Regeringens proposition
1996/97:158

Radio och TV under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1997

Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den fredstida strukturen på radio- och TV-
området skall bibehållas så långt möjligt även under höjd beredskap och
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. De radio- och TV-företag
som av regeringen åläggs särskilda krav om beredskapsplan skall
samråda vid planeringen med Styrelsen för psykologiskt försvar. Public
service-företagen skall ha en beredskap för verksamheten under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Även de radio-
och TV-företag utanför public service-kretsen som så önskar bör kunna
få stöd och rådgivning vid beredskapsplanering i samarbete med
Styrelsen för psykologiskt försvar. Beredskapsåtgärder skall finansieras
av programföretagen själva. Regeringen föreslår också vissa lagändringar
för att möjliggöra för radio- och TV-företag att kunna fortsätta med sin
verksamhet under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar i fred.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
4
2.2 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)
5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation 6
2.4 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
7
3 Ärendet och dess beredning 9
4 Bakgrund 10
4.1 Nuvarande beredskap för den avgiftsfinansierade radion och
televisionen 10
4.2 Pressens beredskapsplanering 11
4.3 Beredskap för övriga radio- och TV-företag 11
4.4 Viktigt meddelande till allmänheten 12
4.5 Mediernas ställning inom totalförsvaret funktionen
Psykologiskt försvar 13
5 Radio och TV under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar
på samhället i fred 15
5.1 Beredskapen på radio- och TV-området 16
5.2 Statens rätt att bestämma över användandet av radiosändare
under höjd beredskap 21
5.3 Kommunal beredskapsradio 25
5.4 Varningsmeddelanden 26
5.5 Beredskapen för den avgiftsfinansierade radion och
televisionen 30
5.6 Prioriteringar 32
5.7 Uthållighet och säkerhet i sändnings- och
distributionssystemen 33
5.8 Beredskapsaspekter på digital distributionsteknik 35
5.9 Finansiering 36
6 Författningskommentarer 38
6.1 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
38
6.2 Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)
39
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:599)
om radiokommunikation 39
6.4 Förslaget till radio- och TV-lag (1996:844) 39
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandets förslag (SOU 1996:80) 41
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag 44
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden 51
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 59
Bilaga 5 Lagrådet 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 65

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844),
5. godkänner vad regeringen föreslår om att den fredstida strukturen
inom radion och televisionen skall bibehållas så långt möjligt under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred (avsnitt 5.1),
6. godkänner vad regeringen föreslår om att public service-företagen
skall utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap
och vid svåra påfrestningar på samhället i fred och vid planeringen
samråda med Styrelsen för psykologiskt försvar (avsnitt 5.1),
7. godkänner vad regeringen föreslår om att även övriga radio- och
TV-företag skall kunna få stöd och rådgivning vid beredskapsplanering
(avsnitt 5.1),
8. godkänner vad regeringen förslår om att Styrelsen för psykologiskt
försvar skall fungera som samrådsorgan i frågor om beredskap för radio
och TV-företag (avsnitt 5.1),
9. godkänner vad regeringen föreslår om uthållighet och säkerhet i
sändnings- och distributionssystemen för radio och TV (avsnitt 5.7),
10. godkänner vad regeringen föreslår om finansiering av beredskaps-
planering på radio- och TV-området (avsnitt 5.9)

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas
i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka
till framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara
egendom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja
transporter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som
vägvisare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.

Radiosändare eller sändar-
utrustning får inte tas i anspråk,
om den stadigvarande utnyttjas
för tillståndspliktiga ljudradio-
eller TV-sändningar enligt radio-
och TV-lagen (1996:844) eller
lokalradiolagen (1993:120). Det-
samma gäller anläggning för
trådsändning vari sådana sänd-
ningar vidaresänds.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.
________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2.2 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Härigenom föreskrivs att 23 § lokalradiolagen (1993:120) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
I nödsituationer skall sådana
meddelanden som är av vikt för
allmänheten sändas utan särskild
ersättning om en myndighet begär
det.
Varningsmeddelanden som är
av vikt för allmänheten och som
skall skydda människor, egendom
eller miljö skall sändas kostnads-
fritt, om en myndighet begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1993:599) om radiokommu-
nikation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Är Sverige i krig upphör giltig-
heten av de tillstånd som har be-
slutats enligt 3 § och av de undan-
tag från tillståndsplikten som har
beslutats med stöd av 8 §. Detta
gäller inte tillstånd som har med-
delats statliga myndigheter eller
kommuner eller tillstånd som har
meddelats enskilda organisationer
eller företag som under krig skall
bedriva verksamhet som är av
särskild betydelse för total-
försvaret.

Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela
de föreskrifter om tillstånd att inneha och använda radiosändare som
behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2.4 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §1
Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att
1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,
2. sända under en viss minsta tid,
3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,
4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för
funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av
regeringen,
7. använda en viss sändningsteknik,
8. använda vissa radiosändare,
9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslags-
kraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för
sändning av programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande
även i fråga om ljudradion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
13. sända ett mångsidigt programutbud,
14. regionalt sända och producera program,
15. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten
om en myndighet begär det,
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag, och
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag,
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet
och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18. utarbeta en beredskapsplan
för verksamheten under höjd
beredskap och vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred samt
lämna planen till regeringen och
till den myndighet som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3 Ärendet och dess beredning
I juni 1994 gav regeringen i uppdrag åt den parlamentariska kommittén
(Ku 1994:08) för utredning om radion och televisionen vid krig och
krigsfara att göra en översyn av vad som bör gälla för radion och
televisionen vid krig och krigsfara och lägga fram de förslag som
översynen gav anledning till. Utredningen överlämnade i maj 1996 sitt
betänkande Viktigt meddelande Radio och TV i krig och kris (SOU
1996:80). I betänkandet föreslås en rad åtgärder för att stärka bered-
skapen inom radio- och TV-området. Utredningens sammanfattning av
betänkandet samt betänkandets lagförslag finns i bilaga 1 och 2. Betän-
kandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissinstansernas
synpunkter finns i bilaga 3.
Frågor om informationsberedskapen i landet har behandlats inom
ramen för försvarsbesluten. Försvarsbeslutet för perioden 1997-2001 har
fattats i två etapper. Den första etappen av försvarsbeslutet beslutades
hösten 1995 och omfattade statsmakternas ställningstaganden till säker-
hetspolitiken, försvarspolitiken, övergripande mål och uppgifter för total-
försvaret, övergripande inriktning av totalförsvarets utformning samt
ekonomin (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:UFöU1, rskr. 1995/96:44, bet.
1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45-46).
Den andra etappen av försvarsbeslutet beslutades i december 1996 och
omfattade statsmakternas ställningstaganden till den närmare
inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation och det civila
försvarets funktioner (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr.
1996/97:109 112, bet. 1996/97:UFöU1, rskr. 1996/97:36). I samband
med detta behandlas bl.a. frågor om informationsberedskap inom ramen
för funktionen Psykologiskt försvar.
Regeringen lämnade i september 1996 förslag till riksdagen om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (prop.
1996/97:11). Propositionen har behandlats av riksdagen den 14 maj 1997
(bet. 1996/97:FöU5, rskr. 1996/97:203).

Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 maj 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet, vars yttrande finns i bilaga 5, har lämnat förslagen utan
erinran. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till
lagrådsremissens lagförslag.

4 Bakgrund
4.1 Nuvarande beredskap för den avgiftsfinansierade radion
och televisionen
Beredskapen inom etermedieområdet har under lång tid varit synonym
med beredskapen inom svensk public service-radio och TV. Sedan
radioverksamheten i mitten av 1920-talet fick fasta former i Sverige har
verksamheten vid krig och krigsfara reglerats i särskild ordning när det
gäller public service-bolagen. Om Sverige befinner sig i krig eller om det
råder krigsfara och regeringen förordnar det skall Sveriges Radio AB och
Sveriges Television AB bilda självständiga organisationer inom total-
försvaret som lyder direkt under regeringen. Sveriges Utbildningsradios
resurser tillförs i ett sådant läge de två andra bolagen. De verkställande
direktörerna för Sveriges Radio och Sveriges Television ansvarar för att
bolagen upprätthåller nödvändig beredskap. Bestämmelser om program-
verksamheten som meddelats i sändningstillstånd skall vara vägledande
även under krig och krigsfara. Bolagen skall bedriva beredskapsplanering
i fred och har till sitt förfogande en rådgivande nämnd som utses av
regeringen. Denna ordning har sedan länge funnits reglerad i särskilda
avtal mellan staten och public service-företagen. Beredskapsverksam-
heten inom Sveriges Radio och Sveriges Television finansieras av
företagen själva inom ramen för medelstilldelningen via rundradiokontot.
För år 1997 finns motsvarande regler i regeringens anslagsvillkor för
företagen (regeringsbeslut 1996-12-20, 27 29).
Vidare föreskriver regeringen i Sveriges Radios och Sveriges Tele-
visions sändningstillstånd att den tekniska kvaliteten på sändningarna
skall vara hög. Sändningarna skall ske med så god säkerhet att eventuella
sändningsavbrott blir så korta som möjligt. Verksamheten skall utformas
så att den inte understiger de kvalitets- och säkerhetsnivåer som samman-
taget rådde för programproduktion och utsändning under år 1996.
Sveriges Radio och Sveriges Television har utöver dessa särskilda
villkor träffat överenskommelser med Statens räddningsverk (SRV) om
varnings- och informationssystemet Viktigt Meddelande till Allmänheten
(se avsnitt 4.4) och med Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) om
verksamheten vid krig och krigsfara. SPF är inom det civila försvaret
funktionsansvarig myndighet för funktionen Psykologiskt försvar (se
avsnitt 4.5).
TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom), som svarar för utbygg-
nad och drift av rundradionätet samt utsändning och överföring av radio-
och TV-program m.m, har i ett särskilt avtal med staten åtagit sig att
svara för beredskapsplanering för krig eller krigsfara. Enligt detta avtal
skall bolaget, om landet befinner sig i krig eller krigsfara, följa anvis-
ningar av regeringen i fråga om totalförsvar och beredskapsplanering.
Det finns även en överenskommelse mellan Teracom och SPF om verk-
samheten vid höjd beredskap. Beredskapsverksamheten finansieras ge-
nom att radio- och TV-företagen (i dag endast Sveriges Radio och
Sveriges Television) ersätter Teracom via avgifterna för distributionen.
4.2 Pressens beredskapsplanering
Pressens beredskapsplanläggning bygger på ett frivilligt åtagande från
tidningsföretagens sida. Syftet är att se till att rimliga förutsättningar
finns för en fri och oberoende press även under höjd beredskap. All
svensk dags- och veckopress samt ett 90-tal tidskrifter är s.k. K-företag
(krisviktiga företag) med genomförda beredskapsplaner. Det finns ett
avtal mellan SPF och Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) samt
Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) om bered-
skapsplanering för tidningsföretagen. Till SPF är också knutet ett press-
råd som fungerar som ett samarbetsorgan i frågor om pressens beredskap.
SPF och ÖCB har tillsammans med dagspressens branschorganisa-
tioner kommit överens om målsättningar för pressens beredskap. Man
har bl.a. identifierat vissa allmänna produktionsförutsättningar. De
insatser som görs är framför allt knutna till erfarenheter om att
annonsvolymen kommer att gå ner samt att tillgången på förbruknings-
varor som behövs vid framställning av tidningar kommer att minska i en
krigssituation. En överenskommelse har träffats mellan ÖCB, SPF och
Tidningsutgivarna angående pressens beredskapslagring och komplette-
rande statlig lagring vid vissa tidningar. SPF har dessutom en funktion
som rådgivare och ger stöd och rekommendationer för tidningsföretagens
beredskapsplanering. Pressstödsnämnden kommer i händelse av krig att
hänföras till SPF.
4.3 Beredskap för övriga radio- och TV-företag
Sedan slutet av 1970-talet och i en takt som har ökat under senare år har
den tidigare monopolsituationen på radio- och TV-området ersatts med
en allt större konkurrens. Sveriges Radio och Sveriges Television har fått
sällskap av både inhemska programföretag och utländska företag som
sänder över satellit. Tidigare var markbundna sändningar den allt domi-
nerande distributionsformen. Satellitutvecklingen har bl.a. lett till en
kraftig utbyggnad av kabelnät för framför allt TV-distribution. Upp-
gifterna om kabel-TV-nätens omfattning varierar. Enligt Svenska Kabel-
TV-föreningen är ca 70 procent av de svenska TV-hushållen anslutna till
kabelnät. Det finns för närvarande ett kommersiellt företag, TV4 AB
(publ) (TV4), med rikstäckande markbundna sändningar samt flera satel-
litsändande företag vars program sänds direkt till hushållen eller
vidaresänds via kabel. Vidare finns ca 85 kommersiella lokalradioföretag
samt omkring 1 100 tillståndshavare som sänder närradio från ca 150
sändningsmöjligheter.
Även lyssnar- och tittarvanorna har förändrats i takt med att
konkurrensen på området ökat. Tillkomsten av nya radio- och TV-
kanaler har inneburit att människors lyssnande och tittande har kommit
att spridas på allt fler kanaler.
Gemensamt för hela den kommersiella etermediebranschen är att det i
dag saknas en reglering av vilken beredskap företagen skall ha för hur
verksamheten skall kunna fortsätta bedrivas i händelse av höjd beredskap
eller vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Radio- och TV-lagen (1996:844) föreskriver att för företag som sänder
med tillstånd av regeringen får uppställas en skyldighet att på begäran av
myndighet sända meddelanden till allmänheten. I sändningstillstånden
för Sveriges Television, Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio och
TV4 finns villkor som reglerar deras skyldigheter att sända viktiga
meddelanden.
Enligt 23 § lokalradiolagen (1993:120) är den privata kommersiella
lokalradion i nödsituationer skyldig att sända meddelanden till allmän-
heten utan ersättning om en myndighet begär det. För närradion kabel-
sändningar och satellitsändningar finns inga bestämmelser om myndig-
hetsmeddelanden.
4.4 Viktigt meddelande till allmänheten
Utöver de ovan beskrivna lagfästa skyldigheter samt särskilda villkor
som gäller för radio- och TV-företag finns ett särskilt utvecklat varnings-
system Varnings- och informationssystemet, VMA. VMA är utvecklat
för behoven inom befolkningsskyddets och räddningstjänstens område
och har vuxit fram genom samarbete mellan Statens Räddningsverk
(SRV) och Sveriges Radio och Sveriges Television. Det kan betraktas
som mer långtgående än de myndighetsmeddelanden som skall finnas
enligt lag och sändningstillstånd. Detta system reglerar närmare i detalj
hur räddningsledare och myndigheter vid katastrofer, allvarliga olyckor
eller liknande händelser går tillväga för att begära utsändning av medde-
lande för varning av allmänheten samt hur det sändande
programföretaget skall agera. VMA-systemet består dels av signalen
viktigt meddelande , som sänds med hjälp av ljudsändare på hustak runt
om i landet, dels av meddelande i radio och TV. I VMA-systemet finns
en gradering av tre nivåer för meddelanden: 1. Varningsmeddelande
utsänds omedelbart på begäran av behörig räddningsledare eller
myndighet i situationer då fara för skada på liv eller egendom eller i
miljön bedöms föreligga. Om signalen viktigt meddelande ljuder från
hustaken skall den alltid följas av varningsmeddelande i radio och TV. 2.
Informationsmeddelande utsänds, dock utan krav på omedelbarhet,
på begäran av behörig räddningsledare eller myndighet för att förebygga
och begränsa skador på egendom eller miljö i andra situationer än som
avses i punkt 1. 3. Servicemeddelande utsänds, utan krav på
omedelbarhet, på begäran av behörig räddningsledare eller myndighet för
att underlätta allmänhetens agerande och räddningstjänstens insatser i
andra situationer än som avses i punkt 1.
Varningsmeddelande förutsätts i fredstid behöva användas ytterst
sällan det gäller främst katastroftillbud såsom kemikalieutsläpp och
kärnkraftsolyckor.
Sveriges Radio och Sveriges Television har sedan år 1993 haft en
överenskommelse med SRV om tillämpning av VMA-systemet.
Överenskommelsen förnyades under år 1995, när även TV4 träffade en
överenskommelse med SRV. TV4 omfattas dock inte av nivå 3 i VMA-
systemet. SRV har under 1996 träffat en överenskommelse även med
Radioutgivareföreningen om den lokala kommersiella radions med-
verkande i VMA-systemet. Föreningen, som är ett branschorgan för
kommersiell lokalradio, förbinder sig i denna överenskommelse bl.a. att
verka för att programbolag och radiostationer informeras om överens-
kommelsen och dess rutiner. Närradio, kabelsändningar och satellit-
sändningar ingår inte i VMA-systemet.
4.5 Mediernas ställning inom totalförsvaret - funktionen
Psykologiskt försvar
Vägledande för verksamheten inom det civila försvaret är den s.k.
ansvarsprincipen som innebär att den som har ansvar för en verksamhet i
fred även har motsvarande ansvar i krig. Av detta följer att förberedelser
som krävs för att verksamheten skall kunna upprätthållas under höjd
beredskap bör vidtas. Principerna gäller all verksamhet inom det civila
försvaret, dvs. inte enbart statliga myndigheters verksamhet.
Med utgångspunkt i ansvarsprincipen är samhället indelat i ett antal
funktioner - samhällssektorer som anses vara särskilt betydelsefulla i krig
och som kräver någon form av central samordning. Funktionerna om-
fattar samhällsverksamhet som i större eller mindre utsträckning måste
kunna upprätthållas under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Syftet med
funktioner och funktionsindelning är att ansvaret för beredskapsför-
beredelser i fred och för verksamhet under krig och krigsfara skall för-
delas på nivån under regeringen.
I beredskapsförordningen (1993:242) regleras de statliga myndig-
heternas ansvar för beredskapsförberedelser och ansvar under höjd
beredskap. Här återfinns också bestämmelser om funktioner. I en
funktion kan flera myndigheter ingå, men även andra samhällsviktiga
organ, såväl statliga som privata bolag kan ha anledning att samarbeta
inom funktionen. För varje funktion finns en myndighet som ansvarar för
samordning m.m. inom funktionen. En beredskapsmyndighet som är
funktionsansvarig skall enligt 17 § beredskapsförordningen
1. i samråd med övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen
utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen
under krig,
2. samordna beredskapsförberedelser,
3. samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser,
4. samordna och genomföra krigsplanläggning,
5. svara för att personal utbildas,
6. svara för att övningar genomförs samt
7. regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.
Underlag för beslut om funktionens inriktning och resursåtgång på fem
års sikt skall utarbetas av den funktionsansvariga myndigheten genom
programplanering.
Massmedieområdet tillhör i beredskapshänseende det psykologiska
försvaret. Funktionsansvarig myndighet är SPF. Det övergripande målet
för funktionen enligt 1996 års totalförsvarsbeslut lyder: Verksamheten
inom funktionen Psykologiskt försvar skall bedrivas så att befolkningens
förtroende för det demokratiska samhället under höjd beredskap bevaras
samt att försvarsviljan och motståndsandan stärks. En snabb och korrekt
nyhetsförmedling och en konkret och fullständig myndighetsinformation
skall säkerställas genom en god och anpassningsbar informations-
beredskap. Verksamheten skall även bedrivas så att de resurser och den
beredskap som skapas också skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar
på samhället i fred och för internationella fredsfrämjande och humanitära
insatser .
I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse, etapp 1 understryker
regeringen att bilden av tänkbara hot och risker måste ses i ett bredare
perspektiv än tidigare. Beredskapsplaneringen måste i framtiden inbe-
gripa såväl traditionella säkerhetspolitiska som icke-militära fredstida hot
och påfrestningar på samhället. Kriget är den allvarligaste påfrestningen
men ökad uppmärksamhet måste, enligt regeringen, ges åt de icke mili-
tära hoten såsom svåra påfrestningar i fred, dvs. katastrofer samt allvar-
liga störningar inom viktiga samhällsfunktioner. De särskilda resurser
som behövs för verksamheten i krig bör också användas vid
påfrestningar av olika slag i fred.
I prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, etapp 2 konstaterar rege-
ringen att förmågan hos det civila försvaret väsentligen bestäms av det
fredstida samhällets inneboende flexibilitet, stabilitet och möjlighet att
hantera störningar. Det civila försvaret har generellt sett en acceptabel
förmåga. I fråga om stabilitet och flexibilitet på de viktigaste infrastruk-
turområdena, dvs. främst elförsörjning, telekommunikationer, informa-
tionsförsörjning samt ledningssystem finns en sårbarhet.
I proposition 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred konstaterar regeringen att en effektiv informations-
verksamhet är en grundläggande förutsättning för att myndigheter och
andra organ skall kunna genomföra de åtgärder som behövs vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. SPF skall enligt propositionen ha till
uppgift att ge råd och rekommendationer till myndigheter och organ om
information vid svåra påfrestningar. Om en myndighet önskar det skall
SPF kunna lämna expertstöd för informationsgivningen vid en inträffad
svår påfrestning. Regeringen beslutade i december 1996 om ändring av
SPF:s instruktion (1988:853) i enlighet härmed (SFS 1996:1482). Styrel-
sen föreslås vidare i prop. 1996/97:11 få i uppgift att göra utvärderingar
av hur kommunikationen mellan myndigheter/massmedier och
människor fungerat vid inträffade svåra påfrestningar.
I propositionen presenteras vidare ett tiotal olika svåra påfrestningar
som regeringen anser att det bör finnas särskild god beredskap för. Svåra
störningar i viktiga infrastruktursystem som t.ex. radio och TV är exem-
pel på sådana påfrestningar. Regeringen anser att det är av stor vikt att
radio och TV har god beredskap mot störningar i fredstid. Det gäller
såväl störningar på grund av olyckshändelser eller naturkatastrofer som
avsiktliga åtgärder såsom sabotage.
SPF har hittills inriktat verksamheten av beredskapsstödjande natur på
dagspressen. Public service-företagen och Teracom har vidtagit sina
beredskapsförberedelser utifrån gällande avtal med staten. Företagens
rapportering har hittills skett direkt till regeringen. SPF har ännu inte
bedrivit samarbete kring frågor om beredskapsplanering med radio- och
TV-företagen utanför public service-kretsen.

5 Radio och TV under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred
En grundläggande förutsättning för försvarsviljan hos medborgarna om
landet skulle hotas eller angripas är att de har förtroende för och är väl
informerade om statsledningens och myndigheternas beslut, över-
väganden och verksamhet. Detta förutsätter att det finns ett förtroende
också för de huvudsakliga kanalerna för information och nyhets-
förmedling, dvs. för massmedierna.
Snabbhet och uthållighet är egenskaper hos etermedierna som gör dem
särskilt värdefulla som informationsmedier i krigs- och krissituationer.
Erfarenheter från krigs- och krisområden visar att radion och televisionen
har mycket stor betydelse i sådana situationer. En rundradiosändning når
mottagaren omedelbart. Eftersom signalerna rör sig fritt genom rummet
är kommunikationen mindre känslig för distributionsstörningar än tråd-
bunden eller tryckt information. Särskilt ljudradion ger möjlighet till
rörlig mottagning oberoende av elanslutning. En förutsättning för uthål-
ligheten är emellertid att sändaranläggningar och sändarnät fungerar,
varför frågor om säkerhet och uthållighet i dessa system är särskilt ange-
lägna. Inom radio- och TV-området pågår dessutom ständigt en utveck-
ling av tekniken, både vad gäller produktion och distribution. T.ex.
kommer introduktionen av digital sändningsteknik för radio och TV på
sikt kräva särskild uppmärksamhet i beredskapsplanläggningen.
Enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap kan
beredskapen i Sverige höjas för att stärka landets försvarsförmåga. Höjd
beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Är
Sverige i krig råder högsta beredskap. Är Sverige i krigsfara, eller råder
det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara, får regeringen besluta om skärpt eller högsta beredskap. De
åtgärder på radio- och TV-området som vidtas för höjd beredskap har
stor betydelse även för planeringen av beredskapen vid svåra påfrest-
ningar i fredstid, varför en helhetssyn bör prägla samhällets åtgärder.

5.1 Beredskapen på radio- och TV-området

Regeringens förslag: Den fredstida strukturen inom radion och
televisionen skall bibehållas så långt möjligt även under höjd beredskap
och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. De fredstida, grundlags-
fästa principerna om yttrande- och informationsfrihet skall gälla även när
höjd beredskap råder i landet.
Public service-företagen skall, liksom hittills, ha en skyldighet att
utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Företagens beredskaps-
planering skall ske i samråd med Styrelsen för psykologiskt försvar
(SPF).
Även andra radio- och TV-företag än public service-företagen skall
kunna få stöd och rådgivning vid beredskapsplanläggning i samarbete
med det psykologiska försvaret och SPF. Någon generell ersättning för
fredstida beredskapsplanering eller kompensation för bortfall av reklam-
inkomster för kommersiella radio- och TV-företag vid en kris- eller
krigssituation skall inte utgå.
SPF skall fungera som samrådsorgan i frågor om beredskap för radio-
och TV-företag.
I radio- och TV-lagen skall införas en möjlighet för staten att i ett
programföretags sändningstillstånd ställa krav på att företaget utarbetar
en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred samt lämnar den både till regeringen
och till den myndighet som regeringen bestämmer. Sådant villkor skall
ställas på Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges
Utbildningsradio.

Utredningen: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder utredningens för-
slag att den fredstida strukturen på radio- och TV-området bör behållas
även vid krig eller krigsfara. De flesta instämmer även i att SPF ges en
ökad roll för massmedier och att de nya aktörerna på radio- och TV-
området ges möjlighet att frivilligt inordna sig i beredskapsplanering.
Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB är kritiska till att en
statlig myndighet tilldelas rollen som funktionsansvarig myndighet för
public service-bolagen. Företagen anser att nuvarande ordning med
särskilda avtal mellan staten och public service-företagen där företagen
inom egna budgetramar ansvarar för planeringen och årligen rapporterar
till regeringen är en modell som fungerar väl.
TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom) anför att det är viktigt att
bolagets planeringssamband med programföretagen inte bryts. Teracom
ställer sig negativt till att företaget i beredskapshänseende skulle hänföras
till funktionen Telekommunikationer. Teracom anför också att en stor del
av dagens radio- och TV-företag anlitar Teracom för distributionen av
sina sändningar. Om dessa företag skall genomföra beredskapsplanlägg-
ning måste därför denna samordnas med Teracoms planläggning. Hur
denna del av Teracoms planering skall finansieras framgår inte av
betänkandet. Enligt Teracoms mening bör finansieringen bygga på
samma förutsättningar som gäller för public service-företagen, nämligen
att Teracoms planeringskostnader ersätts av radio- och TV-företagen,
exempelvis via de avgifter som företagen betalar Teracom för distribu-
tionen.
TV4 påpekar att en överenskommelse mellan TV4 och staten rörande
en beredskapsorganisation skulle innebära kännbara ekonomiska påfrest-
ningar på företagets verksamhet. TV4 menar också att ekonomisk kom-
pensation skulle bli nödvändig om staten skulle ställa krav på TV4 att
ingå i en krigsorganisation, främst med tanke på att TV4:s normala
inkomster via försäljning av annonstid skulle utebli i en krigssituation.
Post- och telestyrelsen (PTS) hävdar att eftersom kontribution och
distribution av program är att betrakta som telekommunikation bör PTS
vara funktionsansvarig myndighet vad avser Teracoms verksamhet.
Enligt PTS skulle på detta sätt Teracoms behov kunna sammanvägas med
andra aktörers behov.
Skälen för regeringens förslag: Statens åtgärder på massmedie-
området har som sitt främsta syfte att säkerställa yttrandefrihet, till-
gänglighet och mångfald. Staten har ett övergripande ansvar för att ge
medborgarna tillgång till information och kultur och för att det finns
förutsättningar för en fri och öppen debatt där olika meningar kan fram-
föras och bemötas. I en situation där höjd beredskap råder i landet eller
vid en svår påfrestning på samhället i fred är det särskilt angeläget att
medborgarna har tillgång till den information som behövs för att kunna
hålla sig informerade och ta ställning i olika samhällsfrågor. Det är svårt
att överskatta betydelsen i sådana situationer av en fungerande radio och
TV som förmedlare av nyheter, information och varningsmeddelanden.
Det är väsentligt att medborgarna har förtroende för de huvudsakliga
kanalerna för information och nyhetsförmedling, dvs. för massmedierna.
Massmediernas fria ställning i förhållande till staten och myndigheterna
är därför grundläggande. Den fredstida strukturen inom radion och televi-
sionen skall bibehållas så långt möjligt även under höjd beredskap eller
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. De grundläggande principerna
för yttrande- och informationsfrihet som gäller för medierna i fred, skall
gälla för verksamheten också i sådana situationer.
Om höjd beredskap råder i Sverige eller vid svåra påfrestningar på
samhället i fred kommer behovet av information till allmänheten att öka
kraftigt. Det gäller bl.a. nyhetsförmedling om händelseutvecklingen och
det allmänna läget, meddelanden som har samband med övergången från
freds- till krigsförhållanden och varningar till de delar av befolkningen
som är utsatta för direkta hot. I fredstid kan hoten gälla både störningar
på grund av olyckshändelser eller naturkatastrofer och avsiktliga hand-
lingar såsom sabotage och terrorism. Det är angeläget att massmedierna
kan fungera på ett sådant sätt att allmänhetens informationsbehov till-
godoses och desinformation motverkas.
Stöd till radio och TV-företag
En förutsättning för att den fredstida strukturen på medieområdet skall
kunna bevaras så långt det är möjligt också vid svåra fredstida
påfrestningar och i händelse av höjd beredskap är att enskilda medie-
företag ges möjligheter att fortsätta sin verksamhet. När det gäller radio-
och TV-företag som sänder med stöd av tillstånd från regeringen har
staten möjlighet att ställa villkor i samband med beslut om sändnings-
tillstånd. För public service-företagen, som finansieras med allmänna
medel via TV-avgiften, gäller sedan länge att staten ställer krav på att
företagen skall ha en beredskap för verksamheten i krig och krigsfara
samt en tillfredsställande säkerhet i sändningarna även under fredstid.
För de nya radio- och TV-företag som tillkommit sedan slutet av 1970-
talet saknas en reglering av verksamheten under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred liknande den som gäller för
Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio. I
förlängningen innebär detta att det i dag saknas en överblick över vilka
programföretag som i sådana situationer kan fortsätta att sända radio och
TV.
Under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i
fredstid har medborgarna behov av och rätt till information från myndig-
heter och andra institutioner. Det är sålunda viktigt att säkerställa att det i
sådana situationer finns väl fungerande informationskanaler. Principen
att alla människor i landet skall kunna nås av oberoende information och
nyhetsförmedling, även i en situation där höjd beredskap råder, är i
huvudsak tillgodosedd genom att public service-företagen upprätthåller
en tillräcklig beredskap. Såväl Sveriges Radios som Sveriges Televisions
sändningar kan tas emot av i stort sett hela befolkningen.
Public service-företagen skall, liksom hittills, ha en skyldighet att
utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Företagens beredskapsplane-
ring skall ske i samråd med övriga delar av det psykologiska försvaret
och SPF (se även avsnitt 5.5).
Med hänsyn till mångfalden på medieområdet är det önskvärt att
information under höjd beredskap eller vid en allvarlig fredstida påfrest-
ning, liksom under normala förhållanden, ger utryck för ett brett spekt-
rum av åsikter, värden och intressen. Regeringen anser därför att utveck-
lingen på radio- och TV-området motiverar att även de privata radio- och
TV-företag som önskar fortsätta sin verksamhet under höjd beredskap
och vid svåra påfrestningar på samhället i fred, bör kunna få stöd och
rådgivning vid beredskapsplanläggning. Ett sådant stöd till radio- och
TV-företag bör kunna ges av SPF inom ramen för det psykologiska
försvaret. Styrelsen bör härvid använda sig av de erfarenheter som sam-
arbetet med representanter för pressen samt med enskilda tidningsföretag
givit. Det bör understrykas att denna form av stöd förutsätter en frivillig
medverkan från privata radio- och TV-företag och att eventuella
finansiella insatser sker på företagens bekostnad. I den mån privata radio-
och TV-företag vill upprätta en beredskapsplanläggning och förbereda
sin verksamhet för att kunna fortsätta fungera även vid svåra påfrest-
ningar på landet i fred eller under höjd beredskap är detta en prioritering
företagen själva bör stå för. Något generellt stöd i form av ersättning för
beredskapsplanering eller kompensation för bortfall av reklaminkomster
för kommersiell radio och TV skall sålunda inte lämnas (se även avsnitt
5.9).
Statens krav på public service-företagen om beredskapsplanering finns
för närvarande i villkor kopplade till bolagens medelstilldelning. Det är
rimligare att sådana krav ingår som en del av förutsättningarna för ett
bolag att få sändningstillstånd. I radio- och TV-lagen bör som en följd av
regeringens förslag införas en ändring i 3 kap. 2 § innebärande att villkor
för sändningstillstånd även får avse skyldighet att utarbeta en
beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Programföretagen skall lämna
beredskapsplanen till regeringen och SPF. Möjligheten för regeringen att
ställa krav på beredskapsplan kommer sålunda att vara tillämplig endast
på programföretag som sänder med tillstånd av regeringen. Detta innebär
att staten inte ställer motsvarande krav på programföretag som sänder
lokalradio, sammanslutningar som sänder närradio eller programföretag
som sänder i satellit eller kabel. Regeringen anser att krav på
beredskapsplanering för verksamheten under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred skall ställas på Sveriges Radio,
Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio. Ett programföretag
måste enligt 3 kap. 8 § radio- och TV-lagen godta villkor som regeringen
vill förena med tillståndet.
Regeringens behov av beslutsunderlag
Det är av största vikt att regeringen fortlöpande hålls underrättad om
aktuella frågor rörande massmediernas beredskap inför såväl svåra på-
frestningar i fred som inför höjd beredskap. Det är angeläget att ha en
helhetssyn på beredskapen inom massmedieområdet, särskilt i ljuset av
den pågående snabba utvecklingen av nya kanaler och ny teknik.
Regeringen anser att en statlig myndighet bör följa och analysera
utvecklingen av beredskapsfrågor samlat för hela massmedieområdet.
Denna uppgift bör SPF ha. Myndigheten bör bedöma mediernas förmåga
att fungera vid såväl svåra påfrestningar på samhället i fredstid som vid
höjd beredskap. SPF har redan i dag ett liknande, väl fungerande
samarbete med representanter för tidningar och tidskrifter och har ansvar
för den övergripande informationsberedskapen i samhället.
SPF har tidigare fått i uppgift att ge råd och rekommendationer till
myndigheter och andra institutioner om information vid svåra påfrest-
ningar samt att, om en myndighet så begär, kunna lämna expertstöd för
informationsgivningen när en svår påfrestning har inträffat. SPF har
vidare fått i uppgift att göra utvärderingar av hur kommunikationen
mellan myndigheter, massmedier och människor fungerat vid i en sådan
situation (prop. 1996/97:11).
SPF skall vidare, enligt regleringsbrev för myndigheten, verka för att
en snabb och korrekt nyhetsförmedling och en konkret och fullständig
myndighetsinformation säkerställs genom en god och anpassningsbar
informationsberedskap.
Vad regeringen här förordar ligger således väl i linje med SPF:s
nuvarande uppdrag. De tillkommande uppgifterna kan ses som en ut-
vidgning av SPF:s samrådsansvar vid sidan av funktionen Psykologiskt
försvar genom att omfatta såväl pressen som radio- och TV-området (se
även avsnitten 5.5 5.8).
Syftet med beredskapsförordningens föreskrifter om funktionsindel-
ning och funktionsansvar är att stärka en samordning av samhällsviktiga
verksamheter på olika områden. Beredskapsförordningens bestämmelser
om funktionsindelning gäller statliga myndigheter under regeringen. I
övrigt sägs att en myndighets planering av sin verksamhet för total-
försvaret skall ske i samverkan med de statliga och kommunala myn-
digheter, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda. SPF:s
funktionsansvar gäller således de statliga och kommunala myndigheter
som ingår i funktionen Psykologiskt försvar. För att SPF skall kunna ut-
föra sin uppgift att följa och analysera beredskapen på massmedie-
området krävs dessutom att samråd kan ske med berörda medieföretag.
Det bör vara av intresse för medieföretagen att det finns ett forum för
samråd i beredskapsfrågor samt att enkla och tydliga ansvarsförhållanden
råder inom området.
Regeringen vill emellertid understryka att samrådsansvaret på medie-
området inte innebär att SPF formellt är överordnad enskilda medieföre-
tag. Innehållet i sändningarna berörs överhuvudtaget inte. Beredskaps-
krav för radio- och TV-företag som sänder med stöd av tillstånd från
regeringen skall formuleras av regeringen i sändningstillstånd. SPF:s
uppgift är att i samråd med såväl myndigheter inom funktionen som med
samhällsviktiga företag inom press, radio och TV följa och analysera
utvecklingen av behoven för mediernas beredskap samt utarbeta underlag
för statsmakternas beslut om beredskapen för medieområdet. Utgångs-
punkten för SPF:s samråd med radio- och TV-företag i beredskapsfrågor
skall vara de regler och villkor som uttrycks i lag och sändningstillstånd.
Programföretag som i sitt sändningstillstånd har ålagts skyldighet att
utarbeta en beredskapsplan skall lämna denna till regeringen och SPF.
Frågan om till vilken samhällsfunktion distribution av radio och TV
skall höra har behandlats av utredningen. Utredningens förslag innebär
att distributionsledet inte bör skiljas ut från programverksamheten i
övrigt och att Teracom därmed skall tillhöra funktionen Psykologiskt
försvar. Det stora flertalet remissinstanser stöder i detta avseende utred-
ningens förslag.
Post- och telestyrelsen (PTS) anser att det inte går att skilja radio-
kommunikationer från telekommunikationer. Teracom bör därför sortera
under funktionen för telekommunikationer, för vilken PTS är funktions-
ansvarig myndighet.
Regeringen delar utredningens bedömning att distributionsledet inte
bör skiljas från programverksamheten i övrigt. Av indelningen av sam-
hällssektorer i funktioner följer att viktiga delverksamheter inom en
funktion inte kan eller bör skiljas ut. Det är viktigt att en helhetssyn
präglar en funktions ansvarsområde i arbetet med inriktning och sam-
ordning av beredskapsåtgärder mellan dem som verkar inom funktionen.
På samma sätt som det är naturligt att samhällsviktiga programföretag på
radio- och TV-området i beredskapsfrågor samarbetar med det övriga
psykologiska försvaret bör även företag med ansvar för den huvudsakliga
distributionen av radio och TV, i detta fall Teracom, tillhöra funktionen.
Regeringen vill dock understryka att det finns stor anledning att de
kommande åren närmare följa utvecklingen när det gäller alternativ
distributionsteknik för radio och TV och dess konsekvenser för bered-
skapsplaneringen. Regeringen förutsätter att ett samarbete mellan de
berörda kan komma till stånd för att på bästa sätt bevaka utvecklingen på
området. SPF skall initiera ett sådant samarbete i den form som myndig-
heten anser lämplig och löpande hålla regeringen underrättad om utveck-
lingen.
Utredningen föreslår vidare att ett särskilt rådgivande organ för eter-
mediefrågor, knutet till SPF, inrättas. Regeringen delar uppfattningen att
SPF:s samrådsfunktion på medieområdet motiverar att ett särskilt råd
inrättas. Ett liknande råd finns redan idag för samarbete mellan repre-
sentanter för tidningar och tidskrifter. Skillnaderna mellan pressen och
radio och TV i beredskapshänseende motiverar att två parallella råd
fungerar vid sidan av, men inte oberoende av, varandra. Regeringen anser
att ett råd av denna typ har goda förutsättningar att kunna fungera som ett
organ för samråd mellan dem som berörs på massmedieområdet, särskilt
med tanke på att stora delar av denna samordning i dag saknas. I ett
sådant råd bör såväl berörda statliga myndigheter som representanter för
distributions- och programföretag på radio- och TV-området ingå. Ett
nyinrättat råd bör arbeta i nära kontakt med det motsvarande råd som
sedan länge finns på pressens område. SPF bör utse deltagarna i detta
råd. Regeringen förutsätter emellertid att Sveriges Radio, Sveriges
Television, Teracom, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens
Räddningsverk, PTS samt Försvarsmakten ingår i ett sådant råd.
Utredningen föreslår vidare att om ett sådant råd inrättas, bör den
nuvarande Rådgivande nämnden som står till Sveriges Radios och
Sveriges Televisions förfogande avvecklas. Regeringen delar utred-
ningens uppfattning och avser därför besluta att nämndens verksamhet
skall upphöra.
5.2 Statens rätt att bestämma över användandet av
radiosändare under höjd beredskap
Regeringens förslag: Radiokommunikationslagen och förfogande-
lagen skall ändras för att möjliggöra för programföretagen att fortsätta
med sina sändningar under höjd beredskap.

Utredningens förslag: Förslaget om en ändring av förfogandelagen
stämmer i stort sett överens med regeringens frånsett att trådanläggningar
inte berördes av förslaget. Utredningens förslag om ändring av tillstånd
enligt radiokommunikationslagen överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. En annan lagteknisk lösning föreslogs dock.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan
erinran av remissinstanserna. Försvarets Forskningsanstalt (FOA) på-
pekar att förfogandelagen bör kompletteras så att det klart framgår att
radioutrustning som inte utnyttjas kan tas i anspråk för förfogande.
Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anser att förfogandelagen bör
kompletteras så att det framgår att det är radiosändare eller utrustning
som inte utnyttjas t.ex. på grund av brist på medel eller personal som
avses. Radio- och TV-verket har ingen erinran mot den ändring av 20 §
radiokommunikationslagen som föreslagits i departementspromemorian
Moderna telekommunikationer åt alla (Ds 1996:38). Gransknings-
nämnden för radio och TV anser att det borde analyseras vad bestäm-
melsen i 20 § radiokommunikationslagen innebär för t.ex. sådana satellit-
kanaler med säte utanför Sverige som sänder en del av sina sändningar
via upplänk i Sverige. Rådet för mångfald inom massmedierna anser att
det behövs en fördjupad analys av förhållandet mellan förfogandelagen
samt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Rådet på-
pekar att bestämmelsen i förfogandelagen kan innebära att utrustning
som utnyttjas för trådsändning som inte behöver något tillstånd skulle
kunna tas i anspråk genom förfogande. Teracom anser att utredningens
förslag om ändring av 20 § radiokommunikationslagen är bättre än
departementspromemorians. Bolaget påpekar också att det oftast är
programföretagen som har rundradiotillstånd och Teracom som har
radiosändningstillstånd enligt 20 § radiokommunikationslagen vilket
innebär att undantaget i bestämmelsen även bör täcka Teracoms tillstånd.
Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) anmärker,
angående ändringen av förfogandelagen, att även förbudet mot hindrande
åtgärder enligt 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen kan aktualiseras vid
ett ianspråktagande enligt förfogandelagen av radioutrustning som inte är
i bruk. Föreningen är tveksam till utredningens slutsats att utrustning kan
tas i anspråk om den inte används på grund av brist på medel eller
personal. Tidningsutgivarna konstaterar att det kan röra sig om helt
tillfälliga hinder; därför bör förutsättningarna för ingripanden enligt för-
fogandelagen övervägas närmare och ges en tydligare avgränsning i lag.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1 har konstaterats att den
fredstida strukturen inom radion och televisionen bör bibehållas så långt
möjligt även under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på
samhället i fred. Det finns inga bestämmelser i radio- och TV-
lagstiftningen som begränsar tillståndshavarnas rätt att sända vid sådana
situationer. Om desinformation under höjd beredskap sprids i en radio-
eller televisionssändning kan detta innebära ansvar för yttrandefrihets-
brott. Finns det skäl att ifrågasätta ett programföretags sändningsrätt skall
de regler om återkallelse av tillstånd, som även gäller i fredstid, till-
lämpas. Det finns dock bestämmelser om innehav och förfogande av de
tekniska hjälpmedel som behövs för sändningarna som indirekt kan
försvåra för de programföretag som vill och har möjlighet att fortsätta
sända TV eller radio i händelse av krig eller krigsfara. Det skall betonas
att det inte är möjligt för myndighet eller annat allmänt organ att utan
stöd i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) på grund av innehållet i ett
program förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tek-
niska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot sändningen (1 kap.
3 § YGL).
Den som sänder radio eller television med stöd av tillstånd från
regeringen eller Radio- och TV-verket är även skyldig att söka tillstånd
från Post- och telestyrelsen för att få inneha och använda en radio-
sändare. Bestämmelser om detta finns i lagen (1993:599) om
radiokommunikation. Enligt 20 § radiokommunikationslagen upphör
giltigheten av tillstånd att använda radiosändare om Sverige kommer i
krig. Detta sker utan föregående förordnande av regeringen. Det gäller
inte tillstånd som har meddelats statliga myndigheter eller kommuner
eller tillstånd som har meddelats enskilda organisationer eller företag
som under krig skall bedriva verksamhet som är av särskild betydelse för
totalförsvaret.
Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig får regeringen enligt 20
§ radiokommunikationslagen meddela de föreskrifter om tillstånd att
inneha och använda radiosändare som behövs med hänsyn till landets
försvar eller säkerhet i övrigt. Bestämmelsen utgör grund för regeringens
befogenhet enligt 13 kap. 6 § regeringsformen att i en krigssituation eller
motsvarande meddela sådana föreskrifter om innehav och användning av
radiosändare som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i
övrigt (prop. 1992/93:200 s. 331).
Radion och televisionen får inte tystna under höjd beredskap. Public
service-företagens verksamhet är av stor betydelse för totalförsvaret.
Bestämmelsen i radiokommunikationslagen om att meddelade tillstånd
upphör att gälla kommer sannolikt inte att påverka deras sändningsrätt.
Utredningen konstaterade att det är väsentligt att få detta fastslaget i
förväg samt att det även är viktigt att lokal- och närradions sändningar
kan fortsätta, för att kunna förmedla information till befolkningen i
närområdet i en krigssituation. Utredningen föreslog därför en komplette-
ring av bestämmelsen i radiokommunikationslagen så att de
programföretag som sänder radio eller television med stöd av tillstånd
från regeringen eller Radio- och TV-verket enligt de radiorättsliga
författningarna helt skall undantas från bestämmelsens tillämpning.
I departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla (Ds
1996:38) föreslås att bestämmelsen i 20 § första stycket radiokommuni-
kationslagen upphävs. Det konstateras i promemorian att en tillämpning
av bestämmelsen i praktiken skulle medföra att även innehavet av en
radiosändare skulle bli otillåten, vilket inte är önskvärt eftersom sam-
hället under höjd beredskap så långt det är möjligt måste kunna fungera
som i fredstid. Förslagen i promemorian har i dessa delar ännu inte lett
till något förslag till riksdagen.
Regeringen anser att principen om bevarandet av den fredstida struktu-
ren för radio och TV under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på
samhället i fred bäst tillgodoses om bestämmelsen i 20 § första stycket
radiokommunikationslagen upphävs helt. Det av utredningen föreslagna
undantaget fyller främst funktionen att betona vikten av att radions och
televisionens frekvenser inte bör tas i anspråk i en krigssituation. Även
om ett sådant undantag skulle införas har regeringen alltid en möjlighet
enligt 20 § andra stycket att meddela föreskrifter om tillstånd att inneha
och använda radiosändare som behövs för försvaret eller säkerheten. Den
möjligheten kan användas för det fall Försvarsmakten har behov av
frekvenser som i fred utnyttjas av civila tillståndshavare och som i en
krigssituation inte fyller lika stor funktion. Såsom har påpekats av
Granskningsnämnden för radio och TV innebär utredningens förslag att
vissa sändningsformer, t.ex. satellitsändningar, inte skulle omfattas av
undantaget. För att bevara den fredstida strukturen inom radion och
televisionen under höjd beredskap är det nödvändigt att bestämmelsen i
20 § första stycket radiokommunikationslagen inte blir tillämplig på
tillståndspliktig ljudradio och TV. Eftersom bestämmelsen är otidsenlig
och inte heller fyller någon funktion för telekommunikationer bör
bestämmelsen upphävas.
Andra bestämmelser som kan utgöra hinder för programföretagen att
fortsätta med sina sändningar i en krigssituation är reglerna om för-
fogande av egendom. Enligt förfogandelagen (1978:262) kan vid krig,
krigsfara eller andra särskilt angivna förhållanden förfogande ske av
egendom för att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrån-
komliga behov av sådan egendom, som inte utan olägenhet kan tillgodo-
ses på annat håll. Genom förfogande kan t.ex. fastighet tas i anspråk
med nyttjanderätt och annan egendom med äganderätt eller nyttjande-
rätt. Förfogande får inte riktas mot staten. Av förfogandeförordningen
(1978:558) framgår att förfogandet kan avse radioanläggningar (2 § 3).
Radiosändare ingår i radioanläggningar. Förfogande av en radiosändare
är därför möjligt enligt nuvarande bestämmelser.
Att förfogande inte får riktas mot staten innebär att statens egendom
inte får tas i anspråk. Däremot är inte egendom som ägs av statliga
företag såsom självständiga juridiska personer undantagen från be-
stämmelsen om förfogande (prop. 1977/78:72 s. 88). De flesta program-
företag som sänder radio eller TV i marknätet köper utsändningstjänster
av Teracom, som är ett statligt ägt bolag. Vissa programföretag som
sänder lokalradio och sammanslutningar som sänder närradio använder
sig av egna sändare. Eftersom Teracom är en självständig juridisk person
kan bolagets radiosändare tas i anspråk genom förfogande om landet
kommer i krig eller krigsfara.
Att förfoga över en radiosändare eller radioutrustning som är i drift är
en yttrandefrihetsbegränsning. En begränsning av yttrandefriheten kan
vara tillåten om den sker med hänsyn till rikets säkerhet (2 kap. 13 §
regeringsformen). Begränsningar av rätten att sända radio- och TV-
program i marknätet får även ske genom lag som innehåller föreskrifter
om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 2 § YGL).
Regeringen anser att det kan finnas situationer när staten kan behöva
förfoga över radiosändare eller sändarutrustning, antingen för att kunna
nå ut med viktiga meddelanden till allmänheten eller av andra skäl med
hänsyn till rikets säkerhet. Av yttrandefrihetsskäl är det dock viktigt att
sändningar i radion och televisionen kan fortsätta under höjd beredskap
och att sändare som används för detta ändamål inte skall tas i anspråk
genom förfogande. Det vore önskvärt att all sändarutrustning som
används för sändningar till allmänheten, oavsett vilken sändningsteknik
som tillämpas, skulle undantas från risken att tas i anspråk. De sändare
det finns starkast skäl att värna om är de som kontinuerligt används för
radio- och TV-sändningar till allmänheten och som når ut till nästan hela
befolkningen. Det är radiosändarna som brukas för de sändningar som
sker med stöd av tillstånd från regeringen eller Radio- och TV-verket;
dvs. sändningar från public service-företagen, TV4 och lokal- och
närradion.
Utredningen föreslår att ett undantag skall införas för radiosändare
som utnyttjas för tillståndspliktiga sändningar enligt radio- och TV-lagen
eller lokalradiolagen. Regeringen delar den uppfattningen. Rådet för
mångfald inom massmedierna har påpekat att bestämmelsen innebär att
en anläggning för trådsändning skulle kunna tas i anspråk genom för-
fogande. Så torde vara fallet med nuvarande regler. Eftersom de TV-
sändningar som regeringen ger tillstånd till skall vidaresändas i kabel-
näten i enlighet med bestämmelsen i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen
skulle ett förfogande av anläggningen kunna innebära att de tillstånds-
pliktiga sändningarna från Sveriges Television och TV4 tystnar. Rege-
ringen anser att det inte överensstämmer med förslaget om oförändrade
sändningsmöjligheter för programföretagen under höjd beredskap och
vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Undantaget bör därför även
gälla sådan anläggning för trådsändning som vidaresänder de
tillståndspliktiga TV-sändningarna i nätet.
Några starkt vägande skäl mot att ta i anspråk utrustning som inte
stadigvarande är i bruk finns inte. Det kan finnas olika skäl till att sänd-
ningsutrustning inte begagnas. Programföretaget kan vara utan personal
eller medel för att sända. Är utrustningen endast tillfälligt ur bruk skall
den inte kunna tas i anspråk.
Regeringen anser därför att förfogandelagen skall kompletteras så att
det klart framgår att förfogande inte får ske av radiosändare eller
utrustning som stadigvarande är i bruk för sändningar enligt de radio-
rättsliga författningarna eller av trådanläggning som vidaresänder till-
ståndspliktiga TV-sändningar.
5.3 Kommunal beredskapsradio
Regeringens bedömning: Regeringen är inte nu beredd att föreslå
några åtgärder med anledning av utredningens förslag.

Utredningen: Utredningen föreslår att kommunerna bör få möjlighet
att vid krig eller förhöjd beredskap bedriva radioverksamhet i samarbete
med den eller de som har tillstånd att sända närradio eller lokalradio i
kommunen. För det fall att lämpliga samarbetspartners saknas bör man
kunna gå ihop med angränsande kommuner och använda det regionala
nätet i samarbete med Sveriges Radios kanal P4. Kommunalt avgränsade
sändningar i kommunens egen regi bör också kunna komma i fråga som
en sista utväg.
Remissinstanserna: Ett fåtal kommuner har lämnat synpunkter på
betänkandet. Flertalet av dessa stöder i huvudsak utredningens förslag.
Vissa kommuner, exempelvis Trollhättans kommun, ser dock svårigheter
med inrättande av kommunal beredskapsradio på grund av att inte alla
kommuner besitter den kompetens som krävs för att kunna samla in,
redigera, presentera och sända material på ett sätt som motsvarar
allmänhetens krav på god information och säker teknisk kvalitet. Radio-
och TV-verket påpekar att det inom närradion inte finns en självklar part
att teckna avtal med, sådant avtal skulle behöva träffas med varje enskild
sammanslutning som innehar tillstånd att sända närradio inom en
kommun. Dessutom, menar verket, ökar svårigheterna med tanke på att
kretsen av tillståndsinnehavare för närradion är synnerligen föränderlig.
Sveriges Radio AB ställer sig tveksamt till att kommuner delvis skulle
kunna ta över P4-nätet för egen informationsverksamhet. Det finns en
risk för en sammanblandning av kommunal egeninformation och
obunden nyhets- och informationsförmedling som skulle verka för-
virrande för lyssnarna och kunna minska tilltron till de lokala SR-
kanalernas opartiskhet. Svenska Tidningsutgivareföreningen anser att det
tydligare bör klargöras vilken beredskap kommunerna egentligen skall ha
i ett krigsläge.
Bakgrund: Kommunerna är sedan den 1 juli 1995 högsta total-
försvarsmyndighet på lokal nivå (lagen (1994:1720) om civilt försvar).
Beträffande befolkningsskydd och räddningstjänst finns i dag en
överenskommen arbetsfördelning om varningssystemet Viktigt Med-
delande till Allmänheten, VMA (se avsnitt 4.4). SRV har träffat överens-
kommelser med den lokala kommersiella radion genom dess sam-
arbetsorgan Radioutgivareföreningen om tillämpningen av VMA-
systemet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är en
uppgift för kommunerna själva att i första hand kartlägga och bedöma
genomslagskraften av de sändningar som i dag förekommer på lokal nivå
och därefter analysera vilka behov som finns vad gäller möjligheterna att
nå medborgarna med särskilt anpassad information.
Regeringen är inte beredd att nu föreslå några åtgärder med anledning
av utredningens förslag.
5.4 Varningsmeddelanden
Regeringens förslag: Skyldigheterna för den kommersiella lokal-
radion skall ändras till att gälla varningsmeddelanden som är av vikt
för allmänheten och som skall skydda människor, egendom eller
miljö.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att
utredningen dels föreslog att VMA-systemet skulle inarbetas i program-
företagens tillståndsvillkor, dels att den kommersiella lokalradion skulle
få samma skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som public
service-företagen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder i huvudsak utred-
ningens förslag. Många remissinstanser betonar hur väsentligt det är
att skyldigheten att sända myndighetsmeddelanden även omfattar de
kommersiella radio- och TV-företagen. Radioutgivareföreningen har inte
svarat på remissen. Överstyrelsen för civil beredskap konstaterar att den
kommersiella lokalradion är en viktig resurs för att förmedla lokal
information och viktiga meddelanden till allmänheten, inte minst vid
akuta krissituationer och påfrestningar på samhället. Länsstyrelsen i
Göteborg och Bohus län pekar på att det är i varningsskedet som det från
samhällets synpunkt är mest angeläget att de kommersiella sändarna
fungerar så att så många som möjligt nås av varning och en första
information. Radio- och TV-verket tillstyrker utredningens förslag att
programföretagens skyldigheter skall framgå av lag och tillståndsvillkor
men anser att det inte bör hindra att överenskommelser träffas mellan
Räddningsverket och tillståndshavarna om de närmare villkoren för hur
meddelandena skall sändas, så länge villkoren grundas på de i lag
angivna skyldigheterna. Verket har inget principiellt att erinra mot
utökade skyldigheter för lokalradion att sända myndighetsmeddelanden
men pekar på att, i synnerhet om skyldigheten skall gälla under nu-
varande tillståndsperiod, innebörden av bestämmelsen bör preciseras så
att skyldigheten inte gäller för mer ordinära myndighetsmeddelanden.
Granskningsnämnden för radio och TV ifrågasätter om inte den före-
slagna lydelsen av 23 § lokalradiolagen går längre än som behövs; det
bör vara varningsmeddelanden och inte meddelanden av mer allmän
karaktär som skall omfattas av skyldigheten. Sveriges Radio AB och
Sveriges Television AB anser att lagstiftningen bör vara allmänt hållen
och inte så detaljerad och omfattande att programföretagens själv-
ständighet inom ramen för yttrandefrihetslagstiftningen påverkas. Rådet
för mångfald inom massmedierna anser att det faktum att en skyldighet
att sända myndighetsmeddelanden bör framgå av lag och sändnings-
tillstånd inte skall hindra ett fortlöpande samarbete mellan program-
företagen och Räddningsverket eller annan myndighet inom
totalförsvaret på frivillighetens grund angående meddelandets
utformning. Lokal- och närradiokommittén anser att lagändringen om
myndighetsmeddelande för lokalradion bör genomföras och träda i kraft
redan under löpande tillståndsperiod, under förutsättning att det gäller
varningsmeddelanden om situationer av visst allvar, där fara för liv, hälsa
eller egendom föreligger och inte myndighetsmeddelanden av mer
alldaglig karaktär. Kommittén anser att förslaget kan genomföras under
nuvarande tillståndsperiod. Enligt kommittén finns det nämligen ett
sådant starkt allmänintresse av en sådan ändring samtidigt som den
belastning skyldigheten skulle innebära för tillståndshavaren är liten i
förhållande till den skyldighet som finns idag.
Bakgrund: För att få sända radio och television i marknätet krävs
tillstånd antingen av regeringen eller Radio- och TV-verket. Regeringen
är tillståndsmyndighet för TV-sändningar och radiosändningar i hela
landet och till utlandet. Sändningstillstånd har meddelats bl.a. Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och
TV4 AB (publ) (TV4). Sändningstillstånd meddelade av regeringen får
förenas med villkor av olika slag. Ett sådant villkor som får ställas på ett
programföretag är skyldigheten att kostnadsfritt sända myndighets-
meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det.
I sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio och
Sveriges Utbildningsradio föreskrivs en sådan skyldighet att sända
meddelanden, medan för TV4 gäller att meddelanden endast behöver
sändas kostnadsfritt i nödsituationer.
Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio och
lokalradio. Enligt 23 § lokalradiolagen (1993:120) skall den privata
kommersiella lokalradion i nödsituationer sända meddelanden till
allmänheten utan ersättning om en myndighet begär det.
Sveriges Radio och Sveriges Television har sedan år 1993 haft
överenskommelser med Statens Räddningsverk (SRV) om tillämpning av
informationssystemet Viktigt meddelande till allmänheten, VMA.
Överenskommelserna förnyades under år 1995, när även TV4 träffade en
motsvarande överenskommelse med SRV. Sedan den 1 oktober 1996 har
SRV en överenskommelse även med Radioutgivareföreningen om den
lokala kommersiella radions medverkande i VMA-systemet. Föreningen,
som är branschorgan för kommersiell lokalradio, förbinder sig i denna
överenskommelse bl.a. att verka för att programbolag och radiostationer
informeras om överenskommelsen och dess rutiner.
För närradio, kabelsändningar och satellitsändningar finns inga be-
stämmelser om myndighetsmeddelanden.
Skälen för regeringens förslag: Tillkomsten av nya radio- och TV-
kanaler vid sidan av public service-radio och TV har inneburit att
människors lyssnande och tittande har kommit att spridas på allt fler
kanaler. Att snabbt nå människor med varningsmeddelanden vid allvar-
liga krissituationer bör därmed inte längre vara en uppgift endast för
public service-företagen.
Möjligheten att nå ut med viktiga meddelanden till allmänheten är en
grundläggande förutsättning för att kunna skydda medborgare och
egendom såväl vid allvarliga olyckor i fredstid som under höjd bered-
skap. För att säkerställa att så kan ske finns en möjlighet för staten att i
sändningstillstånd ställa krav på att radio- och TV-företag som sänder
med tillstånd av regeringen skall sända meddelanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet begär det. För den kommersiella lokal-
radion återfinns motsvarande skyldighet i lokalradiolagen.
Utredningen har föreslagit att kommersiell radio åläggs samma skyl-
digheter som public service-företagen när det gäller myndighetsmed-
delanden. Detta skulle innebära att myndigheter har rätt att kräva att
samtliga typer av meddelanden sänds, inte endast sådana som krävs för
att varna allmänheten vid en svår påfrestning, olycka eller liknande.
Regeringen anser i likhet med några av remissinstanserna att förslaget
går för långt. Vill myndigheterna i normala situationer använda
lokalradion för att informera medborgarna bör de göra detta under köpt
reklamtid (jfr prop. 1992/93:70 s. 28).
Syftet med att ställa krav på radio- och TV-företag att sända med-
delanden på begäran av en myndighet är att säkerställa att allmänheten i
alla situationer kan nås av varningsmeddelanden när det bedöms finnas
risk för skada på människor, egendom eller miljön. Mot bakgrund av att
flera privata lokalradiostationer i dag har relativt stora lyssnargrupper,
särskilt bland yngre människor, är det av stor vikt att också deras
lyssnare kan nås av viktiga meddelanden. Även varningsmeddelanden
som sänds ut i syfte att förebygga och begränsa skador på egendom eller
miljö bör, enligt regeringens mening, kunna omfattas av en sådan
bestämmelse. Lokalradiolagens bestämmelse om skyldigheten att sända
myndighetsmeddelanden i nödsituationer bör således ändras till att avse
sådana varningsmeddelanden. Programföretag bör därutöver kunna träffa
frivilliga överenskommelser med SRV angående varningssystemets
närmare utformning.
Regeringen föreslår alltså att de programföretag som sänder lokalradio
får något utökade förpliktelser jämfört med i dag. Utredningen föreslog
att deras förslag gällande lokalradion, som innebar ännu större förplikt-
else, skulle träda i kraft först år 2001. Som skäl för detta anfördes att
staten riskerar att bli skadeståndsskyldig för det fall reglerna för lokal-
radion ändras under pågående tillståndsperiod. Lokalradiokommittén har
ansett att ändringen kan träda i kraft redan under nuvarande tillstånds-
period. Ingen remissinstans har haft kritiska synpunkter på utredningens
förslag.
Regeringen anser att den föreslagna skyldigheten att sända varnings-
meddelanden inte innebär någon stor förändring jämfört med skyldig-
heten att sända myndighetsmeddelanden i nödsituationer. Det finns ett
starkt allmänintresse av att en sådan ändring av bestämmelsen görs. Vid
en avvägning mellan statligt och enskilt intresse av ändringen anser
regeringen det allmänna intresset väga tyngre. Eftersom lokalradion på
frivillig väg åtagit sig att medverka vid sändningar av VMA torde detta
inte vara något problem för branschen.
Krav på att sända myndighetsmeddelanden gäller således program-
företag som sänder med tillstånd av regeringen och tillståndshavare för
lokalradio, men inte för närradiosändningar eller sändningar i satellit och
kabel.
Det av SRV utvecklade VMA-systemet bedöms i huvudsak fungera väl
av de programföretag som i dag tillämpar det. Regeringen ser VMA-
systemet som ett sätt att praktiskt tillämpa de krav som staten via lag och
sändningstillstånd ställer på programföretag. VMA-systemet kan ses som
en del av hela systemet med myndighetsmeddelanden i radio och TV.
VMA utgör en i detalj närmare utformad arbetsordning på befolk-
ningsskyddets och räddningstjänstens område mellan räddningsledare
runt om i landet och programföretagens sändningsledning. En sådan
tydlig arbetsordning fyller en viktig funktion i och med att alla in-
blandade vid exempelvis en allvarlig olycka känner till vilka som skall
kontaktas (se avsnitt 4.4).
Regeringen bedömer att SRV bör kunna fortsätta samarbetet via
frivilliga överenskommelser om VMA-systemet med radio- och TV-
företag. Regeringen utgår därför från att de överenskommelser som i dag
finns mellan SRV och olika programföretag kommer att fortsätta gälla
även i framtiden. Programföretagens skyldigheter att sända myndighets-
meddelanden skall framgå av lag och sändningstillstånd. Räddnings-
verkets överenskommelser med programföretag om VMA-systemet skall
grundas på de regler som gäller i radio- och TV-lagen samt i olika pro-
gramföretags sändningstillstånd, i de fall sådana förekommer. Överens-
kommelser av detta slag är frivilliga och skall inte gå längre än de krav
som ställs i lag och sändningstillstånd.
Regeringen vill understryka att de krav om att sända myndighets-
meddelanden som finns i radio- och TV-lagen, lokalradiolagen samt i
olika programföretags sändningstillstånd, gäller alla myndigheter. Även
myndigheter utanför befolkningsskyddets och räddningstjänstens
område, dvs. myndigheter som inte omfattas av VMA-systemet, har
alltså rätt att få viktiga meddelanden sända i radio och TV.
5.5 Beredskapen för den avgiftsfinansierade radion och
televisionen
Regeringens bedömning: Utgångspunkten för de villkor om bered-
skapsplanering som staten ställer på public service-verksamheten skall
liksom i dag vara att de bestämmelser om bolagens program-
verksamhet som meddelas i sändningstillstånd skall vara vägledande
också för verksamheten under höjd beredskap eller vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Liksom hittills skall föreskrivas att om höjd beredskap råder i
landet skall Sveriges Radio och Sveriges Television utgöra själv-
ständiga organisationer inom totalförsvaret och lyda direkt under
regeringen. Utbildningsradions resurser skall i en sådan situation
tillföras de två andra programbolagen. Vidare skall liksom nu ansvaret
för en tillräcklig beredskap vila på de verkställande direktörerna för
Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB.

Bakgrund: Riksdagen beslutade den 11 juni 1996 om propositionen
En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 (prop. 1995/96:161,
bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). I december 1996 fattade
regeringen beslut om sändningstillstånd för Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. De nya sändningstill-
stånden gäller under perioden 1 januari 1997 31 december 2001.
Undantaget är Utbildningsradions tillstånd som gäller under perioden
1 januari 1997 31 december 1998.
För närvarande regleras verksamheten i krig och krigsfara genom
villkor i samband med Sveriges Radios, Sveriges Televisions och
Sveriges Utbildningsradios medelstilldelning.
Skälen för regeringens bedömning: Tillgången till radio- och TV-
program varierar kraftigt. Vissa hushåll har enbart tillgång till de tre
markbundna kanalerna SVT1, SVT2 och TV4, medan andra hushåll även
väljer att ta emot TV-program som sänds via satellit. På samma sätt
varierar tillgången på radioprogram. I vissa områden finns i dag enbart
Sveriges Radios kanaler. Hela radio- och TV-utbudet når alltså inte alla
hushåll i Sverige. Public service-företagens kanaler når dock i stort sett
samtliga hushåll.
Dessa förutsättningar ger unika möjligheter. Det är naturligt att ställa
höga krav på de företag som ges ett public service-uppdrag och har
tillgång till en säkrad finansiering. En utgångspunkt är att alla som bor i
Sverige skall ha tillgång till radio- och TV-program av god kvalitet.
Programutbudet från public service-företagen skall vara mångsidigt och
tjäna hela publiken, både minoriteter av olika slag och den stora
majoriteten.
Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio har
sedan länge rutiner för beredskapsplanering. Det ligger i allmänhetens
intresse att staten ställer krav på att public service-företagen skall ha en
beredskap för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred. Företagen skall i enlighet med vad som sagts
tidigare samråda med SPF vid planeringen av sin beredskap (se avsnitt
5.1). Sveriges Radios och Sveriges Televisions beredskapsplaner skall
tillställas regeringen och SPF.
Utgångspunkten för de villkor för beredskapsplanering som staten
ställer på public service-verksamheten skall liksom i dag vara att de
bestämmelser om bolagens programverksamhet som meddelas i sänd-
ningstillstånd skall vara vägledande också för verksamheten under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred (se även avsnitt
5.9).
I Sveriges Radios och Sveriges Televisions sändningstillstånd ställer
regeringen krav på den tekniska säkerheten och kvaliteten i sänd-
ningarna. Dessa krav skall, liksom företagens sändningstillstånd i övrigt,
vara vägledande även i händelse av höjd beredskap och bidrar därutöver
till att företagen upprätthåller en beredskap för svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Regeringen avser att införa villkor om beredskapsplanering i Sveriges
Radios, Sveriges Televisions och Sveriges Utbildningsradios sändnings-
tillstånd. Liksom hittills bör föreskrivas att om höjd beredskap råder i
landet skall Sveriges Radio och Sveriges Television utgöra självständiga
organisationer med totalförsvarsuppgifter och lyda direkt under rege-
ringen. Sveriges Utbildningsradios resurser skall i en sådan situation
tillföras de två andra programbolagen. Mot bakgrund av detta skall
Sveriges Radios och Sveriges Televisions beredskapsplanering ske i nära
samarbete med Utbildningsradion. Vidare bör liksom nu ansvaret för en
tillräcklig beredskap åvila de verkställande direktörerna för Sveriges
Radio och Sveriges Television. Mot bakgrund av vad som sagts tidigare
om inrättandet av ett särskilt råd vid SPF bör den rådgivande nämnd om
fem personer som hittills stått till de verkställande direktörernas för-
fogande upphöra. Regeringen bedömer att de verkställande direktörerna
för Sveriges Radio och Sveriges Television kan få ett mer ändamålsenligt
stöd inom ramen för det råd som enligt regeringens förslag knyts till SPF.
Bolagen skall vidare, liksom hittills, i samråd med berörda statliga
myndigheter och Teracom utarbeta de beredskapsplaner som behövs för
verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på
samhället i fred. Sveriges Television och Sveriges Radio skall på sina
leverantörer av tjänster för utsändning och programinsamling ställa de
krav som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och beredskaps-
krav som företagen åläggs av regeringen. När det gäller marksänd radio
och TV är public service-företagen skyldiga att anlita Teracom (se avsnitt
5.7). För programinsamling och liknande kan dock även andra leveran-
törer komma i fråga. Programföretagen är således ansvariga för att de
krav som regeringen ställer med anledning av säkerhet och kvalitet i
sändningarna och beredskapsplanering efterlevs.
Utredningen framhåller vikten av att Sveriges Radios programservice
på invandrar- och minoritetsspråk kan upprätthållas i rimlig omfattning
vid krig och krigsfara, även om det disponibla sändningsutrymmet
kommer att minska. Vidare anser utredningen att public service-bolagen
särskilt bör beakta de funktionshindrades behov av särskilt anpassad
information.
Regeringen delar uppfattningen att programverksamhet på invandrar-
och minoritetsspråk, liksom särskilt anpassad information för funktions-
hindrade, både inom radio och TV, inte får eftersättas i dessa samman-
hang. I prop. 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997
2001 återfinns de bakomliggande motiven till de krav regeringen ställer
på public service-företagen vad gäller verksamheten på invandrar- och
minoritetsspråk samt för funktionshindrade i företagens tillstånds- och
anslagsvillkor (regeringsbeslut 1996-12-12, 34 36 och 1996-12-20, 27
29).
5.6 Prioriteringar
Regeringens bedömning: En beredskap för radio- och TV-området
bör inriktas på att information skall kunna nå ut till allmänheten i så
många kanaler som möjligt även under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred.

Utredningen: Utredningen föreslår att man vid beredskapsplaneringen
i första hand bör satsa på radion. Strävan bör vara att upprätthålla
verksamheten på tre nivåer, nämligen central och högre regional nivå
(sändningar över hela landet), länsnivå (regionala sändningar) samt
kommunal nivå (lokala lösningar). Radiosändningar bör så långt möjligt
förekomma på riksnivå (P1 och P3). Närradions och lokalradions
sändningsresurser förutsätts vidare kunna användas för kommunalt av-
gränsade sändningar. En rikstäckande TV-kanal, SVT1, eventuellt komp-
letterad med regional verksamhet, prioriterar utredningen lägre med
hänsyn till det stora behovet av elförsörjning vid distribution och
mottagning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Sveriges Radio och Sveriges Television under-
stryker i ett gemensamt remissvar att vad gäller sårbarheten i distribution
föreligger inga avgörande skillnader mellan radio och television som
distribueras i Teracoms regi. Televisionen är visserligen mer sårbar i
mottagarledet. Det finns emellertid, enligt företagen, skäl att trots detta
värdera TV högre än vad utredningen gör. Man pekar på TV:s stora
genomslagskraft och spridning, för närvarande tittar ca 80 procent
dagligen på TV. TV är också en av de primära informationskanalerna.
Övriga fördelar med TV är, enligt Sveriges Television, förutsättningarna
att nå ut till speciella grupper, t.ex. textade nyhetssändningar för
hörselskadade och Text-TV. Försvarsmakten konstaterar att i krig och
krigsfara måste P2-sändarna, liksom tidigare, disponeras av Försvars-
makten för luftförsvarsändamål. Civilbefälhavaren i mellersta civilom-
rådet anser att TV:s regionala verksamhet bör behållas så länge det är
möjligt.
Skälen för regeringens bedömning: Som konstaterats i det före-
gående skall den fredstida strukturen på radio- och TV-området bi-
behållas så långt möjligt även under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. En beredskap på radio- och TV-
området skall därför inriktas på att säkerställa att information kan nå ut
till allmänheten i så många kanaler som möjligt.
Sårbarheten på radio- och TV-området är emellertid förhållandevis
stor. Sändarnäten är beroende av att elförsörjning fungerar och att
sändaranläggningar är intakta. Ungefär två tredjedelar av TV-hushållen
är anslutna till olika kabel-TV-nät. De allra flesta TV-mottagare är
dessutom beroende av fast elförsörjning. Radiomediet är i detta avseende
mer flexibelt och mindre sårbart än televisionen, särskilt med tanke på
möjligheterna till rörlig mottagning som är oberoende av elanslutning.
Behovet av en prioritering har sin bakgrund i de satsningar som görs i
fredstid för att säkerställa alternativa distributionsvägar samt att skapa
säkerhet och uthållighet i såväl produktionen som i distributionen av
radio och TV.
Det är först i ett svårt krisskede, där det behövs mycket omfattande
prioriteringar, t.ex. beroende på akut brist på elförsörjning, som det kan
bli aktuellt att överväga att stänga av kanaler. När situationen är så
allvarlig att ett val måste ske mellan att sända radio eller TV bör, mot
bakgrund av vad som sagts, radio väljas före TV.
Sveriges Radios kanal P2 förutsätts liksom hittills vara reserverad för
Försvarsmaktens behov för luftförsvarsändamål under höjd beredskap.
Regeringen avstår från att i detalj föreskriva den närmare inriktningen
på planeringen, men förutsätter att programföretagen i samråd med SPF
och Teracom bevakar utvecklingen och löpande rapporterar till
regeringen om eventuella behov av förändringar av nuvarande inriktning.
5.7 Uthållighet och säkerhet i sändnings- och
distributionssystemen
Regeringens förslag: En hög säkerhet och uthållighet i distributionen
av radio och TV skall eftersträvas såväl i fredstid som under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Ansvaret för att sändningsverksamheten uppfyller uppställda krav i
beredskapshänseende vilar på enskilda programföretag.

Utredningen: Utredningen har inte i tillräcklig utsträckning kunnat
bedöma det aktuella behovet av särskilda beredskapsåtgärder för säkerhet
i distributionen av radio och TV eller vilka kostnader som är förknippade
med detta. Försvarets forskningsanstalt (FOA) har på uppdrag av
utredningen och Teracom gjort en studie av sårbarhetsfrågor i samband
med rundradiodistributionen. FOA rekommenderar i sin studie bl.a. att
man i beredskapsplaneringen ser till att skaffa reservkapacitet i systemen
så att enskilda objekt kan ersättas. Andra aspekter som enligt FOA bör
studeras är tillgången till bevakning och sabotage- och inbrottsskydd vid
viktiga anläggningar. Vidare visar studien att möjligheterna till mottag-
ning av TV är starkt beroende av elförsörjning. För att bedöma sårbar-
heten är det också viktigt att notera att ca två tredjedelar av de svenska
hushållen är anslutna till olika kabel-TV-nät. FOA rekommenderar därför
radion som det huvudsakliga alternativet i en krigssituation. Alternativa
vägar för distribution av radio och TV diskuteras. Utredningen anser att
FOA:s studie bör kunna tjäna som en utgångspunkt för en fördjupad
diskussion om målen för beredskapsplaneringen.
Remissinstanserna: Teracom anser att såväl sändarnätet som för-
bindelserna mellan detta och programföretagens sändningsplatser är i god
kondition, men att det ändå kan finnas anledning att löpande förstärka
beredskapen i rundradionäten. Teracom finner det starkt överdrivet att
tala om ett upprustningsbehov. Teracom delar uppfattningen att reserv-
vägar och alternativa matningsvägar för radio och TV utreds vidare.
Överstyrelsen för civil beredskap för fram ytterligare utredningar och
studier, gjorda av Överstyrelsen och FOA, som kan ligga till grund för
fortsatta diskussioner om beredskapen på rundradioområdet. Telia
InfoMedia Television AB anser att det är angeläget att en kartläggning
med konsekvensanalys görs beträffande kabel-TV-näten i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Ett säkert och uthålligt distribu-
tionssystem för radio och TV är en grundläggande förutsättning för att
medborgarna i alla lägen skall kunna nås av nyheter, information och
varningsmeddelanden. Utgångspunkten skall vara att en hög säkerhet och
uthållighet eftersträvas såväl i fredstid som under höjd beredskap och vid
svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen gör i totalförsvarspropositionens etapp 2 (prop. 1996/97:4)
bedömningen att Sveriges Radio, Sveriges Television och Teracom har
god förmåga att distribuera program under störda förhållanden. Samtidigt
visar den studie som gjorts av FOA på uppdrag av utredningen och
Teracom att det finns en rad svåra frågor att hantera när det gäller att
upprätthålla en hög nivå på säkerhet och uthållighet i beredskapen för
rundradiodistributionen, bl.a. med anledning av att ny teknik införs och
att nya aktörer etablerar sig på marknaden.
Det finns anledning att de kommande åren följa utvecklingen när det
gäller den successiva övergången till digital distributionsteknik samt
annan distributionsteknik än den markbundna och dess konsekvenser för
beredskapsplaneringen på radio- och TV-området.
Regeringen delar utredningens bedömning att en kombination av flera
olika beredskapsåtgärder samt olika möjligheter för distribution av
sändningar som kompletterar varandra är nödvändig för att åstadkomma
en grund för säker informationsförmedling vid svåra påfrestningar på
samhället i fred eller under höjd beredskap.
Regeringen är inte i nuläget beredd att föreslå några särskilda åtgärder
med anledning av det underlag, bl.a. den utredning som genomförts av
FOA, som utredningen presenterat. FOA:s utredning bör emellertid
kunna tjäna som en av utgångspunkterna för en fortsatt diskussion. SPF
bör i samarbete med myndigheter och programföretag bevaka utveck-
lingen.
Regeringen vill emellertid i detta sammanhang förtydliga de ansvars-
förhållanden som råder mellan programföretag som har särskilda bered-
skapskrav samt krav på säkerhet i sändningarna och företag som
tillhandahåller distributions- och programinsamlingstjänster.
Utgångspunkten för ett säkert och uthålligt distributionssystem för
radio och TV bör vara de krav som regeringen ställer på enskilda
programföretag om den tekniska säkerheten och kvaliteten i sänd-
ningarna. Regeringen ställer särskilda krav om nivån på säkerhet och
kvalitet i sändningarna endast på Sveriges Radio och Sveriges
Television. Dessa krav, liksom företagens sändningstillstånd i övrigt,
skall vara vägledande även under höjd beredskap och vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred. Det är en uppgift för programföretagen att på
sina leverantörer av tjänster för utsändning och programinsamling ställa
de krav som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och
beredskapskrav som företagen åläggs av regeringen. Public service-
företagen är skyldiga att anlita Teracom för utsändningstjänster för
marksändningar. Det är naturligt att kraven på programföretagen utgör
grunden för de åtgärder som Teracom i sin tur vidtar, både vad gäller
planering för beredskap mot fredstida svåra påfrestningar och för höjd
beredskap. Ansvaret för att sådana åtgärder vidtas ligger sålunda på
programföretagen.
Teracom har emellertid en särställning genom ansvaret för den
huvudsakliga distributionen av radio och TV i Sverige. Det markbundna
sändarnätet utgör en utomordentligt samhällsviktig totalförsvarsresurs,
varför staten även i fortsättningen bör ställa vissa krav på Teracom vad
gäller beredskapsplanering.
Regeringen avser att förnya avtalet mellan staten och Teracom, under
förutsättning att riksdagen godkänner vad regeringen anfört i denna
proposition. Utgångspunkten bör vara att Teracom, liksom hittills, om
höjd beredskap råder i landet följer de anvisningar regeringen meddelar i
fråga om totalförsvar och beredskapsplanering. Teracom bör också i
enlighet med de anvisningar som regeringen meddelar, och i samråd med
vederbörande statliga myndigheter, utarbeta erforderliga beredskaps-
planer och vidta nödvändiga åtgärder för verksamheten under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Vid tillämp-
ningen av beredskapsförordningen (1993:242) skall Teracom, liksom
hittills, jämställas med myndighet. Vidare bör Teracom vid beredskaps-
planeringen samråda med såväl Styrelsen för psykologiskt försvar som
programbolagen Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB. Om
också andra programföretag åläggs krav på beredskapsplanering eller
själva önskar ställa särskilda krav på Teracom och dess tjänster bör
samråd naturligtvis även ske med dessa företag. Utgångspunkten för den
säkerhet och uthållighet som Teracom skall upprätthålla är de krav som
programföretagen ställer.
5.8 Beredskapsaspekter på digital distributionsteknik
Regeringens bedömning: Beredskapsfrågor bör beaktas inom ramen
för de utvärderingar som skall göras av digital ljudradio och digital
television.

Utredningen: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har ej
kommenterat utredningens förslag i detta avseende. Försvarets
forskningsanstalt (FOA) konstaterar att en trolig följd av digitaliseringen
är att mottagarna blir mindre energislukande. Detta kan bana väg för ett
större antal batteridrivna TV-mottagare, vilket ger större möjlighet att nå
befolkningen även vid elavbrott.
Bakgrund: Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med
regeringens förslag (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47, rskr.
1994/95:369) att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett
begränsat antal områden. I propositionen angavs att sändningar skulle ske
både i storstadsregionerna och i andra delar av landet. Såväl Sveriges
Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB som privata programföretag
gavs möjlighet att delta i sändningarna. Digitala ljudradiosändningar
pågår i Sverige sedan hösten 1995. Sveriges Radio sänder för närvarande
digital radio i fyra områden: Stockholm, Göteborg, Malmö och Norr-
botten. Sändningarna skall utvärderas när mottagare funnits tillgängliga
en tid och såväl radioföretag som allmänheten i tillräcklig utsträckning
har givits möjligheter att bedöma för- och nackdelar med den nya
tekniken. Regeringen bereder för närvarande frågan om sändnings-
tillstånd för privata programföretag i regionala frekvenser.
Regeringen överlämnade den 20 december 1996 proposition
1996/97:67 Digitala TV-sändningar till riksdagen. I propositionen före-
slås att TV-sändningar med digital teknik skall införas i flera steg med
möjlighet till staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt
verksamheten skall fortsätta. Sändningarna skall starta på ett begränsat
antal orter. Regeringen gav i januari 1997 en särskild utredare i uppdrag
att förbereda sändningsverksamheten, föreslå sändningsorter och utforma
en modell för olika programföretags samverkan i tekniska frågor. En
kommitté med parlamentariskt inslag skall följa sändningsverksamheten
och medverka vid utvärderingen av verksamheten. Riksdagen fattade den
9 april 1997 beslut med anledning av regeringens proposition (bet.
1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).
Skälen för regeringens bedömning: Utvecklingen av ny distribu-
tionsteknik och ny teknik på mottagarsidan kan leda till ändrade
förutsättningar för beredskapen på radio- och TV-området. Det är därför
viktigt att frågan följs kontinuerligt.
Regeringen har, både när det gäller introduktionen av digital ljudradio
och digital TV, meddelat riksdagen att en utvärdering skall göras när
sändningarna pågått en tid (prop. 1996/97:67). Inom ramen för sådana
utvärderingar kommer beredskapsfrågor att beaktas.

5.9 Finansiering
Regeringens förslag: Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB
och Sveriges Utbildningsradio AB skall, liksom hittills, finansiera sin
beredskapsplanering inom ramen för företagens ordinarie medels-
tilldelning via TV-avgiften.
Kommersiella radio- och TV-företag skall själva bekosta eventuell
beredskapsplanering och investeringar i samband med en sådan plane-
ring. Någon ersättning från statens sida skall inte lämnas.

Utredningen: Utredningen avstår från att lämna ett detaljerat förslag
till finansiering, men föreslår att kostnaderna för beredskapsförberedelser
bör vara ett statligt ansvar och inte bekostas med TV-avgiftsmedel eller
på annat sätt. Dock skall Teracom svara för kostnaderna för skydd av
befintliga sändaranläggningar. Utredningen konstaterar att det inte blir
aktuellt med några större utgifter under innevarande försvarsbesluts-
period, dvs. före år 2001. Vad som kommer att krävas fram till dess är
utrednings- och planeringsresurser, i första hand en viss resursförstärk-
ning vid SPF. Utredningen tar upp ett förslag från en särskild utredare
som på uppdrag av försvarsministern lagt fram förslag till principer för
beredskapsåtgärder inom det civila försvaret (den s.k. CFF-utredningen).
I betänkandet Finansieringen av det civila försvaret (SOU 1996:58)
föreslås i fortsättningen att en fast del av mottagaravgifterna avsätts för
beredskapsändamål och samlas i en särskild beredskapsfond. Medel från
fonden förutsätts användas bl.a. för att finansiera public service-sektorns
beredskapskostnader.
Remissinstanserna: Sveriges Radio och Sveriges Television, liksom
Teracom avvisar, liksom tidigare, förslaget från CFF-utredningen om att
en fond inrättas med TV-avgiftsmedel för beredskapsändamål, med hän-
visning till att förslaget kan innebära möjligheter till statlig styrning som
i sin tur kan skada programbolagens trovärdighet. Teracom anför vidare
att om också radio- och TV-företag utanför public service-kretsen skall
genomföra beredskapsplanläggning måste denna samordnas med Tera-
coms planering beroende på att en stor andel av dessa företag anlitar
Teracom för distribution av sina sändningar. Enligt Teracom bör en
sådan finansiering bygga på samma förutsättningar som gäller för public
service-företagen, nämligen att Teracoms planeringskostnader ersätts av
företagen via avgifterna för distributionen. Överstyrelsen för civil bered-
skap (ÖCB) delar inte utredningens uppfattning om hur beredskapsåt-
gärderna inom rundradioområdet skall finansieras. ÖCB konstaterar att
om statsmakterna väljer, som föreslås i totalförsvarspropositionen, att
helt eller delvis avgiftsfinansiera beredskapsåtgärderna inom elförsörj-
ningen och telekommunikationerna bör detta även fortsättningsvis gälla
för rundradioverksamheten som sedan lång tid tillämpat denna finan-
sieringsform.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för en beredskap på
radio- och TV-området är att den fredstida strukturen bör bibehållas även
under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred (se
avsnitt 5.1).
Vägledande för verksamheten inom det civila försvaret är den s.k.
ansvarsprincipen som innebär att den som har ansvar för en verksamhet i
fred även har motsvarande ansvar i krig. Principen gäller all verksamhet
inom det civila försvaret, dvs. inte enbart statliga myndigheters verk-
samhet.
Finansieringen av beredskapsåtgärder på radio- och TV-området bör
bekostas av medieföretagen själva.
För Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio
gäller i dag att företagen ansvarar för beredskapsplanering utifrån sär-
skilda villkor. Verksamheten finansieras av företagen själva inom ramen
för företagens ordinarie medelstilldelning via TV-avgiften. Mot
bakgrund av public service-företagens särskilda uppdrag och unika
möjligheter att nå hela befolkningen med ett rikt och varierande utbud är
det naturligt att en del av mottagaravgifterna, liksom hittills, används för
företagens beredskapsplanering. Företagen bör därför, liksom hittills,
kunna finansiera sin beredskapsverksamhet inom ramen för ordinarie
medelstilldelning via TV-avgiften.
Även andra företag på radio- och TV-området skall, i enlighet med vad
som sagts tidigare (se avsnitt 5.1), kunna få stöd och rådgivning vid
beredskapsplanläggning av Styrelsen för psykologiskt försvar. Detta stöd
skall bygga på frivillig medverkan och någon särskild ersättning för
beredskapsplanering eller kompensation för bortfall av reklamintäkter
eller liknande skall inte lämnas. Principen skall vara att företag på radio
och TV-området själva svarar för eventuella beredskapsförberedelser.
Teracom bör, liksom hittills, kunna finansiera beredskapsåtgärder för
skydd och säkerhet via avgifter som tas ut av de företag som använder
sig av Teracoms tjänster för distribution och liknande.

6 Författningskommentar
6.1 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen
(1978:262)
5 §

Ändringen innebär att den som sänder markbunden ljudradio eller
television med tillstånd enligt radio- och TV-lagen eller lokalradiolagen
inte skall riskera att radiosändaren och sändarutrustningen tas i anspråk
genom förfogande. En förutsättning är dock att sändarutrustningen
stadigvarande är i bruk. Med stadigvarande i bruk avses att utrustningen
används kontinuerligt utan annat än tillfälliga avbrott. Står utrustningen
obrukad under några dagar för att programföretaget saknar personal,
elkraft e.d. skall staten inte kunna ta i anspråk utrustningen.
Enligt 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen är innehavare av kabelnät
skyldig att se till att de boende i anslutna fastigheter har möjlighet att ta
emot vissa TV-program, för närvarande program från SVT och TV4
(must carry-principen). Ett ianspråktagande av en anläggning för tråd-
sändning skulle innebära att dessa sändningar inte skulle nå dem som är
anslutna till nätet. Undantaget i andra stycket skall därför även gälla
anläggning för trådsändning som vidaresänder de tillståndspliktiga sänd-
ningarna. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.2.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)
23 §

Lokalradion fyller en viktig funktion när det gäller att få ut viktiga med-
delanden till allmänheten, speciellt under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Tillståndshavarna för lokalradio skall
därför ha skyldighet att kostnadsfritt sända varningsmeddelanden som är
av vikt för allmänheten. Det krävs dock att det är meddelanden som skall
skydda människor, egendom eller miljö, se närmare avsnitt 5.4.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation
20 §

Ändringen har föranletts av önskemålet att mångfalden i ljudradio och
TV skall behållas även om landet befinner sig i krig. Ändringen innebär
att bestämmelsen i första stycket att vissa tillstånd att inneha och använda
radiosändare automatiskt upphör att gälla om landet är i krig tas bort.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.2.

6.4 Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)
3 kap. 2 §

Fram till utgången av år 1996 ställdes beredskapskrav på Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB i
avtal mellan staten och programföretagen. Efter radio- och TV-lagens
ikraftträdande den 1 december 1996 skall det inte längre finnas avtal
mellan staten och programföretag som reglerar vilka krav staten ställer på
ett programföretag som sänder ljudradio eller TV med stöd av tillstånd
från regeringen. Villkor för sändningsrätten skall i stället framgå av
programföretagens sändningstillstånd.
Bestämmelsen innehåller en uttömmande uppräkning av vilka villkor
för sändningsrätten som regeringen får ställa på ett programföretag som
får tillstånd att sända ljudradio eller television i marknätet. Tillägget i
punkt 18 att regeringen även får ställa krav att programföretaget skall ha
en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra
påfrestningar på samhället i fred ersätter motsvarande bestämmelser i
avtal samt innebär att villkoret är möjligt att ställa på andra program-
företag än public service-bolagen. Beredskapsplanen skall lämnas till
regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer.

Sammanfattning av betänkandets förslag
(SOU 1996:80)

Överväganden och förslag i sammandrag
Enligt direktiven skall vi göra en översyn av vad som bör gälla för radio
och television vid krig och krigsfara. Uppdraget skall ses mot bakgrund
av den kraftigt förändrade mediesituationen under senare år. Sveriges
Radios (SR) och Sveriges Televisions (SVT) monopolställning har
brutits, och vi har fått en struktur med många programföretag och ökad
konkurrens. Vid sidan om public service-TV finns nu ett antal utlands-
baserade företag som sänder via satellit för svensk publik och en
markbunden reklamfinansierad TV-kanal (TV 4). Vid sidan av Sveriges
Radio finns både närradio och kommersiell lokalradio.
Om Sverige kommer i krig eller om det råder krigsfara och regeringen
förordnar det skall SR och SVT bilda självständiga organisationer inom
totalförsvaret och lyda direkt under regeringen. TERACOM Svensk
Rundradio AB (Teracom) som förvaltar sändarnätet för SR, SVT och TV
4 skall även ingå i denna krigsorganisation.
Beträffande de övriga programföretagen saknas bestämmelser om och i
så fall hur de skall inordnas i totalförsvaret vid krig och krigsfara.
Vi har i linje med vad som uttalas i den senaste försvarspropo-
sitionen eftersträvat en helhetssyn för de åtgärder och principer som
kan bli aktuella vid såväl krig och krigsfara som vid allvarliga fredstida
störningar.
Utgångspunkten för våra förslag är medborgarnas rätt till och behov av
information från myndigheter och från andra samhällsinstitutioner både i
krigstillstånd och vid allvarliga störningar i fredstid. Det är individens
behov som står i centrum. Samhället har ett ansvar för att medborgarna
skall få den information som de behöver för att kunna skydda liv, hälsa
och egendom.
De grundläggande principerna om yttrande- och tryckfrihet skall gälla
även när landet befinner sig i krig. Det ankommer på det psykologiska
försvaret att säkerställa rimliga arbetsvillkor för massmedierna vid krig
och krigsfara. Vi finner starka motiv för att i vissa avseenden jämställa
beredskapsplaneringen för radio och TV med vad som sedan länge gäller
för pressen. Av olika skäl har den funktionsansvariga myndigheten Sty-
relsen för psykologiskt försvar (SPF) kommit att lägga tyngdpunkten av
sin beredskapsstödjande verksamhet till dagspressen. Samtidigt har SR,
SVT och Teracom skött sina beredskapsförberedelser i stort sett utan
uppföljning från SPF:s sida.
Vi föreslår ett för dagspressen och radio- och TV-verksamheten vid
sidan av public service-sektorn likartat stöd till beredskapsplanläggning.
Möjligheter till samverkan mellan kommunala myndigheter och lokal-
radio (i vissa fall närradion) bör undersökas.
Vi diskuterar också en i direktiven särskild specificerad fråga som
gäller i vilken utsträckning den fredstida strukturen inom radion och
televisionen kan och bör behållas även vid krig eller krigsfara.
Det är ett samhälleligt intresse att mångfalden i radio och television
bibehålls även när landet befinner sig krig eller krigsfara. Strävan bör
således vara att underlätta för de programföretag som så önskar att
fortsätta sin verksamhet. Dessa företag bör vidare få stöd till beredskaps-
planläggning i princip av samma slag som den som gäller för dags-
pressen för närvarande. Vi avstyrker dock generell kompensation för
bortfall av reklaminkomster. Ett selektivt stöd till vissa radiostationer för
att få ut viss typ av information kan däremot vara motiverat.
I samband med denna fråga tar vi upp en bestämmelse i radio-
kommunikationslagen (1993:599). Denna bestämmelse bör ändras på så
sätt att de programföretag som sänder ljudradio eller television även med
tillstånd enligt de radiorättsliga författningarna skall undantas från till-
lämpningen.
En annan lag som kan ha betydelse vid krig eller krigstillstånd är för-
fogandelagen (1978:262). Förfogandelagen bör ändras så att det klart
framgår att staten genom förfogande kan ta i anspråk radiosändare och
radioutrustning som inte är i bruk för sändning av ljudradio eller tele-
vision.
Vi diskuterar hur tillgängligt sändningsutrymme skall disponeras på
bästa sätt vid krig eller krigsfara. Vår utgångspunkt är härvidlag
SR/SVT:s planeringsförutsättningar. I likhet med SR anser vi att två
rikstäckande kanaler bör reserveras för rikssändningar i ljudradion. Det
är P1 och P3 som det här är fråga om (P2 förutsätts tillsvidare stå till
försvarsmaktens disposition för luftförsvarsändamål.) Så länge omstän-
digheterna medger skall vidare P4 som består både av de lokala
kanalerna inom Sveriges Radio och rikstäckande sändningar fungera.
Ljudradio är betydligt mer flexibel och mindre sårbar än TV. I första
hand bör beredskapssatsningar avse radiomediet. Vårt förslag är att
verksamheten skall kunna upprätthållas på tre nivåer: rikssändningar i
hela landet, regionala sändningar samt på kommunal nivå.
Det är utomordentligt viktigt att Sveriges Radios programservice för
språkliga minoriteter kan upprätthållas vid krig eller krigsfara, även om
det disponibla sändningsutrymmet kommer att minska. Många närradio-
sändningar sker på invandrarspråk, även sådana språk som inte finns
representerade i Sveriges Radios utbud. Vissa av dessa sändningar kan
alltså ha stor betydelse för informationen till berörda grupper. Vi föreslår
därför att i de kommuner där sådana sändningar förekommer bör man
försöka bedöma genomslagskraften samt undersöka möjligheterna till
samverkan med sändande organisation i en krigssituation. Ambitionen
för språkminoriteter är också tillämplig för de funktionshindrade. I
fredstid har public service-bolagen skyldighet att sända program som är
avpassade för dessa grupper.
Kommunerna skall vid krig och krigsfara kunna engagera sig mera
aktivt i ljudradioverksamhet. Beroende på de lokala förutsättningarna bör
samverkan kunna utvecklas mellan kommunledning och närradio respek-
tive lokalradio som sänder över området. Flera angränsande kommuner
kan också samarbeta. Det skall också finnas möjlighet för kommunerna
att sända i egen regi.
Den ordning för sändning av myndighetsmeddelanden som gäller för
public service-bolagen och TV 4 bör utsträckas till den kommersiella
lokalradion. Det är möjligt att beslut måste anstå tills den nuvarande
tillståndsperioden löpt ut. Vi förordar vidare att det av Räddningsverket
utvecklade varnings- och informationssystemet Viktigt meddelande till
allmänheten (VMA) får en annan lagteknisk utformning.
Vi utgår från att när detta betänkande har remissbehandlats och de all-
männa förutsättningarna klarlagts, kan principerna för en eventuell upp-
rustning av sändaranläggningarna och andra beredskapsåtgärder fastslås.
Under innevarande försvarsbeslutsperiod som löper ut år 2001 räknar vi
med ett engångsbelopp i storleksordningen 15 miljoner kronor för att få i
gång den nödvändiga utrednings- och planeringsprocessen. SPF som i sin
egenskap av funktionsansvarig myndighet kommer att ha en central roll i
planeringen bör förstärkas. Vi skisserar de ökade arbetsuppgifter som
kommer att ligga på SPF enligt våra förslag. Samordningsansvaret
kommer att öka, liksom granskningen av efterlevnaden av uppställda mål
för beredskapen samt bevakningen av medieutvecklingen från försvars-
synpunkt.
Kostnaderna för beredskapsförberedelser bör vara ett statligt ansvar
och inte bekostas med TV-avgiftsmedel eller på annat sätt. Om det
nödvändiga resurstillskottet måste skapas genom omfördelning av till-
gängliga medel bör man i första hand överväga en överföring av medel
som har avsatts för beredskapsåtgärder på telekommunikationssidan.
Avslutningsvis behandlar vi aspekter på digitaliseringen av svensk
ljudradio och television. Vår slutsats är att även fortsättningsvis bör man
satsa på i första hand ljudradion för beredskapsändamål.

Betänkandets lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:000)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 9 kap. 2 § radio- och TV-
lagen (1996:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §
Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela landet
eller till en viss del av landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje om-
råde,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade enligt
2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett så-
dant sätt att de blir tillgängliga för
funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sänd-
ningar som sker med stöd av till-
stånd av regeringen,
7. använda en viss sändnings-
teknik,
8. använda vissa radiosändare,
9. ta hänsyn till ljudradions och
televisionens särskilda genom-
slagskraft när det gäller program-
mens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av program-
men,
Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela landet
eller till en viss del av landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje om-
råde,
4. bereda utrymme för sänd-
ning-ar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade enligt
2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett så-
dant sätt att de blir tillgängliga för
funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sänd-
ningar som sker med stöd av
tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sändnings-
teknik,
8. använda vissa radiosändare,
9. ta hänsyn till ljudradions och
televisionens särskilda genom-
slagskraft när det gäller program-
mens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av program-
men,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10. iaktta bestämmelsen i 6 kap.
3 § första stycket om beriktigande
även i fråga om ljudradion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten re-
spektera den enskildes privatliv,
13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,
14. kostnadsfritt sända medde-
landen som är av vikt för allmän-
heten om en myndighet begär det,
15. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag, och
16. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.

10. iaktta bestämmelsen i 6 kap.
3 § första stycket om beriktigande
även i fråga om ljudradion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten re-
spektera den enskildes privatliv,
13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,
14. kostnadsfritt sända medde-
landen som är av vikt för allmän-
heten om en myndighet begär det,
15. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag,
16. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet,
och
17. svara för beredskapsplan
för verksamheten under krig och
krigsfara.

9 kap.
2 §
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i
efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och
de villkor som kan gälla för sändningarna.
Bestämmelserna om reklam i 7
kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas
dock av Konsumentombuds-
mannen.

Bestämmelserna om reklam i 7
kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas
dock av Konsumentombuds-
mannen. Tillsyn över att villkor
enligt 3 kap. 2 § 17 efterlevs
utövas av myndighet som rege-
ringen bestämmer.
Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3
kap. 5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV.
Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning inne-
håller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §,
skall nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom
tagas i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka
till framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara
egendom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja
transporter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som
vägvisare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.

Radiosändare eller sändarut-
rustning som utnyttjas för till-
ståndspliktiga sändningar av ljud-
radio- eller TV sändningar enligt
radio- och TV-lagen (1996:000)
eller lokalradiolagen (1993:120)
får inte tagas i anspråk.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1993:599) om radio-
kommunikation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Är Sverige i krig upphör giltig-
heten av de tillstånd som har be-
slutats enligt 3 § och av de
undantag från tillståndsplikten
som har beslutats med stöd av
8 §. Detta gäller inte tillstånd som
har meddelats statliga
myndigheter eller kommuner eller
tillstånd som har meddelats
enskilda organisationer eller
företag som under krig skall
bedriva verksamhet som är av
särskild betydelse för total-
försvaret.

Är Sverige i krig upphör giltig-
heten av de tillstånd som har be-
slutats enligt 3 § och av de
undantag från tillståndsplikten
som har beslutats med stöd av
8 §. Detta gäller inte tillstånd som
har meddelats statliga
myndigheter eller kommuner eller
tillstånd som har meddelats
enskilda organisationer eller
företag som under krig skall
bedriva verksamhet som är av
särskild betydelse för total-
försvaret. Detta gäller inte heller
den som även har tillstånd att
sända ljudradio eller television
enligt radio- och TV-lagen
(1996:000) eller lokalradiolagen
(1993:120).
Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela
de föreskrifter om tillstånd att inneha och använda radiosändare som
behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till förordning om ändring i
beredskapsförordningen (1993:242)
Härigenom föreskrivs att bilagan till beredskapsförordningen (1993:242)
skall ha följande lydelse.
Bilaga
Nuvarande lydelse

Indelning i funktioner m.m.
*=myndigheten är beredskapsmyndighet
Funktion
Ansvarig myndighet
Övriga myndigheter med
uppgifter inom funktionen

Befolkningsskydd och
räddningstjänst

*Statens räddningsverk
*Statens strålskyddsinstitut
*Statens
kärnkraftsinspektion
*Rikspolisstyrelsen
*Sjöfartsverket
*Luftfartsverket
*Kustbevakningen

Psykologiskt försvar

Styrelsen för
psykologiskt försvar

Socialförsäkring m.m.
(administration av
socialförsäkringen samt
arbetslöshets- och
tjänstegrupplivförsäkring

*Riksförsäkringsverket
* De allmänna försäkrings-
kassorna
* Statens löne- och
pensionsverk
* Arbetsmarknadsstyrelsen

Föreslagen lydelse

Indelning i funktioner m.m.
*=myndigheten är beredskapsmyndighet
Funktion
Ansvarig myndighet
Övriga myndigheter med
uppgifter inom funktionen

Befolkningsskydd och
räddningstjänst

*Statens räddningsverk
*Statens strålskyddsinstitut
*Statens kärnkrafts-
inspektion
*Rikspolisstyrelsen
*Sjöfartsverket
*Luftfartsverket
*Kustbevakningen

Psykologiskt försvar
(Övergripande ansvar
för statlig och kommunal
informationsberedskap
samt stöd till
beredskapsplanläggning
för massmedieföretag)

Styrelsen för
psykologiskt försvar
*Civilbefälhavarna
*Länsstyrelserna

Socialförsäkring m.m.
(administration av
socialförsäkringen samt
arbetslöshets- och
tjänstegrupplivförsäkring

*Riksförsäkringsverket
*De allmänna
försäkringskassorna
*Statens löne- och
pensionsverk
*Arbetsmarknadsstyrelsen

Denna förordning träder i kraft den

5 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120)
Härigenom föreskrivs att 23 § lokalradiolagen (1993:120) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
I nödsituationer skall sådana
meddelanden som är av vikt för all-
mänheten sändas utan särskild er-
sättning om en myndighet begär
det.
Meddelanden som är av vikt för
allmänheten skall sändas kostnads-
fritt om en myndighet begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1996:80) Viktigt meddelande
Radio och TV i krig och kris
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslern,
Kammarrätten i Stockholm, Försvarets forskningsanstalt (FOA),
Försvarsmakten, Statens Räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt
försvar (SPF), Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Totalförsvarets
chefsnämnd, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Post- och
telestyrelsen (PTS), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Länssty-
relsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Jönköpings län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Västerbottens läns landsting, Kemikalieinspektionen,
Statens strålskyddsinstitut, Närings- och teknikutvecklingsverket,
(NUTEK), Radio- och TV-verket (RTV), Granskningsnämnden för radio
och TV, Rådet för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:01), Lokal-
och närradiokommittén (Ku 1995:04), Stockholms stad, Uppsala
kommun, Oxelösunds kommun, Linköpings kommun, Karlskrona
kommun, Göteborgs stad, Stenungsunds kommun, Trollhättans kommun,
Kristinehamns kommun, Karlskoga kommun, Härnösands kommun,
Svenska Kommunförbundet, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges
Television AB (SVT), TV4 AB, TERACOM Svensk Rundradio AB
(Teracom), Kabelvision KB, Telia AB, Sveriges närradioförbund,
Frivilligorganisationernas samarbetskommitté och Tidningsutgivarna.
Allmänt om betänkandet
Andelen remissinstanser som svarat ligger på ca 60 procent. Många
remissinstanser har valt att enbart svara på delar av betänkandet. Den
övervägande delen instämmer i huvudsak i utredningens förslag.
Utredningens förslag om finansiering via statsbudgeten tillbakavisas av
flera instanser, med invändningen att avgifter bör användas för
beredskapsförberedelser. Förslaget om att ge Styrelsen för psykologiskt
försvar en ökad roll för massmedier får, med något undantag, brett stöd
av remissinstanserna. Förslagen till lagändringar stöds i huvudsak med
några justeringar.
Sammanställningen har delats in efter vilka uppgifter instanserna har.

Radio- och TV-myndigheter och domstolar
Radio-och TV-verket delar utredningens ståndpunkt att programföre-
tagens skyldigheter skall framgå av lag och tillståndsvillkor. Verket
menar att detta bör inte hindra att överenskommelser träffas mellan
statens Räddningsverk och tillståndshavarna om de närmare villkoren för
hur meddelandena skall sändas. Utredningens förslag om att teckna
samarbetsavtal mellan kommunledning och organisationer som bedriver
närradio anser verket vara svårt eftersom en självklar part att teckna avtal
med saknas för närradion. När det gäller digital ljudradio (DAB) hävdar
verket att tillstånden för DAB, på samma sätt som för analog ljudradio,
kan förenas med villkor för utsändning av myndighetsmeddelanden för
såväl public service-företagen som privata programföretag.
Granskningsnämnden för radio och TV pekar i anslutning till
utredningens förslag till ändring i lagen (1993:559) om radiokommu-
nikation på frågor som kan uppkomma om sådana satellitkanaler med
säte utanför Sverige som sänder i vart fall en del av sina sändningar via
upplänk i Sverige, t.ex. TV 3. Nämnden pekar vidare på att bestäm-
melserna i den nya radio- och TV-lagen (1996:844) i 3 kap. 2 § innebär
en möjlighet att föreskriva en skyldighet att kostnadsfritt sända
meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det.
Nämnden delar uppfattningen om att det är viktigt att varningsmed-
delanden kan nå ut även till dem som lyssnar på lokalradiosändningar.
Justitiekanslern anger att den föreslagna formuleringen i 3 kap. 2 §
radio- och TV-lagen om svara för beredskapsplan för verksamheten
under krig och krigsfara kan ge upphov till missförstånd, och föreslår
därför att det byts till utarbeta beredskapsplan för.
Kammarrätten anser att utredningens betänkande faller utanför deras
anvarsområde.
Företag inom radio- och TV-området
Sveriges Radio och Sveriges Television lämnar ett gemensamt svar. En
grundläggande princip från programbolagen är att den fredstida kris- och
katastrofberedskapen integreras med den rena krigsbredskapen. Detta
gäller både för finansiering samt tekniska och organisatoriska förutsätt-
ningar. En statlig inblandning i något avseende skulle kunna innebära att
den principen bryts, vilket bl.a. kan göra att programbolagens tro-
värdighet sätts på spel, menar programbolagen. SVT och SR betonar att
medieföretagen inte får åläggas sådana villkor för verksamheten att deras
oberoende och möjligheter till fortsatt fri nyhets- och informationsför-
medling samt opinionsbildning kan uppfattas som kringskurna. Program-
bolagen avvisar därför förslaget om att SPF tilldelas rollen som s.k.
funktionsansvarig myndighet för massmedierna. Vidare anser de att
ljudradion och televisionen bör prioriteras likvärdigt till följd av tele-
visionens stora genomslagskraft och förutsättningar att nå speciella
publikgrupper. Beredskapsplanering är ett åtagande som enligt ansvars-
principen skall regleras i respektive programbolags tillståndsvillkor,
menar programbolagen. Finansieringen av beredskapsåtgärder bör bestri-
das av berörda bolag. Programbolagen avvisar idén om finansiering via
statsbudgeten, med hänsyn till de integritetsproblem detta skapar för
medierna. Programbolagen menar vidare att medierna skall stå själv-
ständiga gentemot myndigheterna. Detta menar programbolagen, står i
strid med förslagen i betänkandet om att SPF skall utöva en form av
tillsyn över medierna. SVT och SR ifrågasätter starkt funktionsansvarig-
hetsrollen för SPF vad gäller massmedia. Den nuvarande ordningen där
programbolagen har krigsavtal med staten och självständigt, inom egna
budgetramar, ansvarar för beredskapsplaneringen är ett fullt tillräckligt
mått av myndighetsinsyn, anser programbolagen. SR och SVT har tidi-
gare även avvisat förslagen i CFF-utredningen därför att förslagen däri
kan innebära möjligheter till statlig styrning som i sin tur kan skada
programbolagens trovärdighet. Programbolagen erinrar om att regeringen
enligt grundlagen inte kan förorda om aktiebolags verksamheter och att
beredskapsförordningen därför inte kan åberopas. Programbolagen är
emellertid positiva till att delta i ett rådgivande organ knutet till SPF,
vilket kan ersätta den Rådgivande nämnden. SR ställer sig tvekande om
förslaget för kommunal beredskapsradio kan tolkas så att kommunerna
delvis kan ta över P4-nätet för egen information. Detta skulle då te sig
förvirrande för allmänheten, som kan sammanblanda informationen med
en obunden nyhetsförmedling m.m.. SR uttrycker ett starkt önskemål om
att behålla P2 inom företagets krigsorganisation. Programbolagen ställer
sig positiva till att beredskapsmedel som PTS förfogar över inom deras
budget, fördelas ut till programföretagen och till Teracom. Program-
bolagen för fram ett förslag om att en organisationskommitté skall till-
skapas för att vidare bereda utredningens förslag. Berörda medieföretag
bör där ha en rimlig representation.
TV4 AB konstaterar att regeringen ännu inte tagit initiativ till villkor
som skall gälla för sändningar om Sverige kommer i krig eller krigsfara.
TV4 menar att SVT är det programbolag som får stå för bildandet av en
självständig organisation inom totalförsvaret och lyda direkt under
regeringen. TV4 menar att kompletteringen i radio- och TV-lagens 3 kap.
2 § inte innebär att ett åtagande om beredskapsplan behöver komma med
i ett tillstånd för en kommersiell TV-kanal. TV4 understryker att ett
förväntat bortfall av annonsintäkter vid en krigssituation måste kom-
penseras, inte enbart för själva beredskapsplanläggningen. TV4 anser
bl.a. av säkerhetsskäl att de inte måste ingå i den beredskapsplan som
staten efterlyser eftersom avtal finns med SVT och SR gällande krigs-
organisationen.
Teracom hävdar att många radio- och TV-företag anlitar Teracom för
distributionen av sina sändningar. Om dessa företag skall genomföra
beredskapsplanläggning, som föreslås i betänkandet, måste den sam-
ordnas med planläggningen för Teracom. Finansieringen bör bygga på
samma förutsättningar som gäller för public service-företagen, där före-
tagen t.ex. via avgiften för distributionen även betalar för Teracoms
planeringskostnader. Teracom anser att kravet på god framförhållning i
beredskapsplaneringen kräver att frågan om huruvida tillstånd att an-
vända radiosändare kan upphöra eller inte blir klarlagd. Ett sådant
klargörande behövs i lag. Enligt Teracom får Kommunikationsdeparte-
mentets promemoria (Ds 1996:38) Moderna telekommunikationer åt alla,
icke önskvärda konsekvenser för rundradion. De förslag som utredningen
om Radion och televisionen i krig och krigsfara lagt fram bör därför
genomföras i den del förslaget gäller sändning av ljudradio eller
television. Förslaget till lagändring i radio- och TV-lagen bör ändras så
att det även täcker Teracoms tillstånd för radiosändningar. Teracom
instämmer i att SVT1 bör prioriteras bl.a. av uthållighetsskäl för reserv-
elkraft. Teracom understryker att planeringssambandet mellan public
service-företagen och Teracom inte får brytas oavsett vilket förslag av
Hot- och riskutredningen eller Krig- och krisutredningen som genomförs.
Nuvarande ordning fungerar väl. Teracom ställer sig positiva till SPF:s
föreslagna mer aktiva roll, något som inte hindras av en fortsatt till-
lämpning av den nuvarande ordningen. Teracom finner det högst
anmärkningsvärt att de inte föreslås ingå i det föreslagna Rådet. När det
gäller finansiering har Teracom avvisat CFF-utredningens förslag om
finansiering av beredskapsåtgärder via TV-avgiften. Teracom påpekar att
deras avtal med staten för krig och krigsfara bör revideras.
Telia InfoMedia AB anser att en övergripande kartläggning av kabel-
TV-näten med konsekvensanalys snarast bör ske. De fyra största kabel-
TV-operatörerna svarar för nästan hälften av distributionen för must
carry-program till hushållen. Telia menar att SPF bör satsa på uthållighet
för kabel-TV-näten för att stärka uthålligheten i radio- och TV-
distributionen, på samma sätt som PTS har satsat på uthållighet för
telefoni. Vidare deltar Telia gärna i en fortsatt utredning och utveckling
för att säkerställa reservmatning av TV-program via kabel eller satellit.
Telia föreslår att en särskild studie initieras för att förbereda en digital
reserv-TV-kanal, som aktiveras då det inte är möjligt att använda
terrester mottagning på grund av lokala olyckshändelser. Sveriges
närradioförbund har inget att erinra mot vad som föreslås i betänkandet.
Kabelvision AB avstår från att yttra sig över betänkandet.
Totalförsvarsmyndigheter
Försvarets forskningsanstalt föreslår att man i stället för krig och
krigsfara använder begreppet krig och svåra påfrestningar såsom görs i
Totalförsvarspropositionen. FOA hävdar att den föreslagna ändringen av
förfogandelagen bör förtydligas så att det klart framgår att
radioutrustning som inte utnyttjas kan tas i anspråk. FOA hävdar vidare
att TV:ns stora genomslagskraft och allmänhetens stora TV-beroende
kan motivera åtgärder på mottagarsidan. FOA anser att kriterierna för ett
funktionsansvar för radio- och TV-funktionen (inklusive distributionen)
bör sökas i programföretagens verksamhet, och att det är rimligt att SPF
får den uppgiften.
Styrelsen för psykologiskt försvar anser att åtgärder är mycket
väsentliga vad gäller TV-mediets beredskap. SPF konstaterar att det kan
vara en ändamålsenlig lösning att de får en central roll vad gäller
rundradions beredskap. SPF påpekar att funktionsansvaret egentligen
stannar inom begreppet informationsberedskap, dvs. myndigheters och
mediers beredskap att i extraordinära lägen svara upp mot de krav på
informationsverksamhet som medborgarna ställer. SPF betonar att
sändarna resp. förmedlarna av information själva svarar för innehåll och
utformning av den information man önskar sprida. Helhetssynen ger
också grund för att en god beredskap skall genomföras vad avser
bildmediet. SPF ställer sig positiv till att ett etermedieråd inrättas vid
SPF.
Post- och telestyrelsen hävdar att eftersom kontribution och distri-
bution av program är telekommunikation bör PTS vara funktionsansvarig
myndighet vad avser Teracom:s verksamhet. Det skulle innebära att
Teracom skulle medverka i PTS upphandlingsprocess. PTS motsätter sig
en omfördelning av medel till SPF därför att beredskapsåtgärderna inte
samordnas och att det kräver en ökad kompetens inom SPF.
Försvarsmakten konstaterar att utredningens förslag om de genomförs
kommer att medföra förbättringar av beredskapen inför svåra påfrest-
ningar i beredskap, kris och krig. Försvarsmakten understryker att man i
krig och krigsfara måste kunna disponera Sveriges Radios P2-sändare.
ÖCB delar utredningens allmänna utgångspunkter. ÖCB anser också
att utredningens föreslagna prioriteringar vid beredskapsplaneringen,
övriga lagstiftningsfrågor och andra viktiga åtgärdsförslag tillstyrks.
ÖCB delar inte utredningens uppfattning om hur beredskapsåtgärderna
inom rundradioverksamheten skall finansieras. ÖCB hänvisar till Total-
försvarspropositionen om att helt eller delvis avgiftsfinansiera bered-
skapsåtgärderna inom elförsörjningen och telekommunikationerna även
fortsättningsvis bör gälla för rundradioverksamheten, som sedan lång tid
tillämpat denna finansieringsform.
NUTEK avgränsar sitt yttrande till de frågor som berör energi-
funktionen. NUTEK anser att utökningen av sändningsmöjligheter för
radio- och TV-stationer bör inordnas i ett beredskapssystem, enligt utred-
ningens förslag. NUTEK menar att viss skyldighet inom bered-
skapsområdet inkluderas i sändningstillstånden. NUTEK finner att utred-
ningens förslag om särskilt beredskapsstöd till kommersiella stationer
vidare behöver analyseras. NUTEK menar vidare att en enhetlig finan-
sieringsprincip för beredskapsåtgärder bör eftersträvas motsvarande de
finansieringsförslag som är aktuella inom t.ex. elkraftsområdet och
telekommunikationsområdet.
Totalförsvarets chefsnämnd anser att betänkandet belyser de problem
och svagheter som finns med det nuvarande regelverket för radio och TV
i krig och kris. Chefsnämnden anser det synnerligen angeläget att dessa
svagheter snarast åtgärdas, särskilt inom informationsfunktionen.
Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet delar utredningens uppfatt-
ning om att de redan i dag grundlagsfästa reglerna, som tryckfrihetsför-
ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, även skall gälla i krig och
krigsfara. Den fredstida mediestrukturen bör behållas så långt det är
möjligt.
Statens Räddningsverk anser att ordet kris i betänkandets titel är
missvisande och kan lätt ge felaktiga associationer.
Statens strålskyddsinstitut instämmer med utredningens överväganden
och förslag. Kemikalieinspektionen har inget att invända mot förslagen i
betänkandet.
Centrala stabsmyndigheter
Statskontoret, anser att statsmakterna bör vara restriktiva med att inrätta
nya råd. Ett råd för radio- och TV-frågor bör prövas mot alternativet att
utöka nuvarande Pressrådets ansvarsområde. Statskontoret anser även att
den Rådgivande nämnden bör avvecklas. Statskontoret menar vidare att
utredningen inte tillräckligt tydligt påvisat att ytterligare medel, utöver de
som föreslogs i Totalförsvarspropositionen (prop. 1996/97:4) behövs.
Statskontoret menar att i det fall SPF behöver ytterligare medel bör dessa
omfördelas ur den civila planeringsramen. Statskontoret delar inte utred-
ningens uppfattning att TV-avgiftsmedel inte skall användas för bered-
skapsförberedelser. I stället bör den s.k. ansvarsprincipen gälla vid
finansiering av kostnaderna för beredskapsförberedelser. Statskontoret
delar den uppfattning som fördes fram i betänkandet för CFF-
utredningen (SOU 1996:58) där det framhålls att ansvarsprincipen också
bör vara vägledande vid fördelningen av kostnadsansvaret och en ökad
användning av avgifts- och egenfinansiering inom det civila försvaret
förordas.
RRV anser att utredningens föreslagna utökade arbetsuppgifter för SPF
ryms inom ramen för deras instruktion samt inom de uppgifter som
ankommer på myndigheten som funktionsansvarig för totalförsvarsfunk-
tionen. RRV anser inte att utredningen redovisat några vägande motiv för
att tillföra ytterligare resurser till SPF. RRV anser vidare att utredningens
förslag om att inrätta ett rådgivande organ faller inom ramen för de prin-
cipiella uppgifter som SPF åläggs i egenskap av funktionsansvarig
myndighet. Några resurser bör inte tillföras. RRV delar utredningens
uppfattning om att kostnaderna för skyddet av befintlig sändarutrustning
bör finansieras av Teracom och att kommunernas eventuella kostnader
för anskaffning av utrustning för radioverksamheten i krig bör bäras av
kommunerna. RRV anser inte att utredningen tillräckligt belyst direk-
tivens uppgifter om frågan om sändnings- och distributionsteknikens
uthållighet vid krig och krigsfara.
Länsstyrelser m.m.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i allt väsentligt till utred-
ningens förslag. SPF bör i författningsförslaget för beredskapsförord-
ningen förses med en stjärna som betecknar att de är en beredskaps-
myndighet. Länsstyrelsen prioriterar SR (P4) och SVT samt TV4. I
möjligaste mån skall även andra radiokanaler utnyttjas. Länsstyrelsen är
beredd att ingå i det föreslagna rådet. Funktionsansvaret för Psykologiskt
försvar bör ligga kvar hos SPF. Vissa av de kommersiella radio- och TV-
bolagen bör inte bara behandlas, utan även registreras, som K-företag.
Länstyrelsen anser att namnet på funktionen och på SPF bör bytas till
namn som bättre beskriver verksamheten.
Länsstyrelsen i Jönköpings län instämmer i huvudsak i betänkandet.
Länsstyrelsen anser att ÖCB bör ingå i det föreslagna rådet. Utred-
ningens förslag om att låta kostnader för beredskap finansieras av
statsbudgetmedel är tveksamt anser länsstyrelsen. De pekar vidare på
förslagen om avgiftsfinansiering som grundprincip i CFF-utredningen
och i Totalförsvarspropositionen. Däremot anser länsstyrelsen att statliga
medel bör bekosta sändarutrustning för kommunala radiosändningar.
Annars måste avtalet mellan kommunerna och staten för kommunernas
uppgifter inom totalförsvaret omförhandlas.
Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län anser att det är angeläget att
snarast få fram bestämmelser för hur de nya programföretagen skall
kunna inordnas i totalförsvaret vid krig, krigsfara och allvarliga fredstida
störningar. Vidare anser länsstyrelsen att det är rätt att prioritera
ljudradion före televisionen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer i utredningens förslag och
tillstyrker de ändringar som föreslås i gällande lagar och författningar.
Samtidigt påpekar de att vissa delar i Norbotten - inom de västra fjäll-
trakterna - inte nås av VMA. Teracom borde snarast åtgärda dessa brister
eftersom länsstyrelsen anser att alla människor skall ha möjlighet att ta
del av information. Vid tillståndsgivning för sändningstillstånd bör
tillstånden utformas så att sändningsinnehavaren ges skyldighet att sända
myndighetsmeddelanden och VMA.
Västerbottens Läns Landsting tillstyrker de förslag som utredningen
för fram i betänkandet. Landstinget anser att utredningen funnit tre väl
avvägda nivåer när det gäller radiosändningar i allvarliga lägen.
Kommuner
Stockholms stads uppfattning är att de överväganden och förslag som
förs fram i betänkandet kommer att förbättra möjligheterna att nå ut med
information till allmänheten i krig och krigsfara.
Linköpings kommun tillstyrker i huvudsak förslagen i betänkandet.
Linköpings kommun anser att radio- och TV-företag utanför public
service-kretsen skall kunna påräkna liknande stöd för beredskapsplane-
ringen som gäller för dagspressen samt att sändning över ljudradion skall
kunna ske nationellt, regionalt och lokalt. Kommunen är tveksam till att
TV skall prioriteras lägre än radio. Kommunen menar att TV psykolo-
giskt har ett övertag i förhållande till andra medier. I förslaget om ändrad
beredskapsförordning bör kommunstyrelserna kompletteras under rubri-
ken Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen .
Karlskrona kommun delar i allt väsentligt de förslag som presenteras i
betänkandet. Kommunen anser att kommunerna skall kunna beredas
möjlighet att, i samarbete med tillståndsinnehavaren, bedriva ljudradio-
verksamhet i egen regi om behovet är starkt påkallat. Vidare anser de att
radio skall ges en högre prioritet än såväl nationell som regional TV.
Karlskrona kommun menar att kommunerna bör ingå i det föreslagna
rådet. Kommunerna bör ingå under rubriken Övriga myndigheter med
uppgift inom funktionen i beredskapsförordningen.
Göteborgs stad tillstyrker utredningens förslag. Kommunen anser att
det bör övervägas om inte sändningstillstånd för när- och lokalradio samt
lokal-TV skall förenas med villkor som innebär skyldighet att sända
meddelanden av vikt för allmänheten om myndigheten begär det. Kom-
munen anser vidare att förslaget i Hot- och riskutredningen - Ett säkrare
samhälle (SOU 1995:19) om att kommersiella lokalradiostationer skulle
åläggas att ha reservkraft kan öka kommunernas möjlighet till beredskap
vid allvarliga störningar i krissituationer.
Stenungsunds kommun anser att det är viktigt att de kommersiella
radiokanalerna omfattas av skyldigheten att sända myndighetsmed-
delanden.
Trollhättans kommun tillstyrker i stora drag betänkandet. De är tvek-
samma till att inrätta kommunal beredskapsradio med mindre än att
radiokompetens finns tillgänglig för att ge sändningarna nödvändig
auktoritet. Trollhättans kommun pekar på att kommunerna redan i dag
belastas med kostnader för information.
Kristinehamns kommun, Karlskoga kommun, Härnösands kommun och
Svenska kommunförbundet avstår från att lämna synpunkter.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 5 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Genom förfogande kan
1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas
i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,
2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,
3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg-
ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller
liknande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka
till framställning av egendom för statens eller annans räkning,
4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara
egendom,
5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja
transporter,
6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som
vägvisare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.

Radiosändare eller sända-
rutrustningar får inte tas i an-
språk, om de stadigvarande ut-
nyttjas för tillståndspliktiga ljud-
radio- eller TV-sändningar enligt
radio- och TV-lagen (1996:844)
eller lokalradiolagen (1993:120).
Detsamma gäller anläggning för
trådsändning vari sådana sänd-
ningar vidaresänds.
Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får
icke överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Härigenom föreskrivs att 23 § lokalradiolagen (1993:120) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
I nödsituationer skall sådana
meddelanden som är av vikt för
allmänheten sändas utan särskild
ersättning om en myndighet begär
det.
Varningsmeddelanden som är
av vikt för allmänheten skall
sändas kostnadsfritt, om en myn-
dighet begär det.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om
radiokommunikation

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1993:599) om radiokommu-
nikation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Är Sverige i krig upphör giltig-
heten av de tillstånd som har be-
slutats enligt 3 § och av de undan-
tag från tillståndsplikten som har
beslutats med stöd av 8 §. Detta
gäller inte tillstånd som har med-
delats statliga myndigheter eller
kommuner eller tillstånd som har
meddelats enskilda organisationer
eller företag som under krig skall
bedriva verksamhet som är av
särskild betydelse för total-
försvaret.

Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela
de föreskrifter om tillstånd att inneha och använda radiosändare som
behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.
__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

4 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att
1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,
2. sända under en viss minsta tid,
3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,
4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn-
eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för
funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av
regeringen,
7. använda en viss sändningsteknik,
8. använda vissa radiosändare,
9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslags-
kraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för
sändning av programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande
även i fråga om ljudradion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten re-spektera den enskildes privatliv,
13. sända ett mångsidigt programutbud,
14. regionalt sända och producera program,
15. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten
om en myndighet begär det,
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag, och
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna uppgifter
som är nödvändiga för nämndens
bedömning om sända program
stämmer överens med de villkor
som har meddelats enligt denna
lag,

17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet
och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18. utarbeta en beredskapsplan
för verksamheten under höjd
beredskap och vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred samt
lämna den både till regeringen
och till den myndighet som rege-
ringen bestämmer

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-15.

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 7 maj 1997 (kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
2. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),
3. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation,
4. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lena
Hjelmtorp.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1996/97:158 Radio och TV under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
1 Lydelse enligt prop. 1996/97:101, bet. 1996/97:KU19.
Förslag i prop. 1995/96:160.
Senaste lydelse 1996:215.
Förslag i prop. 1996/97:101.

Prop. 1996/97:158

2

1

Prop. 1996/97:158
Bilaga 1

Prop. 1996/97:158
Bilaga 2

Prop. 1996/97:158
Bilaga 3

Prop. 1996/97:158
Bilaga 4

Prop. 1996/97:158
Bilaga 5

Prop. 1996/97:158