Prop.
1996/97:26
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 26
Prop. 1996/97:26
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångs-
medel i vissa brottmål.................... 4
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning ...... 4
3 Ärendet och dess beredning .................... 5
4 Nuvarande ordning.......................... 5
4.1 1952 års tvångsmedelslag.................. 5
4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning .......... 7
5 Överväganden............................. 7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september
1996 ................................... 10
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda
melser om tvångsmedel i vissa brottmål,
2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig
övervakning.
Prop. 1996/97:26
bestäm-
kamera-
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:26
2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 1996’,
skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998.
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1995:1506) om hemlig kameraövervakning
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig kamera-
övervakning, som gäller till utgången av år 1996, skall fortsätta att gälla
till utgången av år 1998.
1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1995:1511.
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grund-
läggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om straffprocessuella
tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad, gäller vid förundersökning
angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grova brott.
Efter den senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år
1996 (prop. 1995/96:14, bet. 1995/96:JuUll, rskr. 1995/96:125, SFS
1995:1511).
Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den
1 februari 1996 (prop. 1995/96:85, bet. 1995/96:JuUll, rskr.
1995/96:125). I lagen regleras de brottsutredande myndigheternas
möjligheter att använda dolda fjärrmanövrerade övervakningskameror
vid förundersökning i brottmål. Lagen är i likhet med 1952 års tvångs-
medelslag tidsbegränsad till utgången av år 1996.
Regeringen tar i detta ärende upp frågan om förlängning av giltig-
hetstiden av de två lagarna. Enligt regeringens mening är frågan av
sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
4.1 1952 års tvångsmedelslag
1952 års lag gäller vid förundersökning angående dels allmänfarliga
brott, t.ex. mordbrand och sabotage, dels vissa högmålsbrott såsom
uppror och olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets säkerhet,
t.ex. spioneri. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till
dessa brott om sådan gärning är straffbar. I förhållande till regleringen
i rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att använda
tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m.
samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Lagen inne-
håller också bestämmelser som innebär att hemlig kameraövervakning
kan användas på mindre stränga villkor än vad som följer av lagen om
hemlig kameraövervakning (se avsnitt 4.2).
Enligt rättegångsbalken får en person häktas om det finns sannolika
skäl för misstanke om brott, för vilket maximistraffet utgör fängelse i
ett år eller mer. Därutöver krävs att det föreligger en särskild häkt-
ningsgrund, t.ex. risk för fortsatt brottslig verksamhet. Häktning kan
emellertid även ske vid en lägre grad av brottsmisstanke. Den som
endast är skäligen misstänkt för brott kan sålunda också häktas om det
är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utred-
ning om brottet, s.k. utredningshäktning. Enligt 2 § i 1952 års lag kan
en sådan utredningshäktning fortgå under fyra veckor, medan rätte-
gångsbalkens regler bara tillåter en vecka.
I 27 kap. 2 § andra meningen rättegångsbalken finns bestämmelser
om att vissa skriftliga meddelanden får tas i beslag endast om det finns
Prop. 1996/97:26
misstanke om brott, for vilket straffminimum är två års fängelse. Enligt Prop. 1996/97:26
3 § i 1952 års lag krävs inte något lägsta straff for att sådana
meddelanden skall få tas i beslag.
Förordnande om kvarhållande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap.
9 § rättegångsbalken kan enligt 4 § i 1952 års lag i vissa brådskande
fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Enligt rättegångs-
balkens regler är det alltid rätten som beslutar i dessa fåll.
1952 års lag innehåller även från rättegångsbalken avvikande bestäm-
melser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning.
Hemlig teleavlyssning innebär - sedan den 1 januari 1996 - att tele-
meddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod
eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett
tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. Tvångs-
medlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och för
upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom telex,
telefax och datakommunikation. Hemlig teleövervakning innebär att
andra uppgifter än innehållet i meddelandet i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss
teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.
Enligt reglerna i 27 kap. rättegångsbalken får hemlig teleavlyssning
användas om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år och även vid brottsutredningar som rör försök,
förberedelse och stämpling till sådant brott. Som ytterligare förutsätt-
ning för hemlig teleavlyssning gäller att det skall finnas skälig miss-
tanke om brottet och att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för
utredningen. Tillstånd till hemlig teleavlyssning meddelas av domstol på
ansökan av åklagaren och skall gälla viss tid, högst en månad från
dagen för beslutet. Hemlig teleövervakning får användas om det för
brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och
vid narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan. I övrigt är förut-
sättningarna knutna till reglerna om hemlig teleavlyssning. För tvångs-
medlen gäller bl.a. den s.k. proportionalitetsprincipen, som innebär att
de får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller
men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något
annat motstående intresse.
1952 års lag ger, som ovan nämnts, i förhållande till rättegångsbalken
utvidgade möjligheter att använda hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning. Tillstånd till åtgärden får lämnas, även om det för
brottet är föreskrivet lindrigare straff än vad som krävs enligt rätte-
gångsbalken. Åklagaren får i brådskande fall själv besluta om använd-
ning av tvångsmedlen. Har åklagaren gjort detta, skall anmälan
ofördröjligen göras hos domstolen, som skyndsamt skall pröva ärendet.
Enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, som till
skillnad från 1952 års lag inte är tidsbegränsad, får i vissa fall
tvångsåtgärd såsom t.ex. hemlig teleavlyssning tillgripas. För detta
krävs att åtgärden är påkallad för att utröna om en utlänning eller en
organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller
förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska
syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse i
två år inte är föreskrivet. Den parlamentariska kontrollen av lagens Prop. 1996/97:26
tillämpning sker genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse om
denna till riksdagen.
4.2 Lagen om hemlig kameraövervakning
Den 1 februari 1996 trädde lagen (1995:1506) om hemlig kameraöver-
vakning i kraft. Härigenom infördes ett nytt straffprocessuellt tvångs-
medel som innebär att polisen under vissa förutsättningar har möjlighet
att bedriva spaning mot personer genom att använda dolda fjärr-
manövrerade övervakningskameror. Reglerna ansluter nära till bestäm-
melserna om hemlig teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning innebär
att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller
därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning
vid förundersökning i brottmål, utan att upplysning om övervakningen
lämnas (1 §). I likhet med reglerna om hemlig teleavlyssning får tvångs-
medlet användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott för
vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller
försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om gärningen är
belagd med straff. Även för hemlig kameraövervakning gäller att
åtgärden måste vara av synnerlig vikt för utredningen och att proportio-
nalitetsprincipen skall tillämpas (2 § och 3 §). Åtgärden får endast avse
sådana platser där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig
(3 § andra stycket).
Frågor om hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av
åklagaren (4 § första stycket). I ett beslut att tillåta hemlig kamera-
övervakning skall domstolen ange vilken plats och under vilken tid till-
ståndet gäller. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får
inte överstiga en månad (4 § andra stycket). Lagen innehåller också
regler om hävande av beslut (5 §) och granskning och bevarande av
upptaget bildmaterial (7 §).
1952 års tvångsmedelslag omfattar även hemlig kameraövervakning.
Detta tvångsmedel kan således i vissa fall användas vid utredning av
allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säker-
het även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i
två år. Vidare innebär detta att åklagaren i brådskande fäll själv kan
besluta om hemlig kameraövervakning. På motsvarande sätt som för
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning skall åklagaren i ett
sådant fäll genast göra en anmälan till rätten som skyndsamt skall pröva
ärendet.
Säkerhetspolisen har i en skrivelse den 21 augusti 1996 till regeringen,
under åberopande av att 1952 års lag är av utomordentlig vikt för
Säkerhetspolisens verksamhet, framhållit att lagen bör ges fortsatt
giltighet. Säkerhetspolisen har därvid anfört att lagen är en nödvändig Prop. 1996/97:26
grund för Säkerhetspolisens bekämpning av brott mot rikets säkerhet
och att lagens bestämmelser om möjligheter till tvångsmedel har
utnyttjats i stor omfattning.
1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål innebär utökade möjligheter för Säkerhetspolisen att uppdaga
brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfärlig natur. I likhet med
Säkerhetspolisen anser regeringen att lagen, som gäller till utgången av
år 1996, fortfarande behövs.
Lagen om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari
1996. Regeringen har från Rikspolisstyrelsen inhämtat att domstolarna
under den tid som lagen varit i kraft har givit tillstånd till hemlig
kameraövervakning i 12 fall, varav 10 fall avsåg misstanke om grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling. Övriga fall avsåg misstanke
om grovt rån och försök till mord eller mordbrand. Rikspolisstyrelsen
har framhållit att erfarenheterna av den nya lagen än så länge är
begränsade men att en generell uppfattning är att spaningsmetoden är
personalbesparande och ett bra spaningskomplement.
Enligt regeringens mening är det viktigt att polis och åklagare efter
tillstånd från domstol kan använda hemlig kameraövervakning för att
utreda grova brott. Regeringen anser därför att lagens giltighetstid bör
förlängas.
Regeringen avser att i enlighet med vad som anförts i propositionen
lämna en redovisning för lagens tillämpning på motsvarande sätt som
sker beträffande rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning (jfr. prop. 1995/96:85 s. 37 f., bet.
1995/96:JuUll s. 11 f.). En redovisning av detta slag beträffande
hemlig kameraövervakning under år 1996 kommer alltså att lämnas år
1997.
Regeringen har i dag beslutat direktiv till en särskild utredare (dir.
1996:64) som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära arbets-
metoder som faller inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. I
uppdraget ingår bl.a. att se över 1952 års tvångsmedelslag och lämna
förslag till hur lagens bestämmelser kan permanentas och arbetas in i
rättegångsbalken. Utredaren skall vidare lämna förslag till ändringar av
lagen om hemlig kameraövervakning enligt de riktlinjer som angavs i
propositionen. Det handlar om att skapa ett mer flexibelt system som
bättre än det nuvarande kan ta hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet (prop. 1995/96:85 s. 37). Man borde t.ex. kunna ta hän-
syn till hur övervakningen är tänkt att gå till i praktiken (s. 24) samt
överväga om åtgärden i vissa fall skulle kunna tillåtas även vid
utredning av brott med lägre straffminimum än två års fängelse (s. 26).
Vidare anfördes att det i vissa fäll inte är orimligt att nöja sig med en
lägre grad av misstanke än skäligen misstänkt (s. 28). Utredaren skall
även göra en utvärdering av lagen och, om utvärderingen ger anledning
till det, lämna förslag till hur reglerna kan permanentas och arbetas in i
rättegångsbalken.
Utredaren skall avsluta sitt arbete före den 1 mars 1998. Med hänsyn 8
till det pågående utredningsarbetet och den beredning av ärendet som
därefter vidtar bör såväl tvångsmedelslagen som lagen om hemlig Prop. 1996/97:26
kameraövervakning förlängas med två år. Lagarna bör alltså gälla till
utgången av år 1998.
Förslagen medför inga kostnader for staten.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1996/97:26 Fortsatt giltighet av 1952
års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning.
10
gotab 52047, Stockholm 1996