Prop.
1996/97:167
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 29 maj 1997
Göran Persson
Anna Lindh
(Miljödepartementet)
En av förutsättningarna för att företag, enskilda m.fl. skall kunna delta i
arbetet för en hållbar utveckling är tillgång till öppen, lättillgänglig och
kvalitetsgaranterad information som beskriver företagens miljöpåverkan.
I propositionen lämnas förslag om att sådana företag som omfattas av
1995 års årsredovisningslag och de särskilda årsredovisningslagama för
kreditinstitut och värdepappersbolag respektive för försäkringsföretag
skall lämna upplysningar om verksamhetens påverkan på den yttre
miljön under förutsättning att företagen - eller i koncernen ingående
företag - bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt
miljöskyddslagen (1969:387). Syftet är att årsredovisningens förvalt-
ningsberättelse i större utsträckning än i dag skall innehålla miljö-
relaterad information
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 167
Prop. 1996/97:167
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................4
2 Lagtext....................................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554).........................................................................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.......5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag....................................5
3 Ärendet och dess beredning....................................................................6
4 Bakgrund................................................................................................7
4.1 Utgångspunkt..............................................................................7
4.2 Propositionens syfte....................................................................9
4.3 Styrmedel i miljöpolitiken.........................................................10
5 Redovisning och spridning av miljörelaterad information, m.m..........14
5.1 Bakgrund...................................................................................14
5.1.1 Begreppet miljöredovisning.....................................14
5.1.2 Redovisningslagstiftningens struktur......................15
5.1.3 Miljöredovisningens utveckling i Sverige...............16
5.1.4 EMAS-systemet.......................................................17
5.1.5 Danmark..................................................................17
5.1.6 Norge.......................................................................18
5.2 Miljörelaterad information som en del av den finansiella
redovisningen....................................................................18
5.3 System för spridning av miljöinformation om företagen..........22
5.4 Premiering av företagens egenkontroll.....................................25
6 Ikraftträdande.......................................................................................25
7 Kostnader..............................................................................................26
8 Författningskommentar........................................................................26
8.1 Förslaget till lag om ändring av årsredovisningslagen
(1995:1554).......................................................................26
8.2 Förslaget till lag om ändring i lag (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.....28
8.3 Förslaget till lag om ändring i lag (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag..................................28
Bilaga 1
Utdrag ur Redovisningskommitténs betänkande SOU 1996:157............30
Bilaga 2
Redovisningskommitténs lagförslag i SOU 1996:157, såvitt avser
redovisning av miljörelaterad information..............................................31
Bilaga 3
Remissinstanser för Redovisningskommitténs betänkande
SOU 1996:157.........................................................................................33
Bilaga 4
Lagförslag enligt lagrådsremissen...........................................................34
Bilaga 5
Lagrådets yttrande...................................................................................36
Bilaga 6
Remissinstanser för Miljöinformationsutredningen................................39
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 maj 1997...........40
Prop. 1996/97:167
Prop. 1996/97:167
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
2. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag,
3. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsbolag.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.
Upplysningar skall även lämnas om
1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,
2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter dess slut,
3. bolagets förväntade framtida utveckling,
4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och
5. bolagets filialer i utlandet.
Utöver sådan information om
verksamhetens miljöpåverkan som
skall lämnas enligt första och
andra styckena skall bolag som
bedriver verksamhet som är
tillstånds- eller anmälningspliktig
enligt miljöskyddslagen
(1969:387) lämna upplysningar i
övrigt om verksamhetens påverkan
på den yttre miljön.
Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.
Prop. 1996/97:167
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första - tredje styckena om
förvaltningsberättelsens innehåll,
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m., samt
3 § om finansieringsanalys.
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första och andra stycket om
förvaltningsberättelsens innehåll,
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m., samt
3 § om finansieringsanalys.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första och andra stycket om
förvaltningsberättelsens inneåll,
samt
2 § om förslag till dispositioner
1 §
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första - tredje styckena om
förvaltningsberättelsens innehåll,
samt
2 § om förslag till dispositioner
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 167
av vinst eller förlust m.m.
av vinst eller förlust m.m.
Prop. 1996/97:167
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998.
Redovisningskommitténs betänkande
Regeringen bemyndigade i augusti 1991 chefen för Justitiedepartementet
att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av
redovisningslagstiftningen (dir. 1991:71). Kommittén som antog namnet
Redovisningskommittén fick senare tilläggsdirektiv (dir. 1992:19,
1995:121 och 1996:4). Bl.a. uppdrog regeringen åt kommittén att utreda
om företagen skall åläggas att i årsredovisningen lämna viss miljö-
anknuten information.
Under våren 1994 avgav kommittén delbetänkandet Års- och
koncernredovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994:17). Detta betänkande
har legat till grund för den nya årsredovisningslagen (se prop.
1995/96:10, bet. 1995/96:LU4 och SFS 1995:1554). Under hösten 1996
avgav kommittén sitt slutbetänkande, Översyn av redovisnings-
lagstiftningen (SOU 1996:157). Betänkandet behandlar bl.a. frågor om
miljöredovisning. En sammanfattning av kommitténs ställningstagande i
den delen finns i bilaga 1 och kommitténs lagförslag i bilaga 2.
Den del av slutbetänkandet som avser miljöredovisning har remiss-
behandlats separat. I bilaga 3 finns en förteckning över, de remiss-
instanser som har yttrat sig. Inom Justitiedepartementet har gjorts en
sammanställning av remissyttrandena (dnr 96/4095 ).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrandet
över det lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Enligt Lagrådets mening kan det
sättas i fråga om det är lämpligt att vidta lagstiftningsåtgärder enligt det
nu förevarande remissförslaget med utgångspunkt i en miljöskyddsreg-
lering som kan komma att upphävas inom kortare tid. Regeringen vill för
sin del framhålla att det förslag till miljöbalk som regeringen överlämnat
till Lagrådet innebär att begreppet miljöfarlig verksamhet kommer att
finnas kvar med väsentligen samma innebörd som för närvarande. Det
finns därför inte anledning att tro att det efter miljöbalkens ikraftträdande
kommer att bli nödvändigt att göra annat än mindre korrigeringar i års-
redovisningslagen. Såsom regeringen återkommer till i avsnitt 6 bör den
nya lagstiftningen visserligen tillämpas först på räkenskapsår som inleds
efter utgången av år 1998. För att verksamhetsutövama och de norm-
givande organen på redovisningsområdet skall ges tillfredsställande tid
för att vidta förberedelser bör emellertid den nya lagstiftningen beslutas
så snart som möjligt. Mot den bakgrunden anser regeringen att
lagstiftningen inte bör anstå till efter miljöbalkens ikraftträdande.
Vad gäller Lagrådets övriga uttalanden återkommer regeringen till
dessa i avsnitten 5.2 och 8.1.
Miljöinformationsutredningen
Genom beslut den 18 april 1996 (dir. 1996:34) tillkallades en särskild
utredare för att utreda förutsättningarna för ett informationssystem för att
bedöma och jämföra företag ur ett miljöperspektiv. Utredaren antog
namnet ”Miljöinformationsutredningen”. Bakgrunden till utredningen var
de finansiella aktörernas växande behov av miljörelaterad information
om företag.
Den 14 januari 1997 överlämnade utredaren sitt betänkande
”Förbättrad Miljöinformation” (SOU 1997:4). Betänkandet har remiss-
behandlats. I bilaga 6 finns en förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig. Förslagen i betänkandet föranleder ingen förändring av
lagstiftningen. Eftersom Miljöinformationsutredningen tar upp frågor
som nära angränsar till de frågor som behandlas i Redovisnings-
kommitténs betänkande redovisas även Miljöinformationsutredningens
slutsatser och förslag i denna proposition.
Prop. 1996/97:167
Regeringens bedömning: Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett
föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Ett miljöanpassat
näringsliv är en förutsättning för ett ekologiskt hållbart samhälle, varför
regeringen på olika sätt bör underlätta och stimulera utvecklingen av ett
sådant näringsliv.
Skälen för regeringens bedömning: Delegationen för en ekologiskt
hållbar utveckling, i vilken fem statsråd ingår, har nyligen presenterat en
plattform för ett ekologiskt hållbart Sverige (se prop. 1996/97:150, bilaga
5). Denna beskriver utgångspunkterna för det hållbara samhället och slår
fast målsättningen inför framtiden.
Ett näringsliv som grundas på miljö- och resurshushållning är en
viktig kugge i en ekologiskt hållbar utveckling. Ett miljöanpassat
näringsliv bör utgå från principerna om en långsiktigt hållbar samhälls-
utveckling. Näringslivets utveckling bör därför präglas av en helhetssyn
som omfattar hela produktionskedjan, från utvinning av naturresurser
över produktion, distribution och användning av olika produkter, till
avfallsledet Det är svårt att fastställa detaljerade kriterier för ett
miljöanpassat näringsliv, eftersom olika företags verksamhet varierar
kraftigt och därmed även deras påverkan på miljön. Samtidigt finns det
anledning att här belysa de övergripande miljörelaterade frågor som
näringslivet i sin verksamhet ofta ställs inför. Dessa frågor är också
sådana som är viktiga att belysa i företagens miljöinformation. Det
följande anger exempel på karaktäristik av ett miljöanpassat näringsliv
som kan gälla oavsett om företagen är varu- eller tjänsteproducerande:
Ett miljöanpassat näringsliv
• använder inte längre toxiska och långlivade ämnen såsom kvicksilver,
kadmium, bly, stabila organiska miljögifter m.fl.,
• använder inte längre ämnen som bryter ned ozonskiktet,
• präglas av sparsamhet med råvaror och energi, både i produktion,
transport och vid produkternas användning,
• prioriterar fömybara råvaror och energislag,
• återvinner material som metaller, fibrer, polymerer, i första hand för
återanvändning i produkter, i andra hand för energiutvinning,
• sluter interna kretslopp för vatten, processkemikalier, m.m.,
• strävar mot minsta möjliga mängd och farlighet hos avfall, men ser till
att det avfall som uppkommer tas om hand på ett sätt som gynnar
återvinning och inte medför risker för hälsa och miljö,
• genomför arbetsmiljökonsekvensbeskrivningar och planerar för ett
hållbart och utvecklande arbetsliv där ohälsa och olycksfall i arbetet
förebyggs,
• strävar mot minsta möjliga fysiska ingrepp i landskapet samt mot att
bevara den biologiska mångfalden,
• tar hänsyn till miljöpåverkan inte bara från den egna verksamheten,
utan också från underleverantörer och för miljöpåverkan av de
produkter som saluförs.
Det bör understrykas att en hållbar utveckling innebär användande av
nya och radikalt mycket effektivare processer och teknik. En miljö-
anpassning är därvid ett viktigt första steg.
Samhällets krav och alltmer miljömedvetna hushåll har förändrat
förutsättningarna för näringslivet. I dag spelar därför miljöfrågorna en
alltmer betydelsefull roll för näringslivet. Miljöanpassade varor, tjänster
och produktionsmetoder är ett expanderande område, varför miljöanpass-
ning även kan bidra till tillväxt. I propositionen "En politik för arbete,
trygghet och utveckling" (prop. 1995/96:25) har sambandet mellan
ekonomisk tillväxt och miljö beskrivits, liksom miljöpolitikens uppgift i
ett tillväxtperspektiv. 1 propositionen "Vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000" (prop. 1995/96:222) belyses den möjlighet till
ökad sysselsättning som en omställning till ett ekologiskt hållbart
samhälle innebär.
Prop. 1996/97:167
Tillsammans med ett ökat miljömedvetande i samhället kan en Prop. 1996/97:167
kvalitetsmässigt god och öppen information om företagens miljöarbete
och effekterna av det göra det möjligt för olika grupper såsom hushåll,
producenter, kreditgivare, upphandlare, kommuner, allmänhet, fackliga
organisationer m.fl.. att genom sitt agerande driva på en ökad miljö-
anpassning av näringslivet. Genom att informationen breddas och att
befintlig information får ökad användning förbättras därför förutsätt-
ningarna för ett decentraliserat ansvarstagande för miljön.
Ökad information om företagens miljöpåverkan ger därför flera goda
effekter:
• Allmänhetens berättigade krav till öppen, lättillgänglig och
kvalitetsgaranterad information tillgodoses.
• Ökade möjligheter för hushållen och olika upphandlare att göra miljö-
anpassade val.
• Ökade möjligheter för företagen att ställa krav på varandra och att
stimuleras av andras erfarenheter.
• Ökade förutsättningar för företagen att fa en objektiv värdering och
bedömning av sitt miljöarbete.
Propositionen syftar i första hand till att förbättra den finansiella
informationen sammanhängande med företagens miljöpåverkan, genom
förslag till ändringar i årsredovisningslagen (1995:1554) och i de
särskilda årsredovisningslagama för finansiella företag.
I propositionen lämnas också en beskrivning av Miljöinformations-
utredningens (SOU 1997:4) förslag. Denna utredning fokuserar på de
finansiella aktörernas behov av miljöinformation.
Regeringen har beslutat att förelägga Lagrådet ett förslag till miljöbalk.
Frågor med direkt koppling till det förslaget behandlas inte i denna
proposition. Föreskrifter m.m. för att tillämpa miljölagstiftningen torde
aktualisera frågor som berör miljöinformation i näringslivet, t.ex.
beträffande miljörapportens utformning. Regeringen avser att uppmärk-
samma frågorna om miljöinformation ytterligare i det sammanhanget.
Enligt det förslag till miljöbalk som regeringen förelagt Lagrådet är
frågan om miljöinformation från verksamhetsutövare kopplad till till-
ståndsplikten. Så är det också i den nu gällande miljöskyddslagen. Den
som utövar en verksamhet som kräver tillstånd skall inlämna en miljö-
rapport. Miljörapporten har hittills i huvudsak tjänat som underlag för
tillsynsmyndigheternas arbete och för statistisk uppföljning av nationella
utsläppsmål (enligt prop. 1991/92:137). I denna proposition redovisas
förslag om att information från den som utövar en verksamhet skall få en
vidare användning. Detta skall i första hand ske genom ett utnyttjande
och en bättre samordning av befintlig information.
Prop. 1996/97:167
Regeringens bedömning: En hög grad av samverkan krävs mellan de
olika styrmedlen i miljöpolitiken för att dessa skall få avsedd effekt.
Miljörelaterad information är en nödvändig förutsättning för att en
miljöanpassning av näringslivet skall kunna komma till stånd. Rätt
utformade åtgärder som förbättrar tillgängligheten och kvaliteten på
informationen möjliggör en högre måluppfyllelse för de övriga styr-
medlen. Genom information kan ett mer decentraliserat ansvarstagande
för miljön åstadkommas i och med att företag och enskilda kan deltaga i
och också själva driva på miljöförbättringsarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: För att marknadskrafterna skall
kunna fungera fullt ut förutsätts enligt ekonomisk teori bl.a. fullständig
information. Idag är dock informationen ofta ofullständig eller svårtill-
gänglig. En politik som syftar till att öka marknadskrafternas möjligheter
att driva på företagens miljöarbete innebär också att informationsflödet
och informationens kvalitet måste förbättras. Genom frivilliga miljö-
lednings- och certifieringssystem såsom EMAS och ISO 14001 kan
företag exempelvis få en form av kvalitetsintyg på att de byggt upp
interna förutsättningar för sitt miljöarbete. Sådana system har också
under de senaste åren fått en allt större betydelse för de svenska
företagen. Information är dock inte ett tillräckligt styrmedel för att för-
bättra marknadernas funktionssätt.
De huvudsakliga styrmedel som regering och riksdag använder för att
driva på utvecklingen av ett miljöanpassat näringsliv är:
• Tillämpning av direkta regleringar (t.ex. tillståndsgivning) och
ekonomiska styrmedel (t.ex. miljöskatter, avgifter och bidrag). Även
andra marknadsbaserade styrmedel kan användas, samt en ökad
miljöanpassning av den offentliga upphandlingen. Utöver detta kan
producentansvar införas. På kommunal och regional nivå kan även
fysisk planering användas som ett styrande instrument.
• Fastställande av nationella miljömål. För att möjliggöra en
miljöanpassning av näringslivet, baserad på såväl kort- som
långsiktiga företagsekonomiska beslut, krävs tydliga mål och stabila
och förutsebara spelregler. Med hjälp av tydliga målformuleringar
stakas färdriktningen i politiken ut och utvecklingen mot ett ekologiskt
och ekonomiskt hållbart näringsliv underlättas. De olika samhälls-
sektorerna har dock själva ett ansvar både för måluppfyllelse och för
att formulera delmål för sina respektive områden.
• Insatser för att säkerställa tillgängligheten av tillförlitlig information.
En grundläggande förutsättning för att styrmedlen skall ha avsedd
effekt, liksom att marknaden skall fungera, är att det finns tillgång till
relevant och tillförlitlig information. Då detta många gånger ej är fallet
har staten en roll att verka för att stimulera och underlätta spridning
av olika slag av miljörelaterad information. Detta görs bl.a. genom
10
system för miljömärkning, samt genom att företag uppmuntras till Prop. 1996/97:167
EMAS-registrering.
Valet av styrmedel i miljöpolitiken påverkas av olika faktorer. En
grundläggande princip i miljöpolitiken är att förorenaren själv skall bära
sina miljökostnader (”polluters pay principle”), vilket påverkar valet av
styrmedel. Styrmedlen bör dessutom utformas så att dessa leder till hög
miljömässig måluppfyllelse och kostnadseffektivitet. Påverkan på teknik-
utvecklingen kan likaså ha inflytande på valet av styrmedel. EU:s arbete
för en inre marknad är ytterligare en faktor som snarast anger utrymmet
för användningen av vissa styrmedel.
En hög grad av samspel krävs mellan olika styrmedel för att dessa
skall fa avsedd effekt. Lagstiftning och målformulering behöver följas av
åtgärder som förbättrar informationskvaliteten och tillgängligheten till
information. Vikten av information och de olika styrmedlen beskrivs
nedan.
Olika former av miljörelaterad information
Information är en nödvändig förutsättning för att de alltmer miljö-
medvetna företagen, konsumenterna, m.fl. skall kunna deltaga i och
också själva driva på miljöförbättringsarbetet.
Det finns därför idag, vid sidan om den traditionella målgruppen
tillsyns- och statistikmyndigheter, en stor mängd intressenter av miljö-
relaterad information:
• Kreditgivare som vill minska sina miljörelaterade risker vid kredit-
givning;
• Investerare som vill veta hur miljörelaterade frågor i företagets
verksamhet och produkter påverkar företagets långsiktiga lönsamhet,
• Försäkringsbolag som bl.a. far erfara kostnader av brister i
miljöansvar genom olyckor och incidenter;
• Konsumenter som genom sina val vill påverka produkternas utform-
ning och tillverkning;
• Privata och offentliga upphandlare som i ökande utsträckning ställer
miljökrav;
• Personalen som i ökad grad ställer krav på, och via utbildning,
engageras i företagets miljöarbete;
• Allmänhet och kringboende, vars krav ökar på miljöhänsyn i
samhällsplaneringen.
Exempel på information som ökar möjligheterna för dessa grupper att
fatta adekvata beslut är uppgifter om hur företagen har organiserat sitt
miljöarbete, om utsläpp och avfall vid produktion, om miljörisker i verk-
samheterna och deras finansiella effekter, om produkternas kort- och
långsiktiga miljöeffekter, om resursutnyttjandet och företagets strategiska
miljöplanering m.m.
Vilken miljörelaterad information som olika grupper har behov av har
också delvis behandlats i ett par utredningar. Betänkandet ”Konsumen-
11
tema och miljön” innehåller förslag som rör information till konsu- Prop. 1996/97:167
mentema. Vid beredningen av betänkandet kommer frågan om vilken typ
av miljöinformation som bäst tillgodoser konsumenternas behov att
uppmärksammas närmare. Avsikten är att presentera en åtgärdsinriktad
handlingsplan inom området konsumtion och miljö.
Betänkandet ”Förbättrad miljöinformation” (SOU 1997:4), som
behandlas närmare i avsnitt 5.2.1. har i enlighet med direktiven fokuserat
på kredit- och försäkringsgivares samt kapitalplacerares behov av miljö-
information. Utredningen har funnit att dessa aktörer menar att miljö-
faktorer och miljörisker spelar en stor och växande roll i besluts-
underlaget. Samtidigt är det mycket svårt att i generella termer
konkretisera vad det är för information som efterfrågas. En slutsats är
dock att det snarare är faktaupplysningar än värderingar som dessa
grupper har behov av.
För att så långt som möjligt tillgodose dessa gruppers varierande behov
av information är en första viktig uppgift att ta tillvara och öka tillgäng-
ligheten till den värdefulla information som annars endast kommer till
användning hos tillsynsmyndigheter. Denna information bör därför
anpassas och göras lättillgänglig för andra grupper, såsom t.ex. enskilda
medborgare, media, miljöorganisationer eller aktörer inom den
finansiella sektorn.
Efterfrågan på miljörelaterad information ökar ständigt, varför
regeringen även vid senare tidpunkt avser att återkomma till åtgärder
med syfte att stödja en öppen, lättillgänglig och kvalitetsgaranterad
information.
Lagstiftningen
Regeringen har förelagt lagrådet ett förslag till miljöbalk. Där samlas de
flesta miljölagar som påverkar företagens miljöarbete. Förutom dessa
lagar finns bl.a. lagen om frivillig miljöstyrning. Den fysiska planeringen
och lagarna på trafikområdet påverkar även företagens lokalisering m.m.
Miljölagstiftningen har givetvis en betydelsefull roll som ett styrmedel i
miljöpolitiken. Regeringen hänvisar i detta avseende till lagrådsremissen
och vad som där sägs om miljöbalkens syfte, effekter samt krav på
verksamhetsutövarens uppgiftslämnande.
Genom den nuvarande miljölagstiftningen ställs ett antal krav om
information rörande produkter och verksamheters miljökonsekvenser.
Företag som är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen skall enligt
38b § miljöskyddslagen varje år lämna en miljörapport till tillsyns-
myndigheten. I förordningen om kemiska produkter (1985:835) finns en
förteckning över de kemiska produkter som skall anmälas till det av
Kemikalieinspektionen förda produktregistret. I förordning 1996: 971 om
farligt avfall anges vilka typer av avfall som klassificeras som farligt
avfall och uppgiftsskyldighet föreskrivs för den som yrkesmässigt utövar
verksamhet där farligt avfall uppkommer.
Den ekonomiska lagstiftningen har också betydelse för miljöfrågorna i
näringslivet. Det gäller inte minst skattelagstiftningen.
12
Marknadsbaserade styrmedel
Ekonomiska styrmedel (såsom miljöskatter och -avgifter) syftar till att
uppnå miljömål på ett kostnadseffektivt sätt. Företagen far själva avgöra
vilka åtgärder som är lönsamma att vidta, utifrån de företagsekonomiska
kostnader eller intäkter för miljöpåverkan som styrmedlet skapar. Ekono-
miska styrmedel stimulerar också teknisk utveckling, uppmuntrar åtgär-
der utöver minimikrav och medför ofta låga administrativa kostnader.
Ekonomiska styrmedel ställer inte samma krav på företagsspecifik
information riktad till myndigheter som direkta regleringar gör. Sam-
tidigt kräver de ekonomiska styrmedlen, om dessa skall vara effektiva, att
företagen har god kännedom om den egna kostnadsbilden beträffande
kostnaden för att vidta miljöförbättrande åtgärder.
Målform ulering
Osäkerhet om framtida miljökrav kan fördröja en miljöanpassning av
företag och även förhindra nyetablering av företag. Tydliga mål och en
tydlig ansvarsfördelning kan däremot undanröja detta hinder samt gagna
den ekonomiska utvecklingen. Under våren 1998 avser regeringen att
lämna förslag till reviderade nationella miljömål inför 2000-talet. Det är
angeläget att verksamhetsutövare kan formulera miljömål för sin egen
verksamhet med ledning av de nationellt fastlagda målen. Förutom
nationella miljömål bör också miljömål formuleras för olika sektorer.
Miljömålen skall vara uppföljningsbara. En förutsättning för att
uppföljning skall kunna ske är en öppenhet i samhället som skapas bl.a.
genom ökad tillgång på miljörelaterad information.
Staten som föregångare
Stat och kommun skall vara föregångare själva och på så vis driva på
miljöarbetet. Varje statlig myndighet har ett generellt miljöansvar enligt
7 § verksförordningen. Miljöansvar kan bl.a. tas genom att den statliga
förvaltningen och kommuner integrerar miljöfrågorna i sin vanliga verk-
samhet och genomför en aktiv och miljöanpassad upphandling.
Utifrån förslag från Miljövårdsberedningen (Betänkandet ”Integrering
av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen, SOU 1996:112) startade
regeringen i januari 1997 projektet "Miljöledningssystem i statlig
förvaltning" med 25 medverkande pilotmyndigheter. Avsikten är att
vidga detta till en bredare tillämpning inom regeringskansliet och statliga
myndigheter.
Själva miljöledningssystemet syftar till att fa en systematisk hantering
av miljöfrågorna i en organisation och även att informera utåt om det
interna miljöarbetets mål och resultat och därigenom vara ett föredöme
för andra.
Prop. 1996/97:167
13
1 ** Riksdagen 1996/97. I saml. Nr 167
Prop. 1996/97:167
I detta kapitel behandlas förslag till förbättrad information från företagen
till olika intressenter. Följande områden för att förbättra informationen
om företagens miljöpåverkan och miljöarbete behandlas:
• Krav på redovisning av miljörelaterad information i företagens
finansiella redovisning
• System för att förmedla bl.a. frivillig miljöinformation från företagen
• Premiering av företagens miljöarbete
Begreppet miljöredovisning kan i huvudsak struktureras utifrån två olika
synsätt. Det ena bygger på klassisk redovisningsteori. Enligt detta synsätt
syftar miljöredovisningen till att identifiera och rapportera direkta finan-
siella risker med miljöanknytning, dvs. olika former av förpliktelser och
eventualförpliktelser. Frågan huruvida verksamhetens miljömässiga effek-
ter på omvärlden är av sådan karaktär att de bör rapporteras i den externa
redovisningen - antingen i resultat- och balansräkningarna eller i
förvaltningsberättelsen - avgörs enligt de bedömningsgrunder som gäller
för företagets affärsverksamhet i övrigt. Detta innebär att de sedvanliga
reglerna för intäkts- och kostnadsrapporteringen, såsom de grundläggande
försiktighets- och realisationsprinciperna, tillämpas även på miljöanknutna
händelser.
Enligt det andra synsättet på miljöredovisning har redovisningen ett
vidare syfte än att ge enbart traditionell finansiell information. En miljö-
redovisning i denna vidare bemärkelse kan utgöras av en beskrivning av
företagets totala miljöarbete, både sådant som kan presenteras i siffror och
sådant som kan redovisas enbart i ord. Syftet med en sådan redovisning är
att ge läsaren en helhetsbild av verksamhetens miljöpåverkan och företa-
gets syn på miljöarbetet både i ett kort och i ett längre perspektiv. Enligt
detta synsätt kan det vara nödvändigt att lämna upplysningar om miljö-
påverkan även om det på balansdagen inte finns någon direkt företags-
ekonomisk förpliktelse. Redovisningen kan t.ex. innehålla en redogörelse
för företagets miljöpolicy och andra riktlinjer som företaget har antagit för
sitt miljöarbete liksom kort- och långfristiga mål för detta arbete.
Informationen kan i sistnämnda del omfatta även planerade aktiviteter på
miljöområdet. Vidare kan den innehålla en beskrivning av de miljöskydds-
åtgärder som företaget vidtagit som en följd av sin miljöpåverkan.
Vid sidan av begreppet miljöredovisning förekommer termen miljö-
rapport. Med det senare uttrycket avses en sådan redovisning som enligt
14
38 b § miljöskyddslagen (1969:387) varje år skall lämnas till tillsyns-
myndigheten av foretag som är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen.
Miljörapporten skall bl.a. innehålla en redogörelse för de åtgärder som har
vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultatet av
dessa åtgärder.
I nuvarande svensk redovisningslagstiftning finns det två parallella
system av redovisningsregler för företag i allmänhet. Det ena systemet
kommer till uttryck i bokföringslagens (1976:125) regler om årsbokslut
samt i bestämmelser om årsredovisning m.m. i t.ex. lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag) och
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Dessa
regler far tillämpas av t.ex. ekonomiska föreningar, enskilda närings-
idkare och sådana handelsbolag som faller utanför den nya årsredovis-
ningslagens tillämpningsområde. Det andra systemet kommer till uttryck
i 1995 års årsredovisningslag. Den lagen gäller framför allt för
aktiebolag. Redovisningskommittén har emellertid i sitt slutbetänkande
föreslagit att 1995 års årsredovisningslag fr.o.m. den 1 januari 1999
utsträcks till att omfatta samtliga fysiska och juridiska personer som är
skyldiga att avsluta den löpande bokföringen med någon form av bokslut.
I 1995 års årsredovisningslag föreskrivs att årsredovisningen skall
bestå av balansräkning, resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse
samt, i vissa fall, finansieringsanalys. En årsredovisning enligt 1980 års
årsredovisningslag och föreningslagen skall bestå av balansräkning och
resultaträkning. Samtliga ekonomiska föreningar samt större företag som
omfattas av 1980 års årsredovisningslag skall dessutom till årsredovis-
ningen foga en förvaltningsberättelse.
De olika delarna av årsredovisningen har skilda syften. Balans-
räkningen skall ge en bild av företagets ställning vid en given tidpunkt,
balansdagen. Resultaträkningen skall utvisa de kostnader och intäkter
som har uppstått under räkenskapsåret. Fordras det ytterligare upp-
lysningar för att ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat,
skall dessa lämnas i noterna. Syftet med förvaltningsberättelsen är, såsom
det kommer till uttryck i den nya årsredovisningslagen, att det redo-
visande företaget där skall lämna en rättvisande översikt över utveck-
lingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat. Upplysningar skall
även lämnas om förhållanden som är av betydelse för bedömningen av
bolagets ställning och resultat men som inte skall redovisas i balans-
räkningen, resultaträkningen eller noterna. Vidare skall det upplysas bl.a.
om händelser av väsentlig natur för bolaget som har inträffat under eller
efter räkenskapsåret slut, bolagets förväntade framtida utveckling och
bolagets verksamhet inom forskning och utveckling (se 6 kap. 1 § första
och andra styckena årsredovisningslagen). Liknande men något mera
begränsade upplysningar skall lämnas i de förvaltningsberättelser som
upprättas enligt 1980 års årsredovisningslag och föreningslagen.
Prop. 1996/97:167
15
Bokförings- och redovisningslagstiftningen utgör en ramlagstiftning
som kompletteras av annan normbildning. I lagstiftningen kommer detta
till uttryck genom hänvisningar till "god redovisningssed”. Begreppet
god redovisningssed brukar ofta beskrivas som ”en faktiskt förekom-
mande praxis hos en kvalitativt representativ krets av bokförings-
skyldiga”. I praktiken torde uttalanden från normgivande organ, såsom
Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet, bli bestämmande för vad
som är att anse som god redovisningssed.
I gällande rätt finns inte något uttryckligt krav på att miljörelaterad
information skall särredovisas i årsredovisningen. Emellertid kan t.ex. en
miljöanknuten inträffad händelse ha en sådan direkt påverkan på före-
tagets finansiella ställning eller framtida utvecklingsförmåga att konse-
kvensen av händelsen måste framgå av årsredovisningen. Den lämnade
informationen bedöms i sådana fall utifrån samma grunder som andra
förpliktelser.
Företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning omfattas av
revisionsplikt. Revisionsplikten innebär bl.a. att företagets revisor i den
omfattning som följer av god revisionssed skall granska företagets
årsredovisning. Miljöanknuten information intar ingen särställning vid
revisionen. Lagstiftningen ställer inte heller några särskilda krav på
”miljörevision”.
De senaste årens växande intresse för miljöfrågor har gjort att allt fler
företag frivilligt lämnar information till allmänheten om verksamhetens
miljöpåverkan och om de åtgärder som vidtas med anledning av denna
påverkan. Ca 60 procent av de svenska börsbolagen respektive de större
onoterade bolagen lämnar någon form av miljöinformation till sina
aktieägare och andra intressenter. En del väljer att upprätta fristående
miljöredovisningar men de flesta lämnar miljöinformationen i den tryckta
årsredovisningen eller i en separat bilaga.
Att miljörelaterad information har fått ökad betydelse bland aktörer
inom den finansiella sektorn märks bl.a. genom att Sveriges Finans-
analytikers Förening nyligen har publicerat rekommendationen ”Miljö-
information för finansanalytiker”. Rekommendationen avser den miljö-
information som lämnas i företagets årsredovisning och som vänder sig
till aktörer på de finansiella marknaderna. Enligt rekommendationen
skall den information som lämnas i företagets årsredovisning i första
hand avse fakta samt beslutade eller planerade åtgärder. Vaga uttalanden
om målsättningar och ambitioner som inte ger underlag för kvantifie-
ringar bör undvikas. I rekommendationen räknas ett antal områden upp
vilka bör behandlas i de upplysningar som lämnas. Exempel på dessa
områden är:
- vilka miljöfrågor som är av väsentlig betydelse för företagets
framtidsutsikter,
Prop. 1996/97:167
16
- miljöarbetets viktigaste mål, strategier och medel liksom dess Prop. 1996/97:167
organisation och
- framtida kostnader av icke oväsentlig betydelse för att åtgärda
miljöskador, t.ex. mark- eller vattensanering.
Inom EU har det utarbetats en förordning om frivillig miljöstyrning och
miljörevision (rådets förordning EEG nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om
en gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning). Förordning-
en kompletteras i Sverige av lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning
och miljörevision. Det särskilda system som förordningen ligger till grund
för kallas Eco-management and Audit Scheme (EMAS). Deltagande är
frivilligt och registreringen sker anläggningsvis. Syftet med förordningen
är att främja en förbättring av industrins miljöarbete genom att företagen
utarbetar och genomför en miljöpolicy, ett miljöprogram och ett miijöstyr-
ningssystem för sina anläggningar. Effekterna av åtgärderna skall utvärde-
ras regelbundet och allmänheten skall informeras om resultatet av denna
utvärdering. Detta skall ske i form av en särskild miljöredovisning som för
varje berörd anläggning skall innehålla bl.a.
- en beskrivning av verksamheten och väsentliga miljöförhållanden som
berörs av verksamheten,
- sammanfattande upplysningar om bl.a. utsläpp, avfall och buller från
anläggningen samt
- en presentation av hur företagets miljöpolicy, miljöprogram och
miljöstymingssystem har genomförts.
En miljöredovisning enligt EMAS skall minst vart tredje år
kontrolleras av en extern ackrediterad miljökontrollant. Anläggningar
som har godkänts registreras och får därmed använda en särskild symbol.
I Sverige skall den godkända miljöredovisningen skickas till AB Svenska
Miljöstymingsrådet som registrerar anläggningar.
Inom EU har också diskuterats miljöredovisning inom ramen för
företagens finansiella redovisning. Några rättsakter förekommer dock
inte på detta område. Däremot har EG-kommissionens rådgivande organ
i redovisningsfrågor - the Accounting Advisory Forum - som
diskussionsunderlag sammanställt dokumentet Environmental Issues in
Financial reporting. I detta behandlas frågor om redovisning och
beräkning av jämförbar och likvärdig miljöinformation.
Den 1 januari 1996 infördes i Danmark en lagstiftning som ålägger
företagen att upprätta s.k. gröna räkenskaper. Lagstiftningen har berörings-
punkter med både den danska årsredovisningslagen och den danska
miljölagstiftningen. Ett företags miljöpåverkan skall redovisas i en fri-
stående rapport som bl.a. skall innehålla en redovisning i fysiska termer
17
samt nyckeltal, exempelvis energiförbrukning och avfallsmängd i Prop. 1996/97:167
förhållande till verksamhetens nettoomsättning. Miljöredovisningen skall
upprättas för samma räkenskapsperiod som företagets finansiella redo-
visning och ges in till både Erhvervs- og Selskabsstyrelsen och berörd
miljömyndighet.
Företag som är anslutna till EMAS kan fullgöra sin miljöredovis-
ningsskyldighet genom att till Erhvervs- og Selskabsstyrelsen ge in den
särskilda miljöredovisning som företaget har förbundit sig att upprätta
enligt det systemet.
Den norska aksjeloven uppställer krav på att årsredovisningen skall
innehålla viss information med miljöanknytning. Ett bolag som förorenar
den yttre miljön skall lämna upplysning om de åtgärder som vidtagits eller
som planeras att vidtas för att motverka föroreningen. Motsvarande regler
återfinns i regnskapsloven. Syftet är att identifiera sådana verksamheter
som är förenade med miljörisker av viss omfattning, eftersom sådana
risker också innefattar ett större mått av företagsekonomisk risk. Av
förarbetena framgår att upplysningskravet knyter an till begreppet
forurensning så som det är definierat i forurensningsloven.
Regeringens förslag: Förvaltningsberättelsen skall - liksom hittills -
innehålla miljöanknuten information i den mån informationen är av
betydelse för bedömningen av ett bolags verksamhet, ställning och
resultat och dess utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter. Därutöver
införs ett särskilt upplysningskrav för sådana bolag som är tillstånds—
eller anmälningpliktiga enligt miljöskyddslagen. Upplysningskravet
omfattar verksamhetens påverkan på den yttre miljön.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller har inte haft något att invända. Naturvårdsverket, Kemikalie-
inspektionen, Kooperativa Förbundet m.fl. har dock ansett att kommittén
borde ha föreslagit mera långtgående krav. Bl.a. Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet har avstyrkt
kommitténs förslag med hänvisning till att redan gällande regler
tillgodoser rimliga krav på informationslämnande. Sveriges Industri-
förbund har framfört en liknande uppfattning.
18
Prop. 1996/97:167
Skälen för regeringens förslag
Skall kraven på redovisning av miljörelaterad information utvidgas?
Miljöredovisningsområdet har under senare tid kommit att bli föremål för
ett tilltagande intresse. Utvecklingen befinner sig ännu i ett initialskede
och har huvudsakligen skett genom en ofullständig självreglering. Detta
har fått till följd att jämförbarheten mellan olika företag är låg. Mot den
bakgrunden finns det enligt regeringens mening all anledning att ställa
sig bakom en fortsatt utveckling på miljöredovisningsområdet. En
utvidgad miljöredovisning torde leda till ett ökat medvetande om miljö-
frågornas betydelse för näringslivet. Detta är positivt men bör inte vara
bestämmande vid utformningen av bestämmelserna om företagens finan-
siella redovisning. En utvidgad miljöredovisning inom ramen för före-
tagens finansiella redovisning bör i stället vara inriktad på att bereda ett
bättre underlag för olika intressenters bedömning av företagens
ekonomiska förhållande och utvecklingsmöjligheter.
En första fråga blir därvid om denna utveckling över huvud taget bör
ske inom ramen för företagens årsredovisningar.
Årsredovisningarnas primära syfte är att ge företagets intressenter
möjlighet att bilda sig en uppfattning om företagets finansiella ställning
och resultat och om dess utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter i
finansiellt hänseende. En årsredovisning skall innehålla uppgifter om
inträffade händelser eller tillstånd som kan påverka företagets finansiella
ställning och resultat. Det står mot den bakgrunden alldeles klart att
miljörelaterad information som har direkt eller indirekt betydelse för
företagets ställning, resultat och utveckling har en naturlig plats i års-
redovisningarna.
En utvidgad redovisning av miljörelaterad information skulle i och för
sig kunna lämnas i en separat redovisning av det slag som dansk lag-
stiftning fordrar. Regeringens uppfattning är emellertid att miljörelaterad
information som har finansiell anknytning bör lämnas inom ramen för
företagens årsredovisningar. Det ger bättre möjligheter att integrera
informationen med annan information av finansiell betydelse.
Finns det då anledning att fordra en mera ingående miljörelaterad
redovisning i årsredovisningarna än vad som förekommer i dag? Som har
framgått av redogörelsen i det föregående kan miljöredovisningens syfte
och funktion ses på olika sätt. Miljöredovisning enligt det snävare
synsättet - traditionell finansiell information - omfattas redan i dag av
lagstiftningen. Regeringens uppfattning är emellertid att detta synsätt är
alltför snävt och inte fullt ut beaktar betydelsen av miljöanknuten
information för långsiktiga och allsidiga bedömningar av företagens
finansiella utvecklingsmöjligheter. De upplysningar som lämnas med
stöd av 6 kap. 1 § första och andra styckena årsredovisningslagen (se
ovan avsnitt 4.2.1) torde inte alltid vara så omfattande som är önskvärt.
Lämnas upplysningar om bolagets framtida utveckling, torde dessa
framför allt avse kända förhållanden eller förväntningar som är baserade
på konkreta och kända förhållanden som berör bolaget direkt. Mera
19
långsiktiga risker som ännu inte har föranlett några åtgärder från Prop. 1996/97:167
företagets sida utelämnas inte sällan.
Några remissinstanser har hävdat att det ligger utanför årsredo-
visningslagens primära syfte att införa krav på mer långtgående upp-
lysningar än sådana som baseras på redan kända förhållanden med
anknytning till företagets finansiella ställning och resultat. Enligt
regeringens mening är det emellertid naturligt att årsredovisningen
utformas så att den kan ligga till grund för utomstående intressenters
bedömningar av företagets långsiktiga finansiella utvecklingsförmåga.
Den miljörelaterade information som i dag lämnas i företagens årsredo-
visningar torde i flera fall inte vara tillräcklig för att tillgodose dessa
behov. Finansinspektionen har i sitt remissvar understrukit kreditgivarnas
behov av god information om verksamhetens påverkan på den yttre
miljön; informationen behövs för att kreditgivarna skall kunna bedöma
kreditrisken. Svenska Bankföreningen har i sitt remissvar gett uttryck för
en liknande uppfattning. Regeringen anser mot denna bakgrund att det är
önskvärt med en mera omfattande redovisning av miljörelaterad infor-
mation som har direkt eller indirekt betydelse för företagets finansiella
utvecklingsmöjligheter. Sådan information bör kunna ge underlag för en
långsiktig bedömning av de effekter som företagens miljöpåverkan har
på företagets egen situation. Så kan t.ex konkreta uppgifter om utsläpp
och avfall ha betydelse för bedömningar av om företaget längre fram kan
påverkas av framtida utsläppsbegränsningar eller utsättas för efter-
behandlingskrav eller krav på miljöinvesteringar.
Hur skall kravet på utvidgad redovisning komma till uttryck?
Redovisningslagstiftningen utgör en ramlagstiftning som i fråga om reg-
lernas närmare innehåll hänvisar mycket till god redovisningssed,
väsentligen grundad på uttalanden av normgivande organ. Enligt rege-
ringens mening bör även den närmare utformningen av en framtida,
utvidgad miljöredovisning lämnas till normgivande organ. Till skillnad
från några remissinstanser anser regeringen emellertid att frågan inte helt
bör överlämnas till självreglering och god redovisningssed utan att
lagstiftaren bör ställa upp vissa allmänna krav som kan bereda vägen för
en fortsatt utveckling på området. Ett sätt att åstadkomma en sådan
utveckling är att - såsom har skett i Norge - i lagstiftningen införa ett
krav på att bolagen i sina årsredovisningar skall lämna upplysningar om
den miljöpåverkan som verksamheten ger upphov till. Ett sådant krav bör
lämpligen ta sikte på sådan information som har en mer allmän och
strategisk betydelse för bolaget i framtiden. I linje med årsredovisnings-
lagens struktur bör lagens utformning vara generell och inte i detalj
reglera innehållet i den information som skall lämnas. De farhågor som
några remissinstanser har gett uttryck för - att lagregler av detta slag kan
komma att uppfattas som maximiregler - kan regeringen för sin del inte
instämma i. Det kan antas att normgivande organ kommer att utarbeta
den information och de rekommendationer om miljörelaterad information
som kan antas vara behövlig.
20
Vilka företag skall omfattas av den utvidgade uppgifisskyldigheten?
En särskild fråga är om en sådan lagreglerad upplysningsskyldighet bör
gälla samtliga eller endast vissa foretag. Upplysningskravet bör enligt
regeringens mening åläggas endast de mest miljöpåverkande företagen
vars finansiella risker delvis ligger i verksamhetens miljöpåverkan. Den
utvidgade upplysningsskyldigheten bör därför gälla enbart för sådana
bolag vilka bedriver verksamhet som är tillstånds- eller
anmälningspliktig enligt miljöskyddslagen. Det torde framför allt vara i
dessa bolag som miljöpåverkan av någon betydenhet uppkommer. Om
upplysningsskyldigheten utformas på detta sätt, beaktas de i redovis-
ningssammanhang generella kraven på relevans och väsentlighet. Vidare
torde företagens kostnader för att ta fram relevanta uppgifter begränsas.
Tillståndspliktiga företag måste nämligen redan i dag ta fram miljö-
relaterad information för sina miljörapporter. Också de anmälnings-
pliktiga företagen kan - mot bakgrund av miljöskyddslagstiftningens
krav på anmälan vid ändringar i verksamheten - som regel antas ha de
relevanta uppgifterna tillgängliga.
I lagrådsremissen har föreslagits att bestämmelser om skyldighet att
lämna miljörelaterad information skall införas även i de särskilda års-
redovisningslagama för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive
för försäkringsföretag. Lagrådet har ansett att det kan behöva övervägas
ytterligare huruvida det finns tillräckliga skäl att genomföra de före-
slagna ändringarna i dessa lagar.
Regeringen vill först framhålla att redan Redovisningskommitténs
förslag innebar att kravet på utvidgad miljöinformation skulle gälla också
sådana företag som omfattas av de särskilda årsredovisningslagama för
finansiella företag. Några invändningar mot detta har inte framförts under
remissförfarandet. Enligt regeringens mening är särskild information
med miljöanknytning av intresse även i finansiella företag. Med den
utformning som bestämmelserna om redovisning av miljörelaterad
information enligt regeringens uppfattning bör ges torde bestämmelserna
visserligen endast ganska sällan komma att aktualiseras beträffande de
finansiella företagens års- och koncernredovisningar. Det kan dock före-
komma situationer då en enligt miljöskyddslagen tillståndspliktig verk-
samhet kontrolleras av ett finansiellt företag. Ett fall är då en bank för
skyddande av fordran har övertagit en fastighet eller ett bolag där en
sådan verksamhet bedrivs. I sådana och liknande fall kan det vara
motiverat att uppgift om den miljöfarliga verksamheten lämnas i förvalt-
ningsberättelsen.
Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening skäl att låta
det nya kravet på redovisning av miljörelaterad information gälla även de
företag som omfattas av de särskilda årsredovisningslagama för finan-
siella företag.
Vilken miljöpåverkan skall redovisas?
Miljöredovisning kan inriktas såväl mot verksamheten som mot produk-
ternas innehåll, användning och slutliga omhändertagande. Kommittén
Prop. 1996/97:167
21
har förordat att det lagreglerade upplysningskravet endast bör omfatta Prop. 1996/97:167
den miljöpåverkan som produktionsprocessen ger upphov till. En del
remissinstanser har menat att upplysningskravet även bör omfatta på-
räkneliga effekter vid användning och återanvändning av företagets
produkter. Regeringen anser dock att det för närvarande är svårt att
överblicka konsekvenserna av ett sådant mer omfattande informations-
krav. Nyttan av informationen måste vägas mot kostnaden för att ta fram
den. Om upplysningskravet begränsas till den miljöpåverkan som uppstår
i verksamheten, kan en stor del av de berörda bolagen fullgöra upp-
lysningsskyldigheten på ett relativt enkelt och billigt sätt genom att
utnyttja inom företaget redan samlad information om utsläpp, avfall
o. dyl.
I sammanhanget bör noteras att den utvidgade miljöredovisning som
regeringen nu föreslår är av ett annat slag än den som följer av EMAS-
förordningen. De huvudsakliga skillnaderna är att deltagande i EMAS är
frivilligt och att den redovisningen inte sker för en juridisk person utan
för en viss anläggning. Den redovisningsform som vi föreslår torde bättre
än EMAS tillgodose företagens och kreditgivarnas behov av finansiell
information.
Revision
En särskild fråga är i vilken omfattning företagens revisorer skall vara
skyldiga att granska upplysningar av detta slag. Det kan hävdas att det
här är fråga om information som ligger utanför det normala kompetens-
området för en revisor. I de remissvar som inkommit från revisors-
organisationema har det emellertid inte uttryckts några farhågor beträf-
fande kårens möjligheter att anpassa revisionsinsatsen till en utvidgad
redovisning av miljörelaterad information. Det är också naturligt att
revisorskåren, när den ställs inför granskning av detta slag, kompletterar
sin kompetens i lämplig omfattning.
Regeringens bedömning: Uppbyggnaden av system för spridning av
företagens frivilliga miljöinformation bör underlättas och anslutning till
systemen uppmuntras genom olika åtgärder. Åtgärder för att genomföra
miljöinformationsutredningens förslag kommer bl.a. att beaktas i sam-
band med regeringens arbete med föreskrifter för att tillämpa miljö-
lagstiftningen.
Utredningens bedömning: Miljöinformationsutredningen tillsattes
under våren 1996 med uppgift att undersöka förutsättningarna för ett
samlat informationssystem för miljörelaterad information om företag
riktad till finansiella aktörer. Av betänkandet ”Förbättrad miljö-
information” (SOU 1997:4) framgår att utredaren funnit att banker,
försäkringsbolag och andra finansiella institutioner har ett växande och
hittills otillfredsställt behov av miljöinformation som underlag för
22
bedömningar av ekonomiska risker och möjligheter. Eftersom informa- Prop. 1996/97:167
tionsbehovet växlar från ärende till ärende finner utredningen att det ännu
är opraktiskt och ekonomiskt olämpligt att försöka bygga upp ett nytt
system för aggregerad information som kan ge svar på alla de miljöfrågor
som finansmarknadens aktörer behöver ställa. Likaså har t.ex. kredit-
givare och kapitalplacerare olika behov av information.
Miljöinformationsutredningen föreslår att
• de redan existerande kreditupplysningsföretagen utvidgar sin
verksamhet till att omfatta även miljöinformation, för att ge den
finansiella sektorn förbättrad information som underlag för dess
bedömning av miljörisker,
• staten genom Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter och
organisationer medverkar till att upplysningsföretagen på samma sätt
som sker ifråga om rent finansiell information på enklast möjliga sätt
far tillgång till sådan icke sekretessbelagd miljöinformation, som finns
hos respektive myndighet.
Beträffande miljörapportering föreslår utredningen att
• en översyn görs av de i Miljöskyddslagen föreskrivna miljö-
rapporternas innehåll och utformning, varvid bör beaktas behoven från
såväl tillsyns- och statistikmyndighetema som allmänheten och
särskilt den finansiella sektorn,
• man därvid undersöker vilka grupper av företag som obligatoriskt
skall lämna miljörapporter.
Med syftet att informationen skall bli tillgänglig på företags- eller
koncemnivå, föreslår utredningen att
• regeringen på lämpligt sätt föranstaltar om att organisationsnummer
införs som generellt sökbegrepp i fråga om all hos myndigheterna
registrerad miljöinformation.
Utredningen uppmärksammar vidare att man inom Naturvårdsverket
och andra statliga myndigheter bedriver ett omfattande utvecklingsarbete
för informationsförsörjning via Svenska Miljönätet och Internet varför
utredningen också föreslår att:
• man i de statliga myndigheternas utvecklingsarbete för informa-
tionsförsörjning och informationssamverkan också beaktar den
finansiella sektorns behov av förbättrad miljöinformation och verktyg
för detta.
Utredningen har därmed kommit fram till att ett miljöinfor-
mationssystem för den finansiella sektorn bör kunna komma till stånd
genom att ett nära samarbete mellan kreditupplysningsföretag och
Naturvårdsverket samt övriga miljövårdsmyndigheter upprättas. Under
arbetet med betänkandet har utredaren också initierat ett sådant sam-
arbete. Utredningen menar att förslagen inte kräver uppbyggnad av nya
institutioner och inte heller några nämnvärda kostnader eller investe-
ringar. I den mån det krävs anpassningar, som myndigheterna måste göra
23
i sin databehandling och som enbart betingas av upplysningsföretagens
behov, bör kostnaderna för dessa bäras av upplysningsföretagen. som i
sin tur bör kunna fa dem täckta genom kundernas betalning av upplys-
ningsföretagens tjänster.
I utredningen betonas vidare att miljörapportema (vilka berör närmare
8000 anläggningar) har ett sådant innehåll att de skulle kunna utgöra ett
underlag även för bedömningar hos finansiella aktörer såsom banker och
försäkringsbolag. De miljörapporter som i dag upprättas är enligt utred-
ningen dock ofta alltför specialinriktade på tillsynsmyndigheternas
behov, varför en förändrad form av rapportering måste utvecklas innan
rapporterna kan tjäna ett sådant syfte.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget
att låta kreditupplysningsinstituten utvidga verksamheten till miljöinfor-
mation. Dock framhävs att utredningen ej preciserar vilken typ av
information som efterfrågas och hur informationsinsamlingen i praktiken
skall gå till, vilket i sin tur beror på att de tilltänkta användarna ej heller
kunnat precisera detta. Flera remissinstanser menar samtidigt att miljö-
information i form av faktaupplysningar bör ha en större målgrupp än
upplysningsföretagens kunder, dvs. också media, allmänheten, kommu-
ner, statliga myndigheter, enskilda placerare m.fl.
Flera instanser ställer sig tveksamma till huruvida efterfrågan på
miljöinformation från de finansiella aktörerna är tillräckligt stor för att
man skall vara beredd att betala kostnaderna för att inhämta informa-
tionen. Några anser också att det kan komma att krävas särskilda resurser
i ett inledningsskede av uppbyggnaden av informationssystemet. Orsaken
till detta är, menar instanserna, att efterfrågan på informationen ej kan
förväntas vara tillräckligt stor för att kunna täcka de initiala kostnaderna
förknippade med systemet.
De flesta ser mycket positivt på förslaget om att se över miljörappor-
temas innehåll och utformning, och påpekar samtidigt att man bör se
över möjligheterna till samordning med annan rapportering, som EMAS
och den finansiella rapporteringen. Flera instanser menar att dessa andra
rapporter bör utgöra huvudsakliga informationskällor för den finansiella
sektorn. RRV betonar att samordningsambitioner inte far leda till
utarmning av innehållet i miljörapportema, och i Naturvårdsverkets
remissvar anförs att det är olämpligt att anpassa miljörapporten till så
olika målgruppers referensramar och behov som utredningen föreslår.
De flesta instanser avvisar förslaget att ändra reglerna för vilka företag
som skall lämna obligatoriska miljörapporter.
Av dem som kommenterar förslaget om att införa organisa-
tionsnummer som generellt sökbegrepp är de flesta positiva, bl.a. kredit-
upplysningsföretagen Dun & Bradstreet och Upplysningscentralen.
Naturvårdsverket menar att förslaget är alltför resurskrävande.
Skälen för regeringens bedömning: Miljöinformationsutredningens
förslag är sådana att de i stora delar kan genomföras i samarbete på fri-
villig grund. Regeringen kommer att återkomma till frågan om miljö-
rapporternas utformning och syfte i samband med arbetet med
Prop. 1996/97:167
24
föreskrifter för att tillämpa miljölagstiftningen. I detta sammanhang bör
beaktas om det finns skäl att, utöver verksamheter som omfattas av
miljöskyddslagen, även information från andra verksamheter bör göras
tillgänglig för den finansiella sektorn. Exempelvis kan upplysningar från
ägare och brukare som upptäcker föroreningar på fastigheten, samt
verksamheter som omfattas av lagen om kemiska produkter vara av
betydelse.
Regeringens bedömning: Det bör utredas om och hur verksamhets-
utövaren kan stimuleras att ta ett utökat egenansvar för miljöarbetet
genom någon form av premiering.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen lägger i annan ordning
fram ett förslag till miljöbalk. Lagstiftningen lägger ett betydande ansvar
på den som utövar en verksamhet. Om verksamhetsutövare själv utövar
en god egenkontroll så att tillsynsanmärkningama blir fa kan detta
innebära att tillsynsmyndigheternas lagkontrollerade arbete underlättas
och blir billigare. Detta kan också innebära fördelar för företagen i och
med att myndigheterna i ökad utsträckning kan utöva systemtillsyn och
att tillsynen mer kan inriktas på att ge stöd i form av råd m.m. för
miljöförbättringar. Kostnaderna för tillsynen skall täckas av avgifter.
Naturvårdsverket utreder för närvarande avgifter enligt miljöbalken.
Företag som har miljöledningssystem far ett samlat grepp om miljö-
arbetet, och de kan planera in åtgärder i sin långsiktiga strategi.
Konkurrensmässigt kan det också innebära fördelar om företagen utåt
kan uppvisa ett stort miljöansvar. I propositionen till lagen om frivillig
miljöstyrning och miljörevision (prop. 1994/95:101) gör regeringen
bedömningen att det frivilliga miljöstyrnings- och miljörevisionsarbetet
inte bör ersätta tillsynsmyndigheternas arbete. I samband med miljö-
balksutredningens förslag till miljöbalk påpekade dock vissa remiss-
instanser att miljöledningssystemet skapar förutsättningar för samord-
ningsvinster och effektivisering av tillsynen.
Genom premiering av företagen skulle företagens miljöarbete och
anslutning till miljöledningssystem kunna uppmuntras. Detta måste dock
förutsätta att miljökrav uppfylls, t.ex. att alla nödvändiga tillstånd
innehas. Hur en premiering skall ske bör utredas närmare.
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna i redovisnings-
lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas på
räkenskapsår som påbörjas närmast efter den 31 december 1998.
Prop. 1996/97:167
25
Kommitténs forslag: Redovisningskommittén har föreslagit att lag-
stiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Skälen for regeringens förslag: Enligt vad som har sagts i det
föregående har utvecklingen av miljöredovisning hittills skett genom en
ofullständig självreglering. Det finns enligt regeringens uppfattning all
anledning att utan dröjsmål ge utvecklingen ökat stöd i lagstiftningen.
Samtidigt är det angeläget att de normgivande organen på redovisnings-
området liksom bolagen själva ges rimlig tid att genomfora de för-
beredelser som behövs före ikraftträdandet. Med hänsyn härtill bör lagen
träda i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i fråga om det
räkenskapsår som inleds närmast efter utgången av år 1998.
Krav på att företagen i sina årsredovisningar skall lämna upplysningar
om den påverkan som verksamheten har på den yttre miljön innebär
kostnadskonsekvenser dels i samband med att informationen produceras,
dels i samband med att den lämnade informationen skall revideras. I och
med att upplysningskravet är begränsat till sådana företag som bedriver
verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöskydds-
lagen torde merkostnaden för att ta fram upplysningarna bli föga omfat-
tande; till detta kommer kostnader för revision.
Förslaget torde inte leda till några merkostnader för stat och kommun.
6 kap. 1 §
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.
Upplysningar skall även lämnas om
1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,
2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter dess slut,
3. bolagets förväntade framtida utveckling,
4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och
Prop. 1996/97:167
26
5. bolagets filialer i utlandet.
Utöver sådan information om verksamhetens miljöpåverkan som skall
lämnas enligt första och andra styckena skall bolag som bedriver
verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt
miljöskyddslagen (1969:387) lämna upplysningar i övrigt om
verksamhetens påverkan på den vttre miljön.
Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.
(Jfr 6 kap. 1 § i kommitténs förslag)
I paragrafen har införts ett nytt tredje stycke angående upplysningar om
bolagets påverkan på den yttre miljön. Stycket har utformats i huvudsak i
enlighet med Lagrådets förslag.
Den nya bestämmelsen skall ses mot bakgrund av första och andra styc-
kena. Redan bestämmelserna i dessa medför att det ibland måste lämnas
information som har att göra med företagets påverkan på den yttre
miljön. Så kan t.ex. förekommande utsläpp eller förekomst av förorenad
mark ha sådan påverkan på bolagets ställning och resultat att uppgift om
utsläppet eller återställningskostnader måste redovisas enligt första eller
andra stycket. Om produktionsprocessen ger upphov till visst avfall, kan
det också påverka företagets utvecklingsmöjligheter; det kan vara en
anledning att lämna uppgift om förhållandet enligt andra stycket 3.
Lagstiftaren har emellertid valt att inte precisera under vilka närmare
förutsättningar som information av detta slag skall lämnas. F.n. torde god
redovisningssed inte kräva någon mera allmän redovisning av exem-
pelvis miljöfarlig verksamhet som inte har direkt inverkan på bolagets
ekonomiska förhållanden.
Tredje stycket syftar till att framhäva att vissa bolag har en mera
generell skyldighet att redovisa miljörelaterad information än vad som
följer av första och andra styckena. Av tredje stycket följer sålunda att
bolag som är tillstånds- eller anmälningsskyldiga enligt miljöskydds-
lagen (jfr 3 och 19 §§ miljöskyddsförordningen, 1989:364, jämte den till
förordningen fogade bilagan) alltid skall lämna upplysningar om
verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Det har ansetts att det bör
överlämnas till normgivande organ att inom ramen för vad som är god
redovisningssed fastställa den närmare innebörden i upplysningskravet.
Det är emellertid naturligt att upplysningskravet tar sin utgångspunkt i
miljöskyddslagstiftningens regler om miljöfarlig verksamhet (se 1 §
miljöskyddslagen) och att de lämnade upplysningarna förmedlar en bild
av den miljöfarliga verksamhet som bolaget bedriver och de effekter som
den får på omgivningen. Det kan alltså finnas anledning att lämna upp-
lysningar om förekommande utsläpp och avfall av olika slag. Det synes
emellertid också naturligt att informationen framför allt inriktas på sådant
som direkt eller indirekt kan ha betydelse för en bedömning av företagets
finansiella utveckling. Det finns därför mindre anledning att redovisa
förhållanden som inte ens på lång sikt kan antas fa betydelse för
företagets finansiella ställning och resultat.
Upplysningskravet avser verksamhetens påverkan på den yttre miljön.
Det innebär att i bolag som bedriver tillverkning av varor skall upplys-
ningar lämnas om sådan påverkan som uppkommer i produktions-
processen. Ägnar sig bolaget åt utvinning av mineraler, skall den
Prop. 1996/97:167
27
miljöpåverkan som uppkommer vid utvinningen redovisas. Men även Prop. 1996/97:167
miljöpåverkan som uppkommer vid utförande av olika tjänster kan -
förutsatt att tillhandahållandet av dessa medför tillstånds- eller
anmälningsplikt - omfattas av upplysningskravet, t.ex. sådan påverkan
som är en följd av avfallshantering eller vissa slag av reparations- och
serviceverksamhet. Avgörande är om miljöpåverkan är en direkt och
naturlig följd av den verksamhet som bolaget bedriver. Som exempel kan
nämnas att den som bedriver flygplatsverksamhet bör redovisa miljö-
effekterna av flygtrafiken oavsett att det är andra företag som sköter
flygningarna.
Sådan miljöpåverkan som följer av användning av produkter som har
tillverkats i verksamheten omfattas däremot inte av upplysningskravet.
Däremot kan, om produkterna används i ett annat företags verksamhet,
detta företag kan vara skyldigt att redovisa miljöeffekterna i sin
redovisning.
Till följd av de hänvisningar som finns i 7 kap. 30 § årsredo-
visningslagen om förvaltningsberättelse m.m. för koncerner, kommer
kravet på en utökad redovisning av miljörelaterad information även att få
betydelse vid upprättande av den särskilda förvaltningsberättelsen för
koncerner.
6 kap. 1 §
Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) skall
tillämpas:
1 § första - tredje styckena om förvaltningsberättelsens innehåll,
2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m., samt
3 § om finansieringsanalys.
6 kap. 1 § årsredovisningslagen har ändrats genom att det i ett nytt
tredje stycke har tagits in ett upplysningskrav avseende verksamhetens
påverkan på den yttre miljön. Hänvisningarna i förevarande paragraf har
därför ändrats så att de omfattar även det tredje stycket i 6 kap. 1 §
årsredovisningslagen. Även sådana företag som omfattas av lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag är alltså, under de
förutsättningar som anges i årsredovisningslagen, skyldiga att lämna viss
miljörelaterad information.
6 kap. 1 §
Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) skall
tillämpas:
28
1 § första - tredje styckena om förvaltningsberättelsens innehåll, Prop. 1996/97:167
samt
2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m.
Jfr kommentaren till 6 kap. 1 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag.
29
Prop. 1996/97:167
Bilaga 1
Miljöredovisning
Enligt vår mening bör redovisningslagstiftningen i första hand ta sikte på
sådan information som är av omedelbar och väsentlig betydelse för att
utomstående intressenter skall kunna bilda sig en riktig uppfattning om
företagets finansiella ställning och resultat samt om företagets utvecklings-
möjligheter och framtidsutsikter i finansiellt hänseende. Miljöanknuten
information intar inte någon särställning i dessa hänseenden. Vidare bör
redovisningslagstiftningen ges en så generell utformning som möjligt med
bestämmelser som snarare anger ramarna för redovisningens utformning
och innehåll än i detalj föreskriver särskilda redovisningsmetoder för
specifika händelser eller situationer.
Vad nu sagts innebär t.ex. att frågan om en inträffad händelse eller ett
under en tid utvecklat tillstånd är av sådan karaktär att händelsen eller
tillståndet ger upphov till en ekonomisk förpliktelse - som i en eller annan
form skall redovisas i årsredovisningen - bör avgöras utifrån samma
bedömningsgrunder oberoende av grunden för den eventuella förpliktelsen.
Om förpliktelsen har uppkommit som en följd av företagets påverkan på
den yttre miljön - t.ex. skyldighet att återställa ett förorenat eller på annat
sätt förstört markområde i ursprungligt skick - eller som ett resultat av
företagets affärsverksamhet i övrigt - t.ex. ett garantiåtagande eller ett
framställt skadeståndsanspråk - saknar enligt vår mening betydelse i
sammanhanget.
Vi anser att den nuvarande lagstiftningen - i vart fall såvitt gäller
redovisningen i balans- och resultaträkningarna - tillgodoser de krav på
miljöanknuten information som det är rimligt att ställa på, företagen i
redovisningssammanhang. För att understryka vikten av att sådan
miljöinformation som är av väsentlig betydelse för bedömningen av ett
företags utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter lyfts fram föreslår vi
dock att viss miljöinformation obligatoriskt skall lämnas i förvalt-
ningsberättelsen.
Förslaget tar enbart sikte på företag som bedriver miljöfarlig verk-
samhet i miljöskyddslagens (ML) mening och innebär att sådana företag
skall lämna upplysning om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.
Av de generellt giltiga kraven på relevans och väsentlighet följer vidare
att i princip endast sådana företag som är antingen anmälningspliktiga
eller tillståndspliktiga enligt ML omfattas av kravet. Slutligen avses i
detta sammanhang endast sådan miljöpåverkan som uppstår i produk-
tionsprocessen, såsom utsläpp och avfall av olika slag. Däremot omfattas
inte sådan miljöpåverkan som uppkommer vid användningen av före-
tagets produkter eller som har samband med produktionen av varor eller
tjänster som företaget förvärvar från en utomstående näringsidkare.
30
Härigenom föreskrivs /........../
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:167
Bilaga 2
1 §
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet
Upplysningar skall även lämnas om
1. sådana förhållanden som inte
skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men
som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,
2. sådana händelser av väsentlig
betydelse för bolaget som har
inträffat under räkenskapsåret eller
efter dess slut,
3. bolagets förväntade framtida
utveckling,
4. bolagets verksamhet inom
forskning och utveckling, och
5. bolagets filialer i utlandet.
Andra stycket 3 och 5 gäller inte
stycket.
, ställning och resultat.
1. sådana förhållanden som inte
skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men
som är viktiga för bedömningen av
företagets ställning och resultat,
2. sådana händelser av väsentlig
betydelse för företaget som har
inträffat under räkenskapsåret eller
efter dess slut,
3. företagets förväntade framtida
utveckling,
4. företagets verksamhet inom
forskning och utveckling,
5. företagets filialer i utlandet, och
6. verksamhetens påverkan på den
yttre miljön.
bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
En ekonomisk förening skall
utöver vad som framgår av första -
tredje styckena lämna upplysningar
om
1. väsentliga förändringar i
medlemsantalet,
2. summorna av insatsbelopp som
skall återbetalas under nästa
räkenskapsår enligt bestämmelserna
i 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:677)
om ekonomiska föreningar,
3. den rätt till utdelning som
gjorda förlagsinsatser medför och
4. summan av de förlagsinsatser
31
som har sagts upp och skall inlösas
under de nästföljande två
räkenskapsåren.
Vad som i förde stycket 2 sägs om
insats gäller också lösenbelopp för
medlems andel i sambruksförening.
Prop. 1996/97:167
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången i
fråga om räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998.
32
Efter remiss ha yttranden inkommit från Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Riksåklaga-
ren, Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Bokföringsnämnden,
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatte-
verket, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Juridiska fakultets-
nämnden vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Natur-
vårdsverket, Kemikalieinspektionen, Koncessionsnämnden för miljö-
skydd, Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Patent-
och registreringsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Skåne län, Svenska Kommunförbundet, Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Svenska Revisorssamfundet, Sveriges Redovisningskonsulters
Förbund, Redovisningsrådet, Finansanalytikernas Förening, Sveriges
advokatsamfund, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisa-
tionen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges
Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Svenska Bankföre-
ningen, Svenska Fondhandlarföreningen, Sveriges Försäkringsförbund,
Finansbolagens Förening. Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Sveriges
Ackordcentral, Byggentreprenörerna, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Sveriges Redareförening, Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska
Handelskammarförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet och Skogsägarnas Riksförbund.
Prop. 1996/97:167
Bilaga 3
33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.
Upplysningar skall även lämnas om
1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,
2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter dess slut,
3. bolagets förväntade framtida utveckling,
4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och
5. bolagets filialer i utlandet.
Upplysningar skall vidare
lämnas om verksamhetens
påverkan på den yttre miljön. För
bolag som inte bedriver
verksamhet som är tillstånds- eller
anmälningspliktig enligt
miljöskyddslagen (1969:387)
gäller detta dock endast i den
omfattning som följer av första och
andra styckena.
Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1997.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande
lydelse.
34
Prop. 1996/97:167
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första - tredje styckena om
förvaltningsberättelsens innehåll,
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m., samt
3 § om finansieringsanalys.
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första och andra stycket om
förvaltningsberättelsens innehåll,
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m., samt
3 § om finansieringsanalys.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1997.
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1995:1560) om
årsredovisning i försäkringsföretag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första och andra stycket om
förvaltningsberättelsens inneåll,
samt
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m.
1 §
Följande bestämmelser i 6 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554)
skall tillämpas:
1 § första - tredje styckena om
förvaltningsberättelsens innehåll,
samt
2 § om förslag till dispositioner
av vinst eller förlust m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1997.
35
Prop. 1996/97:167
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-16
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
2. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag,
3. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Staffan
Lind.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
I lagrådsremissen läggs fram förslag om att i årsredovisnings-
lagstiftningen föra in krav på upplysningar i företagens försvaltnings-
berättelser om hur verksamheten påverkar den yttre miljön. Det nya
kravet avses vara begränsat till att gälla för företag som bedriver
tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt miljöskyddslag-
stiftningen. Till grund för remissen ligger redovisningskommitténs slut-
betänkande med förslag i anledning av en översyn av hela redovis-
ningslagstiftningen. Betänkandet innehåller ett särskilt avsnitt gällande
frågan om miljöredovisning. Enligt lagrådsremissen finns det anledning
att bryta ut kommitténs förslag i fråga om miljöredovisning till separat
behandling så att utvecklingen avseende företagens miljöredovisning
utan dröjsmål ges ökat stöd i lagstiftningen. Lagändringarna föreslås
träda i kraft vid nästkommande årskifte.
Att den utvidgade upplysningsskyldigheten avses knyta an till miljö-
skyddslagen innebär att den föreslagna nya regleringen utgår från be-
greppet miljöfarlig verksamhet, ett begrepp som tar sikte på vissa typer
av miljöstörningar vid användning eller åtgärd beträffande mark, bygg-
nad eller anläggning. Till Lagrådet har nyligen avlämnats en lagråds-
remiss med förslag om att sammanföra centrala delar av den miljörätts-
liga lagstiftningen - däribland miljöskyddslagen - till en miljöbalk.
Miljöbalksförslaget kan sägas bygga på ett vittsyftande miljöbegrepp
som fångar in frågor om skydd för människors hälsa och miljön jämte
skydd för natur- och kulturmiljöer och biologisk mångfald samt hushåll-
ning med naturen och andra resurser. Detta förslag är således inriktat på
ett långt större område än miljöskydd i den mening som nuvarande
36
miljöskyddslag åsyftar. Miljöbalken planeras enligt uppgift träda i kraft
den 1 januari 1999.
Mot den angivna bakgrunden kan enligt Lagrådets mening sättas i
fråga om det är lämpligt att vidta lagstiftningsåtgärder enligt det nu före-
varande remissförslaget med utgångspunkt i en miljöskyddsreglering
som kan komma att upphävas inom kortare tid. Att en stor del av
bestämmelserna i nuvarande miljöskyddslag, inklusive de som bestäm-
mer begreppet miljöfarlig verksamhet, torde komma att bli överförda till
miljöbalken undanröjer knappast betänkligheterna helt. Som Lagrådet ser
det hade det varit naturligast att avvakta den vidare behandling av miljö-
balksförslaget och i anslutning därtill göra förnyade överväganden i
miljöredovisningsfrågan med de utgångspunkter som då kan föreligga.
Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
1 §
Paragrafen föreslås kompletterad med ett nytt tredje stycke. I styckets
första mening slås fast att skyldighet skall finnas att i förvaltnings-
berättelsen lämna upplysningar förutom i de hänseenden som anges i
första och andra styckena även beträffande verksamhetens påverkan på
den yttre miljön. Därefter följer en andra mening som begränsar skyldig-
heten till att avse företag som är tillstånds- eller anmälningspliktiga
enligt miljöskyddslagen.
Det sätt varpå tredje stycket har utformats kan ge intryck av att den nya
upplysningsskyldigheten går längre än vad som egentligen åsyftas. Att
den nya skyldigheten så som motiven får förstås skall gälla upplysningar
om störningar från fast egendom eller fasta anläggningar av sådant slag
som miljöskyddslagen gäller men däremot inte andra typer av påverkan
på miljön kommer knappast till klart uttryck. Enligt Lagrådets mening
bör lagtexten anpassas så att syftet med och begränsningen i förslaget
kommer fram tydligare. Lagrådet förordar att det nya tredje stycket ges
följande lydelse:
”Utöver sådan information om verksamhetens betydelse för den yttre
miljön som följer av första och andra stycken skall bolag som bedriver
verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöskydds-
lagen (1969:387) lämna upplysningar i övrigt om verksamhetens påver-
kan i miljöskyddshänseende”.
Övriga lagförslag
Till skillnad från Redovisningskommitténs betänkande innehåller
lagrådsremissen förslag om att införa samma upplysningsskyldighet
avseende verksamhetens påverkan på den yttre miljön för sådana företag
som omfattas av de särskilda årsredovisningslagama för kreditinstitut
och värdepappersbolag respektive för försäkringsföretag. Någon närmare
motivering för ändringsförslagen har inte anförts i remissen. Lagrådet
saknar underlag för att bedöma om det kan finnas ett praktiskt behov av
Prop. 1996/97:167
37
att låta dessa typer av företag omfattas av den särskilda Prop. 1996/97:167
upplysningsskydligheten. Enligt lagrådsremissens allmänna motivering
bör det nya upplysningskravet åläggas ”endast de mest miljöpåverkande
företagen vars finansiella risker delvis ligger i verksamhetens
miljöpåverkan”. Det synes Lagrådet svårt att föreställa sig att
kreditinstitut, värdepappersbolag eller försäkringsföretag skulle kunna
hänföras till den kategori företag som det nämnda motivuttalandet avser.
Lagrådet anser att det kan behöva ytterligare övervägas huruvida det
finns tillräckliga skäl att genomföra de föreslagna ändringarna i de
särskilda årsredovisningslagama. Mot utformningen av lagförslagen har
Lagrådet inte någon erinran.
38
Prop. 1996/97:167
Bilaga 6
Följande remissinstanser har inkommit med svar: Statskontoret, Statis-
tiska Centralbyrån, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Kungliga
Tekniska Högskolan, Lunds universitet, Linköpings universitet,
Göteborgs universitet. Närings- och teknikutvecklingsverket, Statsen råd
for byggnadsforskning, Sveriges Tekniska Attachéer, Jemkontoret,
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Örebro län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektio-
nen, Ingenjörsvetenskapsakademien, Södertälje kommun, Gnosjö kom-
mun, Helsingborgs kommun, Hudiksvalls kommun, Sveriges Industri-
förbund, Sveriges Försäkringsförbund, Lantbrukarnas Riksförbund,
Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska
Revisorssamfundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens
Förening, Stockholms Fondbörs, Svenska Fondhandlarföreningen,
Sveriges Finansanalytikers Förening, Aktiespararnas Riksförbund, Miljö-
revisorer i Sverige, Svensk Industriförening, Kemikontoret, Svenska
Åkeriförbundet, AB Miljöstymingsrådet, Miljöförbundet Jordens
Vänner, Dun & Bradstreet Solidetet AB, Svenska Fastighetsägare-
förbundet, Svensk Byggtjänst, Hyregästemas Riksförbund och RealBiz
International AB.
Följande har avstått från att lämna synpunkter: Riksbanken,
Bokföringsnämnden, Handelshögskolan i Stockholm, Landstingsförbun-
det, Företagarnas Riksorganisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer,
Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige och
Naturskyddsföreningen.
39
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Östros
Föredragande: Anna Lindh
Prop. 1996/97:167
Regeringen beslutar proposition 1996/97:167 Miljöredovisning och
miljöinformation i näringslivet
gotab 53407, Stockholm 1997
40