Regeringens proposition
1996/97:74

Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering
år 1998 av lantbruk

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 1997

Göran Persson

Thomas Östros
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering
inför 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det är främst
fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet.
Inför 1998 års allmänna fastighetstaxering har vissa förändringar gjorts i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i fråga om vad som skall ingå i en
lantbruksenhet. Samtliga småhus med tomtmark som ligger på en lantbruksfastighet
skall till skillnad mot tidigare ingå i lantbruksenheten. Särskilda regler
föreslås dock för sådant småhus som utgör brukningscentrum. I propositionen
föreslås vissa ändringar som av kvalitets- och förenklingsskäl bör göras i de
nya värderingsreglerna av dessa småhus och tillhörande tomtmark.
Vidare föreslås att den förenklade skogsvärderingssmodell som används vid
värdering av skogsinnehav som är mindre än 20 ha utvidgas till att användas på
skogsinnehav upp till 30 ha samt ändringar av flera av värdefaktorerna vid
skogsvärderingen.
För att beakta storleksinverkan och undvika att lantbruksenheter av
systematiska skäl får ett värde som inte svarar mot den åsyftade 75-procentiga
basvärdesnivån föreslås slutligen att en storlekskorrektion införs för sådana
enheter för beaktande av storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden.

1

Innehållsförteckning

1 Beslut 3

2 Lagtext 3
2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) 3

3 Ärendet och dess beredning 16

4 Den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksfastigheter
1998 17
4.1 Värderingen av bostadsbyggnader och tomtmark 17
4.2 Värderingsmodellen för de mindre skogsinnehaven19
4.3 Värderingsmodellen för de större skogsinnehaven20
4.4 Skogsimpediment 21
4.5 Storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden23

5 Ikraftträdande 27

6 Ekonomiska effekter 27

7 Författningskommentarer 28
7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) 28

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians förslag 31
Bilaga 2 Promemorians lagförslag 34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 13 mars 1997 47

2

1 Beslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 2 kap. 4 §, 5 kap. 8 §, 7 kap. 3 och 5-7 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 12
kap. 3 § och 13 kap. 2 §, 14 kap. 2, 3 och 5 §§, 18 kap. 4 § och 20 kap. 4 och
5§ § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 kap. 4 a §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
4 §1
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av
byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000
kronor.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats,
upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i anslutning
till sådan byggnad.
Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus,
industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin
helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och
har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock
ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras
tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd
fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två
åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken
utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I
övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det
inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma
gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett
förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan
byggnad som anges i andra stycket.

Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
(1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med täkttillstånd skall
jämställas pågående täkt.Byggnad på täktområde för täktens
utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till-växtodling eller
bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som
inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig
utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas
skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att
fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte
anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte
bör tas i anspråk för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt
vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en
kubikmeter virke om året per hektar.

Nuvarande lydelse

Skogsimpedi- Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra im-mentpediment i
anslutning till skogsmark.

Föreslagen lydelse

Skogsimpedi- Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
ment duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller harförutsättningar
att bära skog.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigarenämnda ägoslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
8§2
-------------------------------------------------------
Varje delvärde skall Varje delvärde skall
bestämmas för sig med bestämmas för sig med
tillämpning av i 2-5 §§ tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder. Vid bestäm- angivna grunder.
mande av delvärde för Vid bestämmande av
tomtmark i sådana fall då delvärde för lantbruksenhet
försäljningar av obebyggd får dock avvikelse ske från
tomtmark inom värdeområdet bestämmelsen i 5 kap. 2 §
inte ger den ledning som vid storlekskorrektion
behövs skall dock iakttas enligt 7 kap. 4 a §.
att delvärdet bestäms med Vid bestämmande av
ledning av den marknads- delvärde för tomtmark i
värdenivå för obebyggd sådana fall då försäljningar
tomtmark som normalt av obebyggd tomtmark inom
förekommer inom värdeområden värdeområdet inte ger den
där marknadsvärdenivån för be-ledning som behövs skall
byggda fastigheter är vidare iakttas att
densamma som för värdeområdetdelvärdet bestäms med
i fråga. ledning av den
marknadsvärdenivå för
obebyggd tomtmark som nor-
malt förekommer inom
värdeområden där
marknadsvärdenivån för
bebyggda fastigheter är
densamma som för värdeområdet
i fråga.

Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.

7 kap
3 §3
-------------------------------------------------------
För byggnader och ägoslag För byggnader och ägoslag
som avses i 8-15 kap. skall som avses i 8-15 kap.
basvärde bestämmas med skall basvärde bestämmas med
utgångspunkt i riktvärden. utgångspunkt i riktvärden.
Dessa skall bestämmas för Dessa skall för varje
kombinationer av värdefakto- värderingsenhet bestämmas för
rer, som i någon utsträckningkombinationer av
varierar inom värdeområdet värdefaktorer, som i någon
och som har särskild utsträckning varierar inom
betydelse för marknadsvärdet.värdeområdet och som har
särskild betydelse för
marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i
förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.
Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall,
utom såvitt avser de under punkterna 1-4 angivna värdefaktorerna, indelas i
klasser.

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt
avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och
skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig byggnad värderad
enligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
De uppgifter om värdenivån m. m. (riktvärdeangivelse) som inom varje
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i
tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

4 a §
-------------------------------------------------------
Riktvärdena för byggnader
och mark som ingår i
lantbruksenhet skall
bestämmas med hänsyn till de
värdeförhållanden som gäller
för medelstora
lantbruksenheter. För övriga
lantbruksenheter skall
riktvärdena korrigeras för
beaktande av
storleksinverkan och sär-
skilda värdeförhållanden, om
det behövs på grund av
prisbildningen. Detta
benämns storlekskorrektion.
Storlekskorrektionen
skall beräknas utifrån en
lantbruksenhets
sammanlagda riktvärde.
Beloppet för korrigeringen
skall fördelas och
redovisas på de
värderingsenheter som ingår
i lantbruksenheten, i
förhållande till värderings-
enheternas riktvärden.
Storlekskorrektion skall
dock endast ske om den
föranleder en sammanlagd
höjning eller sänkning av
riktvärdena med minst
25 000 kronor.

5 § 4
-------------------------------------------------------
Föreligger värdefaktorer,
som inte särskilt har
beaktats vid riktvärdes
bestämmande och som påtagligt
inverkar på marknadsvärdet,
skall ett med ledning av
riktvärden bestämt värde
justeras. Detta benämns
justering för säregna
förhållanden.

-------------------------------------------------------
Föreligger värdefaktorer,
som inte särskilt har
beaktats vid riktvärdes
bestämmande och som påtagligt
inverkar på marknadsvärdet,
skall ett med ledning av
riktvärden bestämt värde
justeras. Detta benämns
justering för säregna
förhållanden. Justeringen görs
av taxeringsenhetens
sammanlagda riktvärde,
beräknat enligt 4 § och utan
beaktande av en storlek-
skorrektion enligt 4 a §.

Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde
taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna
förhållanden.
-------------------------------------------------------
Påtaglig inverkan på Påtaglig inverkan på
marknadsvärdet skall, i frågamarknadsvärdet skall anses
om småhusenhet, anses föreligga när säregna
föreligga när säregna förhållanden föranleder att
förhållanden föranleder att det med ledning av
det med ledning av riktvärden bestämda värdet
riktvärden bestämda värdet höjshöjs eller sänks med minst
eller sänks med minst 50 000 50 000 kronor.
kronor.

6 §5
Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms skall
först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I fråga
om skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som eljest skulle ha ingått i
samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark
läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna om
de ligger inom samma värdeområde.
Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell
eller värdeserie inte ske.
-------------------------------------------------------
Sedan det mot riktvärdet Sedan taxeringsenhetens
svarande värdet har bestämts sammanlagda riktvärde har
skall efter en eventuell bestämts enligt 4 § skall,
justering för säregna efter en eventuell stor-
förhållanden det däremot lekskorrektion enligt 4 a §
svarande basvärdet och en eventuell justering
fastställas. för säregna förhållanden det
däremot svarande basvärdet
fastställas.

7 §
-------------------------------------------------------
Regeringen eller Regeringen eller
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer skall besluta om bestämmer skall besluta om
närmare föreskrifter om in- närmare föreskrifter om
delning i värdeområden, indelning i värdeområden,
klassindelning av klassindelning av
värdefaktorer, klassindel- värdefaktorer, klassindel-
ningsgrunder, värdeserier ningsgrunder, tabeller för
och värdetabeller för de storlekskorrektion enligt
byggnadstyper och ägoslag 4 a §, värdeserier och
som anges i 8-15 kap. Mot värdetabeller för de
sådant beslut får talan ej byggnadstyper och ägoslag
föras. som anges i 8-15 kap. Mot
sådant beslut får talan ej
föras.
8 kap.
2 §6
-------------------------------------------------------
Som riktvärden för ett Som riktvärden för ett
småhus som har uppförts undersmåhus som har uppförts
det sjuttonde året före det årunder det sjuttonde året
då allmän fastighetstaxering före det år då allmän
av småhusenhet sker, som är fastighetstaxering sker,
av normal storlek och som är av normal storlek
standard, friliggande och och standard, friliggande
det enda småhuset på en tomt och det enda småhuset på en
som utgör självständig tomt som utgör självständig
fastighet och som inte fastighet eller därmed
varit föremål för om- eller jämställd tomt och som inte
tillbyggnad får endast anges varit föremål för om- eller
värden i en fastställd tillbyggnad får endast
värdeserie. anges värden i en fastställd
värdeserie.

3 §7
Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för
en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och
biutrymmen.

Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd.
Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen
av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av
boutrymme samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får
inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och
utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.

Nuvarande regler

-------------------------------------------------------
Byggnads-
kategori

Fastighets-
rättsliga
förhållanden

-------------------------------------------------------
Byggnadska-
tegorin be-
stäms med
hänsyn till
om småhuset
ingår i små-
hus- eller
lantbruksen-
het. För små-
hus som in-
går i småhu-
senhet be-
stäms bygg-
nadskategorin
även med
hänsyn till
om småhuset
utgör
friliggande
småhus,
kedjehus
eller
radhus
samt, om
särskilda
skäl
föreligger,
antal lägen-
heter.

Fastighets-
rättsliga
förhållanden
bestäms för
småhus som
ingår i
lantbruksen-
het och som
behövs som
bostad för
lant-
bruksen-
hetens
ägare,
arrendator
eller deras
arbetskraft
med hänsyn
till
omfatt-
ningen och
sammansätt-
ningen av
den åker-
mark,
betesmark
och
skogsmark
som ingår i
lantbruksen-
heten.
För övriga
småhus be-
stäms
fastig-
hetsrättsliga
förhållanden
med hänsyn
till om
tomtmarken
utgör
självständig
fastighet
eller inte.
Utgör
tomtmarken
inte
självständig
fastighet
skall hänsyn
även tas
till
möjligheten
att
tomtmarken
kan bilda
egen
fastighet.

Föreslagna regler
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
Byggnads- Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om
kategori småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus
eller radhus.
Fastighets-
rättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med
förhållanden hänsyn till om den värderingsenhet för
tomtmark på vilken småhuset ligger utgör
självständig fastighet eller därmed jämställd
värderingsenhet. Utgör tomtmarken inte sådan
fastighet eller värderingsenhet skall hänsyn
även tas till möjligheten att tomtmarken kan
bilda egen fastighet.
Småhus som utgör brukningscentrum för
lantbruksenhet skall jämställas med småhus
som ligger på tomtmark som utgör självständig
fastighet. Om det på en lantbruksenhet
finns endast ett småhus, anses det utgöra
brukningscentrum. Om det finns flera småhus
på en lantbruksenhet, utgör det värdefullaste
småhuset brukningscentrum, såvida inte annat
visas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom
tomten.

12 kap.
3 §8
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för
skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och
avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ
av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckningoch på
avlopp vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten avlopp.

Nuvarande regler

-------------------------------------------------------
Fastighets- Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för
rättsliga tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår
förhållanden i lantbruksenhet och som behövs som bostad
för lantbruksenhetens ägare, arrendator
eller deras arbetskraft med hänsyn till
omfattningen och sammansättningen av den
åkermark, betesmark och skogsmark som ingår
i lantbruksenheten.
För övrig tomtmark som är bebyggd med småhus
bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med
hänsyn till om tomtmarken utgör självständig
fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte
självständig fastighet skall hänsyn även tas
Typ av till möjligheten att tomtmarken kan bilda
bebyggelse egen fastighet.

Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken
är bebyggd med småhus som ingår i småhus-
eller lantbruksenhet. För tomtmark som ingår
i småhusenhet bestäms typ av bebyggelse även
med hänsyn till om marken är bebyggd med
eller avsedd att bebyggas med friliggande
småhus, kedjehus eller radhus.

Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Fastighets-
rättsliga
förhållanden

Typ av
bebyggelse

-------------------------------------------------------
Fastighets-
rättsliga
förhållanden
bestäms med
hänsyn till
om värde-
ringsenheten
för tomtmar-
ken utgör
självständig
fastighet
eller inte.
Utgör
värderingsen-
heten inte
självständig
fastighet
skall hänsyn
även tas
till möj-
ligheten
att
värderingsen-
heten kan
bilda egen
fastighet.
Med vär-
deringsenhet
som utgör
självständig
fastighet
skall
jämställas
värderingsen-
het på
vilken det
finns småhus
som utgör
bruk-
ningscentrum
för
lantbruk-
senhet.

Med typ av
bebyggelse
avses om
värderingsen-
heten för
tomtmarken
är bebyggd
med eller
avsedd att
bebyggas
med frilig-
gande små-
hus,
kedjehus
eller
radhus.
Värderings-
enhet för
tomtmark
som ingår i
lantbruksen-
het och på
vilken dess
brukningscen-
trum är be-
läget skall
anses vara
bebyggd med
friliggande
småhus.

Nuvarande lydelse

Speciell Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom
belägenhet värdeområdet t.ex. vid strand.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.
2 §9
-------------------------------------------------------
Som värde per hektar Som värde per hektar
åkermark som är åkermark som är
tillfredsställande dränerad tillfredsställande dränerad
genom självdränering eller genom självdränering eller
äldre täckdikning, av äldre täckdikning, av
genomsnittlig beskaffenhet genomsnittlig beskaffenhet
och som ingår i en tax- får endast anges värden i en
eringsenhet som är av större fastställd värdeserie.
omfattning får endast anges
värden i en fastställd
värdeserie.

14 kap.
2 §10
-------------------------------------------------------
Som värde per hektar Som värde per hektar
skogsmark med växande skog skogsmark med växande skog
av genomsnittlig av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller beskaffenhet inom ett
flera värdeområden och som eller flera värdeområden får
ingår i en taxeringsenhet endast anges värden i en
med 20 hektar skogsmark fastställd värdeserie.
eller mer får endast för den
överskjutande arealen anges
värden i en fastställd
värdeserie.

3 §11
Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer,
om inte annat framgår av andra stycket.

Storlek Med storlek avses skogsmarkens areal.

Nuvarande regler

-------------------------------------------------------
Godhet Med godhet avses skogsmarkens
virkesproducerande förmåga.

Föreslagna regler

-------------------------------------------------------
Bonitet Med bonitet avses skogsmarkens
virkesproducerande förmåga.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Kostnad Kostnaden bestäms med hänsyn till de
väsentligaste kostnads- och
kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av
virkesproduktionen.
Om fler än en kostnadsklass förekommer
skall anges vilken klass som svarar mot
genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet.
Virkesförråd
barrträd Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet
av barrträd per hektar uttryckt i
skogskubikmeter. För virkesförråd upp till
200 skogskubikmeter får klasserna ej göras
större än 10 skogskubikmeter.

Nuvarande regler

-------------------------------------------------------
Virkesförråd Med virkesförråd bok och ek avses
bok och ek virkesförrådet av bok och ek per hektar
uttryckt i skogskubikmeter. För virkesförråd
upp till 200 skogskubikmeter får klasserna
inte göras större än 10 skogskubikmeter.

Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Virkesförråd Med virkesförråd lövträd avses virkesförrådet av
lövträd lövträd per hektar uttryckt i
skogskubikmeter. För virkesförråd upp till
200 skogskubikmeter får klasserna inte göras
större än 10 skogskubikmeter.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-------------------------------------------------------
Virkesförråd Med virkesförråd övriga lövträd avses
övriga lövträdvirkesförrådet av andra lövträd än bok och ek
per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För
virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter
per hektar får klasserna inte göras större än
10 skogskubikmeter.
Grovskogs-
procent
Med grovskogsprocent avses den andel av
virkesförråd barrträd som består av träd med en
brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på
bark.

För värdefaktorn grovskogsprocent skall
finnas minst tio klasser.

-------------------------------------------------------
För taxeringsenhet vars För taxeringsenhet vars
skogsmarksareal understiger skogsmarksareal
20 hektar skall dock understiger 30 hektar
riktvärdena bestämmas för skall dock riktvärdena
skilda förhållanden för bestämmas för skilda
följande värdefaktorer. förhållanden för följande
värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses skogsmarkens areal.

Nuvarande regler

-------------------------------------------------------
Virkesförråd Med virkesförråd avses summan av
virkesförråden av barrträd och lövträd per
hektar uttryckt i skogskubikmeter. För
värdefaktorn virkesförråd skall finnas högst
fem klasser.

-------------------------------------------------------
Virkesförråd Med virkesförråd avses summan av
virkesförråden av barrträd och lövträd per
hektar uttryckt i skogskubikmeter. För
värdefaktorn virkesförråd skall finnas högst
nio klasser.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §12
-------------------------------------------------------
Inom varje värdeområde Inom varje värdeområde
skall riktvärdet för skall riktvärdet för
skogsimpediment bestämmas förskogsimpediment bestämmas
skilda förhållanden för för skilda förhållanden för
följande värdefaktorer. värdefaktorn storlek.

-------------------------------------------------------
Storlek

Beskaffenhet

-------------------------------------------------------
Med storlek
avses skog-
simpedimen-
tens areal.

Med beskaf-
fenhet
avses främst
slag av
förekommande
vegetation
samt
förutsättning-
ar för ökad
produktion.

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.
4 §13
Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla
uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person,
organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där
fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning
samt fastighetens officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om
fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed
jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och förpliktelser
som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter
om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som
taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på.
Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana
förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till
skilda delar av marken och om fastigheten innehas med
tomträtt.
-------------------------------------------------------
Förslag till Förslag till
fastighetstaxering skall fastighetstaxering skall
grundas på av skattemyndig- grundas på av skattemyndig-
heten kända uppgifter. heten kända uppgifter.
Förslaget skall innehålla Förslaget skall innehålla
uppgifter som är nödvändiga föruppgifter som är nödvändiga
fastighetstaxeringen. för fastighetstaxeringen.
Förslaget till skogsbruks-
värde skall grundas på det
virkesförråd, som bestämts
vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering
eller därefter vidtagen
nytaxering samt på
områdesvis fastlagda vo-
lymtillväxtprocenter och
kända uppgifter om
avverkningar efter den
senast verkställda
taxeringen.

20 kap.
4 §14
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och
belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt
-------------------------------------------------------
7. säreget förhållande 7. storlekskorrektion
enligt 7 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 4 a §, säreget
annat förhållande som har förhållande enligt 7 kap. 5 §
föranlett ändring av eller annat förhållande som
riktvärde. har föranlett ändring av
riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning
sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor,
faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

5 §15
-------------------------------------------------------
I beslutet skall vidare I beslutet skall vidare
anges taxeringsenhetens anges taxeringsenhetens
totala, enskilt innehavda totala, enskilt innehavda
landareal. För lantbruks- landareal. För lantbruks-
enhet skall den anges i enhet skall den anges i
hektar med fyra decimaler hektar och för övriga
och för övriga enheter i enheter i kvadratmeter.
kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark
delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet.
Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela
hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.
För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar
som kvadratmeter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
allmän och särkild fastighetstaxering 1998.

1Senaste lydelse 1994:1909.
2Senaste lydelse 1994:1909.
3Senaste lydelse 1994:1909.
4Senaste lydelse 1992:1666.
5Senaste lydelse 1994:1909
6Senaste lydelse 1994:1909.
6Senaste lydelse 1994:1909.
7Senaste lydelse 1990:1382.
8Senaste lydelse 1994:1909.
9Senaste lydelse 1990:1382.
10Senaste lydelse 1990:1382.
11Senaste lydelse 1990:1382.
12Senaste lydelse 1990:1382.
13Senaste lydelse 1994:1909.
14Senaste lydelse 1994:1909.
15Senaste lydelse 1993:1193.
3 Ärendet och dess beredning

Inför 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter (AFT 98), har
Riksskatteverket (RSV) föreslagit vissa ändringar i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). De förslag om RSV framfört har upprättats i samarbete med
Lantmäteriverket och Skogsstyrelsen. Vidare har förslaget behandlats av den
referensgrupp som finns för AFT 98 . Den består bl.a. av representanter för
Skogsägarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Sveriges Jordägarförbund och
Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som
finns tillgänglig i ärendet (Dnr Fi 96/5296). RSV:s promemoria har också efter
samråd med finansdepartementet remitterats till ovannämnda organisationer samt
till Statens Jordbruksverk och Företagens Uppgiftslämnardelegation. Några av
remissinstanserna har i sina yttranden framfört synpunkter som innebär en mer
allmän kritik av fastighetstaxeringen och metoderna för att koma fram till ett
korrekt taxeringsvärde.
Regeringen har den 27 februari 1997 fattat beslut om direktiv till en särskild
utredare som skall få till uppgift att se över reglerna för fastig-
hetstaxeringen, m.m. Den särskilda utredaren skall undersöka om de nuvarande
reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxeringsvärdena för
enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Utredaren skall föreslå de
lagändringar som bedöms vara nödvändiga. De synpunkter av allmän karaktär som
framförts av remissinstanserna rör sådana frågor som omfattas av den särskilda
utredarens uppdrag.
Regeringens förslag grundar sig i huvudsak på vad RSV anfört i sin promemoria.
De frågor som tas upp avser förslag till vissa justeringar i lagstiftningen som
är nödvändiga på grund av delvis ändrad värderingsmodell samt förslag som avser
att leda till förenklingar och kvalitetsmässiga förbättringar vid värderingen.
Förslagen är att betrakta som förändringar i endast tekniskt avseende.

Lagrådet

Lagstiftningen är av det slag som bör granskas av Lagrådet. Lagförslagen
innebär dock endast marginella och tekniska förändringar inom ett redan
befintligt system och därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.

5

4 Den allmänna fastighetstaxeringen
av lantbruksenheter 1998

4.1Värderingen av bostadsbyggnader och tomtmark

Regeringens förslag: För småhus på lantbruksenhet skall värdefaktorerna
byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden vara desamma som för
småhus på småhusenhet. De gemensamma klasserna skall vara de som gäller för
småhus på småhusenhet. För småhusen på lantbruksfastighet skall dock en särskild
klassindelningsregel finnas för småhus på lantbruk om småhuset utgör bruk-
ningscentrum.
För tomtmarken till småhusen på lantbruksenheterna får värdefaktorerna typ
av bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden ett i princip motsvarande
innehåll som det som föreslagits för värdefaktorerna byggnadskategori och
fastighetsrättsliga förhållanden för småhusen.

Skälen för regeringens förslag: I anslutning till beslutet om en partiell
övergång till registerbaserad fastighetstaxering och en överföring av alla på
lantbruksfastighet belägna småhus med tomtmark till lantbruksenhet gjordes vissa
ändringar i reglerna om värdering av småhus och tomtmark (prop. 1994/95:53, bet.
1994/95:SkU13, rskr. 1994/95:150, SFS 1994:1909). Ändringarna skall tillämpas
första gången vid fastighetstaxering 1998.
Ursprungligen medförde indelningsreglerna i 4 kap. 5 § fastighetstax-
eringslagen (1979:1152, FTL) att småhus med tomtmark fick ingå i
lantbruksfastighet endast under förutsättning att husen låg i anslutning till
lantbruksenhet vars produktiva mark omfattade minst 5 ha och att husen behövdes
som bostad i lantbruket. Från och med AFT 98 skall dock samtliga småhus med
tillhörande tomtmark som är belägna på lantbruksfastighet ingå i
lantbruksenheten.
I samband med ändringen av reglerna för indelningen i taxeringsenheter och
taxeringstyper ändrades också reglerna i 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 § FTL om
värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden för småhus och tomtmark,
byggnadskategori för småhus och typ av bebyggelse för tomtmark. Från och med
1992 års taxering gäller för småhus att byggnadskategorin bestäms med hänsyn
till om småhuset ingår i småhus- eller lantbruksenhet.
För småhus som ingår i småhusenhet bestäms byggnadskategorin även med hänsyn
till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om
särskilda skäl föreligger, antal lägenheter. Fastighetsrättsliga förhållanden
bestäms för småhus som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för
lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till
omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som
ingår i lantbruksenheten. För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga
förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller
inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till
möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
För tomtmark bestäms fastighetsrättsliga förhållanden för sådan tomtmark som
är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för
lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till
omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som
ingår i lantbruksenheten. För övrig tomtmark som är bebyggd med småhus bestäms
fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör
självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet
skall hänsyn tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med småhus som ingår i
småhus- eller lantbruksenhet. För tomtmark som ingår i småhusenhet bestäms typ
av bebyggelse även med hänsyn till om marken är bebyggd med eller avsedd att
bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Under förberedelsearbetet inför AFT 98 har en värdering av småhus och
tomtmark på lantbruksenhet enligt den föreskrivna modellen prövats liksom ett
antal ytterligare varianter av de principiella värderingsmodellerna för småhusen
och tomtmarken. De erfarenheter som vunnits under förberedelsearbetet ger
anledning att ifrågasätta de regler om fastighetsrättsliga förhållanden,
byggnadskategori och typ av bebyggelse som enligt nuvarande regler skall gälla
vid AFT 98. För detta talar också värderingstekniska skäl och förenklingsskäl.
Mot bakgrund av det anförda bör samma klassindelning göras av värdefaktorn
byggnadskategori för småhus som ingår i småhusenhet och lantbruksenhet. De
gemensamma klasserna bör vara de som tidigare funnits för småhusen på
småhusenheterna nämligen friliggande småhus, kedjehus och radhus. Något behov av
en klassindelning med hänsyn till antalet lägenheter föreligger dock inte.
För värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden bör , förutom för
brukningscentrum på lantbruksenhet, i princip samma regler gälla för småhus på
småhusenhet och på lantbruksenhet. Även här bör den tidigare regeln för
klassindelningen för småhus på småhusenhet gälla. Klass 1 skall således utgöras
av småhus på tomtmark som är självständig fastighet. (Självständig
småhusfastighet kan dock av naturliga skäl inte finnas på en lantbruksfastighet,
se vidare nedan). Klass 2 skall avse småhus på tomtmark som kan bilda
självständig fastighet och klass 3 småhus på tomtmark som inte kan bilda
särskild fastighet.
För småhus på lantbruksenhet som utgör brukningscentrum bör det särskilt
undersökas vilka värden dessa skall åsättas i förhållande till övriga småhus.
Det går inte av värderingstekniska skäl att behandla brukningscentrum och övriga
småhus, t.ex. fritidshus, på samma sätt.
Eftersom klass 1 (självständiga småhusfastigheter) inte är tillämplig vid
fastighetstaxeringen av lantbruksenheter bör denna klass av administrativa skäl
utnyttjas för att särskilja brukningscentrum från övriga småhus. Det bör här
påpekas att de värden som kommer att åsättas för småhus på lantbruk endast
grundas på överlåtelser av lantbruksenheter. Köpeskillingsstatistik för
småhusenheter ingår således inte i det köpeskillingsmaterial som ligger till
grund för analyserna av marknadsvärdenivåerna.
Den nuvarande regeln om att sammansättningen och omfattningen av den
produktiva marken skall avgöra klassindelningen av fastighetsrättsliga
förhållanden för småhus på lantbruksenhet har inte utnyttjats vid AFT 1992.
Under förberedelsearbetet inför AFT 98 har något behov av regeln inte bedömts
föreligga. RSV har därför föreslagit att regeln slopas. Hänsyn till den
produktiva lantbruksmarken kan i stället i erforderlig omfattning tas genom
tillämpning av en storlekskorrektion (se avsnitt 4.5).
För tomtmarken till småhus på lantbruksenheterna föreslås därför att
bestämmelserna i 12 kap. 3 § FTL om värdefaktorerna typ av bebyggelse och
fastighetsrättsliga förhållanden får ett i princip motsvarande innehåll som det
som föreslås för värdefaktorerna byggnadskategori och fastighetsrättsliga
förhållanden för småhusen. Här bör också föreskrivas att en värderingsenhet för
tomtmark, på vilken brukningscentrum är beläget, skall tillhöra klass 1 av
värdefaktorn.

4.2 Värderingsmodellen för mindre skogsinnehav

Regeringens förslag: Det förenklade värderingsförfarande som vid AFT 92
tillämpades för skogsinnehav som var mindre än 20 ha skall vid AFT 98 tillämpas
för skogsinnehav upp till 30 ha.

Skälen för regeringens förslag: Vid AFT 92 infördes ett förenklat
värderingsförfarande med endast två värdefaktorer - storlek och virkesförråd av
samtliga trädslag - för skogsinnehav som understiger 20 ha. För övriga
värdefaktorer beaktas avvikelser från vad som är genomsnittligt inom
värdeområdet genom justering för säregna förhållanden. För värderingen av de
större skogsinnehaven tillämpades följande värdefaktorek; storlek, godhet,
kostnad, virkesförråd barrträd, virkesförråd bok och ek, virkesförråd övriga
lövträd samt grovskogsprocent. Någon kritik mot den förenklade modellen som
främst syftar till att förenkla för deklaranterna har inte framkommit.
Skogsstyrelsen har på RSV:s uppdrag utvärderat utfallet av 1992 års AFT vad
gäller skogen. Det framkom därvid att antalet enheter med mindre än 20 ha
skogsmark utgjorde ca 136 000 av landets 273 000 värderingsenheter skogsmark. De
mindre skogsinnehaven svarade dock endast för 1,8 miljoner av totalt 22,2
miljoner ha skogsmark för hela landet. Ett motiv för att till AFT 98 ändra
arealgränsen för den förenklade modellen är att det tidigare tvånget enligt
skogsvårdslagen (1979:429) för fastigheter om 20 ha skogsmark och mer att ha
skogsbruksplan numera upphört. Skogsstyrelsen har under hösten 1996 ytterligare
analyserat skogsfastigheternas egenskaper. Vidare har konsekvenser beräknats av
olika indelningar av virkesförrådsklasserna i den tabell med relativa
hektarvärden för de mindre skogsinnehaven som föreskrivs i 1 kap. 19 §
fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199, FTF), skogstabell M. Skogsstyrelsens
slutsats av beräkningarna och analyserna är att 30 ha är en lämplig
storleksgräns vid tillämpningen av den förenklade värderingsmodellen. Antalet
taxeringsenheter med en skogsareal av högst 30 ha uppgår till 61 % av det totala
antalet taxeringsenheter.
Skogsstyrelsen har vidare i samband med förberedelsearbetet inför AFT 98
framhållit att följande förhållanden bör uppmärksammas vid konstruktionen av
skogstabell M. Konstruktionen av tabellen bygger på en balans mellan lämplig
klassbredd och en arealgräns för den förenklade modellen. För att rätt kunna
fånga upp taxeringsenheter med låga eller höga virkesförråd måste enligt
Skogsstyrelsen antalet klasser i M-tabellen utökas. En halvering av klassbredden
skulle motivera tio klasser. Antalet bör dock vara udda för att medge en
mittklass som svarar mot genomsnittliga förhållanden i området. Nio klasser är
enligt Skogsstyrelsen en lämplig avvägning med hänsyn till den föreslagna areal-
gränsen. RSV instämmer i Skogsstyrelsens förslag.
Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges Jordägaareförbund har i sina yttranden
över RSV:S promemoria anfört reglerna bör ändras så att fastighetsägaren alltid
skall ha möjlighet att deklarera sin fastighet enligt den fullständiga
värderingsmodellen.
Ett system med alternativa värderingsmodeller är tekniskt mycket komplicerat
och systematiskt olämpligt att införa. Ett sådant system skulle enbart orsaka
administrativa problem utan att ge någon ökad värderingsteknisk kvalitet. Detta
gäller särskilt mot bakgrund av att det finns möjlighet till justering för
säregna förhållanden.
Regeringen delar Skogsstyrelsens och RSV:s uppfattning om att den förenklade
värderingsmodellen bör utökas på det sätt som föreslås i promemorian. Förslagen
föranleder ändringar i 12 kap. 2 § andra stycket FTL.

4.3 Värderingsmodellen för de större skogsinnehaven

Regeringens förslag: Den nuvarande beteckningen godhet skall ersättas av
beteckningen bonitet.
Endast en värdefaktor skall finnas för virkesförråd lövträd.
Värdefaktorn grovskogsprocent utmönstras.

Skälen för regeringens förslag: Även om kravet på skogsbruksplan numera upphört
kan man räkna med att ägare av större skogsfastigheter alltjämt har behov av ett
fullgott underlag för sin verksamhet och därmed också god kunskap om viktiga
värdebestämmande faktorer. Några större förändringar av värderingsmodellen är
därför inte påkallade. Några förenklingar i de gällande reglerna om
värdefaktorer i värderingsmodellen för de större skogsinnehaven är dock
motiverade.
Ett skäl till att man vid fastighetstaxeringen använt begreppen godhet och
godhetsklass under lång tid är sannolikt att man velat undvika det tidigare vid
den skogliga värderingen använda begreppet bonitetsklass. Sedan det tidigare vid
den skogliga värderingen förhärskande Jonson- systemet med indelning i
bonitetsklasserna I-VIII övergivits och en indelning med ståndortsindex införts
vid denna värdering, föreligger inte längre någon risk för sammanblandning om
man använder begreppet bonitetsklass i stället för godhetsklass. Beteckningarna
A-E bör dock bibehållas för bonitetsklasserna vid fastighetstaxeringen.
Skillnaderna i virkesvärde mellan å ena sidan bok och ek och å andra sidan
övriga lövträd har utjämnats över tiden. RSV anser därför att den nuvarande
detaljerade indelningen av virkesförråd för lövträd inte längre är motiverad och
därför kan tas bort. I värderingsmodellen beaktas vidare inte den högre
kostnaden för anläggning av bok- och ekskog jämfört med tillskapandet av ordinär
lövskog. Vissa extrema förhållanden torde dock kunna hänföras till säregna
förhållanden .
Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges Jordägarförbund har påtalat att
skillnaden i virkesvärde mellan goda bestånd bok och ek kan skilja sig högst
avsevärt från virkesvärdena för skog av övriga lövträd. Det kan här kopnstateras
att de undersökningar som Skogsstyrelsen gjort inför AFT 98 visar att
värdefaktorerna av värderingstekniska skäl bör slås samman. Det kan dessutom
noteras att de förhållanden som påtalats inte är generellt förekommande utan
endast avser vissa särskilöda fall. De eventuella värdeskillnader som i dessa
fall kan förekomma kan på ett tilfredsställande sätt beaktas genom värdefaktorn
kostnad som bl.a. beaktar just kvaliteten och genom justering för säregna
förhållanden.
Mot bakgrund av det anförda instämmer regeringen i RSV:s förslag.
Genom värdefaktorn grovskogsprocent anges hur stor andel av barrträden som
består av träd med en brösthöjdsdiameter av minst 25 cm på bark. I samband med
analyser och annat förberedelsearbete inför AFT 92 framkom att faktorn
grovskogsprocent inte längre gav det utslag den gjorde vid den föregående
taxeringen AFT 81. Skogsstyrelsens analyser inför AFT 98 har vidare visat att en
stor del av den information som grovskogsprocenten ger om värderingsenheten
fångas av värdefaktorerna virkesförråd barrträd och godhet (bonitet) i förening.
Värdefaktorn grovskogsprocent kan därför utmönstras.

4.4 Skogsimpediment

Regeringens förslag: Skogsimpediment ges samma definition i
fastighetstaxeringslagen som i skogsvårdslagen (1979:429).
Värdefaktorn beskaffenhet vid värderingen av skogsimpediment tas bort.

Skälen för regeringens förslag: Med skogsimpediment avses enligt 2 kap. 4 § FTL
myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till
skogsmark. Definitionen har varit oförändrad sedan FTL infördes. Någon
bestämning av vad som skall avses med skogsimpediment har inte funnits i skogs-
eller skogsvårdeslagstiftning förrän 1993. Genom lagstiftning från 1993 (prop.
1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352, SFS 1993:553) har en
definition av ägoslaget skogsimpediment införts i 2 § skogsvårdslagen
(1979:429). Enligt denna skall mark som inte är lämplig för virkesproduktion
utan produktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att
bära skog hänföras till skogliga impediment. Det är lämpligt att samma
definition av skogsimpediment gäller i skogsvårdslagen och FTL. Den nu angivna
definitionen av skogsimpediment i skogsvårdslagen bör därför föras in i 2 kap. 4
§ FTL.
För värderingen av skogsimpediment föreskrivs i dag i 14 kap. 5 § FTL två
riktvärdegrundande värdefaktorer, storlek och beskaffenhet. Med beskaffenhet
avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad
produktion. Värdefaktorn indelades vid AFT 92 i två klasser. Skogsstyrelsens
analyser av utfallet av AFT 92 visar att skogsimpediment i allt väsentligt
taxerades i beskaffenhetsklass 2. I riket är mer än 98 % av impedimentarealen
taxerad i beskaffenhetsklass 2. Möjligheterna att utnyttja virkesförrådet på
skogsimpediment har vidare numera inskränkts starkt genom förbudet mot skogliga
åtgärder på impediment större än 0,1 ha. Mot bakgrund av det anförda har värde-
faktorn beskaffenhet ur värderingssynpunkt fått minskad betydelse. På grund
härav och av förenklingsskäl bör värdefaktorn därför utgå.
Inför 1998 års AFT skall skattemyndigheterna tillställa fastighetsägarna
förslag till fastighetstaxering. Detta skall vara avfattat på blankett enligt
fastställt formulär. Förslaget skall enligt 18 kap. 4 § sista stycket FTL
grundas på av skattemyndigheten kända uppgifter och innehålla uppgifter som är
nödvändiga för fastighetstaxeringen. För att förenkla för fastighetsägarna och
för den administrativa hanteringen önskar RSV att i förslagen till
fastighetstaxeringen förtrycka uppgift om virkesförrådet 1998 grundat dels på
uppgiften om virkesförrådet vid senast företagna fastighetstaxering dels den
tillväxt av virkesförrådet som kan beräknas med ledning av virkesförrådet och
uppgifter om tillämplig volymtillväxt procent. RSV avser att efter samråd med
Skogsstyrelsen fastställa vilka tillväxtprocenter som länsvis skall användas.
Mot den beräkningen liksom övriga uppgifter som ingår i förslaget till
fastighetstaxering kan fastighetsägaren inkomma med påpekande senast den 1
november 1997. Regeringen delar RSV:s bedömning att möjligheten att förtrycka
dessa uppgifter skulle innebära en förenkling både för fastighetsägarna och för
den administrativa hanteringen . Förslaget medför en ändring i 18 kap. 4 § FTL.
Skogsindustrierna har i sitt yttrande över RSV:s promemoria tagit upp enf råga
som inte bara berör skogsmark utan samtliga kategorier mark somingår i en
lantbruksenhet. Enligt reglerna i 20 kap. 5 § FTL anges en taxeringsenhets
totala enskilda innehavda landareal såvitt avses lantbruksenhet i hektar med
fyra decimaler. Skogsindustrierna har hemställt att detta skall ändras så att
innehavet i stället redovisas i hektar utan några decimaler. Regeringen delar
Skogsindustriernas bedömning och föreslår därför att bestämmelsen i 20 kap. 5 §
ändras på ovan nämnda sätt.

6

4.5 Storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden

Regeringens förslag: Riktvärdena för en lantbruksenhet skall bestämmas med
hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora lantbruksenheter. För
övriga lantbruksenheter skall riktvärdena bli föremål för en storlekskorrektion,
om och i den mån en korrektion behövs på grund av prisbildningen.
Storlekskorrektionen skall beräknas utifrån lantbruksenheternas sammanlagda
riktvärden och fördelas på de olika värderingsenheterna efter storleken av deras
riktvärden.

Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket har under förberedelsearbetet
inför AFT 98 genomfört en undersökning angående storleksinverkan vid
prisbildningen på lantbruksenheter. Med storleksinverkan avses därvid det
förhållandet att priset per enhet, antingen i form av köpeskillingen i
förhållande till basvärdet, K/B, eller som kronor per hektar, kr/ha, sjunker med
ökande storlek på den överlåtna egendomen. Den storleksinverkan som undersökts
är dels för lantbruksenheter generellt, dels för jordbruks-, skogsbruks-
respektive bostadsdominerade enheter var för sig. Som underlag för
undersökningen har använts de köp av lantbruksenheter som finns, granskade och
godkända, i ortsprisregister som upprättats inför förberedelsearbetet till AFT
98. Registret innehåller för närvarande ca 12 500 överlåtelser med
köpetidpunkter från den 1 juli 1993 och framåt.
Ortsprismaterialet har analyserats på följande två sätt. Inledningsvis har en
beräkning gjorts för att undersöka om K/B varierar då lantbruksenheternas
sammanlagda basvärde ökar. Ortsprismaterialet har delats upp på de fyra
lantbrukskategorierna samtidigt som de sorterats efter sex olika
basvärdesklasser, 20 000-99 999 kr, 100 000-299 000 kr, 300 000-699 000 kr och
700 000 kr eller mer. Om det totala basvärdet inte uppgår till 20 000 kr har
köpet inte tagits med i beräkningen.
En andra beräkning har syftat till att kartlägga hur den eventuella
storleksinverkan ser ut för köp av lantbruksenheter som omfattat enbart åkermark
eller enbart skogsmark. En uppdelning på arealklasser samt en uppdelning på
regioner har gjorts för dessa beräkningar. Resultatet av undersökningen visar
ett signifikativt samband mellan lantbruksenheternas basvärde och K/B. Ju högre
basvärde desto lägre K/B och detta gäller oavsett kategori. Resultaten ger stöd
för att de vid lantbrukstaxeringen 1992 utnyttjade storlekskorrektionerna på
åkermark och skogsmark inte var tillräckliga. Ett bättre hänsynstagande till
storleksinverkan bör därför åstadkommas mera allmänt sett.
Resultaten för rena skogsköp indikerar att det även finns en tydlig
storleksinverkan av skogsmarkens arealstorlek. Ju större enheterna är desto
lägre blir överlåtelsepriserna mätt i kr/ha. De största enheterna (över 100 ha)
har mellan 30 och 50 % lägre överlåtelsepriser per ha än de minsta enheterna
(1-19 ha). Medelvärdena av K/B indikerar att den storleksinverkan som redan
finns inbyggd i modellen är otillräcklig.
Resultaten för rena åkermarksköp utvisar inte att det skulle finnas någon
storleksinverkan, hänförlig till arealstorleken, för denna typ av ägoslag. De
genomsnittliga hektarpriserna är tämligen konstanta oberoende av storleken på
enheterna. Medelvärdena av K/B ger emellertid vid handen att de små enheterna
betalas bättre per basvärdekrona än de stora enheterna.
Som framgår av vad som ovan sagts har det storleksberoende som kunde
konstateras redan inför AFT 92 accentuerats under senare år. Vidare framgår av
Lantmäteriverkets undersökningar att det inte torde gå att undvika en viss
övervärdering av större lantbruksegendomar och en undervärdering av de mindre,
om riktvärdena bestäms utifrån priserna på medelstora lantbruksenheter och
ingen hänsyn till storleken tas.
Värderingssystemet i FTL bygger på att varje värderingsenhet värderas för sig.
Värderingssystemet förutsätter att värdet av en värderingsenhet inte påverkas av
sammansättningen och storleken av den taxeringsenhet i vilken den ingår. Det
nuvarande värderingssystemet kan alltså hantera sådana värdeförhållanden som att
värderingsenhet för åkermark eller skogsmark bör åsättas ett värde som inte är
proportionellt mot arealen. Däremot klarar systemet inte om t.ex. en
värderingsenhet för skogsmark bör ges olika värde om den ingår i en mycket
värdefull eller en mindre värdefull lantbruksenhet.
Med hänsyn till bl.a. vad som framkommit vid prisundersökningarna under det
pågående förberedelsearbetet har RSV anfört att den statistiskt belagda
storleksinverkan måste kunna beaktas vid taxeringen. En särskild
storlekskorrektion är aktuell endast i fråga om lantbruksenheter och inte andra
taxeringsenhetstyper eftersom det bara är lantbruksenheter som bildas av ett
flertal värderingsenheter av olika slag av egendom. Regeringen delar RSV:s
bedömning att det finns ett behov av att vid värderingen av lantbruksenheterna i
de berörda fallen kunna korrigera för storleksinverkan och de särskilda
värdeförhållanden som föranleds därav.
I dag finns en särskild reglering i FTF av storleksinverkan på åker- och
skogsmark. Genom denna reglering lämnas korrektionsfaktorer för de mindre åker-
resp. skogsmarksinnehaven. De erfarenheter som vunnits vid förberedelsearbetet
inför AFT 98 ger emellertid vid handen att dessa korrigeringsmöjligheter inte
täcker de justeringsbehov som tidigare nämnts. De nuvarande reglerna kan således
endast delvis avhjälpa de särskilda värdeförhållanden som på grund av
systematiken i värderingsmetoden kan medföra en över- eller undervärdering av
vissa typer av lantbruksenheter. Dessa särskilda värdeförhållanden och den
värdeinverkan som uppkommer direkt av åker- resp. skogsmarkens arealstorlek har
enligt vad som framkommit vid prisundersökningar och de erfarenheter i övrigt
som vunnits under förberedelsearbetet sådan samverkan att det framstår som
lämpligt att en gemensam metod används för korrigering av dem. Den korrigering
som erfordras avser att kompensera för den använda systematiken vid värderingen,
dvs. värdering per värderingsenhet. Det rör sig därför om en korrigering som i
stort kan utformas lika för hela riket eller i vart fall för stora regioner.
I det riktvärdesystem som regleras i 7 kap. FTL är modellen för värderingen
följande. Riket indelas i värdeområden för de olika slagen av egendom. För
värdeområdena rekommenderas riktvärden för de olika slagen av egendom. Dessa
skall beräknas med utgångspunkt från de riktvärdegrundande värdefaktorer som är
föreskrivna i FTL för egendomen i fråga. För övriga värdefaktorer är
utgångspunkten genomsnittet inom området. Ägoslagen och byggnaderna av olika
slag på varje fastighet indelas i värderingsenheter. Ett riktvärde beräknas för
varje värderingsenhet så att det svarar mot 75 % av enhetens marknadsvärde. Om
denna prisnivå för värderingsenheterna varierar beroende på vilken
taxeringsenhet som värderingsenheten ingår i, måste en viss nivå väljas, ofta
den genomsnittliga. Vid riktvärdeberäkningen får en avvikelse från den 75-
procentiga nivån göras vid extrapolering i eller anpassning till fastställda
värdetabeller eller värdeserier.
Den 75-procentiga nivån för de sammanlagda riktvärdena inom en taxeringsenhet
skall uppnås efter en eventuell justering för säregna förhållanden, dvs. efter
beaktande av värdefaktorer som inte enligt värderingsmodellerna är
riktvärdegrundande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet.
Den korrektion för storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden, som nu
aktualiserats, avser inte någon sådan avvikelse på grund av anpassning e.d. som
anges i 7 kap. 4 § FTL. Inte heller kan korrektionen definieras som en justering
för säregna förhållanden. Sådan justering är knuten till sådana värdepåverkande
faktorer som förekommer inom ett värdeområde och som inte enligt
värderingsmodellerna i FTL är riktvärdegrundande. Justering för säregna
förhållanden kan således ske med hänsyn till en sådan icke riktvärdegrundande
värdepåverkande faktor som avviker från vad som är genomsnittligt för denna inom
värdeområdet och som påtagligt påverkar det sammanlagda riktvärdet för en
taxeringsenhet. Den nu föreslagna korrektionen är inte knuten till storleken av
någon särskild värdefaktor inom värdeområdet utan är i stället en korrigering
utan beroende av särskilda värdefaktorer. Korrektionen kan därför inte hänföras
till justering för säregna förhållanden.
Med hänsyn till korrigeringens karaktär bör den regleras särskilt i FTL. RSV
har mot bakgrund av det anförda föreslagit att korrigeringen, som föreslås bli
betecknad storlekskorrektion, regleras särskilt i en ny paragraf, 7 kap. 4 a §
FTL. Där bör föreskrivas att riktvärdena för lantbruksenhet skall bestämmas med
hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora lantbruksenheter och
att för övriga lantbruksenheter riktvärdena skall bli föremål för en
storlekskorrektion, om och i den mån en korrektion behövs på grund av
prisbildningen. Med värdeförhållanden avses den genomsnittliga
marknadsvärdenivån såsom den definieras i 5 kap. 3 § FTL. Det bör ankomma på RSV
att närmare precisera vad som avses med medelstora lantbruksenheter.
Storlekskorrektionen skall beräknas utifrån lantbruksenheternas sammanlagda
riktvärden. Korrektionen bör fördelas på de olika värderingsenheterna efter
storleken av deras riktvärden. Uppgår riktvärdet för en värderingsenhet avseende
småhus till 50 000 kr, skall det medräknas vid beräkningen av det sammanlagda
riktvärdet, även om värderingsenhetens värde efter storlekskorrektion och en
eventuell justering för säregna förhålanden understiger 50 000 kr.
Värderingsenhet avseende småhus och tomtmark vars riktvärde beaktats vid
bestämmande av en storlekskorrektion registreras, även om värderingsenheten inte
åsätts något värde.
Uppgår riktvärdet för en värderingsenhet avseende småhus inte till 50 000 kr
skall det dock inte beaktas vid storlekskorrektionen och inte heller
registreras.
Storlekskorrektionen bör ses som en särskild korrektion av det totala
riktvärdet. Den bör inte påverka beräkningen av en justering för säregna
förhållanden som liksom nu bör beräknas på det totala riktvärde för en
lantbruksenhet som tagits fram före en eventuell storlekskorrektion. Detta bör
framgå av 7 kap. 5 och 6 §§ FTL. Den närmare utformningen av
storlekskorrektionen bör liksom vad som gäller för bl.a. värdetabeller och
klassindelning av värdefaktorer regleras genom föreskrifter av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer. En bestämmelse om detta bör tas in i 7 kap.
7 § FTL. Storlekskorrektionen bör redovisas i beslutet om fastighetstaxering.
Detta bör föreskrivas i 20 kap. 4 § FTL.
I samband med de nu föreslagna ändringarna bör också den för riktvärdesystemet
grundläggande regeln om att ett riktvärde skall bestämmas för en värderingsenhet
tas in i 7 kap. 3 § FTL och behövs då inte längre i 1 kap. 2 § FTF.
Storlekskorrektionen kan bestämmas olika noggrant. Enligt RSV:s mening bör
korrektionen i princip anges i hela tusental kronor. Vidare finns det anledning
att som för justering av säregna förhållanden fastställa ett minsta belopp för
att korrektion skall ske.
Med hänsyn till de analyser som hittills kunnat ske av ortprismaterialet är
det ett rimligt antagande att om riktvärdena ställs in så att basvärdenivån blir
0,75 för lantbruksenheter med ett basvärde av 500 000 kr, så kommer
basvärdenivån för lantbruksenheter med ett basvärde av 100 000 kr att bli 0,60
om samma riktvärden används. För lantbruksenheter med ett basvärde omkring 5 000
000 kr kan basvärdenivån under de givna förutsättningarna antas bli 0,90.
Om riktvärdena bestäms så att basvärdenivån blir 0,75 för mycket små
fastigheter, blir alla storlekskorrektioner positiva. Riktvärdena bör bestämmas
så att basvärdenivån blir 0,75 för medelstora fastigheter. Det innebär att
storlekskorrektionerna kan bli både positiva och negativa. Det bör ankomma på
RSV att i samband med genomförandet av provvärderingarna och sedan analysen av
ortsprismaterialet slutförts lägga fast nivåerna för riktvärden och
storlekskorrektionens storlek.
För att erhålla en storlekskorrektion som kan godtas med hänsyn till lämplig
ambitionsnivå vid värdering och till administrativa rationalitetsskäl bör främst
följande beaktas.
Justering för säregna förhållanden får enligt 7 kap. 5 § FTL göras för
småhusenheter endast om justeringen uppgår till 50 000 kr. Motsvarande gäller i
praxis också för de andra taxeringsenhetstyperna. Om motsvarande gräns infördes
för storlekskorrektionen skulle sannolikt endast lantbruksenheter med sammanlagt
riktvärde över en miljon kr komma i fråga för storlekskorrigering.
RSV anser att en lämplig gräns för storlekskorrektionen bör ligga vid halva
det belopp då en justering för säregna förhållanden skall ske, dvs.
25 000 kr. Detta innebär att någon storlekskorrektion sannolikt inte kommer att
aktualiseras förrän taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde överstiger 700 000
kr. Metoden medför en viss undervärdering av de små lantbruken som, då den
relativt sett är obetydlig, kan föranleda vissa förändringar av förfarandet vid
omräkningen.
Regeringen föreslår med anledning av vad som anförts att det i en ny
4 a § i 7 kap. FTL anges att riktvärdena för lantbruksenhet skall bestämmas med
hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora lantbruksenheter och
att riktvärdena för övriga lantbruksenheter skall bli föremål för en
storlekskorrektion, om och i den mån det behövs med hänsyn till prisbildningen.
Storlekskorrektionen bör beräknas utifrån lantbruksenheternas sammanlagda
riktvärden. Beloppet för korrigering skall fördelas och redovisas på de
värderingsenheter, som ingår i lantbruksenheten, i förhållande till
värderingsenhetens riktvärde. Storlekskorrektion skall dock endast ske om den
föranleder en sammanlagd höjning eller sänkning av riktvärdena med minst 25 000
kr.
De tabeller som krävs för storlekskorrektionen bör regleras i FTF.
Korrektionsbeloppens storlek i tabellerna bör ges som rekommendationer av RSV.
Det antal tabeller som behövs torde vara antingen en för hela riket eller några
olika för delar av riket. Avgörande härför måste bli den fortsatta analysen av
ortsprismaterialet.
Förslag till storlekskorrektioner bör lämnas av Lantmäteriverket och prövas
under provvärderingen inför AFT 1998.
Vidare bör begränsningen till småhusenheter i 7 kap. 5 § slopas då det gäller
kravet att justering för säregna förhållanden skall uppgå till minst 50 000 kr.
Förslaget till storlekskorrektion kan vidare föranleda ändring av reglerna om
omräkningstal med uppdelning på dels större, del mindre lantbruksegendomar.

5 Ikraftträdande

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

6 Ekonomiska effekter

Förslagen innebär i huvudsak tekniska justeringar i värderingsförfarandet inför
1998 års AFT och bedöms därför inte få några ekonomiska effekter.

7

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

2 kap.

4 §
Definitionen av skogsimpediment har anpassats till den definition som finns i
skogsvårdslagen (1979:429).

5 kap.

8 §
I paragrafen har införts en bestämmelse om att vid bestämmande av delvärde för
en lantbruksenhet får undantag göras från bestämmelsen i 5 kap. 2 § i de fall
det sker en storlekskorrektion enligt reglerna i 7 kap.
4 a §.

7 kap.

3 §
Ändringen innebär att den för riktvärdesystemet grundläggande regeln att ett
riktvärde skall bestämmas för en värderingsenhet flyttas hit från 1 kap. 2 §
FTF.

4 a §
I paragrafen regleras den storlekskorrektion som införs vid taxeringen av
lantbruksenheter fr.o.m. 1998.

5 §
Ändringen i första stycket innebär att justering för säregna förhållanden görs
av taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde utan beaktande av en eventuell
storlekskorrektion enligt 4 a §.
Ändringen i andra stycket innebär att begränsningen till småhusenheter skall
utgå då det gäller kravet att justering för säregna förhållanden skall uppgå
till minst 50 000 kr.

6 §
Ändringen innebär att en taxeringsenhets basvärde skall fastställas efter en
eventuell storlekskorrektion eller justering för säregna förhållanden.

7 §
Här anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som
genom föreskrifter närmare skall reglera utformningen av storlekskorrektionen.

8 kap.

2 §
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna i 7 kap. 4 a
§ om storlekskorrektion.

3 §
Ändringarna innebär att för småhus på lantbruksenhet blir värdefaktorerna
byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden desamma som för småhus på
småhusenhet. I bestämmelsen förs in en särskild klassindelningsregel för de fall
ett småhus på ett lantbruk utgör brukningscentrum samt en regel om vilket småhus
som skall anses vara brukningscentrum i de fall det finns flera småhus på en
lantbruksenhet.

12 kap.

3 §
Ändringarna innebär att för tomtmarken till småhus på lantbruksenheter får
värdefaktorerna typ av bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden ett i
princip motsvarande innehåll som det som föreslagits beträffande värdefaktorerna
byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden för småhus i 8 kap 3 §.

13 kap.

2 §
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna om
storlekskorrektion i 7 kap. 4 a §.

14 kap.

2 §
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna om
storlekskorrektion i 7 kap. 4 a §.

3 §
Ändringarna i första stycket innebär att värdefaktorn godhet i stället skall
kallas bonitet samt att det endast skall finnas en värdefaktor avseende
virkesförråd lövträd och inte som tidigare en för virkesförråd bok och ek och
ytterligare en för virkesförråd övriga lövträd. Vidare har värdefaktorn
grovskogsprocent slopats.
Ändringen i andra stycket innebär att den förenklade värdemodell som vid AFT
1992 användes för skogsinnehav understigande 20 ha fr.o.m. 1998 års AFT skall
användas på skogsinnehav understigande 30 ha.

5 §
För skogsimpediment skall fr.o.m. 1998 års AFT endast finnas en värdefaktor,
storlek. Värdefaktorn beskaffenhet slopas.

18 kap.

4 §
I fjärde stycket har införts en bestämmelse som möjliggör för RSV att i
förslagen till fastighetstaxeringen förtrycka uppgifter om virkesförråd 1998.

20 kap.

4 §
I paragrafen har införts en bestämmelse om att skattemyndigheten i sitt beslut
om fastighetstaxering skall redovisa storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §

5 §
Ändringen innebär att taxeringsenhetens totala enskilda innehavda landareal för
lantbruksenhet skall anges i hektar utan decimaler.

8

Bilaga 1 och 2 ej med

9

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall, Östros,
Messing

Föredragande: statsrådet Östros

Regeringen beslutar proposition 1996/97:74 Vissa frågor inför allmän
fastighetstaxering 1998 av lantbruk.

47