Regeringens proposition
1996/97:75

Skydd av hotade arter samt aktionsplaner för
biologisk mångfald

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 mars 1997

Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Förslaget
innebär att lagens bestämmelser om tillsyn, straff och förverkande även
blir tillämpliga vid genomförandet av EU:s nya förordning om skyddet
av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.
Vidare föreslås att lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning ändras så att Kustbevakningen får polisiära
befogenheter när myndigheten bedriver verksamhet för att bekämpa brott
mot författningar som gäller åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter.
Vidare föreslås i propositionen vissa ändringar i naturvårdslagen
(1964:822), fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen
(1973:1144), anläggningslagen (1973:1149) och jaktlagen (1987:259).
Dessa ändringsförslag är ett led i genomförandet i Sverige av
bestämmelser om artskydd och områdesskydd i EU:s naturvårds-
rättsakter.
I propositionen föreslås vidare en ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning av innebörd att
lagens tillämpning även skall omfatta brott mot lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
I propositionen redovisas även regeringens ställningstaganden till de
åtgärder och åtgärdsförslag som Naturvårdsverket och Boverket
presenterat i sina aktionsplaner för att bevara den biologiska mångfalden
och hållbart nyttja biologiska resurser. Nya åtgärder skall genomföras.
En nationell inventering av sjöar och vattendrag skall utföras. Arbetet
med s.k. rödlistor utvidgas till att också omfatta livsmiljöer. Arbetet med
att upprätta och fastställa rödlistor för hotade arter fortsätter.
Inventeringar av hotade arter prioriteras. Riskbedömningar om införsel
och spridning av främmande arter och genetiskt material skall utredas.
Ett program för den genetiska variationens betydelse för vissa arter som
är av särskilt intresse från nyttjande- eller bevarandesynpunkt skall
upprättas. Underlag till en sammanhållen rovdjurspolitik skall utarbetas.
Informations- och utbildningsinsatser om biologisk mångfald och
hållbart nyttjande görs med tonvikt på olika frivilligorganisationers
medverkan. Myndigheterna inom energi- och trafiksektorerna skall i
ökad utsträckning beakta den biologiska mångfalden vid planering och
genomförande av sin verksamhet. Naturvårdslagens förbud mot
markavvattning utökas att gälla i ytterligare områden i Götaland.
Naturvårdsverkets arbete som central tillsynsmyndighet för
tillämpningen av lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter och annan artskyddslagstiftning
intensifieras.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 6
2 Lagförslag 7
2.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 7
2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) 9
2.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144) 10
2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149) 11
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning 12
2.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) 14
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter 16
3 Ärendet och dess beredning 20
4 Bakgrund 22
4.1 Konventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter och dess
uppföljning 22
4.1.1 EU:s nya CITES-förordning 23
4.1.2 1994 års lagstiftning om åtgärder beträffande
djur och växter som tillhör skyddade arter 25
4.1.3 Påföljdsbestämmelser som avser åtgärder
med hotade djur- och växtarter 26
4.1.4 Tillsyn och kontroll över hanteringen med
hotade djur och växter 26
4.2 Konventionen om biologisk mångfald och dess
uppföljning 28
5 Förstärkt skydd för hotade växter och djur m.m. 29
5.1 Insatser mot fauna- och florakriminalitet 29
5.2 Naturvårdslagen, fastighetsbildningslagen,
ledningsrättslagen och anläggningslagen 31
5.2.1 Undantag från naturvårdsföreskrifter 31
5.2.2 Övergångsbestämmelse i naturvårdslagen 33
5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning 34
5.4 Jaktlagen 38
5.5 Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter 40
5.6 Lagförslagens effekter på myndigheternas
arbetsbelastning 41
6 Aktionsplanerna för biologisk mångfald 41
6.1 Några viktiga utgångspunkter för arbetet med biologisk
mångfald 41
6.2 Generella åtgärdsförslag 45
6.2.1 Mål och program för bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald 45
6.2.2 Utvecklat ansvar för biologisk mångfald för
fler sektorer 47
6.2.3 Kompensationsbiotoper 49
6.3 Åtgärder på ekosystemnivån 50
6.3.1 Åtgärder i jordbrukslandskapet 50
6.3.2 Nationell bevarandeplan för
odlingslandskapet 51
6.3.3 Bevarandefrågor i skogsbruket 52
6.3.4 Utvidgning av förbudet mot markavvattning 53
6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker 56
6.3.6 Naturreservat i fjällnära skog 57
6.3.7 Nationell inventering av sjöar och vattendrag 58
6.3.8 Vidgat skydd enligt naturresurslagen för
vattenområden och vattendrag 58
6.3.9 Kalkning och biologisk mångfald 59
6.3.10 Marina reservat och inventering av marina
miljöer 60
6.3.11 Åtgärder mot introduktion av främmande
arter i havsmiljön 61
6.3.12 Förorening genom olja och kemikalier 62
6.4 Åtgärder för att bevara arter och genetisk variation 64
6.4.1 Rödlistade arter och livsmiljöer 64
6.4.2 Särskilda bevarandeinsatser 65
6.4.3 Riskbedömning vid införsel av främmande
arter och genetiskt material 66
6.4.4 Översyn av fridlysning av arter 67
6.4.5 Sammanhållen rovdjurspolitik 68
6.4.6 Småviltsjakten och fisket i fjällen 69
6.4.7 Analys av den genetiska variationen 69
6.5 Övervakning och uppföljning 70
6.5.1 Miljöövervakning 70
6.5.2 Miljöindikatorer och miljöindex 71
6.5.3 Insamling, hantering och presentation av
data 71
6.6 Taxonomisk forskning 73
6.7 Styrmedel 73
6.7.1 Lagstiftning 73
6.7.2 Miljöpåverkande subventioner 74
6.7.3 Monetär värdering 74
6.7.4 Utbildning och information 75
6.8 Kommunerna och biologisk mångfald 75
6.9 Det internationella samarbetet 76
6.9.1 Konventionen om biologisk mångfald 76
6.9.2 Östeuropasamarbetet 78
6.9.3 Luftkonventionsarbetet 79
6.10 EU-samarbetet 79
6.10.1 Uppföljning i Sverige av EU:s
naturvårdsdirektiv 79
6.10.2 Övrigt EU-samarbete 82
7 Författningskommentar 84
7.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 84
7.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) 85
7.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144) 86
7.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149) 86
7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning 86
7.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) 87
7.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter 88
Bilaga 1 Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996
om skyddet av arter av vilda djur och växter genom
kontroll av handeln med dem 91
Bilaga 2 Promemorians lagförslag 121
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 126
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 138
Bilaga 5 Remissinstanser rörande aktionsplanerna 140
Bilaga 6 Remissinstanser rörande förslag till förbud mot
markavvattning 142

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 20 mars 1997 143

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
5. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning,
6. lag om ändring i jaktlagen (1987:259) och
7. lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter

2 Lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)
dels att 12 och 19 c §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 49 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 §

Länsstyrelsen får i särskilda fall
medge undantag från meddelade
reservatföreskrifter. Om det finns
synnerliga skäl, får den myndighet
som meddelade beslut enligt 7 10
§§ helt eller delvis upphäva
beslutet
Länsstyrelsen får i särskilda fall
medge undantag från meddelade
reservatföreskrifter. Om det finns
synnerliga skäl, får den myndighet
som meddelade beslut enligt 7 10
§§ helt eller delvis upphäva
beslutet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 19 c §.

Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för
arbetsföretag, får länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta en
särskild undersökning av naturreservatet eller särskilda åtgärder för att
bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.
Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark får
meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset i skälig utsträckning
gottgörs.

19 c §

För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,
10, 14 b, 19 e1ler 20 § helt eller
delvis upphävas endast efter
tillstånd av regeringen.

För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,
10, 14 b, 19 e1ler 20 § inte
upphävas helt eller delvis utan
regeringens tillåtelse. Detsamma
gäller i fråga om undantag från
nämnda skyddsföreskrifter.
Första stycket gäller inte beslut
om undantag, om det är
uppenbart att den verksamhet som
prövas kommer att orsaka endast
obetydlig skada på områdets
naturvärden.

49 §

Förbud eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av 14 § i
dess lydelse före den 1 januari
1995 skall vid tillämpning av 37
och 37 b §§ anses vara meddelade
med stöd av 14, 14 a eller 14 b §.
Detta gäller dock endast gärning
som begåtts efter den 30 juni
1997.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §
Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller
områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen
eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan
därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör
vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att
medgivandet skall kunna utnyttjas.

Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
undantag medges från bestämmel-
ser som avses i andra stycket.
Frågor om undantag prövas på
begäran av lantmäterimyndig-
heten av länsstyrelsen eller efter
dess förordnande av kommunal
myndighet. Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i vissa fall följer
av 19 c § naturvårdslagen
(1964:822).

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 8 § i ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller
områdesbestämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen
eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särskilda skäl,
får på begäran av lantmäteri-
myndigheten medges undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket. Frågor om
undantag prövas av länsstyrelsen
eller efter dess förordnande av
kommunal myndighet. Att därvid
regeringens tillåtelse behövs i
vissa fall följer av 19 c §
naturvårdslagen (1964:822).

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 9 § i anläggningslagen (1973:1149) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller
områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i
strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medges undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket. Frågor om
undantag prövas av länsstyrelsen
eller efter dess förordnande av
kommunal myndighet. Att därvid
regeringens tillåtelse behövs i
vissa fall följer av 19 c §
naturvårdslagen (1964:822).

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till
havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot
föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7. dumpning av avfall i vatten,
8. kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd,
10. fartygs registrering och identifiering,
11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än
sådana som avses i 6 och 7,
12. märkning och användning av oljeprodukter,
13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige.
13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige,
14. åtgärder beträffande djur
och växter som tillhör skyddade
arter.
Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2-8
och 10-12 även inom Sveriges
ekonomiska zon.
Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2 8,
10 12 och 14 även inom Sveriges
ekonomiska zon.
Lagen tillämpas även när
Kustbevakningen till havs och i
kustvattnen, i Vänern och
Mälaren samt inom den
ekonomiska zonen bedriver
övervakning för att hindra brott
mot lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 4, 5, 9 och 10 a §§ i jaktlagen (1987:259)
skall ha följande lydelse .

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Viltet skall vårdas i syfte att
bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och att främja
en med hänsyn till allmänna och
enskilda intressen lämplig
utveckling av viltstammarna.
Viltet skall vårdas i syfte att
bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och de
fågelarter som tillfälligt
förekommer naturligt i landet, och
främja en med hänsyn till
allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av
viltstammarna.

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får
skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att
åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och
jakträttshavaren.

5 §

Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande
friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte
heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att
lämpliga åtgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte att
motverka skador av vilt.
Viltet får inte ofredas och inte
heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att
lämpliga åtgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte att
motverka skador av vilt, om
sådana skador inte kan motverkas
på annat tillfredsställande sätt.

9 §

Om ett vilt djur orsakar
avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors
säkerhet, får polismyndigheten
låta avliva djuret.
Om ett vilt djur orsakar
avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors
säkerhet, får polismyndigheten
låta avliva djuret, om det inte finns
någon annan tillfredsställande
lösning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta
avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt.

10 a §

Staten har jakträtten på den
mark som vid utgången av juni
1992 ingick i kronoparken
Fjällveden i Södermanlands län,
kronoparken Tullgarn och
angränsande kronoegendomar
ävensom kronoegendomarna på
Eriksö i Södermanlands län,
kronoparken Karlsby i Öster-
götlands län, kronoegendomen
Ottenby kungsladugård i Kalmar
län, kronoparken Halle- och
Hunneberg i Älvsborgs och
Skaraborgs län, kronoparken
Haddebo i Örebro län, krono-
parken Grönbo i Örebro och
Västmanlands län samt krono-
parken Kloten i Örebro, Västman-
lands och Dalarnas län.
Staten har jakträtten på den
mark som vid utgången av juni
1992 ingick i kronoparken
Fjällveden i Södermanlands län,
kronoparken Tullgarn och an-
gränsande kronoegendomar även
som kronoegendomarna på Eriksö
i Stockholms och Södermanlands
län, kronoparken Karlsby i
Östergötlands län, kronoegendom-
en Ottenby kungsladugård i
Kalmar län, kronoparken Halle-
och Hunneberg i Älvsborgs och
Skaraborgs län, kronoparken
Haddebo i Örebro län, krono-
parken Grönbo i Örebro och
Västmanlands län samt krono-
parken Kloten i Örebro, Västman-
lands och Dalarnas län.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
dels att 3, 5, 8, 9, 11 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 9 a §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag och av villkor
som meddelats med stöd av
sådana föreskrifter skall utövas av
den eller de myndigheter som
regeringen bestämmer. Detta
gäller också i fråga om tillsyn
över efterlevnaden av rådets
förordning (EEG) nr 3626/82 av
den 3 december 1982 om
genomförande i gemenskapen
av konventionen om internationell
handel med utrotningshotade
arter av vilda djur och växter.
Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag och av villkor
som meddelats med stöd av
sådana föreskrifter skall utövas av
den eller de myndigheter som
regeringen bestämmer. Detta
gäller också i fråga om tillsyn
över efterlevnaden av rådets
förordning (EG) nr 338/97 av den
9 december 1996 om skyddet av
arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med
dem.

5 §
En tillsynsmyndighet får
meddela de förelägganden och
förbud som behövs för
efterlevnaden av föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag
och av villkor som meddelats med
stöd av sådana föreskrifter samt
för efterlevnaden av rådets
förordning (EEG) nr 3626/82.
En tillsynsmyndighet får
meddela de förelägganden och
förbud som behövs för
efterlevnaden av
1. föreskrifter som meddelats
med stöd av denna lag,
2. villkor som meddelats med
stöd av sådana föreskrifter som
avses i 1 samt
3. rådets förordning (EG) nr
338/97.

Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller
villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i
samband med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse. Ett
sådant beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten
sker på den försumliges bekostnad.

8 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet tar
sådan befattning med djur, växter,
ägg, rom, bon eller produkter av
djur eller växter
1. som strider mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av 1
§ eller mot ett villkor som har
uppställts i samband med att ett
tillstånd meddelats eller i annat
beslut i enskilt fall,
2. som strider mot en
bestämmelse om in- och utförsel,
transport, handel och förevisning
i rådets förordning (EEG) nr
3626/82.
Om ett brott enligt första stycket
är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om
gärningen avsett exemplar av
hotad, sällsynt eller värdefull art
eller om den utförts vanemässigt
eller i större omfattning.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Till ansvar enligt denna
paragraf döms inte om gärningen
är belagd med straff i
brottsbalken eller i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling.

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som i
annat fall än som anges i 8 a §
med uppsåt eller av oaktsamhet
tar sådan befattning med djur,
växter, ägg, rom, bon eller
produkter av djur eller växter som
strider mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 1 § eller
mot ett villkor i beslut i enskilt
fall.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

8 a §

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot rådets förordning (EG) nr
338/97 eller mot villkor i beslut i
enskilt fall som har meddelats
med stöd av förordningen, såvitt
avser
1. import till Sverige,
2. export och reexport från
Sverige,
3. handel med artificiellt
förökade växter,
4. transport och transitering,
eller
5. köp, försäljning och annan
kommersiell åtgärd.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

8 b §

Om ett brott enligt 8 eller 8 a §
är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om
gärningen avsett exemplar av
hotad, sällsynt eller värdefull art
eller om den utförts vanemässigt
eller i större omfattning.

9 §

Till böter döms den som i en
ansökan eller annan handling som
ges in enligt denna lag eller
föreskrift som meddelats med stöd
av lagen eller enligt rådets
förordning (EEG) nr 3626/82,
med uppsåt eller av oaktsamhet
underlåter att lämna en uppgift
eller lämnar en oriktig uppgift om
förhållanden av betydelse för
tillstånd eller tillsyn.
Till böter döms den som i en
ansökan eller annan handling som
ges in enligt denna lag eller
föreskrift som meddelats med stöd
av lagen eller enligt rådets
förordning (EG) nr 338/97, med
uppsåt eller av oaktsamhet
underlåter att lämna en uppgift
eller lämnar en oriktig uppgift om
förhållanden av betydelse för
tillstånd eller tillsyn.

9 a §

Till ansvar enligt denna lag
döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller
lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.

11 §
Om någon har begått brott som
avses i 8 §, skall egendom som
nämns i 1 § och som
gärningsmannen tagit befattning
med, förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
Om någon har begått brott som
avses i 8, 8 a eller 8b §, skall
egendom som nämns i 1 § och
som gärningsmannen tagit
befattning med, förklaras
förverkad, om det inte är
uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.

12 §
Fortskaffningsmedel och andra
hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 §
får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda
skäl.
Fortskaffningsmedel och andra
hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8,
8 a eller 8 b § får förklaras
förverkade, om det behövs för att
förebygga brott eller om det
annars finns särskilda skäl.

I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3 Ärendet och dess beredning
Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av
vilda djur och växter (CITES) har undertecknats av 134 stater bl.a.
Sverige och 13 andra medlemsstater i EU. Sedan början av 1990-talet har
EU arbetat med en ny förordning på CITES-området som skall ersätta
den nu gällande förordningen från år 1982. EU:s miljöministrar har i
december 1996 antagit en förordning om skyddet av arter av vilda djur
och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordningen innebär en
skärpning av bestämmelserna i 1982 års förordning. Den nya
förordningen skall träda i kraft den 1 juni 1997. Förordningen, förutom
artbilagorna, finns i bilaga 1.
Den 19 januari 1995 fick Statens naturvårdsverk i uppdrag av
regeringen att utreda och till regeringen lämna förslag till den reglering
av befattningen med djur och växter som behövs för att skydda vilt
levande djur- och växtarter. I uppdraget ingick också att utreda och
lämna förslag till den reglering av yrkesmässig eller annars i
förvärvssyfte bedriven handel, förevisning och preparering av exemplar
av vilt levande djur- och växtarter som behövs för att skydda sådana
arter. Den 18 december 1995 redovisade Naturvårdsverket uppdraget till
regeringen.
Miljödepartementet har med dessa utgångspunkter upprättat en
promemoria med förslag till ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter samt lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.
Denna promemoria har remissbehandlats. Promemorians lagförslag finns
i bilaga 2. Remissinstanser har varit Kustbevakningen,
Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Statens
naturvårdsverket, Statens jordbruksverk, Naturhistoriska riksmuseet,
Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden,
Zoobranschens riksförbund och Göteborgs tingsrätt. En sammanställning
av remissvaren finns i Miljödepartementet (Dnr M96/4632/1).
Utöver det nu nämnda bör vissa ändringar införas i den svenska
lagstiftningen för att det tydligare skall framgå hur direktiv 79/409/EEG
om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) och direktiv 92/43/EEG
om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och
habitatdirektivet) har genomförts i Sverige. Av den anledningen föreslås
nu vissa ändringar i jaktlagen (1987:259). De föreslagna ändringarna i
naturvårdslagen (1964:822), fastighetsbildningslagen (1970:988),
ledningsrättslagen (1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149) är i
huvudsak föranledda av behovet av att säkerställa att EG-kommissionen
blir tillfrågad och att nödvändiga kompensationsåtgärder fastställs, innan
skyddet försämras för områden som beretts skydd enligt fågeldirektivet
eller art- och habitatdirektivet, s.k. Natura 2000-områden.
Regeringen behandlar i denna proposition även en skrivelse från
Kustbevakningen (Dnr M96/4632/1) där det begärs en ändring i lagen om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning av innebörd att
lagens tillämpning även skall omfatta brott mot lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon och föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen. Rikspolisstyrelsen har under hand hörts över skrivelsen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har yttrat sig
över dessa förslag. Yttrandet finns i bilaga 4. Regeringen har helt
anslutit sig till vad Lagrådet har anfört. Vissa redaktionella ändringar har
dessutom gjorts i lagtexterna.

Den 23 juni 1994 beslutade regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att
utarbeta en aktionsplan för biologisk mångfald med åtgärder som syftar
till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Regeringen
gav även Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och
Boverket i uppdrag att utarbeta motsvarande aktionsplaner med
utgångspunkt i sina respektive sektorer.
I Naturvårdsverkets uppdrag ingick att utveckla mål för arbetet med att
bevara biologisk mångfald och hållbart nyttja biologiska resurser, bl.a.
som ledning för andra sektorers arbete. Verket skulle dessutom utifrån en
helhetsbedömning göra en utvärdering av de sektorsvisa aktionsplanerna.
Naturvårdsverket lämnade i december 1995 sin redovisning i Rapport
4463 Aktionsplan för biologisk mångfald. Boverket har i rapporten
Aktionsplan för biologisk mångfald vid byggd miljö den 14 juli 1995
redovisat sina förslag. Även Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och
Fiskeriverket har redovisat sina uppdrag. Aktionsplanerna har
remissbehandlats i ett sammanhang. Förteckningar över
remissinstanserna redovisas i bilaga 5. Sammanställningar av
remissyttrandena vad avser Naturvårdsverkets aktionsplan och Boverkets
aktionsplan finns tillgängliga i Miljödepartementet (Dnr M95/5058/4).
I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 för Statens naturvårdsverk
gavs verket i uppdrag att utarbeta en nationell bevarandeplan för
odlingslandskapet. Naturvårdsverket redovisade uppdraget den 23 maj
1996. Planen omfattar dels de mest värdefulla ängs- och hagmarkerna,
dels ett representativt urval av hela odlingslandskap. Uppdraget har
utförts i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med
Riksantikvarieämbetet (Miljödepartementet, Dnr M96/2298/4).
Naturskyddsföreningarna i Kronobergs län, i Södra Älvsborg och i
Hylte samt i Jönköpings län har i skrivelse till regeringen den 26 januari
1996 begärt att förbudet mot markavvattning enligt bestämmelserna i
naturvårdslagen utökas till att omfatta hela södra Sverige. Kronobergs
Ornitologiska Förening har i skrivelse till regeringen den 18 mars 1996
anfört att nydikning i Kronobergs län bör förbjudas. Skrivelserna har
remissbehandlats. Förteckning över remissinstanserna redovisas i bilaga
6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (Dnr
M96/429/4 och Dnr M96/1375/4)

4 Bakgrund
4.1 Konventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter och dess
uppföljning
Det förekommer en omfattande internationell handel med vilda djur
och växter av vilka en del är hotade till sin existens eller utbredning.
Handeln med dessa regleras i konventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES, SÖ 1974:41 och
SÖ 1980:72). Genom konventionen finns mycket stränga regler för den
internationella handeln med de mest hotade arterna. Handeln med dessa
arter är i praktiken nästan totalförbjuden. Gränskontroller är en viktig del
i CITES-arbetet.
Utöver CITES finns det ett stort antal globala, regionala och nationella
bestämmelser beträffande hanteringen med hotade vilda djur och växter.
Bland dessa bestämmelser bör särskilt framhållas 1979 års konvention
om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö
(Bernkonventionen, SÖ 1983:30).
I den svenska lagstiftningen har av tradition artskydd beträffande vilda
djur och växter huvudsakligen behandlats i lagstiftning om naturvård,
jakt och fiske varvid huvudvikten lagts vid reglering av tagandet av
exemplar från naturen. Vidare finns reglering med delvis artskyddssyfte;
bl.a. i de veterinära in- och utförselreglerna, djur- och hälsoskydds-
lagstiftningarna samt växtskyddslagstiftningen.
Sedan den 1 januari 1995 omfattas Sverige av EU:s lagstiftning. För att
kunna avskaffa CITES-kontrollerna vid de inre gränserna har EU:s
ministerråd år 1982 antagit förordning (EEG) nr 3626/82 om tillämpning
inom gemenskapen av CITES, den s.k. CITES-förordningen. Genom
förordningen infördes bl.a en för EU-länderna gemensam CITES-
kontroll vid gemenskapens gräns mot tredje land. Vidare regleras genom
förordningen viss handel med och transporter av hotade djur och växter
inom unionen. Svenska regler med utgångspunkt i CITES-förordningen
tillkom genom lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter (prop. 1994/95:117, bet. 1994/95:JoU
10, rskr. 1994/95:94) och förordningen (1994:2027) med samma namn.
Handel och transporter inom EU har dessutom reglerats i fågeldirekti-
vet och i art- och habitatdirektivet. Direktivsbestämmelserna innebär bl.a.
en skyldighet för medlemsstaterna att strängt reglera handel och transport
inom EU av hotade europeiska arter av vilda djur och växter.
I propositionen 1994/95:117 och i departementspromemorian (Ds
1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. har
huvuddelen av de bestämmelser som berör skyddet av arter
sammanställts. I det följande skall därför inledningsvis endast närmare
redogöras för EU:s nya CITES-förordning samt 1994 års lagstiftning om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Vidare
redogörs särskilt för nu gällande påföljdsbestämmelser och för kontrollen
av efterlevnaden av artskyddsreglerna.

4.1.1 EU:s nya CITES-förordning
Gemenskapens kontroll av CITES-reglerade varor vid unionens gräns
mot tredje land har utsatts för både internationell och intern kritik för
bristande effektivitet. Sedan början av 1990-talet har EU därför arbetat
med att utarbeta en ny förordning på CITES-området. EU:s
miljöministrar har vid rådsmötet i december 1996 antagit förordning
(EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom
kontroll av handeln med dem. Förordningen (exklusive artlistor) bifogas
som bilaga 1. Den nya förordningen skall den 1 juni 1997 ersätta 1982
års CITES-förordning.
Av förordningen (EG) nr 338/97 framgår inledningsvis att
medlemsstaterna har möjlighet att vidta strängare skyddsåtgärder än som
följer av förordningen. Dessa åtgärder får emellertid inte innebära
handelshinder i strid med Romfördraget. I förordningen påpekas särskilt
möjligheten för medlemsstaterna att reglera innehav av levande exemplar
av vilda arter.
Vissa djur och växter, som inte omfattas av CITES eller har ett
begränsat skydd enligt konventionen, kommer trots detta att omfattas av
den nya förordningens strängaste skyddsregler. Detta gäller bl.a. de
europeiska CITES-arter som inte omfattas av konventionens strängaste
skyddsregler men som omfattas av de strängaste skyddsreglerna i
fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet. Vidare införs en möjlighet
att på gemenskapsnivå förbjuda eller på annat sätt reglera handel med
utomeuropeiska djur och växter som utgör ett ekologiskt hot mot de
europeiska arterna.
Till den nya förordningen hör fyra bilagor, bilagorna A-D, med
förteckningar över djur och växter. Beträffande somliga arter på CITES-
listorna har EU:s medlemsstater avgett reservationer. Dessa arter har då
flyttats från den lista i förordningen (EG) nr 338/97 som korresponderar
mot artens listning i CITES till en lista som innebär mindre strängt skydd
enligt förordningen.
I bilaga A förtecknas de djur och växter som omfattas av förordningens
strängaste skyddsåtgärder. Det rör sig bl.a om arter med vilka
internationell handel är i det närmaste totalförbjuden. I bilaga A, som i
huvudsak motsvaras av CITES bilaga I, förtecknas också ett antal övriga
arter som av EU anses utrotningshotade eller särskilt sårbara vid handel.
Bilaga B svarar mot CITES bilaga II. Därtill innehåller bilaga B en
förteckning över arter som anses vara föremål för så omfattande handel
att dess överlevnad eller naturliga förekomst hotas. Här återfinns även
bilaga I-arter som EU:s medlemsstater har reserverat sig emot.
Bilaga C motsvarar CITES bilaga III. Därtill innehåller bilaga C arter i
bilaga II som är föremål för reservation.
Bilaga D innefattar arter som är föremål för import i sådan omfattning
att övervakning är befogad samt CITES bilaga III-arter som är föremål
för reservation.
I förordningen (EG) nr 338/97, liksom i den tidigare förordningen,
regleras passerandet av EU:s yttre gräns samt handel och transporter
inom unionen. Den gemensamma gränskontrollen förstärks liksom
skyldigheten för medlemstaterna att samarbeta med och informera andra
medlemsstater och kommissionen om tillämpningen av förordningen.
Vid införsel till och utförsel från gemenskapen av de aktuella arterna
erfordras i allmänhet tillstånd. Men även den interna handeln med hotade
arter regleras. Det kommer således att vara förbjudet inom gemenskapen
att köpa, att erbjuda sig att köpa, att för kommersiella ändamål förvärva
eller för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte, att försälja eller
inneha för försäljning, att saluföra eller transportera för försäljning
exemplar av arter som upptagits i bilaga A. Den administrativa CITES-
myndigheten i en medlemsstat kan i enskilda fall medge undantag från
förbuden. Vidare kan kommissionen, i samråd med medlemsstaterna,
medge allmänna undantag. De ovannämnda förbuden gäller även
exemplar av arter som upptagits i bilaga B, om det inte kan visas att
exemplaret förvärvats inom eller införts till EU i enlighet med gällande
lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter.
Även transporter inom unionen är i vissa fall detaljreglerade genom
den nya förordningen. Således skall varje förflyttning inom gemenskapen
av ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga A, från den plats
som anges i införseltillståndet eller i något intyg som utfärdats i enlighet
med förordningen, godkännas av den administrativa myndigheten.
Godkännandet skall bekräftas genom att myndigheten utfärdar ett
transportintyg. I andra fall av förflyttning av levande exemplar av en art
som upptagits i bilaga A krävs att den för transporten ansvarige kan visa
att exemplaret är lagligt åtkommet.
Överlag innebär den nya förordningen att medlemsstaten och dess
tillsynsorgan på ett tydligare sätt åläggs att bevaka att intentionerna med
CITES förverkligas. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall
kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen. Om
behöriga myndigheter får anledning att misstänka att förordningens
bestämmelser inte efterlevs, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna eller anhängiggöra en
rättslig talan.
Den nu gällande förordningen saknar direkta regler om att dess
förbudsbestämmelser skall sanktioneras. I förordning (EG) nr 338/97
däremot anges de överträdelser av förordningen som medlemsstaterna är
skyldiga att straffbelägga eller på annat sätt vidta sanktioner mot. De
åtgärder som medlemsstaten vidtar skall anpassas efter karaktären på och
graden av överträdelse och omfatta bestämmelser om beslag och
förverkande av exemplar.
Kommissionen har vidare under våren 1996 presenterat ett utkast till
tillämpningsförordning till den nya CITES-förordningen. Förordningen
skall ersätta kommissionsförordningen (EEG) nr 3418/83. Den nya
tillämpningsförordningen innehåller bl.a. bestämmelser om utformning
av handlingar, märkning m.m. samt även generella undantag från
förbudet mot kommersiella aktiviteter i EU:s nya CITES-förordning.
Arbetet med den nya kommissionsförordningen är i sitt slutskede. Ett
slutligt förslag har presenteras av kommissionen i mars år 1997.
4.1.2 1994 års lagstiftning om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter
Lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter trädde i kraft den 1 januari 1995 tillsammmans med en
därtill hörande förordning (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter. Samtidigt trädde vissa ändringar i
jaktlagen (1987:259) och naturvårdslagen (1964:822) i kraft. Genom
lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
bemyndigas regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att
meddela de föreskrifter angående in- och utförsel, transport, handel,
preparering och förevisning avseende djur och växter som behövs för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl.
I lagen straffbeläggs, förutom befattning med djur och växter i strid
mot föreskrift m.m. som meddelats med stöd av lagen, även sådan
befattning i strid mot bestämmelserna i EG:s nuvarande CITES-
förordning. Vissa av de förfaranden med djur och växter som kan
straffbeläggas genom föreskrifter meddelade med stöd av lagen uppfyller
också rekvisiten för jakthäleri enligt 46 § jaktlagen (1987:259) eller den
motsvarande bestämmelsen i 37 b § naturvårdslagen (1964:822). För att
undvika konkurrens föreskrivs i jakt- och naturvårdslagarna att dessa
bestämmelser inte skall tillämpas när förutsättningar att tillämpa
ansvarsbestämmelserna i lagen om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter föreligger. Ansvarsbestämmelser i sistnämnda
lag skall dock inte tillämpas om gärningen är belagd med straff i
brottsbalken eller i lagen om straff för varusmuggling.
I lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter finns också bestämmelser om tillsyn, avgifter och förverkande.
I förordning (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter meddelas för närvarande huvudsakligen
kompletterande föreskrifter för tillämpning av EG:s CITES-förordning
och kommissionens därtill hörande tillämpningsförordning. Vidare har i
förordningen införts ett förbud mot import av skinn från ungar av
grönlandssäl och klappmyts i enlighet med direktiv 83/129/EEG om
import till medlemsstaterna av skinn från vissa sälungar och produkter av
sådana skinn.
Enligt den svenska förordningen är Statens jordbruksverk svensk
administrativ och behörig myndighet och Statens naturvårdsverk svensk
vetenskaplig myndighet. Naturvårdsverket har också den centrala
tillsynen över att transport, handel, förvaring, preparering och
förevisning i Sverige sker i överensstämmelse med bestämmelserna i den
svenska lagstiftningen och EU:s förordningar. Motsvarande regionala
tillsyn handhas av länsstyrelserna. Tillsynen av att handel med tredje
land sker i enlighet med ovannämnda svenska författningar och EU:s
förordningar på området handhas av tullmyndigheten.
I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:48) om åtgärder
beträffande djur som tillhör skyddade arter (ändrad genom SJVFS
1996:27) samt (SJVFS 1996:28) om åtgärder beträffande växter som
tillhör skyddade arter, finns ytterligare tillämpningsföreskrifter på
området.
4.1.3 Påföljdsbestämmelser som avser åtgärder med hotade djur-
och växtarter
Enligt CITES skall konventionsstaterna straffbelägga handel med eller
besittning av djur eller växter i strid mot konventionen (artikel VIII.1).
EU:s nuvarande CITES-förordning innefattar ingen särskild
sanktionsbestämmelse. För svenskt vidkommande finns dock redan en
straffrättslig reglering i dessa frågor.
Enligt 8 § lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter döms således den till ansvar som med uppsåt
eller av oaktsamhet tar sådan befattning med djur och växter m.m. som
strider mot en föreskrift som meddelats angående in- och utförsel,
transport, handel, förvaring, preparering och förevisning. Detsamma
gäller den som bryter mot ett villkor som uppställts i samband med att
tillstånd meddelats eller mot annat beslut i enskilt fall. Även den som
handlar i strid med en bestämmelse i 1982 års CITES-förordning om in-
och utförsel, transport, handel och förevisning kan bestraffas.
Strafflatituden för brott av normalgraden är böter eller fängelse i högst
sex månader. Om brottet är grovt, är straffet fängelse i högst två år. Om
gärningen är att bedöma som ringa, skall dock ansvar inte dömas ut.
Slutligen föreskrivs i paragrafen att ansvar enligt den bestämmelsen inte
heller skall utdömas för det fall gärningen är belagd med straff enligt
brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Enligt 9 § i lagen 1994:1818 döms den till böter som i ansökan eller
annan handling, som ges in enligt lagen, enligt föreskrift som meddelats
med stöd av lagen eller enligt 1982 års CITES-förordning, med uppsåt
eller oaktsamhet underlåter att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig
uppgift.
4.1.4 Tillsyn och kontroll över hanteringen med hotade djur och
växter

Tillsyn

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om hotade arters
skydd handhas av Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa
myndigheter har genom lagen 1994:1818 erhållit befogenheter att begära
upplysningar om verksamheter med hotade arter som bedrivs i
förvärvssyfte, att meddela förelägganden och förbud och äger rätt till
tillträde till vissa lokaler. Polisen har ålagts att biträda i
tillsynsverksamheten.

Kontroll av handel med tredje land

Tullagstiftningen bygger på en skyldighet att till en tullmyndighet för
förtullning anmäla in- och utförsel av vissa varor. Tullmyndigheten
kontrollerar om varan får införas respektive utföras och fastställer i
förekommande fall tull och annan skatt samt avgift.
Tullmyndighetens kontroller är såvitt gäller gräns mot tredje land
dels slumpmässiga, dels baserade på konkreta misstankar.
Gränskontrollen mot tredje land upprätthålls även av Kustbevakningen
och polisen. Även anställda vid Statens Järnvägar eller lots- och fyrstaten
har att fullgöra viss gränskontroll.
Tullverkets sedvanliga kontrollverksamhet i förhållande till tredje land
regleras främst i tullagen (1994:1550) och tullförordningen (1994:1558).
De befogenheter som följer av dessa föreskrifter kan tillämpas utan att
brottsmisstanke föreligger. Skulle sådan misstanke uppkomma tillämpas
varusmugglingslagen. Enligt den lagen är det straffbart att, utan att ge det
till känna hos vederbörlig myndighet, uppsåtligen föra sådant gods in i
eller ut från landet som enligt lag eller annan författning erfordrar
tillstånd. Det är också straffbart att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration
eller på annat sätt vilseleda myndighet i samband med tullbehandling av
gods. Som varusmuggling anses också bl.a. om någon uppsåtligen
förfogar över gods som är belagt med in- eller utförselförbud på sådant
sätt att bestämmelse härom överträds.
Beträffande införsel av djur finns dessutom särskilda bestämmelser i
förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. samt genom
Jordbruksverkets föreskrifter (1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg
och embryo. Vid införsel från tredje land erfordras i regel
införseltillstånd, hälsointyg, registrering av importören samt anmälan till
tullmyndighet. Beträffande införsel av växter finns bestämmelser bl.a. i
förordningen (1995:681) om växtskydd.

Kontroll av handel inom EU

Den fria inre marknaden utan kvantitativa importrestriktioner eller
andra åtgärder med motsvarande verkan är en av EG-rättens
grundläggande målsättningar. Den ovan nämnda tullagstiftningen
tillämpas därför inte beträffande handel med gemenskapsvaror mellan
Sverige och andra EU-länder. Restriktioner vid import och export får
dock i viss utsträckning alltjämt förekomma. En förutsättning härför är
att restriktionerna baseras på vissa i artikel 36 i Romfördraget närmare
angivna skyddsbehov, bl.a. det för artskyddet mest relevanta - skyddet
för djur och växter. Restriktioner får dock inte innebära en godtycklig
diskriminering eller innefatta en förtäckt handelsbegränsning. För det fall
skyddsintresset har blivit fullt tillgodosett genom gemenskapsrättsliga
regler finns inte utrymme för ytterligare nationella begränsningar av
passagen över den inre gränsen.
CITES-förordningens bestämmelser om handel och transport inom
gemenskapen utgör kompensatoriska åtgärder. Även de i fågeldirektivet
och art- och habitatdirektivet föreskrivna reglerna om transport och
handel inom EU utgör sådana åtgärder. Om dessa åtgärder visar sig
otillräckliga för att skydda djur och växter i den svenska naturen kan det
bli aktuellt att införa nationell reglering av passagen över den inre
gränsen med exemplar av hotade arter, i den utsträckning
lagstiftningsområdet inte är harmoniserat inom unionen.
Enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges
gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (prop. 1995/96:166)
får kontroller ske beträffande vissa angivna varor såsom vapen och
narkotika, men dessa kontroller får inte ske slumpmässigt utan ett urval
av kontrollobjekt måste ske med hjälp av tullpersonalens erfarenhet av
smuggling. Lagen ger dock inte Tullverket befogenhet att kontrollera
efterlevnaden av bestämmelserna i EU:s CITES-förordning om transport
och handel inom unionen.
4.2 Konventionen om biologisk mångfald och dess
uppföljning

I juni 1992 undertecknades konventionen om biologisk mångfald.
Konventionen som trädde i kraft den 29 december 1993 har genom sin
breda ansats möjligheter att få en samordnande roll inom det
internationella naturvårdsarbetet.
Konventionen syftar till att bevara den biologiska mångfalden, till ett
långsiktigt hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar och till en
rättvis fördelning av de nyttigheter som kan vinnas ur genetiska resurser.
Det sistnämnda avser förhållanden mellan länder som tillhandahåller
genetiska resurser och länder som med hjälp av teknik och kunskaper
utvecklar produkter ur dessa resurser.
I konventionen finns bestämmelser om inrättande av skyddade
områden, om utveckling av långsiktigt hållbara brukningsmetoder, om
miljöansvaret inom olika samhällssektorer samt om utbildning och
forskning. Rätten för varje land att självt bestämma över användningen
av inhemska genetiska resurser slås fast och rekommendationer utfärdas
om ekonomiskt stöd till utvecklingsländernas arbete med att tillämpa
konventionen.
Vidare bör staterna enligt konventionen ta fram nationella
aktionsplaner eller handlingsprogram för mångfaldens bevarande och
nyttjande. Konventionens struktur är likväl så flexibel att den ger
utrymme för varje land att utforma en självständig politik på detta
område. Sveriges anslutning till konventionen godkändes av riksdagen
hösten 1993 (prop. 1992/93:227, bet. 1993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27).
Våren 1994 antog riksdagen propositionen En strategi för biologisk
mångfald (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87). I
propositionen läggs en strategi fast för arbetet med biologisk mångfald.
Bl.a. anförs att olika myndigheter bör få i uppdrag att utarbeta
aktionsplaner för biologisk mångfald. Uppdrag om aktionsplaner gavs av
regeringen till fem centrala myndigheter. I uppdragen anges att som
grund för arbetet skulle bl.a. ligga den en av riksdagen antagna strategin
om biologisk mångfald och den landstudie om den biologiska
mångfalden som Naturvårdsverket utfört i samarbete med bl.a. flera
andra statliga myndigheter, forskningsinstitutioner och organisationer. I
landstudien ges en objektiv beskrivning av kunskaperna om mångfaldens
tillstånd och förändringar, hotfaktorer, nyttjande av biologiska resurser,
ekonomiska värderingar m.m.
I budgetpropositionen 1996/97:1 anges att skyddet av den biologiska
mångfalden är en prioriterad del av miljöpolitiken. Regeringen anför att
utrymme för att genomföra en aktionsplan för biologisk mångfald bör
skapas genom omprioriteringar av befintliga resurser.
I propositionens avsnitt 6 redovisas regeringens ställningstaganden till
Naturvårdsverkets och Boverkets aktionsplaner.
Såvitt avser Skogsstyrelsens, Jordbruksverkets och Fiskeristyrelsens
aktionsplaner avser regeringen senare att återkomma med en redovisning
av sina ställningstaganden till förslagen i dessa planer.

5 Förstärkt skydd för hotade växter och djur m.m.
5.1 Insatser mot fauna- och florakriminalitet
Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete som central
tillsynsmyndighet för tillämpningen av lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffade djur och växter som tillhör skyddade arter och annan
artskyddslagstiftning bör intensifieras och ingå som en del i arbetet
med att genomföra en aktionsplan för biologisk mångfald. I detta
arbete bör ingå att delta i särskilda utbildningsinsatser för personal vid
de brottsbekämpande myndigheterna samt att vägleda länsstyrelserna i
deras tillsynsarbete, bl.a. genom att utfärda föreskrifter om
tillsynsarbetet och anordna utbildning av länsstyrelsernas personal.
Naturvårdsverkets förslag i aktionsplanen: Fauna- och flora-
kriminalitet är nästan undantagsvis ett så speciellt problemområde att det
inte ryms inom den allmänna verksamhet som exempelvis polisen och
tullen bedriver. Specialsatsningar är därför nödvändiga. Naturvårds-
förvaltningen, polis, åklagarmyndigheter och tull bör därför ges utökade
resurser för övervakning, utredningar och utbildning inom området.
Naturvårdsverket anser att om ett positivt resultat skall nås är tillsyn och
övervakning, liksom ökade utbildnings- och informationsinsatser
nödvändiga inom ovan nämnda myndigheter. Samarbete med ideella
föreningar bör även fortsättningsvis tas tillvara.
Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att under rubriken fauna- och
florakriminalitet borde också illegala introduktioner i naturen av
främmande arter ha berörts. Sådan är i vissa fall ett stort problem som
kan ha förödande konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Rikspolisstyrelsen anser att det är angeläget att bekämpa olika former av
fauna- och florakriminalitet, men påpekar att utrymmet för ytterligare
polisiära insatser är begränsat eftersom även sådana insatser måste
rymmas inom ramen för tillgängliga resurser. Det ankommer enligt
Rikspolisstyrelsen i första hand på polismyndigheterna att själva
prioritera sin verksamhet. Rikspolisstyrelsen framför också att det kan
finnas anledning att överväga en ändring av straffsatserna på
miljöområdet eftersom det annars finns en risk för att Sverige blir ett
transitland för bl.a. fauna- och florakriminalitet. Svenska
Jägareförbundet framhåller att Naturvårdsverkets förslag kräver
avsevärda penningmedel om inte förslaget enbart skall bli en
pappersprodukt . Förbundet anser bl.a. att erforderliga resurser måste
ges polisen och då främst inom björn- och vargområdena.
Regeringens överväganden: Regeringen delar Fiskeriverkets
inställning att illegala introduktioner i naturen av främmande arter bör
räknas till fauna- och florakriminaliteten. Frågan har, med utgångspunkt i
Sveriges internationella åtaganden på naturvårdsområdet, behandlats i
proposition 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter, m.m. Av propositionen framgår bl.a. att
Sverige som part i konventionen om skydd av flyttande vilda djur
(Bonnkonventionen), konventionen om skydd av europeiska vilda djur
och växter samt deras naturliga miljö (Bernkonventionen) och
konventionen om biologisk mångfald åtagit sig att strängt kontrollera
utsättningen i naturen av främmande arter. Som medlem i EU har Sverige
också ett motsvarande åtagande enligt bestämmelserna i direktiv
79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) och direktiv
92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art-
och habitatdirektivet). Ändamålet från naturvårdssynpunkt med en
utsättningskontroll är att skydda inhemska vilda djur- och växtarter samt
naturmiljön. I den svenska lagstiftningen finns särskilda regler om
utsättning av fiskar, växter, vilda däggdjur och fåglar samt om spridning
av biologiska bekämpningsmedel. Därutöver har regeringen genom 14 c
§ i naturvårdslagen (1964:822) fått ett generellt bemyndigande att
meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut
exemplar av en vilt levande djur- eller växtart i naturmiljön. Om det
eftersträvade skyddet för djur, växter eller naturmiljön skall upprätthållas
med stöd av speciallagstiftning så skall dock sådan reglering alltid
tillämpas.
Av förordningen (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter framgår bl.a. att Naturvårdsverket och
länsstyrelserna skall utöva tillsyn över efterlevnaden av
artskyddsföreskrifter avseende transport, handel, förvaring, preparering
och förevisning av vilda djur och växter. Naturvårdsverket har den
centrala tillsynen, samordnar tillsynsverksamheten och lämnar vid behov
bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelserna utövar tillsyn inom
respektive län. Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra
samt med statliga och kommunala organ som fullgör uppgifter av
betydelse för tillsynsverksamheten. De skall också verka för att
överträdelser av artskyddsföreskrifterna beivras. Enligt lagen
(1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter skall polismyndigheten lämna det biträde som behövs för
tillsynen.
En viktig uppgift för Naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet
är att informera de andra tillsynsmyndigheterna samt de
brottsbekämpande myndigheterna och allmänheten om
artskyddslagstiftningen. I detta arbete bör ingå att delta i särskilda
utbildningsinsatser för personal vid de brottsbekämpande myndigheterna
samt att vägleda länsstyrelserna i deras tillsynsarbete, bl.a. genom att
meddela föreskrifter för arbetet och anordna utbildning av
länsstyrelsernas personal.
Som Naturvårdsverket föreslår bör de berörda myndigheterna
samarbeta bl.a. med de ideella föreningar som arbetar för att bevarar de
vilda djuren och växterna. En viktig del av arbetet med att förebygga och
utreda fauna- och florakriminalitet är inhämtande av information från
allmänheten och förmedling av information till denna. Speciellt i denna
del kan de ideella föreningarna lämna värdefulla bidrag bl.a. genom att
informera sina medlemmar om artskyddsbestämmelserna och syftet med
dessa samt hjälpa till med att förmedla information till myndigheterna
om fauna- och florakriminalitet.
Övervakningen av efterlevnaden av artskyddsbestämmelserna samt
kompetensutvecklingen inom de brottsbekämpande myndigheterna
behandlas i avsnitt 5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning. Frågan om ändring av straffsatserna för brott mot
artskyddslagstiftningen behandlas i avsnitt 5.5 Lagen om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.
5.2 Naturvårdslagen, fastighetsbildningslagen,
ledningsrättslagen och anläggningslagen
5.2.1 Undantag från naturvårdsföreskrifter

Regeringens förslag: 12 och 19 c §§ naturvårdslagen
(1964:822), 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), 8 §
ledningsrättslagen (1973:1144) och 9 § anläggningslagen
(1973:1149) ändras så att det klart framgår att vissa beslut om
undantag från naturvårdsföreskrift kräver tillåtelse av regeringen,
om beslutet avser ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt
bevarandeområde.

Skälen för regeringens förslag: I samband med att Sverige blev
medlem i EU den 1 januari 1995 infördes nya regler i naturvårdslagen
om områdesskydd. Dessa regler återfinns i 19 a-c §§. För att Sverige
skall uppfylla sina förpliktelser enligt fågeldirektivet skall värdefulla
livsmiljöer för fåglarna skyddas och förklaras som särskilda
skyddsområden för fåglar. Vidare skall Sverige, i enlighet med art- och
habitatdirektivet, till kommissionen lämna förslag på naturområden i
Sverige av intresse för gemenskapen. Om kommissionen delar den
svenska bedömningen att skyddet av de föreslagna områdena är av
intresse för gemenskapen, skall Sverige inom sex år förklara områdena
som särskilda bevarandeområden och bereda dem nödvändigt skydd. De
områden som förklaras som särskilda skyddsområden eller särskilda
bevarandeområden skyddas eller skall skyddas med stöd av någon av
naturvårdslagens olika områdesskyddsbestämmelser. Områdena kan
således skyddas som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområden
eller i enlighet med 14 b § (djur-eller växtskyddsområde) eller 20 §
(samrådsområde).
De särskilda skyddsområdena och de särskilda bevarandeområdena
skall ingå i ett europeiskt ekologiskt nätverk - Natura 2000.
Enligt fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet föreligger
skyldighet för medlemsstaterna att bereda dessa områden nödvändigt
skydd samt att bibehålla skyddet. Det är bara under vissa i sistnämnda
direktivet angivna förutsättningar, som undantag från eller helt eller
delvis upphävande av skyddsföreskrifter eller områdesskydd får ske. En
sådan förutsättning är att om skyddet försämras på ett betydande sätt
måste nödvändiga kompensationsåtgärder vidtas för att skydda det
övergripande sammanhanget av Natura 2000. I vissa sådana fall skall
också kommissionens åsikt i frågan först inhämtas. Med hänsyn till detta
föreskrivs i 19 c § naturvårdslagen att ett helt eller delvis upphävande av
områdesskyddet för ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt
bevarandeområde får ske endast efter att regeringen lämnat tillstånd
därtill.
Det är länsstyrelsen, och i vissa fall en kommunal myndighet, som i
enlighet med de särskilda reglerna därom i naturvårdslagen skall pröva
alla frågor om upphävande av områdesskydd, om undantag från
skyddsföreskrifter och om tillstånd enligt sådana föreskrifter. De krav på
tillåtelse från regeringen som föreskrivs i 19 c § ersätter därför inte
myndigheternas prövning. De tillstånd regeringen enligt 19 c § lämnar
skall endast avse frågan om det aktuella beslutet är tillåtet enligt EG:s
rättsordning. Regeringen kan dock villkora ett bifallsbeslut, om detta
krävs för att uppfylla en EG-bestämmelse. Om regeringen finner att ett
bifallsbeslut skulle strida mot EG:s rättsordning, är myndighet som skall
pröva den aktuella frågan om upphävande eller undantag bunden av
regeringens bedömning i den delen. Med hänsyn till att regeringens
prövning enligt 19 c § således inte ersätter ett myndighetstillstånd bör
orden "helt eller delvis upphävas endast efter tillstånd från regeringen" i
paragrafen bytas ut mot " inte upphävas helt eller delvis utan regeringens
tillåtelse".
Det har med hänvisning till lydelsen av 19 c § ifrågasatts om kravet på
tillstånd av regeringen även omfattar vissa beslut som formellt betecknas
som undantag från naturvårdsföreskrifter. Sådana beslut innebär ofta i
praktiken att delar av ett skyddat område får tas i anspråk för annat
ändamål och att områdesskyddet i praktiken delvis upphävs. Regeringen
anser att dessa beslut redan nu omfattas av kravet i 19 c § på tillstånd
från regeringen. För att detta förhållande klart skall framgå direkt av
lagtexten bör 19 c § ändras i enlighet härmed. Det är dock inte alla av
dessa undantagsbeslut som innebär en sådan risk för skada på områdets
naturvärden att en särskild regeringsprövning är motiverad. De
undantagsbeslut beträffande vilka det är uppenbart att den verksamhet
som prövas inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets
naturvärden bör således undantas från kravet på regeringens förprövning.
I 19 c § bör därför ändras i enlighet med vad som ovan anförts.
Enligt 12 och 19 §§ i naturvårdslagen får länsstyrelsen i särskilda fall
medge undantag från meddelade reservatsföreskrifter. Vidare får enligt
dessa paragrafer den myndighet som meddelat beslut om naturreservat
eller naturvårdsområde helt eller delvis upphäva beslutet om det finns
synnerliga skäl. Om ett naturreservat eller ett naturvårdsområde även är
ett särskilt skyddsområde eller ett särskilt bevarandeområde, krävs enligt
19 c § naturvårdslagen i vissa fall tillåtelse från regeringen, innan sådana
beslut om undantag eller upphävande får meddelas. För att tydliggöra
detta bör i 12 § hänvisas till 19 c §.
I 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 8 § ledningsrättslagen och 9 §
anläggningslagen föreskrivs att om det finns särskilda skäl får
länsstyrelsen eller i vissa fall en kommunal myndighet på begäran av
lantmäterimyndigheten, medge undantag från bl.a. naturvårdsföreskrifter.
Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen skyddat område får
tas i anspråk för annat ändamål. Om beslutet avser ett särskilt
skyddsområde eller särskilt bevarandeområde krävs enligt 19 c § i
naturvårdslagen i vissa fall tillåtelse från regeringen innan ett sådant
beslut om undantag får meddelas. För att tydliggöra detta bör i de
angivna paragraferna hänvisas till 19 c § i naturvårdslagen.

5.2.2 Övergångsbestämmelse i naturvårdslagen

Regeringens förslag: I naturvårdslagen införs en
övergångsbestämmelse som klarlägger att beslut om att fridlysa ett
djur eller en växt och beslut om att inrätta ett djurskyddsområde
eller växtskyddsområde som meddelats med stöd av 14 § i dess
lydelse före 1 januari 1995 skall anses som meddelade med stöd av
14 § eller 14 a-b § i dess nuvarande lydelse.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1995 trädde vissa
ändringar i naturvårdslagen ikraft (SFS 1994:1821). Syftet var att
Sverige skulle uppfylla sina internationella åtaganden på
naturvårdsområdet. Lagändringen innebar bl.a. att 14 § delades upp i tre
paragrafer, 14 och 14 a b §§. Vid domstols bedömning av överträdelser
av äldre beslut har det ansetts att hänvisningen i nuvarande
straffbestämmelser inte innefattar beslut enligt den äldre formuleringen
av 14 §. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse införs i
naturvårdslagen som innebär att förbud eller föreskrifter som meddelats
före lagändringen den 1 januari 1995, skall vid tillämpningen av
straffbestämmelserna i 37 och 37 b §§ anses som om de meddelats enligt
14 § respektive 14 a b §§. Bestämmelsen avser endast överträdelser som
sker efter den 30 juni 1997. Det är således inte fråga om någon retroaktiv
reglering.
5.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning
Regeringens förslag: Lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning ändras så att Kustbevakningen
får polisiära befogenheter även när myndigheten bedriver
verksamhet för att hindra brott mot föreskrifter i författningar som
gäller åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter.
Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning ändras även så att Kustbevakningen får polisiära
befogenheter också när myndigheten bedriver verksamhet för att
hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
och med stöd av den lagen meddelade föreskrifter.
Promemorians förslag:: Överensstämmer med regeringens förslag i
den del förslaget ger Kustbevakningen polisiär befogenheter för att
hindra brott mot föreskrifter i författningar som gäller åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.
Kustbevakningens förslag: Kustbevakningen har föreslagit att
Kustbevakningen skall få polisiära befogenheter när myndigheten
bedriver verksamhet för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.
I den delen överensstämmer Kustbevakningens förslag med regeringens.
Rikspolisstyrelsen har hörts under hand över förslaget och har inte haft
något att erinra mot det.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är i princip positiva till
att Kustbevakningen får utökade uppgifter i kampen mot fauna- och
florabrottslighet. Kustbevakningen påpekar dock att det till den större
delen blir fråga om att tillämpa tullagstiftning även i förhållande till
trafik inom EU då sjögräns i EU-sammanhang alltid betraktas som
tredjelandsgräns. Vidare anför Kustbevakningen att det är obehövligt att
införa ytterligare en punkt i lagens 1 §, utan att de föreslagna
arbetsuppgifterna kan inrymmas i uttrycket "annan naturvård" som redan
idag ingår i Kustbevakningens bemyndiganden enligt lagen (1 § p. 4).
Slutligen anser Kustbevakningen att det bör framgå av förarbetena att 12
§ lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter om förverkande av fortskaffningsmedel även avser fartyg.
Generaltullstyrelsen uppger att det efter Sveriges inträde i EU uppstått
svårigheter att beivra handeln med hotade arter, särskilt som
tullpersonalens begränsade ingripandemöjligheter medfört att samarbetet
med andra tullmyndigheter rörande transporter inom EU omöjliggörs.
Styrelsen anser vidare att det är synnerligen anmärkningsvärt att kontroll
såvitt gäller utrotningshotade arter inte skall kunna utföras i samband
med annan kontroll i EU-sammanhang, när sådan kontroll får göras såvitt
avser överträdelser av de veterinära bestämmelserna. Styrelsen anför att
Tullverket borde få samma befogenhet som Kustbevakningen föreslås få
och att Tullverket därigenom blir en del av den nationella yttäckande
kontrollverksamheten. Kontrollerna ska då inte ses som riktade mot
trafiken därför att den är gränsöverskridande utan som kontroller i de
naturliga knutpunkter i trafiken som exempelvis färjeläger utgör. De
harmoniserande reglerna skulle då inte utgöra något hinder. Även Statens
naturvårdsverk, Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen och
Världsnaturfonden anser att Tullverket bör tilldelas befogenheter att
kontrollera transporter inom unionen. Världsnaturfonden påpekar särskilt
att det är mycket svårt att stävja handeln över gränsen i norra Sverige
eftersom antalet polismän där är litet. Naturhistoriska riksmuseet påpekar
att landets polisiära resurser för fauna- och floraövervakning måste
förstärkas.
Skälen för regeringens förslag: Beträffande gränsen mot tredje land
är nuvarande gränskontroll tillfyllest såvitt gäller de legala möjligheterna
att kontrollera varor som förs över gränsen. Således har tullmyndigheten
rätt att kontrollera att införsel och utförsel av djur och växter anmäls på
rätt sätt och att erforderligt tillstånd föreligger. Om misstanke om brott
föreligger får tvångsåtgärder tillgripas enligt varusmugglingslagen.
Någon ny reglering vad gäller kontrollen gentemot tredje land föreslås
därför inte.
Vad härefter gäller gränsen mot annat EU-land har situationen ändrats
radikalt sedan Sverige blev medlem i unionen. Gränskontrollen såvitt
avser hotade arter har som nämnts ovan ersatts av en EU-intern
handelsreglering i form av bl.a. CITES-förordningen. Vid beredningen
av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns
mot ett annat land inom Europeiska unionen, fann regeringen (prop.
1995/96:166) att det saknades möjlighet att införa gränskontroll med
tullmyndighet mot andra medlemsstater såvitt gäller hotade arter. Det
angavs dock att frågan bör återupptas i framtiden för ytterligare
prövning. Eftersom EU:s CITES-förordning med förbud mot bl.a. vissa
transporter av hotade arter utgör en s.k. kompensatorisk åtgärd, som
omnämnts ovan, måste dessa åtgärder anses vara otillräckliga för att
gränsskydd skall kunna motiveras. Den nya CITES-förordningen som
ytterligare stärker hotade arters skydd har ännu inte trätt i kraft. Det är
således för tidigt att nu bedöma om gränskontroller av trafik mot andra
medlemsstater bör och får sättas in. Regeringen avser att följa
utvecklingen på området och utvärdera effekten av EU-förordningen
sedan den tillämpats en tid. Om det vid en sådan utvärdering visar sig att
det skyddssystem som byggs upp inom unionen inte är effektivt för att
skydda hotade arter i Sverige, kan det dock vara möjligt enligt EG-rätten
att återinföra ett nationellt gränsskydd såvitt gäller transporter,
framförallt export, av hotade arter.
Kontrollen av handelsreglernas efterlevnad får enligt EG-rätten inte
koncentreras till gränsen utan måste avse hela landet. Detta är en polisiär
kontrolluppgift. Enligt regeringens bedömning är det med nuvarande
artskyddslagstiftning inte möjligt att med hjälp av tullen vid landets
gränser mot annan EU-stat kontrollera att transporter av vilda djur etc.
sker i enlighet med reglerna i EU:s CITES-förordning, om inte
tulltjänstemännen också bemyndigas utföra sådana polisiära uppgifter.
Detta är för närvarande inte aktuellt. Det kan befaras att utebliven
tullkontroll inte helt kan ersättas av polismyndighetens arbete; i vart fall
inte med de resurser som för närvarande står till polisens förfogande. Av
Rikspolisstyrelsens rapport 1996:6 Illegal hantering av djur och växter,
framgår att Danmark, Norge och Storbritannien satsat resurser på
bekämpning av fauna- och florakriminalitet. Det föreslås i rapporten att
för Sveriges del kompetensen bör ökas såväl vid polis- som
åklagarmyndigheten samt resurserna inom polisen samordnas på lämpligt
sätt. Det framstår som klart att effektiva insatser från rättsväsendets sida
är avgörande för om brottsligheten på området skall kunna stävjas. Detta
är särskilt tydligt eftersom andra länder i unionen ofta synes vara
destinationen för hotade fåglar och andra djur som tas från svensk natur.
Mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen är det angeläget att
övriga tillgängliga bevakningsresurser sätts in i arbetet med att bekämpa
fauna- och florarelaterad kriminalitet. Kustbevakningens resurser bör
därför tas i anspråk. Det föreslås således att Kustbevakningens polisiära
befogenheter utvidgas till att även avse övervakning för att hindra brott
mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.
Enligt regeringens förslag skall Kustbevakningen fullgöra polisiära
uppgifter relaterade till fauna- och florabrottsligheten inom dess
övervakningsområde. Arbetsuppgiften är inte helt ny för
Kustbevakningen som redan utför gränsbevakning såvitt gäller bl.a. in-
och utförsel av skyddade djur och växter. Vidare arbetar
Kustbevakningen redan nu med att förhindra brott mot
naturvårdsförfattningarna. Regeringen anser inte att de nu aktuella
befogenheterna lagtekniskt helt kan inrymmas i de befogenheter som
Kustbevakningen redan nu har enligt lagen om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning. Ett direkt bemyndigande avseende
de hotade arterna är nödvändigt då bestämmelserna om handel med dessa
även avser sådant som svårligen kan inordnas under det allmänna
begreppet naturvård. Kommersiell handel med livsmedel eller smycken
som framställts av skyddade arter omfattas t.ex. av de här aktuella
bestämmelserna vilket inte utan problem kan anses innefattas i
naturvårdsbegreppet. Det är väsentligt att det klart framgår av lagtexten
att övervakningen av tillämpningen av samtliga författningsföreskrifter,
som gäller åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter, omfattas av Kustbevakningens befogenhet.
Beträffande den av Kustbevakningen uppmärksammade frågan om
förverkande enligt 12 § även avser fartyg, framgår det av bestämmelsens
allmänna ordalag - "fortskaffningsmedel" - att även fartyg omfattas av
regeln.
Sammanfattningsvis har Sverige att i enlighet med EG:s rättsregler
bekämpa fauna- och florakriminaliteten inom EU med medel som inte
innefattar ren gränskontroll. Sådana ingripanden mot enskild som det är
fråga om här är det lämpligast att polismyndigheten och
Kustbevakningen handhar.
En viktig förutsättning för ett gott resultat är att underrättelser om
misstänkt verksamhet kommer rätt befattningshavare till del. Det är
därför angeläget dels att myndigheterna utvecklar sitt
informationsinsamlande på området, dels att polisen, Kustbevakningen
och tullen samarbetar. Det är också av stor vikt att utbildning av personal
sker. Detta på grund av att det för en effektiv bekämpning av denna
speciella brottslighet är viktigt att känna till hur gärningsmännen går till
väga samt att ha en grundläggande kunskap beträffande de arter som
omfattas av lagstiftningens skydd. Fullständig artkännedom kan
naturligtvis inte krävas utan i den delen får experter anlitas.
Som framgår av Rikspolisstyrelsens rapport utvecklas polisens
kompetens på området. En speciell utbildning planeras och en handbok
innehållande bl.a. metodfrågor har tagits fram. Många polismyndigheter
har kontaktmän som utgör ett viktigt kontaktnät för
underrättelseverksamheten. Vid Rikspolisstyrelsen finns en
befattningshavare som enbart handhar frågor med anknytning till den
illegala handeln med hotade växter och djur och vid
Rikskriminalpolisens underrättelseenhet har en befattningshavare det
nationella och internationella samordningsansvaret för dessa frågor. Av
särskilt intresse är utvecklingen av ett europeiskt polissamarbete. Enligt
Rikspolisstyrelsens rapport omsätter den internationella fauna- och
florabrottsligheten 30 miljarder kr årligen.
Genom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon (prop.
1992/93:54, bet. 1992/93:UU10, rskr. 1992/93:54), som trädde i kraft den
1 januari 1993, inrättade Sverige en ekonomisk zon utanför
territorialhavsgränsen. Med stöd av lagen utfärdade regeringen
förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon, som trädde i
kraft samma dag. Genom en ändring i förordningen (SFS 1995:951, som
trädde i kraft den 30 juli 1995) fick Kustbevakningen en allmän
tillsynsskyldighet för all sådan verksamhet som bedrivs i den
ekonomiska zonen med stöd av 5 och 9 §§ nämnda lag, bl.a. utländska
medborgares bedrivande av marinvetenskaplig forskning.
Utöver tillsynsuppgifter i den ekonomiska zonen har Kustbevakningen
där även uppgifter av polisiär natur. Detta framgår av lagen (1982:395)
om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och
förordningen (1983:124) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning, och avser bl.a. lagstiftning om fiske och
kontinentalsockeln.
Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning har
tillkommit för att göra det möjligt för kustbevakningstjänstemän att göra
snabba ingripanden till sjöss i de fall polisen inte finns tillgänglig.
Tjänstemännen vid Kustbevakningen har enligt nämnda lag samma
befogenheter som en polisman att hålla förhör och använda vissa
straffprocessuella tvångsmedel vid övervakning för att hindra brott.
Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
ändrades bl.a. i samband med att Sverige inrättade den ekonomiska
zonen. Lagen gjordes då tillämplig även inom den ekonomiska zonen
enligt särskild i lagen angivna punkter.
I 5 § lagen om Sveriges ekonomiska zon finns regler om tillståndsplikt
inom lagens tillämpningsområde. Ett tillståndsbeslut skall ange den
verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för
verksamheten. Enligt 9 § nämnda lag jämförd med 7 § i förordningen
krävs en anmälan till Kustbevakningen när utländska medborgare skall
bedriva marinvetenskaplig forskning i zonen. I 16 § lagen finns
straffbestämmelser för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att iaktta föreskrifter enligt 2 eller 7 § eller bedriver
verksamhet eller forskning utan tillstånd respektive anmälan eller
åsidosätter villkor som har meddelats med stöd av 5 och 9 §§. Detsamma
gäller den som fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att
tillståndsmyndigheten har förbjudit verksamheten.
I lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
anges ett flertal lagområden som ingår i Kustbevakningens polisiära
övervakningsverksamhet i Sveriges ekonomiska zon, däribland fisket och
kontinentalsockeln. Däremot finns inte i nämnda lag någon motsvarande
hänvisning avseende brott mot föreskrifter i själva lagen om Sveriges
ekonomiska zon och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Detta
innebär att Kustbevakningen inte har rätt att utöva polisiära befogenheter
vid misstanke om brott mot lagen om Sveriges ekonomiska zon.
Eftersom Kustbevakningen har en tillsynsskyldighet för verksamhet som
bedrivs i den ekonomiska zonen bör Kustbevakningen även tilldelas
polisiära befogenheter för att effektivt kunna utöva sin tillsynsskyldighet.
5.4 Jaktlagen
Regeringens förslag: Jaktlagen (1987:259) ändras så att det
framgår tydligare att fågeldirektivets samt art- och
habitatdirektivets bestämmelser har genomförts i landet. 4 § ändras
till att viltet skall vårdas även i syfte att bevara de fågelarter som
inte tillhör landets viltbestånd utan endast tillfälligt förekommer i
landet. I 5 och 9 §§ görs ett tillägg som förtydligar att
skadeförebyggande åtgärder som kan leda till störning eller
resultera i avlivning endast får vidtas om det inte finns någon annan
tillfredsställande lösning.
Därutöver görs en teknisk komplettering i lagens 10 a § där
områden uppräknas som omfattas av statens jakträtt.

Skäl för regeringens förslag: Enligt artikel 1 i fågeldirektivet
omfattas alla i EU-staterna vilt levande fågelarter av direktivets
bestämmelser. I artikel 2 i direktivet föreskrivs att åtgärder skall vidtas
för att bibehålla populationen "på en nivå som svarar särskilt mot
ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov" eller för att anpassa
populationerna till den nivån.
Det kan ifrågasättas om målsättningen i artikel 2 i fågeldirektivet
avspeglas helt och hållet i den svenska lagstiftningen. Det bör således
göras klart att nödvändiga åtgärder som en medlemsstat skall vidta inte
skall begränsas till endast inhemska arter utan även gälla "samtliga
fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska
territorium på vilket fördraget tillämpas".
Enligt 4 § jaktlagen föreligger en skyldighet för markägare och
jakträttshavare att vårda viltet i syfte att bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och att främja en lämplig utveckling av
viltstammarna. Åtgärder som vidtas för att skydda och vårda inhemska
vilda fåglar kommer också automatiskt att stärka skyddet för de
flyttfåglar och andra fåglar som bara tillfälligtvis finns i Sverige. Genom
denna bestämmelser har Sverige således i praktiken infört ett sådant
skydd som krävs enligt direktivet. För att Sverige också formellt skall
uppfylla direktivskraven bör ett tillägg göras i 4 § jaktlagen varigenom
"de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet" jämställs med
"de viltarter som tillhör landets viltbestånd".
I artikel 9 i fågeldirektivet och i artikel 16 i art- och habitatdirektivet
anges bl.a de villkor som måste vara uppfyllda för att undantag från
direktivens förbud mot jakt eller annan störning av vilt får ske. Ett av de
grundläggande villkoren är att undantag inte får medges om det finns
någon annan tillfredsställande lösning. En sådan lösning kan vara att
genom inhägnad eller andra skyddsåtgärder begränsa skadorna. I detta
avseende kan noteras att 5 § jaktlagen innehåller förbud mot att störa vilt,
även fåglar, men att det är tillåtet för markinnehavaren att vidta "lämpliga
åtgärder" för att motverka skador av vilt. Vidare konstateras att enligt 9 §
i samma lag får polismyndighet besluta om avlivning av vilda djur som
orsakar avsevärd skada eller som kan antas vara farliga för människors
säkerhet. Dessa bestämmelser innebär undantag från störnings- och
jaktförbuden i fågeldirektivets artikel 5 och i art- och habitatdirektivets
artikel 12. Villkoren i artikel 9 i fågeldirektivet respektive i artikel 16 i
art- och habitatdirektivet måste därför överföras till de aktuella
bestämmelserna i jaktlagen eller en hänvisning till artiklarna göras i
lagen.
För att kopplingen till undantagsartiklarna i direktiven skall framgå
klart bör därför 5 och 9 §§ jaktlagen kompletteras så att det direkt av
lagtexten framgår att störningen eller jakten endast får äga rum om det
inte finns någon annan tillfredsställande lösning.
Slutligen bör en mindre teknisk justering göras i 10 a § jaktlagen vari
uppräknas mark som staten har jakträtten på. I paragrafen upptas nu bl.a.
"kronoegendomarna på Eriksö i Södermanlands län". Vissa av
kronoegendomarna på Eriksö är belägna i Stockholms län varför
paragrafen bör ändras så att detta förhållande framgår.
5.5 Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter
Regeringens förslag: Tillsyns-, ansvars- och
förverkandebestämmelserna i lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter utvidgas till
att innefatta även motsvarande bestämmelser i EU:s nya CITES-
förordning. Ändringarna innebär också en precisering av vilka
överträdelser av förordningens bestämmelser som omfattas av
straffansvar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna
är positiva till de föreslagna ändringarna eller lämnar dem utan
invändning. Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om inte de nu föreslagna
bestämmelserna bör harmoniseras i större utsträckning med förslaget till
Miljöbalk (SOU 1996:103).
Skälen för regeringens förslag: I lagen om åtgärder beträffande djur
och växter som tillhör skyddade arter straffbeläggs, förutom befattning
med djur och växter i strid mot föreskrift m.m. som meddelats med stöd
av lagen, även sådan befattning i strid mot bestämmelserna i EG:s
nuvarande CITES-förordning. Enligt EU:s nya CITES-förordning skall
medlemsländerna ålägga sanktioner mot ett antal överträdelser av
bestämmelserna i förordningen på sätt som närmare anges i
förordningens artikel 16. Vidare finns i förordningens artikel 9 ett förbud
mot att utan föreskrivet intyg transportera levande exemplar av de mest
hotade djur- och växtarterna. Under författningskommentaren nedan
genomgås dessa bestämmelser i detalj.
Den nuvarande utformningen av ansvarsbestämmelserna i 8 och 9 §§ i
lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
innefattar åtgärder i strid med lagen eller föreskrifter eller beslut som
meddelats med stöd av lagen samt förfaranden i strid med bestämmelser i
1982 års CITES-förordning, med undantag för ringa överträdelser. Med
anledning av föreskriften i den nya CITES-förordningens artikel 16 att
ålägga sanktioner mot vissa överträdelser och då det kan befaras att ett
alltför allmänt hållet straffstadgande kan leda till tillämpningssvårigheter,
bör lagens ansvarsbestämmelser i den delen omformuleras till att
närmare ange de gärningar som omfattas av straffansvaret. Åtskilliga av
de gärningar som upptagits i artikel 16 sanktioneras dock genom annan
lagstiftning såsom brottsbalken och varusmugglingslagen.
Rikspolisstyrelsen har framfört att det vore önskvärt att det nu
föreliggande lagförslaget harmoniseras ytterligare till
Miljöbalksutredningens förslag till nya allmänna straffbestämmelser för
miljöbrott. Det är regeringens uppfattning att eftersom de långtgående
förändringar som föreslås i den utredningen avser en mycket stor del av
miljöområdet bör dessa ändringar, bl.a. frågan om en generell höjning av
miljöbrottens straffvärde, behandlas samlat i Miljöbalksarbetet, med den
möjlighet till överblick och lagharmonisering som där ges.
5.6 Lagförslagens effekter på myndigheternas
arbetsbelastning
Regeringens bedömning: De föreslagna lagändringarna kommer
endast marginellt att påverka arbetsbelastningen för de
brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheterna.
Remissinstanserna: Kustbevakningen anser att utökning av dess
arbetsuppgifter kommer att kräva vissa resursinsatser bland annat i form
av utbildning av tjänstemän.
Regeringens överväganden: I avsnitt 5.3 Lagen om
Kustbevakningens medverkan vi polisiär övervakning föreslår regeringen
att Kustbevakningen får ytterligare polisiära befogenheter vad gäller
bekämpning av fauna- och florakriminalitet. Eftersom dessa nya
befogenheter skall utföras inom Kustbevakningens ordinarie
övervakningsverksamhet bör de inte medföra några direkta
kostnadsökningar för myndigheten, utöver de utbildningskostnader som
införandet av en ny lagstiftning regelmässigt medför.
Den föreslagna ändringen av lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter innebär i huvudsak
att hänvisningarna i lagen till EU:s förordning (EEG) nr 3626/82 byts ut
mot hänvisningar till EU:s förordning (EG) nr 338/97. De gärningar som
därigenom straffsanktioneras är i huvudsak samma gärningar som före
lagändringen sanktioneras via EU:s förordning från 1982. Genom att
tillstånds- eller intygskravet för befattning med exemplar av vilda djur
utökas något, bl.a vad gäller transport inom Sverige av levande exemplar
av de mest hotade arterna (bilaga A-arter), så kommer en viss
nykriminalisering att ske. Regeringen bedömer dock att
nykriminaliseringen, i förhållande till nuvarande motsvarande
kriminalisering, endast marginellt kommer att påverka arbetsbelastningen
för de brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter. Denna
bedömning gäller även de föreslagna ändringarna i naturvårdslagen.
De föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen,
ledningsrättslagen, anläggningslagen och jaktlagen förväntas inte komma
att påverka arbetsbelastningen för myndigheterna.

6 Aktionsplanerna för biologisk mångfald
6.1 Några viktiga utgångspunkter för arbetet med biologisk
mångfald
Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets och Boverkets
aktionsplaner utgör värdefulla bidrag i arbetet med att bevara den
biologiska mångfalden
Boverkets aktionsplan: Boverket har i sin aktionsplan behandlat
biologisk mångfald knuten till tätorter och olika infrastruktur-
anläggningar såsom vägar, järnvägar, kraftledningar med koppling till
fysisk planering. Verket har utifrån angivna mål föreslagit olika åtgärder
omfattande bl.a. biologisk mångfald i naturresurslagen och plan- och
bygglagen, ekologisk kompetens, kommunala naturdatabanker,
kunskapsunderlag för fysisk planering, infrastrukturanläggningar, frågor
knutna till förvaltning, skötsel och underhåll, behov av forskning och
information samt förslag om att utreda kompensationsbiotoper. Verket
har gjort en prioritering av redovisade förslag till åtgärder och redovisat
behovet av resurser för att genomföra åtgärderna samt tid för
genomförande.
Naturvårdsverkets aktionsplan: I enlighet med sitt särskilda
uppdrag redovisar har Naturvårdsverket redovisat några viktiga
utgångspunkter för arbetet bl.a. vad avser motiven för att bevara den
biologiska mångfalden, innebörden av det nationella åtagandet att bevara
mångfalden, viktiga principer för bevarande och hållbart nyttjande av
mångfalden liksom uppläggningen av arbetet. I enlighet med uppdraget
har Naturvårdsverket utvecklat mätbara mål som ledning för såväl den
egna verksamheten som för sektorsmyndighetens arbete med mål och
åtgärder. Verket har vidare föreslagit åtgärder inom det egna
ansvarsområdet, i likhet med övriga berörda myndigheter, men dessutom
gjort en utvärdering av de övriga sektorsvisa aktionsplanerna.
Naturvårdsverket har angett prioritering av de olika åtgärderna med
uppskattat tid och kostnad för genomförande. Naturvårdsverket har i sin
utvärdering av Boverkets aktionsplan angett att verket delar den analys
som görs i planen beträffande den roll som natur och grönområden har i
och kring tätorter. Liksom Boverket betonar Naturvårdsverket den
biologiska mångfaldens betydelse för stadsmänniskornas möjlighet till
upplevelser och rekreation i tätorter och i tätortsnära områden.
Remissinstanserna: De redovisade aktionsplanerna har fått ett i
huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Huvuddragen i
planerna tillstyrks av remissinstanserna. Aktionsplanerna anses av
flertalet remissinstanser på ett ambitiöst sätt ha sökt precisera det
utomordentligt vida spektrum av åtgärder som bevarande och uthålligt
nyttjande av den biologiska mångfalden kräver. Den allmänna policyn
om sektorsansvar och sektorsintegrering stöds starkt av
remissinstanserna.
Regeringens överväganden: Boverkets och Naturvårdsverkets förslag
till åtgärder är av betydande omfattning.och illustrerar därigenom väl att
frågor om biologisk mångfald griper in i och berör en rad olika
verksamheter. Flera av förslagen anknyter naturligt nog till verksamhet
som redan är etablerad inom respektive myndighet och följaktligen utgör
en del i myndigheternas löpande verksamhet eller avser åtgärder som
befinner sig ett avslutande skede. Regeringen finner därför inte anledning
att i propositionen kommentera alla åtgärdsförslag. Regeringen delar i
huvudsak den prioritering av åtgärder som verken har angett i sina
aktionsplaner. Regeringen begränsar sina ställningstaganden beträffande
förslagen i Boverkets aktionsplan till sådana åtgärdsförslag som
Boverket särskilt framhållit och som regeringen finner anledning att nu
behandla.
Den biologiska mångfaldens betydelse för att upprätthålla fungerande
ekosystem framhålls alltmer som en viktig aspekt. Med nuvarande
kunskaper är det inte möjligt att ange vilka konsekvenser för
ekosystemens funktion som en generell minskning av mångfalden
kommer att föra med sig. En helhetssyn på den biologiska mångfalden
bör därför vara utgångspunkten, i vilken innefattas såväl ekosystemens
organismer som dess funktioner och processer. Regeringen anser i likhet
med Naturvårdsverket, Boverket och remissinstanserna att tyngdpunkten
i det praktiska arbetet med den biologiska mångfalden bör läggas på
ekosystemnivån och olika naturtyper (biotoper) och landskapsavsnitt.
Men insatser på artnivå och genetisk nivå är också nödvändiga. På
artnivå bör insatserna i huvudsak vara riktade mot arternas livsmiljöer
(habitat), vilket leder till att insatserna i det avseendet koncentreras mot
vissa särskilt intressanta och värdefulla habitat. Vissa arter kräver
specifika åtgärder vid sidan av skydd och vård av livsmiljöerna. Målet
för säkerställande av arternas genetiska variation får av praktiska skäl
jämställas med att bevara arterna i livskraftiga populationer inom deras
naturliga utbredningsområden.
I praktiken blir det ofta fråga om insatser som inriktas på att
upprätthålla förutsättningarna för biologisk mångfald. Härmed förstås
t.ex. att använda traditionella brukningsmetoder i odlingslandskapet och
att bevara ålderdomliga element i kulturlandskapet så som stenmurar,
odlingsrösen och öppna diken. Vidare kan det gälla, att bevara gamla träd
eller hålla en viss andel lövträd i skogslandskapet samt att planera den
tätbebyggda miljön så att gröna stråk och områden har naturlig kontakt.
Generellt sett är kunskaperna bäst på artnivån framför allt gäller detta
vissa högre djur- och växtarter. I synnerhet de s.k. rödlistade arterna har
fått stor uppmärksamhet. Med rödlistade arter avses sådan arter som
placerats in i ett klassificeringssystem som anger hotsituationen för arten.
Internationellt, och så även i Sverige, används vanligen den femgradiga
skala som utarbetats av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).
Rödlistning av arter är framför allt viktigt eftersom sådana arter utgör
indikatorer på att situationen sammantaget i olika ekosystem och för
grupper av organismer är otillfredsställande. Att rödlistorna används som
ett viktigt underlag i hot- och problemanalysen innebär således inte att de
rödlistade arterna är de viktigaste i biologisk mångfaldssammanhang.
De flesta ekosystemen är påverkade av människan. Somliga är det i så
hög grad att de inte skulle existera utan mänsklig påverkan. Åtgärder för
att behålla mångfalden kan också gälla att efterlikna störningar som inte
förekommer så ofta längre på grund av människans ingrepp i
ekosystemen, såsom brand och översvämningar.
Varje land har ett grundläggande ansvar för de egna biologiska
resurserna. I diskussionen om prioriteringar, som i praktiken alltid
kommer att finnas, finns det anledning att ibland överväga hur insatserna
bäst bör prioriteras i ett perspektiv som sträcker sig utanför landets
gränser. Sådana prioriteringar får dock inte innebära att Sverige släpper
ansvaret för biotoper, arter eller genetisk variation som otvetydigt tillhör
Sveriges biologiska mångfald.
Det föreligger ett stort behov att göra biologisk mångfaldsbegreppet
hanterbart i en process som omfattar mål, åtgärd och uppföljning.
Ett grundläggande arbete består i att ta fram bedömningsgrunder för
olika ekosystem. Härmed förstås en "mall" för tolkning av data om
miljötillståndet. Bedömningsgrunder är även viktiga som underlag vid
precisering av miljökvalitetsmål och vid arbete med
miljökonsekvensbedömningar. Då arbetet med bedömningsgrunder är
långsiktigt får det ske parallellt med att utveckla mål och åtgärder.
Den ansats som redovisas i Naturvårdsverkets aktionsplan hur arbetet
med biologisk mångfald bör läggas upp stöds av remissinstanserna i stor
utsträckning. Tillvägagångssättet belyses i fyra steg. Det första steget
avser analys av vilka faktorer som är viktiga som förutsättningar för den
biologiska mångfalden. Med faktorer avses företeelser i naturmiljön som
går att kvantifiera på något sätt. Analysen sker ekosystemvis uppdelat på
de stora ekosystemen i Sverige.
Det andra steget är att försöka ange mål för dessa faktorer. Sådana är
en grundförutsättning för att på sikt kunna utvärdera om situationen för
den biologiska mångfalden förbättrats eller försämrats.
Målutvecklingsarbetet måste fortsätta på andra geografiska nivåer och i
sektorerna. Målen måste då anpassas till de förhållanden som råder i det
aktuella geografiska området.
Det tredje steget gäller att utforma strategier samt åtgärdsförslag och
åtgärdsprogram vars genomförande syftar till att se till att målen nås.
Även sådant arbete måste utvecklas av en rad aktörer, på skilda nivåer.
Denna del av aktionsplanen kräver i hög utsträckning medverkan av
aktörer på det lokala planet inte minst av enskilda brukare och ägare.
Det fjärde steget gäller att utforma ett system för att följa upp
tillståndet i miljön. Miljöövervakningen som med fastlagd metodik
återkommande följer tillståndet i naturmiljön är en viktig del i ett sådant
system. I uppföljningsarbetet ingår också att utveckla mätmetoder.
Parallellt med dessa moment måste en fortsatt kunskapsuppbyggnad ske i
form av inventeringar, forskning m.m.

Geografisk skala - gränser

Regeringen bedömer i likhet med Naturvårdsverket och
remissinstanserna att varje län och kommun bör överväga sin del av
ansvaret för att upprätthålla den biologiska mångfalden. En utgångspunkt
bör vara den mångfald som finns i det egna länet eller den egna
kommunen, eftersom det ger möjlighet att anknyta till befintliga
administrativa strukturer och regelverk. Arbetet med att sätta upp
mätbara mål bör dock så långt som möjligt relateras till naturgeografiska
regioner. Det blir därför i praktiken fråga om en parallell ansats. Genom
det samarbete som redan sker mellan länsstyrelser och mellan kommuner
som gränsar till varandra, bl.a. inom ramen för STRAM-arbetet, samt
genom samarbete mellan sektorsmyndigheterna och näringarna, skapas
också förutsättningar att beakta de mer naturanknutna gränserna.
Val av geografisk skala handlar också mycket om ambitionsnivån.
Åtagandet i konventionen om biologisk mångfald har gjorts av Sverige
men likväl är det nödvändigt att många aktörer engagerar sig. För att
konventionen skall genomföras och tillämpas framgångsrikt i Sverige
måste en stor del av genomförandet ske på lokal nivå. Målsättningen vid
genomförande av konventionens åtagandena i län och kommuner bör
vara att så långt möjligt anknyta till pågående arbete.
6.2 Generella åtgärdsförslag
6.2.1 Mål och program för bevarande och hållbart nyttjande av
biologisk mångfald
Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla
uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram för biologisk mångfald på
nationell, regional och lokal nivå bör fortsätta och bör kunna ta stöd i
den systematik som beskrivs i Naturvårdsverkets aktionsplan.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslagen till mål
allmänt sett. Många remissinstanser har kommenterat enskilda mål.
Svenska Kommunförbundet delar uppfattningen att det behövs
uppföljningsbara mål för biologisk mångfald även på lokal nivå. Enligt
förbundet är det viktigt att länsstyrelserna inom ramen för STRAM-
arbetet för en dialog med kommunala företrädare så att de lokala målen
blir en av utgångspunkterna för de regionala målen. Boverket anser att
mål för den biologiska mångfalden kan hanteras inom ramen för den
kommunala översiktliga planeringen. Vetenskapliga rådet för biologisk
mångfald anser att särskilt miljökvalitetsmålen ännu är ofullständiga,
men att det är bättre med ofullständiga mål än inga alls. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att det vore av stort värde med dokumentation om
hur man kommit fram till målen, inte minst i de fall en regional
anpassning av mål kan bli aktuellt. Kristianstads kommun anser att det är
angeläget att ytterligare förtydliga och konkretisera målarbetet.
Statskontoret anser att de diffusa övergripande politiska målen gör det
svårt att formulera mål på lägre nivå så att de blir operationella.
Skogsägarnas riksförbund och Skogsindustrierna kan inte acceptera att
miljökvalitetsmål och åtgärdsmål för skogsbruket formuleras av
Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner. Enligt dessa
remissinstanser har det inte ingått i regeringens uppdrag att
Naturvårdsverket skall ifrågasätta sektorspolitiken som sådan. Det måste
enligt dessa remissinstanser falla på sektorsmyndigheten att transformera
de övergripande miljömålen till eventuella delmål för skogsbruket.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framhåller att det vid den fortsatta
utvecklingen av mål och åtgärdsprogram på nationell, regional och lokal
nivå ställs stora krav på samverkan med näringen, eftersom
Naturvårdsverkets aktionsplan enligt LRF utarbetades utan nämnvärd
kontakt med näringen.
Regeringens överväganden: I propositionen En strategi för biologisk
mångfald uttalades att de av riksdagen fastlagda övergripande målen för
naturvårdsarbetet bör omsättas i mätbara mål. Vissa grundläggande
kriterier bör enligt strategin gälla för mätbara mål. Målen bör vara
relevanta och måste medföra en verklig förbättring av situationen. De
måste också vara kvantifierbara och preciserade i tid och rum. Målen
måste ge utrymme för prioriteringar av skyddsåtgärder och olika metoder
för brukande.
En viktig del i regeringens uppdrag till verken var att utveckla mål för
arbetet med att bevara biologisk mångfald och hållbart nyttjande.
Naturvårdsverkets aktionsplan skulle enligt uppdraget koncentreras på att
utveckla mål bl.a. som ledning för sektorsmyndigheternas arbete med
mål och åtgärder. Företrädare för näringarna har framfört kritik mot att
utformningen av mål inom sektorerna, utifrån de övergripande politiska
målen, sker av Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna
istället för av berörda sektorsmyndigheter i samråd med näringarna.
Regeringen vill i anledning av denna kritik särskilt påpeka att den
ansvarsfördelning som i stort skall gälla mellan miljömyndigheterna och
sektorsmyndigheterna beträffande arbetet med den biologiska
mångfalden har av riksdagen lagts fast genom dess ställningstagande till
propositionen om En strategi för biologisk mångfald. Regeringen finner
inte anledning att göra någon annan bedömning än vad som anges i den
propositionen. Vissa förtydliganden vad avser sektorsansvaret anges
emellertid i avsnitt 6.2.2.
Regeringen anser att aktionsplanerna innehåller redovisningar som på
ett förtjänstfullt sätt har utvecklat konkretiserade och preciserade mål
liksom att de anger olika åtgärder för att uppnå målen.
I Naturvårdsverkets aktionsplan finns en på många sätt klargörande
beskrivning av målformuleringsarbete för bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald. I aktionsplanen redovisas olika
kategorier av mål, uppdelat i övergripande mål, miljökvalitetsmål, mål
beträffande belastning eller fysisk påverkan respektive åtgärdsmål.
Naturvårdsverket har härigenom på ett systematiskt och bra sätt
åstadkommit en ändamålsenlig indelning av olika typer av mål för arbetet
med biologisk mångfald.
Som verket, och flera remissinstanser, påpekar finns det betydande
svårigheter att formulera uppföljningsbara mål samtidigt som det är en
nödvändighet och en styrka för det fortsatta arbetet. Naturvårdsverket
redovisar i aktionsplanen ett betydande antal miljökvalitetsmål. I flera
fall har verket dock inte ansett det möjligt att nu precisera målen. Ett
hinder härför är att det saknas nödvändiga grundläggande kunskaper för
att kunna göra en rimlig precisering. För att successivt överbrygga detta
hinder är det viktigt med nära kontakter mellan miljöforskningen och
miljö- och sektorsmyndigheterna.
Regeringen vill framhålla att det är angeläget att arbetet med att
utveckla uppföljningsbara mål och åtgärdsprogram för biologisk
mångfald fortsätter. Regeringen finner i likhet med flera remissinstanser
att verket trots de svårigheter som finns har utvecklat och belyst
målbeskrivningarna på ett sådant sätt att de utgör en god utgångspunkt
för fortsatt arbete med målformuleringar. Regeringen anser att de olika
sektorerna också bör kunna arbeta med denna systematik och att det
sektorsvisa arbetet bör bedrivas i samarbete med Naturvårdsverket så att
ett enhetligt system för målformuleringar utformas och tillämpas.
Regeringen finner dock mot bakgrund av de föreslagna målens karaktär
och detaljeringsgrad, inte anledning att ta ställning till de enskilda
förslagen till mål.
Ett betydande arbete är redan igång på såväl nationell, regional som
lokal nivå. Naturvårdsverket kommer även i framtiden att ha en mycket
viktig roll som samordnare i detta arbete. På regional nivå har
länsstyrelserna en nyckelroll. På lokal nivå är det i första hand
kommunerna som bör vara ledande i arbetet. Arbetet med Agenda 21
visar att det lokalt finns ett betydande intresse för detta.
I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen, med hänsyn till
miljöarbetet i vid bemärkelse, i regleringsbrevet för budgetåret 1997 har
gett Naturvårdsverket i uppdrag att presentera slutsatser från verkets
målanalys och föreslå nya nationella och övergripande miljömål. I
uppdraget ingår även att biträda berörda myndigheter och aktörer för att
inom ramen för verkets roll som central miljömyndighet samordna
sektormyndigheternas förslag till nya miljömål. I beslut den 27 februari
1997 har regeringen närmare specificerat uppdragets innehåll. Uppdraget
skall i huvudsak avrapporteras senast den 15 augusti 1997.
6.2.2 Utvecklat ansvar för biologisk mångfald för fler sektorer
Regeringens bedömning: Arbetet med biologisk mångfald bör
successivt utvidgas till att omfatta fler sektorer och
sektorsmyndigheter. Inom energi- och trafiksektorerna bör arbetet
med biologisk mångfald ingå som en naturlig del vid berörda
myndigheters planering och genomförande av verksamheten.
Uppföljningen av detta arbetet bör tydliggöras.
Genom den beslutade ändringen i verksinstruktionen för
Turistdelegationen har delegationen ett ansvar för att efter samråd med
bl.a. Naturvårdsverket utveckla kriterier, policy och strategi för en
hållbar utveckling av turismen
Naturvårdsverkets förslag: Sektorsansvaret för biologisk mångfald
utvidgas till att omfatta trafiksektorn, energisektorn, försvaret och
utbildningssektorn. Sektoransvaret bör förtydligas och preciseras.
Kriterier, policy och strategi för en hållbar turism bör utvecklas.
Boverkets förslag: Regeringen föreslås ge Sjöfartsverket, Vägverket
och Banverket i uppdrag att ta fram handlingsplaner som anger hur
respektive verk skall uppfylla sitt sektorsansvar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser bl.a. länsstyrelserna i
Blekinge, Örebro och Västernorrlands län instämmer i verkens förslag
att fler sektorer skall omfattas av ansvaret för den biologiska mångfalden.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ställer sig i huvudsak
positivt till att integrera arbetet med den biologiska mångfalden i sitt
sektorsansvar för energipolitiken. Sjöfartsverket anser att det inte behövs
någon precisering eller förtydligande av sektorsansvaret då sjöfartens
påverkan på den biologiska mångfalden bör omfattas av det
sektorsansvar som gäller idag. Flera remissinstanser tillstyrker
Naturvårdsverkets förslag rörande hållbar utveckling av turismen bl.a.
länsstyrelserna i Blekinge, Jönköpings och f.d. Kristianstads län.
Fiskeriverket påpekar att eftersom sportfisket utgör en mycket väsentlig
grund för turism borde en koppling till övriga åtgärder och förslag som
rör detta område göras. Svenska Jägareförbundet anser att även
förbundet bör beredas möjlighet att medverka vad gäller frågor angående
högre fauna.
Regeringens överväganden: I propositionen En strategi för biologisk
mångfald anges sektorsansvarets innebörd vad avser relationerna mellan
näringen och myndigheterna liksom förhållandena mellan
miljömyndigheterna och sektorsmyndigheterna. För sektorer som direkt
är beroende av de biologiska resurserna, som de areella näringarna, har
det varit naturligt att arbeta med handlingsprogram och aktionsplaner
rörande den biologiska mångfalden. Men betydligt fler sektorer berörs
genom att de genom sin verksamhet påverkar den biologiska mångfalden.
Näringar och verksamheter som direkt eller indirekt berör stora arealer
eller som utnyttjar specifika naturresurser får ofta betydelse för den
biologiska mångfalden. Sådana sektorer är t.ex. trafik- och energisektorn.
Vägverket har bl.a. uppmärksammat vägkanternas betydelse för den
biologiska mångfalden. Vägars och järnvägars barriäreffekter har
behandlats i ett samarbetsprojekt mellan sektorsmyndigheterna,
miljömyndigheter och forskningsinstitutioner. Sjöfartsverket arbetar bl.a.
med ballastvattnets betydelse för spridning av främmande organismer.
Energiproduktion baserad på biomassa kommer att bli ett ökande inslag i
energiförsörjningen. Regeringen finner det mot den bakgrunden naturligt
att myndigheterna inom energi- och trafiksektorerna vid planering och
genomförande av sin verksamhet verkar för att säkerställa den biologiska
mångfalden. Myndigheterna bör även förtydliga och utveckla sin
redovisning och återrapportering till regeringen av detta arbetet. Härvid
är det naturligt att det sker ett samarbete med de myndigheter som har ett
överordnat ansvar beträffande den biologiska mångfalden. Vid den årliga
rapporteringen till regeringen skall verken redovisa hur den biologiska
mångfalden beaktats i sektorns verksamhet. I regeringens proposition
(prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr. 1996/97:63) Hållbar
utveckling i landets fjällområden anges att instruktionen för
Turistdelegationen skall ändras så att myndighetens sektorsansvar för
miljön framgår. En sådan ändring har nyligen skett. Inom ramen för detta
ansvar för miljön anser regeringen att Turistdelegationen bör utveckla en
strategi och kriterier för en hållbar utveckling av turismen som även
innefattar hänsyn till den biologiska mångfalden.
Inom ramen för det inledda arbetet med att förtydliga myndigheterna
miljöansvar i ett bredare perspektiv har Miljövårdsberedningen redovisat
betänkandet (SOU 1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den
statliga förvaltningen. I betänkandet redovisas förslag till hur
miljöhänsyn kan integreras i myndigheters verksamhet och hur
myndigheters miljöarbete kan göras tydligt, konkretiseras och följas upp
genom att införa miljöledningssystem.
Inom pilotprojektet "Miljöledningssystem i statlig förvaltning" sker en
vidareutveckling och realisering av utredningens förslag. Regeringen har
i beslut den 19 december 1996 utsett 25 myndigheter att medverka i
projektet. Myndigheterna har fått i uppdrag att påbörja utvecklingen av
miljöledningssystem. Detta innebär att göra en miljöutredning, ta fram
förslag på miljöpolicy och miljömål, samt formulera ett
handlingsprogram för fortsatt integration av miljöhänsyn i myndighetens
verksamhet. Myndigheterna skall redovisa sitt arbete i samband med
årsredovisningen för budgetåret 1997 till regeringen.
Genom integration av miljöhänsyn i sektormyndigheternas planering,
beslut och myndighetsutövning samt genom att ta fram miljömål för
sektorerna utifrån de nationella och sektorsövergripande målen, bl.a.
skyddet av biologisk mångfald, kan sektorsansvaret för biologisk
mångfald tydliggöras. Regeringen vill framhålla att det är väsentligt att
arbetet med biologisk mångfald är en angelägenhet för hela sektorn och
inte enbart en myndighetsuppgift
6.2.3 Kompensationsbiotoper
Regeringens bedömning:Frågan om behovet av
kompensationsbiotoper bör utredas. Inom Miljödepartementet pågår
därför ett arbete med att utreda och lämna förslag till ett regelsystem
med kompensationsbiotoper och regelmässig naturvärdesinventering.
Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning om
behovet av att utreda frågan om kompensationsbiotoper.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker Boverkets
förslag att kompensationsbiotoper bör utredas. Huvuddelen av
instanserna anser att utredningen inte får leda till att kompensation blir
ett argument för exploatering av värdefulla områden och att av
människan skapade biotoperna anses som fullvärdiga alternativ till
naturliga biotoper.
Regeringens överväganden: Utgångspunkten vid nyttjande av
naturresuser bör alltid vara att i första hand undvika skada eller negativ
påverkan. När så inte är möjligt bör det kunna bli fråga om att
kompensera för ett intrång. Frågan om gottgörelse vid intrång är en viktig
fråga. I naturvårdslagen finns t.ex. bestämmelser om gottgörelse vid
intrång i naturreservat. Det finns även bestämmelser om gottgörelse vid
intrång i naturvårdsintresset i samband med beslut om tillstånd till
bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag. Miljöbalksutredningen
(M1993:04) har i sitt huvudbetänkande (SOU1996:103) Miljöbalken - En
skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling
föreslagit att motsvarande generellt tillämpliga bestämmelser om
kompensationsåtgärder skall ingå i miljöbalken. Bestämmelserna kan
sägas uttrycka en kompensationsprincip, dvs. den som orsakar ett intrång
måste i vissa situationer kompensera intrånget. Metoden har kommit till
en alltmer omfattande användning i länder med begränsade natur- och
grönområden. Syftet med ett system för kompensationskrav är dels att
förhindra gradvis utarmning av naturmiljön, dels att införliva en del av de
kostnader som följer av biotopförluster i exploatörens verksamhet.
Ett system med kompensationsbiotoper får emellertid inte användas
som intäkt för att regelmässigt ge tillstånd till exploatering av värdefulla
naturområden utan det bör betraktas som en sista utväg efter en
omsorgsfull planerings- och beslutsprocess. En grundläggande
förutsättning för att ett sådant system skall fungera är god kunskap om
naturtillståndet i de områden som är aktuella för exploatering. Mot den
bakgrunden har Miljödepartementet beslutat om ett uppdrag för att
närmare belysa förutsättningarna för att införa ett system för
kompensationsbiotoper anpassat till svenska förhållanden samt krav på
regelmässig naturvärdesinventering vid exploateringsföretag. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 juli 1997.
6.3 Åtgärder på ekosystemnivån
6.3.1 Åtgärder i jordbrukslandskapet
Regeringens bedömning: Arbetet med att fasa in de natur- och
kulturmiljövårdsåtgärder i odlingslandskapet som ingick i det tidigare
stödet enligt NOLA och Landskapsvården, i det nya
miljöersättningsprogrammet för jordbruket är i huvudsak genomfört.
Vidare åtgärder bör avvakta den samlade utvärderingen av
miljöersättningsprogrammet för jordbruket som utförs av
Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.
Genomförande av biotopskyddet får ske i takt med tillgängliga
resurser.
Naturvårdsverkets förslag: Fasa in NOLA och Landskapsvården i
det nationella miljöersättningsprogrammet och i samband därmed bör
länsstyrelserna genomföra biotopskyddet i jordbrukslandskapet.
Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av ett stort antal
länsstyrelser, främst vad avser biotopskyddet. Flera länsstyrelser anser
det orimligt och även mindre lämpligt att genomföra biotopskyddet i
jordbrukslandskapet inom de tidsramar Naturvårdsverket angett.
Beträffande miljöersättningsprogrammet anser Länsstyrelsen i
Norrbottens län att en omedelbar översyn av de bevarandeinriktade
delarna av programmet är påkallad.
Regeringens överväganden: För att upprätthålla odlingslandskapets
biologiska mångfald är det av grundläggande betydelse att trygga fortsatt
hävd av särskilt värdefulla marker framför allt ängar och
naturbetesmarker och att säkerställa odlingslandskapets variation av
markslag, landskapselement, vegetationstyper etc. Den biologiska
mångfalden är dock inte knuten endast till dessa marker. Åtgärdsförslag
som är direkt relaterade till jordbruket återfinns i Jordbruksverkets
aktionsplan. Till dessa förslag återkommer regeringen senare under året.
Ett miljöprogram för jordbruket har utarbetats i enlighet med
riksdagens beslut (prop. 1994/95:75, bet.1994/:95JoU7, rskr.
1994/95:126) och verkar i full omfattning från år 1996. Inom
programmet erbjuds jordbrukare att vidta miljöåtgärder för vilka de
kompenseras motsvarande den kostnad eller det inkomstbortfall som
åtagandet innebär. Ersättning som tidigare utgick enligt program för
landskapsvård och NOLA ingår numera i miljöersättningssystemet.
Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet skall till
den 1 april 1997 göra en samlad utvärdering och översyn av
miljöersättningsprogrammet. Vid regeringens behandling av verkens
redovisning är det naturligt att behandla jordbrukslandskapet biologiska
mångfald med avseende på såväl ekosystem och arter som genetisk
variation.
I propositionen om En strategi för biologisk mångfald har regeringen
föreslagit hur biotopskyddet i jordbrukslandskapet skall genomföras.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag. Regeringen finner
inte anledning att nu göra några andra ställningstaganden. Biotopskyddet
i odlingslandskapet bör genomföras i den takt som tillgängliga resurser
medger.
6.3.2 Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet
Regeringens bedömning: Arbetet med en nationell bevarandeplan
för odlingslandskapet bör fortsätta i enlighet med förslagen i
Naturvårdsverkets särskilda redovisning.
Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket har i skrivelse den 23
maj 1996 lämnat en redovisning beträffande en nationell bevarandeplan
för odlingslandskapet. Arbetet har utförts i samarbete med
länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet.
Planen omfattar dels de mest värdefulla ängs- och hagmarkerna, dels
ett representativt urval av gårdar, byar eller bygder som kan anses typiska
inom olika naturgeografiska regioner. De senare benämns i planen hela
odlingslandskap. Planen redovisar även nationella kvalitetsmål och
åtgärdsmål för bevarande av odlingslandskapet samt en strategi för
långsiktigt bevarande av värdefulla områden. Arbete pågår med en
utförligare rapport med bl.a. närmare beskrivning av de områden som
ingår i planen.
Enligt Naturvårdsverket är planen inte komplett vad avser urvalet av
de s.k. hela odlingslandskapen med hänsyn till att en sammanvägning
med kulturmiljöintressena inte kunnat ske. Detta bl.a. för att
kulturmiljövården saknar tillräcklig kunskap för att kunna genomföra ett
sådant urval. Riksantikvarieämbetet har påbörjat en
landskapsinventering. Resultatet kan enligt verkens bedömning ge en
grund till en för naturvård och kulturmiljövård gemensam bevarandeplan
för odlingslandskapet.
Naturvårdsverket avser att under år 1997 tillsammans med
länsstyrelserna upprätta ett åtgärdsinriktat program för genomförande av
den hittills redovisade planen.
Planen skall bl.a. ligga till grund för olika säkerställandeåtgärder. De
objekt som presenteras skall ha så höga värden att ett säkerställande med
stöd av naturvårdslagen skall vara befogat om andra styrmedel inte är
tillräckliga för att nå kvalitetsmålen.
Regeringens överväganden: Naturvårdsverkets redovisning är ett
viktigt led i arbete med att skydda de mest värdefulla ängs- och
hagmarkerna samt helhetsmiljöerna i odlingslandskapet. Regeringen
konstaterar i likhet med Naturvårdsverket att den lämnade rapporteringen
är ett inledande steg i detta arbete. Regeringen finner det värdefullt att
planen har arbetat med målbeskrivningar, på ett likartat sätt som
redovisas i aktionsplanen, bl.a. med att ange olika mätbara mål.
Härigenom har skapats en god grund för det fortsatta arbetet med att
utforma ett åtgärdsinriktat program för genomförande av planen.
Regeringen vill framhålla att det är angeläget att föreslagna åtgärder
inom programmet får en sådan inriktning att naturvårdslagens
ersättningsbestämmelser endast i undantagsfall skall användas för att
bevara områdenas värden och då för att skydda de mest värdefulla
kärnobjekten. I den utredning som utförts på regeringens uppdrag
(Ku96/1653/Ka) om att utveckla samarbetet mellan naturvården och
kulturmiljövården uppmärksammas särskilt sektorernas gemensamma
möjligheter när det gäller att ta till vara odlingslandskapets mångsidiga
värden. Regeringen vill därför understryka betydelsen av att
Riksantikvarieämbetes arbete genomförs så att kulturmiljövårdens värden
kan inarbetas i planen.
6.3.3 Bevarandefrågor i skogsbruket
Regeringens bedömning: Regeringen avser att återkomma vad avser
skogsbrukets bevarandefrågor sedan givna uppdrag slutredovisats till
regeringen.
Naturvårdsverkets förslag: En ny strategi för skogsreservat bör tas
fram samt genomföras genom att nya skogsreservat bildas.
Remissinstanserna: Ett förhållandevis stort antal remissinstanser,
bl.a. ett flertal länsstyrelser, har lämnat synpunkter beträffande förslaget.
Flera remissinstanser anser att åtgärden är angelägen men anför också ett
stort antal invändningar.
Regeringens överväganden: Statens naturvårdverk och
Skogsstyrelsen skall enligt regeringens uppdrag fortlöpande utvärdera
den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag i december 1996 redovisat
utvecklingen när det gäller avsättningen av skogsreservat. I
redovisningen har verket också bedömt hur EG:s direktiv (92/43/EEG)
om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och
habitatdirektivet) påverkat ställningstagandena i fråga om former för
skydd av den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. Vidare har
Skogsstyrelsen på regeringens uppdrag i december 1996 redovisat
omfattningen och innebörden av biotopskydd, naturvårdsavtal och
frivilliga avsättningar av mark. I redovisningen lämnas bl.a. en
bedömning av hur stor areal skogsmark som enligt
skogsvårdslagstiftningen skall undantas från avverkning av
naturvårdsskäl men även av andra skäl.
Genom tilläggsdirektiv den 21 december 1995 har
Miljövårdsberedningen regeringens uppdrag att med Naturvårdsverkets
och Skogsstyrelsens redovisningar som grund yttra sig över i vilken
omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och
föreslå olika möjligheter och former att åstadkomma detta.
Miljövårdsberedningen skall senast den 1 juli 1997 redovisa uppdraget.
Mot bakgrund härav avser regeringen att senare återkomma med sina
ställningstaganden i denna fråga.
6.3.4 Utvidgning av förbudet mot markavvattning
Regeringens bedömning: Skyddet för våtmarker stärks genom att
förbudet mot markavvattning utökas till att gälla delar av Jönköpings
och Älvsborgs län samt i Kronobergs län. Regeringen avser att ge
länsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län i uppdrag att närmare
utreda situationen beträffande våtmarkerna i de områden där förbud
inte råder. Såvitt avser utvidgning i det kustnära området längs
Norrlandskusten avser regeringen att senare ta ställning till förslaget.
Naturvårdsverkets förslag: Skyddet för våtmarker stärks genom att
förbudet mot markavvattning utökas till att omfatta det kustnära området
längs Norrlandskusten.
Miljöorganisationernas förslag: Naturskyddsföreningarna i
Kronobergs län, i Södra Älvsborg och i Hylte samt Jönköpings
länsförbund har i skrivelse till Miljödepartementet yrkat att förbudet mot
markavvattning enligt 18 d § naturvårdslagen (1964:822) skall utvidgas
till att omfatta hela södra Sverige. Kronobergs Ornitologiska Förening
har i skrivelse till Miljödepartementet yrkat att all nydikning skall
förbjudas i Kronobergs län.
Bakgrund: Regeringen beslutade den 23 september 1993 om
ändringar i naturvårdsförordningen och angav därvid de områden inom
vilka förbud mot markavvattning skulle gälla enligt 18 d §
naturvårdslagen. Förbudet omfattar hela Götaland med undantag för
Kronobergs län och delar av Jönköpings, Hallands och Älvsborgs län I
Jönköpings län gäller förbud i Jönköpings och Tranås kommuner. I
Hallands län omfattas inte Hylte kommun av förbudet och i Älvsborgs
län omfattas inte Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner.
Förbudet omfattar dessutom de våtmarker som Sverige anmält som
särskilt skyddsvärda inom ramen för konventionen om våtmarker av
internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar,
den s.k. Ramsarkonventionen.
Remissinstanserna:: Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i
Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län samt flertalet kommuner
tillstyrker miljöorganisationernas förslag. Företrädare för skogsbruks-
och jordbruksintressena anser att förbudet är onödigt och avstyrker
förslaget liksom Länsstyrelsen i Jönköpings län. Skogsvårdsstyrelsen i
Älvsborgs län tillstyrker ett förbud, Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs
län anser att ett förbud mot nydikning är befogat i länet.
Skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län avstyrker ett
förbud. Skogsstyrelsen anser att nuvarande förbudsområden är
omfattande i förhållande till vad som framfördes i prop. 1990/91:90 En
god livsmiljö vid införandet av 18 d § i naturvårdslagen. En utökning är
enligt Skogsstyrelsens mening därför inte förenlig med ovannämnda
förarbeten.
Naturvårdsverket, som i samband med arbetet med aktionsplanen
bedömt att 18 c § naturvårdslagen skulle vara tillräcklig i de nu aktuella
delarna av Götaland, anser att nya fakta nu motiverar ett förbud mot
markavvattning i hela södra Sverige. Verket anför att en bibehållen
hydrologi är en grundläggande förutsättning för att upprätthålla den
biologiska mångfald som är knuten till våtmarker. Våtmarkernas
betydelse som kvävefälla är särskilt väsentligt i södra Sverige. Verket
anser att skogsbruket inte försvåras genom ett förbud mot
markavvattning. Skogsbruket räknar vanligen inte med dikning i sina
skogsbruksplaner. Enligt verket är det bland de små våtmarkerna (mindre
än 10 ha) som det finns orörda objekt av någon betydelse. Länsstyrelsen i
Kronobergs län påpekar att de ansökningar som omfattar orörda
våtmarker ofta innehåller så knapphändiga uppgifter att länsstyrelsen inte
utan omfattande utredningsarbete och fältbesiktning kan avgöra
ärendena.
Regeringens bedömning: I 1991 års proposition om miljöpolitiken
(prop.1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) anförde
regeringen att förbud mot markavvattning bör kunna införas i begränsade
områden där antalet kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att
bevara våtmarkerna är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. Förbudet
utformades som ett bemyndigande till regeringen att fatta beslut om vilka
områden i landet som skulle omfattas av ett sådant förbud. I proposition
1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald anmäldes vilka
områden som skulle omfattas av det generella förbudet.
Sedan förbudet infördes har antalet ansökningar om markavvattning
sjunkit högst betydligt i samtliga län utom Kronobergs län.
Miljöhänsynen utvecklas inom sektorerna och på många håll räknar
skogsbruket numera inte med dikning i sina skogsskötselprogram.
Utvecklingen går dock inte entydigt i den riktningen.
Restaurering och återskapande av våtmarker aktualiseras och
genomförs på flera håll. Sådana åtgärder är emellertid ofta både
kostsamma och ett sämre alternativ än att vara restriktiv med
markavvattningsåtgärder. Belastningen på berörda vattendrag av redan
utförda markavvattningsföretag visar också en betydande långtidseffekt.
Det finns därför skäl till stor restriktivitet beträffande markavvattning.
Nuvarande förbudsområden är därför enligt regeringens bedömning väl
motiverade. Våtmarkernas betydelse har under senare år stärkts på olika
sätt. En bibehållen hydrologi är en grundläggande förutsättning för att
upprätthålla den biologiska mångfald som är knuten till våtmarker.
Opåverkade våtmarker utgör särskilt viktiga områden.
Naturvårdsverkets förslag om utvidgning av förbudet mot
markavvattning till att omfatta det kustnära området längs
Norrlandskusten bereds inom regeringskansliet. Berörda kommuner har
beretts möjlighet att inkomma till Miljödepartemetet med yttrande till i
början av maj 1997. Därefter avser regeringen att ta ställning till om
förslaget skall föranleda några ändringar i naturvårdsförordningen.
Det är numera främst små våtmarker som dikas. De små
våtmarksområdena, mindre än 10 ha, har inte ingått i den
landsomfattande våtmarksinventeringen. De ingår oftast inte heller
systematiskt i länens egna naturvårdsprogram. De små våtmarkerna
ligger ofta i en mosaik av fastmark och kan därför vara svåra att
avgränsa. Det är vidare bland de små våtmarkerna som det finns orörda
objekt av någon betydelse. Våtmarkernas betydelse som kvävefällor har
alltmer uppmärksammats genom årens lopp och deras betydelse som
kvävefällor är särskilt väsentligt i de södra delarna av landet. På flera håll
pågår arbete för att restaurera och återskapa våtmarker i detta syfte. På
många håll sker även en betydande belastning på vattendrag genom
tidigare utdikningar och torvtäkter. Det är angeläget att denna belastning
inte ytterligare förstärks.
Det pågår ett omfattande arbete för att finna skonsammare metoder i
skogsbruket. Denna utveckling av skonsammare metoder visar på ett
minskat behov av dikning som skogsbruksmetod. Bl.a. har
skogsbruksplaner utarbetats i vilka markavvattning normalt inte ingår.
De nu aktuella områdena i Götaland har en högre andel våtmarker än
andra delar av Götaland men andelen opåverkade våtmarker är ändå liten.
Av våtmarker i Kronobergs län större än 10 ha är 99 % hydrologiskt
påverkade genom mänskliga ingrepp. Andelen våtmarker över 10 ha som
är påverkade på motsvarande sätt är i Älvsborgs län 95 %, i Jönköpings
län 98 % och i Hallands län 97 %. För de mindre våtmarkerna finns inte
samma länstäckande inventeringar och värderingar. De
delområdesstudier som genomförts i Kronobergs och Älvsborgs län, och
som även omfattar de mindre våtmarkerna, visar att även de mindre
våtmarkerna i betydande omfattning är skadade av bl.a. markavvattning.
I Kronobergs län beräknas 80 % av samtliga våtmarker i studerade delar
av länet vara påverkade av torvtäkter och markavvattning. I Älvsborgs
län har studier av våtmarker som är mellan 1 och 10 ha och av rikkärr
visat att 60 - 80 % av dessa miljöer är skadade av dikning. I Jönköpings
län finns betydande skillnader mellan den västra och den östra länsdelen
vad avser våtmarker. I den västra delen finns ungefär 2/3 av länets större
våtmarker. Eftersom andelen skadade våtmarker är ungefär lika sett över
länet finns det väsentligt färre opåverkade våtmarker i den östra
länsdelen. I länets östligaste kommuner finns betydande likheter med
förhållandena i angränsande kommuner i Kalmar och Östergötlands län
som nu omfattas av förbud mot markavvattning. Vad avser de västra
delarna i Jönköpings län och Hylte kommun i Hallands län finner
regeringen att underlaget behöver förbättras för att göra det möjligt att
bedöma omfattningen av påverkan på våtmarkerna av markavvattning..
Sammantaget finner regeringen att det finns skäl att nu, med stöd av 18
d § naturvårdslagen, utvidga förbudet mot markavvattning till att omfatta
även Kronobergs län, Aneby, Eksjö och Vetlanda kommuner i
Jönköpings län samt Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner i
Älvsborgs län. Regeringen avser att ge Länsstyrelsen i Jönköpings län i
uppdrag att utreda påverkan vad avser våtmarker i de kommuner som
därefter inte omfattas av förbudet mot markavvattning. Motsvarande
uppdrag kommer att ges till Länsstyrelsen i Hallands län vad avser Hylte
kommun. Uppdragen skall utföras efter samråd med
skogssvårdsstyrelserna och berörda kommuner.
Regeringen avser att inom kort besluta om de ändringar i
naturvårdsförordningen som föranleds härav.

6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker
Regeringens bedömning: Sumpskogar, mader och rikkärr bör särskilt
uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker. Skyddet för
våtmarker i myrskyddsplan för Sverige får ske inom befintliga
resurser och i enlighet med gällande ansvarsfördelning.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer vad avser huvuddragen
med regeringens bedömning men innehåller flera detaljförslag rörande
våtmarker.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet helt
eller delvis de förslagna åtgärderna. Kungliga vetenskapsakademien
anser att samtliga åtgärder bör genomföras och att det leder till ett utökat
skydd av värdefulla våtmarker. Riksantikvarieämbetet anser att
kunskapsuppbyggnaden om våtmarker även bör omfatta kulturhistoriska
inventeringar. Svenska Jägarförbundet påpekar att
länsjaktvårdsföreningarna har tämligen kompletta våtmarksinventeringar
med klassificering av objekten.
Regeringens överväganden: Inventeringen av större våtmarker i
Sverige är i det närmaste genomförd. Endast vissa delar i nordligaste
Sverige återstår. Det finns därför ett jämförelsevis gott underlag för att
genomföra ett systematiskt upplagt arbete att skydda myrområden i
landet. Naturvårdsverket har med inventeringen som bas tagit fram en
myrskyddsplan som omfattar större delen av landet. En genomförd
myrskyddsplan skulle innebära att ytterligare 210 000 ha våtmarker
skyddas.
I allmänhet är kostnaderna för skyddet av våtmarker förhållandevis
blygsamma. Våtmarkernas karaktär och utveckling är emellertid i många
fall i hög grad beroende av omgivande marker. För en bedömning av
skyddet och kostnader för detta behövs en bedömning av naturvärdena
även i sådana omgivande områden. I de fall det finns fastmarksskog
krävs en noggrann värdering för varje aktuellt objekt. Kostnaderna för
skyddet skall rymmas inom det nuvarande markförvärvsanslaget så vitt
avser det statliga ansvaret att skydda våtmarkerna. Till viss del kommer
dock kostnaderna att finansieras via EU:s LIFE-fond.
Våtmarker har vidare fått en ökad internationell uppmärksamhet. Inom
EU har skyddet och det förnuftiga nyttjandet av våtmarker varit föremål
för särskilda initiativ från rådets sida. Inom ramen för
våtmarkskonventionen kommer nya typer av våtmarker att
uppmärksammas, bl.a. sådana våtmarker som är rikt företrädda i Sverige.
I det samarbete som sker mellan i första hand Naturvårdsverket och
länsstyrelserna är det naturligt att uppmärksamma och på lämpligt sätt
beakta konventionens rekommendationer vid val av skyddsobjekt.
Arbetet med inventering av sumpskogar beräknas vara avslutat under
år 1998. Vid inventeringen av sjöar och vattendrag (se avsnitt 6.3.7) är
det naturligt att beakta anslutande våtmarksområden och därmed få en
total bedömning av naturvärdena, på sådant sätt som Naturvårdsverket
anger i aktionsplanen. Därigenom finns ett gott underlag för att utforma
skyddsplaner m.m.
6.3.6 Naturreservat i fjällnära skog
Regeringens bedömning: Bildandet av naturreservat av
domänreservat i fjällnära skogsområden sker i överensstämmelse med
överenskommelsen mellan Statens naturvårdsverk och Statens
fastighetsverk.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i sak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget har inte uttryckligen kommenterats av
remissinstanserna. Flera instanser har dock framhållit skydd och
bevarande av skogsmark bland de mest angelägna åtgärderna.
Regeringens överväganden: Genom överenskommelsen mellan
Statens naturvårdsverk och Statens fastighetsverk i oktober 1995
bestämdes att det åttiotal fjällnära domänreservat som ligger kvar i
Fastighetsverkets förvaltning skall skyddas som naturreservat. Enligt
överenskommelsen skall erforderliga förordnanden om naturreservat vara
genomförda senast den 31 december 1998. Regeringen tillsatte under
våren 1995 en arbetsgrupp med uppgift att närmare utreda en
avgränsning av mark med särskilt stora naturvärden som vid
bolagiseringen av Domänverket kvarstod i statlig ägo och som kunde
komma att överföras till Naturvårdsverket. Gruppen redovisade sina
ståndpunkter i rapporten (Ds 1995:72), Överföring av mark med särskilt
stora naturvårdsvärden till Naturvårdsverket. Gruppen anser att den
överenskommelse som nåtts mellan Naturvårdsverket och
Fastighetsverket löser de arbetsuppgifter som gruppen haft i uppdrag att
utreda. Regeringen har i beslut den 21 december 1995 fastställt
överenskommelsen.
6.3.7 Nationell inventering av sjöar och vattendrag
Regeringens bedömning: En nationell inventering av sjöar och
vattendrag skall genomföras. I arbetet skall ingå att göra en
naturvärdesbedömning samt att ta fram en plan för områdesskydd.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. ett stort antal
länsstyrelser, anser det mycket angeläget att den föreslagna
inventeringen kommer till stånd och att den får en motsvarande
uppläggning som ängs- och hagmarksinventeringen och
våtmarksinventeringen. Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar bl.a. att
inför de nya översiktsplanerna som kommunerna skall ta fram kommer
inventeringsmaterialet att vara ett viktigt underlag.
Regeringens överväganden: Sverige är rikt på sjöar och vattendrag.
Trots att de utgör viktiga miljöer i vår natur är de biologiska värdena i
sjöar och vattendrag förhållandevis dåligt kända då det saknas en samlad
inventering och värdering av dessa naturtyper.
Inom ramen för Naturvårdsverkets arbete med "System aqua" pågår
utveckling av ett system med biologiska bedömningsgrunder och
värderingsmallar. Systemet omfattar både sjöar och vattendrag och
beskriver en modell för hur man väger samman information. Genom
detta arbete finns en god utgångspunkt för inventeringsverksamheten.
Regeringen anser i likhet med Naturvårdsverket och remissinstanserna att
inventeringen av sjöar och vattendrag tillhör ett av de angelägnaste
förslagen till åtgärder i aktionsplanen.
I jämförelse med landmiljöer är skyddet av framför allt sjöar eftersatt
och bör öka. En plan med prioriteringar för hur ett utökat skydd av sjöar
och vattendrag skall kunna åstadkommas bör därför tas fram i samarbete
mellan berörda centrala verk och länsstyrelser. Samråd med företrädare
för kommunerna skall också ingå i arbetet. I enlighet med vad som
påpekats under avsnitt 6.3.5 Skydd och skötsel av våtmarker bör
anslutande våtmarker beaktas i detta sammanhang. Inventeringen får
bekostas genom omprioriteringar inom ramen för tilldelade resurser i
enlighet med vad regeringen angivit i budgetpropositionen 1996/1997:1.
Arbetet får bedrivas i den takt som sådana omprioriteringar medger.
6.3.8 Vidgat skydd enligt naturresurslagen för vattenområden och
vattendrag
Regeringens bedömning: Regeringen avser att senare under år
1997 redovisa sina ställningstaganden beträffande skydd från
vattenkraftsutbyggnad för ytterligare vattenområden. Beträffande
ändring av bestämmelser i naturresurslagen för att införa ett skydd
från annan verksamhet än vattenkraftrelaterade företag har förslaget
överlämnats till Miljöbalksutredningen.
Naturvårdsverkets förslag: Frågan om utvidgat skydd för undantagna
vattenområden och älvsträckor bör utredas vidare.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet
förslaget.
Regeringens överväganden: Vattendragsutredningen har i sitt
slutbetänkande (SOU 1996:155) Om tankar om vattendrag - ett nytt
angreppssätt redovisat förslag om att undanta ytterligare 20
vattenområden från vattenkraftsutbyggnad. Remissbehandling av
betänkandet pågår. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under
våren 1997 i denna fråga. Vattendragsutredningen har vidare i sitt
slutbetänkande föreslagit att de intentioner för skyddet av vattendrag från
annan verksamhet än vattenkraftsutbyggnad, som utredningen förordar,
genomförs i samband med en allmän översyn av naturresurslagen. Mot
bakgrund härav har betänkandet överlämnats till Miljöbalksutredningen i
denna del.
6.3.9 Kalkning och biologisk mångfald
Regeringens bedömning: Frågor om precisering av
försurningshotade områden med stora bevarandevärden liksom frågor
om kalkning och biologisk återställning bör beaktas inom ramen för
uppdraget om en nationell plan för den statligt finansierade
kalkningsverksamheten i sjöar och vattendrag.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning. Verket anger även flera detaljförslag kopplade
till åtgärden.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget vad avser
kalkning bl.a. länsstyrelserna i Blekinge och Sportfiskarna. Vissa
remissinstanser, bl.a. Göteborgs universitet, ställer sig tveksamma till
vissa återställningsåtgärder, såsom ökad näringstillgång, som
Naturvårdsverket anser bör kunna kopplas till kalkningen.
Regeringens överväganden: Ambitionen med det statligt
finansierade kalkningsprogrammet är att kalka vatten med höga
biologiska värden men också vatten där intresset är av mer lokal karaktär,
t.ex. med avseende på fisket.
Medlen till kalkning täcker inte de totala behoven för att både återställa
försurade områden och underhållskalka vattenområden. Det är därför
angeläget att de medel som står till förfogande används på ett optimalt
sätt. Kalkning kan i vissa lägen medföra skador på biologisk mångfald.
Det är viktigt att nettoeffekterna av kalkning på den biologiska
mångfalden är positiv, dvs. de positiva effekterna i vattnet måste vara
större än de eventuella negativa på land. Naturvårdsverket ansvarar i
samarbete med länsstyrelserna, för att kalkningsverksamheten bedrivs så
att den biologiska mångfalden bevaras och helst återskapas. Regeringen
har i beslut den 31 oktober 1996 givit Statens naturvårdsverk i uppdrag
att utarbeta en nationell plan för den statligt finansierade
kalkningsverksamheten. Den nationella planen skall utgå från de förslag
som Kalkningsutredningen presenterade i sitt betänkande (SOU
1996:53). I regeringens uppdrag anges att utgångspunkten för arbetet
skall vara det nationella intresset att bevara den biologiska mångfalden
och att bibehålla förutsättningarna för utnyttjandet av naturresurserna i
sjöar och vattendrag. Vidare anges att en prioritering av olika
kalkningsprojekt skall göras och att vid prioriteringen bör hänsyn tas till
hur försurningssituationen ser ut i landet. Planeringen av
kalkningsprojekt bör utgå från avrinningsområden i syfte att öka den
ekologiska nyttan av medlen för kalkning. Med utgångspunkt i
Skogsstyrelsens planer för skogskalkningen skall Naturvårdsverket
överväga möjligheterna att samordna kalkningen av sjöar och vattendrag
med skogskalkningen. Målet att främja den biologiska mångfalden på
nationell nivå kräver en övergripande organisation. Kriterier för
prioritering och en nationell prioritering av olika kalkningsprojekt skall
redovisas av Naturvårdsverket senast den 21 mars 1997 och en slutlig
redovisning av uppdraget i sin helhet senast den 1 september 1997.
6.3.10 Marina reservat och inventering av marina miljöer
Regeringens bedömning: Arbetet med att bilda fler marina reservat
får ske i enlighet med gällande ansvarsfördelning mellan centrala och
regionala myndigheter. Aktualisering och komplettering av
utredningen Marina reservat i Sverige beträffande skyddsvärda marina
områden bör hanteras av Naturvårdsverket i samråd med Fiskeriverket
och berörda länsstyrelser. Skyddet för grunda kustvatten, framför allt
mjukbottnar, bör prioriteras.
Utveckling och utvärdering av lämpliga metoder och tekniker för
inventering av marina miljöer, liksom en plan för naturinventeringar i
havsområden får utarbetas i den mån omprioriteringar kan göras av
givna medel. Samverkan med länderna kring Östersjön är viktigt i
arbetet.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser bl.a.
Naturskyddsföreningen, Naturhistoriska riksmuseet, Länsstyrelserna i
Kalmar och Västernorrlands län samt Sportfiskarna anser att det är
angeläget att bilda fler marina reservat. Fiskeriverket anser att denna
åtgärd är ytterst viktig för bevarande av den biologiska mångfalden
Förslaget om utveckling av inventeringsmetoder stöds av
remissinstanserna, bl.a. Fiskeriverket, Göteborgs universitet och
Länsstyrelserna i Blekinge och Västernorrlands län.
Regeringens överväganden: I Sveriges handlingsplan med anledning
av OECD:s miljögranskning av Sverige anges att 6-7 marina reservat
planeras i den svenska delen av Östersjön. Med hänsyn till att
fiskeintressena regelmässigt berörs av åtgärderna är det angeläget att
utveckla ett väl fungerande samråd rörande bevarande och
resursutnyttjande verksamhet. Beroende på motiven för att skydda ett
område bör i varje enskilt fall övervägas om skyddet enligt
naturvårdslagen är den lämpligaste eller om beslut med stöd av
fiskelagen är bättre lämpat. Regeringen bedömer i likhet med
Naturvårdsverket och flera remissinstanser att grundområdena särskilt
bör uppmärksammas i detta arbete eftersom de är av stor betydelse för
såväl bevarandet som nyttjandet av den biologiska mångfalden och att de
samtidigt också är särskilt utsatta för exploatering genom olika
verksamheter. Förutom att arbeta med områdesskydd, såsom anges i
aktionsplanen, anser regeringen det är viktigt att kommunerna i sin
fysiska planering beaktar de grunda kustvattenområdenas betydelse för
såväl bevarandet av den biologiska mångfalden som för det hållbara
nyttjandet av marina resurser och miljöer.
Metoder och tekniker för systematiska inventeringar av marina områden
behöver utvecklas för att kunna hanteras i mer omfattande skala.
Regeringen bedömer i likhet med Naturvårdsverket att i den mån resurser
kan frigöras för åtgärden genom omprioriteringar av verkets givna
resurser bör förslaget genomföras. I det sammanhanget är det viktigt att
samordning sker med programmen för miljöövervakning liksom att
samarbete sker med andra länder kring Östersjön.
6.3.11 Åtgärder mot introduktion av främmande arter i havsmiljön

Regeringens bedömning: Åtgärder mot introduktion av nya arter i
havsmiljön bör bedrivas inom ramen för pågående internationell
verksamhet med den biologiska mångfalden. Den internationella
sjöfartens hantering av ballastvatten bör även fortsättningsvis
uppmärksammas.
Naturvårdsverkets förslag: Regeringen bör ta initiativ som bidrar till
att utarbeta internationellt bindande överenskommelser som syftar till att
förebygga oönskad introduktion av främmande organismer till Sveriges
havsområden. Tekniska metoder bör utvecklas för att kontrollera
oavsiktlig introduktion via sjöfarten, såsom metoder för hantering av
ballastvatten.
Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Sjöfartsverket,
Fiskeriverket och Göteborgs universitets marina forskningscentrum.
Regeringens överväganden: Många av de arter som genom
människans försorg etablerats i svenska havsområden har introducerats
via den internationella sjöfarten. Hanteringen av ballastvatten är i det
sammanhanget av stor betydelse. Introduktionen av främmande arter
börjar få en allt större uppmärksamhet i det internationella arbetet, bl.a.
har FN:s organ för sjösäkerhets- och havsmiljöfrågor, IMO, tagit fram
frivilliga riktlinjer för hantering av ballastvatten. För att arbetet skall
resultera i konkreta åtgärder krävs dock att någon driver på. Frågor om
ballastvattnets betydelse i detta sammanhang prioriteras av
Sjöfartsverket.
Sverige bör därför inom ramen för det internationella samarbetet i
olika konventioner spela en aktiv roll i arbetet. Inom ramen för det
internationella samarbetet inom IMO, HELCOM
(Helsingforskonventionen) och OSPARCOM (Oslo Pariskonventionen)
kommer Sverige att verka för att internationella bindande
överenskommelser kommer till stånd, vilka syftar till att förebygga
oönskade introduktioner av främmande organismer till havsområden runt
Sverige.

6.3.12 Förorening genom olja och kemikalier

Regeringens bedömning: Den diffusa tillförseln av oljehaltiga
substanser till Östersjön och Västerhavet och dess effekter på miljön
utreds inom ramen för samarbetet mellan Naturvårdsverket och
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en
utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella
när ett oljeutsläpp har skett till havs. Utredaren skall göra en översyn
av de författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att
effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp. Frågor om
mottagningsanläggningar i land för oljehaltigt vatten utreds av
Sjöfartsverket.
Beredskapsplaner för åtgärder vid olje- och kemikalieolyckor till
havs och i de stora sjöarna bör på sikt tas fram för alla regioner.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning när det gäller diffus tillförsel av oljehaltiga substanser och
beredskapsplaner vid olje-och kemikalieolyckor. Vad gäller ingripanden
mot oljeutsläpp föreslår verket att kontroll och uppföljning av
oljeskyddet till havs bör förbättras genom mellanstatligt arbete och
nationella åtgärder.
Remissinstanserna: Naturhistoriska Riksmuseet anser att förslaget att
utreda den diffusa tillförseln av oljehaltiga substanser till Östersjön och
Västerhavet är utmärkt och föreslår att en motsvarande utredning bör
göras för PCB. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det skulle vara
intressant att komplettera den centrala inventeringen av oljetillförsel med
en analys av organismers innehåll av petroleumkolväten på några
stationer. Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Fiskeriverket, Kungliga
vetenskapsakademien och Svenska Jägareförbundet stöder förslaget vad
gäller ingripande mot oljeutsläpp. Kungliga vetenskapsakademien anser
att de nordiska länderna bör intensifiera kraven på en ökad internationell
övervakning, analysverksamhet samt juridiska åtgärder och sanktioner
avseende oljeutsläpp. Kustbevakningen stöder förslaget att ta fram
beredskapsplaner.
Regeringens överväganden: Klarhet behöver skapas om den diffusa
tillförseln av oljeföroreningar till våra havsområden beträffande såväl
oljeföroreningarnas källor och omfattning som deras effekter på marina
organismer. Genomförandet bör ske inom ramen för det samarbete som
sker mellan Naturvårdsverket och Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning.
Regeringen vill framhålla att prövningen enligt miljöskyddlagen av
landbaserad verksamhet och anläggningar är en viktig del i arbetet att
begränsa tillförseln av oljeföroreningar till havet. Genom det pågående
omprövningsprogrammet kan strängare åtgärdskrav ställas på
verksamheter som orsakar denna typ av föroreningar. Det är angeläget att
arbetet med att ompröva tillstånd enligt miljöskyddslagen sker i planerad
takt.
Mot bakgrund av att antalet olagliga oljeutsläpp i Östersjön har ökat
under de senaste åren har regeringen tillkallat en särskild utredare (dir
1996:82) för att belysa frågorna kring ingripande mot oljeutsläpp till
sjöss. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31
december 1997. En viktig åtgärd mot utsläpp av oljehaltigt vatten till
havs är att det finns ett fungerande system för omhändertagande av
sådant vatten i vid hamnanläggningar. Mot bakgrund härav har
regeringen vidare gett Sjöfartsverket i uppdrag att undersöka hur
systemet med mottagningsanordningar för oljehaltigt avfall från fartyg
fungerar. Uppdraget skall avrapporteras senast den 30 juni 1997. I
regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 fick Naturvårdsverket i uppdrag
att inventera hotbilden för oljeutsläpp i Östersjön och att göra en
bedömning av den framtida utvecklingen av oljeutsläpp samt att föreslå
åtgärder nationellt och internationellt för att minska utsläppen till havs.
Naturvårdsverket lämnade i april 1996 i redovisningen Oljeutsläpp i
Östersjön, Miljöspaning, sina förslag bl.a. vad avser effektivare
övervakning av olja till havs. Regeringen finner det naturligt att den
särskilde utredaren vid det samråd som enligt direktiven skall ske beaktar
vad som är relevant beträffande övervakningsverksamheten. Regeringen
konstaterar vidare att inom ramen för samarbetet i
Helsingforskonventionen, HELCOM, sker en gemensam inventering av
oljeutsläppen i Östersjön.
Det är viktigt att ha god beredskap för hur en olyckssituation med olja
eller kemikalier skall hanteras från miljöskyddssynpunkt. Regionvisa s.k.
miljöatlaser utgör ett viktigt underlag för att lämpliga åtgärder vidtas i
både förebyggande syfte och vid uppkomna olyckor. I atlaserna anges
bl.a. särskilt känsliga områden. Miljöatlas saknas ännu för delar av
Sveriges kust. På sikt bör miljöatlaser och beredskapsplaner tas fram för
hela Sveriges kust och de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren i samarbetet mellan berörda länsstyrelser och ansvariga
centrala myndigheter.
6.4 Åtgärder för att bevara arter och genetisk variation
6.4.1 Rödlistade arter och livsmiljöer
Regeringens bedömning: Följande åtgärder beträffande bevarande av
arter, populationer och den genetiska variationen i arbetet med
biologisk mångfald skall genomföras genom omprioriteringar av
Naturvårdsverkets resurser:
- En rödlista över livsmiljöer skall upprättas.
- Rödlistor för marina växter och djur samt vissa grupper av
ryggradslösa djur skall upprättas sedan behovet närmare analyserats.
- De rödlistade arternas krav på livsmiljö och behov av åtgärder skall
utredas och analyseras vidare.
- Kompletterande inventeringar när det gäller lokaler för rödlistade
arter skall utföras.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna, stöder i allmänhet förslagen.
Naturhistoriska riksmuseet påpekar att det planerade arbetet i många fall
kommer att kräva grundläggande taxonomiskt arbete och att
möjligheterna att täcka upp alla taxonomiska grupper är begränsade.
Museet vill samtidigt poängtera att rödlistorna bör användas med viss
försiktighet. De flesta arter är inte rödlistade. Rödlistade arter är ofta
sällsynta och geografiskt begränsade och kan därför vara besvärliga att
använda som indikatorarter. En förekomst av de sällsyntaste arterna kan
vara till stor del slumpmässig. Fiskeriverket anser att rödlistor ibland
tenderar att vara en funktion av inventeringsverksamheten.
Länsstyrelserna bedömer att inventeringsverksamheten är angelägen men
ser problem med att klara av den.
Regeringens överväganden: En rödlista är en lista över arter som
bedömts löpa risk att försvinna från vårt land inom en snar eller relativt
snar framtid. Beroende på hur stor denna risk bedöms vara placeras
arterna i olika hotkategorier. I Sverige används ett system med fem
kategorier. Rödlistningen utgör sålunda i sig inte någon bedömning av
behovet eller omfattningen av insatser för att bevara de enskilda arterna.
Detta avgörs genom ett särskilt prioriteringssystem för åtgärder, vilket
behandlas närmare i nästföljande avsnitt
I Sverige finns uppskattningsvis ca 50 000 arter av djur, växter och
svampar. Av dessa har ca 3 500 placerats på rödlistor. Fortlevanden av
den helt dominerande delen av dessa arter måste tryggas genom
mestadels generella insatser inriktade på ekosystem och biotoper. För en
del arter är dock tillståndet så kritiskt eller de har så specifika krav att det

är nödvändigt med mer riktade åtgärder. Vissa typer av livsmiljöer är av
särskild betydelse när det gäller bevarande av de mest utsatta arterna.
Vissa slag av miljöer är dessutom sällsynta eller starkt utsatta för
miljöpåverkan. Av det skälet bör rödlistor byggas ut till att också omfatta
livsmiljöer och inte som fallet är idag enbart avse arter. Det är därför
angeläget att en "rödlista" upprättas över sådana särskilt skyddsvärda
livsmiljöer.
Beträffande marina organismer bör behovet av rödlistning analyseras
närmare. Beträffande fiskar finns rödlistor men dessa är i behov av
revidering. För landlevande ryggradslösa djur behövs komplettering av
rödlistor. Ett sådant arbete pågår.
Arbetet med rödlistor ställer krav på taxonomiskt kunnande och
expertisresurser. Detta behandlas vidare i avsnitt 6.6 Taxonomisk
forskning. En översiktlig analys av de rödlistade arternas behov av
åtgärder har genomförts av Artdatabanken. Det finns ett behov av att gå
vidare i detta analysarbete och på ett enhetligt sätt analysera varje arts
behov av livsmiljö för att bl.a. analysera behovet av åtgärder och vilka
krav på hänsyn arterna kräver. I detta sammanhang finner regeringen det
naturligt att rödlistornas utformning och användning som
arbetsinstrument successivt övervägs bl.a. med hänsyn till vad
Fiskeriverket och Naturhistoriska riksmuseet anfört. Det finns vidare ett
behov av bättre kunskaper om de rödlistade arternas förekomst. Olika
typer av inventeringsinsatser kan härvid behövas. Ofta finns ett stort
lokalt engagemang för denna typ av arbeten liksom ett stort kunnande
bland intresserade privatpersoner även utan professionell utbildning.
Inventeringsverksamheten sker naturligen genom länsstyrelserna,
kommunerna, skogsvårdsstyrelser eller ideella organisationer i samråd
med centrala myndigheter.
6.4.2 Särskilda bevarandeinsatser
Regeringens bedömning: Naturvårdsverket och Artdatabanken bör i
samarbete ta fram prioriteringssystem för urval av arter där särskilda
bevarandeinsatser behöver vidtas, utreda begreppet om ansvarsarter
som en del i ett prioriteringssystem samt ta fram en särskild lista över
arter som bör komma ifråga för åtgärdsprogram.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder i allmänhet förslagen.
Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) anser att det vore bra
att tydligt identifiera ansvarsarter och fördela dessa på olika sektorer och
aktörer så att en klar rollfördelning uppstår.
Enligt Länsstyrelsen i Gotlands län finns det starka skäl att arbeta med
sådana arter i de fall den svenska andelen av världspopulationen utgör en
betydande del. Länsstyrelsen i Hallands län anser att en förteckning över
svenska ansvarsarter bör upprättas.
Naturhistoriska Riksmuseet tror att betydligt fler än 30 arter kan
komma att behöva artvisa åtgärdsprogram. Naturskyddsföreningen anser
att arbetet med att producera åtgärdsprogram för hotade arter måste
påskyndas.
Regeringens överväganden: Åtgärdsprogram för vissa rödlistade arter
har redan fastställts av Naturvårdsverket. Utveckling av ett
prioriteringssystem för det fortsatta arbetet är lämpligt för att utnyttja de
centrala myndigheternas och länsstyrelsernas resurser på ett optimalt sätt,
liksom också det omfattande frivilliga arbete som bedrivs för att följa
arternas status. Regeringen delar Naturvårdsverkets och
remissinstansernas uppfattning att det är angeläget att utreda begreppet
ansvarsart. Detta bör också vara värdefullt i det internationella arbete
rörande den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket har redovisat att
åtgärdsprogram för de enskilda arterna kan innefatta åtgärder som
avsättning av naturreservat, restaureringsåtgärder, övervakning och
utbildningsverksamhet. Regeringen finner mot denna bakgrund att
Naturvårdsverket i samarbete med Artdatabanken bör ta fram ett
prioriteringssystem för urval av arter för vilka särskilda bevarande-
insatser behöver vidtas, utreda begreppet ansvarsart samt utarbeta en
särskild lista över arter som bör komma i fråga för åtgärdsprogram.
6.4.3 Riskbedömning vid införsel av främmande arter och genetiskt
material

Regeringens bedömning: Centrum för biologisk mångfald bör ges i
uppdrag att ta fram underlag och rutiner för riskbedömning i samband
med införsel av främmande arter och gener. Berörda myndigheter och
organisationer bör genomföra informationsinsatser.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag. Dessutom föreslås att den nuvarande situationen kartläggs för
redan inträffad introduktion liksom ekologiska och ekonomiska
konsekvenser härav.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Utvidgning av uppdraget föreslås av några remissinstanser. Fiskeriverket
anser att hänsyn borde tas även till omflyttning av arter inom landet.
Enligt Göteborgs marina centrum gäller detta inte minst havsmiljöer.
Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att det behövs en policy även för
återinplantering inom landet. Naturhistoriska Riksmuseet anser att
förslaget bör utökas till att gälla även för biologiska bekämpningsmedel.
Regeringens överväganden: Införsel och spridning av främmande
arter och genetiskt material är ett mångfacetterat problemområde. De
nationella gränserna är sällan biologiskt relevanta. Möjligheterna till
nationella särbestämmelser för införsel begränsas genom EU-
medlemskapet och avtal som rör frihandel.
Detta problemområde bör i första hand hanteras genom bättre
riskvärderingar. Man bör så tidigt som möjligt ta reda på vilka
främmande arter och gener som kan inverka menligt på ekosystemen och
naturmiljön. Även spridningen inom landet kan behöva värderas. Detta
problemområde bör vara en prioriterad del i det fortsatta arbetet med den
biologiska mångfalden.
Naturvårdsverket har nyligen remitterat ett förslag till en policy för
introduktion och spridning av främmande organismer och gener med
inriktning på det egna verksamhetsområdet. Policyn behandlar främst
riskerna med introduktion. Såväl främmande arter och populationer som
genetiskt modifierade organismer behandlas. Enligt Naturvårdsverket
syftar policyn till att förebygga och förhindra negativa effekter av
främmande organismer och gener på såväl den biologiska mångfalden
och den yttre miljön i övrigt, som på människors hälsa. Som ett led i
genomförandet av åtgärdsförslaget i aktionsplanen har verket tagit fram
tre rapporter som belyser omfattningen och konsekvenserna av
introduktion av främmande arter i havsmiljön, i landmiljöer och i
sötvattensmiljöer
I ett internationellt perspektiv är introduktion och spridning av
främmande arter och gener ett av de främsta skälen till att inhemska arter
utrotas. Problemen tenderar också att öka. Regeringen anser mot
bakgrund härav att det är angeläget att problemområdet prioriteras.
Regeringen anser att Naturvårdsverkets policyarbete är ett viktigt steg i
arbetet men det är angeläget att arbete sker inom skilda sektorer och av
såväl myndigheter som näringsutövare.
Mot bakgrund härav bör Centrum för biologisk mångfald ges i uppdrag
att arbeta fram ett förbättrat underlag och rutiner för riskbedömning
beträffande införsel av främmande arter och genetiskt material.
Uppdraget bör genomföras i samarbete med Naturvårdsverket och
berörda sektorsmyndigheter.
Ett viktigt styrmedel är information om problemen med introduktion
av främmande biologiskt material. Informationsinsatser behövs av flera
aktörer. Det är angeläget att såväl miljömyndigheter som
sektorsmyndigheter och olika organisationer genomför olika
informationsinsatser inom området.
Frågan om illegal utsättning av främmande arter behandlas också i
avsnitt 5.1. Insatser mot fauna- och florakriminalitet
6.4.4 Översyn av fridlysning av arter
Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör genomföra en
översyn av befintliga nationella och regionala fridlysningar samt de
frågeställningar som har relevans i ett sådant arbete. Därvid skall
skyddsbestämmelserna i bl.a. direktiv 92/43/EEG om bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatadirektivet)
särskilt beaktas. Införandet av ett artskydd som ger ett skydd för arters
livsmiljö (habitat) övervägs i arbetet med den nya miljöbalken.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Naturhistoriska Riksmuseet delar synpunkten att fridlysning av arter
också borde innebära någon form av skydd för områden. Detta är enligt
museet helt i linje med t ex Bernkonventionen och EG:s direktiv för dess
livsmiljöer. Liknande synpunkter framförs av bl.a Länsstyrelsen i
Kalmar län. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det är angeläget att
utreda och klarlägga jaktens betydelse för i synnerhet de fyra stora
rovdjuren.
Regeringens överväganden: Bestämmelserna om fridlysning
innefattar idag endast förbud mot att skada eller döda exemplar av den
fridlysta arten. Inga eller få restriktioner finns mot förstörelse av artens
livsmiljö. Denna brist i bestämmelserna medför att en art trots att den är
fridlyst kan försvinna från lokal efter lokal på grund av att dess
livsmiljöer exploateras. Införande av ett områdesskydd som ger skydd
för en arts livsmiljö övervägs i arbetet med den nya miljöbalken.
I Naturvårdsverkets arbete med skydd av arter ingår att anpassa
arturvalet till dagens förhållanden liksom att samordna tillämpningen av
fridlysningar mellan länen. I detta arbete ingår även att införa
fridlysningar som uppfyller Sveriges internationella åtaganden med
hänsyn till medlemskapet i EU samt de åtaganden som följer av de
konventioner på naturvårdsområdet som Sverige är anslutet till.
Regeringen bedömer att det inte behövs något särskilt initiativ från
regeringens sida i detta avseende
6.4.5 Sammanhållen rovdjurspolitik
Regeringens bedömning: Regeringen avser att ge en särskild
utredare i uppdrag, att utarbeta förslag till en sammanhållen
rovdjurspolitik med avseende på biologiska, jaktliga och
näringsmässiga frågor.
Naturvårdsverkets förslag: Verket bör ta fram en jakt- och
viltvårdspolicy.
Remissinstanserna: Skogsstyrelsen och Svenska Jägareförbundet
välkomnar initiativet till en jakt- och viltvårdspolicy och förutsätter att
framtagandet av en sådan policy sker i nära samarbete med berörda
myndigheter samt jägare- och markägarorganisationer. Naturhistoriska
Riksmuseet anser att skötseln av våra populationer av stora rovdjur, inte
främst är en jaktfråga. Bedömning om önskvärda populationsstorlekar,
med avseende på genetiska och demografiska aspekter, liksom
bedömningar om populationers sårbarhet och livskraft, skall göras av
populationsekologer och populationsgenetiker. Länsstyrelsen i Hallands
län och Stockholms universitet anser att det är en angelägen uppgift att ta
fram en jakt- och viltpolicy med bevarande av den biologiska
mångfalden som mål.
Regeringens överväganden: Riksdagen har vid behandlingen av
budgetpropositionen såvitt avser utgiftsområde 23 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:JoU1, rskr. 1996/97:113, 1996/97:114) uttalat att regeringen bör
utarbeta en sammanhållen rovdjurspolitik som möjliggör en helhetssyn
på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna.
Jordbruksutskottet anförde att ett lämpligt tillfälle för redovisning av
regeringens förslag är i samband med budgetpropositionen för år 1998.
Utskottet anförde vidare att regeringen i samband härmed bör undersöka
hur de fortsatta rovdjursinventeringarna skall utformas och finansieras
samt pröva möjligheterna att utvidga rätten till statlig ersättning för
rovdjursskador på andra tamdjur än renar.
Regeringen avser att ge en särskild utredare i uppdrag att utarbeta ett
förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik. Uppdraget bör utföras efter
samråd med berörda myndigheter och intressenter och med forskare
inom området. Inom ramen för detta uppdrag bör de förslag som
redovisas i aktionsplanen liksom vad riksdagen anfört beträffande
inventeringsverksamhet och ersättningsfrågor behandlas.
6.4.6 Småviltsjakten och fisket i fjällen
Regeringens bedömning: Regeringen kommer inom kort att redovisa
sina ställningstaganden beträffande den framtida utformningen av och
administrativa regler kring småviltsjakten och fisket på statens mark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Naturvårdsverkets förslag: Utvärdera effekterna på den biologiska
mångfalden av småviltsjakten och fisket på statens mark ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Remissinstanserna: Få remissinstanser har kommenterat förslaget
men Stockholms universitet betonar vikten av åtgärden.
Regeringens överväganden: Jordbruksverket, Sametinget och
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat småviltjaktens
och fiskets påverkan på renskötselrätten, viltvården, fiskevården,
naturvården samt verksamheternas allmänna påverkan på miljön på
statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Rapporten
"Utvärderingen av småviltsjakten och handredskapsfisket ovan
odlingsgränsen och på renbetesfjällen" avlämnades i april 1996 till
regeringen. Redovisningen bereds för närvarande i regeringskansliet.
Regeringen avser att inom kort redovisa sina ställningstaganden i frågan.
6.4.7 Analys av den genetiska variationen
Regeringens bedömning: Ett program för analys av den genetiska
variationen inom och mellan populationer av vissa arter skall tas fram
av Naturvårdsverket i samarbete med berörda forskningsinstitutioner.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna bl.a. Naturhistoriska
Riksmuseet påpekar att de genetiska aspekterna är underrepresenterade i
såväl Naturvårdsverkets som i de övriga myndigheternas aktionsplaner.
Naturhistoriska Riksmuseet anser att de åtgärder som föreslås om
genetisk variation syftar till att ta fram kunskap, istället för konkreta
insatser. Enligt museet är detta en underskattning av de kunskaper som
finns vid universitet och forskningsinstitutioner.
Regeringens överväganden: En av grundsatserna i bevarande av den
biologiska mångfalden är att bevara variationen inom arter, dvs. att
bevara en genetisk variation. Bevarande av den genetiska variationen hos
en art kan vara avgörande för att arten skall kunna anpassa sig till
förändrade miljöförhållanden och därmed också för artens långsiktiga
överlevnad. För det stora flertalet av arter får man anta att den genetiska
variationen bevaras genom att livskraftiga populationer bevaras inom
större delen av arternas naturliga utbredningsområden. För några arter
har dock den genetiska variationen särskild betydelse som t.ex. hos
östersjölaxen. Genetisk variation kan emellertid vara svår att mäta och
kan medföra både tids- och kostnadskrävande analyser. Det är naturligt
att arbetet med den genetiska variationen koncentreras till arter som är av
särskilt intresse från bevarande- eller nyttjandesynpunkt.
Naturvårdsverket skall, som en av sina prioriterade uppgifter, i
samverkan med forskningsinsitutioner och övriga berörda myndigheter,
arbeta fram ett program med denna inriktning.
6.5 Övervakning och uppföljning
6.5.1 Miljöövervakning
Regeringens bedömning: Inom ramen för regeringens
ställningstagande till det nyligen lämnade förslaget om den framtida
miljöövervakningens inriktning omfattning, struktur och finansiering
behandlas även frågan om övervakning av den biologiska mångfalden.
Naturvårdsverkets förslag: Anpassa och bygg ut det svenska
miljöövervakningssystemet för att kunna beskriva tillståndet i och
förändringar av den biologiska mångfalden; speciellt följa upp hot mot,
och åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden, samt följa upp
olika miljömål.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser har lämnat
synpunkter beträffande miljöövervakningen och flertalet framhåller
miljövervakningens viktiga roll för uppföljning av uppsatta mål, liksom
för att kunna bedöma effekterna av olika åtgärder.
Regeringens överväganden: Regeringen delar Naturvårdsverkets och
remissinstansernas uppfattning att miljöövervakningen är en av de
viktigaste delarna i arbetet med den biologiska mångfalden. Behovet av
miljöövervakningen har ökat under senare tid bl.a till följd av krav på
bättre kunskaper om miljösituationen från både myndigheter och
verksamhetsutövare. En kraftigt ökad internationell rapportering har följt
av medlemskapet i EU och ratificering av internationella konventioner
bl.a. konventionen om biologisk mångfald. Med hänsyn till de många
frågor som är knutna till miljöövervakningen - varav frågor beträffande
den biologiska mångfalden bara är en del - har regeringen låtit en särskild
utredare granska dagens miljöövervakning och utarbeta förslag till
verksamhetens fortsatta inriktning, omfattning, struktur och finansiering.
Utredaren har nyligen lämnat sitt betänkande (SOU 1997:34
Övervakning av miljön). Betänkandet är nu föremål för
remissbehandling.
6.5.2 Miljöindikatorer och miljöindex
Regeringens bedömning:. Arbetet med att skaffa mått för att följa
miljötillstånd och förändringar i miljön bör närmast koncentreras på
olika miljöindikatorer.
Naturvårdsverkets förslag: Utarbeta miljöindex för den biologiska
mångfalden i Sverige.
Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Somliga
remissinstanser framhåller vikten av att få ett någorlunda enhetligt och
praktiskt arbetsinstrument medan andra instanser anser att miljöindex
inte visat sig vara varken ett rättvisande eller bra arbetsinstrument.
Uttalat positiv är Länsstyrelsen i Uppsala län. Kritiska är Länsstyrelsen i
f.d. Malmöhus län och Lantbrukarnas riksförbund. Flera remissinstanser
anser att utvecklingsarbetet närmast bör koncentreras på miljöindikatorer.
Regeringens överväganden: Användningen av miljöindex har tidigare
redovisats av Naturvårdsverket. Ett index utformas utifrån en
sammanvägning av olika indikatorer som mått på en miljösituation
Betydande svårigheter finns med att göra en lämplig sådan avvägning
varför index hittills inte visat sig vara generellt användbara och också
mötts av en betydande skepsis på flera håll. Så som flera remissinstanser
påpekar anser regeringen emellertid att det är angeläget att fortsätta ett
utvecklingsarbete beträffande miljöindikatorer för att skaffa mått att följa
miljötillstånd och förändringar. Det är härvid viktigt att
miljömyndigheterna och sektorsmyndigheterna överlägger om vilka
indikatorer som är lämpliga som gemensamma uppföljningsbara mått
beträffande den biologiska mångfalden. På sikt kan det eventuellt vara
moget att även miljöindex kan komma till god användning. Med hänsyn
till de många arbetsuppgifter som är knutna till bevarandet och nyttjande
av biologisk mångfald och att resurser för arbetet måste tillskapas genom
omprioriteringar av befintliga resurser bör arbete med den typ av
aggregerade mått som index utgör stå tillbaka.
6.5.3 Insamling, hantering och presentation av data

Regeringens bedömning: Insamling, hanteringen och presentationen
av data samt bedömning av behovet av och möjligheterna att tillskapa
en marin resursdatabas får klaras av inom ramen för samarbetet
mellan berörda myndigheter och forskningsorgan. En av regeringen
tillsatt arbetsgrupp (REGGIT) skall arbeta fram ett handlingsprogram
med finansieringsförslag beträffande uppbyggnad av nationell
vegetationsinformation inkluderande försörjning med IR-bilder.
Naturvårdsverkets förslag: Utveckla former och rutiner kring
insamling, hantering och presentation av data som rör biologisk
mångfald. Bl.a. bör varje länsstyrelse införa Databas Natur. En rad
detaljförslag om åtgärder anges. Behovet av och möjligheterna till att
tillskapa en marin resursdatabas för svenska kust- och havsområden bör
utredas. Omdrevsfotografering med IR-bilder bör genomföras under åren
1996-2005.
Boverkets förslag: En samordning mellan kommunala
naturdatabanker och Databas Natur bör utredas.
Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar en rad synpunkter på
databehandling och samarbete mellan olika nivåer i samhället rörande
datatillgänglighet och datautbyte. Umeå kommun anser att en väl
fungerande databashantering för arbetet med biologisk mångfald är
angelägen och att den bör vara dubbelinriktad, dvs. att både länsstyrelser
och kommuner lätt kan använda databasen. Ett fåtal remissinstanser har
kommenterat förslaget om en marin resursdatabas. Göteborgs
universitets Marina Forskningscentrum (GMF) har sagt sig berett att
medverka vid skapandet av en sådan databas. Ett stort antal
remissinstanser, bl.a. Riksantikvarieämbetet, Lantmäteriverket och flera
länsstyrelser, har uttalat intresse för och vikten av en
omdrevsfotografering med IR-bilder bl.a. för inventeringsverksamhet
och miljöövervakning. Göteborgs universitets Marina
Forskningscentrum (GMF) påpekar emellertid att den föreslagna
rikstäckande IR-fotograferingen inte är användbar för att dokumentera
det nuvarande tillståndet i marina system.
Regeringens överväganden: En väl fungerande insamling, hantering
och presentation av data är en förutsättning för att det skall vara möjligt
att följa upp åtgärder och kunna utvärdera uppsatta mål. Moderna
tekniker ger stora möjligheter till snabb åtkomlighet av information men
förutsätter också ett väl fungerande samarbete mellan olika parter och
utnyttjare för att dessa fördelar skall kunna uppnås och onödiga hinder
inte skall byggas in. Behovet av information om förekomsten av marina
biotoper, arter och deras utbredning m.m. har särskilt framhållits av
Naturvårdsverket. Sådan information är bl.a. viktig för identifiering av
marina ekosystem och biotoper som bör skyddas.
Regeringen finner att åtgärdsförslagen rymmer ett stort antal frågor
som närmast är av löpande karaktär och som ligger inom de centrala,
regionala och lokala myndigheternas normala ansvar att hantera.
Regeringen delar Naturvårdsverkets uppfattning att innan en marin
resursdatabas tillskapas bör närmare överväganden göras av
Naturvårdsverket, de marina forskningscentra, Artdatabanken,
Naturhistoriska riksmuseet och länsstyrelserna om behovet av och
möjligheterna att tillskapa en marin resursdatabas. Vid dessa
överväganden bör bl.a. beaktas kopplingen till andra svenska databaser
med marina data såsom t.ex. databasen Ballerina som för närvarande
byggs upp i samarbete mellan UNEP, Grid Arendal och Stockholms
marina forskningscentrum.
Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp (REGGIT) för ökad
samverkan kring geografiska data och geografiska informationssystem.
Det ingår i gruppens uppdrag att klarlägga förutsättningarna för att
åstadkomma en mera samordnad övergång till databaser med syfte att
uppnå en heltäckande geografisk informationsinfrastruktur. I en
delrapport, avlämnad i januari 1997, har gruppen föreslagit att
vegetationsinformation skall ingå bland samhällets geografiskt inriktade
grunddatabaser Under våren skall berörda producenter och viktiga
användare arbeta fram ett handlingsprogram med finansieringsförslag
beträffande uppbyggnad av nationell vegetationsinformation
inkluderande försörjning med IR-bilder.

6.6 Taxonomisk forskning
Regeringens bedömning: Den taxonomiska forskningen bör stärkas
inom arbetet med den biologiska mångfalden.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget. Bl.a. noterar
Naturhistoriska Riksmuseet med glädje och stolthet att taxonomins
ställning stärks. Några forskningsorgan bl.a. Naturvetenskapliga
forskningsrådet påpekar att förslaget bör uppfattas som en satsning vad
avser systematik inom vilken taxonomin är en del. Rådet anser vidare att
det är önskvärt att ange vilka organismgrupper som skall prioriteras.
Regeringens överväganden: Regeringen har i den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1996/97:5, bet.1996/97:UbU03, rskr. 1996/97:99)
angivit att en ökad inriktning mot tvärdiciplinära insatser behövs inom
forskning kring biologisk mångfald i syfte att öka våra kunskaper om hur
de biologiska systemen fungerar och de biologiska resurserna skall kunna
nyttjas hållbart. Forskningen bör fokuseras på några huvudområden, bl.a.
taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunskaper
om organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska
resurser. Denna forskning måste också knytas till den ekologiska och
tekniska forskningen på ett tydligare sätt.
6.7 Styrmedel
6.7.1 Lagstiftning
Naturvårdsverkets och Boverkets förslag vad avser ändrad lagstiftning,
innefattande bl.a. frågor om vilka principer som skall beaktas när
verksamheter som kan påverka miljön bedrivs, berör frågor som hanteras
inom ramen för arbetet med den nya miljöbalken. Regeringen har mot
bakgrund härav överlämnat dessa förslag till Miljöbalksutredningen. En
proposition om en miljöbalk överlämnas till riksdagen senare under år
1997.
6.7.2 Miljöpåverkande subventioner

Regeringens bedömning: Miljöpåverkande subventioner skall
utredas av Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket
Naturvårdsverkets förslag: Utred hur principbeslutet om att ta bort
miljöskadliga subventioner har genomförts. Behov av ändringar eller
tillägg i verksförordningen eller andra delar av regelverket bör
övervägas.
Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
anser att det är oklart vilka som berörs av åtgärdsförslaget.
Regeringens överväganden: I kompletteringspropositionen för
budgetåret 1992/93 (prop 1991/92:150, bilaga I:12, bet. 1991/92:JoU24,
rskr. 1991/92:355) anges att subventioner till näringsliv, kommuner och
hushåll bör ses över med hänsyn till miljöeffekter. Regeringen
konstaterar att detta ännu inte utförts på ett systematiskt sätt. Olika stöd
till företag har nyligen behandlats i företagsutredningens betänkande
(SOU 1996:69). Miljöaspekter berörs i betänkandet i begränsad
omfattning. Mot bakgrund härav kommer Riksrevisionsverket och
Naturvårdsverket att få regeringens uppdrag att kartlägga de statliga
subventioner som kan förmodas ge miljöstörande effekter. För de
subventioner som ger störst sådana effekter skall flera frågeställningar
belysas. Vidare skall vid behov förslag lämnas om förändrade regler
m.m. Uppdraget skall slutredovisas till regeringen senast den 1 december
1997.
6.7.3 Monetär värdering

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att nu tillsätta en
utredning för att belysa hur olika metoder för monetär värdering av
biologisk mångfald kan tillämpas i olika situationer i syfte att
internalisera miljökostnader.
Naturvårdsverkets förslag: Regeringen bör ge ett särskilt
utredningsuppdrag om metoder för monetär värdering av biologisk
mångfald.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har uttryckt
tveksamhet mot den föreslagna utredningen. Länsstyrelsen i Kalmar län
tillstyrker Naturvårdsverkets förslag.
Regeringens överväganden: Det har visat sig finnas betydande
svårigheter att göra monetära värderingar av biologisk mångfald. Ännu
kvarstår problem som närmast är av forskningskaraktär innan det kan
bedömas moget att närmare ange operativa former för monetär värdering.
Arbete pågår dessutom på en rad olika håll av både grundläggande
karaktär och mera tillämpad art bl.a. hos Beijerinstitutet för ekologisk
ekonomi. Regeringen finner det därför inte nu lämpligt att tillsätta en
utredning för monetär värdering.
6.7.4 Utbildning och information
Regeringens bedömning: Information och utbildning kring biologisk
mångfald bör genomföras i bred samverkan mellan bl.a. berörda
miljömyndigheter, skolor och universitet samt näringslivet och
frivilligorganisationer.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Boverkets förslag: Ett samarbete behövs särskilt mellan kommunerna
och Lantbruksuniversitet för att bredda informationen om de biologiska
mångfaldsvärdena i tätorter och tätortsnära miljöer.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget och flera
anser att det bör ges hög prioritet.
Regeringens bedömning: I likhet med Naturvårdsverket, Boverket
och remissinstanserna vill regeringen understryka betydelsen av
utbildning och information för att arbetet med biologisk mångfald skall
få brett genomslag i samhället. Sådan utbildning och information bör
genomföras i bred samverkan mellan bl.a. närmast berörda myndigheter,
skolor och universitet samt näringslivet och frivilligorganisationer.
Information till och utbildning av personer verksamma inom
skogsbruket och jordbruket är exempel på sektorsvisa insatser som
genomförts under senare år och som fått ett brett genomslag.
Regeringen anser att utbildnings- och informationsverksamheten skall
vara en prioriterad del i Naturvårdsverkets arbete med den biologiska
mångfalden. Verkets insatser bör koncentreras till sådana aspekter på
biologisk mångfald som inte behandlas i de olika sektorernas
informations- och utbildningsverksamhet. Olika frivilligorganisationer
bör ges möjlighet att delta i uppläggningen och genomförandet av
arbetet.
6.8 Kommunerna och biologisk mångfald
Regeringens bedömning: Inom ramen för det kommunala arbetet,
bl.a. med Agenda 21, har kommunerna goda förutsättningar att
utarbeta mål och åtgärdsförslag beträffande biologisk mångfald.
Biologisk mångfald kan även göras till en integrerad del i den
kommunala fysiska planeringen .
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning.
Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Verket föreslår dessutom flera åtgärder med inriktning på tätorter och
den tätortsnära naturen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder förslaget. Flera
kommuner uttalar sig positivt om det lokala ansvaret för biologisk
mångfald. Svenska kommunförbundet anser att förslaget har mycket hög
angelägenhetsgrad. Kommunförbundet delar verkens uppfattning att
kommunerna skall ha ett ansvar för den biologiska mångfalden genom att
ta fram underlag, uttrycka en viljeinriktning och genomföra olika typer
av åtgärder för säkerställande. Det är emellertid viktigt att arbetet sker
utifrån respektive kommuns lokala förutsättningar.
Regeringens överväganden: En stor del av arbetet med att
upprätthålla den biologiska mångfalden måste ske på den lokala nivån. I
detta arbete har kommunerna ett viktigt och ledande ansvar.
Kommunerna utgör sammantaget en stor potential för det framtida
naturvårdsarbetet. Regeringen anser det värdefullt att Boverket i verkets
handböcker för den översiktliga planeringen kommer att behandla den
biologiska mångfalden, liksom i sin rådgivning kommer att lägga
särskild tyngd vid tätorternas grönstrukturer. I likhet med
Naturvårdsverket och Boverket vill regeringen understryka att det på
lokal nivå finns en lång rad andra viktiga aktörer utöver kommunerna.
Arbetet med Agenda 21 har tydligt visat det breda engagemang som
finns hos organisationer och enskilda individer.
6.9 Det internationella samarbetet
Internationellt samarbete är viktigt för att bevara den biologiska
mångfalden i Sverige liksom i den övriga världen. I likhet med de
nationella åtgärderna omfattar det internationella arbetet ett brett
spektrum av insatser för att bevara den biologiska mångfalden. I avsnittet
redovisas de åtgärdsförslag som ligger inom ramen för fortsatt
internationell samverkan och då framför allt vad som krävs ytterligare i
olika internationella fora.
6.9.1 Konventionen om biologisk mångfald
Regeringens bedömning: Sverige bör fortsätta att i olika
internationella fora driva frågor som är av stor betydelse för arbetet
med biologisk mångfald. Det är särskilt viktigt att agera för att ökad
vikt läggs vid ett synsätt som innebär sektorsintegrering och
sektorsansvar.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte närmare kommenterat
förslaget.
Regeringens överväganden: Sverige arbetar redan mycket aktivt i
olika internationella fora för att få gehör för frågor om sektorsintegrering
och sektorsansvar.
Konventionen om biologisk mångfald förhandlades fram till FN:s
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Idag har över
160 stater, samt EU, ratificerat konventionen. Hittills har tre partsmöten
hållits sedan konventionen trädde ikraft år 1993.
Sverige bedriver ett mycket aktivt arbete inom konventionens ram
beträffande såväl vetenskapligt underlag som olika initiativ i utvecklings-
och förhandlingsarbetet. Flera svenska initiativ och Sveriges aktiva roll
har resulterat i beslut som innebär en fördjupning och vidareutveckling
av konventionen.
Det första partsmötet omfattade i huvudsak frågor som var nödvändiga
för att sjösätta konventionen. Vid det andra partsmötet fattades beslut om
ett handlingsprogram för den marina biologiska mångfalden. Vid mötet
beslutade också konventionens parter att inleda förhandlingar om ett
protokoll om säker hantering av genetiskt modifierade organismer. Ett
första förhandlingsmöte har hållits sommaren 1996 och förhandlingarna
intensifieras nu genom att två möten skall hållas under 1997.
Vid det senaste partsmötet, som avhölls i november 1996, togs beslut
om ett handlingsprogram rörande den biologiska mångfald som är knuten
till jordbruket. I programmet behandlas bl.a. mångfaldens betydelse för
jordbruket och de moderna högteknologiska jordbruksmetodernas
negativa inverkan på mångfalden. Sverige spelade en mycket aktiv roll i
arbetet för att lägga fast ett flerårigt, brett arbetsprogram som skall
genomföras i nära samarbete med FAO. Vidare har en process startats
om ursprungsbefolkningar och deras roll när det gäller kunskaper och
traditioner som rör bevarande och nyttjande av biologisk mångfald. Ett
första möte skall hållas under hösten 1997. Beslut togs också om att ta
fram ett arbetsprogram för biologisk mångfald knuten till skogen.
Sverige har i detta sammanhang verkat för en harmonisering mellan
konventionen och FAO:s internationella åtagande vad avser de
växtgenetiska resurserna.
Till det fjärde partsmötet under våren 1998 skall varje land presentera
en nationell rapport med tyngdpunkt på vad som gjorts beträffande s.k.
landstudier och nationella strategier, planer och program. Mot bakgrund
härav har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att under år 1997
arbeta fram ett förslag till en svensk rapport.
En viktig del i arbetet beträffande biologisk mångfald är relationen
mellan konventionen om biologisk mångfald och en rad andra
konventioner. Inom ramen för HELCOM, OSPARCOM och MARPOL
driver Sverige främst genom olika centrala myndigheter frågor med
koppling till biologisk mångfald. Vid det senaste partsmötet beslutades
också att konventionen om biologisk mångfald skall utveckla ett närmare
samarbete med övriga naturvårdskonventioner, såsom Bonn-, Bern- och
Ramsarkonventionerna genom att studera möjligheterna för ekonomiskt
stöd till projekt relaterade till dessa konventioner via den biologiska
mångfaldskonventionens finansiella mekanism.

6.9.2 Östeuropasamarbetet
Regeringens bedömning: I den svenska biståndsverksamheten i
östeuropa bör inom jordbruket ökad vikt läggas vid aspekter om
biologisk mångfald. Beträffande skyddsinsatser för skogen bör en
samordning med främst de finska insatserna, men även andra
internationella aktörers insatser, eftersträvas. Vidare bör en
anpassning till EU:s ekologiska nätverk Natura 2000 stimuleras i det
kommande paneuropeiska nätverket för skyddade områden.
Miljökonsekvenserna av en utvidgning av EU analyseras.
Regeringens överväganden: Genom biståndsverksamheten stöder
Sverige flera pilotprojekt med anknytning till biologisk mångfald i
östeuropa och särskilt i de baltiska länderna. I Estland har ett omfattande
arbetet gällt våtmarksområdet Maatsalu. I Lettland går arbetet med ta
fram skötselplaner och att anpassa Engure naturreservat till Natura 2000-
systemet in i en andra fas. I Litauen har naturvårdsarbete inriktat på
ersättningsfrågor och tekniska problem erhållit svenskt bistånd. I ryska
Karelen stöds ett projekt som syftar till att stimulera ekoturism i
Vodlozerski nationalpark.
Även olika ideella organisationer bedriver ett betydelsefullt arbetet
med inriktning på miljöfrågor som är väsentliga för staterna runt
Östersjön. Organisationen Coalition Clean Baltic fungerar som ett
nätverk för ett antal mindre miljöorganisationer som i samarbete med
HELCOM särskilt uppmärksammar miljöutbildning och allmän
medvetenhet om miljöfrågor bl.a. beträffande biologisk mångfald.
Världsnaturfonden har särskilt arbetat med kustområdenas betydelse med
tyngdpunkt i de baltiska staterna.
Svenskt bistånd omfattar emellertid flera andra områden.
I det framtida arbetet anser regeringen att det är viktigt att de
strävanden mot sektorsansvar som är en av de viktigaste frågorna i
arbetet med biologisk mångfald även kommer till uttryck i det svenska
biståndssamarbetet med östeuropa. Regeringen anser att särskilt tre
områden bör prioriteras i detta sammanhang. Frågor om biologisk
mångfald bör få en större tonvikt i arbetet rörande jordbruket.
Samordnade insatser bör ske med andra bilaterala givare, framför allt
Finland, vad avser skydd av skog. Samordning mellan EU:s ekologiska
nätverk Natura 2000 och det kommande paneuropeiska nätverket för
skyddade områden bör stimuleras.
Regeringen har också givit en särskild utredare i uppdrag att analysera
miljökonsekvenserna av en utvidgning av EU med fler länder.
Utredningen skall redovisa utvidgningens effekter på miljösituationen i
Sverige och i Östersjöregionen men också effekterna för utvecklingen av
det gemensamma miljöarbetet inom EU. EU:s regelverk skall ligga till
grund för bedömningen. En anpassning till EU:s miljöregler i de länder
som kan omfattas av en utvidgning kan antas ge stora miljöfördelar och
bidra till att säkra den biologiska mångfalden även i vårt land.
Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 oktober 1997.
6.9.3 Luftkonventionsarbetet
Regeringens bedömning: Sverige bör fortsätta att vara pådrivande i
förhandlingarna inom ramen för konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) om ett nytt protokoll
om minskning av utsläpp av kväveoxider. Sverige bör också verka för
att förhandlingar om ett protokoll beträffande persistenta organiska
ämnen (POP) och ett protokoll om tungmetallerna kvicksilver,
kadmium och bly kommer tillstånd inom LRTAP.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att det är
av allra största vikt att Sverige internationellt agerar för en minskning av
luftföroreningarna och att detta arbete ges mycket hög prioritet.
Regeringens överväganden: Det försurande nedfallet i Sverige
förorsakas till ca 80 % av luftföroreningar från utsläpp i andra länder.
Nuvarande avtal om minskning av utsläppen av kväveoxider har endast
inneburit en marginell minskning av sådana i Europa. Det är därför
mycket angeläget att begränsningar av utsläppen sker i en rad länder.
Nedfallet i Sverige av de persistenta organiska ämnen som diskuteras
inom LRTAP och UNEP härrör numera uteslutande från långväga
lufttransport från andra länder då användning av dessa ämnen är
förbjuden sedan många år i Sverige. En stor del av nedfallet av
tungmetaller härrör också från långväga transport. Mot denna bakgrund
anser regeringen att det är mycket angeläget att arbetet med att begränsa
utsläppen sker i olika internationella fora.

6.10 EU-samarbetet
6.10.1 Uppföljning i Sverige av EU:s naturvårdsdirektiv

Regeringens bedömning: Uppföljningen i Sverige av EU:s direktiv
79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) och
direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och
växter (art- och habitatdirektivet) pågår planenligt. Detsamma gäller
det arbete som Sverige tillsammans med Finland inlett för att få
direktiven bättre anpassade till nordiska naturtyper, livsmiljöer och
arter.
Naturvårdsverkets förslag: Sverige skall följa upp de åtaganden som
följer med anslutningen till EU vad gäller art- och habitatdirektivet.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar att
uppföljningen av de åtgärder som följer av fågeldirektivet och art- och
habitatdirektivet kommer att kräva omfattande resurser för inventering,
planering och genomförande. Örebro kommun anser att Naturvårdsverket
snarast bör informera om tillämpningen av direktiven. Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) stöder Naturvårdsverkets förslag men anför samtidigt
att erfarenheterna från myndigheternas hantering av arbetet med att
skydda områden i enlighet med direktivens bestämmelser, dvs. arbetet
med det europeiska ekologiska nätverket Natura 2000, ger anledning till
eftertanke inför det fortsatta arbetet.
Bakgrund: Enligt Romfördraget är varje medlemsstat skyldig att vidta
de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå det resultat som föreskrivs i
ett direktiv. Det är dock medlemsstaten som väljer vilken form och vilket
tillvägagångssätt som skall användas för att uppnå resultatet.
När det gäller fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet skall
medlemsstaterna skapa ett skyddssystem som uppfyller direktivens krav
samt tillämpa systemet på de naturtyper, livsmiljöer och arter som
uppräknas i direktiven.
I regeringens proposition 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande
djur och växter som tillhör skyddade arter, m.m., finns en genomgång av
Sveriges förpliktelser enligt direktiven. I propositionen lämnades också
förslag till de lagändringar som fordrades för att i Sverige införa ett
sådant skyddssystem som krävs enligt direktiven. Riksdagen biföll
propositionen och antog lämnade lagförslag. När det gäller direktivens
krav på skydd av arter så konstaterades i propositionen att
naturvårdslagens fridlysningsbestämmelser, efter en mindre ändring,
jaktlagens fredandebestämmelser och den i propositionen föreslagna
lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
tillsammans skapade, eller möjliggjorde för regeringen och
myndigheterna att skapa, ett sådant skyddssystem som föreskrivs i
direktiven.
När det sedan gäller skydd för naturtyper och för livsmiljöer som är
viktiga för olika arter så konstaterades i propositionen att
naturvårdslagens bestämmelser om områdesskydd kunde användas som
utgångspunkt för att skapa ett sådant skyddssystem som föreskrivs i
direktiven. I propositionen föreslogs att de direkta
områdesskyddsbestämmelserna borde kompletteras med en möjlighet för
regeringen att förklara områden, som skyddats eller skulle skyddas enligt
naturvårdslagen, som särskilda skyddsområden (enligt fågeldirektivet)
eller som särskilda bevarandeområden (enligt art-och habitatdirektivet).
En sådan förklaring medför att området ingår i det europeiska ekologiska
nätverket, Natura 2000, som skapas i enlighet med art- och
habitatdirektivet.
Naturvårdsverket har när verket behandlade EU:s naturvårdsdirektiv i
sin aktionsplan i huvudsak koncentrerat sig på arbetet i Sverige med
Natura 2000. Även remissorganen har koncentrerat sig på detta. Det är
också i den delen av EU-arbetet på naturvårdsområdet som det har
uppstått problem i Sverige. En del av de områden som har sådana
naturvärden att de borde ingå i Natura 2000 är ännu inte skyddade enligt
naturvårdslagen. Innan regeringen beslutar (enligt fågeldirektivet) eller
lämnar förslag till EU (enligt art- och habitatdirektivet) om att ett sådant
område bör ingå i Natura 2000 och därmed beredas skydd enligt
naturvårdslagen, skall berörda markägare tillfrågas. Vidare måste det
finnas ekonomiska resurser för att betala eventuell intrångsersättning
eller för markköp. För att bedöma behovet av resurser måste det vara
klart vilka restriktioner som krävs i området för att ge det nödvändigt
skydd.. Regeringen beslöt därför i december 1995 att till EU endast
vidarebefordra 563 av de 1273 förslag till särskilda bevarandeområden
som Naturvårdsverket, i samarbete med länsstyrelserna, utarbetat. I mars
1996 anmälde regeringen också 75 särskilda skyddsområden under
fågeldirektivet. Dessa områden är alla skyddade enligt naturvårdslagen.
Regeringen har därefter haft överläggningar med EG-kommissionen
om det fortsatta arbetet i Sverige med Natura 2000. Den 18 april 1996
uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att i samarbete med
länsstyrelserna, och efter samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen
och Fiskeriverket, till regeringen lämna förslag på områden som det är
lämpligt att förklara som särskilda skyddsområden eller som särskilda
bevarandeområden. Enligt uppdraget skall områden som saknar
nödvändigt skydd enligt naturvårdslagen eller annan lagstiftning ingå i
Naturvårdsverkets förslag till regeringen endast om området ingår i
verkets bevarandeplanering för de närmaste åren samt nödvändigt skydd
av området kan inrymmas inom budgetramarna och är förankrat hos
berörda markägare. Vidare skall enligt uppdraget Banverkets och
Vägverkets regionala organisationer samt berörda kommuner ges
möjlighet att lämna synpunkter innan förslaget lämnas till regeringen.
Regeringsuppdraget delredovisades i maj, oktober och november 1996
samt skall slutredovisas i november 1997.
Som en följd av uppdraget har regeringen till EU hittills anmält
sammanlagt 225 särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet och
lämnat förslag på sammanlagt 1041 områden lämpliga som särskilda
bevarandeområden enligt art- och habitatdirektivet. Arbetet med Natura
2000, som varit omfattande, fortsätter i enlighet med regeringens
uppdrag. Naturvårdsverket har lämnat ekonomiskt bidrag till
länsstyrelsernas arbete med Natura 2000.
Både fågeldirektivet och art-och habitatdirektivet utarbetades innan
Sverige blev medlem i EU. I direktiven saknas därför flera för bevarandet
av den biologiska mångfalden i Norden viktiga naturtyper, livsmiljöer
och arter. I samband med Sveriges och Finlands
medlemskapsförhandlingar kompletterades direktiven med vissa nordiska
typer och arter. Fortfarande saknas dock många naturtyper, livsmiljöer
och arter som är viktiga för den biologiska mångfalden i Norden.
Naturvårdsverket har därför tillsammans med finska myndigheter
utarbetat ett förslag till komplettering av direktivens naturtyps-,
livsmiljö- och artbilagor samt överlämnat förslaget till regeringen. Den
23 maj 1996 beslutade regeringen att till EG-kommissionen överlämna
förslag till komplettering av direktivens naturtyps-, livsmiljö- och
artbilagor.
Regeringens överväganden: Sverige skall som EU-medlemsstat
genomföra de åtaganden som framgår av Romfördraget. Bland dessa
åtaganden är genomförandet av EU:s direktiv en viktig del. För
närvarande pågår uppföljningen i Sverige, och i hela EU, av
fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. När det gäller arbetet med
Natura 2000 så är Sverige bland de medlemsstater som kommit längst.
Fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet omfattar för närvarande
endast en del specifikt nordiska naturtyper, livsmiljöer och arter. Ett
arbete med att komplettera art- och habitatdirektivet pågår för närvarande
inom EG-kommissionen. Utgångspunkten för arbetet är de förslag till
kompletteringar som lämnats från Sverige och Finland. Motsvarande
arbete med komplettering av fågeldirektivet enligt ländernas förslag har
dock ännu inte påbörjats inom kommissionen. Arbete pågår inom
regeringskansliet för att förtydliga och komplettera regleringen av bl.a.
transport eller förevisning av eller handel med exemplar av arter som
skall skyddas enligt direktiven.
6.10.2 Övrigt EU-samarbete
Regeringens bedömning: Frågor som är av stor betydelse för den
biologiska mångfalden bör drivas av Sverige inom EU. Sådana viktiga
frågor är t.ex. EU:s planerade strategi för biologisk mångfald,
revideringen av EUs gemensamma jordbrukspolitik och en planerad
EU strategi mot försurning.
Naturvårdsverkets förslag: Bland de frågor som verket anger bör
drivas inom EU, eftersom de har stor betydelse för den biologiska
mångfalden, anges försurning, klimatfrågor, kväveoxidprotokoll,
program för miljöanpassat transportsystem, en snabb reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken, spridning av främmande organismer
och gener samt Östersjöns miljö.
Remissinstanserna: Angående en snabb reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, påtalar Jordbruksverket att en
parlamentarisk kommitté tillsattes av regeringen under hösten 1995. Dess
uppgift är att från svensk utgångspunkt utarbeta ett samlat förslag till
reformer av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och en strategi för
reformernas genomförande. Miljöaspekterna på CAP är väsentliga i det
arbetet. Jordbruksverket anser att denna kommittés arbete bör avvaktas
innan principiella beslut tas om ändringar av CAP.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) tillstyrker förslaget att
driva frågor som rör den biologiska mångfalden och som sammanfaller
med NUTEK:s ansvarsområde, t ex försurning, klimatfrågor,
miljöanpassat transportsystem och Östersjöns miljö. NUTEK anser att
det är viktigt att sträva mot en samsyn inom EU vad gäller styrmedel för
att främja miljövänliga energikällor så att konkurrenssituationen blir lika
för alla medlemsländer.
Skogsägarnas riksförbund och Skogsindustrierna delar
Naturvårdsverkets målsättning att inom EU driva frågor av stor betydelse
för mångfalden i Sverige.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) vill understryka behovet av åtgärder
mot försurning, klimatförändringar och annan miljöpåverkan. När det
gäller ändringar i CAP delar LRF uppfattningen att det är viktigt att
jordbruksstödet inte har negativa konsekvenser för miljön men anser att
kritiken mot CAP är överdriven på den punkten.
Regeringens överväganden: Riktlinjerna för Sverige miljöarbete
inom EU har lagts fast i regeringens skrivelse 1994/95:167.Det svenska
miljöarbetet i EU - Inriktning och genomförande. Biologisk mångfald
och naturvård är ett av fyra områden som prioriteras. Andra prioriterade
områden för Sveriges miljöarbete inom EU som har betydelse för den
biologiska mångfalden är försurning, klimatpåverkan, kemikalier och
bekämpningsmedel. Under våren väntas kommissionen presentera ett
förslag om en EU-strategi om biologisk mångfald. I de hittills förda
diskussionerna inom EU har medlemsstaterna enats om att basen för
strategin skall vara sektorsintegrering och sektorsansvar. I det
sammanhanget har bl.a. Sverige understrukit betydelsen av att berörda
direktorat aktivt bör delta och arbeta fram delar i strategin. Beträffande
den gemensamma jordbrukspolitiken pågår ett mycket omfattande
utredningsarbete inom ramen för kommittén (dir 1995:109) för en
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik den s.k. KOMiCAP-
kommittén. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande den 4 juli 1997.
Sedan kommittén avlämnat sina förslag avser regeringen att återkomma
med sina ställningstaganden.
Kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till ramdirektiv för
EU:s vattenpolitik. Förslaget innebär bl.a. att god ekologisk
vattenkvalitet skall vara uppnådd till år 2010. Beslut rörande förslaget
kan väntas tidigast under år 1998.
Vad gäller försurning pågår ett arbete som intierats av Sverige med en
särskild EU-strategi. Kommissionen har i mars 1997 antagit ett
meddelande om detta till Europaparlamentet och rådet. Målet för
strategin är att de försurande utsläppen inom unionen skall minska till en
nivå så att den kritiska belastningsgränsen för vad naturen tål inte
överskrids. Under året kommer också de viktiga direktivförslagen om
nya fordons- och bränslekrav att behandlas i rådet. Beträffande
klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som pågår med att ta
fram en EU-position till förhandlingarna om ett protokoll till FN:s
klimatkonvention om utsläpp av växthusgaser.

7 Författningskommentar
7.1 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
12 §

Enligt paragrafens första stycke får under vissa angivna förutsättningar
undantag medges från reservatsföreskrifter samt reservatsbeslut och
föreskrifter upphävas. Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen
skyddat område får tas i anspråk för annat ändamål. Enligt 19 c §
naturvårdslagens skall regeringen i vissa fall förpröva om beslutet är
tillåtet enligt EG:s rättsordning, förutsatt att beslutet avser ett område
som enligt 19 b § förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt
bevarandeområde. Första stycket i paragrafen har därför kompletterats
med en hänvisning till 19 c §. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

19 c §

Beslut om att förklara ett område som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde enligt 19 b § meddelas av regeringen.
Det är länsstyrelsen, och i vissa fall en kommunal myndighet, som i
enlighet med reglerna om områdesskydd i naturvårdslagen skall pröva
bl.a. alla frågor om upphävande av områdesskydd och undantag från
skyddsföreskrifter inom dessa områden.
I paragrafen föreskrivs i dess nuvarande lydelse att ett helt eller delvis
upphävande av områdesskyddet enligt naturvårdslagen för ett särskilt
skyddsområde eller ett särskilt bevarandeområde får ske endast efter
tillstånd från regeringen. Den prövning av regeringen som föreskrivs i
paragrafen ersätter inte länsstyrelsens eller den kommunala
myndighetens prövning. Regeringens prövning avser endast frågan om
förändringen av områdesskyddet är tillåtet enligt EG:s rättsordning. Om
regeringen finner att ett beslut om upphävande av områdesskydd eller
undantag från skyddsföreskrifter inom ifrågavarande område strider mot
EG:s rättsordning, är länsstyrelsen eller den kommunala myndigheten vid
sin prövning bunden av regeringens bedömning i den delen. För att
tydliggöra att regeringens prövning inte ersätter myndighetens beslut har
orden helt eller delvis upphäva endast efter tillstånd från regeringen
bytts ut mot inte upphäva helt eller delvis utan regeringens tillåtelse .
I den gällande lydelsen används lokutionen helt eller delvis
upphävas . Av allmänmotiveringen och författningskommentaren i
propositionen 1994/95:117 Lag om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter, m.m, framgår att alla typer av åtgärder som
anges i föregående stycke anses omfattas av regeringsprövningen. Beslut
om undantag från naturvårdsföreskrifter innebär ofta att delar av ett
skyddat område får tas i anspråk för ett annat ändamål och att
områdesskyddet därigenom i praktiken upphävs. För att tydliggöra att
regeringens förprövning även avser undantag från naturvårdsföreskrifter
har i lagtexten tillagts en andra mening att detsamma gäller vid beslut om
undantag.
Andra stycket är nytt. Om det är uppenbart att den verksamhet som
prövas kommer att orsaka endast obetydlig skada på områdets
naturvärden undantas i paragrafens andra stycke beslut om undantag från
förprövningskravet. En sådan prövning kan undvikas eftersom det i
sådana fall inte behövs några kompensationsåtgärder för att skydda det
övergripande sammanhanget av Natura 2 000 och att det därmed inte är
aktuellt att inhämta kommissionens åsikt i frågan. Även i dessa fall skall
dock myndighetsprövningen ske i enlighet med naturvårdslagens regler.
Beslut varigenom ett områdesskydd däremot formellt helt eller delvis
upphävs skall alltid tillåtlighetsprövas av regeringen om det avser ett
särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde.
En myndighet får alltid meddela avslag på en ansökan om upphävande,
undantag eller tillstånd utan att ärendet underställs regeringen.

49 §

Genom övergångsbestämmelsen skall det vid tillämpning av
straffbestämmelserna i 37 och 37 b §§, anses som om förbud och
föreskrifter som meddelats med stöd av 14 § före den 1 januari 1995 har
meddelats enligt de paragrafer som från och med den 1 januari 1995
ersatt 14 §, dvs. 14 § i dess nuvarande lydelse och 14 a-b §§.
7.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)
3 kap. 2 §

I 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 8 § ledningsrättslagen och 9 §
anläggningslagen föreskrivs bl.a. att om det finns särskilda skäl får
länsstyrelsen eller i vissa fall kommunal myndighet på begäran av
lantmäterimyndigheten medge undantag från bl.a. naturvårdsföreskrifter.
Sådana beslut innebär att ett enligt naturvårdslagen skyddat område får
tas i anspråk för annat ändamål. Enligt 19 c § i naturvårdslagen skall
regeringen i vissa fall förpröva om ett sådant beslut är tillåtet enligt EG:s
rättsordning, om beslutet avser ett område som enligt 19 b § förklarats
som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde. Tredje
stycket i de aktuella paragraferna har därför kompletterats med en
hänvisning till 19 c § i naturvårdslagen.
Därutöver har tredje stycket i de aktuella paragraferna omformulerats.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
7.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144)
8 §

Ändringen kommenteras ovan i kommentaren till 3 kap. 2 §
fastighetsbildningslagen.
7.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149)
Ändringen kommenteras ovan i kommentaren till 3 kap. 2 §
fastighetsbildningslagen.

7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
1 §

Ett tillägg har gjorts i första stycket genom en ny punkt 14. De
författningar som skall vara föremål för övervakning är lagen
(1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör
skyddade arter och förordningen (1994:2027) med samma namn samt
EU:s CITES-förordning samt övriga föreskrifter på området.
Paragrafens andra stycke har utvidgats i konsekvens med förslaget i
första stycket i avsikt att möjliggöra övervakning enligt punkt 14 även
inom Sveriges ekonomiska zon.
Tredje stycket är nytt. Kustbevakningen skall ha befogenhet att utöva
polisiär övervakning i samband med dess tillsynsuppgifter enligt lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen. Kustbevakningen har till uppgift att
utöva tillsyn över bestämmelser som rör tillståndsplikt och liknande för
verksamheter av olika slag inom den ekonomiska zonen. Tredje stycket
innebär alltså att Kustbevakningen får de fullmakter som behövs för att
kunna göra ingripanden i de fall tillsynen påkallar sådant. Att beakta är
dock att för brott mot lagen om Sveriges ekonomiska zon ingår endast
böter i straffskalan. Eftersom lagen om Kustbevakningens medverkan i
polisiär övervakning såvitt avser användning av straffprocessuella
tvångsmedel i huvudsak hänvisar till rättegångsbalkens regler, innebär
detta att inte samtliga de tvångsåtgärder som anges i lagen om
Kustbevakningens medverkan i polisiär övervakning kan tillämpas. Rätt
föreligger dock för Kustbevakningens tjänstemän att vid brott mot lagen
om Sveriges ekonomiska zon stoppa, visitera och inbringa fartyg, hålla
förhör och vidta annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 § tredje stycket
rättegångsbalken samt att med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken ta
med någon till förhör.
Även om tredje stycket är begränsat till brott mot regler om den
ekonomiska zonen kan det bli aktuellt att ingripa mot fartyg som
förflyttar sig från eller till zonen. Av det skälet har bestämmelsen
utformats till att omfatta samma geografiska område som paragrafen i
övrigt.

7.6 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Bakgrunden till ändringarna har redovisats ovan i avsnittet 5.4
Jaktlagen.

4 §

Stadgandet i paragrafen har förtydligats så att det klart framgår att
viltvården även skall omfatta vård av alla i Sverige naturligt
förekommande vilda fåglar även om de inte tillhör "landets viltbestånd".
Det gäller således framförallt flyttfåglar som endast passerar Sverige
under höst- eller vårflyttning. Förtydligandet har skett för att det direkt
av lagtexten skall framgår att jaktlagstiftningen uppfyller
bestämmelserna i EG:s direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda
fåglar (fågeldirektivet) om att viltvården skall omfatta samtliga fågelarter
som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium
på vilket Romfördraget tillämpas.

5 §

I paragrafens andra stycke anges att viltet inte får ofredas och inte
heller förföljas annat än vid jakt. Enligt andra meningen i det stycket kan
dock lämpliga åtgärder vidtas för att motverka skador av vilt. Med
hänsyn till fågeldirektivet och EG:s direktiv 92/43/EEG om bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet) har
lagtexten förtydligats på så sätt att det klart framgår att åtgärder mot vilt
får företas om de skador som viltet förorsakar inte kan motverkas på
annat tillfredsställande sätt.

9 §

Ändringarna är föranledda av samma direktiv som angetts vid 5 §.
Polismyndigheten får låta avliva djuret, om det inte finns någon annan
tillfredsställande lösning.

10 a §

Paragrafen, vari uppräknas mark som staten har jakträtten på, ändras så
att det framgår att kronoegendomarna på Eriksö är belägna i Stockholms
och Södermanlands län.
7.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
3 och 5 §§

I paragraferna ändras hänvisningarna till EU:s nuvarande CITES-
förordning till att i stället avse den nya CITES-förordningen, förordning
(EG) nr 338/97.

8 §

De åtgärder som straffbeläggs med den nya bestämmelsen är desamma
som avsetts med nuvarande lydelse av paragrafens första stycke t.o.m.
första punkten. Således all befattning som strider mot föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen eller som strider mot tillstånd och övriga
beslut i de enskilda fallen. Överträdelse av föreskrifter och beslut som
meddelats med stöd av CITES-förordningen sanktioneras av 8 a §.
Bestämmelser om grovt brott och om lagkonkurrens har av
redaktionella skäl flyttats till 8 b och 9 a §.

8 a §

Överträdelser av nationell lagstiftning sanktioneras i 8 § och
överträdelser av EU:s regler sanktionerats med en särskild bestämmelse i
8 a §. Därutöver sanktioneras viss brottslighet mot nationella
bestämmelser och EU-bestämmelser i 9 §. I avsikt att underlätta för
rättstillämpningen samt som ett led i anpassningen till den nya
CITES-förordningen, har 8 a § utformats som en katalog med en
uttömmande uppräkning av de åtgärder som är straffbara.
Utgångspunkten är den nya CITES-förordningens artikel 16 enligt vilken
medlemsländerna har att införa sanktioner mot ett antal omnämnda
överträdelser. De flesta av dessa sanktioneras av andra bestämmelser
såsom 9 §, brottsbalken och lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Enligt första och andra punkterna straffbeläggs import, export eller
reexport av exemplar utan vederbörligt tillstånd eller intyg. I paragrafen
avses med "import" införsel till Sverige från ett område utanför unionen
och med "export" och "reexport" utförsel respektive återutförsel från
Sverige till en plats utanför unionen. Förfarandet kan dessutom vara
straffbart enligt varusmugglingslagen som då, enligt 9 a §, blir tillämplig
före denna lag.
Den tredje punkten avser handel med artificiellt förökade växter (dvs.
växter förökade med vävnadsodlingsteknik) i strid mot de bestämmelser
som antagits i enlighet med artikel 7.1.b i CITES-förordningen.
Bestämmelsen i fjärde punkten syftar på reglerna om transport och
transitering och inte själva in- eller utförseln i sig som omfattas av första
punkten. Det bör särskilt anmärkas att det i den nya EU-förordningen för
närvarande inte finns någon bestämmelse som föreskriver krav på
tillstånd eller intyg för transport av exemplar till eller från gemenskapen,
utöver sådana tillstånd och intyg som krävs i samband med import,
export eller reexport. I artikel 9.5 i förordningen finns dock
bestämmelser om att levande växter och djur skall hanteras och förvaras
varsamt och djurvänligt vid transport till, från eller inom gemenskapen.
I artikel 9.1 första meningen, förbjuds vissa förflyttningar inom EU av
levande djur eller växter av de mest skyddsvärda arterna dvs. de arter
som förtecknats på förordningens bilaga A. De förflyttningar som
omfattas är sådana som innebär att ett exemplar som enligt
importtillstånd eller intyg skall förvaras på viss plats, förflyttas från den
platsen utan att förflyttningen godkänts av den administrativa CITES-
myndigheten. Detta förflyttningsförbud har inte upptagits bland de
överträdelser av bestämmelserna i förordningen som medlemsstaterna
enligt förordningens artikel 16 är skyldiga att ålägga sanktioner mot. Av
Romfördragets artikel 5 och allmänna EG-rättsliga principer följer dock
att överträdelser av gemenskapsrätten skall behandlas på samma sätt som
överträdelser av nationell rätt av samma slag. Det nämnda
förflyttningsförbudet skall därför sanktioneras på samma sätt som övriga
överträdelser.
Gärningar som strider mot fjärde punkten kan dessutom vara transport
av levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts så att riskerna för
skador, sjukdom eller grym behandling minimerats. En sådan behandling
kan även vara straffbar enligt djurskyddslagen (1988:534). I det fallet att
en brottslig gärning täcks både av djurskyddslagens straffbestämmelser
och av straffbestämmelserna i denna lag skall vanliga regler om
brottkonkurrens tillämpas.
Femte punkten avser köp, anbud om köp, förvärv för kommersiella
ändamål, användning för kommersiella ändamål, förevisande för
allmänheten i kommersiellt syfte, försäljning, innehav för försäljning,
saluförande och transport i försäljningssyfte av exemplar i strid med
artikel 8.

8 b §

Bestämmelserna om grovt brott har i oförändrat skick flyttats från 8 § i
dess nuvarande lydelse till 8 b §.

9 §

Paragrafen har endast ändrats såvitt avser hänvisningen till CITES-
förordningen.

9 a §

Bestämmelsen om lagkonkurrens har flyttats från 8 § till 9 a §.

11 och 12 §§

Paragraferna har ändrats till följd av att ansvarsbestämmelserna
rörande överträdelser av EU:s CITES-regler och bestämmelserna om
grovt brott flyttats från 8 § i paragrafens nuvarande lydelse till 8 a och 8
b §§.

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 338/97
av den 9 december 1996

om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt
artikel
130s. 1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ,

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet och
med beaktande av följande:

1. Genom förordning (EEG) nr 3626/82/EEG1 tillämpas konventionen om
internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter sedan
den 1 januari 1984 inom gemenskapen. Syftet med konventionen är att skydda
utrotningshotade arter av djur och växter genom att kontrollera den
internationella handeln med exemplar av dessa arter.

2. Förordning (EEG) nr 3626/82 måste ersättas av en ny förordning för att
de
vilda djur- eller växtarter som hotas eller sannolikt kan komma att hotas av
handel skall kunna få ett bättre skydd på ett sådant sätt att hänsyn tas till
den
vetenskapliga kunskap som förvärvats sedan förordningen antogs samt till
handelns nuvarande struktur. Avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna
som är ett resultat av den inre marknaden gör det dessutom nödvändigt att
vidta strängare åtgärder för kontroll av handeln vid gemenskapens yttre
gränser genom att dokument och varor kontrolleras vid tullstationen vid den
gräns där införsel äger rum.

3. Bestämmelserna i denna förordning påverkar inte medlemsstaternas
möjligheter att vidta eller upprätthålla strängare åtgärder i enlighet med
fördraget, särskilt beträffande innehav av exemplar av de arter som omfattas
av denna förordning.

4. Det är nödvändigt att fastställa objektiva kriterier för vilka arter av
vilda djur
och växter som bör tas med i bilagorna till denna förordning.

5. För genomförandet av denna förordning är det nödvändigt att gemensamma
villkor gäller för utfärdande, användning och uppvisande av dokument
avseende tillstånd för införsel till och export eller reexport från gemenskapen
av exemplar av de arter som omfattas av denna förordning. Det är nödvändigt
att särskilda bestämmelser fastställs för transitering av exemplar genom
gemenskapen.

6. Det är en administrativ myndighet i den medlemsstat som är
bestämmelsemedlemsstat som, med bistånd av den medlemsstatens
vetenskapliga myndighet och efter att vid

behov ha beaktat eventuella synpunkter från gruppen för vetenskapliga
undersökningar, beslutar om ansökningar om införsel av exemplar till
gemenskapen.

7. Det är nödvändigt att bestämmelserna om reexport kompletteras med ett
samrådsförfarande för att minska risken för överträdelser.

8. För att säkerställa ett effektivt skydd av arter av vilda djur och
växter kan
ytterligare restriktioner fastställas för införsel till och export från
gemenskapen
av exemplar. Dessa restriktioner kan, såvitt avses levande exemplar,
kompletteras med restriktioner på gemenskapsnivå om förvaring eller transport
av sådana exemplar inom gemenskapen.

9. Det är nödvändigt att särskilda bestämmelser fastställs för exemplar som
har
fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt, för exemplar som
utgör personliga tillhörigheter eller hushållsföremål samt för icke-kommersiella

lån, donationer eller utbyte mellan registrerade vetenskapsmän och
forskningsinstitutioner.

10. För att säkerställa bästa möjliga skydd för de arter som omfattas av
denna
förordning finns det ett behov av att bestämmelser fastställs för kontroll av
handel med, transport av och förvaringsvillkor för sådana exemplar inom
gemenskapen. Enhetliga regler måste gälla för utfärdande, giltighet och
användning av de intyg som bidrar till kontrollen av dessa aktiviteter och som
utfärdas med stöd av denna förordning.

11. Åtgärder bör vidtas för att levande exemplar skall påverkas så lite som
möjligt
av transporter till bestämmelseorten, från eller inom gemenskapen.

12. För att säkerställa effektiva kontroller och underlätta tullförfaranden
bör
tullstationer med utbildad personal utses för att genomföra nödvändiga
formaliteter och kontroller när exemplar förs in i gemenskapen, för att
åstadkomma ett förfarande för tullgodkännande eller användning i enlighet
med vad som anges i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober
19921 om inrättandet av en tullkodex för

gemenskapen eller när exemplar exporteras eller reexporteras från
gemenskapen. Det bör också finnas inrättningar som säkerställer att levande
exemplar blir förvarade och omhändertagna på ett riktigt sätt.

13. För genomförandet av denna förordning är det vidare nödvändigt att
medlemsstaterna utser administrativa och vetenskapliga myndigheter.

14. Information till och upplysning av allmänheten, särskilt vid
gränsövergångarna, om bestämmelserna i denna förordning, bör främja
efterlevnaden av bestämmelserna.

15. För att säkerställa en effektiv tillämpning av förordningen bör
medlemsstaterna
noga övervaka efterlevnaden av förordningens bestämmelser och i detta syfte
samarbeta nära med varandra och med kommissionen. För detta krävs att
information lämnas om förordningens genomförande.

16. En övervakning av omfattningen av handeln med de arter av vilda djur och

växter som omfattas av denna förordning är av avgörande betydelse för att
handelns inverkan på arternas bevarandestatus skall kunna bedömas.
Detaljerade årsrapporter bör utarbetas i ett enhetligt format.

17. För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning efterlevs är
det
viktigt att medlemsstaterna ålägger sanktioner mot överträdelser i tillräcklig
omfattning och på ett lämpligt sätt med hänsyn till överträdelsens art och
svårhetsgrad.

18. Det är viktigt att ett gemenskapsförfarande införs som gör det möjligt
att inom
en rimlig tidsfrist införa genom-förandebestämmelser och ändringar till
bilagorna till denna förordning. En kommitté som möjliggör ett nära och
effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta
område måste inrättas.

19. Med hänsyn till det stora antal biologiska och ekologiska aspekter som
måste
tas i beaktande vid genomförandet av denna förordning är det nödvändigt att
inrätta en grupp för vetenskapliga undersökningar, vars synpunkter
kommissionen kommer att vidarebefordra till kommittén och till de
administrativa myndigheterna i medlemsstaterna, för att bistå dem i
beslutsfattandet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1
Syfte

Syftet med denna förordning är att skydda arter av vilda djur och växter och
säkerställa
deras bevarande genom kontroll av handeln med dem, i enlighet med de
bestämmelser som
fastställs i följande artiklar.

Denna förordning skall tillämpas under iakttagande av de mål, principer och
bestämmelser
som återfinns i den konvention som definieras i artikel 2.

Artikel 2
Definitioner

I denna förordning avses med:

a) kommittén: den kommitté för handel med vilda djur och växter som upprättas i
enlighet
med artikel 18,

b) konventionen: konventionen om internationell handel med utrotningshotade
arter av vilda
djur och växter (CITES),

c) ursprungsland: det land i vilket ett exemplar har fångats eller tagits från
sin naturliga
miljö, uppfötts i fångenskap eller förökats artificiellt,

d) anmälan om import: anmälan från importören, dennes ombud eller företrädare,
vid tiden
för införsel till gemenskapen av ett exemplar av en art som upptagits i bilaga C
eller D i
denna förordning, på en blankett som föreskrivs av kommissionen i enlighet med
förfarandet i artikel 18,

e) införsel från havet: direkt införande till gemenskapen av varje exemplar som
tagits från
en marin miljö som inte faller under någon stats jurisdiktion, inklusive
luftrummet ovanför
havet samt havsbottnen,

f) utfärdande: genomförandet av alla de förfaranden som är nödvändiga för
förberedelse
och godkännande av ett tillstånd eller ett intyg och utlämnande av detta till
den sökande,

g) administrativ myndighet: en administrativ nationell myndighet som i en
medlemsstat
utses i enlighet med artikel 13.1 a) eller, om det är fråga om ett tredje land
som är
konventionsslutande part, i enlighet med artikel IX i konventionen,

h) bestämmelsemedlemsstat: den bestämmelsemedlemsstat som nämns i dokumentet för

export eller reexport av ett exemplar, och om det är

fråga om införsel från havet, den medlemsstat som ett exemplars bestämmelseort
ligger i,

i) saluförande: saluförandet av och varje handling som rimligtvis kan tolkas som

saluförande, inklusive annonsering av försäljning och anstiftan av sådan
annonsering samt
inbjudan till förhandlingar,

j) personliga tillhörigheter eller tillhörigheter som ingår i hushåll: döda
exemplar, delar av
eller derivat av exemplar som tillhör en privatperson och utgör en del eller
kommer att
utgöra en del av vederbörandes normala egendom och tillhörigheter,

k) bestämmelseort: den plats där exemplaren, efter införsel till gemenskapen,
normalt skall
förvaras; för levande exemplar handlar det om den första plats där exemplaren
avses att
förvaras efter eventuell karantän eller period av isolering för
hälsoundersökningar och
kontroller,

l) population: en grupp av individer, som är biologiskt eller geografiskt
åtskilda från andra
sådan grupper,

m) huvudsakligen kommersiella ändamål: alla ändamål beträffande vilka
icke-kommersiella
aspekter inte klart överväger

n) reexport från gemenskapen: export från gemenskapen av varje exemplar som
tidigare har
införts,

o) återinförande till gemenskapen: införsel till gemenskapen av varje exemplar
som tidigare
exporterats eller reexporterats,

p) försäljning: varje form av försäljning. I denna förordning likställs
uthyrning, byte eller
utbyte med försäljning, och likvärdiga uttryck skall tolkas på samma sätt,

q) vetenskaplig myndighet: en vetenskaplig myndighet som skall utses av en
medlemsstat i
enlighet med bestämmelserna i artikel 13.1 b eller, när det gäller ett tredje
land som är
konventionsslutande part, i enlighet med artikel IX i konventionen,
r) grupp för vetenskapliga undersökningar: det rådgivande organ som skall
upprättas i
enlighet med artikel 17,

s) art: en art, en underart eller någon av deras populationer,

t) exemplar: varje levande eller dött djur eller levande eller död växt av de
arter som
upptagits i bilagorna A-D, eller varje del eller derivat

därav, som ingår i andra varor eller inte, och varje annan vara beträffande
vilken det av
medföljande dokument, förpackningen,

märkningen eller etiketten eller av någon annan omständighet framgår att det är
fråga om
delar eller derivat av djur eller växter av dessa arter, utom om dessa delar
eller produkter
särskilt har undantagits från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning
eller
bestämmelserna i den bilaga där den berörda arten har upptagits genom en
hänvisning till
detta i de berörda bilagorna.

Som exemplar betraktas ett exemplar av en art som upptagits i bilagorna A-D om
exemplaret är ett djur eller en växt, eller utgör en del av eller ett derivat av
ett djur eller en
växt och vars åtminstone ena "förälder" tillhör en art som upptagits i
bilagorna. Om
"föräldrarna" upptagits i olika bilagor, eller om bara den ena arten upptagits i
en bilaga,
skall bestämmelserna i den mest restriktiva bilagan tillämpas. När det är fråga
om
hybridväxter skall, om den ena "föräldern" upptagits i bilaga A, bestämmelserna
i den mest
restriktiva bilagan tillämpas endast om detta särskilt angivits vid artnamnet i
bilagan;

u) handel: införsel till gemenskapen, inklusive införsel från havet, export och
reexport från
gemenskapen, och användning, omflyttning och överlåtelse inom gemenskapens
utbredningsområde, inklusive inom en medlemsstat, av de arter som omfattas av
bestämmelserna i denna förordning,

v) transitering: transport av exemplar mellan två punkter belägna utanför
gemenskapen,
genom gemenskapens territorium till en angiven mottagare, där de enda avbrotten
i
förflyttningen är de som förorsakas av sådana åtgärder som är nödvändiga vid
detta slag av
transport,

w) bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan: exemplar
vilkas
obearbetade naturliga utseendet på ett påtagligt sätt har förändrats för att
utgöra smycken,
prydnads-, konst - eller nyttoföremål, eller musikinstrument, mer än femtio år
innan denna
förordning trädde i kraft och för vilka den administrativa myndigheten i
medlemsstaten i
fråga har kunnat försäkra sig om att de förvärvats under sådana villkor. Sådana
exemplar
kan emellertid bara anses som bearbetade exemplar om de utan tvekan hör till
någon av de
nämnda kategorierna och kan användas utan att skulpteras, bearbetas eller
förändras
ytterligare,

x) kontroll vid införande, export, reexport och transitering: den kontroll av
intyg, tillstånd
och anmälningar som föreskrivs i denna förordning och - när
gemenskapsbestämmelserna
så föreskriver eller, i annat fall, beträffande ett lämpligt urval av
försändelserna -
undersökningen av
exemplar, som när så är lämpligt kombineras med provtagning för analys eller en
fördjupad
kontroll.

Artikel 3
Tillämpningsområde

1. Bilaga A innehåller

a) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och beträffande
vilka
medlemsstaterna inte har avgivit någon reservation,

b) varje art,

i) som är eller kan bli föremål för efterfrågan för användning inom
gemenskapen
eller för den internationella handeln och som antingen hotas av utrotning eller
är så sällsynt att all handel, även i lägsta tänkbara omfattning, skulle
äventyra
artens överlevnad,

eller

ii) som tillhör ett släkte beträffande vilket de flesta av arterna,
eller som utgör en
art beträffande vilken de flesta underarterna, upptagits i bilaga A i enlighet
med de kriterier som fastställs under punkterna a) eller b) i) och beträffande
vilka upptagandet i bilagan är nödvändigt för för att garantera ett effektivt
skydd av dessa taxa.

2. Bilaga B innehåller

a) de arter som upptagits i bilaga II till konventionen, förutom de som
upptagits i bilaga
A, och för vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon reservation,
bilaga A, och för vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon
reservation,

b) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och som har blivit
föremål för en
reservation,

c) varje annan art som inte upptagits i bilaga I ellert II till
konventionen

i) som är föremål för internationell handel av sådan omfattning att
den kan
äventyra

- dess överlevnad eller överlevnaden av populationer i vissa
länder, eller

- bevarandet av den totala populationen på en nivå som
överensstämmer med
dess roll i de ekosystem den tillhör,

eller

ii) där det för att kunna garantera en effektiv kontroll av handel
med exemplar av
sådana arter är nödvändigt att den återfinns i bilagan på grund av likheten med
andra arter som är upptagna i bilagorna A och B,

d) arter beträffande vilka det har fastställts att införandet av levande
exemplar till
gemenskapens naturliga miljö utgör ett ekologiskt hot mot gemenskapens inhemska
arter av vilda djur och växter.

3. Bilaga C innehåller

a) arter som upptagits i bilaga III till konventionen, förutom de som
återfinns i bilaga A
eller B, och för vilka medlemsstaterna inte har avgett någon reservation,

b) arter som upptagits i bilaga II till konventionen och som har blivit
föremål för en
reservation.

4. Bilaga D innehåller

a) arter som inte upptagits i bilaga A-C och som importeras till
gemenskapen i sådan
omfattning att övervakning är befogad,

b) arter som upptagits i bilaga III till konventionen och som har blivit
föremål för en
reservation.

5. När bevarandestatusen för arter som omfattas av denna förordning gör det
berättigat
att låta dem upptas i någon av bilagorna till konventionen, skall
medlemsstaterna bidra till
de nödvändiga ändringarna.

Artikel 4
Införsel i gemenskapen

1. Införsel till gemeskapen av exemplar av arter som upptagits i bilaga A
får ske under
förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att ett av en
administrativ
myndighet i bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan har
uppvisats
vid det tullkontor vid gränsen där införseln skall göras.

Importtillståndet får endast utfärdas om det inte strider mot de restriktioner
som fastställts i
enlighet med punkt 6 och om följande villkor är uppfyllda.

a) den behöriga vetenskapliga myndigheten skall, med beaktande av yttranden
från
gruppen för vetenskapliga undersökningar, ha uttalat att införsel till
gemenskapen

i) inte försämrar artens bevarandestatus eller minskar
utbredningsområdet för den
berörda populationen

ii) genomförs:

- för något av de ändamål som anges i artikel 8.3 e, f och g,
eller

- i andra syften som inte hotar den berörda artens överlevnad,

b) i) sökanden kan förete skriftlig bevisning för att exemplaren har
förvärvats i
enlighet med lagstiftningen om skyddet av den berörda arten vilket, när det
gäller import från tredje land av exemplar av en art som upptagits i bilagorna
till konventionen, skall vara ett exporttillstånd eller ett intyg för reexport,
eller
en kopia av ett sådant tillstånd eller intyg, utfärdat i enlighet med
konventionen
av en behörig myndighet i det exporterande eller reexporterande landet,

ii) för utfärdandet av ett importtillstånd för de arter som
upptagits i bilaga A i
enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 a, krävs det dock inte att sådan
skriftlig bevisning företes, men originalet till importtillstånd av denna typ
skall
inte lämnas ut av myndigheterna förrän sökanden har uppvisat ett
exporttillstånd eller ett intyg för reexport,

c) den behöriga vetenskapliga myndigheten är övertygad om att den planerade

förvaringsplatsen för ett levande exemplar på bestämmelseorten är lämpligt
utrustad,
så att exemplaret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,

d) den administrativa myndigheten är övertygad om att exemplaret inte
kommer att
användas för huvudsakligen kommersiella ändamål,

e) den administrativa myndigheten, efter att ha konsulterat den behöriga
vetenskapliga
myndigheten, är övertygad om att inga

andra faktorer med inverkan på artens bevarande talar emot utfärdandet
av
importtillståndet, och

f) när det gäller införsel från havet, den administrativa myndigheten är
övertygad om att
alla levande exemplar kommer att förberedas för transport och behandlas på ett
sådant sätt att riskerna för skada, sjukdom eller grym behandling minimeras.

2. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i bilaga B
får ske under
förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att ett av en
administrativ
myndighet i bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan
uppvisats vid
det tullkontor vid gränsen där införseln skall göras.

Importtillståndet får endast utfärdas om detta inte strider mot de restriktioner
som fastställs
enligt punkt 6 och när

a) den behöriga vetenskapliga myndigheten, efter att ha granskat
tillgängliga uppgifter
och med beaktande av yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar,
anser att införsel till gemenskapen inte skulle försämra artens bevarandestatus,
eller
minska omfattningen av utbredningsområdet för den berörda populationen av
arten,
med hänsyn tagen till nuvarande eller förväntad omfattning av handeln. Yttrandet

gäller även för de senare importerna så länge de ovan nämnda förhållandena inte
ändras i påtaglig omfattning,

b) sökanden lägger fram skriftlig bevisning för att förvaringsplatsen på
bestämmelseorten är lämpligt utrustad så att ett levande exemplar kan skyddas
och
vårdas på ett riktigt sätt,

c) de villkor som anges i punkt 1 b i, e och f uppfylls.

3. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i bilaga C
får ske under
förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att en anmälan
om import
dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln skall
göras och

a) när det gäller export från ett land som nämns i samband med den berörda
arten i
bilaga C, sökanden lägger fram skriftlig bevisning b, i form av ett
exporttillstånd
som utfärdats av behörig myndighet i det landet i enlighet med konventionen, för
att
exemplaren har förvärvats i enlighet med den nationella lagstiftningen om skydd
av
den berörda arten, eller

b) när det gäller export från ett land som inte nämns i samband med den
berörda arten i
bilaga C eller reexport från vilket land som helst, sökanden visar upp ett
exporttillstånd, ett intyg för reexport eller ett ursprungsintyg som utfärdats
av en
behörig myndighet i export- eller reexportlandet i enlighet med konventionen.

4. Införsel till gemenskapen av exemplar av arter som upptagits i bilaga D
till denna
förordning får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har
genomförts och
att en anmälan om import dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid
gränsen där
införseln skall göras.

5. De villkor för utfärdande av ett importtillstånd som anges i punkt 1 a och d
och i punkt 2
a, b och c är inte tillämpliga på exemplar för vilka sökanden företer skriftlig
bevisning för
att

a) exemplaren tidigare lagligen har införts till eller förvärvats från
gemenskapen och att
de återinförs till gemenskapen obearbetade eller bearbetade, eller

b) att det rör sig om bearbetade exemplar som har förvärvats för mer än
femtio år
sedan.

6. Kommissionen kan efter samråd med de berörda ursprungs-länderna, i
enlighet med
det förfarande som föreskrivs i artikel 18 och med beaktande av alla yttranden
från
gruppen för vetenskapliga undersökningar, för införsel till gemenskapen
fastställa
allmänna restriktioner, eller restriktioner som enbart gäller för vissa
ursprungsländer,

a) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga A på grundval av de
villkor som
fastställs i punkt 1 a i, eller e,

b) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga B på grundval av de
villkor som
fastställs i punkt 1 e eller i punkt 2 a, samt

c) avseende levande exemplar av arter som upptagits i bilaga B beträffande
vilka
dödligheten under transport är hög eller beträffande vilka det har konstaterats
att det
är osannolikt att de kommer att överleva i fångenskap under en avsevärd del av
sin
möjliga livstid, eller

d) avseende levande exemplar av arter beträffande vilka det har
konstaterats att deras
införande i gemenskapens naturliga miljö utgör ett ekologiskt hot mot de
inhemska
vilda arterna av djur och växter i gemenskapen.

Var tredje månad skall förteckningen över eventuella beslut offentliggöras i
Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

7. När särskild omlastning vid sjö-, luft- eller järnvägstransport sker
efter införseln till
gemenskapen, kan undantag från kravet att genomföra kontroller och uppvisa
importdokument för tullkontoret vid gränsen där införseln görs i enlighet med
vad som
föreskrivs i punkt 1-4, medges i enlighet med det förfarande som anges i artikel
18, detta
för att göra det möjligt att genomföra kontrollerna och visa upp dokumenten vid
ett annat
tullkontor, som utses i enlighet med artikel 12.1.

Artikel 5
Export eller reexport från gemenskapen

1. Export eller reexport från gemenskapen av exemplar av arter som
upptagits i bilaga
A till denna förordning får ske under förutsättning att de nödvändiga
kontrollerna
genomförts och att ett av en administrativ myndighet i den medlemsstat där
exemplaret
befinner sig utfärdat exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid
det tullkontor
där exportformaliteterna fullgörs.

2. Ett exporttillstånd för exemplar av de arter som upptagits i bilaga A får
bara utfärdas om
följande villkor är uppfyllda:

a) Den behöriga vetenskapliga myndigheten skall ha avgett ett skriftligt
yttrande om att
infångandet eller insamlandet av exemplar eller export av dem inte försämrar
artens
bevarandet-status eller minskar omfattningen av utbredningsområdet för
populationen
av arten.

b) Sökanden skall lägga fram skriftlig bevisning för att exemplaren har
förvärvats i
enlighet med gällande lagstiftning om skydd av den ifrågavarande arten. När
ansökan
görs till någon annan medlemsstat än ursprungsstaten, skall den skriftliga
bevisningen
bestå av ett intyg om att exemplaret har tagits från sin naturliga miljö, i
enlighet med
gällande lagstiftning på dess territorium

c) Den administrativa myndigheten skall vara övertygad om att

i) varje levande exemplar kommer att förberedas för transport och
transporteras
på ett sådant sätt att riskerna för skador, sjukdom eller grym behandling
minimeras och

ii) - att exemplar av arter som inte förteccknats i bilaga I
till konventionen
inte kommer att användas för huvudsakligen kommersiella ändamål,
eller

- att när det är fråga om export av exemplar av arter som
anges i artikel
3.1 a, i denna förordning, till en stat som är part till konventionen, ett
importtillstånd har utfärdats,
och

d) Den administrativa myndigheten i medlemsstaten skall, efter samråd med
den
behöriga vetenskapliga myndigheten, vara övertygad om att inga andra faktorer
som
påverkar artens bevarandestatus talar mot ett utfärdande av exporttillstånd.

3. Ett intyg för reexport kan bara utfärdas om de villkor som anges i punkt
2 c
och d är uppfyllda och sökanden företer skriftlig bevisning för att exemplaren

a) har införts till gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna
förordning,

eller

b) om de har införts till gemenskapen före denna förordnings
ikraftträdande, att de har
införts i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3626/82,

eller

c) om de har införts till gemenskapen före 1984, att de har släppts ut på
den
internationella marknaden i enlighet med bestämmelserna i konventionen,

eller

d) har införts på ett lagligt sätt till en medlemsstat innan bestämmelserna
i de
förordningar som åsyftas i a och b eller i konventionen blev tillämpliga för
dessa
exemplar eller i den berörda medlemsstaten.

4. Export eller reexport från gemenskapen av exemplar som upptagits i
bilagorna B och
C till denna förordning får ske under förutsättning att de nödvändiga
kontrollerna
genomförts och att ett av en administrativ myndighet i den medlemsstat där
exemplaret
befinner sig utfärdat exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid
det tullkontor
där exportformaliteterna fullgörs.

Ett exporttillstånd kan bara utfärdas om de villkor som anges i punkt 2 a, b, c
i och d är
uppfyllda.

Ett intyg för reexport får bara utfärdas om de villkor som anges i punkt 2 c i
och d och i
punkt 3 a till d är uppfyllda.

5. När en begäran om intyg för reexport rör exemplar som införts i
gemenskapen med
hjälp av ett importtillstånd som utfärdats i en annan medlemsstat, skall den
administrativa
myndigheten först samråda med den administrativa myndighet som har utfärdat
importtillståndet. Samrådsförfarandet och de fall i vilka ett sådant samråd är
nödvändigt,
skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 18.

6. De villkor för utfärdande av ett exporttillstånd eller ett intyg om
reexport som anges i
punkt 2 a, och c ii gäller inte

i) bearbetade exemplar som har förvärvats för mer än 50 år sedan,

eller

ii) döda exemplar, delar av och derivat av exemplar för vilka sökanden kan
förete
skriftlig bevisning för att de lagligen har förvärvats innan bestämmelserna i
denna
förordning eller i förordning (EEG) nr 3626/82 eller konventionen blev
tillämpliga på
dem.

7. a) Den behöriga vetenskapliga myndigheten i varje medlemsstat
övervakar
utfärdandet av exporttillstånd i medlemstaten för exemplar av arter som
upptagits i bilaga B och faktisk export av sådana exemplar. När en sådan
vetenskaplig myndighet anser att export av exemplar av någon av dessa arter
bör begränsas för att arten i hela dess utbredningsområde skall kunna bevaras
på en nivå som överensstämmer med dess roll i de ekosystem den tillhör och
som ligger väl över den nivå vid vilken arten skulle behöva överföras till
bilaga A enligt artikel 3.1 a eller b i, skall den skriftligen informera
behöriga
administrativa myndigheten om lämpliga åtgärder för att begränsa utfärdandet
av exporttillstånd för exemplar av arten.

b) När en administrativ myndighet informeras om åtgärderna enligt a
skall den
informera kommissionen och översända kommentarer som, när det är lämpligt,
förordar restriktioner för exporten av de berörda arterna i enlighet med
förfarandet i artikel 18.

Artikel 6
Avslag på ansökan om de tillstånd och intyg
som anges i artiklarna 4, 5 och 10

1. När en medlemsstat avslår en ansökan om tillstånd eller intyg och fråga
är om ett fall
som är betydelsefullt i förhållande till syftet med denna förordning, skall den
omedelbart
informera kommissionen om avslaget med angivande av skälen härför.

2. Kommissionen skall till andra medlemsstater översända den information
som den har
mottagit enligt punkt 1 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna
förordning.

3. När en ansökan om tillstånd eller intyg rör exemplar för vilka en dylik
begäran
tidigare har avslagits, skall sökanden informera den behöriga myndighet till
vilken ansökan
ställs om det tidigare avslaget.

4. a) Medlemsstaterna skall respektera de avslag som görs av behöriga
myndigheter
i andra medlemsstater, när avslagen grundas på bestämmelserna i denna
förordning.

b) Denna bestämmelse skall dock inte tillämpas när omständigheterna
har
förändrats väsentligt eller när nya uppgifter till stöd för ansökan har blivit
tillgängliga. När sådana omständigheter föreligger skall, om en administrativ
myndighet utfärdar ett tillstånd eller ett intyg, myndigheten informera
kommissionen om detta och om skälen till utfärdandet.

Artikel 7
Undantag

1. Exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt

a) Med undantag för fall då bestämmelserna i artikel 8 är tillämpliga skall
exemplar av
de arter som upptagits i bilaga A som har fötts och uppfötts i fångenskap eller
förökats artificiellt behandlas i enlighet med de bestämmelser som är
tillämpliga på
exemplar av arter som upptagits i bilaga B.

b) När det gäller växter som har förökats artificiellt kan undantag göras
från
bestämmelserna i artiklarna 4 och 5 under särskilda av kommissionen fastställda
förutsättningar som rör

i) användningen av fytosanitära intyg,

ii) den handel som bedrivs av registrerade kommersiella handelsföretag och
de
vetenskapliga institutioner som anges i punkt 4 i denna artikel, och

iii) handel med hybrider.

c) De kriterier som skall användas för att avgöra om ett exemplar har fötts
och fötts upp
i fångenskap eller förökats artificiellt och huruvida det har varit i
kommersiellt syfte
eller inte, liksom de särskilda villkor som anges i b, skall fastställas av
kommissionen
i enlighet med förfarandet i artikel 18.

2. Transitering

a) Trots vad som sägs i artikel 4 krävs det inte att de föreskrivna
kontrollerna och de
föreskrivna tillstånden, intygen och anmälningarna uppvisas för och kontrolleras
vid
tullkontoret vid gränsen där införsel skall göras när det är fråga om exemplar
som
transiteras genom gemenskapen.

b) När det gäller de arter som har upptagits i bilagorna i enlighet med
artikel 3.1 och
3.2 a och b, skall det undantag som anges i a gälla endast då ett sådant giltigt

dokument för export- eller reexport som föreskrivs i konventionen, som avser
medföljande exemplar och i vilket bestämmelseorten anges, har utfärdats av
behöriga
myndigheter i det tredje land som är export- eller reexportland.

c) Om ett sådant dokument inte utfärdats före exporten eller reexporten,
skall
exemplaret beslagtas och, när så är lämpligt, förverkas, om inte dokumentet
läggs
fram i efterhand på de villkor som skall fastställas av kommissionen i enlighet
med
förfarandet i artikel 18.

3. Personliga tillhörigheter eller hushållsföremål

Trots vad som sägs i artiklarna 4 och 5, är bestämmelserna där inte tillämpliga
på döda
exemplar eller på delar eller derivat av exemplar av arter som upptagits i
bilagorna A-D i
denna förordning, när det handlar om personliga tillhörigheter eller
hushållsföremål som
införts till gemenskapen eller exporterats eller reexporterats från gemenskapen
i

enlighet med de bestämmelser som skall fastställas av kommissionen i enlighet
med
förfarandet i artikel 18.

4. Forskningsinstitutioner

De dokument som anges i artiklarna 4, 5, 8 och 9 är inte nödvändiga när det rör
sig om
icke-kommersiella lån, gåvor eller donationer och utbyte mellan forskare och
forskningsinstitutioner som registrerats av de administrativa myndigheterna i de
stater där
de finns, av herbarieexemplar eller andra konserverade, torkade eller inkapslade

museiexemplar och levande växter som försetts med en sådan etikett vars förlaga
bestämts
enligt förfarandet i artikel 18, eller en liknade etikett som är utfärdad eller
godkänd av en
administrativ myndighet i ett tredje land.

Artikel 8
Bestämmelser rörande kontrollen av kommersiella aktiviteter

1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för
kommersiella
ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i
vinstsyfte
och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för
försäljning transportera
exemplar av de arter som upptagits i bilaga A.

2. Medlemsstaterna kan förbjuda innehav av exemplar särskilt vad gäller
levande djur
av de arter som anges i bilaga A.

3. I enlighet med kraven i annan gemenskapslagstiftning kan undantag från
de förbud
som anges i punkt 1 i enskilda fall medges under förutsättning att ett intyg om
detta
utfärdas av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren
finns då
exemplaren

a) har förvärvats i eller införts till gemenskapen innan bestämmelserna om
de arter som
finns upptagna i bilaga I till konventionen, i bilaga C 1 till förordning (EEG)
nr
3626/82 eller i bilaga A till denna förordning, blev tillämpliga på exemplaren i
fråga,
eller

b) är bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan, eller

c) har införts i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna
förordning och är
avsedda att användas på ett sätt som inte hotar artens överlevnad, eller

d) är av en djurart och är exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap
eller är av en
växtart och är exemplar som förökats artificiellt, eller en del eller ett
derivat av ett
sådant djur eller en sådan växt, eller

e) är nödvändiga, under exceptionella omständigheter, för den vetenskapliga

utvecklingen eller för viktiga biomedicinska ändamål, med hänsyn tagen till
bestämmelserna i direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillämpning av
medlemsstaternas lagar och bestämmelser om skydd av djur som används fär
experimentella och andra vetenskapliga syften1, när det är visat att den
ifrågavarande
arten är den enda som är lämplig för detta syfte och det inte finns exemplar av
denna
art som fötts eller fötts upp i fångenskap, eller

f) som är avsedda för avel eller förökning och på så sätt kan bidra till
att bevarad de
berörda arterna, eller

g) som är avsedda för forskning eller undervisning som syftar till att
skydda eller bevara
arten, eller

h) har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga miljö
i enlighet med
gällande lagstiftning i den medlemsstaten.

4. Kommissionen kan, i enlighet med förfarandet i artikel 18, fastställa
allmänna
undantag från de förbud som anges i punkt 1, på grundval av vad som föreskrivs i
punkt 3,
liksom allmänna undantag för de arter som upptagits i bilaga A, i enlighet med
bestämmelserna i artikel 3.1 b ii. Alla sådana undantag måste vara i
överensstämmelse med
kraven i annan gemenskapslagstiftning om bevarande av vilda djur och växter.

5. De förbud som anges i punkt 1 skall också tillämpas på exemplar av de
arter som
upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda
medlemsstaten har
övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför

gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för
bevarande av vilda
djur och växter.

6. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har rätt att sälja de
exemplar som
upptagits i bilagorna B-D och som har förverkats med stöd av denna förordning,
under
förutsättning att exemplaren inte på detta sätt direkt återställs till den
fysiska eller juridiska
person från

vilken de förklarades förverkade, eller som deltog i överträdelsen. Dessa
exemplar får då
behandlas som om de hade förvärvats lagligen.

Artikel 9
Förflyttning av levande exemplar

1. Varje förflyttning inom gemenskapen av ett levande exemplar av en art
som upptagits
i bilaga A från den plats som anges på importtillståndet eller i något intyg som
utfärdats i
enlighet med denna förordning, måste föregås av ett godkännande från en
administrativ
myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig. I andra fall av
förflyttning skall
den person som ansvarar för förflyttningen vid behov kunna förete bevis på
exemplarets
lagliga ursprung.

2. Ett sådant godkännande

a) kan bara ges om den behöriga vetenskapliga myndigheten i medlemsstaten,
eller, när
förflyttningen görs till en annan medlemsstat, den behöriga vetenskapliga
myndigheten i denna stat, har försäkrat sig om att den förvaringsplats som avses
för
ett levande exemplar på bestämmelseorten är lämpligt utrustat så att exemplaret
kan
skyddas och vårdas på ett riktigt sätt.

b) måste bekräftas genom utfärdandet av ett intyg, och

c) skall, när det är lämpligt, omedelbart översändas till en administrativ
myndighet i den
medlemsstat där exemplaret skall placeras.

3. Det krävs dock inte något sådant godkännade när ett levande djur måste
förflyttas för
att få akut behandling av en veterinär och djuret omedelbart återförs till sin
godkända
placering.

4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga B förflyttats
inom
gemenskapen, kan innehavaren av exemplaret lämna det ifrån sig endast om den
tilltänkta
mottagaren har informerats på ett riktigt sätt om vilken förvaring, utrustning
och skötsel
som krävs för rätt vård av exemplaret.

5. När levande exemplar transporteras till, från eller inom gemenskapen
eller hålls kvar
där under en period av transitering eller omlastning, skall de förberedas för
transporten,
förflyttas och behandlas på ett sådant sätt att risken för skada, sjukdom eller
grym
behandling blir så liten som möjligt samt, när det gäller djur, i enlighet med
gällande
gemenskapslagstiftning om skydd av djur under transport.

6. I enlighet med förfarandet i artikel 18, kan kommissionen införa
restriktioner för
innehav eller förflyttning av levande exemplar av arter vilkas införsel till
gemenskapen
begränsas av vissa restriktioner i enlighet med artikel 4.6.

Artikel 10
Utfärdande av intyg

När en administrativ myndighet i en medlemsstat mottar en ansökan från den
person som
berörs och det till ansökan är fogat alla de nödvändiga dokument som krävs och
alla villkor
för utfärdandet är uppfyllda, har myndigheten rätt att utfärda ett intyg för de
syften som
anges i artiklarna 5.2 b, 5.3, 5.4, 8.3 och 9.2 b.

Artikel 11
Giltighet och särskilda villkor för tillstånd och intyg

1. Utan att det påverkar strängare bestämmelser som medlemsstaterna kan
anta eller
upprätthålla, är de tillstånd och intyg som utfärdas av de behöriga
myndigheterna i
medlemsstaterna i enlighet med denna förordning giltiga i hela gemenskapen.

2. a) Varje sådant tillstånd eller intyg, liksom varje tillstånd eller
intyg som utfärdas
på grundval av ett sådant dokument, skall emellertid anses som ogiltigt om en
behörig myndighet eller kommissionen, i samråd med den behöriga myndighet
som har utfärdat detta tillstånd eller intyg, kan bevisa att det har utfärdats
under den felaktiga föreställningen att villkoren för dess utfärdande
uppfylldes.

b) Exemplar som befinner sig på en medlemsstats territorium och som
omfattas
av ett sådant dokument, skall tas i beslag av den behöriga myndigheten i
medlemsstaten och får förklaras förverkade.

3. Varje tillstånd eller intyg som utfärdas av en myndighet i enlighet med
denna
förordning, kan innehålla villkor och krav som myndigheten föreskriver för att
garantera
efterlevnaden av förordningens bestämmelser. När sådana villkor eller krav skall
framgå av
utformningen av tillstånd och intyg skall medlemsstaterna informera kommissionen
om
detta.

4. Varje importtillstånd som utfärdas på grundval av en kopia av ett
motsvarande
exporttillstånd eller intyg för reexport är giltigt endast för

införsel av exemplar i gemenskapen om det åtföljs av det giltiga
exporttillståndet eller
intyget för reexport i original.

5. Kommissionen skall fastställa vilka tidsfrister som skall iakttas för
utfärdande av
tillstånd och intyg, i enlighet med det i artikel 18 angivna förfarandet.

Artikel 12
Plats för införsel och export

1. Medlemsstaterna skall utse de tullkontor där kontroll av och
formaliteter för införsel
till och export från gemenskapen och godkänd tullbehandling skall utföras i
enlighet med
rådets förordning (EEG) 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen,
av
exemplar av arter som omfattas av denna förordning, och medlemsstaterna skall
även ange
vilka tullkontor som är speciellt utsedda för att hantera levande exemplar.

2. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 skall förses med
tillräcklig personal
med lämplig utbildning. Medlemsstaterna skall försäkra sig om att
förvaringsplatsen är
utrustad i enlighet med bestämmelserna i den gemenskapslagstiftning som är
relevant för
transport och förvaring av levande djur och, när så krävs, att lämpliga åtgärder
har
vidtagits för levande växter.

3. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 skall anmälas till
kommissionen
som offentliggör en lista över dem i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.

4. I undantagsfall och i enlighet med de kriterier som fastställs i
enlighet med
förfarandet i artikel 18, kan en administrativ myndighet godkänna införsel till
gemenskapen, eller export eller reexport vid ett annat tullkontor än ett som
utsetts i enlighet
med punkt 1.

5. Medlemsstaterna skall se till att allmänheten vid gränspassagerna
informeras om
tillämpningsbestämmelserna i denna förordning.

Artikel 13
Administrativa myndigheter, vetenskapliga myndigheter
och andra behöriga myndigheter

1. a) Varje medlemsstat skall utse en huvudansvarig administrativ
myndighet med
uppgift att genomföra denna förordning och kommunicera med kommissionen.

b) Varje medlemsstat kan likaledes utse ytterligare administrativa
myndigheter
och andra behöriga myndigheter med uppgift att biträda den huvudansvariga
myndigheten med genomförandet. Då skall den huvudansvariga myndigheten
förse de biträdande myndigheterna med all den information som är nödvändig
för en riktig tillämpning av förordningen.

2. Varje medlemsstat skall utse en eller flera vetenskaplig(a)
myndighet(er) med
lämpliga kvalifikationer vilkas funktioner skall vara åtskilda från alla de
utsedda
administrativa myndigheternas funktioner.

3. a) Medlemsstaterna skall senast tre månader innan denna förordning
börjar
tillämpas meddela kommissionen namnen på och adresserna till de
administrativa myndigheterna, de andra behöriga myndigheterna som har
bemyndigats att utfärda tillstånd och intyg samt de vetenskapliga
myndigheterna. Kommissionen skall offentliggöra dessa uppgifter i Europeiska
gemenskaperna officiella tidning inom en månad.

b) Varje administrativ myndighet som anges i punkt 1 a) skall, om
kommissionen
begär det, inom två månader meddela den namnen på och översända
namnteckningsprov avseende de personer som har befogenhet att underteckna
tillstånd och intyg, liksom ett exempel på stämplar, förseglingar, eller andra
märken som används för att göra tillstånd eller intyg autentiska.

c) Medlemsstaterna skall till kommissionen meddela varje ändring av
de uppgifter
som redan översänts inom en tid av två månader från och med genomförandet
av ändringen.

Artikel 14
Kontroll av efterlevnaden och
undersökningar av överträdelser

1. a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall kontrollera
efterlevnaden
av bestämmelserna i denna förordning.

b) Om de behöriga myndigheterna har anledning att misstänka att
dessa
bestämmelser inte efterlevs skall de vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna, eller vidta rättsliga åtgärder.

c) Medlemsstaterna skall informera kommissionen och, med avseende
på arter
som förtecknats i bilagorna till konventionen, konventionens sekretariat om
alla åtgärder, inklusive beslag och förverkande, som genomförs av de behöriga
myndigheterna när fråga är om allvarliga överträdelser av denna förordning.

2. Kommissionen skall göra medlemsstaternas behöriga myndigheter
uppmärksamma på
de frågor som den anser det vara nödvändigt att undersöka i enlighet med denna
förordning. Medlemsstaterna skall därefter informera kommissionen och, med
avseende på
de arter som upptagits i bilagorna till konventionen, konventionens sekretariat
om resultatet
av undersökningarna.

3. a) En efterlevnadsgrupp som består av företrädare för de
myndigheter i varje
medlemsstat som ansvarar för att säkerställa genomförandet av bestämmelserna
i den här förordningen skall inrättas. Gruppen skall ha kommissionens
företrädare som ordförande.

b) Efterlevnadsgruppen skall granska alla tekniska frågor som har
samband med
efterlevnaden av den här förordningen och som tas upp av ordföranden,
antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av medlemmar i gruppen
eller kommittén.

c) Kommissionen skall till kommittén överlämna de yttranden som
görs i
eftrlevnadsgruppen.

Artikel 15
Överföring av information

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall ge varandra den information som
är
nödvändig för genomförandet av denna förordning.

Medlemsstaterna och kommissionen skall se till att nödvändiga åtgärder vidtas
för att göra
allmänheten medveten om och informera den om tillämpningsbestämmelserna för
konventionen och denna förordning och om åtgärder för genomförande av den
senare.

2. Kommissionen skall hålla kontakt med konventionens sekretariat för att
säkerställa ett
effektivt genomförande av konventionen över hela det territorium som denna
förordning
skall tillämpas på.

3. Kommissionen skall omedelbart översända alla yttranden från gruppen för
vetenskapliga undersökningar till de administrativa myndigheterna i de berörda
medlemsstaterna.

4. a) De administrativa myndigheterna i medlemsstaterna skall varje år
före den 15
juni översända all den information om föregående år som är nödvändig för att
upprätta de rapporter som föreskrivs i artikel VIII.7 a i konventionen

och likvärdig information om den internationella handeln med
alla exemplar av
de arter som upptagits i bilaga A, B och C samt om införsel till gemenskapen
av exemplar av arter som upptagits i bilaga D. Vilken information som skall
översändas och sättet att lägga fram denna skall bestämmas av kommissionen i
enlighet med förfarandet i artikel 18.

b) På grundval av den information som anges i a skall kommissionen
varje år före
den 31 oktober offentliggöra en statistikrapport om införsel till gemenskapen
samt export och reexport från gemenskapen av exemplar av arter som omfattas
av denna förordning och till sekretariatet för konventionen översända
information om arter som omfattas av konventionen.

c) Utan att det påverkar artikel 20 skall de administrativa
myndigheterna i
medlemsstaterna före den 15 juni vartannat år, med början 1999, till
kommissionen överlämna all information rörande de två föregående åren som
krävs för att utarbeta de rapporter till vilka hänvisning sker i artikel VIII.7
b i
konventionen och likvärdig information rörande de bestämmelser i den här
förordningen som faller utanför konventionens räckvidd. Vilken information
som skall överlämnas och hur denna skall vara utformad skall anges av
kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 18.

d) på grundval av den under c angivna informationen skall
kommissionen före
den 31 oktober vartannat år, med början 1999, utarbeta en rapport om
genomförande och säkerställande av efterlevnaden av den här förordningen.

5. För att kunna förbereda ändringar i bilagorna skall de behöriga
myndigheterna i
medlemsstaterna till kommissionen översända alla relevanta uppgifter.
Kommissionen skall
precisera vilka uppgifter som krävs, i enlighet med förfarandet i artikel 18.

6. I enlighet med rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att
ta del av
miljöinformation 1, skall kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att skydda
konfidentiell
information som den mottagit vid tillämpningen av denna förordning.

Artikel 16
Sanktioner

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga
sanktioner åtminstone
mot följande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning:

a) Införsel till gemenskapen eller export eller reexport från gemenskapen
av exemplar
utan vederbörligt tillstånd eller intyg, eller med ett tillstånd eller intyg som
är
felaktigt, förfalskat, ogiltigt eller ändrat utan godkännande från den ansvariga

myndigheten.

b) Åsidosättande av de villkor som föreskrivs i ett tillstånd eller intyg
som utfärdats i
enlighet med denna förordning.

c) Lämnande av en osann förklaring eller avsiktligt lämnande av en oriktig
uppgift för
att erhålla ett tillstånd eller ett intyg.

d) Användande av ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat
eller ogiltigt, eller
som har ändrats utan godkännande, för att erhålla ett inom gemenskapen utfärdat
tillstånd eller intyg eller för varje annat officiellt syfte som har samband med
denna
förordning.

e) Underlåtenhet att anmäla import eller avgivande av en osann
importanmälan.

f) Transport av levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts så
att riskerna för
skador, sjukdom eller grym behandling minimeras.

g) Användandet av exemplar av arter som upptagits i bilaga A för andra
ändamål än de
som anges i det godkännande som lämnades vid utfärdandet av importtillståndet
eller
senare.

h) Handel med artificiellt förökade växter i strid mot de bestämmelser som
antagits i
enlighet med artikel 7.1 b.

i) Transport av exemplar till eller från gemenskapen och transitering av
exemplar via
gemenskapen utan vederbörligt tillstånd eller intyg utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i denna förordning och, vid export eller reexport från ett tredje
land
som är konventionspart, i enlighet med bestämmelserna i konventionen, eller utan

tillfredsställande bevis på att det finns ett sådant tillstånd eller intyg.

j) Köp, anbud om köp, förvärv för kommersiella ändamål, användning för
kommersiella ändamål, förevisande för allmänheten i kommersiellt syfte,
försäljning,
innehav för försäljning, saluförande och transport i försäljningssyfte av
exemplar i
strid med artikel 8.

k) Användandet av ett tillstånd eller intyg för ett annat exemplar än det
för vilket det har
utfärdats.

l) Förfalskning eller ändring av ett tillstånd eller intyg som utfärdats i
enlighet med
denna förordning

m) Underlåtenhet att informera om avslag på ansökningar om införsel till
gemenskapen,
export och reexport, i enlighet med artikel 6.3.

2. De åtgärder som anges i punkt 1 skall anpassas efter överträdelsens art
och
svårhetsgrad och omfattar bestämmelser om beslag av och, när så är lämpligt,
förverkande
av exemplar.

3. När ett exemplar har förklarats förverkat, skall det anförtros en
behörig myndighet i
den medlemsstat som har genomfört förverkandet, vilken

a) efter samråd med en vetenskaplig myndighet i denna medlemsstat skall
placera ut
eller överlämna exemplaret under sådana förhållanden som den anser lämpliga och
förenliga med syftet för och bestämmelserna i konventionen och denna förordning,

och

b) när ett levande exemplar har införts till gemenskapen, efter samråd med
det
exporterande landet, kan återsända exemplaret till detta land på bekostnad av
den
person som dömts för införseln.

4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilagorna B eller C
anländer till
platsen för införsel till gemenskapen och erforderligt gällande tillstånd eller
intyg saknas,
skall exemplaret tas i beslag och får det förklaras förverkat eller också, om
mottagaren inte
vill kännas vid exemplaret, kan de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som
är
ansvarig för införselplatsen vägra att ta emot försändelsen och kräva att
transportören
återsänder exemplaret till avsändningsorten.

Artikel 17
Gruppen för vetenskapliga undersökningar

1. Härmed inrättas en grupp för vetenskapliga undersökningar, bestående av
representanter för den eller de vetenskaplig(a)

myndighet(erna) i varje medlemsstat, och med en företrädare för kommissionen som

ordförande.

2. a) Gruppen för vetenskapliga undersökningar skall utreda alla
vetenskapliga
frågor som rör tillämpningen av denna förordning, särskilt de som rör artikel
4.1 a, 4.2 a och 4.6 - frågor som har tagits upp av ordföranden, antingen på
dennes eget initiativ eller på begäran av medlemmarna i gruppen, eller av
kommittén.

b) Kommissionen skall överlämna yttrandet från gruppen för vetenskapliga
undersökningar till kommittén.

Artikel 18
Kommittén

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av företrädare för

medlemsstaterna och har en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder.
Kommittén
skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn
till hur
brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt
artikel 148.2 i
fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av
kommissionen.
Medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden
får inte
rösta.

Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs
yttrande.

Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande
avges, skall
kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet
skall fatta
sitt beslut med kvalificerad majoritet.

2. När det gäller de uppgifter som ankommer på kommittén i enlighet med
artikel 19.1
och 19.2 skall, om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det
att förslaget
mottagits, kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

3. När det gäller de uppgifter som ankommer på kommittén i enlighet med
artikel 19.3
och 19.4 skall, om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det
att förslaget
mottagits, kommissionen

själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet med
enkel majoritet
har avvisat förslaget.

Artikel 19

I enlighet med förfarandet i artikel 18 skall kommissionen

1. anta bestämmelser och enhetliga kriterier om

i) utfärdandet, giltigheten och användningen av de dokument som
anges i
artiklarna 4, 5, 7.4 och 10 och bestämma hur de skall utformas,

ii) användningen av fytosanitära intyg, och

iii) upprättandet, när så är nödvändigt, av förfaranden för märkning
av exemplar
för att underlätta identifikationen av dem och säkerställa respekten för
bestämmelserna,

2. besluta om åtgärderna i artikel 4.6, 4.7, 5.5, 5.7 b, 7.1 c, 7.2 c, 7.3,
8.4, 9.6, 11.5,
15.4 a och c, 15.5 och 21.3,

3. genomföra ändringar i bilagorna A-D, med undantag av ändringar i bilaga
A som inte
är beslutade av konferensen för konventionens parter,

4. när det är nödvändigt att besluta om ytterligare åtgärder för att kunna
genomföra
resolutioner från konferensen för konventionsparterna, beslut och
rekommendationer
från konventionens ständiga kommitté och rekommendationer från konventionens
sekretariat.

Artikel 20
Slutbestämmelser

Varje medlemsstat skall meddela kommissionen och konventionens sekretariat vilka

särskilda bestämmelser som den antar för att kunna genomföra denna förordning,
och vilka
rättsliga instrument som skall användas och vilka åtgärder som skall vidtas för
genomförandet och tillämpningen.

Kommissionen skall översända denna information till de andra medlemsstaterna.

Artikel 21

1. Förordning (EEG) nr 3626/82 upphävs härmed.

2. Så länge som de åtgärder som föreskrivs i artikel 19.1 och 19.2 inte har
antagits, kan
medlemsstaterna upprätthålla eller fortsätta att tillämpa åtgärder som antagits
i enlighet med
förordningarna (EEG) nr 3626/82 och kommissionens förordning (EEG) nr 3418/83 av
den
28 november 1983 om fastställande av ett enhetligt förfarande för utfärdande och

användning av de handlingar som krävs för genomförandet i gemenskapen av
konventionen
om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter1.

3. Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 18 skall kommissionen i
samråd med
gruppen för vetenskapliga undersökningar två månader före genomförandet av den
här
förordningen

a) kontrollera att det inte finns skäl för restriktioner för införsel till
gemenskapen av de
arter i bilaga C1 till förordning (EEG) nr 3626/82 vilka inte ingår i bilaga A i
den
här förordningen.

b) anta en förordning om ändring av bilaga D så att den utgör en
representativ
förteckning över arter som uppfyller de kriterier som anges i artikel 3.4 a.

Artikel 22

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med 1 juni 1997.

Artiklarna 12, 13, 14.3, 16, 17, 18, 19 och 21.3 skall tillämpas från och med
den dag då
denna förordning träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 december 1996

På rådets vägnar

B. HOWLIN

Ordförand

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
dels att 3, 5, 8, 9, 11 och 12 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 8 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag och av villkor
som meddelats med stöd av sådana
föreskrifter skall utövas av den eller
de myndigheter som regeringen
bestämmer. Detta gäller också i
fråga om tillsyn över efterlevnaden
av rådets förordning (EEG) nr
3626/82 av den 3 december 1982
om genomförande i gemenskapen
av konventionen om internationell
handel med utrotningshotade arter
av vilda djur och växter.
Tillsyn över efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med
stöd av denna lag och av villkor
som meddelats med stöd av sådana
föreskrifter skall utövas av den eller
de myndigheter som regeringen
bestämmer. Detta gäller också i
fråga om tillsyn över efterlevnaden
av rådets förordning (EG) nr
0000/96 av den - ---- 1996 om
skyddet av arter av vilda djur och
växter genom kontroll av handeln
med dem.

5 §
En tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag och av villkor som
meddelats med stöd av sådana
föreskrifter samt för efterlevnaden
av rådets förordning (EEG) nr
3626/82.
En tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av
föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag och av villkor som
meddelats med stöd av sådana
föreskrifter samt för efterlevnaden
av rådets förordning (EG) nr
0000/96.

Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller
villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i samband
med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse. Ett sådant beslut får
verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten sker på den
försumliges bekostnad.

8 §
Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet tar sådan
befattning med djur, växter, ägg,
rom, bon eller produkter av djur
eller växter 1. som strider mot en
föreskrift som har meddelats med
stöd av 1 § eller mot ett villkor som
har uppställts i samband med att ett
tillstånd meddelats eller i annat
beslut i enskilt fall, 2. som strider
mot en bestämmelse om in- och
utförsel, transport, handel och
förevisning i rådets förordning
(EEG) nr 3626/82.
Om ett brott enligt första stycket
är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om gärningen
avsett exemplar av hotad, sällsynt
eller värdefull art eller om den
utförts vanemässigt eller i större
omfattning.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Till ansvar enligt denna paragraf
döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller i
lagen(1960:418) om straff för
varusmuggling.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet tar sådan
befattning med djur, växter, ägg,
rom, bon eller produkter av djur
eller växter som strider mot
föreskrift eller mot villkor i beslut i
enskilt fall som har meddelats med
stöd av 1 §.

8 a §

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot rådets förordning (EG) nr
0000/96 eller mot villkor som har
meddelats med stöd av för-
ordningen i ett enskilt ärende, såvitt
avser
1. införsel till gemenskapen,
export och reexport från
gemenskapen,
2. handel med artificiellt förökade
växter,
3. transport till, från och inom
gemenskapen och transitering,och
4. köp, försäljning och annan
kommersiell åtgärd.

8 b §

Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet, vid
fullgörande av föreskrift i denna
lag, föreskrift som meddelats med
stöd av lagen, rådets förordning
(EG) nr 0000/96 eller föreskrift i
beslut som meddelats med stöd av
nämnda författningar,
1. underlåter att lämna uppgift
eller lämnar oriktig uppgift om
förhållande som har betydelse för
tillstånd eller tillsyn, eller
2. åberopar ett tillstånd eller
intyg som är förfalskat, avser
ett annat exemplar eller på annat
sätt är felaktigt i väsentligt
hänseende

9 §
Till böter döms den som i en
ansökan eller annan handling som
ges in enligt denna lag eller
föreskrift som meddelats med stöd
av lagen eller enligt rådets
förordning (EEG) nr 3626/82, med
uppsåt eller av oaktsamhet
underlåter att lämna en uppgift
eller lämnar en oriktig uppgift om
förhållanden av betydelse för
tillstånd eller tillsyn.
Om ett brott enligt 8 eller 8 a §§
är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid
bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om gärningen
avsett exemplar av hotad, sällsynt
eller värdefull art eller om den
utförts vanemässigt eller i större
omfattning. I ringa fall skall inte
dömas till ansvar.
Till ansvar enligt denna lag döms
inte om gärningen är belagd med
samma eller strängare straff i
brottsbalken eller i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling.

11 §
Om någon har begått brott som
avses i 8 §, skall egendom som
nämns i 1 § och som
gärningsmannen tagit befattning
med, förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
Om någon har begått brott som
avses i 8 och 8 a §§, skall egendom
som nämns i 1 § och som
gärningsmannen tagit befattning
med, förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

12 §
Fortskaffningsmedel och andra
hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 §
får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott eller
om det annars finns särskilda skäl.
Fortskaffningsmedel och andra
hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8
och 8 a §§ får förklaras förverkade,
om det behövs för att förebygga
brott eller om det annars finns
särskilda skäl.

I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.

_______________

Denna lag träder i kraft den x juni 1997.

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha följande lydelse.

1 §
Denna lag tillämpas när Kust-
bevakningen bedriver övervakning
till havs och i kustvattnen samt i
Vänern och Mälaren för att hindra
brott mot föreskrifter i lagar och
andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära
skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina
miljön och annan naturvård,
5. trafikregler och säkerhets-
anordningar för sjötrafiken,
6. åtgärder mot vatten-
föroreningar från fartyg,
7. dumpning av avfall i vatten,
8. kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd,
10. fartygs registrering och
identifiering,
11. skydd för den marina miljön
mot andra förorenande åtgärder än
sådana som avses i 6 och 7,
12. märkning och användning av
oljeprodukter,
13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige.
Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2-8
och 10-12 även inom Sveriges
ekonomiska zon.
Denna lag tillämpas när Kust-
bevakningen bedriver övervakning
till havs och i kustvattnen samt i
Vänern och Mälaren för att hindra
brott mot föreskrifter i lagar och
andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära
skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina
miljön och annan naturvård,
5. trafikregler och säkerhets-
anordningar för sjötrafiken,
6. åtgärder mot vatten-
föroreningar från fartyg,
7. dumpning av avfall i vatten,
8. kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd,
10. fartygs registrering och
identifiering,
11. skydd för den marina miljön
mot andra förorenande åtgärder än
sådana som avses i 6 och 7,
12. märkning och användning av
oljeprodukter,
13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige,
14. åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter.
Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2-8,
10-12 och 14 även inom Sveriges
ekonomiska zon.

Denna lag träder i kraft den x juni 1997.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)
dels att 12 och 19 c §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 49 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

12 §
Länsstyrelsen får i särskilda fall
medge undantag från meddelade
reservatföreskrifter. Om det finns
synnerliga skäl, får den myndighet
som meddelade beslut enligt 7 10
§§ helt eller delvis upphäva
beslutet.
Länsstyrelsen får i särskilda fall
medge undantag från meddelade
reservatföreskrifter. Om det finns
synnerliga skäl, får den myndighet
som meddelade beslut enligt 7 10
§§ helt eller delvis upphäva
beslutet. För beslut om ett område
som omfattas av bestämmelserna i
19 b § krävs dock regeringens
tillåtelse, om inte annat följer av
19 c § andra stycket.

Meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för
arbetsföretag, får länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta en
särskild undersökning av naturreservatet eller särskilda åtgärder för att
bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.
Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark får
meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset i skälig utsträckning
gottgörs.

19 c §
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,
10, 14 b, 19 e1ler 20 § helt eller
delvis upphävas endast efter
tillstånd av regeringen.
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7, 8,
10, 14 b, 19 e1ler 20 § inte
upphävas helt eller delvis utan
regeringens tillåtelse. Detsamma
gäller även vid beslut om
undantag från skyddsföreskrifter.
Första stycket gäller inte beslut
om undantag, om det är
uppenbart att den verksamhet som
prövas kommer att orsaka endast
obetydlig skada på områdets
naturvärden.

49 §

Förbud eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av 14 § i
dess lydelse före den 1 januari
1995 skall vid tillämpning av 37
och 37 b §§ anses vara meddelade
med stöd av 14, 14 a och 14 b §§.
Detta gäller dock endast gärning
som begåtts efter den 30 juni
1997.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser
får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan
därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör
vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att
medgivandet skall kunna utnyttjas.
Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
undantag medges från
bestämmelser som avses i andra
stycket. Frågor om undantag
prövas på begäran av lantmäteri-
myndigheten av länsstyrelsen eller
efter dess förordnande av
kommunal myndighet.Om beslutet
avser ett område som omfattas av
en förklaring enligt 19 b §
naturvårdslagen (1964:822) krävs
dock regeringens tillåtelse, om
inte annat följer av 19 c § andra
stycket samma lag.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 8 § i ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser
får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särkilda skäl, får
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medges undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket. Frågor om
undantag prövas av länsstyrelsen
eller efter dess förordnande
kommunal myndighet.Om beslutet
avser ett område som omfattas av
en förklaring enligt 19 b §
naturvårdslagen (1964:822) krävs
dock regeringens tillåtelse, om
inte annat följer av 19 c § andra
stycket samma lag.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 9 § i anläggningslagen (1973:1149) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

9 §

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser
får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller
bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för
marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall
anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller efter dess
förordnande kommunal myndighet
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medge undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket.
Om det finns särskilda skäl, får
på begäran av lantmäteri-
myndigheten medges undantag
från bestämmelser som avses i
andra stycket. Frågor om
undantag prövas av länsstyrelsen
eller efter dess förordnande
kommunal myndighet.Om beslutet
avser ett område som omfattas av
en förklaring enligt 19 b §
naturvårdslagen (1964:822) krävs
dock regeringens tillåtelse, om
inte annat följer av 19 c § andra
stycket samma lag.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas
genom besvär hos regeringen.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §
Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till
havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot
föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7. dumpning av avfall i vatten,
8. kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd,
10. fartygs registrering och identifiering,
11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än
sådana som avses i 6 och 7,
12. märkning och användning av oljeprodukter,
13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige.

Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2-8
och 10-12 även inom Sveriges
ekonomiska zon.

13. utlänningars inresa till och
utresa från Sverige
14. åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter.
Lagen tillämpas i fråga om
övervakning enligt punkterna 2 8,
10 12 och 14 även inom Sveriges
ekonomiska zon.
Lagen tillämpas även när
Kustbevakningen till havs och i
kustvattnen, i Vänern och
Mälaren samt inom den
ekonomiska zonen bedriver
övervakning för att hindra brott
mot lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av den lagen.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 4, 5, 9 och 10 a §§ i jaktlagen (1987:259) skall
ha följande lydelse .

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 §
Viltet skall vårdas i syfte att
bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och att främja
en med hänsyn till allmänna och
enskilda intressen lämplig
utveckling av viltstammarna.
Viltet skall vårdas i syfte att
bevara de viltarter som tillhör
landets viltbestånd och de
fågelarter som tillfälligt
förekommer naturligt i landet, och
främja en med hänsyn till
allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av vilt-
stammarna

I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får
skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att
åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och
jakträttshavaren.

5 §

Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan liknande
friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.

Viltet får inte ofredas och inte
heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att
lämpliga åtgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte att
motverka skador av vilt.
Viltet får inte ofredas och inte
heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att
lämpliga åtgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte att
motverka skador av vilt, om
sådana skador inte kan motverkas
på annat tillfredsställande sätt.

9 §
Om ett vilt djur orsakar
avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors
säkerhet, får polismyndigheten
låta avliva djuret.
Om ett vilt djur orsakar
avsevärd skada eller om det kan
antas vara farligt för människors
säkerhet, får polismyndigheten
låta avliva djuret, om det inte finns
någon annan tillfredsställande
lösning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta
avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt.

10 a §
Staten har jakträtten på den
mark som vid utgången av juni
1992 ingick i kronoparken
Fjällveden i Södermanlands län,
kronoparken Tullgarn och
angränsande kronoegendomar
ävensom kronoegendomarna på
Eriksö i Södermanlands län,
kronoparken Karlsby i
Östergötlands län, krono-
egendomen Ottenby kungs-
ladugård i Kalmar län, krono-
parken Halle- och Hunneberg i
Älvsborgs och Skaraborgs län,
kronoparken Haddebo i Örebro
län, kronoparken Grönbo i Örebro
och Västmanlands län samt
kronoparken Kloten i Örebro,
Västmanlands och Dalarnas län.
Staten har jakträtten på den
mark som vid utgången av juni
1992 ingick i kronoparken
Fjällveden i Södermanlands län,
kronoparken Tullgarn och
angränsande kronoegendomar
ävensom kronoegendomarna på
Eriksö i Stockholms och
Södermanlands län, kronoparken
Karlsby i Östergötlands län,
kronoegendomen Ottenby kungs-
ladugård i Kalmar län, krono-
parken Halle- och Hunneberg i
Älvsborgs och Skaraborgs län,
kronoparken Haddebo i Örebro
län, kronoparken Grönbo i Örebro
och Västmanlands län samt
kronoparken Kloten i Örebro,
Västmanlands och Dalarnas län.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-
Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Miljödepartementet) har regeringen
beslutat
inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
5. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens med-
verkan vid polisiär övervakning,
6. lag om ändring i jaktlagen (1987:259) och
7. lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande
djur och växter som tillhör skyddade arter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Mikael Hagelroth.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

12 §

Första stycket i denna paragraf behandlar länsstyrelsens befogenhet att medge
undantag från
meddelade reservatföreskrifter samt att helt eller delvis upphäva beslut som
avses i 7 - 10 §§. I
den nya tredje meningen föreskrivs enligt förslaget att det för beslut om ett
område som
omfattas av bestämmelserna i 19 b § krävs regeringens tillåtelse, om inte annat
följer av 19 c §
andra stycket. Enligt motiven synes avsikten endast vara att ge en erinran om
bestämmelserna i
19 c §, men den föreslagna meningen har avfattats på ett sådant sätt som om
tillägget till
stycket skulle få konstitutiv betydelse. Därtill kommer att den nya meningen har
formulerats så
att regeringens tillåtelse skulle komma att krävas även för undantag eller
upphävande
beträffande ett beslut enligt 9 §, något som inte följer av 19 c § vare sig i
nuvarande eller
föreslagen lydelse och således inte förefaller vara avsett.

Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att den nya tredje meningen
får följande
lydelse: "Att därvid regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 19 c
§."

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

3 kap.
2 §
Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 12 § naturvårdslagen föreslår
Lagrådet att
tredje styckets tredje mening får följande lydelse: " Att därvid regeringens
tillåtelse behövs i
vissa fall följer av 19 c § naturvårdslagen (1964:822)."

Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

8 §
Lagrådet föreslår att tredje styckets tredje mening får samma lydelse som
Lagrådet har
föreslagit vid 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen.

Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

9 §
Lagrådet föreslår att tredje styckets tredje mening får samma lydelse som
Lagrådet har
föreslagit vid 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter

9 a §
Till skillnad från vad som hittills har gällt enligt 8 § fjärde stycket innebär
förslaget att inte
bara straffbestämmelserna i brottsbalken och lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling
utan också straffbestämmelsen i djurskyddslagen (1988:534) får företräde framför

straffbestämmelserna i förevarande lag. Förslaget kan möjligen vålla vissa
komplikationer,
dels eftersom förevarande lag till skillnad från djurskyddslagen innehåller en
bestämmelse om
förverkande och dels med hänsyn till att det i lagen finns en särskild
straffskala för grovt brott
som omfattar strängare straff än djurskyddslagens straffbestämmelse. Det kan
därför
ifrågasättas om det är nödvändigt att ge företräde åt sistnämnda
straffbestämmelse på sätt som
föreslagits och om inte i stället vanliga konkurrensbestämmelser borde kunna
tillämpas i det
fallet att en brottslig gärning täcks både av djurskyddslagens och av den nu
aktuella lagens
straffbestämmelser.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Förteckning över remissinstanserna till Statens naturvårdsverks Rapport 4463,
Aktionsplan för biologisk mångfald respektive Boverkets rapport Aktionsplan för
biologisk mångfald vid byggd miljö.

Yttrande över Naturvårdsverkets rapport har lämnats av Rikspolisstyrelsen,
Riksåklagaren,
Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån,
Boverket, Statens
jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet,
Naturhistoriska
Riksmuseet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kammarkollegiet,
Koncessionsnämden
för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Lantmäteriverket, Institutet för Vatten
och
Luftvårdsforskning, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitetet,
Göteborgs
universitet, Stockholms universitet, Lunds universitetet, Linköpings
universitet,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i
Östergötlands
län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Kalmar
län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i
Kristianstads
län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i
Älvsborgs
län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län,
Länsstyrelsen i Örebro
län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarna, Länsstyrelsen i
Gävleborgs
län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Länsstyrelsen i
Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Göteborgs kommun,
Helsingborgs
kommun, Karlskrona kommun, Kristianstads kommun, Lidköpings kommun, Lycksele
kommun, Skövde kommun, Strömstads kommun, Södertälje kommun, Torsby kommun,
Uppsala kommun, Umeå kommun, Örebro kommun, Kungliga Skogs- och
Lantbruksakademien, Kungliga Vetenskapsakademien, Vetenskapliga rådet för
biologisk
mångfald, Forskningsrådsnämnden, Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
Naturvetenskapliga forskningsrådet, Svenska Kommunförbundet, Skogsägarnas
riksförbund,
Skogsindustrierna, Naturskyddsföreningen, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges
fiskares
riksförbund, Sportfiskarna, Världsnaturfonden och Svenska Jägareförbundet.

Yttrande över Boverkets rapport har lämnats av Statskontoret, Jordbruksverket,
Fiskeriverket,
Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i
Uppsala län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen
i Gotlands län, Länssstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län,
Länsstyrelsen
i Örebro län, Länsstyrelsen i Gävelborgs län, Göteborgs kommun, Helsingborgs
kommun,
Södertälje kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Örebro kommun, Sveriges
Lantbruksuniversitet, Uppsala universitet, Stockholms universitet, Göteborgs
universitet,
Lunds universitet, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Vetenskapliga rådet
för
biologisk mångfald, Naturhistoriska Riksmuseet, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd,
Svenska Kommunförbundet och Värdsnaturfonden.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Nordiska förbundet för kulturlandskap,
Naturhistoriska museers samarbetsorganisation, Grönt Nätverk samt Vilhelmina
södra och
norra sameby.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över skrivelsen
från Naturskyddsföreningarna i Kronobergs län, i Södra Älvsborg
och i Hylte samt Jönköpings län. och skrivelsen från Kronobergs
Ornitologiska Förening om utökat förbud mot markavvattning
(Dnr M96/429/4 respektive Dnr M96/1375/4).

Yttranden över föreningarnas skrivelser har lämnats av Statens
naturvårdsverk, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i
Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Hallands
län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Alvesta kommun, Eksjö kommun,
Gislaveds kommun, Lessebo kommun, Markaryds kommun, Nässjö
kommun, Svenljunga kommun, Tingsryds kommun, Tranemo kommun,
Ulricehamns kommun, Växjö kommun, Vetlanda kommun,
Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och
Skogsindustrierna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat skrivelser från
Skogsvårdsstyrelsen i länet, Jönköpings läns Jaktvårdsförening och
Lantbrukarnas Länsförbund i Jönköping. Länsstyrelsen i Hallands län har
bifogat skrivelser från Falkenbergs kommun. Skogsägarnas Riksförbund
har bifogat skrivelse från Södra Skogsägarna.

Skrivelser i ärendena har inkommit från Föreningen Smålands Flora och
Ingvar Christoffersson.

MILJÖDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros,
Messing

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt
aktionsplaner för
biologisk mångfald.

Senaste lydelse 1994:1821.
Senaste lydelse 1994:1821.
Senaste lydelse 1995:1394.
Senaste lydelse 1995:1404.
Senaste lydelse 1995:1405.
Senaste lydelse 1996:411.
Jfr. rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda
fåglar (EGT nr
L 103, 25.4.1979, s.1, CELEX 379L0409) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21
maj
1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206,
22.7.1992,
s.7, CELEX 392L0042)
Senaste lydelse 1996:954.
Jfr. Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av
arter av
vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EGT nr L 61, 3.3.1997,
s.1,
CELEX 397R0338)
EGT nr C 26, 3.2.1992, s. 1 och EGT nr C 131, 12.5.1994, s.1
EGT nr C 223, 31.8.1994, s. 19.
Europaparlamentets yttrande av den 15 december 1995 (EGT nr C 17,
22.1.1996, s. 430), rådets
gemensamma ståndpunkt av den 26 februari 1996 (EGT nr C 196, 6.7.1996, s.58) och

Europaparlamentets beslut av den 18 september 1996 (EGT nr C 320, 28.10.1996).
1EGT nr L 384, 31.12.1982, s. 1. Förordningen senast ändrad genom
kommissionens
förordning (EG) nr 558/95 (EGT nr L 57, 15.3.1995, s. 1).
1 EGT nr L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom 1994 års

anslutningsakt.
1 EGT nr L 358, 18.12.1986, s. 1.
1 EGT nr L158, 23.6.1990.s56
1 EGT nr L 344, 7.12.1983, s. 1.
Senaste lydelse 1994:1821.
Senaste lydelse 1994:1821.
Senaste lydelse 1995:1394.
Senaste lydelse 1995:1404.
Senaste lydelse 1995:1405.
Senaste lydelse 1996:411.
Jfr. rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda
fåglar (EGT nr
L 103, 25.4.1979, s.1, CELEX 379L0409) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21
maj
1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT nr L 206,
22.7.1992,
s.7, CELEX 392L0042)
Senaste lydelse 1996:954.
Prop. 1996/97:75

135

1

Prop. 1996/97:75
Bilaga 1

Prop. 1996/97:75
Bilaga 2

Prop. 1996/97:75
Bilaga 3

Prop. 1996/97:75
Bilaga 3

Prop. 1996/97:
Bilaga 4

142

1

Prop. 1996/97:75
Bilaga 5

Prop. 1996/97:75
Bilaga 6

Prop. 1996/97:75
Bilaga 6