte lämplig och torde - att döma av författningskommentaren -
inte heller vara avsedd. Enligt Lagrådets uppfattning bör lagtexten preciseras i
nu angivet hänseende.

22 och 23 §§
I förslagets 22 och 23 §§ upptagna regler bl.a. om hinder för vattendomstol att
avgöra vattenmål innan föreskriven prövning har skett enligt elberedskapslagen
synes i förtydligande syfte böra kompletteras på det sättet att det i
vattenlagen intages en erinran om bestämmelserna.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Närings- och handelsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Sundström

_________________

Regeringen beslutar proposition 1996/97:87 Nya regler om elberedskap.

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande

--------------------------------------------------------------------
elberedskapslag 3, 8, 15 §§