Regeringens proposition

1996/97:156

Avveckling av specialsjukhus och vårdhem

Prop.

1996/97:156

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1997

Göran Persson

Margot Wallström

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en särskild lag om avveckling av vårdhem och
specialsjukhus. I lagen fastställs att vårdhemmen för utvecklingsstörda
skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och att specialsjuk-
hus för utvecklingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december
1997. Vidare föreslås att möjligheten till inskrivning på vårdhem och
specialsjukhus helt upphör från och med den 1 november 1997. Som ett
led i avvecklingen av främst det enda kvarvarande specialsjukhuset före-
slås också former för fortsatt vård av dem som i dag vistas där.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:156

1   Förslag till riksdagsbeslut ...........................3

2  Lagtext........................................3

2.1  Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och

vårdhem....................................3

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om

ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade....................................5

2.3  Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken..........6

2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) ......7

2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) . . 8

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om arbets-

förmedlingsregister ............................9

3  Ärendet och dess beredning......................... 10

4  Bakgrund ..................................... 11

4.1  Vårdhem och specialsjukhus..................... 11

4.2 Vård oberoende av samtycke .................... 14

5  Överväganden och förslag.......................... 15

5.1  Avskaffande av tvångsvård enbart baserad på utveck-
lingsstörning ................................ 15

5.2 Den fortsatta vården för dem som är inskrivna för vård

utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem........20

5.3 Tidpunkten för slutgiltig avveckling av vårdhem och
specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning .... 22

6  Kostnader och uppföljning .........................27

7  Författningskommentarer...........................28

7.1  Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och

vårdhem...................................28

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1652) om

ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade...................................30

7.3  Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .......30

7.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302) .... 30

7.5 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) ................................. 31

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om

arbetsförmedlingsregister .......................31

Bilaga 1   Regeringsuppdragen.........................32

Bilaga 2   Socialstyrelsens rapport ......................44

Bilaga 3   Förteckning över remissinstanser................62

Bilaga 4   Lagrådsremissens lagförslag ...................63

Bilaga 5   Lagrådets yttrande..........................70

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 . . 73
Rättsdatablad......................................74

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till

1.  lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem,

2.  lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388)
om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,

3.  lag om ändring i rättegångsbalken,

4.  lag om ändring i passlagen (1978:302),

5.  lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

6.  lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Specialsjukhus för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats
enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1997.

Vårdhem för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt
den lagen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999.

2 § Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus
på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess
lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha överläm-
nats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Anmälan för prövning enligt
16 § lagen om rättspsykiatrisk vård skall första gången göras senast den
30 april 1998.

3 § Personer som vid avvecklingen är intagna på specialsjukhus med
stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda och som var intagna på kriminalvårdsanstalt när de
skrevs in i specialsjukhuset skall anses intagna för rättspsykiatrisk vård
enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

4 § Om patienter som avses i 2 eller 3 § vid avvecklingen är utskrivna
på försök eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjuk-
husområdet, skall de anses ha tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrätt-
ningens område under återstoden av vårdtiden respektive under del av
vårdtiden enligt 10 eller 11 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård. Åläggande att iaktta särskilda föreskrifter eller förordnanden som
har meddelats med stöd av 39 § andra stycket lagen (1967:940) angåen-
de omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall därvid anses
utgöra särskilda villkor enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård.

Prop. 1996/97:156

5 § Om andra patienter än de som avses i 2 eller 3 § den 1 november Prop. 1996/97:156
1997 är intagna för vård på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av

35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda, skall de innan sjukhuset eller vårdhemmet avvecklas under-
sökas för vårdintyg enligt 4 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs-
vård. Om vårdintyg utfärdas, skall patienten överlämnas till en sjuk-
vårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård skall prövas en-
ligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård.

6 § Om ett mål hos allmän förvaltningsdomstol enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda inte är slutligt
avgjort vid avvecklingen av den institution där patienten vistas, skall
domstolen avgöra målet i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård när det gäller patient som avses i 2
eller 3 § eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård beträffande
patient som avses i 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om        Prop. 1996/97:156

ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:388) om införande av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 7 § i dess lydelse enligt lagen (1996:1652) om ändring i nämn-
da lag skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1652) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande ända-
mål tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och för
verksamhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya
lagen i tillämpliga delar. För avgifter gäller dock 4 § införandelagen till
omsorgslagen i stället för 19 och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen
tillämpas därutöver bestämmelserna i 16 § första stycket och 27-30 §§
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Nyintagning i specialsjukhus
eller i vårdhem får inte ske i
annat fall än när det är fråga om
vård oberoende av samtycke. För
sådan vård gäller fortfarande i
tillämpliga delar 6 och 7 §§ inför-
andelagen till omsorgslagen.

I mål i allmän förvaltningsdom-
stol angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller
specialsjukhus enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda
skall offentligt biträde förordnas
för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov av
biträde saknas.

Denna lag träder i kraft den

1 december 1997.

Nyintagning i specialsjukhus
eller i vårdhem får inte ske. För
den vård som bedrivs i special-
sjukhus och vårdhem fram tills
dessa har avvecklats gäller fort-
farande i tillämpliga delar 6 och
7 §§ införandelagen till omsorgs-
lagen.

I mål i allmän förvaltningsdom-
stol angående utskrivning från
vårdhem eller specialsjukhus en-
ligt 35 § lagen (1967:940) angåen-
de omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda skall offentligt
biträde förordnas för den som åt-
gärden avser, om det inte måste
antas att behov av biträde saknas.

Denna lag träder i kraft, i fråga
om 7 § andra stycket den 1 no-
vember 1997, och i övrigt den
1 december 1997.

2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Prop. 1996/97:156

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

20 kap.

7 §'

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under
förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsido-
sätts:

1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än
böter,

2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det
finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,

3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för
detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet,
eller

4. om psykiatrisk vård eller vard
i specialsjukhus eller i vårdhem
för vuxna enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklings-
störda eller insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade kom-
mer till stånd.

Åtal får underlåtas i andra fall än
av särskilda skäl är uppenbart att
avhålla den misstänkte från vidare
till omständigheterna inte heller kri

4. om psykiatrisk vård eller in-
satser enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funk-
tionshindrade kommer till stånd.

som nämnts i första stycket, om det
det inte krävs någon påföljd för att
brottslighet och att det med hänsyn
ivs av andra skäl att åtal väcks.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1 Senaste lydelse 1993:393.

2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Prop. 1996/97:156

Härigenom föreskrivs att 20 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20

Passtillstånd fordras för den som
är intagen för vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångs-
vård eller lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, är inskriven i
specialsjukhus enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstör-
da eller utskriven på försök från
sådant sjukhus, dock endast om

§'

Passtillstånd fordras för den som
är intagen för vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångs-
vård eller lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård, dock endast
om

1. chefsöverläkaren vid sjukvårdsinrättningen i den ordning regeringen
föreskriver har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant
tillstånd,

2. patienten genomgår rättspsyki-
atrisk vård med särskild utskriv-
ningsprövning eller sådana för-
hållanden föreligger som avses i
42 § tredje stycket lagen angåen-
de omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, eller

3. för patienten tidigare utfärdat
pass efter intagningen eller in-
skrivningen har återkallats på
grund av framställning enligt 24 §
andra stycket.

2. patienten genomgår rättspsyki-
atrisk vård med särskild utskriv-
ningsprövning, eller

3. för patienten tidigare utfärdat
pass efter intagningen har åter-
kallats på grund av framställning
enligt 24 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

' Senaste lydelse 1991:1963.

2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Prop. 1996/97:156

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 kap.

Regeringen får meddela före-
skrifter om hemsändande av utlän-
ningar, som inte är flyktingar och
som har tagits om hand enligt
lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård.

Regeringen får meddela före-
skrifter om hemsändande av utlän-
ningar, som inte är flyktingar och
som har tagits om hand enligt
lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård eller 35 §
lagen (1967:940) angående om-
sorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda.

Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får rege-
ringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt
meddela de föreskrifter i övrigt som behövs for tillämpning av avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om utlänningar som tagits om hand enligt 35 §
lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklings-
störda.

Lagen omtryckt 1994:515.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister

Prop. 1996/97:156

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1994:459) om arbetsförmedlings-
register skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

En registrering enligt någon av
5-7 §§ får inte innehålla uppgifter
om att den arbetssökande miss-
tänks eller har dömts för brott
eller har avtjänat straff eller har
fått annan påföljd för brott eller
har varit föremål för tvångsin-
gripande enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen (1991:1128) om psyki-
atrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, lagen
(1985:568) om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
eller smittskyddslagen (1988:1472).

En registrering enligt någon av
5-7 §§ får inte innehålla uppgifter
om att den arbetssökande miss-
tänks eller har dömts för brott
eller har avtjänat straff eller har
fått annan påföljd för brott eller
har varit föremål för tvångsin-
gripande enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen (1991:1128) om psyki-
atrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård eller
smittskyddslagen (1988:1472).

Registreringen får inte heller innehålla uppgift om att den arbets-
sökande har vårdats med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller varit
föremål för åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för
tvångsingripande enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

3 Ärendet och dess beredning

I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. - omsorgslagen - som trädde i kraft den 1 juli 1986, infördes inga
nya tvångsregler relaterade till utvecklingsstörning. Övergångsvis behölls
dock tvångsbestämmelser från den tidigare lagstiftningen (lagen
1967:940 angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda) i avvaktan
på en ny lagstiftning om tvångsvård for psykiskt störda. I propositionen
om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58) bedömdes det dock
inte möjligt att utan särskild beredning av frågan avveckla övergångs-
reglerna om tvångsvård av personer med utvecklingsstörning. Det
anfördes bl.a. att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att särskilt följa
tillämpningen av övergångsreglerna om tvångsvård av psykiskt utveck-
lingsstörda. Därefter borde frågan om upphävande av tvångsbestämmel-
serna åter prövas.

Den 6 februari 1992 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att kartlägga
omfattningen av nuvarande tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus
av psykiskt utvecklingsstörda personer och att belysa på vilket sätt de
verksamhetsansvariga huvudmännen borde anordna alternativ verksamhet
for personer som tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus. Social-
styrelsen skulle även, mot bakgrund av de nya bestämmelserna om
överlämnande till rättspsykiatrisk vård, bedöma den framtida omfatt-
ningen av sådan vård för personer som är psykiskt utvecklingsstörda och
belysa hur sådan vård för personer med utvecklingsstörning borde vara
utformad samt utreda konsekvenserna for omsorgsverksamheten av att
åtal får underlåtas om särskilda omsorger enligt 1985 års omsorgslag
kommer till stånd.

Uppdraget skulle redovisas i sin helhet senast den 31 december 1992.
Socialstyrelsen redovisade den 4 maj 1992 bl.a. att antalet personer
med utvecklingsstörning som vårdas med tvång på vårdhem sjunkit
kraftigt under senare år. Socialstyrelsen bedömde dock att övergångsbe-
stämmelserna om tvångsvård borde finnas kvar ytterligare en tid.

Den 27 maj 1993 kompletterade regeringen det tidigare uppdraget till
Socialstyrelsen med en begäran om att Socialstyrelsen fortlöpande skulle
följa hur omfattningen av tvångsvården av utvecklingsstörda personer
förändrades och utvecklingen av alternativa lösningar till sådan vård,
både i Sverige och andra nordiska länder. Socialstyrlesen skulle vidare
kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för personer som före den
1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande överlämnats till vård
i specialsjukhus samt utöver vad som sades i det tidigare uppdraget
bedöma omfattningen av psykiatrisk tvångsvård av utvecklingsstörda
personer och belysa formerna för hur sådan vård kan vara utformad.

Uppdraget skulle slutgiltigt redovisas senast den 31 december 1996.

I propositionen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. (prop. 1984/85:176) sades att vårdhemmen skall avvecklas men att
det bl.a. på grund av lokala förutsättningar och hänsyn till individen inte
gick att fastställa när så skulle ske. 1 propositionen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) konstaterades att det var

Prop. 1996/97:156

10

nödvändigt att skynda på avvecklingen men att slutgiltig tidpunkt för det Prop. 1996/97:156
ännu inte kunde fastställas. Regeringen återupprepade kravet på en snabb
avveckling i propositionen 1994/95:100 bil. 6.

Socialstyrelsen har att följa utvecklingen av 1993 års handikappreform
som bl.a. innebär att lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade och lagen (1993:389) om assistansersättning har
införts och att rehabilitering och habilitering för funktionshindrade har
förbättrats. I den årliga rapporten med anledning av detta för år 1995
framförde Socialstyrelsen att en sluttidpunkt för vårdhemsavvecklingen
borde fastställas. Bl.a. mot denna bakgrund lämnade regeringen den
29 augusti 1996 ett nytt uppdrag till Socialstyrelsen. I detta ingick att
kartlägga och analysera konsekvenserna av ett fastställande av en slut-
giltig tidpunkt för avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus. Ana-
lysen skulle beröra alla parter och utgå från alternativa tidpunkter för
slutgiltig avveckling. Härvid skulle särskilt beaktas de ekonomiska
konsekvenserna for såväl staten som landstingen och kommunerna och
konsekvenserna av de alternativ som blir nödvändiga vid avvecklingen.
Eventuella andra praktiska problem som avvecklingen skulle kunna
medföra skulle också redovisas.

Uppdraget skulle tillsammans med de tidigare nämnda uppdragen
redovisas senast den 1 november 1996.

Socialstyrelsen inkom med sin rapport i november och den sändes på
remiss den 20 november 1996. Rapporten, utom bilagorna till denna,
finns i bilaga 2. Uppdragen och remisslista finns i bilaga 1 respektive 3.
Remissvaren och en sammanställning över remissvaren finns tillgänglig
på Socialdepartementet (dnr S96/7205/H).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter
behandlas i författningskommentaren till lagen om avveckling av special-
sjukhus och vårdhem.

4 Bakgrund

4.1 Vårdhem och specialsjukhus

Utvecklingen av stödet till personer med utvecklingsstörning har i
Sverige gått via 1600-talets asyler, barnhem och fattigstugor till 1800-
talets vårdhem och 1960-talets normalisering och integrering till dagens
system. Fortfarande finns dock vissa rester av 1800-talets vårdhem kvar
tillsammans med specialsjukhus, en annan liknande särlösning för

11

personer med utvecklingsstörning. Vårdhemmen och specialsjukhusen
bygger på tanken att personer med utvecklingsstörning mår bäst av att
vistas på uppfostrande specialanstalter. Såväl de själva som personer
utan utvecklingsstörning ansågs behöva skyddas från skadlig inverkan av
varandra.

Vårdhem började inrättas i Sverige från senare delen av 1800-talet och
framåt - till en början i privat regi. I början av 1900-talet övertogs de i
stor utsträckning av landstingen. Under 1920-talet inrättades också, på
nedlagda militäranläggningar, statliga specialsjukhus för “asociala och
svårskötta" utvecklingsstörda. Dessa utvecklades till landets största
institutioner för personer med utvecklingsstörning. År 1967 överläm-
nades ansvaret för specialsjukhusen till landstingen. Som mest bodde i
slutet av 1960-talet ca 14 000 personer på vårdhem eller specialsjukhus.

År 1954 kom den första lagstiftningen som reglerade situationen för
personer med utvecklingsstörning. Denna första lag riktade sig enbart till
de personer med utvecklingsstörning som betraktades som bildbara.
Sedan dess har lagstiftningen utvecklats mycket inte minst till följd av
att man under 1960-talet började diskutera nya principer. Normalise-
ringsprincipen och strävan att integrera personer med utvecklingsstörning
i det övriga samhället blev de förhärskande idéerna. Med dessa kom
också insikten om den direkt skadliga effekten av institutionsvistelser.

År 1967 tillkom lagen (1967:940) angående omsorgen om vissa psy-
kiskt utvecklingsstörda, den gamla omsorgslagen, som omfattade alla
personer med utvecklingsstörning. Vårdhem och specialsjukhus var dock
fortfarande en central del av de insatser som riktades till personer med
utvecklingsstörning. Men den lagen öppnade också vägen för alternativ
då så kallade inackorderingshem började inrättas. Dessa kan beskrivas
som små institutioner där den enskilde fick ett eget rum, vilket inte var
fallet på traditionella institutioner.

Många ansåg att den gamla omsorgslagen var omodern redan vid
ikraftträdandet. Drygt tio år senare tillsattes den s.k. Omsorgskommittén
för att se över den gamla omsorgslagen. Omsorgskommittén presentera-
de i sin rapport om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda (DsS 1978:9)
bl.a. uppgifter om den skadliga inverkan som institutionsvistelser har för
personer med utvecklingsstörning. Det framgick t.ex. att personer på
institution har sämre gång och fler taldefekter än de som bor i vanliga
bostäder. Känslolivet störs svårt på grund av bristen på djup och stabil
känslomässig gemenskap med en eller några få personer. Undersökning-
ar visade också att torftighet och social depravation hos utvecklings-
störda leder till att de blir undergivna, anspråkslösa, angelägna om
gillande och mindre kapabla att klara motgångar. Istället för social mog-
nad utvecklas olika former av självstimulering och till och med själv-
destruktivitet. Omsorgskommittén visade också att institutionsboende
negativt påverkade intelligensutvecklingen, allra mest för små barn. Ett
annat framträdande drag hos personer som vistats på institution är att
språket är sämre än hos dem som inte bott på institution. Kommittén
föreslog sedermera att specialsjukhusen skulle avvecklas inom en fem-
årsperiod och att en omfattande avveckling av större vårdhem skulle ske
inom samma period.

Prop. 1996/97:156

12

Omsorgskommitténs arbete ledde så småningom till att den gamla
omsorgslagen ersattes av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. - omsorgslagen. I denna lag fanns
varken vårdhem eller specialsjukhus med som sådana former av särskild
omsorg som den enskilde skulle erbjudas. Istället erbjöds barn och
ungdomar familjehem eller elevhem och de vuxna gruppbostad. Be-
greppet gruppbostad kom att väljas av riksdagen före det av regeringen
föreslagna grupphem. Begreppet valdes för att markera att det var fråga
om den enskildes bostad och inte en vårdinrättning. Särskilda insatser
gjordes också för att underlätta för barn att växa upp i sin familj.

I propositionen (1984/85:176) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. påpekades att inga nya institutioner enligt prin-
cipen om anstaltsvård skulle byggas och de som fanns skulle successivt
avvecklas. Av praktiska skäl skulle den totala avvecklingen ske på
längre sikt och någon sluttidpunkt gick inte att förutse. Det påpekades
också att nyintagningar på vårdhem så långt som möjligt borde undvikas
under avvecklingsperioden. Under avvecklingsperioden infördes reglerna
om vårdhem och specialsjukhus i omsorgslagens promulgationslag. När
riksdagen beslutade att ersätta den gamla omsorgslagen med en ny
vistades drygt 8 000 vuxna och 700 barn på vårdhem och specialsjuk-
hus.

År 1989 tillsattes en ny handikapputredning. I den utredningens arbete
ingick även frågan om att avveckla vårdhem och specialsjukhus för
personer med utvecklingsstörning. Utredningen föreslog i betänkandet
Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) åtgärder för att stimu-
lera avvecklingen bl.a. genom att kräva att huvudmännen upprättade
avvecklingsplaner för institutionerna. Utredningen föreslog också att
avvecklingen skulle vara avslutad senast den 1 januari 1998. Tidpunkten
motiverades med att det på grund av den samtida ÄDEL-reformen kunde
behövas viss ytterligare tid för att avveckla vårdhemsboendet.

I propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktions-
hindrade föreslogs en helt ny lagstiftning. Återigen slogs det fast att
vårdhemmen och specialsjukhusen skulle avvecklas. Tidpunkt for av-
veckling kunde dock inte fastställas på grund av att bestämmelserna om
vård utan samtycke övergångsvis skulle kvarstå enligt förslaget. Pro-
positionens förslag antogs av riksdagen. Den 1 januari 1994 ersattes
därmed omsorgslagen av en ny lag (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade - LSS. Med denna lag kan man säga att alla
principer om att särskilda samhällsordningar krävs för personer med
utvecklingsstörning har försvunnit. För första gången är personer med
utvecklingsstörning jämställda som medborgare och kommunmedlem-
mar. Det betyder bl.a. att stödet till personer med utvecklingsstörning i
första hand lämnas av kommunerna och inte som tidigare av landstingen.

I införandelagen (1993:388) till LSS slogs återigen fast att institu-
tionerna skulle avvecklas. För att påskynda avvecklingen ställdes i lagen
också krav på kommuner och landsting att planera för avvecklingen av
vårdhemmen och specialsjukhusen. Avvecklingsplaner skulle lämnas in
till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Samtidigt skärpets

Prop. 1996/97:156

13

kraven på eventuell nyinskrivning väsentligt. Endast den som omhänder- Prop. 1996/97:156
togs för vård oberoende av samtycke fick skrivas in på vårdhem eller
specialsjukhus. Vid LSS ikraftträdande vistades ca 4 000 personer på
vårdhem eller specialsjukhus.

Idag är det ungefär 950 personer som fortfarande bor på vårdhem. För
merparten av dem har kommuner eller landsting presenterat avveck-
lingsplaner, vilka som längst sträcker sig in på det nya seklets första år.
Trots att lagen kräver det har dock vissa huvudmän ännu inte presenterat
några planer på hur deras vårdhem skall avvecklas. Det betyder att
framtiden är oviss for ungefär 190 personer för vilka det saknas någon
form av planer på bostad utanför institutionen.

4.2 Vård oberoende av samtycke

De tidigare vårdideologiska tankegångarna innehöll ett stort inslag av
ingripande från samhällets sida for att förverkliga idéerna. Såväl per-
soner som själva kunde ta ställning, som de som saknade förmåga att ta
ställning till vilken vård de ville ha, kunde därför vårdas på institution
utan att ha samtyckt till sådan vård. Det var en naturlig följd av de
principer som styrde de stora institutionerna. Tidigare straffrättsliga
bestämmelser innebar också att personer med utvecklingsstörning kunde
komma att genom domstols beslut få vård i specialsjukhus. Med de nya
tankegångarna om normalisering och integrering kunde denna ordning
börja ifrågasättas.

Vård utan samtycke för personer med utvecklingsstörning regleras i
den gamla omsorgslagen. Vissa bestämmelser i den lagen gäller fort-
farande. Bestämmelserna gäller såväl för dem som skrivits in med stöd
av 35 § gamla omsorgslagen som för dem som före år 1992 dömts till
vård i specialsjukhus som påföljd för brott.

Sedan början av 1980-talet har intentionerna varit att utmönstra denna
form av vård utan samtycke ur lagstiftningen. Samtidigt har lagstift-
ningen kommit att i praktiken spela ut sin roll. Från att det år 1986
fanns 1 144 personer omhändertagna för vård utan samtycke, enbart
relaterad till utvecklingsstörning, på specialsjukhus eller vårdhem finns
det idag 16 personer som vårdas utan samtycke på specialsjukhus. Av
dessa är elva personer dömda till vård i specialsjukhus som påföljd for
brott enligt brottsbalkens äldre lydelse.

Frågan om tvångsvård aktualiserades på nytt i förarbetena till LSS. Det
främsta skälet till att specialsjukhus inte avskaffades som vårdform i
samband med att LSS infördes var att reglerna om psykiatrisk tvångs-
vård nyligen hade ändrats. I avvaktan på att erfarenheterna av de nya
reglerna om psykiatrisk tvångsvård m.m. hade analyserats ordentligt fick
reglerna om vård utan samtycke kvarstå som en möjlig vårdform för
personer med utvecklingsstörning. Frågan om avskaffandet av vård utan
samtycke skulle dock väckas igen när mer kunskap om den nya lagstift-
ningen vunnits. Socialstyrelsens rapport ger enligt regeringens mening
tillräckligt underlag för att nu slutgiltigt behandla denna fråga.

14

5 Överväganden och förslag

Prop. 1996/97:156

5.1 Avskaffande av tvångsvård enbart baserad på
utvecklingsstörning

Regeringens förslag: Ingen nyintagning för vård på specialsjukhus
eller vårdhem skall få ske efter den 1 november 1997. Möjligheten
att bereda personer med utvecklingsstörning vård utan samtycke en-
bart på grund av utvecklingsstörningen skall upphöra.

Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: I huvudsak är remissinstanserna positiva till att
avskaffa vård oberoende av samtycke enbart relaterad till utvecklings-
störning. Flera remissinstanser som t.ex. Malmö kommun påpekar att det
finns ett behov av samverkan och utbyte av kompetens. Man betonar
inte minst behovet av stöd och vägledning från den psykiatriska vården
till kommunala verksamheter. Handikappombudsmannen påpekar också
behovet av att inrätta verksamheter anpassade efter de behov som per-
soner med utvecklingsstörning kan ha.

Tveksamhet till avvecklingen av specialsjukhuset och därmed vård
utan samtycke framförs av länsrätten i Västmanlands län som ser ett
behov av fortsatt möjlighet till vård oberoende av samtycke enbart base-
rad på utvecklingsstörning. Länsrätten anser också att Socialstyrelsens
lagförslag inte är möjligt att tillämpa. Liknande tankar framförs av
Svenska Kommunförbundet. Förbundet anser att en särskild lagstiftning
utöver den som finns i andra lagar om omhändertagande oberoende av
medgivande bör inrättas för personer med utvecklingsstörning när spe-
cialsjukhuset försvinner. De påpekar att en sådan lagstiftning kommer att
beröra en liten grupp människor. Vidare uttrycker Sala kommun tvek-
samheter då de befarar att flera personer som tidigare vistats på Salberga
kommer att vilja bosätta sig i Sala.

Skälen för regeringens förslag:

Gällande lagstiftning

Av 7 § andra stycket lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade framgår att
nyintagning på vårdhem enbart får ske om det rör vård utan samtycke. I
dessa fall gäller fortfarande införandelagen (1985:569) till omsorgslagen
(1985:568) i tillämpliga delar. Av denna framgår bl.a. att 35 och 37 §§
i lagen (1967:940) angående omsorgen om vissa psykiskt utvecklings-
störda, gamla omsorgslagen, skall gälla i tillämpliga delar.

35 § gamla omsorgslagen innehåller regler om beredande av vård obe-
roende av samtycke för psykiskt utvecklingsstörda. Där sägs att en per-

15

son med utvecklingsstörning som fyllt 15 år får beredas vård oberoende Prop. 1996/97:156
av samtycke om han till följd av utvecklingsstörningen

a) är farlig för annan persons säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa
eller för eget liv,

b) är ur stånd att taga vård om sig själv,

c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad eller

d) har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Av 37 § gamla omsorgslagen framgår att den som dömts till vård i
specialsjukhus skall skrivas in där utan dröjsmål. Efter år 1991 har dock
ingen kunnat dömas till sådan vård. Övriga fortfarande gällande regler
berör verksamhetens organisation och även administration av inskrivning
och utskrivning. Beslut om inskrivning och utskrivning fattas idag av
länsrätten i det län där institutionen är belägen.

Behovet av alternativ

I alla sammanhang där upphörande av möjligheten till vård oberoende av
samtycke har diskuterats, har frågan om alternativ varit central. Handi-
kapputredningen konstaterade ett behov av nära samverkan mellan den
kommunala huvudmannen och sjukvårdshuvudmannen för att i framtiden
tillgodose behoven hos dem som idag vistats på specialsjukhus. Ungefår
samtidigt anfördes i propositionen 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård
m.m. att övergångsbestämmelserna om vård utan samtycke inte kunde
avskaffas i samband med reformeringen av den psykiatriska tvångsvår-
den. Inriktningen mot avskaffande kvarstod dock och Socialstyrelsen
fick i uppdrag att följa tillämpningen av övergångsreglerna. I proposi-
tionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
uttalas att det är synnerligen viktigt att alternativa individuellt anpassade
åtgärder för utvecklingsstörda personer med sociala, psykiska eller be-
teendemässiga problem vidtas inom ramen för verksamheten med den
nya lagen och, då det bedöms som lämpligt, i samverkan med t.ex. psy-
kiatrin och socialtjänsten.

Socialstyrelsen konstaterar i sin rapport att det under de senaste tio
åren utvecklats en rad boende- och omsorgsformer som erbjuder om-
fattande och kvalificerade insatser. Erfarenheten från dessa verksamheter
visar att behovsanpassade insatser som utförs av kvalificerad personal,
skräddarsys för den enskilde och där olika vårdgivare samverkar har
blivit goda alternativ till vård utan samtycke. Med stöd av flera under-
lagsrapporter konstaterar Socialstyrelsen vidare att de som är eller har
varit inskrivna för vård utan samtycke kan få en mer adekvat vård och
omsorg genom insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
funktionshindrade, LSS eller socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Det
förutsätter dock ett väl planerat stöd, som är anpassat efter den enskildes
behov.

Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det numera finns be-
tydligt bättre behandlingsformer för utvecklingsstörda personer än om-
händertagande för vård utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem.
Efter den 1 november 1997 bör det därför inte längre vara möjligt att

16

bereda personer med utvecklingsstörning vård oberoende av samtycke Prop. 1996/97:156
enbart på grund av utvecklingsstörningen.

Detta innebär att personer med utvecklingsstörning i fortsättningen
skall behandlas precis som andra som är i behov av vård. I första hand
skall den enskilde erbjudas olika former av frivilliga insatser. Detta för-
utsätter ett noggrant planeringsarbete utifrån varje individs egna förut-
sättningar och kräver i regel omfattande resurser. Insatser skall ges av
kvalificerad personal och i samverkan mellan olika huvudmän. Huvud-
ansvaret for insatserna vilar dock på kommunerna.

Kommunerna har idag en mängd insatser som kan komma ifråga, inte
minst med tanke på det utökade ansvaret för hälso- och sjukvård som de
senare årens reformer medfört. Insatser som kan bli aktuella är främst
sådana som regleras i LSS och SoL. Socialtjänsten kan då komma att bli
engagerad ur ett brett perspektiv, även med en sådan insats som t.ex.
missbrukarvård. Men även andra kommunala insatser kan komma i fråga
som kommunal vuxenutbildning i form av särvux. Regeringen anser att
det är angeläget att Socialstyrelsen fortsätter sprida kunskap om de erfa-
renheter som finns om insatser av detta slag. Socialstyrelsen bör också
verka för att kunskap om förutsättningarna för personer med utvecklings-
störning ges till personal i flera verksamheter, vilka kan komma att bli
berörda.

Kommunernas ansvar för viss hälso- och sjukvård förbättrar deras möj-
ligheter att med egna resurser tillgodose de speciella behov som vissa
personer med utvecklingsstörning har. Det kommer ändå, som Social-
styrelsen konstaterat, att bli nödvändigt med samverkan med andra
huvudmän. Det kan t.ex. gälla vid insatser av den psykiatriska vården
och de insatser enligt LSS som landstinget ansvarar for. Det är viktigt
att en kommun som skall bygga upp en verksamhet av detta slag har
möjlighet att få stöd i sitt arbete såväl under uppbyggnadstiden som i ett
senare skede. Socialstyrelsen har här en viktig uppgift vad gäller deras
kunskapsförmedlande verksamhet.

Flera remissinstanser varnar för att de nödvändiga resurserna och den
unika kompetens som behövs inte kan uppbringas av enstaka kommuner.
Regeringen lade tidigare i vår fram propositionen (1996/97:105) om
kommunal samverkan. Om förslagen i denna proposition antas av riks-
dagen öppnas en möjlighet för kommuner och landsting att samverka
med andra kommuner och landsting genom att inrätta gemensamma
nämnder for vissa frågor. Härigenom ges ökade möjligheter att hitta nya
former för samarbete även i fråga om insatser till personer med utveck-
lingsstörning.

Andra former av tvångsvård för personer med utvecklingsstörning

Om frivilliga insatser inte är tillräckliga kan det bli nödvändigt att om-
händerta en utvecklingsstörd person för tvångsvård. En effekt av de
framförda förslagen är att personer med utvecklingsstörning i fort-
sättningen kommer att omhändertas för vård utan samtycke i samma
former som gäller för andra människor. Detta innebär, förutom möjlig-

17

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

heten att döma en person, som begått brott, till rättspsykiatrisk vård en- Prop. 1996/97:156
ligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, att tvångsvård
med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM och lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan
komma till stånd.

Till viss del förekommer detta redan idag. Sedan år 1992 kan också
personer med utvecklingsstörning, precis som andra, dömas till rätts-
psykiatrisk vård. Den som är under 20 år kan beredas vård med stöd av
LVU. För att dessa personer skall få adekvat vård måste dock hänsyn tas
till de speciella behov som kan uppkomma till följd av utvecklingsstör-
ningen.

Personer med utvecklingsstörning döms sällan till fängelse. Men det
förekommer och i undantagsfall kan det vara tal om längre fängelse-
straff. Även i fängelsemiljön bör särskild hänsyn tas till de behov som
kan uppkomma till följd av en utvecklingsstörning. Kriminalvårdsstyrel-
sen konstaterar i sitt remissvar att det, i de få fall som fängelse kan
komma ifråga, bör gå att lösa behoven i samverkan med kommunerna
och landstingen. Om personer med utvecklingsstörning i någon större
omfattning skulle komma att dömas till fängelse anser Kriminalvårds-
styrelsen att särskilda enheter bör inrättas för dessa personer. Regeringen
förutsätter att Kriminalvårdsstyrelsen kommer att följa utvecklingen
inom detta område.

Personer med utvecklingsstörning vårdas även inom ramen för psykia-
trisk tvångsvård. Vården får dock inte baseras på enbart utvecklingsstör-
ningen. De särskilda behov som personer med utvecklingsstörning som
också har andra psykiska störningar kan ha, har på senare år uppmärk-
sammats mer, t.ex. i facklitteraturen. Samarbetet mellan kommunerna
och landstingens psykiatriska enheter måste utvecklas i såväl före-
byggande som efterföljande vård i de fall som kan bli aktuella för
tvångsinsatser. Kompetens för att hjälpa personer med utvecklingsstör-
ning och andra psykiska störningar kan också vara nödvändig i andra
sammanhang. Det kan t.ex. gälla i de fall någon behöver tillgång till
somatisk vård. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen noggrant följer
utvecklingen med tanke på vad som framkommit i rapporten om inskriv-
ningar enligt LPT med enbart diagnosen utvecklingsstörning fastställd.

Ungdomsvården omfattar redan idag barn med utvecklingsstörning på
samma sätt som andra barn och ungdomar. Statens institutionsstyrelse
har i sitt remissvar klargjort att de är förberedda för att ta emot barn och
ungdomar med utvecklingsstörning.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att kommunen inte
mister sitt ansvar för att en person frihetsberövas. Ansvaret för insatser
enligt t.ex. LSS kvarstår även under en fängelsevistelse. Vid ett frihets-
berövande kommer den enskilde ofta att placeras utanför sin hemkom-
mun. Det förtar dock inte hemkommunen från dess ansvar. Regeringen
förutsätter att kommunerna i dessa fall kommer att finna former för att
samarbeta med varandra och med andra berörda samhällsorgan.

18

Några remissinstanser menar att det kvarstår ett behov av särskilda be-
stämmelser om frihetsberövande enbart baserat på utvecklingsstörning.
Länsrätten i Västmanlands län baserar detta på de intagningar som gjorts
de senaste åren men säger inget om hur många de är. Svenska Kom-
munförbundet hänvisar till den grupp personer på Salberga specialsjuk-
hus som inte kan överföras till rättspykiatrisk vård. Detta rör en grupp
om högst fem personer. Malmö kommun är mer oprecis men anser att
den nuvarande psykiatriska vården är otillräcklig. Den nuvarande formen
av vård utan samtycke vill de dock inte ha kvar.

Det rör sig alltså om ett mycket begränsat antal människor som det
framförs förslag om att inrätta speciell lagstiftning for. Remissinstanser-
na framför inga förslag på hur dessa skall definieras eller hur insatserna
till dem skall utformas. Regeringen anser inte att några särskilda regler
av detta slag är nödvändiga. De instrument som finns bör vara tillräck-
liga och formerna för deras utnyttjande måste istället utvecklas så att
personer med utvecklingsstörning skall kunna tillgodogöra sig insatserna
på bästa sätt. Det bör dock framhållas att personer med utvecklingsstör-
ning kan ha mycket speciella behov och att det kan finnas enstaka per-
soner som inte uppfyller kriterierna for att få tvångsvård enligt annan
lagstiftning och där det är svårt att erbjuda bra vård enbart genom fri-
villiga insatser enligt LSS och SoL. Regeringen vill därför åter under-
stryka vikten av att formerna for samarbetet mellan olika samhällsorgan
utvecklas och anpassas med hänsyn till denna grupp.

Socialstyrelsen har i sin rapport föreslagit att ett kommunalt betalnings-
ansvar för färdigbehandlade patienter inom rättspsykiatrin skall införas.
Några remissinstanser tillstyrker detta men flertalet, däribland Svenska
Kommunförbundet, avvisar det.

Enligt 6 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för
viss hälso- och sjukvård är kommunen betalningsansvarig för medicinskt
färdigbehandlade patienter som vårdats sammanhängande mer än tre
månader i sluten psykiatrisk vård. Denna bestämmelse gäller även for
patienter som tvångsvårdats (se prop. 1993/94:218 s. 108). Frågan om
ett mer omfattande betalningsansvar för kommunerna bör införas berör
en mycket större grupp än de nu aktuella elva personer som kan komma
att överföras till vård enligt LRV. Regeringen har inte för avsikt att nu
lämna några förslag med den inriktningen. Med ett väl utvecklat sam-
arbete borde det också vara möjligt att lösa de problem som föranlett
Socialstyrelsens förslag.

Prop. 1996/97:156

19

5.2 Den fortsatta vården för dem som är inskrivna för vård Prop. 1996/97:156
utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem

Regeringens förslag: När specialsjukhus och vårdhem avvecklas
skall de som vårdas på dessa institutioner med stöd av 35 eller 37 §§
lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (gamla
omsorgslagen) överföras till vård enligt LRV eller, om förutsättning-
arna härför föreligger, enligt LPT. Den som inte uppfyller förutsätt-
ningarna för vård enligt LRV eller LPT skall istället erbjudas insatser
enligt LSS eller SoL.

Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen anser att för de personer som
varit inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 eller
37 §§ gamla omsorgslagen kan de möjligheter till vård utan samtycke
som erbjuds med stöd av LVU, LVM, LPT och LRV i många fall till-
godose behovet av tvångsinsatser och att det behövs en kompletterande
lagstiftning som gör det möjligt att konvertera beslut om vård på special-
sjukhus till rättspsykiatrisk vård.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen, Kammarrätten i Stockholm
och Riksåklagaren har inte haft något att erinra mot Socialstyrelsens
förslag. Göta Hovrätt anser att det i lagen om avveckling direkt bör
anges att den som vid ikraftträdandet är intagen på specialsjukhus till
följd av domstols dom skall anses genomgå rättspsykiatrisk vård med
särskild utskrivningsprövning enligt LRV. Malmö tingsrätt har framfört
att det vid avvecklingen i vanlig ordning bör prövas om berörda patien-
ter kan omhändertas för vård enligt LPT. Länsrätten i Västmanland av-
styrker Socialstyrelsens förslag. Tvångspsykiatrikommittén menar att
endast personer som av domstol överlämnats till vård på specialsjukhus
kan konverteras till vård enligt LRV. Till stöd för bedömningen bör man
ha ett intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i psykiatri. Det
måste också framgå av lagen vad som gäller beträffande permission,
utskrivning m.m. Landstinget i Västmanland anser att den föreslagna
lagen är otydlig och att det inte framgår hur eventuellt konverterade
patienter skall vårdas. Göteborgs kommunstyrelse slutligen påpekar att
det även kan övervägas att låta länsrätten pröva övergång till vård enligt
LPT om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det bör också klargöras
vad som skall gälla i fråga om den fortsatta vården, vem som beslutar
om att den skall upphöra och om vistelse utanför vårdinrättningen.

Skälen för regeringens förslag: Före år 1992 kunde en psykiskt ut-
vecklingsstörd person, som begått brott, av domstolen överlämnas till
vård i specialsjukhus. I samband med psykiatrireformen avskaffades
emellertid denna möjlighet. I propositionen (1990/91:58 bil. 2 s. 470)
anförde justitieministern att även psykiskt utvecklingsstörda bör kunna
överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Det finns dock fortfarande ett antal personer som före den 1 januari
1992 av domstol har överlämnats till vård i specialsjukhus. När special-

20

sjukhusen nu avvecklas måste dessa personer överföras till någon annan
vårdform. Frågan är då hur en sådan överföring skall gå till. När lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, LSPV,
upphävdes utformades övergångsbestämmelserna så att de som var in-
tagna på en sjukvårdsinrättning med stöd av LSPV och för vilka det
ankom på utskrivningsnämnd att besluta om utskrivning, skulle anses
genomgå rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt
LRV. Med hänsyn till justitieministerns tidigare nämnda uttalande bör på
motsvarande sätt personer som en gång dömts till vård i specialsjukhus
utan något ytterligare beslut i det enskilda fallet kunna överföras till
rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Detta är också
den lösning som förordas av Göta Hovrätt.

Sedan vården konverterats till rättspsykiatrisk vård får det fortsatta
vårdbehovet bedömas av chefsöverläkaren och länsrätten inom ramen för
reglerna i LRV. Det kan naturligtvis inte uteslutas att det bland dem som
överförs till rättspsykiatrisk vård finns någon som inte har en sådan
allvarlig psykisk störning att förutsättningarna för vård enligt LRV är
uppfyllda. Det är därför viktigt att behovet av tvångsvård övervägs så
snart som möjligt efter överföringen till den rättspsykiatriska sjukvårds-
inrättningen.

En person kan också ha överförts från kriminalvården till vård i spe-
cialsjukhus. Om någon sådan patient skulle vara intagen på specialsjuk-
hus när detta avvecklas bör även denne kunna överföras till rättspsykia-
trisk vård men då enligt 4 § LRV, dvs. utan särskild utskrivningspröv-
ning. Något vårdintyg behöver inte utfärdas i detta fall, eftersom behovet
av vård redan har bedömts i samband med att patienten överfördes till
vård i specialsjukhus. Sådan vård kan emellertid inte pågå efter straff-
tidens utgång. Behövs det fortsatt tvångsvård även efter denna tid får det
ske genom psykiatrisk tvångsvård.

Slutligen kan en person vara tvångsomhändertagen för vård i special-
sjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § gamla omsorgslagen. Behovet
av vård kan då bero på att personen i fråga är farlig för annans person-
liga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv, är ur
stånd att ta vård om sig själv, är ur stånd att skydda sig själv mot att bli
sexuellt utnyttjad eller har ett för närboende eller andra grovt störande
levnadssätt. Här bör också nämnas att det är möjligt att överlämna en
person till vård i specialsjukhus om denne under inflytande av psykisk
utvecklingsstörning begått brott mot annans personliga säkerhet, utan att
åtal väckts. För denna patientgrupp föreslås att, innan avvecklingen sker,
skall patienten undersökas av läkare som får bedöma om vårdintyg kan
utfärdas. Av vårdintyget skall det i så fall framgå om det finns sannolika
skäl för att förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. Om läkaren
bedömer att psykiatrisk tvångsvård kan komma i fråga skall patienten
överlämnas till sådan sjukvårdsinrättning. Därefter gäller reglerna i LPT
om intagning, utskrivning etc.

Om förutsättningarna för vård enligt LPT inte är uppfyllda eller när
förutsättningarna för tvångsvård enligt LRV eller LPT upphör, åligger
det den kommun där personen i fråga är folkbokförd att verka för att

Prop. 1996/97:156

21

han eller hon får det stöd och den service som är nödvändig med hänsyn Prop. 1996/97:156
till hans eller hennes behov enligt LSS eller enligt SoL. Detsamma
gäller naturligtvis även för andra som vårdas på vårdhem i samband med

att dessa avvecklas.

5.3 Tidpunkten för slutgiltig avveckling av vårdhem och
special sjukhus för personer med utvecklingsstörning

Regeringens förslag: En särskild lag om avveckling av specialsjuk-
hus och vårdhem införs. Därigenom fastställs att specialsjukhus skall
vara avvecklade vid utgången av år 1997 och vårdhem vid utgången
av år 1999.

Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen föreslår genom en särskild lag
avveckling av specialsjukhuset till den 31 december 1997 och av vård-
hem till den 31 december 1999. Skälen till avveckling är bl.a. att vård
utan samtycke föreslås upphöra samt att alternativen inte medför stora
merkostnader för kommunerna. Föreslagen tidpunkt är balanserad mellan
att inte skapa merkostnader för kommunerna och att ändå påskynda av-
vecklingen. Vissa vårdhem bör enligt förslaget få omvandlas till sär-
skilda boendeformer för äldre enligt SoL.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i den mån de kommenterar
det positiva till att slutgiltigt avveckla vårdhemmen och specialsjuk-
husen. Det som diskuteras är tidpunkten för avveckling och i viss mån
alternativet att omvandla vissa vårdhem till äldreboende. Flera remiss-
instanser däribland Stockholms kommun, Skövde kommun, Östersunds
kommun och landstinget i Stockholms län stöder aktivt den föreslagna
avvecklingstidpunkten. Andra, såsom Landstingsförbundet, väljer att inte
göra några invändningar mot den föreslagna tidpunkten. Avvikande upp-
fattning presenteras av Nässjö kommun och Svenska Kommunförbundet
som förespråkar utgången av år 2002 istället. Även Skellefteå kommun
torde önska en senare tidpunkt för avveckling men presenterar inget
alternativ. Riksförbundet FUB säger sig inte finna skäl att lämna sin
tidigare ståndpunkt om slutlig avveckling vid utgången av år 1998.

Skälen för regeringens förslag:

Slutgiltig avveckling av vårdhem och specialsjukhus

Som tidigare nämnts föreslog Handikapputredningen i sitt betänkande
(SOU 1991:46) att alla vårdhem och specialsjukhus borde vara avveckla-
de senast den 1 januari 1998. I 6 § införandelagen till LSS föreskrevs
istället att landsting och kommuner gemensamt skulle planera för av-
veckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem och att avvecklings-

22

planer skulle upprättas och lämnas in till Socialstyrelsen senast den
31 december 1994.

Socialstyrelsen har till regeringen framfört att den anser att en slutgiltig
tidpunkt för vårdhemmens avveckling skall fastställas. Skälen är att så få
personer kommer att bo på vårdhem, att de i allmänhet har låg standard
samt att förslag om upphörande av tvång kommer att läggas.

I dag bor ca 950 personer fortfarande på 52 institutioner. Av dessa är
endast de som vistas på specialsjukhuset inskrivna för vård utan sam-
tycke. Enligt de planer för avveckling som finns kommer det vid utgång-
en av år 1999 att finnas 19 institutioner där 318 personer bor. För 190
personer vid 12 vårdhem är framtiden därefter oviss då det saknas av-
vecklingsplaner. Vid tre av dessa vårdhem har huvudmannen deklarerat
att man inte har för avsikt att avveckla institutionen.

Det enda kvarvarande specialsjukhuset, Salberga sjukhus i Sala, skall
enligt en beslutad avvecklingsplan vara avvecklat vid utgången av år
1997.

Enligt 8 § införandelagen till LSS skall landstingen vara huvudmän för
vårdhemmen om inte landstinget kommer överens med en kommun om
något annat. I de fallen sådan överenskommelse görs kan kommunerna
kompenseras ekonomiskt på så sätt som sägs i 17 § LSS. De kvarvaran-
de vårdhemmen drivs i huvudsak i kommunal regi. Vid dessa vårdhem
vistas dock personer från stora delar av landet. En avveckling av ett
vårdhem kräver därför aktivt samarbete mellan kommunen och andra
huvudmän.

De huvudmän som är ansvariga för de alternativ som vanligen används
vid avveckling av vårdhemmen är kommunerna, främst genom LSS.
LSS bygger på bosättningsbegreppet vilket leder till att det i första hand
är den kommun där den enskilde är folkbokförd som skall erbjuda ett
alternativ till vårdhemmet eller specialsjukhuset. Inget hindrar dock att
den enskilde väljer att bosätta sig på någon annan plats. Någon remiss-
instans har uttryckt oro för tvister mellan kommuner om rätt folkbok-
föringsort. Det är dock inte kommunen som har att slutgiltigt fastställa
var en person skall vara folkbokförd.

Socialstyrelsen påpekar i sin rapport att alternativen till vårdhem inte
medför några betydande merkostnader relaterat till drift av vårdhemmen.
Ingen remissinstans har motsagt denna uppgift. Merkostnader anförs
enligt Socialstyrelsen inte heller som skäl för att inte avveckla vårdhem.
Det händer dock att kommuner uttrycker oro för att en oproportionellt
stor grupp personer med utvecklingsstörning kan komma att bosätta sig
i deras kommun. I det sammanhanget vill regeringen uppmärksamma det
arbete som pågår inom regeringskansliet för att skapa kostnadsutjämning
mellan kommunerna för insatser enligt LSS. För närvarande pågår en
fältstudie utifrån vad som framfördes i Ds 1996:47 om utjämning av
kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS. Vidare har kommittén (Fi
1995:16) om uppföljning och utveckling av det nya utjämningssystemet
för kommuner och landsting givits tilläggsdirektiv (dir. 1997:32) för att
se om kostnader för insatser enligt LSS kan ingå i systemet för kommu-
nal kostnadsutjämning.

Prop. 1996/97:156

23

Socialstyrelsen konstaterar vidare i sin rapport att de personer som flyt-
tar från vårdhem ofta har mer omfattande funktionshinder än de som bor
kvar. Detsamma gäller för dem som bor på vårdhem med avvecklings-
plan i relation till dem som bor på vårdhem utan avvecklingsplan. Så-
ledes saknas skäl att tro att anledningen till att vissa personer bor kvar
på vårdhem är att de har mer omfattande behov än andra.

Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det finns starka skäl
för att fastslå ett datum för den slutgiltiga avvecklingen av vårdhemmen
och specialsjukhusen. En grundläggande orsak är att det i denna proposi-
tion läggs fram förslag om upphörande av vård utan samtycke enbart
baserad på utvecklingsstörning. Som tidigare påpekats var det enda
skälet till att inte fastställa ett datum för slutgiltig avveckling vid in-
förandet av LSS att reglerna om vård utan samtycke skulle behållas
övergångsvis.

I det sammanhanget bör nämnas att riksdagen i samband med behand-
lingen av prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktions-
hindrade gjorde följande tillkännagivande (bet. 1992/93:SoU 19). "I vissa
fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet väl fungerande vårdhem
för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboen-
de. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar
utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför uti-
från varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta
ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift." Utskottet utveck-
lade inte närmare vad som avsågs med ett litet väl fungerande vårdhem.

Regeringen konstaterar att uttalandet i och för sig inte motsäger att
vårdhemmen skall avvecklas utan snarare avser att diskutera formerna
for avveckling. Resonemanget utgår dock i från en något äldre vårdtanke
än de principer som lagstiftningen numera bygger på. Precis som alla
andra skall personer med utvecklingsstörning ha en egen bostad. De
flesta behöver då en bostad med särskild service for att ge dem stöd i
vardagen. I den mån personerna behöver vård skall de vända sig till hälso-
och sjukvården. Det kan påpekas att bostäder med särskild service en-
ligt LSS är sådana bostäder som kan omfattas av det kommunala sjuk-
vårdsansvaret i hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen anser därför inte
att riksdagens tillkännagivande bör föranleda några särskilda åtgärder i
denna proposition.

Beslutet att avveckla vårdhemmen och specialsjukhusen har riksdagen
redan fattat i samband med införandet av LSS. Att detta beslut skall
fullföljas har bekräftats senast i proposition 1994/95:100, bil. 6 som
riksdagen har godkänt (bet. 1994/95:SoU15). Det angelägna är nu att
slutföra denna avveckling inom en rimlig tid. För merparten av dem som
bor på vårdhem kommer den pågående och planerade avvecklingen att
betyda att de kan få en bostad före sekelskiftet. För ett litet antal per-
soner blir detta inte en realitet. Med detta förslag kommer avvecklingen
att tidigareläggas ett år for ca 60 personer. Viktigare är dock att det for
ca 190 personer verkligen sker en avveckling av vårdhemmet.

Erfarenheter som finns av vårdhemsavveckling visar bl.a. att det under-
lättar att ha ett sista datum for avvecklingen fastställt. Det framförs ock-

Prop. 1996/97:156

24

så i remissvaren av Östersunds kommun med erfarenheter av vårdhems- Prop. 1996/97:156
avvecklingen i Jämtland vilken slutfördes i mars 1992.

Genomförandet av avvecklingen

Genom att införa en särskild lag om avveckling av vårdhem och special-
sjukhus kan en definitiv sluttidpunkt för när dessa institutioner skall vara
avvecklade fastställas. Därigenom fastställs att dessa institutioner inte får
användas for sitt nuvarande ändamål efter denna tidpunkt. De kan då
heller inte längre tillgodose behov av insatsen bostad med särskild ser-
vice enligt LSS. Frågan är då vilken sluttidpunkt som kan anses lämplig.

Socialstyrelsen framför i sin rapport att tidpunkten for slutgiltig av-
veckling av vårdhem bör ligga så nära i tiden att huvudmännen börjar
förberedelser för en planerad avveckling i den mån de inte redan gjort
det. Denna tidpunkt bör därför inte ligga längre bort än fem år. Enligt
Socialstyrelsen talar mycket för att den 31 december 1999 är en lämplig
tidpunkt.

Remissinstanserna är till övervägande del positiva till denna tidpunkt.
Två av remissinstanserna, Svenska Kommunförbundet och Nässjö kom-
mun, förordar att hela den av Socialstyrelsen förespråkade tiden på fem
år skall användas.

Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att ett fastställande av
slutdatum måste ligga inom en relativt snar framtid for att påskynda
planering och genomförande av avvecklingen. Vidare måste det ges reell
tid för att på ett för den enskilde vårdhemsboende gott sätt kunna ge-
nomföra avvecklingen. För flertalet av de personer som idag vistas på
vårdhem finns planer for att genomföra avvecklingen före sekelskiftet.

Det är klart att hänsyn skall tas till de praktiska förutsättningarna for
att avveckla de kvarvarande vårdhemmen. De omfattande och goda er-
farenheter som finns om avveckling torde dock betyda att planering och
genomförande kan göras på relativt kort tid. De huvudmän som behöver
lägga ner ett mer omfattande arbete med avvecklingen har i regel under-
låtit att tidigare genomföra i lag fastställd planering. Regering anser
därför, precis som Socialstyrelsen, att den 31 december 1999 är en
lämplig sluttidpunkt for avveckling av vårdhem för personer med ut-
vecklingsstörning. Det bör därför fastställas genom den lag om avveck-
ling som föreslås.

Förutsättningarna är något annorlunda för specialsjukhuset. Det finns
endast ett sådant kvar, Salberga i Sala. Huvudman för Salberga är lands-
tinget i Västmanlands län. Landstinget har för Socialstyrelsen presenterat
en avvecklingsplan för specialsjukhuset som innebär att det skall vara
avvecklat vid utgången av år 1997. Då det nu förslås att de gamla reg-
lerna om vård oberoende av samtycke skall upphöra finns det ingen
anledning att efter 1997 ha kvar något specialsjukhus.

Socialstyrelsen föreslår i sin rapport att vissa vårdhem skall få fortleva
som institutioner för äldre. Förslaget får stöd av några remissinstanser
som Svenska Kommunförbundet och Göteborgs kommun. FUB påpekar

25

att förslaget strider mot Socialstyrelsens egna slutsatser att ingen kan
vara för gammal för att med goda behållning flytta från ett vårdhem.

Regeringen tar principiellt avstånd från inrättandet av nya institutioner
för personer med utvecklingsstörning. På de institutioner där det vistas
personer vars ålder betydligt överstiger folkpensionsåldem kan det dock
finnas skäl att ta hänsyn till deras vilja att inte behöva flytta. Den fort-
satta driften av en sådan institution kan dock inte ske i form av vård-
hem, eftersom dessa skall avvecklas. Det blir i stället fråga om särskilda
boendeformer för äldre. De personer som berörs måste givetvis under-
rättas om denna förändring och de bör även erbjudas reella alternativ till
sådan vård i form av andra insatser enligt LSS. Om det vid samma in-
stitution bor personer vars ålder endast obetydligt överstiger folkpen-
sionsåldem skall de dock erbjudas bostad med särskild service.

Regeringen vill också uppmärksamma de kommuner som genomför
förändringar av ovan nämnda slag på det ansvar man därmed åtar sig.
Alla som väljer att bo kvar på vårdhemmet för att de vill bo där åter-
stoden av sitt liv måste i så fall få göra det. I den mån kommunen avser
att låta även andra personer än dem som för närvarande bor på vårdhem-
met flytta dit i framtiden för att erhålla äldreomsorg kan denna vård inte
vara speciellt riktad till personer med utvecklingsstörning.

Socialstyrelsen följer idag utvecklingen vid vårdhemmen såväl avseen-
de drift som avvecklingen. I enlighet med sitt ansvar för tillsynen över
vårdhemmen bör Socialstyrelsen även i fortsättningen i samverkan med
berörda länsstyrelser följa avvecklingen av vårdhemmen. Socialstyrelsen
har förklarat att den före den 1 januari 1998 kommer att göra en bedöm-
ning av alternativa boendeformer för dem som i dag bor på vårdhem.
Denna kommer särskilt att inriktas på de vårdhem som ännu inte inkom-
mit med avvecklingsplaner och möjligheten att konvertera vårdhem till
annan boendeform skall då beaktas. Bedömningen kommer att utgå från
bestämmelserna i LSS och SoL.

Prop. 1996/97:156

Bosättning efter avvecklingen

Långa institutionsvistelser vid centrala institutioner kan leda till att vissa
personer vill stanna kvar på orten för institutionen efter avslutad vård.
Denna fråga behandlades bl.a. i regeringens proposition 1994/95:77 om
vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvaret för insatser
enligt LSS, där man föreslog en tillfällig lösning. En reglering av detta
förhållande måste ta sin utgång i det faktum att alla skall ha rätt att
bosätta sig var de vill i landet. Dagens regler om rätt till förhandsbesked
enligt LSS och rätten för vissa grupper att ansöka om insatser enligt SoL
i en annan kommun än den där man är bosatt, som föreslås i proposition
1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen, bygger på denna princip.
Denna frihet betyder dock inte att hemkommunen kan frånsäga sig ett
ansvar för den enskilde under institutionsvistelsen och inte heller under
avvecklingstiden. Kommunen skall bl.a. planera för den enskildes nya
bostad och stöd och service.

26

Det slutgiltiga valet av bostadsort beror förstås på den enskildes val. Prop. 1996/97:156
Det finns en risk för att vissa kommuner kommer att ha betydligt högre
kostnader för insatser enligt LSS än andra. Regeringen är medveten om
denna fara. Som tidigare påpekats pågår ett arbete i regeringskansliet för
att tillskapa faktorer relaterade till LSS i det kommunala kostnadsutjäm-
ningssystemet.

6 Kostnader och uppföljning

Socialstyrelsens rapport visar att ett beslut om slutgiltig avveckling av
vårdhem inte påför kommunerna några direkta kostnader. Den av kom-
munerna beräknade altemativkostnaden överensstämmer i stort med
kostnaderna för vårdhemmen. Det är inte heller ett nytt åtagande för
kommunerna utan en reglering av redan beslutade åligganden för dem.
Staten påför således inte kommunerna några extra kostnader med det
framförda förslaget. Vårdhemmen har också funnits med i underlaget för
den skatteväxling som skett till följd av införandet av LSS.

Vård vid specialsjukhus är ett ansvar för landstingen. Detsamma gäller
för vård enligt LRV. När personer överförs från specialsjukhus till vård
enligt LRV medför det således ingen skillnad i ansvaret för kostnaderna.
Det torde heller inte betyda några skillnader i kostnaderna för vården.
För dem som kan komma att skrivas ut från specialsjukhus övergår dock
kostnadsansvaret från landstinget till kommunen. Det rör dock ett fåtal
personer och är egentligen inget nytt ansvar för kommunen. Ett problem
i det sammanhanget är att man i vissa fall underlåtit att beakta dem som
vistas på Salberga vid den genomförda skatteväxlingen.

Personer kan komma att vilja bo kvar på den ort där de länge varit in-
tagna på en institution. Sala kommun har föreslagit att i de fall en per-
son som vistas på Salberga skulle vilja bosätta sig i Sala skall den kom-
mun där man senast var folkbokförd betala den nya kommunen under
flera år. Liknande förslag har framförts i andra sammanhang, senast vid
omarbetningen av rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen, utan att
sådan lagstiftning blivit aktuell. Regeringen anser inte att förslagen i
denna proposition föranleder någon särskild lösning av denna fråga för
den nu aktuella gruppen.

Förslaget kommer också att påverka vissa statliga kostnader. I viss
mån kan det komma att avlasta kommunerna vissa kostnader. De som
med folkpension flyttar från institution till egen bostad får rätt till sär-
skilt bostadstillägg. Vissa personer kan också komma att bli berättigade
till statlig assistansersättning. Av förarbetena till LSS framgår att assi-
stansersättning kan vara ett alternativ till att bo på institution. De som
bor på institution idag kan också vara berättigade till handikappersätt-
ning i form av daghandikappersättning. Då de flyttar till egen bostad
kommer de att förlora rätten till sådan ersättning. De kan då istället få
rätt till handikappersättning i vanlig ordning. För den som bor i en bo-
stad med särskild service är dock de behov som ligger till grund för rätt

27

till handikappersättning i regel tillgodosedda genom boendet, men där- Prop. 1996/97:156
emot kan daghandikappersättning beviljas.

De kostnadseffekter som kan uppstå för statens del till följd av att ett
slutdatum sätts för vårdhemsavvecklingen berör i första hand eventuell
statlig assistansersättning för den som i dag bor vid vårdhem där av-
vecklingsplan saknas. Kostnaderna för sådan ersättning har beräknats
och uppskattas till 4 miljoner kronor från år 1999. Dessa skall finan-
sieras inom utgiftsområde 9.

Flera remissinstanser som t.ex. Riksrevisionsverket och Stockholms
läns landsting påpekar behovet av en aktiv och effektiv uppföljning vid
en lagändring som den nu aktuella. Någon kommun och Svenska Kom-
munförbundet anser dock att någon särskild uppföljning inte skall vara
nödvändig utan att detta skall ske inom ramen för Socialstyrelsens ordi-
narie arbete.

Flera centrala myndigheter berörs av de förslag som framförs i denna
proposition. Alla dessa har att inom sina respektive områden svara för
uppföljning och utvärdering. En särskilt viktig roll får dock Socialstyrel-
sen som bör samordna erfarenheterna från andra myndigheter. Det år
dock inte aktuellt att nu ge Socialstyrelsen något särskilt uppdrag med
anledning av de framförda förslagen utan arbetet bör ske inom ramen för
det normala uppföljningsarbetet. Även utvecklingen av kostnaderna för
den statliga assistansersättningen med anledning av förslagen i denna
proposition bör följas upp.

7 Författningskommentarer

7.1 Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem

1 §

I denna paragraf anges när avvecklingen av specialsjukhus och vårdhem
senast skall vara genomförd.

Paragrafen reglerar vad som skall ske vid avvecklingen av specialsjuk-
hus med dem som är intagna där på grund av domstols dom enligt 31
kap. 3 § brottsbalken. Att dessa patienter skall överföras till rättspsy-
kiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har redan behandlats i
avsnitt 5.2.

Vård i specialsjukhus behöver inte omprövas efter viss tid så som är
fallet med rättspsykiatrisk vård. Om det begärs skall dock frågan om
utskrivning prövas av länsrätten. Sedan patienten överförts till rättspsyki-
atrisk vård gäller reglerna om anmälan och omprövning av vården enligt
16 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV. För att det inte
skall råda någon osäkerhet om när en första anmälan till länsrätten skall
göras föreskrivs det här att detta skall ske senast den 30 april 1998.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

28

3 §                                                                  Prop. 1996/97:156

Denna bestämmelse, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
reglerar vad som skall ske med patienter som har beretts vård i special-
sjukhus under tid då de varit intagna på kriminalvårdsanstalt. Dessa
patienter skall, så som tidigare anförts i avsnitt 5.2, anses intagna för
rättspsykiatrisk vård enligt 4 § LRV utan särskild utskrivningsprövning.

För patienter som vårdas med stöd av 4 § LRV gäller att behovet av
rättspsykiatrisk vård skall övervägas fortlöpande och upphöra senast då
patienten i fråga friges från kriminalvårdsanstalten. Om det fortfarande
skulle föreligga ett vårdbehov vid ffigivningstidpunkten kan vården över-
gå till psykiatrisk tvångsvård enligt 14 § lagen (1991:1128) om psykia-
trisk tvångsvård, LPT.

Av denna paragraf framgår att för patienter som vårdas på specialsjuk-
hus p.g.a. domstols dom eller efter överlämnande från kriminalvården
skall beslut om försöksutskrivning, tillstånd att vistas på egen hand utan-
för sjukhusområdet samt särskilda föreskrifter eller förordnande om
tillsyn som meddelats enligt 39 § lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda, gamla omsorgslagen, anses som
motsvarande beslut enligt LRV sedan patienten i fråga har överförts till
sådan vård.

Beroende på om den som ges rättspsykiatrisk vård har överlämnats till
sådan vård genom domstols dom eller av kriminalvården är det antingen
10 eller 11 § LRV som är tillämplig på beslut om försöksutskrivning
m.m. I 11 § LRV finns en hänvisning till 25 § LPT som bl.a. innehåller
regler om särskilda villkor m.m. Bestämmelsen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.

I denna paragraf, som utformats som Lagrådet föreslagit, regleras vad
som skall ske med övriga personer som vårdas på specialsjukhus eller
vårdhem med stöd av 35 § gamla omsorgslagen, när avveckling sker.
Dessa patienter skall undersökas av legitimerad läkare som får bedöma
om s.k. vårdintyg enligt 4 § LPT kan utfärdas. Av ett sådant intyg skall
det framgå att det finns sannolika skäl for att förutsättningarna for
tvångsvård är uppfyllda. Om den undersökande läkaren gör den bedöm-
ningen att det finns förutsättningar för att utfärda ett vårdintyg beträffan-
de en patient skall sådant utfärdas och han eller hon får sedan överläm-
nas till en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk tvångsvård. Därefter får
chefsöverläkaren vid enheten besluta om intagning for tvångsvård enligt
6 § LPT.

Eftersom även patienter som är forsöksutskrivna enligt 39 § gamla om-
sorgslagen är intagna för vård skall ett vårdintyg utfärdas också för en
sådan patient. Det framgår av prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångs-
vård m.m. att man kan besluta om fortsatt tvångsvård enligt LPT även
om patienten får vistas utanför vårdinrättningen. Den läkare, som be-

29

slutar om intagning för tvångsvård av en patient som är försöksut- Prop. 1996/97:156
skriven, får också bedöma om patienten skall ges tillstånd att vistas
utanför sjukvårdsinrättningen enligt 25 § LPT.

Om det inte föreligger förutsättningar för vård enligt LPT skall patien-
ten skrivas ut och i stället, om det behövs, erbjudas insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, eller
socialtjänstlagen (1980:620).

I bestämmelsen regleras vad som skall gälla för eventuella mål enligt
gamla omsorgslagen som ännu inte är avgjorda när avveckling sker av
det specialsjukhus eller det vårdhem där patienten i fråga vistas.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1652) om
ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Ändringen i andra stycket innebär att möjligheten till nyintagning av
patienter i specialsjukhus eller vårdhem avskaffas helt från och med den
1 november 1997. Den nya rättshjälpslagen (1996:1619) som utfärdades
i december 1996 träder i kraft den 1 december 1997. Den har föranlett
en del följdändringar bl.a. i lagen om införande av lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade. Eftersom någon nyinskrivning i
vårdhem eller specialsjukhus inte får förekomma efter den 1 november
1997 bör emellertid bestämmelsen i tredje stycket om offentligt biträde
ändras så att den endast gäller för mål om utskrivning. För tiden före
den 1 december 1997 gäller reglerna om offentligt biträde i den gamla
rättshjälpslagen (1972:429).

7.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

20 kap. 7 §

Ändringen föranleds av att nyintagning för vård i specialsjukhus eller
vårdhem inte får förekomma efter den 1 november 1997 och därmed kan
inte heller åtalsunderlåtelse meddelas på den grunden att sådan vård
kommer till stånd.

7.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)

20 §

Ändringen föranleds av att det efter den 31 december 1997 inte kommer

att finnas någon som är intagen för vård på specialsjukhus.

30

7.5 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)

12 kap. 3 §

Ändringen föranleds av att nyintagning för vård enligt 35 § inte får ske
efter den 1 november 1997. Eftersom vård enligt 35 § gamla omsorgs-
lagen dock kan förekomma ända fram till dess att avveckling skett av
den institution där patienten i fråga vårdas, har övergångsbestämmelsen
utformats så att den möjlighet att meddela föreskrifter som regeringen
har beträffande utlänning som tagits om hand enligt 35 § gamla om-
sorgslagen gäller även efter den 1 november 1997.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister

Ändringen föranleds av att nyintagning för vård i specialsjukhus och
vårdhem inte får förekomma efter den 1 november 1997 och att både
specialsjukhus och vårdhem skall avvecklas. Av övergångsbestämmelser-
na följer emellertid att de restriktioner som gäller för registrering av
uppgift om att någon fått vård enligt omsorgslagen skall gälla även i
fortsättningen.

Prop. 1996/97:156

31

Regeringsuppdragen

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

SOCIALDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 4

1992-02-06

S91/2381/H

S91/6225/H

Socialstyrelsen

106 30 STOCKHOLM

Uppdrag angående tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda
personer och frågor kring psykiskt utvecklingsstörda lagöverträdare

1.

Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. innehåller inte som 1967 års omsorgslag regler om vård på vård-
hem eller specialsjukhus. Utgångspunkten vid lagens tillkomst var att
kvarvarande vårdhem och specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda
skulle avvecklas. Genom lagen (1985:569) om införande av lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
behölls dock - i avvaktan på ny lagstiftning om tvångsvård for psykiskt
störda - vissa regler om vård oberoende av samtycke på vårdhem och
specialsjukhus.

I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m., bedömde
emellertid föredragande statsrådet att övergångsreglerna i införandelagen
om tvångsvård då inte kunde avskaffas till följd av den föreslagna nya
psykiatriska vårdlagstiftningen. Den tidigare inriktningen mot att upp-
häva tvångsbestämmelserna angavs emellertid ligga fast. Vidare angavs
att socialstyrelsen borde ges i uppdrag att följa tillämpningen av över-
gångsreglerna om tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda och att
senast inom två år redovisa gjorda erfarenheter (1990/91 SoU13,
rskr. 1990/91:329).

1989 års handikapputredning har i betänkandet (SOU 1991:46) Handi-
kapp, Välfärd, Rättvisa föreslagit att tvångsomhändertagande på grund
av utvecklingsstördning avskaffas i samband med att en ny lag om sär-
skilt stöd och service till vissa funktionshindrade träder i kraft. Vidare
lämnas förslag om en tidpunkt då vårdhem och specialsjukhus inte
längre skall finnas.

2.

Genom lagen (1991:1138) om ändring i brottsbalken avskaffades fr.o.m.
den 1 januari 1992 möjligheten att enligt 1967 års omsorgslag överlämna

en lagöverträdare som är psykiskt utvecklingsstörd till vård i specialsjuk-
hus.

Den nya regleringen i brottsbalken innebär vidare att påföljden över-
lämnande till rättspsykiatrisk vård kan tillämpas på lagöverträdare som
är psykiskt utvecklingsstörda, om den psykiska störningen är allvarlig
och kriterierna i övrigt för rättspsykiatrisk vård föreligger.

Vidare får åklagare fr.o.m. den 1 januari 1992 enligt lagen (1991:1139)
om ändring i rättegångsbalken, under vissa i lagen angivna förutsätt-
ningar, besluta att underlåta åtal för brott som begåtts av psykiskt ut-
vecklingsstörda personer. En förutsättning härför är att psykiatrisk vård
eller vård i specialsjukhus eller vårdhem för vuxna enligt 35 § 1967 års
omsorgslag eller särskilda omsorger enligt 1985 års omsorgslag kommer
till stånd.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Med hänvisning till ovan under 1. nämnda förhållanden uppdrar rege-
ringen åt Socialstyrelsen att kartlägga omfattningen av nuvarande tvångs-
vård på vårdhem och specialsjukhus av psykiskt utvecklingsstörda per-
soner och att belysa på vilket sätt de verksamhetsansvariga huvudmän-
nen bör anordna alternativa verksamheter för personer som tvångsvårdas
på vårdhem eller i specialsjukhus. Det bör härvid ankomma på Social-
styrelsen, att inom ramen för sin tillsynsfunktion, initiera diskussioner
med huvudmännen om principer och inriktning för sådana verksamheter.
Socialstyrelsen bör även överväga om det är lämpligt att utfärda all-
männa råd som vägledning för huvudmännen i deras planering av sådana
verksamheter.

Regeringen uppdrar vidare åt Socialstyrelsen att mot bakgrund av de
nya bestämmelserna om överlämnande till rättspsykiatrisk vård bedöma
den framtida omfattningen av sådan vård för personer som är psykiskt
utvecklingsstörda, att belysa hur sådan vård för psykiskt utvecklings-
störda personer bör vara utformad samt att - om så bedöms lämpligt -
initiera diskussion mellan berörda huvudmän om samverkan beträffande
sådan vård.

Regeringen uppdrar slutligen åt Socialstyrelsen att utreda konsekven-
serna för omsorgsverksamheten av att åtal får underlåtas om särskilda
omsorger enligt 1985 års omsorgslag kommer till stånd. I denna del bör
uppdraget samordnas med vad som ovan sägs om alternativa verksam-
heter till tvångsvård på vårdhem och i specialsjukhus.

Uppdraget skall i sin helhet genomföras i samråd med Landstingsför-
bundet och Svenska kommunförbundet. Socialstyrelsen skall också sam-
råda med berörda myndigheter och organisationer.

Socialstyrelsen skall före den 1 maj 1992 till regeringen redovisa om-
fattningen av tvångsvård av psykiskt utvecklingsstörda personer och, mot
bakgrund av handikapputredningens förslag i fråga om tvångsvård, be-
döma när förutsättningar kan finnas för att avskaffa sådan vård.

I övrigt bör uppdraget redovisas på det sätt som Socialstyrelsen finner
lämpligt.

Uppdraget bör i sin helhet vara avslutat senast den 31 december 1992.

33

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

På regeringens vägnar

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Bengt Westerberg

Carl Leczinsky

Kopia till

Justitiedepartementet

Rättsmedicinalverket

Landstingsförbundet

Svenska kommunförbundet

34

SOCIALDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 2

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

1993-05-27

S93/4696/H

Socialstyrelsen

106 30 STOCKHOLM

Kompletterande uppdrag angående tvångsvård av utvecklingsstörda
personer och frågor kring utvecklingsstörda lagöverträdare

Regeringen uppdrog den 6 februari 1992 till Socialstyrelsen att kartlägga
omfattningen av tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus av utveck-
lingsstörda personer, att belysa på vilket sätt de verksamhetsansvariga
huvudmännen bör anordna alternativa verksamheter för personer som
tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus, att bedöma vissa frågor
om rättspsykiatrisk vård av utvecklingsstörda personer samt att utreda
konsekvenserna för omsorgsverksamheten av att åtal får underlåtas om
särskilda omsorger enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. kommer till stånd.

Socialstyrelsen redovisade till regeringen den 4 maj 1992 bl.a. att an-
talet utvecklingsstörda personer som tvångsvårdas i vårdhem har sjunkit
kraftigt under senare år och att utvecklingen varit mycket god avseende
möjligheter att finna alternativa vårdformer for utvecklingsstörda per-
soner som varit tvångsinskrivna. Socialstyrelsen bedömde att bestämmel-
serna om tvångsvård i lagen (1985:569) om införande av lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
bör finnas kvar ytterligare en tid.

I propositionen (prop. 1992/93:159) om stöd och service till vissa
funktionshindrade föreslås att bestämmelserna om vård oberoende av
samtycke för utvecklingsstörda personer skall finnas kvar under ytter-
ligare en tid. Föredraganden framhåller emellertid, att den tidigare in-
riktningen mot att upphäva bestämmelser om tvångsvård för utvecklings-
störda personer bör ligga fast. Riksdagen beslutade i enlighet med för-
slaget (bet. 1992/93:SoU 19, rskr. 1992/93:321).

Mot bakgrund av vad som framhålls om tvångsvård av utvecklings-
störda personer i propositionen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade, beslutar regeringen att utvidga regeringsuppdraget till Social-
styrelsen den 6 februari 1992 om tvångsvård m.m. enligt följande.

Socialstyrelsen skall fortlöpande följa hur omfattningen av tvångsvård
av utvecklingsstörda personer förändras.

Socialstyrelsen skall även följa utvecklingen av altnerativa lösningar
till sådan vård, både i Sverige och andra nordiska länder. Härvid bör for-

35

merna för samverkan mellan omsorgsverksamheten och andra huvud-
män, t.ex. den psykiatriska verksamheten och socialtjänsten, uppmärk-
sammas särskilt.

Socialstyrelsen skall också kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för
personer som före den 1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande
överlämnats till vård i specialsjukhus. Om så bedöms lämpligt skall
styrelsen initiera diskussioner med berörda huvudmän om tillhanda-
hållandet av sådan vård.

Utöver vad som sägs om rättspsykiatrisk vård i uppdraget den 6 feb-
ruari 1992, skall Socialstyrelsen bedöma omfattningen av psykiatrisk
tvångsvård av utvecklingsstörda personer samt belysa former för hur
sådan vård kan vara utformad.

Uppdraget skall genomföras i kontakt med Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, samt berörda myndigheter och organisa-
tioner. I frågor som avser utvecklingsstörda lagöverträdare skall Social-
styrelsen samråda med Kriminalvårdsstyrelsen.

Uppdraget bör i den del som avser omfattningen av tvångsvård redo-
visas fortlöpande och senast den 31 december varje år t.o.m. år 1995.
Det bör i sin helhet och slutligt redovisas senast den 31 december 1996.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Carl Leczinsky

Kopia till

Justitiedepartementet
Kriminalvårdsstyrelsen

Rättsmedicinalverket
Landstingsförbundet
Svenska kommunförbundet
Riksförbundet FUB

36

SOCIALDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 3

1993-05-27          S93/255/H

S93/2990/H

S93/3121/H

S93/4142/H

(delvis)

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Socialstyrelsen

106 30 STOCKHOLM

Uppdrag att beskriva, följa upp och utvärdera handikappreformen

Med anledning av regeringens proposition om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 1992/93:159) har riksdagen beslutat om förbätt-
rade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder
(bet. 1992/93:SoU 19, rskr. 1992/93:321).

Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer
med funktionshinder införs; lagen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade, LSS. Genom lagen ges bl.a. personer med utvecklings-
störning och personer med stora och varaktiga funktionshinder rätt till
stöd- och serviceinsatser. LSS träder i kraft den 1 januari 1994. Vid
samma tidpunkt upphör lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elev-
hem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Den nu-
varande verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. enligt omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning
och annat personligt stöd, successivt föras över till kommunerna. Över-
föringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995.

När det gäller frågan om avveckling av vårdhemmen instämmer social-
utskottet i sitt betänkande 1992/93 :SoU 19 i propositionens förslag, att
något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen
inte nu bör anges. Enligt utskottet bör större institutioner avvecklas.
Socialutskottet framhåller vidare: "I vissa fall kan dock, enligt utskottets
mening, ett litet väl fungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en
väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella
och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde in-
dividens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förut-
sättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om ned-
läggning eller fortsatt drift." Riksdagen beslutade att ge regeringen det
nu sagda till känna.

För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, service-
hus eller hos familj eller anhörig införs en ny statlig ersättning, s.k. assi-

37

stansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för
personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av per-
sonlig assistans under mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistans-
ersättning regleras i lagen om assistansersättning.

Genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL,
åläggs sjukvårdshuvudmännen en skyldighet att erbjuda invånarna habili-
tering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen
inom habilitering och rehabilitering samt inom hjälpmedelsförsörjningen
införs särskilda statliga stimulansbidrag för verksamheterna.

Riksdagens beslut innebär vidare att stödet till små och mindre kända
handikappgrupper skall byggas ut och samordnas. Inriktningen är att
tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer,
nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för
att dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser. Social-
styrelsen åläggs ett ansvar för särskilda informations- och uppföljnings-
insatser inom området.

Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) åläggs kommunerna en
skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för män-
niskor med funktionshinder och att bedriva uppsökande verksamhet.
Kommunerna får vidare ett ansvar för att planera sina insatser för funk-
tionshindrade.

Landstingens skyldighet att erbjuda bamdomsdöva, vuxendöva, döv-
blinda och hörselskadade personer tolktjänst för vardagstolkning slås fast
genom ett tillägg i HSL. 1 propositionen redovisas behovet av en succes-
siv utbyggnad av landstingens tolktjänst. För att underlätta utbyggnaden
av verksamheten införs ett statligt bidrag inom området.

De nu nämnda förändringarna skall gälla ff.o.m. den 1 januari 1994.

I propositionen framhålls vikten av att handikappreformen blir föremål
för en ingående uppföljning och utvärdering. För att skapa förutsättning-
ar för en kvalitativt sett god uppföljning och utvärdering har riksdagen
anvisat särskilda medel till Socialstyrelsen för ändamålet.

I propositionen uttalas vidare att en särskild kostnadsuppföljning av
handikappreformen skall genomföras under år 1995. Regeringen avser
att senare uppdra åt Socialstyrelsen att genomföra en sådan kostnadsupp-
följning.

Regeringen avser vidare att senare uppdra åt Socialstyrelsen och
Handikappinstitutet att fortlöpande följa upp och beskriva effekterna av
stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering respektive stimulans-
bidraget till hjälpmedelsförsörjningen.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att kontinuerligt och allsidigt be-
skriva, följa upp och utvärdera handikappreformen vad avser de olika
insatsernas innehåll, kvalitet, kostnader samt genomförande.

I uppdraget ingår att särskilt behandla följande frågeställningar.

1. Hur LSS tillämpas och hur tillämpningen utvecklas när det gäller att
bedöma vilka som ingår i lagens personkrets samt formerna för huvud-
männens beslut om personkretstillhörighet.

38

2. I vilken utsträckning assistansreformen innebär att svårt funktions-
hindrade tillförsäkras valfrihet och självbestämmande samt hur andra
näraliggande stödformer utvecklas till följd av assistansreformen. Över-
gången från personlig assistans enligt LSS till annat stöd enligt social-
tjänstlagen för personer som uppnår 65 års ålder skall ägnas särskild
uppmärksamhet. Vidare skall belysas hur samverkan mellan kommuner
och försäkringskassor i frågor om personlig assistans sker. Socialstyrel-
sen skall också redovisa hur beslut om beviljad personlig assistans för-
delar sig, både på central och regional nivå, mellan statlig assistans-
ersättning och personlig assistans enligt LSS.

3. Hur insatsen rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS ut-
vecklas samt hur insatsen förhåller sig till habil iterings- och rehabilite-
ringsinsatser enligt HSL.

4. Hur samverkan mellan kommuner och landsting samt mellan huvud-
männen, handikapporganisationerna och andra berörda organ bedrivs och
utvecklas när det gäller insatser och verksamheter enligt LSS.

5. Vilka effekter LSS får när det gäller service och stöd enligt annan
lagstiftning för personer som inte omfattas av LSS.

6. Hur överföringen av nuvarande omsorger enligt omsorgslagen
genomförs. I uppdraget ingår att redovisa sammanställningar av beslut
och planer om överföringen av huvudmannaskapet.

7. Hur och i vilken takt avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Mot
bakgrund av nyss nämnda tillkännagivande av riksdagen angående av-
vecklingen av vårdhemmen skall särskild uppmärksamhet ägnas frågan
om vilka prioriteringar huvudmännen gör vid beslut om avveckling av
vårdhem.

8. Hur habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt hälpmedels-
försörjningen utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtas inom
områdena inom ramen för handikappreformen. Som framhållits ovan
avses regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen och Handikappinstitutet att
följa effekterna av de särskilda stimulansbidragen för respektive verk-
samheter.

9. Hur instasema för små och mindre kända handikappgrupper utveck-
las vad gäller tillgången till stöd- och specialistresurser samt tillgång till
adekvat information.

10. Hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtas
inom ramen för handikappreformen. Socialstyrelsen skall redovisa hur
den i propositionen förutsedda utökningen av landstingens tolktjänst för
vardagstolkning fullgörs.

I uppdraget ingår vidare att kontinuerligt följa upp beslut av förvalt-
ningsdomstolar med anledning av överklaganden om insatser för särskilt
stöd och särskild service enligt 9 § LSS.

Det står Socialstyrelsen fritt att belysa även andra frågeställningar
under uppföljningen och utvärderingen av handikappreformen.

Uppdraget i den del som avser att följa upp och beskriva handikapp-
reformen skall redovisas för regeringen årligen senast den 1 oktober. En
första rapport skall således lämnas senast den 1 oktober 1994. Den del
av uppdraget som avser överföringen av huvudmannaskapet for nuvaran-

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

39

de omsorger enligt omsorgslagen (punkt 6) skall dock revovisas särskilt
genom delrapporter senast den 1 december 1993 respektive den 1 april
1994.

Den fortlöpande uppföljningen skall utgöra underlag för en samman-
fattande utvärdering av handikappreformen. En slutredovisning av upp-
draget, innefattandes en sammanfattande utvärdering av reformen, skall
lämnas till regeringen senast den 1 maj 1997.

Uppdraget skall genomföras i kontakt med Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Socialvetenskapliga forskningsrådet samt handi-
kapporganisationerna. Vad gäller den del av uppdraget som avser insat-
sen personlig assistans (punkt 2) skall samråd ske med Riksförsäkrings-
verket. I den del av uppdraget som gäller hjälpmedelsförsörjningen
(punkt 8) skall samråd ske med Handikappinstitutet.

På regeringens vägnar

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Bengt Westerberg

Håkan Ceder

Kopia till

Finansdepartementet/Ba

Utbildningsdepartementet

Socialvetenskapliga forskningsrådet
Svenska kommunförbundet

Landstingsförbundet

Handikappförbundens centralkommitté
De handikappades riksförbund
Synskadades riksförbund

Sveriges dövas riksförbund

40

SOCIALDEPARTEMENTET

REGERINGSBESLUT 3

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

1996-08-29

S96/5264/H

Socialstyrelsen

106 30 STOCKHOLM

Uppdrag angående fastställande av tidpunkt för slutgiltig avveckling
av vårdhem och specialsjukhus för utvecklingsstörda

Bakgrund

Insatserna till människor med utvecklingsstörning har under lång tid
varit särskilt ordnad på vårdhem och specialsjukhus. Synen på insatserna
har dock förändrats och med lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda togs steg mot de då nya principerna om
normalisering och integrering. När denna lag ersattes av lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgs-
lagen) fastslogs också i lag att vårdhemmen och specialsjukhusen skulle
avvecklas.

När riksdagen 1993 beslutade att ersätta 1985 års omsorgslag med
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
togs ytterligare steg mot avveckling av vårdhem och specialsjukhus.
Med den nya lagen förbjöds nyintagningar på vårdhem och specialsjuk-
hus som inte var relaterade till vård oberoende av samtycke.

Regeringen har senast i propositionen 1994/95:100 bil. 6 framhållit be-
tydelsen av att avvecklingen av vårdhemmen fullföljs.

Avvecklingen av vårdhemmen har sedan det första beslutet om avveck-
ling fortskridit. Som mest vistades mer än 14 000 personer på vårdhem
eller i specialsjukhus i Sverige. När riksdagen beslutade om LSS hade
denna grupp minskat till ca 4 000 personer. Enligt de senaste statistiska
uppgifterna vistats i dag ca 1 300 personer på sådana institutioner.

De avvecklingsplaner som enligt lagen (1993:388) om införande av
LSS skall vara upprättade visar att de flesta institutioner som finns kvar
kommer att vara avvecklade inom de närmaste åren. Det finns emellertid
en viss osäkerhet för en del av de kvarvarande vårdhemmen.

Frågan om att fastställa en tidpunkt för när vårdhemmen skall vara
slutgiltigt avvecklade behandlades redan i utredningsarbetet inför 1985
års omsorgslag. I propositionen 1984/85:176 om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. konstaterades dock att en total avveck-
ling av vårdhem för vuxna inte var praktiskt möjlig att genomföra förrän
på längre sikt. Handikapputredningen föreslog i sitt huvudbetänkande
(SOU 1991:46) Handikapp, Välfärd, Rättvisa att vårdhemmen skulle

41

slutgiltigt avvecklas senast den 1 januari 1998. I propositionen
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade avvisades
det förslaget med hänvisning till de övergångsregler om vård oberoende
av samtycke som bedömdes nödvändiga. I övrigt framförde föredragande
statsråd att avvecklingen borde påskyndas ytterligare.

Med anledning av de ovan nämnda övergångsreglerna om vård obe-
roende av samtycke uppdrog regeringen den 6 februari 1992 och i ett
kompletterande uppdrag den 27 maj 1993 åt Socialstyrelsen att utreda
omfattningen och den framtida utformningen av sådana insatser. Vidare
har Socialstyrelsen enligt uppdrag av den 27 maj 1993 att följa upp och
utvärdera handikappreformen. I detta ligger att följa hur och i vilken takt
avvecklingen av vårdhem genomförs.

Socialstyrelsen har i årsrapporten for 1995 om uppföljningen av handi-
kappreformen framfört ett förslag om att ett slutdatum for avvecklingen
av vårdhem och specialsjukhus bör fastställas. Som grund för detta för-
slag framförs att få personer kommer att bo på vårdhem, att vårdhem i
allmänhet innebär låg standard och att förslag kommer att framföras om
att bestämmelserna om tvångsomhändertagande bör upphöra.

Socialstyrelsens årsrapport innehåller dock ingen beskrivning av de
konsekvenser ett beslut om fastställande av tidpunkt för slutgiltig av-
veckling av vårdhem och specialsjukhus kan få. Det lämnas inget förslag
om när vårdhemmen skulle kunna vara slutgiltigt avvecklade.

Riksförbundet for utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna har i
olika sammanhang framfört krav på att Handikapputredningens förslag
om slutgiltig vårdhemsavveckling skall genomföras.

Mot denna bakgrund anser regeringen, för att få underlag till en sam-
lad bedömning, det angeläget att få belyst vilka ekonomiska och andra
konsekvenser ett beslut om slutgiltig avveckling av vårdhem och special-
sjukhus kan få.

Uppdraget

Regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att kartlägga och analysera konse-
kvenserna av ett fastställande av tidpunkt for en slutgiltig avveckling av
vårdhem och specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning. Kart-
läggningen och analysen skall utgå från alternativa tidpunkter for en
slutgiltig avveckling. Frågan skall behandlas brett och konsekvenserna
for alla berörda parter skall belysas. Med berörda parter avses såväl
personerna som vistas på institutioner och deras företrädare och anhöriga
som huvudmännen för institutionerna samt huvudmännen for de alterna-
tiv som måste erbjudas.

Socialstyrelsen skall i detta arbete särskilt beakta de ekonomiska kon-
sekvenser ett beslut om slutgiltig avveckling kan få for staten, landsting-
en och kommunerna.

Vidare skall särskilt beaktas vilka konsekvenser ett beslut kan få på
utformningen av de insatser som skall ersätta vårdhem och specialsjuk-
hus.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

42

Socialstyrelsen skall vidare redovisa om det finns några andra prak-
tiska problem förknippade med en slutgiltig avveckling av vårdhem och
specialsjukhus för personer med utvecklingsstörning.

Uppdraget skall redovisas tillsammans med slutredovisningen av de
nämnda regeringsuppdragen angående tvångsvård av utvecklingsstörda
och frågor kring utvecklingsstörda lagöverträdare senast den 1 november
1996.

Uppdraget skall genomföras i kontakt med Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisationer.

På regeringens vägnar

Margot Wallström

Lars Lööw

Prop. 1996/97:156

Bilaga 1

Kopia till

Inrikesdepartementet

Svenska kommunförbundet

Landstingsförbundet

Handikappförbundens samarbetsorgan

Riksföreningen autism

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna
De handikappades riksförbund

Handikappombudsmannen

43

Socialstyrelsens rapport

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967 års
omsorgslag och fastställande av tidpunkt för slutlig
avveckling av specialsjukhus och vårdhem för
utvecklingsstörda.

1. Regeringsuppdrag

Regeringen har 1992-02-06 samt 1993-05-27 givit Socialstyrelsen i upp-
drag att ange när förutsättningar finns för att avskaffa tvångsvård enligt
35 § i 1967 års omsorgslag. I augusti 1996 utvidgades uppdraget till att
även omfatta tidpunkt för avveckling av vårdhem för personer med ut-
vecklingsstörning.

I uppdragets första del har överläggningar förts i en särskilt tillsatt
referensgrupp med bl a representanter för Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisationer. För
att stödja och underlätta den successiva avvecklingen av Salberga spe-
cialsjukhus har Socialstyrelsen genomfört en rad planeringsdagar med
berörda kommuner och landsting.

I uppdraget ingår att:

• kartlägga omfattningen av vård oberoende av samtycke enligt 35 § i
1967 års omsorgslag, 1985 års införandelag samt LSS införandelag

• belysa på vilket sätt huvudmännen bör anordna vård och stödformer
som kan utgöra alternativ till vård oberoende av samtycke

• kartlägga hur vårdbehovet tillgodoses för personer som före den
1 januari 1992 med stöd av domstols förordnande överlämnats till
vård på specialsjukhus

• bedöma vissa frågor om rättspsykiatrisk vård av utvecklingsstörda
personer

• kartlägga hur många psykiskt utvecklingsstörda som dömts till rätts-
psykiatrisk vård som brottspåföljd samt att belysa lämplig utformning
av sådan vård

• bedöma omfattningen av psykiatrisk tvångsvård för utvecklingsstörda
personer samt att belysa hur sådan vård kan utformas

• utreda konsekvenserna för omsorgsverksamheten av åtalsunderlåtelse

• beskriva nordiska erfarenheter av omsorg för utvecklingsstörda lag-
överträdare m fl

Uppdragets andra del omfattar förslag till slutår för avveckling av
vårdhem för personer med utvecklingsstörning. I denna del skall kon-
sekvenserna för alla parter bearbetas liksom konsekvenserna för personer
som vistas på institutioner och deras företrädare, avlämnande och mot-
tagande huvudmän. Dessutom skall de ekonomiska konsekvenserna för
stat, landsting och kommuner belysas. Kartläggning och analys skall
baseras på alternativa tidpunkter för slutavveckling.

44

I uppdraget ingår att:

• beskriva omvårdnadsbehovet hos personer på vårdhem

• motivera varför man bör fastställa slutdatum

• beskriva hur avvecklingen genomförts till dags dato

• beskriva nuvarande avvecklingsplaner

• kartlägga de vårdhem som saknar avvecklingsplan

Uppdraget andra del har genomförts i kontakt med Svenska Kommun-
förbundet, Landstingsförbundet samt berörda myndigheter och organisa-
tioner ( Se bilaga 1).

Rapportens uppläggning

Uppdraget redovisas i denna rapport med ett samlat förslag till bort-
tagande av regler för vård utan samtycke samt förslag till slutpunkt för
avveckling av vårdhemmen. Rapporten är upplagd i två delar, där vård
utan samtycke behandlas för sig och vårdhemmen för sig. Sist redovisas
Socialstyrelsens samlade synpunkter och förslag till vissa lagändringar.

2. Tvångsvård av personer med psykisk utvecklingsstörning
och frågor kring lagöverträdare med psykisk
utvecklingsstörning

2.1 Bakgrund

Socialstyrelsen redovisade till regeringen 1992 05 04 att antalet utveck-
lingsstörda personer som tvångsvårdas i vårdhem hade minskat samtidigt
som alternativa vård- och boendeformer utvecklats starkt. Socialstyrelsen
bedömde dock att bestämmelserna om tvångsvård borde finnas kvar
ytterligare en tid. Bestämmelserna om tvångsvård finns kvar i lag
(1993:338) om införande av lagen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS) samtidigt som regeringen anger att den tidigare
inriktningen att upphäva bestämmelserna om tvångsvård ligger fast.

Omfattningen av vård oberoende av samtycke har redovisats i årsrap-
porter från Socialstyrelsens uppföljning av handikappreformen. Rege-
ringsuppdraget berör även vårdhemsavvecklingen som har dokumenterats
i underlags- och årsrapporter (se bilaga 2).

Faktaunderlag är hämtat från nedanstående delutredningar som genom-
förts på uppdrag av Socialstyrelsen.

• Juridiska konsekvenser av avveckling av Salberga specialsjukhus
(Göran Ewerlöf 1995)

•  Frågan om konvertering från vård i specialsjukhus eller vårdhem till
rättspsykiatrisk vård (Göran Ewerlöf 1995)

• En efterundersökning av de personer som skrivits ut från Salberga
specialsjukhus 1984-1994 (Agneta Kanold)

•  Utvecklingsstörda inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk
vård (Nency Nyström 1995)

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

45

• Boende for personer med utvecklingsstörning och psykisk störning -
en studie av hur konflikter och kriser hanteras i vardagssituationer
(Ingvar Sandling 1996)

•  Konsekvenserna av åtalseftergift för utvecklingsstörda (Nency
Nyström, publiceras i november 1996)

• Uppföljning av svagbegåvade vuxna med särskilt psykiatriskt vårdbe-
hov (Monica Björkman, publiceras i december 1996)

2.2 Rättsläget

Nyintagning på specialsjukhus eller vårdhem får inte ske i annat fall än
när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård gäller
enligt 7 § lag (1993:388) om införande av lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ in-
förandelagen till 1985 års omsorgslag. Denna lag hänvisar i sin tur till
35 § och därtill anslutande bestämmelser i 36-37 §§ och 39-54 §§ i
1967 års omsorgslag.

Utskrivning från specialsjukhus beslutas efter anmälan av chefsöver-
läkare av länsrätten i det län där sjukhuset är beläget. I den mån insats
enligt socialtjänstlagen eller LSS kan anses tillräcklig for patienten vid
Salberga sjukhus kan chefsöverläkaren begära hos länsrätten i Västman-
land att vården skall upphöra samt överlämna åt behörig kommun att
besluta om lämplig insats.

Finns förutsättningar för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall kan chefsöverläkaren besluta att vården skall upphöra
samt anmäla till socialnämnden i behörig kommun om behovet av så-
dan vård. Det är sedan nämndens sak att efter prövning ev gå vidare
med en ansökan till länsrätten om LVU/LVM insats.

Sedan lagen om psykiatrisk tvångsvård trädde i kraft 1 januari 1992
kan ingen person dömas till vård på specialsjukhus.

Om det finns ett akut behov av och förutsättningar för psykiatrisk
tvångsvård skall en leg. läkare vid Salberga specialsjukhus utfärda vård-
intyg och begära att patienten skall bli intagen för vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) inom ortens psykiatriska
vårdorganisation. Chefsöverläkaren vid den mottagande enheten bedömer
om vård enligt LPT kan komma till stånd. Eftersom avsikten är att den-
na lag skall tillämpas endast vid akut vårdbehov kan det bli aktuellt att
patienten efter begränsad vårdtid får återgå till lämplig vård.

Rättspsykiatrisk vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård kan komma
ifråga som påföljd för brott om person med utvecklingsstörning också
lider av en allvarlig psykisk störning och intagning på psykiatrisk vård-
inrättning anses påkallad. Allmän domstol beslutar om rättspsykiatrisk
vård. Personer som enligt äldre lag dömts till vård i specialsjukhus kan
inte på nytt dömas för samma brott till annan påföljd.

De rättsliga förutsättningarna och frågan om hur vård på specialsjukhus
skall kunna ersättas med rättspsykiatrisk vård när Salberga specialsjuk-
hus läggs ner belyses mer ingående i Göran Ewerlöfs bägge utredningar.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

46

De nordiska erfarenheterna från vård av utvecklingsstörda lagöver-
trädare har bl a belysts i samband med ett antal nordiska konferenser.
Problematiken är densamma i de nordiska länderna medan lösningarna
naturligtvis anpassas till de specifika förutsättningarna i varje land.
Övriga nordiska länder har kvar särbestämmelser för personer med ut-
vecklingsstörning som begår lagbrott eller där vård utan samtycke av
andra skäl anses vara nödvändigt.

2.3 Betalningsansvar

Bestämmelserna om specialsjukhus finns i lagen (1993:388) om införan-
de av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Av 8 § denna lag framgår att landstingen är huvudmän för specialsjuk-
hus och att huvudmannaskapet ej kan överföras till en kommun såsom är
fallet med vårdhemmen för utvecklingsstörda. Vårdkostnaden för per-
soner som är placerade på Salberga specialsjukhus åvilar således respek-
tive persons hemlandsting.

Kostnaden för insatser enligt LSS åvilar den kommun där den enskilde
är bosatt vilket i de flesta fall är folkbokföringskommunen. I stort sett
samtliga de personer som är inskrivna på Salberga och som bedöms
kunna flytta kommer att behöva stödinsatser i form av boende med sär-
skilt stöd m fl LSS insatser.

Övergången från vård i specialsjukhus till eget boende med särskilt
stöd innebär således i kostnadshänseende att kostnadsansvaret överförs
från den utflyttades hemlandsting till bosättningskommunen. Samma för-
hållande gäller efter avslutad vård för personer som omhändertagits för
vård enligt LPT eller LRV.

2.4 Antal personer som vårdas utan samtycke på specialsjukhus
eller vårdhem

Antalet personer som vårdats utan samtycke på specialsjukhus eller
vårdhem har minskat från 1 144 personer 1986 till 19 personer vid års-
skiftet 1995/96, varav 3 personer var försöksutskrivna. Antalet har
sjunkit kraftigt under de senaste åren som en direkt följd av omsorgs-
huvudmännens aktiva arbete med att se över och ompröva inskrivningar-
na under denna period. En av anledningarna till den omfattande och
snabba minskningen av antalet inskrivna är att många tidigare skrivits in
enbart för att de ej kunnat ge något samtycke till placeringen på vård-
hem. Inflyttningen har således ej varit föranledd av ett behov av tvångs-
insatser. Sådana inskrivningar har till största delen varit administrativa.

2.4.1 Personer på specialsjukhus

Salberga specialsjukhus är landets enda kvarvarande specialsjukhus. De
personer som i dag vårdas på Salberga är:

• personer med utvecklingsstörning som begått lagbrott

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

47

•  personer som överlämnats till vård på specialsjukhus efter att åklaga-
ren beslutat att underlåta åtal för brott samt

•  personer som skrivits in enligt 35 § i 1967 års omsorgslag samt inför-
andelagen till LSS

Enligt införandelagen till LSS skall landstingen och kommunerna ge-
mensamt planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vård-
hem. I Salbergas fall planeras avvecklingen vara avslutad senast den
31 december 1997.

Vid årsskiftet 1995/96 var 16 personer inskrivna på Salberga. Av dessa
16 hade 11 skrivits in med stöd av 37 §, fyra med stöd av 35 § och en
med stöd av 34 §. Under perioden 1985 - 1994 har 32 personer skrivits
in varav 11 tidigare vårdats på Salberga. Ansvariga för Salberga special-
sjukhus bedömer att 14 av de inskrivna under nuvarande förhållanden ej
kan skrivas ut från Salberga till eget boende eller boende enligt LSS. Av
dessa 14 bedöms 12 uppfylla nedan beskrivna krav för konvertering till
LRV.

2.4.2 Personer som skrivits ut från Salberga specialsjukhus 1984-94

De 56 personer som flyttat ut från Salberga specialsjukhus till integre-
rade boendeformer den senaste tioårsperioden har följts upp i en särskild
studie (Socialstyrelsen, Agneta Kanold 1995).

Sammanfattningsvis konstateras att 42 av de 56 aktuella personernas
situation har förbättrats genom att deras problematik minskat och att de
har funnit sig tillrätta i sin nya livssituation. Hälften av de som flyttat ut
från Salberga bodde vid undersökningstillfället i gruppbostad. Av dessa
hade alla utom en utvecklats positivt efter utflyttningen från Salberga.
Fjorton personer av totalt 56 har utvecklats negativt och fått försämrade
livsvillkor.

Faktorer som bidragit till en positiv utveckling är ändamålsenlig bostad
med personligt utformat stöd som ger trygghet i vardagen, kunnig per-
sonal som arbetar med strukturerade och målinriktade stödinsatser samt
inte minst stöd från anhöriga. Även psykologiskt stöd och samverkan
med psykiatrin är nyckelfaktorer som har avgörande betydelse för en
positiv utveckling.

Hinder för en positiv utveckling är avsaknad av fast bostad och/eller
problem med alkohol och psykiska svårigheter. Det stöd som dessa per-
soner fått har många gånger varit otillräckligt och dessutom satts in för
sent. Adekvata behandlingsformer mot missbruk och möjlighet till ett
adekvat omhändertagande under perioder har saknats i många fall.

Av de 56 hade 20 personer dömts till vård på specialsjukhus och av
dessa hade 10 återfallit i brott efter utskrivning. Flertalet av dessa har
fortsatt med samma slag av brottslighet som tidigare och flera har begått
upprepade brott. Brotten har i ett fall varit av grövre slag jämfört med
de som föranledde intagning på specialsjukhus men de flesta har mindre
grov brottslighet efter utskrivningen. Antalet vålds och sexualbrott har
minskat medan t ex fylleri, skadegörelse och stöld har ökat.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

48

2.4.3 Personer inskrivna på vårdhem med stöd av 35 §

Tre personer var inskrivna på vårdhem med stöd av § 35 andra kvartalet
1996. En av dessa bor på ett vårdhem som planeras att avvecklas under
1998. För resterande två förs diskussioner med länets psykiatriska verk-
samhet om en lösning efter det att möjligheterna till vård utan samtycke
upphört.

2.5 Utvecklingsstörda inom psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård

Socialstyrelsen har låtit utföra en kvantitativ och kvalitativ utvärdering
av utvecklingsstörda inom rättspsykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk
vård (Socialstyrelsen 1995)

2.5.1 Psykiatrisk tvångsvård

Inom den psykiatriska tvångsvården fanns under åren 1992/93 72 pa-
tienter som diagnosticerats som psykiskt utvecklingsstörda. Förhållande-
na för dessa patienter var i vissa avseenden mer positiva än för genom-
snittet av de tvångsvårdade, bl a hade de kortare vårdtider.

Däremot saknade många en adekvat diagnos vid intagning till tvångs-
vård. I vissa fall angavs endast psykisk utvecklingsstörning, vilket for-
mellt inte är en grund for tvångsvård enligt LPT. Tvångsåtgärder av
olika slag förekom också i större utsträckning. Behandlingsplaner upp-
rättades inte och behov av socialtjänst klarlades inte heller i samma
utsträckning som for andra patienter.

Behandlingsplanering för de utvecklingsstörda gjordes i större utsträck-
ning med närstående.

Den huvudsakliga vården bestod av psykofarmakabehandling kom-
binerat med utvecklat kontaktmannaskap. All eftervård gavs inom
öppenvårdspsykiatrin.

Det framkom önskemål från omsorgen i kontakterna med den psykia-
triska tvångsvården om ett samarbete samt möjligheter till temporär
återinskrivning. Trots uttryckliga önskemål förekommer inget samarbete
i form av kontinuerlig konsultation eller handledning. Omsorgens sam-
lade kunskap om begåvningshandikapp efterfrågades inte heller av psy-
kiatrin.

2.5.2 Rättspsykiatrisk vård

Inom den rättspsykiatriska vården fanns 1992-93 14 patienter med dia-
gnosen psykisk utvecklingsstörning. Även här var förhållandena i vissa
avseenden bättre för patienter med utvecklingsstörning än för övriga
patienter. Åtgärder mot patientens vilja förekom i mindre omfattning än
vad som var fallet för andra patienter. Behandlingsplaner upprättades på
ett tillfredsställande sätt och behov av sociala tjänster klarlades i samma
utsträckning som for övriga patienter. När behandlingsplaner upprättades

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

49

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

deltog närstående till de utvecklingsstörda i större utsträckning än vad
som var fallet för övriga patienter.

1 vissa avseenden var förhållandena däremot otillfredsställande. Många
yngre utvecklingsstörda män vårdades längre tid än andra. Generellt var
vårdtiderna för personer med utvecklingsstörning längre än för övriga
patienter.

Vården bestod också här i huvudsak av omvårdnad, psykofarmakabe-
handling och social träning. Antabusbehandling ingick också som medi-
cinsk behandling för några av missbrukarna. De flesta patienterna hade
daglig sysselsättning/arbete och i några enstaka fall även vuxenundervis-
ning. Hälften av patienterna hade haft psykologsamtal, alltifrån några få
samtal till mer omfattande psykoterapi. Samarbete med anhöriga var
sällsynt men förekom i något enstaka fall. Likaså var samarbetet med
omsorgen under behandlingstiden sporadiskt och gällde framförallt an-
sökningar om omsorger efter vårdtidens slut.

Av de 14 patienterna fick endast 4 eftervård och omhändertagande i
form av en bostad med särskilt kvalificerad personal och omfattande
personalresurser. Den aktuella kliniken bistod i dessa fall i regel med
utbildning, kontinuerlig konsultation och handledning. 1 vissa fall återin-
skrevs patienten temporärt på sjukhuset. De brott som dessa personer
hade begått var alltifrån rån till eldsanläggelse och mord. En majoritet,
nio personer, var tidigare dömda till vård.

Avslutningsvis kan konstateras att de personer som diagnosticerats
som psykiskt utvecklingsstörda sannolikt inkluderar flera olika grupper
med olika intellektuella och känslomässiga handikapp, medfödda eller
förvärvade på olika sätt. Den grupp utvecklingsstörda som sedan tidig
ålder hört till omsorgslagens personkrets finns både inom den psykia-
triska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Dessutom finns
också en grupp patienter som från tidig ålder inte bedömts som psykiskt
utvecklingsstörda, men som genom stora brister i uppväxtmiljön åsam-
kats en hämmad känslomässig och intellektuell utveckling.

2.6 Överväganden och slutsatser

Erfarenheterna från utflyttningen från specialsjukhus under senare år
visar att flertalet som skrivits ut till andra omsorgsformer får ett bättre
liv med minskad problematik och bättre levnadsförhållanden. Viktiga
faktorer som bidragit till detta är att boende- och vårdformer noga an-
passas till den enskilde personens behov och att han erbjuds ett om-
fattande professionellt och individuellt stöd. Det innebär att man från
kommunens sida undviker att tänka i färdiga “gruppbostadslösningar“
utan låter den enskildes personliga förutsättningar och behov styra bosta-
dens utformning och personalstödets karaktär.

I de kommuner som berörs av utflyttningen måste omfattande resurser
mobiliseras för att utveckla kompetens och innehåll samt för att finan-
siera de omfattande stödinsatser som i de flesta fall är en förutsättning
för att kunna erbjuda en god och säker omsorg. Många gånger är det
dessa och liknande praktiska problem som gör att fler kommuner tvekar

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

50

inför uppgiften att överta ansvaret. Kommunerna behöver samverka
sinsemellan för att utveckla bra och kvalificerade boende- och vårdalter-
nativ.

Erfarenheter från tidigare utflyttningar visar att det framförallt saknas
adekvata behandlingsformer mot missbruk och bristande möjlighet till
omhändertagande under kortare perioder. Ofta krävs också boendeformer
där utbildningsinsatser och stöd / handledning från psykiatrin kan erbju-
das. De beslutade förändringarna i ansvarsförhållanden angående lång-
varigt psykiskt störda gör att kommunerna måste skaffa sig kompetens i
psykiatrisk omvårdnad eftersom de enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen
har ansvar för hälso- och sjukvård upp till läkamivå för dem som bor i
särskilda boendeformer. Psykiatrin bör biträda med psykiaterinsatser vid
behov, vilket naturligtvis även omfattar utvecklingsstörda med en psy-
kisk störning.

Socialtjänstens personal behöver tillgång till kontinuerlig konsultation
och handledning från psykiatrin och de behöver omsorgens samlade
kunskaper om begåvningshandikappade.

Trots de övervägande positiva erfarenheterna av den pågående avveck-
lingen av vård på specialsjukhus visar det sig att det finns ett litet antal
personer som behöver fortsatt tvångsvård eller mer kvalificerade boende
och omsorgsformer än vad som normalt erbjuds i boende med särskilt
stöd.

Socialstyrelsen anser

•  att de personer som varit inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem
med stöd av 35 § i flertalet fall har fått ett bättre boende och omsorg
med stöd av socialtjänstlagen och LSS.

• att samarbetet mellan kommunernas hälso- och sjukvård, socialtjänst
och psykiatrin behöver förbättras nu när kommunerna fått ansvaret för
långvarigt psykiskt stördas boende och sysselsättning. Detta samarbete
bör också omfatta den personal som arbetar med utvecklingsstörda
personer även om primärvården kan svara för många av läkarinsatser-
na. Omsorgspersonal kan behöva konsultation och handledning av
psykiater. På samma sätt behöver psykiatrin stöd från socialtjänsten
när någon utvecklingsstörd person behöver psykiatriska vårdinsatser.

• att de möjligheter till vård utan samtycke som erbjuds med LVU,
LVM, LPT och LRV i många fall tillgodoser de behov av tvångsin-
satser som kan uppstå. I vissa fall kan även fängelse som brottspå-
följd bli aktuellt.

• att den pågående individuella planeringen för de personer som bor på
Salberga ger förutsättningar för att avveckla Salberga specialsjukhus
senast 1997 12 31

• att flera av de personer som nu är placerade på specialsjukhus med
stöd av 35 § och/eller 37 § ej kommer att kunna skrivas ut till LSS-
boende före utgången av 1997. Flertalet av dessa personer har för-
utom utvecklingsstörningen en sådan allvarlig psykisk störning att de
bör uppfylla kriterierna för rättspsykiatrisk vård. Det finns dock viss

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

51

osäkerhet om framtida omsorgsform för två personer som i dag bor
på Salberga.

att det också för övrigt finns ett litet antal personer som, trots att de
ej är aktuella för vård inom LRV eller kriminalvården, kommer att
kräva omfattande och speciella åtgärder inom ramen för det kommu-
nala ansvaret. I dessa fall handlar det om personer som ej uppfyller
kraven för intagning till psykiatrisk tvångsvård - vård trots att de kan
vara till skada för sig själva eller andra. Under de senaste tio åren har
en rad alternativa boende och omsorgsformer där man erbjuder omfat-
tande och kvalificerade insatser utvecklats. Erfarenheterna från dessa
verksamheter visar att behovsanpassade insatser som utförs av kvalifi-
cerad personal, skräddarsys för den enskilde och där olika vårdgivare
samverkar har blivit goda alternativ till vård utan samtycke på spe-
cialsjukhus eller vårdhem. Fortfarande finns det dock en viss osäker-
het om dessa alternativa boende och omsorgsformer är tillräckliga i
varje enskilt fall.

att det behövs kompletterande lagstiftning som gör det möjligt att
konvertera beslut om vård på specialsjukhus till rättspsykiatrisk vård.
Sådana lagförslag redovisas nedan. För den rättspsykiatriska vården
ställer detta krav på utveckling av individuella stödformer anpassade
till utvecklingsstörda personers behov. Därför bör erfarenheterna från
den vård som bedrivits vid Salberga specialsjukhus tillföras LRV-
vården.

att ett kommunalt betalningsansvar införs i de fall en kommun ej kun-
nat bereda lämpligt boende och omsorg för en person med utveck-
lingsstörning som är intagen för vård inom LRV och där har bedömts
färdigbehandlad.

att det reella behovet av att kunna tillgripa vård utan samtycke för de
personer som omfattas av 35 § har reducerats avsevärt i takt med att
alternativa boende- och omsorgsformer utvecklats och prövats och att
därför nu är möjligt att avveckla denna tvångsmöjlighet.

att frågan om upphävande av 35 § i 1967 års omsorgslag rent tekniskt
löses i och med att 1967 års omsorgslag har upphört att gälla och att
bestämmelserna om specialsjukhus endast gäller fram till dess special-
sjukhusen avvecklats, dvs med utgången av 1997. Någon särskild
upphörande lag behövs således ej.

att en förutsättning för att personer med utvecklingsstörning skall till-
försäkras adekvat vård och omsorg även då de är intagna för vård
inom kriminalvård och rättspsykiatri är att rättspsykiatrin och krimi-
nalvården var och en för sig och i samverkan anvisar särskilda re-
surser och anpassar och utvecklar sådana insatser att personer med
utvecklingsstörning kan erhålla vård och omsorg anpassat till deras
särskilda behov.

att det för att garantera verksamhetens kvalité när det gäller dessa
frågor finns behov av en aktiv tillsyn. Denna bör ske i samverkan
mellan tillsynsmyndigheterna för socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

52

3. Fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av
vårdhem för utvecklingsstörda

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

3.1 Bakgrund

Avvecklingen av vårdhemmen har nu pågått under en lång period men
fortfarande finns drygt 1000 personer kvar i vårdhemsboende. I 1985 års
omsorgslag (OL) upphörde vårdhem att vara en särskild omsorg. Vård-
hemmen reglerades av införandelagen till OL där det framgick att det
årligen skulle prövas om de personer som bodde på vårdhem kunde
flytta till boende enligt 6 § OL. Huvudmännen skulle planera för en av-
veckling (3§). 1 1989 års handikapputredning föreslogs att samtliga vård-
hem skulle vara avvecklade senast den 1 januari 1998. Något slutdatum
har emellertid ej fastställts i lagstiftningen.

I samband med att OL trädde i kraft upphörde intagningen av barn på
vårdhem. Erfarenheten hade visat att även svårt skadade barn kunde bo
i små hemlika elevhem. Under en kort tid avvecklades så gott som samt-
liga bamvårdhem i landet. Det har emellertid funnits en viss eftersläp-
ning. Två bamvårdhem var vid tidpunkten för Socialstyrelsens föreskrif-
ter om avvecklingsplaner för vårdhem (1994:16) inte ersatta med tids-
enliga boendeformer. Socialstyrelsen har sedan dess fört kontinuerliga
överläggningar med huvudmannen för dessa vårdhem. Enligt aktuella
avvecklingsplaner kommer efter 1997 01 01 endast 5 barn att bo kvar på
ett av dessa vårdhem. Under 1997 planeras dessa barn planeras flytta till
bostad med särskild service. Barnens medicinska omvårdnad kommer att
tillgodoses av medicinskt kompetent personal och särskilt avdelade
läkare vid landstingets hälso- och sjukvårdsinrättningar.

De vårdhem som i dag regleras av införandelagen till LSS är inrätt-
ningar som godkänts som sådana av Socialstyrelsen och som tidigare
erhållit statsbidrag för uppförandet. Vårdhem kännetecknas i regel av
flera boendeenheter utformade för kollektivt boende med lokaler för
daglig verksamhet i nära anslutning till boendet.

Ett vårdhem är enligt Socialstyrelsens uppfattning avvecklat då verk-
samheten avslutats genom att alla boende erhållit annan boendeform
eller då vårdhemmet byggts om till en bostad med särskilt stöd enligt
LSS. En sådan bostad kan utformas på olika sätt. Huvudformerna är
servicebostad, gruppbostad och annan särskilt anpassad bostad.

För vissa äldre utvecklingsstörda kan utöver boende enligt LSS även
ett särskilt boende enligt 20 § SOL vara aktuellt. Prövning av rätten till
insats skall alltid göras utifrån personens egen önskan och individuella
behov av stöd och service.

Faktaunderlaget i detta avsnitt som rör vårdhemsavvecklingen är
hämtat från berörda huvudmän i en enkät som sänts ut i september 1996
samt i nedanstående underlagsrapporter och årsrapporter från Socialsty-
relsen i samband med LSS uppföljningen.

• Uppföljning av vårdhemsavvecklingen 1994

• Uppföljning av vårdhemsavvecklingen 1995

53

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

• En bit på väg — om utflyttning från vårdhem i Halland

• Vårdhemsavvecklingen- Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996

3.2 Rättsläget

I införande lagen till LSS finns bestämmelser om avvecklingen av vård-
hem för personer med utvecklingsstörning. För dem som bor på vårdhem
gäller LSS i tillämpliga delar. I införandelagen föreskrivs också att kom-
muner och landsting gemensamt skall upprätta avvecklingsplaner.

Nyintagning på vårdhem får enligt införandelagen till LSS ej ske utom
när det är fråga om vård oberoende av samtycke (se avsnitt 2.2). På
samma sätt som i införandelagen till OL skall huvudmannen regelbundet
och minst en gång per år individuellt pröva om boendet kan fortsätta i
någon annan form.

Enligt Socialstyrelsens verkställighetsföreskrifter skall planering för av-
veckling upprättas dels för varje enskild person, dels samlat för vård-
hemmet och ev landstinget/kommunen om det finns fler vårdhem.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

3.3 Ekonomiska förutsättningar

Enligt den tidigare OL gällde att placerande landsting behöll kostnads-
ansvaret när en person med utvecklingsstörning flyttade till vårdhem i
annat landsting. Enligt 6 § i folkbokföringslagen skulle personen dock
folkbokföra sig i boendekommunen.

Innebörden av bestämmelserna i LSS är att det är bosättningskom-
munen som har kostnadsansvaret. Enligt 17§ LSS och 4 § införande-
lagen kan kommunen träffa avtal för att övergångsvis jämna ut en “orätt-
vis“ kostnadsfördelning som uppstått p.g.a. den nya lagen. I proposi-
tionen till LSS anges att avvecklingen skall ske i beaktande av situa-
tionen för vårdhemshemspersonalen och de ekonomiska konsekvenserna
för huvudmännen.

3.4 Planerad vårdhemsavveckling

Av följande sammanställning framgår att avvecklingen av vårdhem fort-
gått i snabb takt den senaste 1 O-årsperioden

1983

1993

1996

Antal vårdhem

200

110

59

Antal boende

9200

4000

1269

Sex län har avvecklat alla sina vårdhem och för de flesta övriga är
vårdhemsavvecklingen inne i ett slutskede. Under 1995 avvecklades 26

54

vårdhem och 533 personer flyttade ut till annat boende, i flertalet fall till
en gruppbostad enligt LSS.

Socialstyrelsens uppföljningsrapport av vårdhemsavvecklingen 1996
visar att det år 2000 kommer att återstå endast 16 vårdhem med ca 300
boende vilket framgår av följande sammanställning

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

1996

1999

2000

Antal vårdhem

59

28

16

Antal boende

1269

624

257

De vårdhem som planerar avveckling har påbörjat avvecklingspro-
cessen. Det låga antalet genomförda individuella prövningar enligt in-
förandelagen visar dock att planeringen för enskilda personer är eftersatt.

3.5 Personer som flyttat ut från vårdhem

I propositionen (1992/93:159) till LSS betonas att det är väsentligt att ut-
flyttningen från vårdhemmen sker med varsamhet och med hänsyns-
tagande till och efter samråd med varje enskild individ.

En stor andel personer med omfattande omvårdnadsbehov har de
senaste åren flyttat från vårdhemmen. Det finns breda erfarenheter av
lämpliga bostadsformer och stöd för personer med omfattande funktions-
hinder. De som flyttar ut från vårdhemmen kan därför erbjudas både ett
bättre boende och större möjligheter till individuellt stöd än vad som
kunde ges på vårdhemmen. Flera studier visar att inte minst anhöriga är
mycket nöjda efter utflyttning med det alternativa boendet för sitt barn.

Socialstyrelsen har genomfört en studie av den slutliga avvecklingen
av vårdhemmen i Hallands län. Undersökningen bekräftar erfarenheten
att såväl äldre personer som personer med omfattande stödbehov hade
stora fördelar av utflyttningen.

Socialstyrelsen anser att de integrerade boendeformer som erbjuds vid
utflyttning från vårdhem ger ett mycket gott omhändertagande av per-
soner med omfattande funktionshinder.

3.6 Personer som bor på vårdhemmen

Den 1 januari 1996 bodde 1269 personer med utvecklingsstörning på de
återstående 59 vårdhemmen.

I 1995 års uppföljningsrapport av vårdhemsavvecklingen gjordes en
beskrivning av samtliga personer som bodde på vårdhem avseende ålder,
grad av utvecklingsstörning och ytterligare svåra funktionsnedsättningar.

Beskrivningen visar att ca en tredjedel var ålderspensionärer och lika
många bedömdes ha en grav utvecklingsstörning. 60 procent bedömdes
ha en eller flera funktionsnedsättningar utöver utvecklingsstörningen.

55

För att ytterligare undersöka dessa aspekter har en jämförelse gjorts av
angivna omvårdnadsbehov hos personer som enligt planerna till Social-
styrelsen 1994 beräknades flytta ut från vårdhemmet efter 1995 och
personer som av olika skäl ej beräknades flytta. Jämförelsen bygger på
kriterierna hög ålder (65 år eller äldre) och/eller grav utvecklingsstörning
och/eller andra omfattande funktionsnedsättningar.

Studien visar att nästan hälften av dem som inte hade planerad utflytt-
ning varken var ålderspensionärer eller hade en grav utvecklingsstörning
eller ett annat omfattande funktionshinder. Antalet som uppfyller ett av
dessa kriterier är lägre än de som planeras flytta och skillnaden blir ännu
större vid två kriterier. Endast två personer som planerades flytta 1996
eller senare uppfyllde alla tre kriterierna. Socialstyrelsens slutsats är att
det stora flertalet som bor på vårdhem i dag inte har ett mer omfattande
omvårdnadsbehov än de som flyttat ut tidigare.

3.7 Vårdhem utan avvecklingsplan

I bilaga 4 redovisas uppgifter för de vårdhem som saknar avvecklings-
plan och huvudmännens motiv för att ej utarbeta avvecklingsplaner.
Uppgifterna har inhämtats via en enkät som sänts ut till de berörda
huvudmännen i september 1996. Detta förklarar vissa skillnader från
uppgifterna i Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996, som baseras på
uppgifter som inhämtats i januari.

1 Socialstyrelsens uppföljningsrapport 1996 ( Bilaga 3) redovisas 16
vårdhem som saknade avvecklingsplan. För fem av dessa med 93
boende har huvudmännen i samband med detta uppdrag redovisat av-
vecklingsplaner. För ytterligare fem vårdhem med 84 boende fors
diskussioner om ändrad verksamhetsinriktning, ombyggnad eller avveck-
ling utan att någon avvecklingsplan har utarbetats. För resterande sex
vårdhem med 80 boende planeras inga särskilda åtgärder. På dessa vård-
hem bor många äldre. Huvudmännens motiv för att ej planera för av-
veckling är att de boende och deras gode män ej efterfrågat någon för-
ändring eller annat boende.

3.9 Ekonomiska konsekvenser

Huvudmännen för vårdhem som saknar avvecklingsplan har tillfrågats
om vårddygnskostnader 1996 för respektive vårdhem samt kostnader för
altemativboende i kommunen. I de fall kostnad för daglig verksamhet ej
angivits har den beräknats till 300 kr per dag. Kostnaden baseras på en
totalinventering i ett län samt uppgifter Socialstyrelsen inhämtat från
CMT. Alla boende förutsätts ha tillgång till daglig verksamhet.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

56

Vårdhem

Dygnskostnad*

Beräknad kostnad
för LSS boende*

Simrishamnshemmet

Uppgifter saknas

Uppgifter saknas

Styrsö

1150

1150

Höglunda

1805

Uppgifter saknas

Backen

2216

1646

Berga

1065

1614

Lövängen

1187

952

Ingridshem

1530

1780

Sjungande Dalen

Uppgifter saknas

Uppgifter saknas

Betesta

1195

1603

Älvbacka

1266

1633

Forsgården

1900

Uppgifter saknas

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

♦Kostnad för daglig verksamhet ingår om ej annat anges.

Sammanställningen visar inget entydigt mönster. I några fall bedöms
vårdkostnaden lägre och i några fall högre. Sannolikt blir den
genomsnittliga kostnaden ej högre för LSS boende än för vårdhems-
boende. Flertalet huvudmän anger också andra skäl än ekonomiska för
att ej upprätta avvecklingsplaner. Däremot påverkar tidpunkten för slutår
huvudmannens kostnader. Med hänsyn till detta och för att inte rubba de
planer som upprättats av huvudmännen bör ett ev slutår ej ligga före år
2000.

Kostnadsfördelningen mellan huvudmännen påverkas sannolikt ej av att
ett slutdatum sätts upp. Utflyttning från vårdhem kan i och för sig med-
föra en kostnadsförskjutning från kommun till stat om den enskilde
söker och beviljas personlig assistans. Utvecklingen hittills visar emeller-
tid ej någon sådan tendens.

3.10 Överväganden och slutsatser

Socialstyrelsens uppföljning av vårdhemsavvecklingen visar:

• att de personer som flyttat från vårdhem ofta har mer omfattande
funktionshinder än de som bor kvar.

• att de som bor på vårdhem utan avvecklingsplan inte har mer om-
fattande funktionshinder än de som bor på vårdhem där avveckling
planeras.

• att huvudmännen inte anger högre driftskostnader för altemativboende
som huvudmotiv för att ej fastställa slutdatum för avveckling av sina
vårdhem.

• att alternativen till vårdhemsboende ej medför sådana merkostnader
att de lägger hinder i vägen för en avveckling.

57

4. Slutsatser

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

4.1 Vård utan samtycke

Socialstyrelsen har i ett antal underlagsrapporter visat att merparten av
de personer som varit föremål för vård utan samtycke och de som i dag
är inskrivna på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § kan få en
mer adekvat vård i boende och omsorg om detta anpassas efter den
enskildes förutsättningar och behov. Sådan vård och omsorg har i fler-
talet fall kunnat ges med stöd av socialtjänstlagen och LSS.

De möjligheter till vård utan samtycke som erbjuds via kriminalvården
eller med LVM, LVU, LPT och LRV tillgodoser enligt Socialstyrelsens
mening väl de behov som kan uppstå trots att det finns osäkerhet i något
enstaka fall. En förutsättning för att personer med utvecklingsstörning
skall tillförsäkras adekvat vård och omsorg även då de är intagna for
vård inom kriminalvård och rättspsykiatri är dock att dessa instanser var
och en för sig och i samverkan anvisar särskilda resurser och anpassar
och utvecklar sådana insatser att personer med utvecklingsstörning kan
erhålla vård och omsorg anpassat till deras särskilda behov.

Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal personer som trots att
de ej är aktuella för vård inom LRV eller kriminalvården, kommer att
kräva omfattande och speciella åtgärder inom ramen för det kommunala
ansvaret. Sådana åtgärder måste utarbetas i samverkan mellan berörda
vårdgivare och med utgångspunkt från den enskilde personens behov och
förutsättningar. I dessa fall handlar det om personer som ej uppfyller
kraven for intagning till LRV- eller LPT - vård trots att de kan vara till
skada för sig själva eller andra. Erfarenheterna från de alternativa boen-
de och omsorgsformer där man erbjuder omfattande och kvalificerade
insatser som utvecklats de senaste åren visar att behovsanpassade in-
satser som utförs av kvalificerad personal, skräddarsys for den enskilde
och där olika vårdgivare samverkar kan utgöra goda alternativ till vård
utan samtycke på specialsjukhus eller vårdhem. Borttagandet av de möj-
ligheter till tvång som införandelagen medger innebär emellertid inte
enligt Socialstyrelsens mening att samhällets behov av individualpreven-
tion sätts ifråga.

Tidpunkten for utskrivning från den rättspsykiatriska vården är bl a av-
hängiga kommunernas förmåga och möjlighet att planera och organisera
skräddarsydda lösningar som tillgodoser de aktuella personernas behov
av omsorg och tillsyn. Socialstyrelsen föreslår därför att ett kommunalt
betalningsansvar införs i de fall en kommun ej kunnat bereda lämpligt
boende och omsorg for en person med utvecklingsstörning som är in-
tagen för vård inom LRV och där har befunnits färdigbehandlad.

För att garantera verksamhetens kvalité när det gäller dessa frågor som
kräver särskilda insatser finns också särskilda behov av en aktiv tillsyn.
Denna bör ske i nära samverkan mellan tillsynsmyndigheterna for social-
tjänst och hälso- och sjukvård. För att nå resultat kan det finnas behov
av att den sociala tillsynen ges samma sanktionsmöjligheter eller mot-
svarande som hälso- och sjukvårdens tillsyn.

58

4.2 Avveckling av vårdhemmen

Socialstyrelsen konstaterar att merparten av vårdhemmen kommer att
vara avvecklade år 2000. För elva vårdhem har slutpunkt för avveck-
lingen ännu ej fastställts. För hälften av dessa förs diskussioner om av-
veckling eller förändring av verksamheten. På resterande vårdhem bor en
hög andel gamla personer med utvecklingsstörning.

Socialstyrelsen är positiv till att vårdhem där det bor gamla personer
utvecklas till olika former av äldreboende av god kvalitet och anpassade
till utvecklingsstördas särskilda behov.

Krav på avveckling av samtliga vårdhem före år 2000 kommer enligt
vissa huvudmän att medföra merkostnader. För de huvudmän som redan
utarbetat avvecklingsplaner kommer ett sådant krav att ändra förutsätt-
ningarna för avveckling vilket kan bli till men för verksamheten. En
sådan snabbavveckling är enligt Socialstyrelsens mening inte till gagn
för de personer som bor på de aktuella vårdhemmen.

Socialstyrelsen anser av ovanstående skäl att

•  fastställande av slutår före år utgången av 1999 skulle försvåra vissa
huvudmäns planering

•  slutår för avvecklingen bör ligga så nära i tiden att huvudmännen på-
börjar förberedelser för en planerad avveckling i den mån de inte
redan gjort detta. Slutåret bör därför ligga inom den närmaste 5-års-
perioden

•  mycket talar för att en lämplig tidpunkt för slutavveckling är
1999 12 31. Tre år är en rimlig tidsperiod för att huvudmännen skall
kunna skaffa fram boendealternativ för de personer som bor på vård-
hemmen inklusive de som ev bor där med stöd av vård utan sam-
tycke.

4.3 Lagförslag

Förslag till lag (1996:000) om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem

1 § Befintliga specialsjukhus skall vara avvecklade senast den 31 de-
cember 1997.

2 § Om en patient är intagen på ett specialsjukhus skall länsrätten i det
län där vårdinrättningen är belägen senast den 1 december 1997, efter
anmälan av chefsöverläkaren*, besluta om vårdens upphörande eller om
förutsättningarna i punkterna 1-3 i 4 § 1 st LRV är uppfyllda, om vår-
dens övergång till rättspsykiatrisk vård.

Vad som sagts i första stycket gäller också patient som är intagen på
vårdhem oberoende av eget samtycke. Anmälan skall i sådant fall göras
av vårdföreståndaren*.

• From 1997 01 01 av verksamhetschefen eller den han delegerat uppgiften till

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

59

3 § Efter den 1 januari 1998 får nyintagning av person på vårdhem obe-
roende av samtycke ej ske.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård

Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

Beslut om rättspsykiatrisk vård

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 § Föreskrifter om beslut av
domstol om överlämnande till
rättspsykiatrisk vård finns i
31 kap. 3 § brottsbalken.

3 § Föreskrifter om beslut av
domstol om överlämnande till
rättspsykiatrisk vård finns i
31 kap. 3 § brottsbalken och i
lagen (1997:000) om avveckling
av specialsjukhus och vårdhem.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Claes örtendahl. I
den slutliga handläggningen har vidare deltagit överdirektör Ann Marie
Begler, överdirektör Nina Rehnqvist, chefsjurist Kristina Widgren, sam-
ordnare Ulla Höjgård och projektchef Peter Brusén. Utredare Sven
Lusensky har varit föredragande.

Claes Örtendahl
Generaldirektör

60

Bilagor                                                      Prop. 1996/97:156

Bilaga 2

Bilaga 1 Referens och kontaktgrupper

Bilaga 2 Vårdhemsavvecklingen - Socialstyrelsens uppföljningsrapport

1996

Bilaga 3 Juridiska konsekvenser av avveckling av Salberga specialsjuk-

hus (Göran Ewerlöf 1995)

Frågan om konvertering från vård i specialsjukhus eller vård-
hem till rättspsykiatrisk vård (Göran Ewerlöf 1995)

Bilaga 4 Svar på Socialstyrelsens enkät till huvudmän med vårdhem

utan avvecklingsplan

61

6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 156

Förteckning över remissinstanser

Socialstyrelsens rapport Avskaffande av tvångsvård enligt 35 § i 1967
års omsorgslag och fastställande av tidpunkt för slutlig avveckling av
specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda.

Remissinstanser: Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Malmö tings-
rätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västmanlands län, Riks-
åklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Rättsmedicinal verket, Statens institu-
tionsstyrelse, Handikappombudsmannen, Statskontoret, Kommittén
(S 1995:11) för vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård m.m., Riksrevi-
sionsverket, Handikappförbundens samarbetsorgan, De handikappades
riksförbund, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Nässjö kom-
mun, Sävsjö kommun, Hässleholms kommun, Malmö kommun,
Varbergs kommun, Göteborgs kommun, Skövde kommun, Sala kom-
mun, Säters kommun, Östersunds kommun, Skellefteå kommun,
Gällivare kommun, Luleå kommun, Svenska kommunförbundet, Lands-
tinget i Stockholms län, Landstinget i Västmanlands län, Landstinget i
Västerbottens län, Landstingsförbundet, Omsorgsverksamhetsansvarigas
förening, Riksföreningen Autism, Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn, ungdomar och vuxna, Synskadades riksförbund.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 3

62

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

2.1 Förslag till lag om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Specialsjukhus för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats
enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda skall vara avvecklade senast den 31 december 1997.

Vårdhem för vård av psykiskt utvecklingsstörda som inrättats enligt
den lagen skall vara avvecklade senast den 31 december 1999.

2 § Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus
på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess
lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha överläm-
nats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Ett beslut om försöksutskrivning eller utskrivning enligt 42 § lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall
därvid anses som ett beslut enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård.
Har någon prövning av vården inte skett inom sex månader före det att
patienten överfördes till rättspsykiatrisk vård skall anmälan enligt 16 §
lagen om rättspsykiatrisk vård göras inom fyra månader från det att
patienten överfördes till rättspsykiatrisk vård.

3 § Personer som varit intagna på kriminalvårdsanstalt när de skrivits in
i specialsjukhus med stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall vid avvecklingen anses in-
tagna för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsy-
kiatrisk vård.

4 § Om andra patienter än de som avses i 2 eller 3 §§ är intagna för
vård på specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 35 § lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall de vid
avvecklingen undersökas för vårdintyg enligt 4 § lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård. Om vårdintyg utfärdas skall patienten överlämnas
till en sjukvårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård skall
prövas enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård.

5 § Om patienter som avses i 2 eller 3 §§ är utskrivna på försök vid
avvecklingen eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför
sjukhusområdet, skall de anses ha tillstånd att vistas utanför sjukvårdsin-
rättningens område under återstoden av vårdtiden respektive under del av
vårdtiden enligt 10 eller 11 §§ lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård. Sådana särskilda föreskrifter eller ett sådant förordnande om att
patienten skall ställas under tillsyn av lämplig person som har meddelats
med stöd av 39 § andra stycket lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda, skall därvid anses utgöra särskilda vill-
kor enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård.

Om patienter som avses i 4 § är utskrivna på försök vid avvecklingen
eller om de har tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet,
gäller i stället att den medicinskt ansvarige läkaren vid vårdinrättningen
får bedöma om patienten i fortsättningen skall anses ha tillstånd till

63

vistelse utanför sjukvårdsinrättningen enligt 25 § lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård. Läkaren får då också bedöma om sådana sär-
skilda föreskrifter eller ett sådant förordnande om att patienten skall
ställas under tillsyn av lämplig person som har meddelats med stöd av
39 § andra stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda, skall anses utgöra särskilda villkor enligt 25 § lagen om
psykiatrisk tvångsvård. Uppgifter om patienten skall i så fall lämnas till
den sjukvårdsinrättning som i fortsättningen skall ha behandlingsansvaret
för patienten.

6 § Om ett mål hos allmän förvaltningsdomstol enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda inte är slutligt
avgjort vid avvecklingen av den institution där patienten vistas, skall
domstolen i stället avgöra målet i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård när det gäller patient som avses i 2
eller 3 §§ eller lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård beträffande
patient som avses i 4 §.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

64

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1652) om        Prop. 1996/97:156

ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen             Bilaga 4

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:388) om införande av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 7 § i dess lydelse enligt lagen (1996:1652) om ändring i nämn-

da lag skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1652) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande ända-
mål tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och för
verksamhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya
lagen i tillämpliga delar. För avgifter gäller dock 4 § införandelagen till
omsorgslagen i stället för 19 och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen
tillämpas därutöver bestämmelserna i 16 § första stycket och 27-30 §§
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Nyintagning i specialsjukhus
eller i vårdhem får inte ske i
annat fall än när det är fråga om
vård oberoende av samtycke. För
sådan vård gäller fortfarande i
tillämpliga delar 6 och 7 §§ infor-
andelagen till omsorgslagen.

I mål i allmän förvaltningsdom-
stol angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller
specialsjukhus enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda
skall offentligt biträde förordnas
för den som åtgärden avser, om
det inte måste antas att behov av
biträde saknas.

Denna lag träder i kraft den
1 december 1997.

Nyintagning i specialsjukhus
eller i vårdhem får inte ske. För
den vård som bedrivs i special-
sjukhus och vårdhem fram tills
dessa har avvecklats gäller fort-
farande i tillämpliga delar 6 och
7 §§ införandelagen till omsorgs-
lagen.

I mål i allmän förvaltningsdom-
stol angående utskrivning från
vårdhem eller specialsjukhus en-
ligt 35 § lagen (1967:940) angåen-
de omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda skall offentligt
biträde förordnas för den som åt-
gärden avser, om det inte måste
antas att behov av biträde saknas.

Denna lag träder i kraft, i fråga
om 7 § tredje stycket den 1 de-
cember 1997, och i övrigt den
1 november 1997.

65

2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

20 kap.

7§'

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under
förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsido-
sätts:

1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än
böter,

2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det
finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,

3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för
detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet,
eller

4. om psykiatrisk vård eller vård
i specialsjukhus eller i vårdhem
för vuxna enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklings-
störda eller insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade kom-
mer till stånd.

Åtal får underlåtas i andra fall än
av särskilda skäl är uppenbart att
avhålla den misstänkte från vidare
till omständigheterna inte heller kr<

4. om psykiatrisk vård eller in-
satser enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funk-
tionshindrade kommer till stånd.

som nämnts i första stycket, om det
det inte krävs någon påföljd för att
brottslighet och att det med hänsyn
ivs av andra skäl att åtal väcks.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1 Senaste lydelse 1993:393.

66

2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 20 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20

Passtillstånd fordras för den som
är intagen för vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, är in-
skriven i specialsjukhus enligt
35 § lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt ut-
vecklingsstörda eller utskriven på
försök från sådant sjukhus, dock
endast om

§'

Passtillstånd fordras för den som
är intagen för vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, dock en-
dast om

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

1. chefsöverläkaren vid sjukvårdsinrättningen i den ordning regeringen
föreskriver har gjort anmälan om att pass ej får utfärdas utan sådant
tillstånd,

2. patienten genomgår rättspsyki-
atrisk vård med särskild utskriv-
ningsprövning eller sådana för-
hållanden föreligger som avses i
42 § tredje stycket lagen angåen-
de omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, eller

3. för patienten tidigare utfärdat
pass efter intagningen eller in-
skrivningen har återkallats på
grund av framställning enligt 24 §
andra stycket.

2. patienten genomgår rättspsyki-
atrisk vård med särskild utskriv-
ningsprövning, eller

3. för patienten tidigare utfärdat
pass efter intagningen har åter-
kallats på grund av framställning
enligt 24 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1 Senaste lydelse 1991:1963.

67

2.5 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

Regeringen får meddela före-
skrifter om hemsändande av utlän-
ningar, som inte är flyktingar och
som har tagits om hand enligt
lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård eller 35 §
lagen (1967:940) angående om-
sorger om vissa psykiskt utveck-
lingsstörda.

12 kap.
2

Regeringen får meddela före-
skrifter om hemsändande av utlän-
ningar, som inte är flyktingar och
som har tagits om hand enligt
lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård eller lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård.

Efter avtal med annat land om behandling av ffipassagerare får rege-
ringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt
meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om utlänning som tagits om hand enligt 35 § lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

' Lagen omtryckt 1994:515.

2 Senaste lydelse 1993:398.

68

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om
arbetsförmedlingsregister

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1994:459) om arbetsförmedlings-
register skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1996/97:156

Bilaga 4

En registrering enligt någon av
5-7 §§ får inte innehålla uppgifter
om att den arbetssökande miss-
tänks eller har dömts for brott
eller har avtjänat straff eller har
fått annan påföljd för brott eller
har varit föremål för tvångsin-
gripande enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen (1991:1128) om psyki-
atrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, lagen
(1985:568) om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
eller smittskyddslagen (1988:1472).

En registrering enligt någon av
5-7 §§ får inte innehålla uppgifter
om att den arbetssökande miss-
tänks eller har dömts for brott
eller har avtjänat straff eller har
fått annan påföljd för brott eller
har varit föremål för tvångsin-
gripande enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa
fall, lagen (1991:1128) om psyki-
atrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård eller
smittskyddslagen (1988:1472).

Registreringen får inte heller innehålla uppgift om att den arbets-
sökande har vårdats med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller varit
föremål for åtgärd enligt utlänningslagen (1989:529).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om uppgift om att någon har varit föremål för tvångs-
ingripande enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.

69

Lagrådet

Prop. 1996/97:156

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-05-06

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem,

2. lag om ändring i lagen (1996:1652) om ändring i lagen (1993:388)
om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i passlagen (1978:302),

5. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

6. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Anita Linder.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om avveckling av specialsjukhus och
vårdhem

I 2 § har tagits in bestämmelser om personer som vid avvecklingen av
specialsjukhus är intagna på ett sådant sjukhus på grund av domstols
dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 januari
1992. Enligt 2 § första stycket skall dessa personer genom domen anses
ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-
ning enligt lagen om rättspsykiatrisk vård.

Lagrådet har inte någon erinran mot den nu återgivna bestämmelsen.
Lagrådet utgår från att bestämmelsen bör tolkas så, att om ett special-
sjukhus inte avvecklas slutligt förrän den 31 december 1997 men en
partiell avveckling sker dessförinnan, vissa intagna då också före den
31 december skall kunna anses ha blivit överlämnade till rättspsykiatrisk
vård med särskild utskrivningsprövning. Ett sådant överlämnande kan
dock inte anses ha kommit till stånd före den 1 november 1997, då den
nu aktuella lagen träder i kraft.

I den angivna paragrafens andra stycke föreskrivs att ett beslut om för-
söksutskrivning eller utskrivning enligt 42 § lagen angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall anses som ett beslut enligt
16 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Har någon prövning av vården inte
skett inom sex månader före det att patienten överfördes till rättspsykiat-
risk vård skall, sägs det vidare i lagrummet, anmälan enligt 16 § lagen

70

om rättspsykiatrisk vård göras inom fyra månader från det att patienten
överfördes till rättspsykiatrisk vård.

Enligt Lagrådets mening är det onödigt att slå fast att ett beslut om
försöksutskrivning eller utskrivning enligt 1967 års omsorgslag är att
anse som ett beslut enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård. Vad som
behöver sägas är bara att anmälan till länsrätt enligt det nyssnämnda lag-
rummet skall göras inom en viss tid. Av praktiska skäl bör det i lagen
anges ett datum då anmälan senast skall ske, t.ex. den 30 april 1998. Av
16 § lagen om rättspsykiatrisk vård följer att ny anmälan därefter måste
göras inom var sjätte månad från den dag då rätten senast meddelade
beslut i frågan.

Den nu förordade bestämmelsen om anmälan bör lämpligen fogas till
2 § första stycket som en sista mening.

Lagrådet förordar således att 2 § får följande lydelse:

"Personer som vid avvecklingen är intagna för vård på specialsjukhus
på grund av en domstols dom enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess
lydelse före den 1 januari 1992, skall anses genom domen ha över-
lämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning
enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Anmälan för pröv-
ning enligt 16 § lagen om rättspsykiatrisk vård skall första gången
göras senast den 30 april 1998."

I 3 § regleras vad som skall ske med patienter som har beretts vård i
specialsjukhus under tid då de har varit intagna på kriminalvårdsanstalt.
Av lagtexten bör framgå att paragrafen gäller sådana patienter som vid
tidpunkten för avvecklingen alltjämt är intagna på specialsjukhus. Lag-
rådet förslår att paragrafen ges följande lydelse:

"Personer som vid avvecklingen är intagna på specialsjukhus med
stöd av 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda och som var intagna på kriminalvårdsanstalt när de
skrevs in i specialsjukhuset skall anses intagna for rättspsykiatrisk
vård enligt 4 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård."

Enligt 4 § skall andra patienter än de som avses i 2 eller 3 § vid av-
vecklingen av ett specialsjukhus eller vårdhem undersökas för vårdintyg
enligt 4 § lagen om psykiatrisk tvångsvård, om de är intagna for vård på
specialsjukhuset eller vårdhemmet med stöd av 35 § lagen angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt Lagrådets mening är det mindre lämpligt att föreskriva att un-
dersökningen skall göras "vid" avvecklingen. I stället bör kunna anges
att patienterna "innan sjukhuset eller vårdhemmet avvecklas" skall un-
dersökas för vårdintyg. Vidare bör det av lagtexten framgå att det skall
vara fråga om patienter som är intagna för vård vid lagens ikraftträdan-
de, dvs. den 1 november 1997.

I 5 finns föreskrifter om vad som skall gälla beträffande patienter
som vid avvecklingen är utskrivna på försök eller har tillstånd att vistas
på egen hand utanför sjukhusområdet. I första stycket behandlas patien-
ter som avses i 2 eller 3 § och i andra stycket patienter som avses i 4 §.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 5

71

De nyss behandlade bestämmelserna i 4 § om undersökning för vård-
intyg synes omfatta även patienter som är utskrivna på försök eller har
tillstånd att vistas på egen hand utanför sjukhusområdet. Om ett vård-
intyg för en sådan patient utfärdas och om patienten skall tas in för
tvångsvård enligt 6 § lagen om psykiatrisk tvångsvård kommer bestäm-
melserna i 25 § den lagen om möjlighet att få vistas utanför sjukvårdsin-
rättningens område att vara tillämpliga. I samband med vårdprövningen
torde få prövas om tillstånd till sådan vistelse skall ges. Något behov av
de i 5 § andra stycket intagna bestämmelserna synes därför inte finnas.
Stycket bör alltså kunna utgå.

Bestämmelserna i 5 § kommer därefter att gälla endast patienter som
avses i 2 eller 3 §. 5 § bör därför flyttas och tas in direkt efter
3 §. Remissförslagets 4 § blir då 5 §.

Förslag till lag om ändring i lagen om ändring i lagen
(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade

I remissen föreslås en ändring i 7 § andra stycket som skall träda i kraft
den 1 november 1997. Redan beslutade ändringar i samma paragrafs
första och tredje stycken skall träda i kraft den 1 december 1997. Den
nu föreslagna övergångsbestämmelsen bör med hänsyn härtill formuleras
om och ges följande lydelse: "Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 §
andra stycket den 1 november 1997 och i övrigt den 1 december 1997."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1996/97:156

Bilaga 5

72

Socialdepartementet

Prop. 1996/97:156

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Wallström

Regeringen beslutar proposition 1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus
och vårdhem.

73

Rättsdatablad

Prop. 1996/97:156

Författningsrubrik

Bestämmelser som    Celexnummer för

inför, ändrar, upp-    bakomliggande EG-

häver eller upp-        regler

repar ett normgiv-
ningsbemyndigande

Lag om ändring i
utlänningslagen
(1989:529)

12 kap. 3 §

74