En uthållig energiförsörjning
Prop.
1996/97:84
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 mars 1997
Göran Persson
Anders Sundström
(Närings- och handelsdepartementet)
Regeringen inbjöd våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar i syfte
att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om energipolitiken.
Överläggningarna slutfördes den 4 februari 1997 med en överens-
kommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
om riktlinjer för energipolitiken. I propositionen redovisas överens-
kommelsen till sin exakta ordalydelse och föreslås att de i överens-
kommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken antas av riksdagen.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energi-
användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ påverkan på hälsa, miliö och klimat samt underlätta omställningen
till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara
ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling.
Energiöverenskommelsen innebär att de två kämkraftsreaktorema i Barse-
bäck skall ställas av. Förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveckling
kommer att föreläggas riksdagen under år 1997. Bortfallet av el skall
kompenseras genom effektivare energianvändning, konvertering samt
hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Stängningen
av den första reaktorn skall i huvudsak kompenseras genom en minskad
användning av el i fjärrvärmesystemet. Ett villkor för avställningen av
den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras.
Något årtal då den sista kämkraftsreaktom tas ur drift bör inte fastställas.
Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av energisystemet. 1
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 84
En delegation tillkallas med uppgift att utveckla el- och värme- Prop. 1996/97:84
försörjningen i Sydsverige.
I propositionen föreslås att bidrag skall lämnas för anslutning av
el värmda byggnader till fjärrvärmenäten och för konvertering från
elvärme till uppvärmning med bränsle. Bidrag till installation av
utrustning som medför en minskning av eleffektuttaget lämnas till ägare
av småhus med elvärme.
Stöd föreslås vidare lämnas till investeringar i vindkraftverk, småskaliga
vattenkraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med bio-
bränslen. Investeringsstöden kompletteras med stöd till upphandling av
ny elproduktionsteknik.
Hushållningen med energi stimuleras genom information, utbildning,
teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och
certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energi-
rådgivning.
De statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energi-
system föreslås förstärkas och koncentreras. Energiforskningen ges ökade
resurser och far en delvis ny inriktning där forskning om energisystemet
och det internationella samarbetet med särskilt länderna i Östersjö-
regionen betonas. Stödet till branschgemensam forskning och utveck-
lingen av ny energiteknik i företag och branscher förstärks genom att
Energiteknikfonden tillförs ytterligare medel. Ett energiteknikbidrag införs
för att stödja energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i full
skala och demonstreras med reducerad risk för företagen.
En ny energimyndighet föreslås inrättas den 1 januari 1998. Till energi-
myndigheten förs merparten av myndighetsfunktionerna på energi-
området. Myndigheten far vidare ansvaret att verkställa huvuddelen av
omställningsåtgärdema och att samordna omställningsarbetet. Vattenfall
AB skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser för
utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk
elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig.
En strategi redovisas för minskad klimatpåverkan från energisektorn.
Fortsatta insatser föreslås för bilateralt och multilateralt samarbete
avseende gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen.
Programmet för utveckling av etanolproduktion baserad på skogsråvara
förstärks.
Prop. 1996/97:84
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 5
2 Ärendet och dess beredning........................ 6
3 En uthållig energiförsörjning - riktlinjer för
energipolitiken................................. 7
3.1 Energipolitikens mål........................ 7
3.2 Kärnkraften .............................. 8
3.3 Programmet för ett ekologiskt uthålligt
energisystem ............................. 9
3.4 Statens uppgifter.......................... 10
3.5 Atomansvarighet ......................... 11
3.6 Ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete
kring Östersjön........................... 12
3.7 Klimatpolitiken inom energiområdet............ 12
3.8 Energibeskattningen ....................... 13
4 Energi- och elförsörjningen....................... 15
4.1 Energibalansen........................... 15
4.2 Elproduktion och eltillförsel ................. 16
4.3 Användningen av el ....................... 17
4.4 Den nordeuropeiska elmarknaden.............. 19
4.5 Utvecklingen under det närmaste decenniet....... 20
4.6 Redovisning av energistatistiken............... 21
5 Energisamarbete med Östeuropa ................... 22
6 Kärnkraften.................................. 24
6.1 Stängning av kärnkraftverket i Barsebäck ........ 24
6.2 Lagstiftning om kärnkraftens avveckling......... 25
6.3 El- och värmeförsörjningen i Sydsverige......... 26
7 Program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem ................................. 28
7.1 Utgångspunkter .......................... 28
7.2 Åtgärder för att minska elanvändningen ......... 32
7.3 Åtgärder för att öka tillförseln av el............ 36
7.3.1 Bidrag till investeringar i biobränslebaserad
kraftvärme ........................ 37
7.3.2 Bidrag till investeringar i vindkraftverk .... 38
7.3.3 Bidrag till investeringar i småskalig
vattenkraft ........................ 40
7.3.4 Upphandling av ny elproduktionsteknik .... 41
7.4 Åtgärder för effektivare energianvändning........ 42
7.4.1 Utgångspunkter..................... 42
7.4.2 Information, utbildning m.m............ 43
7.4.3 Teknikupphandling av energieffektiv teknik . 44 Prop. 1996/97:84
7.4.4 Provning, märkning och certifiering av
energi krävande utrustning, m .m.......... 46
7.4.5 Kommunal energirådgivning............ 47
7.5 Utveckling av teknik för framtidens energisystem . . 49
7.5.1 Utgångspunkter..................... 49
7.5.2 Energiforskning..................... 52
7.5.3 Forskning om energisystemet ........... 54
7.5.4 Forskningssamarbete med länderna i
Östersjöregionen .................... 55
7.5.5 En förstärkning av Energiteknikfonden .... 56
7.5.6 Introduktion av ny energiteknik.......... 58
8 Energibeskattningen ........................... 60
8.1 Energiöverenskommelsen ................... 60
8.2 De senaste årens förändringar av energiskatterna ... 60
8.3 En översyn av energibeskattningen............. 61
9 Statens uppgifter i omställningsarbetet............... 63
9.1 En ny energimyndighet..................... 63
9.2 Vattenfall AB............................ 64
9.3 Övriga myndighetsuppgifter.................. 66
10 Frågor om kärnsäkerhet och ansvaret vid en atomolycka .. 68
10.1 En fortsatt hög kärnsäkerhet ................. 68
10.2 Atomansvarighet ......................... 70
11 En strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn . 71
11.1 Inledning............................... 71
11.2 Det internationella samarbetet ................ 71
11.3 Utsläpp av koldioxid från energisektorn i Sverige . . 75
11.4 Energipolitiska insatser på klimatområdet........ 76
11.4.1 Åtgärder i internationellt samarbete....... 76
11.4.2 Etanolproduktion från skogsråvara........ 78
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1996/97:84
dels godkänner vad regeringen förordar om
1. riktlinjer för energipolitiken (avsnitt 3),
2. åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige
(avsnitt 6.3),
3. inrättandet av en ny central energimyndighet (avsnitt 9.1),
4. riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (avsnitt 9.2),
dels godkänner utformningen av det program för ett ekologiskt och
ekonomiskt uthålligt energisystem som regeringen förordar avseende
5. åtgärder för att minska elanvändningen (avsnitt 7.2),
6. bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
(avsnitt 7.3.1),
7. bidrag till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 7.3.2),
8. bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft (avsnitt 7.3.3),
9. upphandling av ny elproduktionsteknik (avsnitt 7.3.4),
10. information, utbildning, m m. (avsnitt 7.4.2),
11. teknikupphandling av energi effektiv teknik (avsnitt 7.4.3),
12. provning, märkning och certifiering av energi krävande
utrustning, m.m. (avsnitt 7.4.4),
13. kommunal energirådgivning (avsnitt 7.4.5),
14. energiforskning (avsnitt 7.5.2),
15. forskning om energisystemet (avsnitt 7.5.3),
16. forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen
(avsnitt 7.5.4),
17. en förstärkning av Energiteknikfonden (avsnitt 7.5.5),
18. introduktion av ny energiteknik (avsnitt 7.5.6),
dels godkänner den strategi för minskad klimatpåverkan från
energisektorn som regeringen förordar avseende
19. åtgärder i internationellt samarbete (avsnitt 11.4.1),
20. etanolproduktion från skogsråvara (11.4.2).
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet grundade sig
i allt väsentligt på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet.
En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes
sommaren 1994 (dir. 1994:67, dir. 1994:120). Kommissionens uppgift var
bl.a. att granska de pågående energipolitiska programmen för omställning
och utveckling av energisystemet och analysera behovet av förändringar
och ytterligare åtgärder.
Kommissionen överlämnade den 18 december 1995 slutbetänkandet
Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) till regeringen. Till
betänkandet fogades fyra underlagsbilagor (SOU 1995:140, del 1 -4).
Energikommissionens slutbetänkande har remissbehandlats. En samman-
fattning av betänkandet och remissinstansernas synpunkter finns i departe-
mentspromemorian Energikommissionens betänkande (Ds 1996:55).
Utöver kommissionens betänkanden har en stor mängd rapporter, syn-
punkter och förslag rörande åtgärder inom energiområdet överlämnats till
regeringen från myndigheter, kommuner, organisationer, företag och
enskilda.
Regeringen inbjöd våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar om
energipolitiken på grundval av 1991 års överenskommelse, Energi-
kommissionens betänkande och remissvaren på detta. Överläggningarna
slutfördes den 4 februari 1997 med en överenskommelse mellan Social-
demokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet om en uthållig energi-
försöijning.
I avsnitt 3 redovisas överenskommelsen till sin exakta ordalydelse.
Regeringen föreslår att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för
energipolitiken antas av riksdagen. Regeringen avser att i den ekonomiska
vårpropositionen återkomma med förslag till finansiering av de i före-
liggande proposition föreslagna åtgärderna.
Prop. 1996/97:84
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energi-
användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen
till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekono-
misk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat
energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas
på varaktiga, helst inhemska och fömybara, energikällor samt en effektiv
energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med
hänsyn taget till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på
säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling
av all energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av
elanvändningen, konvertering till fömybara energislag samt miljömässigt
acceptabel elproduktionsteknik. Användningen av fossila bränslen bör
hållas på en låg nivå. Naturgasen är det fördelaktigaste fossila bränslet
och det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas. Nationalälvama och de
övriga älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skyddas
även fortsättningsvis.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för
den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken
skall utformas så att denna förutsättning bevaras. En ökad produktion och
ekonomisk aktivitet är av avgörande betydelse för sysselsättningen och
därmed för vår framtida välfärd. Med utgångspunkt i den politik för
ekonomisk tillväxt som riksdagen beslutat om bör elanvändningen för
industrins produktion ges möjlighet att öka under det närmaste decenniet.
En effektiv elanvändning skall främjas i såväl industrin som andra
samhällsektorer.
Kämkraftsawecklingen och omställningen av energisystemet
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr.
1979/80:410) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning
och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista
reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). Energisystemet skall
förnyas genom att renare och milj ovänligare teknik för tillförsel,
omvandling, distribution och användning etableras och underhålls. Detta
Prop. 1996/97:84
skall ske med hög kostnadseffektivitet. Inledningen och takten i käm- Prop. 1996/97:84
kraftsawecklingen avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna
att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.
En strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet läggs nu
fast. Den gäller särskilt elproduktionen och en effektiv energianvändning.
Målet är att energisystemet skall bli ekologiskt och ekonomiskt uthålligt.
Energiförsörjningen skall i huvudsak baseras på fömybara energikällor.
De energipolitiska riktlinjerna i 1991 års uppgörelse ligger fast. Såväl
samhällsekonomiska som miljömässiga skäl talar för att omställningen
och utvecklingen av energisystemet bör ske under tillräckligt lång tid för
att målen i 1991 års energipolitiska uppgörelse skall kunna uppnås.
Problem uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om
all kämkraftsproduktion avvecklas till år 2010. Det är partiernas
bedömning att något årtal då den sista kämkraftsreaktom tas ur drift inte
bör fastställas. Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av
energisystemet. Omställningen skall därför påbörjas snarast.
I det följande redovisas de åtgärder som skall vidtas för att möjliggöra en
avställning av den första reaktorn senast den 1 juli 1998 och den andra
reaktorn senast den 1 juli 2001.
Ett förslag till en lag om avställning av kämkraftsreaktorer föreläggs
riksdagen under år 1997 i så god tid att lagen kan träda i kraft den 1
januari 1998.1 lagen föreskrivs att rätten att driva kämkraftsreaktorer för
att utvinna kärnenergi kan upphävas av regeringen. Sådana beslut skall
fattas med utgångspunkt i att reaktorerna skall ställas av i den ordning
och vid de tidpunkter som bäst gagnar den av riksdagen beslutade
omställningen av energisystemet och dess genomförande. Av kriterierna
bör vidare följa att avställningen skall inledas med de reaktorer som mest
kan ifrågasättas från lokaliseringssynpunkt.
Barsebäcksverkets lokalisering är olämplig. Förhandlingar skall inledas
med ägaren till Barsebäcksverket om att stänga en reaktor före den 1 juli
1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Regeringen avser att
omedelbart efter lagens ikraftträdande fatta beslut om avställning av
kämkraftsreaktorema Barsebäck 1 och Barsebäck 2. Ett villkor för
stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad använd-
ning av el.
Vattenfall AB skall medverka till att stängningen av Barsebäcksverket
kan genomföras enligt redovisad tidtabell. Vattenfall ges uppdraget att
som en av sina viktigaste uppgifter aktivt medverka i omställningen av
energisystemet. Efter regeringens kontakter med företrädare för Sydkrafts
huvudägare är vår uppfattning att en stängning senast 1 juli 1998 av den
första reaktorn kommer att kunna genomföras.
Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av
el från de bägge reaktorerna genom effektivare energianvändning, konver-
tering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Prop. 1996/97:84
Förutsättningar skapas för att utnyttja det befintliga naturgasnätet
effektivare.
Ett nytt långsiktigt omställningsprogram inrättas för utveckling av ett
ekologiskt uthålligt energisystem. Inriktningen är att utveckla ny
energiteknik för tillförsel och hushållning med el och andra energiformer.
Syftet är att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energi-
försöijning i huvudsak byggd på fömybara energislag. Målet är också att
tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el från ekologiskt
uthålliga energikällor till internationellt konkurrenskraftiga priser. Sverige
skall vara i huvudsak självförsörjande på el.
Genom stängningen av två reaktorer och genom det långsiktiga
programmet skapas förutsättningar för att nya konkurrenskraftiga
elproduktionsaltemativ successivt skall kunna föras in i det svenska
energisystemet. På det sättet kan den fortsatta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle genomföras till rimliga kostnader.
Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för
avställning av ytterligare reaktorer. Efter avställningen av Barsebäcks-
verket skall en uppföljning ske av utvecklingen av elpriser, investeringar,
miljöpåverkan, sysselsättnings-och fördelningseffekter samt elmarknadens
funktionssätt m.m. Resultaten av det energipolitiska programmet skall
utvärderas och tillsammans med erfarenheterna från stängningen av
reaktorerna i Barsebäcksverket utgöra underlag för kommande beslut om
hur den fortsatta omställningen skall genomföras.
Före nästkommande mandatperiods utgång fattas beslut avseende hur
den fortsatta avställningen av kämkraftsreaktorer skall genomföras.
Åtgärder för att på kort sikt minska elanvändningen och tillföra ny
elproduktion
Särskilda åtgärder vidtas för aft användningen av el skall minska och för
att en ökad utbyggnad skall ske av el- och värmeproduktion baserad på
fömybara energislag. De sammanlagda resultaten förväntas motsvara
årsproduktionen av el i Barsebäcksverket.
Åtgärderna innefattar en minskad användning av de s.k. avkopp-
lingsbara elpannorna i fjärrvärmesystemet, insatser för konvertering och
effektsänkande åtgärder i hus med direktverkande elvärme, ökad
ijärrvärmeanslutning samt tillförsel av ny elproduktion från fömybara
energikällor genom bl.a. investeringsstöd och teknikupphandling.
Särskilda insatser görs för att utveckla kraft- och värmeförsörjningen
i Sydsverige.
Hushållningen med energi stimuleras genom information, rådgivning
och utbildning om effektiv energianvändning och genom provning och
testning av varor, utrustning och energisystem. Kommunal energi-
rådgivning och utbildning av bl.a. energirådgivare skall stödjas med
statliga medel. Marknadsintroduktion av ny energisnål teknik skall Prop. 1996/97:84
påskyndas genom teknikupphandling. Det är viktigt att också industrin
omfattas av åtgärderna för en effektivare energianvändning.
Metoder skall utvecklas för att göra det möjligt att utvärdera
effektiviteten hos och mäta resultaten av de energipolitiska programmen.
Detta blir en uppgift för energimyndigheten.
Långsiktigt program för ett ekologiskt uthålligt energisystem
Ett nytt energipolitiskt program inrättas för forskning, utveckling och
demonstration av ekologisk och ekonomiskt uthållig tillförsel,
omvandling, distribution och användning av energi. Samverkan mellan
staten, näringslivet och forskningssamhället är nödvändig.
Programmets huvudinriktning är att minska kostnaderna för att utnyttja
de fömybara energislagen så att dessa blir ekonomiskt bärkraftiga
alternativ till kärnkraft och fossila bränslen. Teknisk utveckling och
marknadsutveckling bör främjas samtidigt. Insatser skall göras främst för
ökad tillförsel av biobränsle men även för teknik avseende vind- och
vattenkraft, teknik för värmelagring m.m. På längre sikt gäller insatserna
t.ex. bränslecells- och batteriteknik, artificiell fotosyntes, solceller och
solvärme inom energiforskningsprogrammets ram.
Energihushållningen skall främjas genom teknikutveckling, information
och utbildning, åtgärder för minskad användning av hushålls- och driftel
i bebyggelsen samt åtgärder för ökad energieffektivitet inom industrin.
Goda helhetslösningar skall främjas genom systemstudier och genom
ökad kunskap om sambanden mellan energi, miljö och ekonomisk
tillväxt.
Finansieringen av programmet
Det energipolitiska program som partierna är överens om att genomföra
innebär statliga utgifter om totalt ca 9 miljarder kronor under en
sjuårsperiod. Programmen skall finansieras fullt ut. De partier som står
bakom uppgörelsen skall enas om lämplig finansiering.
Ett nytt, ekologiskt och ekonomiskt bärkraftigt, energisystem skall
utvecklas. Den svenska elförsörjningen skall även i framtiden i huvudsak
baseras på inhemskt producerad el. Statens viktigaste uppgift under
omställningen av energisystemet är att ange de ramar inom vilka före-
tagen och konsumenterna skall verka.
Statens innehav av ungefär halva den svenska elproduktionskapaciteten
genom Vattenfall AB är en viktig tillgång. Vattenfalls huvuduppgift är att
inom ramen för kravet på affärsmässighet bidra till en svensk
elförsöijning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig och som ger
svensk industri och samhället i övrigt el till konkurrenskraftiga priser.
Resurser som skapas inom Vattenfall skall användas för utveckling av ny
elproduktionsteknik och för investeringar som behövs för omställningen.
Denna förändring av Vattenfalls roll bör markeras i riksdagens riktlinjer Prop. 1996/97:84
avseende Vattenfalls verksamhet. Vattenfall AB skall förbli i statlig ägo.
En ny central energimyndighet inrättas senast den 1 januari 1998 med
ansvar för myndighetsfunktionerna på energiområdet. Myndigheten far
huvudansvaret för att verkställa merparten av det energipolitiska
programmet och ett samordningsansvar för omställningsåtgärdema. Den
nya myndigheten skall följa programmets genomförande samt ta fram
underlag för utvärdering av åtgärderna och för redovisning av effekterna
av att ställa av reaktorerna i Barsebäck.
Affärsverket svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska
elsystemet. Svenska kraftnät äger också huvuddelen av de svenska
utlandsförbindelserna och samordnar utlandshandeln med el. Verket har
en central funktion för att övervaka utrikeshandelns betydelse för den
svenska försöijningstryggheten. För att motverka obalanser i handeln med
el mellan den öppna svenska marknaden och övriga Europas elmarknader
bör samhällskontrollen stärkas. Principen skall vara att staten genom
Svenska kraftnät äger och förvaltar utlandsförbindelserna. Enbart Svenska
kraftnät bör ges koncession för tillkommande utlandsförbindelser.
Statens kämkraffinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI)
har de övervakande uppgifterna vad gäller kärnsäkerhet och strålskydd.
Avställningen av Barsebäcksreaktorema kommer inledningsvis att kräva
ökade insatser från SKI och SSI. Myndigheterna bör fa ökade resurser för
att kontrollera säkerheten vid kämkraftsföretaget under genomförandet av
avställningen. Det är viktigt att långsiktigt bevara och förstärka
säkerhetsmyndighetemas resurser för att vidmakthålla samhällets insyn
och kontrollmöjligheter. Kraven på SKI:s tillsynsverksamhet kommer att
öka i takt med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efterhand
övergår i konkretare åtgärder. Även SSI kommer att i ökande omfattning
involveras i detta arbete.
Myndigheterna måste ha särskilda resurser för att kunna behålla och
anställa specialistkompetens på området. Samhällets insyn och statens
övergripande ansvar för kärnsäkerheten måste upprätthållas. De
resursförstärkningar som kan komma att behövas bör finansieras med
höjda avgifter för kämkraftsforetagen.
Den svenska atomansvarighetslagen (1968:45) bygger på internationella
konventioner. Av lagen följer bl.a. att om ersättningsbeloppen enligt
lagen eller konventionssystemet inte räcker till för att uppkomna skador
skall kunna ersättas fullt ut kan ytterligare ersättning utgå av statsmedel.
Någon viss ersättningsnivå garanteras dock inte.
Partierna är eniga om att anläggningshavamas ersättningsskyldighet bör
utökas. Frågan om ett utökat ansvar för kämkraftsforetagen ses för
närvarande över i regeringskansliet och ett förslag till ändrad lagstiftning
är under utarbetande. Regeringen avser att under innevarande år förelägga
riksdagen en proposition om ändringar i atomansvarighetslagen inne-
bärande ett ökat ansvar för kämkraftsforetagen.
En fungerande och miljöriktig energiförsörjning är av avgörande
betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Östersjöområdet.
Det finns ett stort utrymme för kostnadseffektiva åtgärder vad gäller
energieffektivisering, koldioxidutsläpp, försurande utsläpp och kärn-
säkerhet. Den nya situationen i Östersjöområdet ger Sverige möjlighet att
aktivt delta i uppbyggnaden av ett nytt energisystem runt Östersjön. Detta
kommer att gagna både vårt land och övriga länder i området.
Sedan reformprocessen i de central- och östeuropeiska staterna inleddes
i slutet av 1980-talet har Sveriges samarbete med dessa länder blivit en
viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är ett starkt svenskt
intresse att länderna i Central- och Östeuropa kan fullfölja den pågående
samhällsomvandlingen och bli integrerade delar i en europeisk
gemenskap.
Riksdagen har avsatt en miljard kronor för ökat samarbete i Östersjö-
regionen. Ett antal konkreta projekt förbereds på energiområdet. Sverige
samarbetar nära med såväl andra länder i regionen som med
internationella finansiella institutioner.
En förbättrad infrastruktur på energiområdet i Östersjöområdet skulle
avsevärt öka försörjningstryggheten i Sverige och övriga Europa. Sverige
skall aktivt verka för en integrering av de nationella energisystemen i
Norden och Östersjöregionen. Det är av stort svenskt intresse att minska
riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra Europa och att utveckla ett
energisystem kring Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och
ekologiskt uthålligt. Ett program för energieffektivisering, konvertering
och miljöförbättrande åtgärder i el- och värmeproduktionsanläggningar
runt Östersjön är ett viktigt inslag i samarbetet. Åtgärderna är även en
strategiskt viktig del av den svenska klimatpolitiken.
Insatserna för ökad kärnsäkerhet bl.a. i Ryssland och Baltikum bör
fortsätta. SKI kanaliserar det svenska kämsäkerhetsstödet i Baltikum och
östra Europa. Kämsäkerhetsarbetet i dessa länder, till vilket många länder
bidrar, är av största betydelse för säkerheten i vårt närområde. Syftet är
framför allt att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i reaktorer som av
energiskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka oberoende
säkerhetsmyndigheters arbete med att ställa krav på och övervaka
säkerheten vid dessa anläggningar. Det är angeläget att detta arbete förs
vidare.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar
klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika
förbränning av fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv
energihushållning och genom att utnyttja fömybara energislag. Av de
fossila bränslena ger naturgas lägst utsläpp av koldioxid.
De svenska klimatpolitiska insatserna har på energiområdet koncen- 12
trerats till följande områden: dels forskning, utveckling och användning Prop. 1996/97:84
i Sverige av energieffektiv teknik för energihushållning och utnyttjande
av fömybara energikällor, dels insatser för energieffektivisering och
övergång till fömybara energikällor i Baltikum och Östeuropa.
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoU 19, rskr.
1992/93:361). Där fastlades den nationella strategin att koldioxidutsläppen
från fossila bränslen stabiliseras på 1990 års nivå år 2000 för att därefter
minska och att klimatpolitiken måste utformas i ett internationellt
perspektiv och i internationellt samarbete.
Hittillsvarande internationella åtgärder enligt klimatkonventionen har
visat sig otillräckliga för att konventionens syfte skall uppnås.
Förhandlingar om ytterligare åtaganden och åtgärder förs nu med siktet
bortom sekelskiftet. Ett framgångsrikt internationellt samarbete förutsätter
en rättvis fördelning av åtaganden och kostnader. Ländernas skilda
utgångslägen och förutsättningar bör liksom principen om en
kostnadseffektiv fördelning av åtgärder enligt klimatkonventionen beaktas
vid åtaganden inom ramen för konventionen. Hänsyn bör tas till bl.a.
redan vidtagna åtgärder och klimatpåverkande utsläpp per invånare.
Sverige bör genomföra kostnadseffektiva insatser såväl internationellt
som nationellt. Kravet på en rättvis fördelning av kostnadsansvaret och
kostnadseffektiva åtgärder måste upprätthållas. Den svenska klimat-
strategin skall utformas så att utsläppen i Sverige av koldioxid begränsas
så långt det är möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och
välfärd. Produktion och användning av alternativa drivmedel skall stödjas
som ett led i minskningen av trafikens miljöpåverkande utsläpp.
Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att
åtgärder mot utsläpp från elproduktion samordnas inom Europa så långt
detta är möjligt. Sverige skall aktivt verka för reduktioner av utsläppen
även från konkurrensutsatt verksamhet som den energiintensiva industrin.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen verka för en gemensam
klimatpolitik och vara pådrivande i det internationella klimatarbetet.
Sverige bör särskilt verka för att effektiva styrmedel och åtgärder
utvecklas inom ramen för EU:s klimatpolitik och klimatkonventionen.
Sverige bör även samverka med andra länder på det sätt klimatkonven-
tionen anger, genom s.k. gemensamt genomförande. Sverige bör verka för
att mål antas som minskar utsläppen efter sekelskiftet och som leder till
stabilisering av halten av främst koldioxid på en nivå, som förhindrar
allvarliga klimatförändringar.
Energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för den svenska
industrins internationella konkurrenskraft. Det skall vara lönsamt att
investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige och det skall vara fördel-
aktigt att investera i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare energi-
användning. Produktionsskatten på kärnkraft skall utformas enligt dessa
principer.
Beskattningen bör ge drivkrafter för hushållning och konvertering till Prop. 1996/97:84
fömybara energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins
internationella konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör främja
elproduktion med fömybara energislag. Naturgasens miljöfördelar jämfört
med olja och kol skall beaktas.
14
Energitillförseln
Tillförseln av energi har varit stabil i Sverige under de senaste 25 åren.
Det har dock under perioden skett betydande förändringar av den tillförda
energins fördelning på energislag.
Oljans andel av energitillförseln har minskat från 77 % år 1970 till
43 % år 1995. Under samma period har andelen tillförd el ökat från ca
10 % till ca 30 %. Tillförseln av biobränslen har på samma tid för-
dubblats och utgjorde år 1995 ca 18 % av den totala energitillförseln.
Drygt hälften utgörs av bränslen som genereras och används internt inom
skogsindustrin, främst inom massa- och pappersindustrin.
Fjärrvärmeproduktionen har sedan år 1970 ökat från årligen ca 15 TWh
till dagens ca 50 TWh. Fjärrvärmesektoms energitillförsel dominerades
under 1970-talet av olja, men är numera mycket diversifierad.
Biobränslena svarar för drygt 20 TWh av bränsletillförseln och är därmed
det dominerande energislaget.
Tabell 4.1 Energibalans för åren 1970, 1980, 1990 och 1995, TWh
|
1970 |
1980 |
1990 |
1995 | |
|
Inhemsk energianvändning |
375 |
380 |
367 |
391 |
|
Därav: |
154 |
148 |
140 |
146 |
|
transporter |
56 |
68 |
84 |
87 |
|
bostäder, service m.m. |
165 |
165 |
143 |
157 |
|
Utrikes sjöfart, förluster och |
82 |
59 |
70 |
77 |
|
Summa användning |
457 |
439 |
437 |
468 |
|
Tillförsel av bränslen |
411 |
352 |
290 |
323 |
|
Därav: |
350 |
285 |
187 |
203 |
|
naturgas |
- |
- |
7 |
9 |
|
kol/koks |
18 |
19 |
31 |
28 |
|
biobränslen, torv m.m. |
43 |
48 |
65 |
84 |
|
Vattenkraft, brutto |
41 |
59 |
73 |
68 |
|
Kärnkraft, brutto |
- |
25 |
68 |
70 |
|
Spillvärme och värmepumps- |
2 |
8 |
8 | |
|
Nettoimport av el |
4 |
1 |
-3 |
-2 |
|
Summa tillförsel |
457 |
439 |
437 |
468 |
Källa: NUTEK
Prop. 1996/97:84
15
Energianvändningen
Inom industrin samt i bostads- och servicesektorn har energianvändningen
minskat något under de senaste 25 åren. Variationer förekommer dock
mellan åren, främst beroende på konjunktur- och temperaturskillnader.
Transportsektorns energianvändning har frånsett tillfälliga nedgångar ökat
kontinuerligt från 56 TWh år 1970 till 87 TWh år 1995.
Inom industrin har användningen av oljeprodukter minskat från 74
TWh år 1970 till 22 TWh år 1995, samtidigt som elanvändningen har
ökat från 33 till 52 TWh. Sammantaget har utvecklingen inneburit en
minskning av industrins specifika energianvändning med ca 30 %. Med
specifik energianvändning avses energiåtgång per krona produktionsvärde
i fasta priser.
I bostads- och servicesektorn har den årliga användningen av olja
minskat från 119 till 37 TWh mellan åren 1970 och 1995 medan
elanvändningen har ökat från 22 till 72 TWh. Även användningen av
fjärrvärme har ökat kraftigt.
Under en relativt kort tidsperiod har således energianvändningens
sammansättning ändrats avsevärt. Mest markant är den övergång från olja
till el som ägt rum i bostads- och servicesektorn, i industrin och i fjärr-
värmesystemet. Vidare har en omfattande övergång skett från olja till
biobränslen. Energin används i dag betydligt mer effektivt än för 25 år
sedan.
Sveriges elproduktion ökade kraftigt under perioden 1970 - 1995, från ca
60 TWh till 143 TWh. Den stora ökningen ägde rum fram till år 1987,
varefter produktionen har varit nära nog konstant. Produktionen baseras
i dag huvudsakligen på vattenkraft och kärnkraft. I elproduktionssystemet
ingår även kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar samt
oljekondensanläggningar, dieselaggregat, gasturbiner och vindkraftverk.
I stora drag svarar vatten- och kärnkraft under normala förhållanden
vardera för omkring hälften av elproduktionen. Under ett normalår kan
de svenska vattenkraftverken producera ca 63,5 TWh el. Vid torrår kan
elproduktionen minska med upp till 15 TWh, och vid våtår öka med ca
10 TWh, jämfört med normal årsproduktionen. Produktionsförmågan i
kämkraftsreaktorema är ca 72 TWh el per år. Produktionen i kärnkraft-
verken har under de senaste tio åren varit i genomsnitt ca 66 TWh per år.
Den installerade effekten i kraftvärmeverken i fjärrvärmenäten medger
en årlig elproduktion på 8 - 10 TWh. Möjligheterna att avsätta värmen
i fj ärrvärmenäten har dock begränsat elproduktionen, som under senare
år har varit knappt 5 TWh per år. I industriella mottrycksanläggningar
produceras årligen ca 4 TWh el. Den tekniskt möjliga produktionen
bedöms vara ca 5 TWh.
Oljekondensanläggningama och gasturbinerna används i huvudsak som
reservkapacitet vid exempelvis torrår eller vid bortfall av kärnkraft och
för s.k. spetslast vid högt effektuttag i elsystemet.
Prop. 1996/97:84
16
Det finns i dag omkring 300 vindkraftverk i drift. Enligt preliminära Prop. 1996/97:84
uppgifter var vindkraftsproduktionen 0,14 TWh el år 1996. Detta innebär
en ökning med ca 35 % från år 1995.
Produktionsanläggningama i elsystemet utnyttjas vanligen i kostnads-
ordning. Anläggningar med låga rörliga produktionskostnader används i
första hand. I det svenska produktionssystemet har vattenkraftsanlägg-
ningama de lägsta rörliga kostnaderna. Därefter följer kärnkraftverken och
sedan kraftvärmeanläggningama. Kraftvärmeverken utnyttjas främst under
den kalla årstiden då det s.k. värmeunderlaget, dvs. avsättningsmarknaden
för värme, är störst. Vattenkraften används även för regleringsändamål.
År 1995 var i likhet med flertalet år under den senaste tioårsperioden
ett våtår, medan år 1996 var ett extremt torrår. Preliminär statistik för år
1996 visar en vattenkraftsproduktion som var nära 20 % lägre än under
ett normalår. Den låga produktionen i vattenkraftverken kompenserades
huvudsakligen av ökad produktion i kondenskraftverken och nettoimport
av el.
Tabell 4.2 Elproduktion åren 1970, 1980, 1990, 1995 och 1996, TWh
|
1970 |
1980 |
1990 |
1995 |
1996 (prel) | |
|
Vattenkraft |
40,9 |
58,0 |
71,5 |
67,0 |
51,0 |
|
Vindkraft |
- |
- |
0,0 |
0,1 |
0,1 |
|
Kärnkraft |
- |
25,3 |
65,3 |
66,7 |
71,4 |
|
Industriellt mottryck |
3,1 |
4,0 |
3,1 |
4,2 |
4,5 |
|
Kraftvärme |
2,4 |
5,6 |
2,1 |
4,7 |
5,5 |
|
Kondensanläggningar |
12,0 |
0,9 |
0,3 |
0,4 |
3,5 |
|
Gasturbiner |
0,7 |
0,2 |
0,1 |
0,2 |
0,0 |
|
Nettoproduktion |
59,1 |
94,0 |
142,2 |
143,4 |
136,0 |
|
Nettoimport |
4,3 |
0,5 |
-2,5 |
-1,8 |
5,0 |
Källa: NUTEK
Elanvändningen har ökat med i genomsnitt 3,3 % per år sedan år 1970,
dock med stora årsvisa variationer. Under några år i början av 1980-talet
ökade användningen med 7 - 10 % per år, medan den under perioden
1990 - 1994 stagnerade, huvudsakligen som en följd av den kraftiga
lågkonjunkturen. År 1995 ökade elanvändningen med 2,5 % (temperatur-
korrigerat 2 %).
Inom industrin har ökningstakten i elanvändningen sedan år 1970 varit
i genomsnitt 1,7 % per år. Tillväxttakten i användningen har dock
varierat mellan åren, främst beroende på att den ekonomiska aktiviteten
har växlat. Under perioden 1983 - 1989 ökade industriproduktionen med 17
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 84
i genomsnitt 2,8 % och industrins elanvändning med 4,2 % per år. Under Prop. 1996/97:84
den lågkonjunktur som sedan följde i böljan av 1990-talet minskade
industriproduktionen med i genomsnitt 4,5 % och elanvändningen med
drygt 3 % per år. År 1995 ökade industrins elanvändning med 3 %,
främst på grund av hög produktionstillväxt i verkstads- och gruvindustrin.
Av industrins elanvändning kan omkring 63 % hänföras till några
elkrävande branscher, nämligen gruvindustri, massa- och pappersindustri,
kemisk industri, jord- och stenindustri samt järn-, stål- och metallindustri.
Enbart massa- och pappersindustrin använder drygt 19 TWh el per år,
vilket motsvarar 37 % av industrins elanvändning.
Elanvändningen i bostads- och servicesektorn fördelade sig år 1995 på
elvärme 29 TWh, hushållsel 18 TWh och driftel 26 TWh. Användningen
av el för bostads- och lokaluppvärmning femfaldigades i Sverige under
perioden 1970 - 1985, från knappt 5 TWh till ca 25 TWh per år,
beroende på framför allt övergång från olja till el för uppvärmning.
Därefter har användningen av såväl elvärme som hushållsel ökat
långsammare. Användningen av driftel i lokaler och bostäder har däremot
ökat kraftigt under de senaste åren, vilket främst beror på en snabb
ökning av den samlade lokalytan och antalet kontorsmaskiner.
Transportsektorn svarar för en liten del av den totala elanvändningen.
I denna sektor ökade den årliga elanvändningen från 2,1 TWh år 1970 till
2,5 TWh i mitten av 1980-talet och har därefter varit i det närmaste
oförändrad.
Till elpannorna i fjärrvärmesystemet och i industrin har som mest ca
9 TWh el per år levererats under den senaste tioårsperioden. Denna elan-
vändning kan ofta kopplas bort när produktionskostnaderna i elsystemet
ökar och det blir billigare att använda bränslen för värmeproduktion.
Omfattningen av leveranserna beror därför på det aktuella priset på el,
vilket i sin tur bestäms av elsystemets produktionsförmåga och av den
samlade efterfrågan på el. År 1995 var användningen av el i elpannor 5,2
TWh, varav i industrins elpannor ca 1,4 TWh.
Tabell 4.3 Elanvändning åren 1970, 1980, 1990, 1995 och 1996, TWh
|
1970 |
1980 |
1990 |
1995 |
1996 (prel) | |
|
Total slutlig användning |
57,7 |
86,7 |
129,1 |
133,9 |
133,5 |
|
Därav: | |||||
|
Industri |
33,0 |
39,8 |
53,3 |
51,7 |
51,1 |
|
Transporter |
2,1 |
2,3 |
2,5 |
2,5 |
2,5 |
|
Bostäder, service m.m. |
22,0 |
43,0 |
63,3 |
72,1 |
73,7 |
|
Fjärrvärme, raffinaderier |
0,6 |
1,3 |
10,0 |
7,5 |
6,2 |
|
Distributionsförluster |
5,8 |
8,2 |
10,7 |
7,5 |
7,6 |
|
Total användning netto |
63,4 |
94,5 |
139,7 |
141,4 |
141,6 |
Källa: NUTEK
18
Det svenska elproduktionssystemet är sammankopplat med övriga
nordiska länders elsystem, med undantag för Island. Det är kopplat till
det västeuropeiska systemet genom en kabel mellan Sverige och
Tyskland. Det finns dessutom möjligheter att överföra el till och från
kontinenten via Danmark.
Sverige har under lång tid haft elutbyte med grannländerna. Elhandeln
har varit lönsam för företagen och till nytta för konsumenterna.
Elhandeln har flera fördelar. Genom att de nationella elsystemen
kopplas samman kan det samlade behovet av reservkapacitet minskas. Ett
effektivt utnyttjande av vattenkraften minskar vidare användningen av
bränslebaserad elproduktion.
I ett sammankopplat elsystem kan de billigaste produktions- anlägg-
ningarna utnyttjas i första hand. Detta är särskilt fördelaktigt i de nordiska
länderna, vilkas produktionssystem är mycket olika. Genom elhandeln
sänks de totala kostnaderna och elpriserna, som också tenderar att
utjämnas mellan länderna vid en öppen handel. Detta bidrar till att
prisvariationerna blir lägre.
Även olikheter mellan ländernas förbrukningsmönster ger underlag för
elhandel. Genom den ökade konkurrensen på en integrerad marknad
minskar riskerna för en alltför stark marknadsdominans på de nationella
elmarknaderna. Det samlade behovet av ny produktionskapacitet blir lägre
och kostnaden för utbyggnad minskar.
Det pågår en ständig utveckling av den nordiska elmarknaden. Vid de
nordiska energiministrarnas möte i Helsingör sommaren 1995 enades
ministrarna om vissa principer för den nordiska elhandeln. Principerna
syftar till att tillvarata de ömsesidiga ekonomiska, energimässiga och
miljömässiga fördelar som den nordiska elhandeln innebär.
Den 1 januari 1996 öppnades en norsk-svensk börs för handel med el
och gränstariffema mellan de båda länderna togs bort. Även finska,
danska och ryska företag handlar på elbörsen. Den pågående
reformeringen av elmarknaden i Finland kan möjliggöra en närmare
integrering med den norsk-svenska elmarknaden.
Inom EU har nyligen beslutats om ett elmarknadsdirektiv som innebär
en stegvis öppning av medlemsländernas elmarknader. Vissa länder kan
väntas reformera sina elmarknader i snabbare takt. Den nordiska
elmarknaden kommer att knytas närmare kontinenten genom tre kablar
från Norge till Tyskland och Nederländerna.
Mellan Östersjöländerna bedrivs ett ökande samarbete på energi- och
miljöområdet. Ett konsortium, där Vattenfall AB ingår, genomför en
delvis EU-finansierad förstudie om en s.k. Östersjöring (Baltic Ring).
Syftet är att undersöka möjligheterna att gradvis knyta ihop
elmarknaderna i länderna runt Östersjön och att därigenom förbättra de
ekologiska, ekonomiska och sociala förhållandena i regionen.
Enligt Energikommissionen kan värdet av möjligheterna till en
omfattande utrikeshandel inte nog understrykas. Det gäller i synnerhet i
det för Sverige aktuella perspektivet av en omställning av energisystemet.
I en situation när det uppkommer ett större behov av nytillskott i
Prop. 1996/97:84
19
elproduktionen kan import från utlandet bidra till att utjämna variationer Prop. 1996/97:84
i den inhemska produktionen och därav följande prisfluktuationer.
Enligt den energipolitiska överenskommelse som nu har träffats, skall
stängningen av de två reaktorerna i Barsebäck genomföras på ett sådant
sätt att en strukturomvandling inom industrin inte orsakas av höjda
marknadspriser på el. Hushållens elpriser skall inte öka påtagligt. Stäng-
ningen av de två reaktorerna skall inte äventyra den industristruktur och
de uppvårmningssystem som Sverige har byggt upp under decennier.
De relativt låga elpriserna i Sverige har lett till en jämfört med andra
länder hög användning av el för uppvärmning liksom en stor andel
elintensiv industri. Sverige har även kunnat sänka koldioxidutsläppen till
en låg nivå jämfört med andra länder.
Omställningen till ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem
skall ges god tid och ske i en takt som är förenlig med högt ställda mål
för sysselsättning, konkurrenskraft och välfärd.
Det finns ett ömsesidigt beroende mellan elprisernas och elanvänd-
ningens utveckling. Energikommissionen lät till grund för sina konse-
kvensanalyser göra efierfrågeprognoser för el och bränslen. Allmänt kan
sägas att de prognoser och kalkyler som gjorts av bl.a. NUTEK. och
Energikommissionen tyder på att elpriserna i Sverige under det närmaste
årtiondet kommer att stiga väsentligt snabbare än den allmänna prisnivån.
De stigande elpriserna är en viktig orsak till att användningen av el
bedöms öka långsammare än BNP, dvs. med i genomsnitt ca 1 % per år.
Det är en betydligt lägre ökningstakt än under 1970- och 1980-talen, då
elanvändningen ökade med i genomsnitt ca 3 % per år.
I prognoserna har hänsyn tagits till att högre elpriser ger drivkrafter att
investera i mer energisnål produktionsteknik och att byta från el till andra
energiformer. Den specifika elanvändningen i industrin förväntas minska
med ca 1,5 % per år. Industrins totala elanvändning väntas dock öka till
följd av en ökad industriproduktion. Elanvändningen i bebyggelsen väntas
vara ungefär oförändrad år 2010 jämfört med i dag.
Med en beskattning av energi som även i framtiden främjar bio-
bränslen, och med i övrigt goda förutsättningar för biobränslebaserad
kraftvärme, kan en del av den förväntade ökningen av energi-
användningen tillgodoses med biobränslen. Trots den förväntade svaga
efterfrågeökningen på el visar prognoserna att användningen av fossila
bränslen skulle öka under det närmaste decenniet även om alla kämkrafts-
reaktorer skulle ha behållits i drift.
De elprishöjningar, som kan förutses i Sverige under de närmaste tio
åren, beror på att dyrare bränslen och energiteknik efter hand måste
tillföras energisystemet. Energianvändningen och dess fördelning mellan
el och bränslen kommer därigenom troligen att långsamt utvecklas till att
bli mer lik den i andra västeuropeiska länder.
Energikommissionens prognoser pekar på ökade koldioxidutsläpp till
år 2010 med ca 20 % från 1995 års nivå, vid en ekonomisk tillväxttakt
20
på drygt 2 % per år, en ökningstakt i elanvändningen med drygt 1 % per Prop. 1996/97:84
år samt vid antagandet att alla kämkraftsreaktorer är i drift.
En sådan utveckling av koldioxidutsläppen måste brytas för att Sverige
på sikt skall kunna utveckla ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem. Det nya energipolitiska programmet innebär en kraftig
satsning på forskning och utveckling av ny energiteknik för tillförsel av
fömybara energislag och för ökad lönsamhet i energieffektiviseringen.
Därigenom läggs en god grund för den långsiktiga utvecklingen av ett
ekologiskt hållbart samhälle.
Det finns olika sätt att redovisa tillförseln och användningen av energi.
Enligt den hittills använda svenska metoden blir den redovisade tillförseln
av energi lägre än vad som framgår av energibalanser, som redovisas av
bl.a. EU och OECD. Skillnaden beror i huvudsak på att kärnkraften med
den svenska metoden redovisas som tillförd el, medan den med den
internationella metoden redovisas som den vid reaktorerna avgivna
värmemängden. Enligt den internationella metoden har Sveriges totala
energitillförsel ökat med ungefar 25 % sedan år 1970.
Energikommissionen påpekade att det vid jämförelser av Sveriges
energitillförsel med andra länders är viktigt att samma redovisningsmetod
används. Med hänsyn till det ökade internationella samarbetet
rekommenderade kommissionen att Sverige övergår till att använda
samma redovisningsmetod som övriga EU-länder. I Energikommissionens
betänkande illustreras skillnaden mellan de två redovisningsmetodema
(SOU 1995:139, tabell 1.1). Regeringen anser att de metoder som
används inom EU och av övriga OECD-länder skall användas också av
svenska myndigheter. Under en övergångsperiod är det lämpligt att
redovisa uppgifter enligt båda metoderna.
21
Utgångspunkterna för ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete
kring Östersjön har redovisats i avsnitt 3.6.
Energiförsörjningen i de forna centralplanerade ekonomierna i
Östeuropa karakteriserades av en bristfällig hushållning med
energiresurser och en avsevärd miljöpåverkan. Energisystemen i dessa
länder är överdimensionerade, bl.a. som en följd av att det har saknats ett
samband mellan de verkliga kostnaderna och det pris användaren betalar.
Energisystemen i Östeuropa förändras snabbt. I samband med
frigörelsen från det tidigare Sovjetunionen minskade energiförbrukningen
omgående med mellan 20 och 50 %. Orsaken var dels tillbakagången i
ekonomin, dels en viss anpassning av priserna för energiråvaror till
världsmarknadspriserna. Konsumentpriserna på el och värme har
emellertid inte justerats uppåt i motsvarande grad.
Energiföretagen i Östeuropa har i många fall råkat i ekonomiska
svårigheter vilket har lett till ett kraftigt eftersatt underhåll och urholkning
av reserverna för framtida investeringar. Ofta är dessutom ägarför-
hållandena i kraft- och värmesektom oklara. Slutanvändama saknar i sin
tur finansiella resurser för att genomföra ekonomiskt motiverade energi-
hushållningsåtgärder.
Det nödvändiga förändringsarbetet försvåras också av att det i många
länder finns varken lagstiftning eller kunskaper på förvaltnings- och
företagsnivå för marknadsanpassningen av energisektorn.
Det finns en stor potential för förbättringar inom energisektorn i
Östeuropa. Frågan har hög prioritet i dessa länder. De stora ekonomiska
värden som finns i energisektorn gör dock att problemen kan lösas fullt
ut först på lång sikt och med stöd av en gynnsam ekonomisk utveckling.
Det är ett gemensamt intresse för alla länder runt Östersjön att utveckla
energisystemet i området så att det i framtiden kan erbjuda en säker och
miljövänlig energitillförsel. Målet för det svenska deltagandet i bilaterala
och internationella insatser i regionen bör vara att åstadkomma ett
energisystem som karakteriseras av att
energin används så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla
resurstillgångar,
energitillförselns och energianvändningens belastning på den om-
givande naturen och miljön minimeras,
de tekniska och ekonomiska möjligheterna att utnyttja fömybara
energikällor tas till vara i största möjliga utsträckning,
användningen av fossila bränslen i energisystemet och transport-
sektorn är så liten som möjligt,
försöijningstryggheten har ökat genom att de nationella energi-
systemen är integrerade,
användningen av energi sker med högsta möjliga säkerhetskrav och
kärnkraftverken i regionen uppfyller internationellt rekommenderade
säkerhetskrav.
Prop. 1996/97:84
22
Sverige genomför redan omfattande åtgärder för att medverka till Prop. 1996/97:84
utvecklingen av energisystemen i Östeuropa. Insatser görs såväl bilateralt
som i samverkan med andra länder genom internationella organisationer
och finansieringsinstitut.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa omfattar dels ett
program på totalt fyra miljarder kronor, som löper över budgetåren
1995/96, 1997 och 1998 (prop. 1994/95:160, bet. 1994/95:UU16, rskr.
1994/95:308), dels ytterligare en miljard kronor som riksdagen har anvisat
för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (prop. 1995/96:222,
bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Ett antal projekt förbereds på
energiområdet. Det gäller bl.a. upprustning av flera fjärrvärmenät.
Avsikten är att energisituationen i Litauen skall behandlas i en särskild
bilateral arbetsgrupp på regeringsnivå.
Vid ett informellt miljöministermöte i Saltsjöbaden i oktober 1996
beslutades att en Agenda 21 för Östersjöområdet skall utvecklas. Sverige
svarar för sekretariatsfunktionen i arbetet med att utveckla en sådan
Agenda 21 (dir. 1996:99). Energisektorn är en av de sektorer som
behandlas i agendan. Avsikten är att agendan skall kunna antas under det
första halvåret 1998.
Vid mötet med Barentsregionens Euro-arktiska Råd (Barentsrådet) i
november 1996 beslöt utrikesministrarna att en handlingsplan skall
utarbetas för energifrågor i Barentsregionen. Sverige har under år 1997
ordförandeskapet i Barentsrådet. Sverige har nyligen sammankallat en
expertgrupp för att utarbeta handlingsplanen, som skall presenteras i
böljan av år 1998.
Som en ytterligare förstärkning av insatserna i länderna i Östersjö-
regionen föreslår regeringen ett ökat samarbete rörande forskning och
utveckling (avsnitt 7.5) och ett fortsatt program för utveckling av energi-
systemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa (avsnitt 11.4). De svenska
insatserna inom kämsäkerhetsområdet i Baltikum och Östeuropa
behandlas i avsnitt 10.1.
23
Regeringens bedömning: De två kämkraftsreaktorema i Barsebäck
är olämpligt lokaliserade och skall ställas av. Förhandlingar skall
inledas med ägaren av Barsebäcksverket om att stänga en reaktor
före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001.
Förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveckling kommer att
föreläggas riksdagen under år 1997. Bortfallet av el skall
kompenseras genom effektivare energianvändning, elhushållning,
konvertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor. Ett
villkor för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion
och minskad användning av el.
Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor
för avställning av ytterligare reaktorer. Något årtal då den sista
kämkraftsreaktom tas ur drift skall inte fastställas.
Skälen for regeringens bedömning: I 1991 års energipolitiska riktlinjer
utvecklades de energipolitiska målen (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). En säker och konkurrenskraftig el-
och energiförsörjning är ett övergripande energipolitiskt mål. I
försörjningstryggheten ligger också att energisystemet skall vara uthålligt
och robust i det längre tidsperspektivet och därför skall uppfylla viktiga
miljö- och säkerhetskrav. I riktlinjerna angavs att frågan om när
kämkraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs
av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från
miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla
internationellt konkurrenskraftiga elpriser.
1997 års energipolitiska överenskommelse innebär att de två
kämkraftsreaktorema i Barsebäck skall ställas av. Barsebäcksverkets
lokalisering är olämplig. Förhandlingar skall inledas med ägaren av
Barsebäcksverket om att stänga en reaktor före den 1 juli 1998 och en
andra reaktor före den 1 juli 2001. Regeringen avser att under år 1997
förelägga riksdagen förslag till en lag som ger regeringen möjlighet att
besluta om avställning av kämkraftsreaktorer. Avsikten är att lagen skall
träda i kraft den 1 januari 1998. Regeringen avser att med stöd av lagen
fatta beslut om avställning av reaktorerna i Barsebäcksverket.
Ett förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveckling har utarbetats
inom Regeringskansliet (Ds 1997:14). Utgångspunkten i lagförslaget är
att reaktorerna skall ställas av i den ordning och vid de tidpunkter som
bäst gagnar den av riksdagen beslutade omställningen av energisystemet
och dess genomförande. Av kriterierna bör särskilt framgå att
avställningen skall inledas med de reaktorer som mest kan ifrågasättas
från lokaliseringssynpunkt. För riksdagens information redovisas
förslagets huvudsakliga innehåll i avsnitt 6.2.
Särskilda åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren
Prop. 1996/97:84
24
kompensera bortfallet av el från de bägge reaktorerna genom effektivare Prop. 1996/97:84
energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av
el från andra energikällor. Dessa åtgärder redovisas i avsnitten 6.3 och
7.2 - 7.4. Det är regeringens bedömning att stängningen av Barsebäcks-
verket därmed kan genomföras utan att den generella elprisnivån påverkas
nämnvärt.
Vid Barsebäcksverket arbetar ca 400 personer. Avställningen av käm-
kraftsreaktorema i Barsebäck kommer att följas av en lång tids fortsatt
drifttillsyn samt planering av den slutliga nedläggningen. En stor del av
detta arbete kan och bör handhas av verkets egen personal. Ägaren till
Barsebäcksverket har meddelat att hela personalstyrkan vid verket kan
beredas fortsatt arbete efter den första reaktorns avställning och till
utgången av år 2001.
Barsebäcksverkets personal har generellt en hög kompetens med en ofta
specialiserad inriktning. Verket är en del av en större energikoncem och
många av verkets anställda bör på sikt kunna beredas annan syssel-
sättning. I god tid före verkets slutliga nedläggning bör berörda myndig-
heter tillsammans med arbetsgivaren och personalorganisationerna över-
väga de särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för personalen. I
Regeringskansliet övervägs för närvarande formerna för detta.
Barsebäcksverkets ägare har enligt det föreliggande lagförslaget rätt till
ersättning av staten för förlusten när rätten att driva reaktorerna upphör.
I lagförslaget anges vissa förutsättningar som skall tillämpas vid ersätt-
ningens bestämmande. I förhandlingar med ägaren utgör ersättningsfrågan
en väsentlig del. Regeringen avser att återkomma till riksdagen angående
ersättningen och dess finansiering.
Den energipolitiska överenskommelse som nu har träffats innebär att
1991 års energipolitiska riktlinjer ligger fast. Såväl samhällsekonomiska
som miljömässiga skäl talar för att omställningen och utvecklingen av
energisystemet bör ske under tillräckligt lång tid för att målen i 1991 års
energipolitiska beslut skall kunna uppnås. Problem uppstår för syssel-
sättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om all kämkraftsproduktion
avvecklas till år 2010.
Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är att
bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny el-
produktion och minskad användning av el. Ny elproduktion och minskad
elanvändning är ett villkor för avställning av ytterligare reaktorer. Något
årtal då den sista kämkraftsreaktom tas ur drift bör inte fastställas.
Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av energisystemet.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat ett förslag till lag-
stiftning om kärnkraftens avveckling. Förslaget redovisas i departements-
promemorian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14). Det bygger
på de överväganden som har gjorts i Energikommissionens slut-
betänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) samt under-
lagsbilaga 26 till detta betänkande, Rättsliga frågor i samband med käm-
kraftens avveckling (SOU 1995:140, del 4). I huvudsak innebär lagför- Prop. 1996/97:84
slaget följande.
- Regeringen far inom i lagen givna ramar besluta att rätten att med stöd
av tillstånd enligt kämtekniklagen driva en kämkraftsreaktor för att
utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Till-
ståndet, och de skyldigheter som är förknippade med detta, kvarstår i
övrigt.
- Ett sådant beslut av regeringen ger rätt till ersättning från staten för
förlusten. Ersättningsberättigade enligt lagen är tillståndshavare och ägare
till fastighet som använts till kärnteknisk verksamhet. Kostnaderna för att
avveckla och riva kämkraftsanläggningar finansieras dock genom det
system av avgiftsmedel och säkerheter som finansieringslagen tillhanda-
håller.
- Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt expropriationsrättsliga
principer och i den ordning som expropriationslagen anger. Detta innebär
att ersättningstalan i princip handläggs som expropriationsmål och att
expropriationslagens bestämmelser om nedsättning, fördelning och
utbetalning av ersättning blir tillämpliga.
- Vissa särskilda förutsättningar tillämpas vid ersättningens bestämmande.
Det skall antas att priset på högspänd el i Sverige inte ändras mer än vad
som skulle ha skett utan avveckling av kärnkraften enligt denna lag. En
kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskontering av
framtida driftsnetton. Slutligen skall det antas att kämkraftsreaktoms
drifttid inte är längre än 40 år.
- Kämtekniklagen tillämpas i övrigt vad gäller drift och avveckling av
verksamheten. Säkerhetsaspekter vid kärnteknisk verksamhet regleras inte
i lagen om kärnkraftens avveckling. Den föreslagna lagen tillämpas såle-
des inte när tillstånd återkallas enligt kämtekniklagen.
Lagförslaget remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att efter
remissbehandlingen och efter lagrådets hörande förelägga riksdagen ett
lagförslag som kan behandlas av riksdagen hösten 1997.
Regeringens förslag: Åtgärder skall vidtas för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen skall för detta
ändamål tillkalla en delegation, som avses fa disponera 400
miljoner kronor.
Skälen for regeringens förslag: Stängningen av den första reaktorn i
Barsebäck innebär ett bortfall av årlig elproduktion på 3 - 4 TWh. Vid
en stängning av den andra reaktorn minskar elproduktionen med ytter-
ligare 3-4 TWh per år.
Bortfallet av elproduktion skall kompenseras genom minskad
26
användning av el och ökad elproduktion främst baserad på fömybara Prop. 1996/97:84
energislag. Särskilda åtgärder för detta redovisas i avsnitten 7.2 - 7.4.
Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med
avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder
för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Stängningen av
Barsebäcksverket kommer att påverka elbalansen i Sydsverige, där verket
normalt svarar för en betydande del av eltillförseln. Åtgärder bör vidtas
för att förbättra möjligheterna att överföra el till Sydsverige, öka
produktionen av el och värme och minska eleffektbehovet inom området.
Det torde också krävas investeringar i t.ex. ställverksanläggningar och
utrustning för spänningsreglering för att upprätthålla elkvaliteten i
regionen.
En viktig åtgärd är att stärka överföringsförbindelsema för el till Syd-
sverige. Planerade förstärkningar och nybyggnationer av högspännings-
ledningar till Sydsverige norrifrån bör genomföras skyndsamt, liksom de
ledningsförstärkningar i övriga delar av landet och annan anpassning av
stamnätet, som kan krävas för att öka marginalerna vid höglastsituationer.
Kraftutbytet med Själland och Tyskland är viktigt för att förbättra
leveranssituationen under den tid det tar att bygga ut el- och värme-
försöijningen och öka kapaciteten i övriga ledningsförbindelser. Det är en
uppgift för Affärsverket svenska kraftnät att genomföra de förstärkningar
av stamnätet som krävs för att upprätthålla elbalansen i Sydsverige och
i övrigt förbättra förutsättningarna för ett effektivt kraftutbyte med
utlandet.
Det är angeläget att förutsättningar skapas för att det befintliga
naturgasnätet skall kunna utnyttjas effektivare. Regeringen har nyligen
beviljat Malmö Energi AB tillstånd enligt 4 kap. lagen om hushållning
med naturresurser m.m. (NRL) att uppföra en naturgaseldad kombicykel-
anläggning med en storlek av 100 MW fjärrvärme och 100 MW el.
En ansökan från Göteborg Energi AB om tillstånd enligt NRL att upp-
föra en naturgaseldad kombicykelanläggning med en storlek av 200 MW
fjärrvärme och 260 MW el bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Ytterligare åtgärder bör vidtas för att utveckla el- och värme-
produktionen i den sydsvenska regionen. Regeringen avser att inom kort
tillkalla en delegation med uppgift att utveckla el- och värme-
försöijningen i Sydsverige. Delegationen bör för detta ändamål disponera
400 miljoner kronor. Delegationen bör ges vida möjligheter att initiera
åtgärder som stärker regionens el- och värmeförsöijning. Åtgärderna bör
kunna gälla såväl energihushållning och minskad elanvändning som
utbyggnad av el- och värmeproduktion. Det är av väsentlig betydelse att
delegationen snabbt kan bidra med planerings- och projekteringsstöd och
skyndsamt kan utreda behovet av investeringar i infrastruktur. Effektivare
energianvändning och en ökad användning av fömybara energislag är
angeläget liksom ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet.
Regeringen avseratt återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
27
Regeringens bedömning: Ett nytt energipolitiskt program inrättas
för omställningen av energisystemet. Programmet omfattar åtgärder
som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt
- minska användningen av el för uppvärmning,
- utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och
- öka tillförseln av el och värme från fömybara energikällor.
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras.
Därför skall under en femårsperiod investeringsbidrag lämnas till
utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till effektivisering och
minskad användning av el i bostadssektorn.
Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull,
långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av
ny energiteknik. Målet är att under de närmaste tio till femton åren
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från fömybara energikällor
och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering.
Skälen for regeringens bedömning: Väl fungerande energimarknader är
av grundläggande betydelse för en trygg och säker energiförsörjning och
en god hushållning med naturresurserna. Staten har ansvaret för att ange
och upprätthålla de ramar inom vilka aktörerna på energiområdet fattar
sina beslut. Miljöhänsyn kan tas genom användning av ekonomiska
styrmedel, t.ex. skatt på koldioxid och svavel. Sverige har valt att, i
väsentligt högre grad än de flesta andra länder, använda ekonomiska
styrmedel som skatter och avgifter för att genom prisbildningen påverka
resursanvändningen i miljövänligare riktning. Skatter som återspeglar
miljökostnaderna påverkar samtidigt konkurrensen mellan inhemska och
utländska elleverantörer och industriföretag. Därför finns en gräns för hur
mycket de svenska förhållandena kan avvika från dem som gäller för
Sveriges konkurrentländer.
De enskilda företagen saknar ofta möjligheter och incitament att på
egen hand genomföra mer omfattande forskningssatsningar för ny
ekologiskt uthållig energiteknik. Det är därför en uppgift för samhället att
bidra till forskning och teknikutveckling på detta område.
Det krävs således statliga åtgärder som kompletterar och korrigerar
marknadslösningarna. Det program som regeringen föreslår i det följande
syftar till att på såväl kort som lång sikt minska användningen av el för
uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet bättre och öka tillförseln
av el och energi från fömybara energikällor.
Åtgärder föreslås för att under de närmaste åren ersätta bortfallet av
elproduktion från Barsebäcksverket med minskad elanvändning och ny
el- och värmeproduktion från fömybara energikällor. För dessa åtgärder
bör anvisas 3 100 miljoner kronor under en femårsperiod. Åtgärderna
Prop. 1996/97:84
28
innefattar investeringsstöd till befintlig teknik för effektivare Prop. 1996/97:84
energianvändning och stöd för utbyggnad av biobränslebaserad
kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft. Utvecklingen och
användningen av energieffektiv teknik stimuleras genom särskilda
åtgärder som innefattar information, rådgivning, utbildning samt provning
och testning av varor och utrustning. Vidare omfattar insatserna ett
fortsatt stöd till introduktion av energieffektiv teknik. Den lokala
energirådgivningen i kommunerna förstärks. Åtgärder skall vidtas för att
minska användningen av el i fjärrvärmesystemet.
De bidrag m.m. som redovisas i avsnitten 7.2 - 7.4 föreslås i allmänhet
gälla under en femårsperiod. Investeringsstöd bör av flera skäl inte ges
en permanent karaktär. När stöden är uttalat tidsbegränsade motverkas
risken för prishöjningar till följd av investeringsbidragen.
För att genomföra den långsiktiga omställningen av energisystemet
krävs en omfattande och målmedveten satsning på teknisk utveckling
inom energiområdet. Huvudinriktningen är att sänka kostnaderna för och
stödja introduktionen av ny miljövänlig energiteknik som kan bedömas
bli lönsam på sikt. Inledningsvis bör 5 070 miljoner kronor avsättas under
en sjuårsperiod.
Utformningen av de bidrag som regeringen föreslår i det följande
bedöms överensstämma med EG:s statsstödsregler.
Regeringen avser att i den ekonomiska vårpropositionen återkomma
med förslag till finansiering av det energipolitiska programmet. Det
sammanlagda finansieringsbehov som kan bli aktuellt för omställnings-
program och eventuella åtgärder beträffande produktionsskatt på el
(avsnitt 8.3) bör fördelas jämnt över den aktuella tidsperioden.
Ett ekologiskt hållbart Sverige
Det energipolitiska programmet är en betydelsefull investering i den
ekologiskt hållbara utvecklingen av Sverige. En hållbar utveckling inne-
bär att vi skall klara dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för
framtida generationers liv och välfärd. Ekonomisk utveckling och social
välfärd skall gå hand i hand med skydd av miljön och naturresurserna.
En ekologiskt hållbar utveckling handlar i grunden om att skydda
miljön och att hushålla med naturresurserna. För att Sverige skall kunna
nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder för att förändra
samhället och produktionen. Med detta perspektiv kan utvecklingen inte
lämnas till att avgöras enbart på marknaderna.
De åtgärder som presenteras i avsnitten 7.2 - 7.5 bidrar till utvecklingen
av ett ekologiskt hållbart Sverige. Regeringen avser att i den ekonomiska
vårpropositionen lämna ytterligare förslag för att stimulera investeringar
för ekologisk hållbarhet. Insatserna inom energiområdet är en del av sats-
ningen.
Kommunerna kommer att ha en viktig roll i genomförandet av de
insatser som leder till ekologisk uthållighet. De flesta investeringsbesluten
kräver en god lokal förankring. Åtgärderna för minskad elanvändning, ny
elproduktion och ökad energihushållning möjliggör för kommunerna att
förstärka sina insatser genom att kombinera investeringar inom energi-
området med andra investeringar. Prop. 1996/97:84
Det är väsentligt att det vidsträckta intresse som finns för att hushålla
med energi och andra naturresurser stimuleras och förstärks. På lokal nivå
drivs ett aktivt Agenda 21-arbete som alltmer utvidgas till att omfatta
energifrågorna. Information, rådgivning och stöd till kompetensupp-
byggnad är därför viktiga insatser. Inom energiområdet kommer de
statliga insatserna för information, provning, teknikupphandling, kommu-
nal energirådgivning m.m. att utgöra ett betydelsefullt stöd för de lokala
och regionala satsningarna för ekologisk uthållighet.
Internationellt samarbete
Samarbetet inom EU skapar nya möjligheter för utvecklingen av energi-
systemet. EG-kommissionen lade den 20 november 1996 fram en s.k.
grönbok med förslag till en strategi för utvecklingen av fömybar energi.
I den föreslagna strategin behandlas riktlinjer och gemenskapsåtgärder
som skall bidra till både en reell marknadsutveckling i det kortare tids-
perspektivet och teknisk utveckling i det längre tidsperspektivet.
Inom EU deltar Sverige i de forsknings- och utvecklingsprogram för
ren och effektiv energiteknik som är en del av det s.k. fjärde ram-
programmet (avsnitt 7.5.2). Vidare pågår för närvarande diskussioner om
en fortsättning på ett EU-program för att främja införandet av fömybara
energikällor, ALTENER (avsnitt 7.3). Ett särskilt program för energi-
effektivisering, SAVE, omfattar aktiviteter för att stödja en effektivare
användning av energi och spridningen av energieffektiv teknik (avsnitt
7.4).
Forskningssamarbetet inom International Energy Agency (IEA) syftar
till att långsiktigt förbättra energiförsörjningen genom ökad diversifiering,
effektivitet och flexibilitet i energisektorn. Deltagandet i IEA-samarbetet
är av stor vikt för de svenska forskarnas och det svenska näringslivets
internationella teknikbevakning på energiområdet.
Sverige bör i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbetet
satsa på områden där vårt energisystem ställer särskilda krav på kunskap
och kompetens samt där vårt land kan förväntas bidra till den inter-
nationella utvecklingen. Genom egna insatser far vi också förutsättningar
att ta till vara nya rön i den internationella forskningen. Förutsättningarna
för framgång är en hög teknisk kompetens inom såväl forsknings-
samhället som näringslivet.
Ansvariga myndigheter
NUTEK är central förvaltningsmyndighet på energiområdet. Regeringen
föreslår i avsnitt 9.1 att en ny central energimyndighet inrättas den
1 januari 1998 med ansvar för bl.a. myndighetsfunktionerna på energi-
området. Myndigheten bör ges huvudansvaret för att verkställa merparten
av det energipolitiska programmet och fa ett samordningsansvar for
omställningsåtgärdema. Även andra myndigheter far uppgifter inom det
energipolitiska programmet. För riksdagens information redovisar rege-
ringen i anslutning till förslagen om energipolitiska åtgärder också sin 30
bedömning av till vilken myndighet ansvaret för respektive åtgärd skall Prop. 1996/97:84
förläggas.
En planerad och kontinuerlig uppföljningsprocess
Enligt den energipolitiska överenskommelsen är det av central betydelse
att resultaten av de åtgärder som vidtas för att minska elanvändningen
och öka tillförseln av el fortlöpande kan mätas, sammanställas och
avrapporteras. Det är en uppgift för den centrala energimyndigheten att
planera och utveckla metoder för uppföljning av de energipolitiska
åtgärderna.
Det är viktigt att resultatuppföljningen utvecklas så att den kan utgöra
underlag för kommande utvärderingar. Metoder bör utvecklas för att göra
det möjligt att utvärdera effektiviteten hos och mäta resultaten av
åtgärderna. Ett system för uppföljning och utvärdering bör planeras så att
det kan användas redan när de energipolitiska åtgärderna börjar tillämpas.
Underlag bör tas fram som gör det möjligt att allsidigt belysa resultaten
av åtgärderna, och att sätta dem i relation till de anvisade resurserna.
Resultaten bör belysas utifrån en systemsyn, där också indirekta
ekonomiska och tekniska effekter inkluderas. Utvärderingsfrågan bör
också vara högt prioriterad i den nya energimyndighetens forsknings- och
utvecklingsverksamhet för ökade energisystemkunskaper (avsnitt 7.5.3).
Riksdagen och regeringen skall ha möjlighet att regelbundet bedöma
resultaten av de energipolitiska åtgärderna. Resultaten av det energi-
politiska programmet skall utvärderas och tillsammans med erfarenheterna
från stängningen av reaktorerna i Barsebäcksverket utgöra underlag för
kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall genomföras.
Det är en uppgift för regeringen att utfärda närmare anvisningar om
utvärderingen av det energipolitiska programmet. Regeringen avser att
årligen informera riksdagen om de resultat som har uppnåtts.
31
Regeringens förslag: En minskad elanvändning och ett minskat
eleffektuttag är viktiga förutsättningar för att kompensera bortfallet
av elproduktion i Barsebäcksverket.
Bidrag lämnas för att ansluta främst småhus till de befintliga
Q ärrvärmenäten. Erfarenheterna från pilotprojekt skall ligga till
grund för den närmare utformningen av bidragsreglerna.
Bidrag lämnas med upp till 10 000 kr per småhus för installation
av s.k. effektvakt och kompletterande värmeanläggning som medför
ett minskat eleffektuttag.
Bidrag lämnas med upp till 30 % av skäliga kostnader för byte till
värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och för
installation av anordning för värmeackumulering.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1998 och avser
installationer, anläggningar eller utrustning som beställts tidigast
den 1 juli 1997. För bidragen anvisas 1 650 miljoner kronor under
en femårsperiod.
Skälen för regeringens förslag: Bortfallet av elproduktion från
Barsebäcksverket skall kompenseras genom bl.a. en minskad användning
av el och ett minskat eleffektuttag. Under de närmast följande åren är det
nödvändigt med statliga ekonomiska stöd för att åstadkomma den
minskning av elanvändningen och den tillförsel av el från fömybara
energislag, som skall kompensera bortfallet av elproduktion i Barsebäcks-
verket. Det skall ske så att industrins och hushållens utgifter inte ökar
påtagligt till följd av höjda marknadspriser på el. Målet är en minskad
årlig elanvändning om ca 5 TWh inom en femårsperiod. Energikommis-
sionen påpekade i sitt slutbetänkande att det problem i elförsörjningen
som först kan beräknas uppstå är brist på effekt, snarare än brist på
energi. De åtgärder som regeringen föreslår för att minska elanvänd-
ningen är därför utformade så att de leder till en minskning av effekt-
uttaget.
Utvecklingen av ny teknik förbättrar de ekonomiska förutsättningarna
för anslutning av mindre befolkningstäta bostadsområden till fjärrvärme-
näten. Därigenom kan elanvändningen för fastighetsuppvärmning
minskas. Under de närmast följande åren är det nödvändigt med ett
statligt ekonomiskt stöd för att åstadkomma mer omfattande fjärrvärme-
anslutningar. Genom bidrag till konvertering från elvärme i småhus som
inte kan fjärrvärmeanslutas minskas elanvändningen ytterligare.
För bidragen bör 1 650 miljoner kronor anvisas under en femårsperiod.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1998 och avser installationer,
anläggningar eller utrustning som beställts tidigast den 1 juli 1997.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
Kommunernas aktiva medverkan kommer att ha stor betydelse för
genomförandet av åtgärderna för minskad elanvändning. Regeringen avser
att ge kommunerna möjlighet att ta ett visst administrativt ansvar för de
Prop. 1996/97:84
32
åtgärder som särskilt avser lokalbeståndet. Regeringen avser att i den Prop. 1996/97:84
ekonomiska vårpropositionen återkomma till kommunernas roll för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem.
Utnyttjandet av elpannor i Q ärrvärmenäten bedöms med tiden minska
i takt med stigande elpriser. Enligt Energikommissionens prognoser är
detta en av de anpassningsåtgärder som först kommer att tillgripas vid
bortfall av kämkraftsproduktion. Under de senaste tre åren har ca 3 TWh
el använts per år i Q ärrvärmenätens elpannor. I slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet var utnyttjandet högre, 5-6 TWh per år.
Energiskatten på el är i dag 2,3 öre lägre per kWh för el som används
i fjärrvärmen än för el som används i hushållen. Vid ett ca 5 öre högre
pris per kWh än i dag, skulle enligt prognoserna elanvändningen i
elpannorna minska med 3-4 TWh under ett normalår. Anledningen är
att de rörliga kostnaderna i elpannorna vid en sådan elprisnivå skulle
överstiga bränslepannornas kostnader under större delen av året.
Elpannorna förväntas att då användas i endast begränsad omfattning.
En minskad användning av elpannorna kan således bidra till en avsevärt
minskad elanvändning under ett normalår. Samtidigt skulle bränsle-
användningen öka. Det kan uppskattas att en stor del av det ersättande
bränslet inledningsvis skulle utgöras av olja. På några års sikt kan dock
denna andel väntas minska till följd av en generellt ökad användning av
biobränslen i Q ärrvärmen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för
år 1998 med förslag till åtgärder för att påskynda en minskning av
elanvändningen i Q ärrvärmesystemen. En utgångspunkt är att elanvänd-
ningen skall minskas främst när så är ekonomiskt och miljömässigt
motiverat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och värme-
försörjningssystemet.
Bidrag till Jjärrvärmeanslutning
Fjärrvärmen är i dag väl utbyggd i de flesta befolkningstäta kommunerna
i Sverige och anslutningsgraden är hög. Fjärrvärmeförsörjningen är
koncentrerad till de befolkningstäta områdena, dvs. till flerbostadshus,
industrier och lokaler. Omkring 7 % av småhusen och 44 % av
flerbostadshusen i landet är anslutna till fjärrvärme.
Utbyggnaden av fjärrvärmen har verksamt bidragit till att energi-
politiska mål har kunnat nås. Framför allt har utbyggnaden lett till ett
minskat oljeberoende. Fjärrvärmen gör det möjligt att utnyttja biobränsle
och att utvinna energi från spillvärme och avfall.
Eluppvärmningen i bebyggelsen är koncentrerad till småhusen. År 1995
användes ca 20 TWh el för uppvärmning i småhusen, ca 3 TWh i
flerbostadshusen och ca 5 TWh i lokalerna. Omkring 235 000 småhus
och 7 800 flerbostadshus värms med elpanna och ca 460 000 småhus och
7 500 flerbostadshus med direktei.
• Utbyggnaden av fjärrvärmenäten har varit beroende av el- och
bränsleprisrelationema, tätorternas geografiska och demografiska struktur
samt de existerande värmeinstallationema i bebyggelsen. Flera faktorer
har således avgjort de ekonomiska förutsättningarna för att förse ett
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 84
område med fjärrvärme. Dagens fjärrvärmeområden har ofta en värme- Prop. 1996/97:84
täthet över eller mycket över 50 GWh per km2 och år. Fjärrvärme-
utbyggnaden har i allmänhet gjort halt där flerfamiljs-, industri- eller
servicebebyggelse övergår i småhusbebyggelse.
Med ny teknik med lägre kostnader beräknas det under vissa
förhållanden vara möjligt att ansluta områden med lägre värmetäthet till
fjärrvärmen, bl.a. rena småhusområden. Enligt fjärrvärmebranschen skulle
kostnaderna för konvertering till fjärrvärme kunna reduceras avsevärt om
konverteringen genomförs samtidigt i ett helt småhusområde och teknik
med lägre kostnader används för kulvertdragning och distribution av
värmen inom området. För gruppbebyggelse med direktverkande el kan
kostnaderna för installation av vattenburet värmesystem bli lägre om
installationerna görs på ett standardiserat sätt.
En konvertering av elvärmda hus till fjärrvärme medför att elbehovet
minskar och att underlaget för elproduktion i kraftvärmeverk ökar.
Målet är att under en femårsperiod minska den årliga elanvändningen
med 1,5 TWh genom konvertering till fjärrvärme. Det har då förutsatts
att områdena innehåller olika typer av uppvärmning, dvs. att inte alla hus
i de områden som ansluts har direktelvärme. Under en längre tidsperiod
är ytterligare konverteringar möjliga.
Ett par pilotprojekt avses att genomföras under året. Genom dessa
projekt kan den nya tekniken provas, liksom möjligheterna att på ett
standardiserat sätt genomföra installationsarbeten i fastigheterna med så
små störningar som möjligt för de boende. Erfarenheterna bör samman-
ställas skyndsamt för att projekten snabbt skall kunna utvärderas och
ligga till grund för den närmare utformningen av bidragsreglerna för ökad
fjärrvärmeanslutning.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för bidraget. Förutom bidrag för anslutning av fastigheter till fjärrvärmen
bör även andra möjliga stöd- och stimulansåtgärder övervägas som kan
bidra till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till sammankoppling
av fjärrvärmenät.
Den kommunala värmeförsörjningen
De flesta kommuner med fj ärrvärmesystem har någon form av plan för
fjärrvärmeutbyggnaden, ofta en värmeplan. I flera kommuner finns även
mer omfattande planer för energi- eller värmeförsörjningen. De senare
behandlar ofta, förutom fjärrvärmeutbyggnaden, även val av bränsle i
fjärrvärmesystemet samt värmeförsörjningen utanför fjärrvärmeområdet.
De kommunala energiföretagen/värmeverken har vanligtvis ansvaret för
dessa planer.
En kartläggning av kommunernas planer for fjärrvärmeanslutning bör
genomföras. Kartläggningen är ett viktigt underlag för bedömningen av
möjligheterna till fjärrvärmeanslutning på längre sikt. Det kommer att
behövas information om den kommunala värmeförsörjningen inför beslut
om stöd för en ökad fjärrvärmeanslutning och andra åtgärder för att
minska elanvändningen. Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att
genomfora en inventering och sammanställning av kommunernas
värmeförsöijningsplaner. Prop. 1996/97:84
Kommunallagens lokaliseringsprincip innebär att en kommun som
bedriver värmeproduktion i princip endast far leverera värme inom den
egna kommunen. Flera remissinstanser har i yttranden över Energi-
kommissionens betänkande och Elbörsutredningens betänkande Regler för
handel med el (SOU 1996:49) påpekat att bestämmelsen leder till att
effektiva värmeförsöijningslösningar förhindras i områden nära kommun-
gränser.
Regeringen avser att inom kort låta se över kommunallagens bestäm-
melser i detta avseende. I översynen skall ingå att bedöma om
lokaliseringsprincipen är ett hinder för en effektiv fjärrvärmeutbyggnad
och, om så bedöms vara fallet, att överväga förändringar i kommunal-
lagen.
Elejfektminskande åtgärder inom bostadssektorn
Det är angeläget att reducera effektbelastningen i elsystemet under hög-
lastperioder. Som redan har påpekats torde risken vara större för brist på
effekt i det svenska elsystemet än brist på energi. Ett minskat eleffekt-
uttag är ett värdefullt bidrag till resurshushållningen i energisystemet som
helhet. Det är ett alternativ för elvärmda hus som inte ligger i områden
som är lämpliga för utbyggnad av fjärrvärme.
Det totala effektuttaget i elvärmda fastigheter kan ofta minskas med
enkla medel och utan minskad komfort. I vissa fall krävs att en komplet-
terande värmekälla installeras. Det är också lämpligt att vid ett kraftigt
minskat effektuttag installera en s.k. effektvakt. För det enskilda hushållet
innebär sådana åtgärder en utgiftsminskning. Denna är dock i de flesta
fall inte tillräckligt stor för att åtgärderna skall vara lönsamma att genom-
föra.
Regeringen föreslår därför att ett bidrag lämnas med upp till 10 000 kr
per småhus för installation av effektvakt och bränslebaserad värme-
produktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering som
medför en minskning av effektuttaget under höglasttid. Regeringen avser
att bemyndiga Boverket att ansvara för bidraget.
Bidrag till konvertering från elvärme
Förutsättningar bör skapas för att minska elanvändningen i den elvärmda
bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. Kostnaden för
konvertering av hus med elvärme till individuell bränsleeldning är dock
hög. De privatekonomiska motiven för ett fullständigt byte från el till
bränslen är därför små. För konverteringen kan krävas skorsten, panna
och bränslelager samt installation av t.ex. ett vattenburet system för
distribution av värmen i huset.
Regeringen föreslår därför att ett bidrag lämnas med upp till 30 % av
skäliga kostnader för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet
värmesystem och för installation av anordning för värmeackumulering.
Bidrag skall dock inte lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex.
panna eller värmepump. Det ankommer på regeringen att bestämma det
35
högsta belopp med vilket bidrag kan lämnas. Den skattereduktion för Prop. 1996/97:84
arbetskostnaden som husägaren kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 skall
ingå som en del i bidragsbeloppet.
Regeringen avser att bemyndiga Boverket att ansvara för bidraget. I
samband med att det s.k. ROT-avdraget upphör vid utgången av år 1997
bör det övervägas att i stället för bidrag lämna ett fördelaktigt lån för
ändamålet. Regeringen avser att uppdra åt Boverket att utarbeta ett
förslag till utformning av det fortsatta stödet.
Det långsiktiga målet är att elförsörjningen baseras på ekologiskt uthållig
elproduktion. Tillförseln av el från fömybara energikällor skall öka. El är
inom många användningsområden den bästa och effektivaste energi-
bäraren. Miljöfördelarna är stora, och i många sammanhang saknas
ekonomiskt rimliga alternativ till el. Utvecklingen och marknadsintroduk-
tionen av effektiva och miljöacceptabla elproduktionsanläggningar är där-
för en viktig del av omställningsstrategin.
I samband med 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91/88, bet.
1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373) infördes stöd under en femårsperiod
till investeringar i biobränsleeldad kraftvärme och till vindkraft. Som
motiv för att införa investeringsstöden anfördes i propositionen att i
avvaktan på en internationell samordning, andra styrmedel än koldioxid-
skatten måste utnyttjas för att främja de fömybara energislagen och
kraftvärmen.
I Energikommissionens betänkande konstateras att investeringsstöden
har gett resultat. Stöden har enligt NUTEK. fram t.o.m. februari 1997
resulterat i uppförande av kraftvärmeanläggningar med en sammanlagd
effekt på 326 MW el och 726 MW värme. Vindkraftverk har uppförts
med en sammanlagd effekt på 97 MW. Investeringar har gjorts som
sannolikt inte annars skulle ha genomförts. Kommissionen konstaterar
dock samtidigt att stöden inte har stimulerat den tekniska utvecklingen
och att de inte har medfört någon kostnadspress för de berörda slagen av
anläggningar.
För att stimulera en fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig
elproduktion bör investeringsbidrag lämnas under ytterligare fem års tid.
Regeringen föreslår därför i det följande bidrag till investeringar i
biobränslebaserad kraft värmeproduktion, vindkraft och småskalig vatten-
kraft. Vid utformningen av bidragen skall erfarenheterna från de investe-
ringsstöd som lämnades under åren 1991 - 1996 tas till vara, så att
bidragen ger största möjliga utbyte och främjar val av effektiv teknik.
Investeringar i anläggningar för el- och värmeproduktion är mycket
långsiktiga. Den teknik som väljs vid investeringstillfållet kommer att ha
en avgörande betydelse för anläggningens prestanda under hela dess
livstid. Val av ny teknik innebär emellertid en större risk och en högre
prisnivå. Investeringsstöden bör därför kunna kompletteras med ett
särskilt stöd för upphandling av ny elproduktionsteknik.
Den allmänna utformningen av de bidrag som regeringen föreslår
bedöms överensstämma med EG:s statsstödsregler, närmare bestämt de Prop. 1996/97:84
särskilda riktlinjerna för miljöstöd. Driftsstöd utgår för närvarande till
vindkraft i form av den s.k. miljöbonusen och till elproduktionsanlägg-
ningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW i form av en
reducerad nättariff. EG-kommissionens konkurrensdirektorat granskar för
närvarande utformningen av dessa driftsstöd i förhållande till riktlinjerna
för miljöstöd.
EU:s program för att främja fömybara energikällor inrättades genom ett
rådsbeslut år 1993. ALTENER är ett femårigt teknikneutralt program med
en budget på 40 miljoner ecu. Syftet med programmet är att främja
införandet av fömybara energikällor, sol, vind, geotermi, småskalig
vattenkraft och biobränslen genom bl.a. stöd till att utarbeta tekniska
standarder och specifikationer, informationsprojekt och bidrag till utvärde-
ringar samt bedömningar av teknisk genomförbarhet. Programmet skall
bidra till att minska nettoutsläppen av koldioxid. Under innevarande år
väntas ett förslag från EG-kommissionen om en fortsättning på
ALTENER-programmet.
Sveriges arbete inom området ny energitillförselteknik har varit och är
framgångsrikt i ett europeiskt perspektiv. I diskussionen om en fort-
sättning på ALTENER verkar Sverige för att på gemenskapsnivå främja
fömybara energislag.
7.3.1 Bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme
Regeringens förslag: Produktionen av el från fömybara
energikällor skall öka. Ett bidrag lämnas med 3 000 kr per
installerad kW elproduktionskapacitet för investeringar i
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidraget
far dock uppgå till högst 25 % av investeringen.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 juli 1997. För bidraget anvisas
450 miljoner kronor under en femårsperiod.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att öka elproduktionen
genom utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme. Det gäller såväl
nyinvesteringar som konvertering av hetvattenpannor till kraftvärme. En
kraftvärmeutbyggnad motsvarande ca 0,75 TWh el per år uppskattas vara
möjlig att genomföra under en femårsperiod. Vid nuvarande energipriser
och med tillgänglig teknik är emellertid såväl konverteringar som
nybyggnationer endast undantagsvis företagsekonomiskt motiverade.
Någon form av stöd krävs därför för att investeringarna skall genomföras.
Som en del av 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/9LNU40, rskr. 1990/91:373) anslogs en miljard kronor för stöd till
investeringar i kraftvärme. Stödet lämnades till nyinvesteringar med
4 000 kr per kW installerad eleffekt. Vid konverteringar uppgick stödet
till 25 % av investeringen, dock högst 4 000 kr per kW installerad
eleffekt. Ett villkor för att erhålla bidrag var att bränsleförsörjningen
skulle ske med i huvudsak biobränslen. Förbränningsanläggningar för
vissa sorterade avfallsfraktioner blev senare berättigade till bidrag på en
reducerad nivå (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoU 19, rskr. Prop. 1996/97:84
1992/93:361).
Stöd till investeringar för kraftvärmeproduktion med biobränslen bör
även fortsättningsvis lämnas i form av ett bidrag per kilowatt installerad
eleffekt. Härigenom främjas en hög elverkningsgrad, dvs. en så stor
elproduktion som möjligt från en given bränslemängd. Genom att stora
erfarenheter i dag finns av teknik för biobränsleeldad kraftvärme bedöms
stödnivån kunna fastställas till 3 000 kr per kW installerad elproduktions-
kapacitet. Bidraget bör dock uppgå till högst 25 % av investeringen.
Bidraget bör även fortsättningsvis ges under förutsättning att bränsle-
försöijningen sker med i huvudsak biobränslen. Likaså bör bidraget
kunna ges både till kraftvärmeanläggningar anslutna till fjärrvärme och
till mottrycksanläggningar inom industrin. Medel bör anvisas med
450 miljoner kronor under en femårsperiod. Bidragsreglerna bör träda i
kraft den 1 juli 1997. 45 miljoner kronor bör anvisas för år 1997 och
90 miljoner kronor för år 1998. Regeringen avser att bemyndiga NUTEK
att ansvara för bidraget. När energimyndigheten har inrättats bör frågorna
föras över till denna.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i den ekonomiska
vårpropositionen.
7.3.2 Bidrag till investeringar i vindkraftverk
Regeringens forslag: Produktionen av el från fömybara energi-
källor skall öka. Ett bidrag lämnas med 15 % av investeringen i
vindkraftverk med en eleffekt på minst 200 kW.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 juli 1997. För bidraget anvisas
300 miljoner kronor under en femårsperiod.
Skälen for regeringens förslag: Vindkraft i grupper på platser med gott
vindläge och utan större konkurrens om markanvändningen kan producera
el till rimliga kostnader. Vid lokaliseringen måste beaktas att platser med
gott vindläge oftast är kustnära platser där etableringen av vindkraftverk
löper risk att komma i konflikt med bl.a. naturvård och friluftsliv. Andra
intressekonflikter finns med försvarets radarspaning, telekommunikation
och signalspaning.
Målet är en ökad årlig elproduktion från landbaserad vindkraft med
0,5 TWh inom fem år. De totala investeringarna för en sådan utbyggnad
uppskattas till ca två miljarder kronor.
Som en del av 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373) anslogs 250 miljoner kronor för stöd
till investeringar i vindkraftverk under en femårsperiod. Bidrag lämnades
ursprungligen med 25 % av investeringen. Bidragsnivån höjdes år 1993
till 35 % av investeringen (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:NU20, rskr.
1992/93:137).
Våren 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:100 bil. 13, bet.
1993/94:NU17, rskr. 1993/94:356) att teknikupphandling skulle få prövas
inom ramen för stödsystemet. I de fall teknikupphandling tillämpades fick
stödandelen utgöra högst 50 % av investeringen. Prop.
I början av perioden då stödnivån uppgick till 25 % var efterfrågan på
investeringsstödet låg. Sedan stödnivån höjts och ett särskilt driftsstöd till
vindkraft införts den 1 juli 1994 i form av ett skatteavdrag
(bet. 1993/94:SkU34, rskr. 1993/94:297) har emellertid efterfrågan på
investeringsstödet varit betydande. Driftsstödet, den s.k. miljöbonusen,
motsvarar energiskatten på el. Med anledning av att de anslagna medlen
för investeringsstödet var fullt intecknade anslogs hösten 1995 ytterligare
100 miljoner kronor (prop. 1995/96:25, bet. 1995/96:FiUl, rskr.
1995/96:133). Dessa medel intecknades omgående.
Miljöbonusen höjs den 1 juli 1997 för både befintliga och nya
vindkraftverk, som följd av den beslutade höjningen av skatten på el.
Miljöbonusen kommer då att uppgå till 13,8 öre per kWh jämfört med
9 öre när den infördes.
Enligt ellagen (1902:71 s. 1) är den som innehar leveranskoncession
skyldig att köpa el från elproduktionsanläggning som är belägen inom
området och som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW. Det innebär
att små elproduktionsanläggningar är garanterade avsättning för elen. I
ellagen finns även föreskrifter om reglering av priset. Systemet med
leveranskoncession, vars främsta syfte är att skapa trygghet för små
konsumenter vid övergången till den nya lagstiftningen, skall utvärderas
före år 2000 (prop. 1994/95:222) för att ge underlag för en prövning av
systemet. I det sammanhanget bör även villkoren för avsättning av bl.a.
vindkraftsel ses över.
De flesta vindkraftverk som nu uppförs har en eleffekt på ca 500 kW.
Det finns dock särskilda marknadssegment för småskalig vindkraft.
Tekniken tillämpas exempelvis när elanvändningen ställer krav på
kompletterande energikällor och på platser där det inte lönar sig att dra
fram det ordinarie elnätet. Små vindkraftsaggregat av storleksordningen
20 kW kan i dessa fall vara av stor betydelse.
Under år 1996 har NUTEK genomfört en teknikupphandling av vind-
kraft i syfte att förbättra prestanda och sänka prisnivåerna för vindkraft-
verk. Resultatet av teknikupphandlingen, liksom den stora efterfrågan på
investeringsstöd, tyder på att summan av bidrag genom investeringsstöd
och miljöbonus väsentligt överstiger den stödnivå som skulle ge största
möjliga utbyte av stöden i form av ny elproduktion.
Det är motiverat att även fortsättningsvis ge bidrag till investeringar i
vindkraft. En förutsättning för att investeringsbidrag skall lämnas bör vara
att vindkraftsanläggningama uppfyller vissa kvalitetskrav och förläggs till
platser med goda vindförhållanden. Bidrag bör normalt lämnas för
investeringar i vindkraftverk med en eleffekt på lägst 200 kW. Då erhålls
bäst effekt av de statliga insatserna. Investeringsstödet kan därmed hållas
på en lägre nivå än tidigare.
Arbetet med att peka ut goda förläggningsplatser för vindkraften bör
intensifieras. Det är NUTEK:s (sedermera energimyndighetens) ansvar att
i samråd med övriga berörda myndigheter, länsstyrelser, kommuner och
nätföretag leda arbetet med att få fram lämpliga platser för etablering av
vindkraft
Regeringen föreslår ett bidrag med 15 % av den totala investeringen för
1996/97:84
39
vindkraftverk med en eleffekt på minst 200 kW. Medel bör anvisas med Prop. 1996/97:84
300 miljoner kronor under en femårsperiod. Om avsatta medel förbrukas
bör ytterligare medelstilldelning kunna övervägas. Bidragsreglerna bör
träda i kraft den 1 juli 1997. 30 miljoner kronor bör anvisas för år 1997
och 60 miljoner kronor för år 1998. Regeringen avser att bemyndiga
NUTEK att även fortsättningsvis ansvara för bidraget. När energi-
myndigheten har inrättats bör frågorna föras över till denna.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i den ekonomiska
vårpropositionen.
7.3.3 Bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft
Regeringens förslag: Produktionen av el från fömybara energi-
källor skall öka. Ett bidrag lämnas med 15 % av investeringen i
miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 juli 1997. För bidraget anvisas
150 miljoner kronor under en femårsperiod.
Skälen för regeringens forslag: Miljöanpassade investeringar i
småskalig vattenkraft kan ge ett bidrag när det gäller att öka tillförseln av
el från fömybara energislag. Med småskalig vattenkraft avses vattenkraft-
verk med en installerad effekt som är mindre än 1 500 kW. Det finns ca
1 200 små vattenkraftverk med en sammanlagd installerad effekt på ca
300 MW. Årsproduktionen är ca 1,5 TWh. Utbyggnaden är i dag obe-
tydlig på grund av att den småskaliga vattenkraften är dyrare jämfört med
annan kraftproduktion och att det ofta finns motstående miljöintressen.
Svenska Kraftverksföreningen har till Vattendragsutredningen
(Ml993:12) redovisat ett antal små vattenkraftsprojekt, där elproduktion
skulle kunna ske till kostnader som är jämförbara med t.ex. vindkraft.
Utifrån bl.a. redovisningen av dessa möjliga vattenkraftsprojekt beräknas
att en ökad årsproduktion om 0,25 TWh el från småskalig vattenkraft
skulle kunna tillkomma inom fem år. De totala investeringarna för en
sådan utbyggnad uppskattas till ca 900 miljoner kronor.
Det är viktigt att investeringar i vattenkraft sker med hänsyn till dess
miljö- och omgivningspåverkan. Gällande vattenlagstiftning och natur-
resurslagstiftning ger möjlighet att förhindra utbyggnader som påtagligt
skadar motstående intressen, samtidigt som fortsatta investeringar kan
genomföras. Investeringarna torde i huvudsak komma att gälla redan
befintliga anläggningar och utnyttjandet av redan befintliga regleringar
samt förbättrad turbinteknik.
Regeringen föreslår ett bidrag med 15 % av den totala investeringen i
miljövänlig, småskalig vattenkraft i enlighet med det anförda. Medel bör
anvisas med 150 miljoner kronor under en femårsperiod. Bidragsreglerna
bör träda i kraft den 1 juli 1997. Fem miljoner kronor bör anvisas för år
1997. Regeringen avser att bemyndiga NUTEK att ansvara för bidraget
När energimyndigheten har inrättats bör frågorna föras över till denna.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i den ekonomiska
vårpropositionen.
40
7.3.4 Upphandling av ny elproduktionsteknik
Prop. 1996/97:84
Regeringens forslag: Kostnaderna för elproduktion från fömybara
energikällor kan på sikt minskas genom en effektivare upphandling
av ny teknik. Ett bidrag lämnas för upphandling av ny teknik för
elproduktion med fömybara energislag.
Bidragsreglerna träder i kraft den 1 januari 1998. För bidraget
anvisas 100 miljoner kronor under en femårsperiod.
Skälen for regeringens förslag: Regeringen har i avsnitten 7.3.1 - 7.3 3
redovisat sin bedömning av hur investeringsstöden för ekologiskt uthållig
elproduktion bör utformas. Den hittillsvarande ordningen innebär att
prövningen av bidragsansökningar begränsas till att kontrollera att vissa
grundläggande krav uppfylls. Denna ordning bör behållas. Det är dock
viktigt att kunna dra nytta av de fördelar som ligger i att ny och
effektivare teknik kommer till användning. Det kan ske genom att på
konkurrensneutrala villkor främja etablering på marknaden av teknik som
bedöms kunna bli kommersiell relativt snart. Härigenom kan kostnaderna
reduceras på sikt.
I samband med att elmarknaden omorganiserades i Storbritannien år
1989 infördes den s.k. Non Fossil Fuel Obligation (NFFO). Detta stöd-
system innebär att de regionala kraftbolagen erhåller en tidsbegränsad
kompensation för den merkostnad som följer av att företagen köper in el
från bl.a. fömybara energikällor. Syftet med stödet, för vilket ett upp-
handlingsförfarande tillämpas, är att etablera en marknad för teknik som
kan bli kommersiell relativt snart samtidigt som kostnaderna kan
reduceras. Stödet har bidragit till att kostnaderna för elproduktion från
fömybara energikällor har minskat avsevärt.
Även i Sverige bör metoderna för upphandling utvecklas. Ett upphand-
lingsstöd bör därför införas som komplement till de investeringsstöd för
ny elproduktion som beskrivits i tidigare avsnitt. Därvid bör en priori-
tering på tekniska grunder kunna göras av ansökningarna.
Medel bör anvisas med 100 miljoner kronor under en femårsperiod för
utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med fömybara energislag. Bidragsreglerna bör träda i kraft
den 1 januari 1998. För år 1998 bör 20 miljoner kronor anvisas. Rege-
ringen avser att bemyndiga energimyndigheten att ansvara för verksam-
heten.
Regeringen avseratt återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
41
7.4.1 Utgångspunkter
Regeringens bedömning: Möjligheterna att hushålla med energi
och minska elanvändningen skall utnyttjas. Statliga insatser
genomförs för att öka kunskapen om och stimulera intresset för
ekonomiskt och miljömässigt motiverade energieffektiviseringar.
Skälen for regeringens bedömning: Det övergripande målet för
energieffektivisering är att, med bibehållen välfärd, utnyttja resurser så
effektivt som möjligt. Genom effektiv användning av energi kan sam-
hällets kostnader minskas och negativa externa effekter, som inte
avspeglas i energipriset, delvis undvikas.
Teknisk utveckling och ökade kunskaper leder ofta till att nya
produkter och system ersätter motsvarande äldre med högre energiåtgång.
En stor del av denna process pågår utan speciell styrning genom att det
sker en förnyelse av utrustningen i företag och bostäder, vilket också
leder till högre energieffektivitet. Utöver denna successiva effektivisering
finns möjligheter att ytterligare minska användningen av energi genom
målmedvetna åtgärder för effektivare användning. Utvecklingen och
introduktionen av energieffektiv teknik kan främjas. Särskilda insatser kan
göras för att öka kunskapen och stimulera intresset för ekonomiskt och
miljömässigt motiverade energieffektiviseringar.
Hushållning med energi har varit ett viktigt energipolitiskt medel sedan
1970-talet. År 1974 beslutade riksdagen om ett program med vissa
energibesparande åtgärder inom en medelsram om knappt 250 miljoner
kronor (prop. 1974:69, bet. 1974:CU21, rskr. 1974:180). Programmet
innefattade i huvudsak stöd till investeringar som syftade till bättre
hushållning med energi. Sedan dess har en rad åtgärder vidtagits i syfte
att stimulera hushållningen med energi.
I 1991 års energipolitiska riktlinjer betonas vikten av hushållningen
med energi (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91: 373). De
åtgärder för en effektiv energianvändning som beslutades i samband med
1991 års energipolitiska riktlinjer innefattar stöd till upphandling och
introduktion av energieffektiva produkter, processer och system, demon-
stration av energieffektiv teknik i bostäder och lokaler, delfinansiering av
energi effektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin,
energiinriktad information till industriföretag, utveckling av energi-
deklarationer samt utveckling av informations- och undervisningsmaterial.
Energikommissionen har granskat resultaten av de energipolitiska
program som var en del av 1991 års energipolitiska beslut. Kommis-
sionen konstaterar att det är svårt att med stor säkerhet kvantifiera det
totala resultatet av de satsningar som genomförs inom programmet för
effektivare energianvändning. En av kommissionens slutsatser är att det
finns behov av att ytterligare utveckla rutiner för resultatmätning och
utvärdering av denna typ av energipolitiska åtgärder. Det är viktigt att
insatser för energieffektivisering genomförs utifrån ett systemperspektiv.
Prop. 1996/97:84
42
Kommissionen framhåller att dess underlagsmaterial indikerar att en Prop. 1996/97:84
eventuellt fortsatt verksamhet skulle kunna koncentreras på kärnverksam-
heten, dvs. teknikupphandling och spridningsaktiviteter. Vidare bör
fördelningen mellan nationella insatser och insatser som kan göras från
något av EU-programmen övervägas.
I det följande (avsnitten 7.4.2 - 7.4.5) föreslås åtgärder för att stärka
kunskaperna om möjligheterna att hushålla med energi och stimulera till
minskad energianvändning. Dessa åtgärder skall, i kombination med ett
utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering, bidra till att
ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi.
De nämnda åtgärderna innebär att de tidigare årens insatser för effektivare
energianvändning förs vidare i delvis nya former.
Sammantaget bör anvisas 450 miljoner kronor under en femårsperiod
för teknikupphandling av energieffektiv teknik, information, utbildning,
provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt
kommunal energirådgivning.
Medlemskapet i EU ger möjligheter att genomföra insatser för energi-
hushållning och effektivare energianvändning inom ramen för europeiska
projekt. I december 1996 antogs ett direktiv för fortsättningen på EU:s
energieffektiviseringsprogram SAVE. SAVE II är ett femårigt program
som huvudsakligen syftar till att undanröja institutionella, informations-
och andra hinder för en effektivare användning av energi och för
spridning av effektiv teknik. Programmets budget är 45 miljoner ecu.
Programmet omfattar aktiviteter såsom utredningar, pilotprojekt och
erfarenhetsutbyte för att främja energieffektivisering inom unionen.
7.4.2 Information, utbildning m.m.
Regeringens förslag: En allsidig och aktuell information om
energisystemet och energieffektiv teknik har stor betydelse för en
effektiv energianvändning. För information, utbildning m.m. anvisas
60 miljoner kronor under en femårsperiod. Verksamheten påbörjas
den 1 januari 1998.
Skälen for regeringens förslag: Långsiktiga investeringar i energi-
systemet är nödvändiga för att samhällets behov av energi skall kunna
tillgodoses. Genom kontinuerlig och aktuell information om pris- och
marknadsutvecklingen skapas bättre förutsättningar för väl underbyggda
beslut om investeringar och inköp av utrustning.
För att stimulera till en god energihushållning och effektivisering av
energianvändningen bör konsumenternas kunskaper om energianvändning
och effektivisering stärkas och användningen av energieffektiv teknik
stimuleras. De lokala energisystemen skall utnyttjas effektivt. I be-
byggelsen skall lämpliga avvägningar kunna göras mellan tillförsel av
energi och åtgärder för att reducera energianvändningen. Det är därför
viktigt att kunskaper om energisystemet och den tillgängliga tekniken når
ut och att kompetensen överallt är hög så att energiutrustning och energi-
systemen används effektivt.
Myndigheternas information till allmänheten måste samordnas så att Prop. 1996/97:84
den blir entydig. Informationsverksamheten bör därför samordnas av den
nya energimyndigheten. En helhetssyn på energisystemet bör vara
vägledande för informationsinsatserna så att kunskaperna ökar i samhället
om också de mer komplexa aspekterna av energianvändningen.
Information om energianvändning och effektivisering bör riktas till
specifika avnämargrupper, som t.ex. arkitekter, fastighetsförvaltare,
skolor, vitvaruförsäljare och större elkonsumenter. Kompetensutveck-
lingen bör stödjas för nyckelpersoner som fastighetsskötare, elektriker,
VVS-tekniker m.fl. Det är vidare väsentligt att de regionala och lokala
organisationer som arbetar med energifrågor ges tillgång till en allsidig
och korrekt information. Bidrag bör kunna lämnas till organisationer för
särskilda informations- eller utbildningsprojekt.
Den lokala verksamheten är av stor betydelse för utvecklingen av en
effektiv energianvändning och ett ekologiskt uthålligt samhälle. Inom
kommunerna sker ett omfattande arbete, t.ex. inom det lokala Agenda 21-
arbetet som alltmer utvidgas till att omfatta energifrågorna. Det finns
därför ett stort behov av stöd för utbildning och spridning av
informations- och rådgivningsmaterial.
Samordningen av myndigheternas information på energiområdet bör
inte gälla enbart informationens innehåll, utan också formerna för
distribution och spridning. Energimyndigheten, Boverket och Konsument-
verket kommer att ha omfattande och viktiga informationsuppgifter på
energiområdet. En ökad samordning bör kunna bidra till sänkta informa-
tionskostnader och ökad tillgänglighet för avnämarna. Den moderna
informationstekniken bör i ökad utsträckning utnyttjas för att föra ut
underlag till den lokala och regionala energirådgivningen.
För central information och rådgivning bör anvisas 60 miljoner kronor
under en femårsperiod. Verksamheten bör påbörjas den 1 januari 1998.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
Det är en uppgift för den nya energimyndigheten att ansvara för
verksamheten.
7.4.3 Teknikupphandling av energieffektiv teknik
Regeringens förslag: Utveckling och marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik stimuleras genom stöd till teknikupphandling.
100 miljoner kronor anvisas för ändamålet under en femårsperiod
från den 1 januari 1998. Det nuvarande stödsystemet för upphand-
ling av energieffektiv teknik upphör i och med utgången av år
1997.
Skälen för regeringens förslag: Verksamheten med stöd för upphandling
av energieffektiv teknik startades år 1988 (prop. 1987/88:90, bet.
1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Syftet med stödet var att stimulera till
teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer
och system genom att tekniska och kommersiella risker hos beställaren
44
reduceras. Stödet kunde omfatta hela elanvändningsområdet och kunde Prop. 1996/97:84
lämnas till hela utvecklingskedjan i ett teknikupphandlingsprojekt, från
förstudier och utvecklingsarbete till genomförande, utvärdering och
vidareutveckling.
Erfarenheterna från de första åren var positiva och därför beslöt
riksdagen år 1991 om en förlängning och utvidgning av programmet
(prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). Programmet
utvidgades till att omfatta effektivisering av all slags energianvändning
och blev tyngdpunkten i det program för effektivare energianvändning
som riksdagen fattade beslut om. Riksdagen anvisade totalt 750 miljoner
kronor för stöd till teknikupphandling under en femårsperiod. Programmet
förlängdes sedermera till att gälla inom oförändrade medelsramar t.o.m.
den 30 juni 1998 (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. 1992/93:NU28, rskr.
1992/93:362).
Stöd till utveckling och introduktion av energieffektiv teknik genom
teknikupphandling har ofta visat sig vara en bra metod för att fa fram ny
teknik. Stödet bör användas vid upphandling av sådana produkter eller
system där utveckling av ny teknik är nödvändig för att beställarens krav
skall kunna tillgodoses. Det tekniska utvecklingsarbete som avses kan
gälla tillämpning av avancerad teknik, men även mindre utvecklingssteg
och produktmodifieringar.
Stödet till teknikupphandling bör användas som ett komplement till
övriga insatser för energihushållning och teknikutveckling. Verksamheten
med provning och märkning av energikrävande utrustning (avsnitt 7.4.4)
är inriktad på att fortlöpande driva fram produktutvecklingen.
Teknikupphandling bör användas när det finns särskilda skäl eller
förutsättningar för att stimulera produkt- och systemutvecklingen.
Teknikupphandlingsprojekten bör samordnas med berörda sektorsmyndig-
heters respektive verksamheter.
100 miljoner kronor bör anvisas för stöd till utveckling och
introduktion av energieffektiv teknik genom teknikupphandling under en
femårsperiod från den 1 januari 1998. Det nuvarande stödsystemet för
upphandling av energieffektiv teknik bör upphöra i och med utgången av
år 1997. Under perioden 1998 - 2002 bör årligen anvisas 20 miljoner
kronor. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropo-
sitionen för år 1998.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för verksamheten.
45
7.4.4 Provning, märkning och certifiering av energikrävande
utrustning, m.m.
Regeringens förslag: Tillgången till objektiv produktinformation
är avgörande för att konsumenterna skall kunna jämföra
marknadsutbudet och prioritera produkternas viktigaste egenskaper.
Återkommande tester och provningar behövs som underlag för att
driva på produktutvecklingen.
El- och energikrävande utrustning bör energideklareras och
miljömärkas. Metodutvecklingen av standarder för energiför-
brukning samt av system för märkning bör fortsätta i internationellt
samarbete.
För viss kunskapsförmedling, provning, testning och märkning av
energikrävande produkter och system anvisas 40 miljoner kronor
under en femårsperiod från den 1 juli 1997.
Skälen för regeringens förslag: Hushållen svarar för närmare en
tredjedel av landets totala energiförbrukning. Även om elvärmen svarar
för stora delar av hushållens elförbrukning är det angeläget att också
främja hushållningen med energi i övrigt. Hushållningen med energi inom
denna sektor bör främjas genom bl.a. provning och testning av varor,
utrustning och system.
Tillgången till objektiv produktinformation underlättar för konsumen-
terna att jämföra marknadsutbudet och att prioritera produkternas
viktigaste egenskaper. Detta leder också till att kravet på tillverkarna att
utveckla sina produkter ständigt förblir högt. Provning och testning är
således av stor betydelse för att fa fram energieffektiva produkter och
system och för att snabbt fa ut dem på marknaden. Det är särskilt viktigt
att det finns ett fullgott faktaunderlag inför investeringar i t.ex. nya
uppvärmningssystem, energibesparande utrustning och hushållsapparater,
eftersom utrustningen ofta har hög komplexitet och inköp görs sällan.
När konsumenten överväger ett inköp är den specifika energiåtgången
och utgifterna för energi viktiga liksom den aktuella produktens pris,
prestanda och livslängd. Informationsunderlaget bör möjliggöra en
avvägning mellan alla aspekter. Energiåtgången ställs då mot andra
kvaliteter. Kostnaderna för att samla den nödvändiga informationen kan
dock snabbt bli höga. Marknadsöversikter som utarbetas och samman-
ställs av en oberoende instans underlättar informationsinhämtningen.
Som en del av 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) anslogs fem miljoner kronor till
Konsumentverket för arbete med energideklarationer och produkt-
märkning.
Konsumentverkets arbete med energifrågor är inriktat på att stödja,
stimulera och undervisa konsumenter och näringslivsföreträdare att
hushålla med energi. Överenskommelser med näringslivet och marknads-
kontroller utgör andra åtgärder. Verket bidrar till objektiv produkt-
information genom jämförande varuprovning. Provning och metod-
utveckling är viktiga delar av verksamheten. Konsumentverket provar
Prop. 1996/97:84
46
bl.a. hushållsapparater. Andra produkter som har testats är kombipannor, Prop. 1996/97:84
vedpannor, värmepumpar, ackumulatorsystem, solvärmeanläggningar och
pellettbrännare. Resultaten av provningarna sprids till kommunala
konsumentvägledare, energirådgivare och allmänheten genom bl.a.
förlagsprodukter och tidningen Råd & Rön.
Konsumentverket är vidare föreskrivande myndighet för den europeiska
energideklarationen för hushållsapparater och för den europeiska
miljömärkningen. El- och energikrävande utrustning bör energideklareras
och miljömärkas så långt det är relevant och praktiskt möjligt. Det är
väsentligt att arbetet med märkning och deklarationer samordnas både
nationellt - mellan myndigheter och frivilliga organisationer - och
internationellt. En omfattande flora av märkningar kan lätt förfela sina
syften. Konsumentverket är den huvudansvariga myndigheten på detta
område.
Det är en uppgift för Konsumentverket att ansvara för verksamheten
med provning, testning och märkning av energikrävande produkter och
system. De medel som anvisas under anslaget bör kunna användas också
för sådan forsknings- och utredningsverksamhet som är av väsentlig
betydelse för verksamhetens genomförande. Den bör ske i samråd med
de myndigheter som har specialkompetens på de aktuella områdena, t.ex.
vad gäller bostäder. När det gäller att sprida information och provnings-
resultat är ett nära samarbete med energimyndigheten väsentligt.
Energimyndigheten föreslås i avsnitt 7.5.3 fa ett särskilt ansvar för att
utveckla formerna för ett långsiktigt samarbete mellan forskningen och
den konkreta stöd- och rådgivningsverksamheten. Detta är viktigt bl.a. för
att verksamheten skall kunna utvärderas. Konsumentverket är med sin
särskilda kompetens och sina kunskaper om brukarkraven en central
instans när det gäller hushålls- och konsumentsektom.
För viss kunskapsförmedling, provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning, m.m. bör 40 miljoner kronor anvisas under en
femårsperiod från den 1 juli 1997. För år 1997 bör fyra miljoner kronor
anvisas. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i den
ekonomiska vårpropositionen.
7.4.5 Kommunal energirådgivning
Regeringens forslag: Kommunerna ges möjlighet att erhålla bidrag
för lokal rådgivning på energiområdet. 250 miljoner kronor anvisas
under en femårsperiod för stöd till kommunal energirådgivning.
Bidrag skall kunna sökas från den 1 januari 1998 och avse
rådgivningsverksamhet som har inletts tidigast den 1 juli 1997.
Skälen for regeringens förslag: Generell information och
rådgivningsmaterial måste i många fall användas med beaktande av de
särskilda förutsättningar som föreligger lokalt. Enskilda hushåll och
företag kan ha svårigheter att tillgodogöra sig tillgängligt informations-
material på grund av energifrågornas komplexitet. Det finns därför ofta
behov av att fa den generella informationen anpassad till den egna
situationen. För sådana insatser krävs en lokalt förankrad rådgivning på Prop. 1996/97:84
energiområdet
Från och med budgetåret 1977/78 lämnades statligt stöd till
kommunernas rådgivnings- och besiktningsverksamhet inom energihus-
hållningsområdet (prop. 1976/77:107, bet. 1976/77:CU:34 och 39, rskr.
1976/77:244 och 245). Fr.o.m. budgetåret 1983/84 lämnades bidrag även
till motsvarande verksamhet som de större fastighetsförvaltama geom-
förde i egen regi. Praktiskt taget samtliga landets kommuner bedrev vid
denna tid besiktnings- och rådgivningsverksamhet riktad till fastighets-
ägare.
Den 1 januari 1986 upphörde statsbidraget (prop. 1984/85:100 bil. 13,
bet. 1984/85:BoU17, rskr. 1984/85:138). Som motiv anfördes bl.a. att
kommunerna själva borde ha huvudansvaret för att planera, förbereda och
initiera genomförandet av såväl energihushållningsåtgärder som åtgärder
för att mer generellt förbättra bostadsbeståndet, i enlighet med det av
riksdagen år 1984 beslutade bostadsförbättringsprogrammet (prop.
1983/84:40 bil. 9, bet. 1983/84:BoUll, rskr. 1983/84:63). Det framhölls
också att det borde ankomma på kommunerna att själva bedöma vilken
omfattning och inriktning på verksamheten som är mest ändamålsenlig
med hänsyn till de lokala behoven.
I samband med att statsbidraget upphörde lade många kommuner ned
sin rådgivnings- och besiktningsverksamhet. Andra kommuner fortsatte
med verksamheten i någon form, exempelvis inom de kommunala energi-
företagens eller byggnadsnämndernas verksamhet.
Kommunal energirådgivning finns nu på endast några fa håll i landet.
I allmänhet förmedlar de kommunala konsumentvägledama information
och råd om produkters energiprestanda, tillsammans med övrig
konsumentinformation och rådgivning.
Kommunerna bör ha kompetens för en specialiserad rådgivning på
energiområdet. Den kommunala rådgivningen kompletterar den som ges
av el- och bränsleleverantörema. Den kommunala energirådgivningen har
direkt lokal anknytning och därmed också en viktig uppgift i att förmedla
kunskaper till de lokala organisationer som verkar med bl.a. energifrågor.
Kommunerna bör kunna ansöka om medel för lokal energirådgivning.
Vid utbetalning av medlen bör dels ett grundbidrag, dels ett invånar-
relaterat bidrag utgå. Medelstilldelningen skall kunna utnyttjas antingen
för att finansiera en verksamhet med energirådgivare i den egna
kommunen eller som delfinansiering av energirådgivning för flera
kommuner eller på regional basis.
För kommunal energirådgivning bör 250 miljoner kronor anvisas under
en femårsperiod. Under perioden 1998 - 2002 bör till kommunerna
årligen anvisas 50 miljoner kronor. Bidragssystemet bör träda i kraft den
1 januari 1998 och avse verksamhet som har påbörjats tidigast den 1 juli
1997. Regeringen avser att återkomma med närmare förslag i budget-
propositionen för år 1998.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för bidragssystemet.
48
7.5.1 Utgångspunkter
Regeringens bedömning: En målmedveten satsning på forskning,
utveckling och demonstration är basen i den långsiktiga strategin
för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Målet är
att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad
på fömybara energislag. De statliga insatserna för utveckling av
tekniken för framtidens energisystem förstärks och koncentreras.
Energiforskningen ges ökade resurser och far en delvis ny
inriktning där forskning om energisystemet och det internationella
samarbetet med särskilt länderna i Östersjöregionen betonas.
Stödet till branschgemensam forskning och utvecklingen av ny
energiteknik i företag och branscher förstärks genom att Energi-
teknikfonden tillförs ytterligare medel.
Ett energiteknikbidrag införs för att stödja energiteknik som
behöver utvecklas genom att provas i full skala och demonstreras
med reducerad risk för företagen.
Skälen for regeringens bedömning: 1997 års energipolitiska överens-
kommelse är en kraftfull markering av att Sverige skall bygga ett lång-
siktigt uthålligt energisystem. Användningen av kärnkraft och fossila
bränslen skall minska. Denna utveckling skall åstadkommas med högt
ställda mål för sysselsättning, konkurrenskraft och välfärd.
Energikommissionen har genomfört en analys av de resultat som har
nåtts genom 1991 års energipolitiska beslut. Kommissionen konstaterar
att forskning och utveckling är en förutsättning för att möjliggöra en
ekologiskt hållbar tillväxt och att energiforskningen bör ges större
resurser.
En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration
är basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt
uthålligt energisystem. Målet är att sänka kostnaderna för och introducera
ny energiteknik baserad på fömybara energislag.
Under de närmaste tio till femton åren skall inslaget öka kraftigt av el-
och värmeproduktion baserad på fömybara energikällor, främst
biobränslen, storskalig vindkraft och solenergi. Den befintliga vatten-
kraften skall effektiviseras. För detta krävs att ny teknik utvecklas till att
bli lönsam och kommersiellt tillgänglig. Insatserna för att utveckla energi-
systemet kan därigenom bidra till nya exportmarknader för industrin.
Staten har ansvaret för att ange och upprätthålla de ramar inom vilka
övriga aktörer på energiområdet fattar sina beslut. En viktig del i detta
ramverk är det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration
av ny miljöanpassad och effektiv energiteknik. Statens roll är att
garantera långsiktigheten samt att vara en katalysator för näringslivets
medverkan. Staten måste vidare ta ansvar för att skapa sådana förut-
sättningar att prisbildningen på energimarknaderna kan utgöra ett stöd för
de investeringar som krävs.
Prop. 1996/97:84
49
4 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 84
Näringslivet måste ha den avgörande rollen när det gäller att identifiera Prop. 1996/97:84
de produkter och processer som kan bli lönsamma på marknaden. Det är
också näringslivet som bör genomföra de investeringar som är nöd-
vändiga för omställning och utveckling av energisystemet.
Ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet är en
grundläggande förutsättning för att de statliga insatserna för forskning och
utveckling skall ge långsiktigt uthålliga resultat.
Ett livskraftigt näringsliv avsätter betydande resurser för produkt-
utveckling. Viktiga inslag är att utveckla och demonstrera nya produkter,
processer och system. Staten understödjer denna verksamhet genom bl.a.
stöd till grundläggande energiforskning, kollektivforskning och produkt-
utveckling samt till utveckling, provning och demonstration av ny teknik
i fullskale- och försöksanläggningar. Dessa insatser bör nu förstärkas i
samtliga led i utvecklingsprocessen, dvs. från grundforskning till teknik-
utveckling och introduktion på marknaden.
En ökad internationell samverkan är viktig. De nationella energi-
systemen blir alltmer sammanflätade och länderna kan genom ett närmare
samarbete fa en tryggare energiförsörjning. Stordriftsfördelar i produk-
tionen och effektivitet i handel och distribution kan pressa priser och
kostnader. Genom det internationella forskningssamarbetet höjs kompe-
tens och kvalitet i den nationella forskningen. Det ökade internationella
samarbetet och Sveriges medlemskap i EU har inneburit delvis nya
förutsättningar för arbetet med att utveckla ny teknik på energiområdet.
Samarbetet ger Sverige ökade möjligheter att ta till vara internationella
erfarenheter. En aktiv internationell samverkan är nödvändig för att
Sverige skall kunna tillgodogöra sig fördelarna med internatio-
naliseringen.
Regeringen avser att inbjuda industrin till ett brett samarbete för
utveckling av energiteknik. Regeringen avser att i samband med bildandet
av den nya energimyndigheten ge detta samarbete en fast struktur och en
långsiktig inriktning. Ett statligt ägt Vattenfall har ett särskilt ansvar i
forsknings- och utvecklingssamarbetet inför de investeringar som skall
genomföras.
I avsnitten 7.5 2 - 7.5.6 föreslås att de statliga insatserna för utveckling
av teknik för framtidens energisystem förstärks och koncentreras.
Energiforskningen bör ges ökade resurser och fa en delvis ny inriktning
där forskning om energisystemet och internationellt samarbete med
särskilt länderna i Östersjöregionen betonas.
Ett energiteknikbidrag bör införas för att stödja energiteknik som
behöver utvecklas genom att provas i full skala och demonstreras med
reducerad risk för företagen.
Viktiga teknikutvecklingsområden
I det följande redovisas exempel på områden som kan bli aktuella för
insatser genom medel från energiforskningsanslaget, Energiteknikfonden
och det nya energiteknikbidraget.
Kraftvärme baserad på biobränslen är en viktig utvecklingslinje. En
storskalig utbyggnad av biobränslebaserad kraftproduktion förutsätter
50
högre elutbyte och lägre produktionskostnader än vad dagens teknik Prop. 1996/97:84
medger. Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser har gjorts i
Sverige vad gäller bränsleförsöijning och teknik för elproduktion baserad
på biobränsle. Det finns dock fortfarande kunskapsluckor beträffande
resurser, ekonomi och miljöpåverkan i delar av biobränslekedjan,
inklusive hantering och nyttiggörande av askor. Mycket omfattande
försök har gjorts för att utveckla teknik för bl.a. förgasning av biobränsle.
Det är viktigt att åtgärder vidtas för att minska koldioxidutsläppen i
trafiksektorn. En intressant möjlighet är att kombinera etanolframställning
för fordonsbränsle med elgenerering. För att öka tillförseln av
biobränslebaserade drivmedel bedrivs forskning och utveckling för att ta
fram en ny process baserad på cellulosahaltiga råvaror, t.ex. skogsråvara.
Därigenom kan produktionskostnaden sänkas. Forskning och utveckling
måste påskyndas för att möjliggöra en snabb introduktion av etanol i
transportsektorn. Frågan om etanolproduktion från skogsråvara behandlas
i avsnitt 11.4.2.
Den svenska utvecklingslinjen på vindkraftområdet bör föras till
introduktion på marknaden. Stordriftsfördelar som ges i goda vindlägen
och i havsbaserad vindkraft bör tas till vara genom provning i full skala
med reducerad risk för företagen. Den kunskap som har genererats vid
befintliga försöksanläggningar skall omsättas i nya effektivare fullskale-
anläggningar.
Forskning och utveckling rörande solceller befinner sig i dag i en
genombrottssituation. Framgångsrika laboratorieförsök visar att det finns
förutsättningar för tillverkning av tunnfilmsbaserade applikationer i
industriell skala. Sverige bedriver internationellt sett framgångsrik
forskning på detta område av solenergitekniken. Vidare utvecklar till-
verkare av solvärmefangare teknik för bl.a. rationalisering av tillverk-
ningsprocessen.
Förbättrad teknik för överföring, distribution och lagring av energi kan
bidra till en effektivare och säkrare tillförsel av energi i ledningsbundna
system. Elöverföring och eldistribution i såväl stor som i liten skala är ett
centralt område. En utvecklad teknik för lagring av värme och el kommer
drastiskt att förbättra förutsättningarna för solenergi och vindkraft.
51
7.5.2 Energiforskning
Prop. 1996/97:84
Regeringens forslag: Forskning och utveckling är en förutsättning
för att möjliggöra en ekologiskt och ekonomiskt uthållig
samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som den grundläggande
energiforskningen ges större resurser. Resurser avsätts för att
bevaka den internationella forskningen och för att utnyttja
resultaten nationellt. Detta är av stor betydelse för en långsiktigt
hög kvalitet i den svenska energiforskningen och för att stärka och
utveckla det svenska näringslivet.
Till energiforskning anvisas 2 310 miljoner kronor under en
sjuårsperiod från den 1 januari 1998.
Bakgrund till regeringens förslag: Energiforskningsprogrammet har
sedan starten år 1975 innefattat stöd till forskning och utveckling av
teknik för bl.a. tillförsel av biobränslen. Ny miljövänlig teknik för
förbränning av fasta bränslen har utvecklats och kommit till användning,
liksom ny teknik för effektivare energianvändning. Betydelsefulla steg har
tagits i utvecklingen av vindkraft, termisk förgasning av biomassa och
metoder för odling och utnyttjande av energiskog.
De övergripande målen för energiforskningen är att bygga upp
vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten,
högskolorna och i näringslivet för utvecklingen och omställningen av
energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1991 om riktlinjer för
energipolitiken. Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet
1992/93 :NU30, rskr. 1992/93:399) om det nuvarande energiforsknings-
programmets inriktning.
De statliga anslagen till forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet var som störst i början av 1980-talet. Under perioden
1975 - 1993 utgjorde stödet till energiforskning och utveckling i
genomsnitt 5 % av statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser.
Under budgetåret 1994/95 var andelen drygt 2 %.
Det internationella samarbetet har fatt ökad betydelse genom EU:s
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram för ren och effektiv
energiteknik. Samarbetet inom området icke-nukleär energi har sedan år
1994 utgjort en del av det s.k. fjärde ramprogrammet förEU:s forsknings-
insatser. Programmet pågår fram t.o.m. den 31 december 1998. Detta
samarbete på gemenskapsnivå ger Sverige ökade möjligheter att ta till
vara internationella erfarenheter.
Skälen for regeringens förslag: Forskning och utveckling är en
förutsättning för att möjliggöra en ekologiskt och ekonomiskt uthållig
samhällsutveckling. Energiforskningen bör ges större resurser.
De statligt finansierade långsiktiga forskningsinsatserna skall prioritera
en kunskaps- och kompetensutveckling som i ett längre tidsperspektiv
bidrar till utvecklingen av ett uthålligt energisystem. Den svenska
elförsörjningen skall även i framtiden i huvudsak baseras på inhemskt
producerad el. Sverige har ett bra utgångsläge för en sådan inriktning
52
genom att betydande resurser under lång tid har satsats på energi- Prop. 1996/97:84
forskning utgående från svenska förhållanden.
Vid en bedömning av energiforskningens roll måste det långsiktiga
perspektivet vara utgångspunkten. Teknikområden som i dag studeras på
grundforskningsnivå kommer sannolikt till praktisk användning i
energisystemet först i ett långt tidsperspektiv. Exempelvis kan bränsle-
celler, energilagring och solceller fordra omfattande forsknings- och
utvecklingsinsatser under några årtionden innan tekniken är utprovad och
introducerad i energisystemet. Forskningen måste ha hög kompetens och
beredskap för att ta till vara nya lovande tekniska framsteg.
Den grundläggande naturvetenskapliga energiforskningen är inriktad på
att utveckla de vetenskapliga grunderna för tillförsel, omvandling,
distribution och användning av energi med samtidig omsorg om miljön.
Denna grundläggande forskning utgör en förutsättning för det tillämpade
forsknings- och utvecklingsarbetet och är också basen för hög nationell
kompetens inom olika teknikområden, exempelvis produktion och
omvandling av bioenergi, elöverföring över stora avstånd, avancerade
cykler för elproduktion, förbränningsteknik, rökgasrening, effektiva
industriprocesser, motorutveckling och fjärrvärmeteknik. Ett kvalificerat
materialtekniskt kunnande är avgörande för utvecklingen inom flera delar
av energisystemet. Det gäller bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete som
är inriktat på att ta fram material som klarar högre tryck och temperatur,
vilket är nödvändigt om högre elverkningsgrader skall kunna uppnås.
Kunskaperna om transportsystemet är en viktig fråga och kunskaps-
behovet spänner över hela området från samhällsplanering till fordons-
utveckling och bränsletillförsel. Inom detta område spelar energi-
forskningen en viktig roll.
Forskning som syftar till energieffektivisering med ett gott inomhus-
klimat är angelägen. Resultaten skall föra fram till bättre system för
underhåll och till väl avvägda strategier för utbyte av värmesystem och
energieffektivisering i byggnader.
Det är viktigt att resurser avsätts för att bevaka den internationella
forskningen och för att utnyttja resultaten nationellt. Detta är av stor
betydelse för en långsiktigt hög kvalitet i den svenska energiforskningen,
men också för att stärka och utveckla det svenska näringslivet. ELJ:s och
IEA:s forskningssamarbeten bör prioriteras. Erfarenheterna härifrån är
viktiga att föra vidare i bl.a. det särskilda forskningssamarbete med
länderna i Östersjöregionen som regeringen föreslår i avsnitt 7.5.4.
Sverige verkar i förberedelserna inför EU:s femte ramprogram bl.a. för
att forskningsinsatserna på gemenskapsnivå skall inriktas på en ekologiskt
och ekonomiskt uthållig energiförsörjning och energianvändning.
Medel bör anvisas för energiforskning med 2 310 miljoner kronor under
en sjuårsperiod från den 1 januari 1998. För år 1998 bör anvisas
270 miljoner kronor. För perioden 1999 - 2004 bör årligen anvisas
340 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan
i budgetpropositionen för år 1998.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för verksamheten. Berörda sektorsmyndigheter bör som hittills ha det 53
övergripande ansvaret för den sektorsrelaterade forskningen. Naturveten-
skapliga forskningsrådet bör på motsvarande sätt ansvara för den lång- Prop. 1996/97:84
siktiga grundläggande energiforskningen. Den nya energimyndigheten bör
ha ett ansvar för att sammanställa och redovisa planerad och pågående
verksamhet samt resultat av insatserna för ett hållbart energisystem bl.a.
inom ramen för det planerade forskningsprogrammet för en hållbar
utveckling (prop. 1996/97:5, bet 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99).
Medel för kämteknikprogrammet och forskningsreaktom i Studsvik har
tidigare anvisats över statsbudgeten via energiforskningsanslaget. Fr.o.m.
budgetåret 1998 bör stödet till kärnteknisk forskning och forsknings-
reaktom anvisas över utgiftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning. Regeringen återkommer till denna fråga i den ekonomiska vår-
propositionen.
7.5.3 Forskning om energisystemet
Regeringens förslag: Energisystemforskning och metoder för
datainsamling, analys, prognoser, utvärdering m.m. är av strategisk
betydelse för en framgångsrik energipolitik. För utvecklingen av
tillämpad energisystemforskning anvisas 210 miljoner kronor under
en sjuårsperiod från den 1 januari 1998.
Skälen for regeringens forslag: Produktionen, tillförseln, omvandlingen
och användningen av energi är ett komplext system. Energisystemets
utveckling har en stor ekonomisk och miljömässig betydelse och är
invävd i hela samhällsutvecklingen. Huvuduppgiften för energiforsk-
ningen är att medverka till den tekniska utvecklingen av nya produkter
och processer. En annan viktig uppgift är att genom ökade kunskaper om
energisystemet förbättra möjligheterna att introducera ny ekologiskt
uthållig teknik och att på ett ändamålsenligt sätt vidta energipolitiskt
motiverade åtgärder. För detta krävs fördjupade kunskaper om energi-
systemets funktionssätt vilket inbegriper interaktioner mellan det tekniska
systemet, energimarknaderna, miljön och klimatet. Detta kräver en
samordnad tillämpning av naturvetenskaplig, teknisk och samhälls-
vetenskaplig forskning.
Energisystemstudier har förekommit i energiforskningsprogrammet
sedan dess begynnelse. Inom det nuvarande energiforskningsanslagets
ram ansvarar NUTEK för ett särskilt program rörande energisystemstudier
(AES-programmet). AES-programmet har bidragit till att öka kunskapen
om energisystemet som helhet. Verksamheten bör fortsättningsvis
utvidgas och ges en delvis annan inriktning.
En fördjupad kunskap om energisystemet är en nödvändig grund för
framtida beslut om energisystemets omställning. De energipolitiska
avgörandena måste baseras på ett allsidigt beslutsunderlag. Energi-
systemets utveckling och sambanden mellan energi, miljö, teknisk
utveckling och ekonomisk tillväxt måste analyseras inför beslut om
energipolitiska åtgärder. Centrala frågor är hur ny teknik kan bidra till att
öka andelen fömybara energislag i Sverige och till att öka den industriella
tillväxten, och hur Sverige kan bidra till att utveckla metoder för att t.ex.
54
värdera klimatpolitiska åtgärder och mäta effekter. Prop.
Utvecklingen av metoder och modeller för prognoser och utvärderingar
är angelägen. Därvid krävs omfattande arbete med uppbyggnad av data,
standardisering av analysmetoder och systematisk bedömning av regist-
rerade effekter och bakomliggande orsaker. Såväl statsmakterna som
forskningssamhället och näringslivet bör snabbare kunna fa relevant
information när det sker förändringar inom energisektorn. Inriktningen
bör vara att metodutvecklingen med tiden skall integreras med den
löpande utrednings- och prognosverksamheten, och att systemstudierna
bidrar till ett gott underlag för uppföljningen av de energipolitiska
programmen (avsnitt 7.1). Det bör vara en uppgift för energimyndigheten
att utveckla denna verksamhet.
Energimyndigheten bör också utveckla formerna för ett långsiktigt
kontinuerligt samarbete mellan forskningen och den konkreta stödverk-
samheten, vilket är viktigt för bl.a. utvärderingsverksamheten. Därmed
ökar möjligheterna att identifiera problem som kräver forsknings- och
utvecklingsinsatser. Det ger också bättre möjligheter att empiriskt testa
forskningsresultaten.
Den ökande internationaliseringen ställer nya krav. Det svenska
energisystemet blir en allt mer integrerad del av de nordiska och
europeiska energisystemen. Också vad gäller regleringar, handelsformer
och ekonomiska förbindelser förändras det svenska energisystemets
samspel med omvärlden. Detta måste beaktas i forsknings- och
utvecklingsarbetet.
För forskning om energisystemet bör 210 miljoner kronor anvisas under
en sjuårsperiod. För perioden 1998 - 2004 bör årligen anvisas 30 miljoner
kronor.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
7.5.4 Forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen
Regeringens förslag: Ett forsknings- och utvecklingssamarbete
inleds med länderna i Östersjöregionen på energiområdet. För
verksamheten anvisas 70 miljoner kronor under en sjuårsperiod från
den 1 januari 1998.
Skälen för regeringens förslag: Forskningssamarbetet med länderna runt
Östersjön har stor betydelse för hela regionens utveckling (prop.
1996/97:5, bet. 1996/97UbU3, rskr. 1996/97:99). Riksdagen har ställt
betydande medel till förfogande för detta forskningssamarbete
(prop. 1995/96:25, bet. 1995/96:FiUl, rskr. 1995/96:133). Sverige deltar
genom programmet för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa (avsnitt 11.4.1) i uppbyggnaden av ett ekologiskt och
ekonomiskt uthålligt energisystem i Östeuropa. Sverige deltar även i
multilateralt samarbete med detta syfte, främst genom de internationella
finansieringsinstituten och inom EU.
Det är angeläget att de pågående insatserna i Östersjöregionen
1996/97:84
55
kompletteras med en möjlighet till samverkan rörande forskning och Prop. 1996/97:84
utveckling på energiområdet. Det kan röra bilaterala samverkansprojekt
eller projekt som genomförs inom EU eller internationella organisationer.
Programmet för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa är motiverat av klimatpolitiska skäl. De forsknings- och
utvecklingsinsatser som nu föreslås bör i första hand syfta till att
underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa. Klimatpolitiska
aspekter bör dock i betydande omfattning kunna beaktas inom denna
samverkan. Exempelvis bör medlen kunna utnyttjas för metodutveckling
avseende kreditenng av gemensamt genomförda åtgärder inom ramen för
klimatkonventionen (avsnitt 11.2). Även frågor rörande s.k. överlåtbara
utsläppsrätter bör kunna analyseras inom ramen för anslaget.
För forskningssamarbete med länder i Östersjöregionen bör 70 miljoner
kronor anvisas under den kommande sjuårsperioden. Regeringen avser att
återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för verksamheten.
7.5.5 En förstärkning av Energiteknikfonden
Regeringens forslag: Stödet till utveckling av ny energiteknik i
företag och branscher förstärks. Forskningsinsatser som är
strategiska för teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan
mellan staten och näringslivet. Verksamheten innebär en fortsatt
användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för
branschgemensam forskning.
För verksamheten anvisas 870 miljoner kronor under en
sjuårsperiod från den 1 januari 1998.
Bakgrund till regeringens förslag: Energiteknikfonden inrättades år
1988 (prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Syftet
med fonden var ursprungligen att utveckla eller förbereda kommersiell
introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik. Genom
riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373) ändrades reglerna för fonden så att
finansiering enligt nuvarande riktlinjer också kan ges till program-
orienterad forskning och branschgemensam forskning. Möjligheten att via
fonden finansiera ny miljöskyddsteknik togs bort år 1994
(prop. 1993/94:100 bil. 13, 1993/94:NU17, rskr. 1993/94:356). Energi-
teknikfonden tillförs fr.o.m. budgetåret 1993/94 medel som motsvarar tio
kronor per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter
(prop. 1992/93:100 bil.13,bet. 1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362).
Den förändring av reglerna som genomfördes år 1991 har inneburit att
energiteknikfonden kompletterar den statligt finansierade energi-
forskningen. Kollektivforskningsprogram med en ökad tillämpnings-
inriktning har på detta sätt fatt större omfattning medan stödet till
försöksanläggningar har minskat.
Finansiering från fonden kan lämnas som bidrag, villkorliga bidrag,
lånegarantier och från år 1991 även som lån. Bidragsandelen kan uppgå Prop. 1996/97:84
till högst 50 %, vilket innebär att alla projekt finansierade från fonden är
samfinansierade med organisationer eller företag. Den verksamhet som
finansieras genom fonden har utvärderats av Energiforskningsnämnden år
1991 (Efn rapport 36) och NUTEK år 1993 (Energirapport 1993).
Utvärderingarna visar att fonden har fungerat ändamålsenligt och att den
har bidragit till att främja näringlivets satsningar på ny energiteknik.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har en lång tradition av
samverkan mellan staten och näringslivet i tekniska och industriella
forsknings- och utvecklingsprojekt. Det gäller även energiförsörjningen.
Den samlade kunskapen om tillförsel, omvandling, distribution och
användning av energi är omfattande. Det är viktigt att integrera
forskningen med utveckling, provning och demonstration av ny teknik.
Vid utvecklingen av nya processer och ny produktionsteknik krävs ofta
koncentrerade forskningsinsatser för att genom ny kunskap bidra till att
lösa problem som identifierats i praktisk provning och demonstration. En
samverkan mellan staten, näringslivet och forskningssamhället är
nödvändig.
Energiteknikfonden bör fortsatt bidra till att främja konkurrensneutralt
samarbete. Det finns ett behov av att formerna för kunskapsöverföring
mellan forskningssamhället, energiproducentema och de företag som
utvecklar energiteknik förstärks och vidareutvecklas. Fleråriga överens-
kommelser bör träffas mellan staten och näringslivet om gemensamma
program för resultatinriktat forsknings- och utvecklingsarbete. Stödet till
utvecklingen av ny energiteknik i företag och branscher bör förstärkas.
Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen bör genom-
föras i samverkan mellan staten och näringslivet. Verksamheten innebär
en fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för
branschgemensam forskning.
Medel från Energiteknikfonden bör även i fortsättningen kunna lämnas
med högst 50 % av kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete.
Undantagsvis bör dock energiforskningsanslaget liksom hittills kunna
kombineras med stöd från Energiteknikfonden så att den totala stödnivån
blir högre. Det kan gälla för utveckling av samhällelligt angelägen teknik
där den ekonomiska drivkraften saknas för företagen på kort sikt.
Energiteknikfonden bör tillföras 870 miljoner kronor under en
sjuårsperiod från den 1 januari 1998. För år 1998 bör 90 miljoner kronor
anvisas. Under perioden 1999 - 2004 bör årligen anvisas 130 miljoner
kronor. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budget-
propositionen för år 1998.
Regeringen avser att vid bildandet av den nya energimyndigheten
bemyndiga denna att ansvara för verksamheten och samordna den med
berörda sektormyndigheter.
57
7.5.6 Introduktion av ny energiteknik
Regeringens förslag: Ett nytt energiteknikbidrag inrättas för att
stödja teknik som, med reducerad risk för företagen, behöver
utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell
användning.
Energiteknikbidrag skall kunna lämnas med högst 50 % av
investeringen. Bidraget kompletterar den verksamhet som
finansieras med medel från Energiteknikfonden och stärker länken
mellan teknikutveckling och marknadsintroduktion.
För verksamheten anvisas 1 610 miljoner kronor under en
sjuårsperiod från den 1 januari 1998. Teknikupphandling skall
kunna utnyttjas inom ramen för verksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Produktionskostnaderna för kraft- och
värmeproduktion från fömybara energikällor ligger i allmänhet betydligt
över dagens priser för el och värme. För varje anläggning som byggs
minskar dock produktionskostnaden i takt med att kunskapen om tekniken
ökar. Detta sker bl.a. genom att tekniken provas och används i större
skala och genom målinriktade forskningsinsatser för att eliminera s.k.
tekniska flaskhalsar som kan identifieras genom provningen.
Avsevärda insatser krävs för att påtagligt minska produktions-
kostnaderna för energi från fömybara energikällor. För att prova
energiteknik under verkliga förhållanden måste ofta stora investeringar
genomföras samtidigt som ingen ekonomisk avkastning kan förväntas från
den aktuella anläggningen. Det är således en hög risk förknippad med
sådana investeringar. De företag som är direkt involverade kan inte heller
vara säkra på att ensamma kunna tillgodogöra sig de tekniska framsteg
som projektet leder till. Dessa faktorer gör att investeringar i energi-
sektorn generellt kännetecknas av ett stort statligt engagemang, speciellt
vid uppbyggnaden av storskalig teknik.
Ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet är
nödvändigt för att de statliga insatserna skall ge långsiktigt uthålliga
resultat. Ett nytt energiteknikbidrag bör inrättas för att komplettera
Energiteknikfonden. Bidraget bör användas för att stödja teknik som, med
reducerad risk för företagen, behöver utvecklas i full skala och demon-
streras inför kommersiell användning. Det blir en uppgift för den nya
energimyndigheten att i samarbetet med industrin komma fram till
områden som skall prioriteras.
Som en följd av 1991 års energipolitiska beslut anvisades för en
femårsperiod fr.o.m. budgetåret 1992/93 sammanlagt 625 miljoner kronor
för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle
(prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271). Medlen
fördelas av Programstyrelsen för främjande av biobränsleanvändningen.
Anslaget disponeras av NUTEK t.o.m. den 30 juni 1997. År 1993
bemyndigades programstyrelsen att disponera medlen också för
demonstrationsanläggningar för produktion av etanol ur cellulosarika
råvaror. Nya projekt med stöd av anslaget beräknas inte starta i någon
Prop. 1996/97:84
58
större omfattning före den 30 juni 1997. Prop. 1996/97:84
Stödet till utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle
utvidgas genom det nu föreslagna energiteknikbidraget till ett generellt
stöd till ny teknik baserad på fömybara energislag. Teknikupphandling
bör kunna utnyttjas inom ramen för verksamheten. För det nya energi-
teknikbidraget bör 1 610 miljoner kronor anvisas under en sjuårsperiod.
Verksamheten bör påbörjas den 1 januari år 1998. För år 1998 bör
170 miljoner kronor anvisas. Under perioden 1999 - 2004 bör årligen
anvisas 240 miljoner kronor. Bidraget skall kunna kombineras med andra
stöd till energipolitiska åtgärder.
Regeringen avser att vid bildandet av den nya energimyndigheten
bemyndiga denna att ansvara för verksamheten.
Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen
för år 1998.
59
Enligt 1997 års energipolitiska överenskommelse skall följande gälla för
energibeskattningen.
Energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för den svenska
industrins internationella konkurrenskraft. Det skall vara lönsamt att
investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige och det skall vara
fördelaktigt att investera i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare
energianvändning. Produktionsskatten på kärnkraft skall utformas enligt
dessa principer.
Beskattningen bör ge drivkrafter för hushållning och konvertering till
fömybara energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins
internationella konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör
främja elproduktion med fömybara energislag. Naturgasens miljöför-
delar jämfört med olja och kol skall beaktas.
De beslut som följer av den energipolitiska överenskommelsen förutsätter
vissa förändringar i energibeskattningen.
Regeringen bedömer att det bortfall av el som följer av avställningen
av den första reaktorn till stor del kan kompenseras genom en minskad
användning av el i fjärrvärmeverk (avsnitt 7.2). Regeringen avser att i
budgetpropositionen för år 1998 återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder för att minska elanvändningen i fjärrvärmesystemet.
Genom de investeringsstöd som föreslås i energipropositionen förväntas
en ökad användning av biobränslen och i Sydsverige även av naturgas.
Biobränslen och naturgas bör även i framtiden beskattas gynnsammare än
kol och olja.
Sedan hösten 1994 har riksdagen beslutat om ett antal åtgärder på
energiskatteområdet som bidrag till att stärka de offentliga finanserna,
finansieringen av medlemskapet i Europeiska unionen och en bred
satsning på utbildningsområdet (prop. 1994/95:203, bet. 1994/95:SkU28,
rskr. 1994/95:439, prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305 och prop. 1996/97:1, bet,1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53).
Statens intäkter från energirelaterade skatter har ökat från drygt 40
miljarder kronor år 1994 till 48 miljarder kronor år 1996.
Riksdagen beslutade våren 1996, efter förslag från regeringen, om
höjningar av energiskatterna i två steg. Den första trädde i kraft den
1 september 1996 och den andra skulle ha ägt rum den 1 juli 1997. Vid
varje tillfälle skulle skattesatserna på bensin och olja för motordrift höjas
med 2,5 %, skatten på elektrisk kraft med 1,5 öre per kWh och övriga
energiskatter med 10 %. Produktionsskatterna på elektrisk kraft från
kärnkraft och äldre vattenkraft skulle öka med 1 öre per kWh vid varje
steg (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305).
Beslutet om höjda produktionsskatter utsattes för kritik som gällde
Prop. 1996/97:84
60
främst effekter på de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva Prop. 1996/97:84
industrin. I budgetpropositionen för år 1997 föreslog regeringen ett
alternativ till det andra steget av de beslutade produktionsskatte-
höjningama. Alternativet innebar att energiskatten på bränslen höjs med
2 % och energiskatten på elektrisk kraft höjs med 0,8 öre per kWh.
Skattehöjningarna beräknas utifrån de belopp som skulle ha börjat
tillämpas den 1 juli 1997.
I propositionen föreslogs vidare att vattenkraftsskatten från den
1 januari 1996 på ett budgetneutralt skulle läggas om till en fastighets-
skatt på markvärdet. Förändringen motiverades utifrån att den tidigare
produktionsskatten innebar en risk för ineffektivt utnyttjande av landets
vattenkraftstillgångar, eftersom produktionsskatten påverkade den rörliga
driftskostnaden i elproduktionen och var differentierad mellan gamla och
nya anläggningar. Riksdagen beslutade under hösten 1996 i enlighet med
regeringens proposition (prop. 1996/97:1, bet,1996/97:FiUl, rskr.
1996/97:53).
Riksdagen har också fattat beslut om skattelindring för fjärrvärme-
företag motsvarande de regler som gäller för industrin (prop.
1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305). En utgångspunkt
vid beslutet var att behovet av bibehållna konkurrensförutsättningar för
biobränslen borde tillgodoses genom ett särskilt stöd. Riksdagen har
därefter beslutat, efter förslag från regeringen, att skattenedsättning för
fjärrvärme som levererats till industrin eller växthusnäringen skall omfatta
även de fall då elektrisk kraft använts vid värmeframställningen (prop.
1996/97:14, bet. 1996/97:SkU8, rskr. 1996/97:71).
En översyn av energiskattesystemet påbörjas under år 1997 i Regerings-
kansliet för att analysera och precisera den principskiss till ett reformerat
skattesystem som presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande
(SOU 1997:11). översynen skall beakta riktlinjerna för energibeskatt-
ningen i 1997 års energiöverenskommelse och behandla Altemativ-
bränslekommitténs förslag (SOU 1996:184). Översynen beräknas att vara
genomförd så att förslag kan lämnas till riksdagen under år 1998. Ett nytt
energiskattesystem kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1999.
Förutsättningarna för att främja användningen av biobränslen och
särskilt biobränslebaserad kraftvärme kommer att behandlas i översynen
av energiskattesystemet. Vidare skall hänsyn tas till det arbete som pågår
inom EU med ett nytt energibeskattningsdirektiv. Översynen av energi-
skattesystemet kommer att samordnas med förberedelserna för den
kommunikationspolitiska propositionen.
Koldioxidskatt för industrin
Vid 1992 års energiskattereform slopades i stort sett det gamla skattened-
sättningssystemet. En koldioxidskatt, motsvarande 25 % av den generella
nivån, infördes för bränslen som förbrukas vid tillverkningsprocessen i
61
industriell verksamhet. Regeringen har föreslagit att koldioxidskatten Prop. 1996/97:84
fördubblas för industrin från den 1 juli 1997, samtidigt som vissa skatte-
lättnader införs för energiintensiv industri (prop. 1996/97:29). EG-
kommissionen har i februari 1997 godkänt de svenska ansökningarna om
avvikelser från gemenskapsrätten på denna punkt.
Sådana undantag från gemenskapsrätten beviljas endast för begränsad
tid men kan normalt förlängas. Det är dock önskvärt att energiskatte-
systemet far en långsiktigt stabil utformning.
Det är angeläget att energibeskattningen ger goda förutsättningar för
den svenska industrins konkurrenskraft. I översynen av energiskatte-
systemet bör även en energibeskattning för industrin övervägas som inne-
bär en lägre beskattning av industrins processer än beskattningen av
energi för uppvärmning av industrins lokaler.
Produktionsskatt på el
Skatt utgår i dag med 2,2 öre per kWh på el producerad i kärnkraftverk
efter den höjning med ett öre per kWh som trädde i kraft den
1 september 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305).
Produktionsskatten på kärnkraft kan medföra snedvridningar i elproduk-
tionssystemet. Eftersom den rörliga kostnaden påverkas av skatten
snedvrids den kostnadsmässiga rangordningen av elproduktionsanlägg-
ningamamed ett sämre resursutnyttjande som följd. Ändrade produktions-
kostnader i någon del av systemet far genomslag på utnyttjandet av hela
produktionskapaciteten. Sedan år 1996 finns en svensk-norsk elbörs och
det pågår en integrering av elmarknaderna i hela Norden. Detta innebär
att även en låg skattenivå i ett enskilt land kan fa effekter på utnyttjandet
av de samlade elproduktionsresursema i Norden. En effektivt fungerande
nordisk elmarknad kräver en samordning av skatterna i elproduktionen.
Riksdagen har uppmärksammat problemet och bl.a. återtagit en tidigare
beslutad ytterligare höjning av skatten på kärnkraft (avsnitt 8.2).
I dag är förhållandena på elmarknaden sådana att en skattehöjning i stor
utsträckning förs vidare från producenten till kunden. Elleverantörerna till-
lämpar i stor utsträckning standardkontrakt som enligt deras egen mening
ger dem en vidsträckt rätt att justera elpriserna vid skattehöjningar. I takt
med en fortsatt utveckling av den svenska och nordiska elmarknaden
torde företagens möjligheter till prisövervältring minska, men övervältring
på priserna kan under de närmaste åren medföra negativa effekter.
Stängningen av en kämkraftsreaktor kan medföra att bortfallet av el
ersätts med annan elproduktion med högre rörliga kostnader och att även
elintensiv industri därmed far en kostnadsökning.
Regeringen avser att senast i budgetpropositionen för år 1998 åter-
komma till frågan om nivån och utformningen av produktionsskatten på
el. Regeringen kommer därvid, om den bedömer att produktionsskatten
till någon del bör behållas, att överväga om det är möjligt och ändamåls-
enligt att ersätta den nuvarande skatten på kämkraftsproducerad el med
en fast skatt som är oberoende av produktionsnivån. En möjlig bas för en
sådan skatt är varje reaktors tillåtna högsta effekt.
62
Regeringens förslag: Myndighetsfunktionen inom energiområdet
bör tydliggöras och förstärkas. En ny central energimyndighet
inrättas den 1 januari 1998. Till energimyndigheten förs merparten
av myndighetsfunktionerna på energiområdet. Myndigheten far
ansvaret att verkställa huvuddelen av omställningsåtgärdema och att
samordna omställningsarbetet.
Skälen for regeringens forslag: Energiförsörjningen är en viktig del av
samhällets infrastruktur. Energisektorns uppbyggnad och funktion är
beroende av många långsiktiga beslut. I såväl produktionen som
distributionen och användningen av el och annan energi krävs ofta stora
och kapitalintensiva investeringar. Utbyggnaden av det svenska
energisystemet är ett resultat av ett utvecklat samspel mellan staten,
kommunerna, företagen och de enskilda.
Staten har ansvaret för att ange och upprätthålla de ramar inom vilka
övriga aktörer fattar sina beslut. De förändringar och anpassningar till
ändrade förhållanden som måste göras skall beslutas utifrån en väl
underbyggd energipolitik.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) inrättades den 1 juli
1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :NU38, rskr. 1990/91:318). Till
NUTEK fördes i huvudsak verksamheten i de tidigare myndigheterna
Statens energiverk, Statens industriverk och Styrelsen för teknisk
utveckling.
NUTEK är central förvaltningsmyndighet på energiområdet och
ansvarar också för statliga insatser för att främja teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och
medelstora företag samt en balanserad regional utveckling. I anslutning
härtill skall verket genomföra utrednings- och utvärderingsverksamhet.
Myndighetsfunktionen inom energiområdet bör tydliggöras och
förstärkas. En ny central energimyndighet bör nu inrättas med ansvar för
myndighetsfunktionerna på energiområdet. Till myndigheten bör föras
myndighetsuppgifter inom tillförsel- och distributionsområdet, bered-
skapen och den kommunala energiplaneringen samt i anknytning till
naturresursplaneringen. En central uppgift för myndigheten bör vidare
vara att bevaka energimarknadernas och energisystemets utveckling och
att analysera dess betydelse för miljö, teknisk utveckling och ekonomisk
tillväxt. Myndigheten bör ansvara för statliga insatser för att främja
forskning och utveckling på energiområdet.
1997 års energipolitiska överenskommelse ställer nya och utökade krav
på genomförandet av omställningen av energisystemet. Energimyndig-
heten bör ges huvudansvaret för att verkställa merparten av de energi-
politiska programmen och ett samordningsansvar för omställnings-
åtgärdema.
Inrättandet av en särskild energimyndighet kommer att i hög grad
Prop. 1996/97:84
63
påverka verksamheten i NUTEK. Det kan förutsättas att den personal som
i dag arbetar med energifrågor vid NUTEK i huvudsak kommer att
beredas arbetstillfällen vid den nya myndigheten. Inrättandet av den nya
myndigheten bedöms inte komma att leda till att personal friställs.
Regeringen avser att inom kort tillkalla en särskild utredare för att svara
för det förberedelsearbete som krävs för att en ny energimyndighet skall
kunna inrättas den 1 januari 1998. I uppdraget ingår bl.a. att utarbeta
förslag till organisation och uppgifter för myndigheten samt att vidta
nödvändiga organisatoriska och administrativa åtgärder.
Regeringen avser att i den ekonomiska vårpropositionen och i
budgetpropositionen för år 1998 återkomma angående anslagsfrågan och
till sådana särskilda förslag avseende den fortsatta verksamheten vid
NUTEK som kan föranledas av bl.a. bildandet av den särskilda energi-
myndigheten.
Regeringens förslag: Vattenfall AB är en viktig resurs i
omställningsarbetet Vattenfall skall inom ramen för kravet på
affärsmässighet ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av ny
elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsöijning
som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig. Vattenfall skall förbli
i statlig ägo.
Bakgrund till regeringens förslag: Riksdagen beslöt våren 1991 att
överföra huvuddelen av verksamheten i Statens vattenfallsverk till ett
aktiebolag, Vattenfall AB, och att avskilja verksamheten i storkraftnätet
till en särskild organisation (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :NU38, rskr.
1990/91:318 samt prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:NU10, rskr.
1991/92:92). I regeringens näringspolitiska proposition år 1991 (prop.
1990/91:87) angavs att det viktigaste motivet till att föra över huvuddelen
av Vattenfalls verksamhet från affärsverk till bolag var att effektivisera
förvaltningen av statens kapital.
Genom bolagiseringen skulle bl.a. effektivisering och rationalisering av
Vattenfalls verksamhet underlättas, liksom anpassningen till den
fortgående internationaliseringen av elmarknaden. Bolagsformen skulle
ge Vattenfall ökade möjligheter att ta tillvara affärsmöjligheter i Sverige
och utomlands samt att konkurrera på lika villkor med övriga företag på
elmarknaden. En avgörande förutsättning för att Vattenfall skulle kunna
fylla sin uppgift att som kraftföretag svara för en väl fungerande
energiförsörjning var att verksamheten har långsiktigt god lönsamhet och
avkastningsförmåga. En god och stabil lönsamhet ansågs viktig för att
säkra basen för investeringar, marknadssatsningar och utvecklingsarbete.
Det angavs vidare att kraftkonsumentemas ställning bör stärkas genom
åtgärder som ökar konkurrensen mellan producenter i Sverige samt
mellan svenska och utländska producenter. Dessutom borde småskaliga
producenter tillförsäkras goda möjligheter att sälja el på marknaden.
Prop. 1996/97:84
64
I propositionen konstaterades att det nya aktiebolaget kommer att kunna Prop. 1996/97:84
göra bl.a. investeringar utomlands, men att den inhemska verksamheten
dock bör vara basen och ges högsta prioritet vad gäller överväganden om
investeringar, produktion och utvecklingsarbete. Det påpekades att Statens
vattenfallsverk tidigare tagit hänsyn till att vissa orter där affärsverket
bedriver sin verksamhet har sysselsättningsproblem. Detta borde gälla
även för det nya aktiebolaget. Medverkan i långtgående regionalpolitiska
satsningar borde dock behandlas särskilt. Vidare underströk regeringen att
det nya bolaget även fortsättningsvis bör arbeta aktivt med energitjänster.
Den 1 januari 1992 började Vattenfall AB sin verksamhet. Samtidigt
inrättades Affärsverket svenska kraftnät som driver och förvaltar
stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna.
Vattenfall har nu varit verksamt som bolag i drygt fem år. Under denna
period har bolaget utvecklats positivt med avseende på de mål som
statsmakterna satte upp i samband med bolagiseringen. Omsättningen har
ökat med ca 25 % i löpande priser och förvaltningen av statens kapital
har effektiviserats, vilket kan avläsas i bl.a. väsentligt ökad avkastning på
eget kapital. Verksamheten har vidare i många avseenden utvecklats, bl.a.
genom förvärv av och strukturrationaliseringar inom nätverksamhet i
Sverige samt investeringar utomlands, främst i Norden. Samtidigt har
utländska kraftbolag gjort omfattande investeringar i svenska kraftföretag.
Vattenfall har bedrivit ett aktivt utvecklings- och rationaliseringsarbete,
och kan erbjuda el till konkurrenskraftiga priser samt energikunnande till
sina kunder på den svenska elmarknaden.
Vattenfall har under den senaste tioårsperioden satsat ett par miljarder
kronor på forskning och utveckling. Inom vissa områden är satsningarna
internationellt betydelsefulla. När det gäller bränsleproduktion och
kretsloppsteknik har Vattenfall i samverkan med Statens
Lantbruksuniversitet och skogsindustrin utvecklat ett unikt kunnande. I
Nässjö demonstreras biobränslekretsloppet i full skala. Inom
energieffektiviseringsområdet är satsningen på Uppdrag 2000 och
utvecklingen av värmepumpar goda exempel på att Vattenfalls utveck-
lingsarbete ligger långt framme.
Vattenfalls långsiktiga forsknings- och utvecklingsverksamhet pågår
inom flera områden, av vilka de flesta har en inriktning på fömybara
energislag. Bland dessa är verksamheten avseende bioenergi störst.
Satsningen sker både på bränsleteknik, där uthållig bränsleproduktion och
kretsloppssystem är prioriterade, och inom förbränningsområdet där
tyngdpunkten ligger på effektiv och miljövänlig energiomvandling. Inom
vindkraftsområdet är Vattenfalls satsningar koncentrerade till stora verk,
som har förutsättningar för bättre areal utnyttjande och därmed högre
produktionspotential. I övrigt ingår i den långsiktiga forsknings- och
utvecklingssatsningen utveckling av solvärme, bränsleceller och solceller
för elgenerering. Vattenfall medverkar i ett stort antal forsknings- och
utvecklingsprojekt inom EU.
Skälen för regeringens förslag: Vattenfall AB är det största svenska
elproduktionsföretaget och svarar för ungefär hälften av den svenska 65
elproduktionen. Bolaget är i kraft av sin storlek, och med den stora
5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 84
Rättelse: S. 76 rad 17 Står: 1997 Rättat till: 1998
tillgången på kompetens, en viktig resurs på energiområdet. Prop.
Som ägare till Vattenfall bestämmer staten målen för företagets
verksamhet. Vattenfall har som huvuduppgift att på ett effektivt sätt
producera och leverera el till sina kunder. Detta skall ske på ett
affärsmässigt sätt, vilket innebär att företaget uppfyller marknadsmässiga
avkastnings- och utdelningskrav i sin affärsverksamhet. Härigenom
medverkar Vattenfall till att trygga tillgången på el till ett rimligt pris och
till att skapa goda förutsättningar för den svenska industrins
konkurrenskraft. Det är därför naturligt att staten har ett starkt intresse av
företagets långsiktiga utveckling. På ägaren faller ansvaret att ange de
övergripande förutsättningarna för bolagets agerande.
För det långsiktiga tekniska utvecklingsarbete, som är av avgörande
betydelse för omställningen av energisystemet, är kraftföretagens och
industrins aktiva medverkan nödvändig. Vattenfall bör vara en
föregångare i detta avseende. Företaget bör aktivt verka för att den
tekniska utvecklingen förs framåt. En sådan verksamhet ingår naturligt i
en framgångsrik affärsstrategi.
I Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner bör utveck-
lingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el- och
värmeproduktion från fömybara energislag vara framträdande. Vattenfall
bör inom ramen för kraven på affärsmässighet avsätta resurser för
utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk
elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig. Vattenfall ges
därigenom en strategisk roll i omställningsarbetet. De resurser som
genereras i Vattenfall blir av stor betydelse för energisystemets
omställning.
Vattenfall AB skall förbli i statlig ägo. Det är också viktigt att
Vattenfall hålls samman som en koncern. De samlade ekonomiska och
tekniska resurserna i Vattenfall är av stor betydelse för en effektiv svensk
elförsörjning och för den tekniska utvecklingen inom energiområdet.
Staten äger huvuddelen av det svenska sti jnnätet för el och en stor del av
utlandsförbindelserna. Affärsverket svenska kraftnät har ansvaret för att
förvalta, driva och utveckla stamnätet och de statligt ägda utlands-
förbindelserna. Verket har det s.k. systemansvaret för det svenska
elsystemet och samordnar utrikeshandeln med el. En viktig uppgift för
verket är att övervaka utrikeshandeln och värdera dess betydelse för den
svenska försöijningstryggheten och att lämna underlag för regleringen av
elexporten.
Stamnätet och utlandsförbindelserna är en viktig del av infrastrukturen.
Det är en uppgift för Svenska kraftnät att genomföra de förstärkningar av
stamnätet som krävs för att upprätthålla elbalansen i Sydsverige och i
övrigt förbättra möjligheten till ett effektivt kraftutbyte med utlandet. Det
är därför naturligt att staten har det avgörande inflytandet över dessa
överföringsförbindelser. Regeringen kommer inom kort att till riksdagen
överlämna ett förslag till en moderniserad ellagstiftning. Där kommer
1996/97:84
66
bl.a. att föreslås en ökad samhällskontroll över tillkommande utlands- Prop. 1996/97:84
förbindelser.
Statens kämkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut har de
övervakande uppgifterna vad gäller kärnsäkerhet och strålskydd. De två
myndigheternas centrala uppgifter i samband med omställningen av
energisystemet framgår av avsnitt 10.1.
Boverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor om byggd
miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande och
boende. Verket har därför viktiga uppgifter när det gäller bebyggelsens
energiförsöijning och energianvändning. Boverket ges i uppdrag att admi-
nistrera flera åtgärdsprogram för att minska elanvändningen (avsnitt 7.2).
Byggforskningsrådet har samordningsansvaret för den del av
energiforskningen som avser energianvändningen i byggnader och byggd
miljö. Naturvetenskapliga forskningsrådet har ett delansvar för den
grundläggande energiforskningen. Också andra myndigheter som
Kommunikationsforskningsberedningen, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd och Teknikvetenskapliga forskningsrådet har betydelsefulla
uppgifter.
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet for konsumentfrågor.
Mål för verksamheten är bl.a. att ge hushållen möjlighet att utnyttja sina
ekonomiska och andra resurser effektivt och att medverka till att sådana
produktions- och konsumtionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Konsumentverket svarar för provning, märkning och certifiering av
energikrävande produkter, m.m. (avsnitt 7.4.4).
67
Regeringens bedömning: Det ökande kontrollarbetet på svenska
reaktorer och planeringen för slutförvaret av det utbrända
kärnbränslet ställer stora krav på de ansvariga säkerhets-
myndighetema. Det gäller även arbetet med att höja säkerheten hos
andra reaktorer i närområdet. Avställningen av de två reaktorerna
i Barsebäck medför en ökad arbetsbelastning för såkerhets-
myndighetema.
Statens kämkrafiinspektion och Statens strålskyddsinstitut bör ges
ökade resurser.
Skälen for regeringens bedömning: Kämkraftsforetagen har regeringens
tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. Det är innehavarna av
tillstånden som har det fulla ansvaret för att de nationella säkerhetsmålen
nås. Statens kämkrafiinspektion (SKI) har till uppgift att bl.a. övervaka
att kämkraftsforetagen tar ansvar för säkerheten. Statens
strålskyddsinstitut (SSI) övervakar strålskyddet vid de kärntekniska
anläggningarna och vid behandlingen och lagringen av kärnavfall samt
utövar tillsyn över denna verksamhet. Myndigheterna har regeringens
uppdrag att årligen till regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget
i de svenska reaktorerna.
Avställningen av de två reaktorerna i Barsebäck kommer att kräva
ökade insatser från myndigheterna. Säkerheten vid verket måste
upprätthållas i den nya situation som uppstår. Personalens motivation,
engagemang och uppmärksamhet måste vidmakthållas på en hög nivå
trots den påfrestning som avställningen av verket innebär för
verksamheten och personalen. Myndigheterna måste överväga särskilda
tillsynsinsatser och beredas tillfälle att förstärka sin kompetens och sina
resurser för att övervaka att säkerheten vidmakthålls under hela
driftperioden.
Behovet av skärpt kontrollverksamhet när reaktorerna blir äldre samt
kraftföretagens aviserade renoveringar och moderniseringar indikerar
vidare att antalet ärenden och deras grad av komplexitet kommer att öka
framöver. Den genomgång av konstruktionsförutsättningama för de äldre
reaktorerna som nu pågår inom kämkraftsindustrin kan komma att
resultera i reviderade bedömningar av behovet av säkerhetshöjande
åtgärder. Myndigheterna måste vara starkt engagerade och pådrivande i
detta arbete, bl.a. genom att formulera de säkerhetskrav som bör gälla
efter sekelskiftet. Kommittén för internationell granskning av den svenska
tillsynen inom kämteknikområdet har i betänkandet (SOU 1996:75)
Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet framhållit att SKI redan i dag är
en organisation under stress på grund av den ökade arbetsbelastning som
uppstår när större projekt liknande det modemiseringsarbete som
Prop. 1996/97:84
68
genomförts vid Oskarshamn 1 måste följas upp. Utredningen anser att Prop. 1996/97:84
inrättandet av en inhemsk teknisk stödorganisation skulle förbättra SKI:s
möjlighet att arbeta långsiktigt med viktiga myndighetsfrågor såsom
föreskrifter och forskning, samtidigt som kortsiktiga större projekt kan
hanteras på ett effektivt sätt. Förutsättningarna för att skapa en sådan
teknisk stödorganisation på svensk eller nordisk basis bör undersökas.
På kämavfallsområdet väntas kraven på SKI:s tillsynsverksamhet öka
i takt med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efter hand
övergår i konkreta åtgärder. Även SSI kommer att i ökande omfattning
involveras i detta arbete.
Arbetsbelastningen och resursbehovet hos SKI och SSI kan mot denna
bakgrund komma att öka ytterligare utöver vad som skett under senare år.
Det är viktigt att de båda myndigheterna har resurser till tillsyns-
verksamhet och forskning samt kompetensutveckling och internationellt
erfarenhetsutbyte. Myndigheterna bör ha resurser för att behålla och
anställa specialistkompetens på området. De resursförstärkningar som kan
komma att behövas bör finansieras med höjda avgifter för kämkrafts-
företagen.
Kärnsäkerhet i närområdet
Det är av stort svenskt intresse att minska riskerna med kärnkraften i
Baltikum och Östeuropa och att utveckla ett energisystem kring Östersjön
som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt. Ett av målen
för svenska insatser i regionen är att användningen av energin sker med
högsta möjliga säkerhetskrav och att kärnkraftverken i regionen uppfyller
internationellt rekommenderade säkerhetskrav (avsnitt 5).
Efter Sovjetunionens upplösning har ett intensivt internationellt
samarbete bedrivits för att förbättra kärnsäkerhet och strålskydd i Central-
och Östeuropa och de nya oberoende staterna. Det svenska stödet till
kärnsäkerhet och strålskydd kanaliseras genom SKI och SSI. Samarbetet
bedrivs inom områden som reaktorsäkerhet, strålskyddsåtgärder, hantering
och omhändertagande av radioaktivt avfall, förbättrad beredskap och
förbättrad kontroll av kärnämnen. De kärnkraftverk som inte kan uppnå
en acceptabel säkerhet bör stängas så snart som möjligt. Detta är en
förutsättning för det svenska ekonomiska biståndet.
Det svenska stödet koncentrerades inledningsvis på säkerhets-
förbättringar i de äldre sovjetiskbyggda kärnkraftverken. Särskilt har
insatser vid Ignalinaverket i Litauen prioriterats. Stödet har också omfattat
stärkande av säkerhetsmyndighetema och förbättring av säkerhetskulturen
vid kärnkraftverken. Detta samarbete har gett ett gott resultat. Insatserna
blir extra betydelsefulla de närmaste åren när reaktorerna skall licensieras
utifrån de säkerhetskrav som tillämpas i väst.
Investeringar i säkerhetsförbättringar med syfte att förlänga drifttiden
ryms dock inte inom det svenska kämsäkerhetsstödet, utan sådana
investeringar måste bekostas av länderna själva. Det svenska stödet bör
fortsätta, men i större utsträckning inriktas på att stärka mottagarländernas
säkerhetsmyndigheter och på åtgärder för att höja säkerhetskulturen.
I och med att de mest akuta frågorna rörande reaktorernas säkerhet har
identifierats och vissa av dem har åtgärdats, finns det anledning att Prop. 1996/97:84
intensifiera samarbetet på andra långsiktigt viktiga områden.
Avfallssituationen på Kolahalvön och miljöpåverkan från dumpningen av
radioaktivt material i Barents- och Karahaven är områden där Sveriges
engagemang bör öka samtidigt som samarbetet i Östersjöområdet
fortsätter. Insatserna för att förbättra kontrollen av kärnämnen är också av
stor vikt. Detta säkerhetssamarbete, som är av global natur, bör ske inte
bara i närområdet utan också i länder som Kazakstan och Ukraina.
I Sverige regleras ansvaret för skador som uppkommer i samband med
verksamhet inom atomanläggningar av atomansvarighetslagen (1968:45).
Enligt lagen, som bygger på två internationella konventioner, är
anläggningshavarens skadeståndsansvar strikt, dvs. oberoende av vållande,
och anläggningshavaren har en rätt att begränsa sitt ansvar till ett visst
belopp för varje olycka. Detta belopp är för närvarande bestämt till
175 miljoner särskilda dragningsrätter, vilket för närvarande motsvarar
ungefär 1 800 miljoner kronor.
Energikommissionen hade som en av sina uppgifter att uppmärksamma
förutsättningarna för kraftföretagens ersättningsskyldighet enligt
atomansvarighetslagen och redovisa förutsättningarna för en utveckling
av det internationella regelverk som styr ansvaret för atomskador. I sitt
slutbetänkande (SOU 1995:139) anförde Energikommissionen att
nuvarande system har vissa brister. En sådan brist är belopps-
begränsningen av skadeståndsansvaret vilket kan fa ogynnsamma
konsekvenser för de skadelidande. Kommissionen föreslog därför att
frågan om ett utökat ansvar för kraftföretagen skulle ses över.
Justitiedepartementet förordnade mot denna bakgrund i oktober 1996
en särskild utredare att se över vissa frågor om ett utökat
ersättningsansvar enligt atomansvarighetslagen. I detta översynsarbete
skall bl.a. utredas om innehavarna av atomanläggningar i Sverige kan
åläggas ett obegränsat skadeståndsansvar. Om ett sådant
skadeståndsansvar inte bedöms som möjligt, skall det utredas vilka andra
åtgärder som kan göras för att anläggningshavamas ansvar ändå skall
höjas.
Utredaren kommer att slutföra sitt arbete under våren 1997 och hans
förslag kommer därefter att remissbehandlas. Det är regeringens avsikt
att, mot bakgrund av vad som framkommer under remissbehandlingen, så
snart som möjligt återkomma i frågan om ett utökat ansvar för
atomskador med förslag om ändringar i atomansvarighetslagen.
70
Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska
klimatpolitiken (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93 :JoU 19, rskr.
1992/93:361). Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373) utgjorde grunden för
1993 års beslut. Enligt 1993 års riktlinjer fastlades den nationella
strategin att koldioxidutsläppen från fossila källor stabiliseras på 1990 års
nivå år 2000 för att därefter minska och att klimatpolitiken måste
utformas i ett internationellt perspektiv och i internationellt samarbete.
Mot bakgrund av 1997 års energipolitiska överenskommelse utvecklas
i det följande strategin för den svenska klimatpolitiken inom
energiområdet.
Regeringens bedömning: Insatserna mot växthuseffekten måste
göras på ett globalt plan och vara långsiktigt inriktade. Ett fram-
gångsrikt internationellt samarbete förutsätter en rättvis fördelning
av åtaganden och kostnader. Ländernas skilda utgångslägen och
förutsättningar bör, liksom principen om en kostnadseffektiv
fördelning av åtgärder enligt klimatkonventionen, beaktas vid
åtaganden inom ramen for konventionen. Hänsyn bör tas till bl.a.
redan vidtagna åtgärder och klimatpåverkande utsläpp per invånare.
Den svenska klimatstrategins närmare utformning skall ske mot
bakgrund av jämförelser med faktiskt vidtagna åtgärder i andra
länder för att undvika att Sverige åtar sig att lägga en väsentligt
större börda på den svenska industrin än vad konkurrentländerna
lägger på sin industri. Utsläppen i Sverige av koldioxid begränsas
så långt det är möjligt med hänsyn till konkurrenskraft,
sysselsättning och välfärd.
En rättvis fördelning av utsläppen mellan länderna bör utgå från
att konkurrensutsatt verksamhet såsom energiintensiv industriell
produktion och elproduktion skall ges likartade förutsättningar
oavsett i vilket land produktionen sker. Internationellt bör Sverige
verka för reduktioner av utsläppen även från konkurrensutsatt
verksamhet. När det gäller utsläppen från övriga sektorer, t.ex.
transporter och uppvärmning, bör utsläppen per invånare på sikt
konvergera mot en gemensam nivå.
Klimatkonventionen
FN:s ramkonvention om klimatförändring undertecknades av 156 länder
i anslutning till den s.k. Riokonferensen år 1992. Efter godkännande av
Prop. 1996/97:84
71
riksdagen i samband med 1993 års klimatpolitiska beslut ratificerade Prop. 1996/97:84
Sverige konventionen i juni 1993. Konventionen trädde i kraft den 21
mars 1994. Konventionen innebär inte några kvantitativa eller
tidsbestämda åtaganden för enskilda länder. Industriländerna har åtagit sig
att anta nationella strategier och vidta åtgärder för att begränsa utsläppen.
Många länder har liksom Sverige uttalat nationella mål för
utsläppsminskningar.
Vid konventionens första partsmöte i Berlin år 1995 kunde parterna
enas om att industriländernas åtaganden enligt konventionen inte är
tillräckliga. För perioden efter år 2000 behövs nya åtaganden, som på sikt
bör omfatta även utvecklingsländerna. På mötet beslutades att en ny
förhandlingsprocess skulle inledas med sikte på att ett protokoll med nya
åtaganden för begränsningar av utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser med specifika mål för åren 2005,2010 och 2020, skall antas
vid det tredje partsmötet. Dessa utgångspunkter bekräftades vid det andra
partsmötet i Genéve i juli 1996. Det tredje partsmötet kommer att äga
rum i slutet av år 1997 i Kyoto, Japan.
EU är en part i klimatkonventionen. I en särskild arbetsgrupp under
EU:s ministerråd förbereds nu gemenskapens ståndpunkt inför fortsatta
förhandlingar inom klimatkonventionen. Ståndpunkter inom flera
sakområden håller på att utarbetas. EU har till konventionen lämnat ett
förslag till protokoll. Förslaget innebär såväl kvantifierade åtaganden för
parterna som förpliktelser att gemensamt och samordnat genomföra
åtgärder mot klimatförändringar. En fråga av särskild betydelse är därvid
hur en rättvis fördelning mellan medlemsländerna skall ske av unionens
samlade utsläppsminskning. Frågan är komplicerad, eftersom stora
skillnader finns mellan ländernas utgångspunkter och kostnader för att
genomföra åtgärder. Vid miljöministrarnas rådsmöte den 3 mars 1997
beslutades att EU i de globala klimatförhandlingama skall föreslå att
industriländerna skall minska sina sammanvägda utsläpp av koldioxid,
metan och lustgas med 15 % till år 2010.
Kostnadseffektivitet och rättvisa
De starkt varierande kostnaderna för åtgärder såväl inom som mellan
länder innebär att kraven på kostnadseffektivitet måste ställas högt för att
klimatpolitiken skall bli trovärdig i ett långsiktigt perspektiv. Ett
framgångsrikt internationellt samarbete förutsätter också en rättvis
fördelning av åtaganden och kostnader mellan länder och mellan enskilda
aktörer. I klimatkonventionen har industriländerna åtagit sig att ta
ledningen i insatser mot klimatförändringen. Utvecklingsländernas utsläpp
av växthusgaser ökar snabbt och dessa länder svarar snart för en
dominerande del av de totala utsläppen, vilket understryker behovet av
internationellt samarbete.
Detta innebär att ländernas olika utgångslägen bör beaktas. Det är ett
grundläggande krav vad gäller utvecklingsländernas situation. Det är
också av betydelse för sådana länder som Sverige, där elsystemet inte är
baserat på fossila bränslen. Sverige har dessutom minskat sina utsläpp
kraftigt under de senaste årtiondena. Detta har skett huvudsakligen genom
åtgärder på energiområdet som oljeersättning, energihushållning och en Prop. 1996/97:84
ökad användning av fömybara energislag. Flertalet andra industriländer
har under samma period ökat utsläppen. De svenska utsläppen av
koldioxid per person och i förhållande till nationalprodukten är bland de
lägsta i Europa. Kostnaderna för ytterligare minskningar i Sverige är
därför höga jämfört med de flesta andra länder. Kostnaderna blir särskilt
höga om minskningar av utsläppen företas samtidigt som kärnkraften
avvecklas under en kort tidsrymd. Sverige har därför svårt att ta på sig
likformiga ländervisa procentuella utsläppsminskningar efter år 2000. Den
svenska klimatstrategin bör därför också inriktas på att Sverige medverkar
i åtgärder som vidtas i andra länder.
Ländernas skilda utgångslägen och förutsättningar bör liksom principen
om en kostnadseffektiv fördelning av åtgärder enligt klimatkonventionen
beaktas vid åtaganden inom ramen för konventionen. Hänsyn bör tas till
bl.a. redan vidtagna åtgärder och klimatpåverkande utsläpp per invånare.
Den svenska klimatstrategins närmare utformning skall ske mot
bakgrund av jämförelser med faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för
att undvika att Sverige åtar sig att lägga en väsentligt större börda på den
svenska industrin än vad konkurrentländerna lägger på sin industri.
Utsläppen i Sverige av koldioxid begränsas så långt det är möjligt med
hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd.
En rättvis fördelning av utsläppen mellan länderna bör utgå från att
konkurrensutsatt verksamhet såsom energiintensiv industriell produktion
och elproduktion skall ges likartade förutsättningar oavsett i vilket land
produktionen sker. Internationellt bör Sverige verka för reduktioner av
utsläppen även från konkurrensutsatt verksamhet. När det gäller utsläppen
från övriga sektorer, t.ex. transporter och uppvärmning, bör utsläppen per
invånare på sikt konvergera mot en gemensam nivå. Hänsyn bör dock tas
till klimat och andra geografiska förhållanden.
Sverige bör, även i det internationella samarbetet, verka för omställning
till ekologiskt och ekonomiskt uthålliga energisystem. Detta kan ske
exempelvis genom utveckling av ny teknik för energiomvandling och nya
processer inom den energiintensiva industrin. Av särskild vikt är
forskning och utveckling som syftar till att öka användningen av
fömybara energislag och åtgärder för att främja ökad energieffektivitet.
En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration är
basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt
uthålligt energisystem. Sverige har stora fördelar av att ligga långt
framme i denna utveckling. På sikt kan det leda till ökad tillväxt och
större marknadsandelar för svensk industri.
Ekonomiska styrmedel för att minska utsläppen
Sverige bör vara pådrivande beträffande tillämpningen av effektiva styr-
medel och åtgärder på energiområdet.
Endast ett fatal länder har hittills infört koldioxidskatter. Sverige är ett
av dessa länder. Inom EU fortgår arbetet med en utvidgad gemensam
beskattning av fossila bränslen. Energi- och koldioxidskatter är effektiva
klimatpolitiska styrmedel. Utvecklingen mot en alltmer internationell
elmarknad nödvändiggör att åtgärderna mot utsläpp från elproduktion Prop. 1996/97:84
samordnas inom Europa så långt detta är möjligt.
Sverige bör verka för att energibeskattning på miniminivå införs i EU
för samtliga fossila bränslen och el samt för att subventioner till fossila
bränslen sänks eller avskaffas där sådana förekommer. Vid framtagandet
av ett nytt energibeskattningsdirektiv inom EU bör även kolinnehållet i
bränslet beaktas.
Även andra styrmedel än koldioxidskatten måste utnyttjas inom vårt
land för att främja en uthållig energianvändning inom industrin, för att
främja de fömybara energislagen och kraftvärmen och för att öka
energihushållningen i alla sektorer.
Gemensamt genomförande av åtgärder mot klimatförändring
Från klimatsynpunkt spelar det ingen roll var på jorden utsläppen av
växthusgaser sker. Klimatpolitiken förutsätter därför ett globalt samarbete,
som grundas på effektivitet och rättvisa. S.k. gemensamt genomförande
av åtgärder mot klimatpåverkan ökar möjligheten att uppnå
kostnadseffektivitet.
Med gemensamt genomförande av åtgärder mot klimatförändringar
avses att ett land genomför åtgärder i ett annat land och räknar sig
utsläppsminskningar tillgodo. De former av gemensamt genomförande
som hittills främst har diskuterats är förenade med betydande
tillämpningsproblem. Denna fråga har behandlats i kommitténs för
internationellt miljösamarbete slutbetänkande Gemensamt genomförande
(SOU 1994:140). En rad initiativ har tagits i internationella fora för att
utveckla metoder och regler för en reguljär verksamhet.
Världsbanken inledde år 1996 ett treårigt program för att vinna
erfarenheter av gemensamt genomförande. Ett viktigt syfte med arbetet
är att utvidga samarbetet mellan internationella organisationer,
myndigheter och frivilligorganisationer på området. Programmet omfattar
såväl investeringar som utredningsverksamhet avseende regler för
tillämpning. International Energy Agency (IEA) genomför ett antal
pilotstudier som är delvis finansierade av Nordiska ministerrrådet. Inom
ramen för EU:s THERMIE-program pagår en studie för att belysa
metodfrågor. Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet har
flera studier genomförts, vilka bl.a. har innefattat utvärdering av ett antal
projekt och kriterier för gemensamt genomförande.
Regelsystemet för gemensamt genomförande måste förankras
internationellt för att vara verkningsfullt. Det är därför viktigt att Sverige
även fortsättningsvis deltar i såväl det utvecklingsarbete som nu pågår
beträffande faktiska investeringar som arbetet med att utforma ett
effektivt och trovärdigt regelsystem.
Vid klimatkonventionens första partsmöte år 1995 beslutades att en
försöksperiod, Activities Implemented Jointly (AIJ), skulle inrättas för
gemensamt genomförda åtgärder. Försöksperioden skall pågå längst till
år 2000. Under denna period far länderna inte tillgodoräkna sig de
utsläppsreduktioner som uppnås genom åtgärderna. En förutsättning för
att ett projekt skall kunna inräknas i försöksperioden är att projektets
finansiering är additionell, dvs. att den inte ingår i industriländernas Prop. 1996/97:84
normala biståndsåtaganden. För perioden efter försöksfasen är inga regler
fastställda.
De projekt som genomförs inom det pågående svenska programmet för
energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa skall
rappporteras till klimatkonventionen i enlighet med de antagna
anvisningarna för försöksperioden för gemensamt genomförande.
Programmet behandlas närmare i avsnitt 11.4.1.
Regeringens bedömning: Den energipolitiska överenskommelsen
innebär att betydande resurser skall satsas på utvecklingen av ett
ekologiskt uthålligt energisystem. Det innebär en förstärkning av
den omställningsprocess på energiområdet som har pågått under
lång tid.
Den kortsiktiga ökning av koldioxidutsläppen som blir följden av
beslutet att stänga den första reaktorn i Barsebäck innebär inte
någon avgörande förändring av Sveriges möjligheter att bidra till
att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att beslutas inom
ramen för klimatkonventionen.
Skälen for regeringens bedömning: De svenska utsläppen av koldioxid
från energisektorn minskade kraftigt under 1970- och 1980-talen. Efter
en mindre ökning i början av 1990-talet var koldioxidutsläppen år 1995
enligt preliminära siffror återigen nere på 1990 års nivå.
Transportsektorns utsläpp utgör en ökande andel av de totala utsläppen.
Energikommissionen bedömde att det mål som riksdagen har ställt upp,
om att utsläppen av koldioxid skall stabiliseras till år 2000 och därefter
minska, inte kommer att kunna uppnås med dagens styrmedel. Detta
gäller särskilt minskningen efter år 2000. Ytterligare åtgärder är enligt
kommissionen nödvändiga om målen skall nås. Samma slutsatser drar
Naturvårdsverket i sin utredning Sverige mot mirskad klimatpåverkan
(rapport 4634).
I avsnitt 4.5 redovisas beräkningar som pekar på ökade koldioxid-
utsläpp till år 2010 med ca 20 % från 1995 års nivå. En sådan utveckling
måste brytas. Den energipolitiska överenskommelse som nu har träffats
innebär en kraftfull satsning på utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt
energisystem. Insatserna beskrivs i avsnitt 7 och vad gäller alternativa
drivmedel i avsnitt 11.4.2. Dessa insatser innebär att Sverige fortsätter
och förstärker den omställningsprocess på energiområdet som har pågått
under lång tid. Som ett resultat av bl.a. denna process har vi vid en inter-
nationell jämförelse med andra industriländer mycket låga utsläpp av
koldioxid per invånare och per BNP-enhet.
Den kortsiktiga ökning av koldioxidutsläppen som blir följden av
beslutet att stänga den första reaktorn i Barsebäck innebär inte någon
avgörande förändring av Sveriges möjligheter att bidra till att uppnå
75
sådana långsiktiga mål som kan komma att beslutas inom ramen för Prop. 1996/97:84
kl imatkonventionen.
11.4.1 Åtgärder i internationellt samarbete
Regeringens förslag: Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser ingår som en viktig del i strategin för minskad
klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen
inriktas på bilateralt och multilateralt samarbete avseende gemen-
samt genomförande inom ramen för klimatkonventionen, bl.a. ett
fortsatt program för utveckling av energisystemet i bl.a Baltikum
och Östeuropa. Inriktningen och omfattningen av detta program
skall omprövas inför budgetåret 1999. I det sammanhanget skall
myndighetsansvaret för de statliga svenska insatserna på energi-
området i Baltikum och Östeuropa ses över.
För energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser
anvisas 350 miljoner kronor under en sjuårsperiod från den 1
januari 1998.
Bakgrund till regeringens förslag: År 1992 anvisade riksdagen
45 miljoner kronor för bidrag till uppbyggnaden av ett miljöanpassat
energisystem i Baltikum (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoU 11, rskr.
1992/93:138). I samband med 1993 års klimatpolitiska beslut (prop.
1992/93:179, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) beslöt riksdagen att
dessa svenska stödinsatser skulle förstärkas och förlängas i tiden. För
ändamålet anslogs 95 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Därefter
har riksdagen anslagit ytterligare 144,5 miljoner kronor för programmet
(prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. 1993/94:NU17, rskr. 1993/94:356, prop.
1995/96:25, bet. 1995/96:FiU01, rskr. 1995/96:133 och prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 21, bet. 1996/97:NU2, rskr. 1996/97:122).
Sedan år 1993 har omkring 60 projekt påbörjats inom ramen för
programmet. Av dessa är ca 40 avslutade. Verksamheten är i huvudsak
inriktad på fjärrvärmesektom och gäller såväl produktion som distribution
och användning av fj ärrvärme i byggnader. Produktionsprojekten avser
i huvudsak ombyggnad av pannor så att biobränslen i stället för fossila
bränslen kan utnyttjas i dessa. Distributionsprojekten avser upprustning
av fjärrvärmenät genom utbyte eller omisolering av rörsystemen,
vattenbehandling för att förlänga systemens livslängd samt installationer
av undercentraler och reglerutrustning m.m. Effektiviseringsprojekten i
byggnader omfattar åtgärder som ombyggnad eller omisolering av
yttertak, installation av undercentraler, värmeväxlare, mät- och
reglerutrustning samt tätning av fönster och dörrar m.m.
Insatserna har huvudsakligen gjorts i de baltiska staterna. Några projekt
har inletts i Ryssland. Projekten genomförs i samarbete med ansvariga
ministerier och myndigheter i berörda länder, antingen efter direkta
76
förslag från dessa eller genom att inkomna projektförslag från exempelvis Prop. 1996/97:84
anläggningsägare godkänns av myndigheterna.
NUTEK har beräknat att utsläppsminskningama till följd av hittills
genomförda projekt uppgår till ca 300 000 ton koldioxid per år. Dessutom
har åtgärderna inneburit utsläppsminskningar med ca 3 000 ton svavel-
dioxid och ca 170 ton kväveoxider per år.
Programmet har väckt positiv uppmärksamhet internationellt. Nordiska
ministerrådet har i en studie av gemensamt genomförande bl.a. utvärderat
ett par projekt inom programmet. Dessa projekt fick båda goda vitsord i
utvärderingen.
Skälen for regeringens förslag: Jämfört med de flesta andra
industriländer har Sverige åstadkommit en långtgående minskning av
koldioxidutsläppen under de senaste årtiondena. Sverige är det land inom
EU som har högst kostnader för att genomföra ytterligare åtgärder för att
minska koldioxidutsläppen. Från svenska utgångspunkter är det därför
nödvändigt att de krav som ställs på klimatkonventionens parter
formuleras så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist
sätt. Ett viktigt instrument är möjligheten till gemensamt genomförande,
som har behandlats i avsnitt 11.2. Sverige bör fortsatt verka för att ett
trovärdigt och effektivt system för gemensamt genomförande utvecklas
och kan tillämpas för de länder som gör kvantitativa åtaganden.
Sverige har genom programmet för energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Baltikum och Östeuropa vunnit stora erfarenheter av förutsättningarna för
gemensamt genomförande. Det pågående programmet fungerar i huvudsak
väl. Resultatet av de pågående klimatförhandlingama bör dock beaktas.
Det är angeläget att denna verksamhet fortsätter och förstärks.
Programmet är också en viktig del av Sveriges strävan att aktivt delta i
uppbyggnaden av ett nytt energisystem runt Östersjön.
Det är även angeläget att Sverige har möjlighet att delta i de
multilaterala samarbetsprojekt som pågår eller planeras avseende
gemensamt genomförande.
Regeringen föreslår att 350 miljoner kronor anvisas under den
kommande sjuårsperioden för energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser. Medlen skall huvudsakligen disponeras för bilateralt och
multilateralt samarbete avseende gemensamt genomförande inom ramen
för klimatkonventionen. För år 1998 bör anvisas 50 miljoner kronor, av
vilka huvuddelen avser ett fortsatt program för utveckling av
energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Regeringen avser att
återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.
Sverige bör ha ett pragmatiskt perspektiv i klimatarbetet. Det faktum
att formerna för gemensamt genomförande inte har fastlagts bör inte vara
något hinder för klimatpolitiskt motiverade svenska åtgärder i bl.a.
Baltikum och Östeuropa. Detta synsätt lades fast redan i 1993 års
klimatpolitiska beslut. Programmet för utveckling av energisystemet i
bl.a. Baltikum och Östeuropa samt övrigt statligt svenskt utvecklingsstöd
inom energiområdet i regionen kommer att bli föremål för utvärdering
inför budgetåret 1999.1 utvärderingen skall de svenska insatserna belysas 77
bl.a. i förhållande till de multilaterala finansieringsinstitutens arbete inom
samma område. Inriktningen och omfattningen av programmen bör Prop. 1996/97:84
omprövas mot bakgrund av resultatet av utvärderingen. I det samman-
hanget bör myndighetsansvaret för de statliga svenska insatserna på
energiområdet i Baltikum och Östeuropa ses över.
I avsnitt 7.5.3 har regeringen föreslagit att ett forskningssamarbete på
energiområdet skall inledas med länderna i Östersjöregionen. Regeringen
utgår från att insatser inom ramen för detta samarbete där så är lämpligt
samordnas med och utnyttjas som ett komplement till programmet för
utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa.
11.4.2 Etanolproduktion från skogsråvara
Regeringens förslag: För utveckling av ny teknik för
etanolproduktion från skogsråvara anvisas 210 miljoner kronor
under en sjuårsperiod fr o m, den 1 januari 1998. Forsknings- och
utvecklingsinsatserna intensifieras för att sänka produktions-
kostnaderna för etanol baserad på cellulosahaltiga råvaror.
Skälen for regeringens förslag: En förändrad energianvändning i
transportsektorn är en strategisk klimatpolitisk uppgift. Utvecklingen av
alternativa drivmedel kan bidra till att minska klimatpåverkande utsläpp.
En låg framställningskostnad är en viktig förutsättning för introduktion
av etanol som drivmedel i större skala.
Ett program för utveckling av ny teknik för etanolframställning
initierades genom att riksdagen anvisade 45 miljoner kronor för
budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 (prop. 1992/93:179, bet.
1992/93:NU28, rskr. 1992/93:362). Programmet tillkom för att de olika
stegen i nya processer för etanolproduktion skulle kunna studeras i ett
sammanhang och i större skala. Den nya tekniken anses ha goda utsikter
att på sikt kunna producera etanol till konkurrenskraftiga priser.
NU TEK har på uppdrag av regeringen utarbetat ett förslag till riktlinjer
för en långsiktig forsknings- och utvecklingsstrategi för alternativa
drivmedel (dnr. N96/894). I rapporten rekommenderas ett fortsatt
långsiktigt stöd till forskning och utveckling av en etanolprocess baserad
på cellulosa. Ett mål är att utveckla processen och uppföra en
etanolproduktionsanläggning under perioden.
I Regeringskansliet pågår förberedelser för ett nytt trafikpolitiskt beslut
år 1998. Där skall anges på vilket sätt ett miljöanpassat transportsystem
skall kunna uppnås. Minskad användning av fossila bränslen och
introduktion av etanol är en strategisk fråga i sammanhanget.
Ansträngningarna bör intensifieras för att sänka tillverkningskostnaderna
för etanol genom forskning och teknisk utveckling i samverkan mellan
näringsliv och forskningssamhälle. Programmet för utveckling av ny
teknik för produktion av etanol från skogsråvaror bör därför förstärkas.
Satsningarna för att utveckla en ny etanolprocess utgör nödvändiga delar
i en samlad politik för att omställa transportsektorn i miljöanpassad
riktning.
För utveckling av ny teknik för etanolproduktion ur skogsråvaror bör
210 miljoner kronor anvisas under en sjuårsperiod. Regeringen avser att Prop. 1996/97:84
återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.
Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara
för verksamheten.
Innan den nya tekniken böljar tillämpas praktiskt och kommersiellt
måste de ekologiska och övriga miljömässiga konsekvenserna bedömas.
För att trädbränsleuttaget skall vara långsiktigt hållbart behövs ökad
kunskap om de begränsningar av uttag som krävs för att miljömålen i
skogen skall uppnås och om de begränsningar som ges av olika
ståndorter.
79
NÄRINGS- OCH HANDELSDEPARTEMENTET Prop 1996/97 84
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, östros, Messing
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsöijning.
gotab 53024, Stockholm 1997
80