Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås en nedsättning av socialavgifterna. Förslagen har
aviserats tidigare (prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder for att halvera arbets-
lösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering
m.m.) och ingår som ett led i regeringens strävan att stimulera nyan-
ställningar och uppmuntra egenföretagande. Vid beräkning av arbets-
givaravgifter föreslås en arbetsgivare få göra avdrag med högst 2 500 lö-
per månad. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern skall de
vid bedömningen av rätten till avdrag anses som en arbetsgivare. Vid
beräkning av egenavgifter föreslås den försäkrade få göra avdrag med
högst 9 000 kr per år. Vissa avdragsbegränsningar i form av takregler
föreslås för den som skall betala både arbetsgivaravgifter och egenavgifter
samt för delägare i handelsbolag.
I propositionen föreslås också att särskild löneskatt skall tas ut på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Reglerna föreslås gälla från och med den 1 januari 1997.
1 Riksdagen 1996197. 1 samt. Nr 21
Prop. 1996/97:21
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 3
2 Lagtext ......................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster .. 3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring ....................... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter........................... 11
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter ....... 16
3 Ärendet och dess beredning ......................... 17
3.1 Nedsättning av socialavgifter ................. 17
3.2 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel.......... 18
4 Nedsättning av socialavgifter........................ 19
5 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel................. 23
5.1 Bakgrund .................................... 23
5.2 Överväganden och förslag ....................... 25
6 Budgeteffekter ................................... 26
7 Författningskommentarer......... 26
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster .. 26
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring ....................... 26
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter........................... 27
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter ....... 31
Bilaga 1 Lagförslagen i lagrådsremissen om nedsättning av
socialavgifter ............................. 32
Bilaga 2 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagråds-
remissen om nedsättning av socialavgifter....... 36
Bilaga 3 Lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt
på vinstandelsmedel ........................ 41
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagrådsremissen
om särskild löneskatt på vinstandelsmedel....... 50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 september 1996 .................................. 52
Prop. 1996/97:21
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
På
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för
administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgiv-
aren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b
av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fast-
ställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen utgår
i form av engångsbelopp som inte
utgör kompensation för mistad
inkomst
Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning som avses i första
stycket.
ersättningen utgör komplement till
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fast-
ställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen utgår
i form av engångsbelopp som inte
utgör kompensation för mistad
inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en sådan vinstandels-
stiftelse som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller en annan
juridisk person med motsvarande
ändamål med undantag för bidrag
som lämnas till en pensions- eller
personalstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant bidrag
som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 6
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före
utgången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som for en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första stycket 6
skall bortses från ersättning för
arbetsskada som inträffat före
utgången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från
ersättning for arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av
juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
gånger basbeloppet enligt 1 kap. gånger basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän 6 § lagen om allmän försäkring,
försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2§2
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst {inkomst av anställning)
eller på annan grund {inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning
som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring
eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket
lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning
och annat förvärvsarbete som
överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet. Det belopp som
sålunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning för
utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte är
anställd hos den som utger ersätt-
Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning
och annat förvärvsarbete som
överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet. Det belopp som
sålunda skall undantas skall i första
hand räknas, av från inkomst av
annat förvärvsarbete. Ersättning för
utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte är
anställd hos den som utger ersätt-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte
antas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid
beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som inkomst
av annat förvärvsarbete samt
ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som
avses i 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt basbelopp. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning bortses även från
ersättning från en stiftelse som har
till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som
är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstifielse), om
ersättningen avser en sådan anställd
och inte utgör ersättning för arbete
för stiftelsens räkning. Detta gäller
dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till stiftelsen
varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på
likartade villkor tillkomma en
betydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte
antas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid
beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning
skall bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som inkomst
av annat förvärvsarbete samt
ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som
avses i 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under
året inte kan antas uppgå till minst
ett halvt basbelopp. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning bortses även från
ersättning från en stiftelse som har
till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som
är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstifielse) eller
från en annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om
ersättningen avser en sådan anställd
och inte utgör ersättning för arbete
för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast
om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till den juridiska personen varit
avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och att på
likartade villkor tillkomma en
betydande del av de anställda. Om
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
från ersättning som stiftelsen
lämnar till sådan företagsledare
eller delägare i företaget eller denne
närstående person som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall alltid
bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988-1991.
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som den juridiska
personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen. Vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst av anställning skall
alltid bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes
arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön eller semesterersättning
får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp
än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning. Inkomst av
arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning.
11 kap.
2§3
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från
en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstiftelse
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 2 § andra stycket
samt 2 a § tredje och fjärde
styckena.
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstiftelse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäk-
ringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
3Senaste lydelse 1994:2072.
10
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 2 kap. 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall inforas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3
kap. 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet for vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbets-
givare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring,
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en
vinstandelsstiftelse från vilken
enligt de fyra sista meningarna i 3
kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring skall bortses vid
beräkning av sjukpenninggrund-
ande inkomst,
16. sådan ersättning från en
vinstandelsstiftelse eller en annan
juridisk person med motsvarande
ändamål från vilken enligt de fyra
sista meningarna i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring
skall bortses vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighets-
försäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som
anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a -1, n, p och r lagen om
allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda
yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom
respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
M
Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en arbetsgivare
från arbetsgivaravgifterna varje
månad göra avdrag med 5 procent
av avgiftsunderlaget, dock högst
2 500 kronor.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
Om flera arbetsgivare ingår
tillsammans i en koncern, skall de
vid bedömningen av avdragsrätt
enligt första stycket anses som en
arbetsgivare. Avdraget skall i
sådant fall i första hand göras av
moderföretaget. Om avdraget inte
kan utnyttjas av moderföretaget får
det utnyttjas av dotterföretagen i
den ordning moderföretaget be-
stämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av
7 andra stycket lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag
med 5 procent av avgiftsunder-
laget, dock högst 2 500 kronor för
varje månad verksamheten
bedrivits.
6§
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fordelas mellan
olika avgifitsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut
om fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fordelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut
om fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Avdrag som görs enligt 5 a § skall
avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
3 kap.
Vid beräkning av egenavgifter
får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt
4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den
försäkrade under året även betalat
ut lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare
gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får
dock avdrag från egenavgifterna
medges högst med ett så stort
belopp att det sammanlagda
avdraget från egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna inte över-
stiger 30 000 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i
ett handelsbolag får det samman-
lagda avdraget från de egenav-
gifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster för
samtliga delägare i handelsbolaget
inte överstiga 30 000 kronor per år.
Avdraget fördelas mellan del-
ägarna i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från
handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av del-
ägarna helt eller delvis inte utnyttja
avdraget får resterande avdrag
fördelas mellan övriga delägare på
motsvarande sätt. Om handels-
bolaget under året även betalat ut
lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare
gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall
delägarna medges avdrag från
egenavgifterna högst med så stort
belopp att delägarnas samman-
lagda avdrag från de egenavgifter
som är hänförliga till inkomsten
från handelsbolaget och handels-
14
bolagets avdrag från arbetsgivar-
avgifterna inte överstiger 30 000
kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall
i angiven ordning avse arbetsmark-
nadsavgiften, sjuiför säkrings av gift-
en, arbetsskadeavgiften, folkpen-
sionsavgiften, delpensionsavgiften
och tilläggspensionsavgiften.
Prop. 1996/97:21
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998
års taxering.
'Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1995:1492.
15
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av varje
förvärvskälla och värdet av hans
andel eller lott i bolaget eller
rederiet. Uppgift skall också lämnas
om delägares andel av skatte-
underlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, 3 § lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
och 2 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensions-
kostnader.
2 kap.
25 §'
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av varje
förvärvskälla och värdet av hans
andel eller lott i bolaget eller
rederiet. Uppgift skall också lämnas
om delägares andel av avdrag från
arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a §
lagen (1981:691) om social-
avgifter, skatteunderlag enligt 2 §
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, 3 § lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild
självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
'Senaste lydelse 1994:483.
16
Prop. 1996/97:21
1 prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år
2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserades
att regeringen under hösten 1996 avser att lägga fram förslag om
nedsättning av socialavgifterna från och med den 1 januari 1997.
Arbetsgivaravgifterna skall sättas ned med fem procentenheter på ett
avgiftsunderlag om högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgifitema för
egenföretagare sätts ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag
om högst 180 000 kr.
Ett konkret förslag till nedsättning av socialavgifterna har under
sommaren utarbetats inom Finansdepartementet. Regeringen tar nu upp
detta förslag. Synpunkter på förslaget har under hand inhämtats från
Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Verkens synpunkter har i allt
väsentligt beaktats.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Lagrådet menar att beredningen av
ärendet svårligen uppfyller regeringsformens krav, främst genom att
sammanslutningar och enskilda inte getts tillfälle att yttra sig i saken. I
lagrådsremissen anförs att avsikten med den föreslagna nedsättningen av
socialavgifterna är att reducera de indirekta lönekostnaderna för att
stimulera nyanställningar och egenföretagande. Remissen innehåller inte
någon analys som visar i vilken utsträckning förslaget kommer att leda till
de angivna målen. Enligt Lagrådets uppfattning kan lagförslagen inte mer
än möjligen marginellt tillgodose de angivna syftena. Lagrådet anser
slutligen att ett genomförande av förslagen kommer att ge upphov till
betydande tillämpningssvårigheter. Lagrådet har därför avstyrkt de remit-
terade lagförslagen.
Regeringen har mot bakgrund av det svåra sysselsättningsläget aviserat
en rad förslag i mitten av juni 1996 som syftar till att halvera arbets-
lösheten till år 2000. Enligt vår bedömning är det av mycket stor vikt att
förslaget om nedsättning av socialavgifter kan träda i kraft redan den
1 januari 1997. Det har därför varit nödvändigt att utarbeta en proposition
som kan överlämnas till riksdagen redan i september 1996 för riksdags-
behandling under innevarande riksmöte. Någon sedvanlig remissbe-
handling av förslagen har därför inte varit möjlig. Synpunkter i stället har
under arbetets gång under hand inhämtats från Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket. Verkens synpunkter har i allt väsentligt beaktats.
Regeringen anser mot bakgrund av detta att behövliga upplysningar och
yttranden inhämtats från berörda myndigheter. Vid bedömningen av
behovet av att genom ett sedvanligt remissförfarande lämna enskilda och
2 Riksdagen 1996/97.1 saml. Nr 21
17
sammanslutningar tillfälle att yttra sig måste frågans karaktär och den
korta tid som stått till buds for utarbetandet av förslagen beaktas.
Dessutom tillkommer att regeringens ställningstagande om nedsättning
och ramarna för nedsättningen tillkännagivits redan genom prop.
1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000,
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. och därför varit
känt en längre tid. Berörda näringar har således sedan länge haft möjlighet
att komma in med synpunkter på förslagets utformning. Eventuella
synpunkter har, eftersom regeringens ställningstagande i juni varit
tämligen detaljerat och vilat på en bred politisk överenskommelse, endast
kunnat ta sikte på detaljutformningen av förslaget. Regeringen anser vid
en samlad bedömning att propositionen nu bör överlämnas till riksdagen.
Frågan om eventuell ytterligare beredning får prövas vid behandlingen i
riksdagen.
Vad sedan gäller frågan om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna och
egenavgiftema på det sätt som föreslagits kommer att leda till ökad
sysselsättning vill vi påpeka att arbetslösheten är ett mångfasetterat
problem och att det är förenat med mycket stora svårigheter att se direkta
samband mellan enskilda åtgärder och en förändring i sysselsättnings-
graden. Regeringens bedömning kvarstår dock att de åtgärder som föreslås
i prop. 1995/96:222 sammantaget kommer att ha en sysselsättnings-
befrämjande effekt.
Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter på lagtexten och vår
bedömning är att förslagen inte kan antas leda till sådana
tillämpningsproblem att det av den anledningen finns skäl att inte lägga
fram förslagen för riksdagen. Eftersom propositionens förslag i realiteten
innebär att ett helt nytt moment, en generell progressiv avgifitsskala, införs
i lagen (1981:691) om socialavgifter, kommer regeringen dock givetvis att
följa upp effekterna av de föreslagna åtgärderna och föreslå åtgärder för
att undanröja eventuella tillämpningsproblem.
Regeringen väljer alltså att trots Lagrådets kritik överlämna förslagen
till riksdagen.
Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas närmare i författnings-
kommentarerna till 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Prop. 1996/97:21
I propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop.
1994/95:25 s. 43) uttalas att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för
vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. I propositionen uttalas också att
regeringen avser att senare efter närmare beredning återkomma till
riksdagen med förslag om slopande av avgiftsfriheten.
18
Frågan har härefter beretts inom regeringskansliet i syfte att lägga fram Prop. 1996/97:21
ett förslag till riksdagen om uttag av någon form av skatt eller avgift på
bidrag till vinstandelsstiftelser.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Regeringen har i propositionen följt
Lagrådets förslag.
Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning av
arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med 5 procent
av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr. Om flera arbetsgivare
ingår tillsammans i en koncern skall de vid tillämpningen av
avdragsregeln anses som en arbetsgivare.
Vid beräkningen av egenavgifter skall avdrag göras med 5 procent
av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år. En företagare
som redovisar såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter får dock
inte medges högre avdrag från egenavgiftema än att det sammanlagda
avdraget från egenavgiftema och arbetsgivaravgifterna uppgår till
högst 30 000 kr per år. Vissa begränsande bestämmelser har även
intagits för handelsbolag.
Skälen för regeringens förslag: Socialavgifter tas ut enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna tas ut som
arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av
arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av lön och andra
skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger till anställda. Uttaget av
arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter under inkomståret 1996
uppgår till 31,56 procent. Därtill kommer allmän löneavgift, som uppgår
till 1,5 procent. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver
näringsverksamhet och beräknas på ett underlag som består av inkomst av
annat förvärvsarbete. Egenavgiftema uppgår for närvarande till 29,75
procent. Därtill kommer den allmänna löneavgiften om 1,5 procent.
Enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter medges i
vissa fall nedsättning av arbetsgivaravgifter resp, egenavgifter med 10
procentenheter. Stödet ges till näringslivet i vissa särskilt angivna
kommuner, främst i norrlandslänen. Lagen tillämpas på socialavgifter som
19
är hänförliga till arbete inom sådan verksamhet som är stödberättigad
enligt 6 eller 11 § och omfattar tiden till och med utgiftsåret resp,
inkomståret 2000. Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall, i fråga
om arbetsgivaravgifter, i första hand avse folkpensionsavgiften och
därefter sjukförsäkringsavgiften eller, i fråga om egenavgifter,
folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkrings-
avgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensions-
avgiften.
I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslås bl.a.
en ändring i uttaget av arbetsgivaravgifter på så sätt att sjukförsäkrings-
avgiften sänks med 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997,
varefter arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,32 procent. För år 1998
föreslås att en ytterligare sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 1,10
procentenheter skall genomföras, varefter arbetsgivaravgifterna uppgår till
29,22 procent. Vidare föreslås att egenavgiftema enligt lagen om
socialavgifter vid motsvarande tidpunkter sänks med 1,10 procentenheter
vid vardera tillfället till 28,65 procent resp. 27,55 procent. Den allmänna
löneavgiften föreslås höjd med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1997 och med ytterligare 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998.
Som redan nämnts har regeringen i prop. 1995/96:222 om vissa
åtgärder for att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag for
budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserat ett förslag om att
arbetsgivaravgifterna fr.o.m. den 1 januari 1997 skall sättas ned med fem
procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 600 000 kr på årsbasis.
Egenavgiftema för egen företagare skall sättas ned med fem procent-
enheter på ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr på årsbasis. Avsikten
med en sänkning av socialavgifterna är att reducera de indirekta
lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Bakgrunden till förslagen är den oacceptabelt höga
arbetslösheten och att socialavgifterna utgör en betydande del av
lönekostnaderna och därför, inte minst i nystartade företag och vid
överväganden om nyanställningar, kan utgöra ett hinder for expansion och
ökad sysselsättning. Förslagen riktar sig därvidlag främst till små och
medelstora företag även om lättnaderna i avgiftsuttaget kommer samtliga
arbetsgivare och egenföretagare till del.
A rbetsgivaravgifter
Arbetsgivare redovisar varje månad arbetsgivaravgifter i
uppbördsdeklarationen (4 § lagen [1984:668] om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare). Skattemyndigheten kan dock om det
finns särskilda skäl medge att utländsk arbetsgivare, som saknar fast
driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifterna för en längre
tidsperiod.
Regeringen föreslår att arbetsgivare vid beräkning av
arbetsgivaravgifter varje månad får göra ett särskilt avdrag med 5 procent
av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr. De utländska arbetsgivare
Prop. 1996/97:21
20
som fått dispens från skyldigheten att redovisa och betala Prop. 1996/97:21
arbetsgivaravgifter varje månad föreslås varje år få göra ett särskilt avdrag
med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr för varje
månad som verksamheten bedrivits.
Arbetsgivaravgifter tas inte ut på ersättning till arbetstagare som vid
årets ingång fyllt 65 år. I stället betalas särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Någon
nedsättning av den särskilda löneskatten föreslås inte i detta sammanhang.
Den nedsättning som föreslås här kan kombineras med nedsättning
enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
Som nämnts är syftet med de nya bestämmelserna i första hand att
underlätta för små och medelstora företag. Regeringen har därför övervägt
olika modeller för att begränsa avdragsrätten för större företag och för
företag som ingår i större företagsgrupper med intressegemenskap.
Begreppet intressegemenskap har emellertid en tämligen vid innebörd och
saknar en preciserad och enhetlig definition. För att undvika
tillämpningsproblem föreslår därför regeringen att begränsningsregeln
utformas med utgångspunkt i det civilrättsliga koncernbegreppet.
Begränsningen bör utformas på så sätt att om flera företag ingår i en och
samma koncern skall de vid tillämpning av avdragsregeln anses som en
arbetsgivare. Inom koncernen får sålunda endast ett avdrag utnyttjas. I
första hand skall avdraget tillgodoföras moderföretaget. Om avdraget inte
kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den
ordning moderföretaget bestämmer. I detta sammanhang kan nämnas att
anknytningen till det civilrättsliga koncernbegreppet innebär att utländska
koncerners dotterbolag i Sverige inte anses ingå i en koncern i den mening
som här åsyftas (se författningskommentaren till 2 kap. 5 a § lagen
[1981:691] om socialavgifter).
Våra förslag i denna del föranleder att en ny paragraf, 2 kap. 5 a §,
införs i lagen om socialavgifter.
Egenavgifter
Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysiska
personer skall betala egenavgifter. Motsvarande gäller i vissa fall även de
som har inkomst av tjänst. Beräkningen av egenavgiftema baseras på
taxeringen till statlig inkomstskatt. På inkomst av passiv
näringsverksamhet eller för näringsidkare som fyllt 65 år skall i stället för
egenavgifter särskild löneskatt betalas. I vissa fall tas inte fulla
egenavgifter ut, t.ex. i det fall sjukpenningförsäkringen gäller med
karenstid.
Debitering av egenavgifter sker på årsbasis. Avdrag föreslås därför få
göras med 5 procent av avgiftsunderlaget per år, dock högst med 9 000 kr.
Det kan även förekomma att en egenföretagare har anställd personal. I
dessa fall skall, förutom egenavgifter avseende den egna inkomsten, även
arbetsgivaravgifter betalas för den lön och andra förmåner som utgivits till
den anställda personalen. Det är inte regeringens avsikt att fullt avdrag i
21
dessa fall skall kunna erhållas såväl från egenavgiftema som från
arbetsgivaravgifterna. Vi föreslår därför att avdraget från egenavgiftema i
sådana fall begränsas så att det sammanlagda avdraget från arbetsgivar-
avgifter och egenavgifter inte överstiger 30 000 kr per år, dvs. motsvar-
ande beloppsgräns som gäller for aktiebolag.
Beträffande handelsbolag finns anledning till särskilda begränsnings-
regler. För att uppnå neutralitet mellan olika associationsformer föreslås
att det sammanlagda avdraget från egenavgiftema for samtliga delägare i
ett handelsbolag maximeras till 30 000 kr. Dessutom gäller det tidigare
nämnda 9 000-kronorstaket for var och en av delägarna. Vidare gäller
motsvarande begränsning som for enskilda näringsidkare i de fall handels-
bolaget även betalat ut lön till arbetstagare och gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna.
Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, i lagen
om socialavgifter och en komplettering i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
Enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, medges avdrag vid taxeringen, förutom for påförda
egenavgifter, for belopp som har avsatts for att täcka på beskattningsåret
belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i landet. Sådant
avdrag får uppgå till högst 25 procent av ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan minskat med bl.a. sjukpenning.
Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästfoljande
beskattningsår. Enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § KL medges
avdrag för påförda egenavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan
intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av
tjänst medges dessutom i huvudfallet avdrag med 25 procent. Medgivet
avdrag skall återföras till beskattning nästfoljande beskattningsår. De
förslag som nu lagts fram är inte skäl att ändra ovan nämnda procentsatser.
Redovisning av avdraget
Avdraget skall vid fördelningen av arbetsgivaravgifterna avse
arbetsmarknadsavgiften. Avdrag från egenavgiftema skall i angiven
ordning avse arbetsmarknadsavgiften och till den del avdraget överstiger
denna, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften,
delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Prop. 1996/97:21
22
Prop. 1996/97:21
Ett stort antal företag har sedan i huvudsak början av 1980-talet överfört
vinstmedel till särskilda stiftelser, s.k. vinstandelsstiftelser. Syftet med
överföringarna är bl.a. att de anställda skall få del av företagets vinst och
att därigenom känslan av samhörighet med företaget skall öka
produktiviteten.
1 regel beslutar företaget om överföring av vinstmedel i anslutning till
att resultatet for det gångna året fastställs. Överföringen sker till en av de
anställda eller av personalorganisationerna vid företaget bildad stiftelse.
Stiftelsen, som är ett från företaget fristående rättssubjekt, förvaltar de
överförda medlen (vinstandelsmedlen) för andelsägarnas räkning och
placerar dem i regel i värdepapper, ofta i aktier i det företag som lämnat
bidraget. Medlen delas sedan ut till de anställda efter en viss tid, vanligen
efter tre till fem år eller sedan den anställde har pensionerats. En anställds
andel i stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i det överförande
företaget vid en viss tidpunkt eller under en viss tidsperiod. När stiftelsen
betalar ut medlen beskattas enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) mottagaren för sin andel i inkomstslaget tjänst.
Socialavgifter på vinstandelar
Fr.o.m. den 1 januari 1988 infördes skyldighet för arbetsgivare att betala
socialavgifter på de bidrag som lämnades till en vinstandelsstiftelse (prop.
1986/87:107, bet. 1986/87:SfU20, rskr. 1986/87:334, SFS 1987:567).
Dessförinnan fanns inte någon reglering vad gäller uttag av avgifter och
for den anställde beräknades varken pensionsgrundande eller sjukpenning-
grundande inkomst på dessa medel.
Reglerna gällde t.o.m. 1990 och innebar att en arbetsgivare var skyldig
att betala arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift for de bidrag som lämnades
till vinstandelsstiftelsen. Värdet som därvid tillgodofördes den anställde
grundade rätt till allmän tilläggspension (ATP) men däremot inte - i
överensstämmelse med den motsvarande avgiftsfriheten - rätt till
sjukförsäkrings- och arbetsskadeformåner. Detta motiverades med
svårigheter att ta med andelen vid beräkning av den sjukpenning-
grundande inkomsten, eftersom denna inkomst bygger på en förväntad
framtida inkomst och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens
storlek. Skulle en anställds andel göras sjukpenninggrundande ansågs
detta strida mot grundtanken inom sjukförsäkringssystemet eftersom något
inkomstbortfall inte skulle inträffa om den anställde tillgodoräknades sin
andel oavsett senare sjukdom.
Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr.
1989/90:356, SFS 1990:650 m.fl. samt prop. 1990/91:54, bet.
23
1990/9 l:SkU 10, rskr. 1990/91:106, SFS 1990:1426 m.fl.) blev i princip
alla inkomster som skulle tas upp till beskattning under inkomst av tjänst
också förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och därigenom
avgiftspliktiga enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Även
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift togs sålunda ut på de bidrag
som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. Bestämmelserna
kom att gälla endast för bidrag som lämnades under år 1991.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem ansågs innebära
slopades fr.o.m. den 1 januari 1992 avgiftsskyldigheten för bidrag till
vinstandelsstiftelser (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr.
1991/92:97, SFS 1991:1842). I prop. 1991/92:60 om skattepolitik för
tillväxt framhölls att socialavgifter inte heller skulle tas ut när medel
betalades ut från stiftelsen till anställda eller tidigare anställda. Vidare
angavs att eftersom bidrag till en vinstandelsstiftelse inte skulle ingå i
underlagen för beräkning av arbetsgivaravgifter skulle värdet av vad som
tillfördes en anställd genom avsättning till stiftelsen inte vara
pensionsgrundande.
En av de ändringar som gjordes i samband med skattereformen var att
utvidga arbetsgivarbegreppet. Denna utvidgning fick till följd att det blev
oklart huruvida socialavgifter skulle betalas vid utbetalning av medel från
vinstandelsstiftelser. På grund härav klargjordes att ersättningar från
vinstandelsstiftelser varken skulle vara förmånsgrundande eller
avgiftsgrundande (prop. 1992/93:29, bet. 1992/93 :SfU5, rskr.
1992/93:140, SFS 1992:1710-1711). Bestämmelserna trädde i kraft den 1
januari 1993 och avsåg ersättningar som lämnats fr.o.m. den 1 januari
1992. Vissa krav uppställdes dock för att avgiftsfriheten skulle gälla. De
bidrag som arbetsgivaren lämnar till stiftelsen skall vara avsedda att vara
bundna under minst tre kalenderår, tillkomma en betydande del av de
anställda - minst en tredjedel av personalen - och lämnas till dem efter
enhetliga principer.
Särskild löneskatt
En av principerna vid genomförandet av skattereformen var - vad gäller
socialavgifter - att alla förvärvsinkomster skulle beläggas med fulla
avgifter om inkomsten var förmånsgrundande och en särskild löneskatt
motsvarande skattedelen av socialavgifterna, dvs. de socialavgifter en
arbetsgivare betalar för sina anställda och som saknar samband med någon
förmån, om inkomsten inte var förmånsgrundande (prop. 1989/90:110,
bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356, SFS 1990:650 m.fl.). Syftet var
att så långt det var möjligt åstadkomma likformighet mellan alla
förvärvsinkomster.
Prop. 1996/97:21
24
Prop. 1996/97:21
Regeringens förslag: Särskild löneskatt tas ut på bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Skälen för regeringens förslag: En av grundtankarna bakom
skattereformen är att alla typer av förvärvsinkomster skall behandlas
likformigt. I de fall inkomsterna grundar rätt till socialförsäkringsförmåner
tas socialavgifter ut. Beträffande inkomster som inte grundar sådana
förmåner begränsas uttaget till den särskilda löneskatten som motsvarar
skattedelen av socialavgifterna.
För närvarande tas varken socialavgifter eller särskild löneskatt ut på
överföringar som görs till vinstandelsstiftelser. De medel som betalas ut
från en vinstandelsstiftelse utgör skattepliktig inkomst för mottagaren.
Inkomsten grundar sig på en överföring som en arbetsgivare gjort för en
anställds räkning. De bidrag som arbetsgivare lämnar till
vinstandelsstiftelser bör därför beläggas med antingen socialavgifter eller
särskild löneskatt.
De medel som avsätts till en vinstandelsstiftelse får i de flesta fall lyftas
av den anställde först efter det att en viss tid förflutit - minst tre år - och
den anställde uppnått viss ålder, vanligen 55-65 år. Ofta förekommer att
utbetalning görs i samband med den anställdes pensionering. Utbetal-
ningen sker periodiskt eller i form av engångsbelopp som avser
arbetsprestationer som utförts under tidigare år. Avsättningen betraktas
ofta av såväl arbetsgivaren som den anställde som en form av pension. Det
finns således stora likheter mellan överföringar till vinstandelsstiftelser
och avsättningar till pensioner, för vilka det tas ut särskild löneskatt.
De bidrag som lämnas till en vinstandelsstiftelse blir inte skattepliktiga
för den anställde i samband med själva överlämnandet. I stället blir
bidraget, efter att det har förräntats hos stiftelsen, skattepliktigt först det år
då mottagaren får medlen från stiftelsen. Det råder därför inte någon
samstämmighet mellan det belopp som avsätts för en anställd till en
vinstandelsstiftelse och det belopp som betalas ut från en sådan stiftelse.
På grund härav uppkommer svårigheter att veta hur mycket av utbetalda
medel som grundas på den anställdes eget arbete resp, värdestegringen på
andelen. Detta har betydelse vid beräkning av socialavgifter.
Regeringen föreslår därför att särskild löneskatt skall tas ut i stället för
socialavgifter på överföringar som görs till en vinstandelsstiftelse. Medlen
grundar därmed inte rätt till socialförsäkringsförmåner. Vårt förslag
föranleder ändringar i 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter.
25
Prop. 1996/97:21
Förslagen om nedsättning av socialavgifter är finansierade. De offentlig-
finansiella effekterna av förslagen har behandlats i prop. 1995/96:222 om
vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Enligt propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m. skulle ett införande av socialavgifter på vinstandelsmedel medföra
en inkomstförstärkning på 100 milj. kr. Förslaget att införa särskild
löneskatt på vinstandelsmedel torde ge motsvarande budgeteffekt.
1§
I första stycket, i en ny punkt 7, anges att särskild löneskatt skall betalas på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som
enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter är
avgiftsbefriad. Detsamma gäller bidrag som lämnas till en annan juridisk
person med motsvarande ändamål. De bidrag som beläggs med särskild
löneskatt skall enligt nämnda lag även i fortsättningen undantas vid
beräkning av såväl sjukpenninggrundande som pensionsgrundande
inkomst av anställning. Punkten har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
I andra stycket anges att den som utgett bidraget är skattskyldig. Det är
således den arbetsgivare som lämnar bidraget till vinstandelsstiftelsen eller
den juridiska personen som skall betala den särskilda löneskatten.
Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då medlen faktiskt överlämnas
till stiftelsen.
Det bör observeras att enligt övergångsbestämmelserna till förslagen i
prop. 1995/96:209 om ändring i lagen om särskild löneskatt på förvärvs-
inkomster skall i fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 särskild
löneskatt utgå med 22,42 procent.
3 kap. 2 § och 11 kap. 2 §
Ändringarna är av redaktionell art och har gjorts i enlighet med Lagrådets
förslag. I sammanhanget kan nämnas att 11 kap. 2 § föreslås ändrad också
i prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m.
26
2 kap.
4§
Punkt 16 har ändrats i redaktionellt hänseende i enlighet med Lagrådets
förslag.
I paragrafen, som är ny, har i första stycket intagits en bestämmelse om
rätt för arbetsgivare att från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag
med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr. Med
avgiftsunderlag avses underlaget efter det att eventuellt kostnadsavdrag
enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 gjorts. Avdraget görs i samband med
redovisningen av arbetsgivaravgifter. Om avdraget inte utnyttjas till fullo
för en månad, kan den outnyttjade delen inte användas för en annan
månad. Undantag gäller dock i vissa fall för utländska arbetsgivare, se
kommentaren till tredje stycket.
Avdraget kan som nämnts utnyttjas av den som redovisar
arbetsgivaravgifter. Detta innebär bl.a. att även stat och kommun i
egenskap av arbetsgivare kommer att erhålla avdrag. Lagrådet har påpekat
att det för den offentliga sektorns vidkommande får betydelse om en viss
statlig eller kommunal förvaltning vid tillämpning av första stycket
kommer att betraktas som en särskild arbetsgivare eller inte. Arbetsgivar-
begreppet i första stycket knyter helt an till det arbetsgivarbegrepp som
generellt gäller på socialavgiftsområdet. Vad gäller den statliga sektorn
anses varje myndighet normalt som en arbetsgivare. För kommuner gäller
att varje kommun anses som en arbetsgivare.
Det är inte avsikten att endast den som betalar fulla avgifter skall kunna
åtnjuta avdrag. Även den som betalar endast ATP-avgift, ATP- och
folkpensionsavgift eller ATP-, folkpensions- och arbetsskadeavgift har
således möjlighet att göra avdrag. Det förstnämnda fallet gäller normalt
för arbetsgivare med anställda som avses arbeta i utlandet (tredje land)
mer än tolv månader. De två senare fallen kan uppstå till följd av
konvention med tredje land.
1 detta sammanhang bör vidare nämnas att avdrag enligt de nu
föreslagna bestämmelserna inte hindrar att nedsättning sker enligt lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Det kan också påpekas att
bestämmelserna inte innebär att avdrag får göras från särskild löneskatt
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på förvärvsinkomster.
I andra stycket har en begränsningsregel intagits beträffande vissa
företag med intressegemenskap. Ingår flera företag tillsammans i en
koncern skall de vid bedömning av avdragsrätten enligt första stycket
anses som en arbetsgivare. Sålunda får endast ett avdrag göras. Avdraget
Prop. 1996/97:21
27
skall i första hand tillgodoföras moderföretaget. I den utsträckning
avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, t.ex. beroende på att
moderföretaget inte har några lönekostnader, får dock resterande del av
avdraget utnyttjas av dotterföretag. I lagtexten har med anledning av
Lagrådets yttrande tagits in en bestämmelse som innebär att moder-
företaget, under förutsättning att företaget inte självt kan utnyttja avdraget,
får bestämma i vilken ordning dotterföretagen får utnyttja avdrags-
möjligheten. Bestämmelsen innebär inte att moderföretaget får fördela
avdraget mellan två eller flera dotterföretag utan endast att företaget får
bestämma i vilken ordning dotterföretagen får utnyttja avdraget. Kan det
dotterföretag som i första hand får göra avdrag utnyttja avdraget fullt ut
skall avdraget göras där och rätten till avdrag för koncernen kommer då att
vara förbrukad.
Med koncern avses samtliga inom civilrätten förekommande
koncernbegrepp (jfr 1 kap. 5 § aktiebolagslagen [1975:1385], 1 kap. 4 §
lagen [1987:667] om ekonomiska föreningar, 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen [1995:1554], 1 a § lagen [1980:1103] om årsredo-
visning m.m. i vissa företag m.fl.). Svenska dotterföretag i utländska
koncerner, liksom det fallet att en fysisk person äger flera aktiebolag utan
att det är fråga om ett koncemförhållande, dvs. om den fysiska personen
inte bedriver enskild näringsverksamhet, faller därför utanför
begränsningsregelns tillämpningsområde.
Som Lagrådet har påpekat innebär en anknytning till de civilrättsliga
koncernbegreppen att den föreslagna koncemregeln blir tillämplig på en
mängd olika situationer och olika rättssubjekt. Problemen med att bedöma
om ett koncemförhållande föreligger blir dock inte större på socialavgifts-
området än det är inom civilrätten. Utgångspunkten måste vara att berörda
företag väl känner till koncemförhållandet. Några samordningsproblem av
betydelse inom en koncern torde knappast uppstå i normalfallet eftersom
det i första hand är moderföretaget som får göra avdrag. Endast i det fall
moderföretaget inte kan göra fullt avdrag finns det behov av kontakt
mellan moderföretaget och ett dotterföretag. Avdragsbeloppens storlek gör
att det måste vara ytterst sällsynt att fler dotterföretag berörs.
1 tredje stycket har intagits ett undantag från regeln att avdrag skall
göras månadsvis. Om en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är
juridisk person saknar fast driftställe i Sverige, kan han om särskilda skäl
föreligger få redovisa arbetsgivaravgifterna med längre intervall än en
månad, vanligen årsvis (7 § andra stycket lagen [1984:668] om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare jämfört med 3 § första stycket samma
lag). I sådant fall får avdrag göras från arbetsgivaravgifterna varje år med
5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr för varje månad
verksamheten bedrivits.
6§
I paragrafen, som innehåller bestämmelser om fördelning av influtna
arbetsgivaravgifter, har ett tillägg gjorts innebärande att avdrag enligt
5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Att avräkning enligt den nu
Prop. 1996/97:21
28
aktuella paragrafen skall göras före eventuell nedsättning enligt 14 § lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter följer av att lagen om
socialavgifter innehåller de centrala bestämmelserna om sådana avgifter.
3 kap.
5 a§
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att den försäkrade får
medges avdrag från egenavgiftema med 5 procent av avgiftsunderlaget
beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst 9 000 kr per år. Lagrådet har
efterlyst ett klarläggande i fråga vad som avses med år. Eftersom
inkomsttaxeringen utgör utgångspunkt för avgifter enligt 3 kap. avses här
med år - liksom i bestämmelsen i övrigt - beskattningsår. Detta innebär att
det blir aktuellt med ett avdrag på högst 9 000 kr även i de fall
egenföretagarens räkenskapsår/beskattningsår, t.ex. i samband med
bokföringsskyldighetens inträdande, omfattar kortare eller längre tid än
tolv månader.
Hänvisningen till 4 § första stycket innebär att avdraget beräknas efter
avgiftsunderlaget for t.ex. arbetsmarknadsavgift. Hänvisningen gäller
oavsett om någon avgift vars underlag skall beräknas enligt 4 § första
stycket rent faktiskt skall påföras eller inte. Beloppsgränsen 9 000 kr avser
det totala avdragsbeloppet även om den försäkrade bedriver flera olika
verksamheter. Att avräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall göras
före eventuell nedsättning enligt 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter följer av att lagen om socialavgifter innehåller de centrala
bestämmelserna om sådana avgifter.
En begränsningsregel har intagits för de fall den som är skyldig att
betala egenavgifter även har anställd personal, för vilken arbetsgivar-
avgifter skall betalas för utgiven lön och andra förmåner. Om avdrag
under året även gjorts från arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 5 a §, får
avdrag från egenavgiftema medges högst med så stort belopp att det
sammanlagda avdraget från egenavgifter och arbetsgivaravgifter inte
överstiger 30 000 kr per år. Som illustration kan nämnas följande
exempel. En egenföretagare har under tio månader haft anställd personal
och utbetald lön uppgår till sådana belopp att han är berättigad till
maximalt avdrag från arbetsgivaravgifterna för var och en av de tio
månaderna. Maximalt avdrag från egenavgiftema är då 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 5 000 kr (30 000 ./. [10x2 500]). Det bör
dock observeras att, som tidigare nämnts, avdraget från egenavgiftema
enligt grundregeln inte i något fall får överstiga 9 000 kr per år.
För handelsbolag har i andra stycket en särskild begränsningsregel
intagits. Det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga
till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare får inte överstiga
30 000 kr per år. Avdragstaket 30 000 kr avser således i dessa fall
handelsbolaget som helhet. Om handelsbolaget har fler än tre delägare,
kan dessa därför inte få avdrag från egenavgiftema med mer än 30 000 kr
sammantaget. Samtidigt gäller den i första stycket angivna beloppsgränsen
på 9 000 kr for var och en av dem. Avdraget fördelas mellan delägarna i
Prop. 1996/97:21
29
proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget
fördelas mellan dem. I vissa fall kan den civilrättsliga fördelningen av
inkomster från handelsbolaget avvika från den fördelning som läggs till
grund för beskattningen. Att utgångspunkten skall vara den skattepliktiga
och inte - i den mån någon avvikelse föreligger - den civilrättsliga fördel-
ningen har efter Lagrådets påpekande kommit till uttryck i lagtexten.
Lagrådet har uppmärksammat den situationen att en delägare i bland inte
kan utnyttja avdraget. Lagrådet har ansett att en nedsättning av avgifterna
som baseras på en proportionell fördelning av handelsbolagets inkomst i
dessa fall kan leda till ett materiellt otillfredsställande resultat. Regeringen
delar Lagrådets uppfattning därvidlag och föreslår därför en uttrycklig
lagregel med den innebörden att om en eller flera av delägarna helt eller
delvis inte kan utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan
övriga delägare i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från
handelsbolaget fördelas mellan dem.
Beträffande de fall där handelsbolaget även betalat ut lön till
arbetstagare och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna gäller motsvar-
ande begränsning som för enskilda näringsidkare. Avdraget från de
egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget för
samtliga handelsbolagsdelägare får, tillsammans med handelsbolagets
avdrag från arbetsgivaravgifterna, således inte överstiga 30 000 kr. Detta
innebär att för handelsbolag med anställda kommer något avdrag på
egenavgiftema i regel inte att bli aktuellt.
För delägare i handelsbolag kommer rätten till avdrag att schematiskt
bedömas i följande led.
1. Om handelsbolagsdelägaren har anställda i egen enskild närings-
verksamhet skall avdrag först göras för arbetsgivaravgifter. Taket här är
30 000 kr (2 kap. 5 a §). Om avdragsmöjligheten på arbetsgivaravgifterna
i den enskilda näringsverksamheten kan utnyttjas fullt ut kan något avdrag
på egenavgifter inte göras för den delägaren. Om däremot avdrags-
möjligheten för arbetsgivaravgifter inte utnyttjats fullt ut kan avdrag för
egenavgifter komma i fråga, dock högst upp till ett sammanlagt avdrags-
belopp per år räknat för arbetsgivaravgifter och egenavgifter på 30 000 kr
(3 kap. 5 a § första stycket andra meningen). Även begränsningen på
9 000 kr skall beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första meningen).
2. Det avdragsbelopp som kan utnyttjas i handelsbolaget i dess helhet
beräknas. Det sammanlagda avdraget från egenavgifter som är hänförliga
till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget får
inte överstiga 30 000 kr per år (3 kap 5 a § andra stycket första meningen).
Avdrag för egenavgifter kan erhållas av delägarna endast i den mån
handelsbolagets avdrag från eventuella arbetsgivaravgifter inte överstiger
30 000 kr (3 kap. 5 a § andra stycket fjärde meningen).
3. Vid fördelningen av det avdrag som kan utnyttjas inom handels-
bolaget på de enskilda handelsbolagsdelägama skall, förutom eventuella
begränsningar på grund av enskild näringsverksamhet, även begräns-
ningen på 9 000 kr per delägare beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första
meningen).
Prop. 1996/97:21
30
Följande exempel får illustrera det anförda. Ett handelsbolag har åtta
delägare. En delägares inkomst räknas som inkomst av passiv närings-
verksamhet. Han skall inte betala egenavgifter och är därför inte berättigad
till något avdrag. Två av delägarna driver enskild näringsverksamhet vid
sidan av handelsbolaget. Den ene av dem har anställda och betalar ut lön
till arbetstagare med mer än 600 000 kr. Han har därför gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna med 30 000 kr och är inte berättigad till ytterligare
avdrag. Den andre delägaren som driver enskild näringsverksamhet har
inga anställda. Hans inkomst från den egna näringsverksamheten är dock
så stor att han kan göra avdrag från egenavgiftema som är hänförliga till
denna inkomst med avdragstaket 9 000 kr. I och med detta är inte heller
han berättigad till ytterligare avdrag. Resterande fem delägare får nu i
proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget
fördelas mellan dem göra avdrag med det belopp som handelsbolaget är
berättigat till, dvs sammantaget högst 30 000 kr.
Den beskrivna ordningen innebär att om en eller flera delägare redan
utnyttjat maximal avdragsrätt t.ex. i enskilt bedriven näringsverksamhet
eller om han inte är berättigad till avdrag på grund av att inkomsten räknas
som passiv näringsverksamhet kan resterande avdrag med vissa
begränsningar i form av 9 000 kronors- och 30 000 kronorsreglema i vissa
fall utnyttjas av övriga delägare. Om en delägare som skall beskattas för
inkomst från bolaget samtidigt har inkomst i enskilt bedriven verksamhet
utgör detta däremot två skilda förvärvskällor och underskott i den ena är
normalt inte avdragsgill i den andra.
I likhet med vad som anförts i kommentaren till 2 kap. 5 § är avsikten
att även den som inte betalar fulla avgifter skall kunna åtnjuta avdrag.
Enligt tredje stycket skall avdrag enligt första stycket i angiven ordning
avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften
folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Anledningen till uppräkningen är att egenavgiftema specificeras på
slutskattesedeln och att samtliga av de uppräknade avgifterna inte betalas
t.ex. vid vissa s.k. konventionsfall.
Prop. 1996/97:21
2 kap.
25 §
I första stycket har en komplettering gjorts med innebörden att ett
handelsbolag skall vara skyldigt att lämna uppgift om varje delägares
andel av avdrag från arbetsgivaravgifterna. Anledningen är att
skattemyndigheterna skall kunna stämma av att ett handelsbolag inte
sammantaget får avdrag från arbetsgivaravgifterna med mer än 30 000 kr.
Paragrafen föreslås ändrad också i prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i
lagen om räntefördelning vid beskattning m.m.
31
Prop. 1996/97:21
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter'
dels att 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3
kap. 5 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. Vid beräkning av arbets- Om flera arbetsgivare ingår Om en arbetsgivare med stöd av |
Lagen omtryckt 1989:633.
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
Bilaga 1
6§
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fordelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbetsgiva-
rnas redovisning eller beslut om
fastställelse enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fordelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbetsgiva-
rnas redovisning eller beslut om
fastställelse enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare. Avdrag som görs
enligt 5 a § skall avse arbetsmark-
nadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
3 kap.
5
Vid beräkning av egenavgifter
får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt
4 § första stycket, dock högst med
9 000 kronor per år. Om den
försäkrade under året även betalat
ut lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare
gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap.
5 a §, får dock avdrag från
egenavgiftema medges högst med
ett så stort belopp att det samm-
anlagda avdraget från
egen avgifterna och
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor för år
räknat.
Om den försäkrade är delägare i
ett handelsbolag får det
sammanlagda avdraget från de
egenavgifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster för
samtliga delägare i handelsbolaget
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 21
33
Prop. 1996/97:21
Bilaga 1
inte överstiga 30 000 kronor för år
räknat. Avdraget fördelas mellan
delägarna i proportion till hur
inkomsten från handelsbolaget
fördelas mellan dem. Om
handelsbolaget under året även
betalat ut lön eller annan förmån
till arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap.
5 a §, skall delägarna medges
avdrag från egenavgiftema högst
med så stort belopp att delägarnas
sammanlagda avdrag från de
egenavgifter som är hänförliga till
inkomsten från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor för år
räknat.
Avdrag enligt första stycket skall
i angiven ordning avse arbets-
marknadsavgiften sjulförsäkrings-
avgiften, arbetsskadeavgiften, folk-
pensionsavgiften, delpensionsav-
giften och tilläggspensionsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års
taxering.
34
Prop. 1996/97:21
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
25 §>
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av varje
förvärvskälla och värdet av hans
andel eller lott i bolaget eller
rederiet. Uppgift skall också lämnas
om delägares andel av skatte-
underlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, 3 § lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
och 2 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensions-
kostnader.
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av varje
förvärvskälla och värdet av hans
andel eller lott i bolaget eller
rederiet. Uppgift skall också lämnas
om delägares andel av avdrag från
arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a §
lagen (1981:691) om social-
avgifter, skatteunderlag enligt 2 §
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, 3 § lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild
självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiflsskyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
'Senaste lydelse 1994:483.
35
Prop. 1996/97:21
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-10
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 22 augusti 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Stefan Holgersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen skall Lagrådets granskning avse bl.a.
hur ett lagförslag förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i
övrigt, om förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna
syften samt vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Vad gäller förhållandet mellan lagförslaget och grundlagarna är bl.a. i 7
kap. 2 § regeringsformen intagna bestämmelser om beredning av
regeringsärenden av intresse. Vid sådan beredning skall enligt lagrummet
behövliga upplysningar inhämtas från berörda myndigheter. I den
omfattning som behövs skall tillfälle vidare lämnas sammanslutningar och
enskilda att yttra sig.
Beträffande de föreliggande lagförslagens beredning kan till en början
konstateras att någon sedvanlig remissbehandling inte förekommit. 1 den
till Lagrådet överlämnade remissen anförs endast att ett konkret förslag till
nedsättning av socialavgifter under sommaren utarbetats inom
Finansdepartementet samt att synpunkter på förslaget under hand
inhämtats från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Tillfälle synes
således inte ha lämnats sammanslutningar eller enskilda att yttra sig i
saken. Lagrådsremissen innehåller inte heller några upplysningar om i
vilken utsträckning Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket lämnat
synpunkter på eller riktat anmärkningar mot Finansdepartementets förslag
och i vad mån dessa beaktats vid utformningen av remissen. Med tanke på
att lagförslagen synes kunna ge upphov till problem av såväl principiell
som praktisk natur - mer härom i det följande - råder det enligt Lagrådets
mening inget tvivel om att ett mer omfattande informationsinhämtande
hade varit av värde. Lagrådets slutsats är att beredningen av ärendet
svårligen uppfyller de krav som uppställs i 7 kap. 2 § regeringsformen.
36
Som nyss nämnts skall Lagrådet också granska om ett lagförslag kan
antas tillgodose angivna syften. I lagrådsremissen anförs att avsikten med
den föreslagna nedsättningen av socialavgifterna är att reducera de
indirekta lönekostnaderna for att stimulera nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Bakgrunden till förslaget anges vara den oacceptabelt
höga arbetslösheten och att socialavgifterna utgör en betydande del av
lönekostnaderna och därför, inte minst i nystartade företag och vid
övervägande av nyanställningar, kan utgöra ett hinder for expansion och
ökad sysselsättning.
Lagrådsremissen innehåller inte någon diskussion om vilken effekt en
nedsättning av avgiftsuttaget med femprocentenheter inom ett
avgiftsunderlag for arbetsgivaravgifter på 600 000 kr och egenavgifter på
180 000 kr kan förväntas fä på nyanställningar och egenföretagande. Det
finns således inte någon analys som visar i vilken utsträckning förslaget
enligt regeringens uppfattning kommer att leda till de angivna målen.
Några uppgifter i detta hänseende lämnades inte heller när regeringen i
juni 1996 aviserade den nu aktuella nedsättningen av socialavgifterna
(prop. 1995/96:222). Som framgått av det föregående har regeringens
beredning av ärendet vidare fått till följd att det saknas remissyttranden
vari förslagets inverkan på sysselsättning och egenföretagande belyses.
Den omständigheten att den överlämnade remissen saknar uppgifter om
förslagets effekter medför inte att Lagrådet kan avstå från att göra en
sådan bedömning. Lagrådet avser därför att - med nödvändighet ytterst
översiktligt - ta upp frågan i vad mån förslaget kan förväntas påverka
sysselsättning och egenföretagande.
Vad först gäller arbetsgivare föreslås nedsättningen uppgå till fem
procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr per månad. Lättnaden
utgör således maximalt 30 000 kr per år och omfattar därmed inte
avgiftsunderlag som överstiger 600 000 kr.
Av förslagets utformning följer att for arbetsgivare vars avgiftsunderlag
är högre än 600 000 kr - vilket normalt torde vara fallet om arbetsgivaren
har fler än fyra helårsanställda - kan nedsättningen ses som ett rent bidrag
på 30 000 kr. Nedsättningen uppgår med andra ord till samma belopp
oavsett om arbetsgivaren anställer fler personer eller inte. Att
nedsättningen i dessa fall skulle stimulera till nyanställning framstår som
osannolikt. För övriga arbetsgivare, dvs. sådana vars avgiftsunderlag
understiger 600 000 kr, innebär nedsättningen däremot att avgiftsuttaget
för en nyanställd blir lägre än vad som annars skulle ha varit fallet. Om
hänsyn tas även till indirekta lönekostnader och andra kostnader i
samband med nyanställning blir lättnaden emellertid väsentligt lägre än
fem procent. Såvitt Lagrådet kan finna kan en förmån av så begränsad
omfattning inte annat än undantagsvis antas påverka sysselsättningen.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den till Lagrådet
överlämnade remissen inte innehåller något underlag som visar att den
föreslagna nedsättningen av socialavgifterna kommer att öka
sysselsättningen eller uppmuntra egenföretagande. Enligt Lagrådets
uppfattning kan lagförslagen inte mer än möjligen marginellt tillgodose de
syften som regeringen angivit.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 2
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 21
37
Vad beträffar problem vid tillämpningen bör inledningsvis slås fast att
förslaget introducerar ett nytt element vid beräkningen av socialavgifter,
nämligen övergång från ett i princip strikt proportionellt till ett progressivt
avgiftssystem. Förslaget innebär sålunda att avgiftssatsen höjs med fem
procentenheter när avgiftsunderlaget uppnått en viss nivå (600 000 kr för
arbetsgivare och 180 000 kr för egenföretagare).
Ett progressivt system förutsätter - vilket också beaktats i remissen - att
hänsyn tas inte bara till den enskilda arbetsgivarens underlag utan även till
underlaget hos närstående personer. Utan en sådan samordning skulle den
åsyftade progressiviteten kunna kringgås genom en uppdelning av
verksamheten på ett antal formellt fristående personer.
Lagrådet har mot denna bakgrund inte något att invända mot förslaget
att - såvida flera arbetsgivare ingår i en koncern - dessa vid bedömningen
av avgiftsuttaget skall räknas som en enda arbetsgivare. Med koncern
avses, enligt vad som upplysts under lagrådsföredragningen, samtliga
inom civilrätten förekommande koncernbegrepp. Koncemregeln skall
således tillämpas inte bara på aktiebolagsrättsliga koncerner utan också
exempelvis på koncerner enligt stiftelselagen (1994:1220) och lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Enligt sistnämnda lag
kan bl.a. fysiska personer, handelsbolag och ideella föreningar vara
moderföretag i en koncern.
Av det sagda följer att den föreslagna koncemregeln är tillämplig i
en mängd olika situationer och på en mängd olika rättssubjekt. Det ligger
i öppen dag att svårigheter kan uppkomma när avgiftsuttaget hos
moderföretaget skall samordnas med dotterföretag som kanske är belägna
på helt andra platser i landet. Ytterligare problem kan uppstå vid
gränsdragningen mellan s.k. oäkta koncerner - exempelvis två aktiebolag
vars aktier ägs av en icke näringsdrivande fysisk person - och de "äkta"
koncerner för vilka koncemregeln är tillämplig.
Svårigheter motsvarande dem som koncemregeln föranleder kan vidare
väntas uppkomma vid uttag av socialavgifter för handelsbolag som har
fysiska personer som delägare. Som Lagrådet påpekar i följande
kommentarer till lagtexten kan särskilda överväganden behöva göras om
en delägare i ett handelsbolag samtidigt är enskild näringsidkare. För en
korrekt beräkning av nedsättningens storlek erfordras i dessa fall en
samordning mellan underlagen för dels delägarna inbördes, dels
handelsbolaget och delägarna. Även denna samordning torde förutsätta att
nya rutiner införs vid avgiftskontrollen.
Vad Lagrådet i det föregående redovisat innebär att kritik kan riktas
mot det sätt varpå regeringen berett ärendet. Det framstår vidare som
uppenbart att ett genomförande av förslaget kommer att ge upphov till
betydande tillämpningsproblem. Till detta kommer att det inte heller
framstår som sannolikt att lagförslagen mer än marginellt kommer att
tillgodose de syften som regeringen angivit. De nu anförda bristerna är
enligt Lagrådets uppfattning sammantagna av så allvarlig natur att den
föreslagna nedsättningen av socialavgifterna inte bör genomföras.
Lagrådet avstyrker därför de remitterade lagförslagen.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 2
38
För den händelse regeringen trots Lagrådets avstyrkande beslutar att
överlämna en proposition i ämnet till riksdagen redovisas i det följande
vissa synpunkter på den föreslagna lagtexten.
Förslaget till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
2 kap. 5 a §
Den föreslagna nedsättningen av avgiftsuttaget innebär, som Lagrådet
tidigare framhållit, att ett progressivt element införs i avgiftssystemet.
Detta medför att en och samma lönesumma kan bli föremål för olika
avgiftbelastning beroende på om lönen anses ha kommit från en eller flera
arbetsgivare. För den offentliga sektorns vidkommande får det därför
betydelse om en viss statlig eller kommunal förvaltning vid tillämpning av
första stycket skall anses utgöra en särskild arbetsgivare eller inte. Enligt
Lagrådets uppfattning bör denna problematik belysas närmare om
förslaget genomförs.
Vid tillämpning av koncemregeln i andra stycket skall avdraget i första
hand göras av moderföretaget. Varken lagtext, allmänmotivering eller
författningskommentar ger något besked om vilken ordning som skall
gälla när moderföretagets outnyttjade avdragsutrymme skall fördelas
mellan dotterföretag. Även denna fråga bör klarläggas.
3 kap. 5 a §
Av första meningen i första stycket framgår att nedsättningen av egen-
avgifter kan uppgå till högst 9 000 kr "per år". Vad som avses med
sistnämnda begrepp framstår som oklart i de fall då egenföretagarens
räkenskapsår/beskattningsår, t.ex. i samband med bokföringsskyldighetens
inträdande, omfattar kortare eller längre tid än tolv månader.
Enligt styckets sista mening får nedsättningen av egenavgiftema uppgå
till högst ett så stort belopp att den sammanlagda nedsättningen av
egenavgifter och arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr "för år
räknat". Uttrycket "för år räknat" leder tanken till att nedsättningens
storlek är beroende av räkenskapsårets/beskattningsårets längd. Av
remissen kan inte med säkerhet utläsas om detta varit avsikten och - i så
fall - varför ett annat tidsbegrepp använts i styckets första mening.
Enligt andra meningen i andra stycket skall nedsättningen av egen-
avgifter fördelas mellan delägarna i ett handelsbolag "i proportion till hur
inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem." Under före-
dragningen har upplysts att foredelningen skall göras med utgångspunkt i
den skattepliktiga inkomst från handelsbolaget som skall delas upp mellan
delägarna. Enligt Lagrådets mening bör detta komma till uttryck i
lagtexten.
Det kan förekomma att en delägare i ett handelsbolag skall beskattas för
inkomst från bolaget samtidigt som delägaren har underskott i enskilt
Prop. 1996/97:21
Bilaga 2
39
bedriven näringsverksamhet. Såväl skatte- som avgiftsuttaget beräknas i
en sådan situation normalt på nettot av verksamheterna, dvs. underskottet
kan kvittas mot inkomsten från handelsbolaget. Det är tydligt att en
nedsättning av avgifterna som baseras på en proportionell fördelning av
handelsbolagets inkomst här kan leda till ett materiellt otillfredsställande
resultat. Skäl kan anföras för att proportionalitetsregeln bör jämkas i nu
beskrivna fall.
Vad gäller uttrycken "för år räknat" och "året" hänvisar Lagrådet till
vad som sagts i anslutning till första stycket.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 2
40
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten,
kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma
organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning
att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i
punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens
organisationer till
ersättningen utgår
engångsbelopp som
kompensation för mistad inkomst
huvud-
den del
form av
inte utgör
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del
ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst,
41
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse
eller en annan juridisk person som
har till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska intressen hos
dem som är eller har varit
anställda hos arbetsgivaren med
undantag för bidrag som lämnas
till en pensions- eller personal-
stiftelse enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse
m.m.
Skattskyldig är den som utgett Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning som avses i första sådan ersättning eller sådant bidrag
stycket. som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall
bortses från ersättning for arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för
arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på
lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1
kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
42
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2§2
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Som
inkomst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. Som
inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller trygg-
hetsforsäkring vid arbetsskada som
Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Som
inkomst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land for arbete för
arbetsgivarens räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning eller sådant bidrag som
anges i 1 § första stycket 2-7 och
fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjuk-
försäkring eller trygghetsforsäkring
43
Nuvarande lydelse
enligt 2 § första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag
för nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Föreslagen lydelse
vid arbetsskada som enligt 2 §
första stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för
utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om
mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna
fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas
uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en
stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat
bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit
avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är
ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen
inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan företagsledare
eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från
ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.
44
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes
arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön eller semesterersättning
får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp
än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning. Inkomst av
arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
11 kap.
2§3
Med inkomst av anställning
avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner, som en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en
och samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 1-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även
Med inkomst av anställning
avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner, som en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en
och samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning eller sådant
bidrag som anges i 1 § första
stycket 2-7 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare (sfr),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning
från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
46
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensions-
grundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
3Senaste lydelse 1994:2072.
47
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4§2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt for utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning for skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2
12. intäkt som avses i 32 §
kommunalskattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 §
första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag
for nämnda skatt,
§ lagen om allmän försäkring,
mom. första stycket h och i
13. sådan ersättning eller sådant
bidrag som enligt 1 § första stycket
2-7 lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster utgör underlag for
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om
48
ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken enligt de
fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av
ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992
om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som
anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a -1, n, p och r lagen om
allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av
arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda
yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom
respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1995:1492.
49
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-08-21.
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Ingrid Engquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Lagförslaget innebär att en ny punkt 7 förs in i 1 § första stycket. Enligt
den nya punkten skall särskild löneskatt betalas på bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen
hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta skall
dock inte gälla bidrag till pensions- eller personalstiftelser enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Vad som utgör en vinstandelsstiftelse framgår inte direkt av den
föreslagna bestämmelsen. En bestämning av begreppet finns i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och det är enligt
Lagrådets mening lämpligt att hänvisa till sistnämnda bestämmelse.
Vidare kan beträffande andra juridiska personer lämpligen anges att dessa
skall ha "motsvarande ändamål".
I övergångsbestämmelserna bör, i stället för vad som sägs i det
remitterade förslaget, anges att den nya lagen tillämpas på bidrag som en
arbetsgivare efter ikraftträdandet lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en
annan juridisk person med motsvarande ändamål.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 4
50
I 3 kap. 2 § anges vad som utgör sjukpenninggrundande inkomst. Dit
räknas bl.a. inkomst av anställning. Enligt den gällande lydelsen av
paragrafens första stycke räknas inte ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 eller fjärde stycket lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster som inkomst av anställning.
Enligt remissförslaget skall hänvisningen till lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster omfatta även den nya punkten 7. Det
finns dock enligt Lagrådets mening en avgörande skillnad mellan
punkterna 2-6 och punkten 7. De förstnämnda punkterna avser
ersättningar som utges direkt till en enskild person, under det att punkten
7 avser bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person med visst
ändamål. Även utan en hänvisning till punkt 7 torde det följa av
bestämmelserna i 3 kap 2 § första stycket lagen om allmän försäkring att
sådana bidrag inte är att jämställa med inkomst av anställning och därför
inte är sjukpenninggrundande. Någon ändring av det angivna stycket
synes därför inte behövas.
1 paragrafens andra stycket finns en bestämmelse om att vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses från ersättning
från en vinstandelsstiftelse. I likhet med vad som föreslås beträffande 1 §
första stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bör
det göras ett tillägg som innebär att bestämmelsen gäller också beträffande
en annan juridisk person med motsvarande ändamål.
I 11 kap. 2 § första stycket behöver, av samma skäl som anförts
beträffande 3 kap. 2 § första stycket, enligt Lagrådets mening någon
ändring inte göras.
Paragrafens andra stycke bör, på samma sätt som 3 kap. 2 § andra
stycket, ändras så att vad som föreskrivs om ersättning från en
vinstandelsstiftelse skall gälla också ersättning från en annan juridisk
person med motsvarande ändamål.
Vad Lagrådet har förordat i det föregående innebär att någon särskild
övergångsbestämmelse inte torde behövas.
I konsekvens med vad Lagrådet anfört beträffande 3 kap. 2 § första
stycket och 11 kap 2 § första stycket lagen om allmän försäkring torde i 2
kap. 4 § första stycket lagen om socialavgifter inte behövas någon
hänvisning till 1 § första stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I punkt 16 bör, som i bl.a. 3 kap. 2 § andra stycket
lagen om allmän försäkring, läggas till orden "eller annan juridisk person
med motsvarande ändamål."
Inte heller när det gäller förslaget till lag om ändring i lagen om
socialavgifter torde någon särskild övergångsbestämmelse behövas.
Prop. 1996/97:21
Bilaga 4
51
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Prop. 1996/97:21
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:21 Nedsättning av socialav-
gifter, m.m..
gotab 52550, Stockholm 1996
52