<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2766339</hangar_id>
 <dok_id>GK03172</dok_id>
 <rm>1996/97</rm>
 <beteckning>172</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1996/97:172</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>172</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1997-06-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:19</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Proposition 1996/97:172</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skarven</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03172/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GK03172</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GK03172</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:172&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart&lt;br&gt;samhälle - ett ansvar för alla&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03172/prop_199697__172-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 juni 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Miljödepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag och åtgärder inom avfallsområdet innebär&lt;br&gt;genomgripande förändringar mot en ökad resurshushållning och en mer&lt;br&gt;miljöanpassad avfallshantering. Alla förslag och åtgärder kommer inte att&lt;br&gt;genomföras omedelbart vilket gör att den sammantagna effekten skall ses&lt;br&gt;som regeringens långsiktiga inriktning och styrning på avfalls- och&lt;br&gt;kr ets 1 oppsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det i renhållningslagen (1979:596) införs ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att föreskriva om förbud mot deponering, förbränning och&lt;br&gt;fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte&lt;br&gt;hanterats av godkänd demonterare samt att verksamhet som syftar till att&lt;br&gt;demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad av ett&lt;br&gt;ackrediterat certifieringsorgan. Vidare informerar regeringen om&lt;br&gt;riktlinjer för hur ett producentansvar för uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter skall fungera i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår även ändringar i plan- och bygglagen (PBL&lt;br&gt;1987:10) för att säkerställa att farliga fraktioner i rivningsavfall&lt;br&gt;identifieras och omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Dessa ändringar&lt;br&gt;innebär att kravet på rivningsanmälan utökas till att gälla även vid&lt;br&gt;rivning av delar av byggnader. Vidare innebär ändringarna att&lt;br&gt;byggnadsnämnden i vissa fall skall besluta om en bygganmälan skall&lt;br&gt;kompletteras med en rivningsplan i de fall farligt avfall kan förväntas&lt;br&gt;uppstå vid byggnadsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamling och materialåtervinning av uttjänt kontorspapper skall&lt;br&gt;genomföras med ett frivilligt åtagande från branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att införa ett förbud från år 2002 mot deponering av&lt;br&gt;utsorterat brännbart avfall och från år 2005 ett förbud mot deponering av&lt;br&gt;organiskt avfall generellt. För att möjliggöra detta föreslås att det i&lt;br&gt;renhållningslagen skall införas ett bemyndigande för regeringen att&lt;br&gt;föreskriva om ett sådan förbud. Samtidigt avser regeringen att från år&lt;br&gt;2002 införa ett krav om att brännbart avfall skall hållas åtskilt från övrigt&lt;br&gt;avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser dessutom att vidta åtgärder för att höja miljökraven&lt;br&gt;för deponier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det i renhållningslagen skall införas ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att föreskriva om att avfall endast får transporteras av&lt;br&gt;transportörer med tillstånd. Avsikten är att tillstånden skall meddelas av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att från och med år 2000 öka möjligheten för fler&lt;br&gt;aktörer att transportera och omhänderta annat avfall än hushållsavfall.&lt;br&gt;Regeringen avser därför att begränsa kommunernas möjlighet att ta ett&lt;br&gt;utökat renhållningsansvar för annat avfall än hushållsavfall.&lt;br&gt;Begränsningen avser endast icke farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i renhållningslagen (1979:596) och plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 respektive den 1 juli&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i renhållningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:596)...........................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:10)........................................................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hantering av uttjänta produkter - ett ansvar&amp;nbsp;för alla.......................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en bättre resurshushållning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallshantering...............................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av åtgärder.............................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidigare uttalade mål och principer..................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande lagstiftning.........................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Pågående aktiviteter med anknytning till en bättre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurshushållning och avfallshantering.............................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgiftning av kretsloppet ökar förutsättningen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materialåtervinning..........................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud mot deponering, förbränning och fragmentering&lt;br&gt;av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte hanterats av godkänd demonterare............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hantering av rivningsavfall..............................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Producenternas ansvar för uttjänta produkter - ett sätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöanpassa produkter...................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införande av ett system med producentansvar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttjänta elektriska och elektroniska produkter..................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare utformning av kommande förordning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter...........................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hantering av uttjänt kontorspapper (finpapper)...............43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avfall som resurs............................................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sortering av avfall.............................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och organiskt avfall generellt............................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Minskad deponering av bygg och rivningsavfall..............52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Säker hantering av avfall som deponeras och förbränns.................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Strängare miljökrav för deponering av avfall...................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbränning av&amp;nbsp;avfall........................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta produkter.................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillstånd och villkor för avfallstransportörer....................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Registrering av&amp;nbsp;avfallshanterare enligt EG:s ramdirektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för avfall............................................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Kommunernas möjlighet till utökat ansvar för&lt;br&gt;omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall.........63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Bedömning av ekonomiska effekter m.m. av förslagen..................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;F örfattningskommentarer................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall...................................................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissinstanser, Statens naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall...................................................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagförslag, Statens naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall....................................................................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Kapaciteten för förbränning av organiskt avfall......................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Vad skall vi göra med PVC-avfallet?.....................................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Remissinstanser, Statens naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;Vad ska vi göra med PVC-avfallet?........................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Kontorspapper- Materialflöden i samhället............................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Kretsloppsdelegationens sammanfattning av rapporten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar i byggsektorn...............................................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Kretsloppsdelegationens sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter................................................................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Remissinstanser, Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;Producentansvar i byggsektorn............................................110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 Remissinstanser, Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter..............................................................................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12 Lagförslag, Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;Producentansvar i byggsektorn...........................................114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13 Lagförslag, Kretsloppsdelegationens rapport. Producent-&lt;br&gt;ansvar för elektriska och elektroniska produkter................119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14 Åtagande beträffande återvinning av kontorspapper i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige.................................................................................123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15 De till Lagrådet remitterade lagförslagen............................125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 16 Yttrande av Lagrådet............................................................131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997...................................................................................................... 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad........................................................................................133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring av renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring av plan- och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)&lt;br&gt;dels att 8 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer 8 b — 8 f §§ och&lt;br&gt;23 a §, samt närmast före 8 e § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;?§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det av betydelse från Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings-, återvinnings- återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller miljövårdssynpunkt, får återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;regeringen föreskriva att visst slag eller miljöskäl, får regeringen&lt;br&gt;av avfall i avvaktan på bortforsling meddela föreskrifter som innebär&lt;br&gt;skall förvaras skilt från annat avfall att ett visst slag av avfall skall&lt;br&gt;och meddela de föreskrifter som förvaras och forslas bort skilt från&lt;br&gt;behövs för ändamålet. Regeringen annat avfall och meddela de&lt;br&gt;far överlåta åt en myndighet eller åt föreskrifter som &amp;nbsp;&amp;nbsp;behövs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna att meddela sådana ändamålet. Regeringen far överlåta&lt;br&gt;föreskrifter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åt en myndighet eller åt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna att meddela sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den myndighet som regeringen Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yrkesmässig demontering och&lt;br&gt;sortering av avfall som utgörs av&lt;br&gt;elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;att den som yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriver verksamhet som syftar till&lt;br&gt;att demontera och sortera avfall&lt;br&gt;som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter skall ha&lt;br&gt;personal eller kvalitetssystem som&lt;br&gt;certifierats av ett organ som&lt;br&gt;ackrediterats enligt lagen&lt;br&gt;(1992:1119) om teknisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot deponering,&lt;br&gt;förbränning och fragmentering av&lt;br&gt;avfall som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter innan&lt;br&gt;avfallet demonterats och sorterats&lt;br&gt;enligt 8 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen&lt;br&gt;meddela föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot deponering av brännbart och&lt;br&gt;organiskt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avsteg&lt;br&gt;eller i det enskilda fallet medge&lt;br&gt;undantag från förbuden som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälnings-och tillståndsplikt Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av hälso- eller&lt;br&gt;miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;att avfall får transporteras&lt;br&gt;yrkesmässigt endast av den som har&lt;br&gt;tillstånd eller är anmäld hos den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer eller att det för sådan&lt;br&gt;verksamhet skall gälla andra&lt;br&gt;särskilda villkor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som i yrkesmässig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet ger upphov till annat&lt;br&gt;avfall än hushållsavfall skall lämna&lt;br&gt;det för bortforsling till den som&lt;br&gt;innehar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillstånd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transportverksamhet eller är&lt;br&gt;anmäld hos föreskriven myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 1&lt;br&gt;skall sökas hos den myndighet som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut&lt;br&gt;för anmälningar som avses i första&lt;br&gt;stycket liksom vid prövning av&lt;br&gt;ansökningar om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8f§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av hälso- eller&lt;br&gt;miljöskäl, far regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;br&gt;att de som yrkesmässigt samlar in&lt;br&gt;eller för någon annans räkning&lt;br&gt;yrkesmässigt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ombesörjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bortskaffande eller återvinning av&lt;br&gt;avfall skall vara anmälda hos den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;föreskriver. Detta gäller inte den&lt;br&gt;som omfattas av tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningsplikt enligt föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;8 e § eller enligt miljöskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1969:387). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut&lt;br&gt;för anmälningar som avses i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att den&lt;br&gt;som i yrkesmässig verksamhet ger&lt;br&gt;upphov till annat avfall än&lt;br&gt;hushållsavfall eller yrkesmässigt&lt;br&gt;omhändertar annat avfall än&lt;br&gt;hushållsavfall skall lämna uppgift&lt;br&gt;om avfallets art, sammansättning&lt;br&gt;och mängd samt uppgift om&lt;br&gt;varifrån avfallet kommer och var&lt;br&gt;avfallet lämnas. Uppgifterna skall&lt;br&gt;lämnas till den kommunala nämnd&lt;br&gt;som är tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som med&lt;br&gt;uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket genom att yrkesmässigt eller annars i&lt;br&gt;större omfattning samla in och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör sina skyldigheter 3. inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelats enligt föreskrifter som meddelats&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 9 a §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 9 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 e § första stycket 1,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 e § första stycket 2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör&lt;br&gt;sin skyldighet enligt 18 &amp;nbsp;§ andra stycket eller 19&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fasti ghetsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar for gärning enligt första eller tredje stycket döms inte om&lt;br&gt;ansvar kan ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 9 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 2 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minst tre veckor innan arbetena påbörjas skall byggherren göra en&lt;br&gt;anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärder som avses i 8 kap. 2 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de&lt;br&gt;bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess planlösning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler&lt;br&gt;eller anordningar för ventilation i byggnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;installation eller väsentlig ändring av anordningar för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som&lt;br&gt;omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 §&lt;br&gt;första stycket 4 eller 16 § 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsarbetena far påbörjas tidigare än som anges i första stycket&lt;br&gt;om byggnadsnämnden särskilt medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom två år&lt;br&gt;från dagen för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av andra byggnader än&lt;br&gt;komplementbyggnader, sådana&lt;br&gt;ekonomibyggnader som avses i 8&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket och sådana&lt;br&gt;byggnader som avses i 8 kap. 10 §&lt;br&gt;skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anmälas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden&lt;br&gt;(rivningsanmälan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av byggnader eller delar&lt;br&gt;av byggnader som inte är&lt;br&gt;komplementbyggnader, sådana&lt;br&gt;ekonomibyggnader som avses i 8&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket eller sådana&lt;br&gt;byggnader som avses i 8 kap. 10 §&lt;br&gt;skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anmälas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden&lt;br&gt;(rivningsanmälan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första - tredje styckena om när anmälan skall göras,&lt;br&gt;när arbetena får påbörjas och när anmälan upphör att gälla skall tillämpas&lt;br&gt;också i fråga om rivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att det z&lt;br&gt;samband med byggnadsåtgärder&lt;br&gt;som anges i 2 § första stycket 3-5&lt;br&gt;uppkommer rivningsmaterial som&lt;br&gt;innehåller sådant farligt avfall för&lt;br&gt;vilket det gäller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden inom en vecka&lt;br&gt;från det att anmälan kom in besluta&lt;br&gt;att bygganmälan skall kompletteras&lt;br&gt;med en rivningsplan enligt 4 §. I&lt;br&gt;sådana fall skall 12 § andra stycket&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har efter utredningsuppdrag från regeringen presenterat&lt;br&gt;forslag i rapporterna Aktionsplan Avfall (dnr M96/3190/6), Kapaciteten&lt;br&gt;för förbränning av organiskt avfall (dnr M97/1321/6), Vad skall vi göra&lt;br&gt;med PVC-avfallet? (dnr M96/2756/6) samt Kontorspapper&lt;br&gt;Materialflöden i samhället (dnr M96/4829/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten Aktionsplan Avfall innehåller förslag på mål och åtgärder&lt;br&gt;för en förbättrad avfallshantering. En sammanfattning av rapportens&lt;br&gt;förslag finns presenterad i bilaga 1. Rapporten är remissbehandlad av&lt;br&gt;Miljödepartementet och en förteckning av remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 2. Lagförslag i rapporten Aktionsplan Avfall finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten Kapaciteten för förbränning av organiskt avfall innehåller&lt;br&gt;en kartläggning av kapaciteten för förbränning av organiskt avfall i&lt;br&gt;landet samt uppskattat behov i framtiden vid ett förbud mot deponering&lt;br&gt;av organiskt avfall från år 2005. Rapportens sammanfattning finns i&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten Vad ska vi göra med PVC-avfallet? föreslår&lt;br&gt;Naturvårdsverket hur PVC-produkter som tjänat ut kan omhändertas på&lt;br&gt;ett miljöriktigt sätt. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 5.&lt;br&gt;Rapporten är remissbehandlad och remissinstanserna presenteras i&lt;br&gt;bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten Kontorspapper - Materialflöden i samhället innehåller&lt;br&gt;förslag på hur insamling och återvinning av kontorspapper kan ökas och&lt;br&gt;vilka styrmedel som erfordras. Rapportens sammanfattning finns i&lt;br&gt;bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har på uppdrag av regeringen&lt;br&gt;redovisat förslag på hur producentansvar i byggsektorn samt&lt;br&gt;producentansvar för elektriska och elektroniska produkter kan utformas i&lt;br&gt;rapporterna Producentansvar i byggsektorn (dnr M96/474/6) och&lt;br&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (dnr&lt;br&gt;M96/1692/6). Sammanfattningar av förslagen i rapporterna från&lt;br&gt;delegationen finns presenterade i bilaga 8 och 9. Kretsloppsdelegationens&lt;br&gt;rapporter har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;för respektive rapport finns i bilaga 10 och 11. Lagförslag för respektive&lt;br&gt;rapport finns i bilaga 12 och 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beredning av förslagen inom Miljödepartementet har&lt;br&gt;överläggningar förts med Renhållningsverksföreningen, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Industriförbundet. Dessutom har förslagen när det&lt;br&gt;gäller byggsektorn överlagts med Byggsektorns Kretsloppsråd och när&lt;br&gt;det gäller de elektriska och elektroniska produkterna har överläggningar&lt;br&gt;ägt rum med Miljörådet för elektriska och elektroniska produkter&lt;br&gt;(MEEP), Elektronikförbundet. Köpmannaförbundet, Svenska IT-&lt;br&gt;företagens organisation (SITO) och Sveriges Radio- och&lt;br&gt;hemelektronikleverantörer. Branschorganisationen Skogsindustrierna,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grafiska Företagens Förbund, Stora Fine Paper, IL Returpapper, Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Pappersåtervinning AB (PÅAB) och Svensk Returpappersförening har&lt;br&gt;varit med och diskuterat förslagen när det gäller rapporten om&lt;br&gt;kontorspapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett förtydligande av 8 f § renhållningslagen (1979:596) såvitt avser&lt;br&gt;möjligheten att medge undantag från den anmälningsplikt som i övrigt&lt;br&gt;föreskrivs för de som samlar in eller för någon annans räkning&lt;br&gt;ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att byggnadsnämnden skall kunna besluta om kompletterande&lt;br&gt;rivningsplaner för alla arbeten enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag såvitt avser förslag&lt;br&gt;till ändring i renhållningslagen vilket framgår av&lt;br&gt;författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar&lt;br&gt;gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter avseende&lt;br&gt;plan- och bygglagen (avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Hantering av uttjänta produkter - ett ansvar för&lt;br&gt;alla&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 regeringsförklaringen från september 1996 framhålls att Sverige skall&lt;br&gt;vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att&lt;br&gt;skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Vårt välstånd skall byggas på en&lt;br&gt;effektivare användning av naturresurserna - energi, vatten och råvaror.&lt;br&gt;Målet är en bättre miljö, kretsloppsanpassning och nya arbetstillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bättre och mer resursbevarande hantering av produkter och avfall är&lt;br&gt;en nödvändig förutsättning för att detta mål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att skapa långsiktigt hållbara lösningar för varor från&lt;br&gt;tillverkning, användning, återanvändning och återvinning till&lt;br&gt;bortskaffande. Därmed bör såväl resurshushållning som&lt;br&gt;miljöskyddsaspekter samt krav i fråga om en god arbetsmiljö vägas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uppnå de övergripande miljömålen är ett ansvar för alla; för lokala,&lt;br&gt;regionala och centrala myndigheter, tillverkare, handel, hushåll och&lt;br&gt;konsumenter. För ett resurssnålt samhälle krävs ett i många avseenden&lt;br&gt;ändrat beteende och vilja att värna om miljön. Vår generation måste ta&lt;br&gt;ansvar för att kommande generationer inte skall behöva betala för vad vi&lt;br&gt;förbrukat och förorenat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder regeringen nu föreslår på en rad områden syftar till att&lt;br&gt;säkerställa en utveckling mot de övergripande målen på avfallsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs genomgripande förändringar för bättre avfallshantering och Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;resurshushållning. Av stor betydelse är också att en utveckling mot mer&lt;br&gt;miljöanpassade produkter främjas. Samtidigt är det viktigt med en&lt;br&gt;långsiktig inriktning som ger berörda aktörer fasta spelregler för sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna åtgärderna tillsammans med en skatt på avfall som&lt;br&gt;deponeras (prop. 1995/96:222, SOU 1996:139) kommer bl.a. att leda till&lt;br&gt;att stora delar av det avfall som i dag deponeras kommer att nyttiggöras&lt;br&gt;genom att material återvinns och används på nytt och genom att&lt;br&gt;energiinnehållet tillvaratas. Undantas gruvavfallet kommer&lt;br&gt;uppskattningsvis mellan 50 och 70 procent av den mängd avfall som i&lt;br&gt;dag deponeras att kunna nyttiggöras år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de farliga ämnena i dagens avfallsströmmar kommer&lt;br&gt;med föreslagna åtgärder att sorteras ut från kretsloppet och omhändertas i&lt;br&gt;särskild ordning. En utveckling mot mer miljöanpassade produkter&lt;br&gt;kommer att ske genom föreslaget producentansvar och de frivilliga&lt;br&gt;åtagandena från olika branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder regeringen avser att vidta kommer att leda till att betydligt&lt;br&gt;mindre mängder ämnen som innebär risker för hälsa och miljö, såsom&lt;br&gt;tungmetaller och stabila organiska miljögifter, kommer att läcka ut eller&lt;br&gt;avgå från deponeringsanläggningar och förbränningsanläggningar.&lt;br&gt;Förslaget om tillståndsplikt för transportörer av avfall kommer att öka&lt;br&gt;förutsättningarna för att avfallet transporteras till den anläggning för&lt;br&gt;återvinning, förbränning eller deponering som är bäst för miljö, hälsa och&lt;br&gt;resurshushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att avfallet ska kunna omhändertas på det sätt som&lt;br&gt;är bäst för miljö och hälsa är att avfallet sorteras. Sortering vid källan,&lt;br&gt;dvs. där avfallet uppkommer, ger i regel de renaste avfallsfraktionerna.&lt;br&gt;Detta är skälet till att regeringen nu föreslår att ytterligare två fraktioner&lt;br&gt;utsorteras ur dagens avfallsströmmar, nämligen brännbart avfall och&lt;br&gt;uttjänta elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning mellan olika politik- och förvaltningsområden är viktiga&lt;br&gt;delar när det gäller hantering av uttjänta varor inom ramen för ett hållbart&lt;br&gt;samhälle. Arbetsmiljöaspektema, inte bara de tekniska och fysiologiska,&lt;br&gt;utan även de sociala och psykologiska, måste beaktas i ett tidigt skede.&lt;br&gt;Förebyggande insatser bör planeras och vidtas samtidigt som nya&lt;br&gt;arbetsprocesser och arbetsmetoder införs. Dessutom bör de följas upp&lt;br&gt;systematiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Utgångspunkter för en bättre resurshushållning &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1996/97:172&lt;br&gt;och avfallshantering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Behov av åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Resursförbrukningen måste minskas radikalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast en halv miljard människor skulle kunna leva långsiktigt hållbart&lt;br&gt;på västvärldens materiella levnadsnivå så länge levnadssättet baseras på&lt;br&gt;dagens teknik och resursförbrukning. Flertalet av dagens miljöproblem är&lt;br&gt;konsekvenser av utvinning och användning av material och energi samt&lt;br&gt;kvittblivning av uttjänta produkter. Befolkningstillväxten och höjd&lt;br&gt;levnadsstandard i många länder leder till ännu större anspråk på&lt;br&gt;resursförbrukning och därmed också en ökad belastning på miljön. Om&lt;br&gt;hela världens befolkning skall kunna leva uthålligt på denna levnadsnivå&lt;br&gt;måste den, enligt den s.k. Faktor 1 O-klubben kunna uppnås med ungefär&lt;br&gt;en tiondel av västvärldens resursförbrukning. Faktor 1 O-klubben består&lt;br&gt;av forskare från olika länder i Europa, Amerika och Asien samt&lt;br&gt;representanter för World Business Council for Sustainable Development,&lt;br&gt;WBCSD. Dess uttalanden har uppmärksamats i en rad sammanhang.&lt;br&gt;Bl.a. har EU framfört inför FN:s generalförsamlings specialsession för&lt;br&gt;uppföljning av RIO-deklarationen, UNGASS, att studier som pekar på&lt;br&gt;behovet av en tiofaldig minskning av rersursanvändning bör&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att resursförbrukningen skall kunna minskas&lt;br&gt;drastiskt är att det skapas ett effektivt kretslopp av material och&lt;br&gt;näringsämnen i samhället. Hanteringen av uttjänta varor måste därvid&lt;br&gt;förändras i grunden. Så mycket som möjligt måste återanvändas eller&lt;br&gt;återvinnas och så lite som möjligt deponeras. Med återanvändning och&lt;br&gt;återvinning sparas ändliga eller sparsamt förekommande ämnen.&lt;br&gt;Dessutom undviker man den ofta betydande resursförbrukning och&lt;br&gt;negativa miljöpåverkan som följer vid framställningen av primärråvara.&lt;br&gt;För metaller liksom i stor utsträckning för papper och plast gäller att&lt;br&gt;energiåtgång, utsläpp till luft och vatten och avfallsgenering som regel är&lt;br&gt;betydligt större vid primärproduktion (uttag ur gruvan och skogen) än vid&lt;br&gt;sekundärproduktion (återvinning). Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;framställning av nytt aluminium medför 16 gånger högre energiåtgång&lt;br&gt;och 20 gånger större utsläpp till luft och vatten än återvinning av&lt;br&gt;metallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag återanvänds eller återvinns endast en liten del av&lt;br&gt;konsumtionsavfallet. Av det årligen uppkomna konsumtionsavfallet om&lt;br&gt;ca 7 miljoner ton deponeras enligt Naturvårdsverket drygt 50 procent. En&lt;br&gt;stor andel av det avfall som i dag deponeras kan med fördel återvinnas&lt;br&gt;eller behandlas på ett miljömässigt bättre sätt. En behandling av varje&lt;br&gt;avfallsslag utifrån dess inneboende egenskaper och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användningsmöjligheter sker inte i dag. För att avfallet skall kunna&lt;br&gt;nyttiggöras krävs att det sorteras och behandlas separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora mängder farliga komponenter i avfallsströmmarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de övergripande målen för avfallspolitiken är att minska avfallets&lt;br&gt;farlighet. Detta förutsätter att de farliga materialen kan utsorteras och&lt;br&gt;omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Utsortering är nödvändig också för&lt;br&gt;att möjliggöra en materialåtervinning. Avlägsnas inte de miljöfarliga&lt;br&gt;komponenterna innan materialet återvinns kommer de nya varorna att bli&lt;br&gt;förorenade med ämnen som inte bör cirkulera i kretsloppet. Skall avfallet&lt;br&gt;i stället omhändertas genom deponering eller förbränning finns risk för&lt;br&gt;spridning av miljöfarliga komponenter om dessa inte separeras och&lt;br&gt;omhändertas i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett produktområde där farliga ämnen ingår i stor omfattning är&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter. Exempel på komponenter med&lt;br&gt;sådana ämnen är kretskort, katodstrålerör, laddbara batterier, plastkåpor,&lt;br&gt;displayer, kvicksilverbatterier, kvicksilverbrytare och gamla&lt;br&gt;kondensatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i bygg- och rivningsavfallet förekommer miljöfarliga ämnen. De&lt;br&gt;utgör visserligen en förhållandevis liten andel av detta avfall. Likafullt&lt;br&gt;blir den samlade mängden farligt avfall ansenlig eftersom den totala&lt;br&gt;mängden bygg- och rivningsavfall är mycket stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år uppkommer dessutom enligt Naturvårdsverket ca 40 000 ton&lt;br&gt;PVC-avfall. PVC kan innehålla miljöfarliga stabilisatorer och&lt;br&gt;mjukgörare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Få produkter är anpassade med sikte på resurshushållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av nya material och komponenter i de varor som förekommer&lt;br&gt;i samhället går snabbt. Många av dessa varor kan skapa miljöproblem i&lt;br&gt;avfallsledet. Kunskapen om varans sammansättning eller konstruktion är&lt;br&gt;ofta bristfällig hos avfallslämnaren eller hos den som hanterar avfallet.&lt;br&gt;Bristen på kunskap innebär att den uttjänta produkten inte kan hanteras&lt;br&gt;på ett för miljön eller arbetsmiljön bästa möjliga sätt. Det är i första hand&lt;br&gt;producenten som har kunskap om och kan påverka varans konstruktion.&lt;br&gt;Det är också producenten som har kunskap om ingående material,&lt;br&gt;komponenter och hur dessa kan återvinnas eller återanvändas i nya&lt;br&gt;produkter. Producenterna bör därför ta ett ökat ansvar för att minska&lt;br&gt;miljöbelastningen av de produkter de släpper ut på marknaden, från&lt;br&gt;utnyttjandet av naturresurser till hanteringen i avfallsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktig hantering av avfallet orsakar allvarliga miljöproblem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den slutliga behandlingen av avfallet är i dag inte tillfredsställande från&lt;br&gt;miljösynpunkt. Deponeringsanläggningama orsakar en rad problem.&lt;br&gt;Exempelvis läcker metaller och stabila organiska ämnen med tiden ut&lt;br&gt;från deponeringsanläggningama med det regnvatten som transporteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner genom avfallsmassorna. Det organiska avfallet bryts ner och bildar&lt;br&gt;metangas som har en stark växthusverkan. Därtill kommer att&lt;br&gt;miljöpåverkan från deponeringsanläggningama i det långa perspektivet&lt;br&gt;ännu inte är helt känd. Av detta följer dock inte att allt avfall är lika&lt;br&gt;farligt att deponera. Av största betydelse är dock att ju farligare ett avfall&lt;br&gt;är och ju lättare föroreningar läcker eller kan förväntas läcka ut ur en&lt;br&gt;deponeringsanläggning, desto hårdare miljökrav måste ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förbränning av avfallet alstrar miljöproblem.&lt;br&gt;Avfallsförbränningen sker i dag i olika typer av anläggningar exempelvis&lt;br&gt;fastbränsleanläggningar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;cementugnar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallsförbränningsanläggningar vilka har olika krav på&lt;br&gt;reningsutrustning. Dessa anläggningar är tillståndspliktiga enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Med en ny miljöbalk kommer villkor att kunna ställas&lt;br&gt;på bl.a. val av råvaror, det finns dock ett behov av kompletterande&lt;br&gt;riktlinjer för att kunna styra avfall till rätt typ förbränningsanläggning.&lt;br&gt;Det är väsentligt att slaggen från förbränningen är så ren att den kan&lt;br&gt;utnyttjas exempelvis vid vägbyggen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sannolikt kommer mängden avfall att minska i framtiden - inte minst&lt;br&gt;som ett resultat av här föreslagna åtgärder. Avfallsproduktionen kan dock&lt;br&gt;inte helt upphöra. Det kommer t.ex. alltid att finnas behov av att&lt;br&gt;deponera en begränsad mängd avfall. Det är angeläget att avfallet&lt;br&gt;behandlas på ett miljömässigt optimalt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetssäkring för vissa delar av avfallshanteringskedjan saknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dag svårt att kontrollera och följa upp avfallsflöden från&lt;br&gt;avfallslämnare, via transportör till behandling. Med skärpta krav på&lt;br&gt;avfallshanteringen ökar därför risken att avfallet deponeras illegalt.&lt;br&gt;Kvaliteten behöver därför säkerställas även av transporter av icke farligt&lt;br&gt;avfall samt för kontrollen av avfallsflödena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varför går det inte fortare?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera områden går det långsamt att omsätta regeringens och riksdagens&lt;br&gt;mål och riktlinjer till konkreta åtgärder. Drivkrafterna inom&lt;br&gt;avfallsområdet är svaga. I regel är det billigare att deponera eller&lt;br&gt;förbränna än att återvinna eller återanvända. Det är i regel också billigare&lt;br&gt;att utnyttja ny råvara än återvunnet material. Den av regeringen aviserade&lt;br&gt;avfallsskatten kommer att påverka denna prisbild, men det finns trots&lt;br&gt;detta behov av ytterligare styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas och hushållens insatser är viktiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att konsumenter och hushåll har goda möjligheter att spela&lt;br&gt;en aktiv roll när det gäller att hantera sitt avfall. Regeringen har&lt;br&gt;uppmärksammat att konsumenternas och hushållens engagemang inte&lt;br&gt;alltid kunnat tillvaratas på bästa sätt. Regeringen anser att frågan bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analyseras närmare i samband med att regeringen behandlar betänkandet Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;om Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Tidigare uttalade mål och principer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regering och riksdag har vid flera tillfallen (bl.a. i prop. 1975:32, bet.&lt;br&gt;1975:JoU10, rskr. 1975:161, prop. 1989/90:100 bil. 16, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241, prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338, prop. 1992/93:180, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344) ställt upp mål och genomfört åtgärder&lt;br&gt;för att förbättra avfallshanteringen. De övergripande målen inom&lt;br&gt;avfallsområdet är sammanfattningsvis att minska avfallsmängderna och&lt;br&gt;farligheten hos avfallet samt att tydligare styra avfallet till en&lt;br&gt;miljömässigt riktig behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall&lt;br&gt;formulerades följande principer och mål i fråga om avfall och&lt;br&gt;avfallshantering. Främsta målet är en förbättrad avfallshantering och en&lt;br&gt;ökad återvinning. En utveckling som innebär ett hårt utnyttjande av&lt;br&gt;begränsade naturtillgångar kan inte tillåtas fa fortsätta. Sparsamhet,&lt;br&gt;hushållning och återanvändning bör vara grundläggande principer vid&lt;br&gt;utnyttjandet av naturresurserna och för inriktningen av varuproduktionen.&lt;br&gt;Ansvaret för att det avfall som uppkommer i produktionen kan tas&lt;br&gt;omhand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt måste i första&lt;br&gt;hand åvila producenten. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det&lt;br&gt;vara känt hur det avfall som är en följd av själva produktionsprocessen&lt;br&gt;skall behandlas liksom hur den fårdiga varan skall omhändertas sedan&lt;br&gt;den använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse till riksdagen 1986/87:157 framhölls att både&lt;br&gt;mängden avfall och avfallets farlighet bör minskas genom åtgärder i&lt;br&gt;såväl produktionen som konsumtionsledet. Ämnen och produkter som&lt;br&gt;kan förorsaka särskilda miljöstörningar bör hanteras för sig.&lt;br&gt;Omhändertagande och behandling av avfall bör ske med iakttagande av&lt;br&gt;strikta miljöskyddskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:100 bil. 16 gjorde regeringen följande uttalanden.&lt;br&gt;Avfall utgör en allt större belastning på miljön. Många problem skapas&lt;br&gt;redan när en vara tillverkas. Producenten ansvarar för det avfall som&lt;br&gt;uppstår till följd av verksamheten, vilket inkluderar ett kostnadsansvar.&lt;br&gt;Varorna och produkterna måste vara rena från början. Såväl i avfallet&lt;br&gt;som i varorna och produkterna måste innehållet av miljöskadliga ämnen&lt;br&gt;bli radikalt mindre än i dag. De stora volymerna avfall utgör i sig&lt;br&gt;problem för miljön. Därutöver är de ett utslag för bristande&lt;br&gt;resurshushållning. Återanvändning och återvinning av material måste&lt;br&gt;öka. Kommunernas ökade befogenheter beträffande möjligheten att&lt;br&gt;föreskriva om källsortering och utvidga ansvaret för avfallshanteringen&lt;br&gt;tillkom genom propositionen. Vidare fick kommunen möjlighet att samla&lt;br&gt;in de uppgifter från bl.a. industrin som behövs för avfallsplanering.&lt;br&gt;Riksdagen satte i bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/:241, som mål att såväl&lt;br&gt;hushållsavfall som industriavfall skulle sorteras fr.o.m. 1994. Syftet med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sorteringen var att möjliggöra ett från miljö- och&lt;br&gt;resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande av avfallet. Detta&lt;br&gt;i sin tur innebar bl.a. att återanvändning och återvinning måste öka i&lt;br&gt;omfattning samt att förbränningen och deponeringen av osorterat avfall i&lt;br&gt;allt väsentligt skulle ha upphört vid slutet av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:90 angavs att ekonomiska styrmedel kan användas för&lt;br&gt;att stimulera till källsortering i syfte att nå miljömålen inom&lt;br&gt;avfallsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1992/93:180 om riktlinjer for en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling anfördes bl.a. att i ett samhälle med hög konsumtion&lt;br&gt;av varor kan avfallsmängden i sig vara ett miljöproblem och att ett större&lt;br&gt;ansvar bör läggas på producenterna att miljöanpassa varor. Målsättningen&lt;br&gt;måste vara att öka återvinningen och återanvändningen av samhällets&lt;br&gt;resurser och att därmed förebygga uppkomsten av avfall. Ett effektivt sätt&lt;br&gt;att uppnå detta är att ålägga den som producerar en vara att ta hand om&lt;br&gt;varan när den är uttjänt. I propositionen lades också fast att&lt;br&gt;producentansvaret successivt bör införas för nya produktgrupper och&lt;br&gt;varuområden. Många aktörer måste involveras aktivt i denna process.&lt;br&gt;Områden som bör bli aktuella för ett producentansvar inom kort som&lt;br&gt;omnämns är bl.a. elektriska och elektroniska produkter. I propositionen&lt;br&gt;poängterades återigen att källsortering är av central betydelse i arbetet&lt;br&gt;med att kretsloppsanpassa avfallshanteringen. I syfte att påskynda&lt;br&gt;utvecklingen dithän bör en avfallsbeskattning övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslogs också att Kretsloppsdelegationen i samarbete&lt;br&gt;med myndigheter och branscher skulle upprätta en plan för att undvika&lt;br&gt;miljöpåverkan från PVC och andra klorerade plaster genom substitution&lt;br&gt;eller återvinning. Riksdagen uttalade mot bakgrund av denna proposition&lt;br&gt;i betänkandet 1992/93:JoU 14 att användningen av kortlivade PVC-&lt;br&gt;produkter som lätt hamnar i hushållsavfallet bör upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om åtgärder mot miljöfarliga batterier har vid olika tillfällen&lt;br&gt;behandlats av regering och riksdag (se bl.a prop. 1984/85:118, bet.&lt;br&gt;1984/85 :JoU30, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rskr. 1984/85:151, prop. 1992/93:180,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bet. 1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344 beträffande kvicksilver- och&lt;br&gt;nickelkadmiumbatterier). I regeringens proposition En god livsmiljö&lt;br&gt;(1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:73) föreslogs att&lt;br&gt;användningen av kvicksilver och bly på sikt skall upphöra och att&lt;br&gt;användningen av kadmium skall minskas kraftigt. Propositionen antogs i&lt;br&gt;sin helhet av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens prop. 1992/93:179 föreslogs att utsläppen av metan&lt;br&gt;(deponigas) från avfallsanläggningar bör minska med 30 procent till år&lt;br&gt;2000. Riksdagen godkände sedemera målsättningen (bet. 92/93 :JoU 19,&lt;br&gt;rskr. 323).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse till riksdagen Miljön - vårt gemensamma ansvar&lt;br&gt;(1994/95:120) angav regeringen följande övergripande mål för&lt;br&gt;avfallshanteringen. Möjligheterna att genom ekonomiska styrmedel&lt;br&gt;skapa bättre förutsättningar för resurshushållning och minskad belastning&lt;br&gt;på miljön skall övervägas. Producentansvar är ett annat viktigt styrmedel&lt;br&gt;för att minska avfallsmängder och behovet av deponering. I syfta att&lt;br&gt;skapa bättre förutsättningar för resursbesparing och bättre hantering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallet från miljösynpunkt, bör en ökad sortering i olika, Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;materialspecifika fraktioner ske. Avfall och restprodukter från industri&lt;br&gt;och hushåll bör i än högre grad nyttiggöras som insatsprodukter vid&lt;br&gt;nytillverkning av varor och produkter. Energiutvinning bör kunna ske for&lt;br&gt;visst slags avfall. I sammanhanget bör noteras att vid all utveckling av&lt;br&gt;metoder och processer för omhändertagande, återanvändning och&lt;br&gt;återvinning av avfall och produkter måste konsekvenserna för&lt;br&gt;arbetsmiljön beaktas. Kommunerna har en viktig roll genom sina direkta&lt;br&gt;kontakter med kommuninvånare och näringsliv samt genom sin&lt;br&gt;övergripande avfallsplanering. Kommunerna har i dag inget ansvar för&lt;br&gt;insamling och omhändertagande av industriavfall. Det är emellertid lika&lt;br&gt;viktigt att fa till stånd källsortering av industriavfall som av annat avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa industriavfall, t.ex. byggproduktionsavfall, bör därför&lt;br&gt;producentansvar övervägas. Arbetet med att minska mängderna&lt;br&gt;miljöfarligt avfall måste kraftfullt fortsätta. Regeringen har skärpt&lt;br&gt;kontrollen över hanteringen av sådant avfall. För vissa slag av&lt;br&gt;miljöfarligt avfall bör producentansvar övervägas. Deponering av&lt;br&gt;återvinningsbart avfall är inte förenligt med principerna för ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle. Gamla avfallsanläggningar måste avvecklas och&lt;br&gt;återvinningsanläggningar skapas som en konsekvens av minskad&lt;br&gt;avfallsdeponering och ökad återvinning. Mängderna avfall bör avsevärt&lt;br&gt;minska jämfört med dagens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse 1996/97:50 poängterades näringslivets&lt;br&gt;avgörande roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle genom att&lt;br&gt;kretsloppsanpassa produktionsprocesserna, utveckla nya miljöanpassade&lt;br&gt;produkter, minska mängden avfall samt reducera avfallets farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95:140, bet.&lt;br&gt;1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438) angavs som ett av de fyra målen för&lt;br&gt;konsumentpolitiken att sådana konsumtions- och produktionsmönster bör&lt;br&gt;utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling. Där angavs att det bl.a. handlar om att&lt;br&gt;åstadkomma system som ger realistiska möjligheter för konsumenterna&lt;br&gt;att sortera sitt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU finns en gemensam avfallspolitisk resolution sedan 1990&lt;br&gt;(90/C 122/02). I denna resolution slår EU fast en hierarki för&lt;br&gt;avfallshanteringen. I första hand skall uppkomsten av avfall förebyggas, i&lt;br&gt;andra hand skall avfall återanvändas eller återvinnas. En säker&lt;br&gt;deponering skall därefter ske av avfall som inte går att återvinna. Med&lt;br&gt;återvinning menas inom EU såväl materialåtervinning som&lt;br&gt;energiutvinning. Rådet antog den 24 februari 1997 en reviderad&lt;br&gt;avfallspolitisk resolution, där bl.a. producentansvaret som princip slås&lt;br&gt;fast. Vidare görs i den en prioritering av återvinningsåtgärder, varvid&lt;br&gt;materialåtervinning skall prioriteras framför energiutvinning när så är&lt;br&gt;miljömässigt motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Gällande lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallshanteringen regleras i dag framför allt i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) och renhållningsförordningen (1990:984). Kommunerna har&lt;br&gt;ansvaret för att forsla bort och omhänderta hushållsavfall och därmed&lt;br&gt;jämförligt avfall. Detta gäller dock inte för de avfallsfraktioner, för vilka&lt;br&gt;regeringen föreskrivit om producentansvar. Om ett avfall skall forslas&lt;br&gt;bort genom en kommuns eller producents försorg far ingen annan befatta&lt;br&gt;sig med avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för bortforsling och slutligt omhändertagande av sådant&lt;br&gt;elektriskt och elektroniskt avfall, bygg- och rivningsavfall, avfall av&lt;br&gt;finpapper samt farligt avfall som klassas som hushållsavfall åvilar&lt;br&gt;således kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har möjlighet att utvidga det kommunala&lt;br&gt;renhållningsansvaret till att avse även annat avfall än hushållsavfall.&lt;br&gt;Ansvaret kan gälla både bortforsling och slutligt omhändertagande&lt;br&gt;(återvinning och bortskaffande). I de fall kommunen utvidgat sitt&lt;br&gt;renhållningsansvar far endast en av kommunen anlitad transportör eller&lt;br&gt;behandlingsanläggning hantera avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens bestämmelser om avfallshantering skall finnas beskrivna&lt;br&gt;i en renhållningsordning som också skall innehålla en avfallsplan.&lt;br&gt;Avfallsplanen är en beskrivning av mängder och flöden av avfall inom&lt;br&gt;kommunen samt mål och åtgärder för att minimera uppkomsten av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för&lt;br&gt;avfallshanteringen. Kommunen har möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;källsortering samt om en differentiering av avfallstaxan med avseende på&lt;br&gt;sorteringsgrad och/eller mängd. För tillsynen ansvarar på lokal nivå&lt;br&gt;ansvarig kommunal nämnd. På regional nivå ansvarar länsstyrelsen.&lt;br&gt;Naturvårdsverket svarar för tillsynen på central nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport av annat avfall än farligt avfall som inte omfattas av en&lt;br&gt;kommuns eller en producents ansvar är i dag inte reglerat. För transport&lt;br&gt;av farligt avfall gäller enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall&lt;br&gt;generellt att transporten endast få utföras av transportör med tillstånd&lt;br&gt;utfärdat av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anläggningar för återvinning eller bortskaffande av avfall prövas&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen. Större anläggningar samt alla&lt;br&gt;förbränningsanläggningar prövas av Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, medelstora anläggningar prövas av länsstyrelsen och de&lt;br&gt;riktigt små anläggningarna anmäls till den kommunala nämnd som&lt;br&gt;ansvarar för miljöfrågor. Anläggningen får vid prövningen ett tillstånd&lt;br&gt;för verksamheten som är förknippat med vissa villkor. Villkor ges bl.a.&lt;br&gt;med avseende på utsläpp till luft, vatten eller mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstadgat producentansvar har införts genom förordningen&lt;br&gt;(1994:1205) för returpapper, genom förordningen (1994:1235) för&lt;br&gt;förpackningar samt genom förordningen (1994:1236) för däck. I&lt;br&gt;propositionen om producentansvar för bilar m.m. (prop 1995/96:174),&lt;br&gt;behandlad av riksdagen år 1996, fastlades riktlinjer för ett&lt;br&gt;producentansvar för bilar. Producenterna är skyldiga att samla in allt&lt;br&gt;avfall som utgörs av förpackningar, returpapper och däck. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordningarna finns också angivet mål för hur stor andel som skall&lt;br&gt;materialåtervinnas eller återanvändas. En skyldighet för producenterna&lt;br&gt;att samråda med kommunerna i frågor som rör insamlingssystem för&lt;br&gt;bortforsling av returpapper respektive förpackningsavfall infördes&lt;br&gt;fr. o. m. 1 januari 1997. Kommunerna vilka är lokala tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;enligt 21 &amp;nbsp;§ renhållningslagen, har en möjlighet enligt 23&amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renhållningslagen att meddela förelägganden eller förbud för&lt;br&gt;efterlevnaden av renhållningslagen eller föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen. I beslutet far vite sättas ut. Länsstyrelsen prövar&lt;br&gt;frågan om utdömande av vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att riva byggnader eller delar av byggnader krävs enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) rivningslov. Innan rivning får ske skall en&lt;br&gt;rivningsanmälan lämnas till byggnadsnämnden. Till rivningsanmälan&lt;br&gt;skall fogas en plan över hur rivningsmaterialet kommer att hanteras som&lt;br&gt;måste godkännas av byggnadsnämnden innan rivning påbörjas. En&lt;br&gt;rivningsplan bör bl.a. innehålla hur de farliga fraktionerna kommer att&lt;br&gt;hanteras. Enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall skall det&lt;br&gt;farliga avfallet omhändertas på särskilt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för arbetsmiljön regleras i arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;br&gt;Efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen samt inom&lt;br&gt;arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll, handhas av&lt;br&gt;Arbetarskyddsverket (AV). Verket består av Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;(ASS) och Yrkesinspektionen (Yl). Tillämpningen av arbetsmiljölagen&lt;br&gt;skall följa den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen, som gäller för så gott som hela arbetslivet, är&lt;br&gt;övergripande i förhållande till annan lagstiftning när det gäller skyddet&lt;br&gt;mot ohälsa och olycksfall i arbete. Främst är det arbetsgivaren som har&lt;br&gt;ansvaret för arbetsmiljön, men ett ansvar är också lagt på andra grupper,&lt;br&gt;t.ex. tillverkare. Vidare finns ett skyddsansvar för projektering vid&lt;br&gt;byggnads- och anläggningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ASS föreskrifter (AFS 1994:52) om byggnads- och&lt;br&gt;anläggningsarbete, finns bestämmelser om förhandanmälan till Yl och&lt;br&gt;om upprättande av arbetsmiljöplan. Rivning av en byggnad eller&lt;br&gt;anläggning omfattas av föreskrifterna i den mån arbetet behöver föregås&lt;br&gt;av projektering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU finns också ett antal direktiv som berör avfall,&lt;br&gt;avfallshantering och hantering av uttjänta produkter. Bland annat finns&lt;br&gt;rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, rådets direktiv&lt;br&gt;91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall,&lt;br&gt;Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december&lt;br&gt;1994 om förpackningar och förpackningsavfall, rådets direktiv&lt;br&gt;89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftförorening från&lt;br&gt;nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar, rådets direktiv&lt;br&gt;89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minskning av luftförorening från&lt;br&gt;befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar, rådets direktiv&lt;br&gt;94/67/EG av den 31 december 1994 om förbränning av farligt avfall och&lt;br&gt;rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batterier och&lt;br&gt;ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen. EU-kommissionen&lt;br&gt;har dessutom i mars 1997 lämnat ett förslag till direktiv om deponering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av avfall (COM(97) 105) till rådet. Kommissionens förslag innehåller&lt;br&gt;bl.a. krav på att dela in deponeringsanläggningar i tre klasser, krav på&lt;br&gt;förbehandling (inklusive sortering) av avfall före deponering samt krav&lt;br&gt;på nationella åtgärder för att minska mängden organiskt avfall som&lt;br&gt;deponeras. De nationella åtgärderna skall notifieras till kommissionen&lt;br&gt;som följer upp utvecklingen. År 2002 skall enligt förslaget mängderna&lt;br&gt;organiskt avfall som deponeras ha reducerats med 25 procent, år 2005&lt;br&gt;med 50 procent samt år 2010 med 75 procent av den deponerade&lt;br&gt;mängden år 1993. Ramdirektivet för avfall anger bl.a. att tillstånd skall&lt;br&gt;krävas för att återvinna eller bortskaffa avfall samt att registreringsplikt&lt;br&gt;skall gälla för övriga aktörer som hanterar avfall. Vidare skall varje&lt;br&gt;medlemsstat ha en eller flera avfallsplaner som kan innehålla&lt;br&gt;bestämmelser kring vem som far hantera avfall. Medlemsstaterna får&lt;br&gt;vidta åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte&lt;br&gt;överensstämmer med avfallsplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de nämnda direktiven finns också en förordning (259/93) om&lt;br&gt;övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen. Förordningen innehåller bl.a. regler för&lt;br&gt;anmälan av avfallstransport inom EU. Avsändarlandets myndighet skall&lt;br&gt;meddela mottagarlandets myndighet om att en transport planeras,&lt;br&gt;därefter skall mottagarlandet godkänna transporten. Avfall delas upp på&lt;br&gt;tre listor; grön, gul och röd lista. Avfall på gul respektive röd lista är så&lt;br&gt;miljöstörande att de måste godkännas innan transport sker, medan avfall&lt;br&gt;på grön lista enligt EG:s regler kan transporteras fritt utan föregående&lt;br&gt;anmälan. Ett land har möjlighet att motsätta sig en transport om den inte&lt;br&gt;är förenlig med nationell lagstiftning eller om den inte är förenlig med&lt;br&gt;den nationella avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga direktiv, med undantag för förpackningsdirektivet samt&lt;br&gt;förordningen om avfallstransporter, är baserade på artikel 130s i&lt;br&gt;Romfördraget. Detta innebär att medlemsländerna har möjlighet att ha&lt;br&gt;strängare regler med hänsyn till miljöskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Pågående aktiviteter med anknytning till en bättre&lt;br&gt;resurshushållning och avfallshantering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens första uppgift har varit att&lt;br&gt;föreslå ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en&lt;br&gt;gemensam plattform för det fortsatta arbetet. Delegationen föreslår bl.a.&lt;br&gt;ett lokalt investeringsprogram på sammanlagt 5.4 miljarder kronor för&lt;br&gt;åtgärder som syftar till minskad miljöbelastning, ökad återanvändning&lt;br&gt;och återvinning, effektivare resursanvändning och fler jobb.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett resultat av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro&lt;br&gt;1992 (UD, Ny serie 11:47) var att världens länder åtog sig att starta ett&lt;br&gt;lokalt Agenda-arbete. I Sverige har detta arbete tagits på stort allvar. Alla&lt;br&gt;kommuner har startat någon form av Agenda-aktivitet. Parallellt med det&lt;br&gt;omfattande lokala arbetet har även regionala och nationella organ&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;engagerat sig. Regeringen tillkallade den 16 mars 1995 en Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Nationalkommitté för Agenda 21 (dir. 1995:34) for att stimulera och&lt;br&gt;sprida goda exempel från det nationella Agenda 21 arbetet samt att&lt;br&gt;förbereda den svenska nationalrapporten till FN:s generalförsamlings&lt;br&gt;uppföljningsmöte samt Agenda 21 i juni 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill har regeringen i mars 1997 beslutat att inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till miljöbalk. Miljöbalkens syfte är att skapa en&lt;br&gt;samordnad, skärpt och breddad miljölagstiftning för en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Lagrådsremissen om miljöbalk innehåller regler till skydd för&lt;br&gt;människors hälsa och miljön, värdefulla natur- och kulturmiljöer och den&lt;br&gt;biologiska mångfalden. Vidare innehåller den regler som syftar till en&lt;br&gt;god hushållning med mark- och naturresurserna. Återanvändning och&lt;br&gt;återvinning liksom annan hushållning med råvaror, material samt energi&lt;br&gt;skall främjas så att ett kretsloppsanpassat samhälle uppnås. Reglerna för&lt;br&gt;producentansvar och annat omhändertagande av avfall skärps. Dessutom&lt;br&gt;införs rättsligt bindande allmänna hänsynsregler som gäller all&lt;br&gt;verksamhet och alla åtgärder av betydelse för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 maj 1993 att tillsätta en&lt;br&gt;kretsloppsdelegation (M 1993:A) som i direktiv (dir. 1993:67) och i&lt;br&gt;senare tilläggsdirektiv (dir. 1995:23, dir. 1996:87) fatt i uppdrag att&lt;br&gt;föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion med mål&lt;br&gt;och delmål och hur dessa mål ska nås på kort och lång sikt. Denna del av&lt;br&gt;arbetet överlämnades till regeringen den 31 mars 1997. Dessutom har&lt;br&gt;delegationen i uppdrag att utarbeta krav på varor som ska släppas ut på&lt;br&gt;marknaden och lägga förslag till hur producenterna kan ta ett miljöansvar&lt;br&gt;för de produkter som de släpper ut på marknaden samt föreslå styrmedel.&lt;br&gt;Denna del av uppdraget skall redovisas till regeringen den 31 december&lt;br&gt;1997. I tillägg till tidigare lagda förslag om producentansvar inom&lt;br&gt;byggsektorn och för elektriska och elektroniska produkter har&lt;br&gt;delegationen i uppdrag att till den 30 juni 1997 föreslå producentansvar&lt;br&gt;för möbler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera åtgärder har av regeringen nyligen vidtagits för att påskynda&lt;br&gt;processen med att minska mängden avfall samt för att minska avfallets&lt;br&gt;farlighet. Däribland kan nämnas betänkandet Skatt på avfall (SOU&lt;br&gt;1996:139) som lämnar förslag till beskattning av sådant avfall som&lt;br&gt;deponeras. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i samband med&lt;br&gt;budgetpropositionen i september 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eco Management and Audit Scheme (EMAS) är EU:s frivilliga system&lt;br&gt;för miljöstyrning och miljörevision. Ett miljöledningssystem syftar till att&lt;br&gt;ge företagsledningen en överblick och helhetssyn på miljöarbetet,&lt;br&gt;effektivisera miljöarbetet och sprida kunskap om företagets miljöarbete.&lt;br&gt;Företag som ansluter sig till EMAS skall bl.a. anta en miljöpolicy, göra&lt;br&gt;en genomgång av anläggningen med utgångspunkt i miljöpolicyn, införa&lt;br&gt;ett miljöprogram och stymingssystem med utredningen som&lt;br&gt;utgångspunkt, genomföra en miljörevision samt publicera en&lt;br&gt;miljöredovisning. Enligt EMAS-förordningen kan systemet i dag endast&lt;br&gt;tillämpas inom industrisektorn och hittills har 45 företag i Sverige&lt;br&gt;EMAS-registrerat sig. Under 1997 pågår en försöksverksamhet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöstymingsrådets regi med att utvidga EMAS till andra sektorer som Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;transport, skogsbruk, bygg- och anläggning, fastighetsförvaltning, men&lt;br&gt;även offentlig förvaltning och tjänstesektorn. Syftet är att eventuellt&lt;br&gt;föreslå en ändring av EMAS-förordningen vid den översyn som EG-&lt;br&gt;kommisionen skall göra av EMAS-systemet 1998 så att EMAS kan&lt;br&gt;tillämpas även i sektorer utanför industrisektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det inte minst genom den offentliga&lt;br&gt;upphandlingen köps varor för stora summor varje år. Myndigheter och&lt;br&gt;statliga verk bör här gå före och påverka utvecklingen i rätt riktning. Som&lt;br&gt;ett led i detta arbete har regeringen givit 25 pilotmyndigheter, däribland&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet, Polismyndigheten i Örebro län, Statens&lt;br&gt;räddningsverk, Riksförsäkringsverket, SIDA och Försvarets&lt;br&gt;Materielverk, i uppdrag att införa miljöledningssystem (jfr dnr&lt;br&gt;M96/2948/8). I uppdraget ingår även att redovisa frågor kring&lt;br&gt;miljöanpassning av myndigheternas upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) behandlas&lt;br&gt;frågan om hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås. Bl.a.&lt;br&gt;konstateras att det behövs mer kunskap om konsumtionens miljöeffekter.&lt;br&gt;I betänkandet uppmärksammas konsumenternas roll vid ett införande av&lt;br&gt;producentansvar inom olika varugrupper. Det konstateras att det är&lt;br&gt;viktigt att den fortsatta utvecklingen i högre grad kan fånga upp och ta&lt;br&gt;tillvara konsumenternas intresse och engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU pågår ett harmoniseringsarbete avseende producentansvar för&lt;br&gt;uttjänta bilar och elektriska och elektroniska produkter. Ännu har dock&lt;br&gt;inga förslag till reglering på EU-nivå presenterats. Ett producentansvar&lt;br&gt;ligger i linje med principer som redan tillämpas i EU. I rådets direktiv&lt;br&gt;75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall föreskrivs att i enlighet med&lt;br&gt;principen om att &amp;quot;förorenaren betalar &amp;quot; skall kostnaderna för&lt;br&gt;bortskaffande av avfall belasta den innehavare som låter en insamlare&lt;br&gt;eller ett företag som avses i direktivets artikel 9 hantera avfallet och/eller&lt;br&gt;de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilket&lt;br&gt;avfallet härrör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Avgiftning av kretsloppet ökar förutsättningen&lt;br&gt;för materialåtervinning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förbud mot deponering, förbränning och fragmentering&lt;br&gt;av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte&lt;br&gt;hanterats av godkänd demonterare&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens forslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen får meddela förbud mot deponering, förbränning och&lt;br&gt;fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter som inte har behandlats av godkänd&lt;br&gt;demonterare och sorterare. Detta gäller om det behövs för att främja&lt;br&gt;återvinning och återanvändning av material eller andra hälso- och&lt;br&gt;miljöskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen får meddela föreskrifter om yrkesmässig demontering&lt;br&gt;och sortering av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter samt att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som&lt;br&gt;syftar till att demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad&lt;br&gt;av ett ackrediterat certifieringsorgan. Certifieringen kan även avse&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bemyndigandena införs i två nya paragrafer i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) och skall också gälla för den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Delegationen föreslår i rapporten&lt;br&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (dnr&lt;br&gt;M96/1692/6) ett förbud mot deponering, förbränning och fragmentering&lt;br&gt;av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som ej genomgått&lt;br&gt;behandling av en godkänd återvinnare. Delegationen föreslår dessutom&lt;br&gt;att den som bedriver återvinningsverksamhet eller annan verksamhet&lt;br&gt;rörande bortskaffande av elektriska och elektroniska produkter skall vara&lt;br&gt;auktoriserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till ett&lt;br&gt;förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter som inte genomgått behandling av&lt;br&gt;en godkänd återvinnare. Flertalet remissinstanser är även positiva till&lt;br&gt;eller har inga invändningar mot någon form av godkännande. Bl.a.&lt;br&gt;Naturvårdsverket, Industriförbundet/Sveriges Verkstadsindustrier,&lt;br&gt;Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) och Svenska&lt;br&gt;IT företageans organisation (SITO), ställer sig positiva till att kvalitets-&lt;br&gt;och kompetenskrav uppställs för godkännande av&lt;br&gt;återvinningsverksamhet. Däremot menar de att formen för godkännande&lt;br&gt;bör vara certifiering eller ackreditering enligt lagen (1992:1119) om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teknisk kontroll. Många framför det angelägna i att det system som införs Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 så många avseenden som möjligt passar in i internationella system.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stora mängder miljöfarliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfarliga ämnen ingår i olika omfattning i elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter. Exempel på komponenter som innehåller miljöfarliga ämnen&lt;br&gt;är kretskort, katodstrålerör, laddbara batterier, plastkåpor, displayer,&lt;br&gt;kvicksilverbatterier, kvicksilverbrytare och gamla kondensatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt betänkandet Batterier en laddad fråga (SOU1996:8) fanns det år&lt;br&gt;1993 i vårt land uppskattningsvis 3,5 miljoner apparater med&lt;br&gt;laddningsbara batterier eller batterikassetter. Som exempel på sådana&lt;br&gt;apparater för konsumentbruk kan nämnas videokameror, bärbara CD-&lt;br&gt;spelare, mobiltelefoner, persondatorer. Vissa sladdlösa apparater&lt;br&gt;innehåller fastmonterade batterier som inte kan tas bort av konsumenten.&lt;br&gt;Det gäller främst produkter som dammsugare, tandborstar och&lt;br&gt;rakapparater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Kretsloppsdelegationens rapport redovisades följande grovt&lt;br&gt;uppskattade mängder miljöfarliga ämnen i elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter som fortfarande användes i de nordiska länderna år 1994:&lt;br&gt;kadmium 2 500 ton, bly 180 000 ton, blyoxid 11 000 ton, kvicksilver 130&lt;br&gt;ton, PCB 200 ton, bromerande flamskyddsmedel 9 750 ton,&lt;br&gt;klorparaffiner 8 000 ton. En del av dessa miljöfarliga ämnen ingår som&lt;br&gt;stabilisatorer och mjukgörare i PVC. PVC utgör ca 4 procent av all, i&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter, ingående plast. I elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter ingår plast inte bara i kåpor och kabelhöljen utan i&lt;br&gt;en mängd detaljer. PVC-avfallet inom denna produktgrupp uppgår till ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 600 ton per år, varav hälften deponeras och hälften förbränns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag regleras hantering av demonterat och utsorterat miljöfarligt&lt;br&gt;material och komponenter enligt miljöskyddslagstiftningen och&lt;br&gt;kemikalielagstiftningen i syfte att skydda hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigt med miljömässigt riktig hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uttjänta elektriska och elektroniska produkter i större utsträckning&lt;br&gt;togs om hand på ett sakkunnigt och miljömässigt riktigt sätt i&lt;br&gt;avfallsledet, skulle det enligt regeringens bedömning leda till klara&lt;br&gt;fördelar för miljön och vara ytterligare ett steg på vägen mot ett&lt;br&gt;kretsloppsinriktat samhälle. Om uttjänta varor omhändertas på rätt sätt&lt;br&gt;kan i många fall material och delar i varorna återvinnas i stället för att&lt;br&gt;deponeras. 1 de fall miljöfarliga ämnen ingår i komponenter och liknande&lt;br&gt;delar kan komponenterna ofta demonteras innan avfallet återvinns eller&lt;br&gt;deponeras. Härigenom ökar avsättningsmöjligheten för återvunnet&lt;br&gt;material samt minskar risken att farliga ämnen sprids till nya varor eller&lt;br&gt;läcker ut i naturen från deponeringsanläggningama. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas den ordning som gäller för personbilar som demonteras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;auktoriserade skrotare innan materialet återvinns (bilskrotningslagen&lt;br&gt;1975:343 och bilskrotningsförordningen 1975:348).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner i likhet med Kretsloppsdelegationen att uttjänta&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter bör genomgå behandling av&lt;br&gt;godkänd demonterare innan de deponeras, förbränns eller fragmenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör därför den bedömningen att ett bemyndigande bör&lt;br&gt;föras in i renhållningslagen som tillåter regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer att förbjuda deponering, förbränning och&lt;br&gt;fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter som inte har behandlats av godkänd demonterare och sorterare.&lt;br&gt;Detta gäller om det behövs för att främja återvinning och återanvändning&lt;br&gt;av material eller av andra hälso- eller miljöskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande av den som yrkesmässigt demonterar och sorterar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör vidare den bedömningen att bemyndigande bör föras in i&lt;br&gt;renhållningslagen som tillåter regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer att föreskriva om yrkesmässig demontering och sortering&lt;br&gt;samt att föreskriva om godkännande av den som yrkesmässigt&lt;br&gt;demonterar och sorterar avfall som utgörs av uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter. Genom ett godkännandeförfarande kan krav&lt;br&gt;ställas på särskilda kunskaper om exempelvis de varor som omfattas av&lt;br&gt;verksamheten, vilka olika farliga ämnen och delar som kan ingå, hur&lt;br&gt;dessa kan demonteras eller sorteras på ett säkert sätt och bäst tas om hand&lt;br&gt;från miljö- och återvinningssynpunkt. Vidare bör krav kunna ställas att&lt;br&gt;verksamhetsutövaren har kunskap om miljöfrågor och&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Godkännandet kan också beskriva hur verksamheten&lt;br&gt;bör bedrivas för att tillgodose nödvändiga miljöhänsyn. Det är vidare&lt;br&gt;viktigt att arbetsmiljöaspektema blir beaktade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännandeförfarande kan organiseras som ett certifieringssystem&lt;br&gt;enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll som innebär att&lt;br&gt;myndigheterna ställer krav på att en verksamhet endast far bedrivas om&lt;br&gt;ett certifieringsorgan granskat och certifierat verksamheten eller de&lt;br&gt;personer som ansvarar för denna. Certifieringen innebär att den&lt;br&gt;certifierade verksamheten eller personerna uppfyller vissa krav ställda av&lt;br&gt;myndighet eller annan. Vidare innebär systemet att de certifierade&lt;br&gt;företagen/personema erlägger en avgift till ett privaträttsligt&lt;br&gt;certifieringsorgan medan certifieringsorganet erlägger en&lt;br&gt;ackrediteringsavgift till ackrediteringsorganet SWEDAC. Tillsynen sköts&lt;br&gt;inom certifieringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt att organisera godkännandeförfarandet är att som&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen föreslagit införa ett statligt auktorisationssystem.&lt;br&gt;Regeringen anser dock i likhet med flera remissinstanser att ett&lt;br&gt;certifieringssystem är att föredra framför en statlig auktorisation,&lt;br&gt;eftersom certifieringssystem enligt lagen om teknisk kontroll är ett&lt;br&gt;internationellt gångbart system. Dessutom åsamkar ett sådant system&lt;br&gt;myndigheterna mindre kostnader och mindre administrativa bördor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att kraven för certifiering inte utformas så att mindre&lt;br&gt;företag diskrimineras genom att kraven blir omöjliga att uppfylla utan en&lt;br&gt;viss storlek på verksamheten. Kraven bör inte heller utformas så att&lt;br&gt;företagsstrukturen i onödan konserveras. Det är viktigt att utvecklingen&lt;br&gt;av de aktuella företagen och uppkomst av nya företag kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att förbudet mot deponering m.m. av uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter som inte har behandlats av godkänd&lt;br&gt;demonterare och sorterare bör träda i kraft vid samma tidpunkt som&lt;br&gt;producentansvar för elektriska och elektroniska produkter träder i kraft&lt;br&gt;(avsnitt 7.1 och 7.2). På detta sätt undviks att andra aktörer än&lt;br&gt;producenterna tvingas skapa tillfälliga system för insamling av uttjänta&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter fram till dess att producentansvaret&lt;br&gt;träder i kraft. Regeringen gör dock den bedömningen att kravet att&lt;br&gt;demonteringsverksamhet skall certifieras bör kunna träda i kraft så snart&lt;br&gt;som möjligt med hänsyn tagen till den tid det tar att etablera&lt;br&gt;certifieringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Hantering av rivningsavfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kravet på rivningsplan enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) utsträcks till att omfatta rivning av del av&lt;br&gt;byggnad. Det utsträcks även till att omfatta vissa av de&lt;br&gt;byggnadsåtgärder för vilka bygganmälan skall lämnas. Kravet på&lt;br&gt;rivningsplan för dessa åtgärder gäller under förutsättning att det kan&lt;br&gt;antas att det som en följd av byggnadsåtgärderna uppkommer&lt;br&gt;rivningsmaterial som innehåller farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Delegationen föreslår i sin rapport&lt;br&gt;Producentansvar i Byggsektorn (dnr M96/474/6) att obligatorisk&lt;br&gt;miljöbesiktning införs vid alla anmälningspliktiga ändrings- och&lt;br&gt;rivningsåtgärder. Besiktningen skall utföras av från byggherren&lt;br&gt;oberoende och certifierade besiktningspersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen föreslår att bestämmelser om detta införs i plan- och&lt;br&gt;bygglagen (PBL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är över lag positiva till att en&lt;br&gt;miljöbesiktning utförs före rivning. Oenigheten är desto större ifråga om&lt;br&gt;besiktningen skall vara obligatorisk och om den skall utföras av&lt;br&gt;oberoende och certifierade besiktningsmän. Det förekommer dessutom&lt;br&gt;skilda uppfattningar om vilka lagändringar som behövs. Ett betydande&lt;br&gt;antal av remissinstanserna anser att befintlig lagstiftning med&lt;br&gt;rivningslovet i botten är tillräcklig, även om smärre förändringar kan&lt;br&gt;behövas. Boverket framhåller t.ex. att nödvändigt skydd för hälsa och&lt;br&gt;miljö kan åstadkommas enklare och effektivare och inom ramen för PBL,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom förfarandet med slutbevis, än genom obligatorisk miljöbesiktning&lt;br&gt;enligt Kretsloppsdelegationens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd stöder förslaget om att besiktning skall&lt;br&gt;utföras av en person som har den utbildning och erfarenhet som behövs.&lt;br&gt;Rådet kan dessutom acceptera, även om man inte anser det nödvändigt,&lt;br&gt;att denna person skall vara certifierad av ett organ som för detta ändamål&lt;br&gt;har ackrediterats av regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Däremot avvisar rådet bestämt förslaget att&lt;br&gt;besiktningsmannen måste vara en från byggherren fristående och&lt;br&gt;oberoende person. I stort sett anser rådet att PBL:s nuvarande regler om&lt;br&gt;rivningsanmälan, rivningsplan och kvalitetsansvarig för rivning är&lt;br&gt;tillfyllest.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Farliga ämnen i rivningsavfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av bygg- och rivningsavfallet utgörs av betong, sten,&lt;br&gt;keramiskt material och trä. Avfallet är dock synnerligen komplext. De&lt;br&gt;farliga materialen utgör en förhållandevis liten andel av bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfallet. Den samlade mängden farligt avfall blir likafullt stor&lt;br&gt;eftersom den totala mängden bygg- och rivningsavfall är mycket stor.&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen redovisar t.ex. att ca 300-430 kg kvicksilver och&lt;br&gt;10 ton kadmium, enligt beräkningar, följer med rivningsavfallet varje år.&lt;br&gt;Stora mängder farliga ämnen finns inbyggda i vårt bestånd av hus och&lt;br&gt;anläggningar. Det finns t.ex. minst 60 000 ton klorparaffiner lagrade i&lt;br&gt;golv och kabel. Vidare redovisar Kemikalieinspektionen t.ex. i rapporten&lt;br&gt;&amp;quot;Klor och klorföreningar&amp;quot; från 1994, att uppskattningsvis mellan 70 och&lt;br&gt;190 ton PCB i fogmassor har använts i Sverige. Även asbest förekommer&lt;br&gt;i stor mängd. Alla dessa ämnen kommer förr eller senare att följa med&lt;br&gt;rivningsavfallet när olika åtgärder görs i byggnaderna eller när&lt;br&gt;byggnaderna till slut rivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens regler för rivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag krävs enligt 8 kap. 8 § PBL rivningslov för att riva byggnader eller&lt;br&gt;delar av byggnader inom områden med detaljplan. Enligt 9 kap. 2 § skall&lt;br&gt;rivning av andra byggnader än komplementbyggnader, vissa&lt;br&gt;ekonomibyggnader och byggnader som behövs för totalförsvaret,&lt;br&gt;anmälas till byggnadsnämnden (rivningsanmälan). Till en&lt;br&gt;rivningsanmälan skall enligt 9 kap. 4 § fogas en plan över hur&lt;br&gt;rivningsmaterialet kommer att hanteras (rivningsplan). Rivningsplanen&lt;br&gt;skall godkännas av byggnadsnämnden (9 kap. 12 §). Enligt 9 kap. 1 §&lt;br&gt;skall, då rivningsplan erfordras, rivningen ske på ett sådant sätt att olika&lt;br&gt;material kan tas om hand var för sig enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att förordningen (1996:971) om farligt avfall innebär&lt;br&gt;att det farliga avfallet vid rivning måste omhändertas på särskilt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rivningar som skall följa rivningsplan skall byggherren enligt&lt;br&gt;9 kap. 13 § utse en s.k. kvalitetsansvarig som bl.a. skall se till att&lt;br&gt;rivningsplanen följs. Den kvalitetsansvarige måste antingen ha&lt;br&gt;behörighet för ändamålet meddelad av ackrediterat organ&lt;br&gt;(riksbehörighet) eller ha godkänts av byggnadsnämnden för det aktuella&lt;br&gt;ri vningsproj ektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rivningsplan bör bl.a. innehålla en redovisning av hur det&lt;br&gt;miljöfarliga avfallet kommmer att hanteras. Omfattningen av&lt;br&gt;rivningsplanen beror i övrigt på de lokala förutsättningarna för&lt;br&gt;återanvändning och återvinning (se prop. 1994/94:230 s. 100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 14 § arbetsmiljölagen skall bl.a. den som låter utföra&lt;br&gt;byggnads- eller anläggningsarbete se till att arbetsmiljösynpunkter,&lt;br&gt;avseende såväl byggskedet som det framtida brukandet, beaktas och att&lt;br&gt;olika delar av projekteringen samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om- och tillbyggnad samt rivning av en byggnad eller anläggning&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen, i den mån arbetet behöver föregås av&lt;br&gt;projektering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter som Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat och som gäller i&lt;br&gt;samband med bl.a. rivning är föreskrifterna (AFS 1994:52) om&lt;br&gt;byggnads- och anläggningsarbete, föreskrifterna (AFS 1980:11) om&lt;br&gt;åtgärder mot luftföroreningar, föreskrifterna (AFS 1994:2) om farliga&lt;br&gt;ämnen, föreskrifterna (AFS 1996:2) om hygieniska gränsvärden och&lt;br&gt;föreskrifterna (AFS 1991:2) om smittfarligt arbete. Enligt föreskrifterna&lt;br&gt;om Asbest (AFS 1996:2), får vid rivning av byggnad eller teknisk&lt;br&gt;anordning, asbest och asbesthaltigt material hanteras endast efter tillstånd&lt;br&gt;av Yrkesinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det farliga avfallet måste tas om hand vid rivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att det farliga avfallet sorteras ut och omhändertas på ett&lt;br&gt;miljöriktigt och säkert sätt när ingrepp av olika slag görs i byggnader.&lt;br&gt;Hur detta skall ske bör redovisas i rivningsplanen. För att kunna fastställa&lt;br&gt;respektive utesluta förekomst av hälso- och miljöfarliga material krävs&lt;br&gt;emellertid en särskild inventering. Regeringen bedömer därför, i likhet&lt;br&gt;med Kretsloppsdelegationen och flertalet remissinstanser, att mer&lt;br&gt;omfattande ingrepp i byggnader bör föregås av en inventering av farliga&lt;br&gt;material och ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggherren skall som nämnts presentera en rivningsplan i samband&lt;br&gt;med rivningsanmälan. Det ankommer därefter på byggnadsnämnden att&lt;br&gt;avgöra om det finns förutsättningar att hantera rivningsmaterialet på det&lt;br&gt;sätt som framgår av planen. Rivningsarbete som omfattas av ett krav på&lt;br&gt;rivningsplan far inte påbörjas förrän nämnden godkänt planen.&lt;br&gt;Förfarandet är sådant att det inbjuder till en dialog mellan kommunen&lt;br&gt;och byggherren. En nödvändig åtgärd vid utarbetandet av en rivningsplan&lt;br&gt;torde i de allra flesta fall vara att genomföra en inventering av farliga&lt;br&gt;material och ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den av Boverket utgivna Boken om Lov, Tillsyn och kontroll&lt;br&gt;(Allmänna råd 1995:3) behandlas bl.a. PBL:s tillsyns- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollsystem som trädde i kraft den 1 juli 1995 och de kompletterande&lt;br&gt;ändringar som rör rivning (rivningsanmälan och rivningsplan) vilka&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1996. Beträffande rivningsplan lämnar&lt;br&gt;Boverket exempel på vad planen bör innehålla. I planen bör bl.a. anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;planerad materialbehandling, vari ingår identifiering och&lt;br&gt;omhändertagande av riskmaterial samt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;demonterings- och rivningsmetoder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;förberedande åtgärder på rivningsplatsen för omhändertagande&lt;br&gt;av rivningsmaterial,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;metoder för hantering av riskmaterial och avfall (t.ex. selektiv&lt;br&gt;rivning och källsortering av restmaterial som går till förbränning&lt;br&gt;eller deponeras),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;metoder och arbetssätt samt skyddsåtgärder vid avlägsnande av&lt;br&gt;riskmaterial samt sättet att omhänderta, hantera och särbehandla&lt;br&gt;hälsofarliga material, samt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;material eller innehåll i produkter (vars negativa egenskaper&lt;br&gt;beror av mängd och halt av riskmaterial) bör uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges att i rivningsplanen bör dokumenteras omhändertagandet&lt;br&gt;av PCB-haltiga oljor från bl.a. transformatorarrangemang, slitskikt av&lt;br&gt;acrudurmaterial och fogmassor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Reforsk har i en rapport, som resultat av ett projekt under&lt;br&gt;våren 1996, bl.a. givit förslag på rivningsplaner. I rapporten framhålls&lt;br&gt;vikten av att byggherrens förberedelser inför en rivning även omfattar en&lt;br&gt;inventering och mängdberäkning avseende hälso- och miljöfarligt&lt;br&gt;material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom innebär byggsektorns eget åtagande (avsnitt 8.3) att&lt;br&gt;inventeringen blir ett nödvändigt inslag i processen före rivning. Således&lt;br&gt;bör sektorn själv ta ansvar för att rivningar inte genomförs utan&lt;br&gt;föregående inventering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen, till skillnad från&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen men i likhet med flertalet remissinstanser, att&lt;br&gt;befintlig lagstiftning i huvudsak är tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att öka kunskapen om flödena och hanteringen av&lt;br&gt;farligt material i samband med rivningsprocessen. Regeringen gav i april&lt;br&gt;1995 Boverket i uppdrag att genomföra en utvärdering av förändringar&lt;br&gt;som genomförts avseende byggregleringen under de senaste åren. Bland&lt;br&gt;de frågor som enligt regeringens direktiv särskilt skall studeras är&lt;br&gt;tillsyns- och kontrollsystem i PBL. I uppdraget ingår även att följa upp&lt;br&gt;lagändringar som genomförs under uppdragstiden bl.a. bestämmelserna&lt;br&gt;om tillsyn och kontroll av omhändertagande av rivningsmaterial. En&lt;br&gt;slutrapport till regeringen kommer att överlämnas i oktober 1997. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör resultatet av pågående arbete avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser dock att ge Boverket i uppdrag att i samråd med&lt;br&gt;bl. a. Naturvårdsverket göra en översyn av hur det farliga avfallet&lt;br&gt;identifieras och hanteras vid rivning, samt att föreslå de förändringar i&lt;br&gt;lagstiftningen som krävs för att säkerställa att detta avfall tas om hand på&lt;br&gt;ett miljö- och arbetsmiljöriktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygg- och rivningsavfall uppstår också vid ändring av byggnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ställa krav på rivningsplan och inventering inför rivning löser&lt;br&gt;emellertid inte hela problemet. En stor del av bygg- och rivningsavfallet&lt;br&gt;alstras vid utrivning i samband med ombyggnationer. Vid sådana&lt;br&gt;byggnadsåtgärder gäller inte kravet på rivningsanmälan och rivningsplan.&lt;br&gt;Följaktligen upprättas inte heller någon redovisning av hur&lt;br&gt;rivningsmaterialet skall hanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det angeläget att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för att bl.a. omhänderta farliga ämnen även vid sådana&lt;br&gt;byggnadsåtgärder som i dag inte omfattas av krav på rivningsplan.&lt;br&gt;Regeringen har övervägt om det är lämpligare att avvakta med förslag i&lt;br&gt;denna del till dess att bl.a. Boverkets rapport färdigställts. Regeringen&lt;br&gt;anser dock att det är väsentligt att snarast förbättra förutsättningarna för&lt;br&gt;en miljöriktig hantering av rivningsmaterial och vill därför redan nu&lt;br&gt;lägga ett förslag om att kravet på rivningsplan utsträcks till att omfatta&lt;br&gt;ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att krav på rivningsplan bör utsträckas till att&lt;br&gt;omfatta även rivning av del av byggnad. Vidare bör kravet omfatta&lt;br&gt;sådana bygganmälningspliktiga åtgärder som anges i 9 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket 3-5, dvs. sådana ändringar av en byggnad som berör&lt;br&gt;konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess&lt;br&gt;planlösning, installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder,&lt;br&gt;rökkanaler eller anordningar för ventilation i byggnader och installation&lt;br&gt;eller väsentlig ändring av anordningar för vattenförsörjning eller avlopp i&lt;br&gt;byggnader eller inom tomter. Kravet på rivningsplan för dessa åtgärder&lt;br&gt;bör gälla under förutsättning att det kan antas att det som en följd av&lt;br&gt;byggnadsåtgärderna uppkommer rivningsmaterial som innehåller farligt&lt;br&gt;avfall. I anslutning till att bygganmälan kommer in bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening byggnadsnämnden avgöra om förutsättningar för krav på&lt;br&gt;rivningsplan är uppfyllda. Byggnadsnämnden skall ges rätt att föreskriva&lt;br&gt;när bygganmälan skall kompletteras med rivningsplan. Givetvis kan&lt;br&gt;byggherren redan i bygganmälan lämna en rivningsplan och på så sätt&lt;br&gt;underlätta handläggningen hos byggnadsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivningsmaterial som innehåller farligt avfall kan även uppstå vid&lt;br&gt;andra åtgärder enligt 2 § första stycket, och självklart också vid åtgärder&lt;br&gt;som inte omfattas av krav på bygganmälan. Lagrådet har föreslagit att&lt;br&gt;2 a § utvidgas så att rivningsplan skall kunna föreskrivas även i samband&lt;br&gt;med andra byggnadsåtgärder enligt 2 § första stycket än dem som anges i&lt;br&gt;punkterna 3-5. Regeringen bedömer dock att kravet på rivningsplan för&lt;br&gt;närvarande inte kan utsträckas utöver ovan angivna åtgärder av följande&lt;br&gt;skäl. När kravet på rivningsplan tillkom angavs i propositionen&lt;br&gt;1994/95:230 att det kan finnas skäl att ställa krav även vid utrivningar i&lt;br&gt;samband med ändringar av en byggnad men att den frågan kräver vidare&lt;br&gt;överväganden (s. 99). 1 april 1995 gav regeringen Boverket i uppdrag att&lt;br&gt;följa upp bl.a. kravet på rivningsplan. Detta uppdrag skall redovisas till&lt;br&gt;regeringen i oktober 1997. En ytterligare utvidgning av kravet på&lt;br&gt;rivningsplan bör därför anstå till dess Boverkets rapport färdigställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den föreslagna ändringarna i PBL bör träda i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Producenternas ansvar för uttjänta produkter - ett&lt;br&gt;sätt att miljöanpassa produkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Införande av ett system med producentansvar för uttjänta&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett producentansvar för uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter i Sverige bör införas. Regeringen avser att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de&lt;br&gt;bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen (1979:596).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att till kommissionen anmäla ett förslag om&lt;br&gt;producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning att införa ett producentansvar. Delegationen föreslår dock att&lt;br&gt;producentansvaret skall regleras i en ny lag om återvinning och&lt;br&gt;producentansvar beträffande elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är positiva till införande&lt;br&gt;av någon form av reglering av detta område. Vissa instanser t.ex. Svenska&lt;br&gt;IT-företagens organisation, Industriförbundet/ Sveriges&lt;br&gt;verkstadsindustrier och Naturvårdsverket anser att reglering bör ske&lt;br&gt;genom en förordning med stöd av renhållningslagen. Delegationens&lt;br&gt;förslag upplevs av många remissinstanser som alltför detaljerat och&lt;br&gt;komplicerat och man har svårt att se hur det skall kunna skapa en&lt;br&gt;förändringsbenägenhet hos tillverkarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dagens system för omhändertagande av uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 dag ansvarar kommunerna för bortforsling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av det elektriska och elektroniska avfall som klassas&lt;br&gt;som hushållsavfall (d.v.s. &amp;quot;avfall och orenlighet som härrör från hushåll&lt;br&gt;och därmed jämförligt avfall&amp;quot;). Kommunerna har möjlighet att utvidga&lt;br&gt;den kommunala renhållningsskyldigheten till att avse även annat&lt;br&gt;elektriskt och elektroniskt avfall. Skyldigheten kan gälla både&lt;br&gt;bortforsling och slutligt omhändertagande. Finansiering sker via&lt;br&gt;kommunens renhållningsavgift. Vissa branschföreningar, producenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och storanvändare har i dag organiserat insamling och återvinning av Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;uttjänta elektriska och elektroniska produkter. När det gäller&lt;br&gt;branschföreningar och producenter är det som regel kunden som betalar&lt;br&gt;för återvinningstjänsten. Vissa storanvändare har själva tagit på sig&lt;br&gt;kostnaden för återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns regler enligt miljöskyddslagstiftningen och&lt;br&gt;kemikalielagstiftningen som syftar till att skydda hälsa och miljö vid&lt;br&gt;hanteringen av elektriskt och elektroniskt skrot.&lt;br&gt;Arbetsmiljölagstiftningen innehåller krav i fråga om åtgärder till skydd&lt;br&gt;mot ohälsa eller olycksfall för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa elektriska och elektroniska produkter omfattas dessutom redan i&lt;br&gt;dag av särskild lagstiftning. Detta gäller transformatorer och&lt;br&gt;kondensatorer som innehåller PCB, kylar och frysar, batterier samt&lt;br&gt;termostater, reläer m.fl. produkter innehållande kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågående aktiviteter som rör återvinning av uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på pågående arbete som rör återvinning av uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter är Svenska IT-företagens organisations&lt;br&gt;(SITO) åtagande. SITO representerar 350 IT-företag. Företagen levererar&lt;br&gt;utrustning, programvara, system, databaser, konsulttjänster och support.&lt;br&gt;Inom SITO finns samtliga handelsled representerade med särskild&lt;br&gt;tonvikt på importörs- och distributörsledet. SITO arbetar med branschens&lt;br&gt;uppslutning kring fem huvudåtaganden: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;medverkan till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetsdeklaration av återvinningsföretag, anslutning till&lt;br&gt;kvalitetsdeklarerat återtagningssystem, införande av principen om&lt;br&gt;förutbetalda avgifter, medverkan i miljöanpassning av produkterna och&lt;br&gt;medverkan i återrapportering om branschens åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel är mobiltelefonproducentemas återvinningsprojekt&lt;br&gt;Returtelefoni. Europeisk sammanslutning av elektronik- och&lt;br&gt;telekomindustri (ECTEL) har i samarbete med Alcatel, Ericsson,&lt;br&gt;Motorola, Nokia och Panasonic startat ett pilotprojekt vars mål är att&lt;br&gt;återvinna uttjänta mobiltelefoner. Pilotprojektet Returtelefoni genomförs&lt;br&gt;i Sverige under första halvåret 1997. Projektet syftar till att&lt;br&gt;konsumenterna ska lämna uttjänta mobiltelefoner till återförsäljarna som&lt;br&gt;i sin tur lämnar telefonerna till en sorteringscentral för vidarebefordran&lt;br&gt;till leverantörernas återvinningsstationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenter bör ta ett utökat ansvar för att saluföra elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter som är miljöanpassade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöaspekter har hittills inte i tillräcklig grad beaktats vid produkternas&lt;br&gt;konstruktion. Enligt Kretsloppsdelegationen har bristfällig miljömässig&lt;br&gt;hantering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter bidragit till&lt;br&gt;omgivningspåverkan från deponeringsanläggningama och&lt;br&gt;förbränningsanläggningar. Vad en omfattande industriell användning av&lt;br&gt;sällsynta metaller på sikt kan innebära i form av resursproblem är i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte känt. Miljö- och hälsofarliga ämnen ingår i olika omfattning i&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter (avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Branschen kännetecknas av en snabb teknisk utveckling. Detta gör det&lt;br&gt;svårt att inneha aktuell sakkunskap om produkternas miljö- och&lt;br&gt;hälsoeffekter. Många nya produktgrupper med nya material har ännu inte&lt;br&gt;nått avfallsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i likhet med Kretsloppsdelegationen och de flesta&lt;br&gt;remissinstanser den bedömningen att producentansvar för elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter nu bör inforas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med ett lagreglerat producentansvar för uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter är att skapa en drivkraft för producenterna att&lt;br&gt;utveckla mindre miljöbelastande produkter och att samtidigt åstadkomma&lt;br&gt;en miljöriktig hantering. Sålunda bör producenterna stimuleras att&lt;br&gt;konstruera och saluföra elektriska och elektroniska produkter som är&lt;br&gt;anpassade för en hög grad av återvinning med minskat behov av nytt&lt;br&gt;råvarumaterial som följd. Delar och material från uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter är resurser som bör utnyttjas på ett miljömässigt&lt;br&gt;och ekonomiskt godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenterna bör fa ta ett ansvar som innefattar såväl det fysiska som&lt;br&gt;det ekonomiska ansvaret för insamling och bortforsling samt ett&lt;br&gt;ekonomiskt ansvar för omhändertagande av de produkter som&lt;br&gt;producenten sätter på marknaden. Producentansvar tillsammans med&lt;br&gt;förslaget om certifierad demontering och sortering (avsnitt 6.1) innebär&lt;br&gt;att uttjänta elektriska och elektroniska produkter tas om hand på ett&lt;br&gt;miljöriktigt sätt, att material och komponenter återanvänds eller återvinns&lt;br&gt;samt att producenter stimuleras saluföra produkter som är&lt;br&gt;miljöanpassade. Samverkan mellan den kompetens som finns i olika&lt;br&gt;berörda sektorer i näringslivet är en nödvändig faktor i denna utveckling.&lt;br&gt;Myndigheter och konsumenter har en viktig del i utvecklingen och&lt;br&gt;måluppfyllelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omställning mot kretslopp och producentansvar som nu pågår&lt;br&gt;inom skilda verksamheter förändrar eller kommer att på flera sätt&lt;br&gt;förändra arbetsvillkoren för dem som är sysselsatta i berörda&lt;br&gt;verksamheter. I det fortsatta arbetet med att forma producentansvaret bör&lt;br&gt;därför beaktas frågor om utbildning, arbetsvillkor och förebyggande av&lt;br&gt;arbetsmiljörisker under medverkan av berörda parter. Regeringen vill&lt;br&gt;betona vikten av att berörda myndigheter, främst Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;och Kemikalieinspektionen, samverkar med berörda bransch- respektive&lt;br&gt;arbetstagarorganisationer för att därigenom bättre tillgodose&lt;br&gt;arbetsmiljökrav samt förebygga hälso- och miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering av producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling (prop. 1992/93:180), bör frivilliga lösningar&lt;br&gt;eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan uppnås på denna väg. Det&lt;br&gt;finns ändå situationer där det krävs lagstiftning för att åstadkomma&lt;br&gt;önskat resultat. En lagstiftning kan också vara en fördel t.ex. för att nå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensneutralitet. Regeringen har i likhet med&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen och flera remissinstanser kommit till den&lt;br&gt;slutsatsen att grunden för producentansvaret i detta fall bör vara&lt;br&gt;författningreglerat. Ett skäl till detta är att därmed omfattas alla&lt;br&gt;producenter och systemet blir konkurrensneutralt. Ett annat skäl för&lt;br&gt;författningsreglerat producentansvar är att statens möjlighet till tillsyn&lt;br&gt;förbättras och därmed även förutsättningarna att snabbare via sanktioner&lt;br&gt;eller ändrade regler ingripa om syftet med producentansvar inte uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flera remissinstanser anser regeringen att det f.n. inte finns&lt;br&gt;behov av en så ingående reglering av producentansvaret som föreslagits&lt;br&gt;av Kretsloppsdelegationen. Regeringen avser att efter avslutat&lt;br&gt;anmälningsförfarande i EU besluta om en förordning om&lt;br&gt;producentansvar för elektriska och elektroniska produkter med&lt;br&gt;utgångspunkt i renhållningslagens bemyndigande. För att i god tid&lt;br&gt;informera om de riktlinjer som bör gälla för ett sådant ansvar är det här&lt;br&gt;befogat att lämna en närmare redogörelse för hur ett producentansvar för&lt;br&gt;uttjänta elektriska och elektroniska produkter bör utformas.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att ett författningsreglerat producentansvar bör ange&lt;br&gt;ramarna för ansvaret och att producenterna själva skall lämnas utrymme&lt;br&gt;att bestämma den närmare utformningen och organisationen av ansvaret.&lt;br&gt;Reglerna för producentansvaret bör vidare formuleras så att det erbjuder&lt;br&gt;möjligheter till sund konkurrens. De system som krävs för att&lt;br&gt;producenterna skall kunna ta sitt ansvar måste, för att inte stå i strid med&lt;br&gt;reglerna i konkurrenslagen (1993:20), utformas så att de inte skapar&lt;br&gt;inlåsningseffekter som försvårar alternativa lösningar för hantering av&lt;br&gt;uttjänta produkter. Systemen måste vidare vara så öppna att det inte&lt;br&gt;uppstår utelåsningseffekter som försvårar för nya eller mindre aktörer att&lt;br&gt;etablera sig och verka på marknaden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling internationellt och inom EU beträffande producentansvar för elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska producentansvaret ligger i linje med de principer som&lt;br&gt;tillämpas inom EU. I rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om&lt;br&gt;avfall, senast ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG, föreskrivs att i&lt;br&gt;enlighet med principen om att &amp;quot;förorenaren betalar&amp;quot; skall kostnaderna för&lt;br&gt;bortskaffande av avfall belasta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den innehavare som låter en insamlare eller ett företag som avses i&lt;br&gt;direktivets artikel 9. hantera avfallet och /eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken&lt;br&gt;avfallet härrör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om förorenarens betalningsansvar (Polluter Pays Priciple) är&lt;br&gt;väl förankrad i internationella sammanhang. Den innebär att förorenaren&lt;br&gt;skall betala kostnaderna för de åtgärder som krävs för att bibehålla en&lt;br&gt;acceptabel miljö. Dessa kostnader bör enligt rekommendationen&lt;br&gt;återspeglas i priserna på de varor och tjänster som ger upphov till&lt;br&gt;föroreningar när de produceras eller konsumeras. Likaså bör priser på&lt;br&gt;varor som är beroende av naturresurser återspegla den begränsade&lt;br&gt;tillgången på de naturresurser som används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harmoniseringsarbete avseende producentansvar for uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter pågår inom EU. Förslag till reglering på EU-&lt;br&gt;nivå har ännu inte presenterats. En svensk modell för producentansvar&lt;br&gt;bör under alla omständigheter vara internationellt anpassad. Det&lt;br&gt;föreslagna producentansvaret bedöms ge producenterna frihet att utforma&lt;br&gt;system som är internationellt gångbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter utformas i&lt;br&gt;flera länder i Europa. Inget land har ännu infört producentansvar men&lt;br&gt;förslag till författningar finns bl.a. i Nederländerna, Tyskland och&lt;br&gt;Schweiz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan till EG-kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag om det tänkta producentansvaret måste anmälas till EG-&lt;br&gt;kommissionen enligt rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983&lt;br&gt;om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och&lt;br&gt;föreskrifter, ändrat genom direktiven 88/182/EEG och 94/10/EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i frågan om producentansvar för elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter, till kommissionen anmäla ett förslag till&lt;br&gt;förordning härom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Närmare utformning av kommande förordning om&lt;br&gt;producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Producentansvaret bör omfatta alla som yrkesmässigt tillverkar, till&lt;br&gt;Sverige för in eller säljer elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;I princip bör samtliga elektriska och elektroniska produkter&lt;br&gt;omfattas av producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Producenter bör tillhandahålla lämpliga insamlingssystem samt&lt;br&gt;transporter för uttjänta elektriska och elektroniska produkter av egen&lt;br&gt;tillverkning, införsel eller försäljning. Vid utformning av&lt;br&gt;insamlingssystem bör samråd ske med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Producenter bör kostnadsfritt för siste ägaren ta emot/samla in och&lt;br&gt;till certifierad demonterare lämna uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter (avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Producenter bör tillhandahålla demonteringsanvisningar för&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Producenter bör tillhandahålla information avseende&lt;br&gt;insamlingssystemet till hushåll och andra förbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Producenter bör rapportera till Statens naturvårdsverk om frågor&lt;br&gt;som rör producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: Kretsloppsdelegationen föreslår att&lt;br&gt;återförsäljare av elektriska och elektroniska produkter skall vara skyldiga&lt;br&gt;att ta tillbaka uttjänta produkter. De som säljer elektriska och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektroniska produkter till konsument måste vara anslutna till ett Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;återtagningssystem eller på annat sätt uppfylla sitt återtagningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen föreslås vara skyldig att ta emot en uttjänt vara som har&lt;br&gt;använts för privat bruk om ingen representant för producenten finns inom&lt;br&gt;kommunen eller om aktuell producent i kommunen har uppfyllt sin&lt;br&gt;återtagningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser bedömer förutsättningarna&lt;br&gt;för återförsäljarna att genom sitt agerande påverka tillverkningsledet som&lt;br&gt;små. Detta gäller särskilt tillverkning utanför landets gränser. Stockholms&lt;br&gt;kommun, Naturvårdsverket, Järnhandlarna anser att alla som hanterar&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter, från tillverkare, importör till&lt;br&gt;återförsäljare borde omfattas av producentansvaret. Bl.a.&lt;br&gt;Kommunförbundet och Stockholms kommun anser det är oacceptabelt att&lt;br&gt;kommunen skall ta ekonomiskt ansvar för det elektronikskrot som ingen&lt;br&gt;vill kännas vid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att återtagningspliktens utformning är&lt;br&gt;alltför komplicerad och ger en alltför splittrad bild för såväl konsumenten&lt;br&gt;som övriga aktörer utan att några ytterligare miljöfördelar erhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen beskriver nedan den&lt;br&gt;närmare utformningen av den kommande förordningen om&lt;br&gt;producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med producent avses den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in&lt;br&gt;eller säljer elektriska och elektroniska produkter. I likhet med flera&lt;br&gt;remissinstanser anser regeringen att producentansvaret bör omfatta&lt;br&gt;samtliga led i distributionskedjan. För att producentansvarssystemet skall&lt;br&gt;fungera krävs att alla parter deltar och samlas kring utformningen av&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvaret bör omfatta i princip alla uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter. Regeringen har inte funnit några miljömässiga&lt;br&gt;grunder för att begränsa produktområdet. Ett smalt produktområde skulle&lt;br&gt;leda till gränsdragningssvårigheter och definitionsproblem samt även&lt;br&gt;oklarheter för användarna. För att åstadkomma så stora miljömässiga&lt;br&gt;förbättringar som möjligt föreslås därför en bred definition av&lt;br&gt;produktområdet. Kretsloppsdelegationen har presenterat följande&lt;br&gt;definition av det aktuella produktområdet: &amp;quot;Produkter som i sin aktuella&lt;br&gt;utformning är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska&lt;br&gt;fält för korrekt funktion samt utrustning för generering, överföring och&lt;br&gt;mätning av dessa strömmar och falt. I sammansatt produkt, som inte&lt;br&gt;huvudsakligen använder elektrisk energi, avses bara de delar som har en&lt;br&gt;elektrisk funktion. Dock är även de komponenter som används för&lt;br&gt;kylning, värmning, skydd m.m. delar av den elektriska och elektroniska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkten&amp;quot;. Regeringen anser att elektriska och elektroniska produkter&lt;br&gt;med ingående batterier bör omfattas av producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa undantag kan dock komma i fråga. Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen att elektriska och elektroniska produkter som&lt;br&gt;används inom industrin m.m. och där beställaren har en möjlighet att&lt;br&gt;utöva ett avgörande inflytande på produkternas utformning bör undantas&lt;br&gt;från producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har fr. o. m. den 1 januari 1995 ansvaret för&lt;br&gt;omhändertagande av kylmöbler. Det finns i dag tillräcklig&lt;br&gt;behandlingskapacitet for att behandla kasserade kylmöbler på ett&lt;br&gt;miljömässigt godtagbart sätt. Kyl- och frysmöbler bör därför i dag&lt;br&gt;undantas från producentansvaret. I takt med att nya kyl- och frysmöbler&lt;br&gt;övergår till CFC-fria alternativ för köldmedier och blåsning av isolering&lt;br&gt;kommer sannolikt de kasserade kyl- och frysmöblema vara fria från&lt;br&gt;ozonnedbrytande ämnen. Det kan därför på sikt bli aktuellt att även kyl-&lt;br&gt;och frysmöbler omfattas av producentansvaret för elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen om producentansvar för bilar beräknas träda i kraft&lt;br&gt;tidigast den 1 januari 1998. Enligt denna regleras även producentansvaret&lt;br&gt;för i bilar ingående elektriska och elektroniska produkter. I bilar&lt;br&gt;ingående elektriska och elektroniska produkter bör därför undantas från&lt;br&gt;producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenternas skyldighet att samla in m.m. uttjänta produkter, tillhandahålla&lt;br&gt;demonteringsanvisningar samt informera om insamlingssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på producenten att tillhandahålla lämpliga&lt;br&gt;insamlingssystem samt transporter för uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter. Insamlingssystemen bör vara väl anpassade till produkterna.&lt;br&gt;Eftersom produktområdet är brett är det troligt att producenterna väljer&lt;br&gt;olika insamlingssystem för olika produkter. Insamlingssystemen bör&lt;br&gt;tillgodose konsumenternas krav på bekvämlighet, lättillgänglighet och&lt;br&gt;service. Producenten bör samråda med kommunen i frågor som rör&lt;br&gt;insamlingssystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenten bör ha en skyldighet att ta emot alla uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter av egen tillverkning, egen införsel till Sverige&lt;br&gt;eller försäljning utan att ta betalt av siste ägaren. Producenten bör också&lt;br&gt;kostnadsfritt för siste ägaren transportera och lämna in uttjänta elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter till certifierad demonterar och sorterar innan&lt;br&gt;produkterna deponeras, förbränns och fragmenteras (avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är lämpligt att producenten upprättar riktlinjer&lt;br&gt;om demontering samt redovisar innehållet i de produkter producenten för&lt;br&gt;ut på marknaden t.ex. material, komponenter och kemiska substanser.&lt;br&gt;Detta möjliggör även att miljöfarliga ämnen kan avlägsnas och&lt;br&gt;särbehandlas vid demontering samt att man även i övrigt, t.ex. från&lt;br&gt;arbetsmiljösynpunkt, vet hur varan bör tas om hand då den tjänat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenten bör åläggas informationsansvar gentemot hushåll och&lt;br&gt;andra förbrukare avseende sortering, återlämning, insamling och&lt;br&gt;bortforsling. Producenterna bör informera konsumenterna om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insamlingssystemet. Det är av största vikt att denna information Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;verkligen når fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning och återvinning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långsiktiga målsättningen med förordningen är att producenterna&lt;br&gt;skall stimuleras att konstruera och saluföra produkter som är anpassade&lt;br&gt;till en hög grad av återvinning och därmed minska behovet av jungfruliga&lt;br&gt;råvaror. Regeringen finner i likhet med Kretsloppsdelegationen att det för&lt;br&gt;närvarande inte är meningsfullt att fastställa bestämda insamlings- och&lt;br&gt;återvinningsmål eftersom produktomfånget är mycket brett och olika mål&lt;br&gt;skulle behöva preciseras för olika produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenternas rapporteringsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att myndigheterna skall kunna följa hur producentansvaret efterlevs&lt;br&gt;bör producenterna vara skyldiga att informera central myndighet om sitt&lt;br&gt;arbete med omhändertagande m.m. av uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sortering och inlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den siste ägaren bör sortera ut uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter från hushållsavfall och annat avfall. Inlämning till den av&lt;br&gt;producenten anvisade platsen skall vara kostnadsfri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av producentansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen vad gäller producenternas ansvar för att iaktta sina&lt;br&gt;förpliktelser bör följas upp med regelbundet återkommande kontroller.&lt;br&gt;Regeringen förutsätter att Naturvårdsverket inom ramen för sitt&lt;br&gt;myndighetsansvar följer upp producentansvaret. Uppföljningen bör ske i&lt;br&gt;samverkan med berörda myndigheter och branschorganisationer. Skulle&lt;br&gt;det föreslagna producentansvaret inte fa förväntad effekt kan det finnas&lt;br&gt;skäl för regeringen att överväga ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att reglerna om producentansvaret träder i kraft så snart&lt;br&gt;det är möjligt. Producenterna måste dock få erforderlig tid att bygga upp&lt;br&gt;ett system som hanterar det fysiska och ekonomiska ansvaret för uttjänta&lt;br&gt;produkter. Det ankommer på producenterna av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter att vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt&lt;br&gt;att iaktta sådan skyldighet från tidpunkten för ikraftträdandet. Regeringen&lt;br&gt;kan behöva överväga olika datum för ikraftträdande för olika&lt;br&gt;produktområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Hantering av uttjänt kontorspapper (finpapper)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Branschorganisationernas frivilliga&lt;br&gt;åtagande bör gälla. Det innebär bl.a. att branschorganisationerna åtar&lt;br&gt;sig att senast år 2000 samla in och materialåtervinna minst 50 procent&lt;br&gt;av det kontorspappersavfall som uppstår i Sverige och som är tekniskt&lt;br&gt;möjligt att använda som råvara vid papperstillverkning (se vidare i&lt;br&gt;bilaga 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket anser i rapporten&lt;br&gt;Kontorspapper - Materialflöden i samhället (dnr M96/4829/6) att&lt;br&gt;effekterna av branschorganisationernas frivilliga åtagande bör avvaktas&lt;br&gt;innan en förordning om producentansvar införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det frivilliga åtagandet har gjorts av Svensk Returpappersförening,&lt;br&gt;Pappersåtervinning AB (PÅAB) och IL Returpapper AB och innebär att&lt;br&gt;minst 50 viktprocent av det kontorspappersavfall som uppstår i Sverige&lt;br&gt;och som är tekniskt möjligt att använda som råvara vid&lt;br&gt;papperstillverkning senast år 2000 skall samlas in och återvinnas.&lt;br&gt;Insamlingen och återvinningen skall på sikt uppgå till minst 75&lt;br&gt;viktprocent av kontorspappersavfallet i Sverige. Tidpunkten för detta&lt;br&gt;skall enligt åtagandet tas fram tillsammans med Naturvårdsverket när&lt;br&gt;statistik för år 2000 finns tillgänglig. Åtagandet finns i bilaga 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver förslaget att effekterna av det frivilliga åtagandet bör avvaktas,&lt;br&gt;föreslår Naturvårdsverket att ökade insatser bör göras för att&lt;br&gt;miljöanpassa dels pappersproduktema, dels kontorens upphandling av&lt;br&gt;pappersproduktema, kopiatorer och skrivare m.m. Det behövs även ett&lt;br&gt;utökat samarbete mellan papperstillverkare, tryckerier samt tillverkare av&lt;br&gt;tryckfarger och tryckutrustningar. Kontoren behöver informeras om&lt;br&gt;källsortering, insamling och återvinning samtidigt som det är nödvändigt&lt;br&gt;med en utveckling och utvidgning av insamlingssystemen och en ökad&lt;br&gt;kapacitet för materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En större andel kontorspapper bör samlas in och återvinnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Naturvårdsverket att deponeringen av&lt;br&gt;returpapper bör upphöra helt. Returpapper av god kvalitet bör enligt&lt;br&gt;Naturvårdsverket samlas in för materialåtervinning medan resten bör&lt;br&gt;förbrännas med energiutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att branschorganisationerna åtar sig att samla&lt;br&gt;in och materialåtervinna minst 50 viktprocent av kontorspappersavfallet&lt;br&gt;senast år 2000. Den långsiktiga målsättningen föreslås enligt åtagandet&lt;br&gt;att vara minst 75 viktprocent. Regeringen anser att det är viktigt att så&lt;br&gt;stor andel kontorspappersavfall som möjligt samlas in för&lt;br&gt;materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens system för insamling och återvinning av kontorspapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två förordningar i vilka föreskrivs om producentansvar för&lt;br&gt;uttjänta pappersprodukter, förordningen (1994:1205) om&lt;br&gt;producentansvar för returpapper och förordningen (1994:1235) om&lt;br&gt;producentansvar för förpackningar. Gällande två förordningar innebär att&lt;br&gt;av det papper som är möjligt att samla in och återvinna är det endast&lt;br&gt;träfritt och lätt trähaltigt tryckpapper som inte regleras genom&lt;br&gt;producentansvar. Träfritt eller lätt trähaltigt tryckpapper kallas för&lt;br&gt;finpapper eller kontorspapper. Det används huvudsakligen för&lt;br&gt;tillverkning av kopieringspapper, datalistor, blanketter, böcker,&lt;br&gt;skrivpapper, reklamtryck och kuvert men även för olika typer av&lt;br&gt;säkerhetspapper. Kontorspapper omfattas således inte av nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser om producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § renhållningsförordningen (1990:984) har 18 kommuner&lt;br&gt;utökat sitt renhållningsansvar till att gälla även pappersavfall som utgörs&lt;br&gt;av utgallrade arkivhandlingar eller liknande avfall från&lt;br&gt;kontorsverksamhet. Det är dock, enligt Naturvårdsverkets rapport,&lt;br&gt;ovanligt att kontorspapper insamlas för återvinning genom kommunens&lt;br&gt;försorg i dessa kommuner. En ökad insamling av returpapper är att vänta&lt;br&gt;i och med att flera myndigheter, företag och kommunala förvaltningar&lt;br&gt;inför miljöledningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamling av returpapper från kontor sker ofta på initiativ från&lt;br&gt;kontoren själva. När ett företag eller en organisation bestämt sig för att&lt;br&gt;återvinna returpapper kontaktas det lokala returpappersbolaget som&lt;br&gt;besöker kunden för att utforma insamlingssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Returpapper från kontor innehåller olika returpapperskvaliteter.&lt;br&gt;Möjligheten att använda det insamlade returpapperet till olika&lt;br&gt;pappersprodukter beror dels på hur väl sorterat papperet är, dels på&lt;br&gt;utrustningen i returpappersbruket. En biandfraktion av kontorspapper&lt;br&gt;med bl.a. färgat papper, kuvert och etiketter har ett begränsat&lt;br&gt;användningsområde. Insamlat kontorspapper används i Sverige för att&lt;br&gt;tillverka mjukpapper och vissa typer av förpackningskartong.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för ett frivilligt åtagande att samla in och återvinna&lt;br&gt;kontorspapperet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling (prop. 1992/93:180) bör frivilliga lösningar&lt;br&gt;eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan uppnås på denna väg.&lt;br&gt;Regeringen gör den bedömningen att ett frivilligt åtagande är att föredra&lt;br&gt;framför ett lagstadgat producentansvar när det gäller insamling och&lt;br&gt;återvinning av kontorspapper under förutsättning att mål och syften&lt;br&gt;uppnås. Regeringen finner mot bakgrund av det åtagande som vissa&lt;br&gt;branschföreträdare har gjort att mål och syften kan uppnås utan att ett&lt;br&gt;lagstadgat producentansvar införs. Frivilligheten medför på detta område&lt;br&gt;att mindre arbetsinsatser krävs från myndigheter i form av tillsyn än vid&lt;br&gt;en lagstiftning. Åtagandet från insamlingsentreprenörema leder dessutom&lt;br&gt;till ett enhetligt system över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigt med miljöanpassning av produktutformning och tryckmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå högre insamlings- och återvinningsgrad av kontorspapper&lt;br&gt;är det viktigt att det sker en miljöanpassning av produktutformning och&lt;br&gt;tryckmetoder. Ett syfte med producentansvar för slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av uttjänta produkter är att skapa incitament för&lt;br&gt;producenterna att miljöanpassa sina produkter. Regeringen konstaterar att&lt;br&gt;det frivilliga åtagandet har gjorts av insamlingsentreprenörema. Vid&lt;br&gt;diskussioner mellan Miljödepartementet och branschorganisationerna har&lt;br&gt;klargjorts att åtagandet är förankrat även hos papperstillverkare och&lt;br&gt;tryckeribranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på önskad informationsspridning och utvidgning av insamlingssystemen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att för att kunna öka insamlingsvolymen av&lt;br&gt;kontorspapper behövs en utvidgning av insamlingssystemen. För att&lt;br&gt;uppnå en mer omfattande insamling krävs dessutom information till&lt;br&gt;kontoren om hur insamlingen av kontorspapperet kan bedrivas.&lt;br&gt;Åtagandet från branschorganisationerna innehåller en förbindelse att&lt;br&gt;redan under 1997 erbjuda alla kontor i landet kontorspappersinsamling&lt;br&gt;på marknadsmässiga villkor, lämna kostnadsfri rådgivning om&lt;br&gt;kontorspappersåtervinning samt etablera ett insamlingssystem som gör&lt;br&gt;det möjligt för mindre kontor att kostnadsfritt avlämna sitt kontorspapper&lt;br&gt;i insamlingsbehållare på återvinningsstationer. Dessutom kommer&lt;br&gt;branschen under 1997 att genomföra minst en större rikstäckande&lt;br&gt;informationskampanj riktad mot landets kontor, samt att under perioden&lt;br&gt;1998-2000 årligen avsätta minst ett belopp motsvarande 25 kr/ton&lt;br&gt;insamlat kontorspapper för informationsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av det frivilliga åtagandet samt en översyn av den långsiktiga&lt;br&gt;målsättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket avser enligt rapporten Kontorspapper, materialflöden&lt;br&gt;i samhället att före utgången av 1998 redovisa en uppföljning av hur&lt;br&gt;arbete med att öka insamling och återvinning av kontorspapper&lt;br&gt;fortskrider. Verket kommer även att utvärdera om ytterligare åtgärder&lt;br&gt;eller styrmedel behövs för att nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Avfall som resurs&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Sortering av avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Regeringen får meddela föreskrifter om att&lt;br&gt;avfall som har källsorterats skall hållas åtskilt även under&lt;br&gt;bortforslingen. Bemyndigandet infors genom en ändring i 8 §&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Brännbart avfall bör hållas åtskilt från&lt;br&gt;annat avfall fr. o. m. år 2002. På sikt bör ett krav ställas på att i princip&lt;br&gt;även biologiskt behandlingsbart avfall skall källsorteras, när motsatsen&lt;br&gt;inte är motiverad ur miljö- och resurshushållningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets forslag: Naturvårdsverket föreslår i Aktionsplan&lt;br&gt;Avfall (dnr M96/3190/6) att regeringen bemyndigar verket att föreskriva&lt;br&gt;om de åtgärder som behövs i fråga om sortering av avfall för att&lt;br&gt;underlätta återanvändning eller återvinning av avfallet eller med hänsyn&lt;br&gt;till hälso- eller miljöskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget och&lt;br&gt;betonar vikten av att systemet blir användarvänligt för konsumenterna.&lt;br&gt;Andra anser att sortering inte bör ses som ett mål i sig, utan som ett&lt;br&gt;medel i avfallshanteringen, varför en föreskrift inte kan accepteras.&lt;br&gt;Ytterligare andra så som Göteborgsregionens Avfalls AB, Sundsvalls&lt;br&gt;kommun, Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Svenska&lt;br&gt;Åkeriförbundet, Svenska Kommunförbundet och Ragn-Sells AB,&lt;br&gt;avstyrker förslaget med hänvisning till att Naturvårdsverket i stället bör&lt;br&gt;ge ut allmänna Råd för sortering eller att ytterligare utredning av&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning behövs innan nya författningar föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: I dag återvinns&lt;br&gt;16 procent av hushållsavfallet, 8 procent av bygg- och rivningsavfallet&lt;br&gt;och 47 procent av produktionsavfallet. Resten går ofta osorterat till&lt;br&gt;framför allt förbränning eller deponering. En betydligt större andel av&lt;br&gt;avfallet bör enligt Naturvårdsverket kunna materialåtervinnas i stället för&lt;br&gt;att förbrännas eller deponeras. En viktig förutsättning för att mängden&lt;br&gt;avfall som deponeras skall kunna minska är att avfallet sorteras redan vid&lt;br&gt;källan. Detta leder till att avfallet delas in i homogena fraktioner vilket&lt;br&gt;underlättar återvinning och annan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Naturvårdsverkets uppfattning att krav på&lt;br&gt;källsortering bör ställas för att åstadkomma en miljömässigt acceptabel&lt;br&gt;hantering av avfallet. Det är viktigt att vid sådan hantering även&lt;br&gt;åstadkomma acceptabla arbetsmiljömässiga förhållanden. Regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser också att en betydligt större andel av det avfall som i dag deponeras&lt;br&gt;med fordel kan materialåtervinnas eller förbrännas. Regeringen avser&lt;br&gt;därför med stöd av bemyndigandet i 8 § renhållningslagen (1979:596)&lt;br&gt;införa ett krav om att brännbart avfall skall hållas åtskilt från annat&lt;br&gt;avfall. Detta krav skall gälla generellt i hela landet och avse allt avfall,&lt;br&gt;dvs. även sådant som inte täcks av den kommunala&lt;br&gt;renhållningsskyldigheten. Med brännbart avfall menas avfall som brinner&lt;br&gt;utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat. Regeringen&lt;br&gt;avser att bemyndiga Naturvårdsverket att meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om denna källsortering. Kommunerna skall också i fortsättningen ha&lt;br&gt;möjlighet att meddela föreskrifter om ytterligare källsortering utöver det&lt;br&gt;nu föreslagna grundläggande kravet att sortera ut brännbart avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner har redan infört ett omfattande källsorteringssystem.&lt;br&gt;Den källsortering som i dag dessutom pågår till följd av bl.a.&lt;br&gt;producentansvar och olika retursystem torde i praktiken i några fall leda&lt;br&gt;till att den resterande avfallsfraktionen kan förbrännas i&lt;br&gt;avfallsförbränningsanläggningar utan ytterligare sortering. En viktig&lt;br&gt;förutsättning för detta är dock att en god sortering erhållits genom&lt;br&gt;producentansvarssystemet så att slaggen från förbränningen kan&lt;br&gt;tillvaratas och utnyttjas som resurs t.ex. vid vägbyggnation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiskt nedbrytbart avfall måste i många fall vara källsorterat för att&lt;br&gt;den biologiska behandlingen skall ge en restprodukt av tillräckligt hög&lt;br&gt;kvalitet för att näringsämnena skall kunna återföras till jordbruket. På&lt;br&gt;lite längre sikt bör därför även biologiskt nedbrytbart avfall sorteras ut.&lt;br&gt;Det finns enligt Naturvårdsverket i dag inte kapacitet nog i landet för att&lt;br&gt;behandla allt biologiskt nedbrytbart avfall i befintliga rötnings- eller&lt;br&gt;komposteringsanläggningar. Kostnaderna för investeringar i dessa&lt;br&gt;anläggningar är relativt höga, varför regeringen inte finner det rimligt att&lt;br&gt;i dag kräva att allt biologiskt behandlingsbart avfall skall sorteras ut.&lt;br&gt;Utbyggnaden av anläggningar fortskrider dock i relativt snabb takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör emellertid den bedömningen att det kan bli aktuellt&lt;br&gt;med ett generellt krav på utsortering av biologiskt behandlingsbart avfall&lt;br&gt;på sikt i de fall när inte motsatsen är motiverad från miljö- och&lt;br&gt;resurshushållningssynpunkt. I andra europeiska länder bl.a. Tyskland och&lt;br&gt;Österrike finns redan krav på att hushållens biologiska avfall skall samlas&lt;br&gt;in och behandlas separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser således att införa ett krav på källsortering även av&lt;br&gt;sådant avfall som inte omfattas av den kommunala&lt;br&gt;renhållningsskyldigheten. För att föreskrifterna om källsortering skall&lt;br&gt;vara meningsfulla krävs att det källsorterade avfallet inte blandas under&lt;br&gt;bortforslingen. Bemyndigandet i 8 § renhållningslagen (1979:596) bör&lt;br&gt;därför kompletteras med en möjlighet att kunna föreskriva att avfallet&lt;br&gt;även skall hållas åtskilt under bortforslingen. Det far sedan ankomma på&lt;br&gt;transportörerna att se till att avfallet inte blandas under bortforsling och&lt;br&gt;att det forslas bort till rätt behandlingsanläggning. Transportörernas&lt;br&gt;skyldigheter behandlas i avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att utsortering av brännbara fraktioner&lt;br&gt;i tiden bör sammanfalla med förbudet mot deponering av utsorterat&lt;br&gt;brännbart avfall dvs. fr.o.m. år 2002 (avsnitt 8.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall och&lt;br&gt;organiskt avfall generellt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Deponering av utsorterat brännbart avfall bör&lt;br&gt;förbjudas från och med år 2002. Med brännbart avfall menas avfall&lt;br&gt;som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen&lt;br&gt;startat. Från år 2005 bör ett generellt förbud mot deponering av&lt;br&gt;organiskt avfall införas. Med organiskt avfall menas avfall som&lt;br&gt;innehåller organiskt bundet kol, exempelvis biologiskt avfall och&lt;br&gt;plastavfall. Naturvårdsverket får meddela undantag från förbuden.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att ett bemyndigande införs i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) för regeringen att meddela sådana förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår i rapporten&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall (dnr M96/3190/6) att Naturvårdsverket efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande far meddela föreskrifter om förbud,&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått som behövs&lt;br&gt;för att skydda miljön och människors hälsa från deponering av avfall.&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår att dessa föreskrifter bl.a. skall innehålla&lt;br&gt;förbud mot deponering av organiskt avfall från år 2005, en indelning av&lt;br&gt;deponeringsanläggningar i klasser samt tekniska miljöskyddsföreskrifter&lt;br&gt;för deponeringsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets föreslår i rapporten Vad ska vi göra med PVC-&lt;br&gt;avfallet? (dnr M96/2756/6) att PVC-produkter återanvänds och&lt;br&gt;materialåtervinns så långt som möjligt. Naturvårdsverket anser att bästa&lt;br&gt;förutsättningarna för återanvändning och materialåtervinning finns inom&lt;br&gt;bygg- och anläggningsbranschen men att misstänkt&lt;br&gt;kadmiuminnehållande produkter inte bör återanvändas eller&lt;br&gt;materialåtervinnas. Naturvårdsverket anser vidare att i andra hand bör&lt;br&gt;PVC-produkter förbrännas med energiutvinning och i sista hand bör den&lt;br&gt;läggas på deponeringsanläggning. Naturvårdsverket anser också att inom&lt;br&gt;ramen för befintligt eller planerade producentansvar kan föreskrivas krav&lt;br&gt;på visst omhändertagande. En höjd ambition inom kretsloppsarbetet kan&lt;br&gt;komma att motivera en styrning mot ökad återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning. Enligt Naturvårdsverket är det inte nödvändigt att&lt;br&gt;hantera det PVC-avfall som ingår i hushållsavfallet separat eller på annat&lt;br&gt;sätt än i dag samt att PVC varken miljö- eller mängdmässigt motiverar en&lt;br&gt;separat avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser instämmer i att&lt;br&gt;organiskt avfall inte skall deponeras efter år 2005, medan några andra,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;däribland Nordvästra Skånes Renhållnings AB och Ragn-Sells AB,&lt;br&gt;avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av remissinstanserna är positiva till Naturvårdsverkets&lt;br&gt;rapport Vad ska vi göra med PVC-avfallet? Några instanser är dock&lt;br&gt;kritiska till rapporten, däribland Greenpeace och Naturskyddsföreningen.&lt;br&gt;Ett antal remissinstanser anser inte att deponering av PVC är en metod&lt;br&gt;som är hållbar i ett ekologiskt hållbart samhälle medan de i övrigt&lt;br&gt;instämmer i prioriteringen av omhändertagandemetoder.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen anser att varken materialåtervinning med dagens&lt;br&gt;teknik, konventionell deponering eller förbränning av uttjänta PVC-&lt;br&gt;produkter kan accepteras. Byggforskningsrådet däremot anser att det är&lt;br&gt;viktigt att begränsningarna av PVC-användningen sätts in redan nu och&lt;br&gt;att separat avfallsbehandling omedelbart bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Från miljö- och resurshushållningsynpunkt deponeras i dag alltför mycket avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att i dag deponeras 39 procent av landets&lt;br&gt;hushållsavfall (total mängd är 3,2 miljoner ton/år), 75 procent av bygg-&lt;br&gt;och rivningsavfallet (total mängd är 1,2 miljoner ton), 70 procent av det&lt;br&gt;icke-branschspecifika avfallet (total mängd är 1,2 miljoner ton),&lt;br&gt;65 procent av slammet från kommunala reningsverk (total mängd är 1,2&lt;br&gt;miljoner ton) samt 11 procent av produktionsavfallet exklusive&lt;br&gt;gruvavfallet (total mängd är 80 miljoner ton, varav 43 miljoner ton är&lt;br&gt;gruvavfall). Likaså går 42 procent av hushållsavfallet i princip osorterat&lt;br&gt;till förbränning medan endast 3 procent går till biologisk behandling. Av&lt;br&gt;den totala mängden hushållsavfall som varje år produceras i Sverige&lt;br&gt;materialåtervinns endast 16 procent. För produktionsavfall, exklusive&lt;br&gt;gruvavfall, är siffran 47 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfall kan i många avseenden utgöra en resurs för produktion av nya&lt;br&gt;varor. Vissa typer av avfall går att återanvända eller återvinna med&lt;br&gt;avseende på material, andra kan utnyttjas som energiråvara medan&lt;br&gt;återigen andra kan utnyttjas vid vägbyggnad eller andra&lt;br&gt;konstruktionsarbeten. Många av jordens resurser är ändliga och bör&lt;br&gt;utnyttjas sparsamt. Även fömybara råvaror bör hanteras på ett långsiktigt&lt;br&gt;hållbart sätt bl.a. genom återanvändning och återvinning. Det är därför&lt;br&gt;dålig hushållning med värdefulla resurser att låta material som kan&lt;br&gt;återanvändas eller återvinnas bli liggande på en deponeringsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpåverkan från deponeringsanläggningar är enligt&lt;br&gt;Naturvårdsverket i långa perspektivet ännu inte helt känd. Metaller och&lt;br&gt;stabila organiska ämnen kommer dock med tiden att läcka ut ur&lt;br&gt;deponeringsanläggningar med det regnvatten som rinner ner genom&lt;br&gt;avfallsmassorna. Dessutom bryts organiskt avfall ner i&lt;br&gt;deponeringsanläggningar och bildar metangas, som har en stark&lt;br&gt;växthusverkan. Nedbrytningen av det organiska materialet leder&lt;br&gt;dessutom till ojämna sättningar (dvs. att avfallet bryts ner och därigenom&lt;br&gt;minskar i volym), vilket i sin tur ger svårigheter med att täcka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deponeringsanläggningen och därigenom hindra regnvatten från att laka&lt;br&gt;ut metaller och andra giftiga ämnen ur avfallet. Plaster är organiska, men&lt;br&gt;här är problematiken något annorlunda. Plasterna bryts i allmänhet inte&lt;br&gt;ner biologiskt som annat organiskt avfall, men däremot kryper&lt;br&gt;tillsatserna med tiden ofta ut. Dessa tillsatser kan innehålla metaller och&lt;br&gt;stabila organiska miljögifter, vilka vid deponering lakas ur till omgivande&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anger i sin kartläggning av tillgänglig kapacitet för&lt;br&gt;förbränning av organiskt avfall (dnr M97/1321/6) att kapaciteten i&lt;br&gt;befintliga avfallsförbränningsanläggningar i kombination med&lt;br&gt;kapaciteten i fastbränsleanläggningama är tillräcklig för att hantera det&lt;br&gt;organiska avfall som inte bör deponeras. Verket anser dessutom att&lt;br&gt;materialåtervinningen kommer att öka med ett utökat producentansvar.&lt;br&gt;Ett förbud mot deponering av organiskt avfall bör dessutom öka&lt;br&gt;förutsättningarna för utbyggnad av kapaciteten för biologisk behandling&lt;br&gt;av lättnedbrytbart organiskt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Naturvårdsverkets bedömning att ett generellt förbud&lt;br&gt;mot deponering av organiskt avfall bör införas från år 2005 för att&lt;br&gt;skydda miljön och människors hälsa från skador orsakade av deponering&lt;br&gt;av avfall, som med fördel bör kunna behandlas på annat sätt. Regeringen&lt;br&gt;anser dessutom mot bakgrund av ovanstående att deponering av&lt;br&gt;utsorterat brännbart avfall (avsnitt 8:1) bör förbjudas, redan från och med&lt;br&gt;år 2002. Med brännbart avfall menas avfall som brinner utan&lt;br&gt;energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat. Med organiskt&lt;br&gt;avfall menas avfall som innehåller organiskt bundet kol, exempelvis&lt;br&gt;biologiskt material och plaster. Regeringen anser dock att förbud mot&lt;br&gt;deponering av brännbart avfall respektive organiskt avfall generellt är av&lt;br&gt;sådan betydelse att det bör fastställas av regeringen, vilket bör ske genom&lt;br&gt;en ändring i renhållningsförordningen. För att möjliggöra detta skall det i&lt;br&gt;renhållningslagen införas ett bemyndigande för regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna&lt;br&gt;föreskriva om undantag från förbuden. Undantag från förbudet bör&lt;br&gt;exempelvis göras för material som behövs för driften av&lt;br&gt;deponeringsanläggningen samt för avfall som på grund av sina&lt;br&gt;miljöegenskaper inte bör behandlas på annat sätt än genom deponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör ta tillvara den biologiskt lättnedbrytbara delen ur&lt;br&gt;avfallet genom reaktorrötning med biogasutvinning. En sådan utveckling&lt;br&gt;är väsentlig för att åstadkomma lokala miljöanpassade energisystem och&lt;br&gt;för att ersätta fossila bränslen och drivmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slam och PVC omfattas av deponeringsförbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också slam från avloppsreningsverk omfattas av det föreslagna förbudet&lt;br&gt;för deponering av organiskt avfall från år 2005. I dag kommer endast en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre del av slammet till användning i jordbruket, där det kan utnyttjas&lt;br&gt;som ett organiskt fosforgödselmedel. För att tillvarata den resurs som&lt;br&gt;slammet utgör, bedömer regeringen att det är av yttersta vikt att&lt;br&gt;huvuddelen av den mängd slam som produceras uppfyller gällande&lt;br&gt;kvalitetskrav och därför kan ingå i ett hållbart kretslopp mellan land och&lt;br&gt;stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem utgör PVC-avfallet. Varje år uppkommer ca&lt;br&gt;40 000 ton PVC-avfall. Av detta deponeras ungefar 28 000 ton och ca&lt;br&gt;12 000 ton förbränns med energiutvinning. I hushållsavfall ingår endast&lt;br&gt;ca 6 procent plastavfall varav PVC från en rad olika uttjänta produkter&lt;br&gt;utgör en mindre del. Återanvändning eller materialåtervinning av uttjänta&lt;br&gt;PVC-produkter är i dag marginell i Sverige, men mer än 7 500 ton PVC-&lt;br&gt;material återvinns från produktionsspill. Av det uppkomna PVC-avfallet&lt;br&gt;återfinns drygt 70 procent, 29 000 ton, inom produktgrupperna bygg och&lt;br&gt;anläggning, elektriska och elektroniska produkter, bilar och&lt;br&gt;förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All plast är organiskt material och kommer därför att omfattas av det&lt;br&gt;föreslagna förbudet mot deponering av sådant material. Det kan dock&lt;br&gt;finnas produktgrupper tillverkade av plastmaterial som innehåller sådana&lt;br&gt;ämnen, t.ex. tungmetaller, som gör det mer lämpligt att deponera än att&lt;br&gt;förbränna dessa produkter. Ett exempel härpå är styv PVC som i vissa&lt;br&gt;användningsområden kan vara stabiliserad med tungmetaller och därför&lt;br&gt;inte bör förbrännas. Om så sker skulle detta medföra ökat&lt;br&gt;tungmetallinnehåll i flygaska som kräver stabilisering före slutlig&lt;br&gt;deponering. Tungmetallen kadmium har varit förbjuden som stabilisator i&lt;br&gt;plast sedan 1982, vilket medför att små mängder kadmium i dag är i&lt;br&gt;omlopp. Kadmium kan dock ännu förekomma i långlivade produkter&lt;br&gt;inom byggsektorn. Sådan plast bör mot denna bakgrund sorteras ut och&lt;br&gt;tas ur kretsloppet. Det finns således skäl för att vissa plaster skall&lt;br&gt;undantas från förbuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 betänkandet 1995/96:JoU8 PVC anförde jordbruksutskottet i&lt;br&gt;bakgrunden att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället. Dagens&lt;br&gt;mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv bör därför&lt;br&gt;avvecklas. En sådan avveckling bör enligt utskottes mening inledas&lt;br&gt;skyndsamt. I kommittédirektiven till &amp;quot;Översyn av kemikaliepolitiken (dir&lt;br&gt;1996:40) som skall avlämna sitt betänkande till regeringen senast den 30&lt;br&gt;juni 1997 framhålls att PVC tillhör en materialgrupp som kan utgöra ett&lt;br&gt;hanteringsproblem för kommande generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark har lagstiftat om att förbränningsägnat avfall fr. o. m. 1997 inte&lt;br&gt;far deponeras, vilket innebär att inget organiskt avfall får deponeras. I&lt;br&gt;Nederländerna är deponering av en rad olika avfallstyper, däribland&lt;br&gt;organiskt avfall, förbjudet sedan 1995. I Tyskland gäller fr. o. m. den 1&lt;br&gt;juni 2005 att endast avfall med en mycket låg halt organiskt material får&lt;br&gt;deponeras. I praktiken innebär detta att allt organiskt avfall måste&lt;br&gt;förbrännas före deponering. För byggavfall gäller dessa krav redan från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med den 1 juni 2001. Den franska lagstiftningen anger att fr. o. m. år Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;2002 får endast sådant avfall som inte går att återvinna deponeras, dvs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organiskt avfall skall styras bort från deponering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Minskad deponering av bygg och rivningsavfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det behövs i nuläget ingen ytterligare&lt;br&gt;reglering för att uppnå en omfattande minskning av det bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfall som går till deponeringsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens förslag: I en särskild lag om återvinning av&lt;br&gt;bygg- och rivningsavfall ställs krav på att allt bygg- och rivningsavfall&lt;br&gt;måste lämnas till en godkänd &amp;quot;återvinnare&amp;quot; och att endast behöriga&lt;br&gt;&amp;quot;återvinnare&amp;quot; far lämna bygg- och rivningsmaterial till&lt;br&gt;deponeringsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En allmänt förekommande uppfattning hos alla&lt;br&gt;kategorier av remissinstanser är att sektorn bör ges en chans att på egen&lt;br&gt;hand och på frivillighetens grund nå målen utan ytterligare lagstiftning.&lt;br&gt;Boverket anser t.ex. att befintlig lagstiftning är tillräcklig och&lt;br&gt;Naturvårdsverket vill hellre se krav på metoder för omhändertagande av&lt;br&gt;avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd tillhör också dem som framhåller att en&lt;br&gt;tvingande lagstiftning inte bör införas annat än om sektorns eget&lt;br&gt;åtagande visar sig otillräckligt. Samtidigt anser rådet att de som lämnar&lt;br&gt;avfall till deponeringsanläggning i någon form skall vara godkända enligt&lt;br&gt;byggsektorns regler. Detta förutsätter förändringar i befintliga regelverk,&lt;br&gt;förändringar som finns upptagna i den lista rådet presenterat på åtgärder&lt;br&gt;som tillsammans utgör en förutsättning för byggsektorns åtagande. Rådet&lt;br&gt;har dock inte preciserat vilka förändringar i de statliga regelverken som&lt;br&gt;krävs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stor mängd bygg- och rivningsavfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorn omsätter stora mängder material. Som en följd av detta samt&lt;br&gt;en blygsam återanvändning och återvinning deponeras fortfarande&lt;br&gt;mycket stora mängder bygg- och rivningsavfall. Kretsloppsdelegationen&lt;br&gt;redovisar att år 1990 omkring 1,2 miljoner ton av sådant avfall gick till&lt;br&gt;de kommunala deponeringsanläggningama. Därtill kommer stora, men&lt;br&gt;okända, mängder avfall som deponeras på s.k. bygg- eller&lt;br&gt;schaktmassetippar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mängdmässigt dominerande fraktionerna i bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfallet är betong, sten, keramiskt material och trä.&lt;br&gt;Rivningsavfallet innehåller emellertid en stor del av de olika ämnen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;material som i dag förekommer i teknosfaren. Det farliga materialet utgör&lt;br&gt;en liten del av avfallet men uppgår ändå till en totalt sett stor mängd.&lt;br&gt;Särskilda insatser bör därför vidtas för att omhänderta denna&lt;br&gt;avfallsfraktion, något som beskrivs i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även plaster av olika slag utgör en påtaglig andel av bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfallet. Det klart dominerande plastmaterialet i byggsektorn är&lt;br&gt;PVC. Uppskattningsvis uppkommer ca 10 800 ton PVC-avfall från bygg-&lt;br&gt;och anläggningssektorn per år. Av detta förbränns ca 80 procent och&lt;br&gt;deponeras 20 procent. Av dagens bostadsbestånd är ca 50 procent av alla&lt;br&gt;lägenheter i Sverige byggda under en period då mycket PVC användes,&lt;br&gt;dvs. 1960-1990. Det kan därför förväntas en ökning av PVC-avfallet när&lt;br&gt;dessa lägenheter ska byggas om. Den ackumulerade mängden PVC i&lt;br&gt;befintliga byggnader har uppskattats till 1 miljon ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande används stora mängder PVC inom byggsektorn. Den årliga&lt;br&gt;förbrukningen av PVC i sektorn uppgår till ca 92 000 ton vilket utgör&lt;br&gt;ungefar 80 procent av den totala PVC-konsumtionen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1993 gick enligt Naturvårdsverket 75 procent av restprodukterna&lt;br&gt;från byggbranschen till deponeringsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av bygg- och rivningsavfallet påverkas av flera förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om förbud från och med år 2002 mot deponering av utsorterat&lt;br&gt;brännbart material och från 2005 mot deponering av organiskt avfall&lt;br&gt;kommer i hög grad att påverka hanteringen av bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfallet. Mer än 40 procent av restprodukterna vid rivning och&lt;br&gt;mer än 60 procent av avfallet från byggnadsarbetet är enligt&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen brännbart. Det brännbara materialet, främst virke&lt;br&gt;men också t.ex. plast, måste utsorteras och, om inte återanvändning är&lt;br&gt;möjlig, transporteras till en lämplig förbränningsanläggning. För en del&lt;br&gt;trävaror, t.ex. dörrar och snickerier finns ofta en andrahandsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av bygg- och rivningsavfallet kommer också att påverkas&lt;br&gt;av den planerade skatten på avfall som deponeras (prop. 1995/96:222,&lt;br&gt;SOU 1996:139). Detta avfall består nämligen till stor del av tunga och&lt;br&gt;skrymmande fraktioner. Av dess totala vikt utgör betong och sten&lt;br&gt;48 procent samt keramiskt material 34 procent (L. Sigfrid, REFORSK-&lt;br&gt;rapport 112, Bygg och rivningsavfall, 1994). Den föreslagna skatten&lt;br&gt;kommer att innebära att det blir förhållandevis dyrt att deponera sådant&lt;br&gt;material. Samtidigt är det möjligt att använda krossad betong som ballast&lt;br&gt;vid tillverkning av ny betong och som fyllnadsmassa vid t.ex.&lt;br&gt;vägbyggen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skatt på avfall som deponeras i förening med deponeringsförbud för&lt;br&gt;vissa fraktioner innebär en ökad risk för illegal deponering av bygg- och&lt;br&gt;rivningsavfall. Denna risk motverkas emellertid genom att endast den&lt;br&gt;som har tillstånd, i enlighet med förslaget i avsnitt 10.1, far transportera&lt;br&gt;avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorns agerande och ensidiga åtagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att under senare år har byggbranschen på eget&lt;br&gt;initiativ och delvis som en respons på Kretsloppsdelegationens arbete på&lt;br&gt;allvar börjat engagera sig i sina miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck för&lt;br&gt;detta är att byggsektorn formerat sig i ett särskilt kretsloppsråd med&lt;br&gt;uppgift att samordna byggsektorns aktörer och fungera som kontaktorgan&lt;br&gt;gentemot Kretsloppsdelegationen, regering, riksdag och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Byggsektorns Kretsloppsråd har sektorn formulerat ett ensidigt&lt;br&gt;åtagande för sina foretag och organisationer. Åtagandet finns formulerat i&lt;br&gt;rapporten &amp;quot;Miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande - ett&lt;br&gt;utvidgat producentansvar&amp;quot; som bl.a. har lagts i bilaga 1 i&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationens rapport &amp;quot;Producentansvar i byggsektorn&amp;quot; (dnr&lt;br&gt;M96/474/6). I åtagandet ingår bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd till&lt;br&gt;deponeringsanläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att omhänderta bygg och rivningsavfall på ett seriöst och&lt;br&gt;kretsloppsorienterat sätt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att omhänderta farligt avfall på ett miljöriktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå dessa mål har sektorn inlett ett ambitiöst arbete innefattande&lt;br&gt;åtgärder som t.ex. utbildningsinsatser, tillhandahållande av&lt;br&gt;byggvarudeklarationer, källsortering av restprodukter och&lt;br&gt;kretsloppsanpassning av branschstandarder, avtal och AMA&lt;br&gt;(beskrivningsmall för mark och hus).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsrådet framhåller att för att sektorn skall kunna uppfylla sitt&lt;br&gt;åtagande krävs att också staten vidtar vissa åtgärder. Författningar och&lt;br&gt;regelverk måste anpassas - däribland reglerna för lagring och kraven på&lt;br&gt;deponeringsanläggningar. Lika villkor måste ges för konkurrerande&lt;br&gt;avfallslämnare och deponeringsanläggningar etc. Ett viktigt krav är&lt;br&gt;dessutom att staten skall tillse att deponeringsanläggningar endast far ta&lt;br&gt;emot avfall från avfallslämnare godkända enligt regler som ställts upp av&lt;br&gt;byggsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammantagna effekten av de föreslagna åtgärderna och byggsektorns arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning kommer de ovan redovisade åtgärderna&lt;br&gt;tillsammans med byggsektorns aktiviteter att leda till en väsentligt ökad&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av bygg- och rivningsavfallet. Det finns&lt;br&gt;därför inte skäl att nu vidta mer långtgående åtgärder, t.ex. att introducera&lt;br&gt;ett system för auktorisation av återvinnare i enlighet med&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationens förslag. Regeringen kommer att följa&lt;br&gt;utvecklingen och återkommer vid behov med förslag om ytterligare&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Säker hantering av avfall som deponeras och&lt;br&gt;förbränns&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Strängare miljökrav för deponering av avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bedömning:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökraven&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deponeringsanläggningar bör höjas och differentieras genom&lt;br&gt;föreskrifter om närmare miljöskyddsbestämmelser för deponering av&lt;br&gt;avfall. Regeringen avser att återkomma angående frågan om&lt;br&gt;bemyndigande för att utfärda dessa föreskrifter i samband med&lt;br&gt;proposition om miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår i rapporten&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall (dnr M96/3190/6) att Naturvårdsverket efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande far meddela föreskrifter om förbud,&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått som behövs&lt;br&gt;för att skydda miljön och människors hälsa från deponering av avfall.&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår att dessa föreskrifter bl.a. skall innehålla&lt;br&gt;förbud mot deponering av organiskt avfall från år 2005, en indelning av&lt;br&gt;deponeringsanläggningar i klasser samt tekniska miljöskyddsföreskrifter&lt;br&gt;för deponeringsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker att en särskild föreskrift för&lt;br&gt;deponering införs. Svenska Kommunförbundet är däremot principiellt&lt;br&gt;emot de bemyndiganden som SNV eftersträvar för att fa utfärda&lt;br&gt;föreskrifter på avfallsområdet. Föreskriftsrätten bör enligt&lt;br&gt;kommunförbundet förbehållas regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Miljöpåverkan från&lt;br&gt;deponeringsanläggningar är i långtidsperspektivet ännu inte helt känd&lt;br&gt;(avsnitt 8.2). Allt avfall är inte lika farligt att deponera. Ju farligare ett&lt;br&gt;avfall är och ju lättare föroreningar läcker ut ur deponeringsanläggningen&lt;br&gt;desto hårdare miljökrav måste ställas på stabilisering av avfallet samt på&lt;br&gt;deponeringsanläggningens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tekniska&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponeringsanläggningar bör därför enligt Naturvårdsverket indelas i&lt;br&gt;klasser med hänsyn till hur farligt det avfall som skall deponeras är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponering av osorterat avfall ger enligt Naturvårdsverket i många fall&lt;br&gt;en större påverkan på miljön än avfall som är sorterat utifrån sina&lt;br&gt;egenskaper. Detta beror på att det är lättare att kontrollera ett deponerat&lt;br&gt;avfall med homogena egenskaper. Ett homogent avfall ger upphov till ett&lt;br&gt;mer homogent lakvatten, vilket i sin tur är lättare att behandla än ett&lt;br&gt;lakvatten som består av en rad ämnen med skilda egenskaper. Olika&lt;br&gt;ämnen kan renas på skilda sätt t.ex. biologiskt, kemiskt o.s.v. Ett&lt;br&gt;inhomogent lakvatten måste renas i flera steg, medan ett homogent&lt;br&gt;lakvatten kanske endast behöver ett reningssteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är enligt Naturvårdsverket inte kraven på&lt;br&gt;deponeringsanläggningar lika i hela landet. De lokala skillnaderna kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara betydande. Kraven sätts genom en individuell miljöskyddsprövning,&lt;br&gt;vilket leder till att vissa anläggningar far högre krav än andra beroende&lt;br&gt;på när i tiden prövningen sker. Dessutom gör olika tillståndsmyndigheter&lt;br&gt;olika bedömningar. Effekten av detta blir enligt Naturvårdsverket olika&lt;br&gt;miljöstandard på olika anläggningar. Det finns också risk för att avfallet&lt;br&gt;av kostnadsskäl styrs till en anläggning med lägre miljökrav. Detta&lt;br&gt;hämmar såväl teknikutvecklingen för deponeringsanläggningar som&lt;br&gt;styrningen av avfall till miljömässigt bättre behandlingstekniker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Naturvårdsverkets bedömning och anser att högre&lt;br&gt;miljöskyddskrav måste ställas på deponeringsanläggningar generellt och&lt;br&gt;att kraven måste differentieras utifrån farligheten på det avfall som&lt;br&gt;deponeras. Kraven bör gälla i hela landet. Regeringen bedömer därför att&lt;br&gt;Naturvårdsverket bör få meddela generella föreskrifter om närmare&lt;br&gt;miljöskyddsbestämmelser för deponering av avfall. Dessa bestämmelser&lt;br&gt;bör innehålla en indelning av deponeringsanläggningar i klasser, ökade&lt;br&gt;krav på tätning och täckning, lokaliseringskrav, krav vad gäller&lt;br&gt;lakvattenhantering och föreskrifter för utvinning och omhändertagande&lt;br&gt;av deponigas etc. Regeringen avser dock att återkomma angående ett&lt;br&gt;bemyndigande för att få utfarda dessa bestämmelser i samband med den&lt;br&gt;kommande propositionen om en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förbränning av avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör ta fram&lt;br&gt;rekommendationer för vilka krav som av miljöskäl bör ställas på ett&lt;br&gt;avfall för att det lämpligen skall kunna förbrännas i olika&lt;br&gt;anläggningstyper så som cementugn, biobränsleanläggning eller&lt;br&gt;avfallsförbränningsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår i rapporten&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall (dnr M96/3190/6) att verket bemyndigas att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om vilken metod som skall användas vid behandling av olika&lt;br&gt;slag av avfall. Föreskrifterna skulle syfta till att varje avfallsslag skall&lt;br&gt;behandlas med utgångspunkt i sina särskilda egenskaper och så att minsta&lt;br&gt;möjliga olägenhet uppkommer vid behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en remissinstans tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;bemyndiganden för Naturvårdsverket. Förslaget avstyrks däremot av&lt;br&gt;merparten av remissinstanserna. Som skäl för avstyrkande anförs bl.a.&lt;br&gt;risk för att initiativ hämmas, teknisk utveckling hindras samt att&lt;br&gt;regionala och lokala förhållanden inte kan beaktas. Dessutom anges att&lt;br&gt;alltför detaljerade bemyndiganden kan medföra att möjligheterna att&lt;br&gt;bedriva ett kostnadseffektivt insamlande och omhändertagande av&lt;br&gt;avfallet undergrävs. En remissinstans anser att Naturvårdsverket i stället&lt;br&gt;bör ge ut allmänna råd för behandling av avfall, medan en annan anser att&lt;br&gt;det vore bättre om Naturvårdsverket ställde upp vissa kriterier som det&lt;br&gt;behandlade avfallet och behandlingsprocessen skall uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning Förbränning av avfall kan ske i Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;olika typer av anläggningar; fastbränsleanläggningar, cementugnar och&lt;br&gt;avfallsförbränningsanläggningar. Dessa olika anläggningstyper har&lt;br&gt;varierande krav på reningsutrustning och varierande förutsättningar för&lt;br&gt;att ta emot olika bränslen. Det är exempelvis viktigt att bränslet till&lt;br&gt;biobränsleanläggningar inte innehåller förhöjda halter av föroreningar i&lt;br&gt;första hand med tanke på utsläppen till luft, men även för att den aska&lt;br&gt;som bildas vid förbränningen skall kunna återföras som näring till&lt;br&gt;skogen. I den mån avfall kan ledas till biobränsleanläggningar bör detta&lt;br&gt;vara sorterat, helst vid källan vilket finns motiverat i avsnitt 8.1. Vid en&lt;br&gt;sortering uppkommer även mindre rena restfraktioner som är brännbara.&lt;br&gt;Dessa fraktioner bör ledas till en avfallsförbränningsanläggning som har&lt;br&gt;en avancerad rökgasrening och som tekniskt kan hantera de flesta&lt;br&gt;avfallsslag. Askan från avfallsförbränningsanläggningar torde i många&lt;br&gt;fall innehålla farliga ämnen i sådan utsträckning att den bör stabiliseras&lt;br&gt;och därefter deponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med flertalet remissinstanser att&lt;br&gt;Naturvårdsverkets förslag till bemyndigande är alltför långtgående och&lt;br&gt;har en för vid omfattning. Som några av remissinstanserna påpekat kan&lt;br&gt;det dock vara motiverat att närmare reglera vilka behandlingsmetoder&lt;br&gt;som av miljöskäl inte bör användas för vissa avfallsslag samt att&lt;br&gt;fastställa kvalitetskriterier med avseende på miljöpåverkan som det avfall&lt;br&gt;som genomgått behandlingen samt behandlingsprocessen i sig skall&lt;br&gt;uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer mot bakgrund av ovanstående att&lt;br&gt;Naturvårdsverket inte skall ges ett sådan bemyndigande som&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår. Däremot bör Naturvårdsverket ta fram&lt;br&gt;rekommendationer för vilka krav som bör ställas på ett avfall för att det&lt;br&gt;av miljöskäl skall kunna förbrännas i olika anläggningstyper så som&lt;br&gt;cementugn, biobränsleanläggning eller avfallsförbränningsanläggning.&lt;br&gt;Förbränning av avfall i småskaliga vedpannor bör inte förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en risk att ett förbud mot deponering av utsorterat brännbart&lt;br&gt;respektive organiskt avfall i enlighet med vad som anförs i avsnitt 8.2,&lt;br&gt;ger en omotiverad omfattningen av förbränningen av avfall. Det är&lt;br&gt;regeringens avsikt att med förbudet mot deponering styra mot ett ökat&lt;br&gt;materialutnyttjande och en ökad energiutvinning ur avfall både genom&lt;br&gt;konventionell förbränning och genom framställning av biogas.&lt;br&gt;Regeringen kommer att följa utvecklingen och avser att återkomma med&lt;br&gt;ytterligare åtgärder om det visar sig att avfallsförbränningen får större&lt;br&gt;omfattning än vad som är miljömässigt motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer i dag en införsel av avfall, t.ex. rivningsflis och&lt;br&gt;utsorterade fraktioner av plast och papper, till Sverige från andra EU-&lt;br&gt;länder. EU har dock i rådets resolution om en reviderad avfallspolitik&lt;br&gt;från den 24 februari 1997 uttryckt en oro för de transporter i stor skala av&lt;br&gt;avfall för förbränning med eller utan energiutvinning som äger rum inom&lt;br&gt;gemenskapen. Rådet uppmanar vidare kommissionen att i syfte att ta&lt;br&gt;hänsyn till denna oro överväga räckvidden av en ändring av&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen i samband med avfallsförbränning med&lt;br&gt;energiutvinning och att lägga fram lämpliga förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen arbetar nu med förslag till ändringar av Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;gemenskapslagstiftning. Sverige deltar aktivt i arbetet för att se över&lt;br&gt;gemenskapens regler för transporter av avfall för förbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det visar sig att EG-kommissionen inte inom en rimlig tid lägger&lt;br&gt;fram ett för Sverige tillfredsställande förslag kommer regeringen att&lt;br&gt;överväga nationella regleringar för att förhindra införsel som inte är&lt;br&gt;miljömässigt motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta&lt;br&gt;produkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Tillstånd och villkor för avfallstransportörer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer får meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att avfall far transporteras yrkesmässigt endast av den som har&lt;br&gt;tillstånd och att det för sådan verksamhet skall gälla särskilda villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att en avfallslämnare skall vara skyldig att endast lämna avfall till&lt;br&gt;en transportör med tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-att en avfallslämnare, transportörer, återvinnare och bortskaffare&lt;br&gt;blir skyldiga att lämna uppgifter om det avfall som hanteras.&lt;br&gt;Bemyndigandena införs i två nya paragrafer i renhållningslagen&lt;br&gt;(1970:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår att tillstånd&lt;br&gt;skall krävas för alla yrkesmässiga transporter av avfall. För verksamheter&lt;br&gt;som inte omfattas av tillståndsplikt föreslås ett registreringsförfarande.&lt;br&gt;Handläggningen av dessa tillstånd och registreringen skall utföras av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Vidare föreslås en skyldighet för avfallslämnare,&lt;br&gt;transportörer och omhändertagare att lämna uppgifter om avfallets&lt;br&gt;mängd, art och ursprung i syfte att underlätta uppföljning och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka resurserna för tillsynsverksamhet föreslår Naturvårdsverket&lt;br&gt;att avgifter skall kunna tas ut för tillsyn av den som transporterar avfall&lt;br&gt;på väg eller ombesörjer bortskaffande eller återvinning för någon annans&lt;br&gt;räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Göteborgsregionens Avfalls AB, Sundsvalls&lt;br&gt;kommun, Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Norrbottens län och Svenska Åkeriförbundet tillstyrker. Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund (LRF) instämmer i förslaget, men anser att lantbrukarna bör&lt;br&gt;lämnas en möjlighet att transportera en mindre mängd avfall själva med&lt;br&gt;liknande förutsättningar som för farligt avfall beträffande&lt;br&gt;bekämpningsmedel och spillolja. Några remissinstanser motsätter sig&lt;br&gt;förslaget om utökad tillståndsplikt och anser i stället att en mindre&lt;br&gt;långtgående &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;reglering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;väljas,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;exempelvis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrering/anmälningsplikt eller ökad tillsyn. Boverket anser att Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;förslaget blir krångligt och dyrt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetssäkring av avfallshanteringen speciellt med avseende på transporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att en hög kvalitet på avfallshanteringen är en&lt;br&gt;viktig förutsättning för att minimera riskerna för miljön och människors&lt;br&gt;hälsa orsakade av avfall. Kvalitetssäkringen på avfallshanteringen startar&lt;br&gt;med att avfallslämnaren vidtar åtgärder i produktionsprocessen för att&lt;br&gt;minimera uppkomsten avfall samt farligheten hos avfallet.&lt;br&gt;Avfallslämnaren har vidare goda kunskaper om mängd och farlighet av&lt;br&gt;det avfall som trots vidtagna åtgärder genererats. Tack vare sina&lt;br&gt;kunskaper om avfallets sammansättning sorterar avfallslämnaren avfallet&lt;br&gt;i olika fraktioner så att resurserna i avfallet kan utnyttjas på ett bra sätt&lt;br&gt;samtidigt som risken för skador på hälsa och miljö från&lt;br&gt;avfallshanteringen minimeras. Därefter sker transport av avfallet till en&lt;br&gt;miljömässigt optimal behandling. Om ett avfall skickas till fel behandling&lt;br&gt;eller om det innehåller föroreningar exempelvis på grund av bristfällig&lt;br&gt;sortering måste det finnas möjligheter att spåra avfallet tillbaka till den&lt;br&gt;ansvarige avfallslämnaren. Med dagens system finns det risk för att&lt;br&gt;avfallet behandlas på fel sätt antingen på grund av okunskap eller&lt;br&gt;otillräckliga kontrollsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en god kvalitet på avfallshanteringen som helhet skall uppnås är&lt;br&gt;det viktigt att en god kvalitet uppnås i varje steg från produktion av&lt;br&gt;avfallet via sortering vid källan, transport och återvinning till&lt;br&gt;slutdestinationen, dvs. bortskaffandet. En viktig roll i denna kedja&lt;br&gt;innehas av transportören. Dennas insatser är avgörande för att avfallet&lt;br&gt;skall komma till en miljömässigt lämplig behandling. Med skärpta krav&lt;br&gt;på avfallshanteringen ökar risken för att avfallet deponeras illegalt.&lt;br&gt;Kvaliteten behöver därför säkerställas för transporter av icke-farligt&lt;br&gt;avfall samt för kontrollen av avfallsflödena. Transportören måste därför&lt;br&gt;ha nödvändiga kunskaper om avfallets art och sammansättning samt&lt;br&gt;potentiella miljö- och hälsoeffekter. Dessutom måste transportören känna&lt;br&gt;till gällande regler för avfallshantering och vilka lämpliga metoder för&lt;br&gt;återvinning eller annan hantering av det transporterade avfallet som står&lt;br&gt;till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de ökade krav på sortering och omhändertagande som föreslås här&lt;br&gt;ökar behovet av kunniga och seriösa transportörer. Även förslaget att&lt;br&gt;något begränsa kommunernas möjligheter att utvidga sitt&lt;br&gt;renhållningsansvar för även annat avfall än hushållsavfall innebär att&lt;br&gt;höga kvalitetskrav måste kunna ställas gentemot transportörerna (avsnitt&lt;br&gt;10.3). Regeringen delar därför Naturvårdsverkets bedömning att en&lt;br&gt;kvalitetssäkring av avfallstransportema är nödvändig, och att den bör&lt;br&gt;genomföras genom an den som yrkesmässigt transporterar avfall skall ha&lt;br&gt;tillstånd för denna verksamhet. En bemyndigande för regeringen, eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsplikt för transportörer bör därför införas i renhållningslagen.&lt;br&gt;Tillståndsplikten bör dock inte gälla för transporter av avfall för&lt;br&gt;återanvändning. Kraven skall dock gälla för transporter av avfall för&lt;br&gt;återvinning. Regeringen anser vidare att det är viktigt att det finns ett&lt;br&gt;tydligt ansvar för avfallshanteringen i varje led i kedjan. En skyldighet&lt;br&gt;införs i renhållningslagen att avfallslämnare för transport av avfall&lt;br&gt;endast far anlita transportör med tillstånd för yrkesmässig transport av&lt;br&gt;avfall eller transportör som är registrerad hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få tillstånd måste en transportör inneha ekonomiska, tekniska&lt;br&gt;och personella resurser för att på ett riktigt sätt kunna hantera avfallet. Ett&lt;br&gt;motsvarande kontrollsystem med transporttillstånd finns redan i dag&lt;br&gt;uppbyggt för farligt avfall, men inte för övriga avfallsslag.&lt;br&gt;Länsstyrelserna har för detta ändamål byggt upp ett administrativt system&lt;br&gt;och en kompetens att handlägga ärenden om transporttillstånd.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att länsstyrelserna även bör kunna handlägga&lt;br&gt;transporttillstånd för icke-farligt avfall. Det kan, liksom när det gäller&lt;br&gt;farligt avfall, finnas skäl att för småskaliga transporter av vissa&lt;br&gt;avfallsslag med låg risk för skador på hälsa och miljö, ersätta&lt;br&gt;tillståndsplikten med en registeringsplikt i enlighet med vad som&lt;br&gt;framförs i avsnitt 10.2. Detta kan vara aktuellt för verksamhetsutövare&lt;br&gt;som själva yrkesmässigt, utan risk för felaktig hantering eller illegal&lt;br&gt;deponering, materialutnyttjar eller transporterar sitt avfall (exempelvis&lt;br&gt;avfall från jordbruk) till en tillståndspliktig anläggning för återvinning&lt;br&gt;eller bortskaffande alternativt en certifierad demonterare. Det kan&lt;br&gt;därutöver bli aktuellt att ifråga om transporter av avfall i mindre&lt;br&gt;omfattning generellt medge undantag också från registrering. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om förutsättningarna för när tillståndsplikten kan ersättas av&lt;br&gt;en registreringsplikt och i vilka fall ett företag är befriat också från&lt;br&gt;registreringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För transport av icke-farligt avfall bör kraven vara lägre än för&lt;br&gt;transporter av farligt avfall. I tillståndet bör anges vilken eller vilka typer&lt;br&gt;av avfall som transportören har tillstånd att hantera. Om det finns&lt;br&gt;regleringar som anger att en viss avfallstyp skall lämnas exempelvis till&lt;br&gt;en certifierad demonterare far transportören endast transportera denna&lt;br&gt;avfallstyp till en certifierad demonterare och inte till någon annan&lt;br&gt;anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet bör utfärdas för maximalt 5 år i taget. Villkoren för tillstånd&lt;br&gt;kan därmed successivt skärpas och uppdateras. Den transportör som inte&lt;br&gt;uppfyller villkoren i tillståndet bör fa sitt tillstånd indraget. För att&lt;br&gt;säkerställa kvaliteten på avfall stransportörer är det viktigt att villkoren&lt;br&gt;för tillstånd blir enhetliga över hela landet. Tillstånd behöver endast&lt;br&gt;sökas i ett län för att vara giltigt för transporter i hela landet. Detta&lt;br&gt;underlättar länsstyrelsernas arbete och dessutom underlättas&lt;br&gt;administrationen kring tillståndsansökan för transportörer som bedriver&lt;br&gt;verksamhet i fler än ett län. Regeringen anser därför att Naturvårdsverket&lt;br&gt;bör få meddela närmare föreskrifter om villkor för tillstånd till&lt;br&gt;yrkesmässiga transporter av avfall. Det är väsentligt att dessa villkor är&lt;br&gt;utformade på ett sådant sätt att dessa sammantaget leder till en ökad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetssäkring. Kommunen blir enligt renhållningslagen&lt;br&gt;tillsynsmyndighet för de yrkesmässiga transporterna. Regeringen utgår&lt;br&gt;ifrån att transportören utövar egenkontroll när det gäller kvalitets- och&lt;br&gt;säkerhetsfrågor och har en intern kvalitetssäkring exempelvis genom ett&lt;br&gt;miljöledningssystem men även genom en väl utvecklad planering,&lt;br&gt;styrning och kontroll av arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och tillsyn enligt renhållningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas i dag sätt att kontrollera ett avfalls väg från avfallslämnare via&lt;br&gt;transportör, sorterare och återvinnare till bortskaffare. Det är därmed&lt;br&gt;svårt att peka ut vem som är ansvarig om avfallet någonstans på vägen&lt;br&gt;hamnar på fel plats, exempelvis deponeras illegalt. Med skärpta krav för&lt;br&gt;avfallshanteringen, med ökade kostnader som följd, ökar enligt&lt;br&gt;Naturvårdsverket risken för att avfallet deponeras illegalt i naturen&lt;br&gt;alternativt på en nedlagd deponeringsanläggning. I dag finns om än i&lt;br&gt;begränsad omfattning problem med illegal deponering av avfall.&lt;br&gt;Problemet finns i hela landet. I genomsnitt upptäcks 1-10 fall per&lt;br&gt;kommun och år, därutöver förekommer det sannolikt betydligt fler fall&lt;br&gt;som aldrig upptäcks. De vanligast förekommande avfallsslagen som&lt;br&gt;deponeras illegalt är grovsopor, vitvaror, trädgårdsavfall, jordbruksavfall,&lt;br&gt;slaktrester från jakt samt bygg- och rivningsavfall. För att hindra att detta&lt;br&gt;sker krävs enligt Naturvårdsverket ett fungerande tillstånds- och&lt;br&gt;uppföljningssystem över flödena av avfall. Kommunerna har i dag en&lt;br&gt;skyldighet att ta fram en avfallsplan för allt avfall inom kommunen även&lt;br&gt;sådant som kommunen inte har ansvar för att hantera. Avfallsplanen skall&lt;br&gt;bl.a. innehålla mängder och flöden av avfall samt planerade åtgärder för&lt;br&gt;att minska avfallsmängderna. Kommunerna har därutöver ett&lt;br&gt;tillsynsansvar enligt renhållningslagen. Denna tillsyn gäller såväl&lt;br&gt;kommunala avfallsbolag som producenternas entreprenörer. För att&lt;br&gt;kunna genomföra sin avfallsplanering och tillsyn skall kommunerna ha&lt;br&gt;kännedom om alla flöden av avfall inom, till respektive från kommunen.&lt;br&gt;Detta gäller flöden i hela kedjan från avfallslämnare till bortskaffande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta för kommunerna anser regeringen i likhet med&lt;br&gt;Naturvårdsverket att en uppgiftslämnarskyldighet skall införas för alla&lt;br&gt;led i kedjan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;bör därför fö möjlighet att föreskriva att den som bedriver yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet som ger upphov till avfall skall rapportera om avfallets art,&lt;br&gt;sammansättning, mängd och hantering. Regeringen anser därför att det i&lt;br&gt;renhållningslagen bör införas en möjlighet för regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om en sådan&lt;br&gt;skyldighet. Även uppgift om varifrån avfallet kommer och var det&lt;br&gt;lämnas skall kunna omfattas av uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en tillståndspliktig transportör bör således åläggas en skyldighet&lt;br&gt;att till kommunen redovisa ursprung, art, sammansättning, mängd och till&lt;br&gt;vilken behandling avfallet transporterats. Denna uppgiftsskyldighet bör&lt;br&gt;även gälla i de fall tillståndsplikten ersatts med en registreringsplikt.&lt;br&gt;Redovisningen till kommunen bör ske i form av en periodisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanställning av följesedlar för de transporter som skett. En följesedel&lt;br&gt;skall upprättas av avfallslämnaren för varje enskild transport. Följesedeln&lt;br&gt;skall följa med avfallet och lämnas till den anläggningen som tar emot&lt;br&gt;detsamma. Den mottagande anläggningen åläggs en skyldighet att&lt;br&gt;kontrollera följesedeln samt att periodiskt lämna uppgifter till kommunen&lt;br&gt;om ursprung, art, sammansättning, mängd behandlingsteknik samt&lt;br&gt;mängder och typer av avfall som uppkommer vid behandlingen.&lt;br&gt;Regeringen avser att bemyndiga Naturvårdsverket att utfärda närmare&lt;br&gt;föreskrifter om hur uppgiftslämnandet skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta sätt kan avfallet följas av kommunen från det att avfallet&lt;br&gt;lämnas till en transportör till att avfallet behandlas. Uppgifterna bör&lt;br&gt;dessutom kunna utgöra ett bra underlag för statistisk bearbetning av de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för rapportering enligt EG:s avfallsdirektiv&lt;br&gt;(75/442/EEG, 91/689 m.fl.) till EG-kommissionen. Enlig EG:s&lt;br&gt;förordning om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till&lt;br&gt;och från europeiska gemenskapen (259/93) skall medlemsstaterna&lt;br&gt;upprätta ett lämpligt system för övervakning och kontroll av&lt;br&gt;avfallstransporter inom medlemsstaten samt underrätta kommissionen&lt;br&gt;om detta system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att detta system med transporttillstånd och&lt;br&gt;uppgiftslämnarskyldighet i första hand är ett viktigt led i en ökad kontroll&lt;br&gt;av avfallsflödena och i andra hand i kampen mot illegal deponering av&lt;br&gt;avfall. Regeringen bedömer att den nu föreslagna ordningen kommer att&lt;br&gt;leda till en från samhällets sida tillfredsställande kontroll av avfallsflöden&lt;br&gt;samt klarare och tydligare regler i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att kravet om tillståndsplikt införs i&lt;br&gt;god tid innan kommunernas möjlighet till utökat renhållningsansvar för&lt;br&gt;icke farligt avfall tas bort (avsnitt 10.3). Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;tillståndsplikt för transportörer av icke farligt avfall bör införas från och&lt;br&gt;med 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Registrering av avfallshanterare enligt EG:s ramdirektiv&lt;br&gt;för avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De aktörer som insamlar eller för annans&lt;br&gt;räkning ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall (t.ex.&lt;br&gt;handlare och mäklare) bör registreras hos länsstyrelsen om dessa inte&lt;br&gt;redan omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387) eller tillståndsplikt enligt&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596). Bestämmelsen införs genom en ändring&lt;br&gt;i renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår att de&lt;br&gt;avfallshanteringsverksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddslagen eller renhållningslagen skall registreras hos Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;länsstyrelsen. Registreringsplikten skulle dels omfatta handlare och&lt;br&gt;mäklare som for annans räkning hanterar avfall och dels småskaliga&lt;br&gt;yrkesmässiga transporter av avfall som inte omfattas av tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Flertalet remissinstanser, däribland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgsregionens Avfalls AB, Sundsvalls kommun, Svenska&lt;br&gt;Renhållningsverksföreningen (RVF) och Svenska Åkeriförbundet,&lt;br&gt;tillstyrker forslaget om registreringsförfarande och även att länsstyrelsen&lt;br&gt;blir tillståndsgivande instans. En remissinstans befarar dock att förslaget&lt;br&gt;om registreringsförfarande för handlare och mäklare leder till för stor&lt;br&gt;detaljreglering och att det blir krångligt och dyrt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag Förslaget är ett genomförande av&lt;br&gt;reglerna i EG:s ramdirektiv för avfall (75/442/EEG) artikel 9-12 som&lt;br&gt;innehåller krav på tillståndsplikt för de som återvinner eller bortskaffar&lt;br&gt;avfall samt registreringsplikt för de inrättningar eller företag som&lt;br&gt;insamlar eller transporterar avfall eller för annans räkning ombesörjer&lt;br&gt;bortskaffande eller återvinning av avfall om dessa inte omfattas av&lt;br&gt;tillståndsplikt. Detta gäller exempelvis för handlare och mäklare men&lt;br&gt;också bolag som för producents räkning ombesörjer bortskaffande och&lt;br&gt;återvinning av avfall, exempelvis de så kallade materialbolagen.&lt;br&gt;Registreringen underlättar dessutom kontrollen av avfallsflöden genom&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheten far kännedom om de aktörer som hanterar avfall.&lt;br&gt;Regeringen anser att registreringen bör ske hos länsstyrelsen som därmed&lt;br&gt;far en ny uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Kommunernas möjlighet till utökat ansvar för&lt;br&gt;omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunernas möjlighet till an ta ett&lt;br&gt;utökat ansvar för bortforsling och slutligt omhändertagande&lt;br&gt;(återvinning och bortskaffande) av annat avfall än hushållsavfall bör&lt;br&gt;upphöra från och med år 2000 för icke farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket anser att kommunernas&lt;br&gt;möjlighet till att ta ett utökat renhållningsansvar kan avvecklas i takt med&lt;br&gt;att producentansvar införs. Möjligheten till att ta ett utökat ansvar för&lt;br&gt;farligt avfall bör kunna avvecklas när kontrollsystemet för farligt avfall&lt;br&gt;har varit i kraft en tid, dock senast år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland ICA&lt;br&gt;Handlarnas AB, Ragn-Sells AB, Göteborgsregionens Avfalls AB,&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF) och&lt;br&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd instämmer i förslaget. Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund och Svenska Åkeriförbundet instämmer i att&lt;br&gt;kommunernas möjlighet till utökat renhållningsansvar kan avvecklas i&lt;br&gt;takt med införandet av producentansvar. Några av dessa önskar dock en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snabbare avvecklingstakt än den Naturvårdsverket föreslår. Några få&lt;br&gt;kommuner anser att kommunerna bör ha möjlighet att behålla och utöka&lt;br&gt;sitt ansvar till andra avfallstyper och avfallsmängder precis som i dag&lt;br&gt;eftersom systemet fungerar bra. Kommunernas möjlighet till utökat&lt;br&gt;renhållningsansvar för farligt avfall bör bibehållas eftersom felaktig&lt;br&gt;hantering av detta oftast drabbar de kommunala systemen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Malmöhus län pekar på att kontrollsystemet noga bör utvärderas om&lt;br&gt;den kommunala möjligheten till utökat ansvar skall tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen finner det angeläget&lt;br&gt;att näringslivet tar ett ökat ansvar för en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;varuproduktion och att utvecklingen mot mer miljöanpassade produkter&lt;br&gt;främjas. Samtidigt är det viktigt med en långsiktig inriktning som ger&lt;br&gt;berörda aktörer fasta spelregler för sin verksamhet. Det är därigenom&lt;br&gt;nödvändigt att renodla rollerna för de aktörer som ägnar sig åt hantering&lt;br&gt;av uttjänta varor. Med ett utökat producentansvar för olika varugrupper&lt;br&gt;kommer delar av ansvaret för den traditionella avfallshanteringen att&lt;br&gt;flyttas över från kommunen till producenter och andra aktörer.&lt;br&gt;Utvecklingen av miljöledningssystem kommer också att leda till ett ökat&lt;br&gt;ansvarstagande och ett ökat intresse från näringslivet att ta ett&lt;br&gt;helhetsgrepp om varuproduktionen och avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas i dag ett enhetligt regelsystem för att säkerställa en&lt;br&gt;miljöriktig hantering av avfallet på dess väg från avfallslämnare, via&lt;br&gt;transportör, sorterare och återvinnare till bortskaffare. Den kommunala&lt;br&gt;avfallsplaneringen och tillsynen över avfallsanläggningar enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen har enligt Naturvårdsverket inte varit tillräckliga&lt;br&gt;instrument för att säkerställa ett miljöriktigt omhändertagande av allt&lt;br&gt;avfall. Ett sätt för kommunerna att trots bristen på enhetligt regelverk&lt;br&gt;kontrollera transport och omhändertagande av avfall är att utnyttja&lt;br&gt;möjligheten till utökat renhållningsansvar för andra avfallsslag än&lt;br&gt;hushållsavfall. Omkring 66 kommuner har utvidgat sitt&lt;br&gt;renhållningsansvar till att gälla icke branschspecifikt industriavfall, t.ex.&lt;br&gt;bygg- och rivningsavfall. För farligt avfall har ca 128 kommuner använt&lt;br&gt;sig av denna möjlighet. När en kommun utvidgar sitt ansvar till att gälla&lt;br&gt;andra avfallsslag än hushållsavfall får endast en av kommunen anlitad&lt;br&gt;transportör eller behandlingsanläggning hantera avfallet. Nuvarande&lt;br&gt;ordning innebär i praktiken att kontrollen över hanteringen att vissa&lt;br&gt;avfallsslag saknas helt i vissa kommuner. Dessutom gäller olika&lt;br&gt;bestämmelserna i olika delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån de nu föreslagna åtgärderna avseende producentansvar för&lt;br&gt;elektronik och elektroniska produkter liksom det i dag gällande&lt;br&gt;producentansvaret samt branschens ensidiga åtaganden vad gäller bygg-&lt;br&gt;och rivningsavfall och finpapper bedömer regeringen att en övervägande&lt;br&gt;del av de avfallsflöden för vilka kommunen påtagit sig ett utökat&lt;br&gt;renhållningsansvar kan och bör hanteras av andra aktörer. Företagens&lt;br&gt;utveckling av miljöledningssystem kommer också att leda till att ansvaret&lt;br&gt;för en miljöriktig hantering av det uppkomna avfallet till viss del kan&lt;br&gt;överföras från myndigheter till företagen. Producentansvar och frivilliga&lt;br&gt;initiativ från företag och branscher för en miljöriktig hantering av uttjänta&lt;br&gt;varor förutsätter dock att aktörerna har möjlighet att bygga upp system&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för insamling, transporter och behandling. Regeringen, liksom Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Naturvårdsverket, bedömer därför att kommunernas möjlighet till ett&lt;br&gt;utökat ansvar för andra avfallsslag än hushållsavfall successivt bör&lt;br&gt;avvecklas. Regeringen anser dock att det är viktigt med klara och tydliga&lt;br&gt;roller och spelregler för alla aktörer, varför det är väsentligt att lägga fast&lt;br&gt;en tidtabell för avvecklingen av den kommunala möjligheten till utökat&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ålägga producenterna ett ansvar för uttjänta produkter såsom&lt;br&gt;tidningar, förpackningar och däck har inneburit att ansvaret för&lt;br&gt;omhändertagandet har flyttas från kommunerna till andra aktörer i&lt;br&gt;samhället. Detta har inte skett utan problem. Som ett exempel vill&lt;br&gt;regeringen dock framhålla att sedan producentansvaret för förpackningar&lt;br&gt;infördes den 1 januari 1994 har andelen förpackningsavfall som används&lt;br&gt;till produktion av nya förpackningar ökat från 20% till 40%. Att öka&lt;br&gt;användningen av material i uttjänta produkter för nyproduktion är en av&lt;br&gt;regeringens målsättningar med producentansvaret. Många kommuner har&lt;br&gt;sedan producentansvaret infördes hänvisat till svårigheter att komma&lt;br&gt;överens med producenterna om ambitionsnivåer och utformningen av&lt;br&gt;insamlingssystemen för uttjänta förpackningar och tidningar för vilka&lt;br&gt;producenterna har ett lagstadgat ansvar. Till en del har det handlat om&lt;br&gt;inkörs problem som kunnat lösas. Emellertid klagar många konsumenter&lt;br&gt;fortfarande på att producentansvaret har inneburit ett merarbete för&lt;br&gt;hushållen i fråga om sortering och transport till insamlingsplatsema. Det&lt;br&gt;är viktigt att producenterna utformar sina insamlingssystem på ett sätt&lt;br&gt;som skapar förtroende hos allmänheten. Regeringen vill också framhålla&lt;br&gt;vikten av att producenternas insamlingssystem anknyter till det arbete&lt;br&gt;som kommuner, organisationer, m fl bedriver inom ramen för Agenda&lt;br&gt;21, så att olika initiativ till att minska avfallsmängderna kan tas tillvara.&lt;br&gt;Producenterna har också skyldighet att samråda med kommunerna vid&lt;br&gt;utformningen av insamlingssystemen. Som ett resultat av regeringens&lt;br&gt;beslut från den 3 april 1997 kommer kraven på producenterna att skärpas.&lt;br&gt;Ändringen innebär krav på att en ökad mängd förpackningsavfall skall&lt;br&gt;utnyttjas som ny råvara. Detta innebär att producenterna måste se över&lt;br&gt;sina insamlingssystem. Regeringen följer kontinuerligt hur&lt;br&gt;producentansvaret efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som Svenska Renhållningsverksföreningen pekar på är att&lt;br&gt;avvecklingen av det utökade kommunala renhållningsansvaret leder till&lt;br&gt;att kommunernas konkurrenskraft försämras till följd av att dessa endast i&lt;br&gt;begränsad omfattning kan agera utanför kommungränsen. Flera&lt;br&gt;kommuner har investerat i anläggningar för sortering och mellanlagring.&lt;br&gt;Genom att kommunernas ensamrätt till avfallshantering försvinner i&lt;br&gt;samband med att kommunernas möjlighet till utökat renhållningsansvar&lt;br&gt;avvecklas finns därför risk för ett kapacitetsöverskott i kommunernas&lt;br&gt;anläggningar. Regeringen bedömer dock att de kommuner som önskar&lt;br&gt;fortsätta att hantera annat avfall än hushållsavfall i konkurrens med andra&lt;br&gt;aktörer kan utnyttja sin kapacitet och sin kompetens genom ett utökat&lt;br&gt;regionalt samarbete genom kommunalförbund eller kommunala bolag&lt;br&gt;( se proposition 1996/97:105, Kommunal samverkan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att ett tillfredsställande kontrollsystem för Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;avfallshanteringen måste utvecklas innan kommunernas möjlighet till&lt;br&gt;utökat renhållningsansvar kan avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas möjlighet till kontroll över icke farligt avfall stärks&lt;br&gt;genom den i avsnitt 10.1 föreslagna tillståndsplikten för transportörer. Ett&lt;br&gt;särskilt dokument skall följa avfallet och avfallslämnare, transportörer&lt;br&gt;och avfallsbehandlare skall åläggas en rapporteringsskyldighet.&lt;br&gt;Regeringen anser också att det föreslagna systemet med kontroll och&lt;br&gt;kvalitet av flöden av icke farligt avfall som föreslås i avsnitt 10.1 bör&lt;br&gt;vara etablerat innan det kommunala utökade renhållningsansvaret&lt;br&gt;avvecklas. Regeringen anser dessutom att frivilliga åtaganden från&lt;br&gt;branschen samt utvecklingen av miljöledningssystem inom företagen bör&lt;br&gt;vägas in i den takt varmed det utökade kommunala renhållningsansvaret&lt;br&gt;avvecklas. Regeringen anser också att hänsyn bör tas till kommunernas&lt;br&gt;investeringar i behandlingskapacitet, kompetens och personal då&lt;br&gt;tidpunkten fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner dock att kommunernas nuvarande möjlighet till&lt;br&gt;utökat renhållningsansvar för farligt avfall tills vidare bör behållas.&lt;br&gt;Förslaget innebär ändringar i renhållningsförordningen (1990:984).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att den föreslagna ordningen ger samhället&lt;br&gt;möjlighet att också i framtiden använda den kompetens och kapacitet&lt;br&gt;som byggts upp i kommunerna. Visserligen kommer kommunernas&lt;br&gt;verksamhet att bli konkurrensutsatt men i stället medges att de som ger&lt;br&gt;upphov till avfallet också kan ta ett ansvar för hanteringen av avfallet och&lt;br&gt;att materialet i uttjänta varor kan nyttiggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att ett tillfredsställande kontrollsystem måste etableras&lt;br&gt;för hantering av avfall samt att hänsyn bör tas till de av kommunen&lt;br&gt;gjorda investeringarna kommer det kommunala renhållningsansvaret för&lt;br&gt;annat avfall än hushållsavfall att avvecklas först år 2000 för icke farligt&lt;br&gt;avfall.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Bedömning av ekonomiska effekter m.m. av&lt;br&gt;förslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder regeringen nu föreslår på en rad områden syftar till att&lt;br&gt;säkerställa en utveckling mot de övergripande målen på avfallsområdet.&lt;br&gt;Det behövs genomgripande förändringar för bättre avfallshantering och&lt;br&gt;resurshushållning. Av stor betydelse är också att en utveckling mot mer&lt;br&gt;miljöanpassade produkter främjas. Dessa åtgärder kommer sammantaget&lt;br&gt;att leda till vissa ekonomiska effekter för olika aktörer i samhället. Ett&lt;br&gt;alltmer utvidgat och i framtiden fullt utvecklat producentansvar kommer&lt;br&gt;att påverka samhällsstrukturen på olika sätt. Produktions-, transport- och&lt;br&gt;konsumtionsmönster kommer att förändras när kostnader för att anpassa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanteringen av uttjänta varor och produkter till ett ekologiskt hållbart&lt;br&gt;samhälle ingår i faktor- och produktpriser. Regeringen anser att det&lt;br&gt;därför är väsentligt att pågående och tidigare gjorda arbeten med&lt;br&gt;konsekvensbedömningar och analyser fortsätter och fördjupas. Nedan&lt;br&gt;redogörs för de övergripande ekonomiska konsekvenserna av de&lt;br&gt;föreliggande förslagen. Att kvantifiera dessa effekter i absoluta tal är inte&lt;br&gt;görligt, men resonemangen ger en uppfattning om riktningen på&lt;br&gt;förändringar mätt i ekonomiska termer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för avfallsbehandling, exempelvis deponering,&lt;br&gt;förbränning och sortering kan förväntas öka per viktsenhet till följd av&lt;br&gt;det föreslagna deponeringsförbudet (avsnitt 8.2), höjningen av&lt;br&gt;skyddsnivån vid anläggningarna (avsnitt 9.1, 9.2) samt krav om&lt;br&gt;utsortering av brännbart avfall (avsnitt 8.1). I många kommuner erbjuds i&lt;br&gt;dag differentierad renhållningsavgift. Kostnaderna för den enskilde eller&lt;br&gt;för verksamheter kan därmed i stor utsträckning påverkas genom att&lt;br&gt;fraktioner som kan materialåtervinnas eller som kan ingå i något&lt;br&gt;retursystem sorteras ut och hanteras i särskild ordning. Mängden avfall&lt;br&gt;som då måste hanteras genom deponering eller i&lt;br&gt;avfallsförbränningsanläggningar kommer att minska. Kostnaderna för&lt;br&gt;avfallshanteringen kan dessutom påverkas genom att produkter som leder&lt;br&gt;till mindre mängder avfall väljs vid upphandling eller av den enskilde&lt;br&gt;konsumenten vid inköpstillfället. Effekterna kommer således att variera.&lt;br&gt;1 vissa fall minskar kostnaderna, medan de i andra fall ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att tillståndsplikt respektive registreringsplikt för&lt;br&gt;transportörer av annat avfall än farligt avfall kommer att innebära&lt;br&gt;ytterligare arbetsuppgifter för länsstyrelserna (avsnitt 10.1, 10.2).&lt;br&gt;Regeringen har för avsikt att låta länsstyrelsen - på motsvarande sätt som&lt;br&gt;i dag råder för farligt avfall enligt förordningen om farligt avfall&lt;br&gt;(1996:971) - ta ut en avgift för att pröva ansökningar om tillstånd och&lt;br&gt;registrering till yrkesmässig transport av icke farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna är tillsynsmyndighet över avfallstransportema. Till följd&lt;br&gt;av att kvaliteten på avfallstransportema ökar med tillståndsplikten&lt;br&gt;(avsnitt 10.1, 10.2) är det regeringens bedömning att kommunernas&lt;br&gt;behov av tillsyn över avfallstransportema förenklas. Kommunerna har&lt;br&gt;också tillsyn över det föreslagna producentansvaret för elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter (avsnitt 7.1, &amp;nbsp;7.2). Regeringen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna skall kunna ta ut en avgift av transportören för att&lt;br&gt;finansiera denna tillsynsverksamhet och avser att återkomma vad gäller&lt;br&gt;avgifter för tillsynsverksamheten i den planerade propositionen om&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade krav på renheten hos avfallsfraktioner som går till förbränning&lt;br&gt;och deponering medför att fler fraktioner kan behöva källsorteras&lt;br&gt;( avsnitt 8.1, 9.2). Detta i sin tur leder till att fler fraktioner kan behöva&lt;br&gt;omhändertas av kommunerna med ökade hanteringskostnader som följd.&lt;br&gt;Sådana kostnader kan kommunerna täcka med avgifter enligt 15 §&lt;br&gt;renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att uttjänta elektriska och elektroniska produkter skall&lt;br&gt;behandlas av godkänd demonterare och sorterare (avsnitt 6.1) leder&lt;br&gt;sannolikt till ökade kostnader för kvittblivningen. Som en följd av att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar infors (avsnitt 7.1 och 7.2) kommer dessa kostnader Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;sannolikt att påföras nya produkter och i slutledet belasta konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden leder sannolikt också till nyetablering inom&lt;br&gt;demonteringsbranschen vilket i sin tur skapar nya arbetstillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsbilden vid de svenska demonteringsföretagen i dag är ganska&lt;br&gt;enhetlig. Som exempel kan nämnas prisuppgifter från ett av de större&lt;br&gt;kommersiellt drivna demonteringsföretagen i Sverige. För transport och&lt;br&gt;återvinning av en persondator tar detta företag ca 140 kr vilket innebär att&lt;br&gt;kostnaden är runt 1 procent av nypris. Vidare tar företaget styckepriser&lt;br&gt;för en rad olika produkter: exempelvis stereo/video 65 kr/st, TV 179 kr/st&lt;br&gt;och småapparater 21 kr/st (vilket gör ca 5.40 kr/kg). De kommuner som&lt;br&gt;har avtal med demonteringsföretag i dag finansierar dessa kostnader via&lt;br&gt;renhållningsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna certifieringssystemet för de som demonterar och&lt;br&gt;sorterar elektriska och elektroniska produkter (avsnitt 6.1) innebär att de&lt;br&gt;certifierade företagen/personema erlägger certifieringsavgift till ett&lt;br&gt;privaträttsligt certifieringsorgan som i sin tur certifieringsorganet&lt;br&gt;erlägger ackrediteringskostnaden till SWEDAC. Certifieringskostnadema&lt;br&gt;varierar beroende på vad för verksamhet som skall certifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenternas ansvar att samla in/ta emot uttjänta elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter (avsnitt 7.1, 7.2) innebär kostnader för&lt;br&gt;producenterna. Dessa kostnader kommer sannolikt att påföras nya&lt;br&gt;produkter och i slutledet belasta konsumenterna. Kostnaderna varierar&lt;br&gt;sannolikt med det insamlingssystem producenten väljer. Regeringen vill&lt;br&gt;framhålla att producentansvaret avlastar kommunerna från det fysiska&lt;br&gt;och ekonomiska ansvaret för uttjänta elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppdelegationens menar att det kan vara svårt att med&lt;br&gt;sanktioner framtvinga att utländska postorderföretag följer de krav för&lt;br&gt;försäljning som ställts upp i svensk lag. Regeringen bedömer dock att de&lt;br&gt;flesta konsumenter föredrar närhet till en återförsäljare för reklamationer,&lt;br&gt;garantianspråk m.m. och att privatimporten därför i dag inte utgör en&lt;br&gt;omfattande gränshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att utsträcka kravet på rivningsplan till rivning av del av&lt;br&gt;byggnad samt vissa typer av ändring av byggnad (avsnitt 6.2) innebär att&lt;br&gt;den enskilde byggherren även i dessa fall belastas av en kostnad för&lt;br&gt;upprättandet av en sådan plan. Förslaget kan också leda till ökade&lt;br&gt;kostnader på grund av selektiva rivningsmetoder och källsortering.&lt;br&gt;Försäljning av det återvunna materialet kan ge vissa intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär dessutom ökat arbete för kommunerna, som skall&lt;br&gt;godkänna planerna. Kostnaderna för detta arbete kan kommunerna täcka&lt;br&gt;med avgifter enligt 11 kap. 5 § PBL. Därutöver skall kommunerna utöva&lt;br&gt;tillsyn över deras genomförande. Kommunerna är emellertid redan i dag&lt;br&gt;tillsynsmyndighet över hur samhällets regler på miljöområdet efterföljs&lt;br&gt;under byggnads- och rivningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare kostnad som de föreslagna lagändringarna medför&lt;br&gt;uppstår hos de domstolar som skall pröva ärenden enligt de nya lagarna.&lt;br&gt;Regeringen bedömer dock att antalet ärenden vid domstol kommer att bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket litet och att kostnaderna for detta bör kunna rymmas inom ramen&lt;br&gt;för befintliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om tillståndsplikt respektive registreringsplikt för&lt;br&gt;transportörer har effekt på statsbudgeten. Övriga förslag bedöms inte ha&lt;br&gt;några effekter på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Renhållningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter som&lt;br&gt;innebär att ett visst slag av avfall skall förvaras och forslas bort skilt&lt;br&gt;från annat avfall och meddela de föreskrifter som behövs för ändamålet.&lt;br&gt;Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att&lt;br&gt;meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att föreskrifter om källsortering far meddelas om&lt;br&gt;det behövs av återvinnings- eller återanvändningsskäl eller av andra&lt;br&gt;hälso- eller miljöskäl. Med hälso- och miljöskäl menas att människors&lt;br&gt;hälsa och miljön skall skyddas mot skador och olägenheter oavsett om&lt;br&gt;dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Således kan&lt;br&gt;föreskrifter om källsortering bland annat meddelas då det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- eller återvinningsskäl liksom för att främja hushållning&lt;br&gt;med material, råvaror och energi så att ett kretslopp uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har även tillagts att föreskrifter får meddelas om att visst&lt;br&gt;avfallsslag skall hållas skilt från annat avfall under bortforslingen.&lt;br&gt;Genom föreskrifter om källsortering underlättas ett riktigt slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av avfallet, exempelvis genom sådana föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot deponering av brännbart avfall som kan meddelas enligt&lt;br&gt;8d§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 b § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yrkesmässig demontering och sortering av avfall som utgörs av&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att&lt;br&gt;demontera och sortera avfall som utgörs av elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter skall ha personal eller kvalitetssystem som certifterats av ett&lt;br&gt;organ som ackrediterats enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf kan vissa krav ställas på yrkesmässig verksamhet&lt;br&gt;som syftar till att demontera och sortera elektriska och elekroniska&lt;br&gt;produkter. Kraven innebär att certifiering kan ske av personal och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetssystem enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärdar de närmare&lt;br&gt;föreskrifterna om demonteringen, sorteringen och certifieringen. Vad&lt;br&gt;som avses med hälso- och miljöskäl framgår av kommentaren till 8 §.&lt;br&gt;Med elektriska och elektroniska produkter avses i princip alla produkter&lt;br&gt;som är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält för&lt;br&gt;en korrekt funktion. Även utrustning för generering. överföring och&lt;br&gt;mätning av elektriska strömmar och elektromagnetiska fält omfattas av&lt;br&gt;bemyndigandet. Elektriska produkter är i allmänhet beroende av&lt;br&gt;nätspänning eller batteriförsörjning, t.ex. borrmaskiner och eltandborstar.&lt;br&gt;Elektroniska produkter är uppbyggda av komponenter som utnyttjar,&lt;br&gt;förstärker eller omvandlar elektriska strömmar i elektronrör, halvledare,&lt;br&gt;motstånd, kondensatorer, spolar, m.m. De krav som kan ställas för att bli&lt;br&gt;certifierad kan vara kunskap om miljöfrågor, miljölagstiftning, berörda&lt;br&gt;produkter, demontering och sortering. I godkännandet kan också krav&lt;br&gt;ställas på hur verksamheten bör bedrivas för att tillgodose nödvändiga&lt;br&gt;miljöhänsyn. Paragrafen innebär att krav inte enbart kan ställas på att&lt;br&gt;personal skall vara certifierad utan även att kvalitetssystem skall vara&lt;br&gt;certifierade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 c § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot deponering,&lt;br&gt;förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter innan avfallet demonterats och sorterats enligt&lt;br&gt;8b§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av denna paragraf far regeringen förbjuda att avfall som utgörs&lt;br&gt;av elektriska och elektroniska produkter deponeras, förbränns eller&lt;br&gt;fragmenteras innan det har hanterats i enlighet med 8 b § av en&lt;br&gt;certifierad demonterare eller sorterare. Vad som avses med elektriska och&lt;br&gt;ektroniska produkter samt certifierad demonterare och sorterare framgår&lt;br&gt;av kommentaren till 8 b §. Begreppet deponering skall ha samma&lt;br&gt;innebörd som i 8 d §. I kommentaren till 8 § förklaras begreppet hälso-&lt;br&gt;och miljöskäl. Regeringen kan överlåta åt en myndighet att meddela&lt;br&gt;sådana förbud som avses i paragrafen. Straffsanktioner för den som&lt;br&gt;bryter mot förbudet far föreskrivas i samband med att bemyndigandet&lt;br&gt;utnyttjas. I 23 § renhållningslagen finns möjlighet för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten att besluta om förelägganden vid vite för att&lt;br&gt;framtvinga efterlevnaden av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 d § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller&lt;br&gt;andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avsteg eller i det enskilda fallet medge undantag&lt;br&gt;från förbuden som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regeringen möjlighet att föreskriva om förbud mot Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;deponering av brännbart avfall och förbud mot deponering av organiskt&lt;br&gt;avfall. Deponering är en behandlingsmetod som innebär en långsiktig&lt;br&gt;förvaring av avfall med det primära syftet att slutligt omhänderta avfallet.&lt;br&gt;Brännbart avfall utgörs av sådant avfall som brinner utan energitillskott&lt;br&gt;efter det att förbränningsprocessen startat. Med organiskt avfall avses&lt;br&gt;sådant avfall som innehåller organiskt bundet kol, exempelvis biologiskt&lt;br&gt;avfall och plastavfall. Det är bara i de fall ett förbud är lämpligt av hälso-&lt;br&gt;och miljöskäl som det skall meddelas. Vad som avses med hälso- och&lt;br&gt;miljöskäl framgår av kommentaren i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges möjlighet för regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att föreskriva om undantag från förbuden.&lt;br&gt;Undantag skall kunna meddelas generellt i föreskriftsform eller som&lt;br&gt;undantag i det enskilda fallet. I vissa fall kan det vara olämpligt att ta om&lt;br&gt;hand brännbart och organiskt avfall på annat sätt än genom deponering.&lt;br&gt;Detta gäller bl.a. vissa plaster som innehåller tungmetaller såsom styv&lt;br&gt;PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 e § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har&lt;br&gt;tillstånd eller är anmäld hos den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;eller att det för sådan verksamhet skall gälla andra särskilda villkor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till annat avfall än&lt;br&gt;hushållsavfall skall lämna det för bortforsling till den som innehar&lt;br&gt;tillstånd till transportverksamhet eller är anmäld hos föreskriven&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 1 skall sökas hos den myndighet som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut för anmälningar som avses i första&lt;br&gt;stycket liksom vid prövning av ansökningar om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf bemyndigas regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter som rör tillstånds-&lt;br&gt;och anmälningsplikt för transportörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 1 anges att transporter av avfall skall kunna omfattas av&lt;br&gt;tillstånds- eller anmälningsplikt. Vidare skall det för sådan verksamhet&lt;br&gt;kunna gälla andra särskilda villkor. Ett annat särskilt villkor kan&lt;br&gt;exempelvis vara rapporteringsskyldighet för transportörer beträffande&lt;br&gt;avfallets mängd, art och ursprung. Dessutom kan villkoren innebära krav&lt;br&gt;på att ett särskilt dokument upprättas som skall följa transporten. Endast&lt;br&gt;yrkesmässiga transportörer omfattas av paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 2 anges att föreskrifter skall kunna meddelas om att&lt;br&gt;avfall skall lämnas för transport till den som har särskilt tillstånd för&lt;br&gt;transportverksamhet eller är anmäld att utöva sådan verksamhet enligt&lt;br&gt;första punkten. Endast den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till&lt;br&gt;avfall skall omfattas av skyldigheten att anlita en anmäld transportör eller&lt;br&gt;transportör med tillstånd. Paragrafen omfattar allt avfall utom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hushållsavfall. Med hushållsavfall menas sådant avfall som uppkommer Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;som en foljd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet&lt;br&gt;uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som hushållsavfall&lt;br&gt;räknas således inte enbart sådan avfall som härrör från hushåll utan också&lt;br&gt;sådant som härrör från industrier, affärsrörelser och annan likartad&lt;br&gt;verksamhet. Exempelvis avses toalettavfall, avfall från personalmatsalar&lt;br&gt;och restaurangavfall. Kommunerna är enligt 4 och 5 §§ renhållningslagen&lt;br&gt;skyldiga att se till att hushållsavfall forslas bort och slutligt omhändertas.&lt;br&gt;Den nya paragrafen innebär ingen förändring i det avseendet. Däremot&lt;br&gt;innebär den nya paragrafen att kommunerna blir skyldiga att se till att de&lt;br&gt;transportörer de anlitar har tillstånd eller är anmälda i enlighet med första&lt;br&gt;punkten. Utför kommunerna själva transporterna kan krav ställas på att&lt;br&gt;kommunerna söker tillstånd eller anmäler sig enligt första stycket 1. Den&lt;br&gt;som bryter mot bestämmelsen skall kunna straffas i enlighet med 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast i de fall då det är motiverat av hälso- eller miljöskäl som&lt;br&gt;bemyndigandet skall utnyttjas. Vad som avses med detta framgår av&lt;br&gt;kommentaren till 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges möjlighet att avgiftsfinansiera tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 f § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att de&lt;br&gt;som yrkesmässigt samlar in eller för någon annans räkning yrkesmässigt&lt;br&gt;ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall skall vara anmälda&lt;br&gt;hos den myndighet som regeringen föreskriver. Detta gäller inte den som&lt;br&gt;omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8 e § eller enligt miljöskyddslagen (1969:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut för anmälningar som avses i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer möjlighet att föreskriva att den som yrkesmässigt samlar in&lt;br&gt;eller för annans räkning yrkesmässigt ombesörjer bortskaffande eller&lt;br&gt;återvinning skall vara anmäld hos föreskriven myndighet. Det är handlare&lt;br&gt;och mäklare som omfattas av bemyndigandet. Den som omfattas av en&lt;br&gt;tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller&lt;br&gt;8 e § renhållningslagen (1979:596) skall inte omfattas av någon&lt;br&gt;anmälningsskyldighet. Begreppet hälso- och miljöskäl är kommenterat&lt;br&gt;under 8 §. Formuleringen av första stycket andra meningen har på förslag&lt;br&gt;från Lagrådet förtydligats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bortskaffande avses de förfaranden som räknas upp i bilaga IIA i&lt;br&gt;kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 om anpassning av&lt;br&gt;bilagorna IIA och IIB till rådets direktiv 75/442/EEG om avfall. I bilaga&lt;br&gt;IIA anges följande åtgärder: deponering, jordförbättring, djupinjektering,&lt;br&gt;användning av fyllnadsmassor, användning av särskilt anlagda upplag,&lt;br&gt;utsläpp till vatten, förbränning och slutförvaring. I bilagan anges även&lt;br&gt;biologisk och fysikalisk-kemisk behandling, som inte anges på annat&lt;br&gt;ställe i bilagan och som resulterar i slutliga föreningar eller blandningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som omhändertas med användning av något av de förfaranden som nyss Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;räknats upp. Även sammansmältning eller blandning, omförpackning&lt;br&gt;eller lagring före omhändertagande som innebär användning av något av&lt;br&gt;de uppräknade förfarandena omfattas av begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med återvinning avses följande förfaranden som räknas upp i bilaga&lt;br&gt;IIB i kommissionens beslut 96/350/EG: huvudanvändning som bränsle&lt;br&gt;eller andra metoder att generera energi, återvinning/vidareutnyttjande av&lt;br&gt;lösningsmedel, återvinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som&lt;br&gt;inte används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra&lt;br&gt;former av biologisk omvandling), återvinning/vidareutnyttjande av&lt;br&gt;metaller och metallföreningar, återvinning/vidareutnyttjande av andra&lt;br&gt;oorganiska material, regenerering av syror eller baser, återvinning av de&lt;br&gt;komponenter som används till att minska föroreningar, återvinning av&lt;br&gt;katalysatorkomponenter, omraffmering eller andra sätt att återanvända&lt;br&gt;olja, jordbehandling som är fördelaktig för jordbruket eller ekologisk&lt;br&gt;förbättring, användning av avfall från något av ovanstående förfaranden,&lt;br&gt;utbyte av avfall och lagring av avfall som skall underkastas något av&lt;br&gt;ovanstående förfaranden (utom tillfällig lagring före insamling på den&lt;br&gt;plats där det produceras).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges möjlighet att avgiftsfinansiera&lt;br&gt;anmälningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet ger&lt;br&gt;upphov till annat avfall än hushållsavfall eller yrkesmässigt omhändertar&lt;br&gt;annat avfall än hushållsavfall skall lämna uppgift om avfallets art,&lt;br&gt;sammansättning och mängd samt uppgift om varifrån avfallet kommer&lt;br&gt;och var avfallet lämnas. Uppgifterna skall lämnas till den kommunala&lt;br&gt;nämnd som är tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge kommunen möjlighet att kontrollera avfallsflödena i&lt;br&gt;kommunen skall den som ger upphov till eller omhändertar avfall vara&lt;br&gt;skyldig att till kommunen lämna de uppgifter som behövs för&lt;br&gt;kommunens tillsyn. Endast yrkesmässig verksamhet omfattas av&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten. I likhet med 8 e § första stycket 2 omfattas allt&lt;br&gt;annat avfall än hushållsavfall av bestämmelsen. Genom denna paragraf&lt;br&gt;tillsammans med den uppgiftsskyldighet som kan åläggas transportörerna&lt;br&gt;enligt 8 e § första stycket 2 far kommunerna in rapporter om avfalls&lt;br&gt;mängd, art och sammansättning etc. från alla led som hanterar avfall. På&lt;br&gt;detta sätt kan kommunerna fa en bild av flödena av avfall till och från&lt;br&gt;kommunen och därigenom en möjlighet att spåra illegala upplag. Inte&lt;br&gt;bara den som slutligt omhändertar avfall kan bli uppgiftskyldig med stöd&lt;br&gt;av bemyndigandet utan även den som ett mellanled hanterar avfall, t.ex.&lt;br&gt;certifierad demonterare, omfattas av pragrafen. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas i paragrafen att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsanktioner för den som bryter mot förbudet far föreskrivas i&lt;br&gt;samband med att bemyndigandet utnyttjas. I 23 § renhållningslagen finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet för tillsynsmyndigheten att besluta om förelägganden vid vite Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;för att framtvinga efterlevnaden av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 f första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket genom att yrkesmässigt eller annars i&lt;br&gt;större omfattning samla in och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 9 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med&lt;br&gt;stöd 8 e § första stycket 1, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 8 e § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör&lt;br&gt;sin skyldighet enligt 18 &amp;nbsp;§ andra stycket eller 19 § som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetsinne havare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar för gärning enligt första eller tredje stycket döms inte om&lt;br&gt;ansvar kan ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen har lagts till två nya punkter, 4 och 5. Punkten 4 innebär att&lt;br&gt;den som yrkesmässigt transporterar avfall trots att tillstånd härtill saknas&lt;br&gt;kan ådömas böter eller fängelse i högst sex månader. Slutligen har&lt;br&gt;punkten 5 tillkommit vilken innebär att även den som bryter mot&lt;br&gt;skyldighet att lämna avfall till transportör som har tillstånd eller är&lt;br&gt;anmäld vid den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna&lt;br&gt;straffas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Plan- och bygglagen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Minst tre veckor innan arbetena påbörjas skall byggherren göra en&lt;br&gt;anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärder som anges i 8 kap. 2 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de&lt;br&gt;bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess planlösning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler&lt;br&gt;eller anordningar för ventilation i byggnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som&lt;br&gt;omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 f&lt;br&gt;första stycket 4 eller 16 § 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsarbetena får påbörjas tidigare än som anges i första stycket&lt;br&gt;om byggnadsnämnden särskilt medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom två år&lt;br&gt;från dagen för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av byggnader eller delar av byggnader som inte är&lt;br&gt;komplementbyggnader, sådana ekonomibyggnader som avses i 8 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket eller sådana byggnader som avses i 8 kap. 10 § skall&lt;br&gt;anmälas till byggnadsnämnden (rivningsanmälan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första-tredje styckena om när anmälan skall göras,&lt;br&gt;när arbetena får påbörjas och när anmälan upphör att gälla skall&lt;br&gt;tillämpas också i fråga om rivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fjärde stycket har kravet på rivningsanmälan utökats till att gälla även&lt;br&gt;vid rivning av delar av byggnader. Vidare har en språklig justering gjorts&lt;br&gt;genom att ordet och har ersatts av ordet eller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a § Om det kan antas att det i samband med byggnadsåtgärder som&lt;br&gt;anges i 2 § första stycket 3-5 uppkommer rivningsmaterial som&lt;br&gt;innehåller sådant farligt avfall för vilket det gäller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser, får byggnadsnämnden inom en vecka från det att anmälan&lt;br&gt;kom in besluta att bygganmälan skall kompletteras med en rivningsplan&lt;br&gt;enligt 4 §. 1 sådana fall skall 12 § andra stycket tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innebär att en rivningsanmälan skall finnas även vid&lt;br&gt;så kallade utrivningar i samband med vissa byggnadsåtgärder, om man&lt;br&gt;kan förvänta sig att rivningsmaterialet kommer att innehålla farligt avfall.&lt;br&gt;I förordningen (1996:971) om farligt avfall finns föreskrifter om&lt;br&gt;hanteringen av farligt avfall. De byggnadsåtgärder som avses är sådana&lt;br&gt;ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de bärande delarna&lt;br&gt;eller som avsevärt påverkar dess planlösning, installation eller väsentlig&lt;br&gt;ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation i&lt;br&gt;byggnader samt installation eller väsentlig ändring av anordningar för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter. Det är&lt;br&gt;byggnadsnämnden som i varje särskilt fall skall besluta om en&lt;br&gt;bygganmälan skall kompletteras med en rivningsplan. Genom&lt;br&gt;hänvisningen till 12 § andra stycket framgår att rivningsarbetena inte får&lt;br&gt;påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt rivningsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Att skapa en utvecklad avfallshantering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I dag sker en positiv utveckling på avfallsområdet. Återvinningen ökar&lt;br&gt;och en ökad medvetenhet om avfallets miljöpåverkan skyndar på&lt;br&gt;utvecklingen mot renare produkter och varor. Men fler åtgärder behövs.&lt;br&gt;Aktionsplan avfall syftar till att föreslå konkreta mål och styrmedel för&lt;br&gt;ett säkrare omhändertagande av avfall. Målen tillsammans med nya&lt;br&gt;styrmedel bidrar till att höja ambitionsnivån inom avfallshantering.&lt;br&gt;Aktionsplanen är avgränsad till att i första hand bättre styra&lt;br&gt;avfallshanteringen, men naturligtvis också påverka uppkomsten av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktionsplan avfall fokuserar på både produktions- och&lt;br&gt;konsumtionsavfall. Den kompletterar på så sätt annat pågående&lt;br&gt;miljöarbete, det gäller t.ex. farligt avfall, utveckling av producentansvar,&lt;br&gt;begränsning av kemikalieanvändningen och efterbehandling av&lt;br&gt;förorenade områden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Problem aktionsplanen vill lösa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De enkelriktade flödena från konsumtion av varor till deponering av&lt;br&gt;avfall måste stoppas. Om priset för att ta hand om avfall bättre speglar&lt;br&gt;kostnaderna för miljöbelastningen kan behandlingsmetoderna utvecklas.&lt;br&gt;En bättre standard på deponiema driver i sin tur på förebyggande&lt;br&gt;insatser, minimering av avfall och utbyte av miljöfarliga ämnen samt&lt;br&gt;leder till att förutsättningarna för återvinning ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem är att farliga ämnen fortfarande byggs in i varor och&lt;br&gt;produkter. Avvecklingen av farliga ämnen måste därför fortsätta.&lt;br&gt;Dessutom behövs långsiktiga insamlingssystem för kasserade varor och&lt;br&gt;produkter som innehåller dessa ämnen, så att de kan tas om hand på rätt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att olika aktörer skall kunna agera måste färdriktningen anges&lt;br&gt;tydligt. Riksdagens övergripande mål anger vad vi måste åstadkomma,&lt;br&gt;men inte i vilken takt arbetet kan ske. Konkreta och tidsbestämda mål&lt;br&gt;behövs för att olika aktörer skall kunna omsätta dessa i ett konkret&lt;br&gt;miljöarbete. Dessutom behövs en tydlig ansvarsfördelning och&lt;br&gt;möjligheter att kontrollera och övervaka flödena av avfall i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Naturvårdsverkets förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utifrån en analys av avfall som miljö- och resursproblem och de olika&lt;br&gt;aktörernas syn på avfallsproblemen föreslår Naturvårdsverket följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nya Mål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens övergripande mål inom avfallsområdet är att;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen skall minimeras&lt;br&gt;främst genom åtgärder i produktionsledet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder i både produktions-&lt;br&gt;och konsumtionsledet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• avfall som uppkommer skall återanvändas eller i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall&lt;br&gt;som inte kan återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom finns målen att allt avfall till förbränning eller deponering&lt;br&gt;skall vara sorterat och att utformningen av framtidens avfallshantering&lt;br&gt;inte skall bindas vid en enda teknisk lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som komplement till riksdagens mål föreslår Naturvårdsverket som nytt&lt;br&gt;övergripande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• att hantering och omhändertagande av avfall skall ske på ett sådant&lt;br&gt;sätt att negativa effekter på miljön och arbetsmiljö undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslår Naturvårdsverket följande nya delmål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ett bättre omhändertagande av avfall skall uppnås genom att avfallet&lt;br&gt;sorteras. Sorteringen bör ske redan vid källan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Före år 2000 skall avfallsproducerande verksamheter ha fatt ökad&lt;br&gt;kunskap om mängder, flöden och avfallsminskande åtgärder, genom&lt;br&gt;utnyttjande av interna avfallsplaner och miljöstymingsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Före år 2000 skall kunskapsnivån hos konsumenterna ha ökat om&lt;br&gt;konsumtionens betydelse för avfallshanteringen genom information&lt;br&gt;och utbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Uppkomna mängder produktionsavfall (exklusive gruvavfall) skall&lt;br&gt;senast år 2010 ha minskat med i genomsnitt 10 % i jämförelse med år&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Senast år 2005 skall totala mängden deponerat produktionsavfall,&lt;br&gt;exklusive gruvindustrinsavfall, ha minskat med hälften jämfört med år&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Deponerade mängder konsumtionsavfall (hushållsavfall, icke&lt;br&gt;branschspecifikt avfall, bygg- och rivningsavfall) skall minska med&lt;br&gt;50% till år 2000 och 70% till år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organiskt avfall skall inte deponeras efter år 2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Senast år 2005 skall samtliga deponier uppfylla högt ställda miljökrav&lt;br&gt;och nått en enhetlig standard.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtgärder for att nå målen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att nå dessa mål föreslår Naturvårdsverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bättre standard på omhändertagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om förbud,&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet för att skydda miljön och hälsa, så att minsta&lt;br&gt;olägenhet uppstår och så att avfallets resurser tas tillvara på bästa sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En föreskrift för deponering som innebär krav på klassindelning,&lt;br&gt;förbud mot deponering av bland annat organiskt avfall,&lt;br&gt;avslutningsplan och avsättning av medel för avslutningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att tillstånd för deponier tidsbegränsas.&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår att regeringen, i enlighet med förslag i&lt;br&gt;miljöbalksutredningen (SOU 1996:103, 18 kapitel, 1 §) och EUs&lt;br&gt;grundvattendirektiv 80/68/EG far meddela föreskrifter om&lt;br&gt;tidsbegränsning av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att regeringen medger att verkets förslag till&lt;br&gt;Allmänna råd för deponering ges ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfall skall styras till rätt omhändertagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att ett bemyndigande införs för verket att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vilken metod för behandling av avfall som&lt;br&gt;skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att närmare kriterier och exempellistor&lt;br&gt;behöver utformas för avfall till olika omhändertagandemetoder såsom&lt;br&gt;deponering, förbränning och olika typer av utnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår en föreskrift om sortering. Föreskriften&lt;br&gt;föreslås träda i kraft år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att en deponiskatt behövs och att en sådan&lt;br&gt;skatt skall styra mot bättre resursutnyttjande och mot att hanteringen&lt;br&gt;förbättras, t.ex. genom materialåtervinning, förbränning med&lt;br&gt;energiutnyttjande och biologisk behandling. Verket anser att skatten i&lt;br&gt;framtiden bör kunna differentieras och utvidgas till att omfatta även&lt;br&gt;förbränning av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydligare roller och ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att ansvarsförhållandena för producentansvaret&lt;br&gt;bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att ett lagstadgat samrådsförfarande införs, i&lt;br&gt;enlighet med verkets förslag i utredningen Producentansvar - det&lt;br&gt;första steget, rapport nr 4518.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att kommunernas möjlighet till utökat&lt;br&gt;renhållningsansvar kan avvecklas i takt med införandet av&lt;br&gt;producentansvaret. Avvecklingen av möjligheten till utökat ansvar för&lt;br&gt;farligt avfall kan ske när kontrollsystemet för farligt avfall varit i kraft&lt;br&gt;en tid, dock senast år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv tillsyn och ökad kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att tillståndsplikten för avfallstransporter&lt;br&gt;utökas till att omfatta alla yrkesmässiga transporter av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• För verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt, t.ex. handlare&lt;br&gt;och mäklare, föreslås ett registreringsförfarande. Länsstyrelserna&lt;br&gt;föreslås handlägga tillstånd och registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att de som lämnar, transporterar och på&lt;br&gt;annat sätt hanterar avfall skall vara skyldiga att lämna uppgifter om&lt;br&gt;avfallets mängd, art och ursprung i syfte att underlätta uppföljning och&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår att kommunerna skall kunna ta ut en avgift&lt;br&gt;för tillsyn över transporter, insamling, bortskaffande eller återvinning&lt;br&gt;av avfall för annans räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre planering och ett utökat samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket avser att utarbeta nationella avfallsplaner för farligt&lt;br&gt;avfall och gränsöverskridande transporter av avfall. Aktionsplan avfall&lt;br&gt;utgör en nationell avfallsplan när det gäller konsumtions- och&lt;br&gt;produktionsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den kommunala avfallsplaneringen bör behållas i nuvarande form.&lt;br&gt;Naturvårdsverket kommer att utarbeta ett allmänt råd om uppföljning&lt;br&gt;av kommunala avfallsplaner till stöd för länsstyrelsernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad kunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad kunskap om avfallsfrågornas miljöeffekter behövs om vår&lt;br&gt;produktion och konsumtion skall kunna påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• För att höja denna kunskap avser verket att initiera ett samarbete med&lt;br&gt;olika branschorganisationer i syfte att öka företagens användning av&lt;br&gt;interna avfallsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• För att öka kunskapen hos konsumenter om sambandet mellan&lt;br&gt;konsumtion och avfallshantering avser Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Konsumentverket att starta ytterligare samarbetsprojekt kring&lt;br&gt;konsumtion och miljö, där avfallsfrågor ingår som en del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket uppmärksammar även behovet av ökade resurser till&lt;br&gt;forskning. Forskning behövs om naturvetenskapliga, tekniska,&lt;br&gt;samhälls- och beteendevetenskapliga förutsättningar om&lt;br&gt;omställningen till ett uthålligare samhälle skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enhetliga begrepp och bättre statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att EUs definition av begreppet avfall bör&lt;br&gt;införas i svensk lagstiftning. Den definitionen lyder: Avfall är varje&lt;br&gt;föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i&lt;br&gt;bilaga 1 och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är&lt;br&gt;skyldig att göra sig av med. (Bilaga 1 är en lista över olika&lt;br&gt;avfallskategorier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att den nationella avfallsstatistiken måste&lt;br&gt;förbättras. Verket har inlett ett arbete med att förbättra&lt;br&gt;avfallsstatistiken. Detta arbete skall redovisas 15 oktober 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av resultaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket anser att det är viktigt att följa upp de mål och&lt;br&gt;förslag till styrmedel som föreslås i aktionsplanen. Uppföljning bör&lt;br&gt;ske åren 2000 och 2005.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till ny lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De förslag som Naturvårdsverket föreslår kräver att riksdagen och&lt;br&gt;regeringen inför följande ändringar i befintlig lagstiftning (alternativt&lt;br&gt;införas i den nya miljöbalken).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändring i renhållningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• Bemyndigande för kommunerna att kunna ta ut avgift för&lt;br&gt;tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändring i miljöskyddslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer om rätt att meddela föreskrifter om förbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet för att skydda miljön och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentar. Ett bemyndigande enligt följande krävs för att&lt;br&gt;Naturvårdsverket skall kunna ställa krav på deponering enligt förslag i&lt;br&gt;Aktionsplan avfall. Motsvarande bestämmelse föreslås i förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk (SOU 1996:103, kapitel 10,5§).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ny förordning om avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår en ny förordning om avfall kopplad till&lt;br&gt;renhållningslagen eller miljöbalken, som skall ersätta nuvarande&lt;br&gt;renhållningsförordning (1990:984).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• I förordningen föreslås bl.a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ett bemyndigande för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;försiktighetsmått som behövs för att vid deponering av avfall skydda&lt;br&gt;hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ett bemyndigande för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;vilken metod för behandling av olika slag av avfall som skall väljas.&lt;br&gt;Motsvarande förslag finns i förslag till miljöbalk (SOU 1996:103,&lt;br&gt;kapitel 15, 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ett bemyndigande för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om att&lt;br&gt;vissa slag av avfall skall hållas skilda från annat avfall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nya föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår en föreskrift om sortering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Avfall skall sorteras i brännbar fraktion och i en deponirest.&lt;br&gt;Sorteringen kan sedan utvecklas till ytterligare en fraktion för&lt;br&gt;biologisk behandling, när sådan behandlingsmöjlighet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Naturvårdsverket föreslår en föreskrift om deponering med nya krav&lt;br&gt;som skall leda till att standarden på deponier höjs och blir enhetlig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsekvenser av förslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har bedömt konsekvenserna av förlag och åtgärder.&lt;br&gt;Sammantaget konstaterar Naturvårdsverket att de positiva effekterna av&lt;br&gt;de föreslagna målen och styrmedlen i ett långsiktigt perspektiv överväger&lt;br&gt;de negativa effekter och kostnader som kan förväntas uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av föreslagna åtgärder är att kostnaden för&lt;br&gt;avfallshanteringen kommer att öka, i synnerhet för deponering, till följd&lt;br&gt;av ökade miljöskyddsåtgärder och deponiskatt. Denna kostnad kommer&lt;br&gt;sammantaget att innebära en ökning med 60-120 % av dagen kostnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroende på avfallsslag och miljöstandard på deponier, vilket innebär en&lt;br&gt;kostnadsnivå motsvarande den för central biologisk behandling och&lt;br&gt;förbränning av avfall. Mängden avfall till deponier minskar till förmån&lt;br&gt;för återvinning och andra behandlingsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen leder till att de negativa miljöeffekterna i form av utsläpp av&lt;br&gt;miljöskadliga ämnen till omgivningen, till följd av deponering, minskar i&lt;br&gt;ett långsiktigt perspektiv genom ökade miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser, Statens naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta Hovrätt, Statens geotekniska institut (SGI), Statistiska&lt;br&gt;centralbyrån (SCB), Statskontoret, Ekologiska institutionen vid Lunds&lt;br&gt;universitet, Jordbruksverket, Arbetslivsinstitutet. Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;(ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),&lt;br&gt;Konkurrensverket, Boverket, Jemkontoret, Konsumentverket,&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd. Kemikalieinspektionen (Kemi),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Värnamo&lt;br&gt;kommun, Markaryds kommun, Olofströms kommun, Arvika kommun,&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet (KF),&lt;br&gt;AB Skogsindustrierna i Sverige, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Sveriges arbetsgivareförening (SAF), Byggsektorns Kretsloppsråd,&lt;br&gt;Svenska Fjärrvärmeföreningen. Göteborgs-regionens Avfalls AB&lt;br&gt;(GRAAB), Hyresgästernas riksförbund, ICA Handlarnas AB,&lt;br&gt;Kemikontoret, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Nordvästra Skånes&lt;br&gt;Renhållnings AB, Ragn-Sells AB, Renhållningsverksföreningen (RVF),&lt;br&gt;Skånes Naturvårdsförbund, Stor-Stockholms Energi AB, Svenska&lt;br&gt;Förpackningsinsamlingen AB, Svenska Åkeri förbundet (SÅ), Sveriges&lt;br&gt;Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Verkstadsindustrier,&lt;br&gt;Vatten och Avloppsverksföreningen (VAV), Villaägarnas riksförbund,&lt;br&gt;Västmanlands Avfalls AB (Vafab).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra&lt;br&gt;sig:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL),&lt;br&gt;Sollentuna kommun, Naturskyddsföreningen, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Boliden Mineral AB, Dagab AB, Greenpeace,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftverksföreningen, Mo och Domsjö AB, Perstorp AB samt WMI&lt;br&gt;Sellbergs AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagförslag, Statens naturvårdsverks rapport Aktionsplan Avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår ett tillägg till miljöskyddslagen med en paragraf 5&lt;br&gt;b:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om det&lt;br&gt;framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, beträffande&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder,&lt;br&gt;begränsningar och andra försiktighetsmått som behövs för att skydda miljön&lt;br&gt;och hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka resurserna för tillsynsverksamhet föreslår Naturvårdsverket ett&lt;br&gt;tillägg till renhållningslagen så att avgifter kan tas ut för tillsyn av den som&lt;br&gt;transporterar avfall på väg. eller ombesörjer bortskaffande eller återvinning&lt;br&gt;för någon annans räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 b § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande, kommunerna, får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att kommunen får ta avgift för tillsynsverksamhet&lt;br&gt;som den kommunala tillsynsmyndigheten utövar enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverks sammanfattning och slutsatser av&lt;br&gt;rapporten Kapaciteten for forbränning av organiskt avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har lämnat förslag till ett antal mål och åtgärder för att&lt;br&gt;styra bort flöden av organiskt avfall från deponering. Förslagen innebär&lt;br&gt;bl.a. förbud mot organiskt avfall på deponiema efter år 2005, krav att&lt;br&gt;minska mängderna deponerat konsumtionsavfall samt krav på utsortering&lt;br&gt;av brännbart avfall. Dessa förslag tillsammans med en deponiskatt&lt;br&gt;kommer att minska mängden avfall som deponeras. Målen och&lt;br&gt;styrmedlen är nödvändiga för att fa till stånd ett bättre resursutnyttjande&lt;br&gt;och en från miljöskyddssynpunkt bättre hantering av avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsumtionsavfall som år 2005 inte längre deponeras kommer att&lt;br&gt;behöva tas om hand genom andra metoder, företrädesvis&lt;br&gt;materialåtervinning, biologisk behandling eller förbränning.&lt;br&gt;Naturvårdsverket uppskattar att det totala energiinnehållet i det avfall&lt;br&gt;som behöver tas om hand genom energiutvinning uppgår till 8-9 TWh, en&lt;br&gt;uppskattning som på grund av osäkerheten i avfallsstatistiken är relativt&lt;br&gt;grov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det biologiskt lättnedbrytbara avfallet uppgår detta till&lt;br&gt;cirka 1,2 miljoner ton i hushållsavfallet och cirka 0,2 miljoner ton i park-&lt;br&gt;och trädgårdsavfallet. Hur stor del av detta som kommer att kunna&lt;br&gt;behandlas med biologiska metoder beror bl.a. på tillgång till&lt;br&gt;behandlingsteknik. I dag är den biologiska behandlingen inte tillräckligt&lt;br&gt;utbyggd för att kunna hantera den totala mängden biologiskt&lt;br&gt;lättnedbrytbart avfall. En viss utbyggnad av behandlingskapaciteten för&lt;br&gt;detta avfall har påbörjats och flera kommuner har aviserat att planer finns&lt;br&gt;för ytterligare utbyggnad. Med tydliga signaler om förbud mot&lt;br&gt;deponering av det biologiskt lättnedbrytbara avfallet samt ökade&lt;br&gt;deponeringskostnader bör förutsättningarna för en utbyggnad förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialåtervinning av avfall kommer sannolikt att öka när&lt;br&gt;producentansvar införs för fler varugrupper och branscher samtidigt som&lt;br&gt;kraven på producenterna skärps och marknaden förändras. Den takt som&lt;br&gt;materialåtervinningen kommer att byggas ut i kommer också att inverka&lt;br&gt;på vilka mängder som blir föremål för förbränning med energiutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbränningskapaciteten i våra svenska avfallsförbränningsanläggningar&lt;br&gt;uppgår till cirka 6 TWh, varav cirka 5 TWh utnyttjas i dag. Det totala&lt;br&gt;energiinnehållet i allt konsumtionsavfall som i dag förbränns och&lt;br&gt;deponeras är cirka 15 TWh. Trots att stora mängder förväntas gå till&lt;br&gt;materialåtervinning respektive biologisk behandling år 2005 kommer&lt;br&gt;förbränningskapaciteten inte att räcka. Vilka förutsättningarna är för att&lt;br&gt;uppföra nya avfallsförbränningsanläggningar är i dagsläget oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framkomlig väg för att utöka förbränningskapaciteten är att utnyttja&lt;br&gt;fastbränslepannor för utsorterade bränslefraktioner ur olika avfallsslag i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högre grad än vad som sker i dag. Verket bedömer att det är möjligt att,&lt;br&gt;särskilt ur bygg- och rivningsavfallet respektive industriavfallet, sortera&lt;br&gt;ut lämpliga bränslefraktioner. Hur stora volymer det kan bli frågan om&lt;br&gt;har vi i dag inte underlag för att säkert bedöma. Faktorer av betydelse är,&lt;br&gt;förutom de tekniska och ekonomiska förutsättningarna och viljan att&lt;br&gt;utnyttja detta avfallsbränsle, vilka krav som från miljöskyddssynpunkt&lt;br&gt;ställs på bränslekvalitet och förbränningsanläggningar. Den tillgängliga&lt;br&gt;förbränningskapaciteten, utifrån teknisk synpunkt, i fastbränslepannor&lt;br&gt;med kvalificerad reningsutrustning, uppskattas till ca 7 TWh och bör&lt;br&gt;således kunna täcka erforderligt behov. Investeringar i form av&lt;br&gt;sorterings- och bränsleberedningsutrustning m.m. måste dock göras och&lt;br&gt;erforderliga tillstånd måste erhållas innan denna kapacitet kan tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förekommer införsel av avfall som t.ex. rivningsflis och&lt;br&gt;utsorterade fraktioner av plast och papper till fastbränsleanläggningar och&lt;br&gt;något avfallsvärmeverk i Sverige från övriga Europa, främst Tyskland&lt;br&gt;och Nederländerna. Statistik saknas för icke anmälningspliktigt avfall&lt;br&gt;som förs in till Sverige. Med det underlag som finns i dag gör verket den&lt;br&gt;bedömningen att de typer av avfall som förs in till Sverige är av samma&lt;br&gt;kvalitet som de svenska avfallsslag som är aktuella för energiutvinning i&lt;br&gt;fastbränsleanläggningar. En tendens till ökning av införseln har dock&lt;br&gt;noterats för de avfallsslag som är anmälningspliktiga. En ambition i&lt;br&gt;samhället att öka biobränsleanvändningen samt en tillgång till billigt&lt;br&gt;utländskt avfall är faktorer som kan bidra till en fortsatt ökad införsel.&lt;br&gt;Med de förslag som redovisas i Aktionsplan Avfall samt av&lt;br&gt;Deponiskatteutredningen kommer det att bli avsevärt dyrare att deponera&lt;br&gt;avfall i Sverige, vilket i gengäld motverkar en ökad införsel. Verket anser&lt;br&gt;mot denna bakgrund att införseln av avfall till energiutvinning inte nu&lt;br&gt;behöver regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår för närvarande en diskussion inom EU där enskilda&lt;br&gt;medlemsländer önskar utsträcka anmälningsplikten till flera avfallsslag&lt;br&gt;för att bättre kunna reglera gränsöverskridande transporter. Frågan om att&lt;br&gt;kunna reglera transporterna av dessa icke anmälningspliktiga avfall anser&lt;br&gt;verket dock vara av underordnad betydelse i förhållande till behovet av&lt;br&gt;att ha gemensamma regler inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att motsätta sig införsel av anmälningspliktigt avfall till&lt;br&gt;återvinning är dock begränsad. Det finns en möjlighet att från fall till fall&lt;br&gt;motsätta sig införsel om de mål inom avfallsområdet, som fastställts i&lt;br&gt;nationella eller lokala planer för avfallshanteringen, inte kan uppnås. Ett&lt;br&gt;sådant exempel skulle kunna vara om inhemskt avfall deponeras i stället&lt;br&gt;för förbränns till förmån för utländskt avfall. Som tidigare framhållits&lt;br&gt;anser Naturvårdsverket att denna situation inte föreligger idag. Vi bör&lt;br&gt;dock framöver följa upp om inhemskt brännbart avfall deponeras i stället&lt;br&gt;för förbränns till förmån för avfall utifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med att låta anmälningsplikten omfatta fler avfallsslag kan vara&lt;br&gt;att det avfall som förs in bättre kan kontrolleras. I Aktionsplan Avfall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår dock Naturvårdsverket att aktörer som samlar in eller Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;transporterar avfall eller för annans räkning ombesörjer bortskaffande Bilaga 4&lt;br&gt;eller återvinning av avfall (t.ex. handlare och mäklare) skall registreras&lt;br&gt;hos länsstyrelsen om dessa inte redan omfattas av tillståndsplikt enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen eller renhållningslagen. Enligt EU:s&lt;br&gt;transportförordning skall dessutom transporter av anmälningspliktigt&lt;br&gt;avfall åtföljas av uppgifter om bl.a. avfallsslag och mängder. Verket&lt;br&gt;avser vidare att under kommande år utveckla ett system för bättre&lt;br&gt;framtida avfallsstatistik i Sverige. Verket vill därtill åter framhålla vikten&lt;br&gt;av att förbättra tillsynen inom avfallsområdet. Detta har framförts såväl i&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall som Deponiskatteutredningen samt i ett flertal&lt;br&gt;remissvar på dessa utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bedömer Naturvårdsverket att det varken i dagsläget&lt;br&gt;eller år 2005 finns tillräckligt med avfallsförbränningskapacitet för&lt;br&gt;organiskt avfall i Sverige. Med fastbränsleanläggningama som ett&lt;br&gt;komplement bör vi dock kapacitetsmässigt klara den avfallsmängd som&lt;br&gt;skall förbrännas i stället för att hamna på deponi. Från miljösynpunkt är&lt;br&gt;det viktigt att gränsen blir klargjord mellan vilka avfallsslag som bör&lt;br&gt;förbrännas i avfallsförbränningsanläggningar och vilka som kan&lt;br&gt;accepteras i fastbränslepannor blir klargjord. Naturvårdsverket har i&lt;br&gt;Aktionsplan Avfall föreslagit bemyndiganden som ger verket möjlighet&lt;br&gt;att meddela erforderliga föreskrifter, men avser att oberoende härav ta&lt;br&gt;fram en vägledning i samverkan med länsstyrelserna och branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av redovisade bedömningar anser verket vidare att det från&lt;br&gt;miljösynpunkt är viktigt att avvecklingen av deponeringen av organiskt&lt;br&gt;avfall ej sker i för hög takt i förhållande till den förväntade&lt;br&gt;kapacitetsutbyggnaden av biologisk behandling och materialåtervinning.&lt;br&gt;En alltför snabb avveckling av deponeringen innebär risk för att&lt;br&gt;alternativen till förbränning inte far en chans att etableras och att därmed&lt;br&gt;organiskt avfall i alltför hög grad styrs till förbränning. Naturvårdsverket&lt;br&gt;anser att det i Aktionsplan Avfall föreslagna slutåret, år 2005, för&lt;br&gt;avveckling av deponering av organiskt avfall bör ligga fast. Däremot&lt;br&gt;föreslår verket att den föreslagna tidpunkten för när en&lt;br&gt;sorteringsföreskrift, och därmed kopplat krav på att inte deponera den&lt;br&gt;utsorterade fraktionen, bör träda i kraft först år 2002, d.v.s. två år senare&lt;br&gt;än vad som angavs i Aktionsplan Avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverks sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Vad ska vi göra med PVC-Avfallet?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att bl.a. föreslå ett&lt;br&gt;miljöriktigt omhändertagande av uttjänta PVC-produkter.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen fick samtidigt i uppdrag att bl.a. föreslå åtgärder&lt;br&gt;för att minimera risker m.m. med olika tillsatser till PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år uppkommer ca 40 000 ton PVC-avfall. Av detta deponeras ca 28&lt;br&gt;000 ton och ca 12 000 ton förbränns med energiutvinning. Idag sker&lt;br&gt;ingen återanvändning eller materialåtervinning av uttjänta PVC-&lt;br&gt;produkter i Sverige, men mer än 7 500 ton PVC materialåtervinns från&lt;br&gt;produktionsspill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det uppkomna PVC-avfallet återfinns dryga 70%, eller ca 29 000 ton,&lt;br&gt;inom produktgrupper med existerande eller kommande producentansvar&lt;br&gt;(förpackningar, bygg, elektr(on)iska produkter och bilar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till miljöriktigt omhändertagande av PVC-produktet som tjänat ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att bästa omhändertagande av uttjänta PVC-&lt;br&gt;produkter, liksom för andra termoplaster, i första hand är återanvändning&lt;br&gt;och materialåtervinning, i andra hand förbränning med energiutvinning. I&lt;br&gt;sista hand så ska PVC läggas på deponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån dagens kunskap bedömer Naturvårdsverket att det&lt;br&gt;omhändertagande av PVC-avfall som förekommer idag, dvs. deponering&lt;br&gt;och förbränning med energiutvinning, även i fortsättningen kan&lt;br&gt;accepteras från miljösynpunkt. Men det är bättre både från resurs- och&lt;br&gt;miljösynpunkt att återanvända och materialåtervinna PVC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av förutsättningarna för återanvändning, materialåtervinning,&lt;br&gt;förbränning och deponering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för återanvändning och materialåtervinning av PVC-&lt;br&gt;produkter finns främst inom bygg- och anläggningsbranschen (t.ex. rör&lt;br&gt;och golv), men finns även inom andra produktgrupper. För att system för&lt;br&gt;återanvändning och materialåtervinning ska kunna fungera är det viktigt&lt;br&gt;med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska drivkrafter, exempelvis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kostnadseffektiv logistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det blir dyrare att deponera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att jungfrulig råvara blir dyrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning eller frivilliga åtaganden, exempelvis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- återtagningsgaranti för förbrukade produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att krav på kvalitet och säkerhet uppfylls, exempelvis:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fungerande källsortering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- god kontroll på ev. miljöstörande tillsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bedömer mot bakgrund av Kemi’ riskanalys att det är&lt;br&gt;acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt att återanvända produkter eller&lt;br&gt;att bearbeta och använda produkter av återvunnet material av PVC med&lt;br&gt;de miljöstörande tillsatser som har utpekats. Bly och tennorganiska&lt;br&gt;föreningar som kan finnas i stabilisatorer i PVC ligger hårt fast i&lt;br&gt;materialet och läcker inte ut. Mjukgörare, t.ex. ftalater, ligger inte lika&lt;br&gt;fast i materialet och vid bearbetning avgår en del vid de förhöjda&lt;br&gt;temperaturer som då råder. Vid viss typ av tillverkning bör&lt;br&gt;reningsutrustning installeras. Risk för spridning av ftalater vid&lt;br&gt;materialåtervinning av mjukgjord PVC bedöms därför vara försumbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvunnet material ersätter nyråvara, varför den totala belastningen av&lt;br&gt;exempelvis ftalater inte påverkas specifikt. Beträffande bedömning av&lt;br&gt;plastadditiven se Kemikalieinspektionens redovisning av sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för förbränning av PVC-avfall är väl kända. PVC&lt;br&gt;bidrar med ca hälften av det klor som tillförs&lt;br&gt;avfallsförbränningsanläggningama och med mindre mängder bly. PVC&lt;br&gt;bidrar också till att höja bränslevärdet på avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den klorlast som avfallsförbränningsanläggningama har idag innebär att&lt;br&gt;andra betingelser är av klart överordnad betydelse för dioxinbildningen.&lt;br&gt;En minskning av PVC-halten i avfallet kommer därför inte att förändra&lt;br&gt;utsläppsmängden av dioxiner i rökgaserna, eller minska dioxinhalten i&lt;br&gt;restprodukterna från rökgasreningsansläggningar i någon märkbar grad.&lt;br&gt;Först om allt PVC-avfall som uppkommer skulle förbrännas, dvs. ca 40&lt;br&gt;000 ton per år, kommer man upp i den nivå då klorlasten kan leda till&lt;br&gt;ökad dioxinbildning. Samtidigt har vi en utveckling som går mot ökad&lt;br&gt;separat hantering av matavfall genom kompostering och rötning, och&lt;br&gt;därmed en minskad klorbelastning i våra förbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för deponering av PVC-avfall är inte helt kända.&lt;br&gt;Kunskapen om de processer som sker i deponier i allmänhet och vad som&lt;br&gt;händer specifikt med PVC i deponier är begränsad. Sannolikt sker&lt;br&gt;nedbrytning av PVC mycket långsamt under de förhållanden som&lt;br&gt;normalt råder i deponier. Dagens kunskap tyder på att emissionerna från&lt;br&gt;deponerad PVC kommer att vara mycket små i förhållande till övriga&lt;br&gt;emissioner från deponier om deponeringen sker på ett miljöriktigt sätt.&lt;br&gt;Ett europeiskt forskningsprojekt, där svenska forskargrupper deltar,&lt;br&gt;pågår och kommer att öka kunskapen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att styra uttjänta varor och produkter av PVC till lämplig&lt;br&gt;behandlingsmetod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för befintligt (förpackningar) och planerade producentansvar&lt;br&gt;(bygg, bilar och elektr(on)iska produkter) kan föreskrivas närmare krav&lt;br&gt;på visst omhändertagande. Naturvårdsverket anser att PVC varken miljö-&lt;br&gt;eller mängdmässigt motiverar en separat avfallsbehandling för&lt;br&gt;närvarande. En höjd ambition inom kretsloppsarbetet kan komma att&lt;br&gt;motivera en styrning mot ökad återanvändning och materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömning av miljöeffekterna av konventionell deponering av PVC-&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponering på det sätt som varit vanligast förekommande hittills i&lt;br&gt;Sverige innebär deponering med begränsade krav på skyddsåtgärder och&lt;br&gt;med små möjligheter till en ändamålsenlig kontroll av verksamheten.&lt;br&gt;Denna typ av deponering anser Naturvårdsverket inte är acceptabel från&lt;br&gt;miljösynpunkt med tanke på den stora föroreningspotential som finns i&lt;br&gt;deponiema. Naturvårdsverket utarbetar därför ett allmänt råd för&lt;br&gt;deponering som innebär ökade krav och en uppstyming av&lt;br&gt;deponeringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta avfall innebär vissa långsiktiga risker för hälsa och miljö, det&lt;br&gt;gäller också PVC med sitt föroreningsinnehåll. Kunskapen är fortfarande&lt;br&gt;begränsad om spridning av mjukgörare, stabilisatorer och eventuella&lt;br&gt;nedbrytningsprodukter. Från miljösynpunkt måste således samma krav&lt;br&gt;ställas på deponering av PVC som på andra avfall. Dagens kunskap tyder&lt;br&gt;på att emissionerna från deponerad PVC inte utgör något stort&lt;br&gt;miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser, Statens Naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;Vad ska vi göra med PVC-avfallet?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB),&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Apoteksbolaget, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån&lt;br&gt;(SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Kungl. Tekniska Högskolan (KTH),&lt;br&gt;Högskolan i Luleå, Chalmers Tekniska Högskola, Statens livsmedelsverk&lt;br&gt;(SLV), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Boverket,&lt;br&gt;Byggforskningsrådet (BFR), SIS-Standardiseringen i Sverige, Institutet&lt;br&gt;för fiber- och polymerteknologi, Konsumentverket (KOV), Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Göteborgs och Bohus län, Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen (Kemi), Stenungsunds kommun, Kungliga&lt;br&gt;Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Kooperativa&lt;br&gt;Förbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Ciba Geigy, Golvbranschens Riksorganisation, Greenpeace,&lt;br&gt;Hydro Plast AB, ICA, Industrins Byggmaterialgrupp, Kemikontoret&lt;br&gt;Läkemedelsindustrins branschorganisationer, Neste Oxo AB, Nordiska&lt;br&gt;Plaströrsgruppen, Plast- och kemibranschema, Svensk&lt;br&gt;Plastindustriförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har beretts tillfälle, men avstått från att yttra&lt;br&gt;sig:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll&lt;br&gt;(SWEDAC), Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforskning,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Byggsektorns kretsloppsråd, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Plastfabrikanter, Grossistförbundet Svensk Handel, Miljöföbundet,&lt;br&gt;Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Sveriges Färgfabrikanters&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverks &amp;nbsp;&amp;nbsp;sammanfattning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rapporten Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontorspapper — Materialflöden i samhället &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns det två förordningar som föreskriver&lt;br&gt;producentansvar för returpapper. Förordningen om producentansvar för&lt;br&gt;förpackningar (SFS 1994:1236) reglerar bl.a. förpackningar av papper&lt;br&gt;och kartong samt wellpapp. Förordningen om producentansvar för&lt;br&gt;returpapper (SFS 1994:1205) reglerar returpapper av tidningar,&lt;br&gt;tidskrifter, kataloger, reklambroschyrer och andra liknande produkter.&lt;br&gt;Båda förordningarna träder i kraft den 1 oktober 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket och skogsindustrin har gjort tolkningen att allt&lt;br&gt;trähaltigt tryckpapper, såväl tidningspapper som annat trähaltigt&lt;br&gt;tryckpapper, omfattas av förordning om producentansvar för returpapper.&lt;br&gt;Skälet är att tidningar, tidskrifter, kataloger och reklambroschyrer&lt;br&gt;huvudsakligen utgörs av trähaltigt papper. En annan anledning är att&lt;br&gt;skogsindustrins statistik om papperskonsumtion och insamling är baserad&lt;br&gt;på en uppdelning av papper i träfritt papper, trähaltigt papper och olika&lt;br&gt;förpackningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande två förordningar innebär att av det returpapper som är möjligt&lt;br&gt;att samla in och återvinna är det endast träfritt och lätt trähaltigt&lt;br&gt;tryckpapper som inte regleras genom producentansvar. Träfritt eller lätt&lt;br&gt;trähaltigt tryckpapper kallas för finpapper. Finpapper används&lt;br&gt;huvudsakligen för tillverkning av kopieringspapper, datalistor,&lt;br&gt;blanketter, böcker, skrivpapper, reklamtryck och kuvert. Dessa&lt;br&gt;pappersprodukter används i stor utsträckning på kontor. Finpapper&lt;br&gt;används också för olika typer av säkerhetspapper. I denna rapport kallas&lt;br&gt;finpapper även för kontorspapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala papperskonsumtionen i Sverige 1995 var ca. 2 miljoner ton.&lt;br&gt;Konsumtionen av finpapper var 340 000 ton. Av detta (d.v.s. finpapper)&lt;br&gt;insamlades 152 000 ton inkl, produktionsspill och överexemplar.&lt;br&gt;Insamlingsgraden vad avser s.k. &amp;quot;post-consumer&amp;quot;, d.v.s. exkl.&lt;br&gt;produktionsspill och överexemplar, har av branschen uppskattats&lt;br&gt;preliminärt till 37 % för 1995. Ungefär hälften av det insamlade&lt;br&gt;kontorspapperet exporterades eftersom det saknades kapacitet att&lt;br&gt;materialåtervinna hela mängden i Sverige. I Sverige har det insamlade&lt;br&gt;kontorspapperet använts för att tillverka papper eller kartong.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av Naturvårdsverkets enkätundersökning att 73 % av de ca&lt;br&gt;2000 undersökta arbetsplatserna har kontorspappersinsamling. En&lt;br&gt;jämförelse mellan denna siffra och insamlingsgraden för kontorspapper&lt;br&gt;tyder på att en hel del kontorspapper inte insamlas på de kontor som&lt;br&gt;bedriver insamling. En viktig anledning till detta är troligen att vissa&lt;br&gt;produkter av finpapper, t.ex. kuvert med plastfönster eller självhäftande&lt;br&gt;lim och etiketter, är utformade på så sätt att insamling och&lt;br&gt;materialåtervinning försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamling av kontorspapper finansieras av företagen som deltar i&lt;br&gt;pappersinsamlingen och returpappersbruken. Engagemanget för&lt;br&gt;insamling av kontorspapper är stort bland kontoren. De flesta kontoren&lt;br&gt;bedriver returpappersinsamling av miljöskäl. Insamling av returpapper&lt;br&gt;förenklar kontorens sophantering. Skärpta krav på hantering och&lt;br&gt;deponering av avfall samt ev. införande av deponiskatt skapar ytterligare&lt;br&gt;incitament för kontoren att insamla returpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deponering av returpapper bör upphöra. Det finns miljömässiga skäl till&lt;br&gt;insamling och materialåtervinning av returpapper. Materialåtervinning av&lt;br&gt;returpapper är också motiverad med hänsyn till hushållning med&lt;br&gt;naturresurser. Returpapper som är av bra kvalitet bör samlas in för&lt;br&gt;materialåtervinning medan resten bör förbrännas med energiutvinning.&lt;br&gt;Detta innebär att återvinning av returpapper även i framtiden kommer att&lt;br&gt;vara en kombination av materialåtervinning och förbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår ökade insatser inom bl.a. följande områden för&lt;br&gt;att åstadkomma en högre grad av insamling och återvinning av&lt;br&gt;kontorspapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— miljöanpassning av pappersprodukter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— samarbete mellan tillverkare av papper, tryckerier samt tillverkare av&lt;br&gt;tryckfarger och tryckutrustningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— miljöanpassning av kontorens upphandling av pappersprodukter,&lt;br&gt;kopiatorer och skrivare m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— information till kontoren om källsortering, insamling och återvinning&lt;br&gt;av kontorspapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utveckling och utvidgning av insamlingssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ökning av kapaciteten för materialåtervinning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har haft överläggningar med representanter från&lt;br&gt;branschorganisationen Skogsindustrierna, finpapperstillverkama,&lt;br&gt;pappersbrukens inköpsbolag för returpapper och Grafiska Företagens&lt;br&gt;Förbund om frivilligt eller lagstadgat producentansvar för kontorspapper.&lt;br&gt;Som ett resultat av överläggningarna har Svensk Returpappersförening,&lt;br&gt;Pappersåtervinning AB (PÅAB) och IL Returpapper AB till&lt;br&gt;Naturvårdsverket inkommit med ett åtagande om ökad insamling och&lt;br&gt;återvinning av kontorspapper. Åtagandet innebär att dessa aktörer&lt;br&gt;förbinder sig att senast år 2000 insamla och återvinna minst 50&lt;br&gt;viktsprocent av det kontorspappersavfall som uppstår i Sverige och som&lt;br&gt;är tekniskt möjligt att använda som råvara vid papperstillverkning. Det&lt;br&gt;långsiktiga målet är satt till minst 75 %. Tidpunkten när detta mål skall&lt;br&gt;vara uppnådd ska enligt åtagandet fastställas i diskussion mellan dessa&lt;br&gt;aktörer och Naturvårdsverket när uppgifter om insamling och återvinning&lt;br&gt;för år 2000 är tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att ett viktigt syfte med producentansvar för&lt;br&gt;slutligt omhändertagande av uttjänta produkter är att skapa incitament för&lt;br&gt;producenterna att miljöanpassa sina produkter. En fördel med lagstadgat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar är att producenternas skyldigheter för insamling och&lt;br&gt;återvinning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;oavsett&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;konjunktursvängningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamlingsentreprenörer har ett kommersiellt intresse att bedriva&lt;br&gt;insamling under de tidsperioder och i de områden där god lönsamhet kan&lt;br&gt;uppnås. Ett system där ansvaret för insamling och återvinning av&lt;br&gt;kontorspapper åvilar insamlingsentreprenörema skapar inga direkta tryck&lt;br&gt;på producenter att miljöanpassa sina produkter. Ett sådant system är&lt;br&gt;också mer känsligt för konjunktursvängningar och förändringar av&lt;br&gt;returpapperspriset på den nationella och internationella marknaden. För&lt;br&gt;att insamling och återvinning av kontorspapper i Sverige skall fungera&lt;br&gt;långsiktigt är det viktigt att insamlingsentreprenörema far uppbackning&lt;br&gt;för sitt åtagande från producenterna. Eftersom IL och PÅAB ägs av olika&lt;br&gt;papperstillverkare bedömer Naturvårdsverket att åtagandet från&lt;br&gt;insamlingsentreprenörema är förankrat hos papperstillverkama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system där ansvar för insamling och återvinning av kontorspapper&lt;br&gt;åvilar insamlingsentreprenörer genom ett frivilligt åtagande har vissa&lt;br&gt;fördelar jämfört med lagstadgat producentansvar. Vid genomförandet av&lt;br&gt;producentansvar för tidningar har frågan om rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;vid insamling av returpapper diskuterats livligt och det har uppstått&lt;br&gt;konflikter mellan olika insamlingsentreprenörer. Vid ett frivilligt&lt;br&gt;åtagande finns det inget behov att föra en strikt definition av vilka som är&lt;br&gt;producenter. Det aktuella åtagandet bör inte leda till någon restriktion på&lt;br&gt;vem som har rätt att bedriva insamling av kontorspapper. Kontoren har&lt;br&gt;frihet att upphandla insamlingsentreprenör på marknadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket ser positivt på ett frivilligt åtagande för ökad insamling&lt;br&gt;och återvinning av kontorspapper. Detta kräver mindre arbetsinsatser&lt;br&gt;från myndigheter jämfört med ett lagstadgat producentansvar. Att&lt;br&gt;åtagandet för insamling och återvinning kommer från&lt;br&gt;insamlingsentreprenörer istället för producenter har både för- och&lt;br&gt;nackdelar. Verket samlade bedömning är dock att detta förfarande bör&lt;br&gt;kunna accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att det kortsiktiga målet för återvinning av&lt;br&gt;kontorspapper som insamlingsentreprenörema åtagit sig (50 % år 2000)&lt;br&gt;kan accepteras även om verkets bedömning är att en högre nivå kan&lt;br&gt;uppnås. Det långsiktiga målet (75 %) är enligt verkets uppfattning&lt;br&gt;rimligt. Insamlingsentreprenörema föreslår att tidpunkten för när det&lt;br&gt;långsiktiga målet skall vara uppfyllt fastställs när statistik över insamling&lt;br&gt;och återvinning för år 2000 är tillgänglig. Verkets bedömning är att 75 %&lt;br&gt;av det kontorspappersavfall som uppstår i Sverige bör kunna insamlas för&lt;br&gt;återvinning senast år 2005. Det insamlade returpapperet skall i första&lt;br&gt;hand användas för materialåtervinning om det inte finns starka skäl som&lt;br&gt;talar emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig producentgrupp är tryckerier. Verkets uppfattning är att&lt;br&gt;även tryckerierna bör verka för ökad insamling och återvinning av&lt;br&gt;kontorspapper. En viktig anledning till att tryckerierna bör vara delaktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att de har en betydande roll i arbetet med miljöanpassning av&lt;br&gt;tryckmetodema så att avfall av trycksaker inte ger problem i insamlings-&lt;br&gt;och återvinningsledet. Naturvårdsverket anser att miljanpassning av&lt;br&gt;produktutformning och tryckmetodema är två av de viktigaste&lt;br&gt;insatsområdena för att uppnå högre insamlings- och återvinningsgrad av&lt;br&gt;kontorspapper. Verket anser att tryckeriernas delaktighet bör kunna&lt;br&gt;regleras genom en överenskommelse mellan insamlingsentreprenörema&lt;br&gt;och Grafiska Företagens Förbund. Det ligger i producenternas intresse att&lt;br&gt;en sådan överenskommelse uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att det är viktigt att genomförandet av åtagandet&lt;br&gt;från insamlingsentreprenörema följs upp. En samrådsgrupp med&lt;br&gt;representanter från Naturvårdsverket, insamlingsaktörema och&lt;br&gt;producenterna (bl.a. finpapperstillverkare och tryckerier) bör bildas.&lt;br&gt;Gruppens uppgifter bör vara att följa upp genomförandet av åtagandet&lt;br&gt;och att föreslå ytterligare åtgärder som bedöms nödvändiga för att nå de&lt;br&gt;uppsatta målen. Gruppen bör även verka för att bättre statistik om&lt;br&gt;konsumtion, insamling och återvinning av kontorspapper tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket avser att före utgången av 1998 till regeringen redovisa&lt;br&gt;en uppföljning av hur arbetet med att öka insamling och återvinning av&lt;br&gt;kontorspapper fortskridit. Verket kommer då även att utvärdera om&lt;br&gt;ytterligare åtgärder eller styrmedel behövs för att nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att effekterna av det frivilliga åtagandet&lt;br&gt;avvaktas innan några ekonomiska eller administrativ styrmedel införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kretsloppsdelegationens sammanfattning av rapporten&lt;br&gt;Producentansvar i byggsektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationens sammanfattning av förslagen i rapporten&lt;br&gt;Producentansvar i byggsektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i denna rapport skall driva på en nödvändig miljöanpassning&lt;br&gt;av bygg- och rivningsprocesser. Åtgärder föreslås såväl vad gäller&lt;br&gt;miljöegenskaper hos byggprodukter som hantering av bygg- och&lt;br&gt;rivningsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorn - representerad av Byggsektorns Kretsloppsråd - har efter&lt;br&gt;samråd med Kretsloppsdelegationen åtagit sig att genomföra en&lt;br&gt;miljöanpassning av byggsektorns produkter och aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår, som komplettering till byggsektorns&lt;br&gt;åtagande dels en obligatorisk miljöbesiktning vid alla anmälningspliktiga&lt;br&gt;ändringar, dels förslag om särskild hantering av bygg- och rivningsavfall&lt;br&gt;samt villkor för deponering av bygg- och rivningsmaterial.&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår också att regeringen tar initiativ till en&lt;br&gt;med byggsektorns aktörer gemensam uppföljning av handlingsplanens&lt;br&gt;åtagande och ett samarbete med byggsektorns aktörer om de mer&lt;br&gt;detaljerade reglerna för miljöbesiktning och villkor för deponering av&lt;br&gt;bygg- och rivningsprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stora materialmängder omsätts i byggsektorn, men nästan alla&lt;br&gt;restprodukter från byggande och rivning läggs på avfallsdeponi idag,&lt;br&gt;trots möjligheterna till materialåtervinning och energiutvinning. En del&lt;br&gt;av bygg- och rivningsavfallet är miljöfarligt, men tas inte om hand på&lt;br&gt;föreskrivet sätt. De nya produkter som byggs in är inte tillverkade med&lt;br&gt;tanke på miljö och hälsa eller anpassade för återvinning. Inom&lt;br&gt;byggsektorn är möjligheterna att spara råvaror och energi stora, liksom&lt;br&gt;möjligheten att i större utsträckning än idag använda material och&lt;br&gt;byggmetoder som minskar hälso- och miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorns alla aktörer - konstruktörer, materialtillverkare,&lt;br&gt;entreprenörer, ägare och finansiärer - har viktiga roller i utvecklingen av&lt;br&gt;kretsloppssamhället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Producentansvar i byggsektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I inledningen till kretsloppspropositionen sägs, liksom i direktiven till&lt;br&gt;delegationen: &amp;quot;Från statsmakternas synpunkt är en sådan lösning att&lt;br&gt;föredra som innebär att marknaden självmant utformar och tilllämpar&lt;br&gt;system som leder till de uppsatta målen&amp;quot;. Kretsloppssamhället kan inte&lt;br&gt;åstadkommas enbart genom statliga direktiv - resultatet är också&lt;br&gt;beroende av kunskap, attityder och beteende hos samhällets aktörer.&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen inbjöd företrädare för byggsektorn till ett första&lt;br&gt;samråd i mars 1994 med sikte på att formulera producentansvar för&lt;br&gt;byggvaror. I oktober 1994 inrättade branschen på eget initiativ&lt;br&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd för att kunna vara en samlad och lätt&lt;br&gt;identifierbar samtalspart till Kretsloppsdelegationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken med producentansvar är att producenten skall ta ett större ansvar Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;för varornas miljöbelastning under hela livscykeln. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvaret skall dels leda till kretsloppsanpassning av nya&lt;br&gt;produkter och konstruktioner, dels till förebyggande åtgärder för att&lt;br&gt;minska uppkomsten av restprodukter, men också till ökad&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av de restprodukter som ändå uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd har aktivt och i samråd med&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen arbetat fram ett förslag till ett eget&lt;br&gt;handlingsprogram för miljöanpassning av byggsektorns aktiviteter -&lt;br&gt;produktutveckling, projektering, byggande, förvaltning, ändring och&lt;br&gt;rivning. Åtagandet är förankrat inom byggsektorn genom ett omfattande&lt;br&gt;remissförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar för uttjänta produkter har hittills utformats med stöd i&lt;br&gt;renhållningslagen och gäller varor som är förhållandevis enkla att&lt;br&gt;definiera. De är dessutom kortlivade och producenterna därför i regel&lt;br&gt;kända när varorna tjänat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsverk och anläggningar är komplexa produkter med lång&lt;br&gt;livslängd. Många produkter, kanske merparten utom själva stommen, i en&lt;br&gt;byggnad byts successivt ut under årens lopp och många som kan&lt;br&gt;betraktas som producenter har del i denna process. Ytterst ansvarig för&lt;br&gt;ändringar är ägaren eller byggherren. När byggnaden en gång skall rivas&lt;br&gt;är det inte troligt att de som ursprungligen uppförde huset, eller&lt;br&gt;ansvarade för ombyggnaderna, finns kvar. Det går därför inte att&lt;br&gt;åstadkomma en kretsloppsanpassning av byggvaror genom att försöka&lt;br&gt;peka ut någon ursprungsproducent som ansvarig för de uttjänta&lt;br&gt;produkterna. Ansvaret för byggnadsverkens beståndsdelar måste ligga&lt;br&gt;hos husets eller anläggningens ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar i byggsektorn bör avse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsanpassat byggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att avstå från miljöfarliga ämnen och komponenter i&lt;br&gt;byggproduktema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att välja lösningar som innebär att minsta möjliga avfall uppstår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att välja miljö-, hälso- och återvinningsanpassade byggprodukter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att välja långlivade material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att prioritera återanvändning av byggvaror och materialåtervinning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid framställning av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;byggvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsanpassad rivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att så tidigt som möjligt identifiera miljöfarliga och miljöstörande&lt;br&gt;delar i byggproduktema, så att dessa kan tas om hand på ett&lt;br&gt;föreskrivet sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* att riva eller demontera på ett sätt som ger större förutsättningar för&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal aktörer och faktorer påverkar möjligheterna till&lt;br&gt;kretsloppsanpassning. Detta ställer krav på lösningar som omfattar flera&lt;br&gt;typer av styrmedel, varav utbildning på många nivåer är en av de&lt;br&gt;viktigaste.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Byggsektorns åtagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Byggsektorn åtar sig att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbättra kompetensen och kunskapen i miljöfrågor och intensifiera&lt;br&gt;redan påbörjade utbildningsinsatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsa framtida miljöproblem genom att i tidiga skeden - vid&lt;br&gt;produktutveckling, planering och projektering - miljöanpassa&lt;br&gt;byggnadsverk och byggprocesser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer snarast, dock&lt;br&gt;senast under 1997,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samband med revidering kretsloppsanpassa byggstandarder, avtal&lt;br&gt;och dokument, som t.ex. AMA, senast under 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;identifiera miljöfarligt avfall från nybyggnad, underhåll, ändring och&lt;br&gt;rivning samt källsortera detta för att avfallet skall kunna&lt;br&gt;omhändertas på ett miljöriktigt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;källsortera restprodukter senast under 1997, bl.a. för att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för återvinningsindustrin,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se till att avfall endast lämnas till avfallslämnare godkända enligt&lt;br&gt;byggsektorns regler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd till deponi, samt&lt;br&gt;följa upp handlingsplanens åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kretsloppsdelegationens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbesiktning görs obligatorisk vid alla anmälningspliktiga&lt;br&gt;ändrings- och rivningsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygg- och rivningsmaterial som önskas kvittblivet måste bli föremål&lt;br&gt;för en seriös och kretsloppsorienterad hantering innan det far läggas&lt;br&gt;på deponi; dvs. bygg- och rivningsavfall skall lämnas till en godkänd&lt;br&gt;återvinnare och att endast behöriga återvinnare får lämna bygg- och&lt;br&gt;rivningsmaterial till deponi samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en av regeringen särskilt utsedd kommitté där byggsektorns&lt;br&gt;representanter deltar far i uppdrag att utforma närmare föreskrifter&lt;br&gt;för miljöbesiktning och godkännande av återvinnare. Kommittén&lt;br&gt;skall också vid en särskild kontrollstation 1999 utvärdera det&lt;br&gt;frivilliga åtagandet, justera mål och överväga ytterligare styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kretsloppdelegationens sammanfattning av rapporten Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Producentansvar for elektriska och elektroniska produkter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dagens snabba utveckling inom informationsteknologin innebär stora&lt;br&gt;möjligheter för människor att öka sina kontaktytor och tillgodogöra sig&lt;br&gt;information. Samtidigt har den explosionsartade utvecklingen av IT-&lt;br&gt;samhället en baksida. Elektronikprodukterna innehåller många kända&lt;br&gt;miljöfarliga ämnen och många i varuproduktionen tidigare oanvända&lt;br&gt;ämnen med okända effekter på hälsa och miljö. Vid produktutvecklingen&lt;br&gt;har miljöaspekterna haft en underordnad betydelse. För att nå framgångar&lt;br&gt;på marknaden har tekniska prestanda varit långt viktigare. Detta gör det&lt;br&gt;speciellt angeläget att få fram ett fungerande producentansvar för&lt;br&gt;elektronikprodukter. Tillverkare av elektriska och elektroniska produkter&lt;br&gt;måste ta ansvar för produkternas miljöeffekter. Även återförsäljarna&lt;br&gt;måste ta sitt ansvar som följd av att de på marknaden för ut produkter&lt;br&gt;som &amp;nbsp;&amp;nbsp;innehåller miljöstörande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ämnen. Tyvärr har&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen fått något förslag från producenterna som kunnat&lt;br&gt;utgöra en grund&amp;nbsp;för förhandlingar&amp;nbsp;om ett&amp;nbsp;frivilligt&amp;nbsp;åtagande&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår förbud mot deponering, förbränning&lt;br&gt;och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som&lt;br&gt;ej genomgått behandling av en godkänd återvinnare.&lt;br&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår vidare att återförsäljare av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter skall vara skyldiga att ta tillbaka uttjänta&lt;br&gt;produkter. De som säljer elektriska och elektroniska produkter till&lt;br&gt;konsument måste vara anslutna till ett återtagningssystem eller på annat&lt;br&gt;sätt uppfylla sitt återtagningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen ger drivkrafter för utveckling av mindre miljöbelastande&lt;br&gt;produkter samtidigt som de åstadkommer en miljövänligare hantering av&lt;br&gt;de uttjänta produkterna. Delegationen har varit angelägen att utarbeta ett&lt;br&gt;förslag som ger sådana effekter eftersom de inbyggda miljöproblemen i&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter är så allvarliga. De miljöfarliga&lt;br&gt;ämnena ger normalt inga problem så länge produkterna används, men&lt;br&gt;kommer därefter förr eller senare att nå miljön om de inte läggs i helt täta&lt;br&gt;deponier (metaller) eller sönderdelas genom förbränning (organiska&lt;br&gt;föreningar). Varje sådan produkt är därför ett diffust, fördröjt utsläpp av&lt;br&gt;ämnen som kan ge betydande och mycket långvariga miljöstörningar. En&lt;br&gt;fortsatt stor tillförsel av sådana ämnen i elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter skulle ge en växande miljö-skuld som hårt skulle drabba våra&lt;br&gt;efterkommande och den miljö där de skall leva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växande miljöproblem med innehållet i elektriska och elektroniska Bilaga 9&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allt större mängd elektriska och elektroniska produkter förs ut på&lt;br&gt;marknaden varje år. Kännetecknande för dessa produkter är att de&lt;br&gt;innehåller många idag kända miljöfarliga ämnen och många tidigare&lt;br&gt;oanvända ämnen med okända effekter på hälsa och miljö. I stort sett alla&lt;br&gt;elektroniska produkter innehåller kretskort. Det är den komponent i de&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkterna som har den största mångfalden&lt;br&gt;av ingående ämnen och föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några miljöproblem i elektroniken är på väg att bemästras i nyare&lt;br&gt;produkter. Det gäller förekomsten av kvicksilver i brytare och reläer samt&lt;br&gt;PCB i bl.a. kondensatorer. Men problemet kvarstår att omhänderta de&lt;br&gt;mängder av dessa komponenter som finns i produkter som används.&lt;br&gt;I följande ruta listas några för miljön kritiska komponenter i de elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KOMPONENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretskort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katodstrålerör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laddbara batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plastkåpor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Displayer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilverbatterier och&lt;br&gt;kvicksilverbrytare&lt;br&gt;Gamla kondensatorer&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;MILJÖPROBLEM&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga grundämnen förekommer&lt;br&gt;exempelvis de miljöfarliga ämnena bly,&lt;br&gt;brom, antimon, silver, krom, barium,&lt;br&gt;kvicksilver, kadmium, beryllium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kg bly per TV ger stort blytillskott till&lt;br&gt;deponiema. Dessutom finns sällsynta&lt;br&gt;grundämnen i ytskiktet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står för det avgörande tillskottet av&lt;br&gt;kadmium till teknosfären&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står för stora tillskott av bromerade&lt;br&gt;flamskyddsmedel och antimon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan innehålla mycket hälso- och miljöfarliga&lt;br&gt;ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ger stora mängder kvicksilver i främst de&lt;br&gt;'historiska produkterna'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller ofta PCB i de 'historiska&lt;br&gt;produkterna'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I komponenter som reläer, induktorer och katodstrålerör finns&lt;br&gt;grundämnen som inte tidigare använts industriellt, exempelvis europium,&lt;br&gt;yttrium, praseodym, neodym, samarium, strontium och osmium. Ett&lt;br&gt;annat exempel på sällsynta metaller är tantal, som är vanligt&lt;br&gt;förekommande i kondensatorer på moderkort i datorer. En eventuell&lt;br&gt;framtida industriell användning av supraledande material kan innebära en&lt;br&gt;introduktion i ännu större skala av sällsynta metaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba introduktionen av nya ämnen i industriell varuproduktion&lt;br&gt;har inte åtföljts av en lika snabb kunskapsutveckling vad gäller riskerna&lt;br&gt;för miljö och hälsa. Någon bedömning av effekten av en samlad kraftigt&lt;br&gt;ökad användning som följd av elektronikens expansion har inte gjorts.&lt;br&gt;Ämnenas sällsynta förekomst i jordskorpan innebär att levande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organismer hittills inte exponerats för ämnena. Detta ger särskild&lt;br&gt;anledning till försiktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad en omfattande industriell användning av sällsynta metaller på sikt&lt;br&gt;kan innebära i form av resursproblem är idag inte känt. Någon studie&lt;br&gt;över hur snabb ökningen av användningen är jämfört med idag kända&lt;br&gt;reserver har ej gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Obefintlig miljöinformation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För merparten elektriska och elektroniska produkter saknas&lt;br&gt;dokumentation vad gäller produkternas innehåll av ämnen och kemiska&lt;br&gt;föreningar. Det är därför omöjligt ens för miljömedvetna kunder att välja&lt;br&gt;bort sådana produkter som innehåller oönskade miljöstörande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte ens tillverkarna vet alltid vilka material de ingående komponenterna&lt;br&gt;innehåller. Tekniska prestanda är avgörande för komponentvalet.&lt;br&gt;Information om materialinnehållet är oftast av sekundär betydelse. Även&lt;br&gt;återvinnama har därför svårt att fa uppgifter från tillverkarna om vilka&lt;br&gt;miljöskadliga ämnen det finns i uttjänta elektroniska produkter, t.ex.&lt;br&gt;finns inte alltid information om vilka reläer som är vätta med kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En mångfald produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Produktområdet elektriska och elektroniska produkter är mycket brett.&lt;br&gt;Både med hänsyn till vikt och volym omfattar området alla&lt;br&gt;produktstorlekar - från oerhört små mikroelektroniska produkter som&lt;br&gt;exempelvis används i medicinsk teknik eller biologisk forskning till stora&lt;br&gt;tyristorstyrda jämvägslok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produkterna kan vara producerade i massupplaga som TV-apparater&lt;br&gt;eller skräddarsydda för mycket speciella ändamål som&lt;br&gt;navigationsutrustning för satelliter. Ibland kan produkterna vara helt utan&lt;br&gt;elektronik-innehåll, exempelvis en enkel elspis, ibland kan de innehålla&lt;br&gt;en stor mängd komplicerade elektronikkretsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;I nedanstående tabell ges en översikt av några av de viktigaste&lt;br&gt;produktgrupperna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PRODUKTGRUPP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ELEKTRONISKA&lt;br&gt;PRODUKTER&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ELEKTRISKA&lt;br&gt;PRODUKTER&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hushållsmaskiner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(bl.a. vitvaror)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mikrovågsugnar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Elspisar, strykjärn,&lt;br&gt;elvispar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Informationsbehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(kontorselektronik)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Datorer, skrivare,&lt;br&gt;kopiatorer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Teleutrustning (ingår&lt;br&gt;ibland i kontorselektronik)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Telefoner, televäxlar,&lt;br&gt;faxar, modem&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Telekablar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Audio-videoutrustning&lt;br&gt;(brunvaror)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TV- och radioapparater,&lt;br&gt;ljudanläggningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andra elektroniska&lt;br&gt;konsumentprodukter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kameror, keyboards,&lt;br&gt;spelkonsoler, leksaker,&lt;br&gt;musikinstrument&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Elektriska handverktyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borrmaskiner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk utrustning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Röntgenutrustningar,&lt;br&gt;datortomografer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Patientsängar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ljuskällor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Urladdningslampor (lysrör)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Glödlampor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Elektrisk och elektronisk&lt;br&gt;utrustning i byggnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Styrutrustning för ventilation&lt;br&gt;och hissar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Starkströms&lt;br&gt;installationer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storköksutrustning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Blandare. stekhällar,&lt;br&gt;diskmaskiner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industriell elektrisk och&lt;br&gt;elektronisk utrustning samt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NC-svarvar, styrning av&lt;br&gt;industriella processer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Manuella&lt;br&gt;verktygsmaskiner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styr- och reglerutrustning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Internationaliserad tillverkningsindustri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stora volymvaror bland elektronikprodukter som TV-apparater,&lt;br&gt;persondatorer och kopiatorer tillverkas huvudsakligen utomlands. Det har&lt;br&gt;tidigare funnits många tillverkare av audio- och videoutrustning inom&lt;br&gt;landet som Luxor, Luma, Radiola och Philips TV-tillverkning. Idag har i&lt;br&gt;stort sett all tillverkning av audio-videoutrustning i större skala upphört i&lt;br&gt;Sverige. Mycket av tillverkningen sker idag i Asien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss datortillverkning finns i Sverige. Denna sker i medelstor skala&lt;br&gt;som hopmontering av importerade komponenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en stor svensk tillverkning av privatägd elektronik -&lt;br&gt;Ericssons tillverkning av mobiltelefoner. Denna produktion sker, liksom&lt;br&gt;Electrolux tillverkning av elektriska hushållsmaskiner, för en&lt;br&gt;världsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För elektrisk och elektronisk utrustning som används yrkesmässigt&lt;br&gt;finns flera stora tillverkare inom landet. Medicinsk-teknisk utrustning,&lt;br&gt;storköksutrustning, sedel- och varuautomater samt industriell styr- och&lt;br&gt;reglerutrustning är exempel på produkter som tillverkas i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektroniska komponenter tillverkas i stor utsträckning i andra länder&lt;br&gt;och importeras till Sverige. Däremot finns ett antal tillverkare inom&lt;br&gt;landet av elektriska komponenter som motorer, generatorer och kablar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Syftet med producentansvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att de produkter som förs ut på marknaden är så väl&lt;br&gt;kretsloppsanpassade som möjligt. Detta innebär att produkterna&lt;br&gt;åstadkommer minsta möjliga påverkan på miljön och tar i anspråk så litet&lt;br&gt;resurser som möjligt i tillverkningen och leden innan, under&lt;br&gt;nyttjandetiden och vid skrotningen. I praktiken leder detta till att&lt;br&gt;produkterna framöver kommer att innehålla allt mindre av miljöfarliga&lt;br&gt;ämnen, är lätta att demontera, inte innebär resursslöseri, är långlivade&lt;br&gt;och uppgraderbara. Producentansvar är en metod för att förbättra miljön&lt;br&gt;genom att skapa drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter.&lt;br&gt;Producentansvar innebär också att en överlåtare tar ansvar för att hans&lt;br&gt;tillhandahållande av produkter med inneboende miljöstörande&lt;br&gt;egenskaper får så litet effekter som möjligt på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett producentansvar som utsträcks till ansvar för de uttjänta&lt;br&gt;produkterna skall ge drivkrafter till produktförbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt syfte med producentansvaret - dock inte huvudsyftet&lt;br&gt;- är ett miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om återvinning och producentansvar beträffande elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Delegationen föreslår en ny lag om producentansvar för uttjänta&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter. Lagen innehåller en&lt;br&gt;återtagningsskyldighet för producenter av elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter samt förbud mot deponering, förbränning eller fragmentering&lt;br&gt;av elektriska och elektroniska produkter utan föregående behandling.&lt;br&gt;Med dessa åtgärder skapas drivkrafter för att dels förändra produkterna i&lt;br&gt;miljöanpassad riktning, dels åstadkomma en mer miljöanpassad&lt;br&gt;hantering av de uttjänta produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av icke-&lt;br&gt;behandlade uttjänta elektriska och elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen föreslår ett förbud mot deponering, förbränning och&lt;br&gt;fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte&lt;br&gt;föregåtts av behandling hos en godkänd återvinnare. Förbudet tvingar&lt;br&gt;fram en särbehandling av uttjänta elektr(on)iska produkter. Förbudet&lt;br&gt;överensstämmer med regler som redan införts av enskilda kommuner och&lt;br&gt;fragmenteringsanläggningar. Förbudet innebär att dessa lokala regler&lt;br&gt;utvidgas, preciseras och görs landsomfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behandling som avses i rubriken innebär främst att komponenter&lt;br&gt;innehållande miljöfarliga ämnen eller sällsynta ämnen skall avskiljas för&lt;br&gt;speciell behandling. Möjligheten till återanvändning och återvinning bör&lt;br&gt;tas till vara. Behandlingskraven preciseras genom föreskrifter från&lt;br&gt;Naturvårdsverket och kan därmed anpassas till det aktuella kunskapsläget&lt;br&gt;och teknikutvecklingen. Ingenting hindrar företag som bedriver&lt;br&gt;industriprocesser, i syfte att återvinna metaller ur elektronikskrot, att&lt;br&gt;kvalificera sig för att bli auktoriserade återvinnare. Även sådana företag&lt;br&gt;måste dock följa de kommande föreskrifterna beträffande demontering.&lt;br&gt;Ifall produkter eller komponenter inte innehåller komponenter eller&lt;br&gt;material som i föreskrift angetts skall demonteras och särbehandlas,&lt;br&gt;behövs ingen ytterligare behandling innan exempelvis förbränning eller&lt;br&gt;demontering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återtagningsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen föreslår att producenter (sådana som yrkesmässigt&lt;br&gt;tillhandahåller elektriska och elektroniska produkter) åläggs att ta emot&lt;br&gt;uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Återtagningsplikten&lt;br&gt;utformas som en säljregel och en representantregel gällande&lt;br&gt;återförsäljarna. Dessa regler innebär att återförsäljarna (de som&lt;br&gt;yrkesmässigt tillhandahåller elektriska och elektroniska produkter till&lt;br&gt;konsument) blir skyldiga att ta emot produkter enligt följande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Säljregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återförsäljaren blir skyldig ta emot en vara som lämnas till honom i&lt;br&gt;samband med att han säljer en ny vara som är av samma typ (exempelvis&lt;br&gt;TV eller kopiator) som den av köparen tillbakalämnade produkten&lt;br&gt;(oavsett fabrikat).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för säljregeln är att den som yrkesmässigt förser marknaden med&lt;br&gt;produkter innehållande miljöstörande ämnen också måste vara beredd att&lt;br&gt;ta tillbaka motsvarande mängd produkter för miljömässig återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Representantregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återförsäljaren blir skyldig att ta emot en uttjänt vara om den är av&lt;br&gt;samma typ och fabrikat som de varor återförsäljaren i sin yrkesmässiga&lt;br&gt;verksamhet tillhandahåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för denna regel är likartat som för säljregeln; dvs. den som&lt;br&gt;yrkesmässigt tillhandahåller produkter av ett visst slag och fabrikat måste&lt;br&gt;vara beredd att ta emot uttjänta sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Representantregeln möjliggör att återförsäljarna - om de finner att en&lt;br&gt;viss produkt medför för stora kostnader för ett miljöriktigt&lt;br&gt;omhändertagande - byter till ett varumärke med mer miljöanpassade&lt;br&gt;produkter. På detta sätt skapas drivkrafter även hos tillverkarna att&lt;br&gt;utveckla mer miljöanpassade produkter. Både säljregeln och&lt;br&gt;representantregeln avses gälla återförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte återförsäljarna skall kunna undandra sig sitt&lt;br&gt;återtagningsansvar genom att &amp;quot;ligga lågt&amp;quot;, samt för att främja en hög&lt;br&gt;insamlingsgrad, åläggs de en informationsplikt gentemot användarna. På&lt;br&gt;detta sätt skall användarna fa reda på sina rättigheter att lämna uttjänta&lt;br&gt;produkter till återförsäljarna eller det insamlingssystem dessa är anslutna&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på återförsäljare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återförsäljarna måste vara anslutna till ett insamlingssystem som&lt;br&gt;uppfyller givna kriterier, eller på annat sätt kunna visa att de uppfyller&lt;br&gt;sitt återtagningsansvar. De måste vid tillsyn kunna visa bevis på detta.&lt;br&gt;Insamlingssystemen måste ha kontrakt med och leverera till&lt;br&gt;auktoriserade återvinningsföretag. Insamlingssystemen måste vara&lt;br&gt;godkända av länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamlingssystemet kan exempelvis vara ett av branschen organiserat&lt;br&gt;system, ett fristående insamlingssystem knutet till ett återvinningsföretag&lt;br&gt;eller ett kommunalt insamlingssystem. En leverantör och&lt;br&gt;märkesrepresentant kan också organisera ett insamlingssystem för de&lt;br&gt;återförsäljare som huvudsakligen representerar hans varumärke. Det&lt;br&gt;finns inget som hindrar att producenterna i en kommun anlitar&lt;br&gt;kommunen för att sköta insamlingsarbetet - mot den ersättning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;partema kommer överens om eller att kommunen tar initiativet till att på&lt;br&gt;affärsmässiga grunder organisera insamlingssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen förorenaren betalar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationens förslag till producentansvar för elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter bygger på ett synsätt att alla som yrkesmässigt tillhandahåller&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter (producenter) därmed är förorenare&lt;br&gt;som följd av de miljöstörande ämnena i produkterna, i de fall det inte&lt;br&gt;finns fullgoda system för insamling och återvinning. Detta synsätt är&lt;br&gt;analogt med att tillverkningsindustrier uppfattas som förorenare på grund&lt;br&gt;av utsläppen via skorstenar och avloppsrör. Ur miljösynpunkt kan&lt;br&gt;spridningen av föroreningar via varuförsäljning vara ännu allvarligare än&lt;br&gt;spridning via fabriksskorstenar och avloppsledningar. Förslaget&lt;br&gt;innehåller därför krav riktade mot producenter för att nedbringa&lt;br&gt;föroreningarna som följd av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brett produktomfång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den tabell som följer ges en översikt av produktomfånget för den av&lt;br&gt;delegationen föreslagna återtagningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektroniska produkter, som ägs av privatperson för enskilt bruk,&lt;br&gt;omfattar audio/video-utrustning, sådan kontorselektronik som används i&lt;br&gt;hushållen (skrivare, kopiatorer och PC), teleutrustning som används för&lt;br&gt;privat bruk (telefoner, mobiltelefoner, faxar, modem) samt gruppen andra&lt;br&gt;elektriska och elektroniska konsumentprodukter (handverktyg, leksaker&lt;br&gt;etc).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvaret blir i stort sett likartat för privatägd elektronik och&lt;br&gt;för företags- och förvaltningsägd elektr(on)isk utrustning som är&lt;br&gt;serietillverkad i större skala för flera kunder. Orsaken är att när det gäller&lt;br&gt;massproducerade varor har användaren - även om det är ett företag eller&lt;br&gt;förvaltning - inte några möjligheter att påverka utformningen och&lt;br&gt;därmed miljöpåverkan. Ett sådant producentansvar har också redan&lt;br&gt;antagits av vissa företag inom kontorselektronikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;PRODUKTOMRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(produkttyp och ägare)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;SÄLJREGEL-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;REPRESENTANT KOMMUNALT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;REGEL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ANSVAR FÖR&lt;br&gt;ÖVERSKJUTANDE&lt;br&gt;OCH FÖRÄLDRA-&lt;br&gt;LÖST SKROT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privatägda elektriska&lt;br&gt;och elektroniska produkter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Företags- och&lt;br&gt;förvaltningsägd&lt;br&gt;elektr(on)isk utrustning&lt;br&gt;som inte är konstruerad i&lt;br&gt;enlighet med kundens&lt;br&gt;önskemål, (exempelvis&lt;br&gt;kontorselektronik,&lt;br&gt;teleutrustning och&lt;br&gt;handverktyg)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ja&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nej&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyl?frys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunalt ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrielektronik m.m. som&lt;br&gt;är konstruerad i enlighet&lt;br&gt;med kundens önskemål. nej &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nej&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När däremot beställaren har en möjlighet att utöva ett avgörande&lt;br&gt;inflytande på de elektr(on)iska produkternas utformning är det rimligt att&lt;br&gt;det ekonomiska ansvaret för kvittblivningen av produkterna blir en&lt;br&gt;förhandlingsfråga mellan producent och användare. Här är det alltså upp&lt;br&gt;till användaren att finna mottagare av de uttjänta produkterna, antingen&lt;br&gt;kommun, producent eller återvinningsföretag. Samtliga dessa tänkbara&lt;br&gt;mottagare har också rätt att ta betalt för sina tjänster. Förekomsten av&lt;br&gt;alternativa mottagare skall förhindra att användarna far betala för mycket&lt;br&gt;för återvinningstjänstema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kyl/frys kommer dels från hushållen, dels från större byggföretag. Här&lt;br&gt;finns redan idag ett insamlingsansvar hos kommunerna, på grund av&lt;br&gt;innehållet av CFC i kylskåp och frysskåp. För kyl/frys-produkter är det&lt;br&gt;därför naturligt att kommunerna även de närmaste åren har ansvaret för&lt;br&gt;de produkter som kommer från hushållen. Samma regler som för andra&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter - dvs. ingen förbränning,&lt;br&gt;deponering eller fragmentering utan föregående behandling hos&lt;br&gt;auktoriserad återvinnare - gäller även här. När de uttjänta kylskåpen i en&lt;br&gt;framtid inte kommer att innehålla CFC, bör det kommunala ansvaret&lt;br&gt;omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Föräldralöst skrot'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När vare sig säljregeln eller representantregeln går att tillämpa&lt;br&gt;('föräldralöst skrot'), finns inget producentansvar att utkräva. I dessa fall&lt;br&gt;måste kommunerna - i enlighet med sitt ansvar för hushållsavfall - ta ett&lt;br&gt;ansvar för insamlingen och återvinningen av 'föräldralöst' skrot från&lt;br&gt;hushållen. Detta innebär att det parallellt med producenternas&lt;br&gt;insamlingar kommer att finnas kommunala sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står däremot kommunerna fritt att ta betalt av företag,&lt;br&gt;förvaltningar eller andra yrkesmässiga verksamheter som önskar lämna&lt;br&gt;in 'föräldralöst skrot' till kommunen, i stället för till andra&lt;br&gt;insamlingssystem eller återvinnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Överskjutande' skrot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är möjligt att säljmönstren kommer att skilja sig från de naturliga&lt;br&gt;mönstren för återlämning av produkter. Konsumenter kan förväntas resa&lt;br&gt;långt till stormarknader för att köpa billigare elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter medan de kanske inte reser längre än till närmaste&lt;br&gt;märkesrepresentant för att bli av med den uttjänta produkten. På detta sätt&lt;br&gt;kan en lokal återförsäljare drabbas av en större mängd uttjänta produkter&lt;br&gt;än som svarar mot hans försäljning. Sådana snedfördelningar kan&lt;br&gt;försämra lokala handlares konkurrenskraft till förmån för stormarknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att den lokale märkesrepresentanten får ansvar för&lt;br&gt;orimligt många uttjänta produkter i förhållande till sin försäljning,&lt;br&gt;föreslås begränsningsregler. Begränsningsreglema innebär att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljarens totala ekonomiska ansvar enligt säljregeln och Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;representantregeln skall stå i proportion till hans försäljning. När Bilaga 9&lt;br&gt;återförsäljarens återtagningsplikt är uppfylld har han rätt att begära att&lt;br&gt;kommunen hämtar de överskjutande produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana begränsningsregler för producentens ansvar eliminerar också&lt;br&gt;problemet med de 'historiska produkterna' - dvs. de produkter som sålts&lt;br&gt;innan reglerna om producentansvar trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen föreslår därför att säljregeln och representantregeln gäller&lt;br&gt;lika för nytillkommande skrot och skrot från 'historiska produkter'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra uppbyggnaden av en beredskap för&lt;br&gt;återtagningsansvaret föreslås en kortare övergångsperiod, förslagsvis tre&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda undantagen om 'överskjutande skrot' och 'föräldralöst skrot'&lt;br&gt;tillsammans med det faktum att privatpersoner är vana vid att lämna&lt;br&gt;uttjänta produkter till kommunens återvinningsstationer leder till att en&lt;br&gt;'kommunregel' kan formuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• 'Kommunregeln'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen är skyldig att ta emot en uttjänt vara som har använts för&lt;br&gt;privat bruk om ingen representant finns inom kommunen eller om aktuell&lt;br&gt;producent i kommunen har uppfyllt sin återtagningsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det kommunala ansvaret för hushållsavfall är&lt;br&gt;kommunen även i övriga fall skyldig att ta emot uttjänta elektr(on)iska&lt;br&gt;produkter som använts i hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har - i egenskap av politisk företrädare för&lt;br&gt;kommuninvånarna - ett intresse av att insamlingen av de uttjänta&lt;br&gt;elektr(on)iska produkterna fungerar väl. Detta ligger också i linje med de&lt;br&gt;ansträngningar som idag görs i kommunerna för att i linje med Agenda&lt;br&gt;21 arbeta i riktning mot ett fungerande kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner kommer som följd av ett aktivt miljöengagemang&lt;br&gt;att vilja försäkra sig om att bra insamlingssystem organiseras för uttjänat&lt;br&gt;elektr(on)iska produkter. De kan själva på marknadsmässiga grunder&lt;br&gt;organisera insamlingssystem som producenterna kan ansluta sig till mot&lt;br&gt;en kostnad som svarar mot det återtagningsansvar som producenterna&lt;br&gt;har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvar och finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering, betalningsformer, eventuell avgiftsuppbörd och kontrollen&lt;br&gt;av denna blir en intern fråga mellan producenterna och den eller de&lt;br&gt;organisationer som organiserar insamlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökrav på återvinningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den praxis som idag tillämpas av ’ de större&lt;br&gt;elektronikåtervinningsföretagen går långt utöver vad gällande lagstiftning&lt;br&gt;och Allmänna Råd anvisar. Detta har sin grund i att dessa företags&lt;br&gt;affärsidé bygger på miljöanpassning. Delegationen anser att det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väsentligt att lyfta upp allt omhändertagande av uttjänta elektriska och Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;elektroniska produkter till minst den praxis som representeras av dessa Bilaga 9&lt;br&gt;elektronikåtervinningsföretag. Naturvårdsverket bör därför i samråd med&lt;br&gt;företrädare för producenterna och återvinningsföretagen ge ut föreskrifter&lt;br&gt;som fastlägger praxis. Kommunerna skall utöva tillsyn över att&lt;br&gt;återvinningsföretagen följer föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkännande av insamlingssystem och återvinnare&lt;br&gt;Delegationens förslag att återförsäljarna skall vara anslutna till godkända&lt;br&gt;insamlingssystem som uppfyller givna kriterier förutsätter dels någon&lt;br&gt;form av godkännande av insamlingssystemen, dels en kommunal tillsyn&lt;br&gt;som kontrollerar att insamlingssystemen kan anses ha en närhet som&lt;br&gt;motsvarar återförsäljarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delegationens förslag har länsstyrelserna givits uppgiften att&lt;br&gt;godkänna insamlingssystem - utom i de fall de är rikstäckande då&lt;br&gt;Naturvårdsverket givits uppgiften. Orsaken till att länsstyrelsen valts i&lt;br&gt;stället för kommunen är dels att många sådana insamlingssystem kan&lt;br&gt;förväntas täcka flera kommuner, dels att kommunen med sitt monopol på&lt;br&gt;hushållsavfall och egna organisation för detta kan riskera att fa oklara&lt;br&gt;roller. Inom många små kommuner är dessutom miljönämnd och&lt;br&gt;miljökontor så små enheter att det är risk för att uppgiften i stället läggs&lt;br&gt;direkt på den tekniska nämnden och förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återförsäljare skall anses ta sitt insamlingsansvar om han är ansluten&lt;br&gt;till ett insamlingssystem som innebär dels att det inte är svårare att lämna&lt;br&gt;produkter till mottagare i systemet än till honom, dels att insamlade&lt;br&gt;produkter blir omhändertagna av auktoriserad återvinnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demonteringsföretagen handhar elektronik med innehåll av ett flertal&lt;br&gt;miljöfarliga komponenter, som kan var svåra att identifiera. Därför&lt;br&gt;föreslås en auktorisering av återvinningsföretagen. Auktoriseringen görs&lt;br&gt;av länsstyrelsen medan kommunerna skall utöva tillsyn över att&lt;br&gt;återvinningsföretagen fortfar uppfylla kraven vid auktorisationstillfället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Producentförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Delegationen har sedan hösten 1993 haft överläggningar med&lt;br&gt;branschorganisationer för elektriska och elektroniska produkter.&lt;br&gt;Producenterna har inbjudits att komma med förslag till producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanlagt har fem förslag avseende två produktområden&lt;br&gt;presenterats för delegationen, varav tre sedan januari 1996. Ett viktigt&lt;br&gt;gemensamt kännetecken för de förslag som presenterats av&lt;br&gt;branschorganisationerna är att målet är att hantera elektronikskrot på ett&lt;br&gt;miljöanpassat sätt. De föreslagna modellernas drivkrafter för att förmå&lt;br&gt;producenterna att tillverka och sälja mer miljöanpassade produkter är&lt;br&gt;små. Modellerna är sinsemellan mycket olika samtidigt som var och en&lt;br&gt;av dem endast behandlar en mycket liten del av den totala mängden&lt;br&gt;uttjänta elektr(on)iska produkter. Delegationen har av dessa skäl inte&lt;br&gt;kunnat lägga något av producentförslagen till grund för sitt förslag, utan&lt;br&gt;har valt att utarbeta förslaget med återtagningsskyldighet. Detta förslag&lt;br&gt;innefattar möjligheten att på delområden organisera ett kollektivt&lt;br&gt;återtagningsansvar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Miljövarudeklarationer och innehållsdeklarationer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att marknaden skall kunna utöva något tryck mot&lt;br&gt;producenter för mer miljöanpassade produkter är att det finns tillräcklig&lt;br&gt;miljöinformation om produkterna. Branschorganisationen för&lt;br&gt;kontorselektronik, SITO, har utarbetat mallar för miljövarudeklarationer.&lt;br&gt;Dessa mallar behandlar bl.a. produkternas miljöanpassning med&lt;br&gt;avseende på erkänt miljö- och hälsofarliga ämnen, anpassningen för en&lt;br&gt;miljöriktig skrotning och vissa emissionsvärden. De kriterier som&lt;br&gt;används överensstämmer till en del med de som gäller för miljömärkning&lt;br&gt;av motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har branschorganisationernas mallar för miljövarudeklarationer&lt;br&gt;utvecklats för sådana produkter där olika inflytelserika uppköpare redan&lt;br&gt;börjat kräva miljövarudeklarationer. Ett sätt att driva på utvecklingen är&lt;br&gt;ett obligatoriskt krav på miljövarudeklarationer för olika produkter.&lt;br&gt;Miljövarudeklarationema innehåller oftast en redovisning av&lt;br&gt;förekomsten av välkända miljöproblem - exempelvis bromerade&lt;br&gt;flamskyddsmedel, kvicksilver m.m. Däremot finns ingen fullständig&lt;br&gt;redovisning av ens de grundämnen som är listade i förordningen om&lt;br&gt;miljöfarligt avfall. En komplettering av miljövarudeklarationen med en&lt;br&gt;innehållsförteckning av bl.a. kretskortets innehåll av grundämnen och&lt;br&gt;ingående plaster i höljen m.m. skulle kunna ge välinformerade&lt;br&gt;konsumenter en ännu bättre information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen anser att övriga producenter och deras&lt;br&gt;branschorganisationer, i likhet med SITO, bör åta sig att utveckla&lt;br&gt;miljövarudeklarationer på samma sätt som t.ex. byggbranschen gjort ett&lt;br&gt;sådant åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;• Delegationen anser att - ifall ett producentansvar enligt&lt;br&gt;återtagningsprincipen ej genomförs - en utredning bör genomföras&lt;br&gt;som studerar för vilka produkter - eller komponenter - som det är&lt;br&gt;möjligt att genomföra miljöklassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Delegationen föreslår att regeringen ger Kemikalieinspektionen i&lt;br&gt;uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket utreda möjligheten till ett&lt;br&gt;miljöinriktat informationssystem för elektroniska produkter&lt;br&gt;innefattande bland annat miljövarudeklarationer och&lt;br&gt;innehållsdeklarationer. Möjligheterna till miljöklassning bör också&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser, Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;Producentansvar i byggsektorn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Vägverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Statistiska Centralbyrån (SCB), Riksrevisionverket (RRV), Kungl.&lt;br&gt;Tekniska högskolan (KTH), Lunds universitet, Högskolan i Luleå,&lt;br&gt;Chalmers Tekniska Högskola (CTH), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS),&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK), Konkurrensverket, Boverket, Byggforskningsrådet, Styrelsen&lt;br&gt;för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS-&lt;br&gt;Standardiseringen i Sverige, Länsstyrelsen i Malmöhus län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Norrbottens&lt;br&gt;län, Statens naturvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden for miljöskydd,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen (Kemi), Statens Lantmäteriverk, Stockholms&lt;br&gt;kommun. Upplands Väsby kommun, Helsingborgs kommun, Malmö&lt;br&gt;kommun, Göteborgs kommun, Örebro kommun, Umeå kommun, Luleå&lt;br&gt;kommun, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen,&lt;br&gt;Kooperativ Förbundet (KF) Arkitekt- och Ingenjörsföretagen,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Betongvaruindustrins Riksförbund, Byggentreprenörerna,&lt;br&gt;Bygghandlama, Byggherreföreningen, ByggMaterialGrossistema,&lt;br&gt;Byggsektorns Kretsloppsråd, Föreningen Ventilation-Klimat-Miljö,&lt;br&gt;Golvbranschens Riksorganisation, Grus- och Makadamföreningen,&lt;br&gt;Göteborgsregionens Avfalls AB (GRAAB), HSB:s Riksförbund,&lt;br&gt;Industrins Byggmaterialgrupp, Maskinentreprenörema, Mur- och&lt;br&gt;Putsinformation AB, Outokumpu Copper, Plast- och Kemibranschema,&lt;br&gt;Plåtslageriernas Riksförbund, Ragn-Sellsföretagen AB, Riksbyggen,&lt;br&gt;Rörfirmomas Riksförbund, Scandinavian Copper Development&lt;br&gt;Association, Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), Svenska&lt;br&gt;Byggbranschens, Utvecklingsfond (SBUF), Svenska&lt;br&gt;Fabriksbetongföreningen, Svenska Renhållningsverks-Föreningen&lt;br&gt;(RVF), Svenska Rörgrossistföreningen-VVS, Svenska Träskivor, Svensk&lt;br&gt;Industriförening (Sinf), Svensk Plaståtervinning AB, Sveriges&lt;br&gt;Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars&lt;br&gt;Centralorganisation (SBC), Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges&lt;br&gt;Trähusfabrikanters Riksförbund, Swedisol, Sydvästra Skånes Avfalls AB&lt;br&gt;(SYSAV), Sågverkens Riksförbund, Umeå Energi AB, Villaägarnas&lt;br&gt;Riksförbund, WMI Sellbergs AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har beretts tillfälle men har avstått från att&lt;br&gt;yttra sig:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Norrtälje kommun, Mörbylånga kommun,&lt;br&gt;Tomelilla kommun, Borås kommun, Sundsvalls kommun, Älvsbyns&lt;br&gt;kommun, Sveriges Industriförbund, Svenska Fjärrvärmeföreningen,&lt;br&gt;Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleum Institutet,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Byggkeramikrådet, Elektriska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Installatörsorganisationen, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;Föreningen Sveriges Plastfabrikanter, Greenpeace, Kemikontoret, Bilaga 10&lt;br&gt;Miljöfarligt avfall i Sverige AB, Miljöförbundet, Nordiska&lt;br&gt;Plaströrsgruppen, Näringslivets Förpackningsråd (NFR),&lt;br&gt;Plaståtervinningsgruppen, Snickerifabrikernas Riksförbund, Svenska&lt;br&gt;Bioenergiföreningen, Svenska Byggingenjörers Riksförbund,&lt;br&gt;Konsultgruppen (SBR-K), Svenska Tätskiktfabrikanters Förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Åkeriförbundet, VVS-fabrikantemas Råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser, Kretsloppsdelegationens rapport&lt;br&gt;Producentansvar for elektriska och elektroniska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,&lt;br&gt;Kommerskollegium, Försvarsmakten/Försvarets materialverk (FMV),&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Post och Telestyrelsen,&lt;br&gt;Vägverket, Telia Systems AB, Statskontoret, Statistiska Centralbyrån&lt;br&gt;(SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Nämnden för offentlig upphandling,&lt;br&gt;Uppsala universitet, juridiska fakulteten. Lunds universitet, Högskolan i&lt;br&gt;Luleå, Chalmers Tekniska Högskola (CTH), Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;(ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),&lt;br&gt;Konkurrensverket, Boverket, Byggforskningsrådet, Styrelsen för&lt;br&gt;ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS-Standardiseringen i&lt;br&gt;Sverige, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen (Kemi), Lantmäteriverket, Stockholms kommun,&lt;br&gt;Norrtälje kommun, Mörbylånga kommun, Malmö kommun, Göteborgs&lt;br&gt;kommun, Örebro kommun, Sundsvalls kommun, Luleå kommun,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund/Sveriges verkstadsindustrier, Kooperativa förbundet&lt;br&gt;(KF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Asea Brown&lt;br&gt;Boveri (ABB), Bilindustriföreningen (BIL), Boliden Mineral AB,&lt;br&gt;Svenska IT-företagens organisation (SITO), ElektronikFörbundet&lt;br&gt;Svenska, Elektriska HushållsapparatLeverantörer (EHL), Gotthard Ragn-&lt;br&gt;Sells Elektronikåtervinning AB, LM Ericsson AB,&lt;br&gt;MobilteleLeverantörema (MTL), Nordvästra Skånes Renhållnings AB,&lt;br&gt;Svensk Industri förening (Sinf), Svenska Jäm och&lt;br&gt;Metallskrothandlareföreningen, Svenska Renhållningsverks-Föreningen&lt;br&gt;(RVF), Sveriges Ekokommuners Förening (SEkom), Sveriges Radio och&lt;br&gt;Hemelektronikleverantörer (SRL), &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Technoworld AB,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ICA-handlama,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljö-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Sveriges Jämhandlareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har beretts tillfälle men avstått från att yttra&lt;br&gt;sig:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Riksantikvarieämbetet (RAA),&lt;br&gt;Institutet för vatten och luftvårdsforskning (IVL), Borås kommun,&lt;br&gt;Älvsbyns kommun. Landstingsförbundet, Föreningen Skogsindustrierna,&lt;br&gt;Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Comviq, Electrolux, Elektriska Installatörsorganisationen,&lt;br&gt;Europolitan, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Energirådgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsindustriföreningen, Greenpeace, Göteborgsregionens Avfalls AB&lt;br&gt;(GRAAB). Institutet för verkstadsteknisk forskning, Kemikontoret,&lt;br&gt;Maskinentreprenörema, Miljöfarligt avfall i Sverige AB, Miljöförbundet,&lt;br&gt;Miljörådet för elektriska och elektroniska produkter (MEEP), Plast- och&lt;br&gt;Kemibranschema, Plaståtervinningsgruppen, Stena Metall AB, Stiftelsen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insamling av miljöfarliga batterier (SIMBA), Svensk Avfallskonvertering Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AB (SAKAB), Svensk Plaståtervinning AB, Svenska Bilaga 11&lt;br&gt;Lokaltrafikföreningen, Svenska Äkeriförbundet, Sydvästra Skånes&lt;br&gt;Avfalls AB (SYSAV), Tele2, WMI Sellbergs AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag, Kretsloppsdelegationens rapport Producentansvar i Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;byggsektorn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar i plan och bygglagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår i fråga om plan och bygglagen (1987:10)&lt;br&gt;dels att 9 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 4 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads, rivnings eller&lt;br&gt;markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag och enligt föreskrifter eller beslut som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen. Byggherren skall vidare se till att kontroll&lt;br&gt;och provning utförs i tillräcklig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall arbetena innefattar&lt;br&gt;rivning av byggmaterial, skall&lt;br&gt;byggherren innan arbetena&lt;br&gt;påbörjas förvissa sig om eventuell&lt;br&gt;förekomst av material eller ämnen&lt;br&gt;som kan befaras innebära en risk&lt;br&gt;för skada i miljön och som därför&lt;br&gt;skall eller bör bli föremål för&lt;br&gt;hantering i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetena skall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och&lt;br&gt;egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, skall rivningen ske på&lt;br&gt;sådant sätt att olika material kan tas om hand var för sig enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygganmälningar och rivningsanmälningar skall vara skriftliga. För&lt;br&gt;enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till en anmälan skall&lt;br&gt;fogas en beskrivning av projektets art och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall anmälan avser åtgärder&lt;br&gt;som innefattar rivning av&lt;br&gt;byggmaterial, skall till anmälan&lt;br&gt;fogas ett intyg om att den byggnad&lt;br&gt;eller anläggning eller den del av&lt;br&gt;byggnaden eller anläggningen som&lt;br&gt;avses med anmälan har besiktigats&lt;br&gt;för att utreda förekomsten av&lt;br&gt;sådana material eller ämnen som&lt;br&gt;avses i I § andra stycket (intyg om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljöbesiktning). Om det är Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;uppenbart att en miljöbesiktning Bilaga 12&lt;br&gt;inte behövs, far byggnadsnämnden&lt;br&gt;besluta att intyg om miljöbesiktning&lt;br&gt;inte behöver ges in.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Till en rivningsanmälan skall också fogas en plan över hur&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;rivningsmaterial et&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kommer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hanteras&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(rivningsplan).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsnämnden far i enskilda fall besluta att rivningsplan inte&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;behöver ges in.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ett sådant intyg om&lt;br&gt;miljöbesiktning som avses i 4 §&lt;br&gt;skall framgå om det vid&lt;br&gt;besiktningen framkommit något&lt;br&gt;som påkallar att rivningsmaterial&lt;br&gt;av hälso- eller miljöskäl blir&lt;br&gt;föremål för särskild hantering.&lt;br&gt;Regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om vad som&lt;br&gt;krävs av en miljöbesiktning och vad&lt;br&gt;som skall framgå av ett intyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett intyg om miljöbesiktning får&lt;br&gt;utfärdas endast av besiktningsman&lt;br&gt;som har den utbildning och&lt;br&gt;erfarenhet som behövs för att&lt;br&gt;genomföra en miljöbesiktning. Den&lt;br&gt;som utfärdar intyget skall vara en&lt;br&gt;från byggherren fristående och&lt;br&gt;oberoende person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besiktningsman får certifieras av&lt;br&gt;ett organ som för detta ändamål&lt;br&gt;har ackreditrats enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelas av regeringen eller&lt;br&gt;myndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmer. Om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder annat,&lt;br&gt;skall byggnadsnämnden godta intyg&lt;br&gt;och utlåtanden från besiktningsman&lt;br&gt;vars kompetens styrkts genom&lt;br&gt;certifiering.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om återvinning av bygg oeh rivningsmaterial &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår en ny lag, lag om återvinning av bygg&lt;br&gt;och rivningsmaterial, enligt följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag syftar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att främja en ur kretsloppssynpunkt lämplig hantering av bygg och&lt;br&gt;rivningsavfall samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att bidraga till uppnående av mål för dels minskad uppkomst av&lt;br&gt;bygg och rivningsavfall, dels återanvändning och återvinning av bygg&lt;br&gt;och rivningsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygg och rivningsavfall: bygg och rivningsmaterial vars innehavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskar kvittblivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygg och rivningsmaterial: material eller varor hänförliga till&lt;br&gt;byggnads, ändrings och rivningsarbeten beträffande byggnader och andra&lt;br&gt;anläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deponi: upplagsplats för avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinnare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra&lt;br&gt;återvinningsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;materialåtervinning eller återvinning genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;energiutvinning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsverksamhet: sådan yrkesmässig eller därmed jämförlig&lt;br&gt;hantering av material eller varor som är ägnad att åstadkomma den&lt;br&gt;återvinning eller återanvändning eller det slutliga omhändertagande av&lt;br&gt;materialen och varorna som, med hänsyn till materialens och varornas&lt;br&gt;inneboende egenskaper och övriga rådande förhållanden, kan anses&lt;br&gt;överensstämma med en ur kretsloppssynpunkt lämplig hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begrepp eller uttryck i övrigt har i denna lag samma betydelse som i&lt;br&gt;plan och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hantering av bygg och rivningsavfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Den hos vilken bygg och rivningsavfall uppkommer skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ombesörja att avfallet blir omhändertaget av en återvinnare som&lt;br&gt;enligt denna lag är behörig att lämna bygg och rivningsmaterial till&lt;br&gt;deponi samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. upplysa återvinnaren om var avfallet uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det vid en sådan miljöbesiktning som avses i 9 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket plan- och bygglagen (1987:10) har kommit fram att ett visst&lt;br&gt;material eller en viss vara på grund av kemiskt innehåll eller annan&lt;br&gt;inneboende egenskap bör eller skall bli föremål för hantering i särskild&lt;br&gt;ordning, kan materialet eller varan utan hinder av bestämmelsen i 3 §&lt;br&gt;denna lag istället lämnas till den som skall ombesörja den särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanteringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En återvinnare som enligt denna lag är behörig att lämna bygg och&lt;br&gt;rivningsmaterial till deponi far ej vägra att omhändertaga bygg och&lt;br&gt;rivningsmaterial som lämnas till honom, om begärt vederlag för&lt;br&gt;omhändertagandet erläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för deponering m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Bygg och rivningsmaterial far läggas på deponi endast om materialet&lt;br&gt;dessförinnan har hanterats av en återvinnare som enligt denna lag är&lt;br&gt;behörig att lämna sådant material till deponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnar bygg- och rivningsmaterial till deponi skall kunna&lt;br&gt;visa att det i första stycket angivna villkoret for deponering är uppfyllt.&lt;br&gt;Den som tar emot material för deponering, skall, om det är uppenbart att&lt;br&gt;materialet är bygg- och rivningsmaterial, kontrollera att det i första&lt;br&gt;stycket angivna villkoret för deponering är uppfyllt. Om villkoret inte är&lt;br&gt;uppfyllt, skall mottagaren upplysa lämnaren om vad som krävs för att&lt;br&gt;deponering skall fa ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela undantag från bestämmelsen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisning av material och varuströmmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En återvinnare som enligt denna lag är behörig att lämna bygg- och&lt;br&gt;rivningsmaterial till deponi skall redovisa in och utflöden av de material&lt;br&gt;och varuströmmar som han hanterar. Redovisningen skall ske i den&lt;br&gt;omfattning och på det sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet att lämna bygg- och rivningsmaterial till deponi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Behörighet att lämna bygg- och rivningsmaterial till deponi har&lt;br&gt;endast den som är godkänd (certifierad) av ett organ som har&lt;br&gt;ackrediterats för detta ändamål enligt föreskrifter som meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § De mål som avses i 1 § 2 fastställs av regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen&lt;br&gt;meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Tillsynsmyndigheten får meddela de vitesförelägganden som behövs&lt;br&gt;för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall&lt;br&gt;efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommun som vid införandet av lagen tillhandahåller en sådan&lt;br&gt;återvinningsverksamhet som krävs för godkännande enligt 8 § skall, till&lt;br&gt;dess regeringen förordnar annat, utan särskild certifiering anses behörig&lt;br&gt;att lämna bygg och rivningsmaterial till deponi.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändring i renhållningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår i fråga om renhållningslagen (1979:596)&lt;br&gt;att 7 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg, far avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt omhändertas av fastighetsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom kommunens eller en producents försorg&lt;br&gt;får inte någon annan än den som kommunen eller producenten anlitar för&lt;br&gt;ändamålet ta befattning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller även när&lt;br&gt;avfall skall hanteras enligt lagen&lt;br&gt;(199x:x) om återvinning av bygg&lt;br&gt;och rivningsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av bestämmelsen i&lt;br&gt;andra stycket, får avfall som avses i&lt;br&gt;lagen (199x:x) om återvinning av&lt;br&gt;bygg och rivningsmaterial lämnas&lt;br&gt;till en återvinnare som enligt&lt;br&gt;nämnda lag är behörig att lämna&lt;br&gt;bygg och rivningsmaterial till&lt;br&gt;deponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagförslag , Kretsloppsdelegationens rapport Producentansvar för&lt;br&gt;elektriska och elektroniska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lag om återvinning och producentansvar beträffande elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsdelegationen föreslår en ny lag, lag om återvinning och&lt;br&gt;producentansvar beträffande elektriska och elektroniska produkter, enligt&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag syftar till att skapa drivkrafter för tillverkning och&lt;br&gt;tillhandahållande av elektriska och elektroniska produkter som inte utgör&lt;br&gt;risk för miljön samt som möjliggör återanvändning och återvinning av&lt;br&gt;material. För detta syfte uppställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. krav på en från såväl miljö- som återvinningssynpunkt lämplig&lt;br&gt;hantering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. krav på den som yrkesmässigt tillhandahåller elektriska eller&lt;br&gt;elektroniska produkter att ta ansvar för en från såväl miljö- som&lt;br&gt;återvinningssynpunkt lämplig hantering av uttjänta sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med auktoriserad återvinnare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinnare som av regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer har auktorisation för återvinningsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deponi: upplagsplats för avfall där avfallet förväntas behöva förvaras&lt;br&gt;under lång tid framöver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektriska och elektroniska produkter: produkter enligt den definition&lt;br&gt;som anges i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producent: fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt överlåter eller&lt;br&gt;på annat sätt tillhandahåller elektriska eller elektroniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrotvara: elektrisk eller elektronisk produkt som för skrotning lämnas&lt;br&gt;till producent, mottagare i ett insamlingssystem eller auktoriserad&lt;br&gt;återvinnare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinnare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra&lt;br&gt;återvinningsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsverksamhet: yrkesmässig verksamhet som genom&lt;br&gt;demontering eller annan hantering av uttjänta elektriska eller elektroniska&lt;br&gt;produkter syftar till att främja återanvändning eller återvinning av&lt;br&gt;produkternas komponenter och material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Elektriska och elektroniska produkter är enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produkter som, i sin utformning, för korrekt funktion är beroende av&lt;br&gt;elektriska strömmar eller elektromagnetiska falt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utrustning för generering, överföring och mätning av elektriska&lt;br&gt;strömmar och elektromagnetiska fält, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. material som härrör från sådana produkter som avses i 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammansatt produkt som huvudsakligen använder annan energi än&lt;br&gt;elektrisk energi är enligt denna lag inte en elektrisk eller elektronisk&lt;br&gt;produkt. Komponenter som ingår i en sådan sammansatt produkt och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som där har en elektrisk funktion är dock elektriska eller elektroniska&lt;br&gt;produkter enligt denna lag. Även material som används för kylning,&lt;br&gt;värmning eller skydd av sådana komponenter, eller som på annat sätt&lt;br&gt;används för sådana komponenters funktion i den sammansatta produkten,&lt;br&gt;är elektriska eller elektroniska produkter enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det i annan lag eller med stöd av annan lag meddelats särskilda&lt;br&gt;föreskrifter för hantering av batterier, skall de föreskrifterna tillämpas.&lt;br&gt;Utan hinder av sådana föreskrifter får dock batterier som är inbyggda i&lt;br&gt;eller på annat sätt ingår i en vara eller produkt som inte är ett batteri,&lt;br&gt;hanteras enligt bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Bestämmelserna i 6 och 9-14 §§ gäller inte produkter som tillverkats&lt;br&gt;särskilt för en användare efter dennes önskemål och instruktioner&lt;br&gt;beträffande produktens konstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer far meddela&lt;br&gt;ytterligare undantag från bestämmelserna i 6 och 9-14 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för yrkesmässigt tillhandahållande av elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som yrkesmässigt överlåter eller på annat sätt tillhandahåller&lt;br&gt;elektriska eller elektroniska produkter skall ta det producentansvar som&lt;br&gt;följer av 9-14 §§ denna lag eller av föreskrifter som meddelats med stöd&lt;br&gt;av lagen. En producent skall på anmodan kunna visa att han tar&lt;br&gt;erforderligt producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får elektriska och elektroniska produkter&lt;br&gt;överlåtas till eller på annat sätt tillhandahållas annan producent som avser&lt;br&gt;att i sin yrkesmässiga verksamhet vidareöverlåta eller tillhandahålla&lt;br&gt;produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för kvittblivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som avser att kvittbliva en elektrisk eller elektronisk produkt&lt;br&gt;skall ombesörja att produkten lämnas till en producent eller blir&lt;br&gt;omhändertagen av en auktoriserad återvinnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får en elektrisk eller elektronisk produkt&lt;br&gt;lämnas till mottagare i ett sådant insamlingssystem som avses i 12 § eller&lt;br&gt;till en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för deponering, fragmentering och förbränning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Elektriska och elektroniska produkter far läggas på deponi,&lt;br&gt;fragmenteras eller brännas endast om de dessförinnan har hanterats av en&lt;br&gt;auktoriserad återvinnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamlingsansvar och insamlingssystem m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En producent, som enligt 6 § skall ta producentansvar, är skyldig att&lt;br&gt;ta emot en elektrisk eller elektronisk produkt som lämnas till honom för&lt;br&gt;skrotning (skrotvara)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om producenten överlåter en elektrisk eller elektronisk produkt samt&lt;br&gt;skrotvaran lämnas till honom i samband med överlåtelsen och är av&lt;br&gt;samma produkttyp som den överlåtna produkten (säljregeln), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om producenten för överlåtelse bjuder ut elektriska eller&lt;br&gt;elektroniska produkter samt skrotvaran är av samma produkttyp och&lt;br&gt;fabrikat som producenten bjuder ut (representantregeln).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med överlåtelse jämställs tillhandahållande på annat sätt mot vederlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För fullgörande av det insamlingsansvar som anges i 9 §, skall&lt;br&gt;producenten upprätthålla eller vara ansluten till ett sådant&lt;br&gt;insamlingssystem som avses i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En producent far. i stället för att ta emot en skrotvara som lämnas till&lt;br&gt;honom med stöd av 9 §, hänvisa skrotvaran till närliggande mottagare i&lt;br&gt;ett insamlingssystem som producenten upprätthåller eller är ansluten till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Insamlingsansvar skall fullgöras för insamlingsperiod enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. En producent, som under en insamlingsperiod fullgjort&lt;br&gt;insamling i en sådan omfattning att det uppenbart överskrider vad som&lt;br&gt;med hänsyn till producentens verksamhet skäligen kan krävas av honom,&lt;br&gt;skall, om han begär det, för återstoden av insamlingsperioden åtnjuta ett&lt;br&gt;begränsat insamlingsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om begränsat insamlingsansvar samt närmare villkor för sådan&lt;br&gt;begränsning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;§ En producents insamlingssystem eller anslutning till ett&lt;br&gt;insamlingssystem skall innebära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en skrotvara, som enligt 9 § första stycket skulle ha kunnat&lt;br&gt;lämnas till producenten, kan lämnas till mottagare i insamlingssystemet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att mottagare i insamlingssystemet finns på sådan plats att den som&lt;br&gt;avser att lämna en skrotvara kan göra det utan att åsamkas annat än en&lt;br&gt;obetydlig nackdel jämfört med om skrotvaran i stället lämnats till&lt;br&gt;producenten samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att insamlade produkter lämnas till en auktoriserad återvinnare eller&lt;br&gt;annars blir föremål för en från miljö- och återanvändnings- eller&lt;br&gt;återvinningssynpunkt lämplig hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer far meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om vad som krävs för att de i andra stycket angivna&lt;br&gt;kriterierna skall anses uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En producent eller mottagare i ett insamlingssystem får inte betinga&lt;br&gt;sig något vederlag för att ta emot en skrotvara som lämnas till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om skrotvaran lämnas av producent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mottagare i ett insamlingssystem, om det till insamlingssystemet&lt;br&gt;inte finns någon ansluten producent som skrotvaran skulle ha kunnat&lt;br&gt;lämnas till enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En producent skall informera om sitt producentansvar enligt 9 §.&lt;br&gt;Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om producentens informationsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Auktoriserade återvinnare och återvinningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer far meddela&lt;br&gt;föreskrifter om auktorisation för återvinningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande återvinningsverksamhet far regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer meddela de närmare föreskrifter som behövs&lt;br&gt;till skydd för natur och miljö samt för att främja återanvändning och&lt;br&gt;återvinning av material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § En auktoriserad återvinnare far inte vägra ta emot en skrotvara som&lt;br&gt;lämnas till honom, om begärt vederlag för mottagandet samtidigt erläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I den mån en återvinnare hanterar komponenter eller material för&lt;br&gt;vilka det i lag eller med stöd av lag har meddelats särskilda&lt;br&gt;bestämmelser, skall för sådana komponenter eller material de särskilda&lt;br&gt;bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i ett enskilt fall för att denna lag eller föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Beslut om föreläggande&lt;br&gt;eller förbud far förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Den som i strid med 6 § yrkesmässigt tillhandahåller elektriska eller&lt;br&gt;elektroniska produkter utan att ta det producentansvar som följer av&lt;br&gt;bestämmelserna i 9-14 §§, dömes till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelse&lt;br&gt;Bestämmelserna i 6—8 §§ träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtagande beträffande återvinning av kontorspapper i Sverige.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Undertecknade foretag, som tillsammans representerar den svenska&lt;br&gt;returpappersbranschen, gör härmed följande åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vi förbinder oss att senast år 2000 insamla och återvinna minst 50&lt;br&gt;viktsprocent av det kontorspappersavfall som uppstår i Sverige och&lt;br&gt;som är tekniskt möjligt att använda som råvara vid&lt;br&gt;papperstillverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vår långsiktiga målsättning är att insamling och återvinning skall&lt;br&gt;uppgå till minst 75 viktsprocent av kontorspappersavfallet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkten när denna målsättning skall vara uppnådd ska&lt;br&gt;fastställas i diskussion mellan oss, producenterna och&lt;br&gt;Naturvårdsverket när statistik över insamling och återvinning för år&lt;br&gt;2000 är tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida miljökonsekvensanalyser kan ge anledning att justera den&lt;br&gt;lånsiktiga målsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vi förbinder oss att redan under 1997 erbjuda alla kontor i landet&lt;br&gt;kontorspappersinsamling på marknadsmässiga villkor.&lt;br&gt;Grundprincipen skall därvid vara att - på samma sätt som i dag - de&lt;br&gt;etablerade returpappersföretagen i fri konkurrens erbjuder sina&lt;br&gt;tjänster till kontoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver kommer vi att ta ett geografiskt ansvar innebärande att&lt;br&gt;för varje kommun finns ett eller flera företag som åtar sig att lämna&lt;br&gt;kostnadsfri rådgivning om kontorspappersåtervinning vid besök&lt;br&gt;eller per telefon och - om så önskas - offerera återvinningstjänster.&lt;br&gt;Vi kommer att inrätta 020-nummer för att underlätta för kontoren&lt;br&gt;att fa kontakt med de företag som har det regionala ansvaret.&lt;br&gt;Dessutom kommer vi att etablera ett insamlingssystem som gör det&lt;br&gt;möjligt för mindre kontor att kostnadsfritt avlämna sitt&lt;br&gt;kontorspapper i insamlingsbehållare på återvinningsstationer. Detta&lt;br&gt;system kommer antingen att samordnas med annat redan befintligt&lt;br&gt;insamlingssystem eller etableras separat. I det senare fallet kommer&lt;br&gt;det även i de minsta kommunerna att finnas minst en&lt;br&gt;insamlingsstation. Gentemot de företag som har producentansvar&lt;br&gt;för returpapper förbinder vi oss att vidta åtgärder så att andelen&lt;br&gt;kontorspapper, i det returpapper (avfall av tidningar) som levereras&lt;br&gt;till pappersbruk, inte ökar från dagens nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vi förbinder oss att under 1997 genomföra minst en större&lt;br&gt;rikstäckande informationskampanj riktad mot landets kontor.&lt;br&gt;Kampanjen skall stimulera till ökad återvinning och skall även&lt;br&gt;upplysa om de mål som vi åtagit oss att uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kampanjen/ema kan komma att drivas av oss gemensamt eller av&lt;br&gt;enskilt företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förbinder oss att under perioden 1998-2000 årligen avsätta minst Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;ett belopp motsvarande 25 kr/ton insamlat kontorspapper för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informationsinsatser riktade mot kontoren. Informationsinsatser&lt;br&gt;efter år 2000 fastställs i samband med diskussioner enl. punkt 2&lt;br&gt;ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vi förbinder oss att tillställa Skogsindustrierna alla erforderliga&lt;br&gt;uppgifter över insamling och återvinning av kontorspapper som&lt;br&gt;behövs för den årliga statistiksammanställning och rapportering till&lt;br&gt;Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vi förbinder oss att bedriva vår insamlings- och&lt;br&gt;återvinningsverksamhet avseende kontorspapper under iakttagande&lt;br&gt;av största möjliga miljöhänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vi kommer att bland oss bilda en samarbetskommitté som far till&lt;br&gt;uppgift att samordna våra ansträngningar att nå det uppsatta målet.&lt;br&gt;Kommittén skall också svara för samråd mellan oss, producenterna&lt;br&gt;och Naturvårsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetskommittén skall enbart behandla frågor och ärenden där&lt;br&gt;det är nödvändigt att samverka för att vårt åtagande skall kunna&lt;br&gt;fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt åtagande är baserat på den nu rådande ordningen på&lt;br&gt;returpappersmarknaden. Skulle insamlingen av kontorspapper bli föremål&lt;br&gt;för reglering genom lagstadgat producentansvar förbehåller vi oss rätten&lt;br&gt;att säga upp detta åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 1996-12-04&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk Returpappersföreningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Pappersåtervinning AB PÄAB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lorentz Rondahl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Thord Hansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Andersson&lt;br&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IL Returpapper AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jan Bruzelius&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De till Lagrådet remitterade lagförslagen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)&lt;br&gt;dels att 8 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer 8 b — 8 f §§ och&lt;br&gt;23 a §, samt närmast före 8 e § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År det av betydelse från Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings-, återvinnings- återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller miljövårdssynpunkt, får återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;regeringen föreskriva att visst slag eller miljöskäl, får regeringen&lt;br&gt;av avfall i avvaktan på bortforsling meddela föreskrifter som innebär&lt;br&gt;skall förvaras skilt från annat avfall att ett visst slag av avfall skall&lt;br&gt;och meddela de föreskrifter som förvaras och forslas bort skilt från&lt;br&gt;behövs för ändamålet. Regeringen annat avfall och meddela de&lt;br&gt;far överlåta åt en myndighet eller åt föreskrifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;behövs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna att meddela sådana ändamålet. Regeringen får överlåta&lt;br&gt;föreskrifter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åt en myndighet eller åt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna att meddela sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yrkesmässig demontering och&lt;br&gt;sortering av avfall som utgörs av&lt;br&gt;elektriska och elektroniska&lt;br&gt;produkter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;att den som yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriver verksamhet som syftar till&lt;br&gt;att demontera och sortera avfall&lt;br&gt;som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter skall ha&lt;br&gt;personal eller kvalitetssystem som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;certifierats av ett organ som&lt;br&gt;ackrediterats enligt lagen&lt;br&gt;(1992:1119) om teknisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot deponering,&lt;br&gt;förbränning och fragmentering av&lt;br&gt;avfall som utgörs av elektriska och&lt;br&gt;elektroniska produkter innan&lt;br&gt;avfallet demonterats och sorterats&lt;br&gt;enligt 8 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sd§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av&lt;br&gt;återanvändnings- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinningsskäl eller andra hälso-&lt;br&gt;eller miljöskäl, får regeringen&lt;br&gt;meddela föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot deponering av brännbart och&lt;br&gt;organiskt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avsteg&lt;br&gt;eller i det enskilda fallet medge&lt;br&gt;undantag från förbuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälnings- och tillståndsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av hälso- eller&lt;br&gt;miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfall får transporteras&lt;br&gt;yrkesmässigt endast av den som har&lt;br&gt;tillstånd eller är anmäld hos den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer eller att det för sådan&lt;br&gt;verksamhet skall gälla andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda villkor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att den som i yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet ger upphov till annat&lt;br&gt;avfall än hushållsavfall skall lämna&lt;br&gt;det för bortforsling till den som&lt;br&gt;innahar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillstånd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transportverksamhet eller är&lt;br&gt;anmäld hos föreskriven myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt första stycket 1&lt;br&gt;skall sökas hos den myndighet som&lt;br&gt;regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut&lt;br&gt;för anmälan liksom vid prövning av&lt;br&gt;ansökan om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8f§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av hälso- eller&lt;br&gt;miljöskäl, får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om&lt;br&gt;att de som yrkesmässigt samlar in&lt;br&gt;eller för någon annans räkning&lt;br&gt;yrkesmässigt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ombesörjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bortskaffande eller återvinning av&lt;br&gt;avfall skall vara anmälda hos den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;föreskriver. Undantagen från denna&lt;br&gt;anmälningsplikt är den som&lt;br&gt;omfattas av tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningsplikt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddslagen (1969:387) eller&lt;br&gt;tillståndsplikt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renhållningslagen (1979:596).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en avgift skall tas ut&lt;br&gt;för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att den&lt;br&gt;som i yrkesmässig verksamhet ger&lt;br&gt;upphov till annat avfall än&lt;br&gt;hushållsavfall eller yrkesmässigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;omhändertar annat avfall än Prop. 1996/97:172&lt;br&gt;hushållsavfall skall lämna uppgift Bilaga 15&lt;br&gt;om avfallets art, sammansättning&lt;br&gt;och mängd samt uppgift om&lt;br&gt;varifrån avfallet kommer och var&lt;br&gt;avfallet lämnas. Uppgifterna skall&lt;br&gt;lämnas till den kommunala nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som med&lt;br&gt;uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket genom att yrkesmässigt eller annars i&lt;br&gt;större omfattning samla in och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör sina skyldigheter 3. inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelats enligt föreskrifter som meddelats&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 9 a §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 9 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transporterar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkesmässigt utan tillstånd enligt&lt;br&gt;8 e § första stycket 1, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. inte fullgör sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 e § första stycket 2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör&lt;br&gt;sin skyldighet enligt 18 &amp;nbsp;§ andra stycket eller 19&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fasti ghetsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar för gärning enligt första eller tredje stycket döms inte om&lt;br&gt;ansvar kan ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)&lt;br&gt;dels att 9 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 2 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minst tre veckor innan arbetena påbörjas skall byggherren göra en&lt;br&gt;anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärder som avses i 8 kap. 2 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de&lt;br&gt;bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess planlösning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler&lt;br&gt;eller anordningar för ventilation i byggnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;installation eller väsentlig ändring av anordningar för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som&lt;br&gt;omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 §&lt;br&gt;första stycket 4 eller 16 § 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsarbetena far påbörjas tidigare än som anges i första stycket&lt;br&gt;om byggnadsnämnden särskilt medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom två år&lt;br&gt;från dagen för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av andra byggnader än&lt;br&gt;komplementbyggnader, sådana&lt;br&gt;ekonomibyggnader som avses i 8&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket och sådana&lt;br&gt;byggnader som avses i 8 kap. 10 §&lt;br&gt;skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anmälas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden&lt;br&gt;(rivningsanmälan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första — tredje&lt;br&gt;göras, när arbetena far påbörjas och&lt;br&gt;tillämpas också i fråga om rivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rivning av byggnader eller delar&lt;br&gt;av byggnader som inte är&lt;br&gt;komplementbyggnader, sådana&lt;br&gt;ekonomibyggnader som avses i 8&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket eller sådana&lt;br&gt;byggnader som avses i 8 kap. 10 §&lt;br&gt;skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anmälas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden&lt;br&gt;(rivningsanmälan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styckena om när anmälan skall&lt;br&gt;när anmälan upphör att gälla skall&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GK03172/prop_199697__172-2.png" style="width:24pt;height:12pt;"/&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att det z Bilaga 15&lt;br&gt;samband med byggnadsåtgärder&lt;br&gt;som anges i 2 § första stycket 3-5&lt;br&gt;uppkommer rivningsmaterial som&lt;br&gt;innehåller sådant farligt avfall för&lt;br&gt;vilket det gäller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsnämnden inom en vecka&lt;br&gt;från det att anmälan kom in besluta&lt;br&gt;att bygganmälan skall kompletteras&lt;br&gt;med en rivningsplan enligt 4 §. I&lt;br&gt;sådana fall skall 12 § andra stycket&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande av Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget innebär bl.a. att regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer skall kunna meddela föreskrifter i&lt;br&gt;olika frågor. Enligt 8 f § första stycket första meningen skall föreskrifter&lt;br&gt;kunna meddelas om att de som yrkesmässigt samlar in eller för någon&lt;br&gt;annans räkning yrkesmässigt ombesörjer bortskaffande eller återvinning&lt;br&gt;av avfall skall vara anmälda hos den myndighet som regeringen&lt;br&gt;föreskriver. I första styckets andra mening har tagits in en bestämmelse&lt;br&gt;om undantag från anmälningsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enligt Lagrådets mening bör undantagsbestämmelsen förtydligas&lt;br&gt;och ges följande lydelse:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;”Detta gäller inte den som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt&lt;br&gt;enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 e § eller enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387)”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås att 9 kap. plan- och bygglagen skall förses&lt;br&gt;med en ny paragraf, 9 kap. 2 a §, som tar sikte på fall då det kan antas att&lt;br&gt;det i samband med byggnadsåtgärder som anges i 2 § första stycket 3-5&lt;br&gt;uppkommer rivningsmaterial som innehåller farligt avfall. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening torde det kunna uppkomma rivningsmaterial med&lt;br&gt;farligt avfall även i samband med andra byggnadsåtgärder enligt 2 §&lt;br&gt;första stycket än dem som anges i punkterna 3-5. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därför att 9 kap. 2 a § ändras, så att det talas om ”byggnadsåtgärder som&lt;br&gt;anges i 2 § första stycket”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;MILJÖDEPARTEMENTET &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1996/97:172&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 juni 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uusmann, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor&lt;br&gt;i ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996/97:172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8, 8 b, 8 c, 8 d, 23 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8e,8f§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375L0442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391L0156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 53451. Stockholm 1997&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JoU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1997-06-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1997-09-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1997-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1997-10-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 17:07:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 17:07:23</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JoU7</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JoU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vissa avfallsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elizabeth Nyström  och Ingvar Eriksson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elizabeth Nyström  och Ingvar Eriksson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Lindvall  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göte Jonsson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göte Jonsson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Daléus  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Daléus  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1996/97:172&lt;br/&gt;
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt samhälle - ett ansvar för  alla</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle -ett ansvar för alla</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maggi Mikaelsson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>