Regeringens proposition
1996/97:31

Vissa frågor om hur revisorer i stiftelser utses
och entledigas

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 september 1996

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Prop. 1996/97:31

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i stiftelselagen (1994:1220) som
innebär att revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter i
fortsättningen skall utses och entledigas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer om inte annat anges i stiftelseförordnandet.
Enligt nuvarande bestämmelser skall de - om inte annat anges i
stiftelseförordnandet - utses och entledigas av den förvaltande myndig-
hetens styrelse eller chef.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

I propositionen behandlas också ett förslag till ändrade regler om vem
som skall utse och entlediga revisorer i stiftelser förvaltade av institut som
står under Finansinspektionens tillsyn. Regeringen lägger dock inte fram
något förslag i den delen.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 31

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:31

1             Förslag till riksdagsbeslut.................... 3

2           Lagtext ................................ 3

3           Ärendet och dess beredning .................. 4

4            Stiftelselagens regler om hur revisorer i stiftelser

utses och entledigas........................ 4

5            Revisorer i stiftelser som förvaltas  av  statliga

myndigheter............................. 5

6            Revisorer i stiftelser som förvaltas av institut som står

under Finansinspektionens tillsyn .............. 10

7          Kostnader............................... 13

8           Ikraftträdande m.m......................... 13

9          Författningskommentar...................... 13

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser rörande Riks-
revisionsverkets förslag till ändring av reglerna om
revision av stiftelser som förvaltas av statliga myn-
digheter (dnr Ju96/1006) .................... 14

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser rörande Svenska
Bankföreningens framställning om ändring i stiftelse-
lagen (1994:1220) såvitt gäller utseende av revisor i
stiftelser med anknuten förvaltning (dnr Ju95/4778). . 15

Bilaga 3    Lagrådsremissens lagförslag.................. 16

Bilaga 4    Lagrådets yttrande......................... 17

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september

1996 ............................................ 18

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i stiftelselagen (1994:1220).

Prop. 1996/97:31

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande

2. styrelsen om det finns en
styrelse och annars av myndighe-
tens chef, om förvaltaren är en
statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening,

organ,

2. regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer,
om förvaltaren är en statlig myn-
dighet, eller

om förvaltaren är ett handelsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

1* Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 31

3 Ärendet och dess beredning

Stiftelselagen (1994:1220) trädde i kraft den 1 januari 1996 (prop.
1993/94:9, bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225), dock med undantag for
6 kap. när det gäller stiftelser som har bildats av eller tillsammans med
ett offentligt rättssubjekt. I den delen avses bestämmelserna träda i kraft
den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr 1995/96:79,
SFS 1995:1460).

Riksrevisionsverket, RRV, har i en framställan till regeringen den
8 mars 1996 (dnr Ju 96/1006) begärt att bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje
stycket 2 stiftelselagen (1994:1220) ändras. Bestämmelsen behandlar hur
revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter utses och
entledigas. Framställan har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju 96/1006). Fram-
ställan behandlas i avsnitt 5.

Svenska Bankföreningen har i en framställan till regeringen den
6 december 1995 (dnr Ju 95/4778) begärt att bestämmelsen i 4 kap. 1 §
tredje stycket 1 stiftelselagen ändras. I den bestämmelsen behandlas hur
revisorer i stiftelser som har anknuten förvaltning och där förvaltaren inte
är vare sig en statlig myndighet eller ett handelsbolag utses och ent-
ledigas. Bankföreningens framställan avser stiftelser som förvaltas av
institut som står under Finansinspektionens tillsyn. Framställan har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr Ju 95/4778). Framställan behandlas i avsnitt 6.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådet har lämnat förslaget
utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Prop. 1996/97:31

4 Stiftelselagens regler om hur revisorer i stiftel-
ser utses och entledigas

Egen förvaltning av en stiftelse föreligger när en eller flera fysiska
personer har åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom. Anknuten
förvaltning föreligger när förvaltningsåtagandet har gjorts av en juridisk
person (se 2 kap. 2 § första stycket stiftelselagen).

Enligt 4 kap. 1 § första stycket stiftelselagen skall en stiftelse ha minst
en revisor. Enligt andra stycket i samma paragraf utses och entledigas
revisor i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen, om inte annat
föreskrivs i stiftelseförordnandet. När det gäller stiftelser med anknuten
förvaltning anges i tredje stycket att om inte annat föreskrivs i stiftelseför-
ordnandet, revisor utses och entledigas av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. styrelsen om det finns en styrelse och annars av myndighetens chef, Prop. 1996/97:31
om förvaltaren är en statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.

I förarbetena till stiftelselagen (se prop. 1993/94:9 s. 79) anfördes det
när det gäller revision av stiftelser bl.a. att en komplikation beträffande
stiftelser med egen förvaltning är att det inte finns något annat organ för
stiftelsen än styrelsen som kan utse revisor. Det ansågs visserligen vara
principiellt olämpligt att de som skall granskas själva utser granskare. Det
konstaterades emellertid att det i praktiken knappast fanns något annat
alternativ än att lägga uppgiften på styrelsen i dessa fall. Av kostnadsskäl
ansågs det inte heller vara lämpligt att låta tillsynsmyndigheten utse
revisorer. Vidare anfördes det att man också fick ta hänsyn till att
revisorn, så snart det inte är fråga om en avkastningsstiftelse med
tillgångar till ett värde mindre än tio basbelopp, skall vara kvalificerad
revisor (se 4 kap. 4 § jämförd med 3 kap. 2 § stiftelselagen). Den
årsredovisning som dessa stiftelser är skyldiga att upprätta skall dessutom
i flertalet fall granskas av tillsynsmyndigheten (se 3 kap. 11 och 12 §§
stiftelselagen). Det ansågs mot denna bakgrund att revisorer i stiftelser bör
kunna utses av styrelsen för stiftelsen, om inte stiftaren har föreskrivit
något annat.

När det gäller stiftelser med anknuten förvaltning anfördes det att det
i vissa fall går att undvika det nämnda problemet. Om inte annat har
föreskrivits i stiftelseförordnandet, kan nämligen uppgiften att utse
revisorer läggas på förvaltarens högsta beslutande organ. I fall då
förvaltaren är t.ex. en ideell förening eller en kommun uppnår man på det
sättet att revisorerna utses av en annan personkrets är den som har det
yttersta ansvaret för handhavandet av stiftelsens angelägenheter.

Uppgiften att utse revisor i stiftelser som förvaltas av statliga myndig-
heter lades, som ovan har nämnts, på myndighetens styrelse eller chef.
Skälen för detta utvecklades inte närmare i lagstiftningens förarbeten. Det
konstaterades att i det fall att verksförordningen (1987:1100) är tillämplig
på myndigheten det av bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje stycket 2
stiftelselagen följer att revisorn i stiftelsen utses respektive entledigas av
myndighetens styrelse (se prop. 1993/94:9 s. 153). Verksförordningen
(1987:1100) har numera ersatts av en ny verksförordning (1995:1322),
som dock inte har medfört någon ändring i detta hänseende.

5 Revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga
myndigheter

Regeringens förslag: I stiftelser som förvaltas av statliga myndig-
heter skall revisorer utses och entledigas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Riksrevisionsverkets förslag: Riksrevisionsverkets lagförslag

överensstämmer med regeringens.                                      Prop. 1996/97:31

Riksrevisionsverket, RRV, har motiverat förslaget och uttalat sig om
dess tillämpning på följande vis.

Staten är förvaltare för ojämförligt störst antal stiftelser. De statliga
myndigheterna förvaltar sammanlagt ca 4 000 donationsfonder.

Av stiftelselagen (1994:1220) följer att revisorer i statligt förvaltade
stiftelser inte utses och entledigas av regeringen eller av Riksrevi-
sionsverket utan av styrelsen eller chefen för den myndighet som förvaltar
stiftelsen. Skälet till detta är enligt RRV:s mening att regeringen inte har
betraktats som förvaltarens högsta beslutande organ. När det gäller
stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter har önskemålet att
revisorerna skall utses av en annan personkrets än den som har det
yttersta ansvaret för stiftelsens angelägenheter alltså inte tillgodosetts.

RRV har menat att denna ordning inte är tillfredsställande. Det är
principiellt olämpligt att ”de som granskas också utser granskarna”. Detta
gäller oavsett om förvaltaren är en statlig myndighet eller t.ex. en bank
eller en kommun.

Enligt RRV talar därför principiella skäl för att regeringen bör utse
revisorer i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter. Som
ytterligare ett skäl för detta har RRV hänvisat till stiftelselagens
skadeståndsregler: Enligt stiftelselagen blir förvaltaren skadeståndsskyldig,
om han orsakar skada för stiftelsen genom uppsåt eller oaktsamhet när
uppdraget fullgörs (se 5 kap. 1 § stiftelselagen). I fall då en myndighet
förvaltar en stiftelse är det myndigheten, dvs. ytterst staten, som i sådant
fall blir skadeståndsskyldig.

RRV har vidare gjort gällande att praktiska skäl talar för att regeringen
inom de flesta områden bör delegera uppgiften att utse och entlediga
revisorer till RRV.

RRV har härvid hänvisat till den viktiga funktion som revisionen har att
fylla i kontrollsystemet. Enligt RRV kan revisionen delvis ersätta det
behov av tillsyn över stiftelserna som nu tillgodoses genom länsstyrelser-
na. Ett stort antal av de stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter -
och som därmed är undantagna från de centrala bestämmelserna om
tillsyn i 9 kap. 3-5 §§ stiftelselagen - har emellertid en förmögenhet på
mindre än tio basbelopp och behöver därför inte ha någon kvalificerad
revisor (se 4 kap. 4 § jämförd med 3 kap. 2 § stiftelselagen). Enligt RRV
är det därför angeläget att RRV utser revisorer i stiftelser som förvaltas
av statliga myndigheter.

RRV har även hävdat att en sådan ordning skulle göra det möjligt för
RRV att på ett effektivt sätt komplettera länsstyrelsens tillsyn. Enligt sin
instruktion skall RRV nämligen granska effektiviteten i den statliga för-
valtningen, dvs. alla uppgifter som myndigheterna har inklusive för-
valtningen av stiftelser (se 2 § 1 förordningen, 1988:80, med instruktion
för Riksrevisionsverket). RRV:s årliga revision och förvaltningsuttalande
omfattar också hela myndighetens verksamhet.

RRV har särskilt framhållit att en statlig myndighet som förvaltar en
stiftelse enligt nuvarande regler har rätt att utse ett privat bolag som
revisor. Det innebär en överlappning mellan RRV:s och denne revisors                  6

uppgifter. Detta är enligt RRV onödigt.

RRV har hävdat att även andra effektivitetsskäl talar för att en revisor Prop. 1996/97:31
vid RRV normalt bör utses som revisor för de stiftelser som förvaltas av
statliga myndigheter. RRV har härvid hänvisat till att RRV är central för-
valtningsmyndighet för statlig revision och redovisning. Enligt sin
instruktion skall RRV utse revisorer i bolag och stiftelser som verket skall
granska i enlighet med vad som anges i bolagsordning, stadgar eller
särskilt beslut (se 2 § 5 förordningen, 1988:80, med instruktion för
Riksrevisionsverket). RRV har för närvarande utsett revisorer i närmare
200 bolag och stiftelser. RRV har också auktoriserade revisorer anställda.

Skälen för att en revisor vid RRV skall utses till revisor för statligt
förvaltade stiftelser är enligt RRV särskilt starka då stiftelsens ändamål
ligger inom ramen för den förvaltande myndighetens uppgifter och då det
är samma personal som svarar för både myndighetens och stiftelsens
löpande bokföring och årsredovisning. Det är enligt RRV inte ovanligt att
en myndighet finansierar projekt med både anslagsmedel och medel från
en stiftelse som myndigheten förvaltar. I sådana fall av blandfinansiering
skulle granskningsarbetet underlättas, om en och samma revisor
granskade både myndigheten och stiftelsen.

RRV har menat att granskningen av stiftelserna skulle kunna ske med
RRV:s egen personal och genom en samlad upphandling av revisorstjäns-
ter. Alternativet är, enligt RRV, att uppgiften att utse revisorer sprids ut
på ett stort antal myndigheter som inte har erfarenhet av att upphandla
revisorer.

Den föreslagna lagändringen skulle, enligt RRV, sannolikt leda till lägre
kostnader för revisionen och till en förenklad administration när revisorer
utses och säkerställa att revisionen genomförs på ett opartiskt och
kompetent sätt i de aktuella stiftelserna. Kontrollen av att stiftelsernas
medel används på ett effektivt sätt och i enlighet med stiftarens före-
skrifter skulle förbättras.

Remissinstanserna: Ett övervägande antal av remissinstanserna har
tillstyrkt RRV:s förslag. Några har avstyrkt förslaget, däribland Länssty-
relsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Kammarkollegiet,
Lunds universitet, Umeå universitet, Utredningen om förvaltning av
universitetens donationskapital (U 1995:11) och Svenska Revisorssam-
fundet SRS. Andra, såsom Stiftelsen Nordiska museet, Uppsala universitet
och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, har uttalat förståelse för
förslaget men har påpekat att det är viktigt att konkurrensen upprätthålls
när revisorstjänstema upphandlas. Flera remissinstanser har mot den
bakgrunden ifrågasatt om delegation bör ske till RRV. Även Riks-
antikvarieämbetet har påpekat att det inte är självklart att det alltid är
RRV som på regeringens bemyndigande skall utse revisor; i fråga om
stiftelser med mycket litet kapital skulle myndighetens chef kunna få en
sådan delegation. Revisor snämnden har förklarat att den inte kommer att
medverka till att dispenser ges för att RRV skall kunna anställa de
auktoriserade revisorer som kan krävas för att delegationsordningen skall
kunna genomföras. Uppsala universitet har ansett att den förvaltande
myndigheten bör ha rätt att utse ytterligare en revisor för att granska
förvaltningen av stiftelsemedlen vid sidan av den som enligt förslaget
skall utses av RRV.

Skälen för regeringens förslag: Om stiftelseförordnandet innehåller Prop. 1996/97:31
föreskrifter om hur revisor skall utses, gäller dessa. Sådana föreskrifter
finns bl.a. i en del stiftelser som bildats av staten. I andra fall, t.ex. i fråga
om enskilda donationsstiftelser som förvaltas av staten, innebär emellertid
gällande ordning ofta att revisorerna utses av samma personer som är
ansvariga för stiftelsens förvaltning. Detta innebär ett avsteg från
principen att den som skall granskas (stiftelsens förvaltare) inte själv bör
utse granskare. Sådana avsteg bör enligt regeringens mening göras endast
om revisor inte kan utses och entledigas på något annat sätt. Principen har
visserligen genombrutits såvitt gäller stiftelser med egen förvaltning. I de
fallen har det emellertid inte funnits något tillfredsställande alternativ. När
det gäller stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter bör principen
upprätthållas. Från principiell synpunkt är det därför enligt regeringens
mening önskvärt att någon annan än styrelsen eller chefen för den
myndighet som förvaltar en stiftelse utser och entledigar revisor i
stiftelsen. Regeringen har också uppfattningen att det från principiell
synpunkt är önskvärt att denna uppgift läggs på regeringen eller på någon
annan myndighet som regeringen utser för uppgiften.

Givetvis måste det också beaktas vilka praktiska förutsättningar som
finns för en sådan ordning. Härvid blir det självfallet av betydelse vilken
myndighet som i praktiken skall ha hand om att utse och entlediga
revisorer och hur det kan antas komma att påverka valet av de personer
som bör komma i fråga som revisorer i stiftelserna.

RRV har ansett att uppgiften att utse och entlediga revisorer normalt bör
delegeras till RRV. Åtskilliga remissinstanser har ifrågasatt om detta är
lämpligt.

Regeringen vill i denna del framhålla att RRV måste anses väl lämpat
att ansvara för utseende och entledigande av revisorer i de stiftelser som
förvaltas av statliga myndigheter. Att ge RRV ett sådant ansvar skulle i
många fall kunna innebära samordnings- och effektivitetsvinster. Det finns
visserligen - såsom bl.a. länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit -
viktiga skillnader mellan myndighetsrevision och stiftelserevision, vilket
begränsar effektivitetsvinsterna av att en och samma revisor granskar
såväl den förvaltande myndigheten som stiftelsen. Som RRV har påpekat
är det emellertid uppenbart att en sådan ordning kan underlätta gransk-
ningen, t.ex. i sådana fall då en myndighet finansierar projekt både med
myndighetsmedel och med stiftelsemedel.

Några remissinstanser har anfört principiella betänkligheter mot att
samma revisor granskar både myndigheten och den stiftelse som
myndigheten förvaltar. Givetvis får revisor inte utses så att stiftelselagens
bestämmelser om revisorsjäv därigenom åsidosätts (se 4 kap. 6 §
stiftelselagen). Så skulle t.ex. kunna vara fallet om myndighetsrevisom
biträtt vid förandet av stiftelsens räkenskaper eller vid stiftelsens
förmögenhetsförvaltning eller stiftelsens kontroll däröver, liksom om
revisorn är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder
stiftelsen vid grundbokföringen m.m. eller vid stiftelsens förmögenhets-
förvaltning eller stiftelsens kontroll däröver (se 4 kap. 6 § första stycket
4 respektive 6). Det förhållandet att en person verkar som revisor i                   8

myndigheten torde däremot inte annat än undantagsvis göra honom eller

henne olämplig som revisor i en av myndigheten förvaltad stiftelse. Det Prop. 1996/97:31
förhållandet att myndighetens intressen i det enskilda fallet kan strida mot
stiftelsens kan enligt regeringens mening inte utan vidare medföra att den
som är revisor i myndigheten inte far vara revisor i stiftelsen. Det bör
kunna avgöras från fall till fall om revisorns anknytning till myndigheten
utgör sådant jäv att han eller hon är förhindrad att vara revisor i stiftelsen.

Regeringen vill emellertid samtidigt framhålla att det givetvis beror på
förhållandena i det enskilda fallet om det är möjligt eller ens önskvärt att
samma person granskar både myndigheten och stiftelsen. I det samman-
hanget måste också beaktas de särskilda krav på auktorisation eller
godkännande som gäller för vissa revisorer i stiftelser. Dessa krav kan
ibland medföra att myndighetsrevisom, i de fall denne inte är auktoriserad
eller godkänd revisor, inte kan vara revisor också i stiftelsen.
Revisorsnämnden har anmärkt att den inte avser att ändra sin praxis i
ärenden om dispens från de i revisorslagen (1995:528) uppställda kraven
för auktorisation eller godkännande av revisor. Inte heller regeringen anser
att en förändring av denna praxis i aktuellt avseende är önskvärd.

Det kan vidare förekomma fall då regeringen lämpligen själv bör utse
eller entlediga revisor i stället för att delegera denna uppgift till RRV eller
till någon annan myndighet. I fall då en stiftelses kapital är mycket litet
kan det vara lämpligt att uppgiften att utse och entlediga revisor i stället
ges till den förvaltande myndighetens ledning. I vilken utsträckning
delegation bör ske till annan myndighet än RRV måste bedömas från fall
till fall och bör därför inte regleras i lag.

Sammanfattningsvis finner därför regeringen att det i många fall skulle
vara ändamålsenligt, om RRV hade en samordnande roll i frågor om att
utse och entlediga revisorer i stiftelser av det aktuella slaget. Regeringen
anser emellertid inte att ett bemyndigande till RRV bör vara generellt.
Bl.a. bör mindre stiftelser - företrädesvis sådana med en förmögenhet som
understiger tio basbelopp - (jfr. 3 kap. 2 § och 4 kap. 4 § stiftelselagen)
undantas från ett framtida bemyndigande till RRV. I sådana fall bör
delegation i stället kunna ges till den förvaltande myndigheten.

De praktiska fördelarna med att låta RRV ha hand om att utse och
entlediga revisorer i av staten förvaltade stiftelser blir i någon mån också
beroende av om RRV, när myndigheten anförtros denna uppgift, bör utse
sina egna anställda till revisorer. Flera remissinstanser har haft kritiska
synpunkter på detta.

Regeringen vill för sin del inte förorda en ordning där RRV regel-
mässigt utser sina egna revisorer till revisorer i de statligt förvaltade
stiftelserna. Redan det förhållandet att - såsom nyss har nämnts -
stiftelselagen ställer vissa krav på att revisorerna är auktoriserade eller
godkända förhindrar detta. Till detta kommer att en ordning där RRV eller
någon annan myndighet utser revisor inte får leda till att konkurrensen på
revisorsmarknaden sätts ur spel. Regeringen vill också framhålla att
RRV:s revisorer mottar dessa uppdrag i egenskap av privatpersoner och
inte i egenskap av statsanställda; RRV kan inte utses till revisor enligt
stiftelselagens bestämmelser eftersom RRV är en myndighet. Med hänsyn
härtill anser regeringen att, när RRV utser revisorer, RRV inte bör utse
sina egna revisorer annat än när det finns särskild anledning för detta,

nämligen i fall då det är lämpligt att ta till vara dessa revisorers särskilda Prop. 1996/97:31
erfarenhet och kompetens när det gäller revision av statlig verksamhet.

Regeringen avser att låta denna begränsning komma till uttryck i framtida
bemyndigande. I övrigt bör revisorstjänster upphandlas externt. Som flera
remissinstanser har påpekat är det viktigt att konkurrensen upprätthålls vid
upphandlingen av revisorstjänster. Det far givetvis förutsättas att gällande
bestämmelser om offentlig upphandling följs i detta sammanhang.

Av det nu anförda framgår att en bestämmelse om att revisorer i statligt
förvaltade stiftelser skall utses och entledigas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer enligt regeringens mening inte bör
användas för att ge RRV en generell delegation att utse och entlediga
revisorer i alla sådana stiftelser. En bestämmelse som lägger uppgiften att
utse revisorer i statligt förvaltade stiftelser på regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer skulle emellertid ge bättre förut-
sättningar för en effektiv och samordnad revision av stiftelserna.

Både principiella och praktiska skäl talar således för att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bör utse och entlediga revisorer
i stiftelser som förvaltas av statliga myndigheter. Detta föranleder en
ändring av 4 kap. 1 § tredje stycket 2 stiftelselagen.

Regeringen anser i likhet med RRV att det är onödigt att två olika
revisionsorgan granskar en stiftelse. Regeringen kan därför inte förorda
det förslag som framlagts av en remissinstans om att myndigheten skall
få utse en revisor vid sidan av den som utses av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Inget torde emellertid hindra att
det i ett stiftelseförordnande föreskrivs t.ex. att även den förvaltande
myndigheten skall utse en revisor.

6 Revisorer i stiftelser som förvaltas av institut
som står under Finansinspektionens tillsyn

Regeringens bedömning: Det bör inte göras någon ändring i
reglerna för hur revisorer i sådana stiftelser som förvaltas av institut
som står under Finansinspektionens tillsyn utses.

Svenska Bankföreningens förslag: Bankföreningen har föreslagit att
om ett institut som står under Finansinspektionens tillsyn är förvaltare för
en stiftelse, revisor för stiftelsen skall utses och entledigas av styrelsen för
institutet.

Förslaget innehåller i huvudsak följande.

Bestämmelsen om att revisor vid anknuten förvaltning skall utses och
entledigas av förvaltarens högsta beslutande organ far till följd att det är
bankens bolagsstämma som skall utse och entlediga revisorer i de
stiftelser som förvaltas av banker. Bankföreningens medlemsbanker
förvaltar uppskattningsvis cirka 1 000 stiftelser, i vilka bolagsstämman
således är skyldig att utse och entlediga revisorer. För bankerna är det en

10

högst främmande tanke att frågor om att utse eller entlediga av revisorer Prop. 1996/97:31
i stiftelser skall tas upp vid en bolagsstämma. Denna ordning medför en
onödig och fördyrande administration utan motsvarande nytta eller skydd
vare sig för stiftaren eller för destinatärema.

Att revisor utses och entledigas av bankens bolagsstämma innebär inte
något skydd mot att kapitalet inte förvaltas på ett osäkert eller otill-
fredsställande sätt eller i strid mot stiftelsens ändamål. Bankerna står
under tillsyn av Finansinspektionen. En bank skall ha ett bundet eget
kapital när verksamheten påbörjas som motsvarar minst fem miljoner ecu.
Dessa förhållanden innebär att det är väl sörjt för att bankerna har sådana
resurser och bedriver sin verksamhet så att den trygghet som 4 kap. 1 §
tredje stycket 1 stiftelselagen avser att garantera, kan säkerställas genom
en annan och enklare reglering.

Mot bakgrund av intresset av banksekretess kan det också ifrågasättas
om det är lämpligt att banken inför bolagstämman presenterar kompletta
”listor” på stiftelser i vilka revisorer skall utses eller entledigas. Sådana
listor kan liknas vid en lista på vilka som är kunder i banken.

Det förhållandet att stiftelselagen redan har trätt i kraft har visserligen
inneburit att bankerna redan i ett antal fall har varit tvungna att tillämpa
de angivna reglerna i ett antal stiftelser. Detta bör ändå inte hindra att
reglerna ändras på angivet sätt. Det kommer nämligen efter hand att
uppkomma behov av att utse nya revisorer (jfr 8 § fjärde stycket lagen
[1994:1221] om införande av stiftelselagen [1994:1220]). Det finns
dessutom ett stort antal stiftelser som förvaltas av banker och i vilka
revisor ännu inte är utsedd. Det finns också stiftelser som enligt
stiftelselagen skall ha en auktoriserad eller godkänd revisor men som ännu
inte har detta.

En annan nackdel med den gällande ordningen är att banken måste kalla
till extra bolagsstämma, om det blir aktuellt att entlediga revisorer under
tiden mellan de ordinarie stämmorna. Entledigande av revisorer kan bli
aktuellt bl.a. av den anledningen att banken eller en revisionsbyrå säger
upp ett etablerat samarbete.

Det skydd som den aktuella bestämmelsen avser att ge kan uppnås
genom att uppgiften att utse och entlediga revisor ges till bankens styrelse
i stället för till bolagsstämman. Genom det uppnås även i detta avseende
balans mellan stiftelser med egen förvaltning och stiftelser med anknuten
förvaltning. Om styrelsen ges uppgiften att utse och entlediga revisor,
garanteras en ansvarsfull handläggning av frågan. I första hand bör dock
frågan om att utse revisor delegeras till de experter som normalt
handlägger dessa frågor i bankerna eller i andra hand ges till regionbank-
chef eller motsvarande.

Mot denna bakgrund föreslås att till 4 kap. 1 § stiftelselagen läggs ett
nytt stycke av följande lydelse: ”Om ett institut som står under Finansin-
spektionens tillsyn är förvaltare, utses och entledigas revisor av styrelsen
för institutet.”

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, Kammarrätten
i Sundsvall, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Finansinspektionen, Bok-
föringsnämnden, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund har                11

tillstyrkt Bankföreningens förslag. Lunds universitet har anfört att 4 kap.

1 § stiftelselagen bör ses över i sin helhet och att beslut om utseende av Prop. 1996/97:31
revisorer bör läggas på en rimlig nivå.

Förslaget har avstyrkts av Göta hovrätt, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Riksrevisionsverket, Kammarkollegiet och Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR. Kammarkollegiet har föreslagit en allmän regel av
innebörd att förvaltaren vid anknuten förvaltning skall ha uppgiften att
utse och entlediga stiftelsens revisor. FAR har ansett att uppgiften att utse
revisorer i stiftelser med anknuten förvaltning bör kunna hänskjutas till
länsstyrelsen eller, när det gäller institut som står under tillsyn av
Finansinspektionen, möjligen till inspektionen.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelsen i 4 kap. 1 § tredje
stycket 1 stiftelselagen om att revisor skall utses och entledigas av
förvaltarens högsta beslutande organ syftar, som tidigare har nämnts, till
att undvika att den som skall granskas (stiftelsens förvaltare) själv utser
granskare. Ett avsteg från den principen bör såsom regeringen tidigare har
framhållit göras endast om revisor inte kan utses på något annat sätt. När
det gäller revisorer i stiftelser som förvaltas av banker kan principen
emellertid upprätthållas på det sätt som sker i dag, dvs. genom att revisor
utses av bolagsstämman. Det förhållandet att förvaltama i dessa står under
Finansinspektionens tillsyn utgör inte anledning att avvika från principen.

Det kan naturligtvis ibland framstå som en omständlig ordning att
behandla frågor om att utse och entlediga stiftelserevisorer på en banks
bolagsstämma. Problemet med att behandla frågor av detta slag på
bolagsstämman torde dock inte vara särskilt stort. Inte ens i de största
bankerna torde dessa ärenden ta mer än en obetydlig del av stämmans tid
i anspråk.

Vissa sakliga skäl talar också för att frågan om att utse revisorer
handhas just av stämman. Det är stämman som skall pröva frågan om
ansvarsfrihet för styrelsen. Om förvaltningen av stiftelsen missköts, kan
det leda till skadeståndsskyldighet för banken, något som kan påverka
frågan om ansvarsfrihet för styrelsen. Mot den bakgrunden är det naturligt
att stämman ges möjlighet att utöva inflytande på revisorsvalet.

Om en bank förvaltar en stiftelse, utgör banken ett stiftelseorgan. Mot
den bakgrunden kan stiftelsen inte anses som bankens ”kund” i egentlig
mening. Den nuvarande ordningen kan därför inte sägas gå ut över
banksekretessen.

Det bör med en rimlig grad av planering kunna tillses att frågor om att
utse och entlediga revisorer i de flesta fall blir aktuella enbart i samband
med ordinarie bolagstämma. Det kan givetvis inte helt undvikas att sådana
frågor ändå uppkommer mellan de ordinarie stämmorna. I viss mån kan
olägenheterna med detta dock undvikas genom att revisorssuppleanter
utses (se 4 kap. 2 § stiftelselagen) i de fall då stiftelseförordnandet inte
förbjuder detta.

Mot denna bakgrund finner regeringen inte skäl att föreslå en lagändring

i enlighet med Bankföreningens framställan.

Ett par remissinstanser har föreslagit lagändringar som går längre än vad
Bankföreningen har föreslagit. Det finns inte anledning att ta ställning till
förslagen i detta ärende. Regeringen konstaterar dock att förslagen inte har                  12

sin grund i några konkret påvisade missförhållanden. Det finns därför

anledning att avvakta erfarenheterna av lagens tillämpning innan ändringar Prop. 1996/97:31
övervägs.

7 Kostnader

Oavsett vem som utser revisor i en stiftelse, har revisorn rätt att av
stiftelsen få skäligt arvode för sitt uppdrag (se 4 kap. 16 § stiftelselagen).

Någon nämnvärd påverkan på statsfinanserna torde den nu föreslagna
lagändringen inte få.

8 Ikraftträdande m.m.

Den föreslagna lagändringen bör kunna träda i kraft den 1 januari 1997.

Den som enligt nuvarande regler har utsetts till revisor i en stiftelse som
förvaltas av en statlig myndighet, bör givetvis behålla sitt uppdrag efter
ikraftträdandet till dess att tiden för revisorsuppdraget har gått ut eller, vid
tillsvidareförordnande, till dess att revisorn entledigats. Någon särskild
bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.

9 Författningskommentar

4 kap. 1 §

En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande organ,

2. regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om
förvaltaren är en statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening, om förvaltaren är ett handelsbolag.

Enligt paragrafens nya lydelse skall revisor i stiftelser som förvaltas av
statliga myndigheter, i fortsättningen utses och entledigas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det kan förekomma fall
då regeringen lämpligen själv bör utse eller entlediga revisor. I fall då en
stiftelses kapital är mycket litet kan det vara lämpligt att uppgiften att utse
och entlediga revisor i stället bör ges till myndighetens ledning.

I 4 kap. 3 § och 6 § stiftelselagen finns bestämmelser om vem som får
vara revisor i en stiftelse.

Såsom har berörts i avsnitt 5 måste det förutsättas att allmänna regler
om upphandling följs i ärenden om utseende av revisor. Den revisors-
kompetens som finns vid olika slag av revisionsbyråer bör tas till vara.

13

Förteckning över remissinstanser rörande Riks-
revisionsverkets förslag till ändring av reglerna om
revision av stiftelser som förvaltas av statliga
myndigheter (dnr Ju96/1006).

Prop. 1996/97:31

Bilaga 1

Remissyttrande har avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Kammarkollegiet, Revisorsnämnden,
Lunds universitet, Uppsala universitet, Stockholms universitet,
Linköpings universitet, Umeå universitet, Göteborgs universitet, Kungliga
Tekniska högskolan, Sveriges lantbruksuniversitet SLU,
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län, Statens konstmuseer, Stiftelsen
Nordiska museet, Tomtebodaskolans resurscenter för synskadade TRC,
Kriminalvårdsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Utredningen om
förvaltning av universitetens donationskapital (U 1995:11), Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorssamfundet SRS.

14

Förteckning över remissinstanser rörande Svenska
Bankföreningens framställning om ändring i stiftel-
selagen (1994:1220) såvitt gäller utseende av revisor
i stiftelser med anknuten förvaltning (dnr Ju95/4778).

Prop. 1996/97:31

Bilaga 2

Remissyttrande har avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Malmöhus län,
Kammarkollegiet, Riksrevisionsverket, Finansinspektionen, Bokförings-
nämnden, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges
Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och
Revisorsnämnden.

15

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:31

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

En stiftelse skall ha minst en revisor.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med egen förvaltning av styrelsen.

Om inte annat föreskrivs i stiftelseförordnandet, utses och entledigas
revisorn i en stiftelse med anknuten förvaltning av

1. förvaltarens högsta beslutande

2. styrelsen om det finns en
styrelse och annars av myndighe-
tens chef, om förvaltaren är en
statlig myndighet, eller

3. samtliga bolagsmän i förening,

organ,

2. regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer,
om förvaltaren är en statlig myn-
dighet, eller

om förvaltaren är ett handelsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

16

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-09

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i stiftelselagen (1994:1220).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per
Sundberg.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1996/97:31

Bilaga 4

17

Justitiedepartementet                                     Prop. 1996/97:31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 12 september 1996.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing

18

gotab 52331, Stockholm 1996