Prop.
1996/97:74
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 mars 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets-
taxering inför 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter.
Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet.
Inför 1998 års allmänna fastighetstaxering har vissa förändringar gjorts
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i fråga om vad som skall ingå i en
lantbruksenhet. Samtliga småhus med tomtmark som ligger på en lant-
bruksfastighet skall till skillnad mot tidigare ingå i lantbruksenheten. Sär-
skilda regler föreslås dock för sådant småhus som utgör brukningscentrum.
I propositionen föreslås vissa ändringar som av kvalitets- och förenklings-
skäl bör göras i de nya värderingsreglerna av dessa småhus och tillhörande
tomtmark.
Vidare föreslås att den förenklade skogsvärderingssmodell som används
vid värdering av skogsinnehav som är mindre än 20 ha utvidgas till att an-
vändas på skogsinnehav upp till 30 ha samt ändringar av flera av värde-
faktorerna vid skogsvärderingen.
För att beakta storleksinverkan och undvika att lantbruksenheter av
systematiska skäl får ett värde som inte svarar mot den åsyftade 75-procen-
tiga basvärdesnivån föreslås slutligen att en storlekskorrektion införs för
sådana enheter för beaktande av storleksinverkan och särskilda värde-
förhållanden.
1 Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 74
Prop. 1996/97:74
1 Beslut ......................................... 3
2 Lagtext ......................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)............................... 3
3 Ärendet och dess beredning ......................... 16
4 Den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksfastigheter
1998 17
4.1 Värderingen av bostadsbyggnader och tomtmark .. 17
4.2 Värderingsmodellen för de mindre skogsinnehaven 19
4.3 Värderingsmodellen för de större skogsinnehaven . 20
4.4 Skogsimpediment .......................... 21
4.5 Storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden .. 23
5 Ikraftträdande .................................... 27
6 Ekonomiska effekter............................... 27
7 Författningskommentarer ........................... 28
7.1 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) .......................... 28
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians förslag ....... 31
Bilaga 2 Promemorians lagförslag..................... 34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 13 mars 1997 ....................................... 47
Prop. 1996/97:74
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 2 kap. 4 §, 5 kap. 8 §, 7 kap. 3 och 5-7 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 12
kap. 3 § och 13 kap. 2 §, 14 kap. 2, 3 och 5 §§, 18 kap. 4 § och 20 kap. 4
och 5§ § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 kap. 4 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§‘
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad)
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård,
parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme
m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.
Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus,
hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig
byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om
fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal
som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla
om fastighetens mark till någon del skall taxeras
tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark
till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsän-
damål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats
längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark en-
dast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga
fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om
Prop. 1997:74
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
|
marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt | |
|
Täktmark |
Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § natur- |
|
Åkermark |
Mark som används eller lämpligen kan användas till- |
|
Betesmark |
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete |
|
Skogsmark |
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den Nuvarande lydelse |
|
Skogsimpedi- |
Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra im- Föreslagen lydelse |
|
Skogsimpedi- ment |
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro |
|
Övrig mark |
Mark som inte skall utgöra något av de tidigare |
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
Nuvarande lydelse
5 kap.
8§2
Varje delvärde skall bestämmas
för sig med tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder. Vid bestämmande
av delvärde för tomtmark i sådana
fall då försäljningar av obebyggd
tomtmark inom värdeområdet inte
ger den ledning som behövs skall
dock iakttas att delvärdet bestäms
med ledning av den marknadsvär-
denivå för obebyggd tomtmark som
normalt förekommer inom värde-
områden där marknadsvärdenivån
för bebyggda fastigheter är densam-
ma som för värdeområdet i fråga.
Föreslagen lydelse
Varje delvärde skall bestämmas
för sig med tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder.
Vid bestämmande av delvärde
för lantbruksenhet får dock avvikel-
se ske från bestämmelsen i 5 kap. 2
§ vid storlekskorrektion enligt 7
kap. 4 a §.
Vid bestämmande av delvärde
for tomtmark i sådana fall då för-
säljningar av obebyggd tomtmark
inom värdeområdet inte ger den
ledning som behövs skall vidare
iakttas att delvärdet bestäms med
ledning av den marknadsvärdenivå
for obebyggd tomtmark som nor-
malt förekommer inom värdeområ-
den där marknadsvärdenivån för
bebyggda fastigheter är densamma
som för värdeområdet i fråga.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.
7 kap
3
För byggnader och ägoslag som
avses i 8-15 kap. skall basvärde
bestämmas med utgångspunkt i rikt-
värden. Dessa skall bestämmas för
kombinationer av värdefaktorer,
som i någon utsträckning varierar
inom värdeområdet och som har
särskild betydelse för marknadsvär-
det.
§’
För byggnader och ägoslag som
avses i 8-15 kap. skall basvärde
bestämmas med utgångspunkt i rikt-
värden. Dessa skall för varje värde-
ringsenhet bestämmas for kombina-
tioner av värdefaktorer, som i nå-
gon utsträckning varierar inom vär-
deområdet och som har särskild
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.
Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande,
skall, utom såvitt avser de under punkterna 1-4 angivna värdefaktorerna,
indelas i klasser.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffhingskostnad för industribyggnad och övrig byggnad
värderad enligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
De uppgifter om värdenivån m. m. (riktvärdeangivelse) som inom varje
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta,
i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.
Riktvärdena för byggnader och
mark som ingår i lantbruksenhet
skall bestämmas med hänsyn till de
värdeförhållanden som gäller för
medelstora lantbruksenheter. För
övriga lantbruksenheter skall rikt-
värdena korrigeras för beaktande
av storleksinverkan och särskilda
värdeförhållanden, om det behövs
på grund av prisbildningen. Detta
benämns storlekskorrektion.
Storlekskorrektionen skall be-
räknas utifrån en lantbruksenhets
sammanlagda riktvärde. Beloppet
för korrigeringen skall fördelas och
redovisas på de värderings enhet er
som ingår i lantbruksenheten, i för-
hållande till värderingsenheternas
riktvärden. Storlekskorrektion skall
dock endast ske om den föranleder
en sammanlagd höjning eller sänk-
ning av riktvärdena med minst
25 000 kronor.
5
Föreligger värdefaktorer, som
inte särskilt har beaktats vid
riktvärdes bestämmande och som
påtagligt inverkar på marknadsvär-
det, skall ett med ledning av riktvär-
den bestämt värde justeras. Detta
benämns justering för säregna för-
hållanden.
Föreligger värdefaktorer, som
inte särskilt har beaktats vid riktvär-
des bestämmande och som påtagligt
inverkar på marknadsvärdet, skall
ett med ledning av riktvärden be-
stämt värde justeras. Detta benämns
justering för säregna förhållanden.
Justeringen görs av taxeringsenhe-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
tens sammanlagda riktvärde, be-
räknat enligt 4 § och utan beaktan-
de av en storlekskorrektion enligt
4 a §.
Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i mar-
knadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och vär-
det utan säregna förhållanden.
Påtaglig inverkan på marknads-
värdet skall, i fråga om småhus-
enhet, anses föreligga när säregna
förhållanden föranleder att det med
ledning av riktvärden bestämda vär-
det höjs eller sänks med minst
50 000 kronor.
Påtaglig inverkan på marknads-
värdet skall anses föreligga när
säregna förhållanden föranleder att
det med ledning av riktvärden
bestämda värdet höjs eller sänks
med minst 50 000 kronor.
6§5
Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms
skall först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden.
I fråga om skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som eljest
skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhåll-
andena för denna skogsmark läggas till grund vid klassindelning av
värdefaktorer för taxeringsenheterna om de ligger inom samma värde-
område.
Vid riktvärdets bestämmande får
tabell eller värdeserie inte ske.
Sedan det mot riktvärdet svar-
ande värdet har bestämts skall efter
en eventuell justering för säregna
förhållanden det däremot svarande
basvärdet fastställas.
interpolation mellan värden i värde-
Sedan taxeringsenhetens sam-
manlagda riktvärde har bestämts
enligt 4 § skall, efter en eventuell
storlekskorrektion enligt 4 a § och
en eventuell justering för säregna
förhållanden det däremot svarande
basvärdet fastställas.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall besluta
om närmare föreskrifter om indel-
ning i värdeområden, klassindel-
ning av värdefaktorer, klassindel-
ningsgrunder, värdeserier och vär-
detabeller för de byggnadstyper och
ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot
sådant beslut får talan ej föras.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall besluta
om närmare föreskrifter om indel-
ning i värdeområden, klassindel-
ning av värdefaktorer, klassindel-
ningsgrunder, tabeller för storlek-
skorrektion enligt 4 a §, värdeserier
och värdetabeller för de byggnads-
typer och ägoslag som anges i 8-15
kap. Mot sådant beslut får talan ej
föras.
Nuvarande lydelse
8 kap.
2§6
Som riktvärden för ett småhus
som har uppförts under det sjutton-
de året före det år då allmän fastig-
hetstaxering av småhusenhet sker,
som är av normal storlek och stan-
dard, friliggande och det enda små-
huset på en tomt som utgör själv-
ständig fastighet och som inte varit
föremål för om- eller tillbyggnad
får endast anges värden i en fast-
ställd värdeserie.
Föreslagen lydelse
Som riktvärden för ett småhus
som har uppförts under det sjutton-
de året före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker, som är av normal
storlek och standard, friliggande
och det enda småhuset på en tomt
som utgör självständig fastighet
eller därmed jämställd tomt och
som inte varit föremål för om- eller
tillbyggnad får endast anges värden
i en fastställd värdeserie.
Prop. 1997:74
3 §7
Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål-
landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets
boutrymmen och biutrymmen.
Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående
livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets ny-
byggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana
ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme
samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande
högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.
Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg-
nadsmaterial och utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton
standardklasser.
Nuvarande regler
Byggnads- Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset
kategori ingår i småhus- eller lantbruksenhet. För småhus som
ingår i småhusenhet bestäms byggnadskategorin även
med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus,
kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger,
antal lägenheter.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
Fastighets-
rättsliga
förhållanden
Fastighetsrätts liga förhållanden bestäms för småhus som
ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för
lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbets-
kraft med hänsyn till omfattningen och sammansätt-
ningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som
ingår i lantbruksenheten.
För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga
förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör
självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte
självständig fastighet skall hänsyn även tas till
möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Föreslagna regler
Byggnads-
kategori
Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset
utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Fastighets-
rättsliga
förhållanden
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn till
om den värderingsenhet för tomtmark på vilken småhuset
liggerutgör självständig fastighet eller därmedjämställd
värderingsenhet. Utgör tomtmarken inte sådan fastighet
eller värderingsenhet skall hänsyn även tas till
möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Småhus som utgör brukningscentrum för
lantbruksenhet skall jämställas med småhus som ligger
på tomtmark som utgör självständig fastighet. Om det på
en lantbruksenhet finns endast ett småhus, anses det
utgöra brukningscentrum. Om det finns flera småhus på
en lantbruksenhet, utgör det värdefullaste småhuset
brukningscentrum, såvida inte annat visas.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i
värdehänseende inom tomten.
12 kap.
3 §8
Riktvärden för tomtmark for småhus skall inom varje värdeområde
bestämmas for skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna
storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om
särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås:
1 ♦ Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 74
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1997:74
|
Storlek |
Med storlek avses tomtmarkens areal. |
|
Vatten och |
Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckningoch på Nuvarande regler |
|
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för tomtmark För övrig tomtmark som är bebyggd med småhus be- |
|
Typ av |
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd Föreslagen lydelse |
|
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn till Med värderingsenhet som utgör självständig fastighet |
|
Typ av |
Med typ av bebyggelse avses om värderingsenheten för |
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
Nuvarande lydelse
Speciell
belägenhet
Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom
värdeområdet t.ex. vid strand.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
2§9
Som värde per hektar åkermark
som är tillfredsställande dränerad
genom självdränering eller äldre
täckdikning, av genomsnittlig be-
skaffenhet och som ingår i en taxe-
ringsenhet som är av större omfatt-
ning får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.
Som värde per hektar åkermark
som är tillfredsställande dränerad
genom självdränering eller äldre
täckdikning, av genomsnittlig be-
skaffenhet får endast anges värden i
en fastställd värdeserie.
14 kap.
2
Som värde per hektar skogsmark
med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera
värdeområden och som ingår i en
taxeringsenhet med 20 hektar
skogsmark eller mer får endast för
den överskjutande arealen anges
värden i en fastställd värdeserie.
10
Som värde per hektar skogsmark
med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera
värdeområden får endast anges vär-
den i en fastställd värdeserie.
3§"
Inom varje värdeområde skall riktvärden for skogsmark med växande
skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande vär-
defaktorer, om inte annat framgår av andra stycket.
Storlek Med storlek avses skogsmarkens areal.
Nuvarande regler
Godhet Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande för-
måga.
11
Prop. 1997:74
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
|
Föreslagna regler | |
|
Bonitet |
Med bonitet avses skogsmarkens virkesproducerande för- |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
|
Kostnad |
Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kost- Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av barr- Nuvarande regler |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd bok och ek avses virkesförrådet av bok Föreslagen lydelse |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd lövträd avses virkesförrådet av lövträd |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd övriga lövträd avses virkesförrådet av |
12
Prop. 1997:74
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
|
Grovskogs- |
Med grovskogsprocent avses den andel av virkesförråd För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio |
För taxeringsenhet vars skogs- För taxeringsenhet vars skogs-
marksareal understiger 20 hektar marksareal understiger 30 hektar
skall dock riktvärdena bestämmas skall dock riktvärdena bestämmas
för skilda forhållanden for följande for skilda förhållanden för följande
värdefaktorer. värdefaktorer.
|
Storlek |
Med storlek avses skogsmarkens areal. |
|
Nuvarande regler | |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd avses summan av virkesförråden av |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd avses summan av virkesförråden av |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§12
Inom varje värdeområde skall Inom varje värdeområde skall
riktvärdet för skogsimpediment be- riktvärdet för skogsimpediment be-
stämmas för skilda förhållanden för stämmas för skilda förhållanden för
följande värdefaktorer. värdefaktorn storlek.
|
Storlek |
Med storlek avses skogsimpedimentens areal. |
|
Beskaffenhet |
Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande |
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
18 kap.
4§13
Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla
uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, for juridisk per-
son, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling
där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benäm-
ning samt fastighetens officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om
fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och
därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och
förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt
lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de
värdefaktorer som taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på.
Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter
om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har
olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med
tomträtt.
Förslag till fastighetstaxering
skall grundas på av skattemyndig-
heten kända uppgifter. Förslaget
skall innehålla uppgifter som är
nödvändiga för fastighetstaxering-
en.
Förslag till fastighetstaxering
skall grundas på av skattemyndig-
heten kända uppgifter. Förslaget
skall innehålla uppgifter som är
nödvändiga för fastighetstaxering-
en. Förslaget till skogsbruksvärde
skall grundas på det virkesförråd,
som bestämts vid närmast föregå-
ende allmänna fastighetstaxering
eller därefter vidtagen nytaxering
samt på områdesvis fastlagda vo-
lymtillväxtprocenter och kända
uppgifter om avverkningar efter
den senast verkställda taxeringen.
20 kap.
4§14
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet
och belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 7. storlekskorrektion enligt 7
kap. 5 § eller annat förhållande som kap. 4 a §, säreget förhållande en-
har föranlett ändring av riktvärde. ligt 7 kap. 5 § eller annat förhållan-
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1997:74
de som har föranlett ändring av rikt-
värde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Av-
rundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental
kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.
5
I beslutet skall vidare anges tax-
eringsenhetens totala, enskilt inne-
havda landareal. För lantbruksenhet
skall den anges i hektar med fyra
decimaler och for övriga enheter i
kvadratmeter.
15
I beslutet skall vidare anges tax-
eringsenhetens totala, enskilt inne-
havda landareal. För lantbruksenhet
skall den anges i hektar och för öv-
riga enheter i kvadratmeter.
Totalarealen for lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har
åkermark delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje
sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall
ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas
särskilt.
För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl
hektar som kvadratmeter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid
allmän och särkild fastighetstaxering 1998.
'Senaste lydelse 1994:1909.
'Senaste lydelse 1994:1909.
'Senaste lydelse 1994:1909.
4Senaste lydelse 1992:1666.
'Senaste lydelse 1994:1909
"Senaste lydelse 1994:1909.
"Senaste lydelse 1994:1909.
'Senaste lydelse 1990:1382.
"Senaste lydelse 1994:1909.
"Senaste lydelse 1990:1382.
"'Senaste lydelse 1990:1382.
"Senaste lydelse 1990:1382.
"Senaste lydelse 1990:1382.
"Senaste lydelse 1994:1909.
'“Senaste lydelse 1994:1909.
"Senaste lydelse 1993:1193.
15
Infor 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter (AFT 98),
har Riksskatteverket (RSV) föreslagit vissa ändringar i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152). De förslag om RSV framfört har upprättats i samarbete
med Lantmäteriverket och Skogsstyrelsen. Vidare har förslaget behandlats
av den referensgrupp som finns for AFT 98 . Den består bl.a. av represen-
tanter för Skogsägarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Sveriges Jordä-
garförbund och Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s förslag har samman-
ställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (Dnr Fi 96/5296).
RSV:s promemoria har också efter samråd med finansdepartementet remit-
terats till ovannämnda organisationer samt till Statens Jordbruksverk och
Företagens Uppgiftslämnardelegation. Några av remissinstanserna har i
sina yttranden framfört synpunkter som innebär en mer allmän kritik av
fastighetstaxeringen och metoderna för att koma fram till ett korrekt taxe-
ringsvärde.
Regeringen har den 27 februari 1997 fattat beslut om direktiv till en
särskild utredare som skall få till uppgift att se över reglerna för fastighet-
staxeringen, m.m. Den särskilda utredaren skall undersöka om de nuvaran-
de reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxeringsvärdena
för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Utredaren skall före-
slå de lagändringar som bedöms vara nödvändiga. De synpunkter av all-
män karaktär som framförts av remissinstanserna rör sådana frågor som
omfattas av den särskilda utredarens uppdrag.
Regeringens förslag grundar sig i huvudsak på vad RSV anfört i sin
promemoria. De frågor som tas upp avser förslag till vissa justeringar i
lagstiftningen som är nödvändiga på grund av delvis ändrad värderingsmo-
dell samt förslag som avser att leda till förenklingar och kvalitetsmässiga
förbättringar vid värderingen. Förslagen är att betrakta som förändringar i
endast tekniskt avseende.
Prop. 1997:74
Lagrådet
Lagstiftningen är av det slag som bör granskas av Lagrådet. Lagförslagen
innebär dock endast marginella och tekniska förändringar inom ett redan
befintligt system och därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
16
Prop. 1997:74
Regeringens förslag: För småhus på lantbruksenhet skall värdefakto-
rerna byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden vara de-
samma som för småhus på småhusenhet. De gemensamma klasserna
skall vara de som gäller för småhus på småhusenhet. För småhusen på
lantbruksfastighet skall dock en särskild klassindelningsregel finnas
för småhus på lantbruk om småhuset utgör brukningscentrum.
För tomtmarken till småhusen på lantbruksenheterna får värdefak-
torerna typ av bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden ett i
princip motsvarande innehåll som det som föreslagits för värdefakto-
rerna byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden för små-
husen.
Skälen för regeringens förslag: I anslutning till beslutet om en partiell
övergång till registerbaserad fastighetstaxering och en överföring av alla
på lantbruksfastighet belägna småhus med tomtmark till lantbruksenhet
gjordes vissa ändringar i reglerna om värdering av småhus och tomtmark
(prop. 1994/95:53, bet. 1994/95:SkU13, rskr. 1994/95:150, SFS
1994:1909). Ändringarna skall tillämpas första gången vid fastig-
hetstaxering 1998.
Ursprungligen medförde indelningsreglema i 4 kap. 5 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152, FTL) att småhus med tomtmark fick
ingå i lantbruksfastighet endast under förutsättning att husen låg i
anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark omfattade minst 5 ha
och att husen behövdes som bostad i lantbruket. Från och med AFT 98
skall dock samtliga småhus med tillhörande tomtmark som är belägna på
lantbruksfastighet ingå i lantbruksenheten.
I samband med ändringen av reglerna för indelningen i taxeringsenheter
och taxeringstyper ändrades också reglerna i 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 §
FTL om värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden för småhus och
tomtmark, byggnadskategori för småhus och typ av bebyggelse för
tomtmark. Från och med 1992 års taxering gäller for småhus att
byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i småhus-
eller lantbruksenhet.
För småhus som ingår i småhusenhet bestäms byggnadskategorin även
med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller
radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som ingår i
lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbruksenhetens ägare,
arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till omfattningen och
sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i
lantbruksenheten. För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga
förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet
1** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 74
17
eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även
tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
För tomtmark bestäms fastighetsrättsliga forhållanden för sådan
tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet och som
behövs som bostad for lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras
arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den
åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten. För
övrig tomtmark som är bebyggd med småhus bestäms fastighetsrättsliga
förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet
eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn tas till
möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med småhus
som ingår i småhus- eller lantbruksenhet. För tomtmark som ingår i
småhusenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken
är bebyggd med eller avsedd att bebyggas med friliggande småhus,
kedjehus eller radhus.
Under förberedelsearbetet inför AFT 98 har en värdering av småhus
och tomtmark på lantbruksenhet enligt den föreskrivna modellen prövats
liksom ett antal ytterligare varianter av de principiella
värderingsmodellema for småhusen och tomtmarken. De erfarenheter som
vunnits under förberedelsearbetet ger anledning att ifrågasätta de regler om
fastighetsrättsliga förhållanden, byggnadskategori och typ av bebyggelse
som enligt nuvarande regler skall gälla vid AFT 98. För detta talar också
värderingstekniska skäl och förenklingsskäl.
Mot bakgrund av det anförda bör samma klassindelning göras av
värdefaktorn byggnadskategori for småhus som ingår i småhusenhet och
lantbruksenhet. De gemensamma klasserna bör vara de som tidigare
funnits för småhusen på småhusenheterna nämligen friliggande småhus,
kedjehus och radhus. Något behov av en klassindelning med hänsyn till
antalet lägenheter föreligger dock inte.
För värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden bör , förutom för
brukningscentrum på lantbruksenhet, i princip samma regler gälla för
småhus på småhusenhet och på lantbruksenhet. Även här bör den tidigare
regeln för klassindelningen for småhus på småhusenhet gälla. Klass 1 skall
således utgöras av småhus på tomtmark som är självständig fastighet.
(Självständig småhusfastighet kan dock av naturliga skäl inte finnas på en
lantbruksfastighet, se vidare nedan). Klass 2 skall avse småhus på
tomtmark som kan bilda självständig fastighet och klass 3 småhus på
tomtmark som inte kan bilda särskild fastighet.
För småhus på lantbruksenhet som utgör brukningscentrum bör det
särskilt undersökas vilka värden dessa skall åsättas i förhållande till övriga
småhus. Det går inte av värderingstekniska skäl att behandla
brukningscentrum och övriga småhus, t.ex. fritidshus, på samma sätt.
Eftersom klass 1 (självständiga småhusfastigheter) inte är tillämplig vid
fastighetstaxeringen av lantbruksenheter bör denna klass av administrativa
skäl utnyttjas for att särskilja brukningscentrum från övriga småhus. Det
bör här påpekas att de värden som kommer att åsättas för småhus på
lantbruk endast grundas på överlåtelser av lantbruksenheter. Köpeskillings-
Prop. 1997:74
18
statistik för småhusenheter ingår således inte i det köpeskillingsmaterial
som ligger till grund för analyserna av marknadsvärdenivåema.
Den nuvarande regeln om att sammansättningen och omfattningen av
den produktiva marken skall avgöra klassindelningen av fastighetsrättsliga
förhållanden för småhus på lantbruksenhet har inte utnyttjats vid AFT
1992. Under förberedelsearbetet inför AFT 98 har något behov av regeln
inte bedömts föreligga. RSV har därför föreslagit att regeln slopas. Hänsyn
till den produktiva lantbruksmarken kan i stället i erforderlig omfattning
tas genom tillämpning av en storlekskorrektion (se avsnitt 4.5).
För tomtmarken till småhus på lantbruksenheterna föreslås därför att
bestämmelserna i 12 kap. 3 § FTL om värdefaktorerna typ av bebyggelse
och fastighetsrättsliga förhållanden får ett i princip motsvarande innehåll
som det som föreslås för värdefaktorerna byggnadskategori och
fastighetsrättsliga förhållanden för småhusen. Här bör också föreskrivas
att en värderingsenhet för tomtmark, på vilken brukningscentrum är
beläget, skall tillhöra klass 1 av värdefaktorn.
Prop. 1997:74
Regeringens förslag: Det förenklade värderingsförfarande som vid
AFT 92 tillämpades för skogsinnehav som var mindre än 20 ha skall
vid AFT 98 tillämpas för skogsinnehav upp till 30 ha.
Skälen för regeringens förslag: Vid AFT 92 infördes ett förenklat
värderingsförfarande med endast två värdefaktorer - storlek och
virkesförråd av samtliga trädslag - för skogsinnehav som understiger 20
ha. För övriga värdefaktorer beaktas avvikelser från vad som är
genomsnittligt inom värdeområdet genom justering för säregna
förhållanden. För värderingen av de större skogsinnehaven tillämpades
följande värdefaktorek; storlek, godhet, kostnad, virkesförråd barrträd,
virkesförråd bok och ek, virkesförråd övriga lövträd samt
grovskogsprocent. Någon kritik mot den förenklade modellen som främst
syftar till att förenkla för deklaranterna har inte framkommit.
Skogsstyrelsen har på RSV:s uppdrag utvärderat utfallet av 1992 års
AFT vad gäller skogen. Det framkom därvid att antalet enheter med
mindre än 20 ha skogsmark utgjorde ca 136 000 av landets 273 000
värderingsenheter skogsmark. De mindre skogsinnehaven svarade dock
endast för 1,8 miljoner av totalt 22,2 miljoner ha skogsmark för hela
landet. Ett motiv för att till AFT 98 ändra arealgränsen för den förenklade
modellen är att det tidigare tvånget enligt skogsvårdslagen (1979:429) för
fastigheter om 20 ha skogsmark och mer att ha skogsbruksplan numera
upphört. Skogsstyrelsen har under hösten 1996 ytterligare analyserat
skogsfastighetemas egenskaper. Vidare har konsekvenser beräknats av
olika indelningar av virkesförrådsklassema i den tabell med relativa
hektarvärden för de mindre skogsinnehaven som föreskrivs i 1 kap. 19 §
fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199, FTF), skogstabell M.
19
Skogsstyrelsens slutsats av beräkningarna och analyserna är att 30 ha är en
lämplig storleksgräns vid tillämpningen av den förenklade
värderingsmodellen. Antalet taxeringsenheter med en skogsareal av högst
30 ha uppgår till 61 % av det totala antalet taxeringsenheter.
Skogsstyrelsen har vidare i samband med förberedelsearbetet inför
AFT 98 framhållit att följande förhållanden bör uppmärksammas vid
konstruktionen av skogstabell M. Konstruktionen av tabellen bygger på en
balans mellan lämplig klassbredd och en arealgräns för den förenklade
modellen. För att rätt kunna fånga upp taxeringsenheter med låga eller
höga virkesförråd måste enligt Skogsstyrelsen antalet klasser i M-tabellen
utökas. En halvering av klassbredden skulle motivera tio klasser. Antalet
bör dock vara udda för att medge en mittklass som svarar mot
genomsnittliga förhållanden i området. Nio klasser är enligt Skogsstyrelsen
en lämplig avvägning med hänsyn till den föreslagna arealgränsen. RSV
instämmer i Skogsstyrelsens förslag.
Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges Jordägaareförbund har i sina
yttranden över RSV:S promemoria anfört reglerna bör ändras så att
fastighetsägaren alltid skall ha möjlighet att deklarera sin fastighet enligt
den fullständiga värderingsmodellen.
Ett system med alternativa värderingsmodeller är tekniskt mycket
komplicerat och systematiskt olämpligt att införa. Ett sådant system skulle
enbart orsaka administrativa problem utan att ge någon ökad
värderingsteknisk kvalitet. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att det
finns möjlighet till justering för säregna förhållanden.
Regeringen delar Skogsstyrelsens och RSV:s uppfattning om att den
förenklade värderingsmodellen bör utökas på det sätt som föreslås i
promemorian. Förslagen föranleder ändringar i 12 kap. 2 § andra stycket
FTL.
Prop. 1997:74
Regeringens förslag: Den nuvarande beteckningen godhet skall
ersättas av beteckningen bonitet.
Endast en värdefaktor skall finnas för virkesförråd lövträd.
Värdefaktorn grovskogsprocent utmönstras.
Skälen för regeringens förslag: Även om kravet på skogsbruksplan
numera upphört kan man räkna med att ägare av större skogsfastigheter
alltjämt har behov av ett fullgott underlag för sin verksamhet och därmed
också god kunskap om viktiga värdebestämmande faktorer. Några större
förändringar av värderingsmodellen är därför inte påkallade. Några
förenklingar i de gällande reglerna om värdefaktorer i värderingsmodellen
för de större skogsinnehaven är dock motiverade.
Ett skäl till att man vid fastighetstaxeringen använt begreppen godhet
och godhetsklass under lång tid är sannolikt att man velat undvika det
tidigare vid den skogliga värderingen använda begreppet bonitetsklass.
20
Sedan det tidigare vid den skogliga värderingen förhärskande Jonson-
systemet med indelning i bonitetsklassema I—VIII övergivits och en
indelning med ståndortsindex införts vid denna värdering, föreligger inte
längre någon risk för sammanblandning om man använder begreppet
bonitetsklass i stället for godhetsklass. Beteckningarna A-E bör dock
bibehållas för bonitetsklassema vid fastighetstaxeringen.
Skillnaderna i virkesvärde mellan å ena sidan bok och ek och å andra
sidan övriga lövträd har utjämnats över tiden. RSV anser därför att den
nuvarande detaljerade indelningen av virkesförråd för lövträd inte längre är
motiverad och därför kan tas bort. I värderingsmodellen beaktas vidare inte
den högre kostnaden för anläggning av bok- och ekskog jämfört med
tillskapandet av ordinär lövskog. Vissa extrema förhållanden torde dock
kunna hänföras till “säregna förhållanden”.
Skogsägarnas Riksförbund och Sveriges Jordägarförbund har påtalat att
skillnaden i virkesvärde mellan goda bestånd bok och ek kan skilja sig
högst avsevärt från virkesvärdena för skog av övriga lövträd. Det kan här
kopnstateras att de undersökningar som Skogsstyrelsen gjort inför AFT 98
visar att värdefaktorerna av värderingstekniska skäl bör slås samman. Det
kan dessutom noteras att de förhållanden som påtalats inte är generellt
förekommande utan endast avser vissa särskilöda fall. De eventuella
värdeskillnader som i dessa fall kan förekomma kan på ett tilffedsställande
sätt beaktas genom värdefaktorn kostnad som bl.a. beaktar just kvaliteten
och genom justering för säregna förhållanden.
Mot bakgrund av det anförda instämmer regeringen i RSV:s förslag.
Genom värdefaktorn grovskogsprocent anges hur stor andel av
barrträden som består av träd med en brösthöj dsdiameter av minst 25 cm
på bark. I samband med analyser och annat förberedelsearbete inför AFT
92 framkom att faktorn grovskogsprocent inte längre gav det utslag den
gjorde vid den föregående taxeringen AFT 81. Skogsstyrelsens analyser
inför AFT 98 har vidare visat att en stor del av den information som
grovskogsprocenten ger om värderingsenheten fångas av värdefaktorerna
virkesförråd barrträd och godhet (bonitet) i förening. Värdefaktorn
grovskogsprocent kan därför utmönstras.
Prop. 1997:74
Regeringens förslag: Skogsimpediment ges samma definition i
fastighetstaxeringslagen som i skogsvårdslagen (1979:429).
Värdefaktorn beskaffenhet vid värderingen av skogsimpediment
tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Med skogsimpediment avses enligt
2 kap. 4 § FTL myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra
impediment i anslutning till skogsmark. Definitionen har varit oförändrad
sedan FTL infördes. Någon bestämning av vad som skall avses med
skogsimpediment har inte funnits i skogs- eller skogsvårdeslagstiftning
21
förrän 1993. Genom lagstiftning från 1993 (prop. 1992/93:226, bet.
1992/93:JoU 15, rskr. 1992/93:352, SFS 1993:553) har en definition av
ägoslaget skogsimpediment inforts i 2 § skogsvårdslagen (1979:429).
Enligt denna skall mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan
produktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har förutsättningar att
bära skog hänföras till skogliga impediment. Det är lämpligt att samma
definition av skogsimpediment gäller i skogsvårdslagen och FTL. Den nu
angivna definitionen av skogsimpediment i skogsvårdslagen bör därför
föras in i 2 kap. 4 § FTL.
För värderingen av skogsimpediment föreskrivs i dag i 14 kap. 5 § FTL
två riktvärdegrundande värdefaktorer, storlek och beskaffenhet. Med
beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt
förutsättningar för ökad produktion. Värdefaktorn indelades vid AFT 92 i
två klasser. Skogsstyrelsens analyser av utfallet av AFT 92 visar att
skogsimpediment i allt väsentligt taxerades i beskaffenhetsklass 2. I riket
är mer än 98 % av impedimentarealen taxerad i beskaffenhetsklass 2.
Möjligheterna att utnyttja virkesförrådet på skogsimpediment har vidare
numera inskränkts starkt genom förbudet mot skogliga åtgärder på
impediment större än 0,1 ha. Mot bakgrund av det anförda har
värdefaktorn beskaffenhet ur värderingssynpunkt fått minskad betydelse.
På grund härav och av förenklingsskäl bör värdefaktorn därför utgå.
Inför 1998 års AFT skall skattemyndigheterna tillställa fastighetsägarna
förslag till fastighetstaxering. Detta skall vara avfattat på blankett enligt
fastställt formulär. Förslaget skall enligt 18 kap. 4 § sista stycket FTL
grundas på av skattemyndigheten kända uppgifter och innehålla uppgifter
som är nödvändiga för fastighetstaxeringen. För att förenkla för
fastighetsägarna och för den administrativa hanteringen önskar RSV att i
förslagen till fastighetstaxeringen förtrycka uppgift om virkesförrådet
1998 grundat dels på uppgiften om virkesförrådet vid senast företagna
fastighetstaxering dels den tillväxt av virkesförrådet som kan beräknas med
ledning av virkesförrådet och uppgifter om tillämplig volymtillväxt
procent. RSV avser att efter samråd med Skogsstyrelsen fastställa vilka
tillväxtprocenter som länsvis skall användas. Mot den beräkningen liksom
övriga uppgifter som ingår i förslaget till fastighetstaxering kan
fastighetsägaren inkomma med påpekande senast den 1 november 1997.
Regeringen delar RSV:s bedömning att möjligheten att förtrycka dessa
uppgifter skulle innebära en förenkling både för fastighetsägarna och för
den administrativa hanteringen . Förslaget medför en ändring i 18 kap. 4 §
FTL.
Skogsindustrierna har i sitt yttrande över RSV:s promemoria tagit upp
enf råga som inte bara berör skogsmark utan samtliga kategorier mark
somingår i en lantbruksenhet. Enligt reglerna i 20 kap. 5 § FTL anges en
taxeringsenhets totala enskilda innehavda landareal såvitt avses
lantbruksenhet i hektar med fyra decimaler. Skogsindustrierna har
hemställt att detta skall ändras så att innehavet i stället redovisas i hektar
utan några decimaler. Regeringen delar Skogsindustriernas bedömning
och föreslår därför att bestämmelsen i 20 kap. 5 § ändras på ovan nämnda
sätt.
Prop. 1997:74
22
Prop. 1997:74
Regeringens förslag: Riktvärdena för en lantbruksenhet skall bestäm-
mas med hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora
lantbruksenheter. För övriga lantbruksenheter skall riktvärdena bli
föremål för en storlekskorrektion, om och i den mån en korrektion
behövs på grund av prisbildningen.
Storlekskorrektionen skall beräknas utifrån lantbruksenheternas
sammanlagda riktvärden och fördelas på de olika värderingsenhetema
efter storleken av deras riktvärden.
Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket har under förberedelse-
arbetet inför AFT 98 genomfört en undersökning angående storleksinver-
kan vid prisbildningen på lantbruksenheter. Med storleksinverkan avses
därvid det förhållandet att priset per enhet, antingen i form av köpeskilling-
en i förhållande till basvärdet, K/B, eller som kronor per hektar, kr/ha,
sjunker med ökande storlek på den överlåtna egendomen. Den storleksin-
verkan som undersökts är dels för lantbruksenheter generellt, dels för
jordbruks-, skogsbruks- respektive bostadsdominerade enheter var för sig.
Som underlag för undersökningen har använts de köp av lantbruksenheter
som finns, granskade och godkända, i ortsprisregister som upprättats inför
förberedelsearbetet till AFT 98. Registret innehåller för närvarande ca
12 500 överlåtelser med köpetidpunkter från den 1 juli 1993 och framåt.
Ortsprismaterialet har analyserats på följande två sätt. Inledningsvis har
en beräkning gjorts för att undersöka om K/B varierar då lantbruksenheter-
nas sammanlagda basvärde ökar. Ortsprismaterialet har delats upp på de
fyra lantbrukskategoriema samtidigt som de sorterats efter sex olika ba-
svärdesklasser, 20 000-99 999 kr, 100 000-299 000 kr, 300 000-699 000
kr och 700 000 kr eller mer. Om det totala basvärdet inte uppgår till
20 000 kr har köpet inte tagits med i beräkningen.
En andra beräkning har syftat till att kartlägga hur den eventuella
storleksinverkan ser ut för köp av lantbruksenheter som omfattat enbart
åkermark eller enbart skogsmark. En uppdelning på arealklasser samt en
uppdelning på regioner har gjorts för dessa beräkningar. Resultatet av
undersökningen visar ett signifikativt samband mellan lantbruksenheternas
basvärde och K/B. Ju högre basvärde desto lägre K/B och detta gäller
oavsett kategori. Resultaten ger stöd för att de vid lantbrukstaxeringen
1992 utnyttjade storlekskorrektionema på åkermark och skogsmark inte
var tillräckliga. Ett bättre hänsynstagande till storleksinverkan bör därför
åstadkommas mera allmänt sett.
Resultaten för rena skogsköp indikerar att det även finns en tydlig
storleksinverkan av skogsmarkens arealstorlek. Ju större enheterna är desto
lägre blir överlåtelseprisema mätt i kr/ha. De största enheterna (över 100
ha) har mellan 30 och 50 % lägre överlåtelsepriser per ha än de minsta
enheterna (1-19 ha). Medelvärdena av K/B indikerar att den storleks-
inverkan som redan finns inbyggd i modellen är otillräcklig.
23
Resultaten for rena åkermarksköp utvisar inte att det skulle finnas någon
storleksinverkan, hänförlig till arealstorleken, för denna typ av ägoslag. De
genomsnittliga hektarprisema är tämligen konstanta oberoende av stor-
leken på enheterna. Medelvärdena av K/B ger emellertid vid handen att de
små enheterna betalas bättre per basvärdekrona än de stora enheterna.
Som framgår av vad som ovan sagts har det storleksberoende som
kunde konstateras redan inför AFT 92 accentuerats under senare år. Vidare
framgår av Lantmäteriverkets undersökningar att det inte torde gå att und-
vika en viss övervärdering av större lantbruksegendomar och en undervär-
dering av de mindre, om riktvärdena bestäms utifrån priserna på medelsto-
ra lantbruksenheter och ingen hänsyn till storleken tas.
Värderingssystemet i FTL bygger på att varje värderingsenhet värderas
för sig. Värderingssystemet förutsätter att värdet av en värderingsenhet inte
påverkas av sammansättningen och storleken av den taxeringsenhet i vil-
ken den ingår. Det nuvarande värderingssystemet kan alltså hantera sådana
värdeförhållanden som att värderingsenhet för åkermark eller skogsmark
bör åsättas ett värde som inte är proportionellt mot arealen. Däremot kla-
rar systemet inte om t.ex. en värderingsenhet för skogsmark bör ges olika
värde om den ingår i en mycket värdefull eller en mindre värdefull lant-
bruksenhet.
Med hänsyn till bl.a. vad som framkommit vid prisundersökningarna
under det pågående förberedelsearbetet har RSV anfört att den statistiskt
belagda storleksinverkan måste kunna beaktas vid taxeringen. En särskild
storlekskorrektion är aktuell endast i fråga om lantbruksenheter och inte
andra taxeringsenhetstyper eftersom det bara är lantbruksenheter som bil-
das av ett flertal värderingsenheter av olika slag av egendom. Regeringen
delar RSV:s bedömning att det finns ett behov av att vid värderingen av
lantbruksenheterna i de berörda fallen kunna korrigera för storleksinverkan
och de särskilda värdeförhållanden som föranleds därav.
I dag finns en särskild reglering i FTF av storleksinverkan på åker- och
skogsmark. Genom denna reglering lämnas korrektionsfaktorer för de
mindre åker- resp, skogsmarksinnehaven. De erfarenheter som vunnits vid
förberedelsearbetet inför AFT 98 ger emellertid vid handen att dessa korri-
geringsmöjligheter inte täcker de justeringsbehov som tidigare nämnts. De
nuvarande reglerna kan således endast delvis avhjälpa de särskilda värde-
förhållanden som på grund av systematiken i värderingsmetoden kan med-
föra en över- eller undervärdering av vissa typer av lantbruksenheter. D-
essa särskilda värdeförhållanden och den värdeinverkan som uppkommer
direkt av åker- resp, skogsmarkens arealstorlek har enligt vad som fra-
mkommit vid prisundersökningar och de erfarenheter i övrigt som vunnits
under förberedelsearbetet sådan samverkan att det framstår som lämpligt
att en gemensam metod används för korrigering av dem. Den korrigering
som erfordras avser att kompensera för den använda systematiken vid
värderingen, dvs. värdering per värderingsenhet. Det rör sig därför om en
korrigering som i stort kan utformas lika för hela riket eller i vart fall för
stora regioner.
I det riktvärdesystem som regleras i 7 kap. FTL är modellen för värde-
ringen följande. Riket indelas i värdeområden för de olika slagen av egen-
Prop. 1997:74
24
dom. För värdeområdena rekommenderas riktvärden för de olika slagen av
egendom. Dessa skall beräknas med utgångspunkt från de riktvärdegrun-
dande värdefaktorer som är föreskrivna i FTL för egendomen i fråga. För
övriga värdefaktorer är utgångspunkten genomsnittet inom området. Ägo-
slagen och byggnaderna av olika slag på varje fastighet indelas i värde-
ringsenheter. Ett riktvärde beräknas för varje värderingsenhet så att det
svarar mot 75 % av enhetens marknadsvärde. Om denna prisnivå för vär-
deringsenhetema varierar beroende på vilken taxeringsenhet som värde-
ringsenheten ingår i, måste en viss nivå väljas, ofta den genomsnittliga.
Vid riktvärdeberäkningen får en avvikelse från den 75-procentiga nivån
göras vid extrapolering i eller anpassning till fastställda värdetabeller eller
värdeserier.
Den 75-procentiga nivån för de sammanlagda riktvärdena inom en taxe-
ringsenhet skall uppnås efter en eventuell justering för säregna förhållan-
den, dvs. efter beaktande av värdefaktorer som inte enligt värderingsmo-
dellema är riktvärdegrundande och som påtagligt inverkar på marknads-
värdet.
Den korrektion för storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden,
som nu aktualiserats, avser inte någon sådan avvikelse på grund av anpass-
ning e.d. som anges i 7 kap. 4 § FTL. Inte heller kan korrektionen definie-
ras som en justering för säregna förhållanden. Sådan justering är knuten till
sådana värdepåverkande faktorer som förekommer inom ett värdeområde
och som inte enligt värderingsmodellema i FTL är riktvärdegrundande.
Justering för säregna förhållanden kan således ske med hänsyn till en sådan
icke riktvärdegrundande värdepåverkande faktor som avviker från vad som
är genomsnittligt för denna inom värdeområdet och som påtagligt påverkar
det sammanlagda riktvärdet för en taxeringsenhet. Den nu föreslagna kor-
rektionen är inte knuten till storleken av någon särskild värdefaktor inom
värdeområdet utan är i stället en korrigering utan beroende av särskilda
värdefaktorer. Korrektionen kan därför inte hänföras till justering för sä-
regna förhållanden.
Med hänsyn till korrigeringens karaktär bör den regleras särskilt i FTL.
RSV har mot bakgrund av det anförda föreslagit att korrigeringen, som
föreslås bli betecknad storlekskorrektion, regleras särskilt i en ny paragraf,
7 kap. 4 a § FTL. Där bör föreskrivas att riktvärdena för lantbruksenhet
skall bestämmas med hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för me-
delstora lantbruksenheter och att för övriga lantbruksenheter riktvärdena
skall bli föremål för en storlekskorrektion, om och i den mån en korrektion
behövs på grund av prisbildningen. Med värdeförhållanden avses den ge-
nomsnittliga marknadsvärdenivån såsom den definieras i 5 kap. 3 § FTL.
Det bör ankomma på RSV att närmare precisera vad som avses med me-
delstora lantbruksenheter.
Storlekskorrektionen skall beräknas utifrån lantbruksenheternas samm-
anlagda riktvärden. Korrektionen bör fördelas på de olika värderingsenhe-
terna efter storleken av deras riktvärden. Uppgår riktvärdet för en värde-
ringsenhet avseende småhus till 50 000 kr, skall det medräknas vid beräk-
ningen av det sammanlagda riktvärdet, även om värderingsenhetens värde
Prop. 1997:74
25
efter storlekskorrektion och en eventuell justering for säregna förhålanden
understiger 50 000 kr.
Värderingsenhet avseende småhus och tomtmark vars riktvärde beaktats
vid bestämmande av en storlekskorrektion registreras, även om värderings-
enheten inte åsätts något värde.
Uppgår riktvärdet för en värderingsenhet avseende småhus inte till
50 000 kr skall det dock inte beaktas vid storlekskorrektionen och inte
heller registreras.
Storlekskorrektionen bör ses som en särskild korrektion av det totala
riktvärdet. Den bör inte påverka beräkningen av en justering för säregna
förhållanden som liksom nu bör beräknas på det totala riktvärde för en
lantbruksenhet som tagits fram före en eventuell storlekskorrektion. Detta
bör framgå av 7 kap. 5 och 6 §§ FTL. Den närmare utformningen av stor-
lekskorrektionen bör liksom vad som gäller för bl.a. värdetabeller och
klassindelning av värdefaktorer regleras genom föreskrifter av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer. En bestämmelse om detta bör
tas in i 7 kap. 7 § FTL. Storlekskorrektionen bör redovisas i beslutet om
fastighetstaxering. Detta bör föreskrivas i 20 kap. 4 § FTL.
I samband med de nu föreslagna ändringarna bör också den för riktvär-
desystemet grundläggande regeln om att ett riktvärde skall bestämmas för
en värderingsenhet tas in i 7 kap. 3 § FTL och behövs då inte längre i 1
kap. 2 § FTF.
Storlekskorrektionen kan bestämmas olika noggrant. Enligt RSV:s me-
ning bör korrektionen i princip anges i hela tusental kronor. Vidare finns
det anledning att som för justering av säregna förhållanden fastställa ett
minsta belopp för att korrektion skall ske.
Med hänsyn till de analyser som hittills kunnat ske av ortprismaterialet
är det ett rimligt antagande att om riktvärdena ställs in så att basvärdenivån
blir 0,75 för lantbruksenheter med ett basvärde av 500 000 kr, så kommer
basvärdenivån för lantbruksenheter med ett basvärde av 100 000 kr att bli
0,60 om samma riktvärden används. För lantbruksenheter med ett basvärde
omkring 5 000 000 kr kan basvärdenivån under de givna förutsättningarna
antas bli 0,90.
Om riktvärdena bestäms så att basvärdenivån blir 0,75 för mycket små
fastigheter, blir alla storlekskorrektioner positiva. Riktvärdena bör bestäm-
mas så att basvärdenivån blir 0,75 för medelstora fastigheter. Det innebär
att storlekskorrektionema kan bli både positiva och negativa. Det bör an-
komma på RSV att i samband med genomförandet av provvärderingama
och sedan analysen av ortsprismaterialet slutförts lägga fast nivåerna för
riktvärden och storlekskorrektionens storlek.
För att erhålla en storlekskorrektion som kan godtas med hänsyn till
lämplig ambitionsnivå vid värdering och till administrativa rationalitetsskäl
bör främst följande beaktas.
Justering för säregna förhållanden far enligt 7 kap. 5 § FTL göras för
småhusenheter endast om justeringen uppgår till 50 000 kr. Motsvarande
gäller i praxis också för de andra taxeringsenhetstypema. Om motsvarande
gräns infördes för storlekskorrektionen skulle sannolikt endast lantbruksen-
Prop. 1997:74
26
heter med sammanlagt riktvärde över en miljon kr komma i fråga för stor-
lekskorrigering.
RSV anser att en lämplig gräns för storlekskorrektionen bör ligga vid
halva det belopp då en justering för säregna förhållanden skall ske, dvs.
25 000 kr. Detta innebär att någon storlekskorrektion sannolikt inte kom-
mer att aktualiseras förrän taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde över-
stiger 700 000 kr. Metoden medför en viss undervärdering av de små lant-
bruken som, då den relativt sett är obetydlig, kan föranleda vissa föränd-
ringar av förfarandet vid omräkningen.
Regeringen föreslår med anledning av vad som anförts att det i en ny
4 a § i 7 kap. FTL anges att riktvärdena för lantbruksenhet skall bestäm-
mas med hänsyn till de värdeförhållanden som gäller för medelstora lant-
bruksenheter och att riktvärdena för övriga lantbruksenheter skall bli före-
mål för en storlekskorrektion, om och i den mån det behövs med hänsyn
till prisbildningen.
Storlekskorrektionen bör beräknas utifrån lantbruksenheternas samman-
lagda riktvärden. Beloppet för korrigering skall fördelas och redovisas på
de värderingsenheter, som ingår i lantbruksenheten, i förhållande till värde-
ringsenhetens riktvärde. Storlekskorrektion skall dock endast ske om den
föranleder en sammanlagd höjning eller sänkning av riktvärdena med minst
25 000 kr.
De tabeller som krävs för storlekskorrektionen bör regleras i FTF. Kor-
rektionsbeloppens storlek i tabellerna bör ges som rekommendationer av
RSV. Det antal tabeller som behövs torde vara antingen en för hela riket
eller några olika för delar av riket. Avgörande härför måste bli den fortsat-
ta analysen av ortsprismaterialet.
Förslag till storlekskorrektioner bör lämnas av Lantmäteriverket och
prövas under provvärderingen inför AFT 1998.
Vidare bör begränsningen till småhusenheter i 7 kap. 5 § slopas då det
gäller kravet att justering för säregna förhållanden skall uppgå till minst
50 000 kr.
Förslaget till storlekskorrektion kan vidare föranleda ändring av regler-
na om omräkningstal med uppdelning på dels större, del mindre lantbruks-
egendomar.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Förslagen innebär i huvudsak tekniska justeringar i värderingsförfarandet
inför 1998 års AFT och bedöms därför inte få några ekonomiska effekter.
Prop. 1997:74
27
2 kap.
4§
Definitionen av skogsimpediment har anpassats till den definition som
finns i skogsvårdslagen (1979:429).
5 kap.
8§
I paragrafen har inforts en bestämmelse om att vid bestämmande av delvär-
de för en lantbruksenhet får undantag göras från bestämmelsen i 5 kap. 2 §
1 de fall det sker en storlekskorrektion enligt reglerna i 7 kap.
4a§.
7 kap.
3J
Ändringen innebär att den för riktvärdesystemet grundläggande regeln att
ett riktvärde skall bestämmas för en värderingsenhet flyttas hit från 1 kap.
2 § FTF.
I paragrafen regleras den storlekskorrektion som införs vid taxeringen av
lantbruksenheter ff.o.m. 1998.
5§
Ändringen i första stycket innebär att justering för säregna förhållanden
görs av taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde utan beaktande av en
eventuell storlekskorrektion enligt 4 a §.
Ändringen i andra stycket innebär att begränsningen till småhusenheter
skall utgå då det gäller kravet att justering för säregna förhållanden skall
uppgå till minst 50 000 kr.
6§
Ändringen innebär att en taxeringsenhets basvärde skall fastställas efter en
eventuell storlekskorrektion eller justering för säregna förhållanden.
7§
Här anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer som genom föreskrifter närmare skall reglera utformningen av
storl ekskorrektionen.
Prop. 1997:74
28
8 kap.
Prop. 1997:74
2J
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna i 7
kap. 4 a § om storlekskorrektion.
Ändringarna innebär att för småhus på lantbruksenhet blir värdefaktorerna
byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden desamma som för
småhus på småhusenhet. I bestämmelsen förs in en särskild klassindel-
ningsregel för de fall ett småhus på ett lantbruk utgör brukningscentrum
samt en regel om vilket småhus som skall anses vara brukningscentrum i
de fall det finns flera småhus på en lantbruksenhet.
12 kap.
3J
Ändringarna innebär att för tomtmarken till småhus på lantbruksenheter får
värdefaktorerna typ av bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden ett
i princip motsvarande innehåll som det som föreslagits beträffande värde-
faktorerna byggnadskategori och fastighetsrättsliga förhållanden för små-
hus i 8 kap 3 §.
13 kap.
2J
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna om
storlekskorrektion i 7 kap. 4 a §.
14 kap.
Ändringen är en följdändring med anledning av de nya bestämmelserna om
storlekskorrektion i 7 kap. 4 a §.
3§
Ändringarna i första stycket innebär att värdefaktorn godhet i stället skall
kallas bonitet samt att det endast skall finnas en värdefaktor avseende vir-
kesförråd lövträd och inte som tidigare en för virkesförråd bok och ek och
ytterligare en för virkesförråd övriga lövträd. Vidare har värdefaktorn
grovskogsprocent slopats.
Ändringen i andra stycket innebär att den förenklade värdemodell som
vid AFT 1992 användes för skogsinnehav understigande 20 ha fr.o.m.
1998 års AFT skall användas på skogsinnehav understigande 30 ha.
29
5£ Prop. 1997:74
För skogsimpediment skall fr.o.m. 1998 års AFT endast finnas en värde-
faktor, storlek. Värdefaktorn beskaffenhet slopas.
18 kap.
4§
I fjärde stycket har införts en bestämmelse som möjliggör för RSV att i
förslagen till fastighetstaxeringen förtrycka uppgifter om virkesförråd
1998.
20 kap.
4§
I paragrafen har införts en bestämmelse om att skattemyndigheten i sitt
beslut om fastighetstaxering skall redovisa storlekskorrektion enligt 7 kap.
4a§
5J
Ändringen innebär att taxeringsenhetens totala enskilda innehavda landare-
al för lantbruksenhet skall anges i hektar utan decimaler.
30
Prop. 1996/97:74
Bilaga 1
I SAMMANFATTNING
Allmän fastighetstaxering (AFT) av lantbruksenheterna skall ske 1998. Senast sådan
taxering ägde rum var 1992.1 denna PM föreslår RSV några ändringar av reglerna i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152, FTL) om taxering av lantbruken.
Inför 1998 års AFT har förändringar i FTL gjorts i fråga om lantbruksenheternas
omfattning (prop.l994/95:53; SFS 1994:1909). Samtliga småhus med tomtmark som
ligger på en lantbruksfastighet skall till skillnad mot tidigare ingå i lantbruksenheten.
Samtidigt gjordes ändringar i reglerna om värderingen av dessa småhus och tillhörande
tomtmark vad gäller några värdefaktorer. Det hittills genomförda förberedelsearbetet
utvisar att vissa ändringar av kvalitets- och förenklingsskäl bör göras i dessa nya
värderingsregler.
Utredningen om Förenklad Fastighetstaxering, m.m (UFF) har i betänkandet (SOU
1995:148) Rationaliserad fastighetstaxering, del 2, främst i förenklingssyfte föreslagit
åtskilliga ändringar i skogsvärderingsreglerna i FTL Det pågående värderingstekniska
förberedelsearbetet inför 1998 års AFT visar att de ändringar som utredningen föreslagit
i huvudsak är lämpliga. RSV ansluter sig således i de väsentliga delarna till utredningens
förslag. RSV föreslår därför att den förenklade skogsvärderingsmodellen får en utvidgad
användning och att ändringar görs av flera av värdefaktorerna vid skogsvärderingen.
Resultatet av värderingen av lantbruksenheter vid 1992 års AFT var i de flesta delar
godtagbart Redan vid 1992 års lantbrukstaxering genomfördes ändringar av
värderingsförfarandet för att en differentierad storleksinverkan på större och mindre
jord- och skogsbruk skulle kunna beaktas vid taxeringen. För att anpassa värderings-
förfarandet efter den prisbildning på lantbruksfastigheterna som råder inför 1998 års
AFT föreslås vissa ytterligare ändringar av värderingsreglerna i FTL och värderings-
förfarandet i övrigt För att beakta storleksinverkan och undvika att lantbruksenheter av
systematiska skäl far ett värde som inte svarar mot den åsyftade 75-procentiga basvärde-
nivån, vilket enligt det pågående förberedelsearbetet kan inträffa, föreslås att en
storlekskorrektion införs för sådana enheter med för beaktande av storleksinverkan och
särskilda värdeförhållanden.
Förslagen kan sammanfattas på följande sätt
31
Prop. 1996/97:74
Bilaga 1
Värdering av bostadsbyggnader, tomtmark och ekonomibyggnader
För de småhus som ingår i småhusenhet och de som ingår i lantbruksenhet har hittills
gällt delvis skilda värderingsregler. Det har särskilt gällt värdefaktorerna byggnads-
kategori, typ av bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden. Före 1998 års taxering
har fritidshus, belägna på lantbruksfastigheter, liksom där belägna andra småhus, som
varit obehövliga för lantbruket, taxerats som fristående småhusenheter. Reglerna om vad
som skall ingå i en lantbruksenhet har inför 1998 års AFT i anslutning till den administra-
tiva uppläggningen med registerbaserad taxering ändrats så att samtliga småhus,
belägna på en registerfastighet bestående av lantbruksmark, skall tillsammans med
tillhörande tomtmark ingå i samma taxeringsenhet som lantbruksmarken och således
taxeras som lantbruksenhet
Förberedelsearbetet inför 1998 års taxering liksom allmänna värderingsmetodiska
överväganden ger vid handen att det inte längre finns någon anledning att ha andra
definitioner av värdefaktorn byggnadskategori för småhus på lantbruksenhet än de som
finns för småhus på småhusenhet nämligen friliggande småhus, kedjehus och radhus.
Motsvarande gäller i fråga om värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden som bör
överensstämma i princip för småhusen ingående i småhusenhet och i lantbruksenhet
För brukningscentrum på lantbruksenheter föreslås dock vissa särskilda regler.
För tomtmarken till småhusen på lantbruksenheterna föreslås att värdefaktorerna typ av
bebyggelse och fastighetsrättsliga förhållanden får ett i princip motsvarande innehåll
som det som föreslagits för värdefaktorerna byggnadskategori och fastighetsrättsliga
förhållanden för småhusen.
Vidare föreslås att något värde inte bestäms för ekonomibyggnader om det sammanlagda
basvärdet av sådana byggnader inom en taxeringsenhet inte skulle uppgå till 50 000 kr.
Skogsvärderingen
Vid 1992 års lantbrukstaxering infördes ett förenklat värderingsförfarande för
skogsinnehav som var mindre än 20 ha. Liksom föreslagits i förenämnda betänkande
SOU. 1995:148 anser RSV att den förenklade skogsvärderingsmodellen bör tillämpas även
på större värderingsenheter än för närvarande. RSV finner i samråd med Skogsstyrelsen
att denna värderingsmodell bör tillämpas på skogsinnehav upp till 30 ha.
Vidare bör ett antal av värdefaktorerna i värderingsmodellen för större skogsinnehav,
dvs. från och med 30 ha, ändras i främst förenklingssyfte. Efter hittills företaget
föreberedelsearbete anser RSV, till stor del i överensstämmelse med UFF:s förslag, att
det materiella innehållet i denna värderingsmodell bör ändras vad gäller värdefaktorerna
för lövskogsförråden och grovskogsprocenten. För skogsimpedimenten bör en ny
definition av ägoslaget införas och värdefaktorn beskaffenhet slopas.
32
Prop. 1996/97:74
Bilaga 1
För att underlätta för fastighetsägarna bör i deklarationsblanketterna för den förenklade
modellen införas hjälpsystem vid redovisningen av värdefaktorerna för virkesförråd.
Vidare bör i samma syfte och även för att underlätta administrationen av skogstaxeringen
i de förslag till fastighetstaxering, som sänds ut till ägarna, värdet av värderings-
enhetema för skogsmark preliminärt kunna beräknas på grundval av vid föregående
taxering bestämt virkesförråd, fastlagda tillväxtvolymer och uppgifter om kända avverk-
ningar. I förslagen uppmärksammas fastighetsägarna på att de vid förekommande
anledning bör påpeka och rätta uppgifter som ligger till grund för förslagen, bland annat
om avverkningar.
Storlekskorrektion
Vid 1992 års lantbrukstaxering infördes storleken som en värdefaktor vid bestämmande
av riktvärde för ägoslagen åkermark och skogsmark. Värderingsförfarandet kunde
därigenom till skillnad mot tidigare utformas så att värdet per hektar av en värderings-
enhet blev olika vid skilda arealstorlekar. Denna möjlighet utnyttjades vid 1992 års
taxering så att åkermarkens värde vid åkermarksarealer om högst 10 ha genom
tillämpning av en JS-tabell för grad av storleksinverkan gavs ett värde per hektar som var
förhöjt i förhållande till hektarvärdena för åkerareal som översteg 10 ha. Förhöjningen
blev också större, absolut och relativt, vid små arealer. För skogsvärderingens del
infördes bl.a. med hänsyn till prisbildningen en särskild värderingsmetod för
skogsmarksinnehaven upp till 20 ha. För de mindre skogsinnehaven tillämpades också
en tabell över storleksfaktorer för att beakta graden av storleksinverkan på dessa
innehav.
Av vad som framkommit om prisbildningen vid det förberedelsearbete som skett hittills
inför 1998 års AFT framgår att det finns anledning att även vid denna taxering tillämpa
metoder för att beakta inverkan av den areella storleken av åker- respektive skogsinne-
hav. För reglerna om värderingen av åkermarken respektive skogsmarken var för sig
kräver detta inte några lagändringar. I fråga om storleksinverkan, genom vilken
taxeringsenhetens totala markinnehav och samtliga byggnader beaktas, krävs däremot
lagändringar.
En sedan länge diskuterad fråga är en konsekvens som kan inträffa vid värderingen av
värdefullare lantbruksenheter, som ofta består av värderingsenheter av flera olika slag,
nämligen att lantbruksenheternas sammanlagda riktvärde inte svarar mot 75 procent av
lantbruksenhetens hela marknadsvärde. Om riktvärdet för varje värderingsenhet inom
små och medelstora lantbruksenheter rätteligen värderas till 75 procent av värderings-
enhetens marknadsvärde, kan en systematisk följd för de större och värdefullare
lantbruksenheterna bli att det totala riktvärdet avviker från 75 procent av lantbruks-
enhetens marknadsvärde.
För att undanröja denna effekt av riktvärdesystemet med ett riktvärde per värderings-
enhet och för att beakta den tidigare nämnda storleksinverkan föreslås att en särskild
storlekskorrektion införs för de aktuella fastigheterna.
33
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
II FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dgls_att 2 kap. 4 §, 5 kap. 8 §, 7 kap. 3, 5-7 och 16 §§, 8 kap. 3 §, 12 kap. 3 § och 14 kap. 2,
3 och 5 §§, 18 kap. 4 § och 20 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 kap. 4 a §, av följande lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall
indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av
byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars
sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad
eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats,
kommunikationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.
Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industri-
byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra
tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som
inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till
någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i
4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd
fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren.
Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra
tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall
skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt
detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är
uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma gäller om det
finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och
bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket
34
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822)
eller vattenlagen (1983:291). Med täkttillstånd skall jämställas pågående
täkt Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att
marken indelas som täktmark.
Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete
och som är lämplig att plöjas.
Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är
lämplig att plöjas.
Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig
utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till
skydd mot sand eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i
anspråk för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter
virke om året per hektar.
|
Skogs- |
Myr, berg, hällmark, mark |
Skogsimpe- |
Mark som inte är lämplig |
|
impedi- |
medfiäUskog och andra |
diment |
för virkesproduktion utan |
|
ment |
impediment i anslutning |
produktionshojande åtgär- |
övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen
35
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§
Varje delvärde skall bestämmas för
sig med tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder. Vid bestämmande
av delvärde för tomtmark i sådana fall
då försäljningar av obebyggd
tomtmark inom värdeområdet inte ger
den ledning som behövs skall dock
iakttas att delvärdet bestäms med
ledning av den marknadsvärdenivå
för obebyggd tomtmark som normalt
förekommer inom värdeområden där
marknadsvärdenivån för bebyggda
fastigheter är densamma som för
värdeområdet i fråga.
Varje delvärde skall bestämmas för
sig med tillämpning av i 2-5 §§
angivna grunder.
Ftd bestämmande av delvärde för
lantbruksenhet får dock avvikelse ske
från bestämmelsen i 5 kap. 2 § vid
storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §.
Vid bestämmande av delvärde för
tomtmark i sådana fall då försäljningar
av obebyggd tomtmark inom värde-
området inte ger den ledning som
behövs skall vidare iakttas att
delvärdet bestäms med ledning av
den marknadsvärdenivå för obebyggd
tomtmark som normalt förekommer
inom värdeområden där marknads-
värdenivån för bebyggda fastigheter
är densamma som för värdeområdet i
fråga.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.
3§
För byggnader och ägoslag som avses
i 8-15 kap. skall basvärde bestämmas
med utgångspunkt i riktvärden. Dessa
skall bestämmas för kombinationer av
värdefaktorer, som i någon utsträck-
ning varierar inom värdeområdet och
som har särskild betydelse för mark-
nadsvärdet
För byggnader och ägoslag som avses
i 8-15 kap. skall basvärde bestämmas
med utgångspunkt i riktvärden. Dessa
skallar varje värderingsenhet bestäm-
mas för kombinationer av värdefakto-
rer, som i någon utsträckning varierar
inom värdeområdet och som har sär-
skild betydelse för marknadsvärdet
36
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden
som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet
Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall, utom
såvitt avser de under punkterna 1-4 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt
avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och
skogsimpediment
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt
produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
De uppgifter om värdenivå m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje värdeområde
erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.
4a§
Riktvärdena för lantbruksenhet skall
bestämmas med hänsyn till de värde-
förhållanden som gäller för medelstora
lantbruksenheter. För övriga lantbruks-
enheter skall riktvärdena korrigeras för
beaktande av storleksinverkan och
särskilda värdeförhållanden, om det
behövs på grund av prisbildningen.
Detta benämns storlekskorrektion.
Storlekskorrektionen skall beräknas
utifrån en lantbruksenhets samman-
lagda riktvärde. Beloppet för korri-
geringen skall fördelas och redovisas på
de värderingsenheter som ingår i
lantbruksenheten, iförhållande till
värderingsenhetemas riktvärden.
Storlekskorrektion skall dock endast
ske om den föranleder en sammanlagd
höjning eller sänkning av riktvärdena
med minst 25 OOO kr.
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Föreligger värdefaktorer, som inte
särskilt har beaktats vid riktvärdes
bestämmande och som påtagligt
inverkar på marknadsvärdet, skall ett
med ledning av riktvärden bestämt
värde justeras. Detta benämns
justering för säregna förhållanden.
Föreligger värdefaktorer, som inte
särskilt har beaktats vid riktvärdes
bestämmande och som påtagligt
inverkar på marknadsvärdet, skall ett
med ledning av riktvärden bestämt
värde justeras. Detta benämns
justering för säregna förhållanden.
Justeringen görs av taxeringsenhetens
sammanlagda riktvärde, beräknat
enligt 4 § och utan beaktande av en
storlekskorrektion enligt 4 a §.
Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde
taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna
förhållanden.
Påtaglig inverkan på marknadsvärdet
skall i fråga om småhusenhet anses
föreligga när säregna förhållanden
föranleder att det med ledning av
riktvärden bestämda värdet höjs eller
sänks med minst 50 000 kronor.
Påtaglig inverkan på marknadsvärdet
skall anses föreligga när säregna
förhållanden föranleder att det med
ledning av riktvärden bestämda
värdet höjs eller sänks med minst
50 000 kronor.
6§
Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms skall först
fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I fråga om skogsmark,
som ligger inom skilda kommuner och som eljest skulle ha ingått i samma taxerings-
enhet, far de genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark läggas till grund vid
klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna om de ligger inom samma
värdeområde.
Vid riktvärdets bestämmande far interpolation mellan värden i värdetabell eller
värdeserie inte ske.
38
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
7§
Sedan det mot riktvärdet svarande
värdet har bestämts skall efter en
eventuell justering för säregna
förhållanden det däremot svarande
basvärdet fastställas.
Föreslagen lydelse
Sedan taxeringsenhetens sammanlagda
riktvärde har bestämts enligt 4 § skall,
efter en eventuell storlekskorrektion
enligt 4 a § och en eventuell justering
för säregna förhållanden det däremot
svarande basvärdet fastställas.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall besluta
om närmare föreskrifter om indelning
i värdeområden, klassindelning av
värdefaktorer, klassindelnings-
grunder, värdeserier och värde-
tabeller för de byggnadstyper och
ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot
sådant beslut får talan ej föras.
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall besluta
om närmare föreskrifter om indelning
i värdeområden, klassindelning av
värdefaktorer, klassindelnings-
grunder, tabeller för storlekskorrektion
enligt 4 a §, värdeserier och värde-
tabeller för de byggnadstyper och
ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot
sådant beslut får talan ej föras.
16 §
För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas något värde.
1. byggnad eller byggnader inom
samma tomt, om byggnadsbeståndets
sammanlagda basvärde ej skulle
uppgå till 50 000 kr.
1. småhus, hyreshus, industribyggnad
och övrig byggnad eller flera sådana
byggnader inom samma tomt, om det
sammanlagda basvärdet av sådana
byggnader inom tomten inte skulle
uppgå till 50 000 kr,
samt ekonomibyggnad eller ekonomi-
byggnader inom samma taxeringsenhet,
om det sammanlagda basvärdet av
ekonomibyggnader inom taxerings-
enheten inte skulle uppgå till 50 OOO
kr.
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.
39
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller
flera av följande värdefaktorer.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och
biutrymmen.
Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna
bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av
tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av
boutrymme samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte
göras större än att den motsvarar 5 år.
Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och
utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.
Byggnads-
kategori
Byggnadskategorin
bestäms med hänsyn till
om småhuset ingår i
småhus- eller lantbruks-
enhet. För småhus som
ingår i småhusenhet be-
stäms byggnadskategorin
även med hänsyn till om
småhuset utgör fri-
liggande småhus, kedje-
hus eller radhus samt, om
särskilda skäl föreligger,
antal lägenheter.
Byggnads-
kategori
Byggnadskategorin
bestäms med hänsyn till
om småhuset utgör
friliggande småhus,
kedjehus eller radhus.
40
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Fastighets- Fastighetsrättsliga för-
rättsliga hållanden bestäms fiir
för- småhus som ingår i
hållanden lantbruksenhet och som
behövs som bostad för
lantbruksenhetens ägare,
arrendator eller deras
arbetskraft med hänsyn till
omfattningen och samman-
sättningen av den åker-
mark, betesmark och
skogsmark som ingår i
lantbruksenheten.
För övriga småhus bestäms
fastighetsrättsliga för-
hållanden med hänsyn till
om tomtmarken utgör
självständig fastighet eller
inte. Utgör tomtmarken
inte självständig fastighet
skall hänsyn även tas till
möjligheten att tomt-
marken kan bilda egen
fastighet
Föreslagen lydelse
Fastighets- Fastighetsrättsliga för-
rättsliga hållanden bestäms med
för- hänsyn till om den värde-
hållanden ringsenhet för tomtmark på
vilken småhuset ligger
utgör självständig fastig-
het eller därmed jämställd
värderingsenhet. Utgör
tomtmarken inte sådan
fastighet eller värde-
ringsenhet skall hänsyn
även tas till möjligheten
att tomtmarken kan bilda
egen fastighet
Småhus som utgör bruk-
ningscentrum för lant-
bruksenhet skall jämställas
med småhus som ligger pä
tomtmark som utgör själv-
ständig fastighet. Om på
lantbruksenhet finns endast
ett småhus, anses det
utgöra brukningscentrum.
Om det finns flera småhus
på en lantbruksenhet,
antas brukningscentrum
ligga på den värderings-
enhet för tomtmark, där
det värdefullaste småhuset
ligger, såvida inte annat
visas.
Värdeordning
Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom
tomten.
41
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga
förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet
Med de olika värdefaktorerna förstås:
Storlek Med storlek avses tomtmarkens areaL
Vatten och Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt
|
avlopp |
tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp. | ||
|
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga för- För övrig tomtmark som är |
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga för- Med värderingsenhet som |
42
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse | ||
|
Typ av |
Med typ av bebyggelse |
Typ av |
Med typ av bebyggelse avses |
|
bebyggelse |
avses om tomtmarken är |
bebyggelse |
om värderingsenheten för |
Speciell Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet tex.
belägenhet vid strand.
14 kap.
2§
Som värde per hektar skogsmark
med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera
värdeområden och som ingår i en
taxeringsenhet med 20 hektar
skogsmark eller mer får endast för
den överskjutande arealen anges
värden i en fastställd värdeserie.
Som värde per hektar skogsmark med
växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera
värdeområden och som ingår i en
taxeringsenhet med 30 hektar
skogsmark eller mer får endast för
den överskjutande arealen anges
värden i en fastställd värdeserie.
3§
Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas
för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer, om inte annat framgår
av andra stycket
Storlek Med storlek avses skogsmarkens areaL
Godhet
Med godhet avses
skogsmarkens virkes-
producerande förmåga.
Bonitet Med bonitet avses
skogsmarkens virkes-
producerande förmåga.
43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Kostnad
Virkesförråd
barrträd
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och
kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.
Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot
genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet
Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av barrträd per hektar uttryckt
i skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får
klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.
|
Virkes- |
Med virkesförråd bok och |
Virkes- |
|
förråd bok |
ek avses virkesförrådet av |
förråd |
|
och ek |
bok och ek per hektar |
lövträd |
Med virkesförråd lövträd
avses virkesförrådet av
lövträd per hektar uttryckt i
skogskubikmeter. För
virkesförråd upp till 200
skogskubikmeter per hektar
får klasserna inte göras
större än 10 skogskubik-
meter.
Virkes-
förråd
övriga
lövträd
Grovskogs-
procent
Med virkesförråd övriga
lövträd avses virkesförrå-
det av andra lövträd än
bok och ek per hektar
uttryckt i skogskubikmeter.
För virkesförråd upp till
200 skogskubikmeter per
hektar far klasserna inte
göras större än 10
skogskubikmeter.
Med grovskogsprocent
avses den andel av
virkesförråd barrträd som
består av träd med en
brösthöjdsdiamter av minst
25 centimeter på bark.
För värdefaktorn
grovskogsprocent skall
finnas minst tio klasser.
44
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
För taxeringsenhet vars skogs-
marksareal understiger 20 hektar
skall dock riktvärdena bestämmas
för skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.
Föreslagen lydelse
För taxeringsenhet vars skogs-
marksareal understiger 30 hektar
skall dock riktvärdena bestämmas för
skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses skogsmarkens areal.
Virkes- Med virkesförråd avses
förråd summan av virkesförrå-
den av barrträd och
lövträd per hektar uttryckt
i skogskubikmeter. För
värdefaktorn virkesförråd
skall finnas högst/em
klasser.
Virkes- Med virkesförråd avses
förråd summan av virkesförrå-
den av barrträd och löv-
träd per hektar uttryckt i
skogskubikmeter. För
värdefaktorn virkesförråd
skall finnas högst nio
klasser.
5§
Inom varje värdeområde skall riktvärdet för
skogsimpediment bestämmas för skilda
förhållanden för följande värdefaktorer.
Inom varje värdeområde skall
riktvärdet för skogsimpediment
bestämmas för skilda förhållanden för
värdefaktorn storlek.
Storlek Med storlek avses skogsimpedimentens areal.
Beskaffen- Med beskaffenhet avses främst slag av
het förekommande vegetation samt
förutsättningar för ökad produktion.
4§
Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla uppgifter om namn,
postadress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för
fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens
gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om fastighetens
areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig
avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och förpliktelser som hör till
fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden
som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall
grunda sig på.
45
Prop. 1996/97:74
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana
förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar
av marken och om fastigheten innehas med tomträtt
Förslag till fastighetstaxering skall
grundas på av skattemyndigheten
kända uppgifter. Förslaget skall
innehålla uppgifter som är nöd-
vändiga för fastighetstaxeringen.
Förslag till fastighetstaxering skall
grundas på av skattemyndigheten
kända uppgifter. Förslaget skall
innehålla uppgifter som är nödvändiga
för fastighetstaxeringen. Förslaget till
skogsbruksvärde skall grundas på det
virkesförråd, som bestämts vid närmast
föregående allmänna fastighetstaxering
eller därefter vidtagen nytaxering samt
på områdesvis fastlagda volymtillväxt-
procenter och kända uppgifter om
avverkningar efter den senast
verkställda taxeringen.
4§
I skattemyndighetens beslut skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje
värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde.
6. utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet
enligt 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § 7. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a
eller annat förhållande som har §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 §
föranlett ändring av riktvärde. eller annat förhållande som har för-
anlett ändring av riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så
att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer far föreskriva om de ytterligare
avrundningsregler som behövs.
46
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Prop. 1996/97:74
Regeringen beslutar proposition 1996/97:74 Vissa frågor inför allmän
fastighetstaxering 1998 av lantbruk.
47