Prop.
1996/97:141
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 maj 1997
Laila Freivalds
Carl Tham
(Utbildningsdepartementet)
1 propositionen lämnas förslag om högskolans ledning och lärarorga-
nisation, om nya principer för tilldelning av resurser för forskning och
forskarutbildning samt om fakultetsnämndsorganisationen.
I propositionen föreslås att ordföranden i en högskolas styrelse skall
ha sin huvudsakliga verksamhet utanför den högskola som uppdraget
gäller. Styrelseordföranden skall utses av regeringen.
I propositionen lämnas förslag till nya regler för anställning, rekryte-
ring och befordran av lärare. Det skall liksom tidigare huvudsakligen
finnas fyra lärarkategorier inom högskolan: professor, lektor, adjunkt och
forskarassistent. De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställ-
ning som professor skall anställas som professorer och vid denna beford-
ran skall den pedagogiska skickligheten ges större vikt än i dag. Antalet
professorer inom högskolan kommer därmed att öka väsentligt. Som en
konsekvens av reformen kommer anställningsskyddet för professorer att
anpassas till allmänt tillämpliga regler på arbetsmarknaden. Befordrings-
titeln biträdande professor avskaffas. Adjunkter som uppfyller behörig-
hetskraven för lektor skall anställas som lektorer. Vidare framläggs för-
slag till principer för rekryteringsmål för lärosätena i syfte att öka andelen
kvinnor bland nyrekryterade professorer.
I propositionen lämnas även förslag till nya principer för fördelning av
medel för forskning och forskarutbildning. Förslaget innebär att anslag
till forskning och forskarutbildning ges till fyra större vetenskapsområden
i stället för till fakulteter. En mindre eller medelstor högskola skall efter
prövning av Högskoleverket kunna tilldelas ett eller flera vetenskapsom-
råden. Denna högskola får därmed rätt att anordna forskarutbildning in-
om dessa vetenskapsområden och kan sedan ges anslag för forskning och
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 141
forskarutbildning inom dessa områden. Universiteten och de högskolor Prop. 1996/97:141
som får anordna forskarutbildning skall inrätta minst en fakultetsnämnd
och skall i övrigt själva besluta vilka fakultetsnämnder som skall finnas.
Prop. 1996/97:141
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................4
2 Lagtext....................................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)............5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m............................11
3 Ärendet och dess beredning..................................................................12
4 Allmänna utgångspunkter.....................................................................13
5 Högskolorna som myndigheter.............................................................15
6 Högskolans ledning...............................................................................17
6.1 Styrelsens uppgifter...................................................................17
6.2 Styrelsens sammansättning........................................................19
6.3 Ordförande i styrelsen................................................................20
6.4 Anställning av rektor och rektors ställning................................21
6.5 Jämställdhet i högskolans verksamhet.......................................22
7 Lärarna i högskolan..............................................................................23
7.1 Lärarkategorier m.m..................................................................25
7.1.1 Professor...................................................................25
7.1.2 Lektor, adjunkt och forskarassistent........................30
7.1.3 Övriga lärare.............................................................36
7.1.4 Arbetsuppgifter........................................................37
7.2 Rekrytering och anställning.......................................................39
7.2.1 Rekryteringsmål.......................................................39
7.2.2 Anställningsförfarande.............................................44
7.2.3 Överklagande...........................................................48
7.3 Bisysslor....................................................................................50
8 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till
forskning och forskarutbildning......................................................52
9 Genomförande m.m..............................................................................57
10 Författningskommentar.......................................................................58
10.1 Förslaget till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).....58
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m............................62
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Reform och förändring.
Organisation och verksamhet vid universitet och
högskolor efter 1993 års universitets- och högskole-
reform (SOU 1996:21)......................................................63
Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet Lärare för högskola
i förändring (SOU 1996:166)............................................68
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1997...........72
Rättsdatablad............................................................................................73
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om
vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.,
3. godkänner vad regeringen förordar om att en tillsvidareanställd lek-
tor som är behörig att anställas som professor skall anställas som profes-
sor (avsnitt 7.1.1),
4. godkänner vad regeringen förordar om att en högskola inte längre
skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer och om
att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet
och högskolor skall tas bort (avsnitt 7.1.1),
5. godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål för pro-
fessorer (avsnitt 7.2.1),
6. godkänner vad regeringen anför om indelning i vetenskapsområden
och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarut-
bildning (avsnitt 8).
Prop. 1996/97:141
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:141
Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1992:1434)
dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 2 kap. 4, 5 och 6 §§ samt 3 kap. 1-3 och 5-
8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 12 § och 2 kap.
5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5§
I högskolornas verksamhet skall I högskolornas verksamhet skall
jämställdhet mellan kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och
män alltid iakttas. män alltid iakttas och främjas.
Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra
länder och för internationella förhållanden.
Regeringen föreskriver vilka
examina som får avläggas. Hög-
skoleverket beslutar om vid vilka
högskolor dessa examina får av-
läggas. Regeringen föreskriver
dock om vilka examina som får
avläggas vid Sveriges lantbruks-
universitet.
1 §
Regeringen föreskriver vilka
examina inom grundläggande
högskoleutbildning som får avläg-
gas. Högskoleverket beslutar vid
vilka högskolor dessa examina får
avläggas. Regeringen föreskriver
dock vilka examina som får avläg-
gas vid Sveriges lantbruksuniver-
sitet.
72 £
Regeringen föreskriver vilka
examina inom forskarutbildning
som får avläggas.
Examina inom forskarutbild-
ning får avläggas vid universite-
ten. Vid andra högskolor får så-
dana examina avläggas inom de
vetenskapsområden som finns vid
högskolan med stöd av beslut en-
ligt 2 kap. 5 §.
Senaste lydelse 1995:817.
I styrelsen för en högskola skall
högskolans rektor ingå.
kap.
4§
Regeringen utser ordföranden i
en högskolas styrelse. Rektor skall
ingå i styrelsen. Regeringen utser
flertalet av styrelsens övriga le-
damöter. Lärare och studenter vid
Prop. 1996/97:141
Regeringen utser flertalet av
styrelsens övriga ledamöter. Där-
vid bör regeringen välja personer
med bakgrund i sådan verksamhet
som är av betydelse för högsko-
lans utbildnings- eller forsknings-
uppdrag.
Lärare och studenter vid hög-
skolan har rätt att vara represente-
rade i styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt vid styrelsens
sammanträden.
För forskning och forskarut-
bildning skall det, vid de högsko-
lor som riksdagen beslutar, finnas
fakulteter, var och en för ett sär-
skilt vetenskapsområde. För fa-
kultetens uppgifter svarar det eller
de organ som högskolestyrelsen
bestämmer (fakultetsnämnder).
Gemensam fakultetsnämnd för två
eller flera fakulteter får dock in-
rättas endast efter medgivande
från regeringen.
högskolan har rätt att vara repre-
senterade i styrelsen.
Till ordförande i styrelsen bör
regeringen utse någon som inte är
anställd vid den högskola som
uppdraget avser.
5§
För forskarutbildning finns de
vetenskapsområden som riksdagen
bestämmer. Dessa vetenskapsom-
råden finns vid universiteten. På
ansökan av en högskola som inte
är universitet, kan Högskoleverket
besluta att ett eller flera av veten-
skapsområdena skall finnas vid
den högskolan. Ett sådant beslut
får meddelas, om grundutbildning
och forskning vid högskolan har
en sådan kvalitet och omfattning
inom vetenskapsområdet att fors-
karutbildning kan bedrivas på en
hög vetenskaplig nivå.
Flertalet ledamöter i fakultets-
nämnderna skall vara vetenskap-
ligt kompetenta lärare inom fa-
kulteten. De skall utses genom val
inom fakulteten. Studenterna vid
de högskolor där fakulteten skall
verka har rätt att vara represente-
rade i fakultetsnämnderna.
Vid de högskolor där det finns
en fakultet svarar fakultet snämn-
den också för grundutbildningen
inom sitt vetenskapsområde, om
inte högskolestyrelsen inrättar
särskilda organ för grundutbild-
ningen. Vid övriga högskolor skall
styrelsen inrätta organ för
grundutbildningen.
5a§
Det skall finnas minst en fakul-
tetsnämnd vid varje universitet
och vid varje högskola där det
finns vetenskapsområde med stöd
av beslut enligt 5 §.
Fakultetsnämnderna skall an-
svara för forskning och forskarut-
bildning. Nämnderna skall också
ansvara för grundutbildningen,
om inte universitetet eller hög-
skolan inrättar särskilda organ
for den utbildningen. Högskolorna
skall alltid ha särskilda organ för
grundutbildning och forskning
som inte hör till ansvarsområdet
för någon fakultetsnämnd.
Universiteten och sådana hög-
skolor som avses i första stycket
skall bestämma vilka fakultets-
nämnder som skall finnas och vil-
ket ansvarsområde som varje
nämnd skall ha. Ett ansvarsom-
råde behöver inte sammanfalla
med ett vetenskapsområde. Vid
högskolor som inte är universitet
får ansvarsområdet för forskarut-
bildning dock bara avse de veten-
skapsområden som finns vid hög-
skolan med stöd av beslut enligt
6§
Till ledamöter i en fakultets-
nämnd får väljas
1. vetenskapligt kompetenta lä-
rare inom fakultetsnämndens an-
svarsområde,
2. andra personer som är veten-
skapligt kompetenta, och
3. personer som annars är
lämpliga för uppdraget.
Flertalet av ledamöterna skall
dock vara sådana vetenskapligt
kompetenta personer som avses i
1 eller 2. Ledamöterna skall väl-
jas av vetenskapligt kompetenta
lärare inom fakultetsnämndens
ansvarsområde. Studenterna vid
högskolan har rätt att vara repre-
Prop. 1996/97:141
Av ledamöterna i de särskilda
organen för grundutbildning skall
flertalet vara lärare vid högskolan.
Studenterna vid högskolan har rätt
att vara representerade i sådana
organ.
I tjänsten som lärare vid hög-
skolorna får ingå att handha ut-
bildning, forskning eller konstnär-
ligt utvecklingsarbete samt admi-
nistrativa uppgifter. Till en lärares
uppgifter hör också att följa ut-
vecklingen inom det egna ämnes-
området.
Den främsta lärartjänsten är
tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas
inrättade i tillräcklig omfattning
för att forskning och utbildning
skall kunna bedrivas på en hög
kvalitativ nivå inom olika veten-
skapsområden.
Endast den som visat veten-
skaplig och pedagogisk skicklig-
het får ges en tjänst som profes-
sor. Regeringen får utfärda närma-
re föreskrifter om behörighet och
befordringsgrunder för tjänster
som professor.
I fråga om professorstjänster
för konstnärlig verksamhet gäller i
stället för andra och tredje stycke-
na de föreskrifter som regeringen
meddelar.
Tjänster som professor tillsätts
med förordnande tills vidare utan
tidsbegränsning, om inte annat
följer av andra stycket.
senterade i fakultetsnämnden.
Av ledamöterna i de särskilda
organ som avses i 5 a § skall
flertalet vara lärare vid högskolan.
Studenterna har rätt att vara repre-
senterade i sådana organ.
3 kap.
1 §
I en lärares arbetsuppgifter får
ingå att ha hand om utbildning,
forskning eller konstnärligt ut-
vecklingsarbete samt administra-
tivt arbete. Till en lärares uppgif-
ter hör också att följa utvecklingen
inom det egna ämnesområdet och
den samhällsutveckling i övrigt
som har betydelse för lärarens
arbete vid högskolan.
2§
Anställning som professor är
den främsta anställningen som
lärare.
I en professors arbetsuppgifter
skall det normalt ingå både ut-
bildning och forskning.
Prop. 1996/97:141
Bara den som har visat veten-
skaplig och pedagogisk skicklig-
het får anställas som professor.
Regeringen får utfärda närmare
föreskrifter om de behörighets-
krav och bedömningsgrunder som
skall gälla vid anställning av
professorer.
I fråga om anställning av pro-
fessorer inom konstnärlig verk-
samhet gäller i stället för andra
och tredje styckena de föreskrifter
som regeringen meddelar.
3§
En professor skall anställas tills
vidare utan tidsbegränsning, om
inte någonting annat följer av and-
ra stycket.
Tjänster som professor får till-
sättas för en bestämd tid, om det
är fråga om
1. konstnärlig verksamhet eller
2. adjungering till en högskola
av någon som har sin huvudsak-
liga verksamhet utanför högskole-
väsendet.
Vid högskolorna skall det, ut-
över professorer, finnas lärar-
tjänster som lektorer. En lektor
skall vara vetenskapligt kompe-
tent, utom i de fall då tjänsten av-
ser konstnärlig verksamhet. I en
lektors arbetsuppgifter skall det,
utom på det konstnärliga området,
normalt ingå både utbildning och
forskning.
Om inte annat följer av före-
skrifter som meddelas av rege-
ringen, bestämmer varje högskola
själv vilka lärartjänster som skall
finnas där, utöver tjänster som
professor och lektor, samt om de
behörighetskrav och befordrings-
grunder som skall gälla för tjäns-
terna.
En lärare vid en högskola får
vid sidan av sin tjänst inneha an-
ställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet som avser forskning
eller utvecklingsarbete inom
tjänstens ämnesområde, om lära-
ren inte därigenom skadar allmän-
hetens förtroende för högskolan.
En professor får anställas för en
bestämd tid, om det är fråga om
1. konstnärlig verksamhet,
2. adjungering till en högskola
av någon som har sin huvudsak-
liga verksamhet utanför högskole-
väsendet, eller
3. anställning som gästlärare av
en person som uppfyller behörig-
hetskraven för professor (gäst-
professor).
5§
Vid högskolorna skall det, ut-
över professorer, finnas lektorer
anställda. En lektor skall, utom i
de fall då lektorn anställs för ar-
bete inom konstnärlig verksamhet,
ha vetenskaplig kompetens eller
annan yrkesskicklighet, om inte
regeringen föreskriver någonting
annat. En lektor skall också ha
pedagogisk skicklighet. I en lek-
tors arbetsuppgifter skall det, ut-
om på det konstnärliga området,
normalt ingå både utbildning och
forskning.
6§
Om inte någonting annat följer
av föreskrifter som meddelas av
regeringen, bestämmer varje hög-
skola själv vilka kategorier av
lärare utöver professor och lektor
som skall anställas där, samt om
de behörighetskrav och bedöm-
ningsgrunder som skall gälla vid
anställning av sådana lärare.
7 §2
En lärare vid en högskola får
vid sidan av sin anställning som
lärare ha anställning eller upp-
drag eller utöva verksamhet som
avser forskning eller utvecklings-
arbete inom anställningens äm-
nesområde, om läraren därigenom
inte skadar allmänhetens förtroen-
Prop. 1996/97:141
2 Senaste lydelse 1994:267.
|
Sådan bisyssla skall hållas klart |
de för högskolan. En sådan bisys- Prop. 1996/97:141 |
I fråga om bisysslor i övrigt finns bestämmelser i lagen (1994:260) om
offentlig anställning.
8§
|
Regeringen eller den myndighet |
Regeringen eller den myndighet Den ordning som gäller för an- |
|
De tjänster som skall förenas |
ställning av lärare skall gälla ock- Innan någon anställs som lä- |
|
Innan en sådan lärartjänst som |
rare, skall sjukvårdshuvudmannen |
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 4 § den 1 januari 1998 och
i övrigt den 1 januari 1999.
2. Ett ärende om rätt att utfärda examina inom forskarutbildning, som
Högskoleverket inte har avgjort vid utgången av december 1998, skall
handläggas som en ansökan om beslut av Högskoleverket enligt den nya
bestämmelsen i 2 kap. 5 §.
3. Har handläggningen av ett ärende om anställning av en person som
lektor påbörjats men inte avslutats före den 1 januari 1999, skall de äldre
bestämmelserna om behörighetskrav och bedömningsgrunder i 3 kap. 5 §
tillämpas.
10
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa Prop. 1996/97:141
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1982:764) om vissa lä-
kartjänster vid upplåtna enheter, m.m. samt 1, 3 och 4 §§ lagen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I denna lag ges bestämmelser
om vissa läkartjänster vid sådana
enheter inom landstingens hälso-
och sjukvård som har upplåtits för
den grundläggande högskoleut-
bildningen för läkarexamen
(upplåtna enheter).
Vad som sägs om landstingens hälso- och sjukvård gäller också den
hälso- och sjukvård som anordnas av kommuner som
landsting.
1 §'
I denna lag ges bestämmelser
om vissa anställningar som läkare
vid sådana enheter inom lands-
tingens hälso- och sjukvård som
har upplåtits för den grundläg-
gande högskoleutbildningen för
läkarexamen (upplåtna enheter).
inte ingår i ett
I 3 kap. 8 § högskolelagen
(1992:1434) finns bestämmelser
bl.a. om att tjänst som lärare vid
en högskola kan vara förenad med
tjänst för specialistutbildad läkare.
3§2
I 3 kap. 8 § högskolelagen
(1992:1434) finns bestämmelser
bl.a. om att en anställning som
lärare vid en högskola kan vara
förenad med en anställning som
specialistutbildad läkare.
Vid upplåtna enheter skall det i
skälig omfattning finnas läkare
med specialistkompetens som
tjänstgör för begränsad tid. En
sådan läkare får anställas med för-
ordnande tills vidare, dock längst
för sex år.
4§’
Vid upplåtna enheter skall det i
skälig omfattning finnas läkare
med specialistkompetens som
tjänstgör för en begränsad tid. En
sådan läkare får anställas tills vi-
dare för en tid av högst sex år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1992:1435.
2 Senaste lydelse 1992:1435.
' Senaste lydelse 1991:1972.
11
Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1993 (dir.
1993:143) tillkallade chefen för Utbildningsdepartementet en särskild
utredare för att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och hög-
skolereform. Avsikten var att undersöka hur det nya systemet utnyttjats
av universiteten och högskolorna under treårsperioden 1993/94 -
1995/96. Utredaren skulle studera hur de grundläggande målen förverkli-
gades vid universitet och högskolor samt hur den nya högskolelagen
(1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) tillämpades.
Utredaren fick genom tilläggsdirektiv den 2 mars 1995 (dir. 1995:28) i
uppdrag att analysera effekterna av det nya systemet för resurstilldelning
till grundutbildning, formerna för resurstilldelning till forskning och
forskarutbildning samt ansvarsfördelningen och myndighetsstrukturen
inom högskoleområdet.
Utredningen, som antog namnet Utredningen om uppföljning av 1993
års universitets- och högskolereform (RUT-93), överlämnade i februari
1996 betänkandet Reform och förändring; organisation och verksamhet
vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskole-
reform (SOU 1996:21). En sammanfattning av utredningens förslag finns
i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanfattning av
remissyttrandena finns i Utbildningsdepartementet (dnr U96/788/UH).
Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 januari 1996 (dir.
1996:3) tillkallade chefen för Utbildningsdepartementet en särskild utre-
dare för att göra en översyn av tjänsteorganisationen för lärare vid statli-
ga universitet och högskolor. Utredaren skulle lämna förslag till en ny
tjänsteorganisation med få typer av lärartjänster, där å ena sidan grund-
utbildningsuppgifter och å andra sidan forskning och handledningsupp-
gifter inom forskarutbildningen skulle vara lika viktiga och lika merite-
rande.
Utredningen, som antog namnet Högskollärarutredningen, över-
lämnade i december 1996 sitt betänkande Lärare för högskola i utveck-
ling (SOU 1996:166). En sammanfattning av utredningens förslag finns i
bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanfattning av
remissvaren finns i Utbildningsdepartementet (dnr U96/4073/UH).
Utöver den sedvanliga remissbehandlingen av de ovannämnda utred-
ningarnas förslag anordnade Utbildningsdepartementet den 5 februari
1997 en konferens för samtliga ledamöter i högskolestyrelserna. Vid
denna konferens diskuterades bl.a. högskolans ledningsfrågor. Den 19
mars 1997 anordnade Utbildningsdepartementet ett möte med ett antal
företrädare för högskolorna för att diskutera frågor rörande fakultetsin-
delning och anslagstilldelning till forskning och forskarutbildning. Vida-
re har regeringens forskningsberedning givits tillfälle att diskutera frågor
rörande lärarorganisationen samt fakultetsindelningen vid ett sammanträ-
de den 16 april 1997.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 juli 1993 (dir. 1993:88)
tillkallade chefen för Socialdepartementet en kommission med uppdrag
att utifrån ett kvinnoperspektiv föreslå åtgärder för att motverka våld mot
kvinnor. Utredningen, som antog namnet Kvinnovåldskommissionen,
överlämnade i juni 1995 betänkandet Kvinnofrid (SOU 1995:60). Betän-
Prop. 1996/97:141
12
kandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansli-
et.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 januari 1995 (dir.
1995:08) tillkallade chefen för Utbildningsdepartementet en utredare med
uppdrag att föreslå insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning. Ut-
redningen överlämnade i november 1995 betänkandet Viljan att veta och
viljan att förstå (SOU 1995:110). Betänkandet har remissbehandlats. Be-
tänkandets förslag har till största delen behandlats i propositionen Forsk-
ning och samhälle (prop. 1996/97:5).
På uppdrag av regeringen har Högskoleverket utrett metoder för be-
räkning av procentmål avseende underrepresenterat kön bland nyrekryte-
rade professorer vid universitet och högskolor. Verket överlämnade i feb-
ruari 1997 rapporten Rekryteringsmål för kvinnliga professorer
(1997:9 R), där uppdraget redovisas.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 juni 1995 tillkallade
chefen för Finansdepartementet en kommission med uppgift att lämna
synpunkter på hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den
statliga förvaltningen bör bedrivas. Kommissionen, som antog namnet
Förvaltningspolitiska kommissionen, överlämnade i mars 1997 sitt slut-
betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57). I betänkandet, som
remissbehandlas för närvarande, aktualiseras bl.a. frågan om en särskild
förvaltningsform för universitet och högskolor.
Högskolan har en nyckelroll i satsningarna på kunskap och utbildning.
Den skall erbjuda kvalificerad utbildning för ett rikt och varierande ar-
betsliv, främja personlig utveckling och utföra forskning och utveck-
lingsarbete av hög kvalitet.
Till skillnad från vad som gäller i många andra länder utförs större de-
len av forskningen i Sverige inom högskolan. Högskolan svarar även för
så gott som hela den eftergymnasiala utbildningen i landet. Högskoleut-
bildningen, som enligt 1 kap. 2 § högskolelagen skall vila på vetenskap-
lig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, riktas såväl mot
arbetsmarknaden utanför högskolan som mot en fortsatt vetenskaplig
verksamhet. Högskolan spelar dessutom en viktig roll för den regionala
utvecklingen, bl.a. genom att skapa förutsättningar för etablering av nya
företag med nya arbetstillfällen som följd. Utbyggnaden av högskolan i
hela landet underlättar rekryteringen av ungdomar som annars inte skulle
söka sig till högskoleutbildning. Kontakterna mellan högskola och ar-
betsliv måste förstärkas. Högskolelagen har ändrats så att högskolans
samverkan med det omgivande samhället blir den tredje uppgiften vid
sidan av utbildning och forskning. Denna samverkan skall leda till en
ökad spridning av kunskap och därmed vara en grund för en tillväxt av
samhällsekonomin.
De senaste tio åren har antalet studenter vid högskolan ökat med när-
mare 50 procent och var läsåret 1995/96 cirka 300 000. Antalet sökande
till högskoleutbildning är större än tillgången på utbildningsplatser. Riks-
Prop. 1996/97:141
13
dagen har därför med anledning av budgetpropositionen för år 1997
(prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, bet. 1996/97:UbUl, rskr.
1996/97:100) beslutat att tillföra högskolorna 15 000 platser år 1997 och
15 000 platser år 1999. För att ytterligare kunna möta efterfrågan av hög-
skoleutbildade personer i samhället föreslår regeringen i 1997 års vårpro-
position (prop. 1996/97:150) en fortsatt utbyggnad av högskolorna med
15 000 platser år 1998 och 15 000 platser år 2000. Totalt kommer hög-
skoleutbildningen att ha ökat med 60 000 platser under en period av fyra
år.
Den stora utbyggnaden, det förändrade styrsystemet och den utvidgade
rollen i samhället ställer nya krav på högskolan. Det innebär att det även
ställs ökade krav på kompetens och initiativförmåga hos de styrande or-
ganen och de personer som har ledande befattningar inom högskolorna.
Lärosätena har olika ursprung, traditioner och organisationsprinciper. Det
är viktigt att varje högskola finner sin egen inre organisatoriska form,
anpassad efter sin egenart.
I ett demokratiskt samhälle skall högskolan fritt och självständigt ut-
veckla utbildning, kunskap och forskning. Denna frihet garanteras av
statsmakterna. Forskningens frihet innebär att forskarna själva avgör vad
som är forskningsbart, väljer forskningsproblem och forskningsmetoder,
bedömer forskningens kvalitet och publicerar resultaten fritt. Öppenhet
och rättssäkerhet, för såväl lärare som studenter, är orubbliga krav. Ge-
nom högskolans långtgående autonomi, såväl vad gäller användningen av
tilldelade resurser som utbildningens och forskningens inriktning och
uppläggning, skapas förutsättningar för både mångfald och specialisering.
I en av OECD utförd utvärdering av den högre utbildningen i Sverige
understryks värdet av ett system där lärosätena uppvisar mångfald och
inte försöker efterlikna varandra i alla avseenden. En viss konkurrens
dem emellan kan främja en regional specialisering, men långt driven kan
en sådan konkurrens resultera i likriktning. Lärosätena själva har ett stort
ansvar för att utveckla och bibehålla lokala inriktningar och profiler som
förstärker mångfalden och bidrar till en gemensam satsning på högre ut-
bildning och forskning. Det är också angeläget att statsmakternas över-
gripande regler för högskolornas organisation och resursfördelnings-
systemet är så utformade att de främjar denna mångfald.
Högskolan har alltså i många avseenden en långtgående frihet. Den är
en betydande del av det allmänna utbildningsväsendet och finansieras i
allt väsentligt med offentliga medel. Detta innebär att regering och riks-
dag måste ha ett avgörande inflytande, ibland mer preciserat, ibland mer
allmänt, över högskolornas uppdrag när det gäller utbildning och forsk-
ning.
Universitet och högskolor är statliga myndigheter. De karaktäriseras
också i betydande grad av internt, delvis kollegialt självstyre. Detta är en
viktig utgångspunkt för förslagen i denna proposition.
Den svenska högskolan kännetecknas av hög kvalitet. Insatser av skil-
da slag har gjorts för att utveckla kvalitetsarbetet inom högskolorna. Helt
avgörande för en fortsatt hög kvalitet i högskolans utbildning och forsk-
ning är lärarkåren och dess kompetens. Större krav måste ställas på lärar-
nas pedagogiska utbildning och meritering. Arbetet med att utveckla al-
ternativa former för undervisning och examination måste ges hög priori-
Prop. 1996/97:141
14
tet i högskolornas interna arbete. De förslag som läggs fram i denna pro- Prop. 1996/97:141
position syftar bl.a. till att genom befordran premiera lärare med meriter
inom undervisning och andra erfarenheter som kan utveckla utbildning-
en.
Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män inom högskolan är av
mycket stor betydelse. Kvinnor är fortfarande kraftigt underrepresentera-
de bland lärarna. Regeringen avser därför att sätta upp särskilda rekryte-
ringsmål för att öka andelen kvinnor som anställs som professorer vid
universitet och högskolor.
Den ytterligare självständighet som högskolan kommer att ges genom
förslagen i denna proposition innebär att ökade krav ställs på lärosätenas
ledningar. De måste också kunna fatta beslut om omfördelning av resur-
ser så att angelägna utbildningar och angelägen forskning förstärks. Led-
ningarna har ett stort ansvar för att kvaliteten i utbildning och forskning
förstärks och att jämställdheten kraftfullt främjas. Omfördelningar av
resurser är inte alltid lätta att göra i organisationer av kollegial karaktär.
Därför blir styrelsens och rektors roll och ansvar viktigare. Regeringen
avser att noga följa hur universitet och högskolor lyckas med att inom
givna ramar utveckla verksamheten. Om det skulle visa sig att högsko-
lorna inom det nu gällande stymingssystemet inte kan åstadkomma vad
som förväntas, måste resursfördelningssystemet omprövas.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon särskild myn-
dighetsform för de statliga högskolorna.
Utredningarnas forslag: RUT-93 konstaterar att universitet och hög-
skolor formellt sett är statliga myndigheter. När det gäller uppbyggnad
och verksamhet skiljer sig högskolan på många sätt från vad som tradi-
tionellt förknippas med myndigheter och som avspeglas i verksförord-
ningen (1995:1322). Utredaren anser det motiverat med en egen offent-
ligrättslig form högskolan och menar att särarten och den traditionella
självförvaltningen måste kunna hävdas utan att ställningen som statlig
myndighet ifrågasätts. Utredaren förordar att regeringen låter göra en
särskild prövning av vilka regler för statliga myndigheter som skall till-
lämpas på högskolan samt vilka särskilda regler som i övrigt bör gälla för
denna.
Förvaltningspolitiska kommissionen framhåller att redan högskolans
omfattning talar för att den uppmärksammas särskilt i förvaltnings-
politiken. Högskolan har många gånger uppgifter av sådan art att den bör
ha viss autonomi. Utredningen menar att en särskild förvaltningsform för
forskning och högre utbildning bör övervägas. Innan detta görs bör
emellertid en utvärdering göras av erfarenheterna från högskolorna
Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping.
Kommissionen förordar att frågorna om universitetens och högskolornas
särskilda behov av autonomi och rörelsefrihet för samverkan med andra
15
klarläggs. Därvid bör även högskolans behov av integritet i förhållande Prop. 1996/97:141
till andra finansiärer än statsmakterna beaktas. Kommissionens betän-
kande remissbehandlas för närvarande.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i
frågan. Några av dessa framhåller att universitet och högskolor skiljer sig
markant från andra statliga myndigheter genom sin storlek och karaktär
som kunskapsorganisation. Dessa instanser menar att detta inte endast är
av principiell betydelse utan även bör få betydelse när det gäller budget-
styrning och redovisning. Därför bör högskolan bli föremål för en annan
statlig reglering än övriga statliga myndigheter. Stockholms universitet
anser att utbildning och forskning är viktiga politikområden över vilka
regering och riksdag har rätt och skyldighet att utöva inflytande men att
universitetens och högskolornas autonomi samtidigt är viktig och bidrar
till möjligheterna att uppnå hög effektivitet och måluppfyllelse. Riksrevi-
sionsverket (RRV) anser att frågan om universitetens och högskolornas
status som myndigheter inte bara är en formell fråga. En myndighet har
ansvaret att förvalta det statliga åtagandet inom ett politikområde. Detta
gäller även högskolan. Om universitet och högskolor skulle få annan
status än som myndighet skulle det innebära att myndighetsuppgifter in-
om sektorn måste ligga hos en annan myndighet. Konsekvensen skulle i
praktiken bli en centralisering. RRV menar dessutom att när statlig verk-
samhet bedrivs i annan form än myndighetens behöver ett stort antal frå-
gor regleras i särskild ordning.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns i dag 34 universitet och
högskolor som staten är huvudman för. Därtill kommer två högskolor
under bildande. Universiteten och högskolorna har varierande storlek och
inriktning. De har även skiftande bakgrund, vilket delvis återspeglas i
lokala organisationsformer, verksamhet och traditioner.
Staten skall garantera forskningens och undervisningens frihet och god
kvalitet i verksamheten, upprätthålla rättssäkerhet samt främja inflytande
och insyn. Lärosätena har därmed möjligheter att i sin verksamhet vara
oberoende av externa intressen. Detta är ett grundläggande argument för
att universitet och högskolor även fortsättningsvis skall betraktas som
statliga myndigheter.
Universitet och högskolor får anslag från staten för grundläggande ut-
bildning, forskning och forskarutbildning. De får dessutom uppdrag från
andra statliga myndigheter och sektorsorgan för forskning och viss ut-
bildning inom olika områden. De ansöker om och får bidrag för forskning
från stiftelser och företag. Universitet och högskolor bedriver även upp-
dragsutbildning och uppdragsforskning med medel från den privata sek-
torn.
Verksamheten inom högskolan varierar således, men består huvudsak-
ligen av utbildning och forskning finansierad av statsmedel. En grund-
läggande utgångspunkt är att den offentligt finansierade högskolan tjänar
ett allmänt samhälleligt intresse och att en verksamhet som i så stor ut-
sträckning är beroende av offentliga medel måste styras och kontrolleras
av det allmänna.
Den statliga förvaltningen bedrivs på ett mer flexibelt sätt än tidigare.
Genom införandet av mål- och resultatstyrning har myndigheterna givits
stor handlingsfrihet och formerna för de olika verksamheterna kan anpas-
16
sas efter skiftande behov genom att verksförordningen (1995:1322) till-
lämpas på en myndighet under regeringen i den omfattning som rege-
ringen föreskriver för just den myndigheten.
Universitet och högskolor är emellertid mycket mer komplexa än stat-
liga verk. De är kunskaps- och forskningsorganisationer och det starka
inslaget av kollegialt inflytande gör att de i viss mån skiljer sig från andra
statliga myndigheter. Verksamhetens chefer väljs ofta direkt eller indirekt
av de anställda. Lärosätena har valt olika organisatoriska lösningar. Det
är därför inte möjligt och inte heller önskvärt att tillämpa alla principer
för statliga myndigheter på högskolan. Av denna anledning gäller också
för universitet och högskolor, utöver de bestämmelser i verksförordning-
en som gjorts tillämpliga på dem, en särskild reglering i högskolelagen
och i högskoleförordningen.
Genom att införa särskilda regler för högskolan har riksdag och rege-
ring redan markerat att verksamheten där skiljer sig från annan statlig
verksamhet. Den flexibilitet som inryms i myndighetsformen skapar en-
ligt regeringens uppfattning tillräckliga möjligheter för universitet och
högskolor att utöva sin verksamhet på ett sätt som tillgodoser både krav
på effektivitet och högskolans behov av självständighet i verksamheten.
Det finns därför inte skäl att överväga någon särskild offentligrättslig
form för just universitet och högskolor. Denna proposition innehåller
förslag vad gäller högskolans ledningsstruktur och interna organisation.
Dessa förslag förändrar inte universitetens och högskolornas ställning
som myndigheter utan understryker ytterligare deras särställning.
Prop. 1996/97:141
Den svenska högskolan har kraftigt ökat i omfattning under de senaste
åren. Denna ökning tillsammans med ett i grunden förändrat system för
tilldelning av resurser ställer ökade krav på ledningen på högskolans alla
nivåer. Det är därför viktigt att alla som har ledningsfunktioner inom
högskolan får tydliga mandat och att de får utbildning för att kunna full-
göra sina uppgifter på bästa sätt.
Regeringens bedömning: Högskolans styrelse har det yttersta ansva-
ret för verksamheten. Styrelsens ansvar vad gäller högskolans interna
resursfördelning och uppföljningen av denna bör förtydligas.
Utredningens förslag: RUT-93 framhåller att styrelsens roll och upp-
gifter är en central fråga, där det inte bör finnas några oklarheter. Hög-
skolestyrelsernas nuvarande sätt att fungera visar enligt utredningen att
det finns oklarheter i vad statsmakterna anser vara styrelsernas roll och
uppgifter.
17
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 141
Remissinstanserna: Endast få remissinstanser har yttrat sig om styrel- Prop. 1996/97:141
sens uppgifter. Några av dem anser att en av styrelsens viktigaste upp-
gifter är det policyskapande arbetet, som bör ske i dialog med uppdrags-
givaren staten. Andra framhåller att det är angeläget att staten tydligt an-
ger vad som förväntas av styrelsen.
Skälen for regeringens bedömning: Högskolans styrelse har det yt-
tersta ansvaret för verksamheten och skall se till att denna bedrivs enligt
lagar och förordningar. Styrelsen skall också, enligt regeringens uppfatt-
ning, ansvara för de långsiktiga frågorna. Det innebär att krav ställs på
styrelseledamöternas kompetens och engagemang.
Det samlade ekonomiska ansvaret är en viktig del av styrelsens upp-
gifter. Kraftiga resursförstärkningar har under de senaste åren tillförts
utbildning och forskning. Mot denna bakgrund är styrelsens roll mycket
betydelsefull. Styrelsens uppgifter regleras i 2 kap. 2 § högskolelagen.
Högskolestyrelsen skall ha inseende över högskolans alla angelägenheter
och svara för att dess uppgifter fullgörs. Högskolans styrelse kan i stort
sett själv bestämma vilka ärenden som skall avgöras av styrelsen. De
uppgifter som alltid skall ankomma på styrelsen att besluta i beskrivs
närmare i 2 kap. 2 § högskoleförordningen.
Även om högskolans styrelse har ett samlat ansvar för högskolans
verksamhet bör styrelsens övergripande ansvar för den interna resursför-
delningen anges tydligare. Regeringen avser därför komplettera 2 kap.
2 § högskoleförordningen i enlighet härmed.
Genom ändring i högskolelagen, som trädde i kraft den 1 januari 1997,
har statsmakterna markerat att högskolan i ökad utsträckning skall sam-
verka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet.
Högskolorna har i dag omfattande kontakter med det omgivande sam-
hället. Detta manifesteras bl.a. i en icke obetydlig extern finansiering av
delar av verksamheten. Den del av verksamheten som finansieras genom
anslag till forsknings- och utvecklingsprojekt från forskningsråd och fon-
der ingår som regel i högskolans reguljära verksamhet. Därutöver bedri-
ver högskolorna i många fall en omfattande uppdragsutbildning och upp-
dragsforskning. Många av de äldre lärosätena förvaltar betydande kapital
i form av fast egendom eller värdepapper.
Regeringen anser att det är angeläget att högskolestyrelserna har god
insyn i lärosätenas uppdragsverksamhet och i förekommande fall deras
finansförvaltning. Det är därför viktigt att styrelserna inom ramen för sina
allmänna tillsynsuppgifter särskilt uppmärksammar dessa verksamheter
och själva tar initiativ till att närmare följa dem. Hur detta skall ske bör
vara en fråga för respektive högskolestyrelse, men det är angeläget att i
detta arbete speciell kompetens anlitas som kan bistå styrelsen.
Vid ett seminarium som Utbildningsdepartementet anordnade för hög-
skolornas styrelseledamöter i februari 1997 framfördes starka önskemål
om att regeringen och högskolorna själva informerar styrelseledamöterna
om vad som förväntas av dem. Regeringen avser att medverka till att sty-
relserna stärks i sin roll som ansvariga för verksamheten. Regeringen
kommer att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas.
18
Regeringens förslag: I högskolelagen skall det inte längre anges kri-
terier för vilka personer regeringen skall utse till styrelseledamöter.
Regeringens bedömning: Det högsta antalet ledamöter i styrelsen för
Sveriges lantbruksuniversitet bör, liksom vad fallet är för övriga uni-
versitet och högskolor, uppgå till femton inklusive ordföranden.
Utredningens förslag: RUT-93 framhåller att antalet ledamöter i sty-
relserna i dag är relativt stort, upp emot femton personer, och föreslår att
regeringen inför nästa mandatperiod för styrelserna överväger en ordning
med mindre antal ledamöter.
Utredningen menar även att det är angeläget att det inför den komman-
de mandatperioden för styrelserna sker en dialog mellan lärosätena och
regeringskansliet om vilken erfarenhet och kompetens som i första hand
bör finnas hos de personer som skall ingå i styrelsen.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna som har yttrat
sig om styrelsernas sammansättning tillstyrker utredningens förslag.
Umeå universitet avstyrker förslaget och anför att det nuvarande antalet
tillgodoser rimliga krav på allsidig erfarenhetsbakgrund och kompetens.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 2 kap. 4 § högsko-
lelagen föreskrivs att regeringen skall utse flertalet av högskolestyrelsens
ledamöter. Det anges även att dessa bör ha sin bakgrund i sådan verk-
samhet som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forsknings-
uppdrag.
Regeringen anser att det ligger i sakens natur att ledamöter med den i
högskolelagen föreskrivna bakgrunden utses och föreslår därför att lagen
inte längre skall ange kriterier för vilka personer regeringen skall utse.
Styrelsen skall enligt 2 kap. 1 § högskoleförordningen bestå av högst
fjorton ledamöter samt rektor. I 2 kap. 1 § förordningen (1993:221) för
Sveriges lantbruksuniversitet stadgas att dess styrelse skall bestå av högst
tretton ledamöter samt ordförande. Enligt 2 kap. 7 § högskole-
förordningen skall de ledamöter som regeringen utser förordnas för tre år
i taget. Regeringen bestämmer särskilt för varje högskola hur många le-
damöter som skall representera lärarna respektive studenterna vid hög-
skolan. Studenterna skall dock vara representerade med minst två leda-
möter. Styrelsen skall lämna närmare föreskrifter om valförfarandet när
det gäller lärare och studenter.
Regeringen anförde i budgetpropositionen för år 1995/96 (prop.
1994/95:100, bet. 1994/95:UbU4, rskr. 1994/95:28) att det är viktigt att
politiska företrädare på nationell, regional eller lokal nivå ingår i styrel-
serna. Högskolan har inte råd att undvara den kompetens och den kun-
skap om det omgivande samhället som dessa besitter. För att styrelsen
skall få en så allsidig sammansättning som möjligt beslutade regeringen,
med ändring av 2 kap. 1 § högskoleförordningen att utöka antalet styrel-
seledamöter med två till totalt högst femton, inklusive ordföranden.
Regeringen anser det angeläget att styrelsen tillförs impulser från sam-
hällslivet. För att detta skall kunna ske så allsidigt som möjligt, samtidigt
som lärare, studenter och rektor ingår, bör styrelsen bestå av högst fem-
Prop. 1996/97:141
19
ton ledamöter. Det finns därför ingen anledning att förändra styrelsens
storlek.
Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet bör kunna ha samma storlek
som styrelserna för andra statliga universitet och högskolor. Regeringen
avser därför föreskriva i 2 kap. 1 § förordningen för Sveriges lantbruks-
universitet att styrelsen skall bestå av högst femton ledamöter, inklusive
rektor.
RUT-93 föreslår att regeringen samråder med lärosätet inför utseendet
av ledamöter i styrelsen. Riksdagens utbildningsutskott har tidigare ut-
talat (bet. UbU 1987/88:1) att en högskoleenhet bör få nominera företrä-
dare för allmänna intressen i styrelsen och att en dialog skall ske mellan
regeringskansliet och berörd högskoleenhet innan allmänföreträdare utses
av regeringen. Regeringen finner dock ingen anledning att förändra nuva-
rande sätt att utse styrelseledamöterna. De ledamöter som regeringen ut-
ser har naturligen sin bakgrund i olika delar av samhället som har rele-
vans för högskolans verksamhet. Dessa ledamöter ger således samhället
ett inflytande över högskolan. Högskolan bör därför inte ha något infly-
tande över nomineringen av dessa ledamöter.
Regeringens förslag: Ordföranden skall utses av regeringen. Till
ordförande bör regeringen utse någon som inte är anställd vid den
högskola som uppdraget avser.
Utredningens förslag: RUT-93 föreslår att någon annan person än
rektor skall utses som ordförande. En extern ordförande skulle kunna
tillföra högskolan mycket av kunskaper, kontakter och erfarenheter.
Samtidigt skulle rektors roll och ansvar bli klarare.
Remissinstanserna: Remissopinionen är blandad. Myndigheter utan-
för högskolan som Statskontoret och Riksrevisionsverket menar att be-
fattningen som verkställande ledamot (rektor) bör skiljas från uppdraget
som ordförande. En majoritet av universiteten och högskolorna anser
emellertid att rektor även fortsättningsvis skall vara ordförande i hög-
skolestyrelsen. Linköpings universitet. Göteborgs universitet och Dans-
högskolan har dock inte denna mening. Linköpings universitet anser att
det är tveksamt om det i reglerna för styrelsens sammansättning bör infö-
ras en tvingande regel om att ordföranden bör rekryteras externt. Göte-
borgs universitet ifrågasätter om det är lämpligt att rektor är ledamot av
styrelsen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt högskoleförordningen skall
rektor vara ordförande i styrelsen och regeringen skall förordna rektor.
Detta innebär att det är regeringen som utser ordförande i styrelsen. För
Sveriges lantbruksuniversitet gäller att regeringen utser en extern ordfö-
rande.
Regeringen anser att en kvalificerad och erfaren extern ordförande i
högskolestyrelsen skulle kunna tillföra styrelsearbetet mycket i form av
kunskaper, erfarenheter och kontakter. Vidare skulle det vara en fördel
Prop. 1996/97:141
20
om uppdraget som ordförande är skilt från anställningen som rektor och Prop. 1996/97:141
funktionen som verkställande ledamot i högskolestyrelsen. Detta skulle
ge en tydligare rollfördelning mellan den beslutande och den exekutiva
funktionen. Det finns en klar skillnad mellan rektors och styrelsens upp-
gifter. Enligt högskolelagen är det styrelsen som har det övergripande
ansvaret för verksamheten. Styrelsen och dess ordförande bör ansvara för
de mer långsiktiga, strategiska frågorna, medan rektor bör ansvara för
den direkta verksamheten och driften av högskolan samt fungera som
högskolans chef. Det är styrelsen som enligt högskoleförordningen har
det yttersta avgörandet när det gäller vilka frågor som skall behandlas av
styrelsen. Det är därför rimligt att styrelsens dagordning bestäms av en
person som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskolan. Rege-
ringen menar dessutom att det är angeläget att uppdragsgivaren, staten,
kan diskutera strategiska och långsiktiga frågor av betydelse för ett läro-
säte med en ansvarig person som inte har sin dagliga verksamhet förlagd
till lärosätet. Det vore naturligt om denna person är styrelsens ordförande.
Därför föreslår regeringen att det i högskolelagen föreskrivs att ordföran-
den i en högskolestyrelse skall utses av regeringen samt att till ordförande
inte skall utses någon som är anställd vid den högskola som uppdraget
avser.
Regeringens bedömning: Rektor bör även i fortsättningen anställas
genom beslut av regeringen. Förslag till rektor bör lämnas av styrelsen
efter hörande av lärarna, de anställda och studenterna vid lärosätet.
Utredningens förslag: RUT-93 föreslår att rektor skall utses av hög-
skolans styrelse. Detta skulle enligt utredningen än mer renodla rektors
förhållande till styrelsen. Frihet bör råda för hur lärosätena tar fram kan-
didaterna till befattningen som rektor, men förslaget bör beredas i samråd
med lärarna, övriga anställda och studenterna vid lärosätet.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna anser att
rektor bör utses av regeringen. Statskontoret framhåller dock att eftersom
styrelsen och ordföranden skall stå för den mer långsiktiga verksamheten
bör styrelsen i konsekvens därmed även utse rektor. Stockholms univer-
sitetet menar att det egentligen är ointressant om rektor utses av regering-
en eller styrelsen bara kandidaten har legitimitet genom ett valförfarande
där de akademiska lärarna och forskarna har ett dominerande inflytande.
Skälen för regeringens bedömning: Högskolelagen föreskriver att det
för varje högskola närmast under styrelsen skall finnas en rektor som le-
der verksamheten.
Regeringen konstaterar att varje högskola är en myndighet med ett na-
tionellt uppdrag inom utbildning och forskning. Eftersom rektor, om än
under sin styrelse, fullgör flera av en myndighetschefs uppgifter och är
främsta företrädare för myndigheten, är det naturligt att rektor anställs
genom beslut av regeringen efter förslag från styrelsen.
21
I 2 kap. 8 och 14 §§ högskoleförordningen regleras hur rektor föreslås
och förordnas. Det är högskolans styrelse som skall avge förslag om
rektor till regeringen. Innan förslaget avges skall en valförsamling höras.
Flertalet av dess ledamöter skall bestå av lärare, men studenterna har rätt
att vara representerade.
Hur förslag till rektorskandidat skall tas fram behöver enligt regering-
ens uppfattning inte regleras så detaljerat som i dag. I högskoleförord-
ningen bör endast föreskrivas att förslag till rektor skall lämnas av styrel-
sen efter hörande av lärare, övriga anställda och studenter. Högskolans
styrelse skall fastställa en ordning för detta.
Behörig att anställas som rektor är, enligt 2 kap. 11 § högskoleförord-
ningen, den som uppfyller behörighetskraven för professor eller lektor.
Regeringen anser det angeläget att även administrativa meriter måste vä-
gas in vid anställning som rektor.
Prop. 1996/97:141
Regeringens förslag: I högskolornas verksamhet skall jämställdhet
mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.
Utredningsförslag: I 1 kap. 5 § första stycket högskolelagen anges att
jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i högskolornas
verksamhet. Kvinnovåldskommissionen har i sitt slutbetänkande föresla-
git att paragrafen skall kompletteras på följande sätt: I högskolornas
verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och
främjas. Likalydande förslag har framförts av Arbetsgruppen för jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män inom högre utbildning och forskning
(JÄST-gruppen) i en skrivelse till Utbildningsdepartementet samt av Ut-
redningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning i dess be-
tänkande.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser stöder förslaget eller har
ingenting att erinra mot det.
Skälen for regeringens förslag: Det råder en stor obalans mellan kö-
nen i den akademiska världen. På grundutbildningsnivå är många utbild-
ningar starkt kvinno- respektive starkt mansdominerade. Inom forskarut-
bildningen finns inget kvinnodominerat fakultetsområde men flera mans-
dominerade. I lärarhierarkin finns det genomgående få kvinnor på de
högre nivåerna; fortfarande är endast cirka 8 procent av professorerna
kvinnor. Denna obalans medför att utbildningens och forskningens kva-
litet blir lidande. En insikt om detta håller på att växa fram också inom
högskolan.
För att påskynda utvecklingen bl.a. mot en jämnare könsfördelning
bland högskolans lärare lade regeringen år 1995 fram propositionen Jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop.
1994/95:164, bet. 1994/95:UbU 18, rskr. 1994/95:405). Som en följd av
propositionen har en rad åtgärder vidtagits; bl.a. har nya resurser förde-
22
lats för att öka antalet kvinnliga professorer, forskarassistenter och post-
doc-stipendiater.
För att ytterligare markera vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete inom
alla delar av högskolans verksamhet föreslår regeringen nu att 1 kap. 5 §
första stycket högskolelagen kompletteras och får följande lydelse: I hög-
skolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid
iakttas och främjas. Regeringen lägger dessutom i avsnitt 7.2.1 fram för-
slag om principer för fastställande av mål för varje enskilt lärosäte för
andelen av underrepresenterat kön bland nyrekryterade professorer.
Prop. 1996/97:141
Genom 1986 års lärartjänstereform ersattes flertalet av de tidigare lärar-
tjänsterna med tjänstekategorierna professor, lektor, adjunkt och forskar-
assistent (prop. 1984/85:57 Ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i
den statliga högskolan, bet. UbU 1984/85:9, rskr. 1984/85:115). Sedan
dess har inga större förändringar skett i regelsystemet för högskole-
lärama. Som en följd av propositionen Universitet och högskolor - frihet
för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103) in-
fördes bl.a. befordringstiteln biträdande professor för lektorer som visat
särskild skicklighet.
Under det årtionde som gått sedan 1986 års reform har stora föränd-
ringar skett inom högskolan. Mål- och resultatstyrning har införts och i
samband därmed en långtgående decentralisering av rätten att besluta om
medel att nå målen. En mycket större del av varje årskull ungdomar än
tidigare fortsätter till högskolan, som därmed ställs inför allt större peda-
gogiska utmaningar. Antalet högskolelärare har under de senaste tio åren
också stigit kraftigt. Expansionen har varit särskilt stor vid de mindre och
medelstora högskolorna.
Regeringen föreslår nu nya regler för läraranställningar, som motsvarar
de ökade krav dagens samhälle ställer på högskolan.
Sakkunniga utländska bedömare som utvärderat svensk forskning har
vid ett antal tillfällen påpekat de negativa effekterna av det svenska sys-
temet, som i realiteten har två karriärvägar - en forskningsinriktad med
professur som slutmål och en undervisningsinriktad med mycket begrän-
sade möjligheter till forskning. I den i avsnitt 4 nämnda OECD-rapporten
framhålls t.ex. att den markanta skiljelinjen mellan professorer som ar-
betar med forskning och forskarutbildning och lektorer som meddelar
undervisning för grundexamen inte förefaller vara den bästa grundvalen
för en vitalisering av vare sig utbildning eller forskning.
Det finns även andra skäl för en reform. Endast 14 procent av samtliga
tillsvidareanställda lärare är professorer. Inom en hel del ämnen kan det
gå många år utan att någon professur utlyses. Detta medför risk för att
mångfald och förnyelse av forskningen inte utvecklas i önskvärd ut-
sträckning. Det är angeläget att långt flera än nu, kvinnor lika väl som
män, får möjlighet att påverka forskningens inriktning.
23
Ännu ett skäl är att pedagogisk skicklighet måste ges en större vikt på
alla nivåer, både vid meritvärdering i samband med anställning och vid
arbetets bedrivande. Pedagogisk skicklighet ingår i behörighetskraven för
professorer, lektorer och adjunkter. 1 praktiken är forskningsmeriter dock
av långt större betydelse vid anställning och lönesättning. Detta förhål-
lande måste ändras. Utbildning och forskning är lika viktiga delar av
högskolans verksamhet. Det måste finnas tydliga incitament för förnyelse
och utveckling av högskolans undervisning och pedagogiska arbete.
Enligt regeringens mening bör en enda karriärväg skapas, där arbets-
uppgifterna på alla nivåer innehåller både forskning och utbildning och
där det sker successiva prövningar av lärarens/forskarens kompetens. Ett
sådant system bör vara utformat så att meritering av olika slag lönar sig
och så att möjligheten att bli professor inte är beroende av t.ex. pensione-
ringar. De förslag som regeringen lägger fram i denna proposition inne-
bär att lärarkategorierna professor, lektor, adjunkt och forskarassistent
bevaras, men att möjligheter skapas till individuell befordran till lektor
och professor.
Förändringarna kommer att innebära förbättrade villkor för högskolans
viktigaste resurs, lärarna, och är därmed ägnade att höja verksamhetens
kvalitet. Det stora antal högt meriterade lektorer som verkat i högskolan
under en längre tid utan reella möjligheter till befordran kommer att ges
en välmotiverad stimulans. Universitet och högskolor kommer också i
ökad utsträckning att kunna rekrytera och behålla yngre begåvningar som
i dag inte kan se något klart samband mellan goda insatser i utbildning
och forskning och karriär. Genom att en karriärväg skapas får högskolan
bättre förutsättningar att uppmuntra och ta till vara alla lärares kompetens
och kreativitet.
Förslagen kommer att leda till en betydande ökning - inom några år en
fördubbling - av antalet professorer och en jämnare fördelning av arbets-
uppgifter mellan olika lärarkategorier. Detta främjar en god kvalitet vid
den fortsatta kraftiga utbyggnaden av högskolan. Genomförandet av re-
formen underlättas av de resurser för ytterligare sammanlagt 60 000 plat-
ser under perioden 1997 - 2000 som följer av förslagen i budgetproposi-
tionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) och i 1997 års vårproposition (prop.
1996/97:150).
Med nya regler som ger rätt för behöriga lektorer att befordras till
professorer anser regeringen det rimligt att det särskilda anställnings-
skyddet för professorer i 3 kap. 4 § högskolelagen avskaffas. Det finns
inte längre några skäl för denna specialbestämmelse. Den allmänt till-
lämpliga lagen (1982:80) om anställningsskydd ger enligt regeringens
mening en tillräcklig garanti för att uppsägningar inte skall kunna ske på
ett sätt som hotar integriteten i forskning och undervisning. Forskningen
frihet garanteras även i högskolelagen (1 kap. 6 §). Som närmare redovi-
sas i avsnitt 7.1.1 avser regeringen att snarast lägga fram förslag om upp-
hävande av särreglerna. En sådan förändring bör självfallet endast gälla
för professorer som anställs efter det att nya regler trätt i kraft.
Prop. 1996/97:141
24
Tjänstebegreppet
Inom arbetsrätten på det offentliga området användes före den reform
som genomfördes år 1994 begreppet tjänst. Med tjänst avses ofta anställ-
ning. Uttrycket kan också avse de arbetsuppgifter som en arbetstagare har
anställts för att utföra eller befattningen eller arbetstagarens plats i orga-
nisationen. Ordet tjänst kan också ha en organisatorisk betydelse, nämli-
gen en på förhand given ram med vissa arbetsuppgifter som skall utföras
av den som har tjänsten. Den betydelsen har att göra med att det funnits
ett system för inrättande av tjänster. I bl.a. den nya lagen (1994:260) om
offentlig anställning, som trädde i kraft den 1 juli 1994, har tjänstebe-
greppet tagits bort. I propositionen En ändrad lagstiftning för statsan-
ställda m.fl. (prop. 1993/94:65, bet. 1993/94:AU16, rskr. 1993/94:257)
anförde regeringen att ordet tjänst efter hand även i andra författningar
borde ersättas med anställning eller eventuellt något annat ord.
I de regler som gäller för offentliga universitet och högskolor finns
tjänstebegreppet ännu kvar. Vid dessa lärosäten gäller sedan tidigare ock-
så att det fattas beslut om att dels inrätta, dels tillsätta tjänster som lärare.
I de lagförslag som regeringen lägger fram i denna proposition ersätts
begreppet tjänst i princip av ordet anställning. Regeringen föreslår också
att förfarandet att besluta dels om inrättande, dels om tillsättande av en
lärartjänst skall ersättas av ett beslut om att anställa en lärare.
Prop. 1996/97:141
Regeringens förslag: En tillsvidareanställd lektor som är behörig att
anställas som professor skall anställas som professor.
Anställning som professor under en tid av högst tre år, s.k. gästpro-
fessor, skall kunna ges till en person som är behörig att anställas som
professor och som skall anställas som gästlärare, dvs. inte är anställd
vid lärosätet.
En högskola skall inte längre behöva tillstånd från Högskoleverket
för att anställa professorer.
Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid univer-
sitet och högskolor skall tas bort.
Regeringens bedömning: Vid prövning av behörighet för anställ-
ning som professor bör lika stort avseende fästas vid vetenskaplig och
pedagogisk skicklighet.
En ansökan om befordran till professor bör beredas av fakultets-
nämnd eller motsvarande organ på samma sätt som vid ett vanligt an-
ställningsförfarande.
Befordringstiteln biträdande professor bör avskaffas.
Utredningens förslag: Högskollärarutredningen föreslår att en ny lä-
rarkategori, biträdande professor, införs. Behörighetsvillkor för denna
25
bör vara vetenskaplig, konstnärlig eller pedagogisk skicklighet eller
skicklighet av annat slag utöver vad som krävs för behörighet som hög-
skolelektor. Vetenskaplig skicklighet skall motsvara minst docentkom-
petens.
Utredningen anser det väsentligt att det finns en möjlighet till avance-
mang för kvalificerade högskolelektorer och föreslår att en högskolelek-
tor skall kunna befordras till biträdande professor.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när det gäller förslaget
att införa lärarkategorin biträdande professor. Bland andra Uppsala uni-
versitet, Göteborgs universitet. Naturvetenskapliga forskningsrådet och
Teknikvetenskapliga forskningsrådet finner förslaget intressant. Stock-
holms universitet. Södertörns högskola och Skogs- och jordbrukets forsk-
ningsråd hör till dem som avvisar förslaget. De menar bl.a. att förslaget
inte skulle leda till den ökning av antalet professorer som anges som
önskvärd i direktiven till utredningen.
Några remissinstanser, bl.a. Lunds universitet, Göteborgs universitet,
Sveriges Förenade Studentkårer och Riksrevisionsverket, menar att det är
en brist att utredningen inte aktualiserat vissa frågor rörande den nuva-
rande anställningen som professor. Särskilt förordas en möjlighet att tids-
begränsa en anställning som professor, förslagsvis till sex, åtta eller tio
år.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I den nuvarande lä-
rarstrukturen finns det förhållandevis få professurer och de innehas ofta
av samma personer under lång tid. Detta förhållande, liksom traditionen
inom vissa fakulteter att med en professur följer en ställning som enda
företrädare för det aktuella ämnet inom lärosätet, gör att professorerna
har ett mycket stort inflytande på forskningen och utbildningen inom sina
ämnen. Följden blir också att möjligheterna till avancemang för kvalifice-
rade yngre forskare och lärare är begränsade. Som ovan framhållits riske-
rar denna struktur att hämma mångfalden inom forskningen och även
rekryteringen av goda forskare. De fåtaliga professorerna deltar också i
allmänhet alltför litet i grundutbildningen, inte bara därför att deras tid
upptas av forskning utan även av andra skäl, såsom att olika typer av led-
ningsuppdrag koncentreras till dem.
Regelsystemet behöver således reformeras och antalet professorer öka.
Regeringen anser dock inte att Högskollärarutredningens förslag om att
införa en ny lärarkategori, biträdande professor, skulle möta de behov av
förnyelse som finns. En modem högskola med flexibel fördelning av ar-
betsuppgifter mellan lärama främjas inte genom skapande av ytterligare
en nivå strax under professorsnivån. I stället bör, som utvecklas nedan,
rätt till befordran till professor införas för kvalificerade lektorer.
Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får en-
ligt 3 kap. 2 § högskolelagen anställas som professor. I den praxis som
har utvecklats i många ämnen vid tillsättning av professurer har enligt
regeringens mening alltför stor vikt lagts vid den vetenskapliga skicklig-
heten i förhållande till den pedagogiska. Vid prövning av behörighet för
anställning som professor bör den pedagogiska skickligheten vägas in i
lika hög grad som den vetenskapliga. Detta är ägnat att främja kvaliteten
inom både den grundläggande högskoleutbildningen och forskarutbild-
Prop. 1996/97:141
26
ningen. En precisering med denna innebörd kommer att införas i hög- Prop. 1996/97:141
skoleförordningen (se också avsnitt 7.2.2).
Regeringen gör bedömningen att det i dag finns ett stort antal högt me-
riterade lektorer som uppfyller behörigheten för anställning som profes-
sor. Regeringen avser därför att göra en ändring av högskoleförordningen
med innebörden att en tillsvidareanställd lektor, som efter prövning kon-
stateras ha behörighet som professor, skall anställas som professor. An-
sökan om en sådan befordran bör beredas av fakultetsnämnden, eller
motsvarande organ, på samma sätt som vid ett vanligt anställningsförfa-
rande (se avsnitt 7.2.2). Sakkunniggranskning behöver dock inte göras,
om den är uppenbart obehövlig, t.ex. om den sökande nyligen har be-
dömts i ett anställningsärende. Den som söker anställning som lektor men
är behörig att anställas som professor skall kunna direkt anställas som
professor.
Enligt regeringens mening bör det finnas möjlighet för lärosätena att
anställa en gästlärare för en tid av högst tre år som professor, s.k. gäst-
professor. Det skall då vara fråga om en person inom eller utom landet
som är behörig att anställas som professor men som inte är anställd vid
lärosätet, dvs. som kommer som gästlärare. Syftet med detta förslag är att
skapa utrymme för lärosätena att tillfälligt knyta till sig personer med en
speciell kompetens. Härigenom kan värdefulla nya impulser tillföras hög-
skolan.
De nya reglerna för anställning som professor bör även omfatta lärare
vid mindre och medelstora högskolor. Detta innebär att dessa högskolor
inte längre kommer att behöva ha Högskoleverkets tillstånd för att få an-
ställa professorer, såsom nu stadgas i 4 kap. 3 § andra stycket högskole-
förordningen.
Som en konsekvens av det nya karriärsystem för högskolans lärare som
föreslås i denna proposition finns det inte längre något skäl för regering-
en att inrätta professurer vid universitet och högskolor. Regeringens rätt
att enligt 4 kap. 2 § andra stycket högskoleförordningen inrätta professor-
stjänster där bör därför inte finnas kvar.
Bestämmelsen i 4 kap. 17 § andra stycket högskoleförordningen om att
en lektor som har visat särskild skicklighet får, inom ramen för sin an-
ställning som lektor, ges ställning som biträdande professor bör självfal-
let utgå som en följd av de nya reglerna om möjlighet att anställa lektorer
som professorer. De lektorer som i dag benämns biträdande professorer
bör dock få behålla denna titel, så länge de inte har befordrats till anställ-
ning som professor.
Antalet professorer kommer som följd av dessa förslag att öka kraftigt
och inom några år fördubblas. Reformen kommer att ge möjligheter för
relativt unga lärare/forskare att bli professorer och därmed att i ökad ut-
sträckning påverka högskolans arbete. Ökningen av antalet professorer
kommer också i ett annat avseende att leda till en modernisering av hög-
skolan. Utvecklingen inom vetenskapen med en ständigt ökande kun-
skapsmassa gör ämnena allt svårare att överblicka för en enskild forskare.
Mångfalden kommer i framtiden att avspeglas i en stor mängd professo-
rer; den ännu rådande uppfattningen inom vissa fakulteter att endast en
person kan vara företrädare för ett ämne kommer att framstå som irrele-
vant. Reformen innebär även att det som redan i dag är ett faktum, nämli-
27
gen att det finns professorer med olika grad av pedagogisk, vetenskaplig
och annan skicklighet, kommer att bli en självklarhet.
I en lärares arbetsuppgifter får enligt högskolelagen ingå att handha ut-
bildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete samt administra-
tiva uppgifter. Fördelningen av arbetsuppgifter är en lokal arbetsled-
ningsfråga. Omfattningen av de olika lärarkategoriernas undervisnings-
skyldighet regleras dock i kollektivavtal. Det finns en tradition inom hög-
skolan att i första hand utse professorer till handledare inom forskarut-
bildningen och till olika ledningsuppdrag. Med fler professorer kan
forskning, handledning av doktorander, ledningsuppdrag och uppgifter
inom grundutbildningen fördelas på ett mer flexibelt sätt. Då kan också
större hänsyn tas till den enskilda lärarens kvalifikationer och intressen,
och arbetsuppgifterna kan fördelas över tid med hänsyn till lärarens hela
arbetssituation. En sådan flexibilitet och en jämnare fördelning av arbets-
uppgifter mellan olika lärarkategorier främjar en god kvalitet i verksam-
heten. Regeringen förutsätter att en sådan utjämning kommer att ske och
konstaterar att det kommer att finnas anledning att ompröva nu gällande
kollektivavtal, som föreskriver mycket låg undervisningsskyldighet för
professorer.
Professorers anställningsskydd
Den som i dag anställs som professor har ett särskilt långtgående anställ-
ningsskydd enligt 3 kap. 4 § högskolelagen. Enligt bestämmelsen kan en
professor skiljas från tjänsten endast om professorn genom brott eller
grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåligganden har visat sig upp-
enbart olämplig att inneha tjänsten eller har uppnått gällande pensionsål-
der eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.
Bestämmelsen infördes i högskolelagen den 1 juli 1993. Dessförinnan
gällde att de flesta professorer som tillsattes av regeringen anställdes med
fullmakt. En del professorer, t.ex. vid forskningsråden, tillsattes med för-
ordnande, liksom de professorer som tillsattes lokalt av rektorsämbetet.
En fullmaktsanställd professor kunde inte sägas upp enligt lagen om an-
ställningsskydd (1982:80) och hade en större anställningstrygghet än en
professor med tillsvidareanställning.
Den 1 juli 1993 togs regeringens rätt att inrätta och tillsätta professurer
vid universitet och högskolor bort och fullmaktssystemet upphörde; rege-
ringens rätt att inrätta professurer av nationellt intresse har sedermera
återinförts. I den högskolelag som trädde i kraft samma dag infördes den
ovan nämnda bestämmelsen om professorers anställningstrygghet. Be-
stämmelsen angavs ha sin grund i önskemål att ge dem som därefter an-
ställdes som professor vid universitet och högskolor den anställ-
ningstrygghet som ansågs vara väsentlig för integriteten i forskning och
undervisning. Bestämmelsen utformades med förebild i föreskriften i 11
kap. 5 § regeringsformen om de grunder som kan föranleda att en ordina-
rie domare skiljs från sin domartjänst. Någon rätt att, såsom gäller för
domare, förflytta professorer finns dock inte. Grunderna för att skilja en
professor från tjänsten ansluter nära till de grunder som vid den tidpunk-
ten gällde för direkt avsked av statligt anställda.
Prop. 1996/97:141
28
Vid den remissbehandling av utredningen som föregick införandet av
den nya högskolelagen år 1993 framfördes synpunkter av innebörd att
professorer inte borde ha ett så starkt anställningsskydd som övervägdes.
Enligt regeringens uppfattning finns det nu flera skäl att ompröva frågan.
Ett skäl är att det i denna proposition läggs fram förslag om rätt till
befordran till en anställning som professor. Förslaget kommer att leda till
att det anställs många fler professorer än i dag. Det vore enligt regering-
ens mening orimligt att en så stor del av lärarkåren skulle åtnjuta ett an-
ställningsskydd som avviker från allmänt tillämpliga regler på arbets-
marknaden. Ytterligare ett skäl är att inte bara professorer utan även and-
ra lärare skall delta i och ha ansvar för att en hög kvalitet nås i såväl
forskning som undervisning.
Det är självfallet angeläget att de högskoleanställda som arbetar med
forskning och utbildning är skyddade mot godtyckliga åtgärder som di-
rekt eller indirekt kan beskära den vetenskapliga friheten eller lärarens
integritet vid undervisningen. Principen om forskningens frihet har därför
kommit till uttryck i 1 kap. 6 § högskolelagen. Det sägs där att forsk-
ningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får utvecklas fritt och
att forskningens resultat får publiceras fritt.
Här kommer också arbetstagarnas skydd mot ogrundade uppsägningar
in i bilden. 1 praktiken skulle den vetenskapliga friheten kunna komma att
begränsas, om arbetsgivaren hade rättsliga möjligheter att vidta uppsäg-
ningar i syfte att på ett otillbörligt sätt påverka den anställde i hans eller
hennes arbete med forskning och undervisning. Uppsägningar av den
naturen måste emellertid anses oförenliga med den allmänt tillämpliga
lagen om anställningsskydd. En tillsvidareanställning kan sägas upp av
arbetsgivaren bara om det finns saklig grund för åtgärden (7 §), och ett
avskedande förutsätter att arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åliggan-
den mot arbetsgivaren (18 §). Lagen om anställningsskydd innehåller
också garantier för en objektiv prövning av en uppsägning eller ett av-
skedande. Den fackliga organisationen har möjlighet att begära överlägg-
ningar och förhandlingar med arbetsgivaren om en medlem skilts från
anställningen eller om arbetsgivaren överväger att vidta en sådan åtgärd.
Ytterst kan saken föras till domstol, och arbetsgivaren måste då bevisa att
det funnits laga grund för att säga upp eller avskeda arbetstagaren. Dom-
stolen har möjlighet att ogiltigförklara rättsstridiga avskedanden och upp-
sägningar som är hänförliga till arbetstagarens person. En arbetsgivare
som bryter mot anställningsskyddslagen ådrar sig också en skyldighet att
betala skadestånd.
Det kan tilläggas att de särregler som tidigare gällt vid avskedande av
offentligt anställda i många fall har tagits bort under senare år. Ett motiv
för ändringarna har då varit att bedömningsgrunderna egentligen har varit
desamma i de författningar som gällt offentliganställda och de allmänna
reglerna i lagen om anställningsskydd (prop. 1993/94:65 s. 92 ff.). De
flesta särreglerna har slopats vid tillkomsten av 1994 års lag om offentlig
anställning. Dessutom är anställningsskyddslagens bestämmelser om av-
skedande tillämpliga på arbetstagare som är anställda med fullmakt, se
7 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Mot den bakgrunden måste reglerna i lagen om anställningsskydd an-
ses utgöra en tillräcklig garanti för att uppsägningar och avskedanden inte
Prop. 1996/97:141
29
kan ske på ett sätt som hotar integriteten i forskning och utbildning. Re- Prop. 1996/97:141
geringen anser att särreglerna i 3 kap. 4 § högskolelagen därför skall
upphävas: en lagändring kan dock bara ta sikte på den som anställs efter
det att de nya reglerna har trätt i kraft. Ett förslag av den nu angivna in-
nebörden skall granskas av Lagrådet, och något författningsförslag läggs
inte fram i den här propositionen. 1 stället tänker regeringen inom kort
presentera en lagrådsremiss där det föreslås att 3 kap. 4 § högskolelagen
upphävs, och regeringen avser att sedan återkomma till frågan i anslut-
ning till budgetpropositionen för år 1998.
Regeringens förslag: I högskolelagen skall anges att en lektor, utöver
vetenskaplig kompetens, skall ha pedagogisk skicklighet. Vidare skall
”annan yrkesskicklighet” införas som en ny behörighetsgrund för an-
ställning som lektor.
Regeringens bedömning: En tillsvidareanställd adjunkt som är be-
hörig att anställas som lektor skall anställas som lektor. Därutöver
skall en tillsvidareanställd adjunkt som har visat särskild pedagogisk
skicklighet eller särskild skicklighet avseende ledning, utveckling eller
samverkan kunna anställas som lektor.
En ansökan om befordran till lektor bör beredas av fakultetsnämnd
eller motsvarande organ på samma sätt som vid ett vanligt anställ-
ningsförfarande.
En första anställning som lektor eller adjunkt bör kunna tidsbegrän-
sas till högst ett år.
Vissa av de särskilda reglerna om tidsbegränsad anställning för lära-
re i högskolan bör avskaffas.
En högskola bör kunna besluta om tidsbegränsad anställning som
adjunkt eller lektor för en lärare som är tillsvidareanställd vid en annan
högskola. En sådan anställning bör vara begränsad till högst tre år
Anställning som forskarassistent bör tidsbegränsas till högst fyra år.
Utredningens förslag: I Högskollärarutredningen föreslås två tillägg
till nuvarande behörighetskrav för anställning som lektor. I fråga om ve-
tenskaplig kompetens bör möjligheten att värdera också kompetens som
motsvarar doktorsexamen införas. Vidare bör ”kompetens av annat slag”,
dvs. yrkeserfarenhet förvärvad utanför högskolan, införas som ett alter-
nativ till behörighetskravet vetenskaplig kompetens. En högskoleadjunkt
skall kunna befordras till högskolelektor på enbart pedagogiska eller led-
nings-, utvecklings- och samverkansmeriter.
En första anställning som högskoleadjunkt skall kunna tidsbegränsas
till tre år i likhet med vad som i dag gäller för ett första förordnande som
högskolelektor. Vissa av de särskilda reglerna om tidsbegränsad anställ-
ning för lärare i högskolan föreslås avskaffas. Den som är anställd tillsvi-
dare som lärare vid en högskola föreslås ha rätt till tjänstledighet upp till
tre år för att arbeta som lärare vid en annan högskola, inom eller utom
landet. Anställning som biträdande högskolelektor (nuvarande forskar-
30
assistent) föreslås tidsbegränsas till högst fyra år, i stället för sex år som
är fallet i dag.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan är negativa till förslaget att införa "kompetens av annat slag” som
ett alternativ till behörighetskravet vetenskaplig kompetens för anställ-
ning som lektor. Högskoleverket, Lärarhögskolan i Stockholm och Skol-
verket tillstyrker däremot förslaget.
Flera remissinstanser, bl.a. Lunds universitet, Göteborgs universitet,
Karolinska institutet, Högskolan i Växjö, Luleå tekniska universitet och
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, avstyrker förslaget
att en odisputerad adjunkt skall kunna befordras till högskolelektor. De
menar att en högskolelektor skall ha doktorsexamen. De påpekar också
att förslaget till lokal befordran av adjunkt till lektor motverkar rörlig-
hetsmålet.
TCO och flera SA CO-förbund, däribland Sveriges Universitets-
lärarförbund, motsätter sig utredningens förslag om möjlighet till tidsbe-
gränsning i högst tre år av den första anställningen som högskoleadjunkt.
Ett antal remissinstanser, bl.a. Göteborgs universitet, Karolinska institu-
tet och Sveriges Universitetslärarförbund anser att fyra år ger en biträ-
dande högskolelektor (nuvarande forskarassistent) för kort tid för veten-
skaplig och pedagogisk meritering.
Remissopinionen är delad vad gäller utredningens förslag om rätt till
tjänstledighet i tre år för anställning som lärare vid annan högskola. Flera
instanser ser risker med förslaget, framför allt framväxten av ett kompli-
cerat vikariatssystem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser att
lärarkategorierna lektor, adjunkt och forskarassistent bör bevaras, men
med delvis ändrade behörighets- och anställningsvillkor. Motiven för
detta redovisas i det följande. Inledningsvis skall dock framhållas att re-
geringen anser att benämningarna lektor och adjunkt bör behållas och
inte, såsom utredningen föreslagit, förses med prefixet ”högskole”. Efter-
som benämningen forskarassistent är väl etablerad, finns inte heller skäl
att ändra denna.
Lektor
De nya regler som regeringen föreslår beträffande befordran av lektor till
professor har behandlats i avsnitt 7.1.1.
I en lektors arbetsuppgifter skall normalt ingå både utbildning och
forskning. I högskolelagen ställs krav på vetenskaplig kompetens för an-
ställning som lektor, då det inte är fråga om konstnärlig verksamhet.
Kravet på pedagogisk skicklighet framgår endast av högskole-
förordningen. Som tidigare framhållits vill regeringen understryka bety-
delsen av pedagogisk skicklighet hos högskolelärama och föreslår därför
att kravet på pedagogisk skicklighet för anställning som lektor, på samma
sätt som redan gäller för anställning som professor, föreskrivs i lagen.
För vissa utbildningar inom högskolan, t.ex. inom teknik-, vård-, un-
dervisnings- och medieområdena, behövs lärare med erfarenhet från yr-
kesområdet i fråga. När det gäller forskning och utvecklingsarbete är det
Prop. 1996/97:141
31
också viktigt att högskolan tillförs kompetens och impulser utifrån. I lik- Prop. 1996/97:141
het med utredningen anser regeringen inte att det behöver skapas särskil-
da lärarkategorier, såsom ”tekniklektor”, ”industrilektor” eller ”metodik-
lektor” för detta ändamål. 1 stället bör det vara möjligt att ersätta kravet
på vetenskaplig kompetens med krav på annan yrkeserfarenhet, dvs.
kompetens förvärvad utanför högskolan, för behörighet som lektor. Rege-
ringen föreslår därför att ytterligare en behörighetsgrund införs för an-
ställning som lektor, nämligen ”annan yrkesskicklighet”. Därmed menas
skicklighet förvärvad genom yrkesverksamhet utanför högskolan. Yrkes-
skickligheten skall naturligtvis anknyta till det ämne inom vilket läraren
skall arbeta vid högskolan.
1 propositionen Universitet och högskolor - frihet för kvalitet (prop.
1992/93:1) uttalas att en lektor som har avlagt doktorsexamen eller mot-
svarande är vetenskapligt kompetent. I högskoleförordningen anges
emellertid endast att lektor skall ha avlagt doktorsexamen. Regeringen
anser, i likhet med utredningen, att högskoleförordningen bör förtydligas
så att det framgår att vetenskaplig kompetens för lektor skall innebära
avlagd doktorsexamen eller motsvarande vetenskapliga kompetens. Detta
innebär att utländsk forskarutbildning, licentiatexamen enligt äldre be-
stämmelser och övrig vetenskaplig meritering utan avlagd doktors-
examen, t.ex. inom industriforskning, också, efter prövning, bör kunna ge
vetenskaplig behörighet som lektor.
Individuell befordran av adjunkt till lektor
Högskolans nuvarande lärarorganisation har ofta kritiserats för att inte ha
tillräckliga karriärmöjligheter. I dag saknas t.ex. helt befordrings-
möjligheter för adjunkter som inte gått igenom forskarutbildning. Ett väl
fungerande karriärsystem är avgörande för om högskolelärama skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter med engagemang, effektivitet och
framgång. Liksom utredningen anser regeringen det därför angeläget att
ge möjligheter till befordran av adjunkter. En tillsvidareanställd adjunkt
som är behörig att anställas som lektor skall således anställas som lektor.
Den som söker anställning som adjunkt men är behörig att anställas som
lektor skall direkt kunna anställas som lektor.
Ett lärosätes kvalitet är i lika hög grad avhängig av den utbildning som
erbjuds som av den forskning som bedrivs. Som tidigare framhållits är
det därför viktigt att pedagogiska meriter värderas lika högt som de ve-
tenskapliga vid nyanställning och befordran. Lärarrollen förändras också
i takt med att informationstekniken utvecklas och nya arbetssätt, som
t.ex. problembaserad inlärning, växer fram. Högskolans lärare skall inte
bara ha tillräcklig kompetens för att undervisa; de behöver också ha ett
stort intresse för undervisning. Lärama måste därför ges incitament att till
utveckling och förnyelse av utbildningens innehåll, metoder och arbets-
sätt. De lärare som prioriterar undervisningen bör visas uppskattning på
liknande sätt som de lärare som prioriterar forskningen premieras i dag.
En tillsvidareanställd adjunkt som har visat särskild pedagogisk skicklig-
het skall därför kunna anställas som lektor.
32
Högskolan har under senare tid genom statsmakternas beslut blivit allt
mer decentraliserad, något som ställer annorlunda och delvis nya krav på
ledningsinsatser. Goda ledare är viktiga för att säkerställa högskolans
fortsatta utveckling. Trots detta har ledarskapsförmåga hittills som regel
varken efterfrågats eller värdesatts vid anställning av lärare. Vidare har
förutsättningarna för högskolan som utbildningsanordnare förändrats.
Högskolan utsätts för konkurrens på ett annat sätt än tidigare, bl.a. från
andra utbildningsverksamheter och utländska lärosäten. Högskolans
verksamhet måste därför fortsätta att utvecklas, t.ex. genom utformning
av nya utbildningar. Högskolan har i dag en mer central roll i samhällsut-
vecklingen än tidigare och har numera också i uppgift att samverka med
samhället i övrigt. Förtjänstfulla insatser på detta område, som t.ex. ut-
veckling av ett varaktigt samarbete, bör uppmärksammas. Regeringen
anser följaktligen, i likhet med utredningen, att skicklighet avseende
verksamhets- och personalledning, utveckling av högskolans verksamhet
och samverkan med samhällslivet utanför högskolan skall kunna premie-
ras. En tillsvidareanställd adjunkt som har visat särskild skicklighet i nå-
got av dessa avseenden skall därför kunna anställas som lektor.
En ansökan om befordran till lektor bör beredas av fakultetsnämnden
eller motsvarande organ på samma sätt som vid ett vanligt anställnings-
förfarande för lektor (se avsnitt 7.2.2).
Det bör framhållas att en högskola självfallet inte kan tillämpa dessa
nya grunder för individuell befordran av en adjunkt till lektor vid anställ-
ning av någon som inte är adjunkt vid högskolan.
Tidsbegränsade anställningar av lektor och adjunkt
I högskoleförordningen finns en rad bestämmelser om möjlighet att tids-
begränsa anställningar för olika kategorier av lärare. Regeringen anser
inte att högskolans särart kräver så många undantag från de allmänna
reglerna om tidsbegränsad anställning i lagen om anställningsskydd och i
anställningsförordningen (1994:373). 1 princip bör de regler som gäller
för den övriga arbetsmarknaden också kunna tillämpas inom högskolan.
Om ett långvarigt behov av lärare inom ett ämnesområde kan förutses, är
det enligt regeringens mening rimligt att fler lärare tillsvidareanställs.
Högskolorna bör således sträva efter att öka antalet lärare med tillsvidare-
anställning. Dessa lärare är normalt mer delaktiga i högskolans hela verk-
samhet än vad tillfälligt anställda lärare är. Denna anställningsform inne-
bär också en trygghet för arbetstagaren. Med denna utgångspunkt bör
vissa av de särskilda reglerna om tidsbegränsad anställning för lärare i
högskolan avskaffas.
Tidsbegränsad första anställning
Högskollärarutredningen menar att möjligheten att tidsbegränsa den
första anställningen som lektor till högst tre år bör kvarstå. Vidare före-
slår utredningen att även en första anställning som adjunkt skall kunna
tidsbegränsas till högst tre år.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 141
Prop. 1996/97:141
33
Regeringen anser, som nämnts, att tillsvidareanställning bör vara den
normala anställningsformen inom högskolan. I lagen om anställnings-
skydd anges att avtal får träffas om tidsbegränsad provanställning, om
prövotiden är högst sex månader. Med tanke på högskolans speciella ar-
betsformer kan det finnas behov av en längre prövotid än så, men den bör
inte vara längre än ett år.
Det kan också anföras att högskolan har behov av lärare med yrkes-
erfarenhet, t.ex. från näringslivet inom tekniska utbildningar. Eftersom
sökande som är verksamma utanför utbildningsområdet kan ha en svår-
bedömd undervisningsskicklighet är det rimligt att en första anställning
kan få tidsbegränsas. Detta bör gälla vid anställning både som adjunkt
och lektor. Under denna tid får lärosätet möjlighet att bedöma bl.a. lära-
rens pedagogiska skicklighet och kan få ett underlag för ett ställnings-
tagande i fråga om tillsvidareanställning.
Regeringen anser således att en första anställning som lektor respektive
adjunkt bör få tidsbegränsas till högst ett år.
Andra regler om tidsbegränsad anställning
Många lärare utför, inom ramen för sin anställning, under en begränsad
tid arbetsuppgifter som finansieras av forskningsråd eller andra finansiä-
rer. Dessa lärares normala arbetsuppgifter måste då utföras av andra lära-
re. Om de samlade behoven vid arbetsenheten kan förväntas bestå över
en längre tid, är det lämpligt att tillsvidareanställa fler lärare. 1 annat fall
kan nya lärare behöva anställas för en begränsad tid. Detta behov bör
tillgodoses på samma sätt som på arbetsmarknaden i övrigt, t.ex. genom
vikariat. Regeln om anställning av lärare under begränsad tid för full-
görande av arbetsuppgifter som normalt ankommer på andra arbetstagare
bör därför, i enlighet med utredningens förslag, utgå ur högskoleförord-
ningen.
Regeln om anställning under begränsad tid av lektor för långsiktig
kunskapsuppbyggnad finansierad med externa medel bör också, såsom
utredningen föreslår, utgå. Även här kan de möjligheter till tidsbegränsad
anställning som redan finns på arbetsmarknaden i övrigt användas, t.ex.
projektanställning.
Det förekommer att arbetstagare som vikarie utför vissa arbetsuppgifter
som de saknar behörighet för. Det bör framhållas att en vikariatsanställ-
ning under vissa förutsättningar övergår i en tillsvidareanställning enligt
5 § andra stycket lagen om anställningsskydd. Detta torde dock inte inne-
bära att arbetstagarna är tillförsäkrade de arbetsuppgifter som de utförde
när tillsvidareanställningen började.
Flera studier visar att den geografiska rörligheten bland högskolelärare
och forskare är liten. Ett mått på lärarnas rörlighet är andelen lärare med
doktorsexamen som disputerat vid den högskola där de tjänstgör. Hög-
skollärarutredningen redovisar att av de lärare som hade doktorsexamen
och som i oktober 1995 var anställda vid statliga högskolor med forsk-
ningsresurser hade drygt tre fjärdedelar disputerat vid det lärosäte där de
var anställda. Variationen var dock stor mellan olika lärarkategorier;
professorerna uppvisade mest rörlighet.
Prop. 1996/97:141
34
Det är väsentligt för kvaliteten i forskning och grundutbildning att lära- Prop. 1996/97:141
res rörlighet mellan lärosäten ökar. För att stimulera denna rörlighet avser
regeringen att, i enlighet med utredningens förslag, underlätta för hög-
skolorna att för en begränsad tid anställa lärare från andra högskolor. Ett
lärosäte bör således kunna besluta om tidsbegränsad anställning som
lektor eller adjunkt för en lärare som är tillsvidareanställd vid en annan
högskola. En sådan anställning bör vara begränsad till högst tre år. Om en
adjunkt vid en högskola anställs som lektor vid en annan högskola, bör
vanligt anställningsförfarande för lektor tillämpas (se avsnitt 7.2.2).
Regeringen konstaterar att de regler om rätt till tjänstledighet som finns
i t.ex. tjänstledighetsförordningen (1984:111) och i gällande kollektiv-
avtal ger en tillsvidareanställd lärare möjligheter att vara ledig för en
tidsbegränsad anställning.
Forskarassistent
Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 1998 lägga fram förslag
om en effektiviserad forskarutbildning. Forskarutbildningen bör vara en
väl planerad utbildning, som kan genomföras inom den stipulerade tiden
om fyra år. Avhandlingen bör ses som ett gesällprov inför fortsatt forsk-
ning. Det är således av vikt att de nyexaminerade doktorer som högsko-
lan vill rekrytera får möjlighet att meritera sig både vetenskapligt och
pedagogiskt. Enligt regeringens bedömning ger anställning som forskar-
assistent möjligheter till detta.
För att anställningen som forskarassistent skall fylla sin funktion för
rekryteringen är det naturligt att den är tidsbegränsad. I dag får anställ-
ningen innehas under högst sex år, med möjlighet till förlängning om det
finns särskilda skäl. För att komma ett så stort antal nyblivna doktorer till
del som möjligt, bör anställningen inte sträckas ut alltför långt i tiden.
Regeringen anser därför, i likhet med Högskollärarutredningen, att an-
ställning som forskarassistent bör tidsbegränsas till högst fyra år. Det bör
dock även fortsättningsvis finnas möjlighet till förlängning om särskilda
skäl föreligger, såsom sjukdom eller föräldraledighet.
För behörighet till anställning som forskarassistent krävs i dag avlagd
doktorsexamen. Högskoleförordningen bör förtydligas så att även mot-
svarande utländska examen, efter prövning, kan ge behörighet.
Företräde till anställning som forskarassistent bör, liksom i dag, ges till
sökande som har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens ut-
gång.
35
Prop. 1996/97:141
Regeringens bedömning: Lärarkategorierna nordisk respektive ut-
ländsk lektor bör avskaffas. Arbetsuppgifterna kan i stället utföras in-
om ramen för anställning som lektor eller adjunkt.
Möjligheten till adjungering bör vidgas från att gälla endast profes-
sor till att omfatta även lektor och adjunkt. Anställning som adjunge-
rad lärare bör vara tidsbegränsad till högst tre år och kunna förnyas i
ytterligare tre år.
Anställning som gästlärare bör vara tidsbegränsad till högst tre år.
Utredningens förslag: I Högskollärarutredningen föreslås att tjänst
som nordisk respektive utländsk lektor ersätts av anställning som ut-
ländsk lärare. Vidare föreslås att möjligheten till adjungering utökas till
att omfatta även andra lärarkategorier än professor. Anställning som
gästlärare föreslås vara tidsbegränsad till högst tre år.
Remissinstanserna: Frågan om utländsk lärare har inte kommenterats
av remissinstanserna. Flera remissinstanser välkomnar förslaget till ad-
jungering av fler lärarkategorier. Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) menar att heltidsanställning som adjungerad lärare bör kunna
komma ifråga. Socialstyrelsen delar denna uppfattning och föreslår en
kortare tidsbegränsning av förordnandet i dessa fall.
Skälen för regeringens bedömning: Utöver professor, lektor, adjunkt
och forskarassistent finns det ett antal andra lärarkategorier inom hög-
skolan. Dessa behandlas i det följande.
Nordisk och utländsk lektor
Under lång tid har det funnits tidsbegränsade anställningar som utländsk
respektive nordisk lektor. Det är angeläget att högskolorna även i fort-
sättningen skall kunna få impulser från andra länder och språkområden
genom att rekrytera lärare därifrån. Motiven för tidsbegränsningen - att
man härigenom försäkrar sig om personer med helt aktuell kunskap i det
berörda språket - har emellertid försvagats med dagens kommunika-
tionsmöjligheter. Som ett led i en strävan att förenkla lärarorganisationen
bör de ovannämnda anställningarna avskaffas och samma regler gälla för
nordiska och andra utländska lärare som för övriga lärare i högskolan. Ett
ytterligare skäl för denna förändring är de krav som EG-rätten ställer.
EG-domstolen har i tre rättsfall slagit fast att en regel som ger generell
möjlighet att tidsbegränsa anställningsavtal för utländska lärare, när en
sådan möjlighet inte finns för andra lärarkategorier, är att anse som otill-
låten diskriminering (mål C 33/88 Allué I, REG 1989, s. 1606, mål C
259/91 Allué II, REG 1993, s. 4330, mål C 272/92 Spotti, REG 1993, s.
5202).
Högskollärarutredningen föreslår att en särskild anställning som ut-
ländsk lärare införs. Regeringen konstaterar dock att inom ramen för det
regelverk som nu föreslås för lektorer och adjunkter kommer det att vara
möjligt att på ett likformigt sätt avtala om en första anställning för högst
ett år för såväl svenska som utländska medborgare (se avsnitt 7.1.2).
Adjungerad lärare
Högskolorna har under ett antal år haft möjlighet att knyta till sig kvalifi-
cerade personer med huvudsaklig sysselsättning utanför högskolan ge-
36
nom att anställa dem som adjungerade professorer. De adjungerade pro- Prop. 1996/97:141
fessorema är av stor betydelse för högskolornas samverkan med närings-
livet och arbetslivet i övrigt. Det finns skäl att vidga möjligheterna till
samarbete av detta slag till att omfatta även andra lärarkategorier. Hög-
skolorna bör således, i enlighet med utredningens förslag, få möjlighet att
inrätta tidsbegränsade anställningar också som adjungerad lektor respek-
tive adjunkt.
Liksom fallet är nu beträffande adjungerad professor bör endast den
kunna anställas som adjungerad lärare som har sin huvudsakliga verk-
samhet utanför högskolan. Med huvudsaklig verksamhet menas minst 50
procent av arbetstiden. Anställning som adjungerad lärare bör, i likhet
med vad som gäller för adjungerad professor, vara tidsbegränsad till tre
år med möjlighet till förlängning i ytterligare tre år.
Timlärare, gästlärare m.m.
Tidsbegränsad anställning som timlärare kan i dag tillämpas i vissa fall,
bl.a. om anställningen inte är särskilt omfattande eller om den avser kor-
tare tid än ett år. Regeringen överväger att se över villkoren för tidsbe-
gränsad anställning som timlärare.
När det gäller gästlärare skall förordnande i dag meddelas tills vidare,
längst till viss tidpunkt. För att karaktären av gäst verkligen skall framgå,
anser regeringen, liksom utredningen, att anställning som gästlärare bör
tidsbegränsas till högst tre år. Tidsbegränsad anställning som s.k. gäst-
professor har behandlats i avsnitt 7.1.1.
Undervisningsuppgifter skall normalt fullgöras av personer som är an-
ställda som lärare. I vissa fall kan emellertid undervisning meddelas av
andra anställda, såsom innehavare av doktorandtjänster, assistenter, ama-
nuenser och kliniska assistenter. Vid Sveriges lantbruksuniversitet finns
dessutom anställningar som statsagronom, statshortonom, statsveterinär
och biträdande statsveterinär i vilka undervisning kan ingå. I denna pro-
position behandlas endast anställningar som lärare, och ovannämnda an-
ställningar berörs således inte.
Regeringens förslag: 1 en professors arbetsuppgifter skall det, utom
inom det konstnärliga området, normalt ingå både utbildning och
forskning.
En lärare skall följa, förutom utvecklingen inom det egna ämnes-
området, den samhällsutveckling i övrigt som har betydelse för lära-
rens arbete vid högskolan.
Regeringens bedömning: Det ankommer på varje högskola att för-
dela arbetsuppgifter mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv.
Samtliga lärare bör medverka i grundutbildningen. Varje lärare med
doktorsexamen eller motsvarande kompetens bör medverka i forsk-
ning/forskarutbildning.
Regeln om professorers utrymme för återkommande, längre sam-
manhängande perioder för forskning eller konstnärligt utvecklings-
arbete bör utgå ur högskoleförordningen.
37
Utredningens forslag: Högskollärarutredningen föreslår ett tillägg i
högskolelagen så att högskolans s.k. tredje uppgift syns i beskrivningen
av lärarnas uppgifter.
Utredaren anser att det är den enskilda högskolans sak att fördela ar-
betsuppgifter mellan olika kategorier av lärare. Avvägningen mellan in-
satser inom grundläggande utbildning respektive forskning/forskar-
utbildning eller konstnärligt utvecklingsarbete kan i större utsträckning
än i dag göras olika för olika lärare, även inom en och samma lärarkate-
gori. Varje högskola skall, inom ramen för sin verksamhetsplanering,
fördela arbetsuppgifter mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv. Som en
följd härav bör 4 kap. 5 § högskoleförordningen utgå, enligt vilken pro-
fessorer skall beredas utrymme för återkommande, längre samman-
hängande perioder för forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete på
heltid.
Remissinstanserna: För att utredningens mål med forskande lärare
skall kunna uppnås efterlyser några remissinstanser, däribland Humanis-
tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Stockholms universitet och
Sveriges Universitetslärarförbund, ett system med garanterad forsk-
ningstid i tjänsten, särskilt för den nya lärarkategori, biträdande lektor,
som utredningen föreslår skall ersätta forskarassistent. Riksrevisionsver-
ket efterlyser en diskussion om professorers deltagande i undervisningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Genom en ändring i
högskolelagen, som trädde i kraft den 1 januari 1997, markerade stats-
makterna att universitet och högskolor vid sidan om utbildning och
forskning också i ökad utsträckning bör samverka med det omgivande
samhället, den s.k. tredje uppgiften.
Regeringen delar utredarens uppfattning att ett motsvarande omvärlds-
perspektiv bör synas i beskrivningen av de uppgifter som högskolans
lärare skall utföra. Regeringen föreslår därför att ett tillägg görs i 3 kap.
1 § högskolelagen med innebörden att lärare vid universitet och högsko-
lor inte bara skall följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet utan
också den samhällsutveckling i övrigt som har betydelse för lärarens ar-
bete vid högskolan.
Det ankommer på varje högskola att fördela uppgifter inom utbildning,
forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgif-
ter m.m. mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv. Det skall härvidlag inte
finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och arbetsuppgifter.
Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att regeln om profes-
sorers utrymme för återkommande, längre sammanhängande perioder för
forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete bör utgå ur högskoleförord-
ningen.
En grundläggande strävan måste vara att varje lärare tas i anspråk med
hänsyn till hans eller hennes samlade - pedagogiska, vetenskapliga eller
konstnärliga och övriga - kompetens och att läraren skall kunna utveckla
hela sin kompetens inom ramen för anställningen. Uppgifter avseende
ledning och utveckling av högskolans verksamhet och samverkan med
samhällslivet utanför högskolan bör fördelas inom hela lärargruppen med
hänsyn till varje lärares individuella kvalifikationer.
En viktig följd av dessa principer är att alla lärare med vetenskaplig
kompetens, dvs. doktorsexamen eller motsvarande, bör medverka i såväl
Prop. 1996/97:141
38
grundläggande utbildning som forskning/forskarutbildning. I högskole- Prop. 1996/97:141
förordningen föreskrivs att varje lärosäte skall vinnlägga sig om att lärare
av alla slag deltar i undervisningen inom grundläggande högskoleutbild-
ning. 1 propositionen Universitet och högskolor - frihet för kvalitet (prop.
1992/93:1) uttalades att en professors ansvar skall omfatta såväl utbild-
ning som forskning. Regeringens förslag i avsnitt 7.1.1 om befordran av
lektorer till professorer understryker ytterligare betydelsen av pedagogisk
meritering. Även med tanke på utbildningens anknytning till forskningen
är det väsentligt att professorer deltar i grundutbildningen i större ut-
sträckning än i dag. Regeringen föreslår därför ett förtydligande i hög-
skolelagen med innebörden att det i en professors arbetsuppgifter, utom
inom det konstnärliga området, normalt skall ingå såväl utbildning som
forskning.
På motsvarande sätt bör övriga lärare med vetenskaplig kompetens
medverka i högre grad i forskning/forskarutbildning. Förutsättningar
finns sålunda för varje högskola att skapa en jämnare fördelning av ar-
betsuppgifter inom grundutbildning respektive forskning och forskar-
utbildning mellan olika kategorier av lärare. Som tidigare framhållits
finns mot denna bakgrund anledning att ompröva nu gällande kollekti-
vavtal angående undervisningsskyldigheten för lärare inom olika katego-
rier.
Det är av vikt att de nyexaminerade doktorer som högskolan vill re-
krytera får möjlighet att utvecklas till mer självständiga och etablerade
forskare. Därför bör en forskarassistent även i fortsättningen ha tyngd-
punkten i sitt arbete inom forskning/forskarutbildning. En forskar-
assistent bör naturligtvis också medverka i grundutbildningen för att me-
ritera sig pedagogiskt.
Regeringens forslag: Samtliga universitet och vissa statliga och en-
skilda högskolor skall ges mål avseende könsfördelningen bland nyre-
kryterade professorer. Målen skall gälla treårsperioder med början un-
der perioden 1997-1999.
Vart och ett av dessa lärosäten skall ges ett enda samlat mål, beräk-
nat utgående från rekryteringsunderlaget.
Regeringens bedömning: Om ett lärosäte inte uppfyllt det av rege-
ringen fastställda rekryteringsmålet, kan regeringen komma att föreslå
att medel skall reserveras inom lärosätets anslag för forskning och
forskarutbildning. Medlen bör endast få användas för kostnader för
ytterligare nyanställda professorer av underrepresenterat kön.
Varje universitet och högskola, utom de konstnärliga, bör få i upp-
drag att fastställa egna mål avseende könsfördelningen bland nyre-
39
kryterade lärare inom övriga lärarkategorier under treårsperioder med
början 1997-1999.
Utredningsförslag: Högskollärarutredningen anför att det är rimligt att
regeringen anger mål avseende könsfördelningen bland de professorer
som rekryteras under kommande perioder. Vidare framhålls att uppnåen-
de av jämställdhetsmål får uppfattas som en nödvändig förutsättning för
ökad kvalitet i en vid och långsiktig mening. Utredningen utgår därför
från att den relativa framgången när det gäller att nå dessa mål - som till
avsevärd del blir beroende av lokala ambitioner - tillmäts betydelse vid
statsmakternas resursfördelning. Utredningen anför att varje högskola,
utöver av statsmakterna fastställda mål, bör fastställa egna rekryterings-
mål, t.ex. mål för lärarrörligheten avseende rekrytering av lärare som dis-
puterat vid andra lärosäten.
På uppdrag av regeringen har Högskoleverket i rapporten Rekryterings-
mål för kvinnliga professorer (1997:9 R) lämnat ett underlag för beräk-
ning av sådana mål. Enligt verket ger det totala antalet docentkompetenta
lektorer vid fakulteterna i landet en god uppfattning av rekryterings-
underlaget för professorer.
1 rapporten redovisas förslag till mål för lärosätena för perioden
1997-1999. Målen bör enligt verket höjas för efterföljande perioder i takt
med att andelen kvinnor på lägre nivåer ökar. För varje lärosäte kan ett
samlat mål fastställas för andelen kvinnor bland de nyrekryterade profes-
sorerna under perioden. Detta mål bör beräknas efter dels andelen kvin-
nor bland docentkompetenta lektorer vid fakulteterna i landet, dels den
nuvarande fördelningen av lärosätets professurer över fakulteterna. Enligt
Högskoleverket skulle målen då preliminärt bli de som anges i följande
tabell.
Tabell 1. Preliminära rekryteringsmål enligt förslag från Högskoleverket
|
Högskola |
Professorer 1996 |
Rekryteringsmål för 1997- 1999 | |
|
antal |
andel kvinnor | ||
|
Uppsala universitet |
261 |
5% |
22% |
|
Lunds universitet |
323 |
9% |
19% |
|
Göteborgs universitet |
223 |
10% |
22% |
|
Stockholms universitet |
203 |
16% |
21% |
|
Umeå universitet |
143 |
7% |
22% |
|
Linköpings universitet |
131 |
6% |
17% |
|
Karolinska institutet |
152 |
7% |
23% |
|
Kungl. Tekniska högskolan |
150 |
2% |
6% |
|
Luleå tekniska universitet |
49 |
2% |
8% |
|
Chalmers tekniska högskola |
107 |
4% |
6% |
|
Högskolan i Jönköping |
8 |
0% |
20% |
|
Handelshögskolan i Stockholm |
35 |
0% |
20% |
|
Sveriges lantbruksuniversitet |
143 |
10% |
26% |
Eftersom lärosäten kan planera eller förutse en rekrytering med en annan
fördelning över fakulteterna än den nuvarande, anser Högskoleverket att
en dialog bör föras mellan Utbildningsdepartementet och lärosätena be-
träffande de preliminära målen så att justeringar vid behov kan göras,
innan mål slutligt fastställs.
Prop. 1996/97:141
40
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som har kommenterat Prop. 1996/97:141
Högskollärarutredningens avsnitt om rekryteringsmål är opinionen delad.
Stockholms universitet, Karolinska institutet och Naturvetenskapliga
forskningsrådet avstyrker utredningens förslag. De menar bl.a. att målen
bör fastställas lokalt för att de inte skall bli orealistiska och därmed oge-
nomförbara. Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Medicinska
forskningsrådet och Riksrevisionsverket är positiva till förslaget om re-
kryteringsmål. Dessa instanser anför bl.a. att rekryteringsmål är i linje
med mål- och resultatstyrningen i övrigt.
Högskoleverkets rapport har inte remissbehandlats. Arbetsgruppen för
jämställdhet inom högre utbildning och forskning (JÄST-gruppen) har
emellertid på eget initiativ yttrat sig över verkets förslag. JÄST-gruppen
är mycket positiv till att rekryteringsmål ställs upp och anser att graden
av måluppfyllelse bör påverka statsmakternas framtida tilldelning av re-
surser för enskilda universitet och högskolor. För att rekryteringsmålen
skall verka pådrivande måste de dock enligt JÄST-gruppen sättas högre
än andelen kvinnor bland docentkompetenta lektorer.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser, liksom Hög-
skollärarutredningen, att det endast är syftet att uppnå jämställdhet som
har den karaktären att särskilda, av statsmakterna fastställda, mål för re-
kryteringen av lärare bör fastställas.
Som tidigare framhållits råder det en stor obalans mellan könen i den
akademiska världen. För att påskynda utvecklingen bl.a. mot en jämnare
könsfördelning bland högskolans lärare lade regeringen år 1995 fram
propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildnings-
området (prop. 1994/95:164, bet. 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405).
Som en följd av propositionen har en rad åtgärder vidtagits; bl.a. har nya
resurser fördelats för att öka antalet kvinnliga professorer, forskar-
assistenter och post-doc-stipendiater.
Regeringen anmälde i jämställdhetspropositionen sin avsikt att för
varje lärosäte sätta upp ett mål för könsfördelningen bland nyrekryterade
professorer. Sådana mål är ägnade att stimulera ett långsiktigt och syste-
matiskt jämställdhetsarbete på alla nivåer; för att ett lärosäte skall kunna
uppnå målen måste åtgärder vidtas såväl inom grundutbildning och fors-
karutbildning som inom den fortsatta akademiska karriären.
Varje lärosäte har ansvar för att analysera problemen och finna de me-
del som inom olika områden och vid olika institutioner är mest ändamåls-
enliga för att åstadkomma en jämnare könsfördelning. Möjligheten till
positiv särbehandling, som framgår av bestämmelserna i jämställdhetsla-
gen (1991:433) och 4 kap. 15 a § högskoleförordningen, ingår bland de
metoder ett lärosäte kan använda för att uppnå sitt rekryteringsmål. Ett
sådant mål bör inte avse ett alltför litet antal rekryteringar och bör därför
ställas upp för hela lärosätet och för treårsperioder.
Universiteten och vissa högskolor med enskild huvudman, nämligen
Chalmers tekniska högskola AB, Handelshögskolan i Stockholm och
Stiftelsen Högskolan i Jönköping, har i dag rätt att självständigt anställa
professorer. Dessa lärosäten bör få rekryteringsmål, med undantag för
Handelshögskolan i Stockholm som inte har något statligt anslag för
forskning och forskarutbildning.
41
Regeringen avser därför att för Uppsala, Lunds, Göteborgs, Stock-
holms, Umeå och Linköpings universitet. Karolinska institutet, Kungl.
Tekniska högskolan. Luleå tekniska universitet, Sveriges lantbruks-
universitet, Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i
Jönköping sätta upp mål för andelen nyrekryterade professorer av under-
representerat kön.
Mindre och medelstora högskolor kan för närvarande anställa professo-
rer antingen efter prövning hos Högskoleverket eller i samarbete med ett
universitet. I denna proposition föreslås i avsnitt 7.1.1 att alla statliga
högskolor själva skall få anställa professorer, utan prövning hos Hög-
skoleverket, och få befordra lektorer till professorer. Flera av de medel-
stora högskolorna börjar uppnå en sådan storlek inom både grund-
utbildning och forskning att de kan förväntas anställa ett inte obetydligt
antal professorer de närmaste åren och inom några år också ansöka om
universitetsstatus. Dessa högskolor bör också ges rekryteringsmål.
Regeringen avser därför att sätta upp rekryteringsmål även för hög-
skolorna i Karlstad, Växjö och Örebro samt för Mitthögskolan.
Målet för vart och ett av dessa lärosäten kommer att beräknas utgående
från en uppskattning av rekryteringsunderlaget, dvs. dels andelen kvinnor
respektive män bland det totala antalet docentkompetenta lektorer vid
fakulteterna i landet, dels den nuvarande fördelningen av lärosätets pro-
fessurer över fakulteterna. Målen bör gälla för perioden 1997-1999 och
bör kunna höjas inför efterföljande treårsperioder.
Rekryteringsmål baserade på den uppskattning av rekryteringsunder-
laget som beskrivits ovan kommer att verka pådrivande. 1 särskilt hög
grad gäller detta för de medicinska, humanistiska och samhällsveten-
skapliga fakulteterna. Vid de tekniska och naturvetenskapliga fakulteter-
na bör stora ansträngningar riktas mot att höja andelen kvinnor inom re-
kryteringsunderlaget. Detta framgår av följande uppgifter, hämtade ur
Högskoleverkets rapport (adjungerade och konstnärliga professorer ingår
inte).
Tabell 2. Andelen kvinnor bland nyanställda professorer vid de fem största fakul-
teterna m.m.
|
Fakultet |
Professorer totalt |
Nya professorer |
Doc.komp. lekt. | |||
|
1985-92 |
1993-95 | |||||
|
antal |
andel kv. |
antal |
andel kv. | |||
|
Humaniora |
179 |
19% |
19% |
16% |
335 |
35% |
|
Samhällsvetenskap |
248 |
8% |
14% |
11% |
431 |
20% |
|
Medicin |
502 |
6% |
6% |
8% |
408 |
23% |
|
Naturvetenskap |
277 |
6% |
3% |
10% |
425 |
12% |
|
Teknik |
413 |
3% |
3% |
7% |
411 |
6% |
|
Samtliga fakulteter |
1942 |
7,7% |
7,3% |
11,7% |
2192 |
19,1% |
För vart och ett av de ovan angivna lärosätena kommer för perioden
1997-1999 ett preliminärt rekryteringsmål (procentmål) att anges i bud-
getpropositionen för år 1998. Även om första halvåret av treårsperioden
har gått, är det ändamålsenligt att målen avser hela budgetperioden. Re-
geringen angav i direktiven till universitetens och högskolornas fördju-
pade anslagsframställningar för perioden 1997-1999 att lärosätena skulle
ange vilka rekryteringsmål de ansåg vara rimliga samt analysera vilka
Prop. 1996/97:141
42
hinder som fanns för att uppnå högre mål. Endast några få lärosäten följ-
de regeringens direktiv. Innan de definitiva målen anges i regleringsbre-
vet för år 1998 kommer universiteten och högskolorna att beredas ett nytt
tillfälle att yttra sig. Härigenom kan målen anpassas till lärosätenas lång-
siktiga planering när det gäller bl.a. utvecklingen av olika vetenskaps-
områden och därmed antalet professorer som kan förutses bli anställda
inom olika områden.
Regeringen avser därutöver att ge varje lärosäte, utom de konstnärliga
vilka har en alltför liten rekrytering, i uppdrag att sätta upp egna mål av-
seende könsfördelningen bland nyrekryterade inom övriga lärar-
kategorier. Dessa mål skall utgå från andelen kvinnor och män i rekryte-
ringsunderlaget för respektive kategori och skall avse treårsperioder med
början under perioden 1997 - 1999.
Lärosätena skall i sina årsredovisningar redovisa de åtgärder som vid-
tagits för att nå en jämnare könsfördelning bland professorer och inom
övriga lärarkategorier. Måluppfyllelsen skall rapporteras efter treårs-
periodens slut. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som skall läm-
nas i årsredovisningen kommer att anges i regleringsbrev.
I likhet med Högskollärarutredningen och JÄST-gruppen anser rege-
ringen att graden av måluppfyllelse skall ha betydelse för resurs-
tilldelningen. Regeringen kommer att föra en dialog med lärosätena om
måluppfyllelsen. Om något lärosäte inte uppfyllt sitt av regeringen fast-
ställda rekryteringsmål, kan regeringen komma att föreslå att medel re-
serveras inom lärosätets anslag för forskning och forskarutbildning. De
reserverade medlen kommer att beräknas efter antalet professorer av un-
derrepresenterat kön som fattas för att det aktuella lärosätet skall uppnå
målet samt efter schabloner för kostnaden för dessa. Medlen bör endast få
användas till kostnader för ytterligare nyanställda professorer av under-
representerat kön.
När det gäller Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högsko-
lan i Jönköping, som ju drivs i privaträttsliga former genom stiftelser och
bolag, följer den ekonomiska regleringen i förhållande till staten före-
skrifter som preciseras genom avtal. En övergripande målsättning i avta-
len är att staten skall utge ersättning för prestationer och beräkna andra
anslag för dessa högskolor på samma sätt och efter samma grunder som
gäller för statliga universitet och högskolor.
Ett uthålligt och intensifierat jämställdhetsarbete inom högskolans alla
nivåer bör successivt leda till en höjning av andelen kvinnor inom alla
lärarkategorier. De förslag som framförs i avsnitt 7.1.1 i denna proposi-
tion är ägnade att leda till ett fördubblat antal professorer inom högsko-
lan. Dessutom kommer ett betydande antal professorer att avgå med pen-
sion under åren 2000 - 2008, varav det övervägande flertalet är män. Re-
geringen bedömer det därför som realistiskt att andelen kvinnor bland det
totala antalet professorer i landet kan öka under den kommande tioårs-
perioden från cirka 8 % till upp mot cirka 25 %. Andelen kvinnliga pro-
fessorer kan således komma att tredubblas till år 2008.
Prop. 1996/97:141
43
Prop. 1996/97:141
Regeringens bedömning: Varje högskolestyrelse bör fastställa en an-
ställningsordning.
Innan ett anstäliningsforfarande inleds, bör en högskola besluta om
en anställningsprofil. Av anställningsprofilen bör framgå ämnesområ-
det samt behörighets- och bedömningsgrunder.
Utöver nuvarande bedömningsgrunder bör följande bedömnings-
grunder införas: ”annan yrkesskicklighet”, skicklighet avseende led-
ning respektive utveckling av högskolans verksamhet samt förmåga att
i övrigt samverka med samhällslivet utanför högskolan.
Information om alla lediga läraranställningar bör spridas genom an-
nonsering.
Förslag om anställning av lärare bör avges av fakultetsnämnd (eller
motsvarande organ). Det bör inte längre finnas föreskrifter om tjänste-
förslagsnämnder.
Utredningens förslag: I Högskollärarutredningen föreslås att varje
högskolestyrelse skall fastställa en tillsättningsordning, som skall reglera
ordningen för rekrytering av olika lärarkategorier vid högskolan. Läro-
sätet skall fastställa en befattningsprofil, innan ett anstäliningsforfarande
inleds. Av befattningsprofilen skall framgå ämnesområdet samt behörig-
hets- och bedömningsgrunder för meritvärderingen. Kompetens förvär-
vad i arbetslivet utanför högskolan liksom skicklighet avseende ledning,
utveckling och samverkan skall utgöra särskilda bedömningsgrunder.
Utredaren menar att annonsering bör vara obligatorisk endast i fråga
om anställning som professor. Regeringen bör inte föreskriva om särskil-
da tjänsteförslagsnämnder. Sakkunnigförfarande bör föreskrivas endast
vid anställning av professor.
Remissinstanserna: Ökad lokal frihet vid rekrytering välkomnas av
flertalet remissinstanser, som menar att förslaget är i linje med den nyli-
gen genomförda avregleringen av högskolornas verksamhet i stort. Ett
par instanser, däribland Socialvetenskapliga forskningsrådet och Forum
för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Linköping, befarar emeller-
tid att decentraliseringen och avformaliseringen av tjänstetillsättningen
kan få negativa konsekvenser för jämställdheten. Andra remissinstanser
framför oro för minskad offentlighet och rättssäkerhet till följd av den
föreslagna förenklingen av anställningsförfarandet.
Flera remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkans utbildningsnämnd och
Sveriges universitetslärarförbund, anser att lärarbefattningar huvudsakli-
gen skall utannonseras offentligt. Om kravet på annonsering försvinner,
befarar några remissinstanser att risken för intern rekrytering ökar, vilket
motverkar rörlighetsmålet.
Några instanser är tveksamma till förslaget att avskaffa tjänsteförslags-
nämndema, i synnerhet vid anställning av professor, och till att sakkun-
nigförfarandet endast föreskrivs vid anställning av professor.
44
Flera remissinstanser efterlyser en diskussion om bedömningen av pe-
dagogiska meriter och en precisering av vad begreppet ”pedagogisk
skicklighet” står för.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens utgångspunkt är att
högskolorna också i fråga om lärarrekrytering skall ges den frihet som
numera kännetecknar regelverket för högskolan. Kraven på rättssäkerhet
och offentlig insyn motiverar emellertid vissa generella bestämmelser.
Varje högskola skall, såsom föreslås av Högskollärarutredningen, reglera
förfarandet för anställning av lärare i en anställningsordning. Denna skall
utgå från regeringens föreskrifter och fastställas av högskolans styrelse.
Beslut om anställning av lärare skall liksom nu fattas av rektor, som dock
har möjlighet att delegera besluten, förutom när det gäller anställning av
professor.
Det ankommer på regeringen att besluta om skyldighet för högskolorna
att upprätta en anställningsordning och om grundläggande föreskrifter
angående vad som skall gälla vid anställning av lärare. Huvuddragen i
dessa föreskrifter redovisas i det följande.
A nställningsprofil
Det grundläggande vid rekryteringen av en lärare är hur lärosätet definie-
rar det ämnesområde inom vilket läraren skall arbeta. Enligt nuvarande
regler skall ämnet bestämmas för anställningen, innan en anställning som
professor, lektor, adjunkt eller forskarassistent ledigförklaras. Denna ord-
ning bör gälla även fortsättningsvis. Det är väsentligt att ämnet för en
anställning diskuteras ingående så att ämnesbestämningen blir tydlig. För
att säkra kvaliteten är det önskvärt att ämnet för en anställning, särskilt
vad gäller professor, anges så brett som möjligt så att många sökande
anmäler sig. Detta är också ägnat att främja såväl rörligheten mellan hög-
skolorna som jämställdheten.
För de olika lärarkategorierna finns vissa alternativa grunder för behö-
righet (se avsnitten 7.1.1-7.1.3). Innan ett anstäliningsforfarande påbör-
jas, skall lärosätet besluta vilka behörighetsgrunder som skall tillämpas
för den enskilda anställningen. Behörighetsföreskriftema garanterar att
vissa minimikrav ställs på lärarnas kompetens, och de fungerar som ett
första urvalsinstrument i anställningsproceduren.
I högskoleförordningen anges vissa befordringsgrunder som skall an-
vändas vid anställning av lärare. Befordringsgrunderna är det slutliga
urvalsinstrumentet och används för att fälla avgörandet mellan behöriga
sökande. Regeringen anser att begreppet bedömningsgrund bör användas
i stället för befordringsgrund i överensstämmelse med terminologin i la-
gen om offentlig anställning och anställningsförordningen.
Vid varje anställning skall högskolan, liksom fallet är i dag, besluta i
vilken grad olika bedömningsgrunder skall tillmätas vikt och vilken av-
vägning som skall göras mellan dem. Det är självklart att dessa bedöm-
ningsgrunder väljs med utgångspunkt i de arbetsuppgifter som skall ingå
i anställningen i fråga.
Som nämnts tidigare läggs ofta stor vikt vid den vetenskapliga skick-
ligheten, medan den pedagogiska skickligheten tillmäts mindre betydelse.
Prop. 1996/97:141
45
Regeringen anser att denna avvägning inte motsvarar de krav som sam- Prop. 1996/97:141
hället ställer på högskolan. Högskolan ställs inför allt större pedagogiska
utmaningar i takt med att den expanderar och tar emot allt fler studeran-
de. Pedagogisk skicklighet och pedagogiskt utvecklings- och förnyelse-
arbete blir allt viktigare. Regeringen konstaterar att det i dag linns meto-
der för värdering av pedagogiska meriter och att Högskoleverket i sitt
remissyttrande över Högskollärarutredningen ställer sig positivt till att
spela en aktiv roll när det gäller den fortsatta utvecklingen av sådana
metoder. Enligt regeringens mening är det därför väsentligt att större vikt
än i dag läggs vid den pedagogiska skickligheten.
Regeringen anser således, liksom utredningen, att högskolorna skall
besluta om en anställningsprofil, innan ett anstäliningsforfarande inleds. I
anställningsprofilen skall anges ämnesområdet för anställningen, de be-
hörighetsgrunder som skall krävas och den avvägning som skall göras
mellan bedömningsgrunderna.
Bedömningsgrunder
Som bedömningsgrunder vid anställning av lärare gäller graden av
skicklighet i olika avseenden. 1 avsnitt 7.1.2 har regeringen föreslagit att
”annan yrkesskicklighet” skall införas som en ny behörighetsgrund för
anställning som lektor och att en adjunkt som visat särskild skicklighet
avseende ledning, utveckling eller samverkan skall anställas som lektor.
För att dessa nya behörighetsgrunder skall kunna värderas, anser rege-
ringen, liksom utredningen, att även graden av ”annan yrkesskicklighet”
liksom graden av skicklighet avseende ledning respektive utveckling av
högskolans verksamhet och förmåga att i övrigt samverka med samhälls-
livet utanför högskolan bör införas som bedömningsgrunder.
I övrigt gäller beträffande bedömningsgrunder vid anställning bestäm-
melserna i lagen om offentlig anställning och i anställningsförordningen.
I jämställdhetslagen och i högskoleförordningen finns bestämmelser om
möjlighet till positiv särbehandling vid anställning som ett led i strävan
att främja jämställdhet i arbetslivet.
Regeringen har i avsnitt 7.1.3 gjort bedömningen att anställning som
nordisk respektive utländsk lektor bör avskaffas. Arbetsuppgifter som
utförts av en sådan lärare kan i stället skötas inom ramen för anställning
som lektor eller adjunkt. Regeringen vill påminna om att det för behörig-
het som nordisk respektive utländsk lektor i dag bl.a. krävs att sökanden
har det språk i vilket undervisning skall meddelas som sitt modersmål.
Det bör vara möjligt att beakta denna typ av kunskaper, när sådan annan
skicklighet som är av betydelse för att fullgöra anställningen väl skall
värderas.
Information om lediga läraranställningar
Enligt anställningsförordningen skall en myndighet som avser att anställa
en arbetstagare informera om detta på något lämpligt sätt så att de som är
intresserade av anställningen kan anmäla det till myndigheten inom en
viss tid. I motsats till Högskollärarutredningen anser regeringen att det
46
för högskolans del är viktigt från såväl kvalitets- som rörlighetssynpunkt Prop. 1996/97:141
att information om samtliga lediga läraranställningar ges stor spridning.
Därför bör information om alla lediga läraranställningar spridas genom
annonsering eller därmed likvärdigt förfarande. Annonseringen bör ske
nationellt och, om så anses påkallat, även i utlandet. Undantag från in-
formationsskyldigheten bör gälla när det är fråga om befordran.
Med dagens informationsteknik finns ytterligare möjligheter att med-
dela information. Det kan t.ex. vara lämpligt att information om samtliga
lediga läraranställningar läggs ut på högskolornas elektroniska forsk-
ningsinformationssystem. Varje högskola bör lägga fast närmare princip-
er för information om lediga läraranställningar i sin anställningsordning.
Handläggning av förslag i anställningsärenden
Ärenden om förslag till tjänst som professor och lektor handläggs i dag
av särskilda tjänsteförslagsnämnder. Regeringens principiella utgångs-
punkt är emellertid att ledningsorganen inom högskolan har ansvaret i
anställningsfrågor på samma sätt som i frågor som rör verksamhetens
innehåll, organisation och kvalitet. I linje härmed bör ansvaret för att ut-
arbeta och avge förslag i ärenden om anställning av professor och lektor
åvila fakultetsnämndema (eller motsvarande organ). I enlighet med ut-
redningens förslag bör därför föreskrifterna om särskilda tjänsteförslags-
nämnder för beredning av anställningsärenden tas bort. Fakultetsnämn-
den kan dock naturligtvis inrätta de beredningsorgan den finner lämpligt.
Regeringen anser vidare att högskolornas sätt att arbeta med rekryte-
ringsfrågor bör kunna bli mer flexibelt. Det är synnerligen angeläget att
handläggningstiden i anställningsärenden förkortas. I det följande redovi-
sas de riktlinjer som bör gälla.
Vid anställning av en lärare prövas först om de sökande uppfyller be-
hörighetskraven. När det gäller prövning av behörighet för anställning
som professor, anser regeringen att lika stort avseende bör fästas vid ve-
tenskaplig och pedagogisk skicklighet. Som tidigare nämnts avser rege-
ringen därför att införa ett förtydligande i högskoleförordningen med
denna innebörd (se också avsnitt 7.1.1).
När det gäller anställning av professor eller lektor görs därefter en sak-
kunniggranskning utifrån de bedömningsgrunder som högskolan har be-
slutat skall gälla för anställningen. Minst två sakkunniga skall anlitas.
Regeringen vill understryka vikten av att de pedagogiska meriterna un-
derkastas en allsidig och kvalitativ bedömning, t.ex. genom anlitande av
pedagogiskt sakkunniga. De sakkunniga skall normalt hämtas utanför den
berörda högskolan och, om inte synnerliga skäl föreligger, skall båda
könen vara företrädda. De sakkunniga skall, liksom i dag, avge skriftliga
utlåtanden om de sökandes skicklighet när det gäller de aktuella bedöm-
ningsgrunderna.
Adjungerad lektor skall anställas på samma vis som adjungerad profes-
sor i dag, dvs. efter förslag av berörd fakultetsnämnd, som skall ha in-
hämtat yttranden från två personer som är särskilt förtrogna med ämnet
för anställningen. Vidare bör vid anställning av forskarassistent, liksom
fallet är i dag, yttrande inhämtas från en särskilt tillkallad sakkunnig.
47
Det är angeläget att samtliga bedömningsgrunder redovisas. I det för-
slag som fakultetsnämnden avger som underlag för beslut om anställning
skall en bedömning göras av var och en av de aktuella bedömningsgrun-
derna för sig. Därefter skall en sammanvägning göras av dem med hän-
syn till den fastställda profilen. Det skall härvidlag framgå hur jämställd-
hetsaspekten och högskolans rekryteringsmål har beaktats.
Eftersom de sakkunniga - i motsats till vad som gäller i dag för tjänste-
förslagsnämnder - inte kommer att ingå som ledamöter i fakultetsnämn-
den, deltar de inte heller i nämndens beslut. På så vis skall fakultets-
nämnden (eller motsvarande organ) kunna göra en mer förutsättningslös
sammanvägning av de olika bedömningsgrunderna.
Fakultetsnämnden skall, efter ansökningstidens utgång, kunna inbjuda
en person som inte har sökt en ledig anställning som professor att göra
detta, på samma sätt som tjänsteförslagsnämnden kan i dag. Den inbjudna
personen behandlas då på samma sätt som andra sökande.
Prop. 1996/97:141
Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett system med pröv-
ningstillstånd i Överklagandenämnden för högskolan.
Utredningens förslag: Högskolelärarutredningen föreslår att pröv-
ningstillstånd skall föras in vid handläggningen i Överklagandenämnden
för högskolan. Prövningstillstånd bör enligt utredaren kunna ges i tre fall,
nämligen om det som den klagande anför bedöms kunna ge saklig grund
för att anställa en annan person, om det förekommit ett allvarligt formellt
fel i förfarandet vid handläggningen eller om ärendet vid högskolan är av
principiell vikt. Utredaren föreslår vidare att samtliga överklaganden
skall ges in direkt till Överklagandenämnden.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i ut-
redningens förslag. Några instanser, bl.a. Överklagandenämnden för hög-
skolan, noterar emellertid att möjligheten att överklaga beslut om vikariat
tas bort av utredaren utan närmare motivering. Nämnden anser att beslut
om vikariat på lärarbefattning fortfarande bör kunna överklagas.
Skälen for regeringens bedömning: Överklagandenämnden för hög-
skolan svarar enligt 5 kap. 1 § högskolelagen för prövning av vissa beslut
på högskoleväsendets område och har inrättats för att avlasta regeringen
från besvärsärenden av sådan art som det inte ansetts rimligt att föra upp
till regeringsnivå. Nämnden avgör bl.a. överklaganden av beslut om till-
sättning av annan tjänst än doktorandtjänst men också vikariat vid statlig
högskola (13 kap. 2 § högskoleförordningen). Nämnden handlägger vida-
re överklaganden av vissa beslut som rör studenter.
Utredaren har som skäl för sitt förslag om prövningstillstånd anfört
dels att överklaganden i ärenden om lärartillsättning leder till en mer ut-
dragen tillsättningsprocedur, dels att det borde införas former för att
48
skilja de sakligt och principiellt viktiga överklagandeärendena från de
övriga.
Inom domstolsväsendet finns en ordning med prövningstillstånd. Ett
grundläggande syfte med ett sådant system är att överinstanser skall av-
lastas arbete för att bättre kunna ägna sig åt uppgiften att kontrollera och
korrigera överklagade beslut. Systemet är således inte i sig tänkt att korta
handläggningstiderna och en underinstans kan tvärtom få ett större ansvar
för att utredningen är fullständig i varje ärende. En ordning med pröv-
ningstillstånd finns knappast utanför domstolsväsendet. Ett förslag om att
införa ett sådant system när ärendet i första instans har avgjorts av en
myndighet och skall överklagas till en annan myndighet bör därför noga
övervägas och kunna motiveras väl.
En betänklighet med förslaget är enligt regeringens uppfattning att det
skulle krävas prövningstillstånd redan för en första - och sista -
överprövning av högskolans beslut. Jämför man med den ordning som
gäller för förvaltningsdomstolarna, vilket torde ligga närmast till hands,
finner man att en myndighets beslut i allmänhet först överprövas i en
länsrätt och att prövningstillstånd inte krävs förrän vid ett överklagande
till den andra domstolsinstansen, dvs. kammarrätten. Det är också det
system som gäller för t.ex. överklaganden av beslut av Högskolans av-
skiljandenämnd.
Överklagandenämnden har i sitt yttrande över utredarens förslag anfört
att den långa handläggningstiden efter ett överklagande i huvudsak beror
på den interna remissomgång som sker i högskolorna efter överklagan-
den, men innan handlingarna i ärendet överlämnas till nämnden. Hög-
skolan bifogar enligt nämnden regelmässigt ett yttrande när handlingarna
i ärendet överlämnas till nämnden.
Hur lång tid handläggningen av ett tillsättningsärende tar kan således
ytterst bero på hur omfattande en högskola i ett enskilt fall väljer att göra
den utredning som ges in till Överklagandenämnden. Det förhållandet
påverkas knappast av en regel om prövningstillstånd. Det kan också sät-
tas i fråga om handläggningstiden i Överklagandenämnden blir kortare
med en regel om sådant tillstånd. Tillståndsprövningen kräver i princip
en fullständig genomgång och bedömning av ärendet. I de fall då tillstånd
medges är det sannolikt att handläggningstiderna till och med förlängs.
Även inför en tillståndsbedömning borde nämnden rimligen behöva in-
hämta något beslutsunderlag, särskilt som nämnden enligt utredningens
förslag skall överväga om sökanden anfört sådana skäl att det finns saklig
grund att bifalla överklagandet. Det måste därför anses tveksamt och bör
ytterligare övervägas om ett system med prövningstillstånd är det mest
effektiva sättet för att nå en snabbare handläggning av tillsättningsären-
den eller om andra åtgärder i stället kan komma i fråga.
Regeringen noterar att de långa handläggningstiderna i överklagande-
ärenden om anställning utgör ett stort problem inom högskolan. Det är
därför angeläget att handläggningstiden för dessa ärenden förkortas. För-
valtningslagen (1986:223) ställer redan i dag krav på enkel, snabb och
billig handläggning av ärenden utan att säkerheten eftersätts. Enligt den-
na lag skall också en myndighet vars beslut har överklagats överlämna
skrivelsen och handlingarna i ärendet till den myndighet som skall
överpröva beslutet. Regeringen utgår från att ärendet inte onödigt för-
Prop. 1996/97:141
49
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 141
dröjs av högskolan efter ett överklagande och att högskolan noga övervä- Prop. 1996/97:141
ger om någon kompletterande utredning behövs, och i så fall vilken, ef-
ter det att högskolan fattat sitt beslut och ärendet överklagats.
Regeringens bedömning: En lärare bör till lärosätet anmäla alla bi-
sysslor som har anknytning till lärarens ämnesområde.
Utredningens förslag: Högskollärarutredningen förordar att reglerna
för lärares bisysslor utformas så att det blir lättare för både den enskilda
läraren och högskolan att bedöma aktuella fall. En lärare bör därför redo-
visa alla ämnesanknutna bisysslor, inte endast inom forsknings- och ut-
vecklingsarbete. En intern ordning för hur denna redovisning skall ske
bör fastställas av respektive högskola. Eventuella överträdelser av regler-
na för lärares bisysslor får beivras av högskolan på samma sätt som andra
förseelser i anställningen.
Remissinstanserna: Majoriteten av instanserna tillstyrker utred-
ningens förslag om att alla bisysslor som har anknytning till lärarens äm-
nesområde skall anmälas till lärosätet. Några instanser menar emellertid
att de nuvarande reglerna om bisysslor är fullt tillräckliga och ställer sig
tveksamma till utredningsförslaget. Dessa instanser anser att bisysslor
kan vara ett naturligt inslag för att öka rörligheten mellan högskolor och
näringsliv och för att uppnå målen för högskolans s.k. tredje uppgift.
Skälen för regeringens bedömning: En allmän bestämmelse om för-
bud för arbetstagare att ha förtroendeskadliga bisysslor finns i 7 § lagen
om offentlig anställning. För lärare vid en högskola gäller dessutom en-
ligt 3 kap. 7 § högskolelagen en vidgad rätt att inneha bisysslor. Den in-
nebär att läraren får inneha anställning eller uppdrag eller utöva verk-
samhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens
ämnesområde, om läraren inte därigenom skadar allmänhetens förtroende
för lärosätet. Läraren skall hålla bisysslan åtskild från sin tjänsteutövning.
En högskolelärare skall enligt 4 kap. 24 § högskoleförordningen till läro-
sätet anmäla bisysslor som avser forskning och utvecklingsarbete av
nämnvärd omfattning och varaktighet inom tjänstens ämnesområde. Nå-
gon sådan anmälningsskyldighet finns inte i de allmänna bestämmelserna
om bisysslor i anställningsförordningen. S.k. arbetshindrande bisysslor
och konkurrensbisysslor regleras i kollektivavtal.
Utredaren hänvisar till Riksrevisionsverkets rapport Bisysslor inom
universitet och högskolor (RRV 1995:45). 1 denna rapport konstateras att
det nuvarande regelverket inte ger universitet och högskolor tillräckligt
effektiva styrmedel eller sanktionsmöjligheter. Dessutom upplevs regler-
na ofta som svåra att tolka, vilket leder till att de endast i liten utsträck-
ning tillämpas av högskolorna. Detta innebär att förekommande otillåtna
bisysslor i praktiken ofta legitimeras. De största problemen är dels hur
lärosätet skall få kännedom om pågående bisysslor hos lärarna, dels hur
den enskilda läraren skall veta när en bisyssla måste redovisas.
50
Utredaren har påtalat att det finns gränsdragningsproblem när det gäller Prop. 1996/97:141
att skilja på bisyssla avseende forskning eller utvecklingsarbete å ena
sidan och annan ämnesanknuten bisyssla, t.ex. undervisning, å andra si-
dan. Vidare finns det tolkningsproblem avseende vad som utgör en bisys-
sla av nämnvärd omfattning och varaktighet. Regeringen delar uppfatt-
ningen att reglerna bör utformas så att det blir lättare både för högskolan
och för den enskilda läraren att avgöra när en bisyssla bör rapporteras.
Anmälningsskyldigheten för en lärare bör därför avse samtliga ämnesan-
knutna bisysslor, oavsett om bisysslan gäller forskning, utvecklingsarbete
eller annan verksamhet, som t.ex. undervisning, och oavsett bisysslans
omfattning och varaktighet. En ändring av den innebörden bör göras i
högskoleförordningen.
51
Regeringens förslag: Resurser till forskning och forskarutbildning
skall inte längre ges per fakultet utan skall fördelas till följande veten-
skapsområden:
- humanistisk-samhällsvetenskapligt,
- medicinskt,
- naturvetenskapligt och
- tekniskt vetenskapsområde.
Universiteten och de övriga högskolor som riksdagen beslutar skall
ges anslag för forskning och forskarutbildning. För vart och ett av des-
sa lärosäten skall riksdagen besluta om anslagets storlek och vilka av
ovan nämnda vetenskapsområden som skall anvisas resurser för forsk-
ning och forskarutbildning. Sveriges lantbruksuniversitet skall dock,
liksom i dag, anvisas resurser i ett samlat anslag för forskning, forskar-
utbildning och grundutbildning.
En högskola som inte är ett universitet skall efter beslut av Hög-
skoleverket kunna få ett eller flera vetenskapsområden; denna hög-
skola får därmed rätt att anordna forskarutbildning och utfärda dok-
torsexamen inom dessa vetenskapsområden.
Ett universitet eller en högskola med ett eller flera vetenskaps-
områden skall inrätta minst en fakultetsnämnd. Lärosätet beslutar vilka
fakultetsnämnder som skall finnas och om ansvarsområdet för var och
en av dessa. En högskola skall ha särskilda organ för den grundut-
bildning och forskning som inte hör till ansvarsområdet för någon fa-
kultetsnämnd vid högskolan.
Flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd skall vara vetenskapligt
kompetenta men behöver inte vara lärare inom fakultetens ansvars-
område.
Utredningens förslag: RUT-93 föreslår att högskolornas forsknings-
anslag fördelas på fyra vetenskapsområden, nämligen teknik, natur-
vetenskap. medicin (inklusive odontologi och farmakologi) samt kultur-
vetenskap (humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi). Utred-
ningen anför att detta skulle innebära att skillnaderna mellan de olika
områdena framstår tydligare och prioriteringar mellan områdena klargörs.
Högskolorna föreslås få bestämma om den egna fakultetsindelningen och
hur uppsättningen av fakultetsnämnder skall se ut.
Remissinstanserna: Universiteten tillstyrker förslagen. De mindre fa-
kulteterna vid universiteten ser emellertid sin verksamhet och existens
hotad. De mindre och medelstora högskolor som yttrat sig i frågan till-
styrker förslagen. Någon högskola framhåller att fakultetsindelningen har
en konserverande effekt och hindrar uppkomsten av övergripande forsk-
ning som spänner över flera fakultetsområden.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler beslutar
riksdagen om vid vilka lärosäten det skall finnas fakulteter och om fakul-
tetsindelningen vid vart och ett av dessa lärosäten.
52
Med anledning av budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, Prop. 1996/97:141
utg.omr. 16) beslutade riksdagen om kriterier för när en högskola skall få
benämnas universitet och att det ankommer på regeringen att besluta om
användningen av denna benämning. Regeringen har därefter beslutat att
ytterligare tre lärosäten. Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan
och Luleå tekniska universitet, från och med 1 januari 1997 skall vara
universitet. Samtliga tio statliga lärosäten med fakultet är därmed univer-
sitet.
Resurser till forskning och forskarutbildning
Enligt nuvarande system beslutar riksdagen för varje lärosäte med fakul-
tet inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde om ett samlat anslag
för forskning och forskarutbildning. Anslaget är uppdelat i en anslagspost
för varje fakultet och en post för lokalkostnader. Högskolestyrelsen får
enligt regleringsbrev omfördela högst tre procent av resurserna från en
fakultet till andra fakulteter. Det finns i dag tio olika slag av fakulteter.
Antalet fakulteter vid ett lärosäte varierar från åtta vid Lunds universitet
till endast en fakultet vid Kungl. Tekniska högskolan. Anslagsposterna är
av mycket varierande storlek; den medicinska fakulteten vid Karolinska
institutet anvisas 323 miljoner kronor år 1997 och den nyinrättade filoso-
fiska fakulteten vid Luleå tekniska universitet anvisas 5 miljoner kronor.
Det nuvarande systemet för indelning i fakulteter och därmed samman-
hängande resursfördelning har kritiserats för att vara föråldrat och i vissa
delar alltför detaljerat samt för att hämma förnyelse, samarbete över fa-
kultetsgränsema och tvärvetenskap.
Regeringen anser att det är angeläget att underlätta för universitet och
högskolor att göra egna prioriteringar av sina forskningsresurser och att
ge dem bättre förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Detta
skulle vara möjligt, om resurser till forskning och forskarutbildning för-
delades till några få, stora och sammanhållna vetenskapsområden, i stället
för till ett flertal fakulteter av varierande storlek.
Regeringen föreslår att samma indelning i vetenskapsområden som till-
lämpas för forskningsråden under Utbildningsdepartementet skall använ-
das vid beslut om resurser för forskning och forskarutbildning vid univer-
sitet och högskolor. Det är därvid också lämpligt att använda samma be-
nämningar på vetenskapsområdena. Enligt detta förslag skall riksdagen
alltså besluta om resurser för forskning och forskarutbildning till lärosä-
tena fördelade till humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, natur-
vetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Högskolestyrelsen bör vid
behov få omfördela högst tre procent av resurserna från ett område till
andra områden.
Anslagsposterna till naturvetenskapligt respektive tekniskt område
kommer att motsvara nuvarande poster till respektive fakulteter. Anslags-
posten till medicinskt område kommer att motsvara nuvarande poster till
medicinsk, odontologisk och farmaceutisk fakultet. Anslagsposten till
humanistisk-samhällsvetenskapligt område, slutligen, kommer att mot-
svara nuvarande poster till teologisk, juridisk, humanistisk, samhälls-
vetenskaplig och filosofisk fakultet.
5 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 141
Regeringen delar inte de farhågor för forskningens fortsatta existens Prop. 1996/97:141
inom de mindre fakultetsområdena som redovisats i vissa remissyttranden
över utredningen. Enligt vad som nämns senare i detta kapitel kan emel-
lertid statsmakterna, om behov skulle uppstå, genom särskilda uppdrag
till lärosätena säkerställa att forskning bedrivs inom områden av natio-
nellt intresse.
Medel för lokalkostnader m.m. vid universiteten bör även fortsätt-
ningsvis anvisas i en särskild anslagspost. Även resurserna för konstnär-
ligt utvecklingsarbete bör, som beskrivs närmare nedan, utgöra en sär-
skild post.
De nya principerna för fördelning av resurser för forskning och fors-
karutbildning kommer naturligtvis inte i sig att medföra en ökning av
anslagen, men lärosätena får som ovan nämnts större möjligheter att göra
egna prioriteringar inom vetenskapsområdena.
Sveriges lantbruksuniversitet ligger inom Jordbruksdepartementets an-
svarsområde och har tre särskilda fakulteter. Dessa fakulteter kan sägas
ligga främst inom naturvetenskapligt, tekniskt och medicinskt område.
Lantbruksuniversitetet bör, liksom i dag, erhålla resurser för forskning,
forskarutbildning och grundutbildning i ett samlat anslag.
Regeringen kommer i budgetpropositionen för år 1998 att redovisa
eventuella förslag beträffande speciella satsningar för forskning.
Resurser för forskning vid mindre och medelstora högskolor
Som en följd av förslag i budgetpropositionen för år 1997 har de mindre
och medelstora högskolorna tilldelats permanenta och ökade resurser för
forskning i ett samlat anslag med en anslagspost för varje högskola.
Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna är i ett skede
av stark utveckling. Det finns också en begynnande profilering av dessa
högskolors forskning.
I det följande föreslår regeringen att en högskola som inte är ett univer-
sitet efter beslut av Högskoleverket skall kunna få ett eller flera veten-
skapsområden och därmed få anordna forskarutbildning inom dessa om-
råden. När detta skett kan regeringen föreslå riksdagen att lärosätet inte
längre skall anvisas en anslagspost för forskning under ovan nämnda
samlade anslag. Högskolan skall i stället ges ett eget anslag för forskning
och forskarutbildning med anslagsposter för dessa vetenskapsområden
samt i förekommande fall en post för övrig forskning vid högskolan.
Högskolor utan något eget anslag för forskning och forskarutbildning
bör, liksom i dag, ges resurser för forskning i ett samlat anslag med en
anslagspost för varje högskola.
Förslagen är ägnade att uppmuntra de mindre och medelstora högsko-
lorna att specialisera sig och koncentrera sina resurser. Därigenom kan
forskningen utvecklas optimalt efter de olika högskolornas förutsätt-
ningar.
54
Särskilda uppdrag för forskning och forskarutbildning
Regeringen avser att för vissa lärosäten föreslå särskilda uppdrag för
forskning. De särskilda uppdragen skall bl.a. vid behov säkerställa att
forskning bedrivs vid något eller några lärosäten inom ämnesområden
som är av nationellt intresse. Uppdragen skall kunna avse både större
områden, såsom juridik och teologi, och enskilda mindre ämnen.
Regeringen avser vidare att ge uppdrag avseende forskarutbildningen
till varje lärosäte som anvisas resurser för forskning och forskarutbild-
ning till något vetenskapsområde. Dessa uppdrag kommer att redovisas i
budgetpropositionen för år 1998.
Rätten att anordna forskarutbildning
Universiteten har i dag och skall även i fortsättningen ha rätt att anställa
professorer, anordna forskarutbildning och utfärda doktorsexamen.
Regeringen föreslår i denna proposition att även övriga högskolor själ-
va skall kunna anställa professorer (se avsnitt 7.1.1).
Dessa högskolor bör däremot, enligt regeringens mening, prövas innan
de kan få rätt att anordna forskarutbildning. En högskola vars forskning
och utbildning inom ett vetenskapsområde har nått en tillräcklig kvalitet
och omfattning, bör således kunna få anordna forskarutbildning inom
detta vetenskapsområde. Regeringen föreslår därför ett förtydligande i
högskolelagen med följande innebörd.
En högskola som inte är ett universitet kan efter ansökan till och beslut
av Högskoleverket, få ett eller flera av humanistisk-samhällsveten-
skapligt, medicinskt, naturvetenskapligt eller tekniskt vetenskapsområde.
Denna högskola får därmed rätt att anordna forskarutbildning och att ut-
färda doktorsexamen inom dessa vetenskapsområden. En sådan rätt bör
kunna ges till en högskola som har uppnått tillräcklig bredd och speciali-
sering inom grundutbildning och forskning inom ett antal näraliggande
ämnen inom något av de fyra vetenskapsområdena. Forskningen vid hög-
skolan behöver och kan naturligtvis inte spänna över hela vetenskapsom-
rådet. Vid högskolan bör dessutom finnas goda infrastrukturella förut-
sättningar (bibliotek, laboratorier m.m.) för att bedriva grundutbildning
och forskning, och högskolan bör ha goda internationella kontakter.
Fakultetsnämnder m.m.
Beteckningen fakultet används över stora delar av världen för en grupp
av innehållsligt sammanhörande ämnen vid ett universitet och för de lära-
re som ansvarar för dessa. I Sverige är begreppet fakultet också knutet till
statsmakternas anslag till forskning och forskarutbildning. Före 1977 års
högskolereform deltog samtliga ordinarie professorer och lektorer i fa-
kultetens sammanträden och beslut.
I och med denna reform överfördes beslutsrätten till valda organ, fa-
kultetsnämnder, med ansvar för grundutbildning, forskarutbildning och
forskning inom sitt område.
Prop. 1996/97:141
55
Högskolelagen föreskriver att flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd
skall utses genom val bland vetenskapligt kompetenta lärare inom fakul-
teten. Formellt avser begreppet fakultet således i dag dels en enhet för
statsmakternas resurstilldelning, dels en valförsamling för val till fakul-
tetsnämnd.
Regeringen avser att i högskoleförordningen förtydliga fakultets-
nämndens uppgifter. Fakultetsnämnden skall ha en särskild uppgift att
ansvara för att kvaliteten inom forskning och utbildning upprätthålls. Fa-
kultetsnämnden skall också ha ett särskilt ansvar för forskarutbildningens
kvalitet och effektivitet.
Varje universitet, liksom varje högskola som har rätt att anordna fors-
karutbildning, skall därför inrätta minst en fakultetsnämnd. Det är emel-
lertid av vikt att varje lärosäte kan anpassa sin organisation efter de lo-
kala förutsättningarna och efter de nya krav som ställs inom forskning,
forskarutbildning och grundutbildning.
Dessa lärosäten bör därför själva bestämma om vilka fakultetsnämnder
som skall finnas och om deras ansvarsområden, dvs. vilka ämnesområden
inom lärosätet som var och en av nämnderna skall ansvara för. Dessa
ansvarsområden såvitt gäller forskarutbildning måste självfallet ligga
inom de vetenskapsområden som finns vid respektive lärosäte, dvs. inom
vilka lärosätet har rätt att anordna forskarutbildning. Valförsamlingen för
en fakultetsnämnd bör följaktligen bestå av de vetenskapligt kompetenta
lärare, dvs. de med doktorsexamen eller motsvarande, som har anställ-
ning inom nämndens ansvarsområde.
Högskolelagen föreskriver att flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd
skall vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. Studenterna
har enligt högskoleförordningen rätt att vara representerade med minst
två ledamöter. Dessutom följer av förordningen att även andra personer
kan utses som ledamöter. Regeringen föreslår att denna möjlighet utvid-
gas och understryks genom att en regel införs i högskolelagen med inne-
börden att flertalet ledamöter i fakultetsnämnden skall vara vetenskapligt
kompetenta personer men inte nödvändigtvis vara lärare inom nämndens
ansvarsområde.
Möjligheten att utse andra personer än lärare vid den egna högskolan
till ledamöter i fakultetsnämnden bör enligt regeringens uppfattning ut-
nyttjas oftare för att knyta forskning och utbildning närmare olika delar
av samhällslivet. Högskolor som inte är universitet skulle också kunna
utnyttja denna möjlighet för att knyta till sig meriterade forskare vid and-
ra lärosäten som kan tillföra den vetenskapliga verksamheten värdefulla
kunskaper.
Som ovan nämnts har alla mindre och medelstora högskolor fr.o.m. år
1997 permanenta resurser för forskning. En högskola skall därför ha sär-
skilda organ för den grundutbildning och forskning som inte hör till an-
svarsområdet för någon fakultetsnämnd vid högskolan.
Det är och kommer även i framtiden att vara vanligt att lärare i ämnen i
vilka den högskola de är anställda vid inte får anordna forskarutbildning
ändå har doktorander. Doktoranderna, som ofta är anställda vid denna
högskola, är enligt nuvarande regler antagna av den fakultetsnämnd, vid
ett universitet eller en annan högskola, till vilken läraren är knuten. Den-
na anknytning regleras i högskoleförordningen. En lärare med veten-
Prop. 1996/97:141
56
skaplig kompetens som inte tillhör ansvarsområdet för någon fakultets-
nämnd vid den egna högskolan bör, främst för forskarutbildningsfrågor,
även fortsättningsvis vara anknuten till en fakultetsnämnd vid ett univer-
sitet eller en annan högskola. Det bör emellertid enligt regeringens me-
ning i fortsättningen ankomma på den högskola där läraren är anställd att
etablera en sådan vetenskaplig kontakt.
Regeringen underströk i budgetpropositionen för år 1997 det angelägna
i att förstärka lärarutbildningarnas vetenskapliga bas och att underlätta
för studenter med lärarexamen att påbörja forskarutbildning. Dessutom
framhölls vikten av att den enskilda högskolan tar ett samlat ansvar för
lärarutbildningen och anpassar den lokala beslutsstrukturen därefter. För-
slag har i olika sammanhang framförts om en särskild fakultets-
organisation för lärarutbildningen. Regeringens förslag innebär att varje
lärosäte beslutar om sina fakultetsnämnder.
Prop. 1996/97:141
Konstnärligt utvecklingsarbete
Konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs vid Lunds, Göteborgs och Umeå
universitet, vid Luleå tekniska universitet samt vid de sju konstnärliga
högskolorna i Stockholm. Regeringen föreslår att medel för konstnärligt
utvecklingsarbete även i fortsättningen skall anvisas i en särskild anslags-
post för varje lärosäte. Vid dessa universitet och högskolor skall styrel-
sen, liksom i dag, inrätta ett organ som har ansvaret för det konstnärliga
utvecklingsarbetet.
Göteborgs universitet har i en skrivelse till regeringen begärt att få in-
rätta en konstnärlig fakultet. Regeringen framförde i budgetpropositionen
för år 1997 sin avsikt att återkomma till frågan om fakultetsindelning.
Med de förslag som nu läggs fram ankommer det på varje lärosäte med
rätt att anordna forskarutbildning att själv besluta om vilka fakultets-
nämnder som skall finnas och om ansvarsområdet för dessa. Flertalet
ledamöter i en fakultetsnämnd skall dock, liksom i dag, vara veten-
skapligt kompetenta. Statsmakterna kommer alltså, enligt förslaget, inte
längre att besluta om vilka fakulteter som skall finnas och inte heller om
enskilda fakultetsnämnder.
Regeringens förslag: Ändringen i 2 kap. 4 § högskolelagen bör träda
i kraft den 1 januari 1998. Övriga ändringar i högskolelagen bör träda
i kraft den 1 januari 1999. Även de konsekvensändringar som föreslås
i lagen om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. bör träda i
kraft den 1 januari 1999.
Skälen för regeringens förslag: Mandattiden för de nuvarande styrel-
serna går ut den 31 december 1997. Bestämmelser om högskolans led-
ning bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Den väsentliga föränd-
57
ring som föreslås gäller ordförandeposten och i övrigt föreslås inga för-
ändringar. Därför bör den nya ordningen gälla från den 1 januari 1998.
Förslagen om anställningar och dithörande frågor innebär förändringar
av mer omfattande natur. Det är angeläget att lärosätena får möjlighet att
anpassa sig till de nya bestämmelserna. Därför bör bestämmelser avseen-
de anställningar inte träda i kraft förrän den 1 januari 1999.
Förslagen avseende förändrade principer för tilldelning av resurser till
forskning och forskarutbildning är också av omfattande natur. Regering-
en anser det angeläget att budgetarbetet inför år 1999 får genomföras ef-
ter de nya principer som föreslås.
Förslagen beträffande indelning i fakultetsnämnder och deras samman-
sättning bör också träda i kraft den 1 januari 1999. Detta ger lärosätena
möjlighet att förbereda den nya organisationen vad gäller t.ex. antalet
fakultetsnämnder, deras ansvarsområden och utseende av ledamöter i
nämnderna. Den nya organisationen kan komma att få olika utformning
vid lärosätena. Det är därför inte lämpligt att regeringen reglerar hur
övergången till ny organisation bör ske. Högskolorna har emellertid möj-
lighet att redan före ikraftträdandet vidta vissa administrativa åtgärder
som behövs för att den nya ordningen skall kunna fungera från den 1 ja-
nuari 1999.
Prop. 1996/97:141
5§
I paragrafen görs ett tillägg. I den nya lydelsen innebär paragrafen att i
högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män all-
tid iakttas och främjas. Ändringen kommenteras i avsnitt 6.5.
H §
I 11 § regleras examina inom den grundläggande högskoleutbildningen.
Regeringen föreskriver vilka examina som får avläggas medan det kom-
mer an på Högskoleverket att besluta vid vilka högskolor olika examina
får avläggas. Högskoleverkets beslutanderätt omfattar dock inte Sveriges
lantbruksuniversitet.
58
12 §
1 12 §, som är ny, regleras examina inom forskarutbildningen. Av första
stycket framgår det att regeringen föreskriver vilka examina som får av-
läggas. Enligt andra stycket första meningen har universiteten en generell
rätt att utfärda examina. Det betyder att det ankommer på universitetet att
avgöra inom vilka områden universitetet kan bedriva forskarutbildning på
en hög vetenskaplig nivå. Vid övriga högskolor skall, enligt andra me-
ningen, examina kunna avläggas inom ett eller flera vetenskapsområden
som finns vid högskolan. Att ett vetenskapsområde finns vid en högskola
betyder bl.a. att högskolan inom området får anordna forskarutbildning
och således utfärda doktorsexamina. Av 2 kap. 5 § framgår att riksdagen
beslutar att det skall finnas vissa vetenskapsområden för forskarutbild-
ning och att Högskoleverket under vissa förutsättningar kan besluta att
vetenskapsområden skall få finnas också vid högskolor som inte är uni-
versitet. Fördelningen av medel till forskarutbildning sker enligt rege-
ringens förslag per vetenskapsområde. Av 2 kap. 5 a § framgår att en
högskola med vetenskapsområde skall inrätta en eller flera fakultets-
nämnder som bl.a. har att besluta i frågor om forskarutbildning inom ve-
tenskapsområdet. Högskoleverket har att bedöma om det finns förutsätt-
ningar för forskarutbildning på en hög vetenskaplig nivå inom ett eller
flera vetenskapsområden vid en högskola som inte är universitet. Bak-
grunden till förslaget behandlas i avsnitt 8.
4§
Ändringen i första stycket av paragrafen innebär att ordföranden i styrel-
sen för en högskola - till skillnad från vad som nu gäller - skall vara en
annan person än rektor. Som anges i författningstexten, andra stycket,
bör ordföranden vara rekryterad externt. Till ordförande bör regeringen
således inte utse en person som är anställd vid högskolan. Ändringen
motiveras i avsnitt 6.3. Tidigare reglerades frågan om vem som skall vara
ordförande inte i lagen utan i högskoleförordningen (1993:100). I andra
stycket i paragrafen angavs tidigare att regeringen när den utser styrelsens
ledamöter skall välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som är
av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag. Att så
sker ligger dock i sakens natur, och det har därför bedömts som överflö-
digt att ha en särskild lagbestämmelse om detta. Att meningen har tagits
bort ur lagtexten är således inte avsett att innebära någon ändring i sak.
Det är regeringens ansvar att utse personer som på bästa sätt kan vara av
betydelse för högskolans utbildnings- och forskningsuppdrag.
5 §
I första meningen anges det att riksdagen bestämmer vilka vetenskapsom-
råden som finns (jfr. avsnitt 8). Uttrycket vetenskapsområde betecknar ett
Prop. 1996/97:141
59
övergripande ämnesområde, dvs. ett antal besläktade ämnesområden. Prop. 1996/97:141
Inom det området får en högskola anordna forskarutbildning med stöd av
1 kap. 12 § andra stycket. Vetenskapsområdet får också betydelse när en
högskola tilldelas anslag. Således bestäms anslag för forskning och fors-
karutbildning per vetenskapsområde. Enligt andra meningen finns det
vetenskapsområden vid universiteten. Det betyder att samtliga vetenskap-
sområden finns där utan att det sker någon bedömning med avseende på
den grundutbildning eller forskning som finns vid det särskilda universi-
tetet. En annan ordning gäller enligt tredje meningen i fråga om högsko-
lor som inte är universitet. Då beslutar Högskoleverket efter en prövning
av varje särskilt fall, om det skall finnas vetenskapsområde vid den aktu-
ella högskolan. Kriterierna för den prövningen anges i fjärde meningen.
Kriterierna skall vara uppfyllda för varje vetenskapsområde som enligt
Högskoleverkets beslut skall finnas vid högskolan.
5a§
Enligt första stycket i paragrafen skall det finnas fakultetsnämnder vid
varje universitet och vid varje högskola där det enligt Högskoleverkets
beslut skall finnas minst ett vetenskapsområde med stöd av beslut enligt 5
§. Att det finns ett vetenskapsområde ger uttryck för att högskolan får
bedriva forskarutbildning inom vetenskapsområdet. En högskola som fått
ett eller flera vetenskapsområden för forskarutbildning skall inrätta minst
en fakultetsnämnd för forskning och forskarutbildning inom de aktuella
vetenskapsområdena. Begreppet fakultet har tagits bort ur högskoleför-
fattningama som benämning för forsknings- och forskarutbildningsenhe-
ter till vilka medel fördelas. Fakultetsnämndemas uppgifter beskrivs i
andra stycket. Där anges det också under vilka förutsättningar särskilda
organ för grundutbildning och forskning inrättas vid högskolorna och
vilka uppgifter organen skall ha. Av tredje stycket framgår det att univer-
siteten och de aktuella högskolorna själva bestämmer om de vill ha fler
än en fakultetsnämnd och vilket ansvarsområde varje nämnd i så fall skall
ha. Ett ansvarsområde behöver inte sammanfalla med ett vetenskapsom-
råde. Det betyder att en fakultetsnämnds ansvarsområde kan sträcka sig
över flera vetenskapsområden, men det är exempelvis också möjligt att
dela in ett vetenskapsområde i flera ansvarsområden allt efter vad univer-
sitetet eller högskolan finner ändamålsenligt. Av sista meningen i tredje
stycket följer dock att ansvarsområdet för en nämnd i fråga om forskarut-
bildning skall ligga inom de vetenskapsområden som finns vid en viss
högskola.
6§
1 paragrafen ges vissa bestämmelser om sammansättningen av fakultets-
nämnder och de särskilda organ som annars skall finnas för grundutbild-
ning och forskning enligt 5 a §. Begreppet fakultet har tagits bort ur hög-
skolelagen. Det anges i stället i första stycket första meningen att till le-
damöter i en fakultetsnämnd får väljas vetenskapligt kompetenta lärare
inom fakultetsnämndens ansvarsområde, andra personer som är veten-
skapligt kompetenta samt personer som annars är lämpliga för uppdraget.
60
Att andra personer än vetenskapligt kompetenta lärare kan vara ledamot i
en fakultetsnämnd angavs tidigare i högskoleförordningen. Av första
stycket andra meningen framgår att flertalet av ledamöterna dock alltid
skall vara vetenskapligt kompetenta lärare som är verksamma inom en
viss fakultetsnämnds ansvarsområde eller andra vetenskapligt kompe-
tenta personer. Också studenterna vid högskolan har, enligt fjärde me-
ningen, rätt att vara representerade i fakultetsnämndema och de särskilda
organen. Paragrafen innehåller inte någon regel om att studenternas re-
presentanter i fakultetsnämndema på något sätt skall vara knutna till
nämndens ansvarsområde.
Prop. 1996/97:141
Som anges i avsnitt 7 föreslås det att begreppet tjänst nu skall tas bort ur
högskolelagen och i princip ersättas av begreppet anställning. Som en
följd av detta föreslås också att de två besluten om att dels inrätta, dels
tillsätta en tjänst skall ersättas av ett beslut om att anställa en person.
1 §
Ett tillägg görs i paragrafen av innebörd att en lärare förutom att följa
utvecklingen inom det egna ämnesområdet också skall följa den sam-
hällsutveckling i övrigt som har betydelse för lärarens arbete vid hög-
skolan. Bakgrunden till tillägget, som närmare kommenteras i avsnitt
7.1.4, är att universitet och högskolor genom en ändring av 1 kap. 2 §
högskolelagen den 1 januari 1997 har ålagts att samverka med det omgi-
vande samhället och informera om sin verksamhet. Att följa utvecklingen
inom det egna ämnesområdet och den utveckling i samhället som har
betydelse för arbetet är en uppgift för varje lärare. I övrigt anges i be-
stämmelsen de arbetsuppgifter som en lärare kan ha.
2§
Begreppet tjänst har tagits bort ur paragrafen och ersatts med begreppet
anställning eller motsvarande. Vidare tas begreppet inrättande respektive
tillsättande av professorstjänster bort. Bakgrunden till dessa ändringar
behandlas i avsnitt 7.
I 2 § andra stycket i dess tidigare lydelse angavs att professorstjänster
skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbild-
ning skall kunna bedrivas på en hög och kvalitativ nivå inom olika veten-
skapsområden. Meningen har avsett att utrycka dels att en hög kvalitet i
verksamheten till en väsentlig del är professorernas ansvar, dels att pro-
fessorernas ansvar skall omfatta såväl utbildning som forskning. Med de
förslag om befordran till professor och fördelning av arbetsuppgifter som
beskrivs i avsnitt 7.1.1 bör inte ansvaret för en hög kvalitet i verksamhe-
ten knytas just till antalet professorer. Dessa har tillsammans med lekto-
rer och andra lärare att se till att denna höga kvalitet upprätthålls. Den
närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan varje lärare ankommer
61
6 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 141
det på högskolan att besluta om. 1 paragrafen görs det mer tydligt att både
forskning och utbildning normalt skall ingå i en professors uppgifter.
I 2 § tredje stycket anges liksom tidigare att det för att anställas få som
professor förutom pedagogisk skicklighet krävs vetenskaplig skicklighet.
Därmed menas vetenskaplig skicklighet utöver vad som krävs för att an-
ställas som lektor. (Jfr. prop. 1992/93:1 s. 86.) Frågor om behörighets-
krav för professorer behandlas i avsnitt 7.1.1.
3§
1 paragrafen görs ett tillägg (andra stycket punkt 3) som innebär att det
skall vara möjligt att anställa en professor för en bestämd tid också när
personen anställs som gästlärare (gästprofessor). För att anställas som
gästprofessor skall personen vara behörig att anställas som professor och
anställas som gästlärare. Förslaget motiveras närmare i avsnitt 7.1.1. För
en person som anställs som gästprofessor tillämpas inte den rätt att under
vissa förutsättningar få en anställning som professor som föreslås i sam-
ma avsnitt.
5§
I paragrafen anges det liksom tidigare att en lektor skall ha visat veten-
skaplig kompetens utom i de fall då lektorn skall arbeta inom konstnärlig
verksamhet. (Jfr. kommentaren till 2 § om begreppet vetenskaplig skick-
lighet.)
För anställning som lektor införs en möjlighet att som ett alternativ till
vetenskaplig kompetens kunna ställa krav på annan yrkesskicklighet. Vad
detta krav betyder behandlas närmare i avsnitt 7.1.2. Krav på pedagogisk
skicklighet skall alltid ställas vid anställning av en lektor. Det behörig-
hetskravet har tidigare angivits i högskoleförordningen men införs nu i
lagen. Regeringen ges rätt att föreskriva om undantag från kraven på ve-
tenskaplig kompetens och annan yrkesskicklighet. Regeringen avser att
utnyttja denna föreskriftsrätt till att ge regler om att en adjunkt, som visat
särskild pedagogisk skicklighet eller skicklighet avseende ledning, ut-
veckling och samverkan, skall kunna få anställning som lektor även om
adjunkten inte uppfyller behörighetskraven. Denna möjlighet till s.k. in-
dividuell befordran behandlas i avsnitt 7.1.2.
6-8 §§
Bestämmelserna har bearbetats med hänsyn till att begreppet tjänst tagits
bort ur lagen.
Prop. 1996/97:141
Lagen har bearbetats språkligt så att begreppet tjänst tagits bort.
62
Sammanfattning av betänkandet Reform och föränd- Pr°P 1996/97:141
ring. Organisation och verksamhet vid universitet och Bllaga 1
högskolor efter 1993 års universitets- och högskole-
reform (SOU 1996:21)
1993 års universitets- och högskolereform är i mycket en tillämpning på
högre utbildning och forskning av generella förändringar i budget- och
styrsystemen inom det statliga området. Reformen har dock tydliggjort
lärosätenas handlingsmöjligheter och påtagligt inspirerat till diskussioner
och förändringsarbete. Inom universitet och högskolor är inställningen
till reformen i stort sett positiv.
RUT-93 har studerat förändringar i relation till de mål som angivits för
universitets- och högskolereformen.
Mångfald i utbildningsutbudet
Många förändringar har gjorts i utbildningsutbudet. I relation till hela
verksamheten vid universitet och högskolor är dock ännu de nya ex-
amina, de nya utbildningsprogrammen och de nya kurserna få, både om
man ser till antalet utbildningar och till studerandeantalet. Det är också
svårt att avgöra i vad mån förändringarna är föranledda av reformen.
Anpassning till studentefterfrågan
Den aktuella studentefterfrågan kommer inte på något mer systematiskt
sätt, t.ex. genom föranmälningar, in i lärosätenas planering för komman-
de läsår. Några större omprioriteringar till utbildningsområden där sö-
kandetrycket är mycket stort har inte gjorts.
Den största förändringen inom den grundläggande högskoleutbild-
ningen är den kraftiga ökningen av kursstudier utanför utbildningspro-
gram.
Kvaliteten
Inget tyder på att svenska universitet och högskolor inte skulle bedriva en
verksamhet som normalt håller rimlig och inte sällan hög kvalitet sett i ett
internationellt perspektiv.
Mycket litet har emellertid gjorts för att direkt möta de risker för sänkt
kvalitet i form av lägre krav i utbildning och examination, som hävdats
ligga i ett system med resurstilldelning i relation till kvantitativa presta-
tioner.
Effektivt resursutnyttjande och ökad examination
Det är ännu för tidigt att konstatera om några påtagliga effektivitetsvin-
ster, i form av fler helårsprestationer och fler examina i förhållande till
insatta resurser, har uppnåtts till följd av reformen.
Universitetens och högskolornas ekonomi-administrativa system fun-
gerar ännu inte tillfredsställande. Hög prioritet måste ges åt förbättringar
63
i dessa, så att de kan fungera rimligt sett ur såväl lärosätenas som stats- Prop. 1996/97:141
makternas och externa intressenters perspektiv. Bilaga 1
Den institutionella organisationen
Genom reformen har universitetens och högskolornas organisation blivit
en blandning av två ledningsprinciper, den kollegiala och en mer
”managementinriktad”.
Statsmakterna har, trots uttalanden om motsatsen, fortfarande ett be-
tydande inflytande över den interna organisationen.
Rollfördelningen mellan statsmakter och universitet/högskolor
Själva kärnan i 1993 års universitets- och högskolereform har varit änd-
rad rollfördelning mellan de politiska organen och myndigheterna. Politi-
kerna i riksdag och regering skall besluta om mål och precisera resultat-
krav. Universitet och högskolor skall svara för att verksamheten genom-
förs på bästa sätt.
Förändringarna gentemot tidigare system är emellertid i realiteten inte
alltid så stora som de framställts och friheten för universiteten och hög-
skolorna fortfarande långt ifrån så total som den beskrivits. Universitet
och högskolor hade stor frihet både när det gäller verksamhet och eko-
nomi redan före den 1 juli 1993. Och statsmakterna har efter detta datum
i realiteten fortfarande ett större inflytande än vad de officiella do-
kumenten och uttalandena ger intryck av.
RUT-93 anbefaller försiktighet med ytterligare systemförändringar. Vad
universitet och högskolor behöver är framför allt möjlighet att få kon-
centrera sig på sina uppgifter inom utbildning och forskning.
Grundläggande högskoleutbildning
RUT-93:s huvudsynpunkt är att statsmakternas beslut behöver utvecklas
och förtydligas. Underlag, bedömningar och prioriteringar måste redovi-
sas mer systematiskt än vad som hittills skett i nuvarande ordning.
Utöver det material som tas fram av universiteten och högskolorna själ-
va i årsredovisningar och anslagsframställningar bör Högskoleverket re-
gelbundet - inför fastställande av treårsbudget - göra övergripande ana-
lyser av situationen för svensk högre utbildning.
Resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbild-
ningen har ännu varit i bruk för kort tid för att omprövas. RUT-93 före-
slår att en systematisk utvärdering av systemet genomförs när det varit i
kraft ytterligare några år.
1993 års universitets- och högskolereform har lett till en kraftig ökning
av antalet studenter som läser fristående kurser. Någon form av garanti
för fortsatta studier bör ges till alla de ungdomar som bedriver heltids-
studier genom successiva val av fristående kurser.
Ett omfattande kvalitetsutvecklingsarbete har kommit i gång vid uni-
versitet och högskolor. Som RUT-93 kunnat konstatera gäller detta i re-
gel mer långsiktiga insatser och berör inte direkt kontrollen av kravnivån
64
i utbildning och examination, där det funnits farhågor för kvalitetssänk-
ningar till följd av det nya resurstilldelningssystemet. Högskoleverket bör
regelbundet samla in uppgifter om vilka särskilda, direkta kvalitetskon-
troller av utbildningsnivå och examination som genomförs.
Former för regelbunden omprövning av prislapparna i resurstilldel-
ningssystemet måste enligt RUT-93:s mening etableras.
I den mån särskilda åtaganden, utöver utbildningsuppdragen, ges till
universitet och högskolor bör det berörda lärosätet få kostnaderna för
detta täckta utan att behöva använda sina reguljära anslag.
Universitet och högskolor har ännu endast i begränsad utsträckning
integrerat lokalfrågor och lokalkostnader i de lokala planerings- och bud-
getsystemen. För- och nackdelar med att lokalkostnaderna ingår i resur-
stilldelningssystemet bör analyseras särskilt, när mer direkta erfarenheter
av lokalt beslutsfattande föreligger.
Det är angeläget att ett arbete snarast inleds i syfte att få ett för univer-
sitet och högskolor lämpat redovisningssystem. Detta bör göras i särskild
ordning men självfallet i samverkan med såväl RRV som Högskoleverket
och företrädare för universitet och högskolor.
Forskning och forskarutbildning
Statsmakternas avvägningar mellan forskningsområden bör, enligt RUT-
93:s mening, kunna göras i vidare termer än för närvarande, när för-
delningen görs mellan nio fakultetsområden, varav några mycket små.
Områdena skulle i stället kunna vara förslagsvis teknik, naturvetenskap,
medicin (inklusive odontologi och farmaci) samt kulturvetenskaper (dvs.
humaniora, juridik, samhällsvetenskap och teologi). Med en sådan grup-
pering framstår skillnaderna mellan de olika områdena tydligare än i en
mer finfördelad, vilket också klargör innebörden av prioriteringarna
mellan områdena.
Liksom i fråga om den grundläggande högskoleutbildningen bör inför
de övergripande forskningspolitiska besluten statsmakternas besluts-
underlag i form av årsredovisningar och anslagsframställningar m.m. från
myndigheterna kompletteras med fristående, övergripande analyser av
situationen för forskarutbildningen och forskningen i Sverige.
RUT-93 har utgått från att det för överblickbar tid inte kommer att vara
möjligt att ge alla lärosäten ansvar för fasta forskningsresurser i form av
fakultetsanslag. Enligt RUT-93 måste ansvaret för resursfördelningen till
lärare vid lärosäten utan fakultet förtydligas. Det är viktigt att alla lärare
behandlas lika vid fördelningen av forskningsresurser, oavsett till vilket
lärosäte de är knutna.
RUT-93 förordar att medel motsvarande de särskilda resurser som un-
der en femårsperiod försöksvis ställts till förfogande för särskilda insatser
inom de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
efter denna periods utgång ställs till de berörda universitetens förfogande
för motsvarande insatser inom samtliga forskningsområden.
Prop. 1996/97:141
Bilaga 1
Forskarutbildningen
Enligt RUT-93:s mening finns det skäl att se över formerna för medels-
stilldelning till forskarutbildningen i syfte att planering och budgetering
65
av forskarutbildning skall kunna göras mer oberoende av lärosätenas re-
surser för andra ändamål.
"Forskningsuppdrag ”
Universitet och högskolor föreslås få av statsmakterna beställd verksam-
het inom forskning och forskarutbildning preciserade i treåriga ”forsk-
ningsuppdrag”.
Dessa skulle kunna omfatta krav på viss minsta forskningsvolym, mätt
i kostnaderna för forskningen inom vissa områden, förslagsvis de fyra
områden som angivits ovan: teknik, naturvetenskap, medicin och kultur-
vetenskaper. Samtidigt skulle uppdragen kunna omfatta åtaganden i form
av specialisering inom respektive lärosätes profilområden. Särskilda in-
satser som prioriteras av statsmakterna skulle kunna skrivas in i uppdra-
gen, t.ex. inrättande av professurer inom särskilda områden. Uppdragen
skulle vidare precisera respektive lärosätes åtagande inom forskarutbild-
ningen.
Forskningsuppdragen skulle innebära ett mer samlat och systematiskt
uttryck för statsmakternas krav än dagens system. Uppdragen skulle byg-
ga på förslag/”offerter” vart tredje år från universiteten och högskolorna,
där pågående verksamhet presenteras med angivande av starka och svaga
sidor och där planer och önskemål för förestående treårsperiod anges.
Med statsmakternas krav uttryckta i dels utbildningsuppdrag, dels
forskningsuppdrag blir formen för själva medelsanvisningen inte någon
central fråga. Medel borde kunna anvisas under ett samlat anslag till var
och en av läroanstalterna. Redovisningen måste dock självfallet även i ett
sådant system utformas så att uppföljning kan göras separat för var och
en av de skilda verksamheterna.
Samverkan med näringslivet
Eftersom synen på universitetens och högskolornas roll vid tekniköver-
föring till näringsliv och samhälle väsentligen förändrats under senare år
måste både statsmakterna och högskolan tydliggöra sin policy för nyt-
tiggörandet av forskningsresultat.
Universitet och högskolor - särart och särorganisation
Enligt RUT-93:s mening finns starka skäl för en egen offentligrättslig
form för de statliga universiteten och högskolorna. RUT-93 förordar att
regeringen låter göra en systematisk genomgång och prövning av vad av
den generella regleringen med avseende på statliga myndigheter som bör
gälla för universitet och högskolor samt vilka regler i övrigt som bör
gälla när det gäller deras offentligrättsliga ställning.
Den interna organisationen vid universitet och högskolor
Universitets/högskolestyrelsen
Statsmakterna måste tydligare markera vad som skall vara styrelsens vik-
tigaste funktion. Denna måste självfallet också komma till uttryck i valet
av styrelseledamöter och förmedlas till dessa ledamöter.
Regeringen bör, med utgångspunkt i klargöranden av styrelsens roll,
inför nästa mandatperiod överväga en ordning med ett mindre antal sty-
relseledamöter än för närvarande.
Prop. 1996/97:141
Bilaga 1
66
I likhet med vad som gäller för andra statliga myndigheter bör rege-
ringen även fortsättningsvis utse styrelsen och dess ordförande.
RUT-93 förordar att rektor fortsättningsvis inte skall vara styrelsens
ordförande.
Styrelsen vid respektive universitet/högskola bör ges rätt att utse rek-
tor. Ordningen med en valförsamling för att få fram ett lokalt förankrat
förslag till rektor bör kunna behållas av de lärosäten som så önskar. Sam-
råd med lärare, andra anställda och studerande skall i vart fall vara obli-
gatoriskt.
Fakultetsindelningen och fakultetsnämndema
RUT-93 föreslår att de universitet och högskolor, som anvisas anslag för
forskning och forskarutbildning, får rätt att själva besluta om indelningen
i fakulteter och därmed om hur uppsättningen av fakultetsnämnder skall
se ut. Organisationen och verksamheten måste självfallet utformas så att
statsmakternas övergripande medelsfördelning kan förverkligas och föl-
jas upp.
Huvuddelen av ledamöterna i fakultetsnämnden skall ha vetenskaplig
kompetens och på samma sätt som i dag utses av lärama/forskama inom
området vid det eller de berörda lärosätena.
Institut för studier av högre utbildning och forskning
RUT-93 föreslår att det inrättas ett institut för kvalificerade utredningar
och studier av högre utbildning och forskning. Enligt RUT-93:s mening
är Kungl. Vetenskapsakademien en lämplig huvudman för ett sådant in-
stitut. Institutets verksamhetsområde bör i princip inte utesluta någon del
av kunskaps- och kompetensutvecklingen. Det är viktigt att institutet
samverkar med men samtidigt ges en fristående ställning i förhållande till
myndigheterna inom området.
Prop. 1996/97:141
Bilaga 1
67
Uppdraget gäller att föreslå en ny tjänsteorganisation för högskolans lära-
re. 1 denna skall utbildning och forskning vara mera likställda och de pe-
dagogiska meriterna ges större vikt. Antalet tjänster på professorsnivå
skall ökas. Tillsättningsförfarandet skall förenklas. Jämställdhet mellan
kvinnor och män skall främjas liksom rörlighet mellan högskolor.
1 princip bör varje högskola själv få bedöma sitt behov av lärarkompe-
tens, anställa lärare och fördela uppgifter mellan dem. Samtidigt måste
högskolorna som arbetsgivare ta ett mera uttalat ansvar för sina lärare
och deras kompetensutveckling.
Statsmakterna bör dock även i fortsättningen definiera befattningar,
som svarar mot olika kompetensnivåer. Genom att lägga fast gemensam-
ma spelregler och synliggöra nationella karriärvägar ger en sådan ordning
stöd för både de enskildas och högskolornas planering.
Insatser i fråga om att leda och utveckla verksamhet och att samverka
med samhällslivet utanför högskolan har fått ökad betydelse i lärarrollen.
De måste därför ges ökat meritvärde.
Enligt högskolelagen skall utbildningen vila inte bara på vetenskaplig
eller konstnärlig grund utan också på ”beprövad erfarenhet”. Inom vissa
områden måste därför också yrkeserfarenhet och kompetens förvärvad
utanför högskolan vara en grund för rekrytering av lärare.
Arbetsfördelningen måste grundas på lokala avvägningar. Det är inte
möjligt att på ett meningsfullt sätt fånga in vare sig högskoleverksam-
heten i dess helhet eller det samlade lärarkollektivet i centrala regler om
fördelning av uppgifter. Utifrån verksamhetens behov måste strävan vara,
att varje lärare tas i anspråk med hänsyn till sin samlade kompetens och
att denna kompetens utvecklas.
En utgångspunkt bör vara, att alla lärare med doktorsexamen eller
minst motsvarande vetenskapliga kompetens eller konstnärliga skicklig-
het skall medverka i såväl grundläggande utbildning som forskning/ fors-
karutbildning eller konstnärligt utvecklingsarbete. Såväl den enskilde
lärarens insatser som fördelningen av uppgifter inom lärargruppen måste
mera än hittills ses som en del av institutionernas (motsvarande) samlade
utbildnings- och forskningsuppdrag. Omfattningen och arten av en lära-
res insatser i olika verksamheter måste dock kunna variera över tiden,
bl.a. för att det skall vara möjligt att bereda utrymme för samman-
hängande perioder för sådan verksamhet, som med fördel bedrivs kon-
centrerat. En planering i ett flerårsperspektiv är därför nödvändig.
Utredningen föreslår fem huvudkategorier av lärare:
•högskoleadjunkt,
•biträdande högskolelektor,
•högskolelektor,
Prop. 1996/97:141
Bilaga 2
68
•biträdande professor och
•professor.
Befattningsstrukturen skall vara ett hjälpmedel vid högskolornas för-
delning av uppgifter, men det skall inte finnas någon formell koppling
mellan befattning och uppgifter.
Befattningen som högskoleadjunkt, med grundexamen och pedagogisk
skicklighet som behörighetsvillkor, ger en bas för att rekrytera personer
med yrkeserfarenhet som lärare till olika yrkesinriktade utbildningar. Den
kan också erbjuda en långsammare och mera flexibel väg till dok-
torsexamen än vad en doktorandbefattning medger.
Syftet med befattningen som biträdande högskolelektor skall vara att
ge den nyblivna doktorn - dvs. den som avlagt doktorsexamen högst fyra,
eller vid särskilda skäl högst sex, år tidigare - möjlighet till fortsatt ve-
tenskaplig och pedagogisk meritering. Anställningen bör normalt begrän-
sas till fyra år.
Befattningen som högskolelektor blir basen i en ”karriärtrappa” av be-
fattningar, som kan ge ett mera självständigt ansvar för olika uppgifter.
För behörighet bör krävas doktorsexamen eller motsvarande veten-
skapliga kompetens eller motsvarande konstnärliga kompetens eller mot-
svarande kompetens av annat slag (dvs. från yrkeslivet utanför högsko-
lan) samt pedagogisk skicklighet. Även den som gjort särskilt förtjänst-
fulla insatser som adjunkt bör anses behörig.
Den nya befattningen som biträdande professor erbjuder den effekti-
vaste vägen att på kort sikt uppnå en ökning av antalet tjänster på profes-
sorsnivå. Behörighetsvillkor bör vara vetenskaplig, konstnärlig, pedago-
gisk eller annan kompetens utöver vad som krävs för behörighet som
högskolelektor. 1 fråga om vetenskaplig skicklighet bör krävas docent-
kompetens.
Befattningen som professor skall även i fortsättningen vara den främsta
lärarbefattningen i högskolan. Det särskilda anställningsskydd som pro-
fessorer åtnjuter bör kunna bevaras. För behörighet bör krävas veten-
skaplig, konstnärlig eller annan kompetens på hög internationell nivå
samt pedagogisk skicklighet.
Adjungerade lärare bör kunna anställas för begränsad tid på pro-
fessors-, lektors- och adjunktsnivåema. Det skall vara fråga om personer
som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskolan.
Utländska lärare, dvs. lärare i främmande språk hämtade från land där
respektive språk talas, bör kunna anställas som högskoleadjunkt eller
högskolelektor alltefter behörighet.
Den som är anställd tillsvidare som lärare vid en högskola bör ha rätt
till tjänstledighet upp till tre år för att arbeta som lärare vid en annan
högskola, inom eller utom landet.
En högskolas ansvar för rekryteringen av lärare bör ta sig uttryck i dels
rekryteringsmål, dels en tillsättningsordning. Båda dokumenten bör fast-
ställas av högskolestyrelsen.
Rekryteringsmålen skall bygga på de mål som regeringen fastställt.
Därutöver bör högskolan kunna lägga fast egna mål vad avser t.ex. främ-
jande av jämställdhet eller rörlighet.
Prop. 1996/97:141
Bilaga 2
69
Tillsättningsordningen skall - utifrån grundläggande föreskrifter i hög- Prop. 1996/97:141
skoleförordningen - reglera ordningen för rekrytering till olika lärarbe- Bilaga 2
fattningar vid högskolan.
Innan förfarandet för att tillsätta en befattning inleds, skall högskolan
fastställa en profil. Av den skall framgå ämnesområdet, behörighetsvill-
koren, vilken vikt som skall tillmätas var och en av tre olika bedöm-
ningsgrunder:
1 .vetenskaplig/konstnärlig/annan skicklighet,
2. pedagogisk skicklighet och
3. skicklighet i fråga om ledning, utveckling och samverkan samt den
inriktning av verksamheten som förutses.
Lärarbefattningar bör tillsättas av rektor, som bör få delegera beslut om
andra befattningar än som professor och biträdande professor.
En högskoleadjunkt, som gjort särskilt förtjänstfulla pedagogiska eller
andra insatser, bör, om det är till nytta för verksamheten, befordras till
högskolelektor och en högskolelektor bör, under motsvarande förut-
sättningar, befordras till biträdande professor.
Förslag bör i fråga om befattningar som professor och biträdande pro-
fessor avges av fakultetsnämnd (motsvarande), i fråga om övriga be-
fattningar på sätt högskolestyrelsen bestämmer. Berört organ bör ha en
majoritet av lärare, studenterna bör ha rätt att vara representerade, och en
jämn könsfördelning bör eftersträvas.
Principer för information om lediga lärarbefattningar bör läggas fast i
tillsättningsordningen. I fråga om professurer bör det vara obligatoriskt
att sprida information genom annonsering eller på annat sätt, nationellt
och vid behov även utomlands.
Berört högskoleorgan bör ha frihet att skaffa sig det underlag som be-
hövs i de former som är lämpliga. Dock bör i fråga om befattningar som
professor och biträdande professor den vetenskapliga eller konstnärliga
skickligheten alltid bedömas av två, eller om särskilda skäl föreligger tre,
sakkunniga. Dessa skall hämtas utanför den berörda högskolan. De bör
vara av olika kön och skall, om inte synnerliga skäl finns, vara det, när
det finns sökande av båda könen.
Förslagsställande organ skall alltid, innan en sammanvägning görs med
hänsyn till profilen, redovisa en bedömning enligt var och en av de tre
bedömningsgrunderna för sig.
På initiativ av fakultetsnämnden bör en kvalificerad person utanför
högskoleområdet kunna ”kallas” till en professur.
När det är fråga om att uppfylla ett fastställt rekryteringsmål, bör ett
förfarande med intresseanmälan kunna tillämpas. En kvalificerad person,
som anmält sig, bör då direkt kunna föreslås.
Beslut om lärartillsättning bör kunna överklagas endast efter pröv-
ningstillstånd av Överklagandenämnden. Sådant tillstånd skall ges, om
nämnden bedömer att det kan finnas saklig grund för att ändra beslutet,
om ett allvarligt formellt fel har begåtts eller om nämnden eljest finner
ärendet vara av principiell betydelse.
Reglerna för lärares bisysslor måste - utan ändring av det materiella in-
nehållet - utformas, så att det blir lättare för både den enskilde och hög-
skolan att bedöma aktuella fall. I fortsättningen bör därför en lärare redo-
visa alla ämnesanknutna bisysslor, alltså inte bara s.k. FoU-bisysslor. En
intern ordning för detta bör fastställas av respektive högskola. Eventuella
överträdelser av reglerna får beivras av högskolan på samma sätt som
andra förseelser i anställningen.
Under förutsättning av riksdagsbeslut hösten 1997 bör de föreslagna för-
ändringarna träda i kraft den 1 juli 1998. Författningstext bör då föreligga
före utgången av 1997, så att erforderlig tid för lokala förberedelser ges.
Förutsättningarna för att förverkliga förslagen är i nuvarande resurs-
läge gynnsammare inom de medicinska, matematisk-naturvetenskapliga
och tekniska fakulteterna än inom bl.a. de humanistiska och samhällsve-
tenskapliga.
Inför perioden 2000 - 2002 bör övervägas en förändring av an-
slagsstrukturen, så att varje högskola anvisas ett anslag. Dessförinnan bör
högskolornas möjligheter att göra omfördelningar ökas.
Prop. 1996/97:141
Bilaga 2
71
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 1997
Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, samt statsråden Tham,
Winberg, von Sydow och Östros
Föredragande: statsrådet Tham
Prop. 1996/97:141
Regeringen beslutar proposition 1996/97:141 Högskolans ledning, lärare
och organisation.
72
Prop. 1996/97:141
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for bak- häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i hög- |
1 kap. 11 och 12 §§, 3 kap. 2, 5, 6 och 8 §§ |
73
gotab 53353, Stockholm 1997