Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)
Prop.
1996/97:5
I propositionen presenteras regeringens forskningspolitik för åren 1997 -
1999.
Forskning och ny teknologi spelar en allt större roll för samhällets
utveckling. Genom nya rön inom grundforskningens område samt genom
tillämpad forskning och utvecklingsarbete skapas förutsättningar för ökad
kunskap och därmed möjligheter att på ett avgörande sätt förbättra
människors livsvillkor.
Möjligheterna att utnyttja kunskap som genereras genom forskning och
utvecklingsarbete främjas av en allmänt hög utbildningsnivå i samhället.
De är också beroende av kunskaper om forskningens möjligheter och
begränsningar, forskarnas inställning till nyttiggörande av forskningen och
mekanismer för samverkan mellan forskning och samhälle.
Regeringens forskningspolitik syftar till att upprätthålla omfattningen av
forskningsinsatserna på den höga nivå som länge varit utmärkande för
Sverige i internationell jämförelse. Regeringens förslag till
forskningspolitikens inriktning under den kommande perioden ökar
möjligheterna att få fram kunskap av hög kvalitet och relevans som bättre
kan utnyttjas i samhället. Ett närmande mellan forskningen och övriga
samhällssektorer och en ökad samverkan mellan olika aktörer i
forskningssystemet är därför nödvändiga.
Regeringen föreslår övergripande mål för forskningen och allmänna
riktlinjer för forskningspolitiken. Dessa mål och riktlinjer förstärker även
regeringens politik på andra områden än forskningens.
Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. Detta
innebär att forskning skall avse alla samhällsområden och bidra till 1
1 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
utvecklingen inom dessa områden.
Övergripande forskningspolitiska beslut bör fattas av statsmaktema
medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om
verksamheten och den närmare medelsfördelningen. De demokratiskt
valda organen måste ta det yttersta ansvaret för de offentliga
forskningsresurserna och deras användning. Det innebär att statsmakterna
måste kunna övergripande planera för alla offentliga medel som används
för att finansiera forskning, således även för de löntagarfondsmedel som
avsatts till stiftelser för forskningsstöd. Regeringen har i propositionen
Statliga stiftelser (prop. 1996/97:22) som beslutas i dag, föreslagit att det
införs en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) med innebörden att
regeringen, såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten, får ändra
sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser stiftelsemas
ändamål. I den forskningspolitiska propositionen föreslår regeringen att
riksdagen godkänner att riktlinjen vid de ändringar av
löntagarfondsstiftelsemas stiftelseförordnanden som bör komma till stånd
skall vara att regeringen utser och entledigar ledamöterna i stiftelsernas
styrelser.
Det demokratiska samhället garanterar forskningens frihet. Denna frihet
förutsätter dock att forskarna upprätthåller kvaliteten i sin forskning,
verkar för att den har hög relevans och bidrar till nyttiggörande av
forskningsresultaten. Friheten förutsätter också att forskarna tar ansvar i
forskningsetiska frågor. Regeringen avser att tillsätta en utredning med
parlamentarisk förankring för att allsidigt belysa forskningsetiska frågor.
I den forskning och utveckling som finansieras med statliga medel
måste den vetenskapliga kvaliteten vara hög. Internationella utvärderingar
bör därför göras inom alla forskningsområden med statlig finansiering.
Forskningens samhällsrelevans bör tillmätas större betydelse inom all
forskning. Därför måste samtliga forskningsfinansiärer och forskare i ökad
utsträckning uppmärksamma relevansen i den forskning som bedrivs. I
detta syfte avser regeringen att ändra i instruktioner och föreskrifter.
Ett ökat nyttiggörande av forskningen förutsätter också att samverkan
mellan forskarna och det omgivande samhället intensifieras. För att
tydliggöra högskolornas uppgift att samverka med det omgivande
samhället föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1997 en ändring
i högskolelagen (1992:1434). Regeringen anser att högskolan har ett
ansvar när det gäller stöd till forskaren i frågor som rör samverkan med
det omgivande samhället. Vidare måste informationen om forskningen
förbättras. Regeringen vidtar åtgärder i detta syfte.
Jämställdheten i forskningen och forskning med ett genusperspektiv
måste öka. Riksdagen har tidigare på regeringens förslag beslutat om
åtgärder för att främja jämställdhet och genusforskning. Regeringens
förslag till ytterligare åtgärder avser bl.a. inrättande av ett sekretariat för
genusforskning vid Göteborgs universitet, ett nytt tema, tema Genus, vid
Linköpings universitet och nya tjänster med inriktning mot
genusforskning.
Alla universitet och högskolor bör förfoga över vissa egna resurser för
forskning. Därigenom förbättras förutsättningarna för att den långsiktiga
kunskapsutvecklingen och samverkan med det regionala arbetslivet kan
Prop. 1996/97:5
fortsätta att öka. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de Prop. 1996/97:5
mindre och medelstora högskolorna tilldelas fasta och ökade
forskningsresurser.
Sambandet mellan utbildning och forskning måste stärkas. En
utbyggnad av forskningsresurserna vid de mindre och medelstora
högskolorna bidrar till att stärka detta samband. En reformerad
forskarutbildning och en förändrad lärartjänstorganisation kan likaledes
gagna sambandet mellan forskning och utbildning. Dessa frågor är för
närvarande föremål för utredning och beredning och regeringen avser att
återkomma med förslag till riksdagen under år 1997.
Sverige deltar aktivt i det internationella forskningssamarbetet. Sverige
har tillsammans med andra rika länder ett särskilt ansvar att bedriva
forskning som rör de globala ödesfrågoma, t.ex livsmedelsförsörjning,
hälsa och miljö. Regeringen anvisar åtgärder som främjar en sådan
utveckling. Sveriges deltagande i det internationella storskaliga
forskningssamarbetet skall bli föremål för utredning.
Regeringen anser att den EU-finansierade forskningen skall ge ett brett
stöd till utvecklingen i Europa. EU-forskningen bör främja ökad tillväxt
och sysselsättning, bidra till lösningar av de globala problemen och av
konkreta samhällsproblem i Europa. I dessa syften bör humaniora och
samhällsvetenskap, miljöforskning och stöd till små och medelstora
företags deltagande i EU:s forskningsprogram prioriteras. Generella
åtgärder som kan underlätta Sveriges deltagande i EU:s ramprogram för
forskning anvisas.
Det är regeringens bedömning att det nuvarande forskningssystemet i
huvudsak är lämpligt för att uppnå de mål och riktlinjer som regeringen
har för forskningen och forskningspolitiken. Regeringen föreslår därför
inga djupgående förändringar i organisationen. Det svenska
forskningssystemet med många forskningsfinansiärer medför ett stort
behov av samarbete över råds- och sektorsgränser. Regeringen pekar på
behovet av en förstärkt samverkan mellan myndigheterna inom vissa
särskilda områden, t.ex. forskning om globala problem, om teknisk
forskning och socialt motiverade behov av teknikanvändning, forskning
om ojämlikhet i hälsa, forskning inom informationsteknik,
skogsindustriell forskning, livsmedelsteknisk forskning och forskning
kring landsbygdsutveckling. Samarbetet mellan forskningsråden stärks
genom inrättandet av en särskild samverkansgrupp för att främja
tvärvetenskap och jämställdhet.
Biblioteksdatabassystemet LIBRIS skall utvecklas till en nationell och
allmän informationsresurs. Systemet med ansvarsbibliotek byggs ut. Det
svenska universitets- och högskoleväsendets gemensamma datanät,
SUNET, bör även omfatta åtminstone ett folkbibliotek per kommun samt
statliga och statsunderstödda muséer. Regeringen anser att landets
bibliotekssystem skall integreras så att nationens biblioteks- och
informationssystem kan utnyttjas bättre av medborgarna oavsett bostadsort
och utan kostnad för den enskilde.
Bland övriga åtgärder som syftar till att förbättra infrastrukturen för
forskningen, framför allt den samhälls- och socialvetenskapliga 3
forskningen, ingår en kraftig förstärkning av resurserna för vård och
uppbyggnad av databaser för longitudinell forskning. Detta är av Prop. 1996/97:5
avgörande betydelse för bl.a. forskning om ojämlikhet i hälsa, vilket är ett
område regeringen finner särskilt angeläget.
För att främja näringslivets utveckling föreslås en rad åtgärder som rör
samverkan mellan högskola och näringsliv och nyttiggörande av
forskningsresultat. Frågan om forskningens relevans för näringslivet
uppmärksammas särskilt. Högskolans samverkan med det omgivande
samhället bör öka. Regeringen föreslår i budgetpropositionen professurer
i produktionsteknik med inriktning mot elektronikindustrin, liksom en
satsning på forskarutbildning i teleinformatik i samarbete mellan
Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Kungl. Tekniska högskolan (KTH) och
Mitthögskolan.
Regeringen avser vidare att tillsätta en utredning med syfte att inrätta
ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg i samarbete med näringslivet.
Regeringen föreslår i propositionen med förslag till tilläggsbudget för
innevarande budgetår, som är en del av budgetpropositionen, att en
engångssumma ställs till förfogande för ändamålet, under förutsättning att
utredningen leder till åsyftat resultat och projektet kan genomföras.
För att ytterligare stärka näringslivets utveckling föreslår regeringen i
budgetpropositionen nya insatser inom Närings- och
teknikutvecklingsverkets (NUTEK) område - mindre företags kompetens-
och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning, komplexa
tekniska system, samt människa, teknik, organisation. Vidare planeras
insatser för att främja och utveckla IT för den offentliga sektorn. Det
särskilt inrättade FoU-programmet för träråvarubaserad industri förlängs
i tre år och det fordonstekniska programmet i fem år. Särskilda medel
avsätts också för konkurrensforskning.
Forskningsrådens ansvar för forskningens kvalitet och relevans betonas.
I enlighet härmed föreslås åtgärder för att främja förnyelse och rörlighet
i forskningen. Bl.a. införs en rätt för forskningsråden att inrätta
tidsbegränsade professurer. Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) föreslås i budgetpropositionen få en
resurförstärkning för att öka antalet forskarassistenttjänster, särskilt inom
det humanistiska området. Genom att en särskild samverkansgrupp inrättas
ökar förutsättningarna för att bedriva tvärvetenskaplig forskning.
Forskning om brottsförebyggande åtgärder och ekobrottslighet
prioriteras. En utredning avseende rättsväsendets forsknings- och
utredningsarbete tillsätts.
Regeringen föreslår i budgetproposition ökade resurser till Lunds
universitet för kunskapsutveckling om Ost- och Sydostasien. En fastare
struktur för samarbetet med denna region införs. Vidare föreslås resurser
till Uppsala, Stockholms och Lunds universitet för uppbyggande av en
nationell nätverksstruktur för Europaforskning inom ämnena
statsvetenskap, ekonomi och juridik.
Regeringen föreslår att Sverige ansluter sig till en konvention om
grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut (EUI) i Florens. Därmed
skulle svenska forskarstuderande få samma möjligheter som studerande
från andra EU-länder att bedriva forskarutbildning vid institutet. Institutet 4
är inrättat av EU-ländema och bedriver forskarutbildning och forskning
inom juridik, samhällsvetenskap och humaniora. Prop. 1996/97:5
Forskningsverksamheten av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse vid Utrikespolitiska institutet har visat sig vara av vikt för att
förstärka den yngre kompetensen inom området och programmet bör
därför förlängas. Med hänsyn tagen till regeringens mål om ett
intensifierat samarbete inom Östersjöregionen föreslår regeringen i
budgetpropositionen att forskningen om den ekonomiska utvecklingen i
Central- och Östeuropa ges ökade statliga bidrag. Det forskningssamarbete
med u-länder som Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
(SIDA) övertagit från Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ges fortsatt
hög prioritet.
Migrations-, integrations- och invandrarforskningen uppmärksammas.
Forskningen om internationell migration och etniska relationer, IMER-
forskning, ges genom förslag i budgetpropositionen ökade förutsättningar
genom inrättande av ett nytt tema, tema Etnicitet, vid Linköpings
universitet.
Inom försvarsforskningen betonar regeringen totalförsvarsforskningen,
som både är central för totalförsvarets utveckling och är en viktig resurs
som kan utnyttjas utanför försvarssektorn. Arbetsformerna för planering
av nationell flygteknisk forskning har varit framgångsrika och det
flygtekniska programmet bör fortsätta.
En kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet och på området
forskning för de sociala trygghetssystemen. Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) kommer att ges i uppdrag att samordna resurserna
för forskning inom dessa områden. Även handikappforskning, barn- och
äldreforskning pekas ut som angelägna områden.
Regeringen fullföljer reformen av kommunikationsforskningens
organisation. Den kommunikationspolitiskt motiverade forskningen inom
IT-området skall ges ökad vikt och bygga på en helhetssyn på
informationssamhället. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) ges
permanenta resurser för detta ändamål i budgetpropositionen. Vidare
föreslås medel för en förstärkning av forskning, utveckling och
demonstrationsverksamhet inom området kollektivtrafik och
samhällsbetalda resor. Långsiktig kunskapsuppbyggande forskning inom
geoteknik prioriteras genom att medel för denna forskning överförs från
andra berörda myndigheter till Statens geotekniska institut.
Arbetet med samhällets omställning till en hållbar utveckling kräver
stöd av samordnade forskningsinsatser. Forskningsområden utanför den
traditionella miljöforskningen måste i ökad utsträckning bidra till
kunskapsstödet. Forskningsrådsnämnden får i uppdrag att vidareutveckla
och konkretisera forskningsinsatser inom området hållbar utveckling.
Inom miljöforskningen kvarstår regeringens prioriteringar avseende
fysisk påverkan, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och
tvärvetenskaplig forskning. En aktuell fråga gäller eventuella risker för
miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter. Vidare lyfts
forskning om klimat, biologisk mångfald och strålskydd fram som
angelägna områden. Konjunkturinstitutets FoU-verksamhet inom området
miljöräkenskaper får fortsatt stöd.
Forskning för utveckling av ekologisk produktion inom jordbruket och
trädgårdsnäringen kommer att kraftigt förstärkas. Vidare tillförs betydande Prop. 1996/97:5
medel Stiftelsen Lantbruksforskning för FoU och marknadsbefrämjande
åtgärder inom jordbrukssektorn. En samordning av forskning rörande
landsbygdsutveckling föreslås.
Organisationen av arbetsmarknadsforskningen har nyligen reformerats.
Ett nytt arbetsmarknadspolitiskt institut för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken inrättas. En förändrad inriktning av
arbetsmiljöforskningen mot området arbetsorganisation genomförs.
Den kulturpolitiskt relevanta forskning som finns inom hela
kulturområdet avses bli föremål för utredning. Ett sammanhållet
tvärvetenskapligt program för forskning om kulturarv och olika
kulturområden skall byggas upp med förbättrad forskningsinformation och
nyttiggörande av forskningsresultat. Ett Bamkulturcentrum inrättas vid
Högskolan i Växjö. Den sektoriella massmedieforskningens ekonomiska
och organisatoriska förutsättningar bör ytterligare analyseras.
Prop. 1996/97:5
1 Förslag till riksdagsbeslut ......................... 12
1.2 Lagtext ............................. 13
1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall ........
1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)................
1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:000) om ändring i lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård . .
2 Ärendet och dess beredning........................ 16
3 Regeringens övergripande forskningspolitik............. 17
3.1 Inledning ................................ 17
3.2 Internationella trender inom forskningspolitiken ..... 19
3.3 Den svenska forskningens omfattning och struktur ... 25
3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för
forskningspolitiken ......................... 34
3.5 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel ........ 45
3.6 Forskningens kvalitet och relevans ............. 47
3.7 Jämställdhet och genusforskning................ 50
3.8 Forskning vid mindre och medelstora högskolor..... 58
3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle -
högskolans tredje uppgift..................... 60
3.10 IT- och bibliotekspolitik...................... 70
3.11 Forskning inför 2000-talet .................... 75
3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfatt-
ning och inriktning för perioden
1997 - 1999 .................... 75
3.11.2 Forskning om globala problem........ 87
3.11.3 Forskning för en hållbar utveckling..... 90
3.11.4 Forskning och samarbete kring
Östersjöregionen.................. 91
3.11.5 Forskning om ojämlikhet i hälsa m.m. ... 94
3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling ..... 98
3.11.7 IT-forskning...................... 100
3.11.8 Tekniskt forskningsinstitut ........... 102
3.11.9 En samordnad skogsindustriell
forskning........................ 104
3.11.10 Forskning och utveckling inom
livsmedelsområdet ................. 106
3.11.11 Samordning av forskning rörande
landsbygdutveckling ................ 107
3.12 Forskningsfinansiering........................ 108
3.12.1 Sammanfattning av Forskningsfinansierings-
utredningens betänkande Forskning och pengar 108
(SOU) 1996:29) Prop. 1996/97:5
3.12.2 Ställningstaganden till Forskningsfinansierings-
utredningen ...................... 111
3.13 Sveriges internationella forskningssamarbete......... 115
3.13.1 Svenskt deltagande i storskaligt internationellt
forskningssamarbete 116
3.13.2 EU:s forskningsprogram och det svenska
deltagandet ...................... 119
3.13.3 Sveriges ställningstagande till EU:s femte
ramprogram...................... 123
3.13.4 Nationella forskningsinsatser i relation till
EU:s FoU-program................. 125
3.13.5 Förstärkning av EU/FoU-rådet......... 127
3.13.6 Vissa särskilda EU-frågor ............ 128
3.13.7 Europeiska universitetsinstitutet (European
University Institute, EUI) i Florens...... 130
4 Justitiedepartementets verksamhetsområde............... 137
4.1 Organisationen av forskningen.............. 137
4.1.1 Brottsförebyggande rådet............. 137
4.1.2 Polisväsendet..................... 138
4.1.3 Brottsofferfonden .................. 138
4.1.4 Universitet och högskolor ............ 138
4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet 139
4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet 139
4.2.2 Forskning om brottsoffer............. 140
4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet .... 140
4.3 Översyn av den framtida organisationen av
forskningen inom rättsväsendet ............. 141
5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde............... 142
5.1 Inledning ............................ 142
5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning 143
5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa ..... 144
5.4 Biståndsmotiverad forskning............... 145
5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området . 148
6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde.............. 150
6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet.......... 150
6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning
av försvarets forskningssystem ............. 152
6.3 Samverkan inom forskning ................ 154
6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya
hot och sker i samhället............. 154
6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning
och teknologi..................... 154
7 Socialdepartementets verksamhetsområde ............... 157 8
7.1 Organisation och resurser för FoU........... 157
1.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet..........160 Prop. 1996/97:5
7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen 161
7.4 Forskning inom socialtjänstområdet.......... 162
7.5 Forskning om handikapp.................. 166
7.6 Folkhälsoforskning...................... 167
7.7 S mittsky ddsforskning.................... 168
7.8 Forskning om elkänslighet ................ 169
7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården 170
7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete . 171
7.9.2 Författningskommentarer............. 175
8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde........ 177
8.1 Inledning ............................ 177
8.2 Kommunikationsforskningens mål ........... 179
8.3 Kommunikationsforskningens organisation ..... 179
8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor ......... 183
8.5 Resurser för övergripande
kommunikationsforskning m.m.............. 185
9 Finansdepartementets verksamhetsområde ............... 193
9.1 Forskningens inriktning .................. 193
9.2 Ekonomiska rådet ...................... 193
9.3 Konjunkturinstitutet ..................... 193
10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde............ 195
10.1 Inledning ............................ 195
10.2 Forskningsrådsorganisationen .............. 198
10.2.1 Inledning........................ 198
10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelse
och kvalitet i forskningi forskningen..... 199
10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande av
rörlighet ........................ 200
10.2.4 Professurer vid forskningsråden ........ 202
10.2.5 Tvärvetenskap .................... 203
10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden 205
10.2.7 Forskningsrådsnämnden.............. 207
10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapiiga
forskningsrådet.................... 209
10.2.9 Medicinska forskningsrådet ........... 212
10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet...... 215
10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet..... 217
10.3 Forskning vid universitet och högskolor....... 218
10.3.1 Universitetsbegreppet ............... 218
10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor 219
10.3.3 Forskarutbildning .................. 219
10.3.4 Lärartjänstorganisationen 220
10.4 Sektorsforskning inom Utbildnings- ......... 220 9
departementets område
10.4.1 Forskning om universitet och högskolor . .220Prop. 1996/97:5
10.4.2 Forskning inom skolväsendet.......... 221
10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom .... 224
lärarutbildningens område
10.5 Institutet för framtidsstudier ............... 225
11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde............. 227
11.1 Resurser för forskning ................... 227
11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska
naturresurser.......................... 227
11.3 Forskningsmyndigheter................... 229
11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ..... 229
11.3.2 Skogs-och jordbrukets forskningsråd (SJFR) 229
11.3.3 Övrigt.......................... 230
11.4 Prioriteringar för framtiden................ 230
11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk och
trädgårdsnäring ........................ 234
12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde......... 237
12.1 Sammanfattande inledning................. 238
12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning............ 238
12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet . . 240
12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet . 241
13 Kulturdepartementets verksamhetsområde ............... 246
13.1 Kulturområdets forskning ................. 247
13.1.1 Inledning........................ 247
13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet ... 251
13.2.1 Inledning........................ 251
13.3. Massmedieområdets forskning.............. 254
14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde..... 257
14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation...... 257
14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling .... 258
14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoU
inom näringslivet .................. 258
14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökade
kunskapskrav..................... 259
14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagens
lokalisering ...................... 259
14.3 Teknikpolitiska instrument ................ 260
14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellan
högskola och näringsliv ............. 260
14.3.2 Industriforskningssystemet............ 262
14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och
kompetensförsörjning ............... 263
14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande . 264
14.4 Strategiska kunskapsområden för 10
näringslivets utveckling .................. 265
14.4.1 Framväxande teknikområden ..........266Prop. 1996/97:5
14.4.2 Industriella processer och produkter ..... 270
14.4.3 Nya insatsområden ................. 274
14.5 FoU inom vissa områden och näringar........ 277
14.5.1 Rymdverksamhet .................. 277
14.5.2 Utvecklingen av energisystemet........ 281
14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning och
utveckling ....................... 284
14.5.4 Regionalpolitisk forskning............ 285
14.5.5 Konkurrensforskning................ 286
14.5.6 Forskningsprogram på turismens område . . 288
15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde............... 290
15.1 Forskning om den offentliga sektorn ......... 290
15.2 Byggforskning......................... 292
15.3 Forskning inom området lantmäteri .......... 293
15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området . 294
15.5 Ungdomsforskning...................... 295
15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation..... 296
15.7 Konsumentforskning..................... 297
16 Miljödepartementets verksamhetsområde................ 299
16.1 Miljöforskningen i Sverige ................ 299
16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde....... 299
16.3 Områden som bör prioriteras............... 301
16.4 Klimatforskning........................ 304
16.5 Biologisk mångfald ..................... 306
16.6 Strålskyddsforskning .................... 307
Bilaga 1 Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett
Europeiskt universitetsinstitut................... 309
Bilaga 2 Konventionen av de 18 juni 1992 om
ändring av konventionen om grundandet av ett
Europeiskt universitetsinstitut................... 327
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
11
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om
ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal
primärvård,
4. godkänner vad regeringen förordar om mål för forskningen (avsnitt
3.4),
5. godkänner vad regeringen förordar om allmänna riktlinjer för
forskningspolitiken (avsnitt 3.4),
6. godkänner vad regeringen förordar om riktlinjen vid ändringar av
stiftelseförordnandena för stiftelser som inrättades med löntagar-
fondsmedel (avsnitt 3.5),
7. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Sveriges
ställningstagande till EU:s femte ramprogram (avsnitt 3.13.3),
8. godkänner konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett
europeiskt universitetsinstitut och konventionen av den 18 juni 1992
om ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut,
9. godkänner vad regeringen förordar om inrättande av professurer vid
forskningsråden under Utbildningsdepartementet,
Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet (avsnitt 10.2.4),
10. godkänner inrättandet av det föreslagna institutet för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken, och avvecklingen av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt 12.2),
11. godkänner den föreslagna inriktningen avseende Rådet för
arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning (avsnitt
12.2).
12
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
_____________________________________________________________Pilaga2
Immunitet och/eller privilegier Tillämplig
gäller för följande internationell
___________________________________________ överenskommelse
Internationella Fysiska personer
organ
|
51 Europeiska uni- |
Företrädare för de |
Konventionen |
om |
|
versitetsinstitutet |
fördragsslutande |
grundandet av |
ett |
|
staterna och deras |
europeiskt universi- | ||
|
rådgivare, företrä- |
tetsinstitut av 19 april 1972 |
den | |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1994:717.
2 Senaste lydelse 1996:607.
Prop. 1996/97:5
13
1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen Prop. 1996/97:5
(1982:763)
Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)' skall införas en ny
paragraf, 26 b §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
Forskning 26 b § Landstingen och kommunerna skall |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1992:567. (Lagen föreslås ändrad i lagrådsremiss den 22 augusti 1996
Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.)
14
1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om
ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård
Prop. 1996/97:5
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1996:000) om ändring i lagen
(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2
Följande föreskrifter, utöver de som
gäller all hälso- och sjukvård, i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
gäller för den primärvård som ingår
i försöksverksamheten, nämligen
15 § om läkare under allmän-
tjänstgöring eller specialistutbild-
ning,
16 § om bemyndigande för rege-
ringen att meddela föreskrifter om
behörighet till tjänster inom hälso-
och sjukvården m.m.,
20 och 21 §§ om planering av
hälso- och sjukvården och om sam-
verkan,
22 § första stycket om ledningen
av den kommunala hälso- och sjuk-
vården,
26 och 26 a §§ om vårdavgifter.
§*
Följande föreskrifter, utöver de som
gäller all hälso- och sjukvård, i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
gäller för den primärvård som ingår
i försöksverksamheten, nämligen
15 § om läkare under allmän-
tjänstgöring eller specialistutbild-
ning,
16 § om bemyndigande för rege-
ringen att meddela föreskrifter om
behörighet till tjänster inom hälso-
och sjukvården m.m.,
20 och 21 §§ om planering av
hälso- och sjukvården och om
samverkan,
22 § första stycket om ledningen
av den kommunala hälso- och sjuk-
vården,
26 och 26 a §§ om vårdavgifter,
26 b § om forskning.
1 Lydelse enligt lagrådsremiss den 22 augusti 1996 Läkemedelsförmåner och läke-
medelsförsörjning m.m. (Senaste lydelse 1996:793.)
15
Prop. 1996/97:5
Inför 1996 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till
ett antal utredningar på utbildnings- och forskningsområdet. Även
myndigheter har utarbetat underlag för propositionen. Bland utredningarna
märks Forskning och pengar (SOU 1996:29), Viljan att veta och viljan att
förstå - kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre
utbildning (SOU 1995:110), Forskning för vår vardag (SOU 1996:10),
NYFOR (SOU 1996:70), (SOU 1996:89), rapporten Handlingsprogram för
forskning om ideell verksamhet (Ds 1995:30), Ekobrottsforskning (SOU
1996:84), rapporten Forskning och utveckling för en bättre miljö 1996
(Naturvårdverkets rappport 4514-8), rapporten Ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion (SJFR 1996), Samordning av och efterfrågan på
individdata för longitudinell och individbaserad forskning (FRN 1994),
Forskning om alkohol. Rapport från Alkoholforskningsutredningen
(Folkhälsoinstitutet 1995:49), Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84),
Minne och bildning, Museernas uppdrag och organisation (SOU 1994:51),
Riksrevisionsverkets rapport ”Delat ansvar för forskning - beställare och
utförare inom kommunikationssektorn ”(RRV 1996:22).
Beredningen av utredningsförslagen redovisas i propositionens följande
avsnitt.
Annat underlag för regeringens arbete har varit de forskningsutförande
och forskningsfinansierande myndigheternas årsredovisningar och de
fördjupade anslagsframställningarna för perioden 1997-99.
Skrivelser från utomstående organ med synpunkter på utbildnings- och
forskningspolitiken har under år 1996 kommit in till regeringen. Bland
dessa kan nämnas skrivelserna från Landstingsförbundet,
Kommunförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
Industriförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Kungl.
Vetenskapsakademien (KVA). Regeringen har dessutom inhämtat
synpunkter från bl.a. Landsorganisationen (LO), företag och
branschorganisationer.
Vidare har regeringens forskningsberedning diskuterat flertalet av de
huvudfrågor som den forskningspolitiska propositionen tar upp.
Beredningen har också, i anslutning till arbetet med propositionen,
arrangerat ett antal seminarier bl.a. om genusforskning,
forskningsinformation och forskningens nytta för näringslivet.
16
Forskningens betydelse
Internationaliseringen av ekonomi, teknik, arbetsmarknad, vetenskap och
kultur medför stora sociala och politiska förändringar. Dessa ger
möjligheter men skapar också påfrestningar. Som i tidigare skeenden av
snabb förändring skärps fördelningsproblemen både inom och mellan
nationer. Produktionslivets snabba omvandling liksom inriktningen av den
ekonomiska politiken i de stora industriländerna har skapat en betydande
arbetslöshet. Globaliseringen och kapitalets ökade makt ställer demokratin
inför svåra utmaningar.
Världsfattigdomen består och trots stora framsteg i vissa regioner är
antalet absolut fattiga människor över en miljard. Den globala miljön
utsätts för ett växande tryck och förstörelse, som endast kan minskas om
utvecklingen tar en ny väg. En förbättring av denna situation, med
demokrati, fred och ökad livskvalitet som andra viktiga mål, ställer stora
krav på nya tekniska och sociala lösningar.
Vissa av dagens förändringar är direkta konsekvenser av nya kunskaper
och ny teknologi. Forskningen och dess tillämpningar omgestaltar
samhället på ett genomgripande sätt. Informationsteknikens utveckling
revolutionerar många människors arbete, levnadsvillkor och världsbild.
Den leder till ny design, nya metoder och system och utvecklar nya
synsätt, kulturer och förståelsemönster. Vetenskapliga rön inom andra
områden leder till stora förändringar. Ett exempel är den molekylära
biotekniken som kan öppna nya vägar för t.ex. livsmedelsproduktion eller
bekämpande av sjukdomar, men som också aktualiserar djupa etiska
frågor. Genom dessa och andra resultat inom vetenskapen bryts synsätten
på människan, samhället och naturen mot varandra.
Forskning och ny teknologi har således en väldig förändringskraft som
sannolikt är växande. Dess inriktning bestäms delvis av forskarnas
nyfikenhet och forskarsamhällets värderingar. Grundforskning som
bedrivits utan andra avsikter än att öka kunskapen har många gånger,
långt efter det att resultaten presenterats, lett till ny teknik. Såväl
informationstekniken som molekylärbiologin bygger på grundforsk-
ningsinsatser från 1940- och 1950-talen. Men forskningens inriktning och
resurser avgörs i huvudsak av politiska och ekonomiska beslut i samhälle
och företag. En av drivkrafterna till dagens snabba tekniska förändringar
är således de stora satsningarna under efterkrigstiden på militär teknik.
Företagens strävan efter ökad produktivitet och lönsamhet är likaså en
viktig drivkraft.
De stora problem som ovan berörts kan inte lösas, enbart eller ens
främst, genom ny forskning och teknik utan snarare genom sociala och
politiska åtgärder. Men ny kunskap och ny teknik kan utan tvivel ge
viktiga bidrag. Detta gäller såväl nationellt som internationellt, såväl
Prop. 1996/97:5
17
2 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
svenska problem som globala. Hur forskningsresurserna utnyttjas är Prop. 1996/97:5
därmed en viktig politisk fråga.
Kunskap i nya former
Ny kunskap växer fram inifrån det vetenskapliga samhället men också
som svar på frågor och problem som formuleras utanför vetenskapen - av
det allmänna, av företag, organisationer, medier och medborgare. Men
kunskapen omsätts inte automatiskt i ny teknik, nya produkter eller nya
välfärdsförutsättningar.
Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD)
stora studie om innovationer, Technology, Productivity and Job Creation
(mars 1996) pekar på det paradoxala förhållandet att pro-
duktivitetstillväxten inom industriländerna under de senaste 20 åren varit
lägre än perioden dessförinnan, trots den explosionsartade introduktionen
av ny teknik. Delvis kan detta bero på tjänstesektorns växande betydelse
och svårigheterna att mäta produktionstillväxt inom denna sektor. Men
delvis har det också ett samband med brister i arbetslivets organisation
och brister i utbildningen. Man har helt enkelt inte kunnat tillgodogöra sig
den nya teknikens möjligheter. En slutsats av detta är att satsningar på
forskning och teknisk utveckling inte ger fullt utbyte om de inte
understöds av satsningar på utbildning och kunnande i hela samhället.
I OECD-rapporten sägs bl.a. att kunskap, särskilt teknisk kunskap, i det
långa loppet är huvudkällan till ekonomisk tillväxt och förbättrad
livskvalitet. Nationer som utvecklar och sköter sina kunskapstillgångar
presterar bättre än andra. Företag med mer kunskap slår systematiskt ut
företag med mindre kunskap. Individer med högre kompetens får bättre
betalda arbeten. Samhällen som kan tillgodogöra sig vetenskapens
landvinningar har lättare att hantera sina problem och förstärka välfärden.
Dessa förhållanden brukar sammanfattande benämnas den kunskaps-
baserade ekonomin och får vida konsekvenser för utbildnings- och
forskningspolitiken.
Rapporten ger mer allmänna rekommendationer som OECD kommer att
utveckla i ett senare skede. Dessa rör t.ex. åtgärder och förhållanden för
väl fungerande finans- och arbetsmarknader, konkurrens och handel,
internationell teknikspridning samt företagsmiljöer. Dessutom bör man
främja utveckling, tillgång och spridning av kunskap, organisatorisk
anpassning till ett effektivare kunskapsutnyttjande, samordning av teknik-
och kompetensutveckling, efterfrågan av nya tjänster - särskilt baserade
på den moderna kommunikations- och informationstekniken - samt små
och medelstora företags potential för innovation och skapande av
sysselsättning. Rapporten uppmärksammar problem med ökande klyftor
och sociala konflikter i samband med utvecklingen av den
kunskapsbaserade ekonomin. Speciellt viktigt är därför att samordna
teknisk utveckling och utbildning/fortbildning samt att se till att alla får
tillgång till den nya infrastrukturen och de nya tjänsterna för information
18
och kommunikation. Särskild uppmärksamhet måste ägnas dem med Prop. 1996/97:5
otillräckliga färdigheter eller som har svårigheter att tillgodogöra sig
utbildning och som därmed kan få svårt att försörja sig.
Formerna och villkoren för kunskapsproduktionen i samhället genomgår
idag stora förändringar. De traditionella institutionella och disciplinära
ramarna kompletteras med nya, vilka präglas av tvärdisciplinaritet,
heterogenitet, globalisering och en integration av produktion och
konsumtion av kunskap. Dessa nya mönster har uppmärksammats i den
av Forskningsrådsnämnden publicerade studien The New Production of
Knowledge (1994).
Globaliseringen av produktion och konsumtion av kunskap ger
möjligheter men skapar också spänningar, mellan lokalt och globalt,
tradition och förnyelse, konkurrens och likvärdiga förutsättningar för
individer m.m. Detta ställer ökade krav på utbildningssystemet och dess
institutioner. Högskolans olika roller som kunskapscentrum, yrkesutbild-
ningsinstitution och bas för internationell samverkan accentueras
ytterligare.
De nya möjligheterna som skapats genom den elektroniska revolutionen,
genom Internet och World Wide Web skapar en ny situation för
forskningen. Båda dessa system har utvecklats inom den vetenskapliga
världen, delvis för helt andra syften - men skapar nu nya möjligheter för
forskningen och dess växelverkan med samhället i övrigt.
Kommunikation och information inom forskarsamhället förbättras
radikalt. De nya systemen kan också utnyttjas för att uppmuntra en ökad
geografisk spridning av forskningen och därigenom utveckla forskning
som kan stå närmare lokala perspektiv, erfarenheter och krav. Men
informationssystemen kan också väsentligt förbättra kommunikationen
mellan vetenskapssamhället och det omgivande samhället. Tekniken ger
helt nya möjligheter att bilda nätverk mellan forskare och användare där
problem och krav som formuleras i samhället kan stimulera forskningen.
Samtidigt är det också möjligt att underlätta sökandet efter kunskap.
Allt detta är möjligheter som inte automatiskt blir verklighet. Som ofta
när en ny revolutionerande teknik lanseras, är det lätt att överskatta
möjligheterna och undervärdera problemen. Om tekniken skall kunna
utnyttjas på ett ekonomiskt, socialt och kulturellt givande sätt krävs
betydande insatser både av det allmänna, forskarna själva och företagen.
Den väldiga mängden av information som görs tillgänglig är till ringa
nytta om man inte vet vad man vill ha svar på, hur svaren ska tolkas och
verifieras och hur de ska kunna omsättas i praktiken. Betydelsen av
utbildning är uppenbar.
Följande redovisning bygger på underlag från OECD och omfattar endast
OECD-länderna. Nästan alla världens forskningsresurser är koncentrerade
till i-länderna och i-ländemas problem. Forskning om många av de stora
ödesfrågoma för världens flertal tilldelas knappa resurser, delvis som en
19
följd av denna snedfördelning. U-ländema som grupp kontrollerar mindre Prop. 1996/97:5
än 5 % av resurserna för forskning och utvecklingsarbete. Inom denna
grupp dominerar i sin tur ett fåtal länder med i sammanhanget
förhållandevis stark forskningsstruktur, t.ex. Indien och Brasilien.
Utgiftstrender
Efter en period med ganska stadigt ökande satsningar på FoU under
1980-talet har de samlade FoU-utgiftema för OECD-området minskat från
2,4 % av bruttonationalprodukten (BNP) år 1990 till 2,2 % år 1993.
Minskningen i FoU-intensitet beror i de flesta länderna på minskade
offentliga anslag, i några fall är den en följd av fortsatt neddragning av
försvarsrelaterade utgifter och ökat tryck på den offentliga budgeten. I de
länder där FoU-resursema ändå ökade i början av 1990-talet kom
ökningen från näringslivets finansiering av FoU. Ökningstakten i
näringslivets FoU-utgifter var dock, särskilt i Japan, betydligt lägre i
början av 1990-talet än under 1980-talet. Näringslivets andel av FoU ökar
således, både som finansiär och utförare. År 1993 finansierade näringslivet
i OECD-ländema nära 60 % av all FoU medan 67 % av FoU-
verksamheten utfördes inom näringslivet. Offentligt stöd till FoU riktas
i högre grad mot statliga forskningsinrättningar och högskolesektorn och
relativt sett mindre mot näringslivet. FoU som utförs i näringslivet
fortsätter att koncentreras till högteknologisk industri, särskilt inom
tillverkning av informations- och kommunikationsutrustning samt till
tjänstesektorn. De långsiktiga framtidsutsikterna för FoU bedöms av
OECD som goda, eftersom medlemsländerna i allt högre grad omvandlas
till kunskapsbaserade ekonomier. I det korta och medellånga perspektivet
gör dock behovet av att minska de offentliga utgifterna, näringslivets
omstruktureringar och en svag ekonomisk tillväxt i vissa regioner att
FoU-satsningama sannolikt hålls tillbaka.
Fortsatt hög prioritet för FoU i offentlig politik
FoU är fortfarande högt prioriterat i OECD:s medlemsländer trots behovet
att i många länder begränsa den offentliga sektorns utgifter och minska
budgetunderskottet. Ofta framhålls betydelsen av FoU som motor för
tillväxt och konkurrensförmåga. Utgiftstrender med avseende på
forskning varierar mellan länderna men den övergripande FoU-intensiteten
har varit relativt stabil över de senaste åren. I många länder omprövas och
omorganiseras stödet till akademiska och andra offentliga
forskningsinrättningar, vilka utför merparten av grundforskningen.
20
Uppåtgående trend i ett par länders finansiering av FoU
I några OECD-länder ökar de offentliga resurserna för FoU. I Ned-
erländernas forskningsbudget för år 1995 var behovet att bredda och
stärka det offentliga stödet till forskning och teknisk utveckling ett
centralt tema. Den norska forskningsbudgeten har ökat stadigt sedan
mitten av 1980-talet. Den danska regeringen planerar att successivt öka
anslagen till FoU med målet att före sekelskiftet nå upp till samma nivå
som andra nordeuropeiska länder. I Frankrike höjdes inom
Industridepartementets område anslagen för industriell FoU och för större
industriforskningsprogram med 4,3 % respektive 8 % år 1994. Dessa
prioriteringar kvarstod år 1995. I andra länder har budgetbegränsningar
inneburit att FoU, trots hög prioritet, inte kunnat stödjas i den
utsträckning som planerats. I Schweiz har en planerad expansion fått
avbrytas och målet för nästa treårsperiod (1996-99) är att klara en
oförändrad nivå.
Stabilitet och långsiktighet i finansieringen av grundforskning
I några länder har åtgärder vidtagits för att vidmakthålla en stabil och
långsiktig finansiering av grundforskningen. I Tyskland har forsknings-
rådet Deutsche Forschungsgemeinschaft och Max Planck Gesellschaft en
planeringsram som innebär 5 % årlig ökning av anslagen i fem år till
vissa framstående forskningsinstitutioner. Anslagsutvecklingen för
universiteten är dock sämre och för både Tyskland och Frankrike finns det
tecken som tyder på stundande åtstramning även av grundforskningen.
Australien har övergått till treårig medelstilldelning till de större offentliga
forskningsinstituten, varav en stor andel går till The Commonwealth
Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO). I Japan och
Grekland satsar man på extra stöd för att bygga upp och förbättra
forskningens infrastruktur. Utgifterna för grundforskning inom ramen för
de federala utgifterna för FoU har i USA ökat från 13 % i mitten på
1980-talet till 18 % år 1994.
Effektivare utnyttjande av FoU-medel genom utbyggd uppföljning och
utvärdering
Mot bakgrund av det begränsade utrymmet för finansiering av forskning
finns en strävan mot en effektivare resursanvändning genom mer
omfattande utvärderingar och uppföljning av beslut. I USA sker inom
ramen för The National Performance Review en omfattande omprövning
av forskningens finansiering. Även Schweiz gör en översyn av hur
forskningen kan utvecklas genom tvärvetenskapligt samarbete inom
prioriterade områden och en ökad integration med internationell forskning.
De utvärderingar som initierats av de svenska forskningsråden, särskilt
Prop. 1996/97:5
21
Naturvetenskapliga forskningsrådet, med anlitande av internationell Prop. 1996/97:5
expertis har här varit en förebild.
Koncentration av FoU-stödet
I många OECD-länder koncentreras stora delar av FoU-stödet till
specifika områden såsom informationsteknik, energiteknik, miljöteknik,
bioteknik, medicin, moderna material samt rymd- och flygteknik. I
Danmark har behovet av koncentration och samordning av det offentliga
stödet till FoU under år 1995 lett fram till en ny nationell FoU-strategi,
Forskning i perspektiv. I Norge kan urskiljas en trend mot färre och större
FoU-program. Japans Agency of International Science and Technology
har inordnat 35 projekt under programmet Industrial Science and Tech-
nology Frontier som täcker områdena supraledning; moderna material;
bioteknik; elektronik, information och kommunikation; maskiner och
rymd; naturresurser; liv och samhälle samt hälsa och välfärd. Fonden för
forskningsstöd i Österrike ändrade år 1994 inriktning från traditionella
sektorer till områden som mikroelektronik, miljövård, informationsteknik
och utveckling av dataprogram. I Frankrike stöds större strategiska
program genom s.k. innovationsprojekt inom bl.a. områden som platta
bildskärmar, superdatorer, digital TV, bioteknik och
informationsmotorvägar.
Skattetekniskt och direkt finansiellt stöd för FoU inom näringslivet
Skattetekniska åtgärder för att stödja FoU inom industrin är en viktig
forskningspolitisk komponent i flera länder. Den syftar till att öka
omfattningen av forskning och främja innovationsverksamhet inom
industrin. Dessa åtgärder består av allmänna skatteavdrag för FoU-
kostnader, vilket förekommer i flertalet OECD-länder och ytterligare
riktade skatteförmåner i några länder t.ex. USA, Kanada, Frankrike,
Spanien och Japan. I Australien har skattesubventionssystemet nyligen
ändrats för att förbättra förutsättningarna för mindre företag. Den FoU-
relaterade företagsbeskattning som infördes i Nederländerna år 1994
grundas på lönekostnader så att incitament för FoU-insatser blir oberoende
av eventuella vinster.
I många OECD-länder ges också direkt finansiellt stöd till näringslivet
för att stimulera FoU. I Storbritannien stöder Department of Trade and
Industry utvecklingen av ny teknik, särskilt inom småföretag, genom
anslag från de s.k. SMART (Small Firms Merit Award for Research and
Technology) och SPUR (Support for Products Under Research)
programmen. 1 Australien finns ett Concessional-Loans-program som
stöder specifika, tidiga kommersialiseringsaktiviteter inom små hög-
teknologiskt inriktade företag. Japans Key Technology Centre erbjuder
också lån för att stimulera konkurrensneutral FoU.
22
Prop. 1996/97:5
Teknikspridning och stöd till samverkan mellan näringsliv, offentliga
forskningsinrättningar och högskolesektorn
Åtgärder för att utveckla kontakterna mellan forskningssystemet och
industrin bibehålls eller förstärks i OECD-ländema. Målet är att höja
effektiviteten och den internationella konkurrensförmågan genom att
förbättra näringslivets tillgång till existerande kunskap, ny teknik och
teknisk rådgivning vid universitet och offentliga forskningsinrättningar.
Målet är dessutom att öka förståelsen hos universitet och andra
forskningsinrättningar för industrins behov av FoU, öka forskarnas
rörlighet och uppmuntra kommersialisering av forskningsresultat.
Nederländernas senaste vitbok om forskningen, Knowledge in Action, och
Danmarks nya forskningsstrategi, Forskning i perspektiv, är två aktuella
exempel.
Samverkan mellan näringsliv, offentliga forskningsinrättningar och
högskolesektorn uppmuntras för att främja utvecklingen av nya produkter
och processer men också för att bidra till ökad teknikspridning. Åtgärder
har vidtagits för att hjälpa företag att anpassa sig till kraven på flexibilitet
och förnyelse i hanteringen av ny teknik. Offentliga forskningsinrättningar
och högskolesektorn uppmuntras att utveckla sina kontakter med
avnämare i näringslivet. Initiativ tas också för att gynna en mer utbredd
anskaffning och tillämpning av ny teknik. Många av dessa initiativ för att
främja teknikspridning är speciellt riktade mot små och medelstora
företag, vilka kan vara i ett sämre läge än de större företagen, t.ex. när det
gäller medvetenhet om och finansiering av ny teknik. För detta ändamål
inrättas i Australien ytterligare s.k. Co-operative Research Centres, vilka
främjar forskningssamarbete mellan högskola och näringsliv inom
strategiska områden. Man vidtar också åtgärder för att förbättra industrins
tillgång till expertis från CSIRO, Australiens största offentliga
forskningsorganisation. I USA är de s.k. Industry-University Cooperative
Research Centers inriktade på grundforskning som föreslagits av the
National Science Foundation's Industrial Advisory Boards. I
Storbritannien befrämjar programmet The Link Initiative
konkurrensneutral forskning i samarbete mellan företag och
forskningssystem. The Development Contract Scheme i Danmark främjar
forskningssamarbete mellan industrin och offentliga forskningsorgan för
utveckling av s.k. generiska teknologier. I Norge finns programmet
Innovation och företagande för en snabbare kommersialisering av offentlig
forskning, som kan användas av småföretag, och programmet
Teknikspridning från forskningsinstitutioner, som ska förbättra samarbetet
kring identifiering och utveckling av användbar ny teknik.
23
Regionalpolitiska överväganden
I många länder är regionalpolitiken i allt högre grad inriktad på att
stimulera FoU och sprida teknik till företag lokaliserade i specifika
målområden för utveckling och omstrukturering. I Frankrike har pro-
grammen Atout, Puce och Logic, vilka rör näringslivets användning av ny
informationsteknik, decentraliserats. Frankrikes Centres de Ressources
Technologiques, som verkar för överföring av ny teknik till små och
medelstora företag, integreras regionalt. Tyskland bygger upp mer än 20
tekniköverföringscentra, liksom 11 branschspecifika teknikcentra i landets
östra delar. I Nederländerna fortsätter inom ett tidsbegränsat program den
verksamhet som bedrivs av de regionala Branch Technology Centres och
som avser stöd till teknikrelaterade föredrag, utställningar och utbildning.
Det nordnorska teknikinstitutet tillhandahåller konsulttjänster riktade mot
de tre nordligaste norska länen.
Kompetensutveckling
I OECD-ländemas forsknings-, teknik- och industripolitik ägnas ökad
uppmärksamhet åt kompetensutveckling som den avgörande faktorn för
att omsätta tekniska framsteg i ekonomisk tillväxt. Länderna eftersträvar
att ungdomsutbildningen ska utrusta individen med förmåga att lära
kontinuerligt och med de färdigheter som krävs för att söka och tillämpa
ny kunskap. Områden med anknytning till naturvetenskap och teknik
uppmärksammas särskilt. Fortbildningen får ökad betydelse under
arbetslivet och ansträngningar görs för att närmare integrera arbets-
livserfarenheter och fortbildning med det ordinarie utbildningssystemet.
Ett ökande antal program har som mål att främja rörligheten hos
forskningspersonalen både nationellt och internationellt.
Många länder strävar efter att öka antalet högskoleutbildade och antalet
forskarutbildade i samhället. I Danmark, Japan, Schweiz och Sverige
utvärderas och/eller reformeras forskarutbildningen i olika avseenden.
Australien, Island, Sverige och USA ser över villkoren för studiestödet.
För att stimulera ökad rörlighet utvecklar flera länder system för externa
doktorand- och forskarstipendier och ökar utbudet av nationella och
internationella postdoc-stipendier. Andra sätt att gynna forskarrörlighet är
att stimulera samarbetet mellan högskolan och industrin t.ex. genom
gemensamma forskningsprojekt eller särskilda utbytesprogram.
Kompetensutvecklingen inbegriper i de flesta OECD-länder en ökad
användning av datorer och informationsteknik. Den moderna
informationstekniken förbinder forskarna, deras forskningsproblem och
resultat snabbare och tillförlitligare än tidigare. Danmark undersöker,
tillsammans med andra OECD-länder, hur den framväxande elektroniska
infrastrukturen kan komma att främja forskarnas rörlighet, uppmuntra
forskningssamarbete och underlätta spridningen av forskningsresultat. I de
nordiska länderna och i t.ex. Frankrike (RENATER) och Schweiz
(S WITCH) utvecklas omfattande nätverk för kommunikation mellan högre
utbildning och forskning.
Prop. 1996/97:5
24
Den svenska forskningspolitiken uppvisar i många fall huvuddrag
liknande dem som återfinns i de övergripande, internationella trenderna
på området. Detta gäller t. ex. den höga prioritet som FoU ges i politiken
i många OECD-länder. Forskningens betydelse för Sveriges välstånd och
utveckling, såväl materiellt som socialt och kulturellt, har länge präglat
forskningspolitiken.
I flera länder finns nu en strävan efter en mer effektiv resursanvändning
genom en ökad betoning på relevans och nyttiggörande samt mer
omfattande utvärdering och uppföljning. Sverige har en lång tradition av
internationella utvärderingar av forskningsområden och utvecklingen går
nu mot att ytterligare vikt läggs vid utvärdering och uppföljning av
forskningens resultat.
Kontakterna mellan forskningssystemet och näringslivet har i Sverige,
liksom i ett flertal andra länder, rönt allt större intresse. Under de senaste
åren har ett flertal nya samverkansformer erhållit statligt stöd och
utvecklingen på området fortsätter. Det handlar både om att ge
näringslivet tillgång till den kunskap och kompetens som finns inom
forskningssystemet och om att tillföra högskolan de kunskaper och
frågeställningar som genereras i näringsliv och samhälle.
Kompentensutvecklingen uppmärksammas alltmer internationellt som en
avgörande faktor för ekonomisk tillväxt. I Sverige har politiken bl.a.
syftat till att öka antalet högskoleutbildade och antalet forskarutbildade i
samhället. Särskilt utbildningarna inom naturvetenskap och teknik har
byggts ut, för att bl.a. samhällets och näringslivets behov av kvalificerad
personal skall kunna tillgodoses.
Stimulans av forskning och utbildning ses som viktiga delar av
regionalpolitiken i många länder. Även i Sverige har dessa frågor under
senare år uppmärksammats alltmer genom utbyggnad av forskningen vid
de mindre och medelstora högskolorna samt genom uppbyggnad av en
högskola på Södertörn och planeringen för en ny högskola i Malmö.
FoU-finansieringen i Sverige
Ett karaktäristiskt drag hos det svenska forskningssystemet är att huvud-
delen av den statligt finansierade forskningen utförs vid universitet och
högskolor. Dessa utför därmed både den inomvetenskapligt motiverade
forskningen och en stor del av sektorsforskningen vilken motiveras utifrån
kunskapsbehovet inom olika samhällssektorer.
Den statliga FoU-finansieringen sker via ett stort antal organ. Regering
och riksdag anslår medel för forskning och utveckling inom samtliga
departementsområden. Inom de flesta av dem finns forskningsråd och/eller
sektorsorgan. som fördelar medel till forskning och utveckling vid
universitet och högskolor, forskningsinstitut eller företag. Utbildnings-
departementet har ansvar för bl.a. grundläggande forskning och
forskarutbildning. Basen utgörs av fakultetsanslagen.
Prop. 1996/97:5
25
Forskningsråden stöder vetenskapligt betydelsefull forskning inom sina
områden. De flesta finansiärer stöder i viss mån både mer grundläggande
forskning och forskning av mer tillämpad karaktär. En betydande del av
medlen för civil sektorsforskning avsätts inom Närings- och
handelsdepartementets verksamhetsområde. Härutöver finns FoU-medel
i väsentlig omfattning inom bl.a. Jordbruks- och Arbetsmarknads-
departementens verksamhetsområden. Statsmakterna fördelar inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde stora FoU-anslag för framför
allt totalförsvarsändamål. Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
svarar för cirka 46 % av de statliga FoU-insatsema budgetåret 1995/96.
Försvarsdepartementet och Närings- och handelsdepartementets verksam-
hetsområden svarar för 21 % respektive 11 % av FoU-anslagen.
De olika finansieringsformerna kompletterar varandra. Universitetens
och högskolornas fakultetsanslag utgör forskningens basresurser och
svarar för långsiktighet och kontinuitet. De används huvudsakligen till
finansiering av tjänster och infrastruktur. Forskningsrådsmedel fördelas
efter inomvetenskapliga kriterier till tidsbegränsade projekt och tjänster.
Enskilda forskare föreslår forskningsprojekt som granskas med s.k. peer-
review-system, vilket innebär att andra forskare, i vissa råd tillsammans
med allmän företrädare inom det aktuella området, rangordnar projekten.
Forskarna har således en stor frihet att avgöra vilken forskning som skall
bedrivas inom ramen för fakultetsanslag och forskningsrådsmedel.
Sektorsmedel fördelas av organ som skall tillgodose FoU-behov inom en
viss samhällssektor. Dessa organ har vitt skiftande arbetssätt, men
gemensamt är att finansiären kräver att även andra kriterier än
inomvetenskapliga kvalitetskriterier skall vara uppfyllda.
Definition och indelning av FoU
Prop. 1996/97:5
1 den forskningsstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) tar fram
används de definitioner och indelningar som utvecklats inom OECD.
Detta innebär att FoU delas in i grundforskning, tillämpad forskning och
utvecklingsarbete. Dessa kategorier används allmänt i den forsknings-
politiska diskussionen, men gränserna mellan dem är flytande. Detta gäller
även andra begrepp som utvecklats under senare år, t.ex. målinriktad
forskning, strategisk forskning m.fl. Med grundforskning avses, med den
definition OECD och SCB använder, att systematiskt och metodiskt söka
efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte.
Begreppet inrymmer även forskning vars inriktning är att lägga en grund
som kan tänkas ge tillämpning. I begreppet tillämpad forskning ligger
forskning med bestämda tillämpningar i sikte. Utvecklingsarbete avser att
utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att
åstadkomma nya produkter, processer, system eller väsentliga förbättringar
av redan existerande sådana.
26
När det gäller balansen mellan forskning och utvecklingsarbete dominerar Prop. 1996/97:5
för företagens del utvecklingsarbete och den utgör även en väsentlig del
av de statliga forskningsfinansiärernas FoU-volym. Vid universitet och
högskolor utgörs den helt övergripande FoU-verksamheten av forskning.
Totalt sett genomförs större delen av forskningen i Sverige vid universitet
och högskolor.
F/g. 3.1 Antal FoU-årsverken' fördelade mellan forskning
och utveckling under perioden 1981-1995
FoU-
årsverken
40000
20000
Företag
Utvecklings-
arbete
Forskning
Universitet och
högskolor
|
Landsting och stat |
Sveriges insatser för forskning och utvecklingsarbete
De svenska resurserna för FoU uttryckta som andel av bruttonationalpro-
dukten (BNP) har länge legat bland de högsta i världen. Enligt den
senaste undersökningen från SCB, år 1993, satsar Sverige 3,4 % av BNP
på FoU, vilket motsvarar ca 48 miljarder kronor. Denna andel var detta
år högre än i något annat OECD-land. Ökningen av BNP-andelen från år
1991 förklaras av att företagens FoU-satsningar har ökat, att statistiken nu
omfattar FoU inom kommuner och landsting och att Sveriges BNP har
minskat. Totalt utfördes omkring 60 000 FoU-årsverken. Prognoser för år
1995 pekar mot en ökning av FoU-årsverken till 61 000 och FoU-
utgifterna till 53 miljarder kronor.
1 Ett FoU-årsverke är det arbete som en heltidsanställd person utför under ett år inom FoU-
området. Fördelningen mellan utvecklingsarbete och forskning är schablonberäknad.
Fig. 3.2 FoU-utgifternas procentandel av BNP i Sverige
jämfört med utlandet
Prop. 1996/97:5
|
1991 |
1993 | |
|
Sverige |
2,9 |
3,4 |
|
Japan |
2,9 |
2,7 |
|
USA |
2,8 |
2,7 |
|
OECD |
2,3 |
2,2 |
|
Norden |
2,2 |
2,4 |
|
EU |
2,0 |
2,0 |
De totala offentliga insatserna för FoU beräknas uppgå till drygt 19,5
miljarder kronor budgetåret 1995/96 (12-månader). Av den totala statliga
budgeten motsvarar FoU-anslagen ca 3 %. Andelen av BNP är 1 %. Vid
en jämförelse med övriga OECD-länder år 1993 låg Sverige bland de
högsta när det gäller statliga insatser för FoU räknat som andel av BNP.
Utlandsfinansieringen av FoU ökar trendmässigt och förväntas dessutom
få ett väsentligt tillskott tack vare den allt större omfattningen av
projektbidrag från EU. Den preliminära statistiken som EU/FoU-rådet
tagit fram pekar på en svensk andel på drygt 3 % av EU:s FoU-budget i
de första ansökningsomgångarna. Detta skulle innebära att svenska
forskare och näringsliv kommer att få ett tillskott på omkring 900
miljoner kronor per år i fyra år.
FoU bedrivs främst inom näringslivet (69%) och inom universitets- och
högskolesektorn (22%). Övrig offentlig sektor svarar för omkring 9 % av
utförandet av den totala FoU-verksamheten.
Fig. 3.3 Finansieringen av FoU i Sverige år 1993, miljarder kronor
Finansiärer
av FoU
Utförande
sektor
Utlandet
33,5
Företag
(inkl, industriforsk-
ningsinstitut )
10,4
Universitet,
högskolor
(exkl. undervis-
ningssjukhusen)
Offentlig
sektor
(inklusive:
landsting
ochförsvar)
28
År 1993, då BNP hade sjunkit relativt kraftigt i Sverige, framstod Prop.
högskolans andel av BNP som unikt hög. Andelen, 0,79 %, var då
dubbelt så hög som i USA och mer än dubbelt jämfört med genomsnittet
bland OECD:s och EU:s länder.
1996/97:5
Fig. 3.4 Total FoU utförd inom högskolesektorn
i procent av BNP år 1993
Utvecklingen av statliga anslag till olika vetenskapsområden i Sverige
Utgående från statsbudgeten kan statens anslag inom samtliga
departementsområden fördelas till olika forskningsfinansiärer beroende på
vilket ändamål som forskningen är inriktad mot. Huvudområdena är
allmän vetenskaplig utveckling, civil sektorsforskning samt försvars-
forskning.
Sektorsforskningens nivå har de senaste decennierna varit i stort sett
konstant medan anslagen till allmän vetenskaplig utveckling ökat relativt
mycket. Anslagen till försvarsforskningen ökade under större delen av
1980-talet. Budgetåret 1995/96 svarar försvarsforskningen för ca 20 % av
den statliga FoU-satsningen, vilket innebär ca 4 miljarder kronor. I denna
andel ingår emellertid materielutveckling, vilken utgör ca tre fjärdedelar
av FoU inom försvarsområdet. Den första hälften av 1980-talet var
energiforskning ett högt prioriterat ändamål, som utgjorde ca 10 % av de
totala statliga insatserna för FoU. Denna satsning har emellertid avtagit
under 1990-talet och motsvarar knappt 3 % budgetåret 1995/96. Insatserna
inom området fysisk miljö och naturvård ökade kraftigt i mitten av 1980-
talet. Av dessa utgör FoU inom biståndsrelaterad verksamhet en viktig
del. Förbättring av transporter och telekommunikationer är ett annat
område som numera prioriteras. Till detta område hör en stor del av
insatserna inom informationsteknologin. Budgetåret 1995/96 avsätts drygt
5 % av de statliga medlen för FoU till transport- och
kommunikationsområdet.
29
Den allmänvetenskapliga forskningen har en relativt väldefinierad Prop. 1996/97:5
indelning i fakultetsområden. Till allmänvetenskaplig utveckling gick
budgetåret 1995/96 totalt 9,9 miljarder kronor. Inom detta område är det
medicinska området störst. För detta avsattes 2,8 miljarder kronor, vilket
utgör 28 %. Därnäst kommer naturvetenskap och teknik med vardera ca
20 %. Det samhällsvetenskapliga området svarar för 10 %, medan
humaniora, respektive lantbruks- och veterinärvetenskap, svarar för var-
dera 8 % av resurserna.
Om statens anslag för övriga ändamål därutöver tillförs och dessa
fördelas på områden erhålls en översiktlig bild av forskningens fördelning
per område, som bl.a. visar följande.
Under perioden 1986/87 - 1995/96 har anslagen till humaniora, inkl.
FoU inom kultur- och mediaområdet, ökat med nära 70 %. Den kraftiga
ökningen av anslagen till humaniora bör ses mot bakgrund av en låg
ursprungsnivå. Anslagen till teknisk forskning, inkl. FoU inom industriell
verksamhet, energi- och teleområdet, har ökat med 18 %. Naturvetenskap
tillsammans med området fysisk miljö ökade under samma period med 33
% och anslagen till medicin, hälso- och sjukvård med 12 %.
Fig. 3.5 Utvecklingen av totala FoU-anslag i statsbudgeten,
1986/87 - 1995/96, miljoner kronor, 1991 års priser.
Miljoner
* Områdesindelningen avser allmänvetenskaplig utveckling
sammanslaget med "motsvarande" sektorsforskningsområde
enligt SCB:s definitioner av FoU- ändamål (STBG-analys 1995/96)
30
Den regionala fördelningen inom FoU-området
FoU-verksamheten i Sverige är starkt koncentrerad till storstadsregionerna.
Av de totala personella FoU-insatsema utfördes år 1993 omkring 34 % i
Stockholms län, 18 % i Göteborgs och Bohus län samt 11 % i Malmöhus
län. I övriga län, där mer än 60 % av befolkningen bor, utförs således
endast en tredjedel av landets FoU.
Prop. 1996/97:5
Fig. 3.6 FoU-årsverken i storstadslän -
jämförelse med övriga län år 1993
och Malmö
Det privata näringslivet finansierar den större delen av FoU-verksamheten
Företagens totala FoU-utgifter beräknas ha uppgått till ca 34 miljarder
kronor år 1993, vilket är den högsta siffran någonsin. Näringslivet stod
därmed för närmare 70% av FoU-utgiftema i Sverige. Vad gäller
näringslivets totala FoU-utgifter som andel av BNP ligger Sverige högt
bland OECD-länderna. De näringsgrenar som gör de största FoU-
insatsema är elektronikindustrin, transportmedelsindustrin, maskinindustrin
och läkemedelsindustrin.
Svenska koncerners FoU-insatser utomlands är större än utländska
koncerners FoU-satsningar i Sverige. Den FoU som svenska
multinationella koncerner bedriver utomlands uppgick till 7,5 miljarder
kronor år 1993. Detta utgjorde cirka en fjärdedel av koncernernas totala
utgifter för FoU. Motsvarande siffra för utländska företags FoU-insatser
i Sverige var 4,6 miljarder kronor, varav ABB svarar för en stor del.
31
Inom företagssektorn utgör forskningen endast en mindre del av Prop. 1996/97:5
näringslivets FoU-verksamhet. För företagen är således utvecklingsarbetet
det dominerande. Främjande av industriell verksamhet är det huvudsakliga
syftet. Inom detta ändamål avser knappt hälften av insatserna framtagning
av nya produkter, processer eller system. Drygt hälften syftar till
förbättring av redan existerande verksamheter.
En positiv utveckling sker bland småföretag
Inom många OECD-länder har man kunnat iaktta en ökad FoU-verksam-
het i de mindre företagen och då främst inom tjänsteföretagen. Motsvaran-
de utveckling sker också i Sverige. År 1993 utgjorde FoU-utgiftema inom
företag med färre än 50 anställda drygt 2,6 miljarder, vilket inte
medräknas i FoU-statistiken. Detta motsvarar 8 % av övriga företags FoU.
För tio år sedan var denna andel 4 % och för tjugo år sedan endast 2 %.
Forskningsnära småföretag, som har etablerat samverkan med forsk-
ningsverksamhet vid företag eller högskolor, och teknikintensiva små-
företag svarar för en väsentlig del av denna FoU-expansion.
Fördubbling av antalet forskarutbildade
Antalet forskarutbildade under 65 år i samhället beräknas fördubblas fram
till år 2010 jämfört med år 1990. Under de senaste decennierna har antalet
forskarutbildade under 65 år i Sverige ökat från ungefär 10 000 år 1970
till nära 25 000 år 1990. Med dagens inflöde av doktorander skulle antalet
år 2010 uppgå till 50 000 personer.
Fig.3.7 Antalet forskarutbildade i befolkningen fram till år 2010
Antal
32
Prop. 1996/97:5
Antalet nyantagna studerande per år till forskarutbildningen har varit
relativt konstant - drygt 2 000 - ända sedan början av 1970-talet. Först
under senare hälften av 1980-talet och under 1990-talet ökade antalet
nämnvärt och uppgår nu till ca 3 000 studerande. Andelen kvinnor har
under samma tid ökat från 23 % till 40 %.
Antalet forskarstuderande som under läsåret avlägger doktorsexamen har
fördubblats sedan mitten av 1970-talet och uppgår läsåret 1994/95 till
drygt 1 500. Läsåret 1994/95 var en tredjedel av dem som avlade
doktorsexamen kvinnor. Fortfarande är andelen examinerade kvinnor lägst
vid teknisk fakultet, där endast var femte nybliven doktor är kvinna.
Sverige får genom migration ett nettotillskott av forskarutbildade. År
1994 hade antalet invandrare med forskarutbildning fördubblats jämfört
med år 1991, från 500 till 1 000 personer. Det framgår dock inte av
statistiken i vilken utsträckning personer med forskarutbildning, vare sig
de har svensk eller utländsk doktorsexamen, har arbetsuppgifter som
motsvarar deras kompetens. Antalet forskarutbildade som utvandrade är
lägre, 340 personer år 1994 varav 140 hade Sverige som födelseland.
Detta inbegriper även svensk forskarutbildad personal vid de svenska
multinationella företagen. Enligt dessa uppgifter pågår således inte någon
forskarflykt från Sverige.
Resultat av FoU
När det gäller produktionen av vetenskapliga artiklar, vilken ofta används
som ett kvalitetsmått på forskningen, ligger Sverige på andra plats bland
OECD-ländema, med mer än 1 500 publicerade artiklar per miljon
invånare år 1994. Under 1990-talet är det enbart Schweiz som har
producerat fler artiklar per invånare. Schweiz är centrum för många
europeiska forskningsorganisationer vilket kan bidra till den höga siffran.
Ämnesområden med hög publiceringsstatistik bland svenska forskare är
framför allt biomedicin, klinisk medicin och biologi. Samarbete i form av
samförfattande av artiklar med forskare från EU-ländema har under
perioden 1990-94 nästan fördubblats. År 1994 var drygt 3 500 artiklar
samförfattade med forskare från EU-ländema av totalt närmare 7 000
samförfattade artiklar.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
Prop. 1996/97:5
Regeringens förslag: Följande övergripande mål skall gälla för forskningen
- Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället och
kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i jordens
ekosystem och i historien.
- Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, välfärd och
miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället liksom för
kommande generationer.
- Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i näringsliv
och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en hållbar utveckling
och därigenom också främja sysselsättning och välfärd.
- Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja den
kulturella utvecklingen.
- Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga förhållningssätt
i samhället och därmed främja och stärka demokratin.
- Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och till
lösningar av globala problem.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill med hänsyn till
forskningens betydelse och de samhällsförändringar, som beskrivits i det
inledande avsnittet, föreslå följande övergripande mål för forskningen.
Den forskning som bedrivs med offentliga medel skall bidra till
uppfyllandet av dessa mål, även om enskilda forskningsprojekt inte kan
bidra till att tillgodose samtliga mål. Dessa mål utgör, tillsammans med
allmänna riktlinjer för forskningspolitiken, en analys av
forskningssystemets organisation och effektivitet samt det rådande
resursläget, utgångspunkter för regeringens ställningstaganden i
forskningspolitiken.
- Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället
och kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i
jordens ekosystem och i historien.
- Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, välfärd
och miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället liksom för
kommande generationer.
- Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i
34
näringsliv och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en prOp 1996/97:5
hållbar utveckling och därigenom också främja sysselsättning och välfärd.
- Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja
den kulturella utvecklingen.
- Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga för-
hållningssätt i samhället och därmed främja och stärka demokratin.
- Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och till
lösningar av globala problem.
Regeringens förslag: Följande allmänna riktlinjer skall gälla för forsknings-
politiken.
1. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället.
2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna medan
organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare
medelsfördelning och verksamhet.
3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den forskning som
finansieras med statliga medel.
4. Forskningen skall komma till nytta.
5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka.
6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall ges
ökad uppmärksamhet.
7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett
genusperspektiv.
8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas.
9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna forskningsresurser.
10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt samspela
med forskning i andra länder.
11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett brett
stöd till utvecklingen i Europa.
35
1. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället
Samhället blir alltmer kunskapsberoende. Det gäller inom alla områden.
Kunskapen kommer inte bara fram genom forskning i ordets traditionella
bemärkelse utan utvecklas också ur erfarenheteter av skilda slag i
praktiskt arbete och problemlösande verksamhet. Att kunskapsut-
vecklingen i och för sig är ett vidare begrepp än forskning förringar
givetvis inte betydelsen av forskningsinsatser. Forskning är och måste
vara basen för mycket av kunskapsutvecklingen t.ex. i utbildning och
utvecklingsarbete. De forskande institutionerna måste ha intensiva
kontakter med det omgivande samhället för att ta del av problemställ-
ningar, kunskaper och erfarenheter. Omvänt måste omgivningen - företag,
organisationer och offentliga myndigheter - göra större ansträngningar att
följa forskningens utveckling. Staten måste genom sin politik underlätta
denna växelverkan.
Den statliga forskningen skall samspela med näringslivets FoU för att
åstadkomma ekonomisk tillväxt och en god kunskapsutveckling inom
svenskt näringsliv. Kunskap är avgörande för framgångar i dagens
näringsliv. Företagen satsar därför stora resurser på att utveckla kunskap.
Företagen har dock knappast möjlighet att se längre än till sin egen
lönsamhet när denna typ av investeringar övervägs. Staten har därför en
viktig roll när det gäller att genomföra eller finansiera den forskning som
de forskande företagen inte själva kan förutses ansvara för, men som är
lönsam för samhället som helhet. Forskning om t.ex. energiresurser är
väsentlig såväl för näringslivets tillväxt som för en hållbar utveckling. Det
finns också många andra områden där forsknings- och utvecklingsinsatser
främjar såväl näringsliv som andra angelägna samhällsintressen. En väl
avvägd forskningspolitik är således viktig för att öka den ekonomiska
tillväxten.
För att den statliga forskningen skall vara tillväxtstimulerande krävs att
den faktiskt är användbar för näringslivet. En annan förutsättning är att
statens och näringslivets insatser kompletterar varandra så att synergief-
fekter uppstår. Den statliga forskningen bör därför vara inriktad mot
områden där kunskapsspridningen kan förväntas bli stor och där det inte
finns tillräckliga legala instrument för att företagen skall kunna skydda
sina idéer. Dessa avvägningar kräver en närmare och kontinuerlig dialog
mellan statsmakterna, högskolan, näringsliv och fackliga organisationer.
2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna
medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om
närmare medelsfördelning och verksamhet
Forskningens frihet och autonomi är grundläggande i ett demokratiskt
samhälle. Begreppet innebär att forskningen skall vara fri i val av
metoder, forskningsbara problem liksom rätten att fritt publicera
forskningsresultat. Särskilt viktigt är att forskarna själva avgör vad som
Prop. 1996/97:5
36
är vetenskapliga rön, vad som är god och dålig kvalitet etc. Forskningens PrOp
frihet garanteras ytterst av det demokratiska statsskicket och dess
grundlagsfästa rättigheter. Forskningsfriheten i Sverige är således starkt
etablerad sedan mycket lång tid tillbaka och förvaltas väl av det offentliga
forskningssystemet. Det är viktigt att denna frihet fortsatt värnas även vid
en fördjupad samverkan med det omgivande samhället, bl.a. näringslivet.
Det är nödvändigt med en ansvarsfördelning mellan olika nivåer och
beslutsfattande organ inom forskningsområdet. De demokratiskt valda
organen måste ta det yttersta ansvaret för forskningsresurserna och deras
användning. I det sagda ligger för det första att statsmakterna måste ha
inblick i och kunna planera för alla offentliga medel som används för att
finansiera forskning, således också de löntagarfondsmedel som avsatts till
stiftelser för forskningsstöd. Dessa medel är till sitt ursprung offentliga.
I det ovan sagda ligger också att statsmakterna skall besluta om den
övergripande fördelningen av forskningsresurserna mellan olika områden.
För grundforskningens del innebär detta t.ex. att statsmakterna beslutar
om fördelningen mellan områden som teknik, naturvetenskap, medicin och
kulturvetenskaper. För sektorsforskningen innebär det att statsmakterna
avsätter medel inom de skilda utgiftsområdena på statsbudgeten.
Statsmakternas prioriteringar kan avse också mer avgränsade
forskningsområden eller särskilda former för forskningsinsatser, som
annars inte skulle komma till stånd.
Ett särskilt ansvar för att identifiera forskningsområden som behöver
stärkas vilar på forskningsråd och högskola. Men även behov och
kunskaper som finns hos sektorsansvariga myndigheter, inom näringslivet
och statsmakterna bör vägleda prioriteringarna. Staten måste ta särskilt
ansvar för sådana forskningsområden som är av allmänt eller kulturellt
värde men inte kan räkna med stöd från näringsliv eller privata intressen.
Statens roll bör även vara att finansiera riskfyllda projekt som har svårt
att vinna annan finansiering, men som har potential att medföra stora
framsteg. Regeringens förslag till prioriterade forskningsområden
presenteras i avsnitt 3.11.
3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den verksamhet som
finansieras med statliga medel
Forskningens kvalitet är av avgörande betydelse eftersom kvalitet är en
förutsättning för relevans och meningsfull kunskapsspridning. Grunden
för en högkvalitativ forskning är i allmänhet en väl utvecklad grund-
forskning. Svensk forskning har som regel hög kvalitet men den måste
kontinuerligt värnas och utvecklas. Av särskild betydelse är att utveckla
mer tvärsektoriellt vetenskapligt samarbete.
En riktlinje för forskningspolitiken måste därför vara att de medel som
ställs till förfogande för forskning och utvecklingsarbete skall användas
för verksamhet som uppfyller högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet.
Det ligger i sakens natur att detta ytterst kan bedömas endast av dem som
har hög egen professionell kompetens inom respektive forskningsområde,
även om en allmän insyn är nödvändig och angelägen. Konkret kommer
detta till uttryck i föreskrifter om fakultetsnämnder eller motsvarande
organ vid universitet och högskolor, i reglerna för sammansättningen av
1996/97:5
37
forskningsråd, etc.
Forskningsfinansiärerna måste utveckla formerna för en mer effektiv
samverkan över alla de gränser som finansieringssystemet utvecklat. Här
finns idag betydande brister. Kvalitetsgranskningen bör härvid ges stor
uppmärksamhet och inslaget av internationell granskning inom alla
områden måste öka, även inom områden där det i dag inte är så vanligt.
Det bör särskilt observeras att ökad jämställdhet i forskningssystemet och
ett ökat inslag av forskning med genusperspektiv också främjar kvalitén.
Förnyelse och nya impulser är viktiga för kvalitetsutvecklingen. Detta
skall åstadkommas genom att yngre forskares situation särskilt upp-
märksammas med insatser i forskarutbildningen, rekryteringstjänster och
genom att forskarnas rörlighet mellan forskningsinstitutioner och mellan
skilda forskningsområden främjas. Det nuvarande tjänstesystemet bör
förändras bl.a. i syfte att främja ökad rörlighet.
4. Forskningen skall komma till nytta
Begreppet relevans i forskningen har under senare år fått ökad tyngd i de
forskningspolitiska bedömningarna. I begreppet ligger att forskningen
skall vara användbar för någon brukare och att den också kommer till
användning. Det handlar alltså om önskemålet att forskningen och dess
resultat i större utsträckning skall komma till nytta. "Nytta" måste dock
ges en vid tolkning och exempelvis också omfatta humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning, dvs. sådan forskning som bidrar till
förståelsen av vad som hänt, händer, kan eller borde hända i samhället.
Traditionellt har relevanskrav i första hand ställts på sektorsforskningen
och inneburit att den skall bedrivas kring för sektorn betydelsefulla
frågeställningar.
Intresset för forskningens nytta, i vid mening, är också omfattande och
växande inom forskarsamhället. Erfarenheten att växelverkan mellan
grundläggande forskning och tillämpning kan vara stimulerande på ömse
håll kommer ofta till uttryck. Detta intresse är också ett uttryck för ett
betydande samhällsansvar inom forskarsamhället.
En riktlinje för forskningspolitiken skall således vara ökade
ansträngningar för att bedöma relevansen av forskningsinsatser inom olika
områden. Det är angeläget att bedöma både behoven av forskningsinsatser
för att lösa olika problem och sannolikheten av att forskningen på
nuvarande stadium och med tillgängliga resurser kan ge värdefulla
resultat. Såväl relevansbedömningar som de resultat som uppnåtts måste
i ökad utsträckning redovisas och därmed i sin tur kunna ligga till grund
för fortsatta bedömningar och beslut.
Vidare skall regelsystemen utformas så att samhällets utnyttjande av
forskningsresultat uppmuntras och underlättas. Detta kommer till uttryck
inte bara i de regler som gäller för patent m.m., utan också i kraven på
såväl universitet och högskolor och andra myndigheter som de enskilda
forskarna att aktivt informera om pågående verksamhet och uppnådda
resultat.
Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning
uppmärksamma både kvalitets- och relevansaspektema av den forskning
som bedrivs och redovisa hur detta sker. Forskningsråd och sektorsorgan
1996/97:5
38
måste ta ett vidare ansvar, där råden uppmärksammar samhällsrelevansen prOp,
av den forskning de stöder och där sektorsorganen på motsvarande sätt
slår vakt om den vetenskapliga kvaliteten. Forskningsråden bör i sina
instruktioner åläggas att även uppmärksamma samhällsrelevansen samt att
stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens utveckling som
samhällets behov i vid mening.
Forskarna har ett betydande ansvar för forskningens relevans i här
avsedd mening. Forskarnas samhällsansvar bör i ökad utsträckning
betonas. Universitet och högskolor, liksom samhället i övrigt, behöver en
kultur som uppmuntrar, snarare än försvårar för forskare att samverka
med samhället och dess avnämare. Det kan gälla samverkan med industri
och näringsliv, kommuner och landsting, konstnärlig verksamhet,
folkbildning, massmedier, myndigheter och enskilda medborgare. En
kraftfull satsning på de mindre och medelstora högskolorna främjar också
ett sådant utbyte. Det är dock viktigt att understryka att ansvaret för att
forskning i större omfattning nyttiggörs inte enbart ligger hos forskarna
och högskolorna. Företag, organisationer och samhällsorgan måste också
skaffa sig den kompetens som behövs för att kunna ta till sig relevanta
och aktuella FoU-resultat. Det innebär bl.a. att de måste anställa fler
forskarutbildade.
Forskningspolitiken skall främja tillväxten av ett samhälle där kunskap
skapas, växer, bevaras och nyttiggörs. Det kräver en nära samverkan med
utbildningspolitiken. En välutbildad arbetskraft är en förutsättning för att
kunskap och teknik skall kunna omsättas i ökad produktivitet och nya
arbetstillfällen. Utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna
främjar också forskningen och dess tillämpning. Det krävs också ett nära
och utvecklat internationellt samarbete samt förmåga och intresse att
utnyttja forskning och utveckling som bedrivs på annat håll i världen.
Samhället måste vara öppet för vetenskapen och aktivt bidra till dess
utveckling.
5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka
Högskolan har traditionellt två huvuduppgifter, utbildning samt forskning
och utvecklingsarbete. I forskningsuppgiften ingår enligt 1 kap. 2 §
högskolelagen (1992:1434) att sprida kännedom om verksamheten samt
om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits skall kunna
tillämpas. En öppen dialog mellan vetenskapen och det omgivande
samhället ökar förutsättningarna för nyttiggörande av den kunskap
forskningen genererar och bidrar därigenom till samhällets utveckling.
Denna dialog måste därför förstärkas. Vetenskapens företrädare bör ges
ett tydligare ansvar för att kunskapen når ut till samhällets olika
verksamheter.
Forskningsinformation är en viktig uppgift för högskolan. Aktiv och
gedigen forskningsinformation bidrar till att höja den allmänna kunskaps-
nivån i samhället, vilket bl.a. ökar enskilda individers möjligheter att delta
i den demokratiska processen. Genom att delta i den offentliga debatten
kan vetenskapens företrädare ge medborgarna och beslutsfattare ett
bredare underlag för politiskt ställningstagande. Forskningsinformation i
vid mening bör syfta till ett ömsesidigt kunskapsutbyte mellan högskolan
1996/97:5
39
och samhället.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att högskolelagen
ändras så att högskolornas uppgift att samverka med näringslivet och
övriga samhällssektorer förtydligas. Det är viktigt att incitamenten
förstärks för såväl lärare och forskare som högskola att tillvarata
forskningsresultat och uppfinningar som kan öka näringslivets
konkurrenskraft. Forskningsresultat inom områden med social relevans -
invandrares integration, folkhälsa, ungdomsfrågor m.m. - bör också kunna
nyttiggöras bättre. Här har framför allt sektorsorganen men även
forskningsråden en viktig uppgift.
Det bör samtidigt understrykas att en ökad samverkan med näringslivet
och övriga samhällssektorer inte får inskränka forskningens frihet. Enligt
högskolelagen gäller som allmänna principer att forskningsproblem får
fritt väljas, forskningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får
fritt publiceras. Det är angeläget att villkoren för samverkan inte resulterar
i att viktiga forskningsresultat inte kommer forskningen eller samhället till
godo.
Prop. 1996/97:5
6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall
ges ökad uppmärksamhet
Den enskilda forskaren har en betydande frihet att själv bestämma över
inriktningen av sin forskning och över publiceringen av forsknings-
resultaten. Forskarna som kollektiv har också ett huvudansvar, i
fakultetsstyrelser och forskningsråd, när det gäller beslut om
finansieringen av institutioner och forskningsprojekt. Även när det gäller
beslut av strategisk betydelse för svensk forskning och forskarutbildning
är forskarnas synpunkter många gånger avgörande.
Denna forskarnas frihet måste emellertid motsvaras av ett an-
svarstagande att verka för kvalitet och relevans i forskningen, för att
utbildningen håller en god kvalitet, att resultaten av forskningen
bekantgörs och kommer till nytta i samhället.
För att kvaliteten skall upprätthållas krävs också att forskarna tar
ansvaret för att fusk, vänskapskorruption och vilseledande redovisningar
i forskningen bekämpas. Problem av detta slag har kommit att
aktualiseras, delvis på grund av att konkurrensen om forskningsmedel
blivit hårdare och prestationsrelaterade kriterier i ökande utsträckning
används vid fördelningen av medlen. Kravet på att forskarna tar ett större
ansvar för relevansen hos forskningen kräver också att de intresserar sig
för tänkbara negativa tillämpningar och konsekvenser av forskningen och
informerar om sådana risker. Forskningens utveckling inom vissa
områden, t.ex. molekylärgenetiken, ger ökad anledning till diskussion om
forskningens inriktning och dess möjliga tillämpningar. Ansvarsfrågorna
när det gäller tillämpningar av nya forskningsresultat är komplicerade.
Forskarna måste också upprätthålla av samhället godtagbara etiska
principer för metoder i forskningsprocessen, t.ex. vad gäller experiment
på människor eller djur eller registrering av data om privatpersoner, för
att respekten för forskarnas frihet skall kunna försvaras i samhället.
Diskussionen om forskarnas ansvar har lett till att särskilda regler och 40
nämnder för hantering av forskningsetiska problem har upprättats.
Forskningsetiska frågor behandlades av en statlig utredning år 1989 (SOU prOp
1989:74 och 75) och därefter av riksdagen (prop. 1989/90:90, bet.
1989/90:UbU25, rskr. 328). Riksdagen ansåg att forskarna själva måste
ta ansvaret för den etiska kvaliteten likaväl som för den vetenskapliga.
Etisk prövning av forskningsprojekt är således en naturlig del av
verksamheten. Riksdagen framhöll bl.a. vikten av utbildning i
forskningsetiska frågor på alla stadier, men särskilt inom
forskarutbildningen.
I ett samhälle med ett starkt och ökande beroende av vetenskap och
teknologi är forskningsetiska frågor i vidare mening av stort allmänt
intresse. Hur forskningen inriktas, vilka projekt som prioriteras, vilka
metoder som används och hur man förhindrar fusk eller vilseledande
resultatredovisning samt hur resultaten kan tänkas påverka samhället i
stort har därmed också politisk räckvidd. Frågorna har också samband
med respekten för forskningen och forskarnas integritet. Enligt
regeringens bedömning är det lämpligt att nu - icke minst med tanke på
den snabba utvecklingen inom vetenskapen och strävan efter en närmare
samverkan mellan forskning och samhälle - göra en ny analys av de
forskningsetiska frågorna i vid mening och därvid bland annat pröva hur
systemet i dag fungerar i dessa avseenden. En genomgång av vad
forskarsamhället och andra har gjort och gör för att hantera de etiska
frågorna är därvid viktig, liksom frågor om i vilken omfattning
forskningsetiska frågor verkligen belyses i utbildningen. Regeringen avser
att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring för att allsidigt
belysa dessa och andra forskningsetiska frågor.
7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett
genusperspektiv.
Formellt finns inga hinder för kvinnor att bedriva forskning. Ändå är
obalansen mellan könen större inom forskningen än inom många andra
samhällsområden. Visserligen ökar andelen kvinnor men utvecklingen går
långsamt. Särskilt påtaglig är kvinnornas underrepresentation på de högsta
tjänsterna, professurerna. Endast 8 % av professorerna, 22 % av lektorerna
och 27 % av forskarassistenterna är kvinnor. Forskningens kvalitet blir
lidande av denna underrepresentation. Många begåvningar avlänkas och
kvinnliga synsätt och erfarenheter får inte möjlighet att i tillräcklig
utsträckning påverka forskningens inriktning och innehåll.
Den akademiska miljön är av tradition manlig och i en av män
utformad, förment allmängiltig, forskningstradition kan kvinnors insatser
därför framstå som mindre vetenskapligt centrala och bli omotiverat lågt
värderade. En insikt om detta håller på att växa fram. Det är angeläget att
den akademiska världen i stort intensifierar sin självprövning kring dessa
förhållanden så att kvinnors forskningsinsatser fullt ut tas till vara och så
att kvinnor inte avstår från en forskarkarriär, som ofta är fallet i dag.
Utöver de insatser som redan beslutats av riksdagen för att förändra
rådande förhållanden krävs ytterligare åtgärder och systematiskt arbete på
olika nivåer.
En riktlinje för forskningspolitiken måste vara att verka för att samtliga
nivåer i forskningssystemet arbetar systematiskt med konkreta insatser för
1996/97:5
41
att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Det är även angeläget att ett genusperspektiv i ökad utsträckning införs
i forskningen. Ett sådant perspektiv öppnar möjligheter att skapa ny
kunskap - kunskap som annars saknar förutsättningar att kunna genereras.
Det är också viktigt för vetenskapens samhällsrelevans. Detta gäller såväl
inom naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning som inom
kulturvetenskaperna.
8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas
Högskolans utbildning och forskning bör ömsesidigt berika varandra.
Arbete inom utbildning, inklusive utveckling av denna, skall för
högskolans lärare vara lika viktigt som forskning. Forskningens metoder,
resultat och allmänna förhållningssätt måste vara centrala som en grund
i högskoleutbildningen.
Högskolan har självklart behov av goda lärare med forskarutbildning,
men det finns många utbildningar där yrkeserfarenhet är lika viktig. Det
gäller inte minst inom det tekniska området. De flesta lärare inom
högskolan bör ha doktorsexamen. Detta bör emellertid inte ses som
ovillkorliga krav. Mycket god undervisning kan förvisso ges också av
lärare utan doktorsexamen och med andra yrkeserfarenheter. Krav på
pedagogisk färdighet och skicklighet bör emellertid alltid ställas på
lärarna. En diskussion bör föras inom högskolan om hur dessa behov kan
tillgodoses.
Studenterna måste få uppmuntran och inspiration till att lära. De bör i
sina studier kunna känna samma glädje över att erövra ny kunskap som
forskaren kan göra. De måste också få del av forskningens kritiskt
ifrågasättande attityd till etablerade sanningar, liksom av dess nyanserat
konstruktiva förhållningssätt i verklighetsbeskrivningen. I kontakten och
diskussionen mellan lärare och studenter kan båda parter få nya insikter
och infallsvinklar. Högskolans uppgift är att ge studenterna en utbildning
av hög kvalitet som ger en god grund inför framtiden.
Studenter inom forskarutbildningen befinner sig i gränsområdet mellan
lärande och forskning. En väl fungerande forskarutbildning av hög kvalitet
är av största betydelse för att inte bara högskolans utan hela samhällets
behov av forskarkompetens skall kunna tillgodoses.
9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna forsknings-
resurser
Hittills har s.k. fasta resurser för forskning endast funnits vid universiteten
och vid vissa större högskolor. Forskning bedrivs dock i ökande
omfattning också vid de mindre och medelstora högskolorna. Här är
verksamheten i hög grad beroende av externa medel.
Alltsedan det nuvarande högskolesystemets tillkomst vid mitten av
1970-talet har forskningsanknuten verksamhet vid de mindre och
medelstora högskolorna ökat i omfattning. Resurserna för
forskningsstödjande åtgärder, forskarutbildning av lärare m.m. har
1996/97:5
42
successivt ökat. Erfarenheterna av forskning vid de mindre och prOp
medelstora högskolorna är goda och det är angeläget, inte minst ur ett
regionalt utvecklingsperspektiv, att bygga ut dessa högskolors
forskningsverksamhet.
Det brukar ibland hävdas att forskningsresurserna måste koncentreras
till ett fåtal högskolor för att kunna utnyttjas effektivt. Men erfarenheten
visar att starka och kreativa forskningsmiljöer kan skapas också på mindre
högskolor som koncentrerar sina insatser till ett mer begränsat antal
områden. De mindre forskningsmiljöerna kan i många fall erbjuda god
stimulans för samverkan mellan forskare från olika discipliner och
utmärks också i allmänhet av ett större samspel med det omgivande
samhället, vilket också främjar forskningen.
Nya former av kunskapsproduktion och kunskapsförmedling ökar
möjligheterna att bedriva avancerad forskning i mindre forskningsmiljöer.
Andelen forskarutbildade lärare och antalet doktorander vid de mindre
och medelstora högskolorna ökar stadigt. Vid dessa högskolor finns nu ett
antal goda forskningsbaser.
En riktlinje för forskningspolitiken skall vara att alla universitet och
högskolor förfogar över egna resurser för forskning. Därigenom förbättras
förutsättningarna för den långsiktiga kunskapsutvecklingen. En god
forskningsmiljö har stor betydelse även för grundutbildningens kvalitet
och för lärarnas kompetensutveckling. En utbyggnad av forsk-
ningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna måste
emellertid göras i den takt som de ekonomiska och personella resurserna
medger. Detta är ett åtagande som kräver långsiktiga beslut.
10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt
samspela med forskning i andra länder
Få verksamheter är så internationella som forskningen. För att nå
framgång nationellt krävs att man följer forskningsutvecklingen i andra
länder, att man har goda internationella kontakter och regelbundet vistas
vid utländska universitet. I grundforskningens väsen ligger att
kunskaperna skall spridas internationellt.
Det internationella samarbetet - i skilda former - inom forskningen är
sedan länge en integrerad och självklar del av verksamheten. Grunden för
samarbetet är, och måste vara, de enskilda forskarna, deras kontakter och
deras egna beslut om hur forskningsresurserna bäst används. I princip bör
resurser för internationellt forskningssamarbete avvägas mot annan
forskning. Regelsystemen för användningen av forskningsresurserna måste
här medge en betydande frihet, vilket de också gör i dag. Likväl innebär
visst internationellt forskningssamarbete att beslut skall fattas och medel
avsättas på statsmaktsnivå. Statsmakterna måste ta ansvar för att en god
balans upprätthålls och att inte alltför dyrbara internationella
forskningsprojekt tränger ut angelägen annan forskning. Det är angeläget
att följa och pröva inriktningen av det internationella engagemanget.
Alla länder måste, efter förmåga, bidra till den gemensamma internatio-
nella kunskapsbasen. Sverige tillhör tillsammans med övriga länder i
Europa, samt USA och Japan de länder som utför omkring 90 % av all
forskning i världen. Dessa länder har p.g.a. sin relativa rikedom ett
1996/97:5
43
särskilt ansvar för att bedriva forskning, för att sprida kunskaperna om prop
den och för att medverka till att den nyttiggörs. Vidare bör sådan
forskning utföras som gagnar inte bara de rika länderna utan även
utvecklingsländerna. Det gäller således inte enbart sådan forskning om
miljöförstöringen och energiproblemen som mer direkt påverkar livskvali-
teten i Sverige utan även forskning om t.ex. livsmedelsförsörjning,
befolkningsutveckling och de globala hälsoproblemen. Samarbetet med u-
ländemas egna forskare är viktigt i dessa sammanhang liksom
ansträngningar att via bistånd stärka u-ländemas egen forskningskapacitet.
Regeringen har i de synpunkter som framförts till EU-kommissionen om
innehållet i det femte ramprogrammet för forskning och utveckling
föreslagit särskilda åtgärder för att undersöka behov och möjligheter att
främja forskning och teknikutveckling som tar sikte på de globala
problemen.
Regeringen har i budgetpropositionen för innevarande budgetår
framhållit att forskningssamarbetet med länder utanför EU också måste
uppmärksammas. Det gäller inte minst kunskaperna om och samarbetet
med Ost- och Sydostasien. Regeringen kommer därför att föreslå ökade
resurser för kunskapsutveckling om och en fastare struktur för samarbetet
med länderna i denna region samt ökade insatser för forskning och
samarbete kring Östersjöregionen.
Sverige deltar aktivt i en rad internationella forskningsorganisationer
och flertalet svenska forskare deltar i internationellt forskningssamarbete.
Det är angeläget att omfattningen av detta samarbete värderas och prövas
i ljuset av de samlade svenska forskningsresurserna. Internationella
storprojekt är många gånger förutsättningen för att framsteg överhuvud
skall vara möjliga inom särskilt resurskrävande forskningsområden, men
de kan ha en tendens att bli dels mycket kostsamma, dels mycket långvar-
iga.
11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett
brett stöd till utvecklingen i Europa.
Sverige är en aktiv medlem av EU:s gemensamma forskningsprogram.
Det är självfallet viktigt att Sverige tar tillvara de möjligheter till ökat
forskningssamarbete som medlemsskapet i EU ger. Svenska forskares och
företags deltagande i det nu pågående fjärde ramprogrammet är stort.
Sverige deltar i vart fjärde projekt. Om deltagandet fortsätter på samma
nivå genom hela ramprogrammet, dvs. fram t.o.m. år 1999, kommer
relativt betydande forskningsmedel och forskningsresultat Sverige till del,
ca 900 miljoner kronor per år.
Det femte ramprogrammet kommer att påbörjas år 1998. Processen att
fastställa programmets innehåll inleddes under sommaren 1996. Sverige
har, liksom många andra medlemsländer, framfört preliminära synpunkter
på ramprogrammets utformning. I detta syfte har forskningsfinansierande
myndigheter, universitet och högskolor, företag och organisationer beretts
tillfälle att framföra sina åsikter. Från svensk sida kommer strävan vara
att vidga det europeiska forskningssamarbetet så att det kan ge ett bredare
stöd till utveckling av forskning, näringsliv och samhälle i Europa.
Huvudpunkterna i det dokument som regeringen har lämnat till kommis-
1996/97:5
44
sionen omfattar en prioritering av sådana FoU-insatser som främjar ökad prOp
tillväxt och sysselsättning, som bidrar till lösningar av de globala
utvecklingsproblemen och som löser konkreta samhällsproblem i Europa.
Humaniora och samhällsvetenskap bör få ökat utrymme i programmet.
Forskningen inom ramprogrammet bör också inriktas mot områden som
kan främja utvecklingen av innovationer och ett innovativt klimat i
medlemsländerna. Särskilda insatser för små och medelstora företag
föreslås, liksom åtgärder för att öka deltagandet av dessa företag i övriga
program. Vidare bör ramprogrammet stödja en uthållig utveckling. I detta
syfte bör även fortsättningsvis ett särskilt miljöprogram finnas liksom ett
tydligare inslag av miljöaspekter inom andra program. När det gäller
administrationen bör öppenheten kring urvalsprocessen fördjupas och
tiden för kontraktförhandlingama minskas. Kommittéarbetet måste
effektiviseras och mer tid ägnas åt strategi, policy och utvärdering.
Frågan om lika representation mellan kvinnor och män i EU:s be-
slutsprocesser på forskningsområdet har särskilt uppmärksammats i det
svenska dokumentet till EU. Denna fråga bör ges prioritet i utarbetandet
och genomförandet av det femte ramprogrammet för forskning.
Regeringens förslag: Vid de ändringar av stiftelseförordnandena för de
stiftelser som inrättades med löntagarfondsmedel som bör komma till
stånd skall riktlinjen vara att regeringen skall utse och entlediga
ledamöterna i stiftelsernas styrelser.
Skälen för regeringens förslag: Under föregående mandatperiod
bemyndigade riksdagen den dåvarande regeringen att med de tidigare
löntagarfondsmedlen som kapital inrätta sammanlagt elva stiftelser.
Bildandet skedde i olika omgångar. I december 1993 beslöt den dåvarande
regeringen om bildandet av Stiftelsen för strategisk forskning och
Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, i maj 1994 om bildandet av
Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping och i juni 1994 om bildandet av Stiftelsen för forskning inom
områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa, Stiftelsen
för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stiftelsen för
Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universi-
tet, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen för vård-
och allergiforskning, Stiftelsen framtidens kultur och Stiftelsen In-
novationscentrum. Stiftelsernas sammanlagda kapital uppgår nu till
betydligt mer än 20 miljarder kronor.
Vid utformandet av stiftelseförordnandena eftersträvades i princip en
ordning som skulle säkerställa att riksdag och regering inte har någon
fortsatt kontroll över stiftelsekapitalet. Den dåvarande socialdemokratiska
oppositionen motsatte sig den angivna användningen av medlen. En
återkommande principiell invändning var därvid att verksamheten skulle
komma att undandras riksdagens, regeringens och forskarsamhällets
inflytande; medlen borde i stället hanteras i sådana former att offentlig
insyn i verksamheten och påverkan från statsmakternas sida möjliggjordes
1996/97:5
45
1996/97:5
i så stor utsträckning som möjligt.
1996/97:22). I propositionen föreslås - av skäl som anges där - att det
införs en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) av innebörd att
regeringen, såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten, får ändra
sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser stiftelsens
ändamål; föreskrifterna får ändras utan ansökan och utan styrelsens
samtycke. Den nya bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
I nyssnämnda proposition lämnas en närmare redogörelse för stiftelser-
nas tillkomst och innehållet i stiftelseförordnandena. Därvid framgår
följande i fråga om nuvarande tillvägagångssätt vid utseende av
styrelseledamöter efter bildandet. När det gäller Stiftelsen framtidens
kultur skall regeringen utse ledamöterna. I fråga om de båda
högskolestiftelserna utses flertalet ledamöter av en särskild
elektorsförsamling; också rektor är dock ledamot, och studenterna och
regeringen utser vardera en ledamot. När det gäller övriga stiftelser utses
ledamöterna av styrelsen i respektive stiftelse; en ledamot utses dock -
utom i Stiftelsen Innovationscentrum - av regeringen.
I fråga om stiftelser som har bildats av staten finns det ett starkt
offentligt intresse av att föreskrifterna om förvaltningen utformas med
respekt för demokratiska principer och för det allmännas bästa. Särskilt
när förvaltningen rör stora belopp och avser väsentliga inslag i den
offentliga verksamheten är det otillfredsställande när ansvariga demokra-
tiska institutioner saknar möjlighet att påverka och kontrollera besluten
under obegränsad tid framåt. I förgrunden kommer därvid föreskrifterna
om utseende av styrelseledamöter. Även om stiftelsens ändamål ligger fast
kan ändamålet uppnås på olika sätt, och för de enskilda besluten kan det
ha stor betydelse vilka allmänna värderingar som ligger bakom.
Det sagda föranleder att flertalet av de föreskrifter om utseende av
styrelseledamöter som redogjorts för ovan bör ändras; detta gäller dock
inte för Stiftelsen framtidens kultur. Ändringarna bör syfta till att
regeringen utser och entledigar ledamöterna i stiftelsernas styrelser; i fråga
om högskolestiftelserna skall dock lärare och studenter ha rätt att vara
representerade. Att regeringen utser ledamöterna främjar också den
samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser på
främst forskningens område vilken är av synnerlig vikt för att de samlade
statliga insatserna skall ge så stort utbyte som möjligt.
Enligt regeringens bedömning främjas den nämnda samordningen i
sådan utsträckning att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget
för angelägna nysatsningar eller för förstärkning av budgeten. I budget-
propositionen för år 1997 redogör regeringen närmare för sina över-
väganden i detta avseende.
Enligt den föreslagna nya bestämmelsen i stiftelselagen ligger det
visserligen - sedan bestämmelsen har trätt i kraft - i regeringens hand att
fatta beslut om ändring i stiftelseförordnandena i enlighet med vad som
nu har angivits. Som angivits ovan inrättades emellertid stiftelserna efter
beslut av riksdagen; besluten föregicks av förslag av den dåvarande
regeringen. Därvid gjordes vissa uttalanden i frågan hur
styrelseledamöterna i stiftelserna skulle utses. Föredragande statsrådet
anförde bl.a. att majoriteten av högskolestiftelsernas styrelseledamöter
skulle utses av en valförsamling (prop. 1992/93:231 s. 22), varefter
46
utbildningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande yttrade att prOp
vad som hade anförts om styrelsernas sammansättning inte hade givit
utskottet anledning till erinran (bet. 1992/93 :UbU 18 s. 7). Riksdagen
bemyndigade således den dåvarande regeringen att bilda
högskolestiftelserna i enlighet med de riktlinjer som hade angivits i
propositionen (rskr. 1992/93:405). Också i fråga om vissa av de övriga
stiftelserna gjordes uttalanden om styrelsesammansättningen, se t.ex. prop.
1992/93:171 s. 20 och bet. 1992/93:UbU16 s. 14. Mot denna bakgrund
vill regeringen underställa riksdagen frågan om riktlinjen för de ändringar
av stiftelseförordnandena som regeringen avser att besluta om.
1996/97:5
Regeringens bedömning: Forskningens kvalitet bör ägnas ökad
uppmärksamhet i myndigheternas arbete. Sakkunniga från andra
länder bör i högre grad utnyttjas för bedömning av kvaliteten på
svensk forskning. Internationella utvärderingar bör utnyttjas i ökad
utsträckning av forskningsfinansiärer och utförare. Medel bör
avsättas för sådana utvärderingar.
Relevansaspekten bör tillmätas större betydelse inom alla forsk-
ningsområden. Även forskningsråden bör ägna större uppmärksam-
het åt samhällsrelevansen samt stödja forskning som är strategisk
för såväl forskningens utveckling som samhällets behov.
Samtliga forskningsmyndigheter bör i årsredovisningar och på
annat sätt redovisa hur den forskning som genomförs kan komma
till nytta.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.4
redovisat vikten av att både kvalitets- och relevansaspektema av
forskningen uppmärksammas.
Brist på rörlighet, en alltför snäv specialisering, oförmåga till samverkan
över traditionella ämnesgränser och bristande jämställdhet är tendenser i
det svenska forskningssystemet som inverkar negativt på forskningens
kvalitet. Flera av dessa frågor har också, tillsammans med tjänstestruktur
och organisation, utgjort huvudkritiken i de internationella utvärderingar
som nyligen gjorts av flera naturvetenskapliga forskningsområden.
En uppenbar brist är att antalet forskare inom ett givet område är
begränsat i ett litet land, vilket kan ge upphov till kamaraderi och
jävsituationer. Det finns vidare en risk att företrädare för dominerande
forskningsriktningar motarbetar uppkomsten av nya idéer. Systemet kan
således verka konserverande och motverka förnyelse.
Under år 1995 fördes i media en debatt om forskningsrådens sätt att
fungera där de beskylldes för att gynna de egna forskarna i råd och
beredningsgrupper. Frågan uppmärksammades också i revisionsarbetet.
Efter denna debatt har råden vidtagit olika åtgärder för att minska riskerna
för jäv, t.ex. att ledamöters ansökningar också granskas av helt fristående
internationella bedömare, att skriftliga instruktioner fastställs samt att
beslutande och beredande organ uppmärksammas på problematiken. Det
Medicinska forskningsrådet som särskilt kritiserats, förnyades helt år 1995
47
genom att både regering och elektorsförsamling utsåg nya ledamöter.
Viktiga förutsättningar för att upprätthålla en hög kvalitet i svensk
forskning är rekrytering av unga forskare, ökad förnyelse och större
rörlighet. Det är också angeläget att öka antalet kvinnliga forskare.
Behovet av förnyelse och rörlighet i forskningssystemet för att bättre
kunna motsvara industrins krav har också påpekats av Industriförbundet
i skrivelser till regeringen. Åtgärder för att främja tvärvetenskap och ökad
jämställdhet är särskilt viktiga för att höja forskningens kvalitet.
Finansiärer och utförare har alla ett ansvar för arbetet med dessa frågor.
Utöver universitets och högskolors självklara roll som utförare med
självständigt ansvar i det decentraliserade svenska systemet finns
anledning att nämna forskningsråden som har särskilt goda förutsättningar
att främja förnyelse och rörlighet. Även sektorsorganen bidrar till
förnyelsen genom att deras forskningsbehov medför annorlunda
problemformuleringar än de inomvetenskapliga. Frågeställningarna är ofta
tvärvetenskapliga, vilket kan kräva ny kompetens, nya samarbetsmönster
och ny metodik.
Forskningens kvalitetsfrågor är nära kopplade till motsvarande kvalitets-
frågor inom grundutbildningen. Regeringen redovisar i budgetproposi-
tionen för år 1997 sina bedömningar och förslag avseende kvaliteten i
grundutbildningen.
Ökade krav bör ställas på att organ som fördelar medel för forskning
utnyttjar extern expertis vid bedömning av kvalitet. Närmare samråd bör
ske mellan organ inom samma samhällssektor, där så är motiverat genom
särskilda samrådsgrupper. Forskningsråden bör kunna utnyttjas som
rådgivare till sektorsforskningsorgan i frågor om inomvetenskaplig
kvalitet.
Regeringen följer uppmärksamt rådens och universitetens åtgärdsarbete
och kommer att föreskriva att de lämnar sådana uppgifter om
kvalitetsgranskningsarbetet att det blir möjligt att följa hur de arbetar med
denna viktiga fråga. Motsvarande krav måste givetvis ställas även på
övriga forskningsfinansiärer och utförare, t.ex. sektors-
forskningsmyndigheter. Av de uppgifter som samlats in av Forsknings-
finansieringsutredningen framgår att sektorsorganens arbete med
kvalitetsfrågorna skiljer sig åt i hög grad mellan olika organ och att man
inte alltid utnyttjar den kunskap som finns eller låter oberoende externa
sakkunniga medverka i arbetet.
Forskningens kvalitet kan i många fall endast värderas i ett
internationellt jämförande perspektiv. Det är därför väsentligt att
sakkunniga från andra länder i ökad utsträckning utnyttjas i
kvalitetsbedömningar. Samtliga forskningsfinansiärer bör därför, där det
inte av speciella skäl är motiverat med en rent nationell bedömning,
basera sina beslut i kvalitetsfrågor på omdömen i vilka även
internationella experter medverkar.
Internationella utvärderingar av det slag som genomförs av forsknings-
råden och vissa sektorsorgan bör utnyttjas i ökad utsträckning för
bedömning av kvaliteten på svensk forskning. Sådana utvärderingar bör
göras inom alla områden, dvs. även när det gäller sektorsforskning. De
bör, efter mönster av Naturvetenskapliga forskningsrådets s.k.
storutvärderingar, där så är lämpligt omfatta all forskning inom det
studerade området oberoende av finansiär. Forskningsråd och sektorsorgan
1996/97:5
48
bör gemensamt utarbeta rullande planer över områden som skall p^p
utvärderas under de närmast följande åren och överenskomma om
samarbete eller en lämplig ansvarsfördelning för genomförandet.
Forskningsfinansiärerna bör, inom ramen för de medel man anvisar för
forskning, också avsätta medel för sådana utvärderingar. Universitet och
högskolor bör på samma sätt låta utvärdera institutionernas forsknings-
verksamhet. Vid utvärderingar bör också genusaspekten beaktas där så är
möjligt.
Regeringen återkommer i avsnitt 3.9 till frågan om ökat nyttiggörande
av forskningsresultat. Relevans bör tillmätas större betydelse inom all
forskning. Härmed avses forskningens relevans för det omgivande
samhället. För ändamålsbestämd eller tillämpad forskning är forskningens
relevans för avnämare i samhället ofta direkt och tydligt definierbar.
Grundforskningens relevans för det omgivande samhället är däremot i
regel inte lika uppenbar och lätt att definiera. Detta utesluter inte att mer
samhällsrelaterade nyttighetsaspekter kan komma in även inom olika
grundforskningsområden, vilket förutsätter ett nära samspel mellan
forskarna och samhället. Vid en sådan bedömning är det emellertid
mycket viktigt att ta hänsyn till det långa tidsperspektiv i vilket grund-
forskningens resultat och nytta bör ses.
Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning
uppmärksamma relevansen av den forskning som bedrivs och hur den
forskning som genomförs kommer till nytta. För sektorsorgan och
motsvarande innebär detta att de skall bedöma och följa upp resultaten
med hjälp av externa avnämar- eller expertgrupper. Av de redovisningar
som gjorts av Forskningsfinansieringsutredningen framgår att många
sektorsorgan redan har utvecklat sådana kriterier och arbetsformer. Även
forskningsråden bör ägna större uppmärksamhet åt samhällsrelevansen
samt stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens utveckling
som samhällets behov.
De åtgärder och nya prioriteringar som redovisats ovan kräver för sitt
genomförande olika slag av förändringar i de anvisningar regeringen
fastställer för myndigheternas arbete, t. ex. instruktioner och reglerings-
brev. Regeringen avser att senare fatta erforderliga beslut med avseende
på berörda myndigheter.
1996/97:5
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
Regeringens bedömning: Ett sekretariat för genusforskning bör
inrättas vid Göteborgs universitet. Regeringen föreslår i budget-
propositionen för år 1997 att 5 miljoner kronor anvisas för detta
ändamål.
De Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har goda förut-
sättningar att kunna vara nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-,
mans- och genusforskning. Regeringen föreslår i bud-
getpropositionen för år 1997 att 0,5 miljoner kronor anvisas till
Kungl. biblioteket för en ansvarsbiblioteksfunktion inom området.
De forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning
som hittills givits stöd bör ges höjda bidrag. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 att totalt 8,4 miljoner kronor
anvisas. Bidrag bör fr.o.m. nästa budgetår ges även till
Jämställdhetscentrum i Karlstad. Regeringen föreslår i budgetpro-
positionen för år 1997 att 350 000 kronor anvisas för detta ändamål.
Linköpings universitet bör ges resurser för att bygga upp ett nytt
s.k. tema, tema Genus. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
för år 1997 att 4,9 miljoner kronor anvisas till Linköpings
universitet för detta ändamål.
Arton tjänster med inriktning mot genusforskning bör inrättas.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att 10
miljoner kronor ställs till förfogande för detta ändamål.
I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsom-
rådet (prop. 1994/95:164, bet. 1994/95:UbU 18, rskr. 1994/95:405) presen-
terades en rad åtgärder i syfte att öka jämställdheten vid universitet och
högskolor. Flertalet av dessa åtgärder har nu genomförts. Medel för dokto-
randtjänster och för postdoktorala stipendier för kvinnor, liksom medel för
kvinnliga gästforskare, har fördelats. Medel för professurer och forskaras-
sistenttjänster för underrepresenterat kön har också anvisats. Samtliga
forskningsråds och Forskningsrådsnämndens (FRN) instruktioner har
kompletterats med åligganden att främja jämställdhet. Ändringar i
högskoleförordningen har gjorts, bl.a. för att tydliggöra möjligheterna till
positiv särbehandling av individer av underrepresenterat kön. Krav på att
båda könen skall vara representerade i tjänsteförslagsnämnder m.m. har
införts i högskoleförordningen.
FRN har på regeringens uppdrag inkommit med förslag till ämnen för
tjänster med inriktning mot genusforskning.
Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning m.m.
I januari 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare för att bl.a. före-
slå åtgärder som främjar kvinno- och jämställdhetsforskning. Utredningen
överlämnade i december 1995 betänkandet Viljan att veta och viljan att
Prop. 1996/97:5
50
förstå - kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre prOp
utbildning (SOU 1995:110). Enligt direktiven skulle utredaren särskilt
undersöka hur uppgifterna att utreda, skapa opinion och dela ut bidrag för
att främja kvinno- och jämställdhetsforskning bäst kan utformas. Vidare
skulle utredaren ge förslag angående stöd till forskare av
underrepresenterat kön.
Utredningen föreslår att ett sekretariat inrättas med uppgift att
nationellt koordinera, utreda, skapa opinion, informera om och dela ut
bidrag till kvinno- och jämställdhetsforskning. Sekretariatet skall ha till
uppgift att sprida kvinnoforskningens resultat och därigenom bidra till
samhällsdebatten. Det skall ha motsvarande uppgifter när det gäller
mansforskningen. Det skall vidare arrangera ämneskonferenser på olika
områden i syfte att utveckla den vetenskapliga diskussionen samt stödja
uppbyggandet av nätverk mellan olika generationer av kvinnoforskare.
Sekretariatet föreslås bestå av minst fem tjänster.
Utredningen föreslår vidare att ett kvinnoforskningsråd inrättas med
huvudsaklig uppgift att dela ut bidrag och koordinera vissa jämställdhets-
insatser. Det föreslagna kvinnoforskningsrådet rekommenderas bli
jämställt med övriga forskningsråd. För att finansiera rådet föreslås att en
forskningssekreterartjänst och en assistent från genuskommittén vid FRN
förs över till rådet samt att de övriga forskningsråden finansierar en
handläggare vardera vid det föreslagna kvinnoforskningsrådet. Utöver det-
ta föreslår utredaren att Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR),
Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet
(NFR), Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) och Skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) i likhet med Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), inrättar vardera sex
forskarassistenttjänster med inriktning på könsteoretisk forskning.
Utredningen föreslår vidare att de Kvinnohistoriska samlingarna vid
Göteborgs universitet ges ett nationellt uppdrag att vara
dokumentationscentral för hela den svenska kvinnoforskningen samt att
de ges ökade resurser.
Vidare föreslås satsningar för att komma tillrätta med de strukturella
problem som, enligt utredaren, finns och förordar bl.a. obligatorisk
fortbildning i grundläggande genusteori för samtliga lärare verksamma vid
universitet och högskolor.
De forum och centrum för kvinnoforskning som finns vid
universiteten och vissa högskolor föreslås få samma status som
lärosätenas institutioner varför deras nuvarande särskilt utpekade resurser
föreslås läggas in i respektive universitets och högskolas ordinarie budget.
En översyn av forumens och centrumens organisatoriska uppbyggnad
tillsammans med en utvärdering av de gångna årens verksamhet som stöd
för den framtida utvecklingen föreslås också.
Utredaren menar att högskolelagen och högskoleförordningen bör
ändras så att fakultetsledningar ges möjlighet att utan utlysning kalla
personer med den kompetens det finns behov av. Vidare föreslås att den
nuvarande tjänstestrukturen inom universitet och högskolor ses över med
hänsyn tagen till den forskning om arbetsliv och könshierarkier som redan
föreligger. Utredningen föreslår också att titeln professor utvecklas till en
kompetenstitel samt att en ny tjänstetyp som professor på deltid införs.
Utredaren anser att de rekryteringsmål som aviserades i den tidigare
1996/97:5
51
nämnda jämställdhetspropositionen bör kopplas direkt till universitetens prOp
och högskolornas anslagsbeviljning och att Högskoleverket ges förstärkta
direktiv att bevaka och utvärdera hur universiteten och högskolorna lever
upp till de rekryteringsmål som kan komma att fastställas. Utredaren
föreslår dessutom att Högskoleverket ges i uppdrag att göra en utvärdering
av vilka konsekvenser decentraliseringen av högskolesystemet har haft för
kvinnor respektive män på lärosätenas institutioner samt att undersöka hur
handledningen på 60-, 80-poängs och doktorandnivå fungerar för
kvinnliga och manliga studenter.
Postdoktorala stipendier bör enligt utredningen vid behov kunna
förläggas till annan ort i Sverige men ändå värderas lika högt som vistelse
i utlandet. Föräldraledighet bör betraktas som merit för såväl kvinnor som
män när det söker tjänster. Utredaren anser att ansökningsbestämmelserna
avseende alla offentliga forskningsmedel bör ändras så att alla
forskarkategorier kan lämna självständiga forskningsansökningar.
Dessutom skall varje ansökan innehålla en obligatorisk redovisning av
projektets genusrelevans eller en motivering till varför en sådan
redovisning inte föreligger.
Utredningens betänkande har remissbehandlats. De flesta remissinstan-
serna betonar i sina svar vikten av att utredningen har kommit till stånd.
Utredningens förslag om inrättande av ett sekretariat och ett kvinno-
forskningsråd avvisas dock av en majoritet av remissinstanserna. Invänd-
ningarna avser främst inrättandet av centrala myndigheter. Dessutom anser
många remissinstanser att relationen mellan det föreslagna sekretariatet
och det likaledes föreslagna kvinnoforskningsrådet är oklar. En majoritet
av remissinstanserna tillstyrker emellertid att de Kvinnohistoriska
samlingarna ges ett nationellt uppdrag att vara dokumentationscentral för
hela den svenska kvinnoforskningen och att de får utökade resurser.
Remissinstansernas svar rörande utredningens övriga förslag om främ-
jande av kvinno- och jämställdhetsforskningen och stöd till underrepresen-
terat kön varierar i hög grad. En majoritet av instanserna är dock kritiska
till huvuddelen av utredningens förslag. En remissammanställning kan
erhållas från Utbildningsdepartementet (dnr U95/4053/F).
1996/97:5
Studier om meritvärdering vid tjänstetillsättningar
Meritvärdering vid tillsättning av tjänster är en fråga som uppmärksam-
mats i jämställdhetsdebatten. På förslag av arbetsgruppen för jämställdhet
inom högre utbildning och forskning, JÄST-gruppen, gav regeringen
våren 1994 Linköpings universitet i uppdrag att göra en förstudie om
denna fråga. I februari 1996 överlämnades rapporten Värdering av kvin-
nors respektive mäns meriter vid tjänstetillsättning inom universitet och
högskolor (Ds 1996:14). Utredarna har efter en genomgång av till-
sättningsärenden under perioden 1982-1994 konstaterat att kvinnor hävdar
sig väl i konkurrensen om de tjänster de söker. Samtidigt visar studien att
det i mindre än hälften av de totalt 311 fall som studerades fanns
kvinnliga sökande. Utredarna har inte funnit något diskriminerande
mönster vid en fördjupad analys av sakkunnigutlåtanden vid ett tjugotal
tillsättningsärenden. Utredarna anser dock att proceduren för tillsättning
av lärartjänster i högskolan är långsam, ineffektiv och otidsenlig samt
52
anser sig ha funnit indikationer på att detta kan missgynna kvinnliga prOp
sökande.
I en annan studie, Peer Reviewers Favour Males, redovisas en analys
av poängsättning vid tjänstetillsättningar vid MFR under 1995. Där
framgår att kön och personliga kontakter i hög utsträckning påverkar
poängsättning vid tillsättning av forskarassistenttjänster.I rapporten hävdas
också att nästan hälften av dem som sökt forskarassistenttjänst vid rådet
under 1990-talet varit kvinnor, men att det varit betydligt svårare för
dessa kvinnor att få tjänster än för de manliga sökande.
Forskningsfinansieringsutredningen
Jämställdhet inom den högre utbildningens och forskningens område
berörs även av Forskningsfinansieringsutredningen. Av dess betänkande
Forskning och pengar (SOU 1996:29) framgår bl.a. att kvinnor generellt
får lägre forskningsbidrag än män och att varken ålder eller tjänstestruktur
kan förklara detta. Utredningen föreslår att regeringen uppdrar åt de
statliga forskningsfinansiärerna att göra en genomgripande analys av or-
sakerna till skillnaderna och att föreslå åtgärder. Forskningsfinansierings-
utredningen föreslår också att jämställdhetsrevisioner genomförs vid lan-
dets forskningsfinansierande och forskningsutförande organ.
Skälen för regeringens bedömning: Den bristande jämställdheten vid
landets universitet och högskolor är oacceptabel. Mot bakgrund av att den
sneda könsfördelningen vid landets lärosäten får negativa konsekvenser
såväl för högskolans verksamhet som för samhället i övrigt presenterade
regeringen våren 1995 en jämställdhetspropoition som avsåg
utbildningsområdet (prop. 1994/95:169, bet. 1994/95 :UbU, rskr.
1994/95:405). Regeringens initiativ och de särskilda medel som anvisades
var avsedda att stimulera universiteten och högskolorna att intensifiera
jämställdhetsarbetet. Det ankommer nu på universiteten och högskolorna
att själva analysera situationen och finna de medel som bäst främjar
jämställdhet och kvalitet.
Regeringens jämställdhetspolitik på den högre utbildningens och
forskningens område innebär åtgärder dels i syfte att uppnå en jämnare
könsfördelning bland forskarstuderande, lärare och forskare, dels i syfte
att öka forskning med ett genusperspektiv.
1996/97:5
Genusforskning
Det är angeläget att genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forsk-
ningen. För att påskynda detta föreslår regeringen i budgetpropositionen
för 1997 avsevärda resursförstärkningar. Syftet är att bygga vidare på den
organisation och "dubbla strategi" som tillämpats när det gäller
genusforskning. Det innebär att satsningar görs dels på de tvärvetenskapli-
ga forum och centrum som finns vid lärosätena, dels på fortsatt
inomdisciplinär uppbyggnad av genusforskningen. Betydelsen av åtgärder
på detta område har också framhållits av flera utomstående organisationer,
53
däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Regeringens forskningsberedning arrangerade tillsammans med
Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och forskning, JÄST-
gruppen, år 1995 ett seminarium om genusperspektivets betydelse för
forskningens utveckling inom olika vetenskaper. En rapport från
seminariet, Genusperspektiv i forskningen (Ds 1996:26), har presenterats.
Vid seminariet visades bl.a. hur ett genusperspektiv ökar kvaliteten i
forskningen. Genusperspektivet synliggör kvinnor och lyfter fram fler
kvinnliga förebilder. Genusforskningen blottlägger makthierarkier och
bidrar därmed till att eliminera hinder för jämställdhet. Vetenskapernas
självförståelse berikas genom att grundläggande värderingsnormer
ifrågasätts. Genusforskningen kan också främja skapandet av mer ”all-
mänmänskliga” produkter och därmed ett mer jämställt vardagsliv.
Regeringen vill här också markera mansforskningens betydelse. Det
finns dock inom mansforskningen ett stort behov av metod- och
teoriutveckling.
I många samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen är det relativt
lätt att inse genusperspektivets relevans och positiva implikationer. Det är
också inom dessa områden som erfarenheten av forskning med
genusperspektiv är störst. Genusperspektivet är emellertid i hög grad
relevant också inom tekniska, naturvetenskapliga och medicinska ämnen.
Teknisk forskning ligger till grund för tekniska produkter och industriella
tillämpningar och bidrar därmed till samhällets utveckling - ett samhälle
som består av både kvinnor och män. Ett genusperspektiv tillför teknisk,
medicinsk och naturvetenskaplig forskning både kvinnors och mäns
erfarenheter. När genusperspektivets relevans för teknisk och naturveten-
skaplig forskning ifrågasätts görs det ofta utifrån en fokusering på
problemlösningsfasen i forskningsprocessen. Det är dock i den inledande
problemvalsfasen och i den avslutande resultatanalysen och erfaren-
hetsåterföringen som genusperspektivet kan bidra och tillföra den tekniska
och naturvetenskapliga forskningen ny kunskap.
All vetenskap påverkas av kultur och värderingar. Detta gäller också
tekniken och naturvetenskapen. Där kan ett genusperspektiv bidra till
förståelse om värderingars betydelse för problemval m.m. Vem som
definierar vad som är ett vetenskapligt problem påverkar resultatet av
forskningen och därmed den världsbild vetenskapen bygger upp och den
teknik den leder till.
Regeringen anser dock att föreskrifter från regeringen avseende
ansökningar om medel från forskningsfinansierande myndigheter, liknande
dem som utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning
föreslår, skulle innebära en alltför långtgående detaljreglering av
myndigheternas verksamhet. Med hänsyn tagen till forskningens frihet
ligger det också en risk i att från statsmakternas sida generellt peka ut ett
särskilt perspektiv.
Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno-
och jämställdhetsforskning gör rörande behovet av ett sekretariat för ge-
nusforskning. Ett sekretariat med uppgift att utreda, skapa opinion,
stimulera och informera om genusforskning bör därför inrättas. Det är
lämpligt att sekretariatet blir en självständig inrättning. Regeringen
förordar att det skall finnas vid Göteborgs universitet. Härigenom kan
sekretariatet på bästa sätt använda sig av den resurs som de Kvinnohisto-
1996/97:5
54
riska samlingarna utgör och en ömsesidigt förstärkande effekt bör kunna prOp
uppnås. Sekretariatet skall ha en nationell överblick över genusforskning
samt aktivt sprida forskningens resultat. Sekretariatet skall även följa
forskningsrådens arbete och därvid verka för att genusforskningen
stimuleras och integreras i forskningsrådens ordinarie verksamhet. 1
budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 5 miljoner kronor anvisas till
Göteborgs universitet för att upprätta ett genusforskningssekretariat.
Regeringen anser att det är väsentligt att genusforskningen integreras
i den ordinarie forskningen och att de ordinarie forskningsfinansierande
organen fördelar medel även till genusforskning. Som tidigare nämnts har
regeringen som en följd av jämställdhetspropositionen i instruktionerna för
FRN och forskningsråden lagt fram att dessa inom sina respektive
verksamhetsområden skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män
samt i FRN:s och forskningsrådens under Utbildningsdepartementet
regleringsbrev ställt krav på återrapportering rörande jämställdhetsarbetet.
Regeringen kan därför inte ställa sig bakom det förslag utredningen om
insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning lagt om att inrätta ett
särskilt kvinnoforskningsråd.
Regeringen delar den uppfattning utredningen om insatser för kvinno-
och jämställdhetsforskning har att de Kvinnohistoriska samlingarna i
Göteborg har förutsättningar att vara nationellt ansvarsbibliotek för svensk
kvinno-, mans- och genusforskning. Kvinnohistoriska samlingarna är ett
specialbibliotek vid Göteborgs universitetsbibliotek och sedan 25 år
Sveriges dokumentationscentral för kvinnoforskning. Biblioteket har
byggts upp som en serviceinstitution för kvinnovetenskap och studier i
kvinnors historia och villkor. Det bevakar och registrerar vad som skrivs
i Sverige och utomlands om kvinnors liv förr och nu samt ordnar och
förtecknar kvinnohistoriskt handskriftsmaterial. Samlingarna är unika
genom sin storlek och utgör en god bas för vidare utveckling inom
området kvinno-, mans- och genusforskning. I budgetpropositionen för
år 1997 föreslås att 0,5 miljoner kronor anvisas till Kungl. biblioteket för
uppbyggande av en ansvarsbiblioteksfunktion inom området.
Forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning har
vuxit upp under de senaste 20 åren vid universitet och högskolor. De är
sinsemellan oberoende, men samverkande organ, med tvärvetenskaplig
inriktning. De är betydelsefulla för såväl kvinnliga forskare som för
kvinno- och genusforskning. Regeringen delar den bedömning utredningen
om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning gör att landets forum
och centrum bör ges förstärkt stöd. Utöver de åtta som hittills fått bidrag
bör tillkomma Jämställdhetscentrum i Karlstad. Medlen bör även
fortsättningsvis särskilt utpekas. Regeringen föreslår därför i budgetpro-
positionen för år 1997 resurser uppgående till totalt 8,75 miljoner kronor
till dessa organ.
Vid Linköpings universitet har det länge funnits en vital kvinno- och
genusforskning. Den temaorganiserade forskningsmodellen vid universite-
tet har även visat sig utgöra en attraktiv miljö för kvinnliga forskare. Den
ger i många fall ett bredare perspektiv på metoder och objekt än den
ämnesinriktade forskningen. Regeringen föreslår därför i budgetproposi-
tionen för budgetåret 1997 ett resurstillskott om 4,9 miljoner kronor för
inrättande av ett nytt tema, tema Genus, vid universitetet.
Sedan budgetåret 1991/92 har FRN i uppdrag att främja kvinno- och
1996/97:5
55
jämställdhetsforskning. För budgetåret 1995/96 disponerar FRN 11 prOp
miljoner kronor (12 månader) för kvinno- och jämställdhetsforskning.
Regeringen anser att FRN:s verksamhet inom området kvinno- och
jämställdhetsforskning är värdefull och att den bör bedrivas även i
fortsättningen. I enlighet med jämställdhetspropositionen uppdrog
regeringen i juni 1995, vilket nämnts i det föregående, åt FRN att
definiera och föreslå inom vilka ämnen professurer eller forskartjänster
med inriktning mot genusforskning bör inrättas.
Regeringen anser det mycket angeläget att främja genusforskningen
inom ämnen där den i dag saknar förankring. Det är regeringens be-
dömning att det är tjänster inom dessa ämnen som gör mest nytta. Dock
kan det finnas anledning att fördela ett visst antal tjänster även till ämnen
där genusforskningen är väl förankrad, för att bl.a. främja en fortsatt
teoribildning på området. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för
budgetåret 1997 en förstärkning med 10 miljoner kronor för inrättande av
tjänster med inriktning på genusforskning. Medlen skall finansiera 18
tjänster inom följande ämnen: litteraturvetenskap, sociologi, information-
steknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik och
människa-maskin. I varje ämne skall en professur, en forskarassistenttjänst
och en doktorandtjänst inrättas. Regeringen avser att ge berörda
forskningsråd i uppdrag att föreslå vid vilket lärosäte tjänsterna skall
finnas. Samtliga ämnen skall ha en ämnesprecisering till genusforskning
och de tre tjänsterna inom respektive ämne skall finnas vid samma
lärosäte. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel
ställs till förfogande. Regeringen avser att med utgångspunkt i rådens
förslag fatta beslut om fördelning av medel till de lärosäten där tjänsterna
skall inrättas.
Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno-
och jämställdhetsforskning gör att högskolans lärare bör fördjupa sina
kunskaper avseende jämställdhet och grundläggande genuskunskap. I
budgetpropositionen för år 1997 betonas universitetens och högskolornas
ansvar för att samtliga lärare har eller bibringas goda pedagogiska
kunskaper. I detta sammanhang poängteras att de pedagogiska kunskaper-
na även bör kompletteras med grundläggande kunskaper om jämställdhet.
Lärosätena skall i sina årsredovisningar redogöra för vilka åtgärder de har
vidtagit för att genomföra detta.
Jämställdhet
Det är, som tidigare nämnts, angeläget att de forskningsfinansierande
myndigheterna aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på forskningsområdet.
De kan genom att i sin verksamhet främja jämställdhet mellan kvinnor
och män bl. a. påverka könssammansättningen när det gäller högskolans
lärarkår. Regeringen har i samtliga forskningsråds instruktioner infört
bestämmelse om att råden skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och
män. Detta krav bör även gälla sektorsforskningsorganen. Regeringen
avser därför att i sektorsforskningsmyndighetemas instruktioner göra
motsvarande ändringar.
Regeringen anser i likhet med Forskningsfinansieringsutredningen att
det är motiverat med jämställdhetsrevisioner vid landets forskningsfinan-
1996/97:5
56
sierande och forskningsutförande myndigheter. Högskoleverket har enligt prOp. 1996/97:5
sin instruktion ansvar för att följa upp utbildningen och forskningen i
högskolan med beaktande av bl.a. verksamhetens roll och sätt att fungera
i förhållande till samhällets och arbetslivets utveckling och
kunskapsbehov. Verket har även som särskild uppgift att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom finns i regleringsbrev för
forskningsråden krav på återrapportering rörande jämställdhetsarbetet.
Informationen bör innehålla analyser av medelstilldelningen av det slag
som såväl Forskningsfinansieringsutredningen som utredningen om
insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning efterlyser. Regeringen
bedömer därför att det för närvarande inte är motiverat att vidta några
särskilda åtgärder för att säkerställa att nämnda åtgärder genomförs, men
vill betona Högskoleverkets och de enskilda myndigheternas ansvar i
dessa frågor.
Förslagen från utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning som rör ändringar i högskolelag och
högskoleförordning bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Detsamma gäller liknande förslag från JÄST-gruppen.
När det gäller de av utredningen föreslagna åtgärderna avseende
lärartjänster vid landets universitet och högskolor avvaktar regeringen
resultatet av den utredning som har till uppgift att föreslå en ny
tjänsteorganisation för statliga universitet och högskolor (dir. 1996:3).
Det långsiktiga arbetet med att uppnå en jämn könsfördelning på alla
nivåer inom lärarkåren ankommer på universiteten och högskolorna själva.
Därför aviserade regeringen i jämställdhetspropositionen att rekryterings-
mål avseende andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer kommer
att införas. Regeringen avsåg att återkomma till frågan i
budgetpropositionen för år 1997. I januari 1996 tillkallade regeringen,
som tidigare nämnts, en särskild utredare för att göra en översyn av
tjänsteorganisationen. Resultatet av översynen skall redovisas senast i
december 1996. En ny lärartjänsteorganisation för högskolan kan
förmodas förbättra högskoleledningens möjligheter att uppnå rekryterings-
målen. Dessa mål kommer därför att beredas vidare tillsammans med den
pågående utredningens förslag och regeringen återkommer till frågan i en
särskild proposition under år 1997. Det är dock väsentligt att samtliga
lärosäten redan nu intensifierar det lokala jämställdhetsarbetet för att
säkerställa att de kommande rekryteringsmålen kommer att uppnås.
57
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: De mindre och medelstora högskolorna
samt Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan i Stockholm
bör tilldelas kraftigt ökade och permanenta forskningsresurser.
Dessa bör fritt kunna disponeras av respektive högskola så att denna
kan utveckla forskningen under eget ansvar. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 att sammanlagt 280 miljoner
kronor anvisas till forskningen vid dessa högskolor.
Under förutsättning att möjligheterna till samordning ökar
mellan de s.k. löntagarfondsstiftelsemas insatser och andra statliga
insatser, bör det finnas utrymme för ytterligare förstärkningar. I
budgetpropositionen för år 1998 kan i så fall föreslås en särskild
satsning på forskningen vid vissa medelstora högskolor. Några av
de medelstora högskolorna bör då ha förutsättningar att få
självständig rätt att inrätta professurer, att få utfärda doktorsexamen
samt därmed att kunna ansöka om att få benämnas universitet före
år 2000.
Anslagen till forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora
högskolor har successivt ökat. Resurserna för de direkta forsknings-
stödjande åtgärderna vid dessa högskolor uppgår läsåret 1995/96 (för 12
månader) till cirka 75 miljoner kronor. Dessutom har 40 miljoner kronor
anvisats för samarbete i nätverk mellan de aktuella högskolorna samt
universitet och högskolor med fasta forskningsresurser. Vidare finns
medel för forskningssamverkan mellan mindre och medelstora högskolor
och näringslivet, som uppgår till 40 miljoner kronor. Lärarhögskolan i
Stockholm förfogar över forskningsresurser om drygt 8 miljoner kronor,
som anvisas inom Stockholms universitets fakultetsanslag. Storleken av
dessa samlade resurser, cirka 163 miljoner kronor, är dock mindre än 3 %
av de totala fakultetsanslagen.
År 1994/95 fanns sammanlagt 29 professurer placerade vid de mindre
och medelstora högskolorna men inrättade vid lärosäten med fakultet.
Sedan den 1 juli 1995 har de mindre och medelstora högskolorna
möjlighet att ansöka hos Högskoleverket om att få inrätta professurer.
Hittills har Högskoleverket givit tillstånd till inrättandet av 27 professurer
och bereder f.n. ansökningar om drygt 40 professurer.
Uppbyggnad av forskning är ett långsiktigt åtagande som kräver
uthållighet. I budgetpropositionen för år 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil.
9) uttalade regeringen sin avsikt att ytterligare förstärka resurserna till
forskning vid de mindre och medelstora högskolorna samt att omvandla
dessa medel till permanenta forskningsresurser.
58
Permanenta forskningsresurser
Forskningen har gått starkt framåt vid de mindre och medelstora
högskolorna. Antalet forskarutbildade lärare och doktorander ökar stadigt,
liksom de externa medlen till forskningsverksamhet. Vid dessa högskolor
finns nu goda miljöer för forskning. De mindre forskningsmiljöerna har
ofta ett nära samarbete med det omgivande samhället, vilket har betydelse
för det regionala näringslivet och främjar tekniköverföring och
forskningsinformation. Forskningen har stor betydelse även för
grundutbildningens kvalitet och för lärarnas kompetensutveckling.
En profilering av forskningen är nödvändig och det är varje högskolas
ansvar att utveckla sin profil med hänsyn till högskolans egna
förutsättningar. En mindre eller medelstor högskola kan mycket väl
befinna sig vid den internationella forskningsfronten inom sina profil-
områden.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att de mindre
och medelstora högskolorna, Lärarhögskolan i Stockholm och
Idrottshögskolan, för år 1997 tilldelas kraftigt förstärkta och permanenta
forskningsresurser. Regeringen föreslår att utöver nuvarande resurser om
sammanlagt 168 miljoner kronor (12 månader, 1997 års prisläge)
ytterligare 112 miljoner kronor skall anslås för att utveckla forskningen.
Resurserna skall fritt disponeras av respektive högskola så att denna kan
utveckla forskningen under eget ansvar. Rektor och styrelse ansvarar
givetvis för att medlen för forskning fördelas med beaktande av
sedvanliga vetenskapliga kvalitetskriterier.
Nya universitet
I avsnitt 3.5 i denna proposition föreslås ett ökat statligt inflytande över
de s.k. löntagarfondsstiftelsema. Sålunda föreslås att riksdagen godkänner
att riktlinjen för de ändringar av stiftelseförordnandena för stiftelserna -
som bör komma till stånd med tillämpning av en ny bestämmelse i
stiftelselagen, vilken föreslås i prop. 1996/97:22 - skall vara att
regeringen skall utse ledamöterna i stiftelsernas styrelser. Därmed ökar
möjligheterna till samordning mellan stiftelsernas insatser och andra
statliga insatser, främst inom forskningens område. Enligt regeringens
bedömning bör detta innebära att resurser kan frigöras inom ramen för
statens budget för vissa nysatsningar. Sålunda bör vissa ändamål inom
högskolesektorn som ligger inom stiftelsernas verksamhetsområden, t.ex.
särskilda insatser inom forskarutbildning och internationalisering, kunna
förutses finansieras av stiftelserna och inte med budgetmedel; de resurser
som frigörs skulle kunna bl.a. förstärka de permanenta
forskningsresurserna för de mindre och medelstora högskolorna. I
budgetpropositionen för år 1998 finns då förutsättningar för att föreslå en
särskild satsning på forskningen vid vissa mindre och medelstora
högskolor.
Om dessa ytterligare resurser kan ställas till förfogande, har några av
de medelstora högskolorna förutsättningar att få självständig rätt att
Prop. 1996/97:5
59
inrätta professurer, att få utfärda doktorsexamen samt därmed att kunna prOp
ansöka om att få benämnas universitet.
Efter en prövning enligt de kriterier som redovisas i
budgetpropositionen för år 1997 skulle några av dessa högskolor kunna
ges ställning som universitet före år 2000.
1996/97:5
Regeringens bedömning: Högskolans tredje uppgift, vid sidan av
utbildning och forskning, bör förtydligas i högskolelagen till att
avse samverkan med det omgivande samhället och att sprida
kännedom om verksamheten. Förslag härom läggs fram i
budgetpropositionen för år 1997.
Det undantag som i dag gäller för högskolans lärare enligt lagen
om rätten till arbetstagares uppfinningar bör bibehållas. Det bör inte
ligga i högskolans ansvar att kommersiellt exploatera forsknings-
resultat.
Högskolan har ett ansvar när det gäller rådgivning och stöd till
forskare i fråga om t.ex. patentering av forskningsresultat.
Varje myndighet som utför forskning finansierad med statliga
medel, såväl universitet och högskolor som andra forsknings-
utförande organ, skall fr.o.m. år 1998 svara för att information om
dess forskning finns tillgänglig via Internet.
Högskolans viktigaste uppgifter är utbildning och forskning. Enligt 1 kap.
2 § högskolelagen (1992:1434) skall universitet och högskolor därutöver
sprida kännedom om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs
samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits i
verksamheten skall kunna tillämpas. Högskolan har således skyldighet att
informera om forskning och forskningsresultat. Uppgifter som avser
samverkan med övriga samhällssektorer finns inte föreskrivna idag.
Utredningar om samverkan mellan högskola och näringsliv
NYFOR-utredningen
En rad specifika samverkansformer mellan universitet och högskolor samt
näringsliv har utvecklats med början under 1970-talet. Bland dessa kan
nämnas teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare,
teknikbrostiftelser, holdingbolag för kommersialisering av
forskningsresultat, materialkonsortier och kompetenscentrum. Regeringen
uppdrog i december 1995 åt en särskild utredare att undersöka om
samverkansformema är ändamålsenliga. Utredningen antog namnet
NYFOR - Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv -
högskola. Förslagen har redovisats i betänkandet Samverkan mellan
60
högskolor och näringslivet (SOU 1996:70). Ett kompletterande betänkande prOp
avseende samverkan mellan högskolan och de små och medelstora
företagen (SOU 1996:89) har också presenterats. Båda betänkandena har
remissbehandlats. Remissammanställningar finns tillgängliga hos Närings-
och handelsdepartementet.
Utredningen föreslår att högskolan ges ett klart mandat att samverka
med näringslivet och övriga samhällssektorer och att detta slås fast i
högskolelagen.
När det gäller struktur för samverkan anser utredningen att det
visserligen finns alltför många - och därmed underfinansierade - organ för
samverkan, men att systemet som helhet inte nu bör omstruktureras.
Bland annat är vissa samverkansorgan nytillkomna och därför svåra att nu
utvärdera. Utredningen anser emellertid att de kompetenscentrum som
inrättats i samarbete mellan Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), högskolor och industri är den viktigaste systemförändringen i
relationen näringsliv - högskola. Utredningen anser det angeläget att
denna verksamhet kan fullföljas enligt intentionerna. Avsikten med
kompetenscentrum är att dessa skall kunna bidra till ett ökat samspel och
forskningssamarbete kring basteknologier mellan företagens tekniska
utvecklingsenheter och forskare vid högskolan. Utredningen anser också
att det är angeläget att det skapas en väl avgränsad rollfördelning mellan
högskolan själv, holdingbolagen, s.k. teknopoler och andra rådgivare.
NYFOR-utredningen har också haft i uppdrag att se över det undantag
som idag gäller för högskolelärare enligt lagen 1949:345 om rätten till
arbetstagares uppfinningar och att lämna förslag till eventuella ändringar.
Undantaget innebär att högskolelärare, till skillnad från andra arbetstagare,
äger rätten till de uppfinningar de gör inom sin tjänst. Utredningens
analys visar att ett upphävande av undantaget med rådande lagstiftning
inte skulle ge universitet och högskolor rätt till lärarnas uppfinningar.
Situationen skulle, enligt utredningen, emellertid bli en annan om
högskolan - genom en ändring av högskolelagen - fick i uppgift att
kommersiellt exploatera de anställdas uppfinningar. Detta är dock inte
något som förespråkas av utredningen. Enligt denna bör högskolan inte
syssla med riskfylld affärsverksamhet.
Även Forskningsfinansieringsutredningen har berört denna fråga i
betänkandet Forskning och Pengar, SOU 1996:29. Denna utredning
föreslår däremot att högskolorna ges ett uttalat ansvar att kommersialisera
immateriella resultat. En sådan skyldighet för högskolorna skulle, enligt
utredningen, innebära en betydligt effektivare tekniköverföring.
NYFOR-utredningen har gjort en översyn av behovet av nya
sekretessregler eller ändringar i de nu gällande. Utredningens bedömning
är att sekretesslagen bör ändras så att en statlig part kan göra de
sekretessåtaganden som är en förutsättning för visst forskningssamarbete.
Utredningen föreslår att forskarutbildningen förändras så att de som
tänker sig en yrkesbana i näringslivet kan få en utbildning med kortare
studietid och som ger större bredd och överblick.
Utredningen konstaterar att det krävs ett fungerande flöde av
människor i båda riktningarna - mellan företag och forskning - som kan
forma informella länkar, samarbeta och förmedla kunskaper om företagens
problem och forskningens möjligheter. Vidare bör tjänsteorganisationen
i högskolan förändras så att näringslivssamverkan ger ett ökat meritvärde.
1996/97:5
61
Vad avser samverkan med de mindre företagen framhåller NYFOR- prOp 1996/97 5
utredningen särskilt att generella program för direktkontakter mellan
högskola och mindre företag inte är särskilt lämpliga. Däremot är det
angeläget att skapa nätverk med deltagare från högskolor och företag som
kan samverka och kommunicera med varandra så att närmare och mer
meningsfulla kontakter kan etableras mellan företagen och högskolan.
Insatser för att stärka de mindre företagens tekniska industriella
kompetens bör så långt som möjligt syfta till att utveckla företagens
naturliga nätverk av samarbetsrelationer. Målet bör vara att långsiktigt
förändra företagens förmåga att formulera behov av kunskap och
efterfråga den. Det program för nätverksbyggande i regionalpolitiskt
prioriterade områden som för närvarande genomförs av NUTEK bör
vidgas till att omfatta hela landet.
NUTEK bör ges i uppdrag att utveckla ett program för stöd till
mindre företags rekrytering av unga civilingenjörer och andra akademiker
som kan ha strategisk betydelse för företagen. Internationella förebilder
finns i flera OECD-länder.
Utredaren framhåller slutligen att utvecklingen av Internet ger nya
möjligheter som informationsbas och kommunikationsmedium. För att
dessa möjligheter ska kunna utnyttjas krävs, dels att företagen lär sig
använda dessa nya verktyg, dels att högskolorna inom ramen för sin
samverkansuppgift avsätter resurser för att kunna kommunicera med
företagen i ett nära samspel med dem och andra aktörer. Även industri-
forskningsinstituten blir viktiga noder i sådana nätverk.
De flesta remissinstanser anser att utredaren dragit välavvägda
slutsatser och att ökad samverkan mellan näringslivet och högskolan är
angelägen. Många framhåller att samverkan bör vidgas till att omfatta
områden även utanför det tekniskt - naturvetenskapliga området.
Företagamas riksorganisation menar dock att förslagen om utformandet
av tjänster, ersättningar, etiska regler etc är alltför vagt utformade.
Dessutom är förslagen till hur forskningsuppfinningar skall kunna
exploateras olämpliga för svenska förhållanden. Företagamas
riksorganisation anser att viktiga utländska erfarenheter inte har beaktats.
Lärarundantaget bör bibehållas, enligt en majoritet av
remissinstanserna. Den s.k. tredje uppgiften bör skrivas in i högskolelagen
och särskilda medel anvisas. Riksrevisionsverket (RRV) anser dock att
särskilda medel är onödiga och att största hindret för samverkan är den
trögrörliga högskoleorganisationen. Sekretessfrågorna måste lösas.
Uppsala universitet påpekar att frågor som berör sekretessavtal inom bl.a.
EU-projekt och kompetenscentra måste lösas skyndsamt. Beträffande
holdingbolagen delar universitetet utredningens uppfattning att deras
förvaltning bör överföras till högskolorna och att styrelserna i bolagen bör
erhålla en professionell sammansättning.
Remissinstanserna är positiva till NYFOR:s kompletterande
betänkande om samverkan mellan högskolan och de små och medelstora
företagen. De delar NYFOR:s uppfattning att generella program bör
avstyrkas medan utbyggnad av olika typer av nätverk förordas. Åtgärder
för att stimulera mindre företag att anställa akademiskt utbildade tillstyrks.
62
Kommittén för omstrukturering och förstärkning av
industriforskningsinstituten
Vid sidan av universitet och högskolor finns industriforskningsinstitut,
vilka idag samfinansieras av staten och näringslivet. För varje institut
baseras forskningen på ett avtal mellan stat, näringsliv och respektive
institut. Avtalen reglerar mål, medel, inriktning för forskningsverksam-
heten samt ansvar och ekonomiska åtaganden. En särskild kommitté,
Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningsin-
stituten (KOFI), arbetar med att genomföra en förnyelse av dessa.
Kommittén har i en lägesrapport den 1 april 1996 redovisat åtgärder för
att förstärka samverkan mellan högskolan och industriforskningsinstituten.
Det gäller bl.a. särskilda insatser för industridoktorander och inrättande av
forskarassistenttjänster vid högskolan med huvudsaklig verksamhet förlagd
till instituten. Kommitténs övriga förslag angående industriforskningsin-
stituten redovisas i avsnitt 14.3.2.
Riksrevisionsverkets utredning om högskolans samverkan med
näringslivet
I Riksrevisionsverkets (RRV) rapport Högskolans samverkan med
näringslivet (RRV 1996:56) utvärderas olika samverkansformer mellan
högskola och näringsliv. Bland de samverkansformer som tas upp
framhålls att kompetenscentrum representerar ett nytt sätt att samarbeta
över institutionsgränser och med företag. Denna samverkansform bör ges
förutsättningar att utvecklas vidare. När det gäller samverkan med små
och medelstora företag begränsas denna av att de existerande
samverkansformema är anpassade efter storföretagens problembilder och
behov. Små och medelstora företag har andra behov och inte någon
naturlig kontakt med de stora högskolornas forskning. Vidare anser RRV
att högskolornas ledning idag har en mycket begränsad överblick över
olika samverkansformers funktioner, utfall och effektivitet. RRV menar
även att det är angeläget att man inom högskolan försöker påverka
attityder till samverkan med näringslivet. Det är ur ett
samverkansperspektiv viktigt att utveckla en större flexibilitet och
experimentvilja när det gäller organisatoriska och administrativa föränd-
ringar.
RRV har även granskat lärares bisysslor inom universitet och
högskolor (RRV 1995:45). I utredningen framkommer såväl positiva som
negativa effekter av bisysslor och konsultuppdrag. De positiva effekterna
är enligt RRV följande. Bisyssleverksamheten ger ett kunskapsutbyte med
omvärlden och för forskaren kan den vara en viktig del av kompetens-
utvecklingen. Undervisningen kan göras mer anknuten till det yrkesliv
studenterna kommer att möta efter examen genom praktikfall och
forskningen kan påverkas av samhällsrelevanta forskningsfrågeställningar.
Forskaren ges även tillfälle att pröva forskningsfrågeställningar i
näringslivet. Vidare påpekar RRV att bisysslor i någon mån kan stimulera
utveckling av företag i regionen. Bland de negativa effekterna av bisysslor
noteras att forskning och undervisning i den ordinarie verksamheten kan
Prop. 1996/97:5
63
åsidosättas. Detta kan leda till kvalitetsproblem och att kollegerna får en prOp 1996/97:5
högre arbetsbelastning. En vanlig situation är också att forskare blir
mindre tillgängliga för studenterna som en följd av omfattande konsult-
verksamhet. RRV föreslår att regelverket förtydligas vad gäller begreppet
FoU-bisyssla och att en skärpning av lagen bör övervägas så att hög-
skolelärare kan åläggas att rapportera sina bisysslor till högskolan.
RRV har också granskat spridningen av forskningsresultat (RRV
1996:53) och därvid konstaterat att incitament oftast saknas för spridning
utanför den akademiska världen.
Arbetsrapporten University-industry relationships
I rapporten University-industry Relationships (arbetsrapport nr. sex inom
ramen för RUT-93:s översyn av 1993 års universitets- och
högskolereform) behandlas samverkansformer mellan näringsliv och
högskolan i Sverige, jämfört med det system som finns i Storbritannien.
Frågan om det s.k. lärarundantaget och högskolans roll vad avser
kommersiell verksamhet uppmärksammas i rapporten. Författaren till
rapporten anser att statsmakternas riktlinjer till universitet och högskolor
bör förtydligas i det avseendet, vilket kan kräva förändringar i
incitamentstrukturen och även ändringar i lagstiftningen. Vidare
rekommenderas i rapporten att externa medel som tillförs forskning och
undervisning inom ett visst område skall godkännas av högskolans
centrala organisation.
Skälen för regeringens bedömning: Möjligheterna att nyttiggöra
forskningen beror i hög grad på dess inriktning. Inriktningen av
forskningen mot för samhället viktiga områden kan öka om samhället har
möjlighet att närmare precisera önskvärd inriktning och om
forskningsresurser kan kanaliseras till dessa områden. Detta förutsätter
inte minst en utvecklad dialog med näringslivet, men även med andra
samhällssektorer. Detta har, främst vad avser kontakterna mellan
högskolan och näringslivet, i hög grad varit utgångspunkten för de
insatser som genomförts av såväl forskningsråd som sektorsorgan.
NUTEK:s olika initiativ med t.ex. ramprogram, insatsområden och
kompetenscentrum kan här tjäna som exempel. Högskolans samverkan
med övriga sektorer, bl.a. vård och skola, är också mycket angelägen. Ett
ökat samarbete med det omgivande samhället kan ge ett ömsesidigt
berikande av perspektiv och problemformuleringar och av den teoretiska
utvecklingen inom discipliner och forskningsområden. Nuvarande
lagstiftning innebär inte något hinder för högskolan att samverka med det
omgivande samhället. Uppgifter som explicit avser samverkan med övriga
samhällssektorer finns emellertid inte föreskrivna idag. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att högskolornas uppgift att
samverka med det omgivande samhället förtydligas i högskolelagen. Detta
kallas högskolans tredje uppgift. I denna uppgift ingår att informera om
verksamheten.
64
Ställningstaganden till NYFOR-utredningen m.m.
De särskilda samverkansformer som har etablerats under senare år syftar
alla till att utveckla högskolans verksamhet mot högre samhällsrelevans.
Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller i en skrivelse till regeringen att
de olika samverkansformema på olika sätt och i varierande omfattning
fyller en viktig funktion för att stimulera högskolans fortsatta samarbete
med framför allt näringslivet. Regeringen delar denna bedömning. Det är
emellertid angeläget att högskolans hela verksamhet i högre grad präglas
av dels ett närmare direkt samarbete med det omgivande samhället, dels
en ambition att forskningsresultat av samhällsintresse tas om hand på ett
kvalificerat sätt.
NYFOR-utredningen och RRV lyfter särskilt fram kompetenscentrum
som ett viktigt initiativ för att utveckla högskolans samverkan med
näringslivet. Under perioden mars 1995 - juli 1996 har 28
kompetenscentrum vid sju universitet och högskolor startat sin
verksamhet. De tre parter som samarbetar i ett kompetenscentrum - en
grupp företag, högskolan och NUTEK - bidrar gemensamt, finansiellt
eller med arbetsinsatser. Regeringens bedömning är att kompetenscentrum
är en angelägen form för samverkan mellan högskolan och näringslivet.
Det är viktigt att starka forskningsmiljöer skapas vid svenska högskolor,
miljöer som företag aktivt medverkar i och därmed långsiktigt drar nytta
av samtidigt som högskolan kan utnyttja företagens kunskaper. NUTEK
planerar en första utvärdering av verksamheten under år 1997. Mot
bakgrund av denna bör eventuella framtida förändringar av verksamheten
övervägas.
Det är angeläget att incitamenten förstärks för såväl lärare/forskare
som högskola att tillvarata forskningsuppfinningar och andra resultat som
kan öka näringslivets konkurrenskraft. Regeringen ställer sig i huvudsak
bakom den strategi som NYFOR-utredningen har föreslagit. Regeringen
anser, liksom utredningen, att det s.k. lärarundantaget bör bibehållas.
Forskarna bör således även i fortsättningen äga rätten till
forskningsuppfinningar. Detta ger dem incitament att bidra till att
forskningsresultaten kommer till nytta i samhället. Det ligger inte i
högskolans ansvar att kommersiellt exploatera uppfinningar och
forskningsresultat. Högskolan skall inte ägna sig åt en riskfylld
verksamhet av detta slag. Exploatering av forskningsresultat kan i stället
ske genom de holdingbolag som har bildats. Däremot ingår det i
högskolans ansvar att det vid högskolan skapas goda förutsättningar för
nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar. Det är även
väsentligt att forskningsresultat i högre utsträckning patenteras där en
kommersiell användning kan förutses. I högskolans ansvar bör rådgivning
ingå, åtminstone på en övergripande nivå, i t.ex. patentfrågor och
affärsjuridik. Detta är uppgifter som i dag i varierande utsträckning utförs
inom den rådgivande verksamheten vid vissa högskolors s.k. teknikparker.
Det bör finnas en baskunskap i dessa frågor vid högskolan, inte minst om
vart forskarna kan vända sig för mer fördjupad information.
Samhället har ett intresse av att forskningsuppfinningar både skyddas
genom patentering och att de leder till kommersiell exploatering.
Högskolans nuvarande ganska svaga incitament för att stödja exploatering
av forskningsuppfinningar behöver stärkas. Det är av stor betydelse att det
Prop. 1996/97:5
65
5 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 5
vid högskolan skapas sådan kompetens som kan vara ett stöd för de lärare prop
och forskare som vill exploatera sina uppfinningar. Högskolan kan på så
sätt bidra till att forskningsuppfinningar leder till att nya verksamheter
skapas i näringslivet. Det är naturligtvis värdefullt om högskolan även i
viss utsträckning vid behov kan hjälpa anställda lärare och forskare med
utformningen av avtal med uppdragsgivare i t.ex. näringslivet.
Kommersialiserbara uppfinningar från forskare och lärare vid
högskolan görs i allmänhet inom ramen för statliga anställningar och med
utrustning som vanligen är finansierad av staten. Regeringen anser att det
är rimligt att högskolan får en viss kompensation för de statliga resurser
som förbrukats vid utvecklingen av uppfinningar som lett till lyckosamma
exploateringar. En sådan återföring till högskolan bör ske genom avtal
mellan högskolan och de anställda. Grundläggande för högskolans
möjligheter att vara pådrivande och stödjande för en exploatering av de
enskilda anställdas uppfinningar, liksom möjligheterna att bevaka en
avtalsmässig rätt till ekonomisk kompensation, är att högskolan, i detta
fall genom den aktuella institutionen, är informerad om att en uppfinning
har gjorts. En skyldighet för den enskilde läraren eller forskaren att
informera högskolan om gjorda patenterbara uppfinningar kan lämpligen
behandlas i avtalet mellan högskolan och forskaren.
Regeringen ser denna informationsmöjlighet, tillsammans med
högskolans rådgivningsfunktion och möjlighet till viss ekonomisk
kompensation som tre sammanhängande delar i en framflyttning av
högskolans uppgift i att få till stånd en ökad kommersialisering av
forskaruppfinningar.
NYFOR-utredningen har även föreslagit förändringar av
sekretesslagens bestämmelser om åtaganden i samband med deltagande i
visst forskningssamarbete. Denna fråga avser regeringen att behandla i
annat sammanhang.
Regeringen avser att, i enlighet med NYFOR-utredningens förslag, på
olika sätt främja nätverk med deltagande av högskola och företag.
NUTEK och industriforskningsinstituten bör kunna medverka aktivt i
detta arbete. De mindre och medelstora högskolorna är också en viktig
resurs i detta sammanhang. Det är även väsentligt att universitet och
högskolor, institut och sektorsforskningsorgan uppmärksammar de
specifika behov som finns inom de mindre företagen. En strävan bör vara
att fler personer med eftergymnasial utbildning och forskarutbildning
anställs i mindre företag.
Övriga förutsättningar för samverkan
Rörlighet i bägge riktningar mellan högskolan och övrig arbetsmarknad
är önskvärd och bör eftersträvas. Ett ökat utbyte av personer mellan
högskolan och övriga arbetslivet kan även stimulera forskningen att
anpassas till behoven utanför högskolan. Ett fungerande flöde av
människor i båda riktningarna förmedlar också kunskap om
förutsättningarna och villkoren för verksamheten. Det är därför viktigt att
forskare som vissa perioder arbetar utanför högskolan inte missgynnas vid
tjänstetillsättningar och befordran.
Nya samarbetsformer kan emellertid leda till intressekonflikter och
1996/97:5
66
oklarheter vad gäller ansvarsförhållanden och arbetsvillkor för den prOp
enskilde forskaren. Detta aktualiserar vissa frågor om reglerna för
högskolelärares bisysslor, vilka behandlas i den pågående utredningen om
en förändrad tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och
högskolor (Dir. 1996:3).
Industriforskningsinstituten, som finansieras gemensamt av staten och
näringslivet, kan ofta fungera som en länk mellan högskola och närings-
liv. Regeringens bedömning är att de åtgärder som KOFI redovisat för
att stärka samverkan mellan instituten och högskolan, kan vara ett viktigt
sätt att skapa en ny karriärväg för forskare. Det gäller bl.a. en satsning på
industridoktorander och inrättande av forskarassistenttjänster vid
högskolan med huvudsaklig verksamhet förlagd till instituten. Det kan
sannolikt vara så att nya kategorier av studerande därigenom kan lockas
till forskarutbildning, eftersom samverkan med industrin är attraktiv.
Ställningstaganden till industriforskningsinstituten utvecklas under avsnitt
14.3.4.
En ny form av samverkan utgör de TIPPS-centrum (Teknik-
introduktion i Produkter, Processer och System) för en förbättrad
kunskaps- och teknikförsörjning till mindre företag, som är under
uppbyggnad vid högskolorna i Dalarna, Halmstad och Luleå.
Verksamheten finansieras på detta stadium av NUTEK. Varje TIPPS-
centrum ska ha en teknisk specialitet som sammanfaller med något av
högskolans egna spetsområden. En central tanke bakom TIPPS-centrum
är att man genom sambruk av resurser förbättrar utnyttjandegrad och
effektivitet.
Konceptet har en förebild i den tyska Steinbeisstiftelsen i Baden
Wurttemberg. Den svenska verksamheten kommer dock att erhålla en
egen profil. Bl.a. kommer ett välutvecklat IT-nätverk att binda samman
olika TIPPS-centrum för att uppnå övergripande samverkansfördelar.
Forskarutbildning utgör ett väsentligt element i forskningen och är
därmed också viktig för kontakterna med det övriga samhället. Det finns
skäl att öppna forskarutbildningen mot samhällets och näringslivets behov.
Detta får givetvis inte ske på bekostnad av de grundläggande kraven på
en hög kvalitet i utbildningen. Frågor rörande bl.a. forskarutbildningen
och tjänsteorganisationen kommer att behandlas i ett sammanhang i en
proposition som regeringen avser att förelägga riksdagen under år 1997.
I högskolans tredje uppgift ingår även rekryteringen av nya grupper
till högskolan och att stimulera utvecklingen i det egna närområdet. Dessa
frågor utvecklas i budgetpropositionen för år 1997.
Högskolan som samhällets kunskapsresurs
Högskolans funktion som samhällets främsta kunskapsresurs utgör en
viktig del av den tredje uppgiften och bör kunna utnyttjas bättre. Med den
moderna informationsteknologins hjälp bör högskolan i ökad utsträckning
öppnas för samhällets behov. Det är viktigt att de grupper i samhället som
av olika skäl söker kunskap, bildning och information vet vart de skall
vända sig. Med den moderna informationstekniken ökar högskolans
möjligheter att effektivt förmedla kontakter mellan företrädare för den
egna verksamheten och olika grupper och enskilda i samhället. Den
1996/97:5
67
planerade utbyggnaden av högskoledatanätet SUNET bör här kunna spela prOp
en viktig roll. Detta redovisas i avsnitt 3.10.
I IT-propositionen (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr.
1995/96:282) har regeringen tagit upp frågan om allmänhetens, skolornas
och andra utbildningsinstitutioners intresse och behov av att allmänt
orientera sig om forskning samt att finna vägar för att skaffa specifik
information om olika forskningsområden.
Under de senaste åren har det skett en mycket snabb utveckling när
det gäller IT-baserad forskningsinformation. En samordning bör ske för
att bl.a. säkerställa att IT-baserad forskningsinformation till allmänheten
blir nationellt heltäckande i väsentliga avseenden. Genom lämpliga sök-
och länkningssystem skall forskningsinformation sammanlänkas på
Internet.
Utöver de nämnda typerna av utåtriktad information från
forskarvärlden till allmänhet och utbildningsväsende finns behov av
information till bl.a. företag t.ex. om vilka forskare som kan lämna
upplysningar om forskningen inom olika områden. Det
forskningsinformationssystem som nämnts i det föregående bör därför
utformas på så sätt att det även kan utgöra en inkörsport för sådan
informationsinhämtning från företag.
Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att svara för de
samordnande insatserna och tilldela verket vissa medel för
utvecklingsarbete. I övrigt skall förutsättningen vara att varje myndighet
som utför forskning finansierad med statliga medel, såväl universitet och
högskolor som andra forskningsutförande myndigheter och organ, skall
svara för att information om dess forskning finns tillgänglig på Internet
fr.o.m. år 1998. Detta skall ske inom ramen för befintliga medel.
Regeringen avser att i regleringsbrev och andra beslut om medelstill-
delning och i förekommande fall i föreskrifter för statsbidrag till forskning
föra in en föreskrift med anledning av detta.
Media spelar en mycket betydelsfull roll för att skapa kontakter
mellan forskning och det omgivande samhället. Utbildning av
vetenskapsjournalister och av andra förmedlare av kontakter och
information mellan forskare och allmänhet är en viktig angelägenhet för
högskolan. En annan sådan nyckelgrupp är lärarna inom grund- och
gymnasieskolan. För båda dessa grupper är regelbunden fortbildning en
nödvändighet. Andra mycket viktiga kontakter är de som nu i växande
utsträckning förekommer direkt mellan elever i skolan och
forskningsinstitutionerna. Olika insatser för att fördjupa och bygga ut
program i denna riktning, inte minst sådana riktade till ungdomar från
miljöer utan akademiska traditioner, är angelägna.
I högskolans verksamhet utgör EU-samarbetet en viktig del. Inom
högskolan finns därför stor kunskap och kompetens när det gäller EU:s
olika program för utbildning, forskning och utveckling. Denna kunskap
är värdefull inte bara för högskolesektorn själv utan i hög grad för
myndigheter, företag och privatpersoner. Information om EU:s
utbildnings- och forskningsprogram efterfrågas i allt högre utsträckning
av olika grupper och enskilda i samhället. Högskolans roll som samhällets
kunskapsresurs bör även i detta avseende kunna utnyttjas bättre.
Högskolornas bibliotek har härvid en central roll.
I ett samhälle byggt på en stark vetenskapstradition är allmänhetens
1996/97:5
68
kunskap om vetenskapens kultur och villkor avgörande för förståelsen av prOp. 1996/97:5
hur själva samhället fungerar och för möjligheten att demokratiskt påverka
samhällsutvecklingen. En öppen och förutsättningslös dialog mellan
vetenskapens företrädare och enskilda medborgare är således i hög grad
en demokratifråga. Ett sätt att utveckla denna dialog är att bilda s.k.
forskningscirklar där forskare tillsammans med praktiker gemensamt
studerar problem som är angelägna för t.ex. arbetet i folkrörelser, på
arbetsplatser eller i politiska församlingar. Där kan forskarna bidra med
sina kunskaper och sin förmåga att systematiskt angripa problem.
Samtidigt utgör praktikernas egna kunskaper och erfarenheter en viktig
resurs. Skilda utgångspunkter och kunskaper kan därvid mötas och leda
till en ökad kunskapsutveckling. Högskolan bör ta ett ökat ansvar för att
denna form av samverkan utvecklas. Forskningsrådsnämnden (FRN) bör
kunna bistå högskolan i denna uppgift.
Sedan år 1993 har högskolan haft direkt anvisade medel för sin forsk-
ningsinformation. Budgetåret 1995/96 uppgår dessa medel till totalt 10
miljoner kronor. Information om den forskning som bedrivs vid universi-
tet och högskolor ges också av forskningsråden, som särskilt skall
informera om den forskning som råden stöder. Härutöver har FRN sedan
år 1979 haft ett nationellt ansvar för forskningsinformation. FRN:s anslag
för forskningsinformation uppgår idag till ca 9 miljoner kronor.
Forskningsinformation är en viktig del av högskolans tredje uppgift
och bör vara en integrerad del av den ordinarie verksamheten. Regeringen
anser därför att särskilda medel för denna uppgift inte längre skall anvisas
högskolan.
Regeringen anser det angeläget att informationsverksamheten vid
landets universitet och högskolor utformas och bedrivs i enlighet med de
principer som givits uttryck för i det föregående. Regeringen avser att
uppdra åt universitet och högskolor att se över informationsverksamheten
och ge förslag till hur den kan förbättras. Varje universitet och högskola
bör därvid formulera och redovisa en informationsstrategi.
69
Regeringens bedömning: Biblioteksdatabassystemet LIBRIS bör
utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. Regering-
en avser att ge Kungl. biblioteket (KB) i uppdrag att utveckla och
driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem, som utgår från
LIBRIS. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att
anslaget till KB ökas med 11 miljoner kronor för ändamålet.
Regeringen bedömer att systemet med ansvarsbibliotek bör byggas
ut till att bli ämnesmässigt heltäckande. En särskild insats bör
därvid göras för att beakta den växande genusforskningens behov.
SUNET är det svenska universitets- och högskoleväsendets
gemensamma datanät. För att folkbiblioteken bättre skall kunna
tillgodogöra sig innehållet i det nationella bibliotekssystemet avser
regeringen att utveckla SUNET till att också kunna omfatta landets
folkbibliotek (huvudbiblioteket i varje kommun). Regeringen
föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en medelsförstärkning för
SUNET, varvid ett utvecklingsstöd till berörda folkbibliotek
beräknas. Även statliga och statsunderstödda muséer berörs.
Arkivet för ljud och bild (ALB) bör ges förutsättningar att ersätta
utsliten och föråldrad utrustning och utveckla verksamheten för att
enligt pliktexemplarslagen motsvara de krav som dagens
mediesituation ställer. Regeringen föreslår därför i
budgetpropositionen för år 1997 att anslaget till ALB ökas med 2,2
miljoner kronor.
Svenska barnboksinstitutet bör ges möjlighet att utveckla och
utnyttja ny teknik och därigenom öka sin nationella och internatio-
nella betydelse. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år
1997 en höjning av bidraget till Svenska Barnboksinstitutet med
400 000 kronor.
Det offentliga biblioteksväsendet, dvs. de bibliotek som huvud-
sakligen finansieras med skattemedel, bör fungera som ett integrerat
bibliotekssystem. Regeringen föreslår i prop. 1996/97:3 en
bibliotekslag som avser hela det allmänna biblioteksväsendet.
Bibliotek
Den statliga bibliotekspolitiken syftar till att ge medborgaren tillgång till
litteratur och information oavsett bostadsort och ekonomiska
omständigheter. Regeringen ser biblioteksväsendet, där de statliga,
kommunala och landstingskommunala biblioteken ingår, som en enhetlig
och samverkande resurs. Detta synsätt uttrycks i det förslag till biblioteks-
lag som föreslås i den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3)
Enligt förslaget till bibliotekslag skall högskolebiblioteken inom de
områden som anknyter till utbildning och forskning vid högskolan svara
för biblioteksservice inom högskolan, och i samverkan med landets
biblioteksväsen även i övrigt ge biblioteksservice. Det skall finnas tillgång
till sådana bibliotek vid alla högskolor.
Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga
Prop. 1996/97:5
70
forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna prOp
samlingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med
folk- och skolbiblioteken i deras strävan att erbjuda låntagarna en god
biblioteksservice. Forskningsbibliotekens villkor och det sätt på vilket de
integreras i högskolans verksamhet är väsentliga delar av regeringens
forsknings- och utbildningspolitik.
Samhället präglas av en hög förändringstakt. Det är sannolikt att
framtidens samhälle i än högre utsträckning än för närvarande kommer att
präglas av mer fritid, av tätare arbetsbyten och byten av bostadsort. Detta
kommer fortlöpande att ställa krav på nya kunskaper. Gränserna mellan
vad som är skola, högskoleutbildning, fortbildning och vidareutbildning
samt forskning kan bli mer otydliga. Forsknings- och folkbiblioteken
kommer då sannolikt att närma sig varandra i arbetsmetoder och
serviceutbud.
Skälen för regeringens bedömning: I den analys av utvecklingen av de
svenska forskningsbiblioteken som Kungl. biblioteket (KB) ingav till
regeringen under våren 1996 framhålls att högskolan - mot bakgrund av
ett ökat antal studerande, det pedagogiska förnyelsearbetet och den snabba
IT-utvecklingen - målmedvetet måste satsa på sina bibliotek. Det är
viktigt att bibliotekens standard inte försämras. Informationskompetens
och bättre resurser för självstyrt lärande har stor betydelse för
utbildningens kvalitet. Mot den bakgrunden är det angeläget att
högskolorna och deras respektive styrelser, som har det yttersta ansvaret
för verksamheten, noga följer utvecklingen och ser över sina
prioriteringar. För att kompensera ett svagare utgångsläge och så långt
möjligt eliminera skillnaderna i bibliotekens standard behöver de mindre
och medelstora högskolorna vidta åtgärder för att stärka sina bibliotek.
Högskolans utbildning bör ge färdighet att söka, kritiskt värdera och
kreativt utnyttja information. Sådana kunskaper måste ges en fastare
ställning och bli en självklar ingrediens inom grundutbildningen.
Ansvarsbibliotekssystemet, som syftar till att skapa ett nationellt
informationsförsörjningssystem på hög internationell nivå och att stärka
forskningsbibliotekens utåtriktade verksamhet, har utvärderats under år
1995 och givits en mycket positiv bedömning. Regeringen anser att
systemet bör byggas ut så att det blir heltäckande. I detta sammanhang
bör en särskild insats göras för att beakta den växande kvinno-, mans- och
genusforskningens behov.
Informationsteknologin har på många sätt underlättat tillgången till
information och det är viktigt att se till att nya hinder av ekonomisk och
praktisk natur inte uppkommer som begränsar tillgängligheten. KB har
tagit på sig en samordnande roll när det gäller licensavtal på IT-området
för forskningsbiblioteken. Högskolorna bör därför inte på egen hand ingå
långsiktiga licensavtal.
Studenter som deltar i distansutbildning skall ha samma rätt till god
biblioteksservice som andra studenter. Nya former för biblioteksservice
till distansstuderande, gärna i samarbete mellan högskolor, högskolebiblio-
tek och folkbibliotek, bör prövas. Därvidlag är det viktigt att särskilt
folkbibliotekens förutsättningar och möjligheter beaktas. Det lokala
samarbetet mellan folkbibliotek och högskolebibliotek bör också
uppmuntras.
För att fullt ut utnyttja de möjligheter informationstekniken medger bör
1996/97:5
71
bibliotekssystemet LIBRIS utvecklas till en nationell och allmän
informationsresurs. Regeringen avser därför att ge KB i uppdrag att
utveckla och driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem som utgår
från LIBRIS. Åtgärderna syftar till att ge landets biblioteksväsende och
andra användare möjlighet att utnyttja ett modernt bibliotekssystem med
samordnade och användarvänliga sökmöjligheter. Regeringen anser att
utveckling, underhåll och drift av det utvecklade LIBRIS skall finansieras
via anslaget till KB. KB skall således ej debitera användarna för
utnyttjandet av systemet, vilket bör vara i drift senast år 1998.
För att folkbiblioteken skall kunna tillgodogöra sig innehållet i detta
nationella bibliotekssystem avser regeringen att utveckla SUNET till att
omfatta också landets folkbibliotek (huvudbiblioteken). Ett utvecklingsstöd
för berörda folkbibliotek bör därvid beräknas. Statliga och
statsunderstödda museer bör även anslutas. Regeringen tar upp
resursfrågan i budgetpropositionen för år 1997. Även de svenska
medelhavsinstituten bör ha möjlighet att ta del av utbudet.
Publicering av vetenskaplig och annan information sker i ökad ut-
sträckning i elektronisk form. Det är viktigt att också denna information
och dessa vittnesbörd om vår samtid bevaras på ett ändamålsenligt sätt.
I syfte att säkra den framtida tillgången till denna typ av information
förbereds en översyn av lagen 1993:1392 om pliktexemplar av dokument.
Behovet av översyn har påtalats av riksdagen, (bet. 1995/96:KrU4, rskr.
1995/96:60).
I likhet med KB har Arkivet för ljud och bild (ALB) i enlighet med
pliktexemplarslagen ett nationellt ansvar för sitt område. Det övergripande
målet för ALB är att möjliggöra forskning i svensk kultur och svenskt
samhälle genom att tillhandahålla den del av medieutbudet i Sverige som
offentliggörs i form av ljud och rörliga bilder.
Eftersom pliktexemplarslagen är grunden för ALB:s verksamhet, regleras
verksamhetens omfattning av utbudet av ljud- och bildmedier. Ut-
vecklingen inom området har medfört en ökning av verksamhetens
omfång som inte längre kan mötas med enbart rationaliseringar. KB, ALB
och Riksarkivet har på regeringens uppdrag utrett metoder att långsiktigt
bevara elektroniska dokument. Utredningen har visat att det i dag enda
säkra sättet att bevara elektroniskt arkivmaterial är fortlöpande om-
kopiering till nya system och nya informationsbärare, s.k. migrering, en
personalintensiv och kostsam verksamhet. Kraven på ALB:s utrustning är
höga både när det gäller ADB, ljud- och videoteknik.
För att möta de nya utmaningar som den tekniska utvecklingen och den
nya mediesituationen medför, bör ALB ges förutsättningar att ersätta
utsliten och föråldrad utrustning samt att utveckla verksamheten. Bl.a. bör
arbetet att utveckla ett system för automatisering av bevarandefunktionen
påbörjas. För att ALB i enlighet med pliktexemplarslagens föreskrifter
skall kunna motsvara de ökade kraven, föreslår regeringen i
budgetpropositionen att anslaget till ALB ökas med 2,2 miljoner kronor.
Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet, som i praktiken har en ansvars-
funktion på barnboksområdet, har genom KB ett statsbidrag. Institutet
bedriver en kvalificerad verksamhet såväl nationellt som internationellt.
Svenska Barnboksinstitutet har utarbetat en strategi för utveckling och
utnyttjande av ny teknik som ger institutet möjlighet att effektivisera
insatserna inom sitt ansvarsområde. Institutet behöver en teknisk
Prop.
1996/97:5
72
upprustning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en
ökning av bidraget till Svenska Barnboksinstitutet med 400 000 kronor.
Informationsteknik
Regeringen har i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik (IT) (prop 1995/96:125, bet.
1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) uttryckt sin uppfattning att
statsmakternas roll skall vara att stimulera användningen av IT på ett sätt
som främjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en IT-utveckling som
i hög grad drivs av enskilda och lokala initiativ måste statens insatser ses
som en del av dessa och samverka med de utvecklingsaktiviteter som
pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet samt i olika lokala
nätverk och organisationer. Vidare har föreslagits att staten skall prioritera
uppgifter inom de tre områdena rättsordningen, utbildningen samt
samhällets informationsförsörjning.
Regeringen har vidare i denna proposition redovisat ett omfattande
förslag till åtgärder för ökad användning av IT inom bl.a. högre utbildning
och forskning. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag
och en rad olika åtgärder kommer därmed att vidtas för att understödja
utveckling av IT-användningen inom högskolan och för att främja
forskningen inom området. Således kommer högskolorna att åläggas
utarbeta handlingsprogram för användningen av IT inom utbildning och
forskning. Datornätet för högre utbildning och forskning (SUNET)
kommer att byggas ut, göras snabbare och få ett vidgat
användningsområde. Särskilda insatser görs för att främja utnyttjandet av
IT-teknik för en utbyggd forskningsinformation och inom forsknings-
biblioteken.
Högskolan och informationstekniken påverkar varandra, dels genom att
tekniken är viktig för utvecklingen av högskolans forskning, dels eftersom
högskolans IT-forskning är betydelsefull för utvecklingen av
informationstekniken. Dessa två aspekter behandlas i det följande var för
sig.
Regeringens främsta uppgift när det gäller att främja användningen av
IT inom forskningen innebär att ombesörja att en adekvat infrastruktur
finns tillgänglig, nationellt och internationellt, som kan bidra till en öppen,
kreativ vetenskaplig miljö. Härigenom stärks forskningens kvalitet och
den får ökade möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling. En
sådan infrastruktur bör innefatta kraftfulla datanät som förbinder forskare
med varandra men också med samhälle och näringsliv över hela världen.
IT-användningen kräver också internationellt samarbete på hög nivå för
att åstadkomma nödvändig harmonisering av teknik och regler och för att
bygga upp globalt tillgängliga databaser. Det är också nödvändigt att
ekonomiska resurser finns för anskaffning av utrustning och programvaror
för att kunna utnyttja möjligheterna.
Sverige och övriga nordiska länder har i stor utsträckning varit före-
gångare när det gäller att bygga upp allmänt tillgängliga datanät för t.ex.
forskningsändamål. Universitetsdatomätet SUNET har således varit i drift
i mer än 10 år och det anslöts också tidigt till motsvarande andra nordiska
och internationella nät. Investeringarna i datautrustning och programvaror
har också varit omfattande. Exempelvis har de särskilda medel som
Prop. 1996/97:5
73
anvisats för dyrbar vetenskaplig utrustning i mycket hög utsträckning prOp 1996/97 5
avsett datautrustning.
Utöver den breda tillgång till datorkapacitet, som blir nödvändig för all
forskning, krävs också spetsberäkningskapacitet i form av bl.a. vektor-
och parallelldatorsystem. Rådet för högpresterande datorsystem (HPD-
rådet) verkar i ett nationellt perspektiv för att anläggningar med högsta
möjliga prestanda skall bli tillgängliga för svenska forskare genom att
fördela medel för investeringar i och drift av sådana anläggningar.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att
Sverige är väl rustat för att utnyttja och utveckla informationstekniken
inom forskningen. De ytterligare åtgärder som genomförs till följd av
regeringens IT-proposition kommer att under de närmaste åren ge goda
förutsättningar för att svensk forskning behåller och ytterligare förstärker
sin ställning. Regeringen avser dessutom att anvisa medel för att genom
inrättandet av en forskarskola bygga upp kompetensen inom IT- och
telekommunikationsområdet. Denna fråga behandlas i avsnittet IT-
forskning i kapitel 3.11.7 i denna proposition.
Universitet och högskolor måste nu, utifrån de insatser som görs av
statsmakterna, utnyttja de möjligheter som står till buds. Särskild
uppmärksamhet bör därvid ägnas åt att i nätverk bygga upp immateriella
centra för högkvalitativ forskning där forskare över hela landet i
internationellt samarbete kan bedriva forskning vid den internationella
forskningsfronten. I anslutning till den utbyggnad av forskningen vid
mindre och medelstora högskolor som regeringen förordar i avsnitt 3.8
blir sådana nätverk särskilt viktiga. Teknikens möjligheter till samarbete
och kommunikation med forskare över hela världen bör t.ex. utnyttjas för
att även etablera kontakter med universitet i utvecklingsländer. Här kan
unga forskare finna motparter, stöd och stimulans som inte alltid står till
buds i deras närmiljö. Regeringen förutsätter att högskolorna i de
handlingsplaner som nu utarbetas beaktar de nämnda aspekterna. Detta
kräver också ett nationellt samspel mellan högskolorna i samverkan med
Högskoleverket.
Internationellt samarbete också på regeringsnivå är väsentligt för att så
långt möjligt eliminera de hinder för global kommunikation som beror på
bristande internationell harmonisering, otillräckligt utbyggd infrastruktur
och höga kostnader för nätanvändning i vissa länder. Regeringen avser att
aktivt arbeta för att dessa frågor tas upp inom EU och inom berörda in-
ternationella organisationer.
Många av de problem som är mest angelägna för att trygga jordens
överlevnad och mänsklighetens ekonomiska och kulturella utveckling är
globala till sin natur. Exempel härpå är miljöfrågorna, befolkningsfrågan
och resursfrågorna. Adekvata åtgärder fordrar i många fall ny kunskap
och sådan kan endast produceras i internationellt samarbete. Det är
regeringens strävan att informationstekniken skall kunna utnyttjas för att
bygga upp internationella decentraliserade forskningsprogram kring
globala frågor. Regeringen har i avsnitt 3.11.2 redovisat sin avsikt att
verka för ett utbyggt internationellt samarbete kring dessa frågor.
74
De samlade svenska insatserna för forskning och utvecklingsarbete är,
som beskrivits i det föregående, betydande. Prognoser för år 1995 pekar
mot en nivå uppgående till 53 miljarder kronor. Den totala satsningen på
forskning och utvecklingsarbete placerar Sverige högt i jämförelse med
andra OECD-länder när det gäller FoU-insatser i förhållande till BNP. I
en situation där statens utgifter måste begränsas och stora besparingar
varit nödvändiga gör regeringen bedömningen att de samlade offentliga
resurserna för forskning inte kan fortsätta att öka.
Regeringens inställning är emellertid att de statligt finansierade
forskningsinsatserna även fortsättningsvis måste hållas på en hög nivå, väl
jämförbar med vad som görs i andra länder som är ledande inom
forskningen, och att forskning behövs för alla samhällsområden. Konkret
kommer detta till uttryck i de samlade statliga forskningsinsatserna som
avser såväl grundforskning inom skilda discipliner som sektorsforskning
inom olika verksamhetsområden. Regeringens förslag innebär således en
fortsatt satsning på forskning på nuvarande höga nivå både vad avser
volym och kvalitet. Regeringens förhoppning är att huvuddelen av de
besparingar i den statliga budgeten avseende forskning som föreslagits i
vårpropositionen skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen för år 1997 sina förslag till
anslag till forskning och utvecklingsarbete. För budgetåret 1997 uppgår
anslagen enligt budgetförslaget till ca 12,5 miljarder kronor. Detta avser
endast anslag för forskning. Härtill kommer medel som av myndigheter
själva avsätts för FoU om närmare 1,5 miljarder kronor.
Regeringen lägger också i denna proposition (avsnitt 3.5) fram förslag
om riktlinjer för ändringar i stiftelseförordnandena för de s.k.
löntagarfondsstiftelsema. Ändringarna gör det möjligt att bättre samordna
de resurser som finns inom stiftelserna med övrig offentlig forsknings-
finansiering.
En stor del av forsknings- och utvecklingsinsatserna görs inom det
privata näringslivet. Det är angeläget att de insatser som finansieras med
offentliga medel kan stödja och samverka med näringslivets insatser för
att därigenom bidra till att landets samlade insatser inom forskning och
utvecklingsarbete ger högsta möjliga utbyte. Detta kommer till uttryck i
de förslag till förbättrad samverkan som presenteras i denna proposition.
De svenska forskningsinsatserna har utvecklats under lång tid. En rad
överväganden ligger således bakom inte bara den omfattning utan också
den övergripande inriktning som de nu har. Det är regeringens bedömning
att insatserna genom denna successiva uppbyggnad har fått en profil som
ger en god grund för fortsatt verksamhet.
Tyngdpunkten i insatserna är resurserna för forskning och forskarutbild-
ning vid universitet och högskolor. De årliga anslagen för dessa ändamål
kommer, vid bifall till regeringens förslag i årets budgetproposition, att
uppgå till ca 6,3 miljarder kronor. Universitetens och högskolornas anslag
till forskning och forskarutbildning fördelas av statsmakterna på
fakultetsområden. Ungefär en tredjedel av anslagen avser medicinsk forsk-
Prop. 1996/97:5
75
ning och forskarutbildning, medan områdena naturvetenskap respektive prOp
teknik får vardera knappt en fjärdedel. Sammantaget går alltså mer än tre
fjärdedelar av anslagen till dessa forskningsområden. Samhällsvetenskap
och humaniora får ca 15 % respektive 10 % av resurserna.
Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden kommer, enligt förslagen
i budgetpropositionen, att förfoga över sammanlagt ca 1,5 miljarder
kronor, exklusive avgifter till europeiska forskningsorganisationer. Av
forskningsrådsmedlen för år 1997 avser 525 miljoner kronor
naturvetenskaplig forskning, 327 miljoner kronor medicinsk forskning,
272 miljoner kronor teknisk forskning och 210 miljoner kronor
kulturvetenskaplig forskning.
För forskningsinsatser inom olika samhällssektorer innebär
budgetpropositionen för år 1997 insatser på sammanlagt ca 3,9 miljarder
kronor under år 1997 exklusive medel som avsätts av myndigheterna
själva.
Som angivits i regeringens förslag till riktlinjer för forskningspolitiken
är det statsmakternas uppgift att svara för de övergripande beslut som i
sammanfattning redovisats ovan, medan det är universitet och högskolor,
forskningsråd och sektorsforskningsmyndigheter som skall svara för den
närmare inriktningen av verksamheten inom olika områden.
Till belysning av verksamheten inom olika områden och därigenom som
ett fördjupat beslutsunderlag för riksdagen, redovisas här i korthet vissa
aktuella frågor och önskvärda utvecklingslinjer inom de olika forsknings-
områdena. Framställningen utgår från myndigheternas årsredovisningar
och anslagsframställningar.
Redovisningen tar först upp grundforskning inom naturvetenskap, teknik,
medicin och kulturvetenskaper samt viss tvärvetenskaplig forskning. Där-
efter behandlas mer direkt samhällsrelevant forskning med inriktning på
näringslivet, arbetsmarknaden, sociala frågor etc. För varje forskningsom-
råde anges också omfattningen av de föreslagna resusema. Slutligen
behandlas vissa forskningsområden vilka regeringen anser bör bli föremål
för särskilda åtgärder.
Naturvetenskap
Internationella utvärderingar ger övervägande högt betyg åt den svenska
naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom flertalet discipliner
inom detta vida fält finns områden där Sverige intar en relativt fram-
stående position, internationellt sett. Molekylärbiologin, det fasta
tillståndets fysik och kemi, den matematiska analysen och statistiken kan
nämnas som särskilt starka områden där hög kvalitet och bredd förenas.
Bland sådana områden där det anses väsentligt att forskningen stärks kan
nämnas de processinriktade geovetenskaperna, organismbiologi och icke-
linjär optik.
INaturvetenskapliga forskningsrådets (NFR) systematiska internationella
utvärderingar av svensk forskning ges även kritiska synpunkter på och
förslag till förändringar av det svenska universitetssystemet. Man påtalar
att unga forskare bör ges ökat stöd och ökade möjligheter till en
självständig utveckling, att stödet till kvinnliga forskare bör ökas och
åtgärder vidtas för att kvinnors deltagande i forskningen skall underlättas.
1996/97:5
76
Det framförs också att småinstitutioner bör slås samman till större enheter prOp
för att på universitetsnivå underlätta förnyelse och samverkan, att forska-
rutbildningen bör effektiviseras, att tjänstestrukturen vid högskolorna mås-
te reformeras och att rörligheten bland forskarna bör öka. Högskolorna
måste själva ta ett ansvar i dessa frågor, även om de flesta av dem tas upp
i förslag i denna proposition, eller av utredningar vars resultat kommer att
behandlas senare.
Matematik är en disciplin där svensk forskning varit och är
världsledande inom betydelsefulla delområden. Det finns ett stort behov
av forskarutbildade matematiker, både inom universitet och högskolor och
inom industrin och andra delar av näringslivet. Regeringen finner det an-
geläget att de myndigheter som är ansvariga för matematisk forskning,
främst universiteten, de tekniska högskolorna, NFR och
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) i högre grad uppmärksammar
dessa behov.
Till de angelägna satsningarna inom NFR:s ansvarsområde under den
följande treårsperioden hör att främja rörlighet och förnyelse, att utveckla
former för att information om den naturvetenskapliga forskningens resul-
tat, synsätt och samhällsrelevans når allmänhet och beslutsfattare, att
främja jämställdhet och stimulera kvinnor till forskarkarriär inom områden
där de är underrepresenterade, att öka forskardeltagandet i grundut-
bildningen, och att öka utbytet av Sveriges deltagande i EU:s forsknings-
program och i andra internationella samarbetsprojekt. Gränsöverskridande
forskning måste också främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö-
och försörjningsproblem.
Medel för naturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen, an-
slaget till Naturvetenskapliga forskningsrådet och anslaget Europeisk
forskningssamverkan m.fl. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås
sammanlagt 1,9 miljarder kronor. Till detta kommer den forskning som
bedrivs vid mindre och medelstora högskolor.
Teknik
Svensk teknisk grundforskning ligger i den internationella frontlinjen in-
om områden som bioteknik (t.ex. immunteknik, biosensorer och gentera-
pi), informationsteknologi (t.ex. fotonik, nanostrukturer, bildbehandling,
reglerteknik, telekommunikation och logikprogrammering), materialve-
tenskap och kemiteknik (t.ex. polymerkemi och yt- och kolloidkemi). In-
om andra områden behövs förstärkningar, t.ex. vad gäller teknisk mekanik
och utveckling av beräknings- och simuleringsmodeller för tekniska än-
damål. Det är också väsentligt att de systemtekniska aspekterna inom tek-
nikvetenskaperna tydliggörs.
En svaghet inom teknisk forskning är bristen på samverkan mellan forsk-
ning som rör teknikutveckling och forskning om teknikanvändning. Denna
fråga behandlas utförligare i avsnitt 3.11.6 Socialt motiverad
teknikutveckling i denna proposition.
Utöver de nämnda satsningarna är det också angeläget att tydligare upp-
märksamma behovet av kompetensuppbyggnad och att garantera kvalitet
i forskarutbildningen inom nya områden. Forskarutbildningen måste
effektiviseras och göras mer attraktiv både för studenter och för närings-
1996/97:5
77
livet. Det är för den närmaste treårsperioden angeläget att satsningen på
unga forskare förstärks och att växelverkan med näringslivet, genom bl.a.
industridoktorander och adjungerade industriforskare, vidareutvecklas.
Gränsöverskridande forskning måste också främjas, inte minst sådan som
gäller globala miljö- och försörjningsproblem. Fakulteter och
forskningsråd bör också vidareutveckla former för information om den
tekniska forskningens resultat och relevans, främja jämställdhet och
stimulera kvinnor till forskarkarriär inom teknisk forskning, öka for-
skardeltagande i grundutbildningen och öka utbytet av Sveriges delta-
gande i EU:s forskningsprogram och i andra internationella samarbetspro-
jekt.
Teknisk forskning på IT-området är en annan angelägen fråga. Frågan
behandlas utförligare i avsnittet 3.11.7 IT-forskning i denna proposition.
Medel för teknisk grundforskning anvisas via fakultetsanslagen och
anslaget till Teknikvetenskapliga forskningsrådet. I budgetpropositionen
för år 1997 föreslås sammanlagt 1,3 miljarder kronor. Till detta kommer
den forskning som bedrivs vid mindre och medelstora högskolor.
Medicin
Internationella jämförelser visar att Sverige kombinerar medicinsk
grundforskning med kliniknära utvecklingsarbete på ett ovanligt
framgångsrikt sätt. Denna samverkan har haft stor betydelse, inte bara för
utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård, utan också för utvecklingen
av en internationellt framstående läkemedels- och bioteknikindustri. Den
svenska medicinska forskningens starka ställning framgår för övrigt
tydligt av Sveriges medverkan i EU:s biomedicinska forskningsprogram.
För den närmaste treårsperioden är det viktigt att sambanden mellan me-
dicinsk grundforskning, klinisk medicin och industri ytterligare förstärks,
bl.a. genom satsningar på tjänster för klinisk forskning. Satsningen på
genomrelaterad forskning bör fortsätta, med beaktande av en ökad in-
tegrering av den kliniska medicinen. Folkhälsoforskningen bör också ges
särskilt stöd.
Insatser måste göras för att stimulera förnyelsen i fakulteternas
forskningsmiljöer, stödja yngre forskare, upprätthålla forskningens kvalitet
och förnyelse med internationella utvärderingar, öka forskarnas deltagande
i grundutbildningen, främja jämställdhet inom forskarsamhället, även vid
valet av forskningsproblem och forskningsmetodik samt att engagera fler
forskare i en bred och kvalificerad forskningsinformation. Diskussionen
kring forskningens relevans för patienter och samhälle måste föras på ett
kvalificerat sätt, med deltagande av företrädare för skilda samhällsintres-
sen och befolkningsgrupper, i samband med prioriteringarna mellan olika
forskningsområden. Gränsöverskridande forskning måste också främjas,
inte minst sådan som gäller globala miljö-, hälso- och försörjningspro-
blem. Etiska frågor och försöksdjursfrågor måste också uppmärksammas
ytterligare.
På initiativ av Forskningsberedningen gav regeringen år 1995 i uppdrag
åt Medicinska forskningsrådet (MFR) att i samråd med Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik och Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet belysa prioriteringsmekanismer i svensk medicinsk forskning.
Prop. 1996/97:5
78
Parallellt med uppdraget till MFR gavs också ett uppdrag till Centrum för prop 1996/97 5
forskningsetik i Göteborg att, i egenskap av utomstående instans, göra
motsvarande studie. Dessa utvärderingar behandlas i
Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.9 Medicinska forskningsrådet i
denna proposition.
Medel för medicinsk forskning anvisas via fakultetsanslagen och anslaget
till Medicinska forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås
sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Till detta kommer ersättningar till
landstingen för forskning vid universitetssjukhusen.
Kulturvetenskaper
Inom kulturvetenskaperna - samhällsvetenskap, rättsvetenskap, humaniora
och religionsvetenskap - finns i Sverige många internationellt framstående
forskare, vilket visat sig bl.a. i konkurrensen om EU:s forskningsmedel.
Humanistisk forskning måste i många fall vara inriktad på den svenska
kulturen och är därför ofta svår att bedöma i ett internationellt perspektiv.
I ämnen som historia och lärdomshistoria har Sverige dock en relativt
stark ställning. Sverige har också en stark tradition inom östasiatiska
språk. Internationella utvärderingar har visat att det inom datorlingvistik
och fonetik finns framstående svensk forskning. Detsamma gäller inöm
samhällsvetenskaperna för den kognitiva och biologiska psykologin.
Svensk välfärdsforskning har en framskjuten position. Även den
antropologiska forskningen är internationellt betydelsefull.
Viktiga planerade insatser inom kulturvetenskaperna gäller program för
språkteknologisk forskning och forskning om kultur och samhälle i Väst-
och Centralasien.
Till de mest angelägna satsningarna inom området under den följande
treårsperioden hör att vidareutveckla medel för att nå hög internationell
kvalitet, bl.a. genom internationella utvärderingar och internationell
publicering, vidareutveckla former för information om den kulturveten-
skapliga forskningens resultat, synsätt och samhällsrelevans, främja
användandet av kulturvetenskapliga metoder och kunskaper i tvärveten-
skapliga forskningsprojekt, bl.a. i studium av globala miljö- och försörj-
ningsproblem och främja jämställdhet och stimulera kvinnor till forskar-
karriär inom områden där de är underrepresenterade.
Särskilda insatser måste göras under den kommande treårsperioden för
att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rekryteringen av forskare
inom området. Forskningsområden som bör stimuleras och för vilka sär-
skilda insatser föreslås i budgetpropositionen, är forskning om Ost- och
Sydostasien, om medier och våld samt om sociala frågor. Dessa insatser
behandlas i budgetpropositionen.
Medel för kulturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen och
anslaget till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,6 miljarder kronor.
79
Tvärvetenskaplig forskning
Prop. 1996/97:5
Inom många forskningsområden präglas forskningen av en alltför snäv
specialisering och bristande förmåga till samverkan över disciplingränser.
Alltför snäva och disciplinorienterade forskningsansatser kan motverka
förnyelsen i forskningen och strävandena efter att öka forskningens rele-
vans för det omgivande samhället. Regeringen anser mot denna bakgrund
att tvärvetenskapliga ansatser bör ges högre prioritet i forskningen.
Tvärvetenskaplig forskning kan innebära forskningssamarbete mellan
angränsande discipliner. Detta kallas ibland gränsöverskridande forskning
och uppstår ofta relativt spontant genom initiativ från forskare och
forskargrupper. I själva verket är detta en viktig förnyelseväg för
forskningen - många nya forskningsområden uppstår på detta sätt.
Andra forskningsproblem kräver emellertid deltagande av forskare från
så vitt skilda discipliner att samarbete inte alls, eller endast med stora
svårigheter, kan komma till stånd inom det nuvarande systemet. Inte
sällan gäller detta komplexa samhällsproblem som först formulerats
utanför forskarsamhället. För att möjliggöra avgränsning och stimulans till
forskning kring sådana problem krävs en förmedlande funktion. I det
svenska forskningssystemet har främst Forskningsrådsnämnden (FRN) och
vissa sektorsforskningsorgan en sådan roll.
Via FRN finansieras ett antal större tvärvetenskapliga projekt, främst av
den senare komplexa karaktären. Dessa projekt gäller t.ex. hälsoproblem,
naturresurs- och miljöproblem i samhällsperspektiv, IT:s samhällseffekter
och riskstudier med systemanalytiska aspekter. Vidare kommer FRN:s
forskningsprogram kring Europa under den närmaste treårsperioden att
utvidgas till att gälla globala processer i ett europeiskt perspektiv.
För att möjliggöra en kraftfull satsning på tvärvetenskap föreslår
regeringen under avsnittet 10.2.6 inrättande av en särskild
samverkansgrupp mellan grundforskningsråden och FRN. Gruppens
uppgift blir att samordna och stödja tvärvetenskaplig forskning. Vidare
finner regeringen det angeläget att universitet och högskolor genom
organisatoriska åtgärder stimulerar till tvärvetenskaplig och multidis-
ciplinär forskning. Universitet och högskolor bör också verka för att tvär-
vetenskapliga perspektiv beaktas i forskarutbildning och forskning och att
nödvändiga åtgärder vidtas för att forskning av denna karaktär lättare skall
kunna komma till stånd. Det är angeläget att forskning om bl.a. globala
miljö-, hälso- och försörjningsproblem stimuleras.
Regeringen föreslår också i det följande att en särskild samverkansgrupp
mellan ett flertal forskningsfinansiärer inrättas för att stimulera socialt
motiverad teknikutveckling. Även samarbete mellan forskningsfinansiärer
kring forskning om ojämlikhet i hälsa föreslås.
Medel för stöd till tvärvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslag,
främst temainstitutionen vid Linköpings universitet och anslaget till FRN.
I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 142 miljoner
kronor.
80
Prop. 1996/97:5
Forsknings- och utvecklingsarbete till stöd för näringslivet
För att underlätta långsiktiga strukturförändringar, förnyelse och tillväxt
i svenskt näringsliv gör staten forsknings- och utvecklingsinsatser, främst
inom högskolan, på för näringslivet relevanta områden. Insatser görs för
att stimulera samverkan mellan högskola och näringsliv samt för att sprida
kunskap mellan högskolan och näringslivet och mellan företag.
Huvuddelen av statens insatser på området administreras av Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK).
NUTEK stödjer bl.a. ett stort antal FoU-program inom högskolan. De är
normalt fleråriga och syftar till att stimulera utveckling av
kunskapsområden som bedöms ha stor betydelse för förnyelse och
utveckling av näringslivet på lång sikt. Tvärvetenskaplighet betonas i
insatserna. Områdena väljs genom ett brett samrådsförfarande med
näringsliv och forskarsamhälle. Sedan sex år tillbaka pågår verksamhet
inom nio materialkonsortier som NUTEK och NFR gemensamt har
upprättat. I dessa samverkar flera institutioner för att utveckla
tvärvetenskaplig kunskap inom olika materialtekniska områden.
Näringslivets medverkan ökar kontinuerligt. Genom kompetenscentrum
har ett trettiotal kvalificerade FoU-grupperingar skapats för direkt
forskningssamarbete mellan högskolan och näringslivet. NUTEK stödjer
även industrinära forskning inom industriforskningsinstituten i samverkan
med näringslivet.
För perioden 1997-99 föreslår regeringen att pågående insatser fullföljs
och vidareutvecklas inom områdena process- och produktutveckling,
transportteknik och medicinsk teknik samt inom framväxande
teknikområden som informationsteknik, bioteknik och materialteknik.
Vidare har fyra områden identifierats där särskilda behov av insatser
föreligger. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags
kompetens- och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning
samt människa, teknik, organisation (MTO).
Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i
regeringens kommande energiproposition. Rymdverksamheten är en annan
viktig del av det näringspolitiska området. Den omfattar både forskning
och industriellt utvecklingsarbete, såväl nationellt som internationellt.
Statens satsningar på rymdverksamhet har bidragit till att svenska företag
har kunnat utveckla hög teknisk och konkurrenskraftig kompetens. Inga
större förändringar föreslås av inriktningen av rymdverksamheten för den
kommande perioden. Viktig provnings- och mätteknisk FoU bedrivs vid
Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB som är helägt av staten.
Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar viss grundläggande
geovetenskaplig forskning. Sedan tre år tillbaka finansierar
Konkurrensverket viss forskning om konkurrensfrågor.
I budgetpropositionen föreslås för år 1997 sammanlagt 1 656 miljoner
kronor för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt
energiforskning.
81
6 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
Forskning till stöd för utvecklingen inom arbetslivs- och arbetsmark-
nadsområdet
Forskning inom arbetslivsområdet har två olika huvudinriktningar;
arbetslivsutveckling och arbetsohälsofrågor.
Under det senaste decenniet har man inom såväl näringsliv som forskar-
samhälle i allt högre grad uppmärksammat arbetsorganisationens betydelse
för produktivitet och arbetsmiljö. Den arbetslivsinriktade forskningen har
därför till viss del förskjutits från traditionell arbetsmiljöforskning till
forskning och utveckling till stöd för en positiv utveckling av arbets-
organisation och ökad kunskap om förändringsprocesser på arbetsplatser.
Denna forskning bedrivs ofta som utvecklingsprojekt vid offentliga eller
privata arbetsplatser och i nära samverkan med arbetsledning och an-
ställda. Det är önskvärt att sådan samverkan ytterligare utvecklas då den
innebär ett direkt nyttiggörande av forskningen samtidigt som for-
skarvärlden tillförs kunskap om förutsättningar och aktuella problemom-
råden.
Forskningen inom arbetsmiljöområdet har gett en god kunskap om risker
i framförallt den fysiska arbetsmiljön vilket bidragit till att effektiva åt-
gärder kunnat vidtas bl.a i form av lagstiftning och föreskrifter. Trots det-
ta kvarstår omfattande arbetsohälsoproblem. Intresset bör nu riktas mot
ökad kunskap om de komplexa sambanden mellan olika faktorer i arbets-
miljön, som exempelvis betydelsen av stressgenererande faktorer för upp-
komsten av belastningssjukdomar, samspelet mellan människa och teknik
och den psykosociala arbetsmiljön i relation till nya former för arbetsor-
ganisation och en förändrad arbetsmarknad med nya krav på individen.
Det finns ett behov av utökad forskning och utvärdering av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Allt större resurser har under de senaste decenni-
erna avsatts för åtgärder inom området. Antalet åtgärder har utökats och
fler huvudmän har fått ansvar eller utökat ansvar för de arbetsmarknads-
politiskt motiverade insatserna. Forskning och utvärdering inom området
bör beröra såväl arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning, jäm-
ställdhet, löner och tillväxt i ekonomin som mer detaljerade studier och
jämförelser av olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skilda
regioner och kommuner. Arbetsmarknadspolitikens effekter bör även
beaktas mot bakgrund av befolkningens mångkulturella sammansättning.
Medel för forskning och utvecklingsarbete till stöd för arbetslivet anvisas
bl.a. via anslagen till Rådet för arbetsmiljöforskning och
Arbetslivsinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt
769 miljoner kronor.
Forskning till stöd för socialpolitiska åtgärder
Som stöd för socialpolitiska åtgärder behövs forskning och utvecklings-
arbete inom ett mycket brett fält, alltifrån allmän välfärdsforskning och
folkhälsoforskning till forskning kring metoder i praktiskt socialt arbete.
Genomförda utvärderingar av forskningen inom området visar att delar av
forskningen är av mycket hög klass medan andra delar av den ännu brot-
tas med betydande metodproblem. Bland de starka områdena återfinns
1996/97:5
82
folkhälsoforskningen och delar av andra forskningsområden som i Sverige prOp
har unika förutsättningar till bredd och kontinuitet genom tillgång till epi-
demiologiska och longitudinella register av mycket hög kvalitet. Interna-
tionellt starka områden är även den psykosociala miljömedicinen och ar-
betet med utvärdering av medicinsk metodik. Även på handikappområdet
har Sverige en framskjuten position.
De närmaste åren är det av största vikt att uppmärksamma de möjligheter
som longitudinella register kan ge för forskning inom olika områden.
Även inom områden som ännu inte använder sig av denna metodik finns
anledning att förvänta att uppbyggnad av longitudinella register kan ge
stadga och kontinuitet åt forskningen och att även analys av tvärvetenska-
pliga frågeställningar kan underlättas. En resursförstärkning bör ges för
vård och uppbyggnad av databaser för longitudinell forskning. Denna
fråga redovisas i avsnitt 3.11.5.
Mot bakgrund av de stora förändringar som sker i samhället är behovet
av forskningsbaserad kunskap stort inom hela det socialpolitiska området.
Folkhälsa och de sociala trygghetssystemen utgör därvid två centrala
forskningsområden. Regeringen avser ge berörda forskningsfinansiärer i
uppdrag att utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning och
ojämlikhet i hälsa, vilket redovisas i avsnitt 3.11.5.
Medel för forskning och utvecklingsarbete till stöd för socialpolitiska
åtgärder anvisas bl.a. via anslaget till Socialvetenskapliga forskningsrådet
och Folkhälsoinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås
sammanlagt 200 miljoner kronor.
1996/97:5
Forskning till stöd för utveckling av kommunikationer
Kommunikationerna har alltid utgjort en central drivkraft i samhälls-
utvecklingen. Inget tyder på att detta dynamiska samspel mellan
kommunikationerna och det omgivande samhället kommer att försvagas
i framtiden. Tvärtom förefaller kommunikationernas samhällsomdanande
kraft att tillta. Att utnyttja denna inneboende förändringspotential så att
den kan bidra till viktiga samhällsmål som ekonomisk tillväxt, rättvis
fördelning, hushållningen med miljö- och naturresurser, trygghet och
hälsa, kulturell och social gemenskap m.m. ställer höga krav på insikter
om hur utvecklingen av kommunikationerna kan påverkas och fås att
samverka med skeenden inom andra samhällsområden. Den kunskap och
kompetens som utvecklas genom den statligt finansierade
kommunikationsforskningen måste därför också ha stor bredd och täcka
olika infallsvinklar på kommunikationsväsendet och dess samspel med
omgivningen.
Väl fungerande kommunikationer är en viktig förutsättning för en
gynnsam utveckling av näringsliv och arbetsmarknad. I ett till stora delar
glest befolkat land som Sverige med stora avstånd till viktiga utlands-
marknader ställs stora krav på statens infrastrukturpolitik. Denna behöver
fortlöpande underbyggas med FoU-insatser inom vitt skilda discipliner.
Samtidigt skapar motsättningen mellan kraven på god miljö och hushåll-
ning med miljö- och naturresurser, förbättrad trafiksäkerhet och anspråken
på hög rörlighet för personer och gods spänningar och behov av politiska
83
avvägningar. Att finna utvägar för att balansera denna typ av prop
intressekonflikter är en stor och växande utmaning för den
kommunikationspolitiskt motiverade forsknings- och utvecklingsverk-
samheten.
På de flesta samhällsområden kan man redan skönja att telematik, dvs.
informationsteknik i kombination med telekommunikationsteknik, kommer
att få starkt omstrukturerande effekter. Telematikens utveckling kommer
därmed att förändra förutsättningarna för stora delar av samhällslivet. En
viktig uppgift för kommunikationspolitiken är att söka länka in
utvecklingen av den nya tekniken mot de mål som skall vara vägledande
för samhällsutvecklingen. För detta krävs kunskaper om den nya teknikens
effekter med avseende på dessa mål.
Övergripande forskning och utvecklingsarbete till stöd för utvecklingen
av kommunikationerna finansieras av Banverket, Vägverket,
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Statens väg- och
transportforskningsinstitut (VTI). Viss anknytning till detta ändamål har
även den forskning och utveckling som finansieras av Sveriges
meteorologiska och hydrologiska Institut (SMHI) samt Statens
geotekniska institut (SGI). Den totala resursinsatsen för övergripande
forskning inom Kommunikationsdepartementets område kan beräknas
uppgå till i storleksordningen 550 miljoner kronor för år 1997.
Forskning till stöd för miljöarbetet
Miljöforskningen avser dels miljöproblemens orsaker och dess effekter,
dels åtgärder och lösningar av miljöproblemen. I praktiken överlappar
forskningsområdena ofta varandra. Eftersom miljöproblemen till sin natur
oftast är komplexa krävs det att man såväl inom miljöarbetet som inom
miljöforskningen fortsätter att utveckla samarbetet med olika
samhällssektorer respektive forskare från olika discipliner. Detta gäller
främst den åtgärdsinriktade miljöforskningen kring redan kända problem
som exempelvis frågan om hur vi skall hushålla med naturresurserna och
uppnå hållbara transport- och energisystem. Ansvaret för den
sektorsövergripande miljöforskning som i huvudsak är inriktad på att
klarlägga och mäta miljöproblemen samt ange åtgärdsbehov åvilar främst
Naturvårdsverket (SNV).
Utredningen Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) föreslog ökade
eller oförändrade insatser bl.a. inom områdena klimatförändringar inkl,
växthusgaser, ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter.
Utredningen föreslog också ökade anslag till samhällsvetenskaplig
forskning samt ett långsiktigt stöd till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I
propositionen 1992/93:170 framhöll regeringen också betydelsen av
forskning kring biologisk mångfald.
Inför 1997 års forskningsprogram föreslår tretton finansiärer av svensk
miljöforskning i rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö 1996
(SNV 4514-8) att forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet
samlas under ett antal temaområden. Inom dessa områden ansvarar
Naturvårdsverket främst för övergripande miljökvalitetsarbete,
problemdimensionering, dvs. forskning om miljöproblemens orsaker,
föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystemen
1996/97:5
84
och människans hälsa. Verket är dessutom via sina forskningsnämnder s.k. Prop. 1996/97:5
huvudansvarig initiativtagare dels till temaområdet Nordiska kusthav där
ökade satsningar föreslås vad gäller forskning om kustzonens nyttjande
och skydd samt bärkraftigt nyttjande och dels till forskning kring
miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är
Avfallsforskningsnämndens program för en kretsloppsanpassning av
samhället av central betydelse.
Regeringen gör bedömningen att prioriteringarna under innevarande
forskningsperiod som avser områdena fysisk påverkan, biologisk
mångfald, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig
forskning i stort bör kvarstå även under nästkommande period. En särskild
fråga som bör prioriteras under den kommande forskningsperioden gäller
eventuella risker för miljö och hälsa av miljögifter med hormonella
effekter. Regeringen ställer sig bakom de prioriteringar som föreslås i
Klimatdelegationens rapport Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39).
Inom forskning kring biologisk mångfald behövs en ökad inriktning mot
tvärdiciplinära insatser för att öka kännedomen om de biologiska
systemen och de biologiska resursernas hållbara nyttjande. Inom
strålskyddsområdet bör Strålskyddsinstitutet även fortsättningsvis stödja
bl.a. insatser på det molekylärbiologiska området samt
samhällsvetenskaplig riskforskning som är relevant för området.
I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår regeringen
sammanlagt 135,5 miljoner kronor för miljö-och kretsloppsforskning.
Därtill kommer FoU-insatser om ca 26 miljoner kronor under anslagen till
Stockholms internationella miljöinstitut och Statens strålskyddsinstitut.
Forskning för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna
Sektorsansvar inom området forskning för vård och nyttjande av de
biologiska naturresurserna finns för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsnäring,
grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd, fiske och
vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård. Forskningen
bedrivs även till stöd för utvecklingen inom andra sektorer, t.ex. det
medicinska området och miljöområdet och för allmänvetenskaplig ut-
veckling. Forskningen är både grundläggande och tillämpad.
På det nationella planet kommer insatser att göras för att främja
ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Vidare
lämnas förslag som kan stärka den skogsindustriella forskningen samt
förslag om samordning av livsmedelsforskningen och forskningen om
landsbygdens utveckling.
För de kommande åren är det angeläget att det internationella samarbetet
inom forskningen ytterligare stärks. Förutom det europeiska forsknings-
samarbetet behöver internationell forskningssamverkan om de globala pro-
blemen inom livsmedelsförsörjning och miljö utvecklas.
De erfarenheter som kan utläsas av det svenska deltagandet i EU:s
ramprogram för forskning och utveckling visar också att den svenska
forskningen inom jordbruk, skogsbruk och fiske är framgångsrik sett i ett
europeiskt perspektiv. Detta gäller inte minst den ekologiska och
miljöinriktade forskningen inom skogs- och jordbruksområdena samt den 85
molekylärbiologiska forskningen som rör växter och djur. Dessa områden
avspeglar också de svenska prioriteringarna. Svensk jordbruksforskning prOp 1996/97:5
åtnjuter således ett gott internationellt anseende på många områden.
Medel för lantbruksvetenskaplig och veterinärmedicinsk forskning
anvisas över anslaget till SLU, där medel för forskning utgör knappt 70
% av anslagssumman och till Skogs- och jordbrukets forskningsråd. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslås att sammantaget ca 900 miljoner
kronor anvisas.
Forskning inom kulturområdet
Forskning om olika kulturområden är viktigt för kunskapsuppbyggnad,
nya perspektiv, för utvecklingen av och kunskapen om kulturers betydelse
och medborgerliga förankring. Myndigheter som disponerar medel för
forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet skall bl.a. stödja
långsiktig kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde samt beakta
behovet av att forskningsresultat av betydelse för myndighetens
ansvarsområde återförs till verksamheten och till samhället i övrigt.
Medlen har bl.a. använts för forskningsprojekt inom kulturmiljösektom
och arkivväsendet samt för viss forskning inom museiväsendet och för
kultursektorns statistikproduktion.
Forskning om museernas samlingar är ett av de prioriterade områdena
inför framtiden. Under de senaste decennierna har medvetenheten ökat om
att bevarandet och förmedlandet av olika gruppers kulturarv har varit
orättvist fördelat. Museerna liksom forskningen och historieböckerna
skildrar ofta kulturarvet ur ett begränsat perspektiv. I den traditionella
historieskrivningen har t.ex. kvinnornas historia ofta nedvärderats till
förmån för männens. Samma sak har påtalats vad gäller andra resurs- och
röstsvaga grupper i samhället. En viktig uppgift i forskningen om
kulturarvet är att belysa olika gruppers kulturarv och analysera museernas
samlingar ur olika perspektiv som klass, kön, kulturell bakgrund och
generation. Här kommer framtida forskningsintresse att bli avgörande för
kulturområdets möjligheter att beskriva, problematisera och tolka vårt
kulturarv ur dessa perspektiv.
Utmärkande för framtidens forsknings- och utvecklingsfrågor inom
kulturområdet är ett ökat behov av inte bara tvärvetenskap i gängse
mening - kombination av olika akademiska discipliner - utan det handlar
också om ett ökat behov av gränsöverskridande forsknings- och
utvecklingsinsatser mellan myndigheterna inom området. Idag ser vi att
det finns samband mellan bl.a. ekonomi, teknologi, kulturforskning,
naturvetenskap och humaniora. Detta kommer med all sannolikhet att få
allt större betydelse framöver. Att finna teoretiska förklaringsmodeller och
metoder för att analysera sådana komplexa kunskapsfält blir avgörande för
framtiden.
Medel för forskning inom kulturområdet anvisas via anslaget Forsknings-
och utvecklingsinsatser inom kulturområdet. I budgetpropositionen för år
1997, föreslås att sammanlagt 37 miljoner kronor anvisas för ändamålet.
86
Försvarsforskning
Prop. 1996/97:5
Försvarsforskningen är, med sin förankring i samhälle och näringsliv,
arbetssätt och breda samverkansnät med forskning inom och utom landet,
en viktig nationell resurs när det gäller att dra nytta av samhällets totala
forskningsinsatser inför 2000-talet.
De säkerhetspolitiska förändringarna och det vidgade säkerhetsbegreppet
påverkar även försvarsforskningen. Samtidigt fortsätter den
försvarsspecifika teknikutvecklingen. Den säkerhetspolitiska utvecklingen
ökar möjligheterna till samverkan även med utlandet inom flera områden.
Utvecklingen inom informationstekniken och biotekniken skapar nya hot
och risker såsom sårbara informationssystem i samhället i fredstid och
möjligheter att föra krig eller utöva påtryckning med stridsmedel som är
baserade på modem bioteknik. Utvecklingen innebär också att försvaret
kan nyttja den civila teknikutvecklingen för att ta fram billigare eller
effektivare system. Det är därför viktigt att inrikta försvarsforskningen
mot att förstå och nyttja den civila teknikutvecklingen. Samverkan med
forskning utanför försvarets egna forskningsorganisationer är viktig och
försvarsforskningen kan även framledes få stor civil betydelse. Stora
framsteg har skett inom explosivämnesforskningen vilket har möjliggjorts
av framsteg inom kvantkemi och kemisk syntes. Sensortekniken,
utvecklad genom informationsteknik, ger förbättrad möjlighet till
detaljerad övervakning. Annan utveckling av teknik för elektronisk
krigföring, där sekretessen är mycket hög, hotar funktioner hos såväl
samhälleliga som militära system. Inom sådana områden, är försvaret
hänvisat till att på egen hand ta fram nödvändig kunskap.
Medel för försvarsforskning anvisas via anslagen till Försvarets
forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten. I budgetpropositionen
för år 1997 föreslås 152 miljoner kronor.
De forskningsmedel som handhas av Försvarsmakten, Överstyrelsen för
civil beredskap och Statens räddningsverk avsätts av myndigheterna själva
efter egen bedömning av behoven och finansieras genom att en del av ett
större anslag avdelas för detta ändamål. För 1996 uppgick dessa medel till
ca 900 miljoner kronor.
Regeringens bedömning: Sverige bör aktivt bidra till att in-
ternationella nätverk och internationellt forskningssamarbete byggs
upp kring interdisciplinära globala frågor om bl.a. befolkning, miljö,
energi, hälsa och livsmedel. Sverige bör erbjuda sig att ansvara för
globala nätverk inom områden där det finns särskilt goda nationella
förutsättningar.
Forskningsråden bör få i uppdrag att i samråd med berörda
sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare skall
kunna göra baserat på bl.a. resultatet av pågående OECD-arbete.
87
Prop. 1996/97:5
Forskningen om internationella eller globala problem är av stor betydelse
men riskerar att bli lågprioriterad av flera skäl. För det första är
problemen ofta multidisciplinära vilket gör dem svåra att studera inom
ramen för traditionella ämnesuppdelade forskningsinstitutioner. Vidare är
problemen av störst betydelse för världssamhället varför det från nationell
synvinkel kan tyckas frestande att lämna dem åt andra. De har också ofta
kontroversiell karaktär med ideologisk laddning, vilket gör
meriteringsvärdet av studier av dem problematiskt för den enskilda
forskaren eller forskargruppen. De leder sällan fram mot på kort sikt
ekonomiskt fördelaktiga tillämpningar. Sådana kan annars ofta vara en
lockande faktor bakom omfattande nya satsningar på tillämpad forskning.
Slutligen är de långsiktiga till sin karaktär och kräver också stort upplagda
internationella forskningsåtaganden. Av dessa skäl måste forskning av
denna karaktär ges särskild uppmärksamhet.
Ett bra exempel på angelägen forskning om globala frågeställningar är
miljöforskningen. De globala miljöproblemen är en följd av samhällets
organisation och vårt sätt att leva. Hotet om en klimatförsämring till följd
av människans aktiviteter har t.ex. skapat ett behov av ökad kunskap om
jordens klimat och om vad som påverkar det. Klimatforskning har vuxit
fram som ett vittomfattande begrepp. Det handlar både om grundläggande
naturvetenskaplig forskning kring de system i atmosfären, havet och
marken som styr klimatet och om forskning kring tekniska och socioeko-
nomiska åtgärder för att förändra utvecklingen och hindra miljöpåverkan.
Klimatfrågornas komplexitet kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt. För
att lösa miljöproblemen måste man också komma åt de underliggande
ekonomiska, politiska och sociala mekanismerna i samhället. Miljöforsk-
ning måste således också bedrivas inom andra discipliner, exempelvis
samhällsvetenskapen. Det nyligen inrättade institutet för miljö- och
rymdforskning i Kiruna kommer exempelvis att bedriva forskning inom
detta område.
Till detta exempel kan fogas en lång rad av angelägna
forskningsproblem rörande energiförsörjning, livsmedelsförsörjning,
befolkningstillväxt, hälsoproblem o.s.v. I alla dessa fall gäller att
betydelsefulla svenska forskningsinsatser förekommer på flera håll, men
ofta med relativt marginellt stöd. Den biståndsmotiverade forskning som
stöds av Sida intar här en särställning med ett totalt stöd om ca 650
miljoner kr årligen. Genom denna verksamhet deltar ca 130 av de svenska
universitets- och högskoleinstitutionerna i organiserat samarbete med
forskningskolleger i u-ländema.
Inom OECD:s Megascience Forum pågår, på japanskt initiativ och med
stöd från Sverige och andra länder, planering för internationellt samarbete
och koordinering av aktiviteter inom detta område. En koordinerad ansats
som berör många globala frågor och länder är väsentlig eftersom
problemställningarna är interrelaterade och berör hela jorden. FoU-insatser
och brett samarbete krävs för att bl.a. åstadkomma ökad livsmedelspro-
duktion utan att detta leder till ökad miljöbelastning och för att utnyttja
levande organismer för att skydda och återställa skadad miljö. Nya
88
Prop. 1996/97:5
socioekonomiska system för produktion och konsumtion som ej skadar
miljön kräver forskningsinsatser i internationellt samarbete.
Skälen för regeringens bedömning: Samhällsutvecklingen leder
alltmer till att viktiga frågor om samhällets överlevnad och utveckling
måste lösas genom samverkan mellan många länder och mellan
företrädare för olika samhällssektorer. Nationell planering och prioritering
är ofta otillräcklig. De mänskliga och ekonomiska resurserna inom
enskilda länder räcker inte för de insatser som måste göras. En
förstärkning av forskningen måste därför åstadkommas inte genom ökade
totala resurser, utan genom ett utvidgat internationellt och tvärdisciplinärt
samarbete som självklart också innefattar utvecklingsländerna. Det är
regeringens uppfattning att Sverige tillsammans med andra
industrialiserade länder bör kunna vara pådrivande i detta arbete.
Internationellt samarbete inom forskningsområdet har hittills i stor
utsträckning handlat om naturvetenskapligt och tekniskt samarbete kring
forskningsanläggningar som inget enskilt land kunnat finansiera. Här
handlar det i stället om att bygga upp nätverk i form av globala program
som på ett decentraliserat sätt optimalt utnyttjar världens
forskningsresurser.
Sverige har en lång tradition av insatser för att främja globalt
forskningssamarbete och regeringen vill nu aktivt medverka till att
ytterligare befästa denna roll genom olika svenska insatser, både nationellt
och genom internationella organisationer som arbetar med dessa frågor.
På det internationella planet bör Sverige bl. a. bidra till att utveckla det
japanska initiativet till ett OECD-samarbete kring globala frågor. När
detta arbete identifierat vilka frågeställningar som bör ges högst prioritet
bör Sverige aktivt bidra till att etablera ett eller flera globala nätverk inom
områden där svenska forskare har särskilt goda förutsättningar att tillföra
kunskap. Sverige bör också kunna erbjuda sig stå för värdskap och
koordinering av sådana program. Forskningsrådsorganisationen bör kunna
finansiera erforderliga insatser och regeringen avser att ge
forskningsrådens samarbetsorgan i uppdrag att utveckla de svenska
insatserna och föreslå en lämplig ansvarsfördelning. Samråd bör också ske
med berörda sektorsorgan, främst Naturvårdsverket och Sida.
På det nationella planet anser regeringen att dessa frågor bör ges stor
tyngd inom de insatser som görs för att främja tvärvetenskaplig och
interdisciplinär forskning.
89
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: Sverige bör vara ett föregångsland i
arbetet med att åstadkomma en hållbar utveckling. Detta ställer
ökade krav på aktiv medverkan från hela samhället och flertalet
samhällssektorer. Till stöd för detta arbete krävs dessutom ökade
forskningsinsatser. Med hänsyn till forskningens övergripande mål
att bidra till samhällets omställning mot en hållbar utveckling utgår
regeringen från att ansvariga myndigheter noga beaktar det
föreslagna programmet i rapporten Forskning och utveckling för en
bättre miljö. Regeringen avser att ge Forskningsrådsnämnden i
uppdrag att utveckla och konkretisera programmet.
Samhällets organisation, vår livsstil och den teknik vi använder är de
yttersta orsakerna till att utvecklingen i världen inte är hållbar. Insikten
om att man för att vända utvecklingen också måste komma åt de
underliggande ekonomiska, politiska och sociala mekanismerna präglar
Rio-konferensens Agenda 21. En strategi för det nationella arbetet med
att genomföra Rio-konferensens beslut antogs av riksdagen år 1993 (prop.
1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). För att främja en
hållbar utveckling behövs enligt Agenda 21 bättre kunskaper om vilken
belastning jorden tål, inklusive de processer som kan försämra eller
förbättra dess livsuppehållande kapacitet. Forskning och utvecklingsarbete
som stöder en utveckling mot ett effektivare och samtidigt hållbart
utnyttjande av naturresurserna är nödvändiga element i arbetet med att
uppnå en hållbar utveckling.
Delvis mot bakgrund av Agenda 21 har en arbetsgrupp med företrädare
för 13 svenska forskningsfinansiärer i rapporten Forskning och utveckling
för en bättre miljö 1996 (SNV 4514-8) föreslagit vissa förändringar av
forskningens inriktning. Forskning om åtgärder och lösningar och om
underlag som behövs för det regionala och internationella miljöarbetet
prioriteras. Inom effektforskningen prioriteras insatser för att utveckla
kriterier för önskad miljökvalitet och underlag för att bedöma gränser för
påverkan på miljö och hälsa. Ett helhetsperspektiv är nödvändigt vid
studier och bedömningar t.ex. av hälsans beroende av yttre miljö,
boendemiljö och arbetsmiljö eller av de samlade effekterna av olika slags
påverkan på ekosystemen. Också för den hotrelaterade forskningen
betonar gruppen genomgående frågor om riskbedömning och
riskhantering, samhällsekonomisk värdering, styrmedel och miljöfrågornas
beroende av beteenden och livsstilar. Arbetsgruppen föreslår en indelning
av forskningen i temaområden som öppnar för aktivt deltagande av andra
aktörer än traditionella miljöforskare. Det är angeläget att föra samman
perspektiv och kunskap från samhällsvetenskap och humaniora med de
forskningsproblem som formuleras i temaområdena.
Skälen för regeringens bedömning: Genomförandet av Agenda 21
90
Prop. 1996/97:5
ställer stora krav på politiken inom många olika områden. Regeringens
ambition är att Sverige skall vara en pådrivande kraft internationellt och
ett föregångsland i strävan efter en hållbar utveckling. Nödvändigheten av
att förena denna ambition med fortsatt välfärd kräver djupgående
förändringar och utveckling av vårt sätt att hushålla med naturresurser och
minska belastningen på miljön. Hela samhället berörs. Alla
samhällssektorer måste aktivt medverka i förändringsarbetet. Vissa av dem
kommer att ha en nyckelroll. Utöver miljö och energi berörs även i högsta
grad kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande, jord- och skogsbruk, regional utveckling samt näringsliv.
Mot denna bakgrund utgör det program som presenteras i rapporten
Forskning och utveckling för bättre miljö en utgångspunkt för de
forsknings- och utvecklingsinsatser som behövs. Rapporten betonar
behoven av helhetssyn och av forskning om riskbedömning, styrmedel och
människors förhållningssätt. Inriktningen mot åtgärder liksom samlingen
i breda tvärvetenskapliga teman är viktig. Ett bra exempel är det av
Forskningsrådsnämnden samordnade programmet Vägar till uthållig
utveckling - beteenden, organisation, strukturer som inleddes i januari
1996.
Ytterligare forskningsinsatser krävs dock för att Sverige skall kunna bli
ett föregångsland när det gäller en hållbar utveckling. Frågor som rör
energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av
naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det
gäller infrastruktur och bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom
vatten- och avloppssystemens roll i näringsämnenas kretslopp behöver
vidareutvecklas. Miljöanpassningen av produktionsprocesserna och av
transporter i anslutning till produktionen är en viktig del av omställningen.
Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än dem som
i rapporten definierats som miljöforskning. Med en bredare inriktning av
politiken för hållbar utveckling följer nya avgränsningsproblem mot snart
sagt all annan forskning. Det finns därför anledning att få en bättre
överblick över den forskning och utveckling som kan förutses vara mest
betydelsefull för omställningen av samhället i riktning mot en hållbar
utveckling. Med hänsyn till forskningens övergripande mål att bidra till
samhällets omställning mot en hållbar utveckling utgår regeringen från att
ansvariga myndigheter noga beaktar rapportens program. Regeringen avser
att ge Forskningsrådsnämnden i uppdrag att utveckla och konkretisera
programmet.
Regeringens bedömning: Forskningssamarbetet med länder inom
Östersjöregionen är av central betydelse för hela regionens utveckling.
Riksdagen har, efter förslag av regeringen, ställt betydande medel till
förfogande för detta samarbete.
91
Skälen för regeringens bedömning: Historiskt sett har samarbetet mellan
Prop. 1996/97:5
länderna kring Östersjön varit betydande i såväl politiskt, ekonomiskt som
kulturellt avseende. För Sveriges del är den nuvarande utvecklingen i
Östersjöländerna, särskilt Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland,
av stor betydelse. Den förändringsprocess som dessa länder nu genomgår
i demokratisk och marknadsekonomisk riktning skapar naturliga
förutsättningar för ett omfattande samarbete med dem. Vikten av en
positiv utveckling i dessa länder är stor för hela regionens politiska,
ekonomiska, sociala och kulturella liv.
Sverige har av tradition haft goda förbindelser med flera länder inom
regionen på utbildnings- och forskningsområdet, och kontakterna och
utbytet har intensifierats på grund av de senaste årens politiska
förändringar. Svenska universitet och högskolor har skapat betydande
kontakter med flera universitet i dessa länder. Kontakterna har underlättats
av olika former av stöd som har ställts till förfogande av regeringen via
olika institutioner.
Demokratiseringen i Central- och Östeuropa har inneburit att
Östersjöregionens miljöproblem tydligare har exponerats men också att
dörren öppnats för ett utökat forskarsamarbete. Miljöproblemen omfattar
inte bara själva Östersjön utan hela dess tillrinningsområde, bl.a. inom
områden som transporter (inkl, de marina), jordbruk, vatten och avlopp,
kärnsäkerhet och enerigförsörjning. I dag är forskningen om Östersjön och
Östersjöns kustregioner omfattande, inte minst i Sverige. Även en bred
systemorienterad forskning kring hela miljöutvecklingskomplexet har
inletts både i Sverige och internationellt. Kapaciteten för miljöforskning
ökar i de tidigare öststaterna, inte minst i anslutning till de aktiviteter som
samarbetet inom ramen för Helsingforskonventionen innebär. Det är
regeringens bedömning att forskningssamarbetet om Östersjön och inom
Östersjöregionen är viktigt och även i fortsättningen bör prioriteras. För
att nå målet om en bättre miljö i regionen bör åtgärderna vara nära
förknippade med möjligheterna till institutionella förändringar, teknisk och
ekonomisk utveckling, natur- och kulturmiljöer, kompetenshöjning och det
medborgerliga engagemanget i dessa länder.
Regeringen bedömer att utbildnings- och forskningssamarbetet inom
Östersjöregionen är viktigt ur många aspekter. För de senaste sex åren har
riksdagen beslutat om medel för att bygga upp och fördjupa kontakterna
med länderna i Öst- och Centraleuropa, med tonvikt på länderna kring
Östersjön. Dessa medel har disponerats av Svenska institutet, Kungl.
Vetenskapsakademien samt universitet och högskolor. Regeringen avser
att uppdra åt Högskoleverket att utvärdera hur universitet och högskolor
har använt de anvisade medlen och vilka resultat som har uppnåtts under
sexårsperioden så att de nya resurserna kan användas optimalt. I
satsningen på utbildnings- och forskningssamarbetet ingår även bland
annat lektorer i svenska språket som placeras vid utländska lärosäten av
Svenska institutet.
Regeringen fortsätter satsningarna på samarbetet med länderna kring
Östersjön. Sålunda föreslås en rad nya åtgärder för att stärka
92
Prop. 1996/97:5
forskningssamarbetet i regionen.
Regeringen föreslog i propositionen En politik för arbete, trygghet och
utveckling (prop. 1995/96:25) att medel skulle avsättas för ett
intensifierat samarbete kring Östersjön under perioden 1997 - 1999.
Riksdagen biföll detta förslag. En av huvudinriktningarna i satsningen är
att uppmuntra svenska studenters studier i Östersjöländerna och att
uppmuntra baltiska, polska och ryska studenters studier i Sverige.
Beredningen av beslut om den närmare fördelningen av dessa medel, som
uppgår till 100 miljoner kronor, pågår för närvarande.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att vissa medel
skall anslås för svenska gästprofessurer bland annat i de baltiska staterna.
I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel skall
anslås för en professur i polska språket och litteraturen vid Stockholms
universitet.
Vidare kommer den nystartade Södertörns högskola att bl.a. anordna
utbildning och forskning med inriktning mot länderna kring Östersjön.
Högskoleutbildningen på Gotland har redan verksamhet med denna
inriktning.
För det fortsatta Östersjösamarbetet planeras en kraftsamling.
Regeringen föreslog i propositionen Vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) att en 1 miljard kronor avsätts för
att ytterligare stärka samarbetet, bland annat kunskapsutbytet. Riksdagen
biföll detta förslag.
93
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) bör ges i uppdrag att i samråd med berörda forskningsråd
och övriga organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för
forskning om ojämlikhet i hälsa.
Resurserna bör förstärkas för vård och uppbyggnad av databaser
för longitudinell forskning. Regeringen föreslår i budgetproposi-
tionen för år 1997 att medel, 10 miljoner kronor, för detta ändamål
anvisas till FRN. Regeringen avser vidare att inom SFR:s anslag
särskilt utpeka medel, minst 5 miljoner kronor, för samma
ändamål.
Ojämlikhet i hälsa
Hälsoutvecklingen i Sverige är mycket positiv - men inte för alla. Det
finns fortfarande påtagliga sociala skillnader i hälsa bland såväl barn som
kvinnor och män. Individer i arbetaryrken har - generellt sett - 50 procent
högre sjuklighet och risk för tidiga dödsfall (före 65 år) än högre
tjänstemän. Speciellt utsatta är bl.a. kortutbildade, vissa invandrargrupper
och arbetslösa. Ojämlikheten i hälsa har ökat under 1980-talet. Kvinnor
i arbetaryrken har haft den minst gynnsamma hälsoutvecklingen. Risken
för en fortsatt utveckling mot ökade sociala skillnader är stor. Hög
arbetslöshet, ökad ekonomisk stress och socioekonomiskt relaterade
förändringar i rökvanor och alkoholkonsumtion riskerar att öka ojämlik-
heten i hälsa.
Kunskap om mekanismer och processer som påverkar ohälsans sociala
fördelning blir i detta perspektiv av strategisk betydelse. Det är angeläget
att utveckla kunskap utifrån ett integrerat köns- och klassperspektiv,
eftersom orsakerna till de observerade sociala skillnaderna i hälsa kan
vara olika för män och kvinnor. Traditionella förklaringsmodeller vad
gäller ohälsans sociala fördelningsmönster tar i allmänhet inte tillräcklig
hänsyn till mäns och kvinnors olika livsvillkor, olikheter beträffande
arbetsförhållanden, sociala relationer och ekonomiska tillgångar.
Det finns vissa grupper där hälsoutvecklingen bör ges särskild upp-
märksamhet. En sådan grupp är barnen. Svenska barn har växt upp under,
i ett internationellt perspektiv, mycket jämlika förhållanden. Detta har
också återspeglats i hälsoläget och hälsoutvecklingen för svenska barn.
Sverige har en av världens lägsta spädbamsdödligheter, vilket är en viktig
indikator på barns levnadsförhållanden och i vilken utsträckning alla
grupper får ta del av de välfärdsvinster som görs i samhället.Men det
finns indikationer på att klasskillnader bland barn ökar. Det är viktigt att
få en klar bild av hur barns hälsa utvecklats, inom vilka områden det
finns en positiv utveckling respektive var problemen finns, vilka orsakerna
är till skillnader i hälsotillståndet mellan barn med olika socioekonomisk
94
Prop. 1996/97:5
bakgrund m.m. Även den speciella situation som invandrare kan befinna
sig i bör uppmärksammas. Undersökningar pekar i flera fall på större
ohälsa både bland vuxna och barn med invandrarbakgrund.
Många tidigare studier har visat att arbetslöshet har negativa hälsoef-
fekter. Det är viktigt att följa vilka effekterna av den ökade arbetslösheten
i Sverige är. Det finns också indikationer på att barn som växer upp i
familjer med en arbetslös förälder har förhöjd risk att drabbas av ohälsa.
Det saknas fortfarande kunskap om vilka faktorer i en arbetslöshetssitua-
tion som leder till försämrad hälsa. Det är därför av stor vikt att
mekanismerna bakom sambanden mellan arbetslöshet och försämrad hälsa
analyseras.
Analyser av orsaker till sociala och könsrelaterade skillnader i hälsa
kräver en tvärvetenskaplig ansats och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer.
Ohälsans bestämningsfaktorer bör analyseras både ur ett biologiskt och ett
socialt perspektiv. Mycket viktigt i detta sammanhang är att de
studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa för
befolkningen i stort eller till den patientgrupp som är föremål för studie.
1 medicinsk forskning innebär detta att kvinnor och etniska minoriteter i
högre grad måste inkluderas i studiepopulationen. Initiativ för att
stimulera och skapa förutsättningar för denna typ av långsiktig
tvärvetenskaplig forskning har tagits i flera andra västländer -
Storbritannien, Kanada, Holland och USA. Mot denna bakgrund avser
regeringen att ge i uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)
att, i samråd med berörda forskningsråd och övriga organ, utarbeta ett
nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa.
Välfärdsforskning och kommun- och landstingssektorn
Forskning som studerar välfärdsstaten och individers problem och villkor
kan gemensamt kallas välfärdsforskning. Inom detta vida forskningsfält
finns flera viktiga områden såsom vård- och folkhälsoforskning, kompara-
tiv forskning om socialpolitik och ekonomisk fördelning, forskning om
invandrares integration m.m.. Den svenska forskningen på dessa områden
karaktäriseras av såväl hög samhällsrelevans som hög inomvetenskaplig
kvalitet.
Välfärdsforskningen fokuserar på fördelningen av samhällets resurser
och fördelningens orsaker och konsekvenser. Det kan vara ekonomiska
och politiska resurser, hälsa och delaktighet i samhället. Forskningen har
ambitionen att förstå och förklara vilka faktorer som påverkar ojämlik
fördelning av olika tillgångar i samhället.
En styrka i välfärdsforskningen är dess disciplinöverskridande karaktär.
Inom detta fält möts forskning med rötter i olika ämnen - sociologi,
ekonomi, medicin m.m. Både teori och metodutveckling har gynnats av
att olika traditioner och förhållningssätt har konfronterats med varandra.
Det har skett ett intensivt utbyte av erfarenheter mellan de olika di-
sciplinerna. Betydande teoretiska och metodologiska landvinningar har
gjorts genom dessa tvärdisciplinära ansatser.
Genusforskningen har fått stort genomslag i välfärdsforskningen. Ett
95
Prop. 1996/97:5
integrerat klass- och könsperspektiv har blivit betydelsefullt för att kunna
beskriva utvecklingen i Sverige på ett fruktbart sätt. Det har visat sig att
de mekanismer som ligger bakom ojämlikhet på olika områden kan se
olika ut för kvinnor och män. Betydande vetenskapliga landvinningar har
gjorts i och med genusforskningens ökade inflytande.
En stor del av välfärdsforskningen rör verksamheter i kommun och
landstingssektorn. Landstingen svarar för en stor och kunskapsintensiv
sektor som står inför omfattande strukturella förändringar och därför
ställer höga krav på kunskapsunderbyggnad. Kommunerna är också
centrala aktörer i den sociala sektorn genom sitt ansvar för skola,
barnomsorg, infrastruktur social omsorg m.m. Kommuner och landsting
svarar för en betydande del av sysselsättningen och verksamheten berör
många yrkesgrupper som kan ha nytta av forskningsresultat för att
utveckla den dagliga verksamheten.
I ett regionalt utvecklingsperspektiv är samverkan mellan landsting,
kommuner och mindre och medelstora högskolor av stor strategisk
betydelse. Utbildning och forskning spelar en avgörande roll för en
regions utveckling. Landstingen kan i egenskap av regionens politiskt
direktvalda organ bidra till en ökad samverkan mellan högskolan,
näringslivet och den offentliga sektorn. Detta skapar förutsättningar för
högskolan att bli ett kraftfullt instrument för att skapa tillväxt och
utveckling i regionen. De mindre och medelstora högskolorna har goda
möjligheter att genom sin forsknings- och utbildningsverksamhet
tillgodose regionens behov av kunskap även inom den sociala sektorn och
på välfärdsområdet.
Databaser för longitudinell forskning
Regeringen uppdrog i november 1993 åt Forskningsrådsnämnden (FRN)
att i samråd med Socialvetenskapliga forskningsrådet utreda samordning
av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad
forskning. FRN utsåg i februari 1994 en utredare som i september 1994
överlämnade rapporten Samordning av och efterfrågan på individdata för
longitudinell och individbaserad forskning.
I utredningen diskuterades förutsättningar för längdsnittsstudier och
utredaren redogjorde för såväl förutsättningarna att sammanställa
befintliga uppgifter som att samla in nytt material. Utredaren pekade bl.a.
på riskerna för att registren inte vårdas, bevaras eller uppdateras på ett sätt
som garanterar att uppgifterna finns tillgängliga framgent.
När det gäller nyinsamling konstaterade utredaren att forskning baserad
på särskilt insamlande möter tre fundamentala problem. Hur skall
databaser kunna bevaras för framtiden, hur skall resurser åstadkommas för
att skapa nya databaser och slutligen hur skall individer kunna övertygas
om värdet och nyttan av att medverka i longitudinella undersökningar.
Vidare påpekade utredaren flera problem som har att göra med
dokumentationen och tillgängligheten. Utredaren ansåg att villkoren för
forskningsregister bör lagregleras i en registerlag där man skiljer
forskningsregister från andra register.
96
Prop. 1996/97:5
Utredaren föreslog att, när ett forskningsmaterial skall bli allmänt
tillgängligt, en kopia läggs till ett arkiv. De två arkiv som i detta
sammanhang är aktuella är Riksarkivet och Svenskt samhällsvetenskapligt
dataarkiv (SSD). Utredaren ansåg att dessa två arkiv bör höra ihop
organisatoriskt och föreslog därför att SSD förs in under Riksarkivet.
När det gäller finansieringen av längdsnittstudier föreslog utredaren i
första hand en lösning lik den för dyr vetenskaplig utrustning, dvs. ett
särskilt anslag som administreras av FRN. Utredaren föreslog att anslagets
storlek skulle vara ca 25 miljoner kronor och finansieras över statens
forskningsbudget.
Den svenska välfärdsforskningen bygger i regel på gedigna empiriska
studier, ofta baserade på databaser av hög kvalitet. Speciellt de longitudi-
nella databaser, som ger möjlighet att följa samma individer under en
längre tid, har på ett ovärderligt sätt främjat forskningen. Längdsnittsdata
över individer är ett material av avgörande betydelse för forskningen inom
t.ex. områden som hälsoforskning, missbruksforskning, ungdomsforskning,
forskning om invandrares integration i samhället m.m. För att upprätthålla
datakvaliteten måste uppgifterna regelbundet uppdateras och registren
vårdas. Ett fåtal års uppehåll i uppdatering och vård kan omöjliggöra nya
projekt och skada pågående forskning.
Regeringen delar utredarens bedömning rörande behovet av en resurs-
förstärkning för databaser för longitudinell forskning. Resultatet av
remissbehandlingen och diskussioner med berörda organ har också givit
ytterligare stöd för förslaget om en resursförstärkning. Regeringen föreslår
därför i budgetpropositionen för år 1997 en resursförstärkning för
uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning med 15
miljoner kronor. Resursförstärkningen föreslås finansieras dels med medel
inom ramen för SFR:s anslag, dels genom att medel anvisas FRN.
Forskning om invandrares integration
Forskning om invandrares integration är ett angeläget område inom det
vida området välfärdsforskning. Ökad segregation och rasism är problem
som kräver en gemensam kraftsamling i hela det svenska samhället. In-
tegrations- och invandrarforskning kan ge kunskap om hur förutsättningar
skapas för att invandrargrupper bättre skall kunna integreras i samhället.
Eftersom förutsättningarna för integration i hög grad är avhängiga av
förhållanden i samhället i allmänhet, t.ex. den ekonomiska utvecklingen,
bör forskning inom en rad olika områden kunna bidra till ökad kunskap
om invandrares integration. Exempel på områden är utbildning,
arbetsmarknad och arbetsliv, etniska relationer, bostadssegregation,
invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i folkrörelserna m.m.
Forskning om brottsförebyggande åtgärder
Arbetet med att analysera brottslighetens orsaker skall genomföras med
97
7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
Prop. 1996/97:5
en bred kriminalpolitisk insats. Forskning om brottsförebyggande
verksamhet är därför ett prioriterat område inom rättsväsendet.
Medvetenheten om vikten av brottsförebyggande insatser inom alla
samhällsområden måste öka. Eftersom det i stor utsträckning är
förändringar inom andra samhällssektorer än rättsväsendet som påverkar
brottsligheten är det dock angeläget att det även vid forskning om t.ex.
hälso- och sjukvård, skola, barn och ungdomar, samhällsplanering, trafik
och miljö även beaktas hur olika förhållanden påverkar brottsligheten. Vid
forskning på hälso- och sjukvårdens område finns det också skäl att
uppmärksamma brottsofferfrågan.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra åt berörda
forskningsfinansierande organ att utarbeta ett program för forskning
som stärker samverkan mellan teknisk forskning och områden som
rör användning av teknik.
Användning av teknik och utveckling av ny teknik
Alltfler människor kommer i direkt och daglig kontakt med ny teknik. Det
innebär nya möjligheter förutsatt att man som enskild har nödvändig
kunskap och kompetens. Det innebär också krav på anpassning till nya
tekniska och sociala miljöer. Informationstekniken är etablerad i de flesta
samhälleliga sammanhang. Den har delvis fått en särställning i debatten
om sambandet mellan teknik och samhälle, detta därför att dess
genomslagskraft är stor och därför att den kommit att påverka
utvecklingen på många andra tekniska områden.
Under många år skedde utvecklingen av informationstekniken fjärran
från användarna. I och med att allt mer avancerade produkter utvecklas,
ökar behovet av en helhetssyn på teknikutveckling där användarna också
inkluderas. Till detta kommer att det är ett väsentligt demokratiskt intresse
att tekniken blir tillgänglig för envar och att teknik utvecklas för att
tillfredställa viktiga sociala behov - behov som inte tar sig tydliga uttryck
på marknaden.
Sambandet mellan tekniska och sociala förändringar har varit föremål
för forskning både i Sverige och utomlands. Särskilda resurser har
tillskapats, bl.a. inom temaforskningen vid Linköpings universitet och vid
centrumbildningar vid samma universitet och i Göteborg och Lund. Dessa
forskargrupper fokuserar på olika aspekter av sambandet mellan tekniska
och sociala förhållanden. Dessa viktiga insatser till trots är ändå länkarna
generellt sett svaga mellan forskningen inom å ena sidan tekniska och
naturvetenskapliga områden och å andra sidan områden som rör sociala
98
Prop. 1996/97:5
sammanhang. Frågan om hur teknikutveckling skall ske för att till-
fredställa behov inom relativt underpriviligierade grupper har inte
analyserats ingående.
Teknikvärdering
I flera andra länder sker en systematisk och fortlöpande värdering av de
tekniska förändringarna och deras effekter i samhället. Förändringarna kan
vara resultat av marknadsdriven teknikutveckling, dels större samhälleliga
investeringar, t.ex. i teknisk infrastruktur av olika slag. Teknikvärderingar
av detta slag görs utifrån en bred vetenskaplig bas och belyser många
skilda aspekter av samspelet mellan social och teknisk förändring. Sådana
värderingar, inklusive analyser av effekterna av tekniska förändringar för
skilda befolkningsgrupper, har betydelse som underlag för politiska
bedömningar. De har också förutsättningar att bidra till att nya behov
kommer till uttryck, och till innovationer med stor betydelse för
människors välfärd.
Teknisk utveckling för särskilda grupper
Flera grupper har stora behov av ny teknik för att underlätta och berika
det dagliga livet. Det gäller inte minst de med fysiska eller mentala
funktionsnedsättningar, långtidssjuka och äldre. I Sverige sker en viktig
och framstående forskning och utveckling på ett flertal områden som rör
funktionsnedsättningar. Ytterligare insatser behöver dock göras inom
området genom forskning och utveckling av ny teknik.
Andelen äldre ökar i befolkningen. Det är dock inte självklart att de kan
uttrycka sina krav på en teknik som stärker deras livschanser och som
stöder deras levnadsmönster och önskemål.
Ett annat viktigt forskningsområde är arbetslivet. En snabb utveckling
har inneburit stora förändringar av arbetsuppgifter och arbetsorganisation
inom t.ex. tillverkningsindustrin. Också inom arbetsmiljöområdet har stora
förbättringar ägt rum genom ett nära samspel mellan anställda, forskare
och industridesigners. En fortsatt utveckling av teknik i dessa
sammanhang kommer att kräva speciella lösningar efter de lokala
behoven.
Generellt sett är idén att avpassa teknisk utveckling efter olika gruppers
speciella behov varken ny eller kontroversiell. Den nya
informationstekniken öppnar dock för en rad möjligheter när det gäller
utvecklingsarbete av detta slag. De erfarenheter som görs i liten skala kan
ha bred tillämpning, t.ex. vid framtagande av användbar teknik för att
möta behov i tredje världen. I regel är insatserna dock endast möjliga om
flera olika kunskapsområden integreras.
Den tekniska utvecklingens betydelse för samhället i dess helhet och för
enskilda människor är enligt regeringens bedömning ett viktigt område för
forskning. Det är regeringens uppfattning att teknisk utveckling i högre
99
Prop. 1996/97:5
grad än hittills bör ske med hänsyn till de sociala sammanhang i vilka
tekniken avses komma till användning. Särskilt bör enskilda människors
användning av teknik i olika sammanhang uppmärksammas. Regeringens
bedömning är att resurserna för forskning och utveckling av det slag som
exemplifieras ovan redan finns inom ramen för det svenska forsknings-
finansieringssystemet. Regeringen vill dock fästa uppmärksamheten på att
kunskapsbildningen i alltför liten utsträckning sker genom växelverkan
mellan olika kunskapsområden. För att få genomslagskraft för ett mer
tvärvetenskapligt synsätt på teknikutvecklingen avser regeringen att ge
berörda forskningsfinansierande organ i uppdrag att utarbeta ett program
för forskning som stärker samverkan mellan teknisk forskning och
områden som rör användning av teknik. Syftet är att generera kunskap om
teknikanvändning och sociala aspekter på teknik och att skapa
förutsättningar för att sådan kunskap används vid utvecklingen av ny
teknik inom arbetslivet och samhället i övrigt.
Regeringens bedömning: De insatser som görs och planeras av
olika forskningsfinansiärer utgör en ändamålsenlig svensk satsning
på IT-forskning. Ytterligare insatser bör göras för forskarutbildning
inom främst området teleinformatik. Regeringen avser att beräkna
15 miljoner kronor per år under de följande tre åren för ändamålet.
En samrådsgrupp mellan samtliga finansiärer bör inrättas.
Forskning inom informationsteknik bedrivs inom en rad discipliner eller
i tvärvetenskapligt samarbete över vida fält. Området omfattar förutom
olika slag av teknisk forskning t.ex. mikroelektronik, systemteknik, data-
vetenskap, också matematisk - naturvetenskaplig forskning inom bl.a. ma-
tematik och fysik samt samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning,
t.ex. informatik, medie- och kommunikationsforskning samt estetik.
Den största samlade insatsen inom IT-området görs inom ramen för det
FoU-program som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
ansvarar för. För budgetåret 1995/96 anvisade riksdagen drygt 500
miljoner kronor för satsningar på basteknologier som utgår från närings-
livets behov av forskning och utbildning inom IT-området. Regeringens
IT-kommission ansåg i sitt delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU-
verksamheten inom IT-området var alltför teknikdriven. Kommissionen
menar t.ex. att utvecklingen i högre grad bör styras utifrån ett
användarperspektiv. Regeringen ställer sig bakom kommissionens bedöm-
ning och redovisar i avsnitt 14.4 ett förslag till olika åtgärder för att
underlätta tjänsteutvecklingen med hjälp av IT. Behoven av förnyelse och
tillväxt i näringslivet måste härvid kombineras med behoven av kostnads-
reduceringar och kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduk-
tion. I detta sammanhang bör även erinras om att betydande FoU-insatser
100
Prop. 1996/97:5
utifrån ett brett samhälls- och användarperspektiv inletts inom ramen för
Kommunikationsforskningsberedningens verksamhet. Regeringen föreslår
i avsnitt 8.5 att denna insats skall permanentas på nuvarande nivå.
Grundläggande IT-forskning finansieras av det teknikvetenskapliga
(TFR), det naturvetenskapliga (NFR) och det humanistisk-sam-
hällsvetenskapliga (HSFR) forskningsrådet. De insatser som tidigare gjorts
inom både det nationella mikroelektronik-programmet och inom IT-
programmen har höjt svensk grundforskning inom t.ex. elektroteknikelek-
tronik till en nivå som enligt TFR står sig väl vid en internationell jäm-
förelse. Den matematiskt orienterade datalogin i Sverige har byggts upp
under de senaste 25 åren och nått internationellt hög nivå inom bl.a.
områdena algoritmer, funktionella språk, komplexitet och program-
meringslogik enligt den lägesbeskrivning som redovisats av NFR. HSFR
har ur det tidigare programmet ”Förutsättningar för och konsekvenser av
informationsteknologins användning” utvecklat ett nytt program,
”Människa, samhälle, IT”, som kommer att omfatta ett vidare område än
det tidigare programmet.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns idag brister när det gäller
teknisk forskning och forskarutbildning på IT- och
telekommunikationsområdet. Tröghet i systemet försvårar kompetensupp-
byggnaden på området vilket bl.a. leder till att högskolan inte kan rekryte-
ra kompetenta lärare. Utvecklingen på IT- och telekommuni-
kationsområdet ställer höga krav på de tekniska högskolorna att i tid för-
utse utvecklingens inriktning. Bristen på lärarkompetens inom nya IT-om-
råden är vid vissa högskolor ett problem redan idag och det riskerar att
ytterligare fördjupas. Forskarutbildningen inom området bör därför byggas
ut. Regeringen har för avsikt att beräkna medel för etablerandet av en
forskarskola i teleinformatik genom ett samarbete mellan Högskolan i
Karlskrona/Ronneby, KTH och Mitthögskolan. De resurser som regering-
en avser att beräkna utgör 15 miljoner kronor per år i tre år fr.o.m.
budgetåret 1997, dvs. totalt 45 miljoner kronor. För budgetåret 1997
kommer regeringen att beräkna medel från anslaget D 19. Särskilda
utgifter för forskningsändamål för ändamålet. Resurserna för budgetåren
1998 och 1999 beräknas inom ramarna för vissa forskningsråd.
Regeringen föreslår också, vilket redovisas i avsnitt 3.7, att medel
anvisas för en professur i informationsteknologi med genusperspektiv.
Denna bör bidra till att utveckla nya aspekter av IT-utvecklingen i
samhället.
Regeringen finner att de insatser som görs av olika finansiärer tillsam-
mans utgör en ändamålsenlig svensk satsning på IT-forskning. Den ökade
inriktningen på användaraspekter och bredare forskningsansatser som re-
dovisas av finansiärerna svarar väl mot regeringens allmänna prioriteringar
som redovisas i avsnitt 3.10. Det är dock viktigt att koordineringen och
samplaneringen mellan olika aktörer ökar. Regeringen avser därför att
uppdra åt Kommunikationsforskningsberedningen att i samråd med
NUTEK ansvara för att en samrådsgrupp för IT-forskning bildas där
samtliga finansiärer medverkar.
101
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: Möjligheterna att inrätta ett nytt tekniskt
forskningsinstitut i Göteborg bör utredas. Institutets verksamhet bör
bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en utgångspunkt för det
fortsatta arbetet föreslår regeringen i propositionen med förslag till
tilläggsbudget för innevarande budgetår att staten ställer en
engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande, varav 50
miljoner kronor anvisas genom tilläggsbudgeten under förutsättning
att utredningen leder till att projektet kan genomföras.
Ställningstaganden till finansieringsfrågor i övrigt bör göras när
utredningen presenterat sitt förslag.
Det är angeläget, inte minst av samhällsekonomiska skäl, att Sverige
upprätthåller en hög nivå på den tekniska forskningen. Detta framförs idag
från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gör bedömningen att
statens insatser för forskning och utbildning med teknisk inriktning bör
öka. IVA anser att det bärande motivet för samhället att rikta ökade
insatser mot forskning och utbildning framför allt inom det tekniska
området är den långsiktiga betydelsen för utveckling, tillväxt och
sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter mellan den
grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och näringslivets
utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av satsningar
inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt
Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans
utbildning och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för
utbildning och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins
behov. En bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är
nödvändig. De forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts
av ökade krav och förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa
problem i samhället och stärka näringslivets utveckling. Det är av
avgörande betydelse att högskolan och näringslivet i samverkan kan
inrikta forskningen mot strategiska områden och öka nyttiggörandet av
forskningen. Enligt NYFOR-kommittén, som har gjort en översyn av
samverkan mellan högskolan och näringslivet (se vidare avsnitt 3.9),
existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins
FoU-verksamhet. Ett antal försök att allmänt öka kontakterna har gjorts
genom åren. Särskilda organ för att främja samverkan har etablerats. Det
gäller teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknikbrostiftelser
och s.k. holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat. Även
de materialkonsortier och kompetenscentra som bildats under senare år
skall fungera som länkar mellan forskning och näringsliv. Dessa
samverkansorgan fyller en viktig funktion för att på olika sätt stimulera
högskolans fortsatta samarbete med näringslivet.
Det finns även särskilda industriforskningsinstitut vilka samfinansieras
102
Prop. 1996/97:5
av staten och näringslivet. Dessa institut är i allmänhet inriktade mot
specifika branscher eller vissa kunskapsområden. Instituten är för
närvarande föremål för omstruktureringsarbete. Sveriges provnings- och
forskningsinstitut AB är ett av staten helägt bolag som främst arbetar med
frågor rörande teknisk utvärdering, tillämpad forskning, mätteknik och
provning. Institutet samverkar nära med näringslivet, högskolor och
universitet.
Skälen för regeringens bedömning: Samtidigt som kraven på
forskningens näringslivsrelevans ökar kan forskningssatsningarna för ett
litet land med nödvändighet inte täcka alla områden, åtminstone inte med
samma intensitet. Det är i det perspektivet viktigt att inom vissa områden
genomföra koncentrerade statliga satsningar som bidrar till ett utökat
utbyte mellan högskoleforskningen och näringslivet. Ett sådant område
utgör den tekniska forskningen och forskarutbildningen. En samlad insats
inom det tekniska forskningsområdet med syftet att stimulera samverkan
mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig investering som kan ge
mycket goda resultat.
För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och
företagens behov av tillämpad forskning bör möjligheterna att inrätta ett
stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig
inriktning, lokaliserat till Göteborg, utredas. En förebild bör kunna vara
de tyska Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation
och verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen
bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet
garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid
högskolan samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en
högskola. Detta innebär en nära samverkan mellan institut och universitet.
Forskare och doktorander från både högskolor i hela landet och industri
kan engageras i verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta
forskartjänster. I stället bör forskare vid högskola och industri kunna
arbeta en begränsad tid vid institutet, vilket bidrar till en ökad rörlighet
mellan högskola, institut och industri. Institutet möjliggör på detta sätt ett
naturligt flöde mellan högskola, institut och industri, vilket leder till en
effektiv kunskaps- och kompetensöverföring i båda riktningarna. Institutet
bör, självt eller gemensamt med t.ex. Chalmers Tekniska högskola AB
och Göteborgs universitet, förfoga över laboratorieresurser. Det skall vara
möjligt för institutet att ta på sig uppdrag som innebär att, genom såväl
forskning som utvecklingsarbete, kunna utveckla nya produkter, från idé
till färdig prototyp. I den miljö som då skapas, inte minst genom
uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att forskningsresultat
omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör institutet ha en
statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara uppdragsforskning
med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall dessutom, på
samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för
forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s
forskningsprogram etc.
Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en
nationell resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta
skulle underlätta för studenter att praktisera på institutet, och därmed
103
Prop. 1996/97:5
också kunna bli en väg ut i näringslivet. I en svensk modell av ett
Fraunhoferinstitut skulle dessutom kontakterna mellan forskningen och
skolan (grundskola såväl som gymnasieskola) kunna utvecklas, för att på
detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset för teknik. Institutet skulle
därigenom kunna fungera som en länk mellan forskning, skola och
näringsliv.
Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som
en utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa
en engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under
förutsättning att utredningen leder att projektet kan genomföras.
Ställningstaganden till finansieringsfrågor i övrigt kommer att göras när
utredningen presenterat sitt förslag.
Regeringen har i propositionen med förslag till tilläggsbudget för
budgetåret 1995/96 föreslagit dels att anslaget D 21. Vissa bidrag till
forskningsverksamhet ökas med 50 miljoner kronor, dels att 50 miljoner
kronor får användas till ändamålet av anvisade medel under anslaget C
45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Regeringens bedömning: Staten och skogsbranschen bör samordna
sina insatser för forskning och utveckling för att bredda och öka
värdet av skogsindustriproduktionen. Regeringen avser att uppdra
till Närings- och teknikutvecklingsverket och Skogs- och
jordbrukets forskningsråd att lämna förslag till samordning samt
former för samverkan mellan statliga forskningsmyndigheter och
skogsbranschen.
Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan
för det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter
ca 191 000 personer, varav ett stort antal i glesbygden.
Sverige har stora råvarutillgångar som produceras i långsiktigt hållbara
system. Under förra årets högkonjunktur avverkades ca 74 miljoner
skogskubikmeter, mer än någon gång tidigare i vårt land. Eftersom
tillväxten är väsentligt högre fortsätter det samlade virkesförrådet i
skogarna att öka. Även när hänsyn tas till andra intressen, särskilt behovet
av att skydda den biologiska mångfalden i våra skogar samt behovet av
rekreation, medger skogstillgångarna en fortsatt utbyggnad av den industri
som är baserad på träfiber.
Den totala årliga insatsen för forskning och utveckling inom skogsbruk
och skogsindustri uppgår till ca 2 miljarder kronor. Huvuddelen av detta
FoU-arbete sker inom de större industriföretagen. Resterande del utförs
inom högskolan och i forskningsinstitut, finansierade av statliga och
enskilda forskningsfinansiärer. Den samlade FoU-insatsen är dock låg i
104
Prop. 1996/97:5
förhållande till andra branscher och även sett i ett internationellt
perspektiv.
Den statliga forskningsfinansieringen är uppdelad på flera forsknings-
myndigheter. I första hand rör det sig om Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet, Teknikvetenskapliga
forskningsrådet och Byggforskningsrådet inklusive de delar av medel som
via dessa myndigheter går till institut som SkogForsk, STFI och Trätek.
Vidare finns resurser inom ramen för högskolans fakultetsmedel bl.a. vid
Sveriges lantbruksuniversitet, tekniska högskolor, och vissa mindre och
medelstora högskolor.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition Vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96: 222) framhölls den
svenska skogsindustrins och skogsbrukets stora betydelse för vårt
näringsliv. För att långsiktigt klara konkurrenskraften krävs en väl
utvecklad och effektiv FoU. Stora vinster kan göras genom bättre
samordning. Dessutom behövs ytterligare resursförstärkningar inom
forskning och utveckling för att långsiktigt stärka konkurrenskraften.
Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang.
Enligt regeringens bedömning är forskningen inom området splittrad och
en bättre samordning av forskningsinsatserna erfordras. Det gäller såväl
på den statliga sidan som mellan statliga och enskilda
forskningsfinansiärer samt industrin. Nya samverkansformer behöver
utvecklas.
En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans
med en industriell motfinansiering skulle utgöra en styrande kraft för att
åstadkomma det önskvärda kunskaps- och kompetenshöjande steget.
Regeringen avser mot denna bakgrund att ge NUTEK och SJFR ett
uppdrag att gemensamt lämna förslag på hur en bättre samordning av de
statliga forskningsmedlen skall uppnås. Förslaget bör även omfatta
forskningsområden och former för samverkan mellan statliga och enskilda
forskningsfinansiärer samt skogsnäringen. Regeringen är beredd att
tillskjuta ytterligare medel till denna forskning.
Träfibern bör som anförts ovan kunna utnyttjas bättre och i ett vidare
sammanhang. Begreppet "ökad vidareförädling" är därvidlag alltför
begränsat. Ett nytänkande behövs där uppmärksamheten riktas mot att
träfibern kan ingå i nya produkter och att bredda kretsloppen mot en
alltmer hållbar utveckling av samhället. Samtidigt skapas förutsättningar
för ekonomisk tillväxt inom den träråvarubaserade industrin och
skogsnäringen som ger möjligheter till sysselsättning, inte minst i
sysselsättningssvaga regioner. Ett ökat värdeutnyttjande av skogsråvaran
kan därvid uppnås.
Det är angeläget att forskningsinsatsen görs mer samlad och
målinriktad. Den måste ske på strategiska områden i kedjan skog-industri-
marknad, vilket också har uppmärksammats i de utredningar som utförts
av forskningsråd och andra forskningsfinansiärer och som lämnats till
regeringen.
En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans
105
Prop. 1996/97:5
med en industriell motfinansiering skulle, enligt regeringens uppfattning,
utgöra ett väsentligt steg i riktningen mot att åstadkomma en kunskaps-
och kompetenshöjning till gagn för samhället och skogsindustrin.
Regeringens bedömning: En samordning av de statliga
forskningsresurserna på livsmedelsområdet behövs för att stärka den
svenska livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Regeringen avser att
se över insatserna för livsmedelsforskningen i en kommande
utredning av livsmedelsindustrin.
Svensk livsmedelsindustri är landets tredje största industrinäring. Antalet
direkt sysselsatta är ca 60 000 personer och indirekt sysselsätts ett ännu
större antal. De delbranscher som dominerar sysselsättningsmässsigt
utgörs av bagerinäringen, resp slakteri- och charkuteriindustri. Små och
medelstora företag finns i köttindustrin, bagerinäringen och socker-,
choklad- och konfektyrindustri.
Livsmedelsbranschen är mycket heterogen vad gäller storlek på företag,
ägarförhållanden och kompetens. Andelen små företag är förhållandevis
stor vilket får betydelse ur utvecklings-, kvalitets-, och
konkurrenssynpunkt. Vissa företag ingår i utländska koncerner med stora
forsknings- och utvecklingsresurser. Andra, särskilt mindre företag, har
ingen eller endast någon enstaka högskoleutbildad anställd och bedriver
i ringa omfattning eget utvecklingsarbete.
Svensk livsmedelsindustri har under lång tid levt under stabila,
skyddade och reglerade förhållanden med begränsat förändringstryck. Nu
ställs emellertid nya krav från både konsumenter och myndigheter bl.a.
genom EU-medlemsskapet.
Skälen för regeringens bedömning: En väl fungerande svensk
livsmedelsindustri är nödvändig för att kunna förse hemma- och
exportmarknaden med attraktiva och prisvärda produkter men också för
att bidra till att upprätthålla sysselsättningen i såväl stora som små och
medelstora företag i landet. Det är av vikt att svensk livsmedelsindustri
utvecklas mot förbättrad produktkvalitet, ökad bredd i produkter samt
ökad produktivitet och konkurrenskraft. Livsmedelsforskningen har stor
betydelse för att stödja industrins utveckling av processer och av
produkter som motsvarar konsumenternas krav.
Statligt finansierad livsmedelsforskning har länge inriktats på att ge
grundläggande kunskaper om livsmedelns sammansättning, om samband
mellan kost och hälsa samt om övriga frågor som rör konsumenten. Vid
högskola och institut bedrivs livsmedelsrelaterad forskning, som täcker
breda områden. För att stimulera till ett ökat antal industriella
tillämpningar av forskningsresultat samt till en utvidgad samverkan mellan
högskola och industri behöver olika forskningsområden samordnas.
Svensk livsmedelsforskning bör i ökad grad inriktas på att bidra med
kunskaper om sambanden mellan produkt och process, sett i ett integrerat
106
Prop. 1996/97:5
perspektiv från jordbruk till konsumtion.
Samråd mellan forskningsfinansierande myndigheter (NUTEK, SJFR,
NFR m.fl.) och industriföreträdare bör komma till stånd för att utreda och
förslå former för en samlad insats för forskning och utveckling som
tillvaratar de långsiktiga behoven inom svensk livsmedelsindustri.
Regeringen avser att se över insatserna för livsmedelsforskningen i en
kommande utredning av livsmedelsindustrin.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning om
landsbygdsutveckling samordnas. Regeringen avser därför att uppdra
åt berörda forskningsmyndigheter att gemensamt utarbeta ett FoU-
program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör utarbetas
i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA).
Forskning om landsbygdsutveckling är ett tvärvetenskapligt forskningsfält
omfattande bl.a. regionalforskning, kulturgeografisk forskning och
forskning om de areella näringarna. Även forskning som rör sociala
aspekter på landbygden och dess befolkning innefattas i området. Idag
finansieras betydande forskning på området av bl.a. Statens institut för
regionalforskning (SIR) och Centrum för regional vetenskaplig forskning
(CERUM) vid Umeå universitet.
Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA) och
Forskningsrådsnämnden (FRN) har gemensamt lämnat förslag till ett
samlat FoU-program för forskning om landsbygdsutveckling. KSLA och
FRN pekar framförallt på bristerna ifråga om samverkan och samordning
mellan forskare och forskningsmyndigheter på området. Kunskaper
erfordras för att belysa näringslivets framtida utveckling. Kunskaper
erfordras för förståelsen av de ekonomiska, sociala och kulturella
processer som berör dagens och morgondagens landsbygd.
Inom den Europeiska Unionens ramprogram för forskning och
utveckling tillmäts landsbygdsutvecklingsfrågoma och forskningen kring
dessa stor betydelse. Inte minst gäller det att skapa nya arbetstillfällen
som kan ersätta de som förväntas försvinna inom basnäringarna. Ett
betydande kunskapsunderlag, utarbetat i internationell samverkan, krävs
som grund för en mer positiv utveckling.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning om
landsbygdsutveckling bedrivs idag inom en rad olika discipliner och med
finansiering från ett stort antal myndigheter och organ. Den långt drivna
sektoriseringen och specialiseringen av forskningen utgör ett hinder för
samordning och motverkar en helhetssyn på området. Regeringen avser
därför att uppdra berörda forskningsmyndigheter att gemensamt utarbeta
ett FoU-program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör utarbetas
i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA).
107
Prop. 1996/97:5
Programmet bör omfatta forskningsområden som rör långsiktiga frågor om
sysselsättning på landsbygden, småföretagande och samhällets omställning
mot ett mer uthålligt kretsloppssamhälle. Det bör således täcka såväl
ekonomiska som miljömässiga och sociala aspekter på landsbygden och
dess befolkning. Företagande i och utanför de areella näringarna och IT-
utvecklingens betydelse för landsbygden bör särskilt uppmärksammas.
Forskningsfinansieringsutredningen har haft till uppdrag att göra en
översyn av det svenska systemet för tilldelning av resurser till forskning.
I arbetet har ingått att se över balansen mellan medel från olika
forskningsfinansiärer samt relationerna mellan forskningsfinansiärer och
universitet och högskolor.
Utredningen har haft ett omfattande uppdrag och följande frågor har
stått i fokus för arbetet:
- universitetens och högskolornas roll som utförare av forskning,
- forskningsrådsorganisationen,
- sektorsforskningsorganisationen,
- EU:s inverkan på den svenska forskningen samt
- privata finansiärer, särskilt de nya forskningsstiftelserna.
Inom ramen för utredningsarbetet har gjorts en bearbetning av
tillgängligt statistiskt material rörande den svenska
forskningsfinansieringen under de senaste 15 åren i syfte att få en bild
över hur resurserna utvecklats. Analysen visar att den totala
forskningsvolymen i landet ökar kontinuerligt, framför allt inom
näringslivet men också inom högskolesystemet. Extemfinansieringsgraden
i högskolan ökar också, framförallt beroende på en ökad ickestatlig
finansiering. En alltför låg egen finansiering över fakultetsanslagen
begränsar enligt utredningen högskolans möjlighet att fullgöra sina
uppgifter på ett bra sätt. Statsmakterna bör enligt utredningens bedömning
vidta åtgärder som flyttar balansen så att basresursernas andel ökar.
Förslag som läggs i detta syfte är:
- ökade bidrag från samtliga externa finansiärer till den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden inom högskolan,
- förhindrande av krav på motfinansiering och övertagande av inledda
satsningar i syfte att uppnå balans mellan extemfinansiärers bidragsnivå
och deras styrning av högskolan,
- medelsöverföringar från forskningsfinansiärer till forskningsutförare för
kompletteringsfinansiering av EU-projekt och
- förändrad ansvarsfördelning inom teknisk forskning där vissa medel bör
överföras från NUTEK till universitet och högskolor.
108
Prop. 1996/97:5
Utredningen ser en avsevärd risk för att det uppstår brist på
forskarutbildad arbetskraft efter sekelskiftet.
I uppdraget har också ingått att värdera den nuvarande organisationen
där varje forskningsråd motsvarar ett eller flera fakultetsområden och
varje sektorsorgan en viss samhällssektor. Utredningen föreslår inte någon
förändring av forskningsrådens indelning. Däremot ser utredningen ett
starkt behov av en överordnad struktur med ansvar för policy och
samordningsfrågor och för fortlöpande bevakning av rådsindelningen.
Utredningen föreslår därför att forskningsråden sammanförs till en
myndighet, Forskningsrådsstyrelsen. Råden skall även i fortsättningen
självständigt besluta om det operativa forskningsstödet på samma sätt
som i dag medan Forskningsrådsstyrelsen ansvarar för mer övergripande
forskningspolitiska frågor.
Utredningens förslag till förändrad organisation av sektorsforskningen
baseras på två principer. För det första bör man sträva efter att inom
samma organisation främja såväl tillämpad som mer grundläggande
forskning, vilket berikar och utvecklar båda. För det andra bör man
undvika små forskningsfinansierande enheter med alltför snäva perspektiv.
FoU-stöd till närliggande områden bör ses i ett sammanhang och man
bör inte ha forskningsstödjande organ med endast ett fåtal avnämare.
Utredningen föreslår således att man överväger att föra samman forsk-
ningsfinansierande organ inom vissa områden till större organisationer,
sektoriella forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd och
Socialvetenskapliga forskningsrådet bör omvandlas till sådana sektoriella
forskningsråd inom områdena jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar resp, hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utredningen har
schematiskt angett vilka förändringsmodeller som bör övervägas mot
bakgrund av de principer för sektorsforskningen som redovisats ovan.
Avvecklingen av löntagarfonderna innebar att sju stiftelser inrättades
med uppgift att finansiera forskning m.m. inom olika områden.
Utredningen har gjort en genomgång av stiftelsernas ändamål och
resurser som underlag för en bedömning av hur de kommer att påverka
balansen i det svenska forskningssystemet.
Forskningssamarbetet med EU har blivit alltmer betydelsefullt, särskilt
sedan Sverige blivit medlem av unionen och därigenom fått större
möjligheter att påverka FoU-programmens omfattning och inriktning.
Utredningens bedömning är att svenska forskare kommer att erhålla drygt
3 % av EU:s FoU-medel, vilket motsvarar ca 900 miljoner kronor om
året, varav hälften går till svensk industri.
Regeringen bör utarbeta en strategi för det svenska arbetet med att
påverka EU-programmens mål och inriktning och en sådan strategi bör
vara en del av regeringens samlade FoU-politik. Inom denna strategi bör
områden som främjar vårt deltagande i EU-programmen prioriteras. De
nationella insatserna bör komplettera EU-programmen genom att lägga
ökad vikt vid långsiktig kunskapsuppbyggnad inom dessa områden.
Medel för kompletteringsfinansiering i anslutning till deltagande i EU-
projekt bör enligt utredningen finnas på utförandenivån, vilket innebär
medelsöverföringar från sektorsforskningsmyndigheter och forskningsråd
till universitet, högskolor och forskningsinstitut.
109
Prop. 1996/97:5
Utredningen anser att NUTEK:s mera grundforskningsinriktade stöd till
teknisk forskning i mycket dubblerar stöd som ges av andra finansiärer,
främst den strategiska forskningsstiftelsen. En medelsöverföring av 300
miljoner kronor bör således enligt utredningen kunna göras från NUTEK
till förmån för förstärkta basresurser för universitet och högskolor varav
en viss del bör avse mindre och medelstora högskolor.
Forskare tvingas lägga ned omfattande tid på att söka medel, att bedöma
ansökningar och att administrera många små bidrag. Som ett extremt
exempel kan nämnas att forskarna inom, det medicinska använder 9 % av
normalarbetstiden till att söka medel. Utredningen kan genom två enkäter,
en via SCB till forskare och en till forskningsrådens granskare, redovisa
en god bild över situationen.
Utredningens enkät till forskare ger också intressanta och anmärknings-
värda data om den bristande jämställdheten vid fördelning av externa
forskningsmedel till kvinnor och män. Trots att kvinnor i medeltal lägger
ned mer tid på varje enskild ansökan tycks de i genomsnitt inte erhålla
mer än drygt hälften så mycket i bidrag som män. Studien är för
begränsad för att dra säkra slutsatser men ändå tillräckligt tydlig för att
enligt utredningen motivera att regeringen uppdrar åt de statliga
forskningsfinansiärerna att i detalj studera och redovisa fördelningen av
bidrag med avseende på utfallet för kvinnor och män. Utredningen
föreslår att det genomförs jämställdhetsrevisioner hos statliga
forskningsfinansiärer och utförare.
Utredningens förslag innebär inga merkostnader. De innebär däremot en
rad överföringar av medel mellan finansiärer föranledda av synen att vissa
balansförändringar bör ske till förmån för att stärka den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden vid universitet och högskolor.
Sammanfattning av remissvaren
Remissinstanserna välkomnar betänkandet som på kort tid sägs ha givit
ett väsentligt bidrag till den svenska forskningspolitiska debatten.
Generellt kan sägas att universitet och högskolor är mer positiva än
forskningsråden som i sin tur är mer positiva än sektorsmyndighetema.
De flesta remissinstanserna accepterar "den svenska modellen", dvs. att
huvuddelen av den offentligt finansierade forskningen, även sektors-
forskning, utförs vid universitet och högskolor. Vidare instämmer många
med utredningen att en ökad samordning krävs på politisk nivå och bland
finansiärer och utförare av forskning. Meningarna är delade om var och
hur samordningen ska ske. När det gäller forskningsfinansiering föredrar
de flesta en utvecklad samordning mellan existerande organ framför
omorganisation och sammanslagning. Sektoriella forskningsråd får dock
ett relativt starkt stöd i remissopinionen medan förslaget att inrätta en
forskningsrådsstyrelse får ett relativt blandat mottagande.
Efter dessa generellt positiva omdömen från de flesta remissinstanserna
delar sig remissopinionen. De flesta av sektorsmyndighetema beklagar ett,
som de uppfattar det, snävt högskoleperspektiv hos utredningen. Många
saknar en analys av vilken roll utvecklingsarbete har och hur utvecklings-
110
Prop. 1996/97:5
arbete hänger samman med forskning. Sektorsmyndigheter med egna
FoU-resurser avstyrker att dessa medel förs över till sektorsforskningsråd.
Skälen anges vara antingen att medlen enbart används till
utvecklingsarbete för myndighetens behov, eller att en överföring till ett
sektorsövergripande organ skulle leda till en nedprioritering av myndig-
hetens specifika intresseområde, eller att forskningen skulle förlora
kontakten med användarna. Många åberopar i deras mening välutvecklade
mekanismer för effektivitet, relevansbedömning och kvalitetskontroll i den
egna organisationen.
Förslag som gäller olika mekanismer för att stärka forskningsutföramas
långsiktiga kunskapsuppbyggnad, t.ex. förslaget om att extemfinansiärer
ska betala ett särskilt påslag till universitet och högskolor och sättet att
finansiera dessa har föranlett starka reaktioner åt båda hållen. Tekniskt
orienterade finansiärer och utförare är negativa medan utförare med
bredare inriktning är positiva. Även de senare uttrycker dock oro över
svåröverskådliga omfördelningseffekter mellan ämnesområden och anser
att en fördjupad analys är nödvändig.
Regeringens bedömning: Det svenska systemet för forsknings-
finansiering fungerar i huvudsak väl. Universitet och högskolor bör
själva ta ansvar för att undvika samarbete på sådana villkor som
kan inverka menligt på uppgifterna forskning och utbildning.
Universitet och högskolor bör utöver full kostnadstäckning inte ta
ut någon avgift av externa forskningsfinansiärer. För
ställningstaganden rörande sektorforskningens finansiering hänvisas
till de särskilda departementsavsnitten.
Behandlingen av utredningens förslag i denna proposition
Forskningsfinansieringsutredningen tar upp ett stort antal frågor över hela
det forskningspolitiska fältet. Principiellt viktiga frågor behandlas i
särskilda avsnitt i denna proposition där således även
Forskningsfinansieringsutredningens förslag diskuteras. Dessa frågor är
forskningsrådsorganisationen, forskningssamarbetet inom EU, jämställdhet
och genusperspektiv i forskningen samt frågan om forskningsresurser till
de mindre och medelstora högskolorna. Även andra av utredningen
berörda frågor tas upp i sitt sammanhang, t.ex. sådant som rör
fakultetsanslagen, inklusive den särskilda fakultetsresursen, vilka
behandlas i avsnittet om forskning vid universitet och högskolor samt i
budgetpropositionen. I det följande behandlas frågorna om förhindrande
av motfinansiering och om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt
påslag samt diskuteras frågan om sektorsforskningens finansiering.
111
Prop. 1996/97:5
Utredningens förslag om förhindrande av motfinansiering samt om ett
enhetligt procentuellt påslag på externa forskningsanslag
Motfinansiering innebär att en extern finansiär kräver att högskolan också
avsätter egna medel som villkor för stöd. Utredningen föreslår att det i
högskoleförordningen införs krav på att högskolorna genom
Högskoleförbundet beslutar om ett modellavtal som förhindrar högskolan
att acceptera svenska finansiärers krav på motfinansiering och finansiellt
övertagande av verksamhet. Vidare föreslår utredningen i fråga om
extemfinansiering att det föreskrivs ett för alla fakulteter och högskolor
enhetligt procentuellt påslag för långsiktig kunskapsuppbyggnad.
Sektorsorgan och sektorsforskning
Utredningen framför en rad förslag gällande sektorsforskning. För att öka
konkurrensen om forskningsmedel bör t.ex. möjligheten att överföra
anslagsmedel från forskningsutförande till forskningsfinansierande organ
prövas sektor för sektor. Stöd till grundläggande och mer tillämpad
forskning bör kunna ges av samma finansiär. Forskningsmedel bör
normalt inte fördelas av små eller mycket små organ med snäva sektoriel-
la uppgifter. Utredningen gör vidare bedömningen att sektoriella
forskningsråd med användar- och avnämarinflytande är en bra modell för
finansiering av sektoriellt motiverad forskning av hög kvalitet. Möjliga
förändringsmodeller för sektorsforskningen inom olika departementsom-
råden redovisas i en särskild bilaga till utredningen. Emellertid anges i
huvudtexten att de föreslagna förändringsmodellema inte är genomarbe-
tade i den utsträckning som behövs för att de utan vidare beredning ska
kunna ligga till grund för beslut om omorganisationer.
Remissinstanserna
Ur det mycket omfattande remissmaterialet återges i det följande ett urval
remissynpunkter avseende frågorna som behandlas i detta avsnitt. En
sammanställning av remissynpunkter finns tillgänglig inom utbildnings-
departementet (dnr. U96/1033/F).
Av 18 remissinstanser som har kommenterat frågan om modellavtal är
10 emot utredningens förslag. Förslaget stöds av flertalet universitet och
högskolor t.ex. Uppsala universitet och KTH men ej av flera mindre
högskolor t.ex. Högskolan i Kalmar. NFR anser att högskolans styrelse
och fakulteter i stället bör utforma riktlinjer för överenskommelser med
externa finansiärer. Arbetslivsinstitutet anser att förslaget kan ge
oförutsedda effekter, t.ex. att sektorsforskningen söker sig nya vägar vid
sidan av högskolan. Väg- och transportforskningsinstitutet tillstyrker
förslaget eftersom konkurrensen nu anses snedvriden genom att
universiteten inte tar ut full kostnadstäckning för sina forskningstjänster.
Utredningen synes enligt NUTEK misstro högskolornas förmåga att ta
ansvar för sin egen utveckling. Kommunikationsforskningsberedningen
112
Prop. 1996/97:5
anser att flexibilitet och frihet att anpassa samarbetet bör finnas. Sida
anser att förslaget innebär att myndigheten inte skulle få någon indikation
på att universiteten tar ett långsiktigt ansvar genom att satsa egna resurser
för samarbete med andra länder.
Förslaget om ett enhetligt procentuellt påslag har kommenterats av 49
remissinstanser varav 26 är positiva. Uppsala universitet välkomnar
förslaget men anser att en fördjupad utredning krävs som underlag för
överföring av medel till råd och sektorsorgan. Lunds universitet anser att
påslaget inte bör betalas för forskning på eget programansvar
(rådsfinansiering) och medel från privata fonder och stiftelser.
Sektorsorganen bör inte heller kompenseras. Stockholms universitet anser
att extemfinansiering av dyrbar utrustning inte skall betala avgifter för
långsiktig kompetensuppbyggnad. Umeå universitet och Högskoleverket
befarar att förslaget drabbar fakulteter med små externa anslag. KTH,
TFR, Högskolan i Dalarna och Mälardalens högskola befarar att påslaget
skulle påverka samarbetet med näringslivet i negativ riktning. Högskolan
i Trollhättan/Uddevalla anser däremot att förslaget är ett steg i rätt
riktning förutsatt att påslaget blir tillräckligt stort.
Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen accepterar förslaget om ett
enhetligt påslag under förutsättning att statliga bidragsgivare kompenseras.
SMHI välkomnar förslaget bl.a. därför att konkurrensen mellan SMHI och
universitet/högskolor om forskningsmedel snedvrids på grund av olika
krav på kostnadstäckning. Statskontoret anser att om ett påslag skall
införas bör det utformas utifrån lokala förhållanden och ingå i
självkostnaden. RRV kan till viss del stödja den principiella synen men
avstyrker förslaget därför att det inte går att överblicka konsekvenserna.
Överstyrelsen för civil beredskap anser det vara mer kostnadseffektivt om
regeringen fördelar medel direkt till universitet och högskolor för
långsiktig kunskapsuppbyggnad. Kungl. Vetenskapsakademien stöder
liksom Vitterhetsakademien förslagen men nivåerna för påslag för anslag
från icke-statliga bidragsgivare bör ytterligare övervägas. IVA anser att
en förstärkning av högskolornas basresurser kan vara skälig men motsätter
sig bestämt det föreslagna tillvägagångssättet. Cancerfonden anser att en
höjd avgift till högskolan sannolikt skulle framkalla krav på att fondema
bygger egna forskningsinstitut och att insamlingsorganisationer därför bör
särbehandlas.
Uppsala universitet anser att förslaget om sektoriella forskningsråd är
en bra modell för att väga in både relevansaspekten och den vetenskapliga
kvaliteten. Karolinska institutet, RRV och TCO är positiva till större
sektoriella organ med en bred kompetens. Umeå universitet ser inga skäl
till att ändra på SJFR och SFR och göra dem mer sektoriella. SLU är
avvisande till att SJFR blir sektorsforskningsorgan. Utredningens förslag
till nya uppgifter för HSFR tillstyrks av rådet men dess medel för
arbetsmarknadsforskning bör inte överföras till ett sektoriellt forskningsråd
under arbetsmarknadsdepartementet. SFR ser samråd och samarbete som
alternativ till att flytta pengar mellan myndigheter. Enligt Kulturrådet bör
kulturmyndighetemas medel inte överföras till HSFR. På längre sikt bör
ett sektoriellt forskningsråd med anknytning till kulturdepartementet
inrättas. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker överföring av
113
8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
Prop. 1996/97:5
medel från Jordbruksverket och Fiskeriverket till SJFR. SJFR välkomnar
utredarens förslag som gör att rådet bättre kan uppfylla kraven på en
varierad grad av kunskapsuppbyggnad och målinriktad tillämpad
verksamhet.
Byggforskningsrådet finner utredningens huvudinriktning i förslagen
kring sektorsforskning positiva. Kommunikationsforskningsberedningen
vill vidga sitt ansvar till all statlig samhällsmotiverad forskning inom
kommunikationsområdet. Även Banverket vill se ett vidare
forskningsuppdrag än idag. Rådet för arbetslivsforskning anser att om
forskningsmedel inom arbetsmarknadsområdet slås samman, bör det ske
inom ramen för rådets verksamhet. EFA (Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier) ser fördelar med ett nytt
självständigt forskningsråd för arbetslivs- och arbetsmarknadspolitisk
forskning men föredrar att medel tillförs EFA från t.ex. AMS budget.
Skolverket, Fiskeriverket, AMS, Statens institutionsstyrelse,
Brottsoffermyndigheten samt Folkhälsoinstitutet är emot en centralisering
av beslutsrätten om forskningens inriktning inom sina respektive sektorer.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har på kort tid
insamlat, sammanställt och analyserat ett omfattande material om den
svenska forskningsfinansieringen. Betänkandet och de publicerade
särstudiema utgör ett väsentligt bidrag till den forskningspolitiska debatten
i Sverige. Utredningen täcker ett stort och svåröverblickbart område, tar
upp många delområden och belyser samtidigt insiktsfullt många detaljer
i forskningssystemet. I betänkandet framförs bedömningar och förslag som
ett underlag för den fortsatta diskussionen och för fortsatt analys,
utredning och åtgärder.
Enligt regeringens bedömning fungerar det svenska systemet för
forskningsfinansiering i huvudsak väl. De förslag som regeringen för fram
i denna proposition, delvis i linje med utredningen, syftar till en förbättrad
överblick, både för statsmakterna och forskarsamhället. En viktig fråga är
samordningen av forskningsfinansieringen, särskilt i en tid av
statsfinansiella begränsningar. Det gäller inte minst behovet av att
samordna de nya forskningsstiftelsernas forskningsresurser med övrig
statlig finansiering.
Det är enligt regeringens bedömning ur nationell synpunkt olyckligt om
forskningsresurser hos universitet och högskolor binds upp i en sådan
utsträckning att det hämmar flexibiliteten och fömyelseförmågan i
forskningen. Universitet och högskolor måste själva ta ansvar för att
undvika samarbete på sådana villkor som kan inverka menligt på
uppgifterna forskning och utbildning. Det bör vara en uppgift för
högskolestyrelser och rektorer att fastställa sådana regler att detta
undvikes. Det ligger också i sakens natur att detaljer i åtaganden och
utformning av verksamheten i detta avseende måste variera mellan
högskolor. Frågan om motfinansiering och garantier för övertagande av
extemfinansierad verksamhet bör därför inte regleras i förordning.
Utredningens förslag om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt
påslag är enligt regeringens mening otillräckligt underbyggt och effekterna
av de kompensatoriska resursöverföringarna är svåröverskådliga, något
som många remissorgan uttrycker oro över. Regeringen har nyligen i
114
Prop. 1996/97:5
samband med diskussioner om lokalkostnadstillägget åter framhållit att
principen om full kostnadstäckning gäller vid extemfinansierad
verksamhet. Att utöver full kostnadstäckning ta ut en avgift av externa
finansiärer bedömer regeringen få negativa effekter på dessas vilja att
utnyttja högskolan.
Sektorsforskning innebär ofta tvärvetenskaplig forskningssamverkan som
involverar både finansiärer och forskare. Miljöforskningen är ett bra
exempel. Problemens komplexitet kräver att forskningen tar sig an hela
system och inrättar flervetenskapliga och problemorienterade programom-
råden där ledningsgrupperna arbetar tvärvetenskapligt medan enskilda
forskare arbetar inom sina respektive ämnesområden eller i tvärvetenskap-
liga forskargrupper. Nätverk med forskare, näringsliv, kommuner och
samhällsrepresentanter behöver bildas och nationellt ansvariga sektorsor-
gan, inom miljöområdet Naturvårdsverket, har ansvar för att så sker.
Regeringen anser, i linje med utredningen, att universitet och högskolor
även fortsättningsvis bör vara de som utför huvuddelen av den statligt
finansierade forskningen, men att separata forskningsinstitut kan inrättas
om särskilda motiv föreligger. Goda erfarenheter finns också från en
alternativ modell, nämligen särskilda institut och centrumbildningar inom
högskolan. Regeringen ser emellertid allvarligt på vissa
sektorsmyndigheters svaga förtroende för förmågan hos universitet och
högskolor att hantera tvärvetenskaplig problemlösning. Denna
förtroendeklyfta måste överbryggas i dialog mellan sektorsmyndigheter
och universitet och högskolor. Bl.a. måste sektorsorganen tydligare
formulera sina beställningar och högskolan måste visa större förståelse för
sektorsorganens behov.
Det framgår också tydligt av såväl utredningen som remissopinionen att
en omfattande kunskapsproduktion sker i andra miljöer och under andra
förutsättningar än den traditionella forskningsmiljön. Denna, ofta
användamära verksamhet, fordrar finansiärer med andra krav och
värderingar än dem som forskningsråden traditionellt representerar. Det
är emellertid angeläget att alla organ som beslutar om
bidragsforskningsmedel utnyttjar expertis vid bedömning av kvalitet och
relevans. Det är också viktigt att närmare samråd sker mellan organ inom
samma sektor, t.ex. genom inrättande av samrådsgrupper där så är
lämpligt. Forskningsråden kan utnyttjas som rådgivare till
sektorsforskningsorganen i frågor om inomvetenskaplig kvalitet. Dessa
frågor behandlas utförligare i avsnitt 3.6 om forskningens kvalitet och
relevans. Utredningens förslag avseende förändringsmodeller för
sektorsforskningen behandlas i förekommande fall i berörda departements
särskilda avsnitt i denna proposition.
Svensk forskning har allmänt sett goda och omfattande internationella
kontakter, vilket bl.a. framgår av svenska forskares omfattande publicering
i internationella tidskrifter och det trendmässigt ökande antalet
sampublicerade arbeten med forskare från andra länder. Det traditionellt
115
Prop. 1996/97:5
omfattande samarbetet med USA, särskilt inom medicin och
naturvetenskap, har kompletterats med ett snabbt ökande europeiskt
samarbete som ytterligare förstärks av EU-medlemskapet och de nya
finansieringskällor för samarbete som EU:s ramprogram för forskning och
utvecklingsarbete innebär. Inom grundforskningsområdet har det
europeiska forskarrörlighetsprogrammet, Training and Mobility of
Researchers (TMR), varit särskilt betydelsefullt. Det nordiska samarbetet
har i den nya situationen inte varit lika uppmärksammat men fortsätter att
utgöra en betydelsefull del av vårt internationella forskningssamarbete
inom många områden. Nordiskt samarbete, ofta samordnat av det nordiska
ministerrådet, har utgjort en viktig utgångspunkt för andra internationella
kontakter, t.ex. med de baltiska staterna. Ett förslag till nytt nordiskt
forskningsprogram är för närvarande under utarbetande.
Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom att
forskare på ad hoc-basis deltar i samarbetsprojekt med forskare i andra
länder. Sverige deltar även sedan lång tid tillbaka i ett flertal
internationella forskningsorganisationer. Dessa organisationer är ofta
bildade som europeiska sammanslutningar, men under senare år har
utvecklingen gått mot ett allt större globalt engagemang. Majoriteten av
de internationella organisationerna är ägnade åt naturvetenskap och teknik
där högklassig forskning med nödvändighet bedrivs i internationellt
samarbete. Detta beror på forskningens komplexitet och inte minst på
behovet av att dela kostnaderna för stora forskningsanläggningar. Även
inom FN:s organisationer, t.ex. WHO och UNESCO finns omfattande
forskningssamarbete främst om hälsa, jordbruk och naturresurser.
Regeringens bedömning: Sveriges engagemang i storskaliga
internationella forskningsorganisationer bör ses över.
Storskaligt forskningssamarbete
Avsevärda medel avsätts för svenskt deltagande i internationella
forskningsorganisationer. Under budgetåret 1995/96 avsätts för
naturvetenskapliga europeiska organisationer 183 miljoner kronor och för
den europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program 108
miljoner kronor. Sveriges andel av EU:s fusionsforskningssamarbete kan
beräknas motsvara 55 miljoner kronor varav ca 30 % avser den
gemensamma anläggningen Joint European Torus (JET) och ytterligare ca
40 % avser forskning inriktad på det s.k. ITER-projektet.
Deltagandet i flera forskningsorganisationer har reglerats genom avtal
på internationell nivå. Den största av dessa organisationer är den
116
Prop. 1996/97:5
europeiska kämforskningsorganisationen CERN som är ägnad åt
grundforskning inom högenergifysik. Organisationen tillkom i mitten av
1950-talet och Sverige var en av de ursprungliga medlemmarna. CERN
har idag 19 europeiska medlemsländer och är världens största och ledande
laboratorium i sitt slag och ger fysikerna i organisationens medlemsländer
möjlighet att bedriva forskning vid stora, unika partikelacceleratorer.
Forskningen är till sin karaktär grundforskning och syftar ytterst till
förståelse av de fundamentala beståndsdelarna och egenskaperna hos
materien. För att ta ytterligare ett steg i utforskandet av materiens innersta
struktur har medlemsländerna beslutat att under en tioårsperiod bygga en
ny accelerator, Large Hadron Collider. Kostnaden för denna uppgår till
närmare tre miljarder schweizerfranc. Eftersom denna kommer att utgöra
den enda i sitt slag i världen kommer forskare från hela världen att delta
i experimenten i ännu större utsträckning än vid tidigare acceleratorer.
Sverige deltar även i det europeiska sydobservatoriet, ESO, som driver
ett stort astronomiskt observatorium i Chile. Deltagandet i ESO ger
möjlighet för astronomer att utföra observationer av södra stjärnhimlen
med avancerad och modem utrustning på en plats med mycket goda
observationsförhållanden. ESO har också bidragit till att driften av
nationella observatorier i medlemsländerna kunnat begränsas kraftigt.
Deltagandet i den europeiska synkrotronljuskällan, ESRF, ger möjlighet
för kemister, biologer, medicinare och fysiker att genomföra
undersökningar av olika material och processer, medan det europeiska
molekylärbiologiska laboratoriet, EMBL, har till uppgift att driva projekt
inom molekylärbiologi som är svåra att genomföra nationellt och att
utveckla nya tekniker och ge utbildning. Europeiska molekylärbiologiska
konferensen, CEBM genomför ett molekylärbiologiskt program som
omfattar stipendier, kurser och symposier. Sverige deltar även i rymd-
forskningssamarbetet inom den europeiska rymdorganisationen ESA samt
är värdland för EISCAT som bedriver rymdplasmaforskning. Sverige
deltar i en rad andra organisationer där avtal slutits både på nationell nivå
och mellan olika myndigheter. Inom EU bedrivs också storskalig
forskning inom fusionsområdet. Sverige har verkat för en internationell
utvärdering av EU:s fusionsforskningsprogram inklusive det s.k. ITER-
projektet. Utvärderingen har inletts och omfattar vetenskapliga, tekniska,
finansiella, miljömässiga och andra aspekter. Resultatet väntas föreligga
under hösten 1996.
Under senare år har Naturvetenskapliga forskningsrådet arbetat aktivt
för att främja det svenska teknologiska och industriella utbytet av
deltagandet i de internationella forskningsorganisationerna, vilket har
resulterat i utökade kontakter och en positiv utveckling av inköpen från
svenska företag.
Skälen för regeringens bedömning: Det internationella
forskningssamarbetet är av stor vikt för att upprätthålla en hög kvalitet i
forskningen. Det krävs goda internationella kontakter och möjligheter för
svenska forskare att vistas i utländska forskningsmiljöer.
Den del av samarbetet som sker i internationella
forskningsorganisationer utgör ett viktigt komplement till den nationella
forskningen och i många fall utgör deltagandet den enda existerande
117
Prop. 1996/97:5
möjligheten att bedriva forskning vid forskningsfronten inom det aktuella
området. Deltagandet i ESA har varit positivt för svenska forskare och
företag. Det svenska vetenskapliga utnyttjandet av de storskaliga
forskningsanläggningarna är i de flesta fall högt. Den svenska andelen av
experimenttiden motsvarar ungefär Sveriges andel av kostnaderna. CERN,
ESO, EMBL, ESRF och EU:s fusionsforskningsanläggning JET har alla
doktorand- och postdoktorprogram, vilka är värdefulla för svenska
studerande och forskare.
Deltagandet i det internationella forskningssamarbetet är betydelsefullt
för forskarna men representerar samtidigt stora kostnader. Kostnaderna
bör vägas mot kostnaderna för annan forskning och samma ekonomiska
restriktioner bör gälla. Dessa projekt pågår ofta mycket länge utan
grundläggande prövning av andra än berörda forskare. För att optimera de
vetenskapliga fördelarna för svensk forskning är det enligt regeringens
mening angeläget att följa och pröva det internationella engagemangets
inriktning och omfattning samt det svenska utbytet av det institutionalise-
rade forskningssamarbetet. Det är viktigt att NFR och andra forskningsråd
liksom Rymdstyrelsen prövar sina långsiktiga åtaganden för att undvika
att en alltför stor andel av deras resurser är uppbundna. Forskningen
utvecklas ständigt och det bör finnas en öppenhet för nya inriktningar och
förändrade organisatoriska lösningar. Liksom vad gäller
forskningssamarbetet inom EU bör de svenska representanterna i övriga
internationella forskningsorganisationer aktivt söka påverka inriktning och
omfattning av verksamheten så svensk forskning ges bästa möjliga
förutsättningar. Vissa generella riktlinjer för de svenska delegaterna i
organisationernas styrelser kan ge stärkta möjligheter till påverkan.
Även andra länder har uppmärksammat de höga kostnaderna för
deltagandet i internationella forskningsorganisationer. Således har de tre
största bidragsländema till de stora europeiska forskningsanläggningarna,
Tyskland, Storbritannien och Frankrike, under året inlett en diskussion om
möjliga kostnadsbegränsningar. Denna diskussion kommer att fortsätta
under hösten 1996. Norges forskningsråd genomför under hösten en
analys av det norska deltagande i flera internationella organisationer.
Regeringen avser därför ta initiativ till en översyn av Sveriges engage-
mang i storskaliga internationella forskningsorganisationer, inklusive
Sveriges deltagande i EU:s fusionsforskningsprogram. Översynen bör
belysa omfattningen, inriktningen och formerna för detta engagemang.
Sverige bör i arbetet informera sig om andra länders motsvarande
åtgärder.
COST och EUREKA
I Europa har organisationerna COST (European Cooperation on Science
and Technology) och EUREKA (European Research Coordination
Agency) det uttalade syftet att stimulera FoU-samarbete över gränserna
genom att tillhandahålla lättillgängliga strukturer för samarbete. Båda
omfattar ett spektrum av FoU-områden. Deltagarna svarar själva för
projektkostnaderna och initierar likaså projekten. EUREKA syftar till att
118
Prop. 1996/97:5
öka samarbetet främst mellan företagen i Europa i företagsledda,
marknadsnära utvecklingsprojekt. COST-samarbetet har starkare betoning
på forskning och engagerar i huvudsak universitet, högskolor och institut.
Arbete pågår för att utveckla samarbetet mellan dessa organisationer och
EU:s ramprogram i syfte att uppnå synergieffekter i de olika
organisationernas FoU-samarbete. EU-samarbetet behandlas i avsnitt
3.13.2.
ESA
Samarbetet inom den europeiska rymdforskningsorganisationen ESA är
uppdelat på obligatoriska program, bl.a. vetenskapsprogrammet och
frivilliga tillämpningsprogram. Betänkandet Den svenska
rymdverksamheten (SOU 1995:78), presenterades år 1995.
Rymdforskningen behandlades endast i begränsad utsträckning i
betänkandet och regeringens ställningstagande redovisas i avsnitt 14.5.1.
GARTEUR
Group for Aeronautical Research and Technology in Europé GARTEUR,
är en organisation för flygforskningssamarbete i Europa. Den baseras på
ett memorandum of understanding (MoU) mellan Frankrike,
Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Sverige. Spanien har ansökt
om medlemskap i organisationen och Italien överväger att ansöka.
Samarbetet sker i princip på regeringsnivå. GARTEUR prövar för
närvarande att utveckla sin roll när det gäller såväl förändrade
arbetsformer som utarbetandet av en gemensam policy för flygteknisk
forskning och teknologiutveckling i Europa.
Flygindustrin och flygforskningsinstituten medverkar i denna utveckling
via sina samarbetsorganisationer AECMA (European Association of
Aerospace Industries) och AEREA (Association of European Research
Establishment in Aeronautics). Avsikten är att inom ramen för en samlad
policy genomföra gemensamma forsknings- och
teknologiutvecklingsprogram som stöd för utvecklingen av framtida
flygplan, såväl civila som militära, i syfte att utnyttja tillgängliga
europeiska resurser på ett effektivt sätt.
EU:s program för forskning och utveckling
Forskning och utveckling var inte en huvudfråga när de europeiska
gemenskaperna växte fram under 1950-talet. Det första ramprogrammet
inleddes år 1984, och betydelsen av forskning och utveckling för det
europeiska näringslivets konkurrenskraft uppmärksammades i och med
den europeiska enhetsaktens tillkomst år 1986, där forskningspolitiken
fick sitt självständiga avsnitt. Det första ramprogrammet för forskning och
119
Prop. 1996/97:5
utveckling omfattade 3,8 miljarder ECU under perioden 1984-1987 och
det nu pågående fjärde ramprogrammet, som löper mellan åren 1994 och
1998, omfattar ca 13 miljarder ECU. Omfattningen har således mer än
trefaldigats och forskningsprogrammens andel av EU:s totala budget har
ökat från 3,1% till 3,7%. Ökningen är delvis skenbar då ett antal
aktiviteter som tidigare legat utanför ramprogrammet nu förts in i det
fjärde ramprogrammet.
Det är Maastrichtfördraget från år 1993 som nu reglerar EU:s
verksamhet inom forskning och utveckling. Genom fördraget blir
teknikpolitik ett centralt element i EU:s näringspolitik. I artikel 130
betonas framför allt medlemsstaternas roll när det gäller att säkerställa de
nödvändiga förutsättningarna för den europeiska industrins
konkurrenskraft. Men härutöver skall gemensamt åtgärder vidtagas för att
påskynda industrins anpassning till strukturförändringar, främja en
gynnsam miljö för utveckling av företag - särskilt små och medelstora
företag - inom hela gemenskapen, främja en gynnsam miljö för samarbete
mellan företag och verka för ett bättre utnyttjande av de industriella
möjligheter som skapas genom politiken avseende innovation, forskning
och teknisk utveckling. Dessa åtgärder får emellertid inte snedvrida
konkurrensen mellan företagen. En av de grundläggade idéerna är att EU
bara ska sköta sådant som görs bättre gemensamt än nationellt, den s.k.
subsidiaritetsprincipen.
I Maastrichtfördraget anges att gemenskapens mål för forskning och
teknisk utveckling skall vara att stärka den vetenskapliga och teknologiska
grunden för europeisk industri för att göra denna mer internationellt
konkurrenskraftig samt att främja alla andra forskningsinsatser som anses
nödvändiga enligt andra kapitlet i fördraget (artikel 130 f). Den
verksamhet som skall bedrivas i ramprogrammen skall enligt fördragets
artikel 130 g omfatta program för forskning, teknisk utveckling och
demonstration genom att främja samarbete mellan företag,
forskningscentra och universitet, samarbete med tredje land och
internationella organisationer, spridning och nyttiggörande av resultat,
samt stimulans till utbildning och fri rörlighet för forskare inom
gemenskapen.
Vissa förändringar i de innehållsliga prioriteringarna har naturligen skett
mellan det första och det fjärde ramprogrammet. Sammanfattningsvis kan
sägas att tidigare ramprogram var förhållandevis mer inriktade på
energiforskning, och informations- och kommunikationsteknologier,
medan utrymmet för t.ex. bioteknologi och forskarrörlighet har stärkts i
senare ramprogram. De nya inslagen i det fjärde ramprogrammet är
samarbete med tredje land och internationella organisationer, programmet
för teknikspridning och resultatöverföring, transportforskning och socio-
ekonomisk forskning samt demonstrationsprogram för icke-nukleära
energikällor. Omfattning och innehåll i det fjärde ramprogrammet framgår
av nedanstående tabell.
120
Prop. 1996/97:5
Innehåll i det fjärde ramprogrammet”
|
MECU |
% | |
|
Aktivitet 1 FoU och demonstrationsprogram |
10686 |
86,9 |
|
Informations- och kommunikationsteknologier |
3405 |
27,7 |
|
Informationsteknologier |
1932 | |
|
Kommunikationsteknologier |
630 | |
|
Telematik |
843 | |
|
Industriella teknologier |
7995 |
76,2 |
|
Industri och materialteknologier |
1707 | |
|
Standardisering, mätning och provning |
288 | |
|
Miljö |
1080 |
8,8 |
|
Miljö och klimat |
852 | |
|
Marina vetenskaper och teknologier |
228 | |
|
Uvsvetenskaper och teknologier |
1572 |
12,8 |
|
Bioteknologi |
552 | |
|
Biomedicin och hälsa |
336 | |
|
Jordbruk och fiske |
684 | |
|
Energi |
2256 |
18,3 |
|
Icke nukleära energikällor |
1002 | |
|
Nukleär fissionssäkerhet |
414 | |
|
Kontrollerad termonukleär fusion |
840 | |
|
Transport |
240 |
2,0 |
|
Transport |
240 | |
|
Socio-ekonomisk forskning |
138 |
7.7 |
|
Socio-ekonomisk forskning |
138 | |
|
Aktivitet 2 Samarbete med tredje land och | ||
|
internationella organisationer |
540 |
4,4 |
|
Aktivitet 3 Spridning och exploatering av resultat |
330 |
2,7 |
|
Aktivitet 4 Forskarutbildning och mobilitet |
744 |
6,0 |
|
Totalt |
12300 |
100 |
”Beloppen skall räknas upp med ca 7 % på grund av de nya medlemsländerna
Det svenska deltagandet i EU:s ramprogram
Sverige deltog i ringa omfattning i det första ramprogrammet. I det andra
deltog Sverige på programnivå i vissa program och på projektbasis i
andra. I det tredje ramprogrammet deltog svenska forskare och företag
först endast på projektbasis, men sedan EES-avtalets ikraftträdande år
1994 helt och hållet på programnivå. I och med det svenska med-
lemskapet i EU deltar Sverige i det fjärde ramprogrammet på samma
villkor som övriga medlemsländer. Avgiften för det svenska deltagandet
121
Prop. 1996/97:5
i fjärde ramprogrammet ingår som en del av medlemsavgiften och uppgår
till ca 2,5 % av EU:s totala forskningsbudget, dvs. ca 700 miljoner kronor
per år.
I det andra ramprogrammet deltog svenska forskare och företag i ca 7
% av alla de projekt som samfinansierades mellan kommissionen och
deltagarna (shared cost). De offentliga bidragen till de svenska deltagarna
uppgick till ca 580 miljoner kronor. I det tredje ramprogrammet deltog
svenskar i ca 15 % av totalt 3 547 projekt. Den offentliga finansieringen
uppgick till ca 1 miljard kronor och finansierades till 90 % via nationella
forskningsfinansierande myndigheter och till 10 % av EU inom ramen för
EES-avtalet. Detta innebär att de svenska deltagarna svarade för
motsvarande 2,4 % av det tredje ramprogrammets budget. Universiteten
svarade för omkring 50 % av det svenska deltagandet (andel projekt)
medan företagen svarade för 32 % (varav små och medelstora företag 12
%). Alla större universitet deltar och Lunds universitet svarade för det
största antalet deltaganden (deltog i över 70 projekt). Bland företagen
svarade Volvo-koncemen för flest deltaganden (nära 30 projekt).
Dessutom deltog omkring 20 institut och lika många myndigheter och
andra organisationer.
Av det fjärde ramprogrammets totala budget fördelades ca 25 % vid de
första ansökningstillfällena under år 1995. Preliminära uppgifter visar att
svenska forskare och företag deltagit i 2 625 ansökningar. Detta innebär
att drygt 20 % av det totala antalet ansökningar innehöll minst en svensk
part. Av det totala antalet godkända ansökningar ingår minst en svensk
part i drygt 25 % av projekten. Av budgeten för den första ansökningsom-
gången, som uppgår till 2 850 miljoner ECU, beräknas Sveriges andel
uppgå till mer än 3 %.
Det svenska deltagandet har ökat markant i de flesta särprogram.
Framför allt gäller detta programmen Industri och materialteknik samt
Marina vetenskaper och teknologier. Utfallet för svenska deltagare har
också varit gott i särprogrammen Transport och i det Socio-ekonomiska
programmet TSER. I standardiseringsprogrammet har en minskning skett
från en mycket hög nivå i det tredje ramprogrammet. Emellertid har den
svenska andelen av programbudgeten ökat kraftigt, dvs. svenska deltagare
finns i färre men större projekt. Jämfört med tredje ramprogrammet har
andelen för universiteten sjunkit något (till drygt 40 %) medan företagen
(37 %) och instituten ökat sin andel. Totalt deltar Sverige redan i fler
projekt i det fjärde ramprogrammet (drygt 700 projekt) än i det tredje. I
december 1995 hade drygt 40 svenska små och medelstora företag
antagits i projekt (jämfört med drygt 30 i hela tredje ramprogrammet).
122
Prop. 1996/97:5
Regeringens förslag: Sverige skall i förberedelserna inför EU:s
femte ramprogram verka för den inriktning av programmet som
föreslås i det följande, vilket bl.a. innebär en begränsning av
programmet till nuvarande nivå och prioritering av vissa angivna
områden, t.ex. åtgärder för ökat deltagande av små och medelstora
företag, ett särskilt miljöprogram och ett ökat inslag av humanistisk
och samhällsvetenskaplig forskning.
EU:s nästa program för forskning och utveckling, det femte i ordningen,
avser perioden 1998 - 2002. Förberedelserna för programmet har inletts.
Medlemsländerna i den Europeiska unionen m.fl. har inbjudits att ge
synpunkter på innehåll och utformning av kommande forskningsak-
tiviteter. Sverige har i juni 1996 lämnat preliminära synpunkter till
kommissionen. Inför detta ställningstagande har regeringen inhämtat
synpunkter från forskningsfinansierande och forskningsutförande
myndigheter och andra berörda. Synpunkter har också tillställts regerings-
kansliet på annat sätt. De svenska synpunkterna är i detta skede
preliminära. Andra länder och kommissionen lämnar också bidrag till
diskussionen om innehåll och utformning av det femte ramprogrammet.
Under det närmaste året kommer många idéer och åsikter att framföras
och diskuteras. Sverige kommer aktivt att medverka i denna process.
Kommissionen har ansvar för att sammanväga och slutligen utforma ett
förslag.
Skälen för regeringens förslag: I de flesta medlemsländer finns stora
restriktioner när det gäller ökningar av de offentliga utgifterna. Enligt den
svenska regeringens bedömning bör det femte ramprogrammet inte vara
större än det nu pågående fjärde. Mot denna bakgrund bör
forskningsprogrammet i högre grad än för närvarande koncentreras till
speciella områden. Subsidiaritetsprincipen måste kombineras med andra
kriterier för att uppnå större koncentration. Forskningsaktiviteterna bör
inriktas på att stödja utvecklingen av det europeiska näringslivet så att
tillväxt och sysselsättning främjas. De bör vidare stödja forskning som
bidrar till den globala utvecklingen inom viktiga sektorer, t.ex. livsmedel,
miljö och hälsa, och de bör bidra till lösningen av de sociala problemen
i Europa. Formerna för forskningssamarbetet bör präglas av transparens,
öppenhet och flexibilitet.
Forskningsprogrammen bör administreras och organiseras så att de små
och medelstora företagens möjligheter att delta i forskningsprogrammen
stärks, eftersom dessa företags betydelse för tillväxten i Europa tillmäts
stor vikt. De åtgärder som för närvarande är inriktade mot små och
medelstora företags medverkan bör samlas inom ett program för att
underlätta företagens ingångar i ramprogrammet. Transportforskningen bör
knytas närmare EU:s övriga aktiviteter inom transportområdet. En effektiv
användning av IT, såväl i privat som offentlig sektor, bör prioriteras och
en sammanslagning av nuvarande särprogram inom IT-området bör
123
Prop. 1996/97:5
övervägas. Utveckling av IT inom tjänstesektorn är viktig för att öka
Europas konkurrenskraft.
Miljöforskningen bör i ökad utsträckning samordnas med EU:s miljöpo-
licy. Ett särskilt miljöforskningsprogram bör finnas även i fortsättningen.
Detta bör inriktas mot den urbana miljön och luftkvalitet, antropogen
inverkan på biologisk mångfald, jordbruket, kretslopp, energiförsörjning
och energianvändning. Miljöaspekterna bör även stärkas inom andra
särprogram. Utvecklingen av miljövänlig produktion bör stödjas med hjälp
av forskningsinsatser. Insatser inom området industriella materialteknolo-
gier bör innefatta uthållig produktion, skogsbruk och material som bygger
på förnyelsebara råvaror. Forskning som inriktas mot socio-ekonomiska
och beteendevetenskapliga aspekter bör stödjas eftersom en omställning
mot en mer miljöanpassad produktion knappast är möjlig utan att dessa
aspekter beaktas.
En förstärkning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning bör
åstadkommas inom det femte ramprogrammet. Forskningen bör inriktas
mot den europeiska integrationsprocessen och de sociala problemen i
Europa, inte minst den höga arbetslösheten.
Europeiska unionen består av rika länder som har ett särskilt ansvar för
att stödja forskning och teknikutveckling som är av betydelse för att lösa
gemensamma globala problem. Det gäller miljö, hälsa, vatten, energi och
livsmedel. En särskild grupp bör tillsättas inom kommissionen för att
undersöka behov och möjligheter på detta område.
Vidare bör insatserna för utbildning och rörlighet för forskare öka
liksom utnyttjandet av forskning som stimulerar teknikutveckling för både
civil och militär användning, och för att resultaten av forskningen sprids
och nyttiggörs. Den utveckling mot ökad kontraktsforskning vid EU:s
gemensamma forskningscentrum, Joint Research Centre (JRC,) som har
inletts under det fjärde ramprogrammet bör fortsätta. Frågan om lika
representation mellan kvinnor och män i EU:s beslutsprocesser bör ges
prioritet vid utarbetandet och genomförandet av det femte ramprogrammet
för forskning och utveckling.
När det gäller administrativa rutiner bör kommissionen ge mer utförlig
och snabbare information till de sökande samt påskynda kontraktsför-
handlingsprocessen. Större öppenhet krävs kring urvalskriterierna.
En omfattande planering under det närmaste året återstår innan det
femte ramprogrammet slutligt fastställs. Förutsättningarna kommer i olika
avseenden att kunna ändras och regeringen kan komma att tvingas grunda
sina ställningstaganden på vid senare tidpunkter gällande förutsättningar
och samarbetsmöjligheter med t.ex. enskilda länder i syfte att uppnå
svenska mål.
124
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: Sektorsforskningsorgan, forskningsråd
och universitet bör, där så är möjligt och lämpligt, beakta EU-
programmen vid beslut om större FoU-insatser. I planeringen bör
kunskap om relevanta EU-aktiviteter inhämtas samt en strategi
finnas för att utnyttja de fördelar som en samplanering med EU:s
FoU-program kan ge. Resultatet bör redovisas till regeringen.
EU:s ramprogram för forskning utgör en relativt liten del, ca 4 %, av de
samlade europeiska FoU-insatsema. Ramprogrammet påverkar trots detta
innehållet i svensk FoU-verksamhet inom både det offentliga området och
näringslivet. Svenska forskare inom många områden kommer således att
avsätta tid för deltagande i olika EU-projekt och därigenom också föra
betydande forskningsmedel till Sverige. EU kommer därvid att innebära
en påverkan på svensk forskning mot främst tillämpad, industrirelevant
forskning.
Frågan om synergieffekter mellan EU:s FoU-program och den nationella
forskningsverksamheten har olika innebörd vad gäller olika slags
forskning. EU:s ramprogram för forskning och utveckling har i huvudsak
karaktären av stora tematiska program. Grundforskning som stöds av
forskningsråden är bara i mindre utsträckning programstyrd och kopp-
lingarna till EU-programmen har närmast karaktären av kunskapsöverfö-
ring. Forskare och forskargrupper som med stöd av råden byggt upp
kompetens inom olika områden kan alltså inom EU-programmen
vidareutveckla och tillämpa denna. Sektorsorganens insatser har större
likheter med EU-programmen men inte heller här kan man generellt tala
om någon mer fullständig överensstämmelse.
Inom sektorsforskningsområdet har många av de berörda myndigheterna
analyserat sambandet mellan det svenska FoU-stödet och EU:s rampro-
gram. Det finns flera exempel på insatser som samordnats med EU:s
ramprogram t.ex. inom biomedicin samt inom kommunikations- och
jordbruksområdena. I många fall framgår, bl.a. genom de analyser som
genomförts av EU/FoU-rådet och NUTEK, att svenska forskare varit
framgångsrika där överlappningen varit stark men inte där den varit svag.
Skälen för regeringens bedömning: Svenska forskare har som framgår
av redovisningen i avsnitt 3.13.2 varit mycket framgångsrika när det
gäller att utnyttja de medel som EU fördelar för forskning och utveckling.
Det gäller framför allt sådana områden där svensk forskning ligger i
forskningsfronten.
En utgångspunkt för den nationella forskningspolitiken bör enligt
regeringen vara att beakta EU-programmen på samma sätt som de rent
nationella programmen och hantera dem integrerat i den nationella
planeringen. Enligt regeringens bedömning behövs dock inga större
omprioriteringar av de nationella resurserna med anledning av EU:s
125
Prop. 1996/97:5
ramprogram. Ansvariga organ, i första hand sektorsforskningsmyndigheter
och i andra hand råd och högskolor, bör där så är möjligt och lämpligt
beakta EU-programmen vid beslut om större FoU-insatser. Ett över-
gripande mål är således att sträva efter att skapa synergieffekter mellan
svensk forskning och EU:s forskning. Samtidigt bör framhållas att en
ökad anpassning till EU:s FoU-program självfallet inte får inverka menligt
på möjligheterna att uppnå andra viktiga nationella eller internationella
mål för den svenska forskningen.
Ett ökat hänsynstagande till EU:s FoU-program förutsätter att man i
planeringen inhämtar kunskap om EU-akti vi teter som berör den egna
nationella verksamheten, redovisar dessa inför beslut, har en strategi för
att utnyttja de fördelar som en eventuell samplanering med EU:s FoU-
program kan ge, löpande följer EU-programmen samt i efterhand
redovisar resultatet. En sådan redovisning måste också innehålla
kvantitativa data över omfattningen av deltagande i EU-programmen
inklusive uppgifter om storleken av de medel från EU som kommer
svenska forskare till del. EU/FoU-rådet bör dessutom löpande följa upp,
sammanställa och redovisa sådana data samlat. Regeringen kommer att
meddela de anvisningar som erfordras för den här beskrivna
samplaneringen med EU:s FoU-program.
Sverige bör givetvis också utnyttja de möjligheter som finns att påverka
utformningen av EU:s ramprogram på alla nivåer. De preliminära svenska
synpunkterna på EU:s ramprogram beskrivs närmare i avsnitt 3.13.3. När
programmet fastställts kan det dock betraktas som givet för hela
ramprogrammets genomförandetid medan nationella myndigheter i viss
utsträckning kan göra löpande anpassningar av svenska prioriteringar i
enlighet med Sveriges nationella ställningstaganden.
EU:s FoU-program avser i hög grad insatser inom och för företag. Det
svenska deltagandet i EU:s ramprogram har emellertid i alltför begränsad
utsträckning kommit att omfatta dessa. Industriförbundet har till
regeringen framfört synpunkter på bl. a. svenska företags deltagande i EU-
forskningssamarbetet. Ett centralt mål för EU:s forskning är ökad
europeisk konkurrenskraft. Om detta skall uppnås förutsätter det aktivt
deltagande av såväl företag som forskningsinstitutioner i programmen.
Avgörande är också projektens kvalitet samt att resultaten snabbt kan
omsättas och nyttiggöras av företagen. Programmen måste ha en
industriell potential och vara relevanta för företagen om dessa skall ha
intresse av att delta. Företagen måste också nås av information om EU:s
program och vilka möjligheter det finns att delta. Det är angeläget att
programansvariga myndigheter ger ökad uppmärksamhet åt frågan om
svenska företags medverkan i detta samarbete och hur företagen
tillsammans med högskola och universitet kan dra ännu större nytta av
EU:s forskningssatsningar. Regeringen vill stärka dialogen med
näringslivet för att kunna påverka ramprogrammets innehåll i en för
näringslivet relevant riktning.
126
Prop. 1996/97:5
Regeringens bedömning: Rådet för forsknings- och
utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU bör förstärkas för att
möjliggöra en utökning av informations- och rådgivningsverksam-
heten. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att
rådets resurser ökas med 1,5 miljoner kronor.
En förutsättning för att Sverige skall kunna få utbyte av EU:s FoU-
program är att det svenska deltagandet i EU:s fjärde ramprogram för
forskning och utveckling (1994-1998) upprätthålls. Sedan inledningen av
det fjärde ramprogrammet deltar Sverige i fler projekt än under hela
tredje ramprogrammet, som avsåg åren 1990-1994. Denna ökning som
skett under Sveriges första år som medlemsland ger ingen garanti för att
deltagandet fortsätter på denna höga nivå under hela fjärde ramprogram-
met. Ett femte ramprogram avseende åren 1998-2002 planeras dessutom
för närvarande.
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU
(EU/FoU-rådet) föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för
budgetåren 1997-99 att verksamheten förstärks vad avser information och
rådgivning. Rådet planerar att, genom ett utbyggt kontaktnät, nå ut till nya
presumtiva deltagare och att utvidga rådgivningsverksamheten mot mer
specialiserad rådgivning som kontraktskrivning och partnersökning.
Informationsverksamheten föreslås, när det gäller informationsmaterial,
ligga på ungefär samma ambitionsnivå som under tidigare period.
Utbildningsdepartementet uppdrog i september 1995 åt en särskild
utredare att se över den svenska organisationen när det gäller att stimulera
och stödja Sveriges deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram
och därtill angränsande verksamheter. Uppdraget redovisades den 6 mars
1996. I rapporten föreslås bl.a. att EU/FoU-rådets verksamhet kon-
centreras till informations- och serviceuppgifter samt att dess resurser
förstärks för dessa uppgifter. Rådet bör svara för allmän informationsverk-
samhet om EU:s forskningsprogram och serviceverksamhet av generell
karaktär.
Skälen för regeringens bedömning: Den informations- och
rådgivningsverksamhet EU/FoU-rådet bedriver är av stor betydelse för ut-
vecklingen av det svenska deltagandet i FoU-samarbetet med EU.
Allteftersom omfattningen av EU:s FoU-program liksom konkurrensen om
projektmedel ökar, kommer de informations- och serviceinsatser rådet
bedriver att bli av allt större betydelse.
Regeringen delar EU/FoU-rådets och den särskilde utredarens
bedömning att rådets insatser bör öka, såväl kvantitativt som kvalitativt.
Insatserna bör syfta till att öka omfattningen av det svenska deltagandet
bl.a. genom att nå ut till nya presumtiva deltagare och genom att höja
kvaliteten på ansökningarna. Regeringen föreslår en förstärkning av
127
Prop. 1996/97:5
EU/FoU-rådet och har i budgetpropositionen avseende år 1997 beräknat
ett ramanslag om 9,5 miljoner kronor för rådet, vilket innebär en ökning
om 1,5 miljoner kronor, som finansieras inom den givna ramen. Genom
resurstillskottet bör rådet kunna utvidga och förstärka sin verksamhet i
den av rådet föreslagna riktningen.
Nätverk för Europaforskning
En särskild utredare, tillsatt av Utbildningsdepartementet, har i
rapporten ”Nätverk för Europaforskning” (Ds 1996:50) föreslagit en
satsning för att bygga upp en nationell nätverksstruktur för
Europaforskning. Vidare har utredaren föreslagit att en årsbok skall ges
ut för att sprida forskningsresultaten. Rapporten har varit föremål för
överläggningar med företrädare för högskola och forskningsråd.
Förslaget bemöttes positivt. Det är angeläget att främja framväxandet
av en bred Europaprofil i forskningen. Det bör ske på ett sätt som
gagnar såväl förståelsen av Europeiska Unionen som grundforskningen
och forskarutbildningen inom juridik, ekonomi och statskunskap. En
nationell nätverksstruktur i vilken flera universitet och högskolor ingår
bör byggas upp. Strukturen bör bestå av ett statsvetenskapligt, ett
ekonomiskt och ett juridiskt nätverk, vart och ett med ett koordinerande
sekretariat. Både etablerade forskare och doktorander bör ingå i
nätverken.
Medlen för nätverksstöd bör användas till seminarier och kurser på
nationell nivå för äldre och yngre forskare. Dessa förutsätts arbeta
inom projekt och tjänster, vilka finansieras på annat sätt. Resurser finns
inom Humanistisk-samhällsekonomiska forskningsrådet (HSFR), hos
sektorsorganen samt inom fakultetsanslagen. Institutioner och fakulteter
förutsätts planera verksamhet som tar dessa medel i anspråk.
Regeringens åtgärder med anledning av rapporten behandlas även i
budgetpropositionen för år 1997, Utbildningsdepartementets avsnitt
5.5.1 Fakultetsresurser och nya forskningssatsningar.
Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna
Genom det svenska medlemsskapet i EU medverkar Sverige i EU:s
omfattande regionala utvecklingsprogram. Dessa finansieras med medel
ur EU:s strukturfonder och syftar primärt till att skapa sysselsättning och
tillväxt. Betydande medel ur strukturfonderna avsätts för forskning och
utveckling.
I EU:s regionalpolitiska program har Sverige indelats i målområden.
Inre Norrland har givits beteckningen mål-6. Inom detta område ligger
Kiruna, där det sedan länge finns en omfattande forskningsaktivitet,
främst inom rymdområdet. Forskningsinstitutioner med skilda inriktningar
128
Prop. 1996/97:5
har lokaliserats till Kirunaregionen på grund av dess geografiska läge och
förutsättningar. För närvarande finns i regionen bl.a. Abisko naturveten-
skapliga station, fältstationen i Tarfala, Institutet för Rymdfysik,
ESRANGE, Miljödatacentrumoch Satellitbild AB.
I det samlade programplaneringsdokument för mål-6-området som EU-
kommissionen och den svenska regeringen gemensamt undertecknade i
november 1995 fanns ett förslag om inrättande av ett nytt miljö- och
rymdforskningsinstitut i Kiruna. Grundtanken bakom förslaget var att
existerande forskningsverksamhet i Kiruna skulle byggas ut och komplet-
teras för att skapa en bredare akademisk miljö med egen utvecklingskraft.
Regeringen gav i juni 1995 Forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag
att vidareutveckla förslaget om ett miljö- och rymdforskningsinstitut vad
beträffar inriktning, organisation och finansiering. Uppdraget redovisades
i december 1995. Institutet inrättades i mars 1996 genom förordningen
(1996:173) om Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna. Institutets
uppgift är bl.a. att fördela medel inom de fyra delområdena
satellitdatahantering, klimatforskning, atmosfärforskning och
samhällsvetenskaplig tillämpning av geografisk information. Institutet
skall teckna avtal med befintliga forskningsutförande organ i regionen.
Verksamheten finansieras genom bidrag från regeringen, EU:s
strukturfonder, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Kiruna kommun.
Kunskapscentrum för turism
I det samlade programplaneringsdokumentet för mål-6-området berörs
även frågan om en forsknings- och utvecklingssatsning inom området
turism vid Mitthögskolan. Mitthögskolan har till Övervakningskommittén
för mål-6-området ansökt om medel ur EU:s strukturfonder för
uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan.
Regeringen har ställt sig positiv till satsningen och även, som ett
engångsstöd, anvisat vissa medel för ändamålet. Övervakningskommittén
för mål-6-området avser att behandla Mitthögskolans ansökan under
hösten 1996. Frågan om en satsning på ett kunskapscentrum för turism
vid Mitthögskolan behandlas även i Närings- och handelsdepartementets
avsnitt 14.5.6 i denna propositon.
129
9 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 5
Prop. 1996/97:5
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut samt konventionen den 18 juni 1992 om ändring
av konventionen om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut.
Konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut
inkorporeras med svensk rätt i delar som avser immunitet och
privilegier genom en lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall.
Europeiska universitetsinstitutet i Florens (European University Institute,
EUI) bedriver forskarutbildning och forskning inom juridik,
samhällsvetenskap och humaniora. Institutet bildades genom att de sex
ursprungliga medlemsländerna i EG ingick en konvention av den 19 april
1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut. Efterhand har
nya medlemsstater i EU anslutit sig. Enligt artikel 32 i konventionen får
varje medlemsstat i EU ansluta sig till denna och anslutningen blir
gällande då institutets styrelse har beslutat om nödvändiga anpassningar
i konventionens bestämmelser till följd av anslutningen. Sådana beslut om
anpassningar har således fattats den 20 mars 1975, den 21 november
1986, den 4 juni 1987, den 3 december 1987 samt den 7 december 1989.
Till konventionen hör ett protokoll som reglerar privilegier och
immuniteter för institutet och vissa personer knutna till institutet.
Konventionens text med de bearbetningar som föranletts av tillträdet av
nya medlemsstater biläggs denna proposition som bilaga 1. En konvention
om ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut ingicks den 18 juni 1992 och har nu godkänts av
samtliga medlemsländer. Denna konvention biläggs denna proposition som
bilaga 2.
I artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens
medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till EU förbinder sig
Sverige att ansluta sig till de avtal som de tidigare medlemsländerna har
ingått och som gäller unionens funktion eller har samband med unionens
verksamhet. Regeringen har i propositionen Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, Del 1, s. 118 f.) förklarat sig ha
för avsikt att återkomma till riksdagen i de fall där anslutning till
konventioner eller andra instrument är av sådan beskaffenhet att de skall
underställas riksdagen.
EUI har institutioner för historia och kulturhistoria, nationalekonomi,
130
Prop. 1996/97:5
rättsvetenskap och stats- och samhällsvetenskap men har möjlighet att
inrätta fler institutioner samt även tvärvetenskapliga program. En antagen
doktorand genomgår en treårig forskarutbildning och kan därefter avlägga
doktorsexamen vid EUI. I juridik kan även Mastersexamen avläggas.
Sverige har, utan att ha tillträtt konventionen, sedan läsåret 1990/91
genom ett särskilt avtal med institutet haft rätt att årligen skicka fyra
innehavare av doktorandtjänst eller utbildningsbidrag, som kunnat förlägga
ett eller två år av sin utbildning till institutet. Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) är svenskt kontaktorgan för
samarbetet med EUI. HSFR har i en skrivelse den 18 oktober 1995
föreslagit att Sverige skall ansöka om medlemsskap i EUI.
Konventionens huvudsakliga innehåll
Här redogörs för konventionen med det innehåll den har efter 1992 års
ändringar.
Artiklarna 1 - 4 anger principerna för grundandet av institutet. I artikel
1 slås fast att Europeiska universitetsinstitutet skall vara en juridisk person
och ha sitt säte i Florens.
Artikel 2 anger institutets uppgifter. EUI skall genom sin verksamhet
inom högre utbildning och forskning bidra till utvecklingen av Europas
kulturella och vetenskapliga arv, både som helhet och i dess enskilda
delar. De stora rörelser och institutioner som utmärker Europas historia
och utveckling skall beröras. Europas kulturella och språkliga mångfald
och förhållandet till utomeuropeiska kulturer skall beaktas. Inom sitt
allmänna vetenskapliga program skall institutet även utveckla
tvärvetenskapliga forskningsprogram ägnade åt de huvudfrågor som det
nutida europeiska samhället ställs inför, inklusive sådant som relaterar till
Europas uppbyggnad.
Institutet skall inom sina studie- och forskningsområden också vara ett
forum för utbyte och diskussion av idéer och erfarenheter.
Genom artikel 3 åtar sig de fördragsslutande staterna att med beaktande
av forskningens och undervisningens frihet vidta sådana åtgärder som
underlättar fullgörandet av institutets uppgift. De skall främja institutets
inflytande i den vetenskapliga världen genom att bistå det med att
upprätta lämpliga samarbetsformer såväl med universitet och
vetenskapliga institutioner i det egna landet som med europeiska och
internationella organ för utbildning, kultur och forskning. Institutet kan
ingå avtal med stater och internationella organ.
Enligt artikel 4 skall institutet och dess personal åtnjuta den immunitet
och de privilegier, som är nödvändiga för att det skall kunna fullgöra sina
uppgifter, i enlighet med de villkor som finns fastställda i det protokoll
som är bifogat till konventionen och som är en integrerad del av
konventionen.
Artiklarna 5 - 9 behandlar institutets förvaltning. Institutets ledande
131
Prop. 1996/97:5
organ är styrelsen, institutets rektor och det akademiska rådet.
Styrelsen består av företrädare för varje fördragsslutande stats regering.
Varje regering har en röst i styrelsen och skall förordna två företrädare till
denna. Ordförandeskapet innehas under ett år i tur och ordning av varje
fördragsslutande stat. Institutets rektor och generalsekreterare samt en
representant för EU deltar i styrelsens sammanträden men saknar rösträtt.
Styrelsen ansvarar för institutets huvudinriktning. Den skall leda
verksamheten och övervaka utvecklingen. Styrelsen skall bl.a. underlätta
kommunikationerna mellan institutet och regeringarna och fatta de beslut
som är nödvändiga för att institutet skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt artiklarna 5 och 6.
Styrelsen skall också bl.a. utarbeta olika slag av bestämmelser som styr
institutets verksamhet, besluta om vissa tjänster och utnämningar och
godkänna institutets budget.
Då beslut i styrelsen kräver kvalificerad majoritet viktas rösterna enligt
artikel 6.7 enligt följande: Belgien 5, Danmark 3, Tyskland 10, Grekland
5, Spanien 8, Frankrike 10, Irland 3, Italien 10,
Luxemburg 2, Nederländerna 5, Portugal 5, Storbritannien 10.
Artikel 7 behandlar rektors roll och befogenheter. Rektor leder institutet
och ansvarar för att vad som stadgas i konventionen och beslut i enlighet
med denna genomförs. Rektor fattar alla administrativa beslut som inte
faller inom något annat organs behörighetsområde, ansvarar bl.a. för
institutets förvaltning och är institutets rättsliga företrädare. Rektor väljs
av styrelsen för en period av fem år.
En generalsekreterare skall enligt artikel 8 biträda rektor i utförandet av
de organisatoriska och administrativa åliggandena.
Artikel 9 behandlar det akademiska rådet, som har allmänna
befogenheter vad avser forskning och undervisning.
Artiklarna 10 - 14 behandlar den akademiska organisationen vid
institutet, som enligt artikel 10 skall vara indelat i institutioner, vilka är
basenheter för verksamheten.
Artikel 11 ger institutet inledningsvis fyra institutioner: Historia och
kulturhistoria, nationalekonomi, rättsvetenskap och stats- och
samhällsvetenskap. Indelningen kan ändras och nya institutioner liksom
tvärvetenskapliga studie- eller forskningscentra kan inrättas.
Artikel 12 berör formerna för forskningsarbetet vid institutet. Detta skall
till större delen utföras i seminarier eller av forskningsgrupper.
Forskningsarbetet skall kunna definieras inom ramarna för godkända
studie- och forskningsprogram och beakta institutets mål.
Forskningsarbetet skall utföras i aktivt samarbete mellan lärare och
forskarstuderande.
Artikel 13 föreskriver att institutet skall ha ett bibliotek och en
dokumenttjänst och att lärare och forskarstuderande skall ha tillgång till
arkiv, bibliotek och museer i Florens och i andra italienska städer.
Artikel 14 ger EUI rätt att inom sina ämnesområden tilldela Europeiska
universitetsinstitutets doktorsgrad till forskarstuderande som har genomfört
132
Prop. 1996/97:5
minst två års studier vid institutet och lagt fram ett självständigt
forskningsarbete av hög kvalitet. Arbetet skall ha godkänts av institutet
och skall offentliggöras. Institutet har också befogenhet att tilldela en grad
under doktorsgraden till forskare som har fullgjort minst ett års studier vid
institutet och uppfyllt de särskilda villkoren för den graden. Forskare som
inte tilldelats akademisk grad kan när de lämnar institutet efter anmodan
få intyg om de studier och den forskning de där genomfört.
Artiklarna 15-17 behandlar lärarkår och forskarstuderande. I artikel 15
definieras lärarkåren som institutionschefer, chefer för tvärvetenskapliga
centra, professorer, lektorer och övriga lärare.
Artikel 16 ägnas de forskarstuderande vid EUI, dvs. studerande eller
forskarstuderande som avlagt nationella universitetsexamina som visar
deras lämplighet att påbörja eller fortsätta forskningsarbete, som uppfyller
villkoren enligt artikel 27.3 och som antagits av institutet. Tillträde till
institutet är öppet för medborgare i de fördragsslutande staterna.
Medborgare i andra stater kan få tillträde inom de gränser och på de
villkor som styrelsen beslutar efter hörande av det akademiska rådet.
Artikel 17 behandlar studiefinansieringen. De fördragsslutande staterna
skall i den utsträckning medel finns tillgängliga främja utdelningen av
stipendier till egna medborgare som blivit antagna vid institutet och vid
behov anpassa sina bestämmelser för stipendieutdelning.
Artiklarna 18-21 innehåller finansiella bestämmelser. Artikel 18 reglerar
frågor om driftsbudget. Budgetåret skall motsvara kalenderåret och
inkomster och utgifter skall uttryckas i italienska lire.
Artikel 19 anger den fördelningsnyckel enligt vilken de fördragsslutande
staternas finansiella bidrag till institutet skall bestämmas: Belgien 5.48%,
Danmark 2.24%, Tyskland 19.19%, Grekland 1.62%, Spanien 6.87%,
Frankrike 19.19%, Irland 0.57%, Italien 19.19%, Luxemburg 0.17%,
Nederländerna 5.48%, Portugal 0.81%, Storbritannien 19.19%.
Artiklarna 20-24 behandlar budgettekniska frågor och intern
ansvarsfördelning i vissa budgetfrågor, de fördragsslutande staternas
skyldighet att betala sina andelar i tid samt frågor om revision m.m.
Genom artikel 25 tar Italienska republiken på sig att utan kostnad
tillhandahålla institutet den mark och de byggnader i Florens institutet
behöver för sin verksamhet samt underhållet av dessa. På samma villkor
skall Italienska republiken på EUI:s mark ställa till förfogande en fullt
utrustad restaurang och socialt centrum för lärarkåren, de
forskarstuderande och institutets administrativa personal.
Artikel 26 behandlar finansreglementet som styrelsen skall anta på
förslag från rektor eller någon av styrelseledamöterna. Finansreglementet
ger närmare föreskrifter om t.ex. upprättande och genomförande av
budgeten samt redovisning och revision.
Artiklarna 27-29 innehåller övriga bestämmelser. Artikel 27 behandlar
språkfrågor. Institutets officiella språk är danska, engelska, franska,
grekiska, holländska, italienska, portugisiska, spanska och tyska. Lärarna
och de forskarstuderande skall ha tillräckliga kunskaper i två av dessa
133
Prop. 1996/97:5
språk. För varje akademisk verksamhet skall två arbetsspråk väljas, varvid
hänsyn skall tas till lärarkårens och de forskarstuderandes språkkunskaper
och önskemål.
Artikel 28 säger att EUI i varje fördragsslutande stat skall ha den mest
vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den
nationella lagstiftningen. Institutet skall särskilt kunna förvärva och
avyttra fast och lös egendom, ingå avtal samt föra talan inför domstolar
och andra myndigheter. Institutet företräds i sådana fall av rektor.
Om tvist, som styrelsen inte kunnat avgöra, skulle föreligga mellan de
fördragsslutande staterna eller mellan en eller flera av dessa och institutet
om tillämpning eller tolkning av konventionen kan, enligt artikel 29,
tvisten på begäran av någon av parterna bli föremål för skiljeförfarande.
Artiklarna 30 - 38 innehåller övergångsbestämmelser och
slutbestämmelser. Artiklarna 30 och 31 reglerar faserna vid själva
grundandet av EUI.
Artikel 32 behandlar anslutningen av nya medlemsstater. Vaije
medlemsstat i EU får ansluta sig till konventionen genom att deponera ett
anslutningsinstrument hos Italienska republikens regering. Anslutningen
blir gällande den dag då styrelsen enhälligt och i samförstånd med den
anslutande staten har bestämt vilka anpassningar som behöver göras i
konventionens bestämmelser, särskilt i artiklarna 6.7 och 19.1.
Artiklarna 33-35 behandlar frågor om revidering av konventionen och
territoriell tillämpning av denna.
Artiklarna 36 och 37 talar om hur konventionen träder i kraft. Den skall
föreläggas de fördragsslutande staterna för godtagande, godkännande eller
ratifikation i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Den träder
i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att Italienska
republikens regering har mottagit den sista anmälan om att dessa
formaliteter har fullgjorts.
Italienska republikens regering skall till de fördragsslutande staterna
anmäla varje underskrift, deposition av varje godtagande-, godkännande-,
ratifikations- eller anslutningsinstrument och varje förklaring enligt artikel
35, ikraftträdandet av konventionen liksom varje ändring av konventionen
i enlighet med artikel 33.
I ett protokoll om europeiska universitetsinstitutets immunitet och
privilegier finns bestämmelser om en rad immuniteter och privilegier för
dels institutet som sådant, dels personal och vissa andra personer som på
olika sätt är knutna till institutet.
I artikel 1-6 finns regler för institutet. Det skall åtnjuta immunitet mot
rättsliga förfaranden såvitt avser verkställighet, dess byggnader, lokaler
och arkiv skall vara okränkbara och dess tillgångar får inte bli föremål för
tvångsåtgärder. Det finns vidare bestämmelser om frihet från skatter och
tullavgifter för varor som är nödvändiga för utövandet av institutets
officiella verksamhet, för institutet och för institutets tillgångar och
inkomster. Det finns också bestämmelser om att handlingar skall åtnjuta
den behandling som ges av en stat till internationella organisationer och
134
Prop. 1996/97:5
inte heller får underkastas censur. Från reglerna ges vissa undantag.
I artikel 7-13 i protokollet ges bestämmelser om immuniteter och
privilegier för vissa kategorier av fysiska personer, nämligen företrädare
för de fördragsslutande staterna och deras rådgivare som deltar i
sammanträden med institutets styrelse, den företrädare för Europeiska
gemenskaperna som deltar i styrelsens sammanträden, personer som, t.ex.
på inbjudan av institutet, deltar i institutets arbete, rektorn,
generalsekreteraren, medlemmar av lärarkåren och annan personal och
vissa medlemmar av deras familjer samt forskarstuderande. Styrelsen vid
institutet bestämmer enligt artikel 13 vilka grupper bland personalen som
omfattas. De privilegier och immuniteter som upptas i protokollet gäller
t.ex. immunitet mot personligt gripande och häktning, immunitet mot
rättsliga åtgärder vad avser handlingar som utförts i tjänsteutövningen
samt olika slag av lättnader vad gäller resa och vistelse och möjligheter
att föra personlig egendom mellan länderna. Enligt artikel 12 skall där
angiven personal erlägga skatt till förmån för institutet på löner och
arvoden som institutet betalar och sådana löner och arvoden skall vara
undantagna från nationell inkomstskatt. Vissa undantag från angivna
immuniteter och privilegier gäller också för fysiska personer med
anknytning till institutet.
Protokollet avslutas med ett antal allmänna bestämmelser för
tillämpningen av protokollet (artiklarna 14-21).
Skälen för regeringens förslag: Sverige har som nämnts f.n. genom ett
särskilt avtal möjlighet att varje läsår låta fyra doktorander med
doktorandtjänst eller utbildningsbidrag i Sverige vistas vid EUI som ett
led i sin svenska forskarutbildning. För detta betalar Sverige genom
HSFR, som är svenskt kontaktorgan med Florens-institutet, en avgift till
institutet.
Ett medlemsskap i EUI innebär att Sverige till skillnad från det
hittillsvarande samarbetet tar del i verksamheten på samma villkor som
övriga medlemsstater, dvs. är med i beslutsprocesserna inom EUI och får
sända ett större antal studenter till institutet. För Sveriges del torde det
röra sig om cirka tio forskarstuderande per år, vilka kan avlägga
doktorsexamen vid institutet. Svenskar kan också söka och få
tidsbegränsade anställningar som professor eller lektor vid EUI. Svenska
blir officiellt språk vid EUI. Sverige får rösträtt, som när beslut kräver
kvalificerad majoritet viktas enligt samma principer som inom EU.
Medlemsländerna betalar årligen en del av EUI:s budget beräknad enligt
en procentnyckel framräknad med hjälp av ländernas BNP. För Sveriges
del beräknas det röra sig om en årlig kostnad om cirka 3 miljoner kronor.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att, under
förutsättning att riksdagen godkänner att Sverige tillträder konventionen,
medel avsätts för ändamålet under anslaget Europeisk
forskningssamverkan.
EUI innebär för doktoranderna att de får tillgång till en internationell,
135
Prop. 1996/97:5
vital och stimulerande vetenskaplig miljö som ger dem vidgade
perspektiv. Möjligheterna för EUI:s doktorer att få tjänst har visat sig
goda.
Regeringen anser att de fördelar som ett medlemskap i EUI utgör är
sådana att Sverige bör tillträda konventionen. Sverige har också, som
nämnts, i artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska
unionens medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till EU förbundit
sig att ansluta sig till de avtal som de tidigare medlemsländerna har ingått
och som gäller unionens funktion eller har samband med unionens
verksamhet. Som exempel på ett sådant fall anges därvid bl.a.
konventionen om upprättandet av ett europeiskt universitetsinstitut i
Florens.
Konventionen om EUI innehåller ett antal bestämmelser om privilegier
och immuniteter. Vid en anslutning till konventionen är Sverige bundet
av konventionens bestämmelser härom. Institutet och ett begränsat antal
personer kommer att beröras av dessa bestämmelser.
Enligt 4 § lagen (1976:661) om immuniteter och privilegier i vissa fall
skall de internationella organ och därtill anknutna personer som anges i
bilagan till lagen åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som bestäms
i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. För att
institutet och dess personal m.fl. skall komma i åtnjutande av den
immunitet och de privilegier som anges i konventionen bör till den
nämnda bilagan fogas en ny punkt, punkt 51, som avser institutet,
företrädare för de fördragsslutande staterna och deras rådgivare,
företrädare för Europeiska gemenskaperna, personal vid institutet inklusive
familjemedlemmar och andra personer som är knutna till institutet.
De bestämmelser i konventionen som reglerar skatterättsligt hemvist för
institutets anställda behandlas i propositionen Beskattning av bilförmån,
m.m. (prop. 1996/97:19) som regeringen beslutar om denna dag.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen om
grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut liksom konventionen om
ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut samt antar förslag till lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Lagrådet
Med beaktande av att lagstiftningsfrågan är av enkel beskaffenhet har
bedömningen gjorts att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
136
Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde, vilket ingår i utgifts-
område 4. Rättsväsendet, bedrivs forskning och utvecklingsarbete på det
kriminalvetenskapliga området framför allt vid Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Statens Kriminaltekniska
laboratorium utför viss kriminalteknisk forskning. Ur Brottsofferfonden
lämnas bidrag för forskning rörande brottsoffer. Forskning som har
betydelse för Justitiedepartementets verksamhetsområde finns även vid
universitet och högskolor.
Enligt vad myndigheterna har uppgivit avsätts under budgetåret
1995/96 (12 månader) i storleksordningen 22 miljoner kronor för forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet.
BRÅ inrättades år 1974 med uppgift att samordna samhällets och
enskildas insatser mot brott. Rådet skulle bl.a. följa och utvärdera
forskning samt sprida forskningsresultat inom sitt område. Redan från
början har det också bedrivits forskning vid BRÅ.
BRÅ är ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under
regeringen med uppgift att främja brottsförebyggande insatser genom att
arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information
inom det kriminalpolitiska området. Tyngdpunkten i forskningsverksam-
heten har förskjutits mot tillämpad forskning, utvärderingar, statistiska
översikter och analyser. Under senare år har BRÅ förstärkt sin forsk-
ningskompetens så att verksamheten blivit mer tvärvetenskaplig och
spänner över flera områden. Exempel på områden som BRÅ arbetar med
är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, teorier och praktik inom
brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brottsförebyggande arbete,
rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets reaktioner på
brott.
Regeringen har nyligen presenterat ett nationellt brottsförebyggande
program. För att genomföra intentionerna i programmet skall på sikt
BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas
fram och utvecklas ytterligare. BRÅ skall bl.a. bistå med information om
brottsförebyggande arbete och i samarbete med landets universitet och
högskolor verka för att behovet av kvalificerad utbildning på lokal nivå
tillgodoses. Det finns också ett stort behov av att BRÅ biträder med
uppföljningar och utvärderingar av olika brottsförebyggande projekt. I
det arbete med att se över rättsväsendets forsknings- och
utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3 ingår även att ta
ställning till vilka förändringar som krävs för att BRÅ skall kunna öka
sina insatser på det brottsförebyggande området i enlighet med program-
met. Dessa förändringar beräknas kunna genomföras under år 1997. En
särskild kommitté verkar t.o.m. år 1997 för att genomföra intentionerna
i det nationella brottsförebyggande programmet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 4
Justi tiedep.
137
Sedan år 1988 finns en särskild forskningsenhet inom Rikspolisstyrelsen,
lokaliserad till Polishögskolan. Verksamheten vid enheten har under
senare år i allt större utsträckning fokuserats på frågor om polisens
effektivitet, särskilt när det gäller polisens roll i, och effekter av, det
brottsförebyggande arbetet. Forskningsenheten har under de senaste åren
utökats med ytterligare forskare, vilket möjliggjort en ökad forskning om
det problemorienterade arbetssättet och lokalt brottsförebyggande arbete.
I Statens kriminaltekniska laboratoriums (SKL) uppgifter ingår att
bedriva kriminalteknisk forskning samt att samla, bearbeta och publicera
information om sådan forskning. Forsknings- och utvecklings-
verksamheten vid SKL syftar främst till att förbättra laboratoriets
metoder så att man kan genomföra sina undersökningar snabbare och
billigare och för att man skall kunna uppnå ett högre bevisvärde
beträffande undersökningsresultaten. Bland annat har nya metoder införts
inom DN A-området med mycket goda resultat. SKL stöder även
forensisk forskning utanför polisväsendet.
Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag bl.a. för att stödja forskning rörande
brottsofferfrågor. Frågor om bidrag från Brottsofferfonden prövas av ett
av regeringen utsett särskilt råd vid Brottsoffermyndigheten. Brottsoffer-
myndigheten skall se till att resultaten av den forskning och utveckling
som bedrivs med medel som lämnats från fonden offentliggörs.
Brottsoffermyndigheten arbetar tillsammans med olika forskningsråd för
att initiera ytterligare forskning om brottsoffer.
Inom universitet och högskolor bedrivs forskning som är av betydelse
för Justitiedepartementets ansvarsområde, t.ex. forskningen vid den krimi-
nologiska institutionen vid Stockholms universitet och det kriminalveten-
skapliga nätverket vid Lunds universitet. Vid de juridiska fakulteterna
bedrivs forskning inom hela det rättsvetenskapliga området.
I enlighet med vad som anfördes i den senaste forskningspropositionen
(prop. 1992/93:170) har under de senaste åren en förstärkning av den
kriminalvetenskapliga forskningen vid universitet och högskolor
möjliggjorts. Bland annat har Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-
ningsrådet (HSFR) fått medel för att stödja sådan forskning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 4
Justitiedep.
138
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 4
Justitiedep.
Regeringens bedömning: Forskning om brottsförebyggande
verksamhet, brottsoffer och ekobrottslighet bör prioriteras.
Skälen för regeringens bedömning: Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human och
rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och med
utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Regeringen har slagit fast
att kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet
skall prioriteras och att brottsoffrens ställning skall stärkas.
Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer
kostnadseffektiv.
Forskningen bidrar med viktigt kunskapsunderlag för kriminalpoliti-
ken. Forskningsverksamheten inom rättsväsendet bör därför prioritera
samma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. Nedan
angivna forskningsområden bör enligt regeringens mening därför särskilt
prioriteras. Vid sidan om dessa finns det ett fortsatt stort behov av
forskning som kan ge underlag för ett bättre resursutnyttjande inom
rättsväsendet och för ett effektivare reaktionssystem.
En utgångspunkt för det nationella brottsförebyggande program som
regeringen har presenterat är att brottsligheten måste mötas med nya
angreppssätt. För att bryta trenden med ökad brottslighet och lägre andel
uppklarade brott krävs bl.a. ett omfattande och långsiktigt brottsföre-
byggande arbete.
I det nationella programmet framhåller regeringen att kriminalpolitiken
måste grundas på kunskap och realism. Det är viktigt att ta reda på hur
verkligheten ser ut och hur olika metoder att förebygga och beivra brott
fungerar. Att det behövs mer kunskap får dock inte utgöra hinder mot
omedelbara åtgärder. Genom att tillämpa den kunskap som redan finns
kan ytterligare kunskaper vinnas. Av stor betydelse är därför att de
åtgärder som vidtas blir föremål för utvärderingar.
Samtidigt skall det enligt programmet ske en fortsatt satsning på forsk-
nings- och utvecklingsprojekt rörande olika former av brottsförebyg-
gande åtgärder, både centralt och lokalt. Brottsförebyggande åtgärder kan
delas in i två huvudgrupper, sociala och situationella. De sociala
åtgärderna, som syftar till att minska benägenheten att begå brott, är ofta
långsiktiga och ligger till stora delar utanför rättsväsendet. De situa-
tionella åtgärderna, dvs. åtgärder som syftar till att reducera tillfällen till
brott, är av stor vikt för det brottsförebyggande arbetet, särskilt på lokal
nivå.
139
Forsknings- och utvecklingsprojekt rörande brottsförebyggande åtgär-
der med sikte på skilda kriminalpolitiska problem såsom att förebygga
tillfällighetsbrottsligheten, att minska nyrekryteringen till kriminella
livsstilar och att minska brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande
brottslingarna bidrar med viktig kunskap.
Den forskning rörande brottsförebyggande verksamhet som regeringen
har pekat på i det nationella brottsförebyggande programmet bör således
ha hög prioritet.
Insatser för brottsoffer har under flera år varit en prioriterad fråga, inte
bara på det kriminalpolitiska området utan i samhället i stort. En särskild
utredare har tillsatts för att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren
har gjorts på brottsofferområdet
Forskningen om brottsoffer är dock fortfarande ett eftersatt område.
Att det bedrivs sådan forskning är emellertid av stor betydelse, bl.a. för
att man i framtiden skall kunna utveckla insatserna för brottsoffer.
Regeringen anser därför att forskning rörande brottsoffer är mycket
angelägen. Sådan forskning kan bedrivas inom en rad olika områden,
såsom kriminologi, sociologi, juridik, medicin och psykologi. Exempel
på områden som det finns skäl att uppmärksamma är varför vissa
grupper är särskilt utsatta för brott, upprepad viktimisering, samt
brottsoffrens ställning inom rättsväsendet.
I regeringens strategi för samlade åtgärder mot ekobrottsligheten (skr.
1994/95:117, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412), som antogs av
regeringen i april 1995, framhålls att det är en prioriterad fråga att få till
stånd en ökning av forskningen om ekonomisk brottslighet. I strategin
understryks att det för framtiden behövs ett betydligt bättre underlag än
som finns tillgängligt i dag för att samhället fortlöpande skall kunna
följa utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten och efter hand sätta
in lämpliga och effektiva motåtgärder. Det finns ett stort behov av ökade
kunskaper, såväl hos statsmakter och myndigheter som hos näringsliv,
organisationer och allmänhet.
Det är väsentligt att behovet av forskning inom ekobrottsområdet
tillgodoses. Det behövs problemorienterad forskning som kan bidra till
det underlag som statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver
för att kunna vidta lämpliga och effektiva åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. I detta ligger också att forskningen skall kunna ha en roll
vid utvärdering av insatser som görs mot ekobrottsligheten.
En särskild utredare har på regeringens uppdrag utrett behovet av
forskning om ekonomisk brottslighet. Utredaren har i juni 1996 redovisat
sitt arbete i betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84).
I betänkandet framhålls att forskningen om ekonomisk brottslighet i
dag är ett försummat forskningsområde. Kunskaperna är bristfälliga när
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 4
Justitiedep.
140
det gäller sådant som ekobrottslighetens omfattning, struktur, orsaker och
effekter. Som en bakgrund till att ekobrottsforskningen blivit eftersatt
anger utredaren bl.a. att ämnet förutsätter tvärvetenskaplig forskning och
saknar en naturlig institutionell hemvist. En ytterligare svårighet är att
det empiriska underlaget för ekobrottsforskningen av naturliga skäl i
många fall är svåråtkomligt.
Regeringen anser liksom utredaren att det är viktigt att vidta åtgärder
för att långsiktigt tillgodose samhällets behov av ökad forskning om den
ekonomiska brottsligheten. Frågan bör behandlas i samband med att
regeringen tar ställning till hur rättsväsendets forsknings- och
utvecklingsverksamhet i övrigt bör vara organiserad i framtiden.
Betänkandet ingår därför i underlaget för den översyn av rättsväsendets
forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 4
Justitiedep.
- För att de samlade resurserna skall kunna utnyttjas på ett
effektivare sätt pågår en översyn inom Justitiedepartementet om
hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet bör vara
organiserad i framtiden.
Mycket av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs
som underlag för statsmakternas långsiktiga beslut på det kriminal-
politiska området bedrivs inom rättsväsendet. Vid sidan av den forsk-
ning som bedrivs vid universitet och högskolor, finns det alltså ett stort
behov av en forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet.
Resurserna för denna forsknings- och utvecklingsverksamhet är emeller-
tid splittrade.
Inom Justitiedepartementet har därför påbörjats ett arbete för att
överväga hur de samlade resurserna för forsknings- och utvecklings-
verksamhet inom rättsväsendet skall utnyttjas i framtiden. I arbetet ingår
bl.a. att bedöma om en sammanläggning av den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid
BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, skulle kunna ge forsk-
ningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resursutnyttjande.
Översynen skall utmynna i ett förslag till hur forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i fram-
tiden.
141
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
I Utrikesdepartementets verksamhetsområde ingår utrikes-och säkerhets-
politisk forskning, forskning om de ekonomiska förhållandena i Central-
och Östeuropa, u-landsforskning och migrationspolitisk forskning.
Långsiktig forskning på det utrikes- och säkerhetspolitiska området stöds
genom anslag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (UI). Forskning till stöd för
nedrustning och internationell säkerhet stöds via Försvarets forsknings-
anstalt (FOA). Stiftelsen Östekonomiska Institutet erhåller bidrag för att
genom forskning främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska
förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området. Den
biståndsmotiverade forskningen uppgår budgetåret 1995/96 till ca 613
miljoner kronor och finansieras över biståndsbudgeten. Forskningen inom
det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), som är en myndighet under
Socialdepartementet.
I nedanstående tabell framgår de anslag för forskning som finns inom
Utrikesdepartementets verksamhetsområde samt vilka utgiftsområden de
hör till.
tkr Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
95/96 97 98 99
Utgiftsområde 5
Stockholms internationella
|
fredsforskningsinstitut (SIPRI) |
32 360 |
20 571 |
20 634 |
21 314 |
|
Forskning till stöd för ned- |
18 711 |
12 235 |
12 129 |
12 472 |
|
Utrikespolitiska |
15 579' |
10 112' |
10 156' |
10 491' |
|
Forskningsverksamhet av |
5 248 |
3 597 |
3 643 |
3 727 |
|
Stiftelsen Östekonomiska Institutet |
5 118 |
4 636 |
4 733 |
4 823 |
|
Summa |
77 016 |
51 151 |
51 295 |
52 827 |
142
1 Varav ca hälften avser forskning.
|
tkr |
Anvisat 95/96 |
Förslag 97 |
Beräknat 98 |
Beräknat 99 |
|
Utgiftsområde 7 | ||||
|
U-landsforskning genom Sida |
600 000 |
395 000 |
400 000 | |
|
Nordiska afrikainstitutet |
12 683 |
11 481 | ||
|
Summa |
612 683 |
406 481 |
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
Regeringens bedömning: Den utrikes- och säkerhetspolitiskt
motiverade forskningen fyller en viktig funktion såväl för att ge
underlag för ställningstaganden i internationella förhandlingar om
nedrustning och rustningskontroll som för att öka kunskapen om
och stimulera intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Den bör få fortsatt stöd. Programmet vid Utrikespolitiska Institutet
för forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse bör
förlängas.
Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen har två syften.
Vid Försvarets forskningsanstalt bedrivs forskning med inriktning på
ämnesområden som är föremål för internationella förhandlingar om
nedrustning och rustningskontroll. Det statliga stödet utgör även den
finansiella basen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet. Forskningen vid dessa institut har
till syfte att hos fackmän och allmänhet, såväl på det nationella som det
internationella planet, öka kunskapen och intresset för utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor.
SIPRI bedriver forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse
för fred och säkerhet. Forskningen var tidigare inriktad på mass-
förstörelsevapen, vapenhandel och militärutgifter men har sedan det kalla
krigets upphörande fått en bredare inriktning. Genom en omfattande
informationsverksamhet sprids SIPRI:s forskningsresultat världen över.
143
Utrikespolitiska Institutets forskning hör nära samman med institutets
informationsverksamhet. Ett separat program för forskning av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse inrättades år 1993 och har
förlängts till utgången av innevarande år. Programmet, som koncentrerats
på frågor som rör Europa och Nordamerika, finansieras från ett separat
anslag och faller således utanför det allmänna anslaget för stöd åt in-
stitutet. Programmet har nyligen utvärderats av professor Olav F. Knudsen
vid Oslos universitet, som fann att kvaliteten på forskningsprojekten varit
hög och att en betydande yngre kompetens i ämnet byggts upp i landet
som en följd av forskningsprogrammet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen fäster stor vikt vid de
internationella förhandlingarna om nedrustnings- och rustningskontroll.
Det vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning vid
Försvarets forskningsanstalt är av betydelse för ett aktivt svenskt
deltagande i förhandlingsarbetet.
Det är angeläget att öka kunskapen om betingelserna för fredliga
lösningar av konflikter och för en stabil fred. Resultatet av SIPRI:s
forskning fyller en viktig funktion och institutet har ett mycket gott
internationellt renommé.
Forskningen vid Utrikespolitiska Institutet utgör en väsentlig del av
institutets verksamhet. Med hänsyn till Europafrågornas allt större vikt
och resultatet av granskningen av institutets forskning av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse föreligger det goda skäl att fortsätta detta
forskningsprogram.
Östekonomiska Institutet
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
Regeringens bedömning: Östekonomiska Institutet bedriver
forskning och utredningssamarbete av hög kvalitet och har gott
internationellt anseende. Regeringen vill hjälpa institutet i dess
målsättning att befästa sin ställning som det internationellt ledande
forskningsinstitutet vad avser den ekonomiska omdaningsprocessen
i Östersjöregionen.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att det statliga
bidraget till Östekonomiska Institutet bör öka med 2 miljoner
kronor.
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bedriver sedan år 1989 avancerad
forskning kring den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa.
Forskningsresultaten förmedlas till statliga myndigheter och näringsliv och
bidrar till att täcka de kunskapsbehov som finns i ämnet. Analyserna har
med tiden blivit alltmer komplexa, vilket ökat belastningen på
Östekonomiska Institutet.
Skälen för regeringens bedömning: Östekonomiska Institutets fokus
ligger på det av riksdag och regering prioriterade närområdet, det vill säga
144
Estland, Lettland, Lituaen, Polen och nordvästra Ryssland. Det finns stort
behov av kvalificerad analys i Central- och Östeuropa. För att kunna
attrahera forskare av god internationell standard behöver institutet
förstärkas.
I samband med regeringens uttalade mål om att intensifiera samarbetet
i Östersjöregionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997
under utgiftsområde 5, verksamhetsområde Övriga utrikespolitiska frågor,
att bidraget till stiftelsen Östekonomiska Institutet ökar med 2 000 000 kr
kronor till 4 636 000 kr.
Övrigt
Medel för forskningssamarbete med Central- och Östeuropa har anvisats
av Utbildningsdepartementet till Svenska institutet, Kungl. Vetenskaps-
akademien samt till universitet och vissa högskolor. Samarbetet börjar nu
utvecklas och fördjupas vid universitet och högskolor. En utvärdering av
samarbetet kommer att göras.
I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen
föreslagit att en fond omfattande 1 miljard kronor inrättas för att stärka
samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. Ömsesidigt kunskaps-
utbyte hör här till de områden som särskilt uppmärksammas.
Forskningssamarbete genom Styrelsen för internationellt utvecklings-
samarbete (Sida)
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
Regeringens bedömning: Det svenska forskningssamarbetet med
u-länder är genom sin omfattning och långsiktighet unikt i ett
europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev har
Sverige gjort mycket värdefulla insatser samtidigt som det svenska
forskarsamhället stimulerats att delta i u-landsrelevant forskning.
Sida bör vidareutveckla detta forskningssamarbete i enlighet med de
grundläggande principer SAREC etablerade.
Genom sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndighetema
övertog Sida det forskningssamarbete som Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) tidigare hade ansvar för. De övergripande målen för
forskningssamarbetet är att stärka u-ländemas forskningskapacitet och
främja utvecklingsinriktad forskning. Från delposten finansieras stöd till
forskningssamarbete med u-länder och mellan u-länder, stöd till
internationella forskningsprogram och forskningsprojekt med inriktning
på u-länder och u-landsrelaterade problem, samt stöd till u-landsforskning
i Sverige.
145
10 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 5
Sammanläggningen av de förutvarande biståndsmyndighetema innebär
förändrade förutsättningar för forskningsbiståndet. De ökade möjligheterna
till samverkan med andra biståndsformer måste förenas med forsknings-
biståndets särskilda mål, vetenskaplig kvalitet och bibehållen lång-
siktighet.
Den mest omedelbara förändringen är de nya förutsättningarna för bi-
lateralt forskningssamarbete. Detta samplaneras nu med övrigt bistånd
inom ramen för landstrategier. Därigenom ges större utrymme för samlade
satsningar på högre utbildning och forskning i samarbetsländema, upp-
följning av forskningsresultat och integration av forskning i annat
utvecklingssamarbete. Forskningbiståndets inriktning kommer också att
påverkas av de handlingsprogram avseende fattigdom, hållbar ut-
veckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet i
biståndet, vilka Sida fått regeringens uppdrag att utarbeta.
Medel för verksamheten tilldelas över tredje huvudtitelns anslag C 2.
Utvecklingssamarbete genom Sida. Delposten för forskningssamarbete
uppgår för det förlängda budgetåret 1995/96 till 600 miljoner kronor.
Stödet till u-landsforskning i Sverige utgör 10 % av delposten, för
budgetåret 1995/96 60 miljoner kronor. Ca 130 svenska universitets- och
forskningsinstitutioner är därutöver engagerade inom ramen för det
bilaterala forskningssamarbetet.
Sida stöder, utöver delposten forskningssamarbete, även forskning och
forskningsrelaterad verksamhet i anslutning till och som komplement till
det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sida medverkar i och finansierar
dessutom en betydande metodutvecklings- och försöksverksamhet.
Genom riksdagens ställningstagande till regeringens proposition
1995/96:153 är jämställdhet mellan kvinnor och män ett nytt mål för
Sveriges internationella utvecklingssamarbete inklusive forsknings-
biståndet. Detta innebär att jämställdhet skall främjas även i forsknings-
samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Forskningssamarbetet spelar en
strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-
ländema. Sida är även i forskningssammanhang i första hand en
myndighet med uppgifter inom det biståndspolitiska området. Sida har
likväl genom avdelningen för forskningssamarbete även en viktig uppgift
vad gäller finansiering av u-landsforskning i Sverige.
De särskilda resurser som tilldelas Sida för stöd till u-landsforskning i
Sverige syftar i första hand till att utveckla och upprätthålla en svensk
resursbas för utvecklingssamarbetet, såväl det bilaterala som det som sker
genom de internationella biståndsprogrammen. Sidas stöd till svensk u-
landsforskning bidrar även till att åstadkomma ett aktivt deltagande från
svenska forskares sida i EU:s program för forskningssamarbete inom detta
område.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
146
SAREC:s styrelse beslutade tidigare om fördelning av medel till svensk
u-landsforskning. Denna uppgift har nu övertagits av Sidas forsknings-
nämnd. Sida har enligt regeringens mening även fortsättningsvis en viktig
uppgift i egenskap av forskningsråd för svensk u-landsinriktad forskning.
Huvudansvaret för att bibehålla och utveckla kunnande och forskning vad
gäller u-länder och u-landsrelaterade frågor åvilar främst universiteten och
högskolorna. Även forskningsråden och andra forskningsstödjande organ
kan givetvis stödja kunskapsutveckling inom området.
Regeringen har noterat att Sida fortsätter det inom SAREC utvecklade
systemet med regelbundna utvärderingar av finansierade forsknings-
projekt samt att internationell expertis därvid regelmässigt anlitas. Detta
system ligger väl i linje med vad som anförs i avsnitt 3.6 om kvalitet och
relevans i forskningen.
Nordiska afrikainstitutet
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
Regeringens bedömning: Nordiska afrikainstitutet bör ytterligare
befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den
nordiska forskningen om Afrika. Den nordiska samsynen på och
den gemensamma finansieringen av institutets forskningsprogram är
av grundläggande betydelse. Institutet bör utveckla en ökad
långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma
finansiering. En viss del av verksamheten skall även framgent vara
efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag, bl.a. från nordiska
biståndsmyndigheter.
Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet och
har enligt sin instruktion (SFS 1995:1352) till uppgift "att inom Norden
- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika
- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska
forskare,
- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om
Afrika,
- informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden."
Verksamheten vid Nordiska afrikainstitutet har intensifierats de senaste
åren. De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets inter-
nationella status har höjts. Det är angeläget att institutet fortsätter på den
inslagna vägen och förstärker de nordiska ländernas kunskaper om Afrika
till gagn för en välgrundad Afrikapolitik.
Institutets totala intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till ca 22,7
miljoner kronor. Anslag under biståndsbudgeten svarade för 8,5 miljoner
kronor och övriga nordiska länders bidrag uppgick till ca 6 miljoner
kronor.
147
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
Regeringens bedömning: Den migrationspolitiska forskningen
ingår som en viktig del i underlaget för utformning av
migrationspolitiken. En föränderlig omvärld ställer nya krav på
migrationspolitiken vilket medför att även forskningen måste
fortsätta att utvecklas.
Forskning inom det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen
genom Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som är en myndighet
under Socialdepartementet. IMER är ett nätverk av forskare inom det vida
området internationell migration och etniska relationer, vari den
migrationspolitiska forskningen ingår som en del tillsammans med
forskning inom det integrationspolitiska området. Det senare området
handhas inom regeringen av Inrikesdepartementet.
Även humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet fördelar medel
till forskningsprojekt som rör internationell migration och etniska
relationer. Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45
miljoner kronor till IMER-forskningen. Det är inte meningsfullt att
försöka göra en uppdelning av hur stor del av IMER-forskningen som är
att hänföra till det migrationspolitiska respektive det integrationspolitiska
området eftersom forskningsprojekten ofta kan omfatta båda områdena
eller behandlar dem som en helhet.
Skälen för regeringens bedömning: Migrationspolitiken är ett område
som under ett tiotal år har varit i ständig förändring, bl. a. beroende på en
föränderlig omvärld. Riksdagen och regeringen har beslutat att Sverige
skall ha en kontrollerad invandring. Regelverket för att åstadkomma detta
bygger på den kunskap inom det migrationspolitiska området som finns
inom regeringskansliet, förvaltning, organisationer och forskarsamhälle.
Inom en överskådlig framtid behövs mer forskning framförallt inom tre
områden, nämligen de individuella orsakerna till migration och hur de
behandlas i lagstiftningen, migrationen i ett makro-ekonomiskt samman-
hang samt återvandring.
Idag söker många asyl och inlemmas i den kostsamma och långvariga
asylprocessen trots att de inte har några egentliga asylskäl i enlighet med
de krav som är uppställda i den svenska utlänningslagstiftningen. En
ambition finns att söka minska antalet asylsökande som kommer in i
asylprocessen i Sverige utan att ha asylskäl. Att många asylsökande som
uppenbarligen inte har tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige kommer
in i asylprocessen påverkar den samlade asylprocessen negativt. Det är
inte minst inhumant för den enskilde individen. Det är sällan bara en
orsak som ligger bakom ett beslut att söka asyl. Ökad kunskap om
komplexiteten och de sammansatta orsakerna bakom asyl/migration samt
en utvidgad teoribildning bakom asyl/migrationsbeslutet är önskvärda.
Lagstiftningen i olika länder skiljer sig åt när det gäller att hantera
migranter och asylsökanden. Resultaten av dessa skilda rättssystem
behöver utvärderas och belysas vetenskapligt.
148
De komplexa situationer som skapar flyktingströmmar har krävt snabba
politiska beslut i de länder som har tagit emot flyktingar. I många fall har
den politiska åtgärden varierat trots att problemet varit detsamma. De
nordiska länderna valde delvis olika åtgärder när det gällde flykting-
situationen i Bosnien och Hercegovina. En vetenskaplig utvärdering av
detta görs för närvarande inom ett nordiskt tvärvetenskapligt projekt. Det
finns behov av att denna typ av forskning med ett direkt
användarperspektiv utvecklas.
För alla samhällens utveckling finns ett visst behov av migration för att
samhället skall kunna fortsätta att utvecklas. Samtidigt är strävan att
människor inte skall tvingas lämna sin hembygd mot sin vilja. I vissa fall
kan det vara strukturomvandlingar som tvingar fram omflyttningar, i andra
fall kan det vara olika typer av katastrofer eller politiska förändringar som
är de bakomliggande orsakerna. Om strävan är att med politiska och andra
medel undanröja orsakerna bakom påtvingad flykt, behövs mer kunskaper
om hur t.ex. bistånd och handelspolitik påverkar orsakerna bakom
migration.
Ett allt viktigare koncept inom migrationspolitiken är återvandring. FN:s
flyktingkommissarie hävdar att det eftersträvansvärda och mest lyckliga
slutet på en påtvingad asyl är att kunna återvända hem. Samtidigt visar
erfarenheter av återvandring att det är en mycket komplex process inom
vilken tidsfaktorn spelar en central roll. Ett återvändande kan ske under
hela livscykeln, men det är speciellt förhållanden under exilens första fem
år som påverkar beslutet att återvända eller ej. Viss forskning menar på
att integration och återvändande är positivt korrelerade medan andra finner
motsatta orsakssamband. Hela återvändandeprocessens komplexitet
behöver belysas genom ytterligare forskningsinsatser.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 5.
Utrikesdep.
149
Försvarssektoms samlade satsning på FoU-verksamhet uppgår, i en vid
tolkning av OECD:s definition, till fyra miljarder kronor. Tre av dessa
miljarder kan hänföras till kostnader för utveckling av beställda system
såsom stridsflygplan m.m. Resterande en miljard kronor fördelar sig på
forskning och utveckling av avancerad teknik som förberedelse inför
framtida beställningar av materiel samt analys mm. Redovisningen nedan
begränsar sig till dessa senare typer av FoU-insatser.
I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under
Försvarsdepartementet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
|
Anvisat 1995/96 |
Förslag 1997 |
Beräknat |
Beräknat | |
|
Försvarets |
166 175 |
121 280 |
126 909 |
130 372 |
|
forskningsanstalt | ||||
|
Flygtekniska |
30 244 |
30 710 |
31 666 |
32 675 |
försöksanstalten
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde bedrivs även
forskning vid Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Genom
beslut den 12 september 1996 bemyndigas försvarsministern att tillkalla
en organisationskomitté för att lämna förslag till verksamhetsformer och
organisation för en ny myndighet. Denna nya myndighet,
Försvarshögskolan, bildas efter avveckling av Militär- respektive
Försvarshögskolan, men med i princip samma uppgifter som de tidigare
skolorna haft. Forskning kommer sålunda att bedrivas men det kan inte
nu närmare anges i vilken omfattning eller inriktning.
Försvarsforskning finansieras även över andra anslag. De medel som
under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de
myndigheter under Försvarsdepartementet som har i uppgift att finansiera
sådan forskning framgår av nedanstående sammanställning.
|
Myndighet |
FoU-budget |
|
Försvarsmakten |
850 |
|
Överstyrelsen för civil beredskap |
25 |
|
Statens räddningsverk |
30 |
Försvarsmakten och Försvarets materielverk har behov av forskning som
grund för sin prioritering, planering och verksamhet såsom utbildning och
150
materielanskaffning. Den militära försvarsforskningens inriktning fastställs
i nära dialog mellan försvarets forskningsorganisationer och forskningens
användare. Detta säkerställer att försvarsforskningen utgör en väl
integrerad del av Försvarsmaktens lednings- och produktionsprocess i
fred. Försvarsforskningen skapar också en kompetens som är viktig för
krigsorganisationen.
En allt viktigare del av militär beredskap utgörs av teknisk-vetenskaplig
kompetens. Kunskap är en strategisk resurs för att minska osäkerheter och
risker samt för att öka handlingsfriheten i fred, kris och krig. FoU-baserad
kunskap behövs för att skapa beslutsunderlag för det militära försvarets
långsiktiga utveckling. Den militärt inriktade försvarsforskningen bedrivs
huvudsakligen av Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska
försöksanstalten och Militärhögskolan. Omfattningen av insatser inom
forskning och analyser vid dessa uppgår till ca 450 miljoner kronor per
år. Satsningar på FoU-projekt inom industrin uppgår till ca 400 miljoner
kronor per år och avser främst utveckling av teknik som förberedelse för
utveckling av materielsystem.
Överstyrelsen för civil beredskap samordnar funktionsövergripande
forskning inom det civila försvaret. Forskningssatsningarna uppgår till ca
25 miljoner kronor per år inom områden som kris- och riskhantering,
sårbarhet och beredskapshänsyn mm. Utöver detta avsätter Styrelsen för
psykologiskt försvar ca två miljoner kronor för forskning.
Statens räddningsverk finansierar forskningsprojekt inom sitt
ansvarsområde, t ex riskhantering, människors beteende, attityder och
värderingar i förhållande till olyckor, miljöeffekter av brandsläckning och
miljövänliga släckmetoder. Forskningssatsningarna uppgår till ca 30
miljoner kronor årligen. Utöver detta driver räddningsverket ett antal
projekt som finansieras av Överstyrelsen för civil beredskap.
Regeringen är, utöver ovanstående forskning som beställs och inriktas
av respektive mottagare, via anslag direkt till forskningsutförare beställare
av försvarsforskning för ca 150 miljoner kronor, se ovanstående tabell.
Denna forskning utgörs av forskning gällande skydd mot ABC-
stridsmedel samt forskning och analyser för regeringens behov vid
Försvarets forskningsanstalt och stöd till bl a forskningsinvesteringar vid
Flygtekniska försöksanstalten. Dessa områden beskrivs närmare i
totalförsvarspropositionen som överlämnas till riksdagen den 19
september 1996.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
151
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
Regeringens bedömning: Totalförsvarsforskning, som
huvudsakligen utgörs av teknisk forskning, är av central betydelse
för totalförsvarets inriktning och utveckling men är också en
betydelsefull nationell resurs som bör kunna utnyttjas även utanför
försvarssektom.
Skälen för regeringens bedömning: Satsningarna på försvarsforskning
motiveras av försvarssektoms behov av att förstå den tekniska och
vetenskapliga utvecklingens betydelse för framtida hot. Försvarsforskning
behövs också för att inrikta och även möjliggöra upphandling av
avancerade tekniska produkter vid svensk industri. Försvarets behov av
långsiktig och målinriktad teknikupphandling och analyser har skapat ett
system för kunskapsöverföring som i vissa avseenden skiljer sig från det
övriga svenska forskningssystemet.
Försvarsforskning bidrar till att minska gapet mellan högskoleforskning
och utvecklingsarbetet vid industrin genom långsiktiga behovsstyrda
forskningsprogram som sträcker sig längre än vad industrin normalt är
beredd att själv finansiera och genom att försvarets forskningsinstitut
samverkar i nätverk med industrin, högskolan och försvarsmyndigheter.
Ur ett forskningspolitiskt perspektiv utgör försvarsforskningen en viktig
del av det nationella stödet till teknisk FoU.
Det internationella samarbetet inom försvarsforskningsområdet regleras
i särskilda regeringsavtal. Inom ramen för dessa avtal sker en avsevärd
kunskapsöverföring till försvaret. Den säkerhetspolitiska utvecklingen
under senare år har underlättat en fortsatt utveckling av samverkan
internationellt. Sverige, liksom övriga Europa, står inför en
internationalisering av försvars-FoU som kan komma att gå mycket
snabbt.
Några av förutsättningarna för att kunna delta i denna utveckling är
tillgång till hög kompetens som är attraktiv i ett internationellt utbyte.
Industriellt internationellt samarbete, där svensk försvarsindustri deltar,
främjas av och är en drivkraft för svensk försvarsforskning. Svensk FoU
utgör bara någon procent av världens samlade FoU-insatser. Sverige bör
ha egen spetsteknologi inom utvalda områden och samtidigt kunna
nyttiggöra forskning och teknik från andra länder. Inom områden med hög
sekretess är vi hänvisade även i framtiden till att utveckla vår egen
teknologi.
Försvarsforskning utgörs främst av teknisk forskning, där nyttiggörande
av forskningen är väsentlig. Detta förhållande har skapat ett system för
kunskapsöverföring som bygger på avgiftsfinansiering där avnämaren av
forskning också är finansiär. Avgiftsfinansieringen som i princip infördes
den 1 juli 1994 har medfört ökat avnämarintresse och en förbättrad dialog
vid utformning av forskningsprojekten. Användarperspektivet tillåts på
152
detta sätt interagera med relativt långsiktig forskning vilket kan skapa den
dynamik ur vilken helt nya idéer föds. Forskningsutförare utgörs till
övervägande del av forskningsinstitut men samverkan med universitet och
högskolor förekommer i betydande omfattning. Det pågår även ett arbete
från försvarets forskningsutförare för att förbättra samverkan med
industrin. Detta har tidigare förekommit i mindre omfattning eftersom det
har ansetts försvåra Försvarets materielverks inhemska
konkurrensupphandling. Idag finns en formaliserad samverkan med alla
landets större försvarsindustrier där kunskapsöverföring sker systematiskt.
Ett annat exempel på ökad samverkan utgörs av gemensamma
forskningsprogram till exempel Nationellt Flygtekniskt Forskningsprogram
(se 6.3.2).
Behoven ur det militära försvarets synvinkel av
försvarsforskningsinstitut består framförallt av att instituten har en annan
typ av uppgift än universiteten. Försvarets behov av forskning förutsätter
att probleminriktade projekt av tvärvetenskaplig karaktär kan genomföras.
Det krävs också djupa kunskaper om den miljö där forskningsresultaten
skall användas och det krävs forskningsorgan med förmåga att hantera
sekretessbelagd information som kan samverka med utländsk
försvarsforskning. Inom universitet och högskolor saknas för militära
försvaret viktiga forskningsområden till exempel telekrigsteknik,
sensorsystem och stridsdelsteknik. Denna forskning möjliggörs inom
försvarets forskningsinstitut där problemen och förmågan att bidra med
kunskap för att lösa problemen står i centrum.
Begreppet dual-use användes ursprungligen inom amerikansk
exportindustri för produkter där man inte kunde avgöra om
användningsområdet var av civil eller militär art. Inom den svenska
försvarssektom används begreppet dual-use oftast för att beskriva militär
nytta av den utveckling som civila/kommersiella drivkrafter medfört,
tydligast inom datorutvecklingen. En naturlig konsekvens av denna
utveckling är att försvarsforskning i mycket ringa omfattning ägnar sig åt
sådan forskning och utveckling. I den mån den bedrivs syftar den till att
utnyttja civil FoU för försvarets räkning.
Begreppet dual-use kan även gälla omvänt då militär forskning har ett
civilt värde. Detta gäller bland annat tekniska övervakningssystem som
kan användas för övervakning av internationell brottslighet och
miljöeffekter, flygteknologins ömsesidiga beroende av militära och civila
projekt, riskanalyser, bland annat kemiska, lasersensorer för
jordresurskartläggning och för bottenkartering i svenska vatten. Ett nytt
och konkret exempel på teknik som utvecklats är att genom att utnyttja
ofarligt låg mikrovågseffekt störa elektronisk bränsleinsprutning och
därigenom i polisiärt syfte kunna stoppa bilar.
Den internationella utvecklingen med exempelvis ökad internationell
brottslighet och terrorism tenderar att inom flera områden sudda ut
gränserna mellan militära och civila forskningsbehov. Ökad samverkan
över sektorsgränsema kommer att erfordras.
Försvarsforskningen, i grunden motiverad utifrån sektorns behov, har
skapat ett system där nyttiggörande av forskningen är det primära och där
problemen och förmågan att bidra med kunskap för att lösa problemen
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
153
står i centrum. Den ur ett forskningspolitiskt perspektiv intressanta
förmågan till systemtänkande inom försvarssektom jämte det faktum att
civil och militär forskning i ökande grad är ömsesidigt beroende gör att
försvarsforskning utgör en nationell resurs som bör kunna utnyttjas även
utanför försvarssektom.
De senaste årens utveckling har medfört att Sverige vidgat perspektivet
när det gäller tänkbara risker, hot och påfrestningar i samhället. Den nya
synen på säkerhetsbegreppet sträcker sig från mer traditionella
säkerhetspolitiska hot till de hot och risker som följer av den globala
utvecklingen och det modema samhällets sårbarhet.
I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse angavs att det ”1
samhället förekommer viss forskning om de nya hot och risker som
regeringen tagit upp inom ramen för det vidgade säkerhetspolitiska
begreppet. Det bedrivs emellertid inte någon samordning av forskningen
på detta fält.”
När det gäller forskning och analyser på nya områden samt när det
gäller analyser som ligger till grund för beslutsfattande, är det viktigt att
ha ett pluralistiskt synsätt. Det är av stor betydelse att skapa koordinering
genom samverkansformer där ömsesidigt kunskapsutbyte och
idégenerering kan leda till en god form av samordning som tillvaratar
synergieffekter men undanröjer eventuell risk för dubblering.
Regeringen avser därför att inrätta en särskild grupp för samverkan
kring nya hot och risker mot samhället. Denna fråga behandlas i
proposition 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
Regeringens bedömning: Det nationella flygtekniska
forskningsprogrammet bör fortsätta på samma nivå som hittills
under ytterligare tre år.
Organet Nationellt Flygtekniskt Forum utgör en god modell för
samverkan mellan industri, sektorsmyndigheter samt universitet och
högskola.
Den svenska flygtekniska forskningen har sedan lång tid tillbaka utgjort
ett område av stor betydelse för både militär och civil tillämpning. Civil
flygindustri hade inte kunnat utvecklas utan den militära som grund. Idag
154
har dessa inriktningar stöd av varandra.
Flygindustrin har en dokumenterat viktig roll som generator av
teknologi för övrig verkstadsindustri. Detta gäller särskilt avancerat
systemkunnande och integrerad, komplex produktion där den
högteknologiska flygindustrin representerar ett infrastrukturkapital av
samma typ som högre utbildning och forskning.
I ett flertal länder sker strategiska satsningar på forskning inom det
flygindustriella området. Detta betraktas genom sin högteknologiska
karaktär som ett nyckelområde för att höja den nationella teknologinivån.
Minskade militära budgetar har dock medfört att en omfattande industriell
strukturomvandling har påbörjats med utökat internationellt samarbete.
Sverige deltar i flera internationella samarbetsprogram inom flygteknisk
forskning och teknologi. Två av dem beskrivs i avsnittet 3.13.1 om
internationellt forskningssamarbete. Det är samtidigt av stor vikt att
inhemsk flygteknisk kompetens finns för vidmakthållande av JAS 39
Gripen.
Den statliga flygtekniska utbildningen och forskningen är för närvarande
koncentrerad till Kungl tekniska högskolan (material- och
strömningsteknik), Linköpings universitet (flygplansbyggnad,
flygsystembyggnad) och Chalmers tekniska högskola AB (gasturbiner).
Vidare bedrivs omfattande forskning vid Flygtekniska försöksanstalten.
Sedan tre år tillbaka finns ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram
som finansieras gemensamt av staten och industrin vilka har avsatt 30
miljoner vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete mellan
företag, institut och universitet och högskolor. Programmet löper ut under
innevarande budgetår.
Inom Sverige finns sedan år 1994 också Nationellt Flygtekniskt Forum
som är ett samverkansorgan mellan industri, försvarsmyndigheter samt
universitet och högskolor, med målsättningen att verka för en optimal
inriktning av den framtida flygtekniska utvecklingen i Sverige. Nationellt
Flygtekniskt Forum har bland annat tagit fram skriften "Framtiden för
svensk flygteknik - förslag till målsättning och samordnade insatser".
Skälen för regeringens bedömning: Den flygtekniska forskningen i
Sverige utgör ett bra exempel på långtgående militär och civil integration.
Det är viktigt att även i framtiden uppmuntra och motivera sådan
samverkan. Samverkan fungerar i allmänhet väl inom respektive sektor.
Utmaningen består i att brygga över kulturella och andra skillnader och
låta olika sektorer mötas för att vinna synergieffekter. Problem finns i
gränssnittet mellan högskola och industri samt mellan civil och militär
FoU-verksamhet. Det är också här som staten eller statens organ mest
direkt och naturligt kan påverka förutsättningarna till exempel i kraft av
finansiär och beställare.
Det nationella flygtekniska programmet är ett gott exempel på
samverkan mellan företag, institut samt universitet och högskolor. Detta
program har utvärderats på uppdrag av regeringen. Utvärderaren
konstaterar att programmet har levt upp till sin målsättning och att ett
konstruktivt samarbete mellan företag, institut samt universitet och
högskolor har inletts. Samtliga berörda parter är positiva till en
fortsättning av programmet. Utvärderaren konstaterar vidare att
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
155
programmet leder dels till lösningar av verklighetsanknutna problem, dels
till nyrekrytering av kvalificerade medarbetare. Dessutom stödjer
programmet en teknikdrivande bransch och kan därmed få betydelse även
för andra industrigrenar. Industrin är enligt utvärderaren beredda att
förlänga existerande avtal och delta i fortsatt finansiering av programmet.
Utvärderaren föreslår, förutom en fortsatt verksamhet på ungefär
nuvarande ekonomiska nivå, en fördjupad dialog mellan de företag,
myndigheter, institut, universitet och högskolor som har anknytning till
det flygtekniska området. Målsättningen med denna dialog är att
åstadkomma en samlad syn på Sveriges flygtekniska framtid. En lämplig
plattform för fördjupad dialog torde vara Nationellt Flygtekniskt Forum.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 en förlängning av
det nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga
realekonomiska nivå som hittills under den kommande treåriga
forskningspolitiska beslutsperioden, varefter förnyad utvärdering bör ske.
Det nationella flygtekniska forskningsprogrammets fortsatta finansiering
bör som förut delas lika mellan staten och industrin.
Regeringen anser att den samverkan som inletts av organet Nationellt
Flygtekniskt Forum mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet
och högskolor är av stor betydelse för att förbättra samverkan mellan de
olika aktörerna, skapa en gemensam syn på svensk flygteknik samt ge
förslag till nationell policy inom det flygtekniska området. Nationellt
Flygtekniskt Forum bör kunna tjäna som modell, där så är tillämpligt,
även för andra områden än det flygtekniska.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 6
Försvarsdep.
156
Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras
forskning och utvecklingsarbete rörande insatser för individer och
familjer, äldre och personer med funktionshinder, de ekonomiska välfärds-
systemen, folkhälsa, hälso- och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-arbetet
initieras och bedrivs i decentraliserade former, varvid Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) utgör ett nav för stora delar av FoU-verksamheten.
Utöver vad som anförs i det följande angående olika forskningsområden
vill regeringen framhålla att integrering av genusperspektivet är av stor
vikt inom alla forskningsgrenar och annan verksamhet. Ett utveck-
lingsprogram kommer att igångsättas av Socialdepartementet för att med
hjälp av myndigheter och andra viktiga aktörer förankra genusperspektivet
inom departementets hela verksamhetsområde. Genom att analysera
förslag och verksamhet utifrån bägge könens perspektiv kommer verk-
samheten att kunna berikas och effektiviseras.
Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg återfinns ett
flertal myndigheter under Socialdepartementet som ger stöd till och/eller
utför forsknings- och utvecklingsarbete. Totalt satsas inom utgiftsområdet
omkring 200 miljoner kronor av anslagsmedel på forskning och ut-
veckling varav hälften genom Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).
Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att
förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla.
FHI skall, för sin vetenskapliga förankring, bedriva, initiera och ge stöd
till forskning och utveckling inom folkhälsoområdet. Detta sker bl.a.
genom att FHI träffar samarbetsavtal med forskningsmiljöer och centra för
utveckling av målinriktat folkhälsoarbete inom olika programområden
samt sprider information om resultaten. Särskild vikt ges därvid FoU-
verksamhet inriktad mot sådana förhållanden som främjar hälsan hos de
grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) bedriver
en forskningsbaserad utvärdering av etablerade och nya medicinska
metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. På basis
av utvärderingarna verkar SBU för ett rationellt utnyttjande av givna
resurser inom hälso- och sjukvården.
Smittskyddsinstitutets (SMI) forsknings- och utvecklingsarbete för att be-
kämpa smittsamma sjukdomar utgör tillsammans med smittskyddsarbete
tyngdpunkten i SMI:s verksamhet och bedrivs som en integrerad del av
övrig verksamhet vid SMI. Ett nära samarbete sker med Karolinska
institutet (Kl).
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) bedriver forskning
kring risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Forskningsverksam-
heten skall vara praktiskt tillämpbar inom det sociala området, inom
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
157
hälso- och sjukvårdsområdet samt inom arbetsmarknadsområdet. Finan-
siering sker delvis genom anslag och delvis med externa medel. Verksam-
heten bedrivs i nära samarbete med Kl, Institutionen för stressforskning.
Socialstyrelsen (SoS) bedriver i viss omfattning forskningsanknutet
utvecklingsarbete inom ramen för Centrum för utvärdering av metoder i
socialt arbete (CUS). Dessutom har inom Socialstyrelsen byggts upp ett
Epidemiologiskt centrum (EpC) som bedriver forskningsanknutet utvärde-
ringsarbete och ansvarar för de stora epidemiologiska registren inom
socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Dessa register används flitigt
i epidemiologisk forskning. SoS har också byggt upp en social databas
som kan vidareutvecklas. För att öka utnyttjandet av registren vid EpC för
forskningsändamål har SFR och Medicinska forskningsrådet (MFR)
beslutat att gemensamt ge ekonomiskt stöd till stipendiatplatser vid EpC.
Det av staten och landstingsförbundet gemensamt finansierade Spri,
hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, ger staten och sjukvårdshuvud-
männen underlag för beslut som syftar till att främja svensk hälso- och
sjukvård. Spri:s utvecklingsarbete har tyngdpunkten inom hälsoekonomi,
kvalitetsutveckling, informationsteknik och informationsförsörjning.
Handikappinstitutet som har staten och landstingen som huvudmän, är
samhällets centrala organ när det gäller frågor om hjälpmedel till funk-
tionshindrade personer. Institutet har till ändamål att främja, samordna och
medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för
målgruppen.
Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarar för institutionsvård av
missbrukare och ungdomar stöder forskning med betydelse för den egna
verksamheten samt för metodutveckling och kompetensutveckling av
personal. Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar- och
ungdomsvården (IKM) är nära knutet till SiS.
Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
återfinns Riksförsäkringsverket (RFV), som har ansvar för att utvärdera
trygghetssystemens effekter för individ och samhälle. Detta arbete sker för
närvarande huvudsakligen inom RFV :s utvärderingsprogram men med viss
forskarmedverkan. Uppbyggnad pågår inom RFV av ett longitudinellt
händelseregister som skall möjliggöra analyser och forskning kring bl.a.
utnyttjandet av de olika trygghetssystemen.
Inom utgiftsområde 4, Rättsväsendet svarar Rättsmedicinalverket (RMV)
för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för den egna
verksamheten — rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik.
RMV är huvudman för ett centralt arkiv av intresse för rättspsykiatrisk
forskning, beläget vid den rättspsykiatriska avdelningen i Stockholm. Ett
rättspsykiatriskt inriktat utvecklings- och forskningscenter är under
uppbyggnad i samverkan med Kl. Vid RMV:s samtliga avdelningar utom
en finns professorer med kombinationstjänster.
Förutom stöd till forsknings- och utvecklingsarbete från ovan nämnda
organ direkt under Socialdepartementet så finns det betydande andra
medel för forskning riktade främst mot hälso- och sjukvårdsområdet.
Statens stöd till medicinsk forskning utgörs främst av anslagen till
universiteten, till Medicinska forskningsrådet (MFR) samt medel som
betalas ut till sjukvårdshuvudmännen med anledning av avtal om sam-
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
158
arbete om läkarutbildning, forskning m.m. vilka redovisas under utgifts-
område 16, Utbildning och universitetsforskning. Till detta kommer FoU-
verksamhet inom landsting och företag främst inom läkemedelsbranschen.
Forskningsstöd på det medicinska området lämnas även av bl.a.
Stiftelsen för vård- och allergiforskning, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden
och Apoteksbolagets fond för forskning och studier i hälsoekonomi och
socialfarmakologi.
Anslagsmedel till FoU inom Socialdepartementets verksamhetsområde,
miljoner kronor.
(Inom parantes anges bedömda belopp för FoU inom ramanslagen)
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
|
Budget/ |
Förslag/ |
Beräknat/ |
Beräknat/ | |
|
Socialvetenskapliga forsknings- |
140 |
100 |
of |
of |
|
Statens institut för psykosocial |
(ca 15) |
(ca 11) |
Omfatt- tering | |
|
Folkhälsoinstitutet (FHI) |
(ca 64) |
(ca 42) | ||
|
Smittskyddsinstitutet (SMI) |
(ca 26) |
(ca 25) | ||
|
Socialstyrelsen (SoS) |
* |
♦ | ||
|
Statens institutionsstyrelse (SiS) |
(ca 15) |
(ca 10) | ||
|
Statens beredning för utvärde- |
1) |
1) | ||
|
Spri, hälso- och sjukvårdens |
* 2) |
* 2) | ||
|
Handikappinstitutet |
* 3) |
* 3) | ||
|
Rättsmedicinalverket (RMV) |
(ca 7) |
(ca 5,5) | ||
|
Riksförsäkringsverket (RFV) |
* |
* | ||
|
SUMMA |
ca 270 |
ca 200 | ||
* Uppgift saknas
1) SBU:s anslag 1997 föreslås bli 23,6 mkr varav 8 mkr tillfälliga medel. Ytterligare medel kan tillkomma genom
överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Avtal för 1997 ej klart. För 1996 fick SBU 10,5 mkr
genom sådan överenskommelse.
2) Spri får enligt överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet ett statligt bidrag för sin verksamhet
med 29,7 mkr för 1996. Hälso- och sjukvårdshuvudmännen tillskjuter lika mycket. FoU-del ej specificerad.
Avtal för 1997 ej klart.
3) Handikappinstitutet får totalt 51 mkr för 1996 enligt ettårig överenskommelse mellan staten och Landstingsför-
bundet. Fou-del ej specificerad. Avtal för 1997 ej klart.
159
Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) bör utveckla sitt samarbete med och stöd till övriga myndig-
heter under Socialdepartementet. Dessutom bör SFR utöka sitt samar-
bete med Skolverket kring frågor rörande stöd till forskning om
barnomsorg och skola (se även avsnitt 10.4.2.). Det är vidare rege-
ringens mening att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att
inrätta professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4 och
att SFR bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som
föreslås att främja tvärvetenskap i enlighet med vad som sägs i avsnitt
10.2.6. Vidare bör SFR inom sitt anslag särskilt avsätta medel för att
bygga upp och vårda databaser för longitudinell forskning i enlighet
med vad som sägs i avsnitt 3.11.5.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett brett mandat och ger
stöd till grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap,
socialpolitik och folkhälsovetenskap. Forskningen som får stöd från SFR
utförs nästan uteslutande vid universitet och högskolor.
SFR har i sin fördjupade anslagsframställan betonat behovet av
kontinuitet i forskningssatsningarna samt pekat på att det inom stora delar
av Socialdepartementets verksamhetsområde finns behov av utökade
forskningssatsningar. Den flyttning av resurser till SFR och SiS som
Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslagit avvisas av
SFR som dock anser sig kunna ta ett större ansvar för samordning av
forskningsfrågor mellan myndigheterna under Socialdepartementet.
Skälen för regeringens bedömning: SFR:s samarbete med och stöd till
samtliga övriga myndigheter under Socialdepartementet bör vidareutveck-
las när det gäller analys av forskningsbehov, val av metoder för stöd till
forskning och spridning av forskningsinformation. Regeringen kommer
därför att ge SFR i uppdrag att svara för initiativ inom området. Däremot
finns det enligt regeringens mening inga skäl att, som Forskningsfinansie-
ringsutredningen föreslagit, flytta de forskningsresurser som disponeras av
FHI och SiS till SFR. Tvärtom innebär dagens lösning ett större
engagemang från de berörda myndigheterna i forskningsfrågor och därmed
även goda förutsättningar för ett bättre nyttiggörande i verksamheten av
forskningsresultat från olika håll.
Ansvaret för barnomsorgs- och förskolefrågor har under våren flyttats
från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och Skolverket
kommer därmed att få ett ansvar för forskning inom detta område. Med
anledning härav bör SFR och Skolverket koordinera sina insatser kring
frågor som rör stöd till forskning om barnomsorg och skola.
En stor del av de projekt som SFR stöder är av tvärvetenskaplig
karaktär och det är enligt regeringens mening därför angeläget att SFR
ingår i den samverkansgrupp för forskningsråden för att främja tvärveten-
skap som regeringen avser att tillskapa. Denna beskrivs i avsnitt 10.2.6.
Regeringen anser att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att
inrätta professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4.
I budgetpropositionen för år 1997 föreslås SFR tillföras medel för
lokalkostnader så att SFR kan uppfylla riksdagens beslut om att principen
160
om full kostnadstäckning skall gälla vid utbetalning av forskningsmedel
till forskare vid universitet och högskolor. Dessutom föreslås SFR tillföras
vissa medel för utökade administrativa uppgifter i samband med ökade
krav på samordningsinitiativ enligt ovan inom Socialdepartementets
område, nytt ansvar för samordning och kanslifunktion för alkoholforsk-
ning samt utökade krav på ekonomisk uppföljning av utbetalade forsk-
ningsmedel.
När det gäller stora datamaterial bör SFR få i uppdrag att inom sitt
anslag avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för longitudi-
nell forskning.
I avsnitt 5, 7.3-7.6 och 15 kommenteras en del av den forskning som
stöds av SFR.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: Regeringen avser ge Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) och Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att
fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt ange-
lägna att prioritera ur samhällets och socialförsäkringsadministra-
tionens perspektiv. Vidare avser regeringen ge RFV i uppdrag att
undersöka möjligheten att inom RFV:s verksamhetsområde finna
utrymme för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans
för socialförsäkringsområdet.
Forskning med relevans för socialförsäkringsområdet bedrivs vid univer-
sitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden. Behovet av forsk-
ningsbaserad kunskap om de sociala trygghetssystemens funktion, effekter
och effektivitet är stort i och med den snabba omställning som pågår av
dessa system och av samhället i övrigt. Det är angeläget att få kunskap
om hur förändringar påverkar medborgarnas vardagsvillkor och få indika-
tioner på hur välfärdssystemen kan behöva utvecklas. Detta är ett av
SFR:s prioriterade områden.
I en nyligen genomförd översikt över svensk forskning om välfärd som
SFR låtit göra konstateras att viktiga delar av socialförsäkringsforskningen
är av hög kvalitet men att det behövs mer och bättre forskning om
effekter av offentliga åtgärder och av andra strukturella villkor. Sådana
studier kan avse effekter såväl på makro- som på mikronivå. För att
effektstudier skall kunna genomföras krävs goda empiriska underlag.
Detta har hittills varit något av en stötesten eftersom det saknats lämpliga
och lättillgängliga befintliga register att utgå ifrån. Inom Riksförsäk-
ringsverket (RFV) pågår emellertid konstruktion av en s.k. händelsedata-
bas med vars hjälp longitudinella studier i stor skala kommer att kunna
möjliggöras.
Demografisk forskning är också av stor relevans för kunskapsupp-
byggnaden kring befolkningsförändringar och hur dessa långsiktigt kan
komma att påverka bl.a. socialförsäkringarnas kostnader. Av en utvärde-
ring som SFR låtit göra framgår att demografisk forskning inte har nått
tillräcklig omfattning i Sverige.
De senaste åren har stora satsningar skett på aktiv rehabilitering och för-
161
11 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
säkringskassoma har därmed fått nya uppgifter. Dessa satsningar har skett
samtidigt som arbetslösheten har ökat mycket kraftigt. Forskning om
rehabiliteringens villkor och effekter är mycket angelägen som underlag
för ställningstaganden till eventuella förändringar i systemen. Sjuk- och
arbetsskadekommittén anser i betänkandet En allmän och aktiv försäkring
vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) bl.a. att det behövs
forsknings- och utvecklingsinsatser som grund för en teoribildning i fråga
om arbetsförmågebedömning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Över-
gången mellan medicinska behandlingsinsatser och rehabiliterande åt-
gärder rymmer många komplexa frågor liksom även återgången till arbets-
marknaden efter rehabilitering.
Socialförsäkringen är till sin karaktär regelstyrd med en mycket spridd
tillämpning vilket medför behov av mer tillämpad juridisk forskning om
funktionssättet i befintliga system.
Skälen för regeringens bedömning: De medel som Socialvetenskap-
liga forskningsrådet (SFR) och RFV idag avsätter för forskning inom all-
män socialpolitik och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 procent) i
relation till socialförsäkringarnas totala omslutning. I Sjuk- och arbets-
skadekommitténs betänkande liksom i SFR:s ovan nämnda forsknings-
översikt konstateras att det finns behov av utökad forskning på socialför-
säkringsområdet. SFR och RFV bör därför få i uppdrag att fördjupa ana-
lysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angelägna att prioritera
ur samhällets och socialförsäkringsadministrationens perspektiv. RFV bör
också få i uppdrag att undersöka möjligheterna att inom RFV:s verksam-
hetsområde finna utrymme för en flerårig satsning för att initiera forsk-
ning av relevans för socialförsäkringsområdet vid universitet, högskolor
och centrumbildningar. En sådan satsning skulle utgöra ett värdefullt
komplement till SFR:s forskningsstöd inom området. Forskning inom
socialförsäkringsområdet ställer krav på tvärvetenskapligt samarbete
varvid centrumbildningar med anknytning även till den regionala och
lokala försäkringsadministrationen kan komma att vara viktiga för den
långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och som rekryteringsbas för forskare.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskningen inom
området socialt arbete i högre grad inriktas mot systematisk kun-
skapsutveckling i syfte att förbättra den vetenskapliga grunden för det
sociala arbetet.
Det är vidare angeläget att en kraftsamling görs på alkoholforsknings-
området. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör därför få ett
särskilt samordningsansvar för alkoholforskningen, ett samrådsforum
med berörda finansiärer bör tillskapas och SFR därvid svara för en
sekretariatsfunktion.
Kontinuerlig forskning om barns villkor är angelägen varvid forsk-
ning kring utsatta barn särskilt bör prioriteras.
Forskning om äldre bör ha fortsatt hög prioritet varvid behovet av
tillämpad forskning särskilt bör uppmärksammas.
162
Den forskning som har relevans för socialtjänstområdet bedrivs i
huvudsak vid universitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden.
Större delen av forskningen är inriktad på generella problem medan
tillämpad och praktiskt orienterad forskning med inriktning på att förbättra
socialtjänstens metoder och resultat fortfarande har en blygsam omfatt-
ning. Utvecklingen av denna praktiskt inriktade forskning kommer att ha
stor betydelse för alla delar av socialtjänstområdet.
Forskning om socialt arbete
Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck
genom många olika former av stödåtgärder. Biståndet skall enligt social-
tjänstlagen utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva
ett självständigt liv. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.
Sedan 1970-talet är ämnet socialt arbete en vetenskaplig disciplin med
f.n. totalt tio professurer vid fyra universitet. Inriktningen av verk-
samheten handlar företrädesvis om forskning i socialt arbete med
anknytning till samhällsarbete. Forskning kring socialt arbete inom äldre-
och handikappområdena förekommer i begränsad omfattning.
I den genomgång som Socialtjänstkommittén låtit göra av forskningens
betydelse för den resultatorienterade kunskapsutvecklingen inom social-
tjänsten konstateras att studier av det sociala arbetets resultat totalt sett
inte fått tillräckligt genomslag i forskningsinstitutionernas inriktning.
Huvudinriktningen av institutionernas forskning är framför allt allmänna
samhällsvetenskapliga frågeställningar och studier av olika gruppers
sociala villkor vilket motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men inte
direkt bidrar till en utveckling av sociala arbetsmetoder. Kommittén
betonar också i sitt delbetänkande (SOU 1995:58) betydelsen av regionala
och lokala forskningsinsatser. Den framhåller som önskvärt att de medel
som finns tillgängliga för forskning och utvecklingsarbete inom Socialsty-
relsen och andra centrala myndigheter i ökad utsträckning används för att
skapa och vidmakthålla en FoU-struktur på regional och lokal nivå
samtidigt som ökade insatser görs på "klinisk" forskning inom social-
tjänstens område.
Skälen för regeringens bedömning: Kraven på en effektivare resurs-
användning har resulterat i ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring
och utvärdering av verksamheten. För att dessa strävanden skall bli fram-
gångsrika krävs framförallt forskningsbaserad metodutveckling i sam-
arbete mellan forskare och praktiker. Existerande och nya metoder i det
sociala arbetet måste prövas systematiskt på vetenskaplig grund och
resultaten spridas till praktikerna i syfte att erhålla en gemensam, växande
kunskapsbas till grund för det professionella arbetet.
Utvecklingen av en "socialekonomisk" forskning — som parallell till
den nu relativt framgångsrika hälsoekonomiska forskningen — är också
angelägen. Det kan vidare finnas skäl att prioritera stora, tvärsektoriella
longitudinella forskningsprojekt i socialt arbete framför många små ut-
vecklingsprojekt.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
163
Forskning om missbruk
Missbruksfrågoma är svårhanterliga för samhället och individerna och
kunskapsbehovet är därför mycket stort. Forskningen på området har fort-
farande betydande metodproblem. Det gäller såväl forskningen om
missbrukets utbredning och orsaker som forskningen om politik och
metoder för att förebygga missbruk liksom forskningen om vård och
behandling av missbrukare.
Den socialvetenskapliga forskningen på området är inriktad mot såväl
bruk som missbruk av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande
medel och har en tydlig folkhälsovetenskaplig inriktning.
Alkoholforskningsutredningen, som Folkhälsoinstitutet 1994 initierade
på regeringens uppdrag, anser i sin slutrapport Forskning om alkohol att
alkoholforskningen behöver förstärkas kraftigt och att prioritering därvid
bör ske av konsumtions-, preventions- och behandlingsforskning. Ut-
redningen pekar också på behovet av en klarare ansvarsfördelning mellan
finansiärerna samt föreslår att ett speciellt alkoholforskningscentrum
bildas vid Stockholms universitet med inriktning mot konsumtionsforsk-
ning, att ett antal mellantjänster inrättas samt att programstöd inrättas för
preventions- resp behandlingsforskning. Ökat projektstöd bör enligt
utredningen kunna inrymmas inom nuvarande finansiärers resurser. Totalt
sett bör enligt utredningen 20-25 miljoner kronor tillföras alkoholforsk-
ningsområdet under en relativt kort tidsperiod. Vidare anser man att en
samrådsgrupp med alla finansiärer bör bildas för att hantera ansvars-,
fördelnings- och övriga samarbetsfrågor.
Remissinstanserna har i mycket stor utsträckning varit positiva till
utredningens förslag och samtliga som yttrat sig anser att alkoholforsk-
ningen bör förstärkas.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är
angeläget att en kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet. Rege-
ringen kommer därför att ge SFR ett särskilt samordningsansvar för den
socialvetenskapliga alkoholforskningen och SFR skall därvid svara för en
sekretariatsfunktion åt en särskild samrådsgrupp i linje med utredningens
förslag.
Utredningens förslag om att tillskapa ett nationellt centrum för
alkoholforskning bör beredas vidare av SFR tillsammans med övriga som
ingår samrådsgruppen. I detta sammanhang bör även övervägas hur en
bättre samordning av drogforskningen kan åstadkommas.
Forskning om barn och familj
Svensk forskning om barn och familj har stor bredd och är spridd över ett
stort antal forskningsdiscipliner och institutioner. Variationerna i problem-
inriktning är därmed ganska omfattande. SFR har nyligen presenterat en
forskningsöversikt om barn- och familjeforskning på 1990-talet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har uppmärksammats
på behovet av forskning om barn genom bl.a. Riksdagens skrivelse
93/94:251 om sexuella övergrepp mot barn, genom Socialstyrelsens
slutrapport från Barn i fokus-projektet om tillämpad forskning inom
området utsatta barn, genom Barnombudsmannens årliga rapport 1996 i
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
164
vilken en tvärsektoriell och longitudinell forskning om förebyggande
insatsers effekter och effektivitet efterfrågas samt genom SFR:s forsk-
ningsöversikt om barn- och familjforskning.
Forskningsfrågan har även uppmärksammats i rapporten från Kommittén
för FN:s familjeår (SOU 1996:37), som pekar på behovet av en långsiktig
strategi för informationsförsörjning om barn och familj och ser upprättan-
det av en longitudinell databas som ett sätt att skapa underlag för
utvärdering, analys och forskning. Socialtjänstkommittén har i sitt be-
tänkande (SOU 1995:58) lagt vikt vid s.k. klinisk forskning eller be-
handlingsforskning inom socialtjänstens område.
Enligt regeringens mening är det viktigt med en kontinuerlig och bred
forskning om barns villkor. Särskilt viktigt är det att öka kunskapen om
utsatta barns villkor. Den snabba samhällsutvecklingen skapar successivt
nya ramar för familjelivet och för barnens uppväxt och integrering i
samhället.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Forskning om äldre
Samhällets totala kostnader för vård och omsorg om äldre uppgick år
1995 till ca 100 miljarder kronor varav ca 60 miljarder kronor utgjordes
av kostnaden för kommunernas äldreomsorgsverksamhet. Under de
senaste decennierna har förutsättningarna för äldrevårdens organisation
och innehåll förändrats kraftigt. En ökning har skett av antalet äldre
samtidigt som samhällsekonomin försämrats. Genom de stora strukturför-
ändringar som skett på området — Ädel-reformen, handikappreformen
och psykiatrireformen — har kommunerna fått en allt tydligare roll som
bas för vård- och omsorgssystemen. De genomförda reformerna har skapat
möjligheter till ett mer effektivt resursutnyttjande. Den växande gruppen
äldre ställer emellertid fortsatt stora krav på samhällets förmåga att klara
de framtida vård- och omsorgsbehoven.
I forskningsöversikter har SFR redovisat såväl äldreforskning allmänt
som svensk äldreforskning med internationell anknytning.
Skälen för regeringens bedömning: En medveten och långsiktig kun-
skapsuppbyggnad är nödvändig för att skapa handlingsberedskap inför
ökade krav från den växande gruppen äldre. Äldreforskningsområdet
måste även fortsättningsvis ha hög prioritet. Behovet av tillämpad forsk-
ning är stort inom vård och omsorg. Särskilt bör därvid framhållas
behovet av forskning kring effekter av insatta resurser, om samband
mellan vårdbehov och vårdutbud, om samverkan mellan vårdnivåer och
funktioner i enskilda patientfall, den informella sektorns och anhörigas
betydelse, konsekvenser av nedskärningar och förändrad vård- och
behovsstruktur samt om äldreomsorgens kvalitet och innehåll. Ökad
kunskap om hur äldre skall kunna behålla sin hälsa och förhindra för
tidigt åldrande och åldersrelaterade sjukdomar samt om effekter av
förebyggande och tidiga insatser har stor samhällsrelevans och därför hög
prioritet. Äldre med invandrarbakgrund är därvid en viktig grupp.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har en viktig uppgift att följa
utvecklingen av forskningen på äldreområdet och tillse att en god balans
skapas mellan behoven av grundforskning och de här nämnda behoven av
mer tillämpad forskning inom vård och omsorg.
165
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: Forskning om handikapp bör ha fortsatt
hög prioritet varvid behovet av tillämpad forskning särskilt bör upp-
märksammas.
Handikappforskningen är till sin karaktär tvärvetenskaplig. Samtidigt finns
det ett behov av att forskningen om handikapp inte isoleras från ut-
vecklingen inom olika moderdiscipliner. Balansen mellan tvärvetenskap-
lighet och disciplinförankring är en ständigt närvarande fråga i forskning
som, i likhet med handikappforskningen, tar sin utgångspunkt i konkreta
problem.
Det internationella intresset är starkt på området, t.ex. inom FN och EU.
FN har särskilt uppmärksammat medlemsstaterna på behovet av forskning
om hur funktionshindrade och deras familjer socialt och ekonomiskt
påverkas i sin livsföring.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett särskilt samord-
ningsansvar för forskning inom handikappområdet. Som ett led i detta har
rådet tagit fram flera översikter som belyser kunskaps- och forskningsläget
på området. En samordnande och främjande roll har också det av staten
och landstingen gemensamt finansierade Handikappinstitutet som också
direkt medverkar i forsknings- och utvecklingsarbete.
Ambitionen är att integrera handikappforskningen i de discipliner där
frågorna naturligt hör hemma. Samtidigt finns det behov av tvärveten-
skapligt samarbete vilket lett till centrumbildningar på olika universitets-
orter. Centrumbildningarna är viktiga för den långsiktiga kunskapsupp-
byggnaden och som rekryteringsbas för forskare.
Skälen för regeringens bedömning: Teknisk forskning är betydelse-
full för utvecklingen på handikappområdet och stöds bl.a. av NUTEK
inom programmet Telematik för funktionshindrade. Som framgår av
avsnitt 14.4.2 föreslås ett nytt programblock för "Teknik för funktions-
hindrade och äldre". Det är användningen och användbarheten av
tekniken, som är avgörande för om den skall bli en möjlighet för funk-
tionshindrade att leva mer oberoende eller om den ska bli ett hinder i
deras vardag. Det är därför angeläget att forskning bedrivs kring
funktionshindrade personers användning av teknik liksom kring de etiska
aspekterna på teknikutveckling och teknikanvändning. Detta behandlas i
avsnitt 3.11.6.
Ett annat område som är sparsamt utforskat i Sverige är hur samhället
vid fördelning av resurser tar hänsyn till personer med funktionshinder.
Det råder också en påtaglig brist på rättsvetenskaplig och rättssociologisk
forskning med fokus på aktuella förändringar av socialpolitiska system
och värderingssystem. Fördjupad kunskap behövs också om situationen
för barn och andra anhöriga till funktionshindrade.
Det finns personer med funktionshinder i de flesta yrken, men det finns
inte mycket forskning om funktionshindrade personers villkor i arbetslivet
vilket bl.a. visas i den forskningsöversikt som SFR tagit fram i samarbete
med Rådet för arbetslivsforskning. Det finns skäl att mer än tidigare
uppmärksamma på vilket sätt funktionshindrade personers kompetens
166
bättre kan tas till vara i arbetslivet. Kunskapen är bristfällig om vad som
händer i mötet mellan funktionshinder och förhållanden på arbets-
marknaden och om effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
vilken betydelse som utbildningsbakgrunden har i sammanhanget. Forsk-
ning om funktionshindrades arbetsmarknad och arbetsförhållanden är
således ett angeläget område. I det sammanhanget är det viktigt att också
få fram en kontinuerlig könsuppdelad statistik över funktionshindrade
personers situation på arbetsmarknaden som en utgångspunkt för
forskning t.ex. om funktionshindrade kvinnors situation.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: SFR bör få i uppdrag att i samråd med
övriga berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram om ojämlik-
het i hälsa vilket redovisas i avsnitt 3.11.5.
Med folkhälsovetenskap menas (enl prop 1989/90:90) studiet av arbets-
livets, levnadsvanornas, miljöns, samhällsförhållandenas och vårdsyste-
mets betydelse för befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens
effektivitet. SFR har ett samordningsansvar för samhällsvetenskapligt,
humanistiskt och juridiskt inriktad hälso- och sjukvårdsforskning som
avser bl.a. folkhälsa, hälsoekonomi och vårdorganisation. Ett nära
samarbete sker med Medicinska forskningsrådet kring folkhälsofrågoma.
Dessutom har Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att som nationellt organ
på vetenskaplig grund förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja
en god hälsa för alla. FHI har ett etablerat samarbete med institutioner
som bedriver folkhälsovetenskaplig forskning. Socialstyrelsen (SoS) har
ett ansvar för att följa och analysera folkhälsans utveckling och orsaker
samt verka för att forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse
inom Socialstyrelsens ansvarsområde kommer till stånd.
Den svenska folkhälsoforskningen har stor bredd och hävdar sig väl i
internationella sammanhang. Genom de internationellt sett delvis unika
förutsättningar som finns i Sverige i och med tillgång till data över
individer i longitudinella register som uppdateras efter hand och möjlig-
heter till sambearbetning av olika register finns det möjligheter för den
svenska folkhälsoforskningen att i vissa delar vara världsledande. Dessa
stora datamaterial måste betraktas som en nationell resurs som kontinuer-
ligt måste uppdateras vårdas för att värdet för forskningen skall bestå.
Den svenska epidemiologiska forskningen har granskats av en arbets-
grupp som tillsatts av MFR och SFR och i vilken även Socialstyrelsen
ingått. Även denna grupp pekar i sin rapport “Svensk epidemiologisk
forskning” på behovet av att avsätta särskilda forskningsmedel för
omfattande datainsamling och registerhållning samt föreslår en rad
åtgärder som SFR och MFR bör vidta för att stärka den epidemiologiska
forskningen. Förslagen innefattar även tankar på att utveckla möjlig-
heterna för utländska gästforskare att kunna arbeta med de epidemiolo-
giska registren. Vidare betonas behovet av att vidareutveckla åtgärds-
inriktad epidemiologi och metoder för utvärdering av olika typer av
folkhälsoinsatser.
167
I avsnitt 3.11.5 tar regeringen ställning till den utredning som Forsk-
ningsrådsnämnden (FRN) utförde år 1994 i samråd med SFR om samord-
ning av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad
forskning.
Folkhälsoforskningen har visat att det i Sverige, trots en allmänt sett
positiv hälsoutveckling, fortfarande finns påtagliga sociala skillnader i
ohälsa mellan och inom olika befolkningsgrupper. Ojämlikheten i hälsa
har dessutom av allt att döma ökat sedan 1980-talet och farhågor finns att
denna ojämlikhet fortsätter att accentueras. Mot denna bakgrund är det
angeläget att fördjupa analyserna om vilka faktorer som bestämmer
ohälsans sociala fördelning samt om åtgärder för att överbrygga hälso-
klyftor i samhället. För att åstadkomma den nödvändiga kraftsamlingen
på området bedömer regeringen i avsnitt 3.11.5 att SFR bör få i uppdrag
att i samråd med övriga berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram
för forskning om ojämlikhet i hälsa.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: Forskning inom ämnesrådet smittskydd bör
ha fortsatt hög prioritet.
Den internationella utvecklingen ifråga om smittsamma sjukdomar kräver
intensiv uppmärksamhet, handlingsberedskap och åtgärder. Antalet in-
fektionssjukdomar i världen ökar och många mikroorganismer ändrar
egenskaper och utbredning. Tillsammans med att tidigare helt okända
smittämnen dyker upp utgör de hot mot folkhälsan.
Infektionssjukdomar är de vanligaste sjukdomarna i vårt land. Genom
det ökade utbytet med omvärlden via invandring, turism och handel med
livsmedel är Sverige idag mera utsatt än tidigare för sjukdomsalstrande
mikroorganismer.
Smittskyddsinstitutet (SMI) har ansvar för att utreda och medverka till
att relevanta åtgärder sätts in för att vid utbrott av epidemiska sjukdomar
följa spridningen av dessa samt snabbt spåra smittkällor. SMI har ett nära
samarbete med Karolinska institutet (Kl). Sex av enhetscheferna vid SMI
är också professorer med olika specialinriktningar i smittskydd vid Kl.
För tre av dessa tjänster beräknas medel under SMI:s anslag. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen att fr.o.m. budgetåret 1997 medel för samt-
liga professurer beräknas under SMI:s anslag och att avtal sluts mellan
SMI och Kl om finansiering och tjänstgöringsskyldighet för tjänsterna.
Regeringen har beslutat att förberedelserna skall fortsätta för att SMI år
1999 skall kunna flytta till nyrenoverade lokaler på KI:s område. Härvid
ingår bl.a. ett nytt säkerhetslaboratorium som kommer att kunna utgöra en
nationell resurs på smittskyddsområdet. För att det i Sverige även
fortsättningsvis skall kunna bedrivas kvalificerad forskning som kräver
försök på djur, framför allt om hiv/aids, kommer byggandet av ett nytt
djurhus att ingå i satsningen. Denna investering ökar de årliga lokalkost-
naderna med 20-25 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen ser ett starkt behov av
fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet inriktad på praktisk
168
tillämpning av nya vetenskapliga rön. I detta arbete har SMI en central
position i landet. Kraven på internationell samverkan inom smittskydd och
mikrobiologisk forskning ökar fortlöpande.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens bedömning: Regeringen anser att ytterligare forskning
behövs på området, samt avser att ge Rådet för arbetslivsforskning i
uppdrag att senast år 1999 redovisa en forskningsöversikt och ut-
värdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat.
Elkänslighet är en fråga som väckt stor uppmärksamhet under senare år.
Riksdagen har bl.a. genom betänkandena 1993/94:BoU 17 El-överkänslig-
hetoch 1994/95:BoU 18 Byggnaders inomhusmiljö m.m. pekat på betydel-
sen av forskning om elkänslighet. Bostadsutskottet har också framhållit
att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta
med problemen kring elöverkänslighet. Samtidigt konstaterar utskottet att
det i dag inte finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten
av elöverkänslighet. De slutsatser som enligt utskottet bör dras är dels att
kunskaperna kring problemen med elöverkänslighet måste öka, dels att
den kunskap och de praktiska erfarenheter som trots allt redan finns måste
tas till vara, systematiseras och föras ut till berörda parter.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 9 november 1995 åt Rådet
för arbetslivsforskning (tidigare Arbetsmiljöfonden) att följa upp och sam-
manställa resultaten av redan genomförd forskning om elkänslighet,
redovisa såväl pågående som planerade forskningsprojekt samt redovisa
omfattningen av de forskningsmedel som anvisas till forskning om el-
känslighet. Av rådets redovisning av uppdraget i samband med anslags-
framställningen för år 1997 framgår bl.a. att det finns stora svårigheter
med att definiera elkänslighet och att det idag inte går att få en realistisk
uppfattning om problemets omfattning. I redovisningen diskuteras hur väl
belagda olika faktorer kan bedömas vara och vilka inriktningar av fortsatt
forskning som kan vara värda att pröva. Av redovisningen framgår också
att de senaste tre åren har externa anslag till forskning om elöverkänslig-
het lämnats med minst 16 miljoner kronor vilket utgör mer än hälften av
alla externa anslag till forskning kring eventuella hälsorisker av elektriska
eller magnetiska fält. Därtill har sannolikt minst lika stora belopp för
forskning på området utgått via normala driftsbudgetar hos flera hög-
skolor, institut och företag.
Skälen för regeringens bedömning: Trots den stora forskningsinsats
som skett på elektriska och magnetiska fält har enighet ännu inte kunnat
uppnås om tolkning av resultaten. Ytterligare forskning pågår dock. En ny
avstämning av forskningsläget bör ske om några år. Regeringen avser
därför att ge Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 1999
redovisa en utvärdering av såväl svenska som internationella forsknings-
resultat på området. Med denna utvärdering som grund bör en kon-
censuskonferens anordnas.
169
En god hälso- och sjukvård är en grundsten i den svenska välfärdspoli-
tiken. Målet är en god vård på lika villkor för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvården svarar för en mycket central del av välfärden i
samhället och kostnaderna härför motsvarar drygt 7,5 % av BNP. Ett
intensivt förändringsarbete pågår på bred front, såväl framtvingat av
ekonomiska skäl som mot bakgrund av nya medicinska och folkhälso-
vetenskapliga kunskaper. Betydande resurser satsas på forskning och ut-
veckling inom området.
Den medicinska forskningen i Sverige är av hög internationell klass.
Den bedrivs vid universitet och högskolor, i landstingen, i företag och vid
statliga myndigheter. Medicinska forskningrådet har i samråd med Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt SFR utrett
prioriteringar av resurser till medicinsk forskning. I utvärderingsrapporten
drar man bl.a. slutsatsen att satsningarna på finansiering och förnyelse av
högkvalificerad forskning har varit framgångsrik och ändamålsenlig och
att de svårigheter som finns framför allt är beroende på tids- och resurs-
brist inom dagens hälso- och sjukvård. Analysen pekar på att möjligheten
att kombinera långsiktigt forskningsarbete och klinikarbete har minskat
under senare år, samtidigt som kraven på förnyelse och anpassning till ett
nytt kunskapsläge ökar.
Regeringen anser det vara av stor vikt att sjukvårdshuvudmännen kan
finna utrymme för FoU-arbete och frågan tas därför upp nedan under av-
snitt 7.9.1 Kliniskt och folkhälsovetenskapligt forsknings- och utveck-
lingsarbete.
Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och
sjukvården avlämnade nyligen sitt betänkande Jämställd vård — olika
vård på lika villkor. I betänkandet betonas behovet av forskning som
genererar könsspecifika kunskaper om vårdbehov, effekter av olika
vårdåtgärder och om vårdorganisationens kvalitet och effektivitet.
Regeringen delar utredningens uppfattning att en situation som gagnar
kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället på bekostnad av
andra är problematisk både ur rättvise- och etiksynpunkt.
Jämlikhet och jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att de
studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa i
relation till befolkningen. I praktiken innebär detta att kvinnor bör
inkluderas i större omfattning än tidigare. Enligt regeringens mening bör
detta ägnas ökad uppmärksamhet av de organ som finansierar forskning
inom medicin, omvårdnad och hälso- och sjukvård. Regeringen har för
avsikt att återkomma till riksdagen angående dessa frågor i samband med
att ställningstagande till utredningen i sin helhet redovisas.
Här kan också konstateras att kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation har i uppdrag att belysa
vårdforskningens läge, finansiering och organisation i den svenska hälso-
och sjukvården. Utredningen skall också överväga ansvarsfördelningen
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om finansieringen av
vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till vårdforskningens
utveckling. Utredningen avser att lägga fram ett förslag i frågan under
våren 1997.
De i avsnitt 7.1 nämnda myndigheterna SBU, SoS, FHI, IPM och SMI
samt det för staten och landstingen gemensamma utvecklingsinstitutet Spri
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
170
svarar också för viktigt stöd till området. Av den forskning som stöds av
SFR går 20-25 % till forskning om folkhälsa samt hälso- och sjukvård.
Inom hälso- och sjukvården är också det kvalificerade utvecklingsarbetet
av mycket stor betydelse. Såväl utvecklingsarbetet som den viktiga
omvårdnadsforskningen bedrivs framför allt i landstingen.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Regeringens förslag: Till hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar
skall enligt hälso- och sjukvårdslagen höra att medverka vid finansie-
ring, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och ut-
vecklingsarbete. Härvid bör hälso- och sjukvårdshuvudmännen i den
omfattning som behövs samverka med andra huvudmän samt med be-
rörda universitet och högskolor. Ett förtydligande om detta tas in i
hälso- och sjukvårdslagen.
Bakgrund
Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har i betänkandet Lands-
tingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU
1994:132) föreslagit att landstingens del av ansvaret för kliniskt
forsknings- och utvecklingsarbete preciseras och lagfästs. Även Priorite-
ringsutredningen har fört fram ett likartat förslag i sitt betänkande
Vårdens svåra val (SOU 1995:5). Båda betänkandena har remissbehand-
lats. En gemensam remissammanställning över de båda utredningarnas
förslag finns tillgänglig på socialdepartementet.
I och med omstruktureringen av hälso- och sjukvården och införandet
av nya ekonomiska styrsystem har förutsättningarna för det kliniska
forsknings- och utvecklingsarbetet förändrats. Det har därför uppstått ett
behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och landsting vad
gäller finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings-
och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdens område.
Finansieringen av klinisk forsknings- och utvecklingsverksamhet sker
huvudsakligen genom statliga medel som anvisas universitet och
högskolor, forskningsråd och med medel som betalas ut till sjukvårds-
huvudmännen med anledning av avtalen om samarbete om läkarutbildning
och forskning m.m. Sjukvårdshuvudmännen bidrar dock också med
betydande belopp. Kostnaderna har hittills vanligtvis inrymts i de olika
sjukvårdsenheternas anslag och har inte särskiljts från den övriga
sjukvårdsverksamheten. Man har därför inte haft full klarhet i hur mycket
resurser som gått till forsknings- och utvecklingsverksamhet. När nya
styrmetoder införts, med bl.a. ersättning för utförd prestation, är det inte
längre alltid möjligt att på samma sätt som tidigare budgetera resurser för
forskning på ett allmänt, för hela verksamheten gemensamt anslag. Det är
därför nödvändigt att försöka identifiera och särredovisa även kostnaderna
för forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete bygger i stor utsträckning på
samverkan mellan den medicinska forskningen, undervisningen och
sjukvården. För att upprätthålla forskningskompetensen och den svenska
171
sjukvårdens kvalitet är det av vikt att möjligheten till klinisk forskning
såväl i den slutna som i den öppna vården bevaras och utvecklas.
Frågan om primärkommunemas ansvar för den forskningsverksamhet
som bedrivs inom de delar av sjukvården som de är huvudmän för
kommer att tas upp i ett senare betänkande från Hälso- och sjukvårds-
utredningen.
Beskrivning av forskningsområdet
Den medicinska forsknings- och utvecklingsverksamheten kan delas in i
grundforskning, klinisk forskning samt utvecklingsverksamhet.
Hälso- och sjukvårdsutredningen har gjort en uppdelning av den
kliniska forskningen i en experimentell del och en patientnära del. Den
experimentella kliniska forskningen kräver, enligt utredningen, ofta
laboratoriemiljö och metodologi från biomedicinsk grundvetenskap. Den
patientnära kliniska forskningen utgår från exempelvis studier av
patienters undersökningsresultat, reaktion på försök eller behandling eller
genomgång av joumalmaterial eller register.
Många av remissinstanserna är rent allmänt positiva till hälso- och sjuk-
vårdsutredningens beskrivning av forskningsverksamheten. Flera av dessa
har dock kritiska synpunkter på avgränsningen mellan experimentell och
patientnära klinisk forskning. Man anser att det är en vetenskapsteoretiskt
tveksam indelningsgrund. Några pekar också på att det är en brist att
folkhälsovetenskaplig forskning inte nämns. Det framhålls bl.a. att
huvudmännens ansvar för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet
även borde omfatta metodutveckling som direkt handlar om hälso- och
sjukvårdens folkhälsoarbete.
Prioriteringsutredningen talar i sitt betänkande om sådant forsknings-
och utvecklingsarbete som avser uppföljning och utvärdering av vårdens
resultat. Prioriteringsutredningen betonar att utvärdering är en förut-
sättning för att kunna nyttja resurserna på bästa sätt och indirekt också en
förutsättning för att kunna göra väl avvägda prioriteringar. I detta
instämmer en rad remissinstanser.
En del av den forskning som bedrivs på patienter i sjukhusmiljö har
karaktär av grundforskning, dvs den syftar till att klarlägga orsaker och
mekanismer bakom sjukdomsuppkomst utan att ha någon omedelbar
tillämpning i sikte. På samma sätt kan en del forskning vid prekliniska
institutioner ligga nära tillämpning i klinisk praxis, t.ex. farmakologisk
forskning kring läkemedel.
För att resultat från grundforskning skall kunna komma patienterna till
del krävs också att den patientnära forskningen och utvecklingsarbetet
fungerar väl. Under senare år har ett ökande samarbete skett mellan
grundforskare och kliniska forskare. Detta har bidragit till att forsknings-
framsteg numera snabbt kan överföras till klinisk tillämpning och komma
patienter till godo. Ett väl fungerande samarbete och ett kunskapsutbyte
mellan de olika länkarna i kedjan är således nödvändigt. Detta för i sin
tur med sig att det är svårt att dra tydliga gränser mellan de olika leden
i forskningsverksamheten och särskilja vem som har ansvar för vad. De
olika delarna går i varandra och är också starkt integrerade i det direkta
hälso- och sjukvårdsarbetet. Samtidigt finns ett behov att klargöra
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
172
ansvarsfördelningen och särskilja och identifiera kostnaderna för
forskningen. Frågan om hur ansvarsfördelningen mellan stat och landsting
bör se ut tas upp i följande avsnitt.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar lagstadgas
Utredningarnas förslag: Hälso- och sjukvårdsutredningen har föreslagit
att hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med en bestämmelse som
preciserar landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklings-
arbete. Det ansvar som läggs på landstingen genom den nya bestämmelsen
innefattar att medverka vid finansiering, planering och genomförande av
kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom vården.
Prioriteringsutredningen har föreslagit att sjukvårdshuvudmännens
nuvarande ekonomiska ansvar för sådant forsknings- och utvecklingsarbete
som avser uppföljning och utvärdering av vårdens resultat bör lagfästas.
Remissinstanserna: Flertalet instanser som yttrat sig över Hälso- och
sjukvårdsutredningens förslag tillstyrker detta. Även en majoritet av de
remissinstanser som yttrat sig över Prioriteringsutredningens förslag är
positiva.
Ett par remissinstanser känner en viss tveksamhet inför att lägga ett
ansvar på hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka vid planering
och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Man
anser att det kan finnas en risk att forskningsprojekt som inte fyller de
krav som kan och bör ställas på vetenskaplig forskning får ekonomiskt
stöd. Till dessa remissinstanser hör Socialstyrelsen och Medicinska
Forskningsrådet.
Några remissinstanser poängterar, liksom Hälso- och sjukvårds-
utredningen, vikten av att landstingen utvecklar ekonomiska redovisnings-
system som gör det möjligt att tydligare än för närvarande särskilja
kostnader för forskning, utveckling och klinisk utbildning från den direkt
sjukvårdande verksamheten. En sådan utveckling är nödvändig för att det
skall bli möjligt att fördela ansvaret för finansieringen av de olika
verksamheterna någorlunda rättvist mellan staten och landstingen.
Vårdförbundet SHSTF, Landstinget Sörmland och Läkarförbundet hör till
dessa remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: Ansvaret för forsknings- och utveck-
lingsarbetet inom hälso- och sjukvården är som tidigare beskrivits delat
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Det ansvar som läggs på hälso-
och sjukvårdshuvudmännen genom den nu föreslagna bestämmelsen inne-
fattar att medverka vid finansiering, planering och genomförande av
kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom vården.
Regeringen konstaterar att ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk-
vårdshuvudmännen när det gäller klinisk forskning och utveckling är
oklar. Detta hänger bl.a. samman med att det är svårt att dra klara gränser
mellan de olika leden i det samlade FoU-arbetet, eftersom grundforskning,
klinisk forskning och utvecklingsverksamhet ofta går i varandra. De olika
delarna ingår också ofta som en del i det direkta hälso- och sjukvårds-
arbetet. Allt detta medför att det kan vara svårt att avgöra vad som skall
anses vara ett statligt ansvar och vad som bör ligga på sjukvårdshuvud-
männen. Det ligger emellertid i sakens natur att sjukvårdshuvudmännen
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
173
som en del av sitt ansvar för att erbjuda en god hälso- och sjukvård också
tar ett betydande ansvar för att verksamheten utvecklas och utvärderas.
I ett system där kliniker och mottagningar ersätts för faktiskt utförda
prestationer måste man hitta nya former för fördelningen av de resurser
till forskning och utveckling som tidigare ingått i sjukvårdsenheternas
anslag. Det finns annars en uppenbar risk att särskilt den patientnära
forskningen oavsiktligt drabbas. Oavsett vilket finansieringssystem som
tillämpas måste man sträva efter att förbättra styrningen och uppföljningen
genom att utveckla kostnadsredovisningen så att det om möjligt går att
särskilja kostnaderna för forskning, utveckling och klinisk utbildning från
den direkt sjukvårdande verksamheten.
Mot denna bakgrund står det klart att en ändring i hälso- och sjukvårds-
lagen behövs som klargör att landstingen har en rätt och ett ansvar att
bedriva denna typ av forsknings- och utvecklingsarbete.
Den komplettering av hälso- och sjukvårdslagen som nu föreslås är
allmänt hållen och beskriver endast övergripande huvudmännens ansvar.
Regeringen vill dock betona att det inte är något nytt ansvar som läggs till
landstingens tidigare åtaganden utan snarare något som bekräftar och
lagfäster de förhållanden som nu råder. Syftet är på intet sätt att ändra
någon tidigare ansvarsfördelning. Förslaget får därför inte heller några
konsekvenser för resursfördelningen mellan stat och kommun. Omfatt-
ningen och inriktningen av den av landstingen finansierade FoU-verk-
samheten är och förblir ett landstingskommunalt beslut.
Preciseringen utgör också en viktig principiell markering av forsk-
ningens och utvecklingsarbetets stora betydelse inom hälso- och sjuk-
vården. Huvudansvaret för forskningen åvilar liksom hittills staten, främst
genom universitet och högskolor. Förtydligandet i Hälso- och sjukvårds-
lagen innebär ingen förändring i detta avseende.
Det har, som framgått ovan, riktats kritik mot Hälso- och sjukvårds-
utredningens indelning i patientnära och experimentell forskning. Enligt
regeringens mening bör utgångspunkten för vem som skall ha ansvar för
den kliniska forskningen vara huruvida problemställningen är direkt kopp-
lad till en klinisk frågeställning oavsett om forskningsmetoden är
experimentell eller epidemiologisk till sin karaktär.
Landstingens FoU-verksamhet inom folkhälsoområdet utgör en allt
viktigare del av tillämpad svensk folkhälsoforskning. Till landstingens
ansvar hör enligt hälso- och sjukvårdslagen att verka för en god hälsa hos
befolkningen. Landstingens FoU-ansvar omfattar enligt regeringens
mening därför även de hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verk-
samheterna.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Samverkan
Utredningarnas bedömning: Utredningarna anser det angeläget att hälso-
och sjukvårdshuvudmännen finner former för samverkan kring den
forsknings- och utvecklingsverksamhet som dessa finansierar. Formerna
för denna samverkan bör inte regleras nu. En sådan samverkan bör i
första hand byggas upp regionalt med utgångspunkt från universitetssjuk-
husen och i nära samarbete med de medicinska fakulteterna.
Remissinstanserna: Flertalet är allmänt positiva. Några pekar dock på
174
att samverkan med universitet inte alltid framstår som självklart eftersom
kompetens finns även på andra håll, exempelvis vid vårdhögskolorna.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är
samverkan på regional nivå en förutsättning för att FoU-verksamheten
skall kunna utvecklas och för att kunna genomföra gemensamma
satsningar på angelägna FoU-projekt.
Det finns också ett ömsesidigt intresse av samverkan. Forskare vid
universiteten behöver kontakter med landstingens hälso- och sjukvårds-
organisation för den kliniska forskningen bl.a. för att inhämta erfarenheter
från den direkta vården. De som bedriver forskning inom sjukvårdshuvud-
männens verksamhetsområde har behov av kontakter med universitetens
forskare för att bland annat få tillgång till en kreativ forskarmiljö och för
att genomgå forskarutbildning. På samma sätt finns det behov av
kontakter inom landstinget mellan hälso- och sjukvården och vård-
högskolan.
Den patientnära kliniska vårdforskningen bygger på en helhetssyn på
patienten där alla landstingets personella resurser inom olika discipiner
bör tas tillvara. Det är därför inte enbart den medicinska fakulteten inom
universiteten som kommer ifråga för samverkan med hälso- och sjuk-
vårdshuvudmännen och den kliniska forskningen utan även samhällsveten-
skaplig och humanistisk fakultet är berörd. Detta med anledning av att
bl.a. omvårdnadsforskningen hör till dessa fakulteter.
Enligt regeringens uppfattning finns det idag inte behov av att reglera
formerna för denna samverkan. Det finns på många håll goda ansatser till
samverkan och den fortsatta utvecklingen bör följas noga.
Regeringen anser dock, liksom ett par av remissinstanserna, att hälso-
och sjukvårdshuvudmännens samverkan med universitet och högskolor
bör betonas mer. Universitetets och högskolans roll bör vara att göra den
inomvetenskapliga bedömningen av FoU-arbetets kvalitet och relevans.
Samhällsföreträdamas uppgifter bör vara att bedöma samma arbete utifrån
samhällsrelevans och svara för prioriteringen med denna utgångspunkt.
Det är viktigt att samverkan mellan hälso- och sjukvårdshuvudmännen
och universitet/ högskolor vidareutvecklas för att FoU-aktivitetema skall
uppfylla vetenskapliga krav och resultaten därvidlag utvärderas. Sam-
verkan med andra aktörer, bl.a. vissa statliga myndigheter, behöver också
vidareutvecklas och fördjupas.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
26 b §
Landstingen har idag ett delat ansvar för den kliniskt bedrivna forsk-
ningen. Detta ansvar är inte reglerat. I den nya paragrafen föreslås att så
sker. Kommunerna har ansvar för en viss del av hälso- och sjukvården.
Inom detta område föreslås att kommunen skall ha ett ansvar som
motsvarar landstingets. Nämnda huvudmäns ansvar skall även omfatta
folkhälsoforskningen. För tydlighetens skull föreslås också en reglering
av skyldigheten för huvudmännen att samverka, inte bara med varandra
utan även med andra intressenter.
175
Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen
(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård
2§
För att det skall klart framgå att ansvaret för forskningen även åvilar de
kommuner som bedriver försöksverksamhet med kommunal primärvård
anges det att bestämmelsen som reglerar det i hälso- och sjukvårdslagen
även skall tillämpas på sådan primärvård.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 7
Socialdep.
176
Forskning om kommunikationer
Forskningen inom kommunikationsområdet domineras starkt av
företagssektorn. Elektronikindustrin, som innefattar tillverkning av bl.a.
tele- och dataprodukter, och transportmedelsindustrin är det två
branscher som har de högsta totala driftskostnaderna för forskning och
utveckling (FoU) inom hela industrin. Dessa två branschers
sammanlagda driftskostnader för FoU uppgick år 1993 till över
12 miljarder kronor. Av industrins samlade FoU-insatser kan därmed
över 45 % hänföras till områden med stark kommunikationsanknytning.
Företagssektorns FoU-insatser är dock främst inriktade på att främja
industriell verksamhet med anknytning till olika produkter och i mindre
grad på att utveckla transporter och kommunikationer som sådana.
Forskning för att främja transporter och kommunikationer spelar således
en relativt sett betydligt större roll inom den offentliga sektorn.
De flesta myndigheter, verk och bolag som hör till Kommunikations-
departementets verksamhetsområde är på ett eller annat sätt involverade
i transport- och kommunikationsforskning. Samtidigt är emellertid också
många myndigheter utanför kommunikationssektorn, såsom Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Byggforskningsrådet (BFR), Statens
naturvårdsverk (SNV) och flera myndigheter inom försvarssektom,
engagerade i forskning rörande transporter och kommunikationer. Den
dynamiska utvecklingen inom informationsteknikområdet medför också
att kopplingarna mellan kommunikationssektorn och andra
samhällssektorer tenderar att öka i omfattning.
Enligt Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik uppgick de statliga
insatserna för transport- och kommunikationsrelaterad FoU till ca
1 miljard kronor under budgetåret 1994/95. Detta motsvarar i runda tal
en tjugondei av de samlade statliga insatserna för FoU. Knappt hälften
av dessa insatser hänför sig till myndigheter m.m. inom kommunika-
tionssektorn.
Forskning och utveckling inom kommunikationssektorn
Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs och
initieras forskning och utveckling med inriktning på transporter, infor-
mationsteknik, post- och telekommunikationer, meteorologi, hydrologi
och oceanografi samt geoteknik. Verksamheten vid Kommunikations-
forskningsberedningen (KFB), Statens väg- och transportforsknings-
institut (VTI) samt Statens geotekniska institut (SGI) finansieras genom
anslag som huvudsakligen används för forskningsändamål. Vidare har
Vägverket, Banverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) i uppgift att finansiera forskning och utveckling inom
sina respektive verksamhetsområden. Av övriga myndigheter, verk och
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
177
12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
bolag under Kommunikationsdepartementet bedriver eller finansierar
även Statens institut för kommunikationsanalyser, Luftfartsverket, Sjö-
fartsverket, Statens Järnvägar, Posten AB och Telia AB forsknings- och
utvecklingsverksamhet i varierande omfattning.
I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under
Kommunikationsdepartementet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
|
Anvisat” 1995/96 |
Förslag 1997 | |
|
Kommunikationsforsknings- |
197 735 |
150 771 |
|
Forskning om el- och |
61 000 |
20 000 |
|
Statens väg- och transport- |
49 356 |
32 205 |
|
Summa |
308 091 |
202 976 |
1 Beloppen anges i tusental kronor
Kommunikationsforskning finansieras dock även över andra anslag. De
medel som under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling
av de myndigheter under Kommunikationsdepartementet som har i
uppgift att finansiera sådan forskning framgår av nedanstående
sammanställning. Samtliga medel avser utgiftsområde 22 utom de som
disponeras av SGI, vilka tillhör utgiftsområde 18.
|
Myndighet |
FoU-budget (mkr) |
|
Banverket |
100 |
|
Vägverket |
200 |
|
KFB |
173 |
|
VTI |
33* |
|
SMHI |
20 |
|
SGI |
15’ |
|
Summa |
541 |
|
Avser endast medel anvisade direkt över anslag | |
178
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
Regeringens bedömning: De övergripande mål och
prioriteringar som tidigare angivits för kommunikationsforskningen
bör ligga fast.
Skälen för regeringens bedömning: Övergripande mål för
kommunikationsforskningen formulerades i 1993 års forskningspolitiska
beslut. Dessa mål bör enligt regeringens bedömning ligga fast. Det
innebär att forskningen inom kommunikationsområdet skall medverka
till att ta fram underlag för att uppnå de politiska mål som läggs fast för
kommunikationssektorns utveckling samt öka handlingsberedskapen
inför problem som inte kan förutses i dag genom att bygga upp en
kunskaps- och kompetensbas för framtiden.
I avvaktan på ett nytt kommunikationspolitiskt beslut bör även tidigare
angivna prioriteringar kvarstå. Det innebär att miljö, infrastruktur,
telekommunikationer, informationsteknik, effekter av marknadsför-
ändringar och avregleringar, kollektivtrafik och trafiksäkerhet särskilt
bör uppmärksammas i forsknings- och utvecklingsverksamheten.
Regeringens bedömning: Den reform av kommunikationsforsk-
ningens organisation som påbörjades genom 1993 års forsknings-
politiska beslut bör fullföljas. Den nu gällande ansvarsfördelningen
för övergripande kommunikationsforskning bör bibehållas.
Kommunikationsforskningsberedningen bör ges i uppdrag att i
sin årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande
forskning och utveckling som Banverket och Vägverket finan-
sierar, liksom den samordning av forskningsplaneringen som skett
mellan myndigheterna.
Kommunikationsforskningens organisation ändrades i flera viktiga
avseenden som en följd av 1993 års forskningspolitiska beslut. Refor-
men syftade till att tydligare definiera statens ansvar inom kommunika-
tionsforskningsområdet och till att renodla rollerna som beställare,
utförare och användare av forskning mellan myndigheter, statliga verk
och övriga berörda organisationer. Forskningen inom transport-, post-
och telekommunikationsområdet och därtill anknuten informationsteknik
integrerades bl.a. inom ramen för Kommunikationsforskningsbered-
ningens (KFB) (tidigare Transportforskningsberedningen) verksamhet.
KFB fick ökade anslag och ett samordningsansvar för den övergripande
kommunikationsforskningen. KFB:s ansvar för att stödja långsiktigt
kunskapsuppbyggande forskning betonades särskilt. Vid sidan av KFB
179
fick Vägverket och Banverket ett uttalat ansvar för att stödja tillämpad
samhällsmotiverad forskning inom sina respektive delsektorer. Vidare
klargjordes att Statens väg- och transportforskningsinstitut (tidigare
Statens väg- och trafikinstitut) skulle utvecklas mot ett renodlat institut
för tillämpad forskning och att bl.a. affärsverken inte längre skulle ha
något ansvar för övergripande forskning och utveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en upp-
följning av den ovan beskrivna omorganisationen. RRV har redovisat
uppdraget i rapporten ”Delat ansvar för forskning - beställare och ut-
förare inom kommunikationssektorn (RRV 1996:22)”.
RRV konstaterar därvid att reformen knappast kan sägas ha fått
genomslag i praktiken och i enlighet med statsmakternas intentioner
även om den är genomförd i de flesta formella avseenden. RRV kriti-
serar främst Banverket och Vägverket för att dessa myndigheter ännu
inte tagit sitt fulla ansvar som beställare av övergripande forskning.
RRV anser dock att reformen i sina huvuddrag bör fullföljas men att
det finns några frågor som statsmakterna behöver ta hänsyn till. RRV
framhåller således att den avgränsning mellan långsiktig och tillämpad
forskning som reformen bygger på i praktiken är svår att upprätthålla.
Gränsdragningsfrågoma bör därför i vissa hänseenden omformuleras till
frågor om gemensamt ansvar där vars och ens roller preciseras. Vidare
anser RRV att man närmare bör diskutera när och i vilka former kon-
kurrensmedlet är ett effektivt sätt att fördela resurser till de mest kom-
petenta forskningsmiljöerna och att bygga upp kunskap inom nya om-
råden. RRV framhåller att marknadsrelationer och konkurrens inom
området inte kan ses som ett mål i sig och är möjliga endast inom ett
bestämt utrymme.
RRV:s rapport har remissbehandiats. Flertalet remissinstanser in-
stämmer i RRV:s grundläggande slutsats att reformen bör fullföljas.
Banverket, Vägverket och KFB instämmer i stora drag med den kritik
som RRV riktat mot dem som beställare av övergripande forskning.
Vägverket anser att det bör övervägas om inte verket även bör få ansvar
för långsiktig kunskapsutveckling inom vägområdet så att KFB kan
koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor.
KFB föreslår för sin del att en ny gränsdragning görs mellan KFB och
Vägverket/Banverket så att de senares ansvar begränsas till att omfatta
verksamhetsnära FoU. Sjöfartsverket anger att man själv vill ha en
sektorsforskningsroll liknande Vägverkets och Banverkets.
Även forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) har lämnat en
rad förslag till förändringar som utredningen anser bör genomföras inom
sektorsforskningen. Beträffande Kommunikationsdepartementets område
anser utredningen att FoU-planeringen är förhållandevis ambitiös, såväl
på regeringsnivå som hos berörda myndigheter. Enligt utredningen
uppfyller KFB de flesta av de kriterier som utredningen anser bör gälla
för organisationen av sektorsforskningen. Forsknings-
finansieringsutredningen anser dock att det bör klargöras tydligare att
ansvaret för långsiktig kunskapsutveckling för hela sektorn åvilar KFB.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med
Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flertalet remissinstanser
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
180
som yttrat sig över utredningarnas förslag i denna del att den reform av
kommunikationsforskningens organisation som påbörjades genom 1993
års forskningspolitiska beslut bör fullföljas. Regeringen delar också
RRV:s uppfattning att det är hög tid att berörda myndigheter utformar
verksamheten i enlighet med statsmaktemas beslut.
Detta gäller i särskilt hög grad Banverket och Vägverket som ännu ej
utformat sin verksamhet som forskningsfinansiärer i enlighet med
gällande instruktioner. Samtidigt noterar regeringen att Vägverket nu
fastställt en plan och strategi för sin forskningsverksamhet och även i
övrigt börjat inrätta verksamheten i enlighet med de krav som bör ställas
på en forskningsfinansierande myndighet. Även Banverket anger att man
avser att integrera forskningen i sitt sektorsansvar. Enligt regeringens
uppfattning återstår det dock mycket innan Banverket kan sägas leva
upp till sitt ansvar för den övergripande forskningen. Ett första steg bör
därvid vara att göra en tydligare åtskillnad mellan den övergripande
järnvägsforskning som skall bidra till hela samhällets
kunskapsförsörjning och sådan FoU som främst är betingad av Ban-
verkets egna interna utvecklingsbehov.
Beträffande KFB gör regeringen bedömningen att myndigheten arbetat
ambitiöst för att uppfylla sin nya roll. Regeringen vill dock särskilt
betona forskningsfinansiärernas gemensamma ansvar att skapa stabila
planeringsförutsättningar för forskningsutförama. Detta ansvar gäller inte
minst att ge VTI bättre möjligheter till långsiktig planering och
utveckling av verksamheten eftersom VTI i så hög grad är beroende av
ett fåtal beställare inom kommunikationssektorn.
Banverket och Vägverket bör enligt regeringens uppfattning överväga
att söka öka sin samverkan med KFB som nu har väl utvecklade rutiner
för att säkerställa kraven på integritet, kvalitet och relevans i forsk-
ningen. Regeringen har tidigare i avsnitt 3.6 förordat att forskningsråd
och sektorsorgan gemensamt bör utarbeta rullande planer över områden
som skall utvärderas under de närmaste följande åren och komma över-
ens om en lämplig ansvarsfördelning för genomförandet. En sådan
samplanering är givetvis särskilt angelägen inom de näraliggande om-
råden som Banverket, Vägverket och KFB svarar för. En lämplig lös-
ning kan därvid vara att Banverket och Vägverket uppdrar åt KFB att
organisera utvärderingen av den övergripande forskning som verken
finansierar. Även ifråga om bl.a. information om och dokumentation av
forskning skulle en ökad samverkan med KFB kunna underlätta för
Banverket och Vägverket att i rimlig tid uppfylla sina uppgifter.
Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flera remissinstanser tar
upp frågan om hur ansvarsgränserna bör dras upp mellan de olika be-
ställarna av övergripande forskning. Forskningsfinansieringsutredningen
förordar därvid nuvarande ansvarsfördelning med ett förtydligande av
KFB:s roll. RRV har för egen del inget entydigt förslag, medan Väg-
verket och KFB förordar att gränssnittet ändras, dock i olika riktning.
Regeringen är medveten om att den nu gällande gränsdragningen inte
är oproblematisk och kräver en smidig samverkan mellan berörda myn-
digheter. Samtidigt anser regeringen att det är nödvändigt att ändå
försöka avgränsa respektive myndighets ansvar och kan därvid inte se att
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
181
de förslag till ändrad gränsdragning som framförts skulle medföra ökad
tydlighet om de olika myndigheternas roller. KFB:s förslag att
Banverkets och Vägverkets ansvar skall begränsas till att omfatta enbart
s.k. verksamhetsnära FoU medan KFB skall ansvara för all övergripande
FoU ger upphov till nya definitions- och avgränsningsproblem och kan
också ha nackdelen att det blir svårare att ta till vara de betydande
samband och synergier som finns mellan verkens interna FoU-behov och
samhällets övergripande kompetens- och kunskapsförsörjning. Enligt
regeringens bedömning leder inte heller Vägverkets förslag, att KFB
skall koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor
medan Vägverket får ansvar för all forskning inom ramen för sitt
sektorsansvar, till att gränsdragningsproblemen elimineras. En sådan
ansvarsuppdelning skulle också kunna leda till ett alltför snävt
perspektiv på den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och medföra att
systemsynen på transport- och kommunikationsfrågorna går förlorad. I
tidigare forskningspolitiska beslut har det vidare framhållits som en
styrka att myndighetsansvaret för den långsiktiga kunskapsuppbyggande
forskningen åvilar en från trafikgrenama oberoende beställare. Detta
motiv äger enligt regeringens uppfattning alltjämt giltighet.
Enligt regeringens uppfattning kan avgränsningsproblemen inom
kommunikationsforskningen i hög grad hänföras till att kommunika-
tionssektorn är organiserad i trafik- och kommunikationsgrenar som var
och en för sig har speciella förutsättningar och problem men som
samtidigt också delar en rad gemensamma utgångspunkter och pla-
neringsförutsättningar. Målet måste därför vara att finna det gränssnitt
som på bästa sätt skiljer ut det som från forskningssynpunkt är specifikt
för enskilda trafik- och kommunikationgrenar från det som är generellt
och av gemensamt intresse för hela kommunikationssektorn. En sådan
gränsdragning kommer aldrig att bli helt invändningsfri men den måste
enligt regeringens uppfattning ändå göras. Med hänsyn till att den lång-
siktigt kunskapsuppbyggande forskningen till största delen rör frågor av
generellt intresse som är gemensamma för hela eller stora delar av
kommunikationssektorn, medan den tillämpade forskningen och utveck-
lingen i högre grad inriktas på trafikgrensvisa frågeställningar, drar
regeringen slutsatsen att nuvarande ansvarsuppdelning bör bibehållas.
Samverkan mellan de berörda myndigheterna, dvs. Banverket, Väg-
verket och KFB, bör däremot intensifieras. Det ligger i sakens natur att
denna samverkan i hög grad måste utformas i ett fortlöpande samråd
mellan myndigheterna. Ansvaret för att denna samverkan kommer till
stånd åvilar givetvis alla de berörda myndigheterna men KFB har genom
sin samordningsroll ett särskilt ansvar i detta avseende. För att markera
vikten av att en ökad samverkan och samplanering sker mellan
myndigheterna på detta område och samtidigt säkerställa att det sker en
löpande redovisning som är gemensam för hela den övergripande kom-
munikationsforskningen avser regeringen att ge KFB i uppdrag att i sin
årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande FoU som
Banverket och Vägverket finansierar, liksom den samordning av FoU-
planeringen som skett mellan myndigheterna.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
182
Att nuvarande ansvarsfördelning bibehålies innebär att affärsverkens
FoU och den FoU som betingas av myndigheternas egna utvecklings-
behov inte heller fortsättningsvis bör betraktas som övergripande forsk-
ning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
Regeringens bedömning: Banverkets och Vägverkets
preciserade och vidgade sektorsansvar för järnvägs- respektive
vägtransportsystemen i stort bör i princip följas av en motsvarande
vidgning av forskningsansvaret.
Kommunikationsforskningsberedningen bör dock även
fortsättningsvis ha huvudansvaret för forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet inom kollektivtrafikområdet.
Sedan det forskningspolitiska beslutet år 1993 har Banverkets och
Vägverkets roller som sektorsmyndigheter utvecklats och preciserats.
Denna utveckling har medfört att myndigheterna efterhand fått delvis
nya uppgifter inom ramen för sitt sektorsansvar. För Vägverkets del har
denna utveckling redovisats i propositionen om Vägverkets sektorsansvar
inom vägtransportsystemet m.m. (prop. 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18,
rskr. 1995/96:231). Frågan om Banverkets motsvarande ansvar tas upp i
budgetpropositionen för år 1997.
I propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransport-
systemet m.m. konstaterades bl.a. att Vägverkets forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsinsatser (FUD) bör samordnas med och
vara ett komplement till den forskning som KFB givits ett ansvar för
enligt tidigare beslut. Samtidigt aviserade regeringen att den avsåg att
återkomma i forskningspropositionen beträffande preciseringen av an-
svarsfördelningen och samordningen av FUD-verksamheten inom väg-
transportsystemet.
Skälen för regeringens bedömning: De övergripande riktlinjer
som bör gälla för ansvarsfördelningen mellan finansiärerna av
övergripande kommunikationsforskning har redan beskrivits i föregående
avsnitt. En naturlig följd av dessa riktlinjer är att en förändring i
sektorsans varets omfattning i princip även bör följas av en motsvarande
förändring i forskningsansvarets omfattning.
Enligt regeringens bedömning är det främst på fyra områden som
preciseringen av Banverkets och Vägverkets sektorsansvar skulle kunna
föranleda en förändring i ansvarsfördelningen mellan trafikverken och
KFB, nämligen inom infrastruktur-, trafiksäkerhets- och fordons/driv-
medelsforskningen samt inom den forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet som KFB finansierat inom kollektivtrafikom-
rådet. När det gäller FoU om infrastruktur och trafiksäkerhet har Ban-
verket, Vägverket och KFB enligt vad regeringen erfarit redan kommit
fram till en ansvarsfördelning som bör kunna gälla även under de nu
183
aktuella förutsättningarna. Även på fordonsområdet sker en samverkan
mellan myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning bör det även
fortsättningsvis ankomma på de tre myndigheterna att i samråd komma
fram till en lämplig ansvarsfördelning med utgångspunkt i de över-
gripande riktlinjer som nu angivits och med beaktande av behovet av att
upprätthålla kontinuiteten i den forskning som bedrivs.
För kollektivtrafikforskningen, som till stor del är av tillämpad natur
och ofta med en inriktning mot rena utvecklings- och demonstrations-
insatser, kan det framstå som naturligt att låta Banverket respektive
Vägverket ta över en större del av ansvaret som ett led i dessa myndig-
heters sektorsansvar. Mot detta kan dock anföras att kollektivtrafik-
forskningen, även om den är tillämpad, ofta är trafikslagsövergripande
och måste grundas på en helhetssyn på transportsystemet. Av betydelse
är också att KFB under lång tid arbetat med detta forskningsområde och
efterhand byggt upp ett väl utvecklat nätverk för FUD inom kollektiv-
trafikområdet. Avnämarna av forskningsresultaten är vidare till stor del
kommuner, landsting, trafikhuvudmän och enskilda trafikföretag varför
kopplingen till Banverkets respektive Vägverkets egna kunskapsbehov
inte är lika stark som inom många andra områden för tillämpad trans-
portforskning.
Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det inte kan
vara rationellt att förändra ansvaret för kollektivtrafikforskningen och
splittra upp det på flera olika myndigheter. Regeringen anser således att
KFB även fortsättningsvis bör ha huvudansvaret för kommunikations-
politiskt motiverad FUD inom kollektivtrafikområdet. Samtidigt bör
dock Banverket och Vägverket ges möjlighet att påverka KFB:s forsk-
ningsprogram inom kollektivtrafikområdet och även kunna finansiera
forskning inom detta område om det bedöms vara angeläget med hänsyn
till myndigheternas sektorsansvar för kollektivtrafiken. Regeringen har
redan understrukit betydelsen av att Banverket, Vägverket och KFB har
en nära samverkan i frågor som rör transportforskning och vad som här
anförts visar att behovet av en sådan samverkan är stort inte minst inom
kollektivtrafikområdet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
184
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
Regeringens bedömning: Det finns många angelägna
forskningsbehov inom kommunikationsområdet som kan vara
svåra att tillgodose inom nuvarande resursramar. Utrymmet för
nya utgifter är emellertid mycket begränsat och forsknings- och
utvecklingsbehoven under den kommande planeringsperioden
måste därför i huvudsak mötas inom befintliga resursramar.
Regeringen anser dock att ett resurstillskott är nödvändigt för att
förstärka forskning, utveckling och demonstrationsverksamheten
inom området kollektivtrafik och samhällsbetalda resor.
Ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggande geoteknisk forsk-
ning inom infrastrukturområdet bör samlas till Statens geotekniska
institut och institutets budget förstärkas för att möjliggöra ökade
insatser inom detta område.
Regeringen anser att det är angeläget att Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut deltar aktivt i forsknings- och
utvecklingsarbete i Västeuropa och inom Östersjöregionen.
Anslagsfrågor behandlas i budgetpropositionen för år 1997. Regering-
en tar dock här upp vissa resursfrågor som aktualiserats genom den
resultat-, omvärlds- och resursanalys som forskningsmyndigheterna
genomfört som underlag för regeringens fördjupade prövning av verk-
samheten.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikations-
forskningsberedningen (KFB), Statens geotekniska institut (SGI) och
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har lämnat in
fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1997-1999 i enlighet
med särskilda direktiv som regeringen utfärdade den 28 februari 1995
respektive den 12 april 1995.
VTI har därvid föreslagit en särskild satsning på att vid institutet
bygga upp nya forskningsmiljöer inom följande områden; tätorternas
trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimulering
och körsimulator) samt trafik, transporter och luftföroreningar.
KFB har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat konsekven-
serna av olika resursnivåer och för egen del förordat en betydande
förstärkning av ramanslaget fr.o.m. år 1997 för att möjliggöra en ökad
forskning inom bl.a. informationsteknikområdet och utökade utvecklings-
och demonstrationsinsatser inom kollektivtrafiken. Vidare anser KFB att
ett särskilt program för systemdemonstration av miljöanpassade
transporter bör påbörjas år 1998.
SGI har i sin anslagsframställan föreslagit dels prioriteringar inom nu-
varande ram, dels utökade satsningar inom fem områden. Tre av sats-
ningarna avser insatser för forskning och utveckling inom riskvär-
deringssystem, nationella geotekniska basresurser samt IT och geoteknik.
185
SGI har vidare på regeringens uppdrag utrett vilka skador som
uppkommer till följd av geotekniska brister i samband med bygg- och
anläggningsverksamhet och därvid även redovisat institutets bedömning
av behovet av ökad geoteknisk kunskap med förslag till forsknings-
insatser inom olika ämnesområden.
SMHI konstaterar att myndighetens forskningsplan i stort sett ryms
inom ramen för SMHI:s anslag om dessa kan kompletteras med externa
forskningsmedel i hittillsvarande omfattning. SMHI anser att det är av
stort nationellt intresse att svensk klimatforskning ges bättre förutsätt-
ningar i enlighet med det initiativ SMHI och ett antal svenska universi-
tetsinstitutioner tagit men framhåller att detta kräver stöd från den
miljöstrategiska forskningsstiftelsen MISTRA.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den bedöm-
ning som bl.a. KFB gjort att det finns många angelägna forskningsbehov
inom kommunikationsområdet som kan vara svåra att tillgodose inom
nuvarande resursramar. Det gäller exempelvis, såsom KFB anför, inom
informationsteknikområdet, energi- och miljöområdet samt kollek-
tivtrafikområdet. Det statsfinansiella läget medför emellertid att ut-
rymmet för nya utgifter är mycket begränsat och att forsknings- och
utvecklingsbehoven under den kommande planeringsperioden i huvudsak
måste mötas inom befintliga resursramar. Regeringen utgår därvid från
att KFB gör en samlad bedömning av hur tillgängliga medel bör dis-
poneras i linje med de riktlinjer som dragits upp i den av KFB fast-
ställda inrikningsplanen för kommunikationsforskningen. På motsvarande
sätt måste även övriga myndigheter prioritera sina insatser mot bakgrund
av befintliga planer och tillgängliga medel. I det följande redovisas dock
vissa forskningsområden där det enligt regeringens bedömning krävs
ökade insatser.
Informationsteknologi
KFB övertog ansvaret för forskning om telekommunikationernas ut-
veckling i samband med bolagiseringen av Televerket år 1993. KFB:s
program inom området behandlar telesystemets roll i samhället, ekonomi
och marknader, tillgänglighet, säkerhet och risker samt områdets rättsliga
frågor. Syftet är att tillgodose behovet av kunskaps- och beslutsunderlag
för den svenska telepolitiken och även för utvecklingen av
informationssamhället i vidare mening.
Enligt regeringens uppfattning är det uppenbart att den kommunika-
tionspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området måste tillmätas
en allt större vikt med hänsyn till de genomgripande konsekvenser för
hela samhället som utvecklingen mot informationssamhället väntas få.
Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen, som bl.a. medför att
olika tekniska system vävs samman på ett nytt sätt, måste KFB:s i sin
FoU-planering bygga på en helhetssyn på informationssamhället. KFB:s
verksamhet bör därför innefatta forskning om informationshantering,
kommunikation och systemtillgänglighet i vid mening. Mot bakgrund av
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
186
de kunskapsbehov som kan förutses är det således viktigt att KFB full-
följer och vidareutvecklar sin verksamhet med sådan bredd.
För att bygga upp en verksamhet med den inriktning som beskrivits
ovan tillfördes KFB:s ramanslag 37,5 miljoner kronor under det förläng-
da budgetåret 1995/96. Insatsen redovisades som en överbryggningsin-
sats inför ett mera samlat ställningstagande i forskningspropositionen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts gör regeringen nu bedömningen
att denna förstärkning av KFB:s ramanslag bör bibehållas på nivån
25 miljoner kronor per år under den kommande planeringsperioden. Med
hänsyn till att verksamheten fortfarande befinner sig i en uppbygg-
nadsfas förutser regeringen att detta kommer att leda till en successivt
ökande FoU-volym inom området.
FUD om kollektivtrafik och samhällsbetalda resor
Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att öka forskningen av-
seende s.k. samhällsbetalda resor (färdtjänstresor, skolresor, sjukresor
m.m.) med hänsyn till dessa resors omfattning och den stora potential
för effektiviseringar och kvalitetshöjningar i denna trafik som bl.a. Sam-
reseutredningen pekat på i betänkandet Allmänna kommunikationer - för
alla? (SOU 1995:70). Vidare har även förutsättningarna för FoU-verk-
samheten inom kollektivtrafikområdet i övrigt ändrats, bl.a. genom ökat
utnyttjande av konkurrensupphandling som främst inriktats på att uppnå
kostnadssänkningar i trafiken. Långsiktiga kvalitets- och utvecklings-
frågor har däremot ofta fått stå tillbaka. Detta har även medfört att in-
citamenten och utrymmet för forsknings- och utvecklingsverksamhet från
bl.a. trafikföretagens sida minskat så att det inte länge är möjligt att på
detta område upprätthålla samma krav på samfinansiering från dessa
aktörer som tidigare. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ett
resurstillskott är nödvändigt för att upprätthålla en tillräcklig FUD-verk-
samhet.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att KFB:s
ramanslag skall höjas med ca 19 miljoner kronor. Huvuddelen av höj-
ningen görs för att medge en förstärkning av forsknings-, utvecklings-
och demonstrationsverksamhet avseende kollektivtrafik och samhälls-
betalda resor. För närvarande skall KFB enligt särskilda villkor i reg-
leringsbrevet avsätta i genomsnitt minst 15 miljoner kronor per år för
FUD inom kollektivtrafikområdet. Detta belopp bör under kommande
planeringsperiod höjas till 30 miljoner kronor per år och även innefatta
FUD rörande ekonomi, organisation, fordon m.m. för samhällsbetalda
resor.
Denna ökade statliga insats hindrar naturligtvis inte att det även fort-
sättningsvis är angeläget att branschorgan och övriga kollektivtrafikin-
tressenter avsätter medel för att i samverkan med KFB finansiera sådan
FUD som är av gemensamt och generellt intresse för kollektivtrafiken
och övriga samhällsbetalda resor. Från bl.a. trafikpolitiska och miljöpo-
litiska utgångspunkter är det viktigt att kollektivtrafikens attraktivitet kan
förstärkas. Ett sätt att åstadkomma detta är genom långsiktigt utveck-
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
187
lingsarbete. Regeringen har genom överläggningar med branschföreträ-
dare erfarit att det finns ett klart intresse av att fortsatta utvecklingsinsat-
ser kan komma till stånd inom kollektivtrafikområdet och att man från
branschens sida delar uppfattningen att det inte endast är ett statligt
ansvar att finansiera FUD-insatsema. Regeringen drar härav slutsatsen
att det finns en växande beredskap hos branschorgan m.fl. att medverka
finansiellt i utvecklingsverksamhet med generell och långsiktig inrikt-
ning. Regeringen avser mot denna bakgrund att ge KFB i uppdrag att
uppta förhandlingar med branschorgan och övriga kollektivtrafikintres-
senter i syfte att träffa en överenskommelse som preciserar omfattningen
av ett mera långsiktigt åtagande från dessa intressenters sida.
Energi- och miljöinriktad forskning
Beträffande KFB:s förslag avseende ett fyraårigt program för system-
demonstrationer av miljöanpassade transporter konstaterar regeringen att
behovet av omställningar inom transportsektorn för att kunna nå sam-
hällets energi- och miljömål har behandlats bl.a. av Trafik- och klimat-
kommittén, Klimatdelegationen, Energikommissionen och Kommunika-
tionskommittén. Bakgrunden är att transportarbetet har ökat kraftigt
under hela efterkrigstiden både när det gäller persontransporter och
godstransporter. Transportsektorns andel av energianvändningen har
också ökat kontinuerligt och utgör i dag drygt 22 %. Transportsektorn
står för ca hälften av den slutliga användningen av oljeprodukter. När-
mare 42 % av koldioxidutsläppen och mer än 4/5 av kväveoxidutsläppen
år 1993 härrörde från transportsektorn.
I Energikommissionens betänkande (SOU 1995:139) konstateras att
utveckling av ökade kunskaper kring själva transportsystemet framstår
som en viktig fråga och att behovet av förändringar spänner över hela
området från samhällsplanering till fordonsutveckling och bränsletillför-
sel. De energimotiverade insatserna inom kommunikations- och trans-
portforskningen bör bedömas mot bakgrund av regeringens samlade
ställningstagande till energipolitiken och energiforskningen. Regeringen
avser därför att återkomma till denna fråga i den planerade energipropo-
sitionen.
Den samverkan som sker mellan bl.a. fordonsindustrin, NUTEK, Na-
turvårdsverket, KFB, och Vägverket inom ramen för det s.k. fordonstek-
niska programmet (se avsnitt 14.4.2) bör fortsätta. Det hittillsvarande
arbetet har visat att det finns ett stort behov av att utveckla samarbetet
mellan industrin och universitet och högskolor. Att detta kan ske är
betydelsefullt från såväl trafik- som industripolitiska utgångspunkter. En
väsentligt ökad ambitionsnivå med inriktning mot att höja fordonens
miljö- och säkerhetsprestanda är emellertid önskvärd. Därigenom skulle
också Sveriges möjligheter att nyttiggöra sig en större del av EU:s forsk-
ningsmedel inom området öka.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
188
Väginformatik
I maj 1995 fick Vägverket i uppdrag att ta fram ett program för att ut-
veckla tillämpning av och försök med väginformatik1 i det svenska väg-
trafiksystemet. Uppdraget utförs inom ramen för ett programråd för
väginformatik där förutom Vägverket ingår Delegationen för transport-
telematik, KFB, Naturvårdsverket, NUTEK, Rikspolisstyrelsen, Svenska
Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafikföreningen. För år 1996
avsatte regeringen 37,5 miljoner kronor för denna verksamhet.
Enligt Vägverkets redovisning pågår nu inom programmet ett femtiotal
projekt fördelade på nio olika temaområden. Programmet har som vikti-
gaste mål att belysa samhällsnyttan med olika tillämpningar och funktio-
ner.
Regeringen har i propositionen om Vägverkets sektorsansvar m.m.
(prop 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231) konstaterat att
programmet skall ses som ett första steg i en mer långsiktig strategi för
att förbereda ianspråktagandet av den nya tekniken. Genom detta riks-
dagsbeslut har Vägverket också ålagts ett sektorsansvar för vägtransport-
systemet som bl.a. innefattar utveckling och användning av väginforma-
tik. Med hänsyn till att en betydande FUD-verksamhet påbörjats inom
området och att Vägverket nu utarbetat en plan för hela sin forsknings-
och utvecklingsverksamhet anser regeringen det vara lämpligt att forsk-
ningen inom väginformatikområdet i fortsättningen integreras i den övri-
ga forskningsverksamheten. Några särskilda medel bör därför inte längre
reserveras för detta ändamål.
Mot bakgrund av det preciserade sektorsansvaret är det emellertid
enligt regeringens uppfattning naturligt att Vägverket även fortsättnings-
vis bedriver ett brett utrednings-, utvecklings- och forskningsarbete inom
väginformatikområdet med utgångspunkt i de trafikpolitiska målen. En-
ligt vad regeringen erfarit har Vägverket också inlett planläggningen för
en utökad verksamhet där resultaten från programmet för väginformatik
väntas utgöra en viktig utgångspunkt. Programrådet för väginformatik
tillkom bl.a. för att säkerställa en fortsättning av det FUD-samarbete
som inletts inom ramen för Svenskt RTI-program. Regeringen anser att
det även fortsättningsvis är angeläget med en god samverkan mellan de
olika myndigheter, kommuner och företag som är berörda av forsknings-
och utvecklingsverksamheten inom detta område och att det särskilt bör
ankomma på Vägverket, KFB och NUTEK att verka för att en sådan
samverkan sker.
Forskningsmiljöer vid Statens väg- och transportforskningsinstitut
Beträffande VTI:s förslag att bygga upp nya forskningsmiljöer inom de
tre områdena tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, information-
steknik (trafiksimulering och körsimulator) samt trafik, transporter och
luftföroreningar konstaterar regeringen att insatser inom samtliga dessa
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
189
Informationsteknik tillämpad på vägtrafikområdet.
områden är angelägna. Detta framgår också av de prioriteringar som
regeringen redovisat ovan. Med den ansvarsfördelning mellan beställare
och utförare som nu tillämpas inom kommunikationsforskningen är
emellertid finansieringen av dessa insatser en fråga främst för KFB,
Vägverket eller Banverket.
Geoteknisk forskning
Regeringen bedömer att det är angeläget att ansvaret för långsiktig kun-
skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet
stärks. Banverket och Vägverket har ett ansvar för att finansiera tilläm-
pad forskning som är relevant för respektive verksamhet. Inom det geo-
tekniska området finns dock även sådana kunskapsbehov som har en
bredare tillämpning varför denna uppdelning av ansvaret på skilda trafik-
grenar kan hämma en mera långsiktig inriktning av forskningen.
Regeringen anser mot denna bakgrund att ansvaret för långsiktig kun-
skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet bör
koncentreras till SGI och föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att
SGI:s budget förstärks med 8 miljoner kronor för detta ändamål. Efter-
som en stor del av vinsten av dessa forskningsresultat kommer Banver-
kets och Vägverkets verksamhet till del har denna förstärkning finans-
ierats genom en överföring av medel från utgiftsområde 22 till utgifts-
område 18. Den verksamhet som på detta sätt tillförs SGI bör främst
inriktas på att utveckla kostnadseffektiva geotekniska metoder inom
byggnation och underhåll av infrastruktur så att den kan uppfylla höga
krav på kvalitet och miljöhänsyn.
Inom sin forskningsverksamhet bör SGI öka insatserna för att utveckla
system för riskvärdering och kvalitetssäkring. Sådana system används
för att bättre optimera fysisk planering, utformning och produktion med
hänsyn till geotekniska krav och verksamheten bör i hög grad inriktas
mot att kunna lämna bidrag till det europeiska standardiseringsarbetet.
Vidare bör SGI i samverkan med andra aktörer utveckla metoder för att
samordna och effektivisera det geotekniska arbetet med hjälp av infor-
mationsteknik.
Forskningsmiljön vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bedriver ett
omfattande forsknings- och utvecklingsarbete inom meteorologi, hydro-
logi och oceanografi. Under senare år har särskilt den klimatrelaterade
forskningen ökat i betydelse.
Institutet har tillsammans med universiteten i Uppsala, Stockholm och
Göteborg erhållit externt stöd för uppbyggnad och drift av ett svenskt
program för regional klimatmodellering. Vidare har SMHI utsetts att
vara forsknings- och utvecklingsansvarigt inom EUMETSAT:s Satellite
Application Facility-program. Det innebär ett långsiktigt svenskt ansvar-
stagande för den europeiska utvecklingen av moln- och nederbördsin-
formation från meteorologiska satelliter. I Östersjöregionen har SMHI en
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
190
central roll i det s.k. BALTEX-projektet som är en del av en global
forskningssatsning rörande klimatets dynamik.
Regeringen anser att det är angeläget att SMHI även fortsättningsvis
deltar aktivt i forsknings- och utvecklingssamarbetet i Västeuropa och
inom Östersjöregionen.
Transport- och kommunikationsforskning vid Högskolan i Dalarna
Transportforskningsutredningen konstaterade i sitt betänkande Råd för
forskning och kommunikationer (SOU 1992:55) att Sverige står på trös-
keln till ett globalt informations- och kunskapssamhälle och som nation
inte får begränsa sig till att bygga upp ett utökat vetande om transporter
och kommunikationer enbart i form av teknik och hårddata. Utredningen
pläderade för att transport- och kommunikationsforskningen måste både
breddas och fördjupas. Den snabba förändringen inom transporter och
kommunikationer ställer mycket stora krav på kompetensutveckling samt
ett i högsta grad tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete.
Mot bakgrund av utredningens betänkade har Högskolan Dalarna,
Uppsala universitet och Kungl. Tekniska högskolan föreslagit att en
internationell högskola för transport och kommunikation skall inrättas i
samverkan mellan de tre lärosätena. Genom en lokalisering till bl. a.
Borlänge skulle högskoleutbildningen och forskningen få en naturlig
anknytning till Banverket och Vägverket och det utvecklingsarbete som
bedrivs inom dessa. Förslaget har remissbehandlats. Remissinstanserna
anser att området är viktigt men många är tveksamma eller avstyrkande
till främst omfattningen och lokaliseringen av den föreslagna satsningen.
Regeringen anser det värdefullt att utbildning och forskning kommer
till stånd i samarbete mellan lärosätena och de berörda statliga verken.
Ett sådant samarbete kan medföra intressanta och viktiga synergieffekter
för forskning och utbildning inom transportområdet men också för and-
ra utbildnings- och forskningsområden inom lärosätena. Samarbetet mel-
lan Högskolan Dalarna, Uppsala universitet och Kungl. Tekniska hög-
skolan kan i lämplig samverkan med andra berörda statliga organ vara
betydelsefullt och utvecklingsbart
Förslaget att bygga upp en helt ny högskola för detta ändamål och
med den omfattning som skisseras av högskolorna är f. n. inte realis-
tiskt. Emellertid bör samarbetet, med de medel som redan nu ställs till
forskningens förfogande, kunna utvecklas mellan berörda lärosäten och
statliga verk så att tvärvetenskaplig utbildning samt forsknings- och
utvecklingsarbete med inriktning mot transport- och kommunikationsom-
rådet kan komma till stånd. Den Europeiska Unionens forsknings- och
utvecklingsprogram och program för det regionala utvecklingsstödet, har
möjligheter att finansiera satsningar av detta slag. I denna proposition
(avsnitt 3.5) föreslår regeringen ett ökat statligt inflytande över de s.k.
löntagarfondsstiftelsema. Därmed ökar möjligheterna till en samordning
mellan stiftelsemas insatser och andra statliga insatser inom främst
forskningens område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
191
att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för nysatsningar
på forskningen vid vissa mindre och medelstora högskolor. Detta kan
också få betydelse för utvecklingen av transportforskningen vid Högsko-
lan Dalarna.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 8
Kommunikationsdep.
192
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 9
Finansdep.
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde bedrivs för närvarande
forskning vid Konjunkturinstitutet. Vidare finansieras vissa forsknings-
och utvecklingsinsatser av Ekonomiska rådet.
Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att verksamheten
bör bibehållas i nuvarande omfattning.
Ekonomiska rådets övergripande mål är att ta initiativ till forskning och
utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens
utformning. Vidare fungerar Ekonomiska rådet som en länk mellan
Finansdepartementet respektive Konjunkturinstitutet och den
nationalekonomiska forskningen.
Skälen för regeringens bedömning: Ekonomiska rådet bedriver och
initierar forskningsprojekt. Vissa av projekten bedrivs helt eller delvis av
rådets medlemmar, men huvuddelen av den forskning som rådet initierar
bedrivs av utomstående. Ett vanligt förfarande är att rådet inbjuder till
ansökningar inom forskningsområden som rådet anvisar. Rådets uppgift
är att identifiera intressanta forskningsområden och göra vetenskapliga
bedömningar av ansökningar samt att senare i projekten bistå forskarna
med synpunkter. Forskningsprojekten redovisas i temasymposier och i en
engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic Policy Review, som
utkommer med två nummer per år.
Ekonomiska rådet arbetar för närvarande med uppdraget att utreda
konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till EMU. Vidare
stödjer och leder rådet ett större forskningsprojekt rörande finansiella
frågeställningar.
Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att arbetet med
miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997.
Konjunkturinstitutets forskningsverksamhet inriktas huvudsakligen mot
att utveckla ekonomiska metoder och modeller som utnyttjas dels i det
egna arbetet, dels av Regeringskansliet och av kommittéväsendet.
193
13 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
Personalresurserna för forskningsverksamhet uppgår till 10 personer.
Under den närmaste treårsperioden bedöms kompetenskraven öka
ytterligare. Vid en oförändrad real resursram innebär det att personalen
kan komma att minska något under perioden. Enligt Konjunkturinstitutet
kommer de högre kraven i stället att mötas med en större flexibilitet
inom organisationen vilket bland annat innebär en utökning av
projektanställningar och vissa inköp av extern expertis.
Den senaste lågkonjunkturen har avslöjat svårigheterna att fånga in
ekonomiska vändpunkter med traditionella ekonometriska modeller. Det
nyligen införda utgiftstaket för den statliga budgeten ställer samtidigt
större krav på tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser. Dessutom ökar
behovet av ekonomiska simuleringar. Forskningsarbetet har under de
senaste åren inriktats på att utveckla en ekonometrisk modell för
kalkyler på medellång sikt. Med hjälp av statistiska indikatorer har också
utarbetats ett system som säkrare kan visa på konjunkturomslag.
Mot bakgrund av statsfinansernas känslighet för den reala ekonomins
utveckling, skall Konjunkturinstitutet under perioden 1997-1999 fortsätta
arbetet med statistiska indikatorer som syftar till att ge bättre vetskap om
den svenska ekonomins närmaste framtidsutsikter. En ny typ av
statistiska indikatorer som uppskattar sannolikheten för en recession
kommer att utvecklas. När det gäller utvecklingsarbetet av
Konjunkturinstitutets makroekonomiska modell bör möjligheterna till
simuleringar förbättras. De stora förändringar som svensk ekonomi står
inför innebär att kraven på modellbaserade simuleringar ökar.
Skälen för regeringens bedömning: Konjunkturinstitutet har fått
engångsmedel fram till och med budgetåret 1995/96 för utveckling av
miljöräkenskaper. Projektet genomförs i nära samarbete med Statistiska
centralbyrån. Svåra metodproblem återstår dock att lösa. Samtidigt är
arbetet på detta område högprioriterat såväl nationellt som inom EU.
Regeringen anser att arbetet med miljöräkenskaper bör fortsätta även
efter 1997 och föreslår i budgetpropositionen att 1,2 miljoner kronor
årligen avsätts till utvecklingsarbetet. Miljöräkenskapsarbetet inriktas de
närmaste åren mot att bygga in miljösambanden i Konjunkturinstitutest
långfristiga modeller. Därigenom kan miljörelaterade kostnader som
följer av olika förslag uppskattas. Även möjligheterna till ekonomiska
analyser av miljöfrågor ökar.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 9
Finansdep.
194
Huvuddragen i regeringens forskningspolitik framgår av avsnitt 3.4. Mål
för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken. Forskningen inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, som finansieras inom
utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning, beskrivs närmare
i avsnitt 3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning
för perioden 1997-99.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Sammanfattning av medel för forskning inom utgiftsområde 16. Utbildning
och universitetsforskning (miljoner kronor):
|
Anvisat 1995/96” |
Förslag 1997 |
Beräknat 1998 |
Beräknat 1999 | |
|
Universitet och |
8 386 |
5 647 |
5 801 |
5 994 |
|
Forskningsråd m.m. |
2 545 |
1 521 |
1 566 |
1 615 |
|
Internationellt |
572 |
327 |
181 |
185 |
|
Vissa bibliotek, institut, 505 |
361 |
370 |
381 | |
|
Dyrbar vetenskaplig |
158 |
91 |
94 |
97 |
|
Forskning om |
12 |
8 | ||
|
Forskning inom |
40 |
8 |
8 |
8 |
|
Summa |
12 218 |
7 963 |
7 998 |
8 280 |
11 Avser 18 månader
Som framgår av sammanställningen uppgår regeringens förslag avseende
forskning och forskarutbildning inom Utbildningsdepartementets
195
verksamhetsområde för år 1997 till närmare 8 miljarder kronor för
budgetåret 1997. En närmare redovisning av förslagen ges i
budgetpropositionen.
Till Utbildningsdepartementets verksamhetsområde avseende forskning
hör forskning och forskarutbildning, vetenskapliga bibliotek, viss övrig
infrastruktur för forskning, forskning om universitet och högskolor och
forskning inom skolväsendet.
Den grundläggande forskningen utgör en bas för såväl den högre
utbildningen som för övrig forskning och utveckling. Universitetens och
högskolornas utbildning skall vila på vetenskaplig grund, vilket förutsätter
ett nära samband mellan utbildning och forskning. Resultat från
grundforskningen ligger ofta till grund för tillämpad forskning och ny
teknik. Stöd till forskning utgör vidare ett sätt att tillgodose samhällets
behov av personer med vetenskaplig utbildning och kompetens.
Grundforskningen och forskarutbildningen bedrivs huvudsakligen vid
tretton universitet och högskolor. Dessa är de sju universiteten i Uppsala,
Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping samt Sveriges
Lantbruksuniversitet (som ligger inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde), de tre fackhögskoloma Karolinska institutet, Kungl.
Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå samt de enskilda högskolorna
Chalmers tekniska högskola AB, Högskolan i Jönköping och
Handelshögskolan i Stockholm. De mindre och medelstora högskolorna
förfogar över särskilda medel för forskningsstödjande åtgärder. Därutöver
finns vissa särskilda forskningsinstitut och nationella inrättningar.
Huvuddelen av statens anslag för forskning kanaliseras antingen direkt
till universitetet och högskolor, huvudsakligen i form av fakultetsanslag
eller via forskningsråden och sektorsforskningsorganen. Andelen statligt
finansierad forskning via fakultetsanslagen varierar mellan olika
fakultetsområden från cirka 70 % inom de humanistiska och teologiska
fakultetsområdena till cirka 40 % för de medicinska och tekniska
fakulteterna. Anslagen till forskning vid fakulteterna omfattade budgetåret
1995/96 (tolv månader) 5,6 miljarder kronor. Av dessa medel föreskrevs
att minst 881 miljoner kronor fördelat på fakultetsområde och
utbildningsort skulle användas för studiefinansiering inom
forskarutbildningen. Härutöver anslogs medel till forskarutbildning av
forskningsråd och sektorsorgan m.fl.
Under senare år har även särskilda medel avsatts för
forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Dessa
medel har varit avsedda för att bidra till att öka omfattningen av
forskningen vid dessa högskolor, öka andelen forskarutbildade lärare samt
öka andelen studerande som går vidare till forskarutbildning. Totalt
avsattes budgetåret 1995/96 (tolv månader) 163 miljoner kronor för
insatser inom detta område.
Riksdagen har även beslutat att de konstnärliga högskolorna skall ägna
sig åt konstnärligt utvecklingsarbete. För detta ändamål anvisades
budgetåret 1995/96 (tolv månader) nära 18,8 miljoner kronor.
Resurser inom verksamhetsområdet Nationella och internationella
forskningsinsatser innefattar Forskningsrådsnämnden (FRN),
Humanistisk-samhällsvetenskapliga (HSFR), Medicinska (MFR),
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
196
Naturvetenskapliga (NFR) och Teknikvetenskapliga (TFR)
forskningsråden samt Rymdstyrelsen. Forskningsråden fördelar främst
medel för forskningsprojekt vid universitet och högskolor och har till
uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning.
Resurserna avseende forskningsinsatser innefattar vidare vissa bibliotek
och forskningsinstitut, infrastruktur för forskning samt samordning av
forskningssamarbete mellan Sverige och EU, Europeisk
forskningssamverkan och dyrbar vetenskaplig utrustning. Inom området
finns Kungl. biblioteket som är Sveriges nationalbibliotek. Kungl.
biblioteket har en viktig uppgift i att skapa förutsättningar för forskning
samt att stärka svensk informationsförsörjning. Budgetåret 1995/96 (tolv
månader) anvisades ca 2,6 miljarder kronor för nationella och
internationella forskningsresurser.
Regeringen redovisar i följande avsnitt 10.2 sin bedömning av vissa
frågor gällande forskningsrådsorganisationen och forskningsråden under
Utbildningsdepartementet. Forskningsbiblioteken har behandlats i avsnitt
3.10 och EU/FoU-rådet behandlades i avsnitt 3.13.5.
Forskningen vid universitet och högskolor beskrivs endast kortfattat i
denna proposition. En utförligare redovisning lämnas i
budgetpropositionen för år 1997. Motsvarande gäller för institutet för
Rymdfysik, polarforskning och rymdforskning samt vissa bidrag för
forskningsändamål (Svenska institutet, Medelhavsinstituten samt Kungl.
vetenskapsakademien) som således behandlas i budgetpropositionen.
Institutet för rymdfysik bedriver och främjar forskning inom rymdfysik
med huvudverksamheten förlagd till Kiruna. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 1997 att institutet anvisas 36 miljoner kronor.
Anslaget för rymdforskning avser kostnaderna för svensk rymdforskning
med hjälp av satelliter, sondraketer och ballonger. Medlen disponeras av
Rymdstyrelsen (se avsnitt 14) och den svenska rymdverksamheten
behandlas utförligare i Närings- och handelsdepartementets avsnitt
(14.5.1). Medlen under anslaget fördelas på motsvarande sätt som
forskningsrådens medel och de generella bedömningar som regeringen gör
beträffande dessa, t.ex. vad avser förnyelse, kvalitet och tvärvetenskap
gäller i tillämpliga delar även för detta anslag. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 1997 att 39 miljoner kronor anvisas för
rymdforskning, vilket innebär en viss besparing på anslaget.
Anslaget för polarforskning disponeras av Polarforskningssekretariatet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 22 miljoner kronor
anvisas för ändamålet vilket innebär i huvudsak oförändrad resursnivå i
jämförelse med innevarande år.
Inom utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid avsätts
medel för Arkivet för ljud och bild, vilket hör till
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Budgetåret 1995/96 (12
månader) anvisades 23 miljoner kronor till Arkivet för ljud och bild.
Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 1997 innebär en
resursnivå om 25 miljoner kronor.
Den av regeringen i mars 1995 tillsatta utredningen om en översyn av
det svenska systemet för resurstilldelning till forskning har i betänkandet
”Forskning och pengar” (SOU 1996:29) lämnat en rad förslag beträffande
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
197
finansieringen av svensk forskning. Utredningen har sänts ut på remiss till
berörda myndigheter och organisationer. Regeringens överväganden med
anledning av utredningen och remissorganens synpunkter redovisas i
avsnitt 3.12 och i avsnitt 10.2.6 om stärkt samverkan mellan
forskningsråden samt i de olika departmentsavsnitten.
En särskild utredare har lämnat förslag beträffande forskarutbildningens
framtida utformning (Ds 1996:35). Denna utredning remissbehandlas för
närvarande och regeringen har för avsikt att behandla frågan i en
proposition till riksdagen under år 1997.
Viss sektorsforskning bedrivs inom Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. Ett anslag för skolforskning disponeras av Skolverket.
Detta används för att stödja forskning om skolan, huvudsakligen vid
universitet och högskolor. Anslaget uppgår budgetåret 1995/96 (tolv
månader) till drygt 27 miljoner kronor.
Forskningsråden har en central roll inom den svenska grundforskningen
i egenskap av deras nationella företrädare för forskarsamhället vid
universitet och högskolor. Rådens majoritet består av valda representanter
för högskolans forskning. Många av de deltagande forskarna har vidare
centrala uppgifter inom fakulteter och institutioner, vilket ger en god
grund för samverkan mellan finansierande och utförande nivå.
Utbyggnaden av permanenta forskningsresurser vid de mindre och
medelstora högskolorna innebär att förutsättningarna för att utse ledamöter
i forskningsråden förändras. Regeringen avser att vidta erforderliga
förordningsändringar.
Forskningsrådens arbetsformer har under de senaste åren debatterats där
bl.a. medelsfördelningen till kvinnor, eventuellt gynnande av forskare i
råd och beredningsgrupper samt uppföljningen och kontrollen av
medelsanvändningen diskuterats. Vad gäller MFR har även
beslutsformerna ifrågasatts och denna fråga berörs utförligare i rådets
avsnitt i det följande. I egenskap av offentliga myndigheter har rådens
verksamhet kunnat granskas i detalj av utomstående och råden har till
följd av analyser av bl.a. RRV och regeringsbeslut men också som
resultat av självprövning vidtagit olika åtgärder för att komma tillrätta
med problemen. Regeringen vill understryka vikten av att råden
kontinuerligt och kritiskt granskar sin egen verksamhet och noga följer
upp hur anslagsmedlen används. Regelbunden prövning av pågående
tidskrävande projekt är angelägen särskilt i nuvarande ansträngda
budgetläge.
Rådens medel utgör tillsammans med fakultetsmedlen den huvudsakliga
grundforskningsresursen vid universitet och högskolor. Rådsmedlens
betydelse för kvalitet och förnyelse av den svenska grundforskningen är
större än vad som följer av deras relativa andel eftersom de är mer rörliga
än fakultetsmedlen och medelsanvändningen relativt snabbt kan anpassas
till samhällets och forskningens krav. Råden är därför en strategisk resurs
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
198
i den nationella forskningspolitiken.
Forskningsrådens uppgift är att genom stöd till forskningsprojekt och
forskartjänster stödja och bygga upp vetenskapligt betydelsefull forskning
inom respektive verksamhetsområde. Rådens medel ges till tidsbegränsade
projekt och söks i konkurrens mellan forskare. Råden har därmed ett
särskilt ansvar för att i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten
på den svenska forskningen, förnya forskningen och främja rörlighet i
systemet, både nationellt och internationellt. De har också genom sin
vetenskapliga kompetens och överblick goda förutsättningar att uppfylla
dessa krav. Internationella utvärderingar är ett värdefullt instrument för att
bedöma forskningens kvalitet. Enligt regeringens uppfattning är det därför
angeläget att samtliga forskningsråd genomför utvärderingar av den
rådsstödda forskningen. Det är viktigt att dessa utvärderingar följs upp
och leder till konkreta åtgärder.
Forskningsråden bör framgent även uppmärksamma samhällsrelevansen
hos forskningen och stödja forskning som är strategisk för såväl
forskningens utveckling som för samhällets behov, vilket har angivits
tidigare i denna proposition, avsnitt 3.4. Råden bör i anslutning till
uppföljning och utvärdering av den forskning de stöder uppmärksamma
projekt där forskningsresultatet lett till eller kan leda till exploatering eller
annan direkt samhällsnytta. Råden bör vid behov stimulera berörda
forskare att nyttiggöra resultaten samt årligen lämna en samlad
redovisning av forskning de bedömer vara strategisk såväl ur samhällets
som forskningens synvinkel.
Forskningsråden har även en viktig uppgift i att främja jämställdhet. I
regeringens proposition Jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet (1994/95:164) föreslogs en rad åtgärder i syfte att öka
jämställdheten vid universitet och högskolor. Bland annat har medel för
postdoktorala stipendier, gästprofessurer och för kvinnliga forskare
fördelats till forskningsråden. Samtliga forskningsråds och FRN:s
instruktioner har kompletterats med ålägganden att främja jämställdhet.
Forskningsråden bör även främja ett ökat medvetande om genusperspektiv
i forskningen.
Forskningsråden bör vidare lägga stor vikt vid samverkan över
rådsgränsema. Den tvärvetenskapliga forskningen bör ges stärkta
förutsättningar att utvecklas. I det följande föreslås att råden inrättar en
särskild samverkansgrupp med uppgift att främja tvärvetenskap och
jämställdhet.
För att säkerställa förnyelse och föryngring förutsätter regeringen att
samtliga forskningsråd fastställer regler för den tid forskare kan sitta i
beredningsorgan till råden.
I det följande redovisas regeringens syn på rådens ansvar för att främja
förnyelse genom särskilda insatser för ökad rörlighet, föryngring och för
nya forskningsområden. Forskningsråden föreslås som ett led i detta
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
199
arbete få inrätta tidsbegränsade professurer.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Det finns behov av ökade åtgärder för att
stödja yngre forskare och för att främja forskarnas rörlighet.
Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör därför få i
uppdrag att utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare.
Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör även vidta
åtgärder som främjar forskarnas rörlighet såväl nationellt som
internationellt.
Rådens årsredovisningar och anslagsframställningar ger en god bild av hur
de fördelar sina resurser för att uppnå de verksamhetsmål som regeringen
fastställt. Kvalitet, förnyelse, internationell anknytning och jämställdhet
är i detta sammanhang nyckelbegrepp.
Ansvaret för förnyelse av forskning innefattar både disciplinär och
interdisciplinär utveckling, främjande av geografisk rörlighet och inte
minst rekrytering av yngre forskare. De olika råden arbetar alla aktivt
med dessa frågor, om än i varierande omfattning, och en hel rad olika
verksamheter ingår i åtgärdsprogrammen. HSFR förbättrar sina
möjligheter att särredovisa stödet till yngre forskare och konstaterar att
rörligheten inom den svenska akademiska världen är låg. MFR ger
särskilda bidrag till lovande yngre forskare och ökar antalet rörliga
forskarassistenttjänster. NFR avser att öka stödet till yngre forskare och
premierar rörlighet bl.a. genom ett särskilt stöd till hemvändande
postdoktorer som väljer att etablera sig på nya högskoleorter. TFR stöder
yngre forskare och rörlighet bl.a. genom olika doktorandprogram, t.ex.
industridoktorandprogrammet som bidrar till ökad rörlighet mellan industri
och universitet och högskolor.
Forskningsfinansieringsutredningen har i sitt betänkande Forskning och
Pengar (SOU 1996:29) analyserat stödet till yngre forskare från råd och
sektorsorgan. Utredningens analys bygger på en SCB-enkät till ett urval
forskare. Av analysen framgår att yngre forskare får väsentligt lägre
bidrag än äldre forskare och att råden i stort sett är de enda externa
finansiärer som stöder forskare yngre än 35 år. Utredningen drar
slutsatsen att ett av forskningssystemets problem är svårigheten för yngre
forskare att etablera sig som självständiga forskare.
Skälen för regeringens bedömning: Stödet till yngre forskare är av
stor vikt för förnyelsen av forskningen. Lovande yngre forskare bör på ett
tidigt stadium ges möjlighet att få medel i sådan omfattning att de kan
arbeta självständigt. Råden har i detta avseeende tagit på sig en särskild
roll och fördelar betydligt mer medel till yngre forskare än övriga
finansiärer. Denna roll bör enligt regeringens uppfattning ytterligare
200
förstärkas. Regeringen avser att ge forskningsråden under
Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) i uppdrag att i samråd och
med utnyttjande av de olika rådens erfarenheter av egna åtgärder utarbeta
ett program för ökat stöd till yngre forskare. Ett sådant program bör ha
tonvikten på perioden nära efter disputationen, dvs. avse åtgärder för
postdoktorer och forskarassistenter i form av fler tjänster och ökade
möjligheter till projektstöd. Råden bör med sin höga vetenskapliga
kompetens kunna identifiera särskilt lovande unga forskare.
Ökad geografisk rörlighet är ytterligare ett viktigt medel för förnyelsen
av svensk forskning och för att motverka stagnation och ökande
medelålder i vissa forskarmiljöer. Även här har råden i egenskap av
nationellt ansvariga grundforskningsfinansiärer ett stort ansvar. Den
internationella rörligheten varierar kraftigt mellan olika discipliner. Inom
medicin, naturvetenskap och teknik är det internationella perspektivet och
därmed rörligheten över gränserna en självklar del av forskningen. Inom
delar av humaniora och samhällsvetenskap är utbytet inte lika omfattande,
delvis beroende på vissa ämnens nationella karaktär men även beroende
på bristande finansiella förutsättningar. Sverige verkar inom EU för att
öka det internationella utbytet inom dessa områden och det blir en viktig
uppgift för bl.a. HSFR, FRN och SFR att se till att dessa möjligheter
utnyttjas om Sverige vinner gehör för synpunkterna.
I detta sammanhang bör yngre kvinnliga forskares möjligheter särskilt
uppmärksammas. Den utvärdering som NFR gjort av sitt post-
doktorprogram visar att kvinnliga yngre forskare, till skillnad från
manliga, inte utnyttjar postdok-möjlighetema om de har familj. Till följd
av förslag i propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet (1994/95:164) har bl.a. särskilda medel fördelats till
forskningsråden för postdoktorala stipendier för kvinnor. Vidare har
medel för forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön fördelats. Det
är angeläget att forskningsråden nu analyserar om ytterligare särskilda
insatser skulle kunna gynna yngre kvinnliga forskare. I en ännu
opublicerad studie har två forskare undersökt betydelsen av bl.a.
publiceringsfrekvens, kön och personliga kontakter för den bedömning
som gjorts av sökande till forskarassistenttjänster vid MFR år 1995. Både
kön och personliga kontakter har enligt rapporten förvånansvärt stort
inflytande över rangordningen. Det är ännu för tidigt att dra entydiga
slutsatser av studien. Det är angeläget att samtliga råd uppmärksammar
värderingar och mekanismer som kan missgynna kvinnor vid beslut om
tjänster eller medel för forskningsprojekt.
Även nationell rörlighet bör främjas av råden. I många länder,
exempelvis USA, krävs flyttning mellan universitet vid övergångar mellan
olika steg i forskarkarriären. Det är inte möjligt att i ett litet land som
Sverige tillämpa en sådan princip. Däremot bör det vara möjligt att göra
det mer attraktivt att byta lärosäte, t.ex. efter disputation eller vid
övergången till forskarutbildning. I den tidigare nämnda analysen av
stödet till yngre forskare som regeringen avser att låta råden genomföra
bör också ingå att se över möjligheterna att vidta ytterligare
rörlighetsfrämjande åtgärder och att sprida erfarenheter från de råd som
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
201
redan i dag tillämpar sådana system till andra finansiärer. Ytterligare en
form av rörlighet bör särskilt uppmärksammas och stödjas - den
disciplinära, dvs. när forskare och forskargrupper förändrar sin forskning
och inriktning på ett avgörande sätt.
Regeringen kommer att ställa skärpta krav på återredovisning av
uppgifter rörande stöd till yngre forskare och rörlighet som gör det
möjligt att bedöma hur effektivt råden arbetar med dessa frågor.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens förslag: Forskningsråden under
Utbildningsdepartementet, Jordbruksdepartementet och
Socialdepartementet ges rätt att inrätta och tillsätta professurer.
Tjänsterna, som bör vara tidsbegränsade till sex år, placeras vid ett
universitet eller en högskola i samråd med det berörda lärosätet.
God forskning genererar ständigt nya angelägna frågeställningar och
metoder som kräver särskild forskarkompetens och utrustning. En hög
kvalitet inom forskningen förutsätter därför en stark fömyelseförmåga.
Både för att den etablerade forskningen skall förbli dynamisk och för att
snabbt kunna bygga upp nya forskningsområden krävs en nationell
överblick och möjlighet att frigöra resurser. Avvägningar mellan
forskningsinriktningar och lokalisering av forskningsresurser bör därför
kunna ske ur ett nationellt perspektiv. Nationell planering möjliggör även
ett effektivt utnyttjande av begränsade medel så att en kraftsamling kan
ske kring betydelsefulla forskningsområden.
Avgörande för en god förnyelse inom forskningen är att
forskningssystemet har fungerande mekanismer för att initiera nyskapande
verksamhet. Ett viktigt medel för att inrikta forskningen mot önskade
områden är att inrätta nya tjänster som professor. Vid forskningsråden
fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor vilka - efter förslag av
respektive forskningsråd - inrättades och tillsattes av regeringen. Dessa
professurer har ofta avsett viktiga forskningsområden som varit
underrepresenterade vid universiteten. Tjänsterna kunde även användas för
att rekrytera en viss utländsk forskare att verka vid ett svenskt universitet
och därigenom berika den svenska forskningsmiljön. I prop. 1992/93:170
föreslogs att de professurer som då fanns vid forskningsråden skulle föras
över till de universitet och högskolor där tjänsterna var placerade och att
professurer framgent inte skulle inrättas vid forskningsråden. Riksdagen
biföll förslaget (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Budgetåret
1994/95 överfördes medel för dessa tjänster från forskningsrådens anslag
till fakultetsanslagen för respektive universitet. (Prop. 1993/94:100 bil. 9.)
De utvärderingar av svensk forskning som forskningsråden låtit göra
under de senaste åren visar att svensk forskning idag har en generellt hög
202
kvalitet och att svenska forskare inom många områden är världsledande.
Utvärderingarna pekar emellertid även på svagheter. I vissa fall finns en
tendens till svag förnyelse inom olika forskningsområden.
Professorstillsättningar har ofta använts som ett sätt att värna kontinuitet
snarare än förnyelse inom forskningen. Det finns även viktiga områden
där det saknas svensk forskning trots goda förutsättningar för att bygga
upp en kompetens på området. Vidare kritiseras en föråldrad
institutionsstruktur med en mångfald små institutioner där indelningen
snarare har historiska orsaker än bygger på dagens vetenskapliga
frågeställningar och behov. Denna indelning ses som ett hinder för
forskningens förnyelse.
Skälen för regeringens förslag: För att upprätthålla en god kvalitet och
relevans i forskningen är det angeläget att kunna bygga upp forskning
inom nya, internationellt lovande områden. Det är även viktigt att kunna
utveckla den redan etablerade forskningen mot nya fruktbara angreppssätt.
Då möjligheten att inrätta professurer vid forskningsråden på förslag av
den dåvarande regeringen avskaffades år 1994 förlorade forskningsråden
ett viktigt fömyelseinstrument.
Forskningsrådens nationella överblick bör nu i ökad utsträckning
utnyttjas för att etablera nya forskningsområden och öka dynamiken inom
den svenska forskningens utveckling. Forskningsråden under
Utbildningsdepartementet (Humanistisk-samhälls vetenskapliga
forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet) bör därför ges
rätt att inrätta och tillsätta professurer. Detsamma bör gälla för
Socialvetenskapliga forskningsrådet och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd. Se vidare avsnitt 7 respektive 11. Tjänsterna bör vara
tidsbegränsade till sex år och placeras vid ett universitet eller en högskola
i samråd med lärosätet. Rådsprofessurema bör användas som ett
fömyelseinstrument och för att överbrygga gränser för att främja
interdisciplinärt samarbete. Det ankommer på regeringen att utfärda
bestämmelser om möjligheten för råden att inrätta professurer om
riksdagen ställer sig bakom vad regeringen här förordar.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
forskningsråden under
att i samråd med
som främjar
Regeringen uppdrog i juni 1995 åt
Utbildningsdepartementet och åt FRN
Forskningsfinansieringsutredningen föreslå åtgärder
tvärvetenskaplig forskning. Uppdraget avsåg att inom råden skapa
prioriterings- och beslutsstrukturer som gör det möjligt att värdera och
stödja tvärvetenskap. Forskningssamverkan som omfattar flera
forskningsråd bedömdes också vara angelägen och särskilt underströks
vikten av broar mellan humaniora/samhällsvetenskap och naturve-
tenskap/medicin/teknik.
Forskningsråden och FRN har i januari 1996 redovisat uppdraget till
regeringen. De beskriver i rapporten två principiellt olika
organisationsformer, dels en satsning på ad hoc-samverkan mellan
203
inomvetenskapligt starka forskargrupper, dels institutionaliserad tvärve-
tenskap. Inomvetenskapliga kvalitetsskäl talar enligt myndigheterna för
den första modellen medan kostnadseffektivitet talar för den senare. Den
avvägning som råden och FRN gör innebär att de föreslår att samverkan
mellan forskargrupper kopplat till en mäklar- och tolkfunktion i finan-
sieringsstrukturen prövas. Samverkan kan på sikt leda till fast institutio-
naliserad samverkan.
Råden och FRN föreslår åtgärder på flera plan, införande av veten-
skapsteori i all forskarutbildning, förändring av universiteten genom
förändrad meritvärdering vid tjänstetillsättning, bildande av storinstitu-
tioner, centra m.m., tilldelning av riktade bidrag till vetenskapliga tids-
krifter med tvärvetenskaplig profil för att förbättra publiceringsmöjlig-
hetema samt åtgärder för att underlätta för forskarna att erhålla
forskningsanslag.
För mer närliggande områden som kan hanteras inom ett råd eller i
samarbete mellan olika råd bör, enligt förslaget, råden utveckla sitt hit-
tillsvarande arbete. För forskning som motiveras av ett identifierat
kunskapsbehov i samhället och som innebär stora tvärvetenskapliga steg
skall FRN fungera som en aktiv initieringsfunktion med en mäklar- och
tolkroll. En fast sådan resurs bildar ett särskilt kunskapscentrum, vars
erfarenhet av tvärvetenskaplig initiering underlättar framtida
tvärvetenskapliga satsningar. Detta förslag innebär en fortsättning utan
större förändringar av det arbete som FRN hittills bedrivit.
För att främja forskarinitierad tvärvetenskap föreslås i rapporten att
råden och FRN inrättar en samverkansgrupp bestående av rådens
ordförande och huvudsekreterare med uppgift att identifiera ur
vetenskaplig synpunkt särskilt lovande ämnesmässiga gränsområden och
att följa upp de insatser som görs.
Forskningsfinansieringsutredningen har också behandlat frågan om
främjande av tvärvetenskap och utredningens förslag redovisas i det
följande avsnittet. I samband därmed redovisas även regeringens
ställningstagande till FRN:s och rådens förslag om inrättande av en
samverkansgrupp med uppgift att bl.a. främja tvärvetenskaplig forskning.
Regeringen kommer senare att ta ställning till förslagen beträffande
forskarutbildning och tjänstesystemet då dessa frågor för närvarande
remissbehandlas respektive utreds.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
204
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Förslaget om inrättande av en
forskningsrådsstyrelse bör ej genomföras.
I forskningsrådens instruktion bör införas att de skall inrätta en
samverkansgrupp för att främja tvärvetenskaplig forskning och
jämställdhetsfrågoma. Regeringen bör utse en extern ordförande i
gruppen. Gruppen bör omfatta forskningsråden under
Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
Socialvetenskapliga forskningsrådet samt Rymdstyrelsen. Efter tre
år bör denna samverkansform utvärderas och
forskningsrådsorganisationen prövas på nytt.
När det gäller forskningsrådsorganisationen föreslår
Forskningsfinansieringsutredningen i sitt betänkande Forskning och
Pengar (SOU 1996:29), att en myndighet kallad Forskningsrådsstyrelsen
inrättas med ansvar för forskningsrådssystemet under Utbildningsdeparte-
mentet. Denna myndighets styrelse skall utses av regeringen och bestå av
lika många forskare som samhällsrepresentanter. Anslagen för
forskningsrådsverksamhet skall enligt förslaget anvisas till Forskningsråds-
styrelsen som anslag till forskningsområden (humaniora/sam-
hällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik) istället för som sepa-
rata anslag till forskningsråden.
Uppgifter, som nämns av utredningen i samband med förslaget till
forskningsrådsstyrelse, är - förutom de traditionella myndighetsuppgifterna
- t.ex. att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning, främja och stödja
kvinno- och jämställdhetsforskning, svara för kvalitet och effektivitet i
rådssystemet, främja erforderlig koncentration och profilering i
forskningsstödet, svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat,
genomföra planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen
samt effektivisera och främja internationellt forskningssamarbete.
Utredningen anser att de argument som finns för en förändring av
forskningsrådsstrukturen inte är tillräckligt starka för att nu motivera en
förändring av forskningsrådens indelning. Det bör dock senare vara
möjligt att ta upp en diskussion om forskningsrådsindelningen inom den
förändrade övergripande organisation som föreslås. De naturvetenskapliga
och teknikvetenskapliga forskningsråden bör även i fortsättningen vara två
separata forskningsråd. Den biologiska forskningen bör även i fort-
sättningen ha sin bas i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Samverkan
mellan de organisationer som stödjer biologisk forskning bör förstärkas.
Vidare föreslår utredningen att en översyn görs av ansvarsfördelningen
inom det samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Skogs- och
jordbruksforskningsrådet (SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) bör ses som sektoriella forskningsråd. Detta bör enligt utredningen
leda till förändringar vad avser ansvarsområde (fler sektoriella uppgifter)
205
resp, sammansättning (starkare inflytande för sektorerna).
Förslaget om en forskningsrådsstyrelse bemöts med stor tveksamhet av
remissorganen. En majoritet av remissinstanserna avvisar förslaget. Bland
de instanser som är positiva i princip ställer flera olika slag av villkor för
genomförande, t.ex. att forskarna är i majoritet i Forskningsrådsstyrelsen.
Forskningsråden själva bedömer styrelsen på olika sätt. HSFR anser att
förslaget inte är konsekvent utifrån utredningens egen behovsanalys. MFR
anser att förslaget innebär att ett pluralistiskt system ersätts med en
centralistisk konstruktion vars syfte i första hand är att underlätta och
förenkla statsmakternas inflytande och styrning. NFR tillstyrker förslaget
om forskarna får majoritet i styrelsen och styrelsen endast ansvarar för de
gemensamma koncemfunktionema. TFR är avvaktande inför förslaget
även om man anser att den skulle bidra till att tydliggöra och stärka den
långsiktiga grundforskningen. FRN förordar i första hand en alternativ
lösning med bättre samverkan i det befintliga systemet.
Högskoleverket och flertalet av universiteten tillstyrker förslaget även
om flera instanser påpekar att även SFR och SJFR bör ingå i
ansvarsområdet. Sektorsorgan och nationella myndigheter utanför
högskoleområdet, t ex RRV och Statskontoret avvisar i allmänhet
förslaget bl.a. med hänvisning till att det leder till oklarheter i ansvars-
och befogenhetsfördelningen.
Skälen för regeringens bedömning: Forskningsfinansieringsutredningen
har på ett övertygande sätt visat behovet av en stärkt samverkan mellan
forskningsråden. Dessa fungerar väl idag, men samarbetet när det gäller
forskningsstöd är begränsat och detsamma gäller mellan råden och FRN.
Vissa viktiga uppgifter skulle särskilt gynnas av en fastare
samverkansform än vad som finns idag. Det gäller t.ex. samverkan över
disciplingränserna och jämställdhetsfrågoma.
Regeringen anser däremot inte att förslaget att inrätta en
forskningsrådsstyrelse utgör en tillfredställande lösning på behovet av att
åstadkomma ökad samverkan. Förslaget är inte tillräckligt utvecklat för
att medge en bedömning av ansvarsfördelningen mellan forskningsråden
och en forskningsrådsstyrelse. Inrättandet av en forskningsrådsstyrelse
skulle medföra tillkomsten av ytterligare en organisatorisk nivå i
forskningsrådssystemet. Detta skulle ge en uppenbar risk för förlängda
beslutsvägar och en tungrodd organisation. Då förslaget samtidigt innebär
att existerande rådsstruktur bibehålies finns risk att existerande barriärer
mellan forskningsområden inte skulle påverkas av
organisationsförändringen. Enligt regeringens mening skulle en
forskningsrådsstyrelse därför inte medföra tillräckliga samverkansvinster
för att motivera införandet av en tillkommande beslutsnivå.
Det finns naturligtvis andra möjligheter till förändringar som syftar till
en mer effektiv rådsorganisation, t.ex. en sammanslagning av samtliga råd
med eller utan SFR och SJFR. Även stora sektorsorgan skulle kunna ingå
i en sådan sammanslagen organisation. Sådana alternativa lösningar har
inte analyserats. Enligt regeringens mening saknas därför i dagsläget
tillräckligt underlag för att genomföra en mer genomgripande förändring
av forskningsrådsorganisationen.
Mot denna bakgrund anser regeringen att ett bättre alternativ i nuläget
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
206
är den tidigare av råden själva föreslagna modellen med ett samråds-/
samordningsorgan, vilken redovisats ovan under avsnittet om
tvärvetenskap. Regeringen kan till stora delar ställa sig bakom den analys
som görs i rådens och FRN:s ovan nämnda utredning. God tvärvetenskap
utvecklas ofta från spontan samverkan mellan forskargrupper. Det är
därför väsentligt att såväl de forskningsfinansierande organen som
forskningsmiljöerna är organiserade så att de underlättar utbyte och
samverkan mellan forskare och forskningsområden.
Regeringen ser den föreslagna samverkansgruppen som ett väsentligt
instrument för att främja utvecklingen av det interdisciplinära samarbetet.
Regeringen avser genom ett tillägg i forskningsrådens instruktioner ge
dem i uppdrag att inrätta en sådan samverkansgrupp. Regeringen bör
även utse en extern ordförande för gruppen. Samverkansgruppen bör även
omfatta Rymdstyrelsen, Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt det
Socialvetenskapliga forskningsrådet, vilket ytterligare främjar det
tvärvetenskapliga samarbetet.
Utöver att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning bör
samordningsorganet främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i
forskningen och bevaka och samordna jämställdhetsinsatser.
Efter tre år, dvs. vid sekelskiftet, bör rådens uppdrag utvärderas. Om det
visar sig att råden med nuvarande organisation och indelning ej förmår
utveckla ett tvärsektoriellt samarbete måste organisationen omprövas i
grunden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Forskningsrådsnämnden (FRN) bör
fördela särskilda projektbidrag för tidsbegränsade
forskningsinformationsinsatser av enskilda forskare. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att 1,7 miljoner
kronor anvisas till FRN för detta ändamål.
Forskningsrådsnämnden (FRN) har till uppgift att initiera och stödja
forskning som är angelägen ur ett brett samhällsperspektiv, att främja
tvärvetenskap, att finansiera dyrbar vetenskaplig utrustning och att genom
forskningsinformationsinsatser främja kontakterna mellan forskarna och
allmänheten. Nämnden inrättades år 1977 i samband med en övergripande
forskningsrådsreform. Motiven var att inrätta ett organ som länkade
forskarvärlden samman med det övriga samhället, som verkade för
samverkan mellan främst forskningsråden och som kunde bidra till den
demokratiska utvecklingen genom att skapa former för en bred debatt om
forskningen.
FRN:s insatser sker antingen inom områden som utpekats av regering
och riksdag eller inom områden som nämnden själv identifierar. Insatserna
207
sker ofta inom forskningsfält som rör stora samhällsproblem och som inte
hunnit konsolideras organisatoriskt eller vetenskapsmetodiskt. En av
FRN:s viktigaste funktioner i forskningssystemet är att initiera nya och
oetablerade, ofta tvärvetenskapliga, forskningsområden och stödja dem
under ett uppbyggnadsskede. När forskningsområdet stabiliserats kan det
sedan överföras till det ordinarie FoU-systemet. FRN har härigenom en
viktig komplementär roll i förhållande till forskningsråden.
Bland de forskningsområden som FRN initierat märks bl.a.
Europastudier, och då främst studier av Central- och Östeuropas
kulturella, etniska och religiösa utveckling, biblioteks- och
informationsvetenskaplig forskning, riskforskning, systemanalys samt
naturresurs- och miljöforskning. Kvinno- och jämställdhetsforskning,
longitudinell forskning, ungdomsforskning och forskning om
teknik-samhälle är andra viktiga områden.
Att bedriva forskningsinformation till allmänheten är en annan av
FRN:s huvuduppgifter. FRN har ett permanent uppdrag att främja en
öppen dialog i forskningsfrågor. Forskningsinformation behandlas
utförligare i avsnittet 3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle -
högskolans tredje uppgift i denna proposition.
Regeringens förslag rörande stöd till longitudinell forskning behandlas
i avsnitt 3.11.5. Ungdomsforskning samt konsumentforskning behandlas
i Inrikesdepartementets avsnitt 15. Ett uppdrag till FRN avseende
forskning till stöd för en hållbar utveckling behandlas i avsnitt 3.11.3.
Skälen för regeringens bedömning: FRN:s verksamhet är angelägen
och väl motiverad. Detta gäller såväl forskningsstöd och
forskningsinformation som stöd till dyrbar vetenskaplig utrustning.
Samhällets behov av forskning utvecklas oberoende av vetenskapens
disciplingränser och traditionella indelningsgrunder. FRN fyller en viktig
funktion som uttolkare av samhällets behov, varvid FRN identifierar
forskningsbehovet och kan avgöra vilken forskningsinsats som är relevant
och rimlig. Också när det gäller forskningsinformation är FRN en
betydelsefull länk mellan vetenskapssamhället och allmänheten.
Regeringen anser att FRN bör ges fortsatt nationellt ansvar för
forskningsinformation till allmänheten. Särskild prioritet bör ges
informationsinsatser riktade mot grupper i samhället med låg
utbildningsnivå och grupper utan akademisk tradition.
Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att fördela särskilda
projektbidrag för forskningsinformation utöver FRN:s ordinarie stöd till
forskningsinformation. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 1,7
miljoner kronor för detta ändamål anvisas till FRN. Projektbidragen skall
fördelas till aktiva forskare enligt samma principer som de reguljära
forskningbidragen, men vara avsedda uteslutande för informationsinsatser.
Projektbidragen för informationsinsatser ger den enskilde forskaren
möjlighet att under en viss tidsperiod ägna sig åt koncentrerad
informationsverksamhet - exempelvis publicering av populärvetenskapliga
artiklar, föredragshållande m.m. Syftet med dessa särskilda projektbidrag
för forskningsinformation är att skapa förutsättningar för en mer levande
dialog mellan forskare och medborgare. FRN fördelar redan idag medel
till forskare för olika forskningsinformationsinsatser. Vilka ämnen som
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
208
blir föremål för informationsinsatserna definieras och formuleras dock av
FRN själv. De särskilda medel som nu föreslås bli anvisade till FRN för
särskilda projektbidrag skall inte användas av forskarna för insatser
angivna av FRN, utan för valfria insatser inom forskarens eget område.
När det gäller stöd till forskning bör FRN även fortsättningsvis ha
rollen som det nationella organ som initierar forskning inom nya områden
vilka har särskilt intresse för samhället och vilka faller utanför rådens
verksamhetsområden. För att skapa utrymme för förnyelse av forskningen
är det angeläget FRN kontinuerligt kritiskt granskar pågående program
och projekt och ifrågasätter om det är rimligt att de bedrivs med
finansiering från FRN.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådets (HSFR) resurser bör förstärkas för att möjliggöra
ökat antal forskarrekryteringstjänster, särskilt inom det humanistiska
forskningsområdet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår
regeringen att HSFR anvisas 5 miljoner kronor för detta ändamål.
HSFR bör ansvara för kompetensuppbyggnad som avser
ungdomsforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår
regeringen att 4,5 miljoner kronor överförs till HSFR:s anslag samt
att rådet får disponera 0,5 miljoner kronor under
Inrikesdepartementets anslag. Regeringen avser att ge HSFR i
uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och
föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning
inom kulturområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen,
utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor
inom kulturområdet att 2,5 miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Medel till kollegiet för samhällsforskning, SCASSS, bör fr.o.m. år
1997 beräknas under en egen anslagspost under rådets anslag.
Det är angeläget att HSFR utvecklar sin verksamhet med beaktande
av regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet,
kvalitet och relevans. Rådet bör vidare utveckla samspelet med
samhället utanför högskolan och med fakulteterna.
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) uppgift är att
främja och stödja betydelsefull forskning inom kulturvetenskaperna, dvs.
humanistiska, religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och
samhällsvetenskapliga discipliner och forskningsområden. Det finns inom
HSFR:s ansvarsområde över två hundra olika discipliner med flera
forskningsmiljöer i internationell toppklass, något som bl.a. visat sig i
konkurrensen om projektstöd från EU.
Genom olika stödformer som projektanslag, tjänster och medel till
209
14 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
utrustning kan rådet dels stödja etablerad forskning av hög kvalitet dels
bygga upp forskning inom nya betydelsefulla områden.
Huvuddelen av HSFR:s resurser går till forskarinitierad grundforskning
efter kvalitetsgranskning och rangordning i rådet. Vid sidan av utdelandet
av fria projektmedel är utvecklandet och drivandet av större program
rådets viktigaste arbetsform. Det finns dels rådsinitierade program, t.ex.
Jämförande kulturforskning, Språkteknologi (tillsammans med NUTEK)
och Forskning om Europa, dels av riksdag och regering givna uppdrag att
utveckla grundforskningen beträffande vissa områden, bl.a. den offentliga
sektorn, arbetsmarknaden och kriminalvetenskap. Människa, samhälle och
IT är en fortsättning på ett tidigare av riksdagen beslutat program,
Förutsättningar för och konsekvenser av informationsteknologins
användning. Exempel på nya programområden är Kultur och samhälle i
Väst- och Centralasien samt Vägar till uthållig utveckling - beteenden,
organisationer, strukturer. Det senare är ett stort tvärvetenskapligt
program, där HSFR samverkar med åtta andra finansiärer.
Rådet driver sedan flera år ett program med internationella utvärderingar
av hela discipliner. Detta är en väsentlig del av det inomvetenskapliga
kvalitetsarbetet. Det ger också en god nationell överblick över forskningen
inom de aktuella områdena. Utvärderingarna pekar på vissa brister, varav
några måste ses som strukturella för det svenska forskningssystemet, t.ex.
bristande rörlighet, och ger rekommendationer till åtgärder på olika plan,
såväl lokalt som på mer övergripande nivåer. Rådet arbetar aktivt med
frågor som forskarrörlighet, jämställdhet, nyttiggörande av kunskap samt
med jävsfrågor. HSFR bedriver härutöver olika typer av utåtriktad
verksamhet genom bl.a. seminarier, publiceringsbidrag och
forskningsinformation.
HSFR är svenskt kontaktorgan för ett flertal nordiska och internationella
forskningsorganisationer och har tillsammans med Forskningsrådsnämnden
nationellt programansvar för EU:s socio-ekonomiska forskningsprogram
TSER (Targeted Socio-Economic Research). HSFR är svensk huvudman
för samverkan med Europeiska universitetsinstitutet (EUI) i Florens, som
inrättats av medlemsstaterna i EU för forskning och forskarutbildning
inom vissa samhällsvetenskaper, juridik och humaniora.
Skälen för regeringens bedömning: Inom kulturvetenskaperna, särskilt
inom de humanistiska disciplinerna, är de ekonomiska förutsättningarna
att fullfölja en forskarkarriär ofta sämre än vad fallet är inom medicin,
teknik och naturvetenskap. I många ämnen är möjligheterna till
studiefinansiering inom forskarutbildningen mycket begränsade. Det finns
vidare få finansiärer av forskningsprojekt, doktorandtjänster m.m. utanför
högskolesystemet. Det råder också brist på postdoktorala tjänster, något
som hotar rekryteringen till vetenskapligt arbete. Det är viktigt för
kvaliteten på undervisningen att denna bedrivs av vetenskapligt
kvalificerade lärare.
HSFR har visat att det särskilt inom det humanistiska området finns ett
starkt behov av fler forskarassistent- och doktorandtjänster. Regeringen
förordar i budgetpropositionen att rådet tillförs ytterligare medel för
inrättande av forskarassistent- och doktorandtjänster (5 miljoner kronor).
Som nämnts i avsnittet 13.13.6 i denna proposition föreslår regeringen
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
210
i budgetpropositionen för år 1997 att nätverk för Europaforskning skall
inrättas inom ekonomi, juridik och statsvetenskap. Regeringen förutsätter
att HSFR vid sin fördelning av medel för doktorandtjänster
uppmärksammar de särskilda möjligheter som nätverken erbjuder de
forskarstuderande.
Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett
ungdomsforskningens framtida inriktning, organisation och finansiering.
Detta beskrivs närmare i Inrikesdepartementets avsnitt 15 i denna
proposition. FRN har haft uppdraget att bygga upp en bred
tvärvetenskaplig kompetens med avseende på ungdomsforskning.
Regeringen anser att initieringsfasen nu kan ses som avslutad och att det
fortsatta ansvaret för stödet till detta forskningsområde bör ges till HSFR.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de medel som
riksdagen tidigare avsatt för ungdomsforskning även fortsättningsvis skall
användas för detta ändamål och de medel som tidigare anvisats till FRN
överförs i enlighet härmed till HSFR:s anslag.
I Inrikesdepartementets avsnitt behandlas vidare forskning om offentlig
sektor liksom frågor avseende forskning om folkrörelser och kooperation,
vilket berör forskningsområden som ingår i HSFR:s ansvarsområde. Det
är angeläget att HSFR inom sina ramar beaktar behoven av forskning
inom dessa områden.
I Kulturdepartementets avsnitt 13 tas frågor om forskning och
utveckling inom kulturområdet upp. Regeringen avser att ge HSFR i
uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter inom området utreda
och föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning
inom kulturområdet. Medel för ändamålet anvisas under utgiftsområde 17,
anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet.
HSFR:s verksamhet är, som framgår av rådets anslagsframställning och
årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn till inriktning och
disponibla resurser. Regeringen bedömer att det förändringsarbete som
rådet inlett bör förändra verksamheten på ett sätt som motsvarar
regeringens forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ
kunna fortsätta detta arbete med beaktande av regeringens
ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans.
Samspelet med samhället utanför högskolan och med fakulteterna bör i
enlighet med rådets egna bedömningar kunna utvecklas.
Kollegiet för samhällsforskning (The Swedish Collegium for Advanced
Study in the Social Sciences, SCASSS), är ett institut för avancerade
studier inom samhällsvetenskap och humaniora. Verksamheten bedrivs i
form av gästforskningsprogram och internationellt organiserad forskning
inom de aktuella områdena. Riksdagen beslöt år 1995 (prop. 1994/95:100,
bil. 9, bet. 1994/95:UbU 15, rskr. 1994/95:353) att ge SCASSS ställning
som nationell resurs utan särskild fakultetsanknytning men med Uppsala
universitet även fortsättningsvis som värduniversitet. För kollegiet gäller
förordningen (1995:1079) om Kollegiet för samhällsforskning. Medel för
kollegiets verksamhet har förts till HSFR:s anslag och rådet utser styrelse
för kollegiet. HSFR har inhämtat synpunkter från universiteten i detta
ärende. Regeringen avser att fr.o.m. budgetåret 1997 beräkna medel för
kollegiets verksamhet under en egen anslagspost under rådets anslag.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
211
Regeringen föreslår i avsnittet 3.13.7 i denna proposition att Sverige
tillträder konventionen om grundandet av ett europeiskt forskningsinstitut.
Sverige ges därmed möjlighet till medlemskap i EUI med de fördelar
detta innebär för forskarstuderande och forskare. HSFR skall även
fortsättningsvis vara svenskt kontaktorgan för EUI.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att Medicinska
forskningsrådet (MFR) fortsatt vidtar nödvändiga åtgärder och
utvecklar sin verksamhet med beaktande av regeringens
ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och
relevans. Härvid bör också utbytet mellan preklinisk och klinisk
verksamhet ökas baserat på de utredningar som studerat
prioriteringsmekanismerna inom medicinsk forskning.
MFR fördelar resurser för medicinsk forskning inklusive de farmaceutiska,
odontologiska och veterinärmedicinska områdena. Verksamheten syftar till
att genom stöd till forskning öka förståelsen av orsakerna till sjukdom och
härigenom förbättra förutsättningarna för att förebygga, diagnosticera och
behandla sjukdomar. Rådet bidrar med ca 10 % av de offentliga medlen
till medicinsk forskning.
MFR stödjer forskning huvudsakligen genom bidrag till projekt och
apparatur samt finansiering av forskartjänster. Vid sidan av direkt
forskningsstöd bedriver MFR forskningsinformation i form av tryckt
material, utställningar samt fortbildning av lärare och journalister. Rådet
ger också ekonomiskt stöd och bedriver rådgivning inom
försöksdjursområdet. MFR är nationell programansvarig myndighet för det
biomedicinska programmet inom EU:s ramprogram för forskning och
utveckling.
Utvärdering av prioriteringsmekanismer - MFR i samråd med SBU och
SFR
Regeringen gav sommaren 1995 MFR i uppdrag att i samråd med Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) och
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) belysa prioriteringsmekanismer
och nyttoeffekter av medicinsk forskning. MFR överlämnade i mars 1996
till regeringen rapporten Prioritering av resurser till medicinsk forskning
- mekanismer och bedömningar.
I rapporten konstaterar MFR att forskarinitierad grundforskning ofta
underbygger utvecklingen av kliniska forskningsframsteg och
tillämpningar. Prioriteringsarbetet enligt peer review-modellen fungerar
212
väl och är ett effektivt sätt att välja ut god, relevant och långsiktig
forskning av hög internationell kvalitet. Forskningsresultat tar ofta lång
tid att omsätta i praktisk sjukvård och industriella produkter. Långsiktighet
och uthållighet är därför en förutsättning för framgångsrik forskning.
Mot bakgrund av den beskrivning och analys som görs i rapporten
sammanfattar MFR att prioriteringssystemet hittills i viss mån har
missgynnat större risktagande och stöd till unga forskare. Rådet aviserar
därför en ytterligare förstärkning av sitt program med riktat stöd till yngre
forskare. Vidare avser rådet att utveckla och förbättra verksamheten med
uppföljning och utvärdering av pågående större projekt bl.a. genom
platsbesök och anlitande av internationell expertis.
MFR gör bedömningen att brist på forskningstid inom den kliniska
verksamheten är ett hinder för överföring av kunskap och kompetens
mellan laborativ grundforskning, klinikanknuten forskning och hälso- och
sjukvården. Därför förespråkar rådet att överbryggande tjänster mellan
prekliniska institutioner och kliniker samt annan form av stöd för
forskning inom kliniken inrättas i större utsträckning. Samverkan mellan
MFR-stödd projektforskning och det genom anslaget för landstingens
forskning (ALF) finansierade klinikanknutna forsknings- och
utvecklingsarbetet bör uppmuntras och stödjas. Forskarutbildning bör ges
ökat meritvärde i den kliniska karriären.
Vidare betonar MFR betydelsen av att gemensamma interdisciplinära
projekt och gemensamma fora för seminarier och forskningsdiskussioner
kommer till stånd. Riktat projektstöd bör utgå till tvärvetenskapliga och
interdisciplinära forskningsprojekt. Även kliniska institutioners
internationella utbyte bör stimuleras. Slutligen menar MFR att samarbetet
mellan universitetsanknuten forskning och industriellt utvecklingsarbete
bör stärkas. Forskarskolor är här en bra form för samverkan.
Utvärdering av prioriteringsmekanismer - Centrum för forskningsetik i
Göteborg
I september 1995 gav regeringen Centrum för forskningsetik i Göteborg
i uppdrag att, som utomstående instans och med delvis annorlunda
utgångspunkter, genomföra en snarlik studie om medicinsk
forskningsfinansiering. I mars 1996 överlämnades rapporten En analys av
medicinsk forskningsprioritering till regeringen.
I rapporten konstateras att svensk medicinsk forskningsfinansiering
kännetecknas av mångfald och är svår att överblicka. En ökande andel av
medicinsk forskningsprioritering sker under forskningsrådsliknande former
samtidigt som forskare anses ha svårigheter med bedömning av
forskningens samhällsrelevans. Enligt rapporten hamnar klinisk forskning
i kläm mellan å ena sidan sjukvårdens besparingar och rationaliseringar
och å den andra rådsliknande, inomvetenskapliga prioriteringsmekanismer.
Författarna föreslår några mindre förändringar i MFR:s arbetssätt och
organisation med syfte att säkerställa ett bättre prioriteringsförfarande och
att stärka förtroendet för MFR. För att samhällsrelevansen på ett tydligare
sätt skall komma in i bedömningen av en viss typ av medicinsk forskning
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
213
föreslås också förändringar i rutinerna för den lokala fördelningen av
anslaget för landstingens forskning (ALF). Slutligen föreslås en nationell
databas för forskningsanslag för att forskningsfinansieringen bättre skall
kunna överblickas.
Skälen för regeringens bedömning: De båda utredningarna har
bidragit med värdefulla översikter över den medicinska
forskningsfinansieringen och dess prioriteringsmekanismer. Det framgår
bl.a. av utredningarna att MFR har ett större inflytande på medicinsk
forskningsfinansiering än vad som anges av dess andel av de offentliga
forskningsbidragen. Denna roll i forskningssystemet är motiverad men
ställer också krav på MFR. Utredningarna har visat på förändringsbehov
och det är angeläget att rådet i sin fortsatta planering beaktar de förslag
utredningarna presenterar. Vissa av förslagen har MFR föregripit i sin
senaste anslagsframställning t.ex. förstärkningar av stödet riktat till yngre
forskare samt tjänster och stipendier, som överbryggar mellan preklinisk
och klinisk verksamhet. Andra förslag kan MFR inte genomföra på egen
hand utan de måste åtgärdas i samarbete med exempelvis landstingen.
MFR har som framgår av rådets redovisningar i anslagsframställning
m.m. vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med
missförhållanden som påtalats bl.a. genom Justitiekanslems rapporter
(JK:s beslut 1994-12-12, 1995-03-27). Riksrevisionsverket har på
regeringens uppdrag granskat och funnit vissa brister i MFR:s rutiner för
medelstilldelning och uppföljning av forskningsprojekt (RRV
20-95-0959). Regeringen har den 14 mars 1996 beslutat om åtgärder med
anledning av RRV:s synpunkter i denna rapport samt i revisionsrapporter
avseende de övriga forskningsråden. MFR har i den aktuella debatten
också anklagats för att missgynna kvinnor vid tilldelning av
forskningsbidrag och tjänster. Rådet har i sin senaste anslagsframställning
i ett program för särskilda jämställdhetsåtgärder betonat avsikten att öka
andelen kvinnor bland rådets anslagsmottagare och innehavare av
forskartjänster. Detta skall uppnås bl.a. genom att ta hänsyn till områden
där kompetensen är hög bland kvinnliga forskare, genom att åstadkomma
balans mellan kvinnor och män i prioriteringskommittéer och bland
sakkunniga samt genom att tillsammans med fakulteterna identifiera
faktorer som underlättar forskarkarriären för kvinnor.
Det är viktigt att MFR i utvecklingen av sin verksamhet söker finna nya
vägar och att rådet i den processen är observant på den aktuella debatten.
Mot bakgrund av de svårigheter, och rentav försämrade förutsättningar,
som båda utredningarna pekar på när det gäller utbytet mellan preklinisk
och klinisk verksamhet, är det enligt regeringens mening angeläget att
MFR ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet. Häri ingår att inom den
kliniska forskningen öka kunskapen om framsteg inom den grundläggande
forskningen samt inom preklinisk forskning höja medvetandet om
sjukvårdens behov. Den i MFR:s utredning redovisade verksamheten med
värdering av medicinsk teknologi är av stort värde i sammanhanget.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
214
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att Naturvetenskapliga
forskningsrådet (NFR) fortsätter att utveckla sin verksamhet med
beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse,
rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare utveckla samspelet
med samhället utanför högskolan och med fakulteterna.
NFR har till uppgift att stödja och bygga upp naturvetenskaplig och
matematisk forskning. En huvuduppgift är granskning av
forskningsansökningar och fördelning av medel. En annan angelägen
uppgift är de utvärderingar av svensk forskning som NFR regelbundet
genomför. Ytterligare ett viktigt arbete som utförs av rådet är att göra
bedömningar i olika forskningsfrågor. Sedan den 1 juli 1994 har NFR
ansvar för fördelningen av medel till de nationella
forskningsanläggningarna. Naturvetenskapliga forskningsrådet är även
svenskt kontaktorgan för ett antal internationella forskningsorganisationer
och huvudansvarig myndighet för tre av EU:s forskningsprogram.
I avsnittet om svenskt deltagande i internationellt forskningssamarbete
redovisas regeringens avsikt att initiera en översyn av Sveriges
engagemang i storskaliga internationella forskningsanläggningar.
Utvärderingar av matematisk och naturvetenskaplig forskning
Ett viktigt redskap i kvalitetsarbetet är de ämnesvisa internationella
utvärderingar som NFR regelbundet genomför sedan 20 år tillbaka. Nu
har även s.k. storutvärderingar gjorts av hela forskningsområden: fysik,
kemi, geovetenskaper, biologi och matematik. Dessa utvärderingar ger
högt betyg åt den svenska naturvetenskapliga och matematiska
forskningen. Inom vissa områden har svensk forskning en ledande
position internationellt sett, medan forskningen på andra områden har en
svagare ställning och borde utvecklas ytterligare. Även om den
vetenskapliga kvalitén är hög, riktas kritik mot bl.a. forskningens
organisation och tjänstestrukturen för den forskande personalen vid
högskolan.
Utvärderingarna pekar på att det saknas en tydlig karriärstruktur i det
svenska forskningssystemet. Utvärderama pekar särskilt på svårigheterna
för nydisputerade att gå vidare i forskningssystemet. Man rekommenderar
en översyn av tjänstestrukturen och en särskild satsning på den post-
doktorala nivån. Beträffande forskarutbildningen framförs genomgående
kritik mot att denna i Sverige påbörjas vid för hög ålder och tar för lång
tid. Många doktorander belastas för mycket med undervisning och det
saknas tydliga incitament för en snabbare genomströmning.
215
Utvärderingarna rekommenderar en översyn av forskarutbildningens
uppläggning och finansiering med det yttersta målet att sänka debutåldem
för den egentliga forskarkarriären.
Forskningsfinansieringen kritiseras för bristande flexibilitet och
incitament till förnyelse. Rekommenderade åtgärder är framför allt en
styrning av forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett mål
är att ge yngre forskare en ökad självständighet i förhållande till före detta
handledare och andra etablerade och dominerande forskare.
Ett annat problem som utvärderingarna identifierar är den låga
rörligheten mellan olika lärosäten bland svenska studenter, doktorander
och lärare. Doktorander rekryteras sällan från andra lärosäten och de
färdiga doktorerna som fortsätter med en akademisk karriär tenderar att
stanna vid hemmainstitutionen, vilket ofta leder till att byte av
forskningsinriktning försvåras eller försenas. Här rekommenderas olika
stimulansåtgärder för att öka rörligheten och för att på andra sätt öka
kommunikationen mellan systerinstitutioner i Sverige.
Utvärderingarna riktar även allvarlig kritik mot den uppdelning av
uppgifterna forskning och undervisning som ofta finns vid svenska
lärosäten. Detta försvårar lärarnas akademiska utveckling och kontakten
mellan undervisning och forskning. Rekommendationen är att alla
akademiska tjänster bör innefatta både undervisning och forskning. Vidare
kritiseras lärosätenas indelning i alltför små och specialiserade
institutioner. Detta sägs bl.a. försvåra det vetenskapliga utbytet mellan
närliggande discipliner.
NFR finner i sin samlade bedömning av utvärderingarna att svensk
naturvetenskaplig och matematisk forskning har hög kvalitet. Även rådets
verksamhet får goda vitsord av utvärderama och rådet tolkar detta så att
verksamhetens inriktning och innehåll i huvudsak varit riktiga under den
senaste sexårsperioden. Utvärderingarna visar dock enligt rådet att en
ökad samverkan med universiteten borde stimulera en utveckling i rätt
riktning och leda till ett bättre resursutnyttjande. Utvärderingen av svensk
matematisk forskning visar även att tillgången på forskartjänster är
otillräcklig.
Skälen för regeringens bedömning: NFR:s verksamhet är, som
framgår ur rådets anslagsframställning och årsredovisning, i allt väsentligt
väl avvägd med hänsyn till inriktning och disponibla resurser. Regeringen
bedömer att det förändringsarbete som rådet självt inlett bör förändra
verksamheten på ett sätt som väl motsvarar regeringens
forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ kunna fortsätta
detta arbete med beaktande av regeringens ställningstagande när det gäller
förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Samarbetet med samhället
utanför högskolan och med fakulteterna bör, i enlighet med rådets egen
bedömning, ytterligare utvecklas. Det är vidare angeläget att NFR
uppmärksammar behovet av doktorandtjänster och forskartjänster samt
övrigt forskningsstöd till matematikområdet.
Regeringen har härutöver uppmärksammat flera av de problem som
utvärderingarna nämner. En översyn av forskarutbildningen har gjorts
inom Utbildningsdepartementet och remissbehandlas för närvarande. Även
lärartjänstorganisationen är under utredning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
216
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR) utvecklar sin verksamhet med beaktande av
regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet,
kvalitet och relevans. Det är även angeläget att rådet utvecklar sin
forskningsinformationsverksamhet.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) har som främsta uppgift att
stärka och bygga upp svensk teknisk grundforskning och
forskarutbildning. TFR gör långsiktiga insatser för kunskapsuppbyggande
forskning inom det tekniska ämnesområdet samt inom vetenskapsområden
som har relevans för svenskt näringsliv och andra samhällssektorer. Rådet
skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids
samt att det sker en effektiv samverkan med andra organ inom
forskningsområdet.
TFR:s projektbidrag har till syfte att understödja vetenskaplig förnyelse
och kompetensuppbyggnad inom den tekniska grundforskningen. Utöver
projektbidragen fördelar rådet s.k. rambidrag till starka forskargrupper
inom strategiskt viktiga områden. Avsikten med rambidragen är att bygga
upp vetenskaplig kompetens i form av forskningsmiljöer med betydande
bredd och djup. Det sker genom att forskargrupper ges handlingsfrihet
inom generösa ramar vad gäller tid, ekonomi och val av
forskningsinriktning. TFR:s forskningsinformationsverksamhet har varit
av begränsad omfattning.
Rådets stöd till yngre forskare innefattar bl.a. finansiering av s.k. TFR-
doktorander, doktorander i projekt, forskarassistenter, postdoktorer,
utlandsdoktorander och industridoktorander. TFR stödjer även s.k.
adjungerade industriforskare till industriforskningsprojekt med väsentligt
inslag av teknisk grundforskning.
TFR har det senaste året genomfört en utvärdering av den tillämpade
matematiken och av teknisk bullerforskning. Bägge utvärderingarna
pekade på att samarbetet mellan forskargrupper och mellan forskare och
industrin bör förstärkas.
För de kommande åren avser TFR att främja en internationellt stark
teknikvetenskaplig grundforskning inom landet, stärka och förnya den
tekniska forskarutbildningen samt inrikta förnyelsearbetet på att stödja
strategiskt viktiga men eftersatta områden och expansiva områden av
betydelse för dagens och morgondagens svenska tillväxtindustri. Exempel
på områden är IT, bioteknik, tillämpad matematik och teknisk mekanik.
Skälen för regeringens bedömning: TFR har under den tid rådet
funnits utvecklat sin verksamhet väl och framgångsrikt introducerat nya
former för forskningsstöd, inte minst vad gäller samverkan mellan
grundforskning och industri. Rådet har enligt regeringens bedömning
skisserat ett väl avvägt program för sin framtida verksamhet. Regeringen
217
har i denna proposition angivit inriktningen av det fortsatta arbetet vad
gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. TFR bör med beaktande
av regeringens ställningstaganden i nämnda avseenden utveckla sin
verksamhet under den aktuella planeringsperioden. Det är även angeläget
att rådet uppmärksammar behovet av doktorandtjänster samt övrigt stöd
till matematikområdet. Rådet bör vidare utveckla sin
forskningsinformationsverksamhet.
Forskning och forskarutbildning bedrivs vid sju statliga universitet:
Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms
universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet och (inom
Jordbruksdepartementets ansvarsområde) Sveriges lantbruksuniversitet
samt vid de tre fackhögskoloma Karolinska institutet, Kungl. Tekniska
högskolan och Högskolan i Luleå. Dessutom bedrivs forskning och
forskarutbildning vid de enskilda högskolorna Stiftelsen Chalmers
tekniska högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och
Handelshögskolan i Stockholm. Medel har även tilldelats de mindre och
medelstora högskolorna för forskningsstödjande åtgärder.
I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5
Forskning och forskarutbildning) föreslår regeringen forskningssatsningar
inom olika områden för treårsperioden 1997-1999. I denna proposition
presenteras principer för rätten att benämnas universitet, förslag till
forskningsanslag till de mindre och medelstora högskolorna samt vissa
frågor beträffande forskarutbildningen och tjänsteorganisationen.
I anslagsframställningarna för treårsperioden har lärosätena i de flesta fall
begärt omfattande resursförstärkningar för lokaler för forskning men också
för utbyggnad av antalet forskningstjänster, framför allt för yngre forskare
och ett utökat studiestöd. Regeringen konstaterar att högskolan och dess
forskning för närvarande erhåller betydande belopp från
forskningsstiftelserna och andra externa finansiärer.
Hittills har riksdagen beslutat vilka institutioner inom den högre
utbildningen som skall tilldelas rätten att benämnas universitet och
regeringen har fastställt detta i högskoleförordningen (1993:100). Här
följer en kort sammanfattning av vad regeringen föreslår beträffande rätten
att benämnas universitet. För utförligare motiveringar hänvisas till
budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.2).
Med anledning av en framställning från rektorerna vid högskolorna i
Karlstad, Växjö och Örebro uppdrog Utbildningsdepartementet åt
Högskoleverket att utreda frågan om universitetsbegreppet. Verket har
dels i en promemoria av den 15 november 1995 och dels i en senare
rapport ”Kriterier för benämningen universitet” (Högskoleverkets
rapportserie 1996:12R) redovisat uppdraget.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
218
Regeringen föreslår att rätten att benämnas universitet skall tilldelas det
statliga lärosäte
- som har en grundutbildning och forskning som är väl etablerad och
av god vetenskaplig kvalitet,
- som har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildning
inom ett antal ämnesområden,
- som har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten och
forskning inom ett antal ämnesområden,
- som har goda infrastrukturella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att
bedriva grundutbildning och forskning,
- som har goda internationella kontakter inom grundutbildning och
forskning,
- och som uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer och
att utfärda doktorsexamen.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av
benämningen universitet.
De lärosäten som redan uppfyller de kriterier för benämningen
universitet, som regeringen föreslagit, såsom Kungl. Tekniska högskolan
och Karolinska institutet, och vars namn är välkända, kan självfallet avstå
från att ansöka om att få använda benämningen. Om de emellertid önskar
använda benämningen universitet kan regeringen i sådant fall, utan
hörande av Högskoleverket, besluta om detta.
Högskolan i Luleå har i sin anslagsframställning begärt att få anta
namnet Luleå tekniska universitet. Regeringen bedömer att högskolan i
och med de resursförstärkningar som föreslås i budgetpropositionen för
år 1997 väl uppfyller kraven för att benämnas universitet och att
högskolan inte behöver undergå ytterligare prövning. Regeringen avser att
genom en ändring i högskoleförordningen tilldela Högskolan i Luleå
namnet Luleå tekniska universitet.
Med de resursförstärkningar som föreslås för de mindre och medelstora
högskolorna (avsnitt 3.8) bör det vara möjligt för vissa av dem att inom
en snar framtid kunna uppfylla kriterierna för benämningen universitet.
Regeringen presenterar i denna proposition, avsnitt 3.8, förslag att bygga
ut forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna.
Ytterligare motiveringar för denna satsning finns i budgetpropositionen
(prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.3).
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
En av Utbildningsdepartementet tillsatt utredare har redovisat förslag
beträffande forskarutbildningens organisering och finansiering i
departementspromemorian ”Studiefinansiering och examina inom
forskarutbildningen” (Ds 1996:35). Förslagen remissbehandlas för
närvarande. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i en
219
proposition under år 1997.
Regeringen har tillsatt en utredare att se över tjänsteorganisationen inom
högskolan (dir. 1996:3). Uppgifter inom grundutbildningen skall bli lika
meriterande som forsknings- och forskarhandledningsuppgifter vid
tillsättning av tjänst som lärare vid högskolan. Förutsättningar för att
skapa en jämnare fördelning av de båda slagen av arbetsuppgifter mellan
olika kategorier av lärare skall föreslås. Detta kommer att höja kvaliteten
inom såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning.
Förslaget skall avlämnas till regeringen i december 1996. Regeringen
avser att återkomma till frågan om lärartjänsterna i högskolan i en
proposition år 1997 om högskolans ledningsstruktur, tjänsteorganisation
samt frågor om fakultetsindelning och principerna för fördelning av
fakultetsresurser.
En betydande del av den utbildning och forskning som bedrivs i Sverige
finansieras med medel från anslag under Utbildningsdepartementets
utgiftsområde. När det gäller forskning anvisas dessa medel i form av
fakultetsanslag, forskningsrådsanslag och anslag till andra
forskningsfinansiärer. Den forskning som finansieras via
Utbildningsdepartementets anslag svarar mot behov inom en rad olika
samhällssektorer. Ofta görs dock en distinktion mellan forskning
finansierad av Utbildningsdepartementet och s.k. sektorsforskning. Den
senare svarar mot ett av en sektor definierat behov och finansieras ofta
inom ramen för sektorns egna resurser.
I det följande behandlas sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Högskoleverket bör fr.o.m. år 1998
ansvara för uppbyggnad och utveckling av kunskap om universitet
och högskolor.
Rådet för forskning om universitet och högskolor inrättades år 1992 i
samband med Universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) nedläggning.
Rådet har till uppgift att öka den vetenskapligt grundade kunskapen om
220
högre utbildning och forskning, samt stimulera till en kvalificerad och
kritisk debatt om frågor som rör forskning och högre utbildning.
Rådets verksamhet innebär forskningsstödjande insatser av flera olika
slag. En viktig del är rådets publiceringsstöd och det kontaktskapande
arbetet med internationella forskamätverk och konferenser som rådet
bedriver. En annan del av verksamheten utgörs av direktstöd till
grundforskning inom exempelvis idéhistoria och statsvetenskap. Ett tredje
område rör stöd till forskningsinsatser direkt motiverade av sin relevans
för sektorn utbildning och forskning.
Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:UbU15, rskr
353) att den verksamhet som finansieras av Rådet för forskning om
universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall tillgodoses genom
stöd från forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag och
vägas mot andra angelägna ändamål inom berörda forskningsområden.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning om universitet och
högskolor har i flera fall haft en direkt och avgörande betydelse för
utvecklingen inom högskolans område. Detta har också den utvärdering
som gjorts av rådets verksamhet visat. Den statsvetenskapliga forskning
som rådets föregångare inom UHÄ initierade under 1970- och 1980-talen
inspirerade i hög grad till de organisationsförändringar som skedde inom
högskolesystemet under slutet av 1980-talet. Rådets verksamhet har haft
en betydelsefull praktisk roll när det gäller att sprida kunskap om den
svenska högre utbildningen och forskningen i utlandet. Rådet har också
bidragit till att förmedla kunskaper om den internationella forsknings- och
utbildningspolitiska debatten till Sverige. Vidare var det rådets
föregångare inom UHÄ som tog initiativ till etablerandet av forum för
kvinnoforskning under 1970-talets senare hälft.
Högskoleverket är central myndighet för frågor som rör universitet och
högskolor. Verket har bl.a. till uppgift att följa upp och utvärdera
utbildning och forskning, ha tillsyn inom sitt ansvarsområde och bevaka
förhållanden och tendenser som är av betydelse för högskolans
verksamhet. Regeringen anser det därför angeläget att Högskoleverket, i
egenskap av sektorsmyndighet för högskoleområdet, även svarar för
utredningsarbete och faktasammanställningar samt analyserar behov av för
området relevant sektorsforskning. Regeringen finner det vidare angeläget
att Högskoleverket tillvaratar och vidareutvecklar den kompetens och det
internationella nätverk som Rådet för forskning om universitet och
högskolor byggt upp inom området. Eftersom rådet avvecklas först år
1998, bör Högskoleverket ha goda förutsättningar att i samråd med rådet,
bygga upp en lämplig organisatorisk struktur och erforderlig kompetens
för denna verksamhet. Den grundforskning som rådet finansierat,
exempelvis inom ämnena idéhistoria och statsvetenskap, bör fr.o.m. år
1998 kunna ges stöd från de reguljära forskningsfinansierande organen,
däribland Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
10.4.2
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
221
Regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns ett stort
behov av att statsmakterna kan inrikta forskningen mot områden av
särskild betydelse för skol- och förskoleområdet. Skolverket bör
därför stimulera och stödja sådan forskning. Som sektorsföreträdare
bör Skolverket öka sina insatser för att sprida kännedom om
forskning av intresse för skola och förskola, oavsett finansiär.
Av statsfinansiella skäl föreslås i budgetpropositionen en besparing
om 20 miljoner kr på anslaget A 3. Forskning inom skolväsendet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Statens skolverk ansvarar för skolsektorns behov av forskning för att
uppnå för skolväsendet angelägna samhällsmål. För forskning inom
skolväsendet anvisas innevarande budgetår om 18 månader drygt 40
miljoner kronor.
Forskning av intresse för skolområdet finansieras förutom via Skolverkets
forskningsanslag även av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga
Forskningsrådet (HSFR), Forskningsrådsnämnden (FRN), Riksbankens
Jubileumsfond (RJ), Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt
Arbetsmiljöfonden (AMFO). Under perioden 1990/91 - 1994/95 uppgick
bidrag från råd och fonder till skolrelaterad projektforskning till drygt 125
miljoner kronor.
Skolverket föreslår, i sin fördjupade anslagsframställning om forskning
1997 - 1999, att forskningen i stort skall ges den omfattning under den
kommande treårsperioden som den har för närvarande. Den hittillsvarande
inriktningen mot långsiktiga forskningsinsatser, som ger möjlighet till
varaktiga kontakter med centrala forskningsmiljöer, bör fullföljas.
Sektorsforskningen inom Skolverket har varit föremål för flera
utredningar. Den särskilda utredaren som tillsatts för att göra en översyn
av fördelningen av ansvar, arbete och kompetens mellan skolans
myndigheter samt mellan dessa och Utbildningsdepartementet anför i sin
rapport Staten och skolan - styrning och stöd (Ds 1995:60) att det nu
finns skäl för en grundlig prövning av formerna för finansiering av
skolforskning. Ett sådant skäl är att kommunerna numera har det odelade
driftansvaret för skolväsendet och därmed även ett ökat ansvar för
forskning. Lärare och skolledare är viktiga nyttjare och inspiratörer av
forskning och borde ges ökat inflytande och ökade kunskaper om
forskningsresultat. Ett annat skäl för omprövning av
forskningsfinansieringen är lärarutbildningens svaga forskningsanknytning.
Samarbetet mellan de två skolmyndigheterna - Statens skolverk och
Statens institut för handikappfrågor i skolan - har heller inte fungerat
friktionsfritt när det gäller forskning för handikappade och
specialpedagogiska frågor.
Utredaren presenterar tre alternativa förslag. Alternativ ett innebär en
precisering av Skolverkets instruktion bl.a. så att forskningens avnämare
ges ett starkare inflytande över forskningsansökningars relevans.
Alternativ två innebär att skolforskningsmedlen överförs till något
222
forskningsråd. Det tredje alternativet innehåller förslag om att inrätta ett
konsortium för skolforskning med kommun-, skolledar- och
lärarförbunden.
Av remissinstanserna ser kommuner och lärarorganisationer oftast
positivt på förslaget om ett konsortium, medan Skolverket, SFR och flera
universitet föredrar fortsatt sektorsforskning via den statliga
skolmyndigheten. FRN skisserar en modell med dels Skolverket som
ansvarig för sektorsforskningen, dels ett konsortium av aktörer med ett
bredare intresse i utbildnings- och kompetensfrågor.
Sektorsforskningen har också varit föremål för förslag från
Forskningsfinansieringsutredningen som i sitt betänkande Forskning och
pengar (SOU 1996:29) förslår en förändrad organisation av
sektorsforskningen. Den förändringsmodell som anges innebär att såväl
skolforskningsmedlen inom Skolverket som medlen för forskning om
universitet och högskolor inordnas i HSFR.
Skolverket pekar i sitt remissyttrande på negativa norska erfarenheter av
ett system som liknar det av Forskningsfinansieringsutredningen
föreslagna. Verket ser en betydande risk för att vitala delar inom det
pedagogiska forskningsområdet skulle bli underförsörjt med
forskningsmedel, något som vore olyckligt då sektorsforskningen är
beroende av en stark inomdisciplinär forskning. Verket avvisar därför
förslaget till förändring.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning av intresse för
utbildningsområdet stöds för närvarande såväl av Skolverket som av olika
forskningsråd. Av Skolverkets fördjupade anslagsframställning framgår
att Skolverkets andel motsvarar ca 40-50% av de medel som satsats på
skolforskning under 1990-talet. Regeringen ser det som värdefullt att
utbildningsområdet i vid bemärkelse kan stödjas av forskning ur olika
aspekter och av flera olika finansiärer.
De förslag om förändring av forskningsverksamheten inom skolväsendet
som framförts är, enligt regeringens mening, inte tillräckligt utvecklade
för att utgöra underlag för en förändrad organisation. Skolverkets
forskningsprogram har funnits i drygt tre år. Det är därför ännu för tidigt
att dra några slutsatser av en långsiktande verksamhet som forskning. Den
av verket initierade utvärderingen av forskningsprogrammet bör därför
fortsätta.
Statens behov av att kunna initiera och stödja forskning av särskilt
intresse för skol- och förskoleområdet är stort. Sett mot den bakgrunden
fyller Skolverkets forskningsprogram en betydelsefull uppgift när det
gäller att stimulera sådan forskning. Regeringen anser att det även
fortsättningsvis bör ankomma på Skolverket att initiera och stödja sådan
forskning.
Flera forskningsintressenter och finansiärer inom utbildningsområdet
ökar behovet av överblick över vilken forskning som bedrivs inom olika
områden bl.a. för att underlätta analyser av behov av nya
forskningsområden. Vid sidan om utbildningsområdet är
bamomsorgsforskning, forskning om funktionshinder och även den
forskning som bedrivs inom barn- och ungdomsområdet av stort intresse
för att öka kunskapen om skolan och skolans roll för barn och ungdom.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
223
Detta kräver att sektorsmyndigheten har en god överblick och kunskap om
andra forskningsområden vars resultat kan vara av värde för skolområdet.
Skolverket har här en mycket viktig uppgift som sektorsföreträdare.
Regeringen ser det som nödvändigt att Skolverket kraftfullt ökar sina
insatser för att skaffa sig en god överblick över all forskning av intresse
för skola och förskola, oavsett finansiär. Översikter och
sammanställningar inom olika områden bör göras regelbundet.
Verksamhetsmålen för forskningsprogrammet kommer därför att betona
att programmet skall ge god överblick över för skol- och förskoleområdet
relevant forskning som underlag för behovsanalyser. Därvid blir det en
väsentlig uppgift för Skolverket som sektorsmyndighet att svara för
sammanställning, publicering och spridning av forskningsresultat så att de
kommer skolans personal och andra intressenter till del.
Av statsfinansiella skäl måste såsom redovisats i budgetpropositionen
en besparing på 20 miljoner kronor tas ut på anslaget A 3. Regeringen
gör bedömningen att en stor del av besparingen skall kunna kompenseras
genom medel från de s.k. löntagarfondsstiftelsema. Stöd till
forskningsprojekt löper ofta över flera år varför en snabbt genomförd
förändring av stödet till forskning skulle vålla problem. Såsom föreslagits
i budgetpropositionen bör Skolverket därför under år 1997 få rätten att
disponera delar av det relativt betydande överskottet under sitt ramanslag
för att, i den mån verket bedömer det behövligt, stödja forskning.
I propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) har
regeringen redovisat sin avsikt att integrera skola med förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg. Statens skolverk avses bli ansvarig myndighet för
tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling. Det är därvid av betydelse
att även forskningsmedel hanteras på ett likartat sätt mellan skolans och
förskolans område. Skolverket bör på samma sätt som för skolområdet
kunna stödja och stimulera forskning inom angelägna och eftersatta
områden även inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Inom
skolans och barnomsorgens områden ser regeringen det som angeläget
med en närmare samordning av forskningsfinansieringen mellan
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och Skolverket. Skolverket bör
därför involveras vid SFR.s bedömningar inom dessa områden och bör
hålla SFR väl informerat om sina egna satsningar på området.
I budgetpropositionen föreslås att resurser avsätts för lärarutbildningarnas
forskningsanknytning. Detta kommer att bidra till ökad forskning och
kunskap om skola och förskola.
Skolverkets sektorsansvar för forskning inom ett område som omfattar
såväl skola som barnomsorg aktualiserar en förändring av
sammansättningen av de beredningsorgan som bedömer
forskningsansökningars vetenskapliga relevans för skolområdet.
Regeringen har för avsikt att bredda sammansättningen av ett sådant
rådgivande organ för skolforskning.
10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom
lärarutbildningens område
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
224
En arbetsgrupp knuten till Utbildningsdepartementet har gjort en översyn
av högskolans lärarutbildningar. I betänkandet Lärarutbildning i förändring
(Ds 1996:16) föreslår arbetsgruppen en förstärkning av lärar-
utbildningarnas vetenskapliga bas.
En satsning på forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens
område är angelägen av flera skäl. Lärarutbildningens forsknings-
anknytning främjas och lärarutbildamas kompetens höjs. Satsningen
kommer att på sikt ge fler forskarutbildade lärare i skolan, vilka får
naturliga kontakter med högskolan. Dessutom främjas en allmän
kompetenshöjning av skolans lärare. Slutligen är det angeläget med en
ökad forskning och kunskap om skolan och i förlängningen bör denna
forskning kunna påverka praktiken i skolan och i högskolan.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att medel
anslås för forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens
område. Uppbyggnaden av denna satsning kommer att ske under de
närmaste tre åren. Forskningen skall bedrivas i projektform. Projekten
skall ha relevans för skolområdet eller lärarutbildningen samt ha ett
betydande inslag av forskarutbildning för yngre lärarutbildade
projektmedarbetare. Forskningsprojekten förutsätts få en viss del av sina
resurser från respektive högskola. Regeringen, eller det organ regeringen
bestämmer, föreslås besluta om fördelningen av dessa forskningsmedel.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att Institutet för
framtidsstudier även fortsättningsvis bedriver problemorienterade
framtidsstudier i syfte att ge underlag för strategiskt beslutsfattande
inom offentlig och privat sektor.
Institutet för framtidsstudier (IF) är en stiftelse som har till uppgift att i
egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig
analys och därmed sammanhängande verksamhet. Institutet skall
informera om framtida möjligheter och hot i samhällsutvecklingen och
därmed stimulera till en öppen och bred diskussion om Sveriges framtid.
I syfte att uppnå dessa målsättningar samarbetar institutet med
universitet, högskolor, andra forskningsinstitut, myndigheter,
organisationer, företag och enskilda forskare, såväl inom landet som i de
nordiska länderna och i andra länder.
IF:s verksamhet utvärderades på uppdrag av regeringen under år 1994.
Utredaren konstaterade att institutet förefaller vara en väl fungerande,
aktiv och produktiv forskningsorganisation. I utvärderingen riktades kritik
mot de dominerande inslag av teknikoptimism och brist på sociala
225
15 Riksdagen 1996197.1 saml. Nr 5
perspektiv som i viss mån präglat verksamheten vid institutet.
Utvärderingen har remissbehandlats och majoriteten av remissinstanserna
ger stöd åt utvärderarens slutsatser. Institutet för framtidsstudier
reviderade med anledning av utvärderarens kritik delar av
forskningsprogrammet för perioden 1995-2000.
Skälen för regeringens bedömning: Institutets för framtidsstudier
inriktning och arbetsformer gör det till ett viktigt komplement till det
ordinarie statliga forskningssystemet. Institutets arbete med att stimulera
till offentlig debatt kring framtida hot och möjligheter i
samhällsutvecklingen är viktigt och bör utvecklas ytterligare. Institutet kan
i detta avseende spela en betydande roll för att förbättra kontakterna
mellan vetenskapsamhället och allmänheten. En annan av institutets
viktigaste uppgifter är att bedriva problemorienterade framtidsstudier i
syfte att ge underlag för strategiskt belutsfattande inom offentlig och
privat sektor. Det är i detta sammanhang viktigt att formerna för att
redovisa resultaten av dessa studier är sådana att resultaten till fullo
kommer de beslutsfattande organen till del.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 10
Utbildningsdep.
226
Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning
för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna.
I följande tabell redovisas sammanfattningsvis resurserna till utbildning,
forskning och utveckling inom departementets ansvarsområde. Beloppen
avser utgiftsområde 23.
Belopp (miljoner kronor)
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
|
Anvisat |
Förslag |
Beräknat |
Beräknat | ||
|
SLU |
1 420,7 |
980,8 |
1 |
019,3 |
1 061,2 |
|
SJFR |
315,6 |
216,2 |
221,0 |
226,0 | |
|
SUMMA |
1 736,3 |
1 197,0 |
1 |
240,3 |
1 287,2 |
Till detta kommer vissa FoU-medel vid
sektorsmyndighetema under
Jordbruksdepartementet, i första hand Statens jordbruksverk och Fiskeri-
verket. Därutöver kommer de medel som på tilläggsbudget för inne-
varande budgetår anmälts till riksdagen för åren 1996-1998, sammantaget
46,5 miljoner kronor för forskning om ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion samt sammantaget 122 miljoner kronor till Stiftelsen
Lantbruksforskning. Dessa frågor behandlas under avsnitt 11.5.
Jordbruksdepartementet ansvarar för forskning rörande skogsbruk, jord-
bruk, trädgårdsnäring, grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och
djurskydd, fiske och vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och vilt-
vård.
Skogsvetenskaplig forskning bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) och Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut (SkogForsk). Forsk-
ning med anknytning till skog och skogsbruk bedrivs även i viss
utsträckning vid andra universitet. Skogsforskningen finansieras för statens
del både genom direkta anslag till SLU och genom bl.a. forskningsanslag
från Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Inom ramen för det
nordiska samarbetet finansieras även viss forskning på skogsområdet.
Jordbruks- och trädgårdsnäringsforskning bedrivs huvudsakligen vid
SLU. Vid SLU bedrivs även en omfattande forskning, i första hand
naturvetenskaplig, till stöd för utvecklingen inom andra samhällssektorer.
Den kan beröra miljö, bioenergi etc. Teknisk FoU inom jordbruks- och
miljöområdet bedrivs vid det halvstatliga Jordbrukstekniska institutet
(JTI). Med statligt stöd bedrivs vid Svalöf Weibull AB växtförädling av
icke kommersiella grödor. SJFR har på regeringens uppdrag lämnat
227
förslag om forskningsbehovet för en ökad ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion samt om inriktningen av den framtida trädgårds-
forskningen. Inom jordbruks- och trädgårdsforskningen finns sedan länge
ett väl fungerande nordiskt samarbete.
Forskning rörande landskapsplanering och planering i tätorter utförs i
huvudsak vid SLU. Det gäller både forskning för planering i det stor-
skaliga landskapet och för planering av tätorternas parker, grönytor och
andra rekreationsmarker. SJFR har ett särskilt ansvar för forskning och
information om grönytor och hemträdgårdar.
Veterinärmedicinsk forskning utförs huvudsakligen vid SLU och är av
betydelse för en rad viktiga områden i samhället, bl.a. animalieproduktio-
nen, djurskyddet, livsmedelskontrollen, miljöövervakningen samt hälso-
och sjukvården för sällskapsdjur. SLU lämnar därutöver ett väsentligt
bidrag till den allmänna biomedicinska forskningen.
SJFR svarar för ett nationellt program för livsmedelsforskning. Verk-
samheten utförs vid flertalet av landets universitet och vid Institutet för
livsmedel och bioteknik (SIK). Forskningen spänner från den mer råvaru-
inriktade forskningen till industriella tillämpningar samt konsumentaspek-
ter. SLU har ett särskilt ansvar för kopplingen mellan råvaruproduktion
och livsmedelsförädling samt för frågor rörande livsmedelskvalitet.
SJFR och Fiskeriverket administrerar tillsammans ett nationellt program
Fiskforskning för Sverige. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är
att Fiskeriverket i huvudsak skall bedriva utvecklingsverksamhet, medan
SJFR i allt väsentligt skall svara för finansieringen av grundforskningen
och viss tillämpad forskning.
Beträffande renforskningen så utförs den i första hand av SLU. Vid
SLU finns en professur i renskötsel inrättad. SJFR finansierar därutöver
i samverkan med bl.a. Svenska Samemas Riksförbund ett särskilt forsk-
ningsprogram inom rennäringsområdet.
Viltforskningen tillförs medel ur jaktvårdsfonden efter beslut av
regeringen. Medlen fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd efter
förslag av vetenskapliga kommittén för viltforskning, huvudsakligen i
enlighet med ett samlat program för viltforskningen. Svenska jägare-
förbundet erhåller också bidrag ur fonden för sin verksamhet. Förbundet
har bl.a. en särskild forskningsavdelning.
Inom EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling finansieras
inom de olika delprogrammen forskning av stort intresse för de areella
näringarna. Viktiga delprogram är Jordbruk och Fiske (FAIR), Miljöpro-
grammet och Bioteknologiprogrammet. SJFR är ansvarig myndighet för
delprogrammet FAIR, som omfattar även skogsbruk, livsmedel och
landsbygdsutveckling. Svenska forskare har varit framgångsrika att erhålla
medel från EU. Vid FAIR- programmets två första ansökningsomgångar
har sammantaget 54 projekt med svenskt deltagande beviljats medel,
vilket betyder att svenska forskare deltar i 37 % av samtliga av EU-
kommissionen beslutade projekt.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
228
Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde finns två stora forsk-
ningsmyndigheter, Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jord-
brukets forskningsråd.
SLU:s mål skall vara att utveckla kunskapen om de biologiska natur-
resurserna och människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom
utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys och information.
SLU:s övergripande mål är formulerat utifrån ett sektorsansvar och SLU
skall bedriva sin verksamhet inom jord- och trädgårdsbruk, landskaps-
planering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans
förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin.
Verksamheten skall, utöver sektorsansvaret, karaktäriseras av helhetssyn,
kvalitet, effektivitet och samverkan inom landet samt internationellt.
SLU består av tre fakulteter för utbildning och forskning; fakulteten för
jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk (JLT-fakulteten), skogs-
vetenskapliga fakulteten och veterinärmedicinska fakulteten. Därutöver
finns gemensamma funktioner för administrativ service, information,
bibliotek etc.
SLU har en bred kompetens inom det biologiska området. SLU har
antagit ett strategidokument, Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000-
talet, i vilket verksamheten beskrivs. SLU framhåller att verksamheten
under senare år förändrats på många sätt och anpassats till nya förut-
sättningar. Nyttjandet av de biologiska naturresurserna är en väsentlig bas
för Sveriges materiella välstånd. Enligt SLU:s bedömning är det rimligt
att ekonomiska, tekniska och biologiska kunskaper om de biologiska
naturresurserna kommer att efterfrågas i ökad utsträckning i framtiden.
Konsumenternas krav får allt större genomslag även i de primära produk-
tionsleden.
SJFR skall enligt sin instruktion främja och stödja i första hand grund-
läggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av de
biologiska resurserna med särskild inriktning på de areella näringarna.
SJFR är organiserat så att under styrelsen (rådet) är verksamheten
indelad i elva beredningsorgan som täcker såväl den grundläggande som
den mer tillämpade forskningen. Sålunda täcker SJFR följande områden:
organismbiologi, cellbiologi & kemi, ekologi, ekonomi & samhälle, jord-
bruk, skogsbruk, hortikultur, fisk, livsmedel, rennäring samt areell
produktion och långsiktig samhällelig försörjning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
229
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) är en fristående akademi
med visst statsbidrag. KSLA och Forskningsrådsnämnden (FRN) har
lämnat förslag till samordning och inriktning av forskning rörande lands-
bygdsutveckling m.m. Statens jordbruksverk och Fiskeriverket finansierar,
inom sina respektive ansvarsområden, visst utvecklingsarbete och under-
sökningsverksamhet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
Regeringens bedömning: SLU:s strategidokument "Med natur-
resurser i fokus - SLU inför 2000-talet" bör utgöra en god grund
för den vidare utvecklingen av universitetet.
En redovisning från SLU och SJFR över vilka åtgärder som
vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i samhället
bör begäras.
SJFR bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som
regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap i enlighet
med vad som sägs i avsnitt 10.2.6.
SJFR bör liksom övriga forskningsråd återfå rätten att inrätta
professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4.
En översyn av forskningen och undersökningsverksamheten på
fiskets område bör göras. Frågan behandlas i budgetpropositionen
tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket.
Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att SJFR
omvandlas till ett sektorsforskningsråd, med en ändrad
sammansättning av SJFR:s styrelse, bör enligt regeringens mening
ej genomföras.
FN:s prognoser pekar mot en global folkmängd på mellan sju och åtta
miljarder om 20 år. Detta ställer krav på en väsentligt ökad produktion av
livsmedel, fibrer och bränsle. Samtidigt måste naturresurserna bevaras
långsiktigt. Samhället måste ställas om till ett kretsloppssamhälle. Det
finns risk för att de ökande kraven på livsmedels-produktionen kan
komma att motverka miljötänkandet och inriktningen mot en långsiktig
hållbarhet.
Svensk miljöpolitik och miljöforskning har ett gott internationellt rykte
och hög standard. Riodeklarationens mål och målen för miljöforskningen
inom jord- och skogsbruk är grundpelare för att åstadkomma ett uthålligt
nyttjande av naturresurserna. För att nå dessa mål behövs ett ökat
kunnande om ekologiska processer i skogs- och jordbruksekosystemen.
När samhället efterfrågar nya arbetsmöjligheter måste även stor hänsyn
tas till den omgivande miljön. Sverige har i ett globalt perspektiv goda
förutsättningar att genom forskning och utveckling utveckla de areella
230
näringarna så att de står i samklang med internationella konventioner på
miljöområdet.
Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomst-
källan för det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter ca 191 000
personer, varav ett stort antal i glesbygden. Skogen utgör dessutom en
rekreationskälla för jakt och friluftsliv.
Skogen täcker arealmässigt ca 54 % av landytan och skogsmarken har
därför betydelse för den totala miljön vad avser exempelvis grundvatten-
nivåer, vattenkvalitet och slutligen tillståndet i havet. Skogen ger också
livsrum och överlevnadsmöjligheter för djur och växter och är därför av
avgörande betydelse för biodiversiteten.
Skogs- och jordbruksråvaror ger möjlighet till framställning av helt nya
produkter. I framtiden kommer allt fler substanser att kunna utnyttjas till
födoämnen, djurföda, biobränslen, industriråvara och farmaceutiska prepa-
rat. För att möjliggöra en framgångsrik, alternativ och resurssnål produk-
tion till dagens i huvudsak oljebaserade produktion är kunskaperna om
råvarans egenskaper från skogs- och jordbruksväxter nödvändiga.
Livsmedelsindustrin är en av Sveriges största näringar. Den direkta
sysselsättningen är mycket stor, ca 60 000 personer, och indirekt syssel-
sätts ett än större antal. Framställning av livsmedel med hög kvalitet är
ett mycket viktigt område där konsumentkraven visar på en högre betal-
ningsförmåga för livsmedel med hög kvalitet. Livsmedelsintagets sam-
mansättning har ett direkt samband med folkhälsotillståndet.
Sverige är pådrivande när det gäller att sätta upp normer för hantering
av husdjur. Utan ett väl utarbetat kunskapsunderlag kommer dessa an-
strängningar att vara förgäves.
I Europaperspektivet är jordbruksforskningen också ytterst central.
Jordbrukets miljöfrågor, djurens hälsa och sambanden mellan människors
kost och hälsa är viktiga forskningsområden. En fri marknad för livsmedel
medför att svenska företag och produkter måste hitta konkurrensfördelar.
Miljövänliga produkter måste tas fram från sunda råvaror. Allt detta
kräver betydande forskningsinsatser, både vad avser djup och bredd.
Forskningen måste medverka till ekonomisk tillväxt och stadigvarande
sysselsättning inte minst på landsbygden. Beredskapen för en eventuell
global bristsituation måste också förstärkas.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom den Europeiska unionen
(CAP) står inför betydande förändringar som kan komma att få stora
strukturella konsekvenser. En eventuell anslutning av de central- och
östeuropeiska länderna till unionen kommer också att få återverkningar på
livsmedelsproduktionen inom hela unionen.
Framtida forskning inom departementets ansvarsområde kommer sanno-
likt att bli än mer internationell. EU:s forskningsprogram är delvis ett steg
i denna riktning. Frågor som berör resurshushållning och miljöaspekter
har sedan lång tid betonats av de nordiska länderna och svenska forskare
har en framskjuten position inom området. Principen om ett sektorsansvar
för miljön medför ett ökat behov av kunskaper om näringarnas påverkan
på miljön och de åtgärder som sätts in för att minimera negativ miljö-
påverkan.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
231
Skälen för regeringens bedömning: SLU och SJFR har i sina
fördjupade anslagsframställningar tagit upp viktiga framtidsfrågor som
samhället står inför att lösa.
Det strategidokument Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000-talet
som SLU redovisat är inriktat på flera av ovanstående områden och utgör
därvid enligt regeringens bedömning en god grund för den vidare
utvecklingen av universitetet.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan endast begränsade medel
ställas till förfogande för nya reformer. Utöver vad som avser grund-
utbildningen vid SLU och forskning om träråvaran samt forskning om
ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion bör SLU och SJFR därför
pröva om till regeringen i övrigt lämnade förslag till reformer kan
finansieras inom ramen för befintliga resurser.
Inom jordbruksforskningen måste såväl grundläggande som sektoriellt
inriktade frågor belysas och för att lösa frågor över olika ämnesområden
bör den tvärvetenskapliga forskningen i ökad utsträckning stimuleras.
Rådsmedlen utgör därvid en viktig källa till förnyelse inom fakulteterna.
För att främja det tvärvetenskapliga arbetet bör en samverkansgrupp
inrättas. I denna bör forskningsråden under Utbildningsdepartementet,
Socialvetenskapliga forskningsrådet och SJFR ingå. Se även avsnitt
10.2.6.
En bättre samordning av samhällets FoU-insatser bör eftersträvas. I
Naturvårdsverkets redovisning Forskning och utveckling för bättre miljö
1996 läggs förslag om en bättre samordning mellan de olika forsknings-
finansiärerna på miljöområdet. Dessa frågor behandlas under avsnitt
3.11.3.
Regeringen vill även framhålla och understryka behoven av forskning
som berör samhälleliga, kulturella och sociala frågor både nationellt och
internationellt.
Det skogsindustriella området är ett annat område där de offentliga och
privata resurserna bättre behöver samverka. Från flera håll, bl.a. i rap-
porten Ökat industriellt utnyttjande av skogsråvara som SJFR utarbetat
i samråd med berörda branschforskningsinstitut framhålls behovet av nya
FoU-resurser men också behovet av en ökad samordning. Dessa frågor
behandlas även under avsnitt 3.11.9.
Den statligt finansierade forskningen inom livsmedelsområdet har länge
varit inriktad på att ge grundläggande kunskap om råvarornas biologiska,
kemiska och fysikaliska uppbyggnad. Under avsnitt 3.11.10 aviserar
regeringen vissa åtgärder för att samordna forskningsresurserna på
livsmedelsområdet. Insatser behöver göras för att stärka den mer
industrinära livsmedelsforskningen. Åtgärderna omfattar även den
forskning som belyser hur produktens egenskaper karaktäriseras för att
tillgodose konsumenternas önskemål.
KSLA, Forskningsrådsnämnden (FRN), SLU och SJFR har i olika
sammanhang pekat på forskningsbehovet för att utveckla landsbygden.
Dessa frågor har även en framträdande plats inom EU:s forskningspro-
gram. Forskningen spänner över många skilda områden. Regeringen anser
att forskning som gäller landsbygden är viktig, bl.a. för en bättre
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
232
förståelse av landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Under avsnitt 3.11.11
föreslås vissa åtgärder för en bättre samordning av forskningen.
Det är viktigt att forskningsresultaten når ut i samhället. Det gäller inte
bara att finna bättre former för samverkan mellan forskning och näringsliv
utan också mellan forskning och det övriga samhället. Allmänhet och
konsumenter behöver bättre kunskaper om forskningsresultaten. Ett stort
ansvar vilar på forskarsamhället och ansvariga forskningsmyndigheter att
tillse att forskningsresultaten når ut i samhället. Under avsnitt 3.9 föreslås
att högskolans uppgift att sprida kunskap och att samverka med det
omgivande samhället förtydligas. För forskningsmyndigheterna inom Jord-
bruksdepartementets ansvarsområde har denna uppgift varit prioriterad.
Detta hindrar emellertid inte att samverkansformema med samhälle och
näringsliv ytterligare behöver utvecklas. Regeringen avser att senare
begära en redovisning av SLU och SJFR om vilka åtgärder som vidtagits
för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i samhället.
Östersjösamarbetet är en viktig del av regeringens politik. Detta gäller
inte minst inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde, där frågor om
miljö, biodiversitet, livsmedelsproduktion, den gemensamma jordbruks-
politikens effekter etc. är aktuella. Initiativ har tagits av de nordiska
lantbruksuniversiteten, forskningsråden samt KSLA. Det Nordiska
lantbruksuniversitetet (NOVA) har bildats med syfte att fördjupa
samarbetet mellan de nordiska lantbruksuniversiteten. NOVA samverkar
nära med sin baltiska motsvarighet Baltic Agricultural University
(BOVA). På motsvarande sätt samverkar de i Norden och Baltikum
verksamma forskningsråden inom jord- och skogsbruk.
SJFR har lämnat förslag om en förstärkt trädgårdsforskning. Förslaget
förutsätter nya resurser, omfördelningar av medel inom SJFR och att
trädgårdsnäringen tillskjuter medel. Trädgårdsnäringens Riksförbund har
i ett annat sammanhang föreslagit att en Trädgårdsnäringens utvecklings-
fond inrättas för finansiering av för näringen angelägen verksamhet, bl.a.
insatser för näringens utveckling. Regeringen avser att senare återkomma
i denna fråga.
Regeringen har under avsnitt 3.7 redovisat sina förslag till åtgärder som
skall främja jämställdheten inom forsknings- och utbildningsområdet.
Bl.a. bör ett sekretariat för genusforskning inrättas vid Göteborgs
universitet. Det är angeläget att SLU och SJFR aktivt deltar i jämställd-
hetsarbetet på forskningsområdet. Genom att i sin verksamhet främja
jämställdheten mellan kvinnor och män kan SLU och SJFR påverka
könssammansättningen i forskarkåren. Det kan gälla rekryteringsfrågor till
högre vetenskapliga tjänster, representationen i myndigheternas beredande
organ etc.
Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor,
vilka efter förslag av respektive forskningsråd inrättades och tillsattes av
regeringen. I prop. 1992/93:100 föreslogs att de professurer som då fanns
vid forskningsråden borde föras över till det universitet där tjänsten var
placerad. Sålunda överfördes tre tjänster från SJFR till SLU. Budgetåret
1994/95 överfördes även medel för dessa tjänster från SJFR:s anslag till
SLU:s. Professurer är ett viktigt instrument för förnyelsen av forskningen.
Då möjligheten att inrätta professurer upphörde förlorade forskningsråden
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
233
ett viktigt fömyelseinstrument. Forskningsråden bör därför erhålla
möjligheten att inrätta professurer utan regeringens beslut. Tjänsterna bör
dock vara tidsbegränsade till sex år. SJFR bör omfattas av förslaget. Se
även avsnitt 10.2.4.
Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslår bl.a. att
forskningsmedel från departementets sektorsforskningsorgan, Jordbruks-
verket och Fiskeriverket förs från dessa till SJFR. Regeringen återkommer
till denna fråga i budgetpropositionen inför år 1998. I Sverige är den
nationella forskningen på fiskets område splittrad. Fiskeriverket och SJFR
genomför tillsammans ett forskningsprogram Fiskforskning för Sverige.
Forskningen bedrivs bl.a. vid Fiskeriverkets tre laboratorier och vid SLU:s
vattenbruksinstitution i Umeå. Universitetsforskningen på fiskets område
är splittrad till ett flertal institutioner med i regel relativt små forskar-
grupper. Det finns ett ökat behov av samordning nationellt och mot
bakgrund av den gemensamma fiskepolitiken inom EU (CFP). Regeringen
avser att göra en översyn av forskningen och undersökningsverksamheten
på fiskets område. Frågan behandlas i budgetpropositionen tillsammans
med andra frågor som berör Fiskeriverket.
Forskningsfinansieringsutredningen föreslår att SJFR omvandlas till ett
sektorsforskningsråd och att därmed styrelsens sammansättning förändras
så att forskarsamhället inte längre har majoritet i rådet. För närvarande
utser forskarsamhället genom val i en elektorsförsamling sju ledamöter i
SJFR och regeringen fem inklusive ordföranden. SJFR är enligt
regeringens uppfattning uppbyggt på ett sådant sätt att det kan fullgöra
uppdraget både vad avser grundläggande kompetensuppbyggnad och att
lösa sektoriella frågeställningar. En ändring av rådets sammansättning är
därmed inte aktuell.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att Sveriges lant-
bruksuniversitet anvisas 980,8 miljoner kronor och att Skogs- och
jordbrukets forskningsråd anvisas 216,2 miljoner kronor.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
Regeringens bedömning: Av tillgängliga medel, av från EG-
budgeten finansierad kompensation för revalvering av
jordbruksomräkningskursen, bör sammantaget 46,5 miljoner kronor
för åren 1996-1998 disponeras för forskning för utveckling av
ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området.
Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) bör ges i uppdrag att
i samverkan med näringen genomföra ett sammanhållet forsk-
ningsprogram. Vidare bör sammantaget 122 miljoner kronor tillföras
Stiftelsen Lantbruksforskning för forskning och utveckling samt
marknadsbefrämjande åtgärder inom jordbrukssektorn.
234
Inledning: Riksdagen har fattat beslut om att 10 % av landets åkerareal
bör vara ekologiskt odlad år 2000. För att nå dit erfordras bl.a. att ett kun-
skapsunderlag tas fram genom ett framåtsyftande FoU-program. Kompe-
tensuppbyggnad är viktig för att understödja den ökning av den ekolo-
giska produktionen som efterfrågas av konsumenterna samt en utveckling
i riktning mot ett miljöanpassat samhälle. En sådan satsning kan även
bidra till globalt användbar kunskap om naturresurshushållning.
Regeringen uppdrog den 25 januari 1996 åt SJFR att utreda behovet av
forskning inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR har
i rapporten Ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion utrett kunskaps-
läget, pågående forskning och behovet av fortsatt forskning.
I regeringens vårproposition (prop. 1995/96:150 sid 159-160) anförs att
av de medel som utgår som kompensation för att den svenska kronan
revalverats gentemot ecun bör huvuddelen användas för forskning och
utveckling inom jordbrukssektorn. Det sammantagna beloppet uppgår till
173 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår att resurserna
för forskning rörande ekologisk produktion inom jordbruk och träd-
gårdsnäring förstärks med sammantaget 46,5 miljoner kronor under åren
1996-1998.
Regeringen avser att när riksdagen fattat beslut uppdra åt SJFR att pla-
nera och genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jord-
bruks- och trädgårdsproduktion. SJFR skall samråda med Stiftelsen Lant-
bruksforskning.
Forskningsprogrammet bör, enligt regeringen, främja:
- en god vetenskaplig utveckling, bl.a genom ökad tvärvetenskaplighet
- näringens långsiktiga utveckling
- samverkan och dialog mellan forskningen och hela kedjan från produ-
cent till konsument.
Forskningsprogrammet bör omfatta:
- kompetenshöj ande och problemorienterade forskningsprojekt inom eko-
logisk jordbruks- och trädgårdsproduktion
- forskartjänster
- internationell samverkan. SJFR bör verka för att det ekologiska syn-
sättet på jordbruks- och trädgårdsproduktion i ökad utsträckning
vinner insteg i EU:s forskningsprogram.
Det ankommer på SJFR att besluta om och genomföra forskningspro-
grammet. SJFR bör samråda med berörda intressenter om programmets
inriktning. Med hänsyn till finansieringen skall SJFR samråda med
Stiftelsen Lantbruksforskning.
Regeringen utgår från att Stiftelsen Lantbruksforskning genom sina
medel medverkar till att jordbruket och trädgårdsnäringen ställs om mot
en mer ekologiskt hållbar produktion där bl.a. vikt läggs vid att underlätta
uppfyllelsen av riksdagens målsättning att 10 % av landets åkerareal bör
vara ekologiskt odlad år 2000 samt att stiftelsen i övrigt samverkar med
SJFR i forskningsfrågor.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
235
Beträffande disponeringen av de s.k. revalveringsmedlen har regeringen
samrått med Lantbrukarnas riksförbund. Medlen kan tas i anspråk redan
under innevarande budgetår. Regeringen förordar att sammantaget
168,5 miljoner kronor tas i anspråk för forskning och utveckling enligt
följande disposition. Resterande 4,5 miljoner kronor beräknas tas i
anspråk för andra ändamål.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 11
Jordbruksdep.
|
(tusental kronor) | |||
|
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Skogs- och jordbrukets forskningsråd |
21 000 |
17 000 |
8 500 |
|
Stiftelsen Lantbruksforskning |
64 000 |
39 000 |
19 000 |
Regeringen har för avsikt att underställa kommissionen förslaget för god-
kännande. Ändamålet kan komma ifråga endast under förutsättning att
slutlig överenskommelse mellan Sverige och EU-kommissionen om
medelsdispositionen uppnås.
Ekologiskt lantbruk syftar till en produktion som bygger på förnyelse-
bara resurser, på ett långsiktigt optimalt utnyttjande av solenergin och av
ekosystemens produktionsförmåga samt cirkulation av näringsämnen. Pro-
duktionen bör omfattas av en helhetssyn inom växtodlingen, animalie-
produktionen och trädgårdsproduktionen. Produktionen baseras i möjli-
gaste mån på naturgivna och förnyelsebara resurser, medan användning
av naturfrämmande ämnen, som handelsgödsel och kemiska bekämpnings-
medel, undviks.
En god hälsa hos husdjuren bör främjas och de bör ges möjlighet till ett
naturligt beteende och en värdig tillvaro. Det ekologiska lantbruket strävar
efter att vara ekonomiskt bärkraftigt så att det ger lantbrukaren en skälig
inkomst, en säker arbetsmiljö och konsumenterna ekologiskt producerade
livsmedel till rimliga priser. Det ekologiska lantbruket strävar också efter
att stärka banden mellan landsbygd och tätort, samt mellan producent och
konsument.
Regeringen konstaterar att många av de målsättningar som ingår i
dagens ekologiska produktion bör vara generellt önskvärda inom svensk
jordbruks- och trädgårdsnäring. Inte minst måste näringarnas miljöfrågor
ses utifrån ett internationellt perspektiv. Även om det saknas helt entydiga
bedömningar, anser många att ekosystemens begränsningar redan nu, eller
inom en snar framtid, har nåtts och att en ökad produktion därför inte är
möjlig i många delar av världen.
Regeringen bedömer att jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring är
centrala näringar i ett framtida kretsloppssamhälle och att detta bör ligga
till grund för den framtida forskningen. Sambandet mellan stad och
landsbygd, kopplat till kretslopp av näringsämnen och energiproduktion
samt möjligheter till långsiktiga arbetstillfällen är viktiga bidrag från
näringarna. Kvalitet, miljöhänsyn, etiska värden liksom globala hänsyn
bedöms vara viktiga komponenter för konsumenterna i framtiden. Genom
en kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige enligt
regeringens bedömning ta ytterligare ett steg mot ett ekologiskt anpassat
samhälle som dessutom befrämjar en mångfacetterad arbetsmarknad.
Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området.
236
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde bedrivs
forskning inom områdena arbetsmarknad och arbetsliv.
I följande tabell redovisas resurserna till forskning och utveckling inom
departementets ansvarsområde. (Beloppen redovisas i tkr)
|
UTGIFTS OMRÅDE 14 |
Anvisat 1995/96 |
Förslag |
Beräknat 1998 |
Beräknat 1999 |
|
1. Rådet |
39.000 |
25.972 |
25.328 |
26.189 |
|
Arbetslivs- |
319.518 |
212.308 |
208.415 |
209.385 |
|
2. Forsk- |
891.965 |
522.785 |
463.777 |
463.763 |
|
Expert- |
7.500 (l:a huvud- | |||
|
Institutet |
8.083 |
8.083 |
8.083 | |
|
Summa |
1257.983 |
769.148 |
705.520 |
707.337 |
1. Avser endast förvaltningskostnader
2. Disponeras av RALF och ALI
Forsknings- och utvecklingsmyndigheter inom arbetsmarknadsdeparte-
237
mentets ansvarsområde är Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitu-
tet samt Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier.
Arbetslösheten är för närvarande Sveriges största samhällsproblem.
Regeringens högt ställda målsättning med en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000 ställer höga krav på arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken.
En aktiv och tydlig arbetslivspolitik spelar en viktig roll i kampen mot
arbetslösheten. Frågor om arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompeten-
sutveckling har långsiktiga kopplingar till tillväxt och sysselsättning.
Arbetslivet utvecklas i allt snabbare takt. Ny teknik och nya flexibla
produktionssystem kan bidra till en positiv utveckling av arbetslivet, men
kan också skapa nya hälsoproblem. Arbetslivsforskningen har en viktig
uppgift att identifiera de nya risker och hälsoproblem som kan uppstå,
samt att identifiera faktorer av betydelse för en positiv utveckling.
Förmågan att tillämpa ny teknik, ny arbetsorganisation och att bedriva
återkommande kompetensutveckling påverkar på sikt arbetsmark-
nadspolitikens möjligheter att angripa arbetslöshetsproblemet. Arbetslivs-
forskningen måste därför inriktas mot ökad kunskapsutveckling kring
komplexa utvecklingsmönster. Genom samordning och samverkan mellan
olika verksamhetsgrenar som forskning, utbildning, kompetensutveckling,
kunskapsförmedling och praktisk arbetslivsutveckling förstärks möjlig-
heterna att uppnå goda resultat.
Förväntningarna på arbetsmarknadspolitiken är stora. Betydande
resurser satsas i syfte att komma till rätta med de djupgående svårig-
heterna på arbetsmarknaden. Det är angeläget med forskning och
utvärdering för att finna de bakomliggande orsakerna till utvecklingen på
arbetsmarknaden och kunna bedöma effekterna av de insatta resurserna.
Resultatet av dessa utvärderingar har en avgörande betydelse när det
gäller den framtida utformningen och genomförandet av arbetsmark-
nadspolitiken. Arbetsmarknadsproblemen är dock komplexa och måste
lösas genom en kombination av generella och selektiva åtgärder inom en
rad olika ansvarsområden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
Regeringens förslag: Ett nytt oberoende institut för utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken inrättas den 1 januari 1997. Expertgruppen
för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier avvecklas under
budgetåret 1997.
Regeringens förslag: Rådet för arbetslivsforskning skall även
stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
238
Skälen för regeringens förslag: Arbetsmarknadens och arbetslivets
framtida utveckling är mångfaldig och svårtolkad, där betydande ovisshet
råder. Vissa tendenser kan dock urskiljas. En sådan är en ökad in-
ternationalisering av ekonomin som följd av ett ökat utlandsberoende. De
två senaste decennierna har olika scenarier om framtidens arbetsliv och
arbetsmarknad presenterats i idédebatt och forskning. Delar av den
svenska arbetsmarknadspolitik som nu bedrivs är utformad efter för-
hållanden och erfarenheter från ett annorlunda arbetsmarknadsläge. Under
de senaste åren med en kärv arbetsmarknadssituation har en rad olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ersatts av andra former av insatser i syfte
att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt befinner sig nuvarande åtgärdsvoly-
mer på en nivå som är högre än någonsin tidigare. Gamla kunskapsbilder
raseras och ny kunskap måste byggas för att framgångsrikt kunna angripa
problemen.
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA)
Expertgruppen har som sin främsta uppgift att initiera och biträda vid
utvärderingsstudier inom arbetsmarknadspolitikens område, samt se till att
resultaten blir tillgängliga och kända. Forskningsprogrammen innefattar
utvärderingar, effekter och utfall av såväl enskilda arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och politikområden som arbetsmarknadspolitikens roll i ett större
sammanhang. I expertgruppen ingår företrädare för arbetsmarknadsdepar-
tementet, myndigheter, arbetsmarknadens parter samt forskarsamhället.
EFA:s uppdrag riktar sig främst mot mikroorienterade utvärderingsstudier
och Humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR)
arbetsmarknadsgrupp bedriver makrororienterade studier och studier kring
arbetsmarknadens funktionssätt.
Behov av förnyad organisation av utvärdering
Utredningen om forskning och pengar (SOU 1996:29) har föreslagit att
de medel som EFA, HSFR, AMS och RALF disponerar för forskning om
arbetsmarknaden läggs samman i ett sektoriellt forskningsråd under
arbetsmarknadsdepartementet samtidigt som EFA avvecklas.
Arbetsmarknadspolitiken har efterhand fått utökade resurser. Antalet
åtgärder har utökats och nya provats, samtidigt som omfattningen ligger
på nivåer som aldrig tidigare prövats i Sverige. Det betyder bl. a. att de
resultat som tidigare utvärderingar kommit fram till inte är tillämpliga på
dagens förhållanden. Kommunerna har vidare fått en allt större roll i
genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken. Sammantaget
leder detta till ett väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat
underlagsmaterial inför utformningen av arbetsmarknadspolitiken.
Det är således viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna snabbt
och kontinuerligt blir utvärderade. Regeringen föreslår därför att ett nytt
oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas
fr. o. m. den 1 januari 1997 under arbetsmarknadsdepartementet och att
EFA samtidigt successivt avvecklas under 1997. Institutets uppgift skall
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
239
vara att göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Till
institutet knyts en referensgrupp där arbetsmarknadens parters medverkan
möjliggörs. Under institutets uppbyggnadstid får redan pågående projekt
slutföras för att senare utvärderas och analyseras. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 1997 under verksamhetsområde 14, anslag A 6.
att 8 miljoner kronor anvisas för inrättande av nytt institut. Samtidigt
föreslås att Rådet för arbetslivsforskning ges ett utvidgat uppdrag att
stödja forskning inom arbetsmarknadspolitikens område.
Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att även berörda myndig-
heter har möjlighet att följa upp och utvärdera sin egen verksamhet. Utan
fungerande uppföljnings- och utvärderingsresurser på myndighetsnivå
skulle det bli omöjligt att med en godtagbar kvalité genomföra den
resultatstyrning som den nya budgetprocessen kräver.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
Regeringens bedömning: De arbetsorganisatoriska frågorna har
stor betydelse för att främja framtida sysselsättningsutveckling och
en god arbetsmiljö. Forsknings och utvecklings myndigheterna inom
arbetslivsområdet bör därför inom sina respektive ansvarsområden
särskilt prioritera dessa frågor. Stöd till arbetsplatsanknutet föränd-
rings- och utvecklingsarbete i samverkan med företag och den
offentliga sektorn samt effektiva former för erfarenhetsutbyte och
kunskapsspridning mellan forskning och arbetsliv bör ges särskild
uppmärksamhet.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet medför att
frågor som berör individens villkor och arbetsmarknadens funk-
tionssätt är viktiga områden för arbetslivsforskningen och bör
belysas ur ett brett perspektiv.
FoU-politiken inom arbetslivsområdet syftar till att stimulera forskning
och utveckling för att skapa en god arbetsmiljö. Åtgärderna inom området
syftar även till att föra ut kunskaper till arbetslivet samt att återföra
erfarenheter från arbetslivet till forskarvärlden. Inom området bedrivs
såväl forskning som utvecklingsarbete.
FoU-verksamheten inom området bedrivs förutom vid universitet,
högskolor och branschforskningsinstitut, vid ett särskilt forskningsinstitut,
Arbetslivsinstitutet. Finansieringsorgan för FoU inom sektorn är Rådet för
arbetslivsforskning.
Sektorsforskningen på arbetslivsområdet har en tyngdpunkt på frågor
om arbetsmiljö i vid bemärkelse. Forskningen är ofta mångdisciplinär vad
gäller frågeställningar och forskningsinriktningar. Exempel kan vara
forskning och utveckling för olika grupper i arbetslivet, t.ex kvinnors
240
villkor, sjukvårdens arbetsmiljö, äldre arbetskraft, yrkesförares arbetsmiljö.
Studier av riskfaktorer i arbetslivet och arbetsrelaterade skador
förutsätter kompetens inom många olika områden t. ex. teknik, medicin,
fysiologi, kemi, och psykologi. Sådan forskning kan avse belastnings-
skador, kemiska hälsorisker, elektromagnetiska hälsorisker m.m. Forsk-
ning och utvecklingsarbete som avser arbetsorganisatoriska frågor kräver
bl.a. företagsekonomisk, beteendevetenskaplig och juridisk kompetens.
Under senare tid har en förskjutning successivt skett från en mer
renodlad arbetsmiljöforskning mot en ökad andel forskning rörande
arbetsorganisatoriska frågor och arbetsmarknad. Det handlar alltmer om
kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosociala
arbetsmiljöfrågor, teknikutveckling m. m. i relation till arbetsorganisation
och ledningsfrågor.
Utmärkande för arbetslivsforskningen är också samverkan med
arbetsmarknadens parter och övriga sektorsintressenter. Ett omfattande och
växande samarbete finns också mellan sektorsforskningsmyndighetema
och universitet och högskolor.
Arbetslivsforskningen bedrivs i internationellt samarbete med ett
omfattande kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
Genom beslut av riksdagen den 11 maj 1995 (prop 1994/95:158, bet.
1994/95:AU9, rskr. 1994/95:336) gäller fr.o.m den 1 juli 1995 en ny
myndighetsorganisation för forskning och utveckling inom arbetslivsom-
rådet. Tre myndigheter avvecklades och två nya myndigheter, Rådet för
arbetslivsforskning som har en medelsbeviljande funktion och Arbets-
livsinstitutet som är verksamhetsutförande, inrättades.
Rådet för arbetslivsforskning
Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift att planera, initiera och stödja
forskning och utveckling som är av betydelse för arbetslivets område.
Rådet skall särskilt utarbeta övergripande program för forskning och
utveckling samt utifrån dessa program stödja forsknings- och utveck-
lingsprojekt. Vidare skall rådet svara för att den finansierade verksam-
heten återkommande följs upp och utvärderas, stödja långsiktig kunskap-
suppbyggnad med mångvetenskaplig inriktning samt främja forskning
om kvinnors villkor i arbetslivet. Rådet skall också informera om sin
verksamhet och resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som
rådet stödjer samt främja internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte.
Rådet har delat in sin verksamhet i tre programområden, arbetsmiljö,
arbetsorganisation och arbetsmarknad.
FoU inom arbetsmiljöområdet omfattar hälsa och säkerhet i arbetslivet.
Prioritering sker av forskning som berör stora arbetsgrupper och allvarliga
risker, liksom förmedling av ny kunskap som kan få stor betydelse för
arbetslivets utveckling. Skillnader i risk och ohälsa mellan män och
241
16 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 5
kvinnor uppmärksammas i större utsträckning. Arbetsgrupper och nätverk
har bildats med andra finansiärer, varvid FoU-insatser på såväl arbets-
plats- som samhällsnivå diskuteras. Det ligger också på programmet att
stödja studier som syftar till att utifrån skilda aspekter utvärdera lång-
siktiga effekter av olika aktörers arbetsmiljöförbättrande åtgärder på såväl
individ-, företags- som samhällsnivå samt utveckla metoder för sådana
studier. Fördjupade utvärderingar av effekter av olika insatser skall också
appliceras på programmets egna satsningar.
Inom arbetsorganisationsområdet stöder rådet forskning och utveckling
som syftar till att finna effektiva organisationsformer som samtidigt
befrämjar individens utveckling och hälsa. I utvecklingen av nya
organisationsformer och forskningen kring sådan verksamhet beaktas
särskilt kvinnor och mäns ibland olika utgångspunkter. Förutom fortsatt
stöd till forskning om arbetsorganisatoriska förhållanden avser rådet även
att verka för att den kunskap som finns prövas i utvecklingsprojekt och
implementeras i arbetslivet.
Den arbetsmarknadspolitiska forskningen berör många discipliner.
Kvalificerad arbetsmarknadsekonomisk forskning med olika profil bedrivs
i dag vid de flesta universitet. Rådet stödjer f.n forskning och utveckling
om individens villkor på arbetsmarknaden, förändrade kompetenskrav och
nya former för arbete, arbetsmarknadens reglering, flexibilitet och
trygghet, jämställdhet, diskriminering samt arbetslivsinriktad rehabilite-
ring. Då det idag finns ett utökat behov av utvärderingsforskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder avser rådet att förutom den tidigare
inriktningen mot individ och arbetsplats även stödja forskning om
arbetsmarknads politiska effekter utifrån ett ekonomiinriktat perspektiv.
Den forskningsinformation som är ett resultat av rådsfinansierad FoU
avses i första hand att spridas av projekten själva. Rådets informationsin-
satser avser främst synteser och presentationer av större, sammanhängande
problemområden. Spridning sker också genom standardisering, jämförande
provning, föreskrifter, formulerande av gränsvärden etc. En annan viktig
form för nyttiggörande av resultat är när forskningsinformation genom
forskarnas medverkan i olika utbildningar eller produktion av läromedel,
presenteras för studenter vid universitet och högskolor.
Arbetslivsinstitutet
Arbetslivsinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning,
utbildning, utvecklingsprojekt och internationellt samarbete som rör
arbetsliv, arbetsmiljö, kvinnors villkor i arbetslivet och relationerna på
arbetsmarknaden. Institutet skall i detta arbete samverka med andra
myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom
och utom landet. Relevans för arbetslivets utveckling och vetenskaplig
kvalitet ska utgöra två viktiga bedömningsgrunder för institutets verksam-
het. Mångdisciplinär och tvärvetenskaplig forskning skall utgöra ett av
institutets kännetecken.
Kontaktytorna mellan institutet och högskolan utgör en i flera avseenden
nödvändig utgångspunkt för den framtida verksamheten. Inom vissa delar
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
242
förbereds mera omfattande samarbetsavtal i syfte att öka förändringspoten-
tialen och den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom prioriterade delar
av arbetslivsforskningen.
En internationell kommitté har tillsatts med inriktning på institutets
internationella utbyte och kontakter.
En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och
kunskaper om arbetslivets utveckling. Myndigheten svarar idag för ett
nationellt ansvarsbibliotek för arbetsmiljömrådet.
Forskningsverksamheten har två olika utgångspunkter: arbetslivsutveck-
ling och arbetsohälsofrågor. Strukturellt kan insatserna i likhet med Rådet
för arbetslivsforsknings verksamhet delas in i forskning avseende
arbetsmiljö, arbetsorganisation samt arbetsmarknad. En viss förskjutning
av tyngdpunkten inom arbetsmiljöforskningen kommer på sikt att ske mot
en ökande andel forskning som rör arbetsorganisation och arbetsmarknad.
En förskjutning kommer också att gradvis ske från en betoning av risker
mot ett ökat intresse för hur arbetsmiljön skapas och förändras.
Inom arbetsmarknadsområdet betonas arbetslöshet och sysselsättningspo-
litiska problem samt arbetsrätt och partsförhållanden.
Forskningsområdet arbetsorganisation och ledningsfrågor ses i relation
till såväl kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor,
psykosocial arbetsmiljö och intemkontroll av arbetsmiljön som konkur-
renskraft, kundnytta och teknikutveckling, bl a avseende produktionstek-
nik och IT.
Inom det arbetsmedicinska området koncentreras inriktningen på allergi
och annan överkänslighet i hud och luftvägar, ohälsa av psykosocial
arbetsmiljö och arbetsorganisation, psykosocial ohälsa och påverkan på
nervsystem och sinnesorgan. Riskbedömning och forskning fördjupas även
mot förebyggande arbetshälsovårdsarbete.
Institutets insatser inom det ergonomiska området avser forskning kring
människans förutsättningar och behov i samspelet människa-teknik-miljö.
Verksamheten berör också arbetets organisation, skade- och hälsoaspekter.
Inom det toxikologiska och kemiska området sker fokus på forskning
kring aktuella riskkemikalier och riskbedömningsdata, skademekanismer,
exponeringsmarkörer och kemiska analysmetoder som grund för gränsvär-
desättning och övervakningsarbete.
En viktig tyngdpunkt inför framtiden blir det ökade samarbetet med
universitet och högskolor när det gäller forskarutbildning. För att
fortlöpande och tidsbegränsat kunna knyta forskarstuderanden till
verksamheten reglerades institutets möjligheter att anställa doktorander
och forskarassistenter genom ändring i förordningen vilken trädde i kraft
den 1 augusti 1996. För närvarande planeras i samverkan med högskolor
s.k forskarskolor med inriktning mot arbetslivet. Även i övrigt sker en
omfattande samverkan med ett flertal universitet och högskolor. Ett
samarbete med folkbildningsorganisationema har påböljats. En rad kortare
och längre utbildningar riktade mot olika yrkesgrupper, bl a företagshälso-
vårdens experter, genomförs fortlöpande.
Arbetslivsinstitutet stödjer utveckling i arbetslivet genom egna insatser,
verksamhet i samarbete med andra institutioner/organisationer som har till
uppgift att stödja utvecklingen i arbetslivet och genom att främja
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
243
aktiviteter som i huvudsak bedrivs av andra huvudmän. Ett särskilt
utvecklingsråd har bildats för att generera och bereda sådana utveck-
lingssatsningar som institutet genomför i samverkan med anknytande
organisationer, parter och FoU-miljöer. En betydande del av institutets
verksamhetsmedel utnyttjas för denna typ av aktiviteter. Programmen
drivs i form av ett större antal lokala arbetsplatsprojekt.
Arbetslivsinstitutet har ålagts att utveckla nya former för det finansiella
stöd till arbetsmarknadens parter som utgick från dåvarande Arbets-
miljöfonden. Bidragsverksamheten kommer att tonas ned till förmån för
olika typer av samarbetsaktiviteter mellan Arbetslivsinstitutets forsknings-
kompetens och arbetslivets aktörer.
Skälen för regeringens bedömning: För enskilda, företag och
förvaltningar kommer anställdas möjligheter till utveckling att bli allt mer
betydelsefullt, om de skall kunna svara mot ökade krav på effektivitet,
flexibilitet och kvalitet. För arbetstagarna innebär dessa krav också ökade
inslag av flexibla arbetstidsordningar, mer flexibla anställningsformer och
därigenom ökad otrygghet i anställningen. Förändrad arbetsorganisation
och förändrade arbetsformer med ökade inslag av arbete i grupper,
projektarbetsformer m. m. ställer nya krav på kommunikationsförmåga,
samarbetsförmåga och kreativitet. Sammantaget kommer utvecklingen att
innebära stora förändringar av den psykosociala arbetsmiljön. Att följa
och studera denna utveckling och dess konsekvenser samt att bidraga med
kunskap och förslag till förbättringar är viktiga uppgifter för arbetslivs-
forskningen.
De företagsekonomiska målen med hög lönsamhet och produktivitet är
inte oförenliga med kraven på en god arbetsmiljö. Snarast är förhållandet
så att ett utvecklande arbete med möjlighet till inflytande och ansvar är
en viktig förutsättning för att uppnå de företagsekonomiska målen.
Den forskning som bedrivs inom området bör i hög grad vara praktisk
och problemorienterad för att på ett optimalt sätt bidra till en kontinuerlig
och långsiktig kunskapsutveckling och därmed till god produktivitet,
sysselsättningsutveckling och goda arbetsmiljöer. En förutsättning för
arbetslivspolitikens framgångar är att den genomförs med utgångspunkt
från sakliga och väl underbyggda kunskapsunderlag. En samlad bild av
arbetslivets utveckling är möjlig genom insamling och analys av de
underlag, statistik och data som finns på olika håll. Genom användande
av IT kan kunskapen göras lätt tillgänglig för spridning till forskare och
samhälle. Arbetslivsinstitutet bör i samarbete med berörda myndigheter
inom ramen för sin roll som nationellt FoU- institut för arbetslivsfrågor
svara för uppbyggnad av en sådan "kunskapsbank".
Ett viktigt område för arbetslivsforskningen är kvinnors villkor i
arbetslivet. I enlighet den vad som tidigare nämnts i avsnitt 3.7 om
genusperspektiv och jämställdhet bör genusperspektivet beaktas inom
samtliga forsknings- och utvecklingsområden. Särskilt angeläget är det
att få ökad kunskap om de mekanismer som återskapar könssegregeringen
i arbetslivet. Ett annat prioriterat område är att få till stånd data och
kunskapsunderlag som rör könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik.
För att säkerställa relevansen av insatserna inom forskningen är det
viktigt att ytterligare utveckla formerna för utbyte av kunskap och
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
244
erfarenheter mellan forskarna, aktörerna inom arbetsmiljöområdet och
arbetslivet. Vidare bör de små och medelstora företagens behov av
kunskap och kompetensutveckling särskilt beaktas.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet innebär att frågor om
arbetsmarknadens funktionssätt, arbetsrätten, partsrelationer och om
förhållanden som ger en ökad psykisk belastning i arbetslivet särskilt bör
uppmärksammas i arbetslivsforskningen.
Då det idag finns ett ökat behov av utvärderingsforskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör rådet förutom den tidigare in-
riktningen mot individ och arbetsplats även stödja forskning om arbets-
marknadspolitiska åtgärder och effekter utifrån ett samhällsekonomiskt
perspektiv.
De arbetsorganisatoriska frågorna har fått en allt större betydelse inte
bara ur arbetsmiljösynpunkt utan också för att främja en god sysselsätt-
ningsutveckling. Hur arbetet organiseras påverkar verksamheternas
effektivitet, produktivitet och konkurrenskraft och därmed också hur
tillväxten och sysselsättningen utvecklas. En fortsatt utveckling av
arbetsorganisationen bör därför främjas.
Rådet för arbetslivsforskning och Arbetslivsinstitutet redovisar i sina
respektive fördjupade anslagsframställningar en förskjutning av inriktning
och resurser för arbetslivsforskningen, från mera traditionella arbets-
miljöfrågor till frågor som rör arbetsorganisation, förändringsprocesser och
arbetsmarknad. Regeringen bedömer denna förskjutning som strategiskt
relevant utifrån samhällets behov och stöder den av myndigheterna
angivna inriktningen. Det är dock av yttersta vikt att relevansen och
kvaliteten avseende FoU inom området kontinuerligt följs upp och
bedöms.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 12
Arbetsmarknadsdep.
245
Kulturdepartementets ansvarsområde inom forskning omfattar kultur och
medier och finansieras inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid. Den grundläggande medie- och kulturvetenskapliga forskningen på
universitet och högskolor beslutas och planeras av forskarna själva på fram-
förallt inom vetenskapliga grunder. Den sektoriella medieforskningen utförs i
regel av akademiska institutioner på uppdrag av en utomstående intressent.
Detta gäller också delar av den sektoriella forskningen inom kulturområdet.
Inom kulturområdet har liera av områdets myndigheter ett direkt ansvar i
forskningens organisation: som beställare av sektorsforskning, som basinsti-
tutioner för annan forskning vid arkiv och museer samt som myndigheter
med ansvar för långsiktiga forskningsprojekt.
Statligt stöd utgår till följande ändamål;
- medel för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
- forskning och dokumentation om medieutvecklingen.
I följande tabeller redovisas sammanfattningsvis anslagsutvecklingen
gällande forskning och utveckling inom departementets ansvarsområden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
Sammanställning över incdelsfördelningen (tkr)
|
1995/96 |
Förslag |
Beräknat |
Beräknat | |
|
(18 mån) |
1997 |
1998 |
1999 | |
|
Statens kulturråd |
3 481 |
2 188 |
2 242 |
2 309 |
|
Ansvarsmuseerna |
3 219 |
2 023 |
2 073 |
2 135 |
|
Riksarkivet |
15 426 |
9 695 |
9 935 |
10 233 |
|
Riksantikvarieämbetet |
24 136 |
15 170 |
15 546 |
16 011 |
|
Naturhistoriska riksmuseet |
8 030 |
5 047 |
5 172 |
5 327 |
|
Språk- och folkminnesinstitutet |
808 |
508 |
521 |
536 |
|
Till regeringens disposition |
2 500 |
2 562 |
2 639 | |
|
Totalt |
55 100 |
37 131 |
38 052 |
39 190 |
|
J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen Sammanställning över incdelsfördelningen (tkr) | ||||
|
1995/96 (18 mån) |
Förslag 1997 |
Beräknat 1998 |
Beräknat 1999 | |
|
NORD1COM vid Göteborgs |
900 |
820 |
832 |
832 |
|
Totalt |
900 |
820 |
832 |
832 |
246
Regeringens bedömning: Såväl de sektorsansvariga myndigheter-
na som museerna och arkiven redovisar viktiga behov av forsknings-
insatser. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumen-
tations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i strikt
mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt vad
gäller museerna.
De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har ett
ansvar för att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom kultur-
sektorn och till allmänheten. Detta arbete bör förstärkas.
Myndigheterna bör tydligare prioritera denna verksamhet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete
inom kultursektorn. Medlen nyttjas för projekt inom Statens kulturråds,
ansvarsmuseernas (Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Natur-
historiska riksmuseet, Folkens museum - etnografiska och Stiftelsen
Nordiska museet), Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Språk- och
folkminnesinstitutets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för grund-
forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
De tre sektorsmyndighetema, Statens kulturråd, Riksarkivet och Riksanti-
kvarieämbetet har huvudansvar när det gäller att fånga upp den kunskap som
är resultatet av forskning vid universitet och högskolor. De har också ansvar
för att det forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för den egna verk-
samhetens kunskapsförsörjning kommer till genomförande. De tre myndig-
heterna fungerar som beställare av forskning och anslagsgivare till forsk-
ningsprojekt. I första hand förutsätts universitet och högskolor utföra forsk-
ningen medan utvecklingsverksamheten utförs av myndigheterna själva.
Inom museiområdet har ansvarsmuseerna ett särskilt ansvar för att bl.a.
dokumentera och vetenskapligt bearbeta samlingar som har anförtrotts myn-
digheten. Språk- och folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in,
bevara, vetenskapligt bearbeta och publicera material om personnamn, dia-
lekter, folkminnen, folkmusik, ortnamn m.m.
Kulturmyndigheterna har ett betydelsefullt ansvar för att tillhandahålla
arkivhandlingar, föremål och annan dokumentation som underlag och
material för forskning. Flera av myndigheterna har ansvar för långsiktiga
forskningsprojekt där grundläggande dokumentation, materialbearbetning och
publicering oftast utgör huvudmoment. Sådana projekt finns bl.a. inom
Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och flera av museerna. Tillkomsten av ett
antal forskningsfonder har medfört att resurserna till området har förstärkts,
exempelvis via Riksbankens jubileumsfond, genom medlen till Stiftelsen
Framtidens kultur och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning.
247
Gränsdragning mellan forskning och övrig verksamhet
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet bör vara långsiktiga
och hålla en hög kvalitet. Myndigheterna har i sina årsredovisningar i stor
utsträckning redovisat kvalitetsmått på sin forsknings- och utvecklings-
verksamhet. Även ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på
forskning och detsamma gäller givetvis flera andra museer. I redovisningarna
av forskningsverksamhetens karaktär finns dock oklarheter beträffande den
vetenskapliga kvaliteten och hur forskningsprojekten prioriterats. Med denna
utgångspunkt finner regeringen att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt
museernas förhållande till forskning. Enligt regeringens bedömning bör flera
av museernas forskningsverksamhet tydligare avgränsas gentemot andra
verksamheter. Det är betydelsefullt att forskning förbehålls problematiserade
vetenskapliga arbeten och inte ges en alltför allmän innebörd. Gränsdrag-
ningen mellan vad som är insamlings-, dokumentations-, utrednings- och
publiceringsverksamhet och vad som i strikt mening kan beskrivas som
forskning bör förtydligas, särskilt vad gäller museerna.
Forskningsinformation och samverkan mellan kulturinstitutioner
De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har ett ansvar för
att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom kultursektorn och till
allmänheten. För att forskningens resultat ska komma till nytta fordras att
kontakterna mellan forskningsvärlden och det övriga samhället är intensiva
och ömsesidiga. Regeringen instämmer med Kulturutredningen, som i sitt
betänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) efterlyser en aktivare
samverkan mellan bibliotek, museer, folkbildning, organisationer och
universitet och högskolor. Detta synsätt är också i samstämmighet med den
politik som lanseras för dessa områden i regeringens proposition 1996/97:3
om kulturpolitik. Regeringen vill särskilt understryka vikten av att långsiktigt
utveckla forskningsinformationen inom det kulturpolitiska fältet. Denna fråga
behandlas mer utförligt i avsnittet 3.9 i denna proposition.
Forskningsinformation är på många håll ett försummat område. Det be-
hövs genomtänkta modeller för att presentera forskningserfarenheter och dess
tillämpningar. Det finns ett stort behov av att sammanställa, analysera och
föra ut myndigheternas samlade erfarenheter från sin forsknings- och
utvecklingsverksamhet. I fråga om forskningens organisation anser rege-
ringen att myndigheterna i högre grad bör arbeta med tematiska projekt och
gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med
myndigheterna inom området. I regeringens proposition 1996/97:3 om
kulturpolitik anges flera sådana teman där en gemensam forsknings- och
utvecklingssatsning skulle ge ny kunskap och nya perspektiv.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
248
Kulturmiljö
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) avser att för kommande budgetperiod
organisera sin forskning inom två ramprogram; "Kulturlandskapets innehåll
och förändring" samt "Teknisk-antikvarisk kunskapsuppbyggnad". Inom
ramprogrammen planerar RAÄ forskning till stöd för de programområden
som myndigheten prioriterar i sin fördjupade anslagsframställning; kultur-
arvet i arkitektur och samhällsplanering, långsiktigt hållbar byggnadsvård,
vårt industrihistoriska arv, historiens landskap och kulturarv, samt turism och
regional utveckling. Ett flertal av RAÄ:s forsknings- och utvecklingsprogram
är långsiktiga men inom de redan etablerade programmen presenteras även
nya enstaka projekt. RAÄ planerar exempelvis en större satsning på
byggnadskonsten och avser att under den kommande treårsperioden stimulera
och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt gällande estetiska aspekter och
värderingsproblem i samband med bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla
byggnader. RAÄ betonar vikten av att öka kompetensutvecklingen inom
kulturmiljösektorn som ett sätt att ge förutsättningar för forskning och
utbildning av betydelse för kulturmiljön. Regeringens bedömning är att
RAÄ:s program för kulturmiljöns sektorsforskning har en utformning som
gör att kulturmiljöarbetet ges ett väl fungerande stöd i forsknings- och
utvecklingsverksamheten. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år
1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 15 170 000 kr anvisas Riks-
antikvarieämbetet.
Arkiv
Riksarkivet avser att till stor del fortsätta redan påbörjade forsknings- och
utvecklingsprojekt under kommande treårsperiod. Myndigheten prioriterar
dels en fortsatt satsning på databasutvecklingen och informationsberedningen
i syfte att skapa en nationell databas, dels en förstärkning och utveckling av
arkivvetenskaplig forskning, dels också en utveckling av insatserna på den
moderna arkivbildningens och informationsteknologins område. Inom varje
delprojekt finns även en del nya projektförslag. Riksarkivet föreslår bl.a. en
undersökning av arkivbildningen i företag, t.ex. de digitala teknikernas
inverkan på hur företagen arkiverar dokument. Riksarkivet planerar också att
genomföra en studie som syftar till att ta fram generella rutiner för multi-
mediapresentation av arkivinformation. Regeringen finner Riksarkivets
prioriteringar väl motiverade. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för
år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 9 695 000 kr anvisas Riksarkivet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
249
Statens kulturråd
Statens kulturråd stödjer både utvärderings- och forskningsinriktade projekt.
Under den kommande budgetperioden begär Statens kulturråd medel för att
bl.a. fortsätta redan påbörjade utvärderings- och utvecklingsstudier inom
kulturområdet. Rådet avser bl.a. att ta på sig ett större ansvar för forsknings-
och utvecklingsinformation genom bl.a. seminarier/konferenser, invente-
ringar och utvecklingsverksamhet. Regeringen finner Statens kulturråds val
att koncentrera sina insatser till dels forskningsinformation och till dels
forskning om kulturpolitikens drivkrafter och effekter som väl genomtänkta.
Enligt regeringens bedömning bör dock Statens kulturråd under den
kommande treårsperioden i högre grad koncentrera sin forsknings- och
utvecklingsverksamhet på rena forskningsprojekt. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag
J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 188 000 kr
anvisas Statens kulturråd.
Museer
Genom de särskilda medlen till ansvarsmuseernas forsknings- och utveck-
lingsverksamhet har angelägen museiforskning kunnat genomföras som
normalt inte får stöd av forskningsråden. Dokumentationen av och tillgäng-
ligheten till samlingarna har förbättrats. Ansvarsmuseerna framhåller att
samverkan mellan museerna och universiteten har förbättrats. Ansvars-
museerna har i sina anslagsframställningar utvecklat behoven av forskning
för sin verksamhetsutveckling. Naturhistoriska riksmuseet har en särställning
inom museiväsendet genom att där bedrivs akademisk forskning med
inriktning på förhållandet mellan människa, miljö och natur. Viss
grundforskning förekommer också vid andra museer.
Ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och
detsamma gäller givetvis flera andra museer. Med denna utgångspunkt finner
regeringen som tidigare nämnts att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt
museernas förhållande till forskning. Gränsdragningen mellan vad som är
insamlings-, dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och
vad som i strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas. Rege-
ringen finner det positivt att centralmuseerna samverkat till en gemensam
anslagsframställning angående forsknings- och utvecklingssatsningar inför
kommande treårsperiod. Anslagsframställningen visar emellertid att det krävs
en ytterligare beredning innan centralmuseernas ansvar för forskning och
deras roll i forskningsorganisationen kan preciseras tydligare. Innan en
närmare precisering har gjorts är det dock svårt att göra bedömningar av vilka
resurser som centralmuseerna bör förfoga över för ändamålet. I avsnittet
3.11.1 i denna proposition, har regeringen fäst uppmärksamheten på några
aspekter på forskningen om kulturarvet som berör bl.a. museerna. Rege-
ringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1),
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
250
utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet att 2 023 000 kr anvisas ansvarsmuseerna.
Språk- och folkminnesinstitutet
En stor del av Språk- och folkminnesinstitutets forskningsresurser är bundna
i långsiktiga projekt. En del av dessa projekt och därmed åtföljande publi-
ceringsåtaganden är resultatet av specificerade uppdrag, givna redan i de
enskilda verksamheternas uppbyggnadsfas. De flesta av dessa åtaganden
befinner sig i långt framskridet stadium i sina publiceringsplaner. Enligt
regeringens bedömning bör Språk- och folkminnesinstitutet prioritera full-
följandet av redan påbörjade långsiktiga forskningsprojekt samt arbeta vidare
med digitaliseringen av materialet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 508 000 kr anvisas Språk- och
folkminnesinstitutet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden
bör tvärvetenskaplig forskning inom områden av betydelse för kultur-
arvet respektive kultursektorn i stort initieras. Humanistisk-samhälls-
vetenskapliga forskningsrådet (HSFR) bör ges i uppdrag att, i sam-
verkan med berörda myndigheter och institutioner, utreda och föreslå
åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom
kulturområdet.
Mellan människors utbildning och kulturintresse finns av naturliga skäl starka
samband. Universitet och högskolor utbildar för yrken inom kulturområdet
men också stora yrkesgrupper för områden där kultur ingår som en del i
arbetet. Framöver kommer det att ställas krav på kunskaper utöver de rent
yrkesförberedande. Dit hör fördjupade teoretiska kunskaper, problem-
lösningsförmåga och vetenskaplig orientering av mer bred och allmängiltig
art. Även ur ett internationellt perspektiv efterfrågas kunskaper och
färdigheter som ger oss möjligheter att bättre förstå och hantera kulturella och
samhälleliga processer. Dit hör frågor som rör hur vi identifierar och tolkar
kulturarv och identitet, nationalstaternas framtid och den framväxande
regionaliseringen, religion och etnicitet, europeiseringens och globalise-
ringens inverkan på vårt andliga och materiella kulturarv, hur vi närmar oss
miljömässigt hållbar utveckling, kulturens roll som utvecklingsfaktor osv.
251
Områden som de uppräknade fordrar delvis nya tvärvetenskapliga ansatser
inom högre utbildning och forskning.
Ökat behov av tvärvetenskaplig forskning inom kulturområdet
Det finns sedan länge en koppling mellan universitet och högskola och
museerna, kulturmiljövården och arkiven via de traditionella museiämnena
och numera finns även en viss forskning i museologi samt kulturvårds-
inriktad forskning. Det finns dock behov av ökad fokusering på nya
disciplinöverskridande problem, som uppstår i möten mellan konst och
teknik, kultur och turism m.m., och som frambringar nya och angelägna
forskningsområden, exempelvis hållbar byggnadsteknik, kulturturism, kultur
och sysselsättning, kultur och äldre, ungdomars kulturpreferenser etc. Dessa
ämnesområden skär genom både universitetsämnen och discipliner och den
forskning som svarar mot kulturområdets behov bör därför i högre grad vara
tvärvetenskaplig till sin karaktär. I gränstrakterna till de etablerade akade-
miska disciplinerna och i mötena mellan ekonomi, naturvetenskap, teknik,
samhällsvetenskap och humaniora kan ny utvecklingsbaserad och innovativ
kunskapsproduktion äga rum. Kulturområdet är, i likhet med t.ex. miljö-
området, per definition horisontellt. Detta medför också i praktiken att den
mest fruktbara och sektorsrelevanta forskningen är genuint tvärvetenskaplig.
Ett brett perspektiv där forskningen från olika utgångspunkter inriktas på
kulturarvet är väsentligt för områdets utveckling och vitalitet. Med kulturarv
menas då både materiella och andliga lämningar i dåtid som nutid. Begreppet
innefattar t.ex. föremål, byggnader, kulturmiljö men också skriftliga och
muntliga minnen, för en utveckling och närmare definition, se propositionen
om kulturpolitik (prop. 1996/97:3). En av flera viktiga uppgifter för framtida
forskning om kulturarvet är att problematisera urvalsprocessen. Vem defi-
nierar och har definierat vad som är vårt kulturarv? För vilka syften och ur
vilka perspektiv?
Sektorsforskning inom kulturområdet och behovet av nya inriktningar
I likhet med Kulturutredningen (betänkandet Kulturpolitikens inriktning SOU
1995:84) och flera av remissinstanserna till denna anser regeringen att det
finns ett stort behov av ökad forskning inom kulturområdet. Utredningen
föreslår två tvärvetenskapliga områden; kulturarvet och ett område som den
kallar kulturvetenskap och som är en sektorsmotiverad forskning inom
kulturområdet. Utredningen föreslår att frågan om ett centrum för kultur-
vetenskaplig forskning studeras vidare. Man betonar också behovet av att en
forskarutbildning i kulturvetenskap på sikt bör komma till stånd. Utredningen
framhåller att det bör göras en samlad översyn av utbildningssituationen vad
gäller vård och förvaltning av kulturarvet samt gestaltning och byggande.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
252
Utredningen betonar också att forskningsinformationen om den kultur-
politiska forskningens resultat behöver utvecklas. Flera av remissinstanserna
påpekar att det finns ett stort behov av att etablera nya ämnen inom det
kulturpolitiska området och att ge dessa forskningsanknytning.
"Kulturvetenskap” finns inte som en akademisk disciplin. De kultur-
vetenskapliga program inom grundutbildningen som finns vid flera lärosäten,
berör ett flertal discipliner. Det finns emellertid ett flertal forskare som arbetar
inom de för utbildningen relevanta områdena. Regeringen finner det angeläget
att kartlägga denna forskning. Hit hör bl.a. forskning om kultur och
kulturpolitik, t.ex. kulturekonomi och kulturadministration och gränsöver-
skridande möten mellan konst, kultur och vetenskap men också t.ex.
konserveringsteknik, byggnadsvård och naturvetenskapliga ämnesområden.
Denna fråga behandlas också i kapitel 3.11.1 i denna proposition.
Enligt regeringens uppfattning finns det starka skäl, inte minst ur
kulturpolitisk synpunkt, att under den kommande treårsperioden bygga upp
forskning inom dessa två tvärvetenskapliga områden. Först bör dock en
ingående forskningsöversikt göras, för att definiera forskningsfält och
identifiera kunskapsluckor. Denna kartläggning och analys måste göras i nära
samverkan mellan universiteten, forskarsamhället, forskningsfinansiärerna
och berörda myndigheter och institutioner. Uppbyggnaden av forsknings-
områdena bör t.ex. kunna utgå från tidigare erfarenheter, bl.a. uppbyggnaden
av ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Detta betyder bl.a. att arbetet
kan ske genom en flerårig process under vilken "öronmärkta" forsknings-
medel ställs till forskarsamhällets förfogande och fördelas genom en aktiv
samverkan mellan finansierade organ och berörda forskningsmiljöer. De
forskargrupper som är mest framgångsrika kan sedan utgöra det naturliga
navet i en eventuell centrumbildning. En sådan strategi kan med fördel
tillämpas för att bygga upp forskningskompetensen såväl när det gäller
kulturarvsforskningen som övrig forskning av betydelse för kultursektorn,
t.ex. kulturpedagogik, kulturadministration och forskning om kulturpoliti-
kens drivkrafter och effekter.
Regeringen avser att ge Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet (HSFR) i uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området,
utreda och förslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektors-
forskningen inom kulturområdet. Kartläggningen skall innefatta kulturarvet
och kulturvårdsinriktad forskning men också gränsöverskridande ansatser
mellan konst och vetenskap och andra kulturområden. HSFR bör utifrån
denna översikt bygga upp och stödja forskning inom ett sammanhållet
program för forskning om vårt kulturarv och om olika kulturområden samt
sträva efter en förbättrad forskningsinformation och nyttiggörande av
forskningens resultat. HSFR stöder forskning inom flera områden som ingår
eller har nära anknytning till sektorsforskningen inom kulturområdet. Därmed
kan synergieffekter skapas som förstärker sektorsforskningen inom kultur-
området. Den samverkansgrupp för tvärvetenskap mellan forskningsråden
som regeringen har föreslagit i avsnittet 10.2.6 i denna proposition bör i
sammanhanget bidra till arbetet och därmed till att programmet får en bred
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
253
tvärvetenskaplig inriktning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år
1997, utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor inom
kulturområdet att 2 500 000 kr anvisas för ändamålet (prop. 1996/97:1).
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden
kommer den sektoriella massmedieforskningen i högre grad inriktas på
frågor rörande makt och inflytande över massmedierna, särskilt
massmediekoncentration, och hur ny teknik påverkar utvecklingen inom
massmediebranschen.
Sedan början av 1990-talet har ägarstrukturen på radio- och TV-området
förändrats främst till följd av tillkomsten av kommersiell radio och TV. Detta
har även medfört att det utländska ägandet ökat. Även inom pressområdet har
ett tidigare stabilt ägarmönster brutits och utländska ägarintressen har etablerat
sig i Sverige. Den nya tekniken kommer till viss del att innebära att
massmedierna smälter samman och att produktionen av massmedierna
successivt förändras. Konsumtionsmönster kan i framtiden även förändras till
följd av den nya tekniken. Detta innebär att massmedieforskningen i allt högre
grad kommer att inrikta sig på frågor om t.ex. massmediekoncentration och
hur den nya tekniken kan förändra utvecklingen av massmediebranschen.
Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146),
redovisningar från NORDICOM samt rapporter från den statliga kommittén
Rådet för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:1) har legat till grund för
regeringens bedömning av forskningen inom massmedieområdet. I det
följande redovisas resultaten.
Programråd för massmedieforskning
Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146) lade i
december 1994 fram ett förslag om massmedieforskning för bransch och
samhälle. Förslaget innebar att ett programråd för massmedieforskning skulle
inrättas i samverkan mellan stat och bransch där branschen till övervägande
del skulle finansiera verksamheten. Den slutliga utformningen av verk-
samheten och finansieringen skulle utformas i avtal mellan bransch och stat.
Vid remissbehandlingen framkom att utredningens förslag inte hade fullt
stöd. Mot bakgrund av kritiken om förslaget om organisationen av den
sektoriella massmedieforskningen bör de organisatoriska och ekonomiska
förutsättningarna för den sektoriella massmedieforskningen som helhet
254
ytterligare övervägas. Förslaget bereds för närvarande inom regerings-
kansliet.
Kulturutredningen har därutöver i sitt betänkande Kulturpolitikens in-
riktning (SOU 1995:4) pekat på behovet av en utvecklande och stödjande
funktion för de traditionella massmedierna och de elektroniska medierna.
Utredningen pekar särskilt på behovet av en kulturpolitiskt inriktad upp-
följning och utvärdering av massmedieområdet. Även detta har kommenterats
i remissyttranden. Förslaget behandlas i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik.
Mediekoncentration
Rådet för mångfald inom massmedierna är en statlig kommitté (Ku 1995:1)
som har bl.a. till uppgift att följa och analysera medieutvecklingen särskilt när
det gäller frågor rörande ägande och maktkoncentration inom medierna. Fem
rapporter har presenterats sedan rådet inrättades i mars 1995. Rapporten
1995:1 Vad är mediekoncentration? är en diskussionsrapport om begrepp och
teorier som förekommer i litteraturen och i den politiska debatten om medie-
koncentration m.m. Rapporten 1995:2 Mediekoncentration - En bibliografi är
en presentation av litteratur inom området. Rapporten 1995:3 Svenska
medieägare - Ägarförändringar och samarbetsprojekt 1995, utgör en del av
underlaget för en systematisk genomgång av ägarförhållandena i svenska
medier. Rapporten 1996:1 Privat lokalradio är en översikt över den privata
lokalradions förutsättningar och omfång i Sverige. 1996:2 Yttrandefriheten,
grundlagarna och mediekoncentrationen - rapport från seminarium den 14
februari 1996 med dokumentation av inlägg och anföranden vid seminariet.
Rådet kommer under 1996 att bl.a. ge ut en mer genomarbetad studie om
ägande och ägandeförändringar inom svenska massmedier, en undersökning
om svenska journalisters inställning till mediekoncentration, samt studier
rörande ny teknik och massmediekoncentration och musikindustrin samt
massmediekoncentrationen.
NORDICOM
Regeringen anser att NORDICOM:s uppgift att göra information tillgänglig
om medie- och kommunikationsforskning är synnerligen angelägen. Även
NORDICOM:s arbete med att utarbeta mediestatistik och följa medieutveck-
lingen är av stor vikt som underlag för statsmakterna beslut. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1, utgiftsområde 17, anslag
J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen att 820 000 kr
anvisas NORDICOM för år 1997.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
255
NORDICOM ges i uppdrag att fungera som internationellt dokumen-
tations- och forskningscentrum inom området våldsskildringar i medier.
UNESCO har anslagit 50 000 USD. Kompletterande finansiering kan komma
att ske från EU, svenska fonder och medieföretag. Regeringen föreslår att
1 500 000 kr anvisas för ändamålet i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 16, under anslaget B 6. Göteborgs universitet: Forskning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 13
Kulturdep.
256
Till Närings- och handelsdepartementets område hör stöd till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete, samt energiforskning.
Sammanfattning av anslagen för forskning och utveckling redovisas i
tabellen nedan (miljoner kronor).
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
|
Anvisat 1995/96 (18 mån.) |
Förslag 1997 |
Beräknat 1998 |
Beräknat 1999 | |
|
Teknisk FoU |
1 603,0 |
783,4 |
681,3 |
697,4 |
|
Rymdverksamhet |
820,4 |
576,1 |
534,8 |
548,1 |
|
Energiforskning |
310,1 |
235,8 |
231,9 |
237,6 |
|
Geovetenskaplig |
7,3 |
4,9 |
4,7 |
4,9 |
|
Provnings- och |
72,9 |
45,9 |
45,9 |
45,9 |
|
Regionalpolitisk |
12,1 |
7,9 |
7,8 |
8,0 |
|
Konkurrens- |
7,6 |
1,7 |
1,8 |
1,8 |
|
Summa |
2 833,4 |
1 655,7 |
1 508,2 |
1 543,7 |
Utgiftsområden
Följande utgiftsområden berörs:
Utgiftsområde 19, Regional utjämning och utveckling:
Regionalpolitisk forskning
Utgiftsområde 21, Energi:
Energiforskning
Utgiftsområde 24, Näringsliv:
Teknisk FoU, Rymdverksamhet, Geovetenskaplig forskning Provnings-
och mätteknisk FoU och konkurrensforskning
257
17 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 5
Kommentar till resursutvecklingen
Det statsfinansiella läget har framtvingat en kraftig minskning av de
medel som anvisas över budgeten för teknisk forskning och utveckling.
Regeringens ambition, vilken redovisas i denna proposition i avsnitt 3.4.
är att huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras genom
stiftelsemedel. Regeringen anser att Forskningsfinansieringsutredningens
förslag om att överföra 300 mkr från anslaget för teknisk forskning och
utveckling till kompetensutveckling inom högskolan inte skall genom-
föras.
Forskningsstödjande och forskningsutförande organ
Statsmakterna har länge avsatt en stor del av anvisade medel inom det
näringspolitiska området till teknisk forskning och utveckling (FoU) för
att stimulera näringslivets tillväxt. De statliga insatserna för teknisk FoU
görs i huvudsak inom högskolesystemet, inom industriforskningsinstituten
och i någon, men i mycket begränsad omfattning, som ett direkt stöd till
företagens egen FoU. Därtill innebär medlemskapet i EU att företag,
högskolor och institut har möjlighet att delta i europeiska FoU-projekt och
erhålla visst finansiellt stöd för detta.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för att
verkställa huvuddelen av FoU-insatsema inom Närings- och handels-
departementets område. Verket utvecklar kontinuerligt metoderna för
detta.
Det svenska deltagandet i det internationella rymdsamarbetet inom
European Space Agency, ESA, innehåller insatser för forskning men är
till övervägande del inriktat på teknisk utveckling av högt kvalificerade
produkter inom rymdområdet.
Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas
i regeringens kommande energiproposition. Sveriges geologiska undersök-
ning, SGU, finansierar viss grundläggande geovetenskaplig forskning.
Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB bedriver ett omfattande
arbete för att utveckla standarder och lämpliga provningsförfaranden.
Staten stödjer regionalpolitisk forskning vid Statens institut för regional
forskning, SIR. Sedan tre år tillbaka finansierar Konkurrensverket viss
forskning om konkurrensfrågor.
Som framgår av avsnitt 3.3 är insatserna i Sverige för FoU totalt väl i
nivå med de länder som satsar mest. Näringslivets andel av FoU-
insatsema är stor. Ett fåtal stora koncerner inom läkemedel, telekommuni-
kation och transportmedel svarar för huvuddelen. Näringslivets FoU-
verksamhet är främst inriktad mot utveckling och endast i liten grad mot
forskning. Staten står för finansieringen av huvuddelen av den tekniska
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
258
forskningen. Denna forskning är till sin omfattning relativt liten i för-
hållande till näringslivets satsningar på utveckling. De större och mer
FoU-intensiva företagen ökar sina kontakter med högskole- och instituts-
forskningen. Många små och medelstora företag har dock både begränsade
egna utvecklingsresurser och svagt utvecklade kontakter med forskningen
inom sina verksamhetsområden.
Takten i den internationella utvecklingen av teknik och tekniska system
är hög. Det ställer stora krav på företagen och högskolesystemet att
upprätthålla och förnya kunskapen i takt med utvecklingen i omvärlden.
Internationaliseringen ställer ökade krav på företagen att ständigt ligga vid
forskningsfronten. Komplexiteten i företagens tekniktillämpningar ökar
samtidigt som produktcyklema blir kortare. Företagen har svårigheter att
själva upprätthålla en forskning med både tillräcklig bredd och djup. De
blir därmed beroende av att en relevant kunskapsbildning sker inom
universitet och högskolor eller i andra forskningsorganisationer där staten
bidrar till finansieringen. De små och medelstora företagen har ett
växande behov av kunskap och kompetens. De blir för sin utveckling
alltmer beroende av de större företagens utvecklingsresurser, av industri-
forskningsinstituten och av forskningen vid högskolan. Ur ett tillväxt-
perspektiv är inte bara kunskapsutvecklingen i sig viktig utan även hur
kunskap och kompetens sprids i näringslivet. Det har också stor betydelse
hur problemställningar i näringslivet kan föras in i högskolan.
Det finns ett stort behov av insatser för att göra ny teknik tillgänglig
för framförallt små och medelstora företag. Regeringen har föreslagit
insatser på området i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop.
1995/1996:222, Vissa insatser för att halvera arbetslösheten till år 2000,
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.). Det gäller bl.a.
kunskapsspridning till små och medelstora företag från mindre och
medelstora högskolor, industriforskningsinstitut och från större företag via
s.k. industriella utvecklingscentrum.
Den svenska FoU-miljöns konkurrenskraft är väsentlig för näringslivet.
Framförallt de företag som är internationellt verksamma har stora
möjligheter att dra nytta av och samverka med forskare och forskningsin-
stitutioner i andra länder. Om tillgången är bättre i andra länder till
utbildade människor och till forskningsmiljöer som upprätthåller en
kvalificerad både grundläggande och tillämpad forskning inom viktiga
områden för företagen, kan dessa komma att välja att göra sina framtida
investeringar i egna FoU-resurser utanför Sverige. En sådan utveckling
skulle leda till att det svenska FoU-systemet gradvis utarmades.
Den svenska FoU-miljön måste ur näringslivets synvinkel vara minst
lika bra som andra länders för att främst de större internationellt
verksamma företagen skall ha råd att bibehålla och öka sina forsknings-
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
259
och utvecklingsresurser i Sverige. Regeringen ser det som en viktig
uppgift att skapa en FoU-miljö i Sverige som är konkurrenskraftig jämfört
med FoU-miljöer utomlands.
Regeringen anser att det finns ett stort behov av insatser för att stödja
strukturutvecklingen inom näringslivet, att tillgodose näringslivets behov
av nya kunskaper och kompetens och att sprida kunskaper till och mellan
företag. För att åstadkomma detta har ett antal teknikpolitiska instrument
utvecklats. Dessa syftar till att öppna nya kunskapsområden vid högsko-
lan, stärka den vetenskapliga kompetensen inom olika områden, öka
samarbetet inom högskolan genom att stimulera disciplinövergripande
forskning, öka samverkan mellan högskoleforskningen och näringslivet,
öka deltagandet i det internationella FoU-samarbetet, särskilt inom EU,
bidra till bransch- och företagsnära tillämpad forskning, bidra till
nätverksbyggande inom näringslivet samt öka rörligheten mellan högskola
och näringsliv.
FoU-program
NUTEK har tillgång till mycket omfattande nätverk av forskare nationellt
och internationellt verksamma inom högskola, institut och näringsliv. I
nätverken ingår även ledande företrädare för näringslivet inom viktiga ut-
vecklingsområden. Detta har varit en viktig förutsättning för att NUTEK
har kunnat utveckla långsiktiga programsatsningar för forskning inom de
medicinska, naturvetenskapliga och tekniska områdena. Gemensamt för
dessa insatser är att de bidragit till att utveckla kompetens inom högsko-
lan på områden som bedömts vara av stor betydelse för näringslivet på
lång sikt. Insatserna har grundforskningskaraktär och är långsiktiga. För
närvarande löper ca 50 sådana FoU-program. Näringslivet engagerar sig
aktivt i verksamheten, i styr- och referensgrupper eller på annat sätt.
Materialkonsortier
NUTEK och Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) presenterade
gemensamt år 1990 förslaget att sammanföra ett antal forskargrupper som
arbetade på olika aspekter inom ett större gemensamt materialområde till
forskningskonsortier för att gemensamt utveckla kunskapen inom området.
Idag finns nio sådana konsortier (se vidare avsnitt 14.4.1).
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
260
Kompetenscentrum
Regeringens bedömning: Satsningen på kompetenscentrumen bör
fortsätta.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Kompetenscentrumen är ett initiativ från NUTEK för att utveckla högsko-
lans samverkan med näringslivet. Syftet är att skapa starka forsknings-
miljöer vid svenska högskolor som företag aktivt och uthålligt medverkar
i och därmed långsiktigt drar nytta av. Högskolan kan samtidigt dra nytta
av företagens kunskaper. I forskningsarbetet deltar regelmässigt företagens
forskare.
Kompetenscentrumen har utformats på grundval av en betydande svensk
och internationell teknikpolitisk erfarenhet. De syftar till att skapa
effektiva samverkansformer mellan högskola och näringsliv där båda
parters utveckling står i fokus. Kompetenscentrum är för närvarande den
mest utvecklade formen för samarbete mellan näringsliv och högskola
inom mer avgränsade och avancerade kunskapsområden.
Kompetenscentrumen är långsiktiga men tidsbegränsade satsningar på
5-10 år. Urvalet har föregåtts av en omfattande och noggrann process i
bred konkurrens mellan olika forskargrupper och högskolor.
Under de gångna två åren har 28 kompetenscentrum etablerats.
Verksamheten vid dessa byggs nu upp inom ett brett fält av strategiskt
viktiga områden.
Skälen för regeringens bedömning: Såväl NYFOR som RRV anser att
kompetenscentrum har en stor potential (se avsnitt 3.9).
Regeringen delar bedömningen och anser att kompetenscentrum är ett
viktigt initiativ för att åstadkomma samverkan mellan högskola och
näringsliv. Satsningen på kompetenscentrumen bör fortsätta.
Särskilda FoU-program
I syfte att stärka konkurrenskraften inom strategiska industriområden har
regeringen inrättat fyra särskilda program för forskning vid högskolor och
institut inom branscherna flyg-, fordons-, verkstads- och träråvarubaserad
industri (se avsnitten 6.3.2. och 14.4.2). Dessa program förutsätter
satsningar från berörd industri på minst samma nivå som de statliga.
EU:s FoU- program
EU:s FoU-program bidrar i hög grad till att stärka samarbetet mellan
näringsliv och högskola. NUTEK är huvudansvarig myndighet för
programmen informationsteknik, kommunikationsteknik, industri- och
materialteknik, marin teknik, icke nukleär energiteknik, standardisering,
mätning och provning samt de aktiviteter som rör spridning och ex-
261
ploatering av forskningsresultat. Ansvaret innebär att NUTEK för dessa
program skall ge information, råd och hjälp till näringslivet och det
svenska forskarsamhället i syfte att öka det svenska deltagandet i EU:s
program för forskning och utveckling. EU/FoU-rådet har ett övergripande
ansvar för bl.a. allmän informationsverksamhet om EU:s FoU-program
och för serviceverksamhet av generell karaktär. EU:s FoU-program
behandlas utförligt i avsnitt 3.13.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Regeringens bedömning: Det pågående strukturarbetet har stor
betydelse för att stärka och effektivisera den industrinära forsk-
ningen. Kommittén för omstrukturering och förstärkning av
industriforskningssystemet, KOFI, upphör i och med utgången av
november månad år 1996. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om hur det fortsatta strukturarbetet skall bedrivas.
Statens syfte med insatserna för en industrinära forskning inom ramen för
industriforskningsinstituten är bland annat att tillhandahålla en in-
frastruktur för teknisk utveckling och kompetensspridning som är
lättillgänglig, opartisk och problemlösande inte minst för små och
medelstora företag.
Industriforskningsinstituten har en kapacitet att bidra till kompetensupp-
byggnad och ökad konkurrenskraft hos dessa vilken hittills inte fullt ut
tagits till vara.
Industriforskningssystemet har de senaste åren varit föremål för ett
omfattande utredningsarbete. För närvarande arbetar en kommitté,
Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforsknings-
systemet, KOFI, för att åstadkomma struktur- och organisationsföränd-
ringar. I KOFI deltar företrädare för näringsliv, högskola och sektors-
forskningsorgan.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén avlämnade en delrapport
till Näringsdepartementet den 1 april 1996 med förslag till kriterier som
bör gälla för institut som i fortsättningen erhåller statsbidrag till sin
basforskning. I rapporten som är ett värdefullt steg i strukturarbetet, ingår
också förslag till en ny finansieringsmodell.
Kommittén har identifierat några institut som kan utgöra pilotfall i
strukturarbetet och har inlett diskussioner med industriintressentema, vilka
är huvudfinansiärer av verksamhetena, liksom med Stiftelsen för kunskap
och kompetensutveckling som enligt sina stadgar förfogar över medel för
aktiekapital och för att täcka vissa direkta kostnader vid omstrukturering
av instituten. De aktuella förhandlingarna förväntas resultera i modellavtal
som kan vara vägledande för det fortsatta strukturarbetet.
Regeringen anser att industriforskningssystemet är ett viktigt instrument
för att främja sysselsättningen genom att stärka företagens konkurrens-
262
kraft. Det pågående strukturarbetet syftar till att effektivisera och stärka
den industrinära forskningen. Industriforskningsinstituten har också en roll
att spela som brygga mellan EU-forskningen och de små- och medelstora
företagen.
Kommittén KOFI upphör i och med utgången av november månad år
1996. Det bör ankomma på regeringen att besluta om hur det fortsatta
strukturarbetet bör bedrivas. De i KOFI:s delrapport nämnda kriterierna
för uppbyggnaden av framtida institut och den finansieringsmodell som
föreslås av kommittén utgör en viktig utgångspunkt för det fortsatta
arbetet.
Företagens förmåga att utnyttja ny kunskap och teknik i sin affärsverk-
samhet är av avgörande betydelse för ökad tillväxt. För närvarande finns
betydande brister när det gäller överföring av kunskap och kompetens till
små och medelstora företag. Flera insatser, med en inriktning som inte
tidigare prövats i Sverige, har dock gjorts under de senaste åren i syfte att
förbättra denna situation. I det följande berörs sådana insatser i de av
NUTEK ledda pilotprogrammet vid industriforskningsinstituten, de
regionala företagskonsortiema liksom i programmen för förbättrad
tekniköverföring.
Pilotprogram vid industriforskningsinstituten
NUTEK anslog den 1 december 1994 medel för ett pilotprogram för
tekniköverföring till små och medelstora företag. Programmet genomförs
av några utvalda industriforskningsinstitut. Det omfattar nu ca 11 miljoner
kronor per år.
Genom att staten tar på sig ett initialt finansieringsansvar för verksam-
het som vänder sig till små och medelstora företag utanför intressent-
kretsen, inklusive kooperativa sådana, kan instituten aktivt uppsöka dessa.
En utvärdering av programmet presenterades i mars 1996. Den visar
sammanfattningsvis på ett hittills lyckat resultat.
Erfarenheter från Sverige och från utlandet visar att det är svårt att få
full kostnadstäckning för en inledande kontaktverksamhet riktad till små
och medelstora företag. Där kontakter etablerats är situationen en annan.
Kortsiktiga projekt kan vara helt kommersiella. lu mer långsiktiga
projekten är desto svårare är det för ett litet företag med liten kapitalbas
och omsättning att finansiera huvuddelen av forskningsprojektet.
Regeringen föreslår i prop. (1995/96:222) Vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000, att programmet skall fortsätta och utvidgas.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
263
Regionala utvecklingskonsortier
Regeringen har för perioden åren 1995-2000 avsatt sammanlagt 170
miljoner kronor till regionala utvecklingskonsortier med små och
medelstora företag inom regionalpolitiskt prioriterade områden (se avsnitt
14.5.4). I projektet utvecklas företagsnätverk i syfte att nå en större
efterfrågan på kompetensutveckling. Som kompetensresurs används
institut, universitet och högskolor samt större företag.
Program för förbättrad tekniköverföring
Regeringen gav hösten 1995 NUTEK i uppdrag att under en treårsperiod
genomföra ett program för tekniköverföring med syfte att förbättra
möjligheterna för små och medelstora företag att utnyttja teknik i sin
affärsutveckling. För ändamålet anvisades 50 miljoner kronor.
Regeringen noterar att det bland företagen finns ett betydande intresse
för att bilda lokala grupperingar av företag för tekniköverföring. Det är
enligt regeringens uppfattning värdefullt att företagens behov och
efterfrågan så långt som möjligt är styrande vid utformningen av ett
effektivare system för tekniköverföring i Sverige. Härutöver erfordras
åtgärder som syftar till en utökad samverkan mellan aktörerna och en för
företagen mer effektiv hänvisningsservice.
Inom teknikområden med bred tillämpningspotential skapar utvecklingen
många affärsmöjligheter. Regeringen anser att det är värdefullt att stödja
forskningsbaserade företag för att därigenom kommersialisera ny teknik.
Sådana företag bildas främst genom s.k. avknoppning från högskolor och
institut.
Stöd lämnas även till kvalificerade innovationer i tidiga skeden av
utvecklingen hos små, ofta nystartade företag, s.k. såddfinansiering.
Projekten har ofta hög risk. NUTEK är en viktig aktör på riskkapi-
talmarknaden i detta segment. Stödet sker främst genom villkorslån eller
lån mot royalty.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
264
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Regeringens bedömning: Insatser bör göras inom kunskaps-
områden som är strategiska för näringslivets utveckling i ett längre
tidsperspektiv. Verksamhet bör därför bedrivas inom områdena
framväxande teknikområden, industriella processer och produkter
samt inom de fyra nya insatsområdena mindre företags kompetens-
och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning,
komplexa tekniska system samt människa, teknik, organisation. Den
ansvariga myndigheten, NUTEK, bör besluta om den detaljerade
utformningen och fördelningen av forsknings- och utvecklingsinsat-
serna. I budgetpropositionen anvisas medel för denna verksamhet
under anslaget Teknisk forskning och utveckling.
Offentliga insatser för utveckling av de framväxande teknikområdena
informationsteknik, bioteknik och materialteknik kan lägga en grund för
förnyelse och tillväxt inom stora delar av näringslivet. Strategisk
teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och det europeiska FoU-
samarbetet EUREKA är väsentliga instrument i en tillväxtskapande politik
för att främja och stödja nyetableringar av företag med forsknings- och
teknikbaserade affärsidéer.
Verkstadsindustrin (inkl, transportmedel), processindustrin (skog, kemi,
livsmedel, metallurgi), materialindustrin (stål och metall, plast, trä,
betong), den elektrotekniska industrin, läkemedelsindustrin och den
medicintekniska industrin har avgörande betydelse för svensk ekonomi.
Forskning och utveckling inom området industriella produkter och
processer är av stor betydelse för bibehållen konkurrenskraft inom dessa
industrigrenar.
Förändrade omvärldsförutsättningar kräver offentliga insatser inom ett
antal viktiga områden. Dessa är komplexa tekniska system, mindre
företags kompetens- och teknikförsörjning, människa-, teknik-, organisa-
tion (MTO) samt tjänsteproduktion och IT-användning.
Regeringen föreslår i de följande avsnitten insatser inom strategiska
kunskapsområden. Dessa beskrivs närmare under rubrikerna framväxande
teknikområden, industriella processer och produkter samt nya insatsom-
råden.
265
14.4.1
Regeringens bedömning: NUTEK:s insatser för forskning och
utveckling inom informationsteknik, bioteknik och materialteknik
bör fullföljas och nya utvecklas.
NUTEK:s insatser på IT-området bör i högre grad främja an-
vändningen av informationsteknik såväl inom privat som inom
offentlig verksamhet, inte minst rörande tjänsteutvecklingen inom
kommuner och landsting. Regeringen avser att ge NUTEK i
uppdrag att lämna förslag om en ny programstruktur för FoU på IT-
området. NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad
inom bör i ökande utsträckning inriktas mot forskning kring
industriell programvaruteknik och utveckling av metoder för
komplexa system.
NUTEK: s insatser för strategisk teknikutveckling, teknikbaserad
såddfinansiering och EUREKA-samarbete bör fortsätta.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Informationsteknik
Sverige tillhörde de länder som tidigt uppmärksammade informationstek-
nikens möjligheter och därför satsade på kunskapsuppbyggnad. Under
1980-talet genomfördes ett nationellt mikroelektronikprogram (NMP),
vilket efterföljdes av ett systemtekniskt inriktat program (IT 4) som
slutfördes år 1992. Tillsammans innebar dessa båda program satsningar
från staten och näringslivet på närmare två miljarder kronor. Dessa
satsningar var mycket viktiga för att öka forsknings- och utbildnings-
kapaciteten vid universitet och högskolor i Sverige.
Under år 1991 genomfördes utredningen IT 2000 (Ds 1991:63). IT
2000 gav förslag till riktlinjer för en IT-politik inom främst det näringspo-
litiska området, där forskning och utveckling gavs fortsatt hög prioritet.
Det resulterade bl.a. i att ett nytt kraftfullt FoU-program på IT-området
tillskapades inom NUTEK. För det första anslagsåret (1993/94) anvisade
riksdagen 358 miljoner kronor för satsningar på basteknik som utgår från
näringslivets behov av IT-forskning och utbildning samt på FoU för god
IT-användning. Som tidigare redovisats i avsnitt 3.11.7, anser IT-kommis-
sionen (SB 1995:01) i sitt delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU inom
IT-området har varit alltför teknikdriven. Kommissionen menar att
utvecklingen i högre grad bör styras utifrån ett användarperspektiv.
Riksdagen har efter förslag (prop. 1995/96:125) beslutat om Åtgärder
för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Där
föreslås att statsmakternas roll ska vara att stimulera användningen av IT
på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en
IT-utveckling som i hög grad drivs av många enskilda och lokala initiativ
måste statens insatser härvidlag ses som en del av och samverka med den
mängd utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i
näringslivet och i olika lokala nätverk och organisationer. Vidare föreslås
att staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordningen,
utbildningen samt samhällets informationsförsörjning. På det näringspoli-
266
tiska området framhåller regeringen vikten av att främja åtgärder som ökar
näringslivets och inte minst de små och medelstora företagens IT-an-
vändning samt främjar utvecklingen av svensk programvaruindustri.
Forskning inom industriell programvaruteknik och utveckling för
hantering av komplexa system föreslås få ökad prioritet. Samarbetet
mellan forskningen vid universitet och högskolor och näringslivet bör
utvecklas.
NUTEK har i sin anslagsframställning bl.a. förordat ett närmare
samarbete mellan staten och kommunerna för att underlätta tjänsteutveck-
lingen med hjälp av IT. NUTEK framhåller att statens satsningar på bl.a.
FoU i större utsträckning än hittills bör beakta tjänsteföretagens behov.
Stöd för utveckling av framtidens IT-baserade tjänster bör enligt NUTEK
ske i nära samverkan med användarna. NUTEK önskar utveckla sitt
programarbete på sådant sätt att utvecklare/tillverkare och inköpare/-
konsumenter bättre finner varandra. NUTEK framhåller vikten av att en
ökad satsning på IT-användning kompletteras med stöd för att stimulera
en inhemsk IT-produktion.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen tillstyrker de förslag till
inriktning som anförts av IT-kommissionen och av NUTEK. Den
föreslagna politiken bör genomföras utifrån nedanstående riktlinjer, vilket
samtidigt förutsätter utökade uppdrag för NUTEK.
Regeringen föreslår att NUTEK:s FoU-insatser på IT-området i högre
grad än idag bör inriktas på att främja användningen av informationstek-
nik inom såväl privat som offentlig verksamhet, inte minst avseende
tjänsteutvecklingen inom kommuner och landsting, för att därigenom
skapa bättre förutsättningar för de svenska IT-företagens förnyelse och
tillväxt.
Härigenom breddas NUTEK:s uppgift till att omfatta hela tjänstesektorn
inklusive den offentliga. Genom NUTEK:s ökade medverkan för en
bredare samhällelig IT-användning förbättras möjligheterna att tillgodose
såväl behoven av förnyelse och tillväxt i näringslivet som behoven av
kostnadsreduceringar och kvalitetsökning i den offentliga sektorns
tjänsteproduktion. Samtidigt förbättras förutsättningarna för användarna
att utveckla kunskapsintensiva tjänster med höga förädlingsvärden.
NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad bör i ökande
utsträckning inriktas mot forskning kring industriell programvaruteknik
och utveckling av kunskaper om och metoder för komplexa system.
Forskning och utbildning inom detta område är av strategiskt intresse för
svenskt näringsliv.
Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen av NUTEK :s verksamhet
på IT-området avser regeringen att ge NUTEK i uppdrag att före utgången
av år 1997 lämna förslag till regeringen om en ny programstruktur för
FoU på IT-området. Förslaget bör utformas med beaktande av andra
forskningsfinansiärers insatser och uppgifter på IT-området och i samråd
med bl.a. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Rådet för
arbetslivsforskning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
267
Bioteknik
Biotekniken integrerar natur- och ingenjörs vetenskaper och bygger på
resultat av ett antal genombrott inom den naturvetenskapliga grund-
forskningen.
I utredningen Biologi och Teknik i Samverkan, BoTiS (NUTEK rapport
R 1995:5) har representanter från industri och högskola kartlagt och
prioriterat behov och möjligheter inom bioteknikområdet, främst bland
små och medelstora företag. I enlighet med utredningens rekommenda-
tioner föreslår NUTEK för nästa treårsperiod insatser inom bioteknikom-
rådet. Dessa består av fem delområden, nämligen kombinatorisk kemi, IT
och mätteknik i biotekniska processer, bioinformatik, bioelektronik och ny
sekvenseringsteknik för DNA. Samtliga delområden innebär en kom-
bination av moderna biovetenskaper och informationsteknik i form av
mikroelektronik eller programvaruhantering. Möjligheter till internationellt
samarbete t.ex. inom EU:s program finns då förslaget har en tydlig
inriktning mot delområden som väntas få en större volym under det femte
ramprogrammet inom EU.
Skälen för regeringens bedömning: Biotekniken har en stor utveck-
lingspotential. Sverige bör därför sträva efter en god position inom
bioteknisk forskning och utveckling. Sambandet mellan forskning och
produktutveckling inom bioteknikområdet är tydligt. För bioteknikföre-
tagen är samarbete med universitet eller små specialiserade utvecklings-
bolag ofta nödvändigt. Tillgång till högkvalitativ forskning är ett
livsvillkor för avancerade bioteknikföretag. Det är av vikt att pågående
FoU-insatser inom området genomförs och att NUTEK vidarutvecklar
dem och sin roll med hänsyn till andra forskningsfinansiärer på området.
Materialteknik
Materialkonsortierna initierades av NUTEK i samarbete med Naturveten-
skapliga forskningsrådet (NFR) år 1990. Syftet var att inom högskolan
bygga upp miljöer för industrirelevant, tvärvetenskaplig forskning inom
materialområdet.
Under de fem första åren byggdes konsortierna upp. Materialkonsortier-
na inriktades inledningsvis på kompetensuppbyggnad. Industrins
samarbete med konsortierna har ökat kontinuerligt. Industrin och, i någon
mån EU, bidrar i dag med nästan lika mycket som övriga finansiärer
vilket är ett uttryck för ett starkt näringslivsintresse. Programmet inom
de tvärvetenskapliga materialkonsortierna planeras fortsätta enligt de
ursprungliga planerna och avslutas år 2000.
NUTEK föreslår även ett nytt programblock inom materialteknikom-
rådet under benämningen "Nya komponenter för morgondagens närings-
liv". Det syftar till att bygga upp helt ny kunskap om material, processer
och teknik för komponenter och mikrosystem, som bedöms kunna ge
möjligheter att utveckla nya typer av produkter och tjänster inom områden
där svensk industri idag har begränsad produktion eller FoU. Pro-
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
268
gramblocket omfattar såväl forskning som överföring av kunskap från
högskolan till industrin. Satsningen bedöms vara en viktig bas för
deltagande i förväntade satsningar inom materialområdet i EU:s femte
ramprogram.
Skälen för regeringens bedömning: Konsortiernas arbetsmetoder och
organisation studerades av internationella experer i en första utvärdering
år 1991. Nästa utvärdering gjordes år 1992 (NUTEK/NFR:s rapport R
1992:45). De bästa konsortierna ansågs vara av världsklass. Två konsorti-
er, som ej uppfyllde de ställda kriterierna, avvecklades. I december 1995
utfördes en tredje utvärdering av de nio återstående (NUTEK/NFR:s
rapport R 1995:46). Det konstaterades i denna att konsortierna väl tagit
vara på rekommendationerna från tidigare utvärderingar och varit mycket
framgångsrika. Det noterades också att det finns potential för ytterligare
industrisamarbeten inom några konsortier. Regeringen anser att verksam-
heten inom materialkonsortierna bör fortgå enligt uppgjorda planer samt
att nya planerade insatser inom materialteknik bör genomföras.
Strategisk teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och
EUREKA
Inom framväxande teknikområden uppstår ofta ett stort antal teknik-
baserade affärsidéer med hög kommersiell potential. Dessa idéer befinner
sig olika långt från en teknisk och kommersiell realisering och de har
också olika grad av förankring i etablerade företag. Marknadskrafterna är
ofta inte tillräckliga för att driva en idé som är baserad på nya forsknings-
rön och radikalt ny teknik fram till produktstadiet. Detta gap mellan
forskning och produktutveckling är ett hinder för att teknik som har
särskilt stor potential skall få ett första fotfäste utanför forskningsvärlden.
Teknikbaserade affärsidéer med stor tillväxtpotential, företrädesvis i
mindre, ofta nystartade företag, är i många fall förknippade med en så hög
risk att den normala riskkapitalmarknaden inte är beredd att finansiera
genomförandet av dessa.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är viktigt
att stödja forsknings- och teknikbaserat nyföretagande som sker genom
s.k. avknoppning från högskolor och forskningsinstitut. Ett program vid
NUTEK för strategisk teknikutveckling, som innebär stimulans och stöd
till förstudier och verifiering av radikalt nya forskningsnära och teknik-
baserade produktidéer i ett så tidigt skede att en affärsplan endast mycket
vagt kan formuleras, kan enligt regeringen spela en viktig roll för att öka
denna form av nyföretagande.
NUTEK har även en viktig roll i att stödja teknikbaserade affärsidéer.
Det sker genom s.k. såddfinansiering och att i övrigt ge rådgivning och
service för att projekt skall ges goda förutsättningar att utvecklas till ett
skede då de kan prövas av efterföljande finansiärer enligt de normer som
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
269
gäller på riskkapitalmarknaden.
Inom ramen för det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet
EUREKA kan teknikintensiva företag samarbeta med företag och
forskningsinstitutioner i övriga Europa för att utveckla nya produkter,
system och metoder. NUTEK är Sveriges projektkoordinator i samarbetet.
NUTEK bör även fortsättningsvis stimulera och stödja svenska företags
deltagande i EUREKA. Finansieringen av projekten vilar i första hand på
företagen. De medel som särskilt avsatts inom anslaget Teknisk forskning
och utveckling används till förstudier av projekt och som projektmedel till
i första hand små företag. Projektmedel bör i vissa fall kunna utgå till
större företag till exempel när små företag eller forskningsinstitutioner
deltar i projektet eller när ett större svenskt företags medverkan i ett
EUREKA-projekt bedöms ha positiv betydelse för svensk kompetensupp-
byggnad inom ett visst område.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Regeringens bedömning: Inom området process- och produkt-
utveckling bör pågående FoU-program fullföljas och föreslagna nya
genomföras.
Det tidigare inrättade programmet för träråvarubaserad industri bör
förlängas i ytterligare tre år.
Regeringen avser att göra en översyn av de samlade insatserna för
fordonsforskning och utarbeta övergripande mål för denna.
Det tidigare inrättade fordonstekniska programmet bör förlängas
med fem år. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma
detaljerna i organisationen av programmet och att förhandla fram ett
avtal med deltagande parter. Ansträngningar bör göras för att
komplettera programmet med ett antal större målstyrda projekt bl.a.
för förbättring av fordonens miljö- och säkerhetsegenskaper.
Övriga pågående och planerade FoU-program inom transportteknik
och logistik bör fullföljas.
FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för fortsatt
framgångsrik förnyelse och utveckling av näringslivet inom detta
område.
Process- och produktutveckling
Inom området process- och produktutveckling pågår samt föreslås av
NUTEK ett antal fleråriga forsknings- och utvecklingsprogram inom
verkstadsteknik, produktframtagningsprocesser, mätteknik, processstyming
och underhåll, industriell tillväxt och förnyelse mot miljöanpassad och
uthållig produktion, miljöanpassning av produkter samt miljövärderings-
system.
Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399) om riktlinjer för ett treårigt forsknings-
270
program för träråvarubaserad industri med delad finansiering mellan stat
och industri. Programmet löper ut under innevarande budgetår. En
fortsättning av programmet bedöms av deltagarna och berörda myndig-
heter som väsentlig för kunskapsförsörjningen av den träråvarubaserade
industrin.
Skälen för regeringens bedömning: Den industriella teknikens ut-
veckling mot ökad komplexitet kräver ständigt nya kunskaper för ökad
effektivitet i produktionen. Insatser behövs därför för att stödja forskning
och utveckling inom områden med väsentlig industriell potential.
Regeringen anser att det är av vikt att pågående och nya FoU-insatser
inom området processer och produktutveckling fullföljs och vidareutveck-
las. Regeringen anser vidare att det tidigare inrättade programmet för
träråvarubaserad industri har fyllt en viktig funktion för utvecklingen av
denna industri. Programmet bör förlängas i ytterligare tre år med en statlig
finansiering om 10 miljoner kronor per år. En riktlinje i utformningen av
programmet bör vara att deltagande företag skall bidra till programmet
med minst motsvarande finansiering.
Transportteknik och logistik
Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30,
rskr. 1992/93:399, bet. 1992/93:FÖU13, rskr. 1992/93:393) om riktlinjer
för ett fordonstekniskt forskningsprogram (FFP) och ett flygtekniskt
forskningsprogram (NFFP), båda treåriga med delad finansiering mellan
stat och industri. Med stöd av riksdagens beslut godkände regeringen i
december 1993 ett förslag till avtal mellan staten och fordonsindustrin om
ett fordonstekniskt forskningsprogram och i januari 1994 ett förslag till
avtal mellan staten och flygindustrin om ett nationellt flygtekniskt
forskningsprogram. Programmen löper ut innevarande budgetår. Regering-
en har inför den forskningspolitiska propositionen låtit en särskild utredare
utvärdera programmen.
Utredaren av det fordonstekniska forskningsprogrammet rekommenderar
en fortsättning av programmet på oförändrad eller något förhöjd nivå.
Företagen är beredda att finansiera sin del av ett fortsatt program på en
nivå som motsvarar dagens. Utredaren rekommenderar vidare en förlängd
tidshorisont för en bättre anpassning till den tid som åtgår för en
doktorsexamen, förslagsvis till fem år. Utredaren föreslår dessutom att
FFP kompletteras med ett eller flera större, övergripande, målstyrda
projekt genererade i samarbete mellan parterna. Inom flera länder finns
sådana målinriktade forskningsprogram. USA har t.ex. övergripande mål
för sitt fordonsprogram, bl.a. utveckling av en personbil med starkt
förbättrad bränsleekonomi, emissions- och säkerhetsegenskaper. Projekt
av detta målinriktade slag kan antingen vara konkurrensneutrala där flera
företag samverkar, eller av konkurrensskäl drivas av enskilt fordonsföretag
i samarbete med högskolor och institut, helst även under medverkan från
leverantörsföretag. För projekt av detta slag bör FFP överväga att utöver
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
271
staten och företagen vända sig till andra finansieringskällor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att ta ininiativ till
att i samarbete med berörda myndigheter utveckla övergripande mål för
de statliga forsknings- och utvecklingsinsatserna inom fordonsområdet,
bl.a när det gäller miljö och säkerhet. Härvid bör särskilt beaktas de mål
om minskad bränsleförbrukning som EU:s ministerråd antog i juni 1996,
som bl.a. kommer innebära behov av att utveckla motorer som är
betydligt mer bränslesnåla än i dag. Därvid bör också utredas hur
myndighetsprogrammen inom fordonsområdet hos KFB, Naturvårdsverket,
NUTEK och Vägverket kan utformas för att nå de övergripande målen.
Regeringen anser att det fordonstekniska forskningsprogrammet har varit
mycket betydelsefullt för utvecklingen inom det fordonstekniska området
och ett viktigt instrument för att öka samverkan mellan berörda företag,
högskolor, institut och myndigheter. Det fordonstekniska programmet bör
förlängas med fem år med en statlig finansiering på oförändrad nivå om
30 miljoner kronor per år. Efter tre år bör dock en utvärdering och av-
stämning göras inför slutfasen. Deltagande företag skall bidra till
programmet med insatser som minst motsvarar statens finansiering. En
översyn av programmets mål och arbetssätt bör ske inledningsvis. Det bör
ankomma på regeringen att närmare utforma detaljerna i organisationen
av programmet och att förhandla fram ett avtal med deltagande parter.
Därutöver bör ansträngningar göras för att komplettera de existerande
insatserna med större projekt som är direkt relaterade till de övergripande
målen. Detta arbete bör ske i dialog med berörda parter. För detta slag av
projekt - för vilka FFP bör vara koordinator - skall finansiering sökas
från andra finansieringskällor.
Det flygtekniska forskningsprogrammet har inneburit ett närmare
samarbete mellan flygindustrin och högskolan som varit mycket be-
tydelsefullt för förstärkning av svensk flygindustris konkurrenskraft.
Programmet behandlas utförligare i avsnitt 6.3.2, där bl.a en förlängning
föreslås.
Ökade krav på förbättrad miljö, säkerhet och effektivitet i vägtrans-
porterna kan mötas genom ökad IT-användning. Ett antal program för
användning av IT inom transport- och logistikområdena planeras av
NUTEK i samverkan med industrin samt i tillämpliga delar KFB,
Vägverket och Naturvårdsverket. Programmen bygger på de positiva
erfarenheterna från det svenska RTI-programmet (Road Transport
Informatics). Regeringen anser att pågående och planerade FoU-insatser
inom transportteknik och logistik bör fullföljas och vidareutvecklas.
Förutsättningarna för de fortsatta FoU-insatsema inom väginformatikom-
rådet behandlas utförligt i avsnitt 8.5.
Medicinsk teknik
Inom NUTEK:s verksamhetsområde pågår för närvarande programmen
Minimalt invasiv medicinsk teknik, Immunteknologi och Telematik för
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
272
funktionshindrade.
För förnyelse och förstärkning inom området medicinsk teknik föreslår
NUTEK tre programblock. Dessa utgörs av Teknik för morgondagens
sjukvård, Teknik för funktionsnedsatta och äldre samt Läkemedelsteknik.
Programblocket Teknik för morgondagens sjukvård avser att stimulera
svenska forskare och företag till samverkan för framtagning av in-
ternationellt konkurrenskraftiga produkter och system för sjukvården.
Delområden är biokompabilitet, medicinsk IT-användning och minimalt
invasiv behandling.
Teknik för funktionsnedsatta och äldre utgörs av ett tvärtekniskt
programblock med fokus på produkter och system för transportmiljö,
bostadsmiljö, arbetsplatser, konsumentvaror och hemtjänst. Insatserna
planeras beröra arbetsplatsens utformning, kollektivtrafik, distansarbete,
speciella handikapphjälpmedel och teknik för omvårdnad och förlängt
kvarboende i hemmiljö. Delområden är telematik för funktionshindrade
samt kompletterande nya insatser. Satsningen utgör även en bra bas för
svenskst deltagande i EU:s Telematikprogram för handikappade och äldre.
Programsatsningen Läkemedelsteknik syftar till förnyelse och utveckling
av näringslivet med utgångspunkt från efterfrågan på god hälsa och
effektiva läkemedel. Delområden är immunteknik, infektionssjukdomar
samt teknik för tillförsel av läkemedel.
Skälen för regeringens bedömning: Medicinsk teknik är en tidig
avnämare av resultat från områden som IT, materialteknik och bioteknik.
Svensk industri har kompetens för utveckling, tillverkning och in-
ternationell marknadsföring av den typ av produkter som är vanliga inom
medicinsk teknik. Svensk medicinteknisk industri kännetecknas av ett
stort antal små och medelstora företag med världsledande produkter som
har goda förutsättningar att fortsätta växa och förnya den svenska
industristrukturen.
FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för att bidra till
goda förutsättningar för fortsatt framgångsrik förnyelse och utveckling av
näringslivet inom detta område.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
273
18 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 5
Regeringens bedömning: Området komplexa tekniska system är
angeläget för utvecklingen av det svenska näringslivet. NUTEK bör
genomföra de planerade insatserna och vidarutveckla en strategi för
ökade insatser i samverkan med företag som arbetar inom strategis-
ka teknikområden.
Insatser bör genomföras för att stödja mindre företags kompetens-
och teknikförsörjning. NUTEK bör närmare utforma dessa åtgärder.
Insatser bör även göras på området tjänsteproduktion och IT-an-
vändning. Det bör ankomma på NUTEK att närmare utforma och
genomföra insatser inom området.
Området Människa, teknik, organisation (MTO) bör få genomslag
inom NUTEK:s olika arbetsområden. Ett utvidgat samarbete med
övriga forskningsfinansierande organ bör eftersträvas. Insatserna
som föreslås inom MTO bör fullföljas enligt uppgjorda planer.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Offentliga insatser inom ett antal nya områden har identifierats som
strategiskt viktiga i förhållande till förändrade omvärldsförutsättningar.
Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens och
teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning samt människa,
teknik, organisation (MTO).
Komplexa tekniska system
Traditionella svenska produkter får en mer uttalad systemkaraktär, där
olika komponenttekniker och olika kunskapsområden integreras. Denna
utveckling kräver metoder och verktyg för att analysera, konstruera och
använda kombinationer av s.k hård- och mjukvara. Ökade övergripande
krav såsom säkerhet, livscykel- och kretsloppstänkande, miljö- och
energikrav, men också förhållanden som har att göra med kvalitet,
kostnadseffektivitet och kortare ledtider, är faktorer som ökar komplexite-
ten i de tekniska systemen och därmed också svårigheterna att konstruera,
strukturera, utveckla och hantera systemen. Exempel på komplexa
tekniska system är JAS 39 Gripen, telekommunikationssystem och
styrsystem för verkstads- och processindustrin.
Skälen för regeringens bedömning: Flera svenska storföretag har en
stark position inom området. Internationellt pågår dock en intensiv
utveckling och kompetensuppbyggnad. Det finns risk för att den svenska
kunskapen inte är tillräcklig i bredd och djup för att bidra till utveck-
lingen av en konkurrenskraftig industri inom områden med högt för-
ädlingsvärde. Det gäller inte minst för små och medelstora företag för
vilka komplexiteten i de tekniska systemen ökar. Regeringen föreslår
därför att NUTEK ges i uppdrag att genomföra insatser på området.
274
Små och medelstora företags kompetens- och teknikförsörjning
Förmågan att utnyttja ny teknik är en viktig faktor i företagens tillväxtför-
utsättningar. Kraven ökar på både bredd och djup i företagens tekniska
kompetens som en följd av en allt snabbare teknikutveckling och det
faktum att produkter och processer i ökande utsträckning är beroende av
olika slags teknik. Många små och medelstora företag är illa rustade att
möta dessa ökade krav både vad gäller egen kompetens och i fråga om
förmågan att uttnyttja externa tekniska resurser. Det finns för närvarande
betydande brister i det svenska systemet vad gäller överföring av kunskap
och kompetens till framför allt små och medelstora företag. NUTEK
genomför inom området, som tidigare nämnts i avsnitt 14.3.3, ett treårigt
program för förbättrad tekniköverföring.
Skälen för regeringens bedömning: De verksamheter som bedrivs av
NUTEK i form av regionala företagskonsortier, program för teknik-
överföring, nätverkssatsningar, samt inom det tidigare nämnda pilotpro-
grammet vid industriforskningsinstituten är viktiga åtgärder för att höja
kompetensen i små och medelstora företag. Regeringen anser att dessa
insatser är viktiga och att de bör utvecklas vidare. Regeringen har vidare
aviserat en satsning i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222) på Industriella Utvecklingscentrum som är ett annat viktigt
initiativ för att koppla ihop de större och de mindre företagens kompetens.
Tjänsteproduktion och IT-användning
Tjänsteproduktionen sysselsätter idag mer än två tredjedelar av arbets-
kraften men insatserna för FoU är idag främst inriktade mot produktion
av varor. Tjänsteproduktionens betydelse växer också som en del av den
industriella utvecklingsmiljön.
Tjänsteproduktionen har sedan länge haft en svag produktivitetsutveck-
ling. NUTEK:s insatser för tjänsteproduktion och IT-användning har
successivt ökats och innefattar insatser riktade mot bl.a. samhällsservice,
sjukvård, äldreomsorg och programvaruindustri.
Skälen för regeringens bedömning: Genom det vidgade uppdraget till
NUTEK som föreslås under avsnitt 14.4.1 förstärks användarperspektivet
och ges en starkare inriktning mot tjänstesektorn. Ett mycket viktigt
område är samspelet mellan kunskapsföretag inom tjänstesektorn och
industriföretagen.
NUTEK ingår i dag som en part i ett internationellt forskningsprojekt
som syftar till att utveckla kunskap om tjänstesektorns roll för innovatio-
ner i näringslivet i sin helhet.
Regeringen avser att återkomma med eventuella ytterligare teknik-
politiska insatser på området när resultaten från detta projekt föreligger.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
275
Människa, teknik, organisation (MTO)
Inom näringslivet och inom den offentliga sektorn har samspelet mellan
utvecklingen av ny teknik, nya sätt att organisera arbete och nya
arbetsroller och kompetenskrav blivit allt viktigare. De stora förändringar
av arbetsorganisationen med decentralisering av ansvar och befogenheter
som genomförts inom många företag ställer nya krav på tekniken.
Utvecklingen inom informationstekniken stödjer på flera sätt de organisa-
tionsförändringar som bland annat är resultatet av ökade marknadskrav
och en förändrad syn på utformningen av styrsystemen i företag och
offentliga organisationer. Exempel på förändringar som går att observera
tydligt är ett ökat samarbete i nätverk, i projekt och i organisationsformer
som är tillfälliga och där kommunikationstekniken möjliggör en frikopp-
ling i tid och rum.
Skälen för regeringens bedömning: Svenskt näringsliv har goda
förutsättningar för att bli internationellt ledande i att skapa arbetsformer
som på ett effektivt sätt kan dra nytta av och i arbetet utveckla goda
kunskaper hos arbetskraften. I detta arbete blir nya förhållningssätt,
synsätt och perspektiv på tekniken allt viktigare. Det är inte länge sedan
som förhållandet mellan människa och teknik präglades av konfliktfyllda
synsätt. Stödet till teknisk utveckling kompletterades med separata insatser
för forskning som rörde arbetsmiljöfrågor och psykosociala konsekvenser.
De senaste tio åren har samarbetet vidgats mellan NUTEK och Rådet för
arbetslivsforskning. Det är i dag uppenbart att det finns ett kunskapsområ-
de av stort gemensamt intresse mellan dessa myndigheter. De gemensam-
ma satsningar som gjorts i mindre skala bör utvidgas. Det gäller i hög
grad även samarbetet mellan dessa två sektorsmyndigheter och kommuni-
kationsforskningsberedningen, KFB, där t.ex. telematiken är ett viktigt
område i skärningen mellan de olika organisationernas områden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
276
Regeringens bedömning: Den svenska rymdverksamhetens
inriktning bör bibehållas. Det är dock önskvärt att en större upp-
märksamhet ägnas användaraspekterna i de utvecklingsprojekt som
syftar till praktiska tillämpningar. Sverige bör fortsätta att utveckla
och nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning och
rymdteknik i internationellt samarbete. Sverige bör även fortsätt-
ningsvis verka för ett kostnadseffektivt europeiskt rymdprogram
inom ESA vad gäller forskning och teknisk utveckling. De speciella
möjligheter för Kiruna-regionen, som det nordliga läget ger för
rymdverksamhet, tas väl till vara. Rymdstyrelsen bör ingå i den
samverkansgrupp för forskningsråden som regeringen avser att
tillskapa.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett
viktigt fält för grundforskningen. Den kan utnyttjas för experiment och
processer som inte är möjliga på jorden. Rymdverksamhet ger möjligheter
till praktiska tillämpningar som t.ex. global miljöövervakning, väderprog-
noser och telekommunikation över stora avstånd. Användningen av
rymden förutsätter ett omfattande tekniskt utvecklingsarbete, som i
betydande omfattning måste bedrivas i internationellt samarbete.
Rymdstyrelsen
Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den
svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning och
utveckling. Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta
iniativ till forskning och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för
internationellt rymdsamarbete, bereda tillståndsärenden och utöva kontroll
av rymdverksamhet i Sverige. En betydande del av verksamheten avser
att bevaka Sveriges intressen i det internationella rymdsamarbetet, främst
inom det europeiska rymdorganet European Space Agency (ESA).
Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag under Närings-
och handelsdepartementet avseende dels rymdverksamhet och dels
förvaltningskostnader samt anslag under Utbildningsdepartementet avseen-
de rymdforskning såväl nationellt som i europeisk samverkan.
Internationell rymdverksamhet
Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i
internationellt samarbete, i första hand inom ramen för ESA, och bilateralt
i synnerhet med Frankrike. Deltagandet i ESA är uppdelat på obligatoris-
ka program och frivilliga tillämpningsprogram. De obligatoriska
programmen, som utgör stommen i ESA:s verksamhet, omfattar basverk-
277
samhet, det vetenskapliga programmet samt för närvarande även ett
transformeringsprogram med syfte att effektivisera ESA:s verksamhet.
Medverkan i obligatoriska program sker med bidragsandelar som
beräknas utgående från medlemsländernas BNI. Den svenska BNI-andelen
uppgår för närvarande till 3.23 %. Deltagandet i de frivilliga tillämp-
ningsprogrammen sker med andelar motsvarande ett förväntat utbyte i
form av industribeställningar och med hänsyn till användarintresse.
Sveriges genomsnittliga andel i de frivilliga programmen är för närvaran-
de 2,5 %.
Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA bestäms i stor ut-
sträckning av den speciella kompetens som utvecklats under en lång följd
av år. Det gäller svenska forskargruppers deltagande i vetenskapsprogram
samt områdena mikrogravitation och fjärranalys. Inom dessa områden
spelar Esrange och institutionerna i Kirunaområdet en stor roll, t.ex. för
uppskjutning av sondraketer och mottagning av data från fjärranalyssatel-
liter. Det gäller även företagens deltagande på hög teknisk nivå, t.ex. Saab
Ericsson Space med feltoleranta datorer för satelliter och för styrning av
Ariane-raketen, Volvo Aero Corporation med motordelar för Ariane-
raketens extrema driftsförhållanden och Rymdbolaget med rymdtjänster
som t.ex. drift av rymdbasen Esrange och ESA:s satellitstation Salmijärvi.
ESA.s råd på ministernivå år 1995
Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande möten
med ESA:s råd på ministernivå. Det senaste mötet ägde rum i Toulouse
hösten 1995. Mötet i Toulouse föregicks av en period av osäkerhet vad
gäller bl.a. programvolym och finansieringsmöjligheter beroende på den
kärva ekonomiska situationen i flertalet medlemsländer. En viktig fråga
vid mötet var hur Europa skulle kunna delta i samarbetet om den
internationella rymdstationen Alpha. Projektet leds av USA under
medverkan av Ryssland, Japan och Kanada. Det finns en stark politisk
vilja från Europa att medverka i projektet, som är det största internationel-
la samarbetsprojektet någonsin. Vid ministerrådsmötet fattades bl.a.
beslut om Europas deltagande i rymdstationssamarbetet och tre komple-
mentära program för Ariane. De prioriteringar som regeringen gör
innebär svenskt deltagande i den internationella rymdstationen, Ariane 5
infrastrukturprogram, Ariane 5 uppgraderingsprogram och Ariane 5
teknikprogram.
Nationell rymdverksamhet
Den nationella rymdverksamheten är en förutsättning för deltagande i
internationellt rymdsamarbete. Inom det nationella programmet ryms
rymdforskning och forskning i nära tyngdlöshet, fjärranalys och indu-
striutveckling. Ett betydelsefullt inslag är småsatellitprogrammet, som
bedrivs i internationell samverkan men under svensk ledning. Det är ett
viktigt komplement till de stora ESA-satsningama och optimerar det
svenska teknisk-vetenskapliga deltagandet i ESA. Arbete pågår för att i
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
278
början av år 1998 sända upp satelliten Odin, som är den tredje i raden av
svenska forskningssatelliter. Odin, som är tekniskt mycket avancerad,
kommer att användas av astronomer för att bl.a. studera det interstellära
mediet och däri pågående stjämbildning. Den kommer också att användas
av atmosfärsforskare för att studera den globala fördelningen av kemiska
ämnen och föreningar som är av betydelse för jordens atmosfär, bl.a.
ozon. Målet för fjärranalys verksamheten är att dels stödja forskning och
tillämpning, dels föra ut fjärranalystekniken till operativa tillämpningar i
det svenska samhället. Industriutvecklingsprogrammet syftar till en
långsiktig kompetenshöjning inom rymdindustrins specialområden med
hjälp av samfinansierade utvecklingsprojekt.
Kiruna har en central roll i den svenska rymdverksamheten. Rymdbasen
Esrange används för att sända upp sondraketer och ballonger för forskning
inom bl.a. materialfysik, astronomi, atmosfärkemi och biovetenskap.
Närheten till nordpolen skapar speciella förutsättningar för uppgifter i
samband med satelliter i polära banor. Från Esrange styrs och kontrolleras
de svenskledda forskningssatellitema, vars data behandlas av forskarna på
bl.a. Institutet för Rymdfysik i internationellt vetenskapligt samarbete.
Från Esrange styrs och kontrolleras även fjärrsatellitema i SPOT-
programmet som rör ett samarbete med Frankrike.
Rymdutredningen
Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 (dir. 1994:103) chefen
för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
genomföra en genomgripande översyn av den svenska rymdverksamheten.
Utredningen lade i september 1995 fram sitt slutbetänkande (SOU
1995:78). Den svenska rymdverksamheten. Betänkandet har remitterats.
En remissammanställning finns tillgänglig i Närings- och handels-
departementet.
Utredningen har gjort en allmän genomgång av nuläge och trender inom
rymdverksamheten, granskat inriktningen på det svenska rymdpro-
grammet, studerat ES A:s verksamhet, analyserat förändringar i omvärlden
samt gjort en översiktlig kartläggning av användningen av rymdtjänster
i Sverige.
Utredningen konstaterar att rymdtekniken kommit till bred användning
inom många samhällssektorer och att Sverige fått betydande återbäring på
gjorda investeringar. Rymdverksamheten har en stor potential för framtida
användning.
Utredningen föreslår nya övergripande mål för den statliga rymd-
verksamheten, såväl den som bedrivs i Rymdstyrelsens regi som i andra
myndigheter och statliga företag. Med utgångspunkt i de övergripande
målen bör mätbara verksamhetsmål kunna formuleras av respektive
myndigheter.
Bland utredningens slutsatser, förslag och rekommendationer kan
nämnas bl.a. följande.
Utredningen finner det angeläget att rymdverksamheten tillförs sådana
resurser att den kan fortsätta att utvecklas nationellt och internationellt.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
279
Mot bakgrund av att Sverige i rådande ekonomiska läge inte bedöms
kunna öka sin andel i ESA generellt till BNI-nivå bör anslaget till
Rymdstyrelsen bibehållas på 1994/95 års nivå.
Det är angeläget att Sverige upprätthåller ett nationellt och ett antal
bilaterala rymdprogram för att kunna utveckla svenskt rymdkunnande
inom valda områden samt delta i och dra nytta av de internationella
samarbetena.
ESA har uppnått goda resultat och nått en ledande ställning inom flera
områden. Sverige bör stödja effektivisering av ESA:s verksamhet.
EU:s ambition att spela en roll som främjare och användare av
rymdteknik är positiv. Utredningen anser vidare att den statliga rymd-
verksamheten ger rymdföretagen möjlighet att konkurrera på den
internationella rymdmarknaden. Företagen ges möjlighet till högteknolo-
gisk utveckling i internationellt samarbete och samverkan med högskolor
inom ett antal spjutspetsområden. Det är viktigt att befrämja företagens
verksamhet genom ett långsiktigt åtagande av staten inom rymdområdet.
Det är angeläget att slå vakt om de verksamheter som har etablerats i
Kiruna och att dessa ges mesta möjliga stöd för fortsatt utveckling.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser uttrycker en uppskattande bedömning om
utredningen som en värdefull översikt över den svenska rymdverksam-
heten. Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens förslag till
övergripande målformulering, slutsatser, förslag och rekommendationer.
Yttrandena begränsas i de flesta fall till de områden som är av särskilt
intresse för respektive svarsinstans. Några remissinstanser anser det vara
angeläget med en utvärdering av svensk rymdforskning. Betydelsen av
ESA-engagemanget framhålls generellt, liksom att vidareutveckla
Kirunaregionens fördelar för rymdverksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Internationellt samarbete är en
förutsättning för all rymdverksamhet Projektens storlek och omfattning
förutsätter att de genomförs i samarbete mellan flera länder. Behovet av
att samla nationella resurser i Europa främjade tidigt en europeisk
integration inom rymdområdet. Detta har skett genom upprättande av det
europeiska rymdorganet ESA och dess föregångare. Sverige har sedan
starten deltagit i och bidragit till denna process.
Genom statens satsningar har svenska företag fått tillgång till ett
europeiskt nätverk för industriellt samarbete. Genom deltagande i bl.a.
ESA-projekt har företagen kunnat utveckla högteknisk, konkurrenskraftig
kompetens inom vissa nyckelområden. De främsta rymdföretagen, Saab
Ericsson Space, Volvo Aero Corporation och Rymdbolaget har uppnått
framskjutna positioner inom sina specialområden, vilket avspeglas i att
företagen också erhåller kommersiella beställningar på en global marknad
dominerad av stora industrikoncerner. Ett 15-tal svenska företag är
engagerade i europeisk rymdutveckling. De satsningar som staten gjort i
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
280
vissa utvecklingsprogram, t.ex. Ariane-programmet, har givit mångfalt
tillbaka i efterföljande produktion för de i projekten deltagande företagen.
För Saab Ericsson Space och Volvo Aero Corporation ger rymdprojekten
nya kunskaper, som sprids inom respektive koncern och till underleveran-
törer. Svenska forskare har fått tillgång till satelliter för sina instrument
och till internationella forskningsdata. Sveriges nordliga läge har utgjort
en tillgång för såväl svenska som internationella forskare och satellitope-
ratörer. Den rymdanknutna verksamheten i Kiruna-regionen har under
åren expanderat. Den beslutade lokaliseringen till Kiruna av ett miljöda-
tacentrum baserat på satellitdata och ett rymd- och miljöforskningsinstitut
skulle inte ha varit möjlig utan den kunskaps-, erfarenhets- och in-
stitutionella grund som lagts av många års rymdsatsningar.
Användare av rymdteknik (meteorologi, kommunikation, navigering
m.m.) har fått tillgång till satelliter och europeiska organisationer för
nyttjande och drift. Europeiska kommissionen har i ökande utsträckning
visat intresse för användning av rymdteknik för genomförande av sin
politik inom bl.a. kommunikations-, jordbruks- och miljöområdena.
Det är regeringens uppfattning att rymdsatsningarna kommit Sverige väl
till godo, såväl från näringspolitiska, forskningspolitiska, regionalpolitiska
som europapolitiska synpunkter.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det rymdtekniska
kunnandet hos industrin bör få fortsatt möjlighet till långsiktig utveckling
i internationell samverkan. Vidare bör samverkan mellan företagen och
högskolorna vad gäller den högtekniska utvecklingen öka ytterligare.
Vad gäller remissinstansers påpekande om behovet av utvärdering av
rymdforskning har regeringen erfarit att en utvärderingsprocess har
påbörjats i samarbete mellan Rymdstyrelsen och Naturvetenskapliga
forskningsrådet avseende rymdfysikområdet. Regeringen har i avsnitt
3.13.1 redovisat sin avsikt att göra en översyn av Sveriges deltagande i
internationella storskaliga forskningssamarbeten. Även deltagandet i
ESA:s vetenskapliga program bör ingå i en sådan översyn.
Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som
regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap (se avsnitt
10.2.6).
Regeringen är positiv till utredningens förslag till en ny övergripande
målformulering för all statligt finansierad rymdverksamhet. Inom ramen
för denna kan mätbara verksamhetsmål formuleras av respektive
myndighet. Hittillsvarande mål för svensk rymdverksamhet, vilka uttrycks
som utrikes/europapolitiska, näringspolitiska, forskningspolitiska och
regionalpolitiska, ryms inom den föreslagna nya målformuleringen.
Det statliga energiforskningsprogrammet har bedrivits sedan år 1975.
Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr.
1992/93:399) om energiforskningsprogrammets inriktning. De över-
gripande målen för energiforskningen är att skapa vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
281
näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet
med riksdagens beslut år 1991 om riktlinjer för energipolitiken.
Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 innefattat stöd
till bl.a. forskning och utveckling av teknik för tillförsel av biobränslen.
Ny miljövänlig teknik för förbränning och förgasning av fasta bränslen
har utvecklats och kommit till användning, liksom ny teknik för effektiva-
re energianvändning. Betydelsefulla steg har tagits i utvecklingen av
vindkraft.
Kunskap och kompetens har vidare byggts upp främst inom universite-
ten och högskolorna, när det gäller teknik som beräknas kunna bli
kommersiellt tillgänglig under de kommande decennierna. Det gäller
exempelvis energilagringsteknik och solceller.
Genom energiforskningsprogrammet har kunskapen om de specifikt
svenska förhållandena, energislagens möjligheter och teknikens förut-
sättningar med tiden lett till en fokusering på insatsområden med goda
framtidsutsikter som kan bli strategiskt viktiga för Sverige i omställningen
av energisystemet. Flera utvärderingar ger belägg för att energiforskningen
är av god kvalitet.
Det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet var som störst i början på 1980-talet. Efter år 1984 har
insatserna koncentrerats och det statliga stödet har efter hand minskat.
Under perioden 1975 - 1993 har energiforskning och utveckling utgjort
i genomsnitt 5 % av statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser.
Budgetåret 1994/95 var andelen drygt 2 %.
Energikommissionen har granskat de pågående energipolitiska program-
men för omställning och utveckling av energisystemet och analyserat
behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. En utgångspunkt för
kommissionens arbete har varit 1991 års energipolitiska mål att på kort
och långt sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall utgå från vad natur och
miljö kan bära.
Energikommissionen har redovisat slutbetänkandet (SoU 1995:139)
Omställning av energisystemet i december 1996 med överväganden om
bl.a. energiforskningen. Till betänkandet har fogats ett omfattande
underlag (SOU 1996:140, del 1-4). Betänkandet har remissbehandlats och
yttrandena har sammanställts i (Ds 1996:55).
Kommissionen har inom ramen för sitt arbete genomfört en analys av
de resultat som har nåtts inom ramen för 1991 års energipolitiska
överenskommelse. Energiforskningsprogrammets betydelse för om-
ställningen har därvid bedömts mot bakgrund av hur de senaste årens
omvärldsförändringar har påverkat förutsättningarna för omställningen av
energisystemet. Det gäller bl.a. medlemskapet i EU och betydelsen av
insatser i internationella projekt. Flertalet remissinstanser instämmer med
kommissionens överväganden eller lämnar det utan invändning.
Kommissionen pekar på ett behov av förändringar i energiforsknings-
programmet. Energiforskningen skall tillsammans med övriga energipoli-
tiska program effektivt bidra till att möjliggöra omställningen av
energisystemet. Forskningen och övriga insatser vid universitet och
högskolor för utvecklingen av fömybara energislag och ny energiteknik
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
282
bör därvid nära samordnas med utveckling och demonstration av ny
elproduktionsteknik. Det är viktigt att den kunskap och de erfarenheter
som erhålls genom programmet sprids till berörda aktörer som kraftföre-
tag, kommuner och tillverkare. Särskilda resurser bör därför, enligt
Energikommissionen, reserveras för demonstrations- och pilotanlägg-
ningar, t.ex. för den förgasningsteknik som är under utveckling.
Finansieringen av insatser för forskning, utveckling och demonstration
är i dag i stort sett lika fördelad mellan staten, kraftföretagen och den
tillverkande industrin. Energikommissionen anser att de statliga insatserna
bör ha ett mer långsiktigt perspektiv än marknadsaktörernas. Staten bör
därvid i högre grad prioritera kunskaps- och kompetensutveckling genom
finansiering av energiforskning vid universitet och högskolor.
Enligt Energikommissionen motiveras ett samlat statligt nationellt
energiforskningprogram av såväl energi- och miljöfrågornas dignitet och
komplexitet i samhället som att det på sikt fordras en effektivare och för
miljön acceptabel tillförsel och användning av energi.
Energikommissionens analys överensstämmer i detta avseende med
bedömningarna i Energiforskningsgruppens Energiforskningens mål och
medel (Ds 1992:122) och IVA:s studie åren 1991-1992 av det statliga
energiforskningsprogrammet Energi för kommande generationer.
Energikommissionen förordar mot denna bakgrund att energiforskningen
åter ges större resurser och att energiforskningsprogrammet kompletteras
med strategier och specifika åtgärder som bidrar till teknikens utveckling
och marknadsanpassning. Sverige bör fortsatt prioritera forskningsområden
och internationellt samarbete där insatserna kan väntas ge ett väsentligt
bidrag till omställningen av det svenska energisystemet. Den nationella
utvecklingen på energiområdet kan stärkas om svenska fördelar utnyttjas
mer aktivt för att fördjupa och ta tillvara det internationella samarbetet.
Det är av stor vikt att de forskningsresultat och den tekniska utveckling
som kommer fram i andra länder integreras med det svenska utvecklings-
arbetet. Det svenska deltagandet i det internationella forskningssamarbetet
bör utföras mer målinriktat med syfte att stärka svensk forskning och
utveckling och demonstration på energiområdet. Strategisk omvärldsbe-
vakning genom teknik- och områdesöversikter samt internationell
bevakning bör ges en större tyngd i verksamheten. Effektiviseringen av
energiforskningsinsatsema är dock otillräckliga för att fullt ut kompensera
för att statens satsningar på energiforskning har minskat under det senaste
årtiondet. Från att ha haft en internationellt sett hög nivå har Sverige nu
mindre energiforskning än jämförbara länder.
Det är regeringens uppfattning att utvecklingen av ett långsiktigt hållbart
energisystem är en omfattande uppgift som ställer stora krav på hela
samhället. Energiforskningen och den tekniska utvecklingen har en
strategiskt viktig funktion i denna process som förutsätter gemensamma
insatser från staten och näringslivet. De framtida insatserna måste vara
både kraftfulla och målinriktade. Kraftfulla insatser till energiforskning,
utveckling och demonstration inom prioriterade områden bidrar på sikt till
den svenska industrins förnyelse.
Regeringen avser att återkomma med förslag vad gäller inriktningen och
utformningen av energiforskningen i den kommande energipolitiska
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
283
proposition där samverkan med övriga energipolitiska program och
åtgärder betonas.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att utfärda närmare
anvisningar för att stärka mät- och provningsteknikens ställning i
näringslivsinriktad FoU.
Provnings- och mätteknik har breda branschövergripande tillämpningar.
Området har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningsprogram.
Uppgifter inom detta område utförs för staten av Sveriges provnings- och
forskningsinstitut (SP). Genom en kvalificerad provnings- och mätteknik
uppnås stärkt industriell konkurrenskraft och bättre förutsättningar för
tillämpning av ny teknik, produktutveckling och kvalitetssäkring. Vidare
ges en god grund för rationella samhällsbeslut avseende säkerhet,
resurshushållning och god miljö. Ett effektivt undanröjande av handels-
hinder genom relevanta och reproducerbara standarder och metoder leder
till ömsesidig acceptans av provningsresultat och certifikat.
Skälen för regeringens bedömning: Provnings- och mätteknik är
väsentliga storheter i FoU-processen inte minst för att föra forsknings-
resultat till nyttig användning. I dessa sammanhang är en god nivå på den
statliga infrastrukturen inom provnings- och mätteknik en väsentlig del.
Inom bl.a. miljöområdet kommer krav att ställas på utvärdering, certifie-
ring och systembedömning. Kretsloppstänkandet behöver kopplas till nya
omfattande områden av teknisk utvärdering.
Regeringen har för avsikt att skapa bättre förutsättningar för att
provnings- och mätteknik ges en starkare ställning i näringslivsinriktad
FoU. Detta kräver ett utvecklat samarbete mellan SP och högskolor,
näringslivet, forskningsinstitut och sektorsforskningsorgan. Regeringen
avser att ge SP i uppdrag att bidra till ett sådant ökat samarbete samt att
aktivt arbeta för industrins utnyttjande av FoU-resultat och teknikutbyte
med andra länder genom deltagande i internationella projekt. Utvecklingen
och samordningen av provnings- och mättekniken bör inriktas på följande
områden: konkurrenskraft/kvalitet, utveckling av små och medelstora
företag, hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt deltagande i EU:s
forskningsprogram.
284
14.5.4
Regeringens bedömning: En oberoende utvärdering av SIR
Statens Institut för regional forskning, bör genomföras under andra
halvåret 1997. Utvärderingen bör bl.a. ge underlag för hur den
framtida forskningen om regionala frågor bör vidareutvecklas.
Utvärderingen bör omfatta såväl SIR:s forskningsprogram för
perioden 1993-1996 som myndighetens verksamhet och dess
betydelse för den regionala utvecklingen.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa
och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket. Den nationella regionalpolitikens uppgift är att säkerställa vissa
mål när det gäller boende, arbete och god miljö i landets alla delar.
En grundläggande förutsättning för att de regionalpolitiska målsätt-
ningarna skall kunna förverkligas är att regionalpolitiska hänsyn
genomsyrar hela regeringens arbete. Levnadsförhållanden och förut-
sättningarna för tillväxt påverkas av betydligt fler åtgärder än de som
inbegrips i utgiftsområde 19, regional utjämning och utveckling.
Exempelvis påverkar beslut om kommunikationssystems utformning,
insatser på kulturområdet, riktlinjer för statliga verk och högre utbildning
på olika sätt möjligheterna att nå de regionalpolitiska målen.
I regeringens vårproposition (1995/96:150) framhölls att den regionala
utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma hela landet till
del. Varje region bär på en egen tillväxtkraft, och denna måste tas tillvara
för att det sammanlagda resultatet skall bli så positivt som möjligt.
Kunskap som regional utvecklingsmotor
På senare tid har kunskap och kunskapsproduktion uppmärksammats som
en allt viktigare faktor för regional utveckling. De mindre och medelstora
högskolorna har en nyckelroll i den bemärkelsen att de har en växande
betydelse för det regionala arbetslivet både genom direkt kunskapsöverfö-
ring och tillgång till kvalificerad arbetskraft.
Regeringen beslutade i februari 1994 och i maj 1995 att avsätta totalt
170 miljoner kronor av regionalpolitiska medel för att främja vissa
forsknings- och utvecklingsinsatser i regionalpolitiskt prioriterade
områden. Målet med satsningen är att i gemensamma verksamhetskoncept
uppgradera företagens kompetens och teknisk kapacitet och att skapa nya
länkar till både små och stora företag inklusive kooperativa sådana företag
samt institut och högskolor. Ett stort antal idéer och ansökningar
presenterades varav 80 slutgiltiga förslag lämnades in. Efter ett ingående
bedömningsarbete har NUTEK, som ansvarar för projektet, valt ut 22
företagsgrupperingar om ca 220 företag. En lägesrapport skall inkomma
i juni 1997 och en slutrapport i juni 2000.
285
Regionalpolitisk forskning
Statens institut för Regionalforskning, SIR, har i sin nuvarande form
funnits i cirka tre år. I samband med att SIR blev en självständig
myndighet i februari 1993 omlokaliserades verksamheten till Östersund.
SIR:s övergripande mål är att initiera och samordna forskning om regional
utveckling samt att sprida kunskap om denna. Institutet har omfattande
kontakter med forskare vid universitet, högskolor och forskningsinstitut
i och utanför Sverige.
Skälen för regeringens bedömning: Regionalpolitiken, liksom övrig
politik som syftar till att främja den regionala utvecklingen, måste vara
väl förankrad i kunskap om de nationella och internationella drivkrafter
som bidrar till att forma de regionala utvecklingsförloppen. Det är också
viktigt att ha kunskap om olika åtgärders effekter och effektivitet. Bidrag
från forskningen är en viktig del av detta. En betydande del av relevant
forskningsmässig kunskap kommer främst från allmän ekonomisk och
samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i Sverige och utomlands. Det
är dock angeläget att det i Sverige bedrivs forskning som vilar på
regionalpolitisk grund. I detta sammanhang spelar SIR (f.d. ERU), en
viktig roll. SIR har byggt upp en fungerande regionalpolitisk forsknings-
institution. Regeringen avser att ge myndigheten i uppdrag att formulera
ett forskningsprogram för åren 1997-99. Forskningsprogrammet bör bestå
av två huvuddelar, dels konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU (i
enlighet med uppdrag i regleringsbrev 94/95, dels regional utveckling ur
ett jämställdhetsperspektiv. Inriktningen på SIR:s forskning stämmer väl
överens med de mål som formulerats. De resultat som uppnåtts bedöms
som goda. Tillämpad samhällsvetenskaplig forskning är dock en komplex
verksamhet. Särskilda avstämningar bör göras med jämna mellanrum. En
oberoende utvärdering av SIR bör göras under andra halvåret 1997.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Regeringens bedömning: Särskilda medel bör anvisas för främjan-
de av konkurrensforskning under perioden 1997-99. Medlen bör
disponeras av Konkurrensverket.
Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och
juridiska vetenskaperna och har som syfte att öka förståelsen kring bl.a.
marknaders funktionssätt och hur offentliga regleringar påverkar olika
marknader. I enlighet med förslag i prop. 1992/93:170 om forskning för
kunskap och framsteg har riksdagen under perioden 1993/94 - 1995/96
anslagit särskilda medel motsvarande knappt 20 milj, kr för främjande av
forskning inom konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkur-
rensverket efter samråd med det till verket knutna Rådet för konkurrens-
frågor. I samband med förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslag-
286
stiftning som infördes den 1 juli 1993 konstaterades att forskningen på
konkurrensområdet var relativt begränsad. Det gällde bl.a. empiriska
forskningsresultat inom den ekonomiska vetenskapen av relevans för
svenska förhållanden. Med utgångspunkt från bedömningen att konkur-
renspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på kunskaper om olika
marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter samt även
effekter av vidtagna åtgärder för att främja konkurrensen, framhölls
betydelsen av att i ökad utsträckning kunna basera det konkurrens-
främjande arbetet på resultat från forskning. Ett viktigt resultat av
hittillsvarande insatser är att organisationen och formerna för det
forskningsfrämjande arbetet etablerats. Tyngdpunkten i det löpande arbetet
har legat på att informera om möjligheterna att få stöd till konkurrens-
forskning och att ta ställning till de projektansökningar som kommit in till
verket. Totalt har det under perioden kommit in ca 100 ansökningar om
stöd, vilket motsvarar ett ansökt belopp om ca 70 miljoner kronor. Den
summa som hittills anslagits till eller bundits upp i forskningsprojekt
uppgår till ca 15 miljoner kronor. Kännetecknande för arbetet under
uppbyggnadsskedet har varit den uttalade kvalitetsinriktningen vid
beviljandet av forskningsstöd.
Skälen för regeringens bedömning: Betydande enighet råder bland såväl
svenska som utländska bedömare att bristande konkurrens är en bidragan-
de orsak till nuvarande samhällsekonomiska problem i Sverige. Regering-
en har i samband med den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
också framhållit konkurrensens betydelse för möjligheten att få en ökad
tillväxt och därmed också att komma till rätta med den höga arbetslös-
heten. I det sammanhanget finns det alltjämt skäl att understryka
betydelsen av att det konkurrensfrämjande arbetet baseras på resultat från
relevant forskning. Regeringen gör därför bedömningen att det är av vikt
att resurser avsätts även framgent så att det aktiva stödet till konkurrens-
forskning i nuvarande form inte blir en tillfällig och alltför kortsiktig
insats. De medel som avsätts för perioden 1997-1999 bör även fortsätt-
ningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket
knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att
uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning. Behovet
av besparingar på statsbudgeten innebär dock att en större neddragning av
anslaget måste göras budgetåret 1997. För att hålla nivån på det forsk-
ningsfrämjande arbetet uppe bör neddragningen tillfälligt kunna mötas
med hjälp av de medel som reserverats från tidigare år. För budgetåren
1998 och 1999 avser regeringen genom omprioriteringar dock kunna öka
utrymmet i förhållande till anslaget för 1997, i enlighet med förslag i
budgetpropositionen.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
287
14.5.6
Regeringens bedömning: Ökade insatser bör göras inom forskning
om turism som ett led i en stärkning av turistnäringen. Riksdagen
har vid behandlingen av propositionen, Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, beslutat att anvisa medel för ett
program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Rege-
ringen avser att ur denna ram anvisa 11 miljoner kronor som
motfinansiering till en satsning inom EU:s strukturfonder.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
Turistdelegationen har på regeringens uppdrag utarbetat ett handlingspro-
gram för utveckling av svensk turism, vilket inlämnats till regeringen i
maj 1996. Kompetensutveckling är ett av de områden i handlingsprogram-
met där, enligt Turistdelegationen, insatser krävs. Turismens ekonomiska,
sociala och miljömässiga roll i samhällsutvecklingen ställer nya krav på
utbildning och forskning. Beredskapen för såväl konkreta insatser i
samverkan med näringsliv och samhälle som utvecklingsinsatser för att
möta framtida behov är idag begränsad.
I programmet för åren 1995-1999 för mål 6-området inom EU:s
strukturfonder, delprogrammet 2.1 Forskning och utveckling, föreslås en
satsning på forskning om turism vid Mitthögskolan i Östersund. Denna
har utarbetat ett förslag till forskningsprogram med tyngdpunkt på
ämnesområdena destinationsutveckling, företagandets villkor, turismen och
informationstekniken, turismen och miljön, säkerhets- och riskfrågor samt
kulturarv och interkulturella aspekter. Forskningsprogrammet har en
tvärvetenskaplig ansats som omfattas av ett flera akademiska discipliner.
Högskoleverket har på regeringens uppdrag utrett behovet av och
vidareutvecklat det program för forskning om turism som har utarbetats
av Mitthögskolan. Högskoleverket föreslår vidare att Turistdelegationen
får i uppdrag att undersöka möjligheten att göra en nationell insats för
kompetensutveckling i turistbranschen med hjälp av EU:s strukturfonder
mål 2, 4 och 6 samt det föreslagna kunskapscentret vid Mitthögskolan.
Kostnaden för det förslag till forskningsprogram som Mitthögskolan
presenterat är 95 miljoner kronor under en femårsperiod. Den svenska
motfinansieringen för femårsperioden sker genom medverkan av statliga,
regionala och kommunala organ samt genom Mitthögskolans egen
prioritering. Därtill kommer insatser från näringen. På grundval av detta
kan beslut om EU-finansieringen fattas under hösten 1996 av Över-
vakningskommittén för Mål 6.
Skälen för regeringens bedömning: Turismen avses få större betydelse
både som näring och för sysselsättningen. Regeringen anser att näringen
har en potential som ännu inte till fullo utnyttjats, delvis beroende på
bristande kunskaper. Kunskapsutveckling inom turismområdet behöver
därför stärkas i Sverige.
Av den svenska motfinansieringen återstår totalt 11 miljoner kronor de
fyra sista åren av femårsperioden. Regeringen har, inom ramen för de
288
medel som anvisats för småföretagsutveckling i propositionen om vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222, bet.
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) anvisat 11 miljoner kronor totalt för
denna fyraårsperiod för att på så sätt säkra den svenska motfinansieringen
av det föreslagna forskningsprogrammet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 14
Närings- och
handelsdep.
289
19 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
Inrikesdepartementets verksamhet omfattar frågor som rör kommuner och
landsting under utgiftsområde 25, frågor som rör länsstyrelser, byggande
och bostäder, fysisk planering och byggd miljö samt lantmäteri under
utgiftsområde 18, frågor som rör invandrares introduktion och integration
i det svenska samhället under utgiftsområde 8, folkrörelsefrågor,
idrottsfrågor och ungdomsfrågor under utgiftsområde 17 samt koopera-
tionsfrågor och konsumentfrågor under utgiftsområde 24. Inrikesdeparte-
mentet har ett övergripande ansvar för forskning och utvecklingsarbete
som rör dessa områden.
Mycket av den forskning som har betydelse för Inrikesdepartementets
verksamhetsområden bedrivs vid universitet och högskolor. Huvuddelen
av den forskning som bedrivs finansieras genom anslag under utgiftsom-
råde 16: Utbildning och universitetsforskning (Utbildningsdepartementet).
Byggforskningsrådet (BFR) ansvarar för samordning och utveckling av
forskning kring byggnader och den byggda miljön. Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) ansvarar i huvudsak för grundforskning och
tillämpad forskning inom det integrationspolitiska området. För konsu-
mentforskning finns ett särskilt anslag under Inrikesdepartementets
huvudtitel som sedan 1990 anvisats till Konsumentverket.
I nedanstående tabell redovisas de anslag för forskning som finns under
Inrikesdepartementets huvudtitel (miljoner kr):
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
|
Område |
Anvisat |
Förslag |
Beräknat |
Beräknat |
|
Byggforsk- |
247,1 |
179,2 |
184,4 |
189,3 |
|
ningsrådet | ||||
|
Konsument- |
3,0 |
2,1 |
2,1 |
2,2 |
|
forskning | ||||
|
Summa: |
250,1 |
181,2 |
186,5 |
191,5 |
Regeringens bedömning: Det är angeläget att åtgärder vidtas för
att vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Det är
vidare angeläget att resultat från forskning om den offentliga
sektorn i ökad utsträckning kommer till användning i praktiskt
samhällsarbete.
Riksdagen har vid olika tillfällen markerat att forskning om den
offentliga sektorn bör ges hög prioritet. I 1990 års forskningspolitiska
beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:FiU28, rskr. 1989/90:329) anvisade
290
riksdagen ytterligare medel till ett programarbete för forskning om den
offentliga sektorn. I november 1991 beslutade riksdagen att godkänna
regeringens förslag rörande forskning om den offentliga sektorn (prop.
1991/92:16, bet. 1991/92: FiU4, rskr. 1991/92:14).
Beslutet innebar att de medel som anvisats för denna forskning och som
budgetåret 1992/93 uppgick till totalt 17,5 miljoner kr fördelades så att 8
miljoner kr avsattes till två centrumbildningar i Stockholm och Göteborg
och 9,5 miljoner kr avsattes till HSFR för finansiering av ett stats-
vetenskapligt och ett företagsekonomiskt forskningsprogram. Samtliga
statsvetenskapliga institutioner har medverkat i programmet "Demokrati
i förändring - svenska kommuner och landsting i det lokala välfärdssam-
hället". Det andra programmet avser företagsekonomi och har betecknats
"Institutionell omvandling i den offentliga sektorn."
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.9
föreslagit ett förtydligande i högskolelagen om högskolans tredje uppgift
i vilken ingår att samverka med det omgivande samhället och sprida
kännedom om verksamheten. I rapporten Forskning om offentlig sektor
(Ds 1996:21) har dåvarande Civildepartementets arbetsgrupp för
forskningsfrågor lämnat förslag om olika vägar som bör kunna prövas för
att vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Där föreslås att
frågor av mer övergripande karaktär bör kunna redovisas i forsknings-
översikter som ger en samlad bild av den kunskap som finns i en aktuell
fråga. En annan väg som bör prövas är utbytestjänstgöring mellan
forskningsinstitutioner och förvaltningar. Arbetsgruppen föreslår vidare att
en återkommande mässa om forskning och utvecklingsfrågor bör
genomföras.
Regeringen har tidigare i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.2
uttalat att samtliga forskningsråd bör genomföra utvärderingar av den
rådsstödda forskningen. I proposition 1991/92:16 Forskning om offentlig
sektor betonade regeringen att forskningsprogrammet om den offentliga
sektorn bör ses i ett sammanhang även om det är uppdelat på två centrum
och flera disciplinprogram. Första fasen av programmet löper till den 1
juli 1997. Planeringsarbetet för en andra femårsperiod har inletts. HSFR
kommer att genomföra en samlad utvärdering av den forskning om den
offentliga sektorn som initierades i denna proposition.
Det är angeläget att få en bedömning av forskningens resultat, hur
resultaten spridits och vilka som är användare av forskningsresultaten.
Inför den andra planeringsperioden bör övervägas om organisationen med
två centrumbildningar och två disciplinprogram har fungerat som avsetts
eller om det finns anledning att föreslå förändringar. HSFR kommer att
genomföra sin utvärdering under år 1997.
Sedan forskningsprogrammet ”Forskning om offentlig sektor” inleddes
har behovet av forskning rörande vissa områden ytterligare accentuerats.
Hit hör bl.a. forskning rörande demokrati och folkstyre, den offentliga
sektorns effektivitet och den offentliga sektorns förändringsbehov med
hänsyn till utvecklingen i samhället. Statsmakterna har ett stort behov av
kunskapsunderlag för beslutsfattande om offentlig sektor.
Ett annat angeläget område är forskning om folkrörelser och koopera-
tion verksamhet och som har relevans för forskningsområdet offentlig
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
291
sektor. Frågor rörande dessa områden behandlas i avsnitt 15.6 Forskning
om folkrörelser och kooperation verksamhet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och
utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön.
Byggforskningsrådet (BFR) bör öka samfinansieringen i de projekt
som stöds samt verka för ett ökat europeiskt engagemang i
byggforskningen. BFR bör ha det övergripande ansvaret för den
forskning som avser energianvändning i byggnader och byggd
miljö. Formerna för kunskapsspridning bör ses över.
Förståelsen av den byggda miljöns påverkan på människan och hennes
omgivning ökar. Illa utformade miljöer kan leda till ökad brottslighet,
segregation samt sociala och psykiska problem. Bristfälligt utformade
eller utförda byggnader ger upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och
förbrukar för mycket energi. För att komma tillrätta med de problem som
byggandet ger upphov till krävs en helhetssyn och en förståelse för
byggandet som system.
För att kunna åtgärda problemen på byggområdet krävs en bred
kunskapsbas. Tvärvetenskaplig forskning behövs för att lösa t.ex.
problemen med s.k. "sjuka hus", belysa förvaltningsaspektema i ett
långsiktigt perspektiv samt förbättra möjligheterna att ta till vara
kvaliteterna i det som byggs. En bred samverkan mellan olika dis-
ciplinområden krävs för att ge förutsättningar för en hållbar utveckling.
BFR:s vetenskapliga nämnd har påvisat sambandet mellan samfinan-
sierad, tillämpad forskning och ökad kvalitet i grundforskningen. Genom
samverkan mellan högskola och näringsliv ökar kompetensen hos
forskarna och möjligheten för näringslivet att nyttja resultatet av
forskningen.
Skälen för regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning
och utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön.
Regeringen avser att ge BFR i uppdrag att under år 1997 kartlägga vilken
statligt finansierad forskning som pågår inom området samt vilka statliga
verk och myndigheter som stöder eller bedriver sådan forskning.
Uppdraget bör också innefatta att redovisa en plan för samordning av
insatserna.
För att utnyttja forskningsanslaget mer effektivt skall BFR öka
samfinansieringen i de projekt som stöds. BFR skall också sträva efter en
ökad samverkan och medfinansiering med andra statliga forsknings-
finansiärer.
Under åren 1997 - 1999 är det angeläget att BFR prioriterar forskning
kring former för samordning av samhällsplanering, planlagstiftningens
tillämpning, hållbar stadsutveckling och ekologiskt uthållbart byggande,
292
ny och billigare byggteknik för en effektivare bygg- och förvaltningspro-
cess, kvalitetssäkring i byggprocessen och en förbättrad inomhusmiljö.
BFR skall verka för ett ökat europeiskt engagemang inom bygg-
forskningen och medverka till initiering av svenska forskningsprojekt med
stöd av medel från Europeiska gemenskapen.
BFR skall ha det övergripande ansvaret för den forskning som avser
energianvändning i byggnader och byggd miljö. Den energiforskning som
finansieras av NUTEK när det gäller teknik och produktutveckling skall
samordnas med BFR.
BFR skall under perioden se över formerna för kunskapsspridning.
Strävan skall vara att brukarfinansiera informationsverksamheten i största
möjliga mån. Informationsverksamhet som inte efterfrågas skall avvecklas.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: Sverige har unika förutsättningar inom
geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom forsk-
ningen.
Verksamheten med lantmäteri (fastighetsbildning, plangenomförande,
geodetisk verksamhet, landskaps- och fastighetsinformation, kartläggning
m.m.) utgör en nödvändig förutsättning för många verksamheter i
samhället. Riksdagen har tagit ställning till att samhällets informations-
försörjning, bl.a. landskaps- och fastighetsinformation, är en prioriterad
statlig uppgift (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).
Vid universitet, högskolor och institut bedrivs forskning och utveckling
inom ämnen som berör lantmäterifrågor. Detta sker med stöd av medel
från forskningsråd m.fl. Lantmäteriverket har enligt sin instruktion (SFS
1995:1418) i uppgift att bedriva utvecklingsverksamhet inom sitt
verksamhetsområde samt forskning inom området geodesi. Olika ideella
föreningar m.m. utför ett viktigt arbete kring lantmäteriområdets
utveckling.
Skälen för regeringens bedömning: Behovet av forskning och
utveckling inom området lantmäteri påverkas genom den snabba
övergången till digitala metoder. Traditionella arbetsformer omvandlas till
geografisk informationsteknik. Regeringen har i proposition 1995/96:125
Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik
framhållit att Sverige har unika förutsättningar inom geografisk in-
formationsteknik som bör tas tillvara inom bl.a. forskning för att stödja
nya tillämpningar och tjänster med anknytning till geografiska data.
Insatserna för forskning och utveckling inom området kan därför ses som
en del av den generella utvecklingen inom IT-området (jfr. bl.a. avsnitt
3.10 och 3.11).
Regeringen har i avsnitt 14.4.1 uttalat att NUTEK bör ges i uppgift att
före utgången av år 1997 lämmna förslag till regeringen om en ny
293
programstruktur för FoU på IT-området. FoU-insatsema inom området
geografiska informationssystem m.m. bör ingå i en sådan programstruktur.
I avsnitt 14.5.1 Rymdverksamhet har regeringen framhållit att Sverige
bör fortsätta att utveckla och nyttiggöra sina specialkompetenser inom
rymdforskning och rymdteknologi i internationellt samarbete. Ett sådant
område där Sverige har en jämförelsevis stark ställning internationellt är
fjärranalys i vilket geografiska informationssystem är en viktig del. Detta
område kan förutspås en kraftig marknadstillväxt under den kommande
tioårsperioden.
Regeringen aviserar i budgetpropositionen för år 1997 att en professur
inom lantmäteriområdet skall inrättas vid Lunds universitet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning med
anknytning till integration av invandrare i det svenska samhället
ges hög prioritet av alla berörda offentliga forskningsfinansiärer.
Svårigheterna för flyktingar och invandrare att integreras i samhället
visar sig i de flesta traditionella invandringsländema i Europa. På många
håll omprövas de politiska målen och medlen och ett aktivt sökande efter
nya idéer pågår.
Det är främst Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som ansvarar
för grundforskning och tillämpad forskning inom detta område. Ett av
verksamhetsområdena vid SFR är internationell migration och etniska
relationer (IMER). Den kunskap som kan genereras genom bl.a. IMER-
forskningen är av stor betydelse för utvecklingen inom såväl migrations-
som integrationsområdet. Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat
omkring 45 miljoner kr till IMER-forskningen.
Med stöd av SFR har en översikt gjorts av svensk IMER-forskning
under 30 år. Den visar bl.a. att den stora ökningen av anslagen till
IMER-forskningen har bidragit till att antalet disputationer ökat avsevärt
under de senaste åren. IMER-forskning bedrivs i dag vid ett trettiotal
institutioner och centra.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.11.5
betonat att även forskningen måste medverka i strävandena mot en ökad
integration i samhället. Mot bakgrund av svårigheterna för invandrare att
integreras i det svenska samhället och de allvarliga samhälleliga konse-
kvenser som bristande integration kan få bör forskning med anknytning
till integration ges en hög prioritet av alla berörda offentliga forsknings-
finansiärer.
Särskilt viktiga områden är:
- arbetsmarknad, arbetsliv, utbildnings- och försörjningsfrågor,
- etniska relationer, rasism och etnisk diskriminering,
- situationen och utvecklingen i segregerade bostadsområden,
294
- invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i det politiska livet och
i folkrörelserna,
- samhällets och samhällsinstitutionernas anpassning till den kulturella
mångfalden.
Regeringen anser det vara angeläget att IMER-forskning bedrivs på
olika håll i landet. Områdets tvärvetenskapliga karaktär gör centrum-
bildningar lämpliga och regeringen anser det därför vara positivt att en ny
Temainstitution inrättas vid Linköpings universitet, Tema Etnicitet, där
tvärvetenskapliga kunskaper kan samlas. Detta redovisas under Ut-
bildningsdepartementets avsnitt 10.
Invandrarpolitiska kommittén pekar i sitt slutbetänkande Sverige,
framtiden och mångfalden (SOU 1996:55) på att det inom regeringskansli-
et saknas en funktion som har erfarenheter både av vad statsmakterna
behöver veta för att förbättra invandrarpolitiken och av hur forskningspro-
jekt skall läggas upp. Genom en sådan funktion kan närmare kontakter
knytas mellan forskare och beslutsfattare till nytta för båda parter.
Motsvarande kompetens finns i regeringskansliet på flera andra politikom-
råden. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Frågan kommer
därefter att beredas i regeringskansliet.
Invandrarpolitiska kommittén pekar också på IMER-forskningens behov
av longitudinella databaser för att kunna följa invandrares integration på
olika samhällsområden. Denna fråga har ett visst samband med behovet
av att mera systematiskt följa upp och utvärdera invandrarpolitiken. Under
avsnitt 3.11.5 förordar regeringen att 15 miljoner kr bör avsättas för
longitudinell forskning. I Utbildningsdepartementets avsnitt i budget-
propositionen avseende år 1997 föreslås att medel för detta ändamål
anvisas till FRN. För att få ett bättre underlag för utveckling av in-
tegrationspolitiken föreslår regeringen också i budgetpropositionen att
anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet ökas och att det till en del även
skall kunna disponeras av regeringen för finansiering av kunskapsin-
hämtning och utvärderingar.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: Ansvaret för stödet till ungdomsforskning
bör överföras från Forskningsrådsnämnden (FRN) till Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). En programkom-
mitté för ungdomsforskning bör tillskapas.
Sedan år 1988 har ett särskilt stöd givits till ungdomsforskningen
genom FRN. Detta har bl.a. inkluderat ett miljöstöd som bidragit till att
särskilda centra för ungdomsforskning har utvecklats vid sex universitet.
Under budgetåret 1995/96 uppgick det totala stödet till 5 miljoner kr.
Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över ungdoms-
forskningens framtida inriktning, organisation och finansiering. I rapporten
295
Svensk ungdomsforskning (1996) föreslås att miljöstödet successivt
avvecklas och att resurserna i stället används till projektmedel och
forskartjänster. Ungdomsstyrelsen föreslår vidare att ansvaret för
ungdomsforskningen förs över från FRN till ett forskningsråd, förslagsvis
HSFR, och att en tvärvetenskaplig programkommitté inrättas för att
bedöma ansökningar och fördela forskningsmedel. Programmet föreslås
löpa under en sexårsperiod. Den föreslagna förändringen syftar enligt
Ungdomsstyrelsen till att utveckla forskningen, höja kvaliteten och
integrera centras verksamheter i universitetens reguljära verksamhet
samtidigt som den markerar att ungdomsforskningens initieringsfas nu är
avslutad.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att tillkomsten
av ungdomsforskningscentra har bidragit till att intresset för ungdoms-
forskning har ökat. Detta är särskilt markant bland unga forskare. Den
existerande forskningen skiftar dock mycket i kvalitet och innehåll.
Regeringen delar Ungdomsstyrelsens uppfattning att stödet nu bör
ändras från stöd till administration av centrumbildningar till stöd för
forskartjänster och större projekt. Därmed kan forskningens initieringsfas
avslutas och forskningen konsolideras. Ansvaret för ungdomsforskningen
bör i enlighet härmed föras över till HSFR.
För att bl.a. stärka forskningens samhällsrelevans bör en programkom-
mitté tillskapas för att utveckla forskningen i önskvärd riktning. Ung-
domars etablering och marginalisering i samhällslivet samt etnicitet och
identitet är områden där det enligt regeringens uppfattning finns behov av
ytterligare forskning.
I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år
1997 föreslås att 4,5 miljoner kr avsätts för ungdomsforskning inom
HSFR:s forskningsanslag. Avsikten är dessutom att 0,5 miljoner kronor
från anslag under Inrikesdepartementets huvudtitel genom regleringsbrev
skall anvisas HSFR för ungdomsforskning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att
berörda forskningsfinansiärer uppmärksammar behovet av forskning
om folkrörelser och kooperation.
Inom folkrörelseområdet har flera förslag till forskningsprogram tagits
fram under det senaste året. I rapporten Handlingsprogram för forskning
om ideell verksamhet (Ds 1995:30) föreslås att forskningsprojekt inom
området med mångvetenskaplig inriktning bör stimuleras. Tre forsknings-
fält bör enligt förslaget prioriteras. Det gäller förutsättningarna för att
ideell verksamhet överhuvudtaget skall uppstå och utvecklas. Det gäller
den ideella verksamhetens organisation och för det tredje dess betydelse
för människor, bygder, samhällsliv och näringsliv etc.
296
I rapporten Forskning om kooperativ företagssamhet (EFI, Handels-
högskolan i Stockholm, 1996) redovisas en bakgrund till forskningen om
kooperativt företagande, pågående forskning och behov av forskning.
Förslag lämnas om organisation och finansiering av denna forskning.
Fritidsutredningen redovisar i sin slutrapport Fritid i förändring (SOU
1996:3) forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att till-
godogöra sig de offentliga medel som finns inom fritidsektom. Vidare
föreslås forskning om flickors och kvinnors fritid. Denna forskning bör
enligt utredningen kopplas till det föreslagna handlingsprogrammet för
forskning om ideell verksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Genom 1993 års forsknings-
politiska beslut ställde sig riksdagen bakom förslaget att låta utarbeta ett
handlingsprogram för forskning om ideell verksamhet. Regeringen anförde
i propositionen ( prop. 1992/93:170 s. 507) att forskning som belyser
gränszonen mellan ideell, privat och offentlig verksamhet är särskilt
angelägen.
Regeringen anser det angeläget att berörda forskningsfinansiärer
uppmärksammar behovet av forskning om folkrörelser och kooperation.
Forskning om dessa områden ingår bl.a. i HSFR:s ansvarsområde, vilket
behandlas i avsnitt 10.2.8 i denna proposition. Det är angeläget att HSFR
inom sina ramar beaktar behovet forskning inom dessa områden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att Forskningsrådsnämn-
den (FRN) utarbetar ett samordnat program för att initiera och
bygga upp långsiktig forskningskompetens inom konsument-
forskningen.
I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet.
1989/90:LU22, rskr. 1989/90:331) anvisade riksdagen 2 miljoner kr till
Konsumentverket för konsumentforskning. Beloppet har därefter varit
oförändrat. I 1993 års forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:LU48, rskr. 1992/93:392) betonade riksdagen vikten av att
forskningen på det konsumentpolitiska området utvecklas.
Samtidigt som regeringen lade fram proposition 1994/95:140 Aktiv
konsumentpolitik för riksdagen tillkallades en särskild utredare med
uppgift att ta fram ett program för konsumentforskningen. I betänkandet
Forskning för vår vardag (SOU 1996:10) konstaterar utredaren att varken
vardagslivets betydelse i samhällsekonomin, turbulensen i hushållens
verklighet eller vardagens sociala roll uppmärksammas i tillräcklig
utsträckning i dagens forskning. Därför behöver forskning inom området
förstärkas. I betänkandet föreslås att ett nytt forskningsråd inrättas med
ansvar för konsumentforskningen. Även förslag till en alternativ modell
redovisas där FRN ges ansvaret för forskningsområdet.
297
Vidare har regeringen i en skrivelse till riksdagen om konsument-
politiken i EU (skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU 26, rskr. 1995/96:292)
angett avsikten att verka för konsumentforskning inom EU.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med de
flesta remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till nytt forsknings-
råd för konsumentforskning, att ett sådant inte bör inrättas. Regeringen
anser dock att denna forskning är angelägen och avser att uppdra åt FRN
att utarbeta ett samordnat program för att initiera och bygga upp
långsiktig forskningskompetens inom konsumentforskningen.
En samordning av sådan forskning ligger väl i linje med FRN:s roll i
det svenska forskningsfinansieringssystemet. Nämnden har erfarenheter av
liknande satsningar inom riktade, samhällsrelevanta forskningsprogram
och långsiktig kompetensuppbyggnad.
Utgångspunkten för uppdraget bör vara den kartläggning och analys
som har gjorts i betänkandet Forskning för vår vardag. De forskningsom-
råden som bör prioriteras är hushållens resurser, system för varor och
tjänster, säkerhet, funktion, miljöhänsyn och kostnader samt konsument-
politikens instrument och organisationernas roll. Det är viktigt att
företrädare för Konsumentverket och konsumentorganisationer knyts till
arbetet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att drygt 2 miljoner
kronor skall anvisas för konsumentforskning under Inrikesdepartementets
huvudtitel. Regeringen avser att i regleringsbrev ställa medel till FRN:s
disposition för utveckling av konsumentforskning.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 15
Inrikesdep.
298
Miljöforskningen i Sverige finansieras av många olika huvudmän och
ansvaret delas av ett flertal aktörer såsom forskningsråd, myndigheter,
stiftelser och näringsliv. Detta finns närmare beskrivet i rapporten
Forskning och utveckling för bättre miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport
4514-8) samt i betänkandet Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68).
Miljöforskningen kan sägas ha två roller - dels forskning om miljö-
problemens orsaker och dess effekter, dels forskning om åtgärder och
lösningar. Indelningen är schablonartad, i praktiken flyter forsknings-
områdena ofta in i varandra.
Den sektorsövergripande miljöforskningen som i huvudsak är inriktad
på att klarlägga och mäta miljöproblem samt ange åtgärdsbehov
finansieras främst från Miljödepartementets huvudtitel via Naturvårds-
verket. Grundläggande forskning med miljöanknytning finansieras av
grundforskningsråden från Utbildningsdepartementets huvudtitel och
forskning kring åtgärder och lösningar finansieras i allmänhet från de
olika sektorsforskningsorganen.
Under den innevarande forskningsperioden har dessutom tillkommit den,
i huvudsak, åtgärdsinriktade forskning som finansieras via EU och genom
Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt Stiftelsen för
Internationella Institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds
universitet. Totalt sett uppgår den statligt finansierade miljöforskningen
(13 finansiärer) till ca 400 miljoner kronor per år.
Inriktningen på den miljörelaterade forskningen beskrivs dels inom de
olika departementens verksamhetsområden, dels i avsnittet 3.11 Forskning
inför 2000-talet.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Regeringens bedömning: Det statliga anslaget till Naturvårdsverket
måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår
regeringen besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget till
miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att
huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med medel från
MISTRA.
Skälen för regeringens bedömning: Inom Miljödepartementets
verksamhetsområde finansieras för närvarande miljöforskning via ansla-
gen A5 Miljöforskning och A7 Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling som båda disponeras av Naturvårdsverket. I budget-
propositionen för 1997 (1996/97:1) föreslår regeringen att de båda ansla-
gen förs samman till ett benämnt A5 Miljö- och kretsloppsforskning.
299
Stockholms internationella miljöinstitut får ett statligt bidrag via anslaget
A10 och strålskyddsforskningen finansieras via anslaget Bl Statens strål-
skyddsinstitut (se tabell 16.1).
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Tabell 16.1 Översikt över forskningsanslagen inom Miljödepartementets
verksamhetsområde.
|
Anslag |
Resurser 1997 |
|
A5 Miljö- och |
135 492 000 kronor |
|
A10 Stockholms |
12 000 000 kronor |
|
B 1 Statens |
ca 14 000 000 kronor |
Den miljöforskning som finansieras via Naturvårdsverket har som främsta
syfte att ta fram vetenskapligt underlag som kan ligga till grund för
miljöpolitiken och miljöarbetet inom olika sektorer, så att miljöhoten kan
upptäckas, mätas och förebyggas. Forskningsresultaten skall också ge
underlag för arbetet inom de olika internationella konventionerna.
Miljöforskningsanslaget fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd
som under innevarande budgetår (18 månader) har 175 miljoner kronor
till sitt förfogande. Forskningsnämnden finansierar i första hand riktad
grundforskning och tillämpad forskning som till 85% bedrivs vid
universitet och högskolor. Fokus ligger på:
1) förebyggande miljöforskning och problemdimensionering, dvs. miljö-
problemens ursprung, föroreningarnas transport och omvandling samt
effekter på ekosystem och människans hälsa,
2) bedömningsgrunder för miljökvalitet och belastning,
3) styrmedel.
Forskningsnämnden finansierar ett 20-tal forskartjänster inom universitet
och högskolor för särskilt prioriterade områden i syfte att bygga upp
kompetens.
Den 1 juli 1995 sammanfördes Avfallsforskningsrådet med Naturvårds-
verket och en ny Avfallsforskningsnämnd inrättades vid verket (SFS
1995:824). Nämnden finansierar i första hand tillämpad forskning och
utvecklingsprojekt för en kretsloppsanpassning av samhället, med ett tvär-
vetenskapligt helhetsperspektiv som utgångspunkt. Omkring 200 forskare
i ett 90-tal projekt är finansierade med medel från Avfallsforsknings-
nämnden som under innevarande budgetår disponerar 35 miljoner kronor.
Via Naturvårdsverket finansieras också statens del av den med
300
näringslivet samfinansierade forskningen vid Institutet för Vatten- och
Luftvårdsforskning (IVL). IVL bedriver i huvudsak tillämpad och åtgärds-
inriktad forskning. Utformningen av forskningsprogrammen sker genom
diskussioner mellan näringslivsintressenter, Naturvårdsverket och IVL.
Genomförandet leds och följs av representanter för dem som medverkar
i finansieringen samt av IVL. Formerna beslutas separat för varje
program.
Utvärderingen av svensk miljöforskning (Ds 1992:72) visade att den av
Naturvårdsverket finansierade forskningen varit relevant och att svensk
miljöforskning får höga betyg och uppskattande omdömen vad gäller
vetenskaplig kvalitet och relevans.
De totala medlen till miljöforskning har på senare år ökat främst genom
tillkomsten av MISTRA och EU. Samtidigt har det statsfinansiella läget
varit sådant att staten tvingats göra besparingar på anslaget till
miljöforskning (prop. 1994/95:100). Detta innebär i dagens situation en
förskjutning mot forskning kring åtgärder och lösningar och också en
begränsning av samhällets inflytande över de medel som används för
miljöforskning. Det statliga anslaget till Naturvårdsverket måste på grund
av det statsfinansiella läget minska. I budgetpropositionen för år 1997
(prop. 1996/97:1) föreslår regeringen besparingar för år 1998 och 1999
vad gäller anslaget till miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens
ambition är att huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med
medel från MISTRA.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Regeringens bedömning: Prioriteringarna för innevarande
forskningsperiod gällande områdena fysisk påverkan/biologisk
mångfald, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och
tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även under näst-
kommande period.
Indelningen i temaområden som föreslås av arbetsgruppen bakom
rapporten Forskning och utbildning för bättre miljö (Naturvårds-
verkets rapport 4514-8) stämmer väl överens med den allmänna
sektorsindelningen av samhällets politikområden. Denna indelning
kan också åstadkomma en tydligare överensstämmelse mellan de
miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska priorite-
ringarna. Strukturen tydliggör behoven av tvärvetenskapliga insatser
där bl.a. den samhällsvetenskapliga forskningens roll påvisas.
Skälen för regeringens bedömning: Inför den innevarande
forskningsperioden tillsatte regeringen en utredning om miljöforskning.
Utredningens förslag Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) utgjorde
underlag till regeringens proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap
och framsteg. Utredningen föreslog då ökade eller oförändrade satsningar
bl.a. inom områdena klimatförändringar inkl, växthusgaser, ozonskiktet,
fysisk påverkan samt avfall och restprodukter. Utredningen föreslog också
301
ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt ett långsiktigt stöd
till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen framhöll regeringen
också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald.
Inför 1997 års forskningsprogram har tretton huvudfinansiärer av svensk
miljöforskning presenterat rapporten Forskning och utveckling för bättre
Miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8). Rapporten lyfter fram
behovet av forskning kring de förändringar av samhällssystem och
livsstilar som är nödvändiga för att nå en hållbar utveckling. Ökad vikt
läggs vid samhällsvetenskaplig forskning, systemtänkande och helhets-
perspektiv. I rapporten föreslås att Forsknings- och utvecklingsinsatserna
på miljöområdet samlas under sju temaområden som utgår från olika
verksamheter, aktörer och deras kunskapsbehov. För varje temaområde
presenteras också ett eller flera huvudansvariga initiativtagare bland
sektorsorganen enligt följande modell:
Kunskap för miljöanpassning - olika finansiärer,
Uthållig markanvändning - Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
Nordiska kusthav - Naturvårdsverket,
Uthålliga städer - Byggforskningsrådet,
Miljöanpassat energisystem - Närings- och teknikutvecklingsverket,
Miljöanpassat transportsystem - Kommunikationsforskningsberedningen
Miljöanpassad produktion och konsumtion - Naturvårdsverket.
Inom dessa områden skall Naturvårdsverket främst svara för övergripande
miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om miljö-
problemens orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt
effekter på ekosystemen och människans hälsa. Naturvårdsverkets forsk-
ningsnämnd är dessutom huvudansvarig initiativtagare till temaområdet
Nordiska kusthav där ökade satsningar föreslås vad gäller forskning om
kustzonens nyttjande och skydd samt bedömningsgrunder och strategier
för bärkraftigt nyttjande. Tillsammans med Avfallsforskningsnämnden vid
verket är man också initativtagare till forskning kring miljöanpassad
produktion och konsumtion. Inom detta område är Avfallsforsk-
ningsnämndens åtgärdsinriktade forskningsprogram för en kretsloppsan-
passning av samhället av central betydelse. Regeringen gör den be-
dömningen att prioriteringarna från innevarande forskningsperiod gällande
områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden
samt samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även
under nästkomande period.
Ett område som också bör prioriteras under den kommande forsk-
ningsperioden är en sektorsövergripande forskning om eventuella risker
för miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter.
Det är vidare regeringens bedömning att nyss nämnda temaområden
stämmer väl överens med den allmänna sektorsindelningen av samhällets
politikområden och också kan åstadkomma en tydligare koppling mellan
de miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska priorite-
ringarna. Strukturen tydliggör också behoven av tvärvetenskapliga insat-
ser där bl.a. den samhällsvetenskapliga forskningens roll påvisas.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
302
Regionala och lokala behov av forskningsresultat
Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör även i
fortsättningen verka för ett ökat samarbete mellan miljöforskare
och övriga aktörer inom miljöområdet och också för en ökad
spridning av forskningsresultat. Till stöd för detta bör lokala och
regionala myndigheter samt andra aktörer inom miljöområdet bidra
genom att formulera sina problem och identifiera forsknings-
behoven.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Skälen för regeringens bedömning: Regionala och lokala myndigheter
arbetar allt mer med horisontella åtgärder för att uppnå målet om en
hållbar samhällsutveckling i enlighet med bl.a. Agenda 21. Integreringen
av miljöarbetet i alla samhällssektorer medför också att den lokala nivån
får en allt viktigare roll. Detta synliggör behovet av samarbete mellan
forskarvärlden och övriga samhällsaktörer. Forskningsresultat och erfaren-
heter måste bearbetas, presenteras och spridas på ett sådant sätt som gör
dem användbara på lokal nivå. En effektiv och relevant kunskaps-
spridning, t.ex. vad gäller utvecklingsarbete och tillämpad forskning, skall
vara riktad till kommuner, organisationer, företag m.fl. Men det är också
viktigt att behoven av nya lösningar och metoder på det lokala planet når
berörda forskare (se även avsnitt 3.9). Det är regeringens bedömning att
Naturvårdsverket även i fortsättningen bör verka för ett ökat samarbete
mellan miljöforskare och övriga aktörer inom miljöområdet och också för
en ökad spridning av forskningsresultat. Lokala och regionala myndig-
heter samt andra aktörer inom miljöområdet bör därför formulera sina
problem och identifiera forskningsbehov.
Det internationella samarbetet
Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör också i
fortsättningen följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade
särprogram och övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan
med berörda myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa
funktioner i samhället.
Skälen för regeringens bedömning: Forskningsarbetet inom EU ger oss
underlag för främst regionala och internationella miljöfrågor. För att
Sverige som ett litet land skall kunna tillgodogöra sig världens forsk-
ningsresultat krävs att vi har en nationell högkvalitativ forskning. Svenska
forskare som deltar i det internationella forskningssamarbetet kan ta hem
och nyttiggöra resultat från miljöforskningen utomlands. Sveriges hittills-
varande framgång i det internationella miljöarbetet baseras till stor del på
kunskaper som forskningen bidragit med. Miljöforskningens starka ställ-
ning visar sig bl.a. i det stora deltagandet från svensk sida i EU:s
särprogram om miljöforskning Environment and Climate. Naturvårds-
303
verket är ansvarig myndighet i Sverige för detta program inom det nu
rullande fjärde ramforskningsprogrammet. Hittills har svenska forskare
deltagit i ca 400 projektansökningar till ovan nämnda program (vilket
utgör ungefär en fjärdedel av det totala antalet) och av dessa har drygt 80
stycken beviljats medel. Svenska miljöforskare är framför allt fram-
gångsrika inom områden som globala förändringar, yttre miljö och hälsa
samt samhällsvetenskaplig miljöforskning. Naturvårdsverket bör också i
fortsättningen följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram
och övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda
myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa funktioner i
samhället.
Jämställdhet
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete med
jämställdhetsfrågoma bör få fortsatt prioritet.
I avsnitt 3.7 redogör regeringen för sin syn på jämställdhet och
genusperspektiv.
Naturvårdsverket har följt upp fördelningen mellan kvinnor och män
vad avser fördelningen av ansökningar och beviljade projekt. Här visar det
sig att 19 % av ansökningarna har lämnats in av kvinnor och 21 % av
beviljade projekt har tilldelats kvinnor. Naturvårdsverkets forsknings-
nämnd har antagit en policy Strategi för jämnare fördelning mellan
kvinnor och män i Naturvårdsverkets miljöforskning. Nämndens mål är att
nå en jämn fördelning i nämndens vetenskapliga kommittéer,
projektgrupper och extra forskartjänster. Inom forskningsavdelningen på
Naturvårdsverket finns en jämställdhetsgrupp som arbetar med dessa
frågor, bl.a. kartläggs jämställdhetssituationen vid de universitet och
högskolor som söker medel. Det är regeringens bedömning att Natur-
vårdsverkets arbete med jämställdhetsfrågoma bör få fortsatt prioritet.
Regeringens bedömning: De prioriteringar som föreslås i rapporten
Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39) överensstämmer väl med
riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling för
bättre miljö 1996 liksom med de prioriteringar som tidigare angivits
för den av Naturvårdsverket finansierade forskningen.
Skälen för regeringens bedömning: Människans påverkan på jordens
klimat kommer att bli en av de viktigaste miljöfrågorna under 2000-talet.
Regeringen inrättade år 1993 en särskild delegation för klimatfrågor
304
(M1993:13) med uppgift bl.a. att samordna den nationella forskningen
inom klimatområdet och svara för en sammanhållen rapportering av
klimatforskning. I rapporten Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39)
som överlämnades till regeringen i februari 1996 redogör
Klimatdelegationen för sina bedömningar av forskningsbehov inom olika
delar av den klimatrelaterade forskningen. Delegationen konstaterar bl.a.
att en ökad forskning på klimatområdet är av avgörande betydelse för att
beslutsunderlag av rimlig kvalitet skall ställas till förfogande.
Budgetåret 1994/95 satsades ungefär 300 miljoner kronor på
klimatrelaterad forskning uppdelad i tre kategorier, naturvetenskaplig,
teknisk och samhällsvetenskaplig forskning. Ungefär 75 % av medlen gick
till forskning inom områdena transport och energi.
Den naturvetenskapliga forskningen finansieras främst av Naturveten-
skapliga forskningsrådet (NFR), Naturvårdsverket, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) och Närings- och Teknikutvecklingsverket
(NUTEK). Forskningen bedrivs huvudsakligen vid universitet och hög-
skolor samt vid Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Instutut
(SMHI). I rapporten framhålles att inom den naturvetenskapliga
klimatforskningen bör den grundläggande klimatforskningen prioriteras
av Naturvårdsverket under kommande år. Studier av grundläggande
fysikaliska processer behöver intensifieras för att bygga upp en veten-
skaplig bas. En ökad förståelse för de grundläggande processerna behövs
för att kunna studera effekterna av klimatförändringarna på ekosystem och
de samhällsekonomiska sektorerna; särskilt jordbruk, skogsbruk och fiske.
Vidare pekar rapporten på att omställningen av energisystemet i vårt
land kommer att kräva utveckling av ny teknik. Den tekniska klimat-
relaterade forskningen, som främst finansieras av NUTEK, måste därför
inriktas mot att utveckla biobränsleenergi, nya energikällor samt energi-
ejfektivisering och energihushållning.
Den tredje kategorin klimatrelaterad forskning har samhällsvetenskaplig
karaktär. Finansiärer här är bl.a. Naturvårdsverkets avfallsforsknings-
nämnd, Byggforskningsrådet (BFR), Forskningsrådsnämnden (FRN) och
Kommunikationsforskingsberedningen (KFB). Områden som enligt rap-
porten bör prioriteras är styrmedel för att påverka olika system (t.ex.
transport- och energisystem), riktad grundforskning om livsstilsfrågor
samt samhällsplanering. Det är regeringens bedömning att de priorite-
ringar som föreslås i rapporten Klimatrelaterad forskning gällande Miljö-
departementets verksamhetsområde väl överensstämmer med riktlinjerna
i forskningsprogrammet Forskning och utveckling för bättre miljö 1996
liksom de prioriteringar som tidigare angivits för den av Naturvårdsverket
finansierade forskningen.
20 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 5
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
305
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
Regeringens bedömning: En ökad inriktning mot tvärdiciplinära
insatser behövs inom forskning kring biologisk mångfald i syfte att
öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen fungerar och de
biologiska resurserna skall kunna nyttjas hållbart. Naturvårdsverket
bör inom befintliga budgetramar söka att finansiera sådan forskning
inom området biologisk mångfald som kan komplettera insatserna
inom andra sektorer.
Skälen för regeringens bedömning: De biologiska resurserna i de
ekologiska produktionssystemen utgör grunden för mänsklig existens. Vår
kunskap om hur systemen fungerar är fortfarande mycket bristfällig och
förlust av biologisk mångfald sker bl.a. därför när vi utnyttjar de
biologiska resurserna. Ökade kunskaper behövs om våra djur- och
växtarter, om hur de ekologiska systemen fungerar samt om hur systemen
skall kunna utnyttjas utan att de långsiktigt föröds. Fortsatt grundläggande
forskning behövs därför om såväl de enskilda artema som ekologiska
samband och processer. Samtidigt finns en stor potential att utveckla nya
produktionssystem och nya produkter baserade på förnyelsebara, miljö-
vänliga biologiska resurser. Inför framtiden behövs därför en ökad inrikt-
ning mot tvärdiciplinära insatser för att koppla samman de ovan nämnda
forskningsområdena i syfte att öka våra kunskaper om hur de biologiska
systemen fungerar och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas håll-
bart.
Forskningen bör därför fokuseras på några huvudområden:
- Taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunska-
per om organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska
resurser. Taxonomin måste också knytas till den ekologiska och tekniska
forskningen på ett tydligare sätt. Den modema biotekniken har försett oss
med ett nytt kraftfullt verktyg för att snabbt öka kunskaperna om de
genetiska resurserna.
- Ekologisk forskning med inriktning på de ekologiska systemens reaktio-
ner på människans nyttjande och hur nyttjandet kan ske på ett hållbart
sätt. Viktig är att utveckla miljöindikatorer som beskriver tillstånd i och
påverkan på natur- och kulturlandskap.
- Teknisk forskning med inriktning dels på nya miljöanpassade bruk-
ningsmetoder inom de areella näringarna, dels på ny produktutveckling
inom livsmedel, jordbruk, läkemedel och andra industriprocesser för att
skapa nya arbeten och byta ut miljöskadliga processer och produkter mot
biologiskt baserade miljövänliga ersättningsprodukter.
- Samhällsvetenskaplig och ekonomisk forskning med inriktning mot att
utveckla styrmedel och samhällsvärdering av biologisk mångfald. Metoder
306
för restaurering, miljökonsekvensbeskrivningar och kostnads-/nyttoanalys
behövs också i samband med utformning av nya brukningsstrategier i
jord- och skogsbruket.
I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Naturvårdsverket ökade
satsningar inom bl.a. forskning kring biologisk mångfald. Verket konsta-
terar samtidigt att det inom budgeten endast finns utrymme för om-
prioriteringar. Det är regeringens bedömning att Naturvårdsverket inom
befintliga budgetramar bör söka att finansiera sådan forskning inom
området biologisk mångfald som faller inom verkets ansvarsområde och
bidrar till den ovan beskrivna inriktningen. Naturvårdsverket bör på så sätt
komplettera forskningen inom andra sektorer.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Milj ödepartementet
Regeringens bedömning: Regeringen delar bedömningen i
betänkandet Långsiktig strålskyddsfortskning (SOU 1994:40) om
prioriterade forskningsinsatser på strålskyddsområdet. Regeringen
anser dock att insatser på det molekylärbiologiska området för att
förbättra kunskapen om mekanismerna kring strålningens verkan
samt samhällsvetenskaplig riskforskning som har betydelse för
strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av Statens
strålskyddsinstitut då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden.
Skälen för regeringens bedömning: Den grundläggande
strålskyddsforskningen i Sverige bedrivs ofta i små grupper och det finns
bl.a. problem med samordning och ekonomi. För att utreda bl.a. dessa
strukturella frågor och för att kartlägga strålskyddsforskningen i landet
tillsattes våren 1993 en särskild utredning (Utredningen om forsk-
ningsverksamheten inom strålskyddsområdet, Dir. 1993:45). Utredningen
överlämnade sitt betänkande Långsiktig strålskyddsforskning (SOU
1994:40) i mars 1994.
Utredningen anger i sitt betänkande att den särskilt studerat situationen
för den grundläggande strålskyddsforskningen. Man konstaterade att stödet
till den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet är för litet, och
föreslår särskilda insatser för denna forskning, motiverat av behovet av
långsiktighet och kompetensuppbyggnad. Med riktad grundforskning avser
utredningen sådan forskning vars inriktning är att lägga en grund som kan
tänkas ge en tillämpning på strålskyddsområdet. I utredningen anges också
speciella forskningsområden som bör prioriteras samt att ett antal tjänster
som högskolelektor och forskarassistent bör inrättas. De speciella områden
som bör prioriteras enligt utredningen är bl.a.:
- ökad kunskap om mekanismerna för såväl joniserande som icke-
307
joniserande strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av de nya
tekniker som utvecklas inom molekylärbiologin;
- fortsatt förbättring av mätteknik samt kvantitativa uppskattningar av de
hälsorisker som kan uppkomma till följd av exponering för joniserande
och icke-joniserande strålning;
- fortsatt utveckling av rutiner och metoder för att ge möjligheter till
reducering av människans exponering för oönskad joniserande och icke-
joniserande strålning och därmed reducera hälsoeffekter, och att finna de
bästa metoderna för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i
miljön når människan
- samhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för
strålskyddsområdet.
När det gäller deltagande i EU:s forskningsprogram på strålskydds-
området är utredningens slutsatser att det är värdefullt för Sverige om vi
fortsatt deltar i programmet, att fördelarna främst ligger i de ökade
kontakterna med forskare inom EU-ländema, och att det behövs en stark
nationell strålskyddsforskning för att aktivt kunna deltaga i EU-
programmet och för att kunna utforska frågeställningar av nationell natur.
Prioriterade områden under nästkommande forskningsperiod
Strålning förekommer överallt i vårt samhälle. Riskerna förenade med
strålning är inte så väl kända som vore önskvärt. Det är därför angeläget
med ökade kunskaper inom området. Sådana kunskaper kan bara erhållas
genom forskningsinsatser. Några exempel från senare år där ökad kunskap
behövs är sambandet mellan UV-strålning från solen och hud-cancer, det
misstänkta sambandet mellan fäders exponering för joniserande strålning
och leukemi hos deras barn, det oväntat många och snabbt manifesterade
antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter
Tjemobyl och det misstänkta sambandet mellan exponering för
elektromagnetiska fält från kraftledningar och canceruppkomst.
Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten.
Strålning uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor
engagerar. Dessa frågor berör mycket påtagligt den enskildes vardag och
liv antingen det gäller oro för röntgenundersökningar eller radon, rädsla
för närbelägna kraftledningar eller radioaktivt nedfall från svåra käm-
kraftsolyckor.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i dag ett sektorsansvar för den
tillämpade och riktade grundforskningen på strålskyddsområdet samt har
rätt att dela ut forskningsanslag.
Regeringen delar utredningens bedömning om prioriterade forsknings-
insatser på strålskyddsområdet. Regeringen gör dock bedömningen att
insatser på det molekylärbiologiska området för att förbättra kunskapen
om strålningens verkningsmekanismer samt samhällsvetenskaplig risk-
forskning som har betydelse för strålskyddssområdet även fortsatt bör
stödjas av SSI då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga
kompetensuppbyggnaden.
Prop. 1996/97:5
Avsnitt 16
Miljödepartementet
308
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
RÅDET
KONVENTION
OM GRUNDANDET AV
ETT EUROPEISKT UNIVERSITETSINSTITUT
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HENNES HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA.
SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja vetenskapliga framsteg inom de områden som är av
särskilt intresse för Europas utveckling, särskilt dess kultur, historia, rättssystem, ekonomi och
institutioner,
SOM ÖNSKAR främja ett samarbete inom dessa områden och stimulera gemensam forskning,
SOM ÄR BESLUTNA att förverkliga de avsikter som kom till uttryck i frågan i de förklaringar
som antogs av stats- eller regeringscheferna vid mötet i Bonn den 18 juli 1961 och vid mötet i
Haag den 1 och 2 december 1969,
SOM ANSER att ett ytterligare bidrag bör lämnas till det intellektuella livet i Europa och att i
denna anda ett europeiskt institut på universitetsnivå bör grundas,
HAR BESLUTAT att grunda ett europeiskt universitetsinstitut och att bestämma villkoren för hur
detta skall fungera samt har för detta ändamål som befullmäktigade utsett
309
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG
Léon HUREZ,
utbildningsminister (F);
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT
Rolf LAHR,
ambassadör för Förbundsrepubliken Tyskland i Rom;
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Jacques DUHAMEL,
kulturminister;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT
Aldo MORO;
utrikesminister,
Riccardo MISASI,
utbildningsminister;
HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG
Jean DUPONG,
utbildningsminister;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA
Th. E. WESTERTERP,
statssekreterare i utrikesministeriet;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats
om följande:
310
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
kaptiel i
PRINCIPER FÖR GRUNDANDET
AV INSTITUTET
Artikel 1
Genom denna konvention grundar medlemsstaterna i
Europeiska gemenskaperna (härefter benämnda de fördrags-
slutade staterna) gemensamt Europeiska universitets-institutet
(härefter benämnt institutet). Detta skall vara en juridisk
person.
Institutet skall ha sitt säte i Florens.
Artikel 2
1. Institutet skall ha till uppgift att genom sin verksamhet
inom området för högre utbildning och forskning bidra till
utvecklingen av Europas kulturella och vetenskapliga arv både
som en enhet och i dess mångfald. Verksamheten skall också
beröra de stora rörelser och de institutioner som utmärker
Europas historia och utveckling. Förhållandet till
utomeuropeiska kulturer skall beaktas.
Denna uppgift skall utföras genom undervisning och forskning
på högsta universitetsnivå.
2. Institutet skall också vara ett forum för utbyte och
diskussion av idéer och erfarenheter i frågor inom dess studie-
och forskningsområden.
Artikel 3
1. De fördragsslutande staterna skall vidta alla nödvändiga
åtgärder för att underlätta fullgörandet av institutets uppgift
med beaktande av forskningens och undervisningens frihet.
2. De fördragsslutande staterna skall främja spridandet av
institutets inflytande inom den vetenskapliga världen och
universitetsvärlden. För detta ändamål skall de bistå institutet
med att upprätta ett lämpligt samarbete med universitet och
vetenskapliga institutioner inom respektive stats territorium
och med de europeiska och internationella organ som arbetar
med utbildning, kultur och forskning.
3. Inom ramen för sitt behörighetsområde skall institutet
samarbeta med universitet och med de nationella eller
internationella undervisnings- eller forskningsorgan som
önskar samarbeta. Institutet kan ingå avtal med stater och
internationella organ.
Artikel 4
Institutet och dess personal skall åtnjuta den immunitet och de
privilegier som är nödvändiga för att de skall kunna utföra
sina uppgifter, enligt de villkor som fastställs i det protokoll
som är bifogat denna konvention och som utgör en integrerad
del av konventionen.
Institutet skall med den italienska regeringen träffa avtal om
säte, vilket skall godkännas enhälligt av styrelsen.
KAPITEL D
FÖRVALTNING
Artikel 5
Institutets organ skall vara
a) styrelsen,
b) institutets rektor,
c) det akademiska rådet.
Artikel 6
1. Styrelsen skall utgöras av företrädare för de
fördragsslutande staternas regeringar; varje regering skall ha
en röst i styrelsen och skall förordna två företrädare till denna.
Styrelsen skall sammanträda minst en gång om året i Florens.
2. Ordförandeskapet i styrelsen skall innehas ett år i tur
och ordning av varje fördragsslutande stat.
3. Institutets rektor, generalsekreterare och en företrädare
för Europeiska gemenskaperna skall delta i styrelsens
sammanträden men utan rösträtt.
311
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
4. Styrelsen skall ansvara for institutets huvudinriktning;
den skall leda dess verksamhet och övervaka dess utveckling.
Den skall å ena sidan underlätta förbindelserna mellan
regeringarna i frågor angående institutet och å andra sidan
förbindelserna mellan regeringarna och institutet.
Styrelsen skall fatta de beslut som är nödvändiga för att utföra
de uppgifter som anförtrotts den i enlighet med punkterna 5
och 6.
5. Styrelsen skall enhälligt
a) utarbeta bestämmelser som styr institutets verksamhet
och finansreglemente enligt artikel 26,
b) fastställa förfarandet för val av arbetsspråk i enlighet
med artikel 27,
c) fastställa tjänsteföreskrifter för institutets personal; dessa
tjänsteföreskrifter skall fastställa förfarandet för att lösa
tvister mellan institutet och de personer som lyder under
tjänsteföreskrifterna,
d) besluta om inrättandet av permanenta tjänster för de
professorer som är knutna till institutet,
e) inbjuda på de villkor som den skall fastställa, de
personer som anges i artikel 9.3 att delta i det
akademiska rådets verksamhet,
f) ingå avtal om institutets säte mellan institutet och den
italienska regeringen och de avtal som anges i artikel
3.3,
g) utnämna institutets första rektor och första
generalsekreterare,
h) tillåta, om nödvändigt, undantag från artikel 8.3,
i) ändra den i artikel 11 fastställda indelningen i
institutioner eller inrätta nya institutioner,
j) bevilja godkännande enligt artikel 33,
k) vidta de åtgärder som anges i artikel 34.
6. Styrelsen skall med kvalificerad majoritet fatta andra
beslut än dem som anges i punkt 5, särskilt vad avser:
a) utnämnande av rektor och generalsekreterare för
institutet,
b) godkännande av institutets budget och ansvarsfrihet för
rektorn vad avser genomförandet av budgeten,
c) godkännande av de allmänna riktlinjerna för
undervisningen på förslag av det akademiska rådet,
d) antagande av sin arbetsordning
7. Då beslut kräver kvalificerad majoritet skall rösterna
vägas enligt följande:
Belgien 5
Danmark 3
Tyskland 10
Grekland 5
Spanien 8
Frankrike 10
Irland 3
Italien 10
Luxemburg 2
Nederländerna 5
Portugal 5
Förenade kungariket 10
Ett beslut kommer till stånd, om det avges minst 54 röster för
beslutet och dessa röster innebär bifall från minst åtta
regeringar.
8.Avstående från att rösta skall inte hindra styrelsen från att
fatta beslut som kräver enhällighet.
Artikel 7
1. Rektorn skall leda institutet. Han skall genomföra eller
övervaka genomförandet av rättsakter och beslut som antas
enligt denna konvention samt fatta alla administrativa beslut
som inte faller inom behörighetsområdet för något annat av
institutets organ.
2. Rektorn skall ansvara för institutets förvaltning. Han skall
vara institutets rättsliga företrädare.
Han skall utarbeta det årliga budgetförslaget och förslag till de
treåriga finansiella prognoserna och skall förelägga dem för
styrelsen efter att ha hört det akademiska rådet.
Han skall utse de institutionschefer och medlemmar av
lärarkåren som utses av det akademiska rådet i enlighet med
artikel 9.5.d.
Han skall utse medlemmarna av institutets administrativa
personal.
3.Institutets rektor skall väljas av styrelsen från en lista med
tre namn som föreslagits av det akademiska rådet.
Han skall utses för en treårsperiod. Hans förordnande kan
förnyas en gång. 019
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
Artikel 8
1. En generalsekreterare skall biträda institutets rektor i
utförandet av dennes organisatoriska och administrativa
Åligganden.
2. Hans förordnande och dettas längd skall anges i de
bestämmelser som avses i artikel 6.5 a.
3. Generalsekreteraren och institutets rektor fär inte vara
av samma nationalitet, om inte styrelsen enhälligt beslutar
något annat.
Artikel 9
1. Det akademiska rådet skall ha allmänna befogenheter
vad avser forskning och undervisning utan att det påverkar
kompetensområdet för institutets övriga organ.
Institutets rektor skall vara ordförande i det akademiska rådet.
2. Medlemmar i det akademiska rådet skall vara
a) institutets rektor,
b) institutets generalsekreterare som skall delta i arbetet
men inte skall rösta,
c) institutionscheferna,
d) alla eller några av de professorer som är knutna till
institutet,
e) företrädare for andra medlemmar av lärarkåren,
f) företrädare för de forskarstuderande.
3. Styrelsen kan enligt de villkor som den fastställer,
inbjuda personer med särskilda kvalifikationer som är
medborgare i medlemsstaterna och som företräder olika
aspekter av det ekonomiska, sociala och kulturella livet, att
delta i det akademiska rådets verksamhet.
4. De bestämmelser som anges i artikel 6.5 a skall
bestämma
a) antalet medlemmar i det akademiska rådet som skall
företräda de persongrupper som anges i punkt 2 d, e
och f, hur de skall utses och uppdragets längd
b) de regler för majoritetsbeslut som skall tillämpas i det
i akademiska rådet.
5. Det akademiska rådet skall
a) utarbeta studie- och forskningsprogram,
b) delta i utarbetandet av förslag till den årliga budgeten
och förslag till de treåriga finansiella prognoserna,
c) vidta de genomförandeåtgärder avseende forskning och
undervisning som inte faller inom kompetensområdet för
något annat organ vid institutet.
d) vid sammanträde, i vilka endast sådana lärare skall delta
som har lägst samma ställning som de berörda
personerna, utse institutionschefer, professorer och
andra lärare som skall tillhöra institutets lärarkår.
e) bestämma villkoren för examina och intyg som
föreskrivs i artikel 14,
f) upprätta förteckningar över medlemmarna i antagnings-
och examensnämnderna,
g) granska det förslag till verksamhetsrapport som
upprättats av institutets rektor och underställts
styrelsen.
6. Det akademiska rådet kan på eget initiativ förelägga
styrelsen förslag i frågor inom styrelsens kompetensområde.
7. Ett verkställande utskott för det akademiska rådet, under
ordförandeskap av institutets rektor biträdd av
generalsekreteraren och bestående av rektorn, och institutions-
cheferna, skall utföra de särskilda uppgifter som utskottet
tilldelas av det akademiska rådet. Utskottet skall rapportera till
det akademiska rådet om hur det har utfört dessa uppgifter.
KAPITEL Hl
AKADEMISK STRUKTUR
A. Akademisk organisation
Artikel 10
Institutet skall vara indelat i institutioner som skall utgöra
basenheterna för forsknings- och undervisningsverksamheten;
dessa enheter skall i sin tur vara indelade i seminarier.
313
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
Artikel 11
1. Från och med grundandet skall institutet bestå av fyra
institutioner:
— Historia och kulturhistoria.
— Nationalekonomi,
— Rättsvetenskap,
— Statsvetenskap och samhällsvetenskap.
Styrelsen kan genom enhälligt beslut, efter att ha hört det
akademiska rådet och i ljuset av vunna erfarenheter, ändra
denna indelning eller inrätta nya institutioner. Det akademiska
rådet kan utfärda rekommendationer i detta hänseende.
2. Inom gränserna for de medel som anvisats i budgeten
och de program som antagits av det akademiska rådet skall
varje institution ha en hög grad av självständighet vid
utförandet av sitt studie- och forskningsarbete och förses med
den personal som är nödvändig för dess verksamhet.
Artikel 12
1. Största delen av forskningsarbetet skall utföras i
seminarier eller av forskningsgrupper. Arbetet i ett
seminarium kan kombineras med det i andra seminarier inom
samma institution eller inom andra institutioner.
Institutionscheferna skall ansvara för organisationen av de
olika seminariernaoch forskningsgrupperna. Forskningsarbetet
skall utföras i aktivt samarbete mellan lärare och
forskarstuderande; dessa skall gemensamt välja arbetsmetoder
och fastställa riktlinjer för arbetet.
2. Det forskningsarbete som skall utföras i seminarier eller
av forskningsgrupper skall definieras inom ramarna för de
studie- och forskningsprogram som föreskrivs i artikel 9.5 och
med beaktande av institutets mål.
Ämnena för de arbetsprojekt som skall utföras av seminarierna
och forskningsgrupperna skall meddelas det akademiska rådet
av institutionscheferna efter det att de godkänts av
professorerna och assistenterna.
3. Institutet kan organisera praktiska övningar och
kollokvier i vilka personer får delta som redan har
yrkeserfarenhet inom de ämnen som är föremål för studier och
forskning vid institutet.
Artikel 13
1. Institutet skall ha ett bibliotek och en
dokumentationstjänst som finansieras av den årliga
driftsbudgeten.
2. Italienska republiken åtar sig att utföra alla erforderliga
åtgärder och sluta alla avtal som krävs för att ge lärare och
forskarstuderande tillgång till arkiv, bibliotek och museer i
Florens och om det behövs i andra italienska städer.
Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse
skall tas in i avtalet om institutets säte.
Artikel 14
1. Institutet skall ha befogenhet att inom de ämnen som är
föremål för studier och forskning vid detta, tilldela Europeiska
universitetsinstitutets doktorsgrad till forskarstuderande som
har genomfört minst två års studier vid institutet och som har
lagt fram ett självständigt forskningsarbete av hög kvalitet.
Arbetet skall ha godkänts av institutet och skall offentliggöras
enligt bestämmelserna i punkt 3.
2. Institutet skall ha befogenhet att utfärda intyg till
forskarstuderande om regelbunden närvaro.
3. Villkoren för tilldelning av doktorsgrad och utfärdande
av intyg enligt denna artikel skall bestämmas av det
akademiska rådet; villkoren kräver godkännande av styrelsen.
B. Lärarkår och forskarstuderande
Artikel 15
1. Lärarkåren skall bestå av institutionschefer, professorer,
assistenter och andra lärare.
2. Lärarkårens medlemmar skall väljas bland sådana
medborgare i de fördragsslutande staterna vars kvalifikationer
är ägnade att ge arbetet vid institutet en hög standard.
Institutet kan även anlita medborgare från andra stater.
3. De fördragsslutande parterna skall så långt de kan vidta
alla lämpliga åtgärder för att underlätta den fria rörligheten
för de personer som engageras för att ingå i institutets
lärarkår.
314
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
Artikel 16
1. I denna konvention avses med forskarstuderande vid
institutet sådana studerande eller forskarstuderande med
nationella universitetsexamina som visar deras lämplighet att
påbörja eller fortsätta forskningsarbete, som uppfyller
villkoren enligt artikel 27.3 och som har antagits vid institutet.
2. Tillträde till institutet skall vara öppet för medborgare
i de fördragsslutande staterna.
Medborgare i andra stater kan få tillträde inom de gränser och
på de villkor som fastställs i de regler som styrelsen skall anta
efter att ha hört det akademiska rådet.
3. Tillträde till institutet beviljas av antagningsnämnden i
enlighet med denna konventions bestämmelser och de regler
som antagits av styrelsen. Nämnden skall ta hänsyn till de
sökandes kvalifikationer och så långt som möjligt deras
geografiska ursprung.
De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall
biträda institutet vid genomförandet av tillträdesproceduren.
Artikel 17
1. Var och en av de fördragsslutande staterna skall i den
utsträckning medel finns tillgängliga, främja utdelningen av
stipendier till dem av deras medborgare som antas vid
institutet och vars förhållanden kräver detta; de skall därvid,
om det behövs vidta lämpliga åtgärder för att anpassa de
bestämmelser som reglerar utdelningen av stipendier.
2. Finansreglementet kan föreskriva att en särskild fond
skall inrättas för utdelning av vissa stipendier. Denna fond
skulle särskilt kunna få sina medel genom privata bidrag.
3. De föregående bestämmelserna skall inte hindra
forskarstuderande vid institutet från att erhålla stipendier som
utdelas av Europeiska gemenskaperna till personer som utför
forskningsarbete i samband med uppbyggnaden av Europa.
KAPITEL 4
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 18
1. Det skall finnas en driftsbudget för varje budgetår.
2. Alla inkomst- och utgiftsposter för institutet skall
innefattas i de beräkningar som skall göras för varje budgetår
och skall framgå av budgeten.
Inkomster och utgifter i budgeten skall vara balanserade.
Finansreglementet skall ange institutets inkomster.
3. Budgetåret skall löpa från och med den 1 januari till och
med den 31 december.
4. Inkomster och utgifter skall uttryckas i italienska lire.
Artikel 19
1. De fördragsslutande staternas finansiella bidrag som
skall täcka de utgifter som fastställs i institutets budget skall
bestämmas enligt följande fördelningsnyckel:
Belgien
Danmark
Tyskland
Grekland
Spanien
Frankrike
Irland
Italien
5,48%
2,24%
19,19%
1,62%
6,87%
19,19%
0,57%
19,19%
Luxemburg 0,17%
Nederländerna 5,48%
Portugal 0,81%
Storbritannien 19,19%
2. Från och med den 1 januari 1978 skall finansieringen
bestämmas enligt grunder som skall fastställas under loppet av
en studie som skall genomföras från och med den 1 januari
1977; därvid skall hänsyn tas till den konstaterade
utvecklingen inom Europeiska gemenskaperna vid sistnämnda
tidpunkt samt till det alternativ som en gemenskapsfinansiering
utgör.
Artikel 20
1. De utgifter som anges i budgeten skall godkännas för ett
budgetår, om inte annat föreskrivs i de regler som skall
fastställas i enlighet med artikel 26.
2. I enlighet med de villkor som skall fastställas enligt
artikel 26 kan anslag som inte avser personalutgifter och som
inte tagits i anspråk vid budgetårets slut överföras, dock
endast till det närmast följande budgetåret.
3. Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas
art eller ändamål och i mån av behov ytterligare delas in i
överensstämmelse med finansreglementet.
315
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
Artikel 21
1. Rektorn skall genomföra budgeten i enlighet med
finansreglementet och inom gränserna för de beviljade
anslagen. Han skall rapportera om sin förvaltning till
styrelsen.
2. Finansreglementet kan föreskriva bestämmelser om
överföring av anslag från en avdelning till en annan eller från
en underavdelning till en annan.
Artikel 22
Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår,
får ett belopp som motsvarar högst en tolftedel av
budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje
månad för en avdelning eller en underavdelning i budgeten i
enlighet med bestämmelserna i finansreglementet; detta
arrangemang skall dock inte få till följd att institutet får
förfoga över medel som överstiger en tolftedel av de anslag
som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.
Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas,
får styrelsen genom beslut med kvalificerad majoritet ge sitt
tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.
De fördragsslutande staterna skall varje månad - preliminärt
och enligt den för det föregående budgetåret fastställda
fördelningsnyckeln - betala de belopp som behövs för att
säkerställa tillämpningen av denna artikel.
Artikel 23
1. Styrelsen skall utse två revisorer av olika nationalitet för
en tid av tre år. Deras förordnanden kan förlängas.
Syftet med revisionen, som skall grunda sig på
bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen, skall vara att
fastställa att samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och
korrekta och att den ekonomiska förvaltningen varit sund.
Revisorerna skall årligen överlämna sin rapport till styrelsen.
Rektorn skall tillhandhålla den information och det biträde
som revisorerna kan behöva för att utföra sina uppgifter.
2. Finansreglementet skall ange förutsättningarna för att
rektorn skall beviljas ansvarsfrihet beträffande budgetens
genomförande.
Artikel 24
1. Rektorn skall upprätta förslag till treåriga ekonomiska
prognoser och efter att ha hört det akademiska rådet
överlämna dem till styrelsen för granskning och bedömning.
2. Genomförandebestämmelser till punkt 1 skall fastställas
i finansreglementet.
Artikel 25
1. Italienska republiken skall utan kostnad tillhandahålla
institutet med den mark i Florens och de byggnader institutet
behöver för sin verksamhet, och åta sig att ansvara för
underhållet av dessa.
Italienska republiken skall på samma villkor på institutets
mark ställa en fullt utrustad restaurang och socialt centrum till
förfogande för lärarkåren, forskarstuderande och institutets
administrativa personal.
2. Genomförandebestämmelser till punkt 1 skall fastställas
i avtalet om sätet.
Artikel 26
1. Styrelsen skall enhälligt på förslag från institutets rektor
eller någon av styrelseledamöterna anta finansreglementet som
särskilt skall fastställa
a) närmare föreskrifter för upprättande och genomförande
av den årliga budgeten samt för redovisning och
revision,
b) närmare föreskrifter för upprättandet av de treåriga
ekonomiska prognoserna,
c) närmare föreskrifter och förfarande för inbetalning och
användning av medlemsstaternas bidrag,
d) regler och närmare föreskrifter för kontroll av
utanordnares och räkenskapsförares ansvar.
2. Finansreglementet enligt punkt 1 får föreskriva att en
budget- och finanskommitté skall inrättas, som skall bestå av
företrädare för de fördragsslutande staterna och som skall ha
till uppgift att förbereda styrelsens överläggningar i budget-
och finansfrågor
316
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
KAPITEL 5
KAPITEL 6
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 27
1. Institutets officiella språk skall vara danska, engelska,
franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska,
spanska och tyska.
2. För varje akademisk verksamhet skall två arbetsspråk
väljas bland de språk som anges i punkt 1, varvid hänsyn skall
tas till lärarkårens och de forskarstuderandes språkkunskaper
och önskemål.
Styrelsen skall enhälligt besluta om närmare föreskrifter för
val av dessa språk.
3. Lärarna och de forskarstuderande skall ha tillräckliga
kunskaper i två av de språk som anges i punkt 1.
Det akademiska rådet får tillåta att undantag görs för
specialister som deltar i visst arbete vid institutet.
Artikel 28
Institutet skall i varje fördragsslutande stat ha den mest
vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer
enligt den nationella lagstiftningen; institutet skall särskilt
kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom, ingå avtal
samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Institutet skall i sådana fall företrädas av rektorn.
Artikel 29
Sådana tvister mellan de fördragsslutande staterna eller mellan
en eller flera av de fördragsslutande staterna och institutet om
tillämpning eller tolkning av konventionen, som inte har
kunnat avgöras av styrelsen, kan på begäran av någon av
parterna i tvisten bli föremål för ett skiljeförfarande.
I sådana fall skall ordföranden i Europeiska gemenskapernas
domstol besluta om vilket skiljedomsorgan som skall avgöra
tvisten.
De fördragsslutande staterna åtar sig att genomföra
skiljedomsorganets avgöranden.
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 30
1. Styrelsen skall sammanträda omedelbart efter det att
denna konvention har trätt i kraft.
2. Styrelsen skall ingå avtalet om sätet och inrätta de
övriga organ som föreskrivs i denna konvention.
3. De första åtta lärarna vid institutet skall utses genom
enhälligt beslut av en provisorisk akademisk kommitté som
skall bestå av två företrädare från varje fördragsslutande stat,
av vilka minst den ene skall vara en lärare på
universitetsnivå.
4. Det akademiska rådet är beslutfört sedan rektorn,
generalsekreteraren och dessa åtta lärare har utsetts.
Artikel 31
Styrelsen skall enhälligt utse institutets första rektor och första
generalsekreterare.
Artikel 32
1. Varje medlemsstat i Europeiska gemenskaperna utöver
de fördragsslutande staterna får ansluta sig till denna
konvention genom att deponera ett anslutningsinstrument hos
italienska republikens regering.
2. Anslutningen blir gällande den dag då styrelsen
enhälligt och i samförstånd med den anslutande medlemsstaten
har bestämt vilka anpassningar som behöver göras i
konventionens bestämmelser, särskilt i artiklarna 6.7 och 19.1.
Artikel 33
Varje fördragsslutande stats regering, institutets rektor eller
det akademiska rådet får förelägga styrelsen förslag till
revidering av denna konvention. Om styrelsen enhälligt
tillstyrker att en konferens med företrädare för de
fördragsslutande staterna sammankallas, skall den regering
som innehar ordförandeskapet i styrelsen sammankalla en
sådan konferens.
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
Artikel 34
Om en Åtgärd från något av institutets organ skulle visa sig
nödvändig for att förverkliga något av konventionens mål och
om konventionen inte innehåller de nödvändiga
befogenheterna, skall styrelsen genom enhälligt beslut vidta de
åtgärder som behövs.
Artikel 35
1. Denna konvention skall tillämpas på de fördragsslutande
staternas europeiska territorium, på Azorerna, Madeira,
Kanarieöarna, Ceuta och Melilla samt på Frankrikes
utomeuropeiska departement och territorier.
2. Trots punkt 1 skall konventionen inte tillämpas
beträffande de områden på Cypern som Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland har överhöghet
över; konventionen skall inte heller tillämpas beträffande
Kanalöarna eller Isle of Man, om inte Förenade Konungarikets
regering vid anslutningen till denna konvention eller senare
förklarar att konventionen skall tillämpas beträffande ett eller
flera av dessa territorier.
3. Trots punkt 1 skall konventionen inte tillämpas
beträffande Färöarna. Konungariket Danmarks regering kan
emellertid meddela genom en deklaration deponerad senast
den 31 december 1975 till Italienska republikens regering,
som skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringarna i
övriga fördragsslutande stater, anmäla att konventionen skall
tillämpas beträffande dessa öar.
4. Varje fördragsslutande stat kan vid tidpunkten för
undertecknande, godtagande, godkännande eller ratifikation av
denna konvention, vid anslutning till den eller vid någon
senare tidpunkt, genom anmälan till Italienska republikens
regering förklara att konventionen skall tillämpas på ett eller
flera av de utomeuropeiska territorier som specificeras i
förklaringen och för vars internationella förbindelser den
fördragsslutande staten ansvarar.
Artikel 36
Denna konvention skall föreläggas de fördragsslutande
staterna för godtagande, godkännande eller ratifikation i
enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Den träder i kraft den första dagen i den månad som följer
efter det att Italienska republikens regering har mottagit den
sista anmälan om att dessa formaliteter har fullgjorts.
Artikel 37
Italienska republikens regering skall till de fördragsslutande
staterna anmäla
a) varje underskrift,
b) deposition av varje godtagande-, godkännande-,
ratifikations- eller anslutningsinstrument och varje
förklaring enligt artikel 35.2,
c) ikraftträdandet av denna konvention.
d) varje ändring av denna konvention enligt artikel 33.
Artikel 38
Denna konvention, upprättad på franska, italienska,
nederländska och tyska språken, vilka fyra texter är lika
giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens
regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och
en av regeringarna i övriga fördragsslutande stater.
Texterna till denna konvention på danska, engelska, och iriska
enligt bilagan till styrelsens beslut om nödvändiga ändringar
i konventionen till följd av Konungariket Danmarks, Irlands
och Förenade Konungariket Storbritanniens och Nordirlands
anslutning, är lika giltiga som de ovannämnda ursprungliga
texterna; Italienska republikens regering skall överlämna en
bestyrkt kopia av dessa till var och en av regeringarna i övriga
fördragsslutande stater.
10
318
Texten till denna konvention på grekiska enligt bilagan till
styrelsens beslut om nödvändiga ändringar i konventionen till
följd av Greklands anslutning, är lika giltig som de texter som
anges i styckena ovan. Italienska republikens regering skall
överlämna en bestyrkt kopia av dessa till var och en av
regeringarna i övriga fördragsslutande stater.
Texten till denna konvention på spanska enligt bilagan till
styrelsens beslut om nödvändiga ändringar i konventionen till
följd av Konungariket Spaniens anslutning, är lika giltig de
texter som anges i styckena ovan. Italienska republikens
regering skall överlämna en bestyrkt kopia av dessa till var
och en av regeringarna i övriga fördragsslutande stater.
Texten till denna konvention på portugisiska enligt bilagan till
styrelsens beslut nr 4/89 av den 7 december 1989 om ändring
av Konventionen om grundandet av ett Europeiskt
universitetsinstitut till följd av Portugisiska republikens
anslutning, är lika giltig som de texter som anges i de
föregående styckena. Italienska republikens regering skall
överlämna en bestyrkt kopia av dessa till var och en av
regeringarna i övriga fördragsslutande stater.
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
319
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
PROTOKOLL OM EUROPEISKA UNIVERSITETSINSTITUTETS IMMUNITET OCH
PRIVILEGIER
DE STATER SOM ÄR PARTER I KONVENTIONEN om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut, undertecknat i Florens den 19 april 1972,
FASTSTÄLLER den immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att säkerställa att
institutet skall fungera väl,
HAR ENATS OM följande bestämmelser:
KAPITEL 1
Regler för institutet
Artikel 1
Europeiska universitetsinstitutet (härefter benämnt "institutet")
skall inom ramen för sin officiella verksamhet åtnjuta
immunitet mot verkställighet utom i följande fall:
a) Civilrättslig skadeståndstalan av tredje man på grund av
skada som orsakats med ett motordrivet fordon som
tillhör institutet eller som framförs för dettas räkning,
eller överträdelse av trafikföreskrifterna som berör ett
sådant fordon.
b) Verkställighet av en skiljedom eller ett domstols-
avgörande som har meddelats på grund av en
bestämmelse i konventionen eller i detta protokoll.
c) Om styrelsen i ett särskilt fall genom enhälligt beslut
avstår från sådan immunitet.
Artikel 2
1. Institutets lokaler och byggnader skall vara okränkbara.
Denna bestämmelse skall inte hindra genomförandet av
åtgärder som beslutats enligt artikel 19 i detta protokoll eller
som styrelsen enhälligt godkänt.
2. Institutet får inte tillåta att dess lokaler och byggnader
används som tillflykt för en person som förföljs efter att ha
påträffats på bar gärning vid en lagöverträdelse, eller mot
vilken det på grund av en straffbar gärning föreligger ett
häktningsbeslut, en brottmålsdom eller ett beslut om utvisning.
3. Institutets arkiv skall vara okränkbara.
Artikel 3
Utom i de fall som föreskrivs i artikel 1 a-c får inte
institutets tillgångar bli föremål för någon administrativ
tvångs-åtgärd eller någon tvångsåtgärd som föregår en dom,
såsom beslag, konfiskation, expropriation eller kvarstad.
Artikel 4
1. Utan att det påverkar tillämpningen av de nationella
bestämmelser som skyddar det konstnärliga och kulturella
arvet i de fördragsslutande staterna skall varor som importeras
eller exporteras av institutet och som är absolut nödvändiga
för utövandet av dess officiella verksamhet vara undantagna
från omsättningsskatt, tullavgifter eller andra skatter eller
pålagor och från alla förbud eller restriktioner för import eller
export.
2. Spridningen av publikationer och annat informations-
material som sänds av eller till institutet i dess officiella
verksamhet får inte begränsas på något sätt.
3. För dess officiella meddelanden och transport av alla
dess handlingar skall institutet på varje fördragsslutande stats
territorium åtnjuta den behandling som ges av den staten till
internationella organisationer. Officiell korrespondens och
andra officiella meddelanden från institutet skall inte vara
underkastade censur.
Artikel 5
1. Inom ramen för dess officiella verksamhet skall institutet
och dess tillgångar och inkomster vara undantagna från alla
direkta skatter.
2. När institutet gör betydande inköp som är absolut
nödvändiga för utövandet av dess officiella verksamhet skall
de fördragsslutande staterna på pris som inkluderar indirekta
12
320
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
skatter eller försäljningsskatter, när det är möjligt, vidta
lämpliga åtgärder för att efterge eller återbetala sådana
skattebelopp.
3. Ingen befrielse skall ges från skatter och avgifter som
endast utgör ersättning för offentliga tjänster.
Artikel 6
Institutet får motta och inneha alla slag av penningmedel,
valutor, och värdepapper; om inte annat följer av nationella
bestämmelser om valutakontroll får institutet fritt förfoga över
dem då det utövar sin officiella verksamhet samt inneha
konton i vilken valuta som helst i den utsträckning som behövs
för att det skall kunna fullgöra sin förpliktelser.
KAPITEL 2
Regler om företrädarna för de fördragsslutande staterna
samt rektorn, generalsekreteraren, medlemmarna av
lärarkåren och andra personer som är knutna till institutet
Artikel 7
Företrädare för de fördragsslutande staterna och deras
rådgivare som deltar i sammanträden med institutets styrelse
skall när de utför sina åligganden och medan de reser till och
från sammanträdesorter åtnjuta följande immunitet, privilegier,
och lättnader:
a) Immunitet mot personligt gripande eller häktning och
mot beslagtagande av deras personliga bagage, utom när
de ertappas på bar gärning.
b) Immunitet mot rättsliga åtgärder även efter det att de
avslutat sitt uppdrag vad avser handlingar som utförts av
dem i deras tjänsteutövning och inom gränserna för
deras befogenheter, inbegripet deras muntliga och
skriftliga yttranden.
c) Okränkbarhet för officiella skriftliga handlingar och
dokument.
d) Alla sedvanliga administrativa lättnader, som behövs,
särskilt vad avser resa eller vistelse.
Denna artikel skall också tillämpas på den företrädare för
Europeiska gemenskaperna som deltar i styrelsens
sammanträden.
Artikel 8
De fördragsslutande staterna skall i nära samarbete med
institutet vidta alla åtgärder i sin makt för att säkerställa att
alla nödvändiga administrativa lättnader, särskild vad avser
resa, vistelse och valutaväxling ges till personer som deltar i
institutets arbete, särskilt de som anges i artikel 9.3 i
konventionen.
Artikel 9
1. Rektorn, generalsekreteraren och, om inte annat följer
av artikel 13, medlemmarna av lärarkåren och annan personal
vid institutet skall åtnjuta följande immunitet och privilegier:
a) Immunitet mot rättsliga åtgärder, även efter det att de
har lämnat institutets tjänst vad avser handlingar som
utförts av dem i tjänsten och inom gränserna för deras
befogenheter, inbegripet muntliga och skriftliga
yttranden. Denna immunitet skall inte gälla vad avser
trafikförseelser som begåtts av sådana personer och inte
heller i fråga om skada som orsakats med ett
motorfordon som tillhör eller framförs av sådana
personer.
b) Tillsammans med de medlemmar av familjen som utgör
del i deras hushåll, åtnjuta befrielse från
immigrationsrestriktioner eller formaliteter för
registrering av utlänningar som vanligtvis ges till
personal vid internationella organisationer.
c) Vad avser valuta eller växlingsbestämmelser, samma
privilegier som vanligtvis ges till personal vid
internationella organisationer.
d) Rätt att tullfritt föra in sitt bohag, en bil för personligt
bruk och sina personliga tillhörigheter då de första
gången för en tid av minst ett år tillträder sin tjänst i
den berörda staten samt, då deras tjänst upphör i den
staten rätt att tullfritt föra ut sådan egendom, i båda
fallen om inte annat följer av de villkor och restriktioner
som föreskrivs av den nationella lagstiftningen i den stat
där rätten tas i anspråk.
321
21 Riksdagen 1996197. 1 samt. Nr 5
13
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
2. De fördragsslutande staterna skall i nära samarbete med
institutet vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta
ankomst, vistelse och avfärd för personer som
bestämmelserna i denna artikel är tillämpliga på.
Artikel 10
De fördragsslutande staterna skall i nära samarbete med
institutet vidta alla lämpliga åtgärder for att underlätta
ankomst, vistelse och avfärd för forskarstuderande.
Artikel 11
1. Systemet för sociala trygghetsförmåner for rektorn,
generalsekreteraren, medlemmar av lärarkåren och annan
personal samt de forskarstuderande skall fastställas i
tjänsteföreskrifterna och i andra bestämmelser.
Om inte sådana förmåner föreskrivs kan de personer som
anges i föregående stycke välja mellan att ansluta sig till ett
system antingen enligt lagstiftningen i den stat där institutet
har sitt säte, eller den fördragsslutande stats lagstiftning som
senast gällde för dem eller lagstiftningen i den
fördragsslutande stat där de är medborgare.
Denna valfrihet får utövas endast en gång och skall gälla
från och dagen för tjänstetillträdet vid institutet.
2. För de medlemmar av lärarkåren och de
forskarstuderande som är medborgare i andra stater än de
fördragsslutande skall lämpliga bestämmelser tas in i
tjänsteföreskrifterna eller andra föreskrifter.
Artikel 12
Rektorn, generalsekreteraren, medlemmarna av lärarkåren
samt annan personal vid institutet skall, enligt de villkor och
i den ordning som styrelsen skall fastställa inom ett år efter
det att konventionen trätt ikraft, erlägga skatt till förmån for
institutet på löner och arvoden som institutet betalar. Från den
tidpunkt då denna skatt skali gälla skall sådana löner och
arvoden vara undantagna från nationell inkomstskatt; de
fördragsslutande staterna skall dock ha rätt att beakta dessa
löner och arvoden när det gäller att beräkna den skatt som
skall betalas för inkomster från andra källor.
2. Punkt 1 skall inte tillämpas på pensioner och livräntor
som betalas av institutet till tidigare rektorer och
generalsekreterare samt till tidigare medlemmar av lärarkåren
och annan personal.
3. Rektorn, generalsekreteraren, medlemmarna av
lärarkåren samt annan personal vid institutet som endast på
grund av sin verksamhet i institutets tjänst bosätter sig inom
territoriet for en annan fördragsslutande stat än den stat där de
vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga
hemvist, skall när det gäller inkomst-, förmögenhets- och
arvsskatt samt vid tillämpning av mellan de fördragsslutande
staterna ingångna avtal for att undvika dubbelbeskattning, av
båda de nämnda staterna behandlas som om de hade behållit
sitt tidigare hemvist, förutsatt att detta är beläget i en
fördragsslutande stat. Denna föreskrift skall också tillämpas på
en äkta make/maka, såvitt denna inte utövar egen
yrkesverksamhet, samt på barn som de i denna artikel angivna
personerna har vårdnaden om och underhåller.
Artikel 13
Styrelsen skall enhälligt besluta om vilka grupper bland
personalen som artikel 9—12 helt eller delvis skall tillämpas
på.
KAPITEL 3
Allmänna bestämmelser
Artikel 14
1. Immunitet, privilegier, och lättnader enligt detta
protokoll skall ges uteslutande i de fördragsslutande staternas
och institutets intressen och inte till förmånstagarnas
personliga fördel.
2. De behöriga myndigheterna har inte endast rätt utan
också skyldighet att upphäva immuniteten, om denna hindrar
rättvisans gång och om den kan upphävas utan att detta
äventyrar det syfte för vilket den tillkommit.
3. De behöriga myndigheter som anges i punkt 2 skall vara
— de fördragsslutande staterna såvitt gäller deras
företrädare i institutets styrelse,
14
322
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
— Europeiska gemenskapernas institutioner såvitt gäller
deras företrädare för Europeiska gemenskaperna som
deltar i sammanträden inom institutets styrelse,
— institutets styrelse såvitt gäller rektorn och
generalsekreteraren,
— institutets rektor såvitt gäller medlemmar av lärarkåren
och institutets övriga personal.
Artikel 15
Detta protokoll skall inte på något sätt beröva en
fördragsslutande stats rätt att av säkerhetsskäl vidta
nödvändiga försiktighetsåtgärder.
Artikel 16
En fördragsslutande stat är inte skyldig an ge sina egna
medborgare eller personer som är fast bosatta där, den
immunitet och de privilegier som anges i artiklarna 7,9 c,
9 d och 10.
Artikel 17
Institutets officiella verksamhet i den mening som avses i detta
protokoll omfattar dess förvaltning samt dess undervisnings-
och forskningsverksamhet för att nå de mål som anges i
konventionen om grundandet av ett europeiskt
universitetsinstitut.
Artikel 18
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artikel 9.1 d får ingen befrielse medges för varor som
uteslutande är avsedda för eget behov hos institutets personal.
Varor som importeras eller förvärvas enligt detta protokoll får
därefter säljas, överlåtas eller hyras ut endast på de villkor
som fastställs av regeringarna i de stater som har medgett
befrielse.
Artikel 19
1. Bestämmelserna i detta protokoll skall tillämpas i nära
samarbete med institutets rektor och de behöriga
myndigheterna i de fördragsslutande staterna i syfte att under
iakttagande av institutets oberoende främja rättskipningen och
genomförandet av social-, polis-, säkerhets- och
hälsovårdsföreskrifter samt i syfte att hindra varje missbruk
av immunitet, privilegier och lättnader enligt detta protokoll.
Närmare bestämmelser om samarbetet enligt denna punkt kan
fastställas i de kompletterande avtal som anges i artikel 20.
2. De fördragsslutande staternas regeringar skall
regelbundet underrättas om namn, tjänsteställning och adress
för de personer på vilka artikel 9-12 är tillämpliga och om
vilken ordning som gäller för dessa personer.
Artikel 20
Kompletterande avtal kan ingås mellan institutet och en eller
flera av de fördragsslutande staterna för att genomföra och
tillämpa detta protokoll. Styrelsen skall enhälligt fatta beslut
som avser tillämpningen av denna artikel.
Artikel 21
Bestämmelserna i artikel 29 i konventionen skall tillämpas på
tvister om detta protokoll.
15
323
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
SLUTAKT
DE BEFULLMÄKTIGADE FÖR DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA.
församlade i Florens den 19 april 1972 för undertecknande av konventionen om grundandet av ett
Europeiskt universitetsinstitut,
HAR ANTAGIT FÖLJANDE TEXTER:
— Konvention om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut,
— Protokoll om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier.
Vid undertecknandet av dessa texter har de befullmäktigade
— antagit förklaringarna i bilaga 1, och
— beaktat de förklaringar av Förbundsrepubliken Tysklands regering som anges i bilaga 2.
BILAGA 1
1. Förklaringar till vissa bestämmelser i konventionen
Artikel 6
Punkt 1
a) Styrelsens arbetsordning skall bestämma på vilka villkor
regeringsföreträdarna får låta sig biträdas av experter.
b) Arbetsordningen skall ange att styrelsen skall
sammanträda när det är nödvändigt och att den förutom
i Florens, får sammanträda på andra orter inom de
fördragsslutande staternas territorier.
c) Styrelsen skall vidta de åtgärder som behövs angående
institutets officiella publikationer; den får i detta syfte
anlita Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella
publikationer.
Punkt 5 c
Bestämmelserna i artikel 6.5 c hindrar inte att styrelsen utser
Europeiska gemenskapernas domstol - efter samråd med
domstolens ordförande - till organ för att lösa tvister mellan
institutet och dess personal.
Artikel 10
Genomförandet av forskningsarbete inom en viss institution
innebär bara att denna institution är huvudinitiativtagare.
Detta utesluter inte på något sätt att andra institutioner
anlitas för att säkerställa att all vetenskaplig verksamhet har
den nödvändiga tvärvetenskapliga karaktären.
Artikel 12
sl) Seminarierna och forskningsgrupperna skall upprättas
för den tid som behövs för att studera det valda ämnet
eller genomföra det planerade forskningsprojektet.
b) När. det gäller arbetsmetoderna skall utbildningen vid
institutet huvudsakligen baseras på deltagande i
forskningsarbete. Den tid som ägnas åt sådan forskning
kan variera; för avläggande av en examen krävs dock
minst två års arbete och framläggandet av ett
självständigt forskningsarbete enligt villkoren i artikel
14 i konventionen.
Artikel 14
a) De examina som föreskrivs i artikel 14.1 kan t. ex.vara
"Doktor i rättsvetenskap vid Europeiska
universitetsinstitutet i Florens"
b) "Doktor i samhällsvetenskap vid Europeiska
universitetsinstitutet i Florens".
16
324
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
b) Frågan om likvärdigheten av institutets doktorsgrad med
andra examina kommer att undersökas i ett vidare
sammanhang så snart som möjligt; om det behövs kan
styrelsen rikta rekommendationer i denna fråga till de
fördragsslutande staternas regeringar.
c) Syftet med att offentliggöra ett forskningsarbete är att
göra det tillgängligt för dem som är intresserade. De
bestämmelser som skall antas för att genomföra artikel
14.3 skall därför föreskriva att offendiggörandet kan
ske. inte endast genom publicering i en tidskrift eller
bok eller i en broschyr utan också i annan lämplig form
(mikrofilm, stencil etc).
Artikel 15
Punkt 1
Utnämningen av professorer som är fast knutna till institutet
skall ske för en tid av tre år och kan förlängas.
Punkt 3
Denna punkt avser huvudsakligen behållandet av de
rättigheter som förvärvats enligt nationella regler och i
förekommande fall förvärv av sådana rättigheter samt
möjligheten att återvända till en institution i ursprungslandet,
särskilt då vistelsen vid institutet avser en kort tid.
Artikel 16
Punkt 1
Med hänsyn till studiernas nivå och kraven på
arbetsorganisationen kommer sannolikt antalet forskar-
studerande, åtminstone i inledningsskedet, att uppgå till
mellan 250 och 600.
Punkt 3
a) Bestämmelserna om tillträde för studerande och
forskarstuderande måste särskilt ange den nivå som
krävs i fråga om redan genomförda studier och i fråga
om kunskaper i institutets officiella språk.
b) Orden "ta hänsyn till så långt som möjligt till deras
ursprungsort" skall tolkas på så sätt att
kvalifikationerna är det viktigaste kriteriet som
antagningsnämnden skall ta hänsyn till, men att den
också skall se till att det blir en jämn fördelning av de
forskarstuderande på de olika nationaliteterna.
Artikel 17
Det rekommenderas att de fördragsslutande staternas
företrädare i styrelsen samråder med varandra, så att
stipendiernas storlek och villkoren för utdelning blir
jämförbara i alla stater.
Artikel 25
a) Kostnaden för den första utrustningen av de nybyggda
och utökade byggnader som ställs till Europeiska
universitetsinstitutets förfogande av den italienska
regeringen skall bäras av den regeringen.
b) Möbler och undervisningsmaterial tillhör den typ av
investeringar som kan skrivas av mot normala
budgetanslag och är sålunda nära knutna till institutets
drift.; det är därför naturligt att dessa poster belastar
den årliga budgeten.
Utgifter som avser tilläggsutrustning skall omfattas av
institutets budget och finansieras enligt de vanliga
reglerna för finansiering av institutets utgifter.
Artikel 26
Finansreglementet skall föreskriva att, om de fördragsslutande
staterna betalar sina bidrag i nationell valuta:
— de disponibla medel som härrör från dessa bidrag skall
deponeras i de fördragsslutande staternas statskassor
eller hos organ utsedda av dessa stater,
— dessa medel under depositionstiden skall behålla det på
deponeringsdagen gällande parivärdet i förhållande till
den valutaenhet som budgeten upprättas i.
Artikel 29
Andra stycket
Artikel 29 i konventionen utesluter inte att Europeiska
gemenskapernas domstol av sin ordförande utses till
skiljedomsorgan.
Artikel 30
En förberedande kommitté som består av företrädare för de
fördragsslutande staternas regeringar och en företrädare för
kommissionen (utan rösträtt) skall sammanträda efter det att
konventionen har undertecknats. Kommittén skall utföra det
nödvändiga förberedelsearbetet, särskilt när det gäller att
förbereda ett utkast till sätesavtalet, så att institutet att
upprättas så snart som möjligt efter det att konventionen har
trätt i kraft.
325
22 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 5
17
Prop. 1996/97:5
Bilaga 1
II. Övriga förklaringar
Institutets finansiering och uppbyggnad
a) Rektorn skall under sin tjänsteperiod ha samma län
och arvoden som en professor och därutöver en
ersättning för administrativa uppgifter (cirka 20 %
av lönen).
b) Generalsekreterarens lön bör vara lägre än rektorns
och fär motsvara en professors lön.
c) Institutets forskningsresultat skall offentliggöras;
under det andra eller tredje verksamhetsåret bör det
för detta ändamål finnas en särskild post i
budgeten.
Bostäder åt forskarstuderande
Den italienska republikens regering skall tillhandahålla
bostäder åt forskarstuderande till en rimlig hyra.
Inga åtgärder som vidtas på detta område får belasta
institutets budget.
Eventuell anslutning av stater som inte är
medlemmar i Europeiska gemenskaperna
Fyra år efter konventionens ikraftträdande skall
styrelsen, efter att ha hört det akademiska rådet,
förelägga de fördragsslutande staterna en rapport angående ett
eventuellt införande i konventionen av en bestämmelse som
tillåter andra stater än medlemsstaterna i Europeiska
gemenskaperna att ansluta sig till konventionen.
D. Förnyad prövning av frågan om uppsägning
Frågan om uppsägning av konventionen kommer att
övervägas på nytt samtidigt med den rapport som
föreskrivs i C.
E. Europeiska högskolan i Briigge
De fördragsslutande staterna beaktar följande förklaring
som antogs vid rådets sammanträde och
medlemsstaternas utbildningsministrars konferens den 16
november 1971:
"De akademiska organen vid instituten i Florens och
Briigge skall samarbeta med varandra för att på
lämpligaste sätt utforma och fastställa sina
studieprogram för parallella eller konvergerande
områden."
BILAGA 2
Förklaringar av Tyska förbundsrepublikens regering
Förbundsrepubliken Tysklands regering förbehåller sig rätten att vid deponeringen av sitt
ratifikationsinstrument avseende konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut
förklara att denna konvention även skall gälla för Land Berlin.
I fråga om definitionen av begreppet "medborgare” hänvisar Förbundsrepubliken Tysklands
regering till sin den 25 mars 1957 avgivna förklaring vid undertecknandet av fördragen om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen.
326
18
KONVENTION OM ÄNDRING AV KONVENTION OM GRUNDANDET AV ETT EUROPEISKT
UNIVERSITETSINSTITUT
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
327
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN.
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
IRLANDS PRESIDENT,
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG.
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT.
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
SOM ANSER att de erfarenheter som gjorts och framtida perspektiv kräver en anpassning av Europeiska
universitetsinstiutets administrativa och akademiska strukturer,
HAR BESLUTAT att ändra vissa bestämmelser i Konventionen om grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut och har
för detta ändamål som befullmäktigade utsett
328
HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,
André ONKELINX,
ambassadör för Konungariket Belgien i Rom;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,
Ellen HANSEN,
regeringens företrädare i styrelsen för Europeiska universitetsinstitutet;
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,
Konrad SEITZ,
ambassadör för Förbundsrepubliken Tyskland i Rom;
HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
George CONTOGIORGIS,
regeringens företrädare i styrelsen för Europeiska universitetsinstitutet;
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
329
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,
Delfin COLOMÉ,
generaldirektör för kulturellt och vetenskapligt samarbete,
FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
André BAEYENS,
delegat till generaldirektören för kulturellt, vetenskapligt och tekniskt samarbete;
IRLANDS PRESIDENT,
Sean NOLAN,
regeringens företrädare i styrelsen för Europeiska universitetsinsitutet;
ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
Bruno BOTT AI,
generalsekreterare i utrikesministeriet;
HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,
Nic MOSAR,
ambassadör för Storhertigdömet Luxemburg i Rom;
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
330
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,
W.L.C.H.M. VAN DEN BERG.
företrädare för regeringen i styrelsen för Europeiska universitetsinstitutet;
PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,
Armando MARQUES GUEDES,
företrädare för regeringen i styrelsen för Europeiska Universitetsinstiutet;
HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,
David Hugh COLVIN,
minister för Förenade konungariket Storbritanien och Nordirland;
SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,
HAR ENATS OM FÖLJANDE:
331
BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV KONVENTION OM GRUNDANDET AV ETT
EUROPEISKT UNIVERSITETSINSTITUT
Artikel 1
1. I artikel 2.1 skall tredje meningen i första stycket ersättas med följande:
'Den skall beakta Europas kulturella och språkliga mångfald samt förhållandet till utomeuropeiska
kulturer."
2. Följande stycke skall läggas till i artikel 2.1:
'Som en del av det allmänna programmet för de vetenskapliga verksamheterna skall institutet utveckla
tvärvetenskapliga forskningsprogram för de huvudfrågor som det nutida europeiska samhället möter,
insklusive frågor som rör byggandet av Europa."
Artikel 2
1. I artikel 6.6 skall punkt d betecknas f.
2. Följande punkter skall införas:
”d) inrättande av ett forskningsråd, vars struktur och befogenheter skall fastställas efter samråd
med det akademiska rådet,
e) inrättande eller stängning av tvärvetenskapliga centrer inom institutet, efter samråd med det
akademiska rådet och forskningsrådet."
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
332
Artikel 3
Tredje stycket i artikel 7.2 skall ersättas med följande:
" Han skall utse institutionscheferna, cheferna för de tvärvetenskapliga centrerna och andra
medlemmar av lärarkåren som utses i enlighet med artikel 9.5.e och artikel 9.2."
Artikel 4
Artikel 7.3 skall ersättas med följande:
Institutets rektor skall väljas av styrelsen efter samråd med det akademiska rådet. Arrangemangen
för samarbetet mellan styrelsen och det akademiska rådet för an förbereda detta beslut skall antas
enhälligt av styrelsen efter samråd med det akademiska rådet.
Han skall utses för fem år. Styrelsen, som skall besluta enhälligt efter samråd med det akademiska
rådet, kan förlänga hans förordnande med högst tre år.
De regler som föreskrivs i artikel 6.5 a skall ange enligt vilka villkor hans förordnande kan upphöra
på eget initiativ eller på institutets initiativ."
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
333
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
Artikel 5
2. Artikel 9.2, 9.3, 9.4 och 9.5 skall ersättas med följande:
"2. En verkställande kommitté med institutets rektor som ordförande och biträdd av
generalsekreteraren och bestående av rektorn, institutionscheferna, cheferna för de centrer som anges
i artikel 11.3 och en företrädare för de forskarstuderande skall bistå rektorn på dennes begäran för
att utföra institutets uppgifter.
Den verkställande kommittén skall förbereda det akademiska rådets arbete. Den skall utse andra
medlemmar av lärarkåren än dem som anges i punkt 5 e. Den skall upprätta förteckningar över
medlemmarna i antagnings- och examensnämnderna.
Den skall utföra de särskilda uppgifter som anförtros den av det akademiska rådet.
Den skall regelbundet till det akademiska rådet och styrelsen rapportera om på vilket sätt den har
fullgjort sin uppgift..
3. Medlemmar i det akademiska rådet skall vara
a) institutets rektor,
b) institutets generalsekreterare, som skall delta i arbetet men inte skall rösta,
c) institutionscheferna,
d) tvärvetenskapliga centrers chefer,
e) alla eller några av de professorer som är knutna till institutet,
334
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
f) alla eller några av de föreläsare som är knutna till institutet,
g) företrädare för andra medlemmar av lärarkåren,
h) företrädare för de forskarstuderande,
i) företrädare för de medlemmar i andra grupper som inom institutet deltar för att fullfölja
dess mål.
Styrelsen, kan enligt de villkor som den fastställer, inbjuda personer med särskilda kvalifikationer
som är medborgare i medlemsstaterna och som företräder olika aspekter av det ekonomiska, sociala
och kulturella livet, att delta i det akademiska rådets verksamhet.
4. I de bestämmelser som anges i artikel 6.5 a skall fastställas
a) antalet medlemmar i det akademiska rådet som skall företräda de persongrupper som anges
i punkt 3 e. f, g, h och i, hur de skall utses och förordnandets längd,
b) de regler för majoritetsbeslut som skall tillämpas i det akademiska rådet,
c) de regler som styr den verkställande kommitténs uppgifter.
5. Det akademiska rådet skall
a) godkänna studieprogrammen och efter samråd med forskningsrådet institutionernas
forskningsprogram,
b) efter samråd med forskningsrådet godkänna forskningsprogrammen för de tvärvetenskapliga
centrerna,
335
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
c) delta i utarbetandet av förslag till den årliga budgeten och förslag till de treåriga finansiella
prognoserna,
d) vidta de genomförandeåtgärder avseende forskning och undervisning som inte faller inom
kompetensområdet för något annat organ vid institutet,
e) vid sammanträde, i vilket endast sådana medlemmar av lärarkåren skall delta som har lägst
samma ställning som de berörda personerna, utse institutionschefer, professorer och andra
föreläsare som skall tillhöra institutets lärarkår,
f) bestämma villkoren för examina och intyg som föreskrivs i artikel 14,
g) granska det förslag till verksamhetsrapport som upprättats av institutets rektor och
underställts styrelsen."
2. Artikel 9.7 skall utgå.
Artikel 6
I artikel 10 skall orden "dessa enheter skall i sin tur vara indelade i seminarier" utgå.
336
10
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
Artikel 7
Följande punkt skall läggas till i artikel 11:
"3. Institutet kan med hänsynstagande till institutionerna vid institutet inrätta ett eller flera
tvärvetenskapliga studie- eller forskningscentrer. Ett beslut om inrättande, eller stängning, av sådana
centrer och om deras mål, särskilda strukturer och allmänna villkor för verksamheten skall fattas med
kvalificerad majoritet av styrelsen efter samråd med det akademiska rådet och forskningsrådet.”
Artikel 8
I andra stycket i artikel 12.2 skall ordet "assistenterna" ersättas med "föreläsarna".
Artikel 9
1. I artikel 14.1 skall "punkt 3" ersättas med "punkt 4".
2. Följande punkt skall införas i artikel 14:
"2. Institutet skall också ha befogenhet att tilldela en lägre grad än doktorsgrad för
forskarstuderande som har fullgjort minst ett års studier vid institutet och har uppfyllt de särskilda
villkoren för den graden enligt punkt 4."
337
11
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
3. Artikel 14.2 skall betecknas artikel 14.3 och skall lyda:
*3. När de lämnar Institutet skall de forskarstuderande som inte tilldelats nägon av de grader
som föreskrivs i punkterna 1 och 2 från institutet på begäran få ett intyg som anger de studier och
den forskning de utfört vid institutet.”
4. Artikel 14.3 skall betecknas artikel 14.4 och "doktorsgrad" skall ersättas med "grader"
Artikel 10
Artikel 15.1 skall ersättas med följande:
"1. Lärarkåren skall bestå av institutionschefer, chefer för tvärvetenskapliga centrer,
professorer, föreläsare och andra lärare."
Artikel 11
Artikel 23.1 första stycket skall ersättas med följande:
"1. Styrelsen skall utse två revisorer av olika nationalitet för en period av fyra år. Dessa
revisorers förordnanden skall inte kunna förlängas."
338
12
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 12
Styrelsen kan förlänga tjänstgörande revisorers förordnande frän tre till fyra år när denna konvention
träder i kraft.
Artikel 13
Denna konvention skall föreläggas de fördragsslutande staterna för godtagande, godkännande eller
ratificering i enlighet med staternas respektive konstitutionella krav.
Den skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer italienska regeringens mottagande
av den sista underrättelsen om att dessa formaliteter har fullgjorts.
Denna konvention, som är upprättad i ett enda exemplar på danska, engelska, franska grekiska,
iriska, italienska, nederländska, portugisiska och spanska, vilka alla texter är lika giltiga, skall
deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till
var och en av regeringarna i de övriga signatärstaterna.
Prop. 1996/97:5
Bilaga 2
339
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Prop. 1996/97:5
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing.
Föredragande: statsrådet Tham och statsråden Freivalds, Hjelm-Wallén,
Peterson, Wallström, Klingwall, Uusmaan, Åsbrink, Åhnberg, Winberg,
Ulvskog, Sundström, Andersson, Blomberg, Lindh
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:5 Forskning och samhälle.
gotab 52037, Stockholm 1996
340