Regeringens proposition
1996/97:129

Ändringar i upphovsrättslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 mars 1997

Lena Hjelm-Wallén

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
Det föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän alltid har rätt
till
skälig ersättning när de överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptag-
ningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana
upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara ogiltiga.
Samma rätt till ersättning skall gälla för utövande konstnärer. Änd-
ringarna syftar till att ge ett visst skydd åt den svagare parten i avtalet.
Därmed genomförs artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG om uthyr-
nings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk
och om upphovsrätten närstående rättigheter.
Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1997.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk 3

3 Ärendet och dess beredning 5

4 Upphovsrätten 6

5 Överlåtelse av uthyrningsrätt 8
5.1 Bakgrund 8
5.2 Artikel 4 i direktivet 11
5.3 Genomförande av artikel 4 i direktivet 13

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 16

7 Kostnader och resursbehov 17

8 Författningskommentar 17

Bilaga 1 21

Bilaga 2 31

Bilaga 3 32

Bilaga 4 39

Bilaga 5 40

Bilaga 6 42

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 43

Rättsdatablad 44

Fel! Okänt växelargument. Förslag till
riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Fel! Okänt växelargument. Förslag till lag om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 45 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
29 §

Om en upphovsman till en
framställare av ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga
bilder överlåter sin rätt att
genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.
Avtalsvillkor som inskränker
denna rätt är ogiltiga.

5 kap.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna
paragraf.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 27 - 29, 39 § första me-
ningen samt 41 och 42 §§ skall
tillämpas i fråga om fram-
föranden som avses i denna
paragraf.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari
1997.

Fel! Okänt växelargument. Ärendet och dess
beredning
Europeiska gemenskapernas råd antog den 19 november 1992 direktivet
92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovs-
rättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.
Direktivet skall var genomfört den 1 juli 1997.
Rådets direktiv finns som bilaga 1.
I denna proposition behandlas frågan om genomförande av artikel 4 i
direktivet. Artikeln innehåller bestämmelser om oeftergivlig rätt till
skälig ersättning vid överlåtelse av uthyrningsrätt. Övriga bestämmelser
har redan genomförts i svensk rätt (prop. 1994/95:58, bet. 1994/95:LU4,
SFS 1995:447). Som skäl för att avvakta med att föreslå de ändringar
som var nödvändiga för att uppfylla artikel 4 angavs i propositionen att
frågan krävde ytterligare samråd på de nordiska planet. Sådana nordiska
överläggningar har nu hållits.
Justitiedepartementet ordnade i oktober 1995 en hearing i ämnet. Till
hearingen hade inbjudits Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsu-
mentverket, Patent- och registreringsverket, Statens kulturråd, Stats-
kontoret, Svenska kommunförbundet, Stockholms universitet (juridiska
fakultetsnämnden), Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges Advokat-
samfund, Bildleverantörernas förening, föreningen BONUS, föreningen
Copyswede, föreningen BUS, föreningen Svenska Läromedelsproducen-
ter, föreningen STIM, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen
KRO, föreningen KLYS, föreningen SAMI, Svensk Bildbyråförening,
Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrättsråd,
Svenska gruppen av IFPI, Svenska Journalistförbundet, Svenska
Musikerförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska Teater-
förbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Film- och Videopro-
ducenters Förening, Sveriges Författarförbund, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Radio, Sveriges Television, Teatrarnas Riksförbund och
Tidningsutgivarna.
Under hösten 1996 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om
bl.a. genomförande av artikel 4 i direktivet (Kassettersättning m.m., Ds
1996:61). Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet, dnr
Ju96/3804).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4.
På grundval av promemorians förslag lägger regeringen i propositionen
fram förslag till lagbestämmelser om genomförande av artikel 4 i
direktivet.
I promemorian togs även två andra frågor upp, nämligen kassettersätt-
ning och avbildning av konstverk på allmän plats. Dessa två frågor
behandlas inte i propositionen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttran-
de över det lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådet lämnade förslaget utan någon erinran. Lagrådets yttrande
finns som bilaga 6.

Nordiskt samarbete

Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en
likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi
behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk
betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler i
Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lös-
ningar t.ex. inom EU.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför flera över-
läggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och minis-
terier i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har
man enats om hur rådets direktiv 92/100/EEG bör tolkas och om vilken
väg man bör gå när direktivet ger valmöjligheter. Också i övrigt har man
försökt att uppfylla direktivets regler på ett likartat sätt.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen
innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls.

Fel! Okänt växelargument. Upphovsrätten
Upphovsrättens betydelse

Upphovsrätten, som är en del av den grundläggande förmögenhetsrätten,
är av stor betydelse för vårt samhälle. Den är en grund för det litterära
och konstnärliga skapandet i landet. Upphovsmännen och andra
verksamma på området måste ha goda förutsättningar för en tillräcklig
inkomst som kan göra det möjligt för dem att fortsätta med sitt skapande
arbete. Att lagen ger författare, kompositörer, konstnärer och andra ett
fullgott skydd är till nytta för hela samhället.
Samtidigt måste upphovsrätten ha en utformning som värnar om
allmänhetens tillgång till kulturen och till information. Rättighetshavarnas
individuella intressen av olika slag måste vägas mot de bredare samhäll-
sintressen som kan vara av betydelse. Hänsyn måste alltid tas till an-
vändarna, inte minst dem som har särskilda behov, och till allmänna
samhällsintressen såsom undervisning, forskning och biblioteksverk-
samhet.
Man måste vara uppmärksam på att det hela tiden upprätthålls en rim-
lig balans mellan de olika intressen som gör sig gällande och att upp-
hovsrätten aldrig sträcker sig längre än vad som verkligen är nödvändigt.
För att upphovsrätten skall kunna spela sin avsedda roll i samhället
måste den var säkerställd genom ett effektivt system med möjlighet till
snabba åtgärder för att hindra intrång och med ändamålsenliga sanktioner
vid intrång, antingen av civilrättslig eller straffrättslig art.

Upphovsrättslagen

Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade en-
samrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).
Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt
till
verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket
genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt
för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna att
bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa typer
av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill utgången
av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled.
I enlighet med vad som tidigare sagts om nödvändigheten av en rimlig
balans i ensamrätten har man vid bestämmandet av upphovsrättens
innehåll mot upphovsmannens individuella intressen vägt de samhällsin-
tressen som kan ha betydelse. Dessa avvägningar har i stora drag kommit
till uttryck i de grundläggande reglerna om upphovsmannens för-
foganderätt och ideella rätt. Där samhälleliga intressen påkallar en sär-
skild reglering tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upp-
hovsrätten. I förfoganderätten gäller inskränkningar bl.a. för framställ-
ning av exemplar för enskilt bruk, för framställning av exemplar inom
undervisningsverksamhet och sjukhus, för framställning av exemplar åt
synskadade, för vidare spridning av en gång överlåtna exemplar och för
information om dagshändelser genom radio och television. Begränsningar
i upphovsrätten kan även följa av annan lagstiftning. Sålunda hindrar
upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. konkurrenslagstiftningen eller
rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges uttryckligen att allmänna
handlingar skall tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen oavsett
upphovsrätten.
I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa
prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet och
påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten.
Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer (artister,
musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar (t.ex.
skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex.
filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för deras
utsändningar), för framställare av kataloger och för fotografer. Det skydd
som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt med det skydd
som upphovsmännen har. Regeringens principiella utgångspunkt är att de
olika grupperna på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt
skall behandlas lika och att inte någon grupp av närstående rättig-
hetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på

svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är
dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella
konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkon-
ventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk med
drygt 100 anslutna stater. Konventionen bygger på principen om nationell
behandling, vilken innebär att stater som är bundna av konventionen är
skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konven-
tionsländer på samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande
internationellt skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas
område, framför allt genom Romkonventionen från år 1961 om skydd för
utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag. Även
Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs)
innehåller internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området. För-
eskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra
länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Fel! Okänt växelargument. Överlåtelse av
uthyrningsrätt
Fel! Okänt växelargument..Fel! Okänt växelargument. Bakgrund

Upphovsrätten vid filminspelningar och musikinspelningar

Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket (1 § upphovsrättslagen). Många gånger finns det flera upphovs-
män till ett och samma verk. Så är fallet särskilt vid filmverk.
Enligt allmänna regler på upphovsrättens område gäller att upphovsrätt
till den slutliga filmen tillkommer var och en som under inspel-
ningsarbetet eller förberedelserna till detta har medverkat genom insatser
av litterärt eller konstnärligt skapande slag. Huvudregissören till ett
filmverk är praktiskt taget undantagslöst att anse som en av verkets
upphovsmän. Upphovsrätt anses även tillkomma dem som utarbetat den
synopsis och det filmmanuskript som ligger till grund för inspelningen.
Ibland utformas dialogen av en särskild författare, och denne kan också
ha upphovsrätt till filmen. Sådan rätt kan likaså tillkomma fotografer och
beträffande olika avsnitt eller detaljer göras gällande av medverkande
arkitekter, dekoratörer, koreografer och andra konstnärer. Upphovsrätt
tillkommer också dem som komponerat den musik som har skrivits för
filmen.
För en film utnyttjas inte bara insatser av sådana upphovsmän som har
medverkat i själva inspelningsarbetet eller förberedelserna till detta. I
många fall används redan föreliggande verk, ofta efter bearbetning. Ett
filmmanuskript är kan vara en originalprodukt men det kan också vara en
bearbetning av ett redan föreliggande litterärt verk, t.ex. en roman.
Filmen är då att se som en bearbetning av romanen, och romanförfattaren
har därför enligt allmänna regler upphovsrätt även till filmen.
Av det sagda framgår att en film regelmässigt är produkten av ett stort
antal upphovsmäns insatser. Principiellt äger var och en av dessa
upphovsrätt till filmen eller till delar av denna. Om ett verk har flera
upphovsmän vars bidrag inte utgör självständiga verk, tillkommer upp-
hovsrätten dem gemensamt (6 § upphovsrättslagen). Till förfoganden
över filmen i dess helhet fordras därför samtycke av samtliga upphovs-
män.
I någon mån är förhållandena desamma vid inspelningar av musik för
grammofonskivor. Också här finns det inte sällan flera upphovsmän till
ett och samma verk, t.ex. textförfattare, kompositörer, översättare och
arrangörer. Ibland utgör bidragen självständiga verk, ibland innehas
upphovsrätten som är knuten till inspelningen gemensamt av flera upp-
hovsmän.

Upphovsmannen har uthyrningsrätt

Upphovsmannen har uthyrningsrätt. Upphovsrätten innefattar uteslutande
rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten
(2 § upphovsrättslagen). Verket görs tillgängligt för allmänheten när
exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller
sprids till allmänheten på något annat sätt, t.ex. när en video med ett
filmverk hyrs ut till allmänheten genom en uthyrningsbutik (2 § tredje
stycket). Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen rätt att ensam
bestämma om de villkor under vilka verken på videon får göras till-
gängliga för allmänheten, t.ex. priset för uthyrning av videon.
Som en inskränkning i upphovsrätten gäller att när ett exemplar av ett
litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens
samtycke har överlåtits, exemplaret får som huvudregel spridas vidare
(19 § upphovsrättslagen). Om upphovsmannen väl har valt att låta sälja
ett exemplar av verket, kan han inte hindra att exemplaret säljs vidare.
Hans spridningsrätt är konsumerad. Detta ger emellertid aldrig rätt att
tillhandahålla allmänheten exemplar av verk, utom byggnader och
brukskonst, genom uthyrning. Även sedan en video med filmverket har
sålts behåller alltså upphovsmännen sin ensamrätt att göra verket till-
gängligt för allmänheten genom uthyrning av videon.

Utövande konstnärers rättigheter

Även utövande konstnärer har uthyrningsrätt. En upptagning av en
utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får
inte utan hans samtycke göras tillgänglig för allmänheten (45 § andra
stycket upphovsrättslagen). Exempelvis har de skådespelare och de musi-
ker vars framföranden finns på filminspelningen rätt att bestämma vilka
villkor som skall gälla för uthyrning av videon. När ett exemplar av en
upptagning med konstnärens samtycke har överlåtits inom EES, får
exemplaret spridas vidare. Detta ger dock aldrig rätt att tillhandahålla all-
mänheten exemplar av en upptagning genom uthyrning. Även sedan en
video med filmen har sålts behåller alltså de utövande konstnärerna sin
ensamrätt att göra framförandet tillgängligt för allmänheten genom uthyr-
ning av videon.

Överlåtelse av rättigheterna

Upphovsrätten får helt eller delvis överlåtas (27 § upphovsrättslagen).
Detsamma gäller för utövande konstnärers rättigheter till sina fram-
föranden. En överlåtelse kan omfatta alla delar av förfoganderätten, men
den kan också omfatta bara vissa delar av rätten, t.ex. just rätten att göra
verket tillgängligt för allmänheten genom att hyra ut exemplar av det.
Med överlåtelse delvis avses i upphovsrättslagens mening även det fallet
att förvärvaren inte får fullständig ensamrätt men att han genom ett
licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i ett visst avseende och under
vissa förutsättningar, dvs. en sorts upplåtelse av förfoganderätten.
En film är regelmässigt produkten av ett stort antal upphovsmäns
insatser och som nyss har påpekats äger principiellt var och en av dessa
upphovsrätt till filmen eller till delar av denna. Det säger sig självt att
detta kan leda till praktiska problem. Huvudsyftet med filmavtal är därför
att genom överlåtelser från de olika rättighetshavarna mot ersättning till
dem samla alla rättigheter hos en person, vanligen framställaren av
filmen, dvs. filmproducenten. Det blir sedan denne som ensam får
bestämma om förfogandet över de verk och framföranden som är knutna
till filminspelningen, bl.a. på vilka villkor verken och framförandena
skall få framföras offentligt och på vilka villkor exemplar skall få spridas
till allmänheten, t.ex. genom uthyrning av videoinspelningar.
I regel förvärvar producenten de rättigheter som behövs för den aktu-
ella inspelningen genom särskilda avtal med upphovsmännen och de
utövande konstnärerna. Sålunda kan t.ex. upphovsmännen mot en viss
ersättning överlåta sin rätt till producenten att göra verket tillgängligt för
allmänheten genom uthyrning. I den mån något annat inte har avtalats,
omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt

verk på film rätten att genom filmen på biograf, i television eller på annat
sätt göra verket tillgängligt för allmänheten (detta gäller dock inte
musikaliskt verk). Denna presumtionsregel finns i 39 § upphovsrättsla-
gen. Den innebär t.ex. att om en författare har givit någon rätt att göra
en filminspelning av en roman, han anses även ha överlåtit rätten
bestämma över uthyrning av sådana exemplar av verket, om inte något
annat har avtalats. Bestämmelserna i 39 § tillämpas även på utövande
konstnärers framföranden; presumtionsregeln gäller i dessa fall även för
musikaliska framföranden.

Vid överlåtelse av rättigheterna kan parternas jämspelhet brista

Vanligen har vissa större företag hand om inspelningsverksamheten. Det
gäller särskilt vid filminspelningar men också vid grammofoninspel-
ningar. Företagen förvärvar de rättigheter som de behöver för inspel-
ningarna genom särskilda avtal med upphovsmännen och de utövande
konstnärerna och kan sedan bestämma villkoren för förfogandet över
verken och framförandena.
Ensamrätten att förfoga över ett verk eller ett framförande för film och

fonograminspelning, bl.a. att bestämma om de villkor under vilka
inspelningen får göras tillgänglig för allmänheten, är av stor ekonomisk
betydelse. Författare av romaner och skådespel, kompositörer och andra
upphovsmän har i filmen ytterligare en möjlighet att tillgodogöra sig
verket vid sidan av de utnyttjanden som sker genom att det publiceras
eller framförs på scenen, vid konserter, i radio osv. Filmen utgör som
självständig konstart ett område för originalarbeten av upphovsmännen.
Särskilt rätten att bestämma över uthyrning har visat sig vara av stort
ekonomiskt värde. Samtidigt är det ju så att upphovsmännen och de
utövande konstnärerna kan stå främmande för affärsmässiga och ekono-
miska överväganden. De kan också sakna den erfarenhet som behövs för
att bedöma värdet av den rätt som överlåts. Det kan många gånger vara
svårt för dem att överblicka de konsekvenser som ett avtal om överlåtelse
av rättigheter kan medföra för framtiden, t.ex. vid överlåtelse mot
engångsersättning.
Parternas förutsättningar är sålunda typiskt sett olika vid avtal om
över-
låtelse av rätten att förfoga över ett verk eller ett framförande och från
social och ekonomisk synpunkt är parterna oftast inte jämspelta. Det
finns en beaktansvärd risk för att upphovsmännen och de utövande konst-
närerna inte alltid får en skälig ersättning för överlåtelsen av sin rätt att
bestämma om uthyrning av exemplar till allmänheten, något som i sin tur
skulle kunna hindra fortsatt litterärt och konstnärligt arbete.
Det är bakgrunden till artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG.

Fel! Okänt växelargument..Fel! Okänt växelargument. Artikel 4 i direktivet
Enligt inledningen till rådets direktiv 92/100/EEG förutsätter upphovs-
männens och de utövande konstnärernas arbete en tillräcklig inkomst som
underlag för fortsatt konstnärligt skapande; möjligheten att säkerställa en
sådan inkomst kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande
skydd för rättighetshavarna. Det sägs vidare att det är nödvändigt att till-
försäkra upphovsmän och utövande konstnärer en skälig ersättning som
de inte kan avstå från (vad gäller rätten att förfoga över ett verk genom
att göra det tillgängligt för allmänheten genom uthyrning). Förvaltningen
av denna rätt till ersättning måste enligt inledningen kunna uppdras åt
kollektiva organisationer. Av inledningen framgår vidare att den skäliga
ersättningen kan erläggas i form av en eller flera betalningar när ett avtal
ingås eller när som helst därefter. När den skäliga ersättningen fastställs
måste enligt inledningen till direktivet hänsyn tas till i vilken grad upp-
hovsmännen och de utövande konstnärerna bidragit till fonogrammet eller
filmen i fråga.
Bestämmelserna om oeftergivlig rätt till skälig ersättning finns i
artikel
4 i direktivet.
I artikel 4.1 sägs att när en upphovsman eller utövande konstnär har
överlåtit eller upplåtit sin uthyrningsrätt avseende ett fonogram eller ett
original eller annat exemplar av en film till en fonogramframställare eller
en filmproducent, upphovsmannen eller den utövande konstnären behåller
rätten att erhålla skälig ersättning för uthyrningen. Enligt artikel 4.2 kan
upphovsmannen eller den utövande konstnären inte avstå från sin rätt till
skälig ersättning.
Enligt artikeln krävs för att rätt till skälig ersättning skall
föreligga att
överlåtelsen av uthyrningsrätten avser, med svensk upphovsrättslig termi-
nologi, ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder, dvs.
grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på vilka ljud eller
rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket upphovsrättslagen).
Artikeln ger alltså inte rätt till ersättning när det gäller andra sorters
exemplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är artikeln inte
inskränkt till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och konst-
närliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck. Ex-
empelvis omfattar artikeln en skönlitterär framställning som har tagits
upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till grund för en
filmupptagning. Det krävs att överlåtelsen sker till, med svensk upp-
hovsrättslig terminologi, en framställare av ljudupptagningar eller upp-
tagningar av rörliga bilder. Om överlåtelsen sker till någon annan, ger
artikeln inte någon rätt till ersättning. Att upphovsmannen eller den
utövande konstnären inte kan avstå från sin rätt till skälig ersättning
innebär att avtalsvillkor som inskränker rätten skall vara ogiltiga.
I artikel 4 sägs inte närmare vad som skall anses vara en skälig ersätt-
ning. I inledningen konstateras bara att hänsyn måste tas till i vilken grad
upphovsmannen eller den utövande konstnären har bidragit till
upptagningen. Inte heller övriga villkor för överlåtelsen regleras. Som
framgår av inledningen kan en skälig ersättning erläggas i form av en
eller flera betalningar när ett avtal ingås eller när som helst därefter.
Direktivet hindrar alltså inte att parterna avtalar t.ex. om en skälig
ersättning som baseras på en viss royalty och som betalas i efterhand eller
om en skälig ersättning som utgår i form av ett engångsvederlag när
avtalet om överlåtelse ingås. Direktivet utgår från att, precis som vid
andra skälighetsbedömningar, samtliga omständigheter skall beaktas.
Av artikel 4.3 följer att förvaltningen av rätten till skälig ersättning
får
uppdras åt kollektiva organisationer som företräder upphovsmännen eller
de utövande konstnärerna.
I artikel 4.4 sägs slutligen att medlemsstaterna får införa regler om
och
i vilken utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av
kollektiva organisationer och om från vem ersättningen skall utkrävas
eller inkasseras.
Direktivets bestämmelser om tidpunkten för genomförandet av artikel 4
finns i artikel 13. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 6 om ikraftträ-
dande- och övergångsbestämmelser.

Fel! Okänt växelargument..Fel! Okänt växelargument. Genomförande av artikel
4 i direktivet
Regeringens förslag: Upphovsmän har alltid rätt till skälig ersätt-
ning, om de överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana
upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga.
Utövande konstnärer har samma rätt.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har ansett
att upphovsrättslagen måste ändras till följd av direktivet. Det över-
vägande antalet remissinstanser har tillstyrkt promemorians förslag eller
lämnat det utan någon invändning. Remissinstanser som företräder
rättighetshavare har ansett att direktivet bör genomföras på ett annat sätt.
Skälen för regeringens förslag: Ett direktiv är bindande för med-
lemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter
åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet
(artikel 189 i Romfördraget).
Som tidigare har framhållits är avsikten med bestämmelserna i artikel 4
i rådets direktiv 92/100/EEG att ge ett visst skydd åt den svagare parten i
ett avtal om överlåtelse av upphovsrätt genom att säkerställa att han alltid
har rätt till skälig ersättning för överlåtelse av uthyrningsrätten (jfr Kom-
missionens grönbok Upphovsrätt och närstående rättigheter i informa-
tionssamhället, KOM [95] 382, s. 73). Särskilt rätten att bestämma över
uthyrning till allmänheten har visat sig vara av stort ekonomiskt värde,
men upphovsmän och utövande konstnärer står inte sällan främmande för
affärsmässiga och ekonomiska överväganden och de saknar ofta den
erfarenhet som behövs för att bedöma värdet av den rätt som överlåts.
Genom en rätt till skälig ersättning som de inte kan avstå från får de ett
visst skydd i dessa avseenden. Detta resultat skall uppnås vid genomfö-
randet av artikel 4.

Hur bör direktivet genomföras?

Resultatet kan uppnås på olika vägar. Ett givet sätt är en reglering där
utgångsläget är att rätten till skälig ersättning gäller gentemot den som
genom överlåtelsen förvärvar uthyrningsrätten (en obligationsrättslig
reglering). Ett alternativt sätt är en reglering där rätten till ersättning,
trots att upphovsmannen och den utövande konstnären egentligen över-
låtit sin uthyrningsrätt, i viss mån hänger kvar och gäller gentemot var
och en som förfogar över verket eller framförandet genom att hyra ut
exemplar av det till allmänheten, t.ex. varje videouthyrningsbutik (en
upphovsrättslig, dvs. sakrättslig reglering). Flera av de organisationer
som företräder rättighetshavare har förordat det alternativa sättet för
genomförandet och hänvisat till att den lösningen skulle ge dem bättre
möjligheter att få skälig ersättning.
Upphovsrättslagen innehöll fram till år 1976 vissa bestämmelser om
skydd för upphovsmän som påminner om artikel 4 i direktivet, nämligen
i en generalklausul i 29 § (upphävd genom lag 1976:192). I gamla 29 §
föreskrevs att villkor som har tagits in i avtal om överlåtelse av
upphovsrätt fick jämkas eller lämnas utan avseende, om tillämpning av
villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot god sed på upphovs-
rättens område eller eljest otillbörligt. I motiven åberopades just att det
fanns ett behov av att skydda den svagare parten i avtal om överlåtelse av
förfoganderätt med tanke på att parterna inte var jämspelta, dvs. samma
skäl som ligger bakom artikel 4 (jfr prop. 1960:17 s. 180 f. och s. 389
[Lagrådet]). Bestämmelsen upphävdes i samband med införandet av den
allmänna generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen.
För regeringen framstår det som naturligt att man vid genomförandet
av artikel 4 anknyter till vad som sålunda tidigare gällt enligt upphovs-
rättslagen. Det resultat som avses med artikeln bör uppnås genom en
obligationsrättslig reglering som går ut på att upphovsmannen och den
utövande konstnären alltid har rätt till skälig ersättning vid överlåtelsen
av sin uthyrningsrätt. Vid överläggningar mellan tjänstemän från an-
svariga departement och ministerier i de nordiska länderna har man varit
eniga om att denna lösning är den mest praktiska och också av övriga
skäl mest lämpliga för genomförandet av artikeln, och ett stort antal
remissinstanser har instämt i den bedömningen. Det är svårt att se att en
sådan lösning skulle vara mindre förmånlig för en rättighetshavare än vad
en upphovsrättslig reglering skulle vara. Tvärtom torde det ligga i
rättighetshavarens intresse att kunna kräva in en samlad och därmed
större ersättning för uthyrningsrätten av t.ex. en filmproducent och inte
vara hänvisad till att kräva in en avsevärt mindre ersättning från t.ex. en
videouthyrningsbutik grundad på att butiksinnehavaren vid ett visst
tillfälle hyrt ut en video med rättighetshavarens film.
Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan
avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Vid denna prövning skall enligt paragra-
fen särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av
konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
Generalklausulen kan tillämpas även på villkor som avser vederlaget för
en prestation, t.ex. ersättning för överlåtelse av en rättighet. Det är
visserligen möjligt att en tillämpning av 36 § i en del fall skulle kunna ge
det resultat som artikel 4 i direktivet kräver, men regeringen kan inte
dela den uppfattning som Företagarnas Riksorganisation har framfört i
sitt remissyttrande att bestämmelsen är tillräcklig för att direktivet skall
anses genomfört. Artikel 4 går längre än 36 §. En särskild reglering
behövs alltså.
Regeringen föreslår därför att upphovsrättslagen skall ändras så att en
upphovsman och en utövande konstnär alltid har rätt till skälig ersättning,
om han överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar eller
upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upptagningar
och att avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara ogiltiga.
Begreppet "överlåtelse" täcker i upphovsrättslagens mening också det
fallet att förvärvaren inte får fullständig uthyrningsrätt men att han
genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i detta avseende
under vissa förutsättningar, dvs. vad som i direktivet kallas upplåtelse av
förfoganderätten (jfr SOU 1956:25 s. 276). Rätt till skälig ersättning bör
föreligga inte bara i de fall där upphovsmannen eller den utövande
konstnären uttryckligen överlåter sin uthyrningsrätt utan också i de fall
där han anses ha överlåtit sin uthyrningsrätt, t.ex. om han överlåter rätt
till inspelning av verket på film (jfr 39 §).

Bör lagen reglera förvaltningen av rätten?

Enligt artikel 4.4 får medlemsstaterna införa regler om och i vilken
utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av kol-
lektiva organisationer.
I svensk upphovsrätt har det av tradition lämnats öppet för rättighets-
havarna att själva bestämma hur de vill förvalta sina rättigheter, om det
skall ske individuellt eller om det skall ske genom någon form av kol-
lektiv förvaltning. Det gäller också för de områden där en individuell
förvaltning i praktiken knappast skulle kunna fungera. Sålunda sätter
lagen t.ex. inte upp något tvång på kollektiv förvaltning ens för kraven
på ersättning för offentligt framförande av musikaliska verk i radio utan
upphovsmännen har själva ordnat den erforderliga gemensamma för-
valtningen av sina rättigheter.
Det är självklart att det allmänt sett måste finnas mycket goda skäl för

att frånta någon dennes rätt att på egen hand kräva in sin ersättning. Ett
undantag från denna princip finns visserligen i 26 j § om ersättning vid
vidareförsäljning av exemplar av konstverk. Där kunde emellertid en lag-
stadgad, obligatorisk kollektiv förvaltning motiveras av de ersättnings-
skyldigas intresse av att besparas ett stort antal ersättningskrav, vilket
blev fallet om rättighetshavarna själva fick kräva in sin ersättning.
Om man valde att genomföra artikel 4 med en upphovsrättslig ordning,
kunde det finnas goda skäl att ha en obligatorisk kollektiv förvaltning av
rätten till ersättning. En sådan reglering skulle ju innebära att hela det
stora antal upphovsmän och utövande konstnärer som var knutna till t.ex.
en filminspelning hade rätt till ersättning gentemot var och en som vid ett
givet tillfälle faktiskt förfogar över deras verk och framföranden genom
uthyrning av en videofilm till allmänheten. Om man däremot, såsom
regeringen föreslår, väljer att genomföra artikel 4 med en
obligationsrättslig ordning, finns det inte någon anledning att ha en
obligatorisk förvaltning av rätten till ersättning. De skäl som skulle kunna
motivera en sådan förvaltning gör sig inte alls gällande här. En tvingande
kollektiv ordning är inte bara sakligt omotiverad utan skulle också vara
besvärlig att tillämpa. Det går knappast att försvara en ordning där en
upphovsman eller utövande konstnär mycket väl kan grunda en talan om
ersättning på t.ex. oskälighetsregeln i 36 § avtalslagen men där han inte
får grunda en sådan talan på en skälighetsregel i upphovsrättslagen.
En annan sak är att upphovsmännen och de utövande konstnärerna
själva kan finna lämpligt att tillsammans ordna förvaltningen av rätten till
skälig ersättning och att uppdra åt en organisation att kräva in ersätt-
ningen. Det finns ett utvecklat och väl fungerande organisationsväsende
för att bevaka upphovsmännens och de utövande konstnärernas rätt till
ersättning och det kan förutses att dessa organisationer kommer att
användas för bevakning också av rätten till skälig ersättning vid över-
låtelse av uthyrningsrätt. Överenskommelser mellan rättighetshavarorga-
nisationer och t.ex. producenternas branschorganisationer kan leda till att
det uppkommer en praxis om ersättning vid överlåtelse. Vid bedöm-
ningen av om en viss ersättning verkligen är skälig ligger det nära till
hands att beakta sådana överenskommelser.

Lagteknisk lösning

Bestämmelserna bör tas in under de allmänna bestämmelserna om över-
låtelse av upphovsrätt i 3 kap. upphovsrättslagen, lämpligen i en ny 29 §.
I 45 § om utövande konstnärers rättigheter bör tas in en hänvisning till
vad som gäller för upphovsmannens rätt.

Fel! Okänt växelargument. Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den
1 juli 1997 och tillämpas även på avtal om överlåtelse som har
ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Om ett avtal har ingåtts därefter men före
den 1 juli 1994, skall det finnas rätt till ersättning endast om krav
på ersättning har framställts före den 1 januari 1997.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot
förslaget om särskild preskriptionstid för krav på skälig ersättning enligt
de nya bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Rådets direktiv 92/100/EEG inne-hål-
ler bestämmelser om tidpunkten för tillämpningen och dessa skall genom-
föras.
Enligt artikel 13.6 skall direktivet inte påverka avtal som träffats
innan
direktivet antogs med beaktande av vad som följer av punkterna 8 och 9 i
artikeln. I artikel 13.8 anges att medlemsstaterna får föreskriva den
tidpunkt från vilken den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt
artikel 4 skall gälla, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare än till
den 1 juli 1997. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall
enligt artikel 13.9 den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt
artikel 4 gälla endast då upphovsmän eller utövande konstnärer eller de
som företräder dem har framställt en begäran därom före den 1 januari
1997.
De nya bestämmelserna om rätt till skälig ersättning bör träda i kraft
den 1 juli 1997. Bestämmelserna skall tillämpas även på verk och ut-
övande konstnärers framföranden som tillkommit före ikraftträdandet.
Direktivet innebär att bestämmelserna inte skall tillämpas på sådana avtal
om överlåtelse som ingåtts före den 19 november 1992, dagen då
direktivet antogs. Sålunda skall reglerna i viss omfattning tillämpas på
avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Direktivet stämmer härvidlag
överens med principen att det är önskvärt att regler av detta slag slår
igenom så snabbt som möjligt. Beträffande de avtal som ingåtts efter den
19 november 1992 men före den 1 juli 1994 kan regeringen konstatera att
enligt direktivet så måste en särskild preskriptionsregel gälla, nämligen
att rätt till ersättning skall föreligga endast om krav på ersättning
framställts före den 1 januari 1997.

Fel! Okänt växelargument. Kostnader och
resursbehov
Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade
kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna har delat promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär i praktiken
knappast några stora avsteg från vad som redan gäller. Härav följer också
att det inte kan förväntas ske några förändringar av betydelse för de
myndigheter som har att tillämpa bestämmelserna. Det finns således inte
skäl att anta att ändringarna kommer att medföra någon ökning av
måltillströmningen till domstolarna eller något annat som leder till ökade
kostnader eller ökat resursbehov för det allmänna.

Fel! Okänt växelargument. Författningskommentar

29 §
Om en upphovsman till en framställare av ljudupptagningar eller
upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av
sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig ersättning.
Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga.

Paragrafen, som är ny och har tagits in under de allmänna bestämmel-
serna om överlåtelse i 3 kap. om upphovsrättens övergång, innehåller
bestämmelser om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning.
Genom bestämmelserna uppfylls reglerna om upphovsmans rätt till sådan
ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

Första stycket
Enligt paragrafens första stycke har en upphovsman rätt till skälig
ersättning, om han till en framställare av ljudupptagningar eller upp-
tagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av
sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten. Enligt
paragrafens andra stycke kan upphovsmannen inte genom avtal avstå från
denna rätt.
För att rätt till skälig ersättning skall finnas krävs att det rör sig
om
överlåtelse av rätten att genom uthyrning göra verket tillgängligt för
allmänheten. Enligt 2 § innefattar upphovsrätten uteslutande rätt att
förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten, bl.a.
genom att hyra ut exemplar av verket, t.ex. en video med en inspelning
av ett filmverk. Denna rätt kan upphovsmannen helt eller delvis överlåta
enligt 27 §. Begreppet "överlåtelse" täcker såväl fullständiga som
partiella överlåtelser av förfoganderätten. Med överlåtelse delvis avses
sålunda i upphovsrättslagens mening bl.a. att förvärvaren inte får
fullständig ensamrätt men att han genom ett licensavtal får tillstånd att
utnyttja verket i ett visst avseende och under vissa förutsättningar, dvs.
en sorts upplåtelse av förfoganderätten (jfr SOU 1956:25 s. 276).
Bestämmelsen är tillämplig inte bara på de fall där upphovsmannen ut-
tryckligen överlåter sin uthyrningsrätt, utan den är också tillämplig på de
fall där upphovsmannen anses ha överlåtit sin uthyrningsrätt, t.ex. om
han överlåter rätt till inspelning av verket på film (jfr 39 §).
Vidare krävs för att rätt till skälig ersättning skall föreligga att
över-
låtelsen av uthyrningsrätten avser ljudupptagningar eller upptagningar av
rörliga bilder, dvs. grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på
vilka ljud eller rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket).
Bestämmelsen är alltså inte tillämplig när det gäller andra sorters ex-
emplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är bestämmelsen inte
inskränkt till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och
konstnärliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck. Ex-
empelvis omfattar bestämmelsen en skönlitterär framställning som har
tagits upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till grund för
en filmupptagning.
Slutligen krävs att överlåtelsen sker till en framställare av
ljudupptag-
ningar eller upptagningar av rörliga bilder, t.ex. en filmproducent. Om
överlåtelsen sker till någon annan, kan upphovsmannen inte med stöd av
bestämmelsen göra gällande någon rätt till ersättning.
Om dessa förutsättningar är uppfyllda, har upphovsmannen rätt till
skälig ersättning för överlåtelsen av uthyrningsrätten.
En tvist om skälig ersättning avgörs i sista hand av domstol. Vid
bedömningen av om en viss ersättning verkligen är skälig ligger det nära
till hands att beakta sedvana eller rådande tariffer, kollektivöveren-
skommelser och liknande på området. Om ersättningen följer de grunder
som annars gäller i den aktuella branschen, torde man i de flesta fall
kunna utgå från att den är skälig. Hänsyn måste dock tas till samtliga
omständigheter. En sådan omständighet är i vilken omfattning som
upphovsmannen har bidragit till värdet av upptagningen. En annan viktig
omständighet är vilken uthyrning som faktiskt sker. Utgångspunkten är
att hänsyn skall tas till omständigheterna vid överlåtelsens tillkomst.
Paragrafen ger upphovsmannen rätt till skälig ersättning vid överlåtelse

av uthyrningsrätten. Däremot reglerar den inte övriga villkor för
överlåtelsen utan det är i vanlig ordning parternas sak att förhandla om
dem. Parterna kan t.ex. avtala om en skälig ersättning som baseras på
viss royalty och som betalas i efterhand eller om en skälig ersättning som
utgår i form av ett engångsvederlag när avtalet om överlåtelse ingås.

Andra stycket
I paragrafens andra stycke klargörs att avtalsvillkor som inskränker
upphovsmannens rätt enligt första stycket är ogiltiga. Upphovsmannen
kan alltså inte genom avtal avstå från sin rätt till skälig ersättning;
bestämmelsen är indispositiv. Sålunda skall paragrafen till skillnad från
bestämmelserna i 30 - 40 §§ tillämpas även om något annat har avtalats.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26
f, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i
fråga om framföranden som avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utövande konstnärers rätt. I
paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till bestämmelserna i
29 § om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning. I detta av-
seende ger således lagen utövande konstnärer samma rätt som upphovs-
männen har. Genom hänvisningen uppfylls reglerna om utövande konst-
närs rätt till ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari
1997.

Enligt punkt 1 träder de nya bestämmelserna i kraft den 1 juli 1997.
Punkt 2 klargör att de nya bestämmelserna skall tillämpas även på verk
och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.
Punkt 3 innehåller övergångsbestämmelser. Genom dessa uppfylls reg-
lerna om tidpunkt för tillämpning enligt artikel 13 i direktiv 92/100/EEG.
De nya bestämmelserna skall tillämpas på sådana avtal om överlåtelse
som har ingåtts före ikraftträdandet men inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992, dvs. den dag då direktivet antogs. Det innebär
att bestämmelserna är tillämpliga på alla avtal om överlåtelse som har
ingåtts den dagen eller senare. När det gäller de avtal som har ingåtts
före den 1 juli 1994 finns det en särskild preskriptionsregel. I dessa fall
måste krav på ersättning ha framställts före den 1 januari 1997. Om detta
inte har skett, föreligger inte rätt till ersättning med stöd av de nya
bestämmelserna. När det gäller avtal om överlåtelse som har ingåtts den
1 juli 1994 eller senare gäller vanliga regler om preskription av for-
dringar.

Bilaga 1
RÅDETS DIREKTIV 92/100/EEG
av den 19 november 1992

om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt
skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i samarbete med Europaparlamentet,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Det finns olikheter i det rättsskydd som lagstiftning och rättspraxis i de
olika medlemsstaterna erbjuder för upphovsrättsligt skyddade verk och
alster som omfattas av närstående rättigheter vad beträffar uthyrning och
utlåning. Sådana olikheter skapar hinder för handeln och snedvrider
konkurrensen, och hindrar därmed att den inre marknaden genomförs och
fungerar väl.

Dessa olikheter i rättsskyddet kan mycket väl bli större genom att olika
medlemsstater inför ny, skiljaktig lagstiftning eller genom att den rätts-
praxis som tolkar den befintliga lagstiftningen utvecklas olika.

Olikheterna bör därför undanröjas för att tillgodose syftet att införa en
marknad utan inre gränser så som detta har angetts i artikel 8a i fördraget
för att, i enlighet med artikel 3 f i fördraget, införa ett system som
säkerställer att konkurrensen på den gemensamma marknaden inte blir
snedvriden.

Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk och alster som
omfattas av närstående rättigheter spelar en allt större roll, särskilt för
upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramframställare och film-
producenter. Piratkopiering blir ett allt större hot.

Tillfredsställande skydd av upphovsrättsligt skyddade verk och närståen-
de rättighetshavares alster i form av uthyrnings- och utlåningsrättigheter
samt skyddet för rätten till upptagning, mångfaldigande, spridning,
ljudradio- eller TV-utsändning och återgivning för allmänheten kan
därför anses ha grundläggande betydelse för gemenskapens ekonomiska
och kulturella utveckling.

Skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter måste anpassas till den
ekonomiska utvecklingen, t.ex. nya former för nyttjande.

Upphovsmännens och de utövande konstnärernas skapande och konst-
närliga arbete förutsätter en tillräcklig inkomst som underlag för fortsatt
skapande och konstnärligt arbete, och de investeringar som krävs, särskilt
för framställning av fonogram och filmer, är särskilt stora och riskfyllda.
Möjligheten att säkerställa en sådan inkomst och att återfå investeringarna
kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande rättsligt skydd för
rättighetshavarna.

Skapande, konstnärliga och affärsmässiga verksamheter utförs i stor
utsträckning av egenföretagare. Sådana verksamheter måste underlättas
genom att ett enhetligt rättsskydd föreskrivs inom gemenskapen.

I den mån dessa verksamheter huvudsakligen består i att tillhandahålla
tjänster, måste de också underlättas genom att ett enhetligt rättssystem
upprättas inom gemenskapen.

Medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som inte strider
mot de internationella överenskommelser som många medlemsstaters
lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bygger på.

Gemenskapens juridiska regelverk om uthyrnings- och utlåningsrättig-
heter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter kan begränsas till
föreskrifter om att medlemsstaterna skall tillhandahålla vissa grupper av
rättighetshavare skydd för uthyrnings- och utlåningsrättigheter och till att
vissa grupper av rättighetshavare inom området närstående rättigheter
tillförsäkras rättigheter till upptagning, mångfaldigande, spridning, radio-
och TV-utsändning och återgivning för allmänheten.

Begreppen uthyrning och utlåning måste definieras för detta direktivs
ändamål.

För klarhets skull bör från uthyrning och utlåning i detta direktivs
mening undantas vissa former av tillhandahållande såsom exempelvis
tillhandahållande av fonogram eller filmer (filmverk, andra audiovisuella
verk eller eljest rörliga bilder med eller utan åtföljande ljud) för offentligt
framförande eller utsändning i radio eller television, eller
tillhandahållande för visning eller för tillgodogörande på platsen. Ut-
låning i detta direktivs mening skall inte heller omfatta lån mellan in-
rättningar som är tillgängliga för allmänheten.

När utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten föran-
leder betalning och beloppet inte överstiger vad som behövs för att täcka
inrättningens driftskostnader, föreligger inte någon direkt eller indirekt
ekonomisk eller kommersiell nytta i detta direktivs mening.

Det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän och utövande konstnärer
en skälig ersättning som de inte kan avstå från. Rättighetshavarna måste
ha möjlighet att uppdra förvaltningen av denna rättighet till kollektiva
organisationer.

Den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en eller flera betalningar
när avtalet ingås eller när som helst därefter.

När den skäliga ersättningen fastställs måste hänsyn tas till i vilken grad
upphovsmännen och de utövande konstnärerna bidragit till fonogrammet
eller filmen i fråga.

Det är också nödvändigt att skydda åtminstone upphovsmännens rättig-
heter vad gäller utlåning till allmänheten genom särskilda regler. Alla
åtgärder som bygger på artikel 5 i detta direktiv måste dock överens-
stämma med gemenskapslagstiftningen, särskilt artikel 7 i fördraget.

Föreskrifterna i kapitel 2 hindrar inte medlemsstaterna från att utsträcka
presumtionsbestämmelsen i artikel 2.5 till att omfatta de ensamrätter som
avses i kapitlet. Reglerna i kapitel 2 hindrar heller inte medlemsstaterna
från att föreskriva att det, när annat inte visats, skall antas att de
utövande konstnärerna har medgivit nyttjande av de ensamrätter som
enligt de reglerna tillkommer dem, i den mån en sådan presumtionsregel
är förenlig med Internationella konventionen om skydd för utövande
konstnärer, fonogramframställare och radioföretag (nedan kallad
Romkonventionen).

Medlemsstaterna får föreskriva mera långtgående skydd för innehavare
av närstående rättigheter än det som föreskrivs i artikel 8 i detta direktiv.

De harmoniserade uthyrnings- och utlåningsrättigheterna samt det har-
moniserade skyddet för närstående rättigheter bör inte utövas på ett sätt
som innebär en dold inskränkning i handeln mellan medlemsstaterna eller
på ett sätt som strider mot regeln om tidsföljden för nyttjande i olika
medier så som denna regel har erkänts i domen i målet Société
Cinéthèque mot FNCF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

Uthyrnings- och utlåningsrättigheter

Artikel 1

Föremålet för harmonisering

1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapital skall medlemsstaterna med
den inskränkning som föreskrivs i artikel 5 införa en rätt att medge eller
förbjuda uthyrning och utlåning av original och andra exemplar av
upphovsrättsligt skyddade verk och de andra alster som avses i artikel
2.1.

2. I detta direktiv avses med uthyrning upplåtelse för bruk under en
begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell
nytta.

3. I detta direktiv avses med utlåning upplåtelse för bruk under en
begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta
när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för
allmänheten.

4. De rättigheter som avses i punkt 1 konsumeras inte genom försäljning
eller annan spridning av original eller andra exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk eller upplåtelse av de rättigheter som avses i artikel 2.1.

Artikel 2

Innehavare och föremål för uthyrnings- och utlåningsrättigheter

1. Ensamrätten att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning skall
tillkomma

upphovsmannen vad gäller original och andra exemplar av hans verk,

den utövande konstnären vad gäller upptagningar av hans framföran-
de,

fonogramframställaren vad gäller hans fonogram, och

den som producerat första upptagningen av en film vad gäller original
och andra exemplar av filmen. I detta direktiv avses med film ett
filmverk eller annat audiovisuellt verk eller eljest rörliga bilder med
eller utan åtföljande ljud.

2. I detta direktiv betraktas ett filmverks eller annat audiovisuellt verks
huvudregissör som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän.
Medlemsstaterna får föreskriva att även andra personer skall anses som
upphovsmän.

3. Detta direktiv omfattar inte uthyrnings- och utlåningsrättigheter
avseende byggnader och alster av brukskonst.

4. De rättigheter som avses i punkt 1 kan överlåtas, bli föremål för
licensavtal eller eljest upplåtas.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 skall en utövande
konstnär som omfattas av ett avtal om framställningen av en film vilket
träffats individuellt eller kollektivt mellan utövande konstnärer och en
filmproducent, anses ha överlåtit uthyrningsrättigheten i den mån annat
inte föreskrivs i avtalet eller följer av artikel 4.

6. Medlemsstaterna får föreskriva en liknande presumtionsregel beträf-
fande upphovsmän som den som avses i föregående punkt.

7. Medlemsstaterna får föreskriva att ett avtal mellan en utövande
konstnär och en filmproducent om framställningen av en film innebär att
uthyrning har medgivits, förutsatt att avtalet föreskriver en skälig
ersättning i den mening som avses i artikel 4. Medlemsstaterna får också
föreskriva att denna punkt får motsvarande tillämpning på de rättigheter
som behandlas i kapitel 2.

Artikel 3

Uthyrning av datorprogram

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 c i rådets
direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för dator-
program1.

Artikel 4

Oeftergivlig rätt till skälig ersättning

1. När en upphovsman eller utövande konstnär har överlåtit eller upplåtit
sin uthyrningsrätt avseende ett fonogram eller ett original eller annat
exemplar av en film till en fonogramframställare eller en filmproducent,
behåller upphovsmannen eller den utövande konstnären rätten att erhålla
skälig ersättning för uthyrningen.

2. Upphovsmannen eller den utövande konstnären kan inte avstå från sin
rätt till skälig ersättning.

3. Förvaltningen av rätten till skälig ersättning får uppdras åt kollektiva
organisationer som företräder upphovsmännen eller de utövande konst-
närerna.

4. Medlemsstaterna får införa regler om och i vilken utsträckning det får
föreskrivas att rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av
kollektiva organisationer och om från vem ersättningen kan utkrävas eller
inkasseras.

Artikel 5

Undantag från ensamrätten till offentlig utlåning

1. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från den ensamrätt vad gäller
offentlig utlåning som anges i artikel 1, förutsatt att åtminstone
upphovsmän får ersättning för utlåningen. Medlemsstaterna skall ha
frihet att bestämma ersättningens storlek med hänsyn till sina kultur-
främjande syften.

2. När medlemsstaterna inte tillämpar den ensamrätt till utlåning som
avses i artikel 1 i fråga om fonogram, filmer och datorprogram, skall de
införa en rätt till ersättning, åtminstone för upphovsmännen.

3. Medlemsstaterna får undanta vissa kategorier av inrättningar från
skyldigheten att betala ersättning enligt punkterna 1 och 2.

4. Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna, före den 1 juli
1997 upprätta en rapport om offentlig utlåning i gemenskapen. Den skall
sända rapporten till Europaparlamentet och till rådet.

KAPITEL 2

UPPHOVSRÄTTEN NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER

Artikel 6

Upptagningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensam-
rätt att medge eller förbjuda upptagning av sina framföranden.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- eller televisionsföretag har
ensamrätt att medge eller förbjuda upptagning av sina utsändningar, när
dessa sker över tråd eller trådlöst, inbegripet sändning genom kabel eller
satellit.

3. En kabeldistributör skall inte ha de rättigheter som avses i punkt 2 när
den enbart genom kabel vidaresänder ett radio- eller TV-företags
utsändningar.

Artikel 7

Rätt till mångfaldigande

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att ensamrätt att medge eller förbjuda
direkt eller indirekt mångfaldigande tillkommer

utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden,
fonogramframställare vad gäller deras fonogram,
dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller
original och andra exemplar av deras filmer,
radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändningar
så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Den rätt till mångfaldigande som avses i punkt 1 får överlåtas, göras
till föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.

Artikel 8

Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensam-
rätt att medge eller förbjuda trådlös radio- och TV-utsändning och
återgivning för allmänheten av sina framföranden, utom när framförandet
i sig självt sker vid en radio- eller TV-utsändning eller härrör från en
upptagning.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva rätt till en enda skälig ersättning från
användaren när ett fonogram som har utgivits i kommersiellt syfte
används i original eller kopia för trådlös utsändning eller eljest för
återgivning för allmänheten. De skall säkerställa att denna ersättning
fördelas mellan de berörda utövande konstnärerna och fonogramfram-
ställarna. Medlemsstaterna får fastställa villkoren för hur ersättningen
skall fördelas mellan dem när det saknas avtal dem emellan.

3. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- och TV-företag har en-
samrätt att medge eller förbjuda trådlös återutsändning av sina trådlösa
utsändningar liksom återgivning för allmänheten av sina utsändningar om
sådan återgivning sker på platser till vilka allmänheten har tillträde mot
erläggande av inträdesavgift.

Artikel 9

Spridningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt - nedan kallad "sprid-
ningsrätt" - för nedan nämnda rättighetshavare att genom försäljning eller
på annat sätt göra exemplar av nedan nämnda alster tillgängliga för
allmänheten:

Utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden.

Fonogramframställare vad gäller deras fonogram.

Dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller
original och andra exemplar av deras filmer.

Radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändningar
så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Spridningsrätten till de alster som avses i punkt 1 skall inte konsume-
ras inom gemenskapen utom då första försäljningen av ett exemplar inom
gemenskapen görs av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke.

3. Spridningsrätten skall inte påverka tillämpningen av de särskilda
reglerna i kapitel 1, särskilt artikel 1.4.

4. Spridningsrätten kan överlåtas, bli föremål för licensavtal eller eljest
upplåtas.

Artikel 10

Inskränkningar i rättigheterna

1. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i de rättigheter som
avses i kapitel 2 vad gäller följande utnyttjanden:

a) Enskilt bruk.

b) Korta avsnitt vid redogörelse för dagshändelser.

c) Radio- eller TV-företags efemära upptagning som görs med företagets
egen utrustning och för bruk vid dess egna utsändningar.

d) Uteslutande i undervisnings- eller vetenskapligt forskningssyfte.

2. Oavsett vad som föreskrivs i punkt 1 får varje medlemsstat föreskriva
samma slags inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer,
fonogramframställare, radio- och TV-företag och den som producerat
första upptagningen av filmer, som den föreskriver när det gäller skyddet
för upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk. Tvångslicenser får
dock föreskrivas endast i den mån de är förenliga med Romkon-
ventionen.

3. Punkt 1 a skall inte påverka tillämpningen av befintlig eller framtida
lagstiftning om ersättning för kopiering för enskilt bruk.

KAPITEL 3

SKYDDSTID

Artikel 11

Skyddstiden för upphovsmäns rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de
rättigheter för upphovsmän som avses i detta direktiv inte upphöra före
utgången av den skyddstid som föreskrivs i Bernkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk.

Artikel 12

Skyddstiden för närstående rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de
rättigheter för utövande konstnärer, fonogramframställare och radio- eller
TV-företag som avses i detta direktiv inte upphöra före utgången av de
skyddstider som för dessa fall föreskrivs i Romkonventionen. Skyddet för
de rättigheter för dem som producerat första upptagningen av sådana
filmer som avses i detta direktiv skall inte upphöra tidigare än tjugo år
efter utgången av det år då upptagningen gjordes.

KAPITEL 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Tidpunkt för tillämpning

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla i direktivet avsedda upphovsrätt-
sligt skyddade verk, framföranden, fonogram, radio- och TV-utsänd-
ningar och första upptagningen av filmer som den 1 juli 1994 alltjämt är
skyddade genom medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och
närstående rättigheter eller som vid den tidpunkten uppfyller kriterierna
för skydd enligt detta direktiv.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka bedömningen av
handlingar avseende utnyttjanden av verk eller alster som har företagits
före den 1 juli 1994.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att rättighetshavare skall anses ha
lämnat sitt samtycke till uthyrning eller utlåning av ett alster av det slag
som avses i artikel 2.1 om det kan visas att detta före den 1 juli 1994
gjorts tillgängligt för tredje man för detta ändamål eller har förvärvats
före nämnda dag. När alstret är en digital upptagning får dock med-
lemsstaterna föreskriva att rättighetshavarna skall ha rätt till skälig ersätt-
ning för uthyrningen eller utlåningen av alstret.

4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.2 på
filmverk eller andra audiovisuella verk som har producerats före den 1
juli 1994.

5. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken bestämmel-
serna i artikel 2.2 skall börja tillämpas, förutsatt att denna tidpunkt inte
sätts senare än till den 1 juli 1997.

6. Detta direktiv skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 och
om inte annat följer av punkterna 8 och 9, inte påverka avtal som träffats
innan direktivet antogs.

7. Medlemsstaterna får föreskriva, i den mån detta inte strider mot vad
som sägs i punkt 8 och 9, att rättighetshavare som förvärvar nya rättig-
heter genom de nationella regler som införs vid genomförandet av detta
direktiv och som före den 1 juli 1994 har lämnat sitt samtycke till ut-
nyttjande av sitt alster skall anses ha överlåtit de nya ensamrätterna.

8. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken den oefter-
givliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 skall gälla, förutsatt
att
denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997.

9. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall den oefter-
givliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 gälla endast då upp-
hovsmän eller utövande konstnärer eller de som företräder dem har
framställt en begäran därom före den 1 januari 1997. Om en överens-
kommelse mellan rättighetshavarna inte uppnås i fråga om ersättningens
storlek får medlemsstaterna bestämma en skälig ersättningsnivå.

Artikel 14

Förhållandet mellan upphovsrätt och upphovsrätten närstående
rättigheter

Skyddet för upphovsrätten närstående rättigheter enligt detta direktiv får
inte inskränka eller på något sätt påverka skyddet för upphovsrätten.

Artikel 15

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1994. De
skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall dessa innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall
varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de centrala be-
stämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

___________

Utfärdat i Bryssel den 19 november 1992.

På rådets vägnar
E. LEIGH
Ordförande

Bilaga 2
Sammanfattning av promemorian

I promemorian föreslås tre ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk.
För det första föreslås att det införs bestämmelser om s.k. kassettersätt-
ning och att bestämmelserna skall ha en rent civilrättslig utformning.
Ändringen syftar till att i viss mån kompensera upphovsmännen för den i
och för sig tillåtna privatkopieringen av deras skyddade verk. Det
föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän till sådana verk som har
sänts ut i radio eller television eller som har givits ut på anordningar
genom vilka de kan återges skall ha rätt till ersättning. Motsvarande rätt
skall gälla för utövande konstnärer, för framställare av ljudupptagningar,
för framställare av upptagningar av rörliga bilder och för fotografer.
Ersättning skall utgå för ljudband, videoband och andra upptagningsa-
nordningar som är särskilt ägnade som underlag för framställning av
exemplar av verk för enskilt bruk. Vissa sådana anordningar skall
undantas från ersättningsrätten, bl.a. anordningar som skall användas för
syn- eller hörselskadade. Ersättningen skall betalas av näringsidkare som
i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller importerar anordningarna.
Ersättningen skall vara drygt en krona för möjlig inspelningstimme, dock
högst sex kronor per anordning. Rätten till ersättning skall kunna göras
gällande endast av organisation som företräder ett flertal ersättningsbe-
rättigade rättighetshavare. Organisationen skall bestämma hur
ersättningen skall fördelas mellan de ersättningsberättigade. Er-
sättningsskyldig näringsidkare skall anmäla sig hos organisationen och
redovisa för denna. Rätten till kassettersättning skall enligt förslaget
tillämpas på verk och prestationer med viss anknytning till EES-området.
För det andra föreslås att lagen skall ändras så att en upphovsman alltid
har rätt till skälig ersättning när han överlåter sin uthyrningsrätt avseende
ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare
av sådana upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall
enligt förslaget vara ogiltiga. Motsvarande rätt till ersättning föreslås
gälla för utövande konstnärer. Ändringen syftar till att ge ett visst
skydd åt den svagare parten i avtalet. Ändringen skulle innebära genom-
förande av artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upp-
hovsrätten närstående rättigheter. Slutligen föreslås att bestämmelserna
om avbildning av konstverk ändras. Enligt förslaget skall lagen ändras så
att upphovsrätten omfattar avbildning av konstverk på offentlig plats i de
fall där konstverket utgör huvudmotivet och avbildningen görs i för-
värvssyfte. Ändringen syftar till att låta upphovsrätten omfatta sådana
omedelbara kommersiella utnyttjanden av själva konstverket.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1997.

Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i upphovsrättslagen

I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Rätt till särskild
ersättning",
dels att 24, 45, 46, 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som skall
lyda
"Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk",
dels att det skall införas två nya paragrafer, 26 k och 29 §§, samt
närmast före 26 k § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §
Konstverk får avbildas
1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus
eller
2. om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men i dessa
fall
endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen och i kataloger.

Första stycket första punkten
gäller inte om konstverket utgör
huvudmotivet och avbildningen
görs i förvärvssyfte.
Byggnader får fritt avbildas.

Ersättning vid tillverkning och
införsel av anordningar för
ljud- eller bildupptagningar

26 k §

När en näringsidkare i sin
yrkesmässiga verksamhet till-
verkar eller till landet inför
anordningar på vilka ljud eller
rörliga bilder kan tas upp och
som är särskilt ägnade för fram-
ställning av exemplar av verk för
enskilt bruk, har upphovsmän till
skyddade verk som sänds ut i
ljudradio eller television eller
som har getts ut på anordningar
genom vilka de kan återges rätt
till ersättning av näringsidkaren.
Upphovsmännen har dock inte
rätt till ersättning, om de till-
verkade eller införda anord-
ningarna skall
1. användas till annat än fram-
ställning av exemplar av verk för
enskilt bruk,
2. föras ut ur landet eller
3. användas till framställning
av exemplar av verk åt synskada-
de eller hörselskadade.
Ersättningen skall vara två öre
för varje möjlig inspelningsminut
på anordningarna, dock högst
sex kronor för varje anordning.
Endast organisation som
företräder ett flertal ersätt-
ningsberättigade svenska upp-
hovsmän och närstående rättig-
hetshavare på området har rätt
att kräva in ersättningen. Orga-
nisationen skall kräva in ersätt-
ningen och fördela den mellan
de ersättningsberättigade, efter
avdrag för skälig ersättning till
organisationen för dess omkost-
nader. Vid fördelningen skall
rättighetshavare som inte före-
träds av organisationen vara lik-
ställda med rättighetshavare som
organisationen företräder.
Näringsidkaren skall anmäla
sig hos en sådan organisation
som avses i tredje stycket. Nä-
ringsidkaren skall på begäran av
organisationen redovisa det
antal anordningar som omfattas
av rätt till ersättning, anord-
ningarnas speltid och när anord-
ningarna tillverkades eller in-
fördes. Av redovisningen skall
framgå antalet anordningar
enligt andra stycket.

29 §

Om en upphovsman till en
framställare av ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga
bilder överlåter sin rätt att
genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.
Avtalsvillkor som inskränker
denna rätt är ogiltiga.

45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna
paragraf.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 26 k, 27 - 29, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna
paragraf.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud
eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke
eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har
getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det
år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en
annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i fråga om upp-
tagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f §
tillämpas i fråga om andra upp-
tagningar än sådana som avses i
47 §.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b, 26 e och 26 k
§§ skall tillämpas i fråga om
upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f §
tillämpas i fråga om andra upp-
tagningar än sådana som avses i
47 §.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med fram-
ställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten.
Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick
och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett
förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter
det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9 och
11 §§, 12 § första stycket, 13,
15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 §
första stycket, 25 - 26 b, 26 d -
26 f, 26 i - 28, 31 - 38, 41, 42
och 50 - 52 §§ skall tillämpas
beträffande bilder som avses i
denna paragraf. Är en sådan bild
föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9 och
11 §§, 12 § första stycket, 13,
15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 §
första och andra styckena, 25 -
26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 -
38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall
tillämpas beträffande bilder som
avses i denna paragraf. Är en
sådan bild föremål för upphovs-
rätt, får denna rätt också göras
gällande.

60 §
Vad i denna lag är stadgat om
upphovsrätt är tilllämpligt på
1. verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,
3. filmverk vars producent har
sitt säte eller sin vanliga vistel-
seort i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av
här belägen byggnad eller på
annat sätt är fast förenat med
marken.
Bestämmelserna om upphovs-
rätt tillämpas på
1. verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,
3. filmverk vars producent har
sitt säte eller sin vanliga vistel-
seort i Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av
här belägen byggnad eller på
annat sätt är fast förenat med
marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas,
den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som
verkets producent.
Bestämmelserna i 26 j § till-
ämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 26 j och 26 k
§§ tillämpas på verk av den som
är svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden
av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offent-
liggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konst-
närligt verk, oberoende av dess ursprung.

61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48
§§ är tillämpliga på framföran-
de, ljudupptagning samt ljudra-
dio- och televisionsutsändning
som äger rum i Sverige. Dess-
utom tillämpas föreskrifterna i
45 § på framföranden av den
som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framstäl-
lare är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt
säte här i landet. Föreskrifterna i
46 § tillämpas på ljudupptag-
ningar och på upptagningar av
rörliga bilder vars framställare är
svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av filmverk som äger rum i
Sverige. Bestämmelsen i 46 §
om eftergörande gäller dock alla
ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas
på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige
liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga föreskrifter på
fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller
3. som har infogats i en bygg-
nad eller annan anordning som
är fast förenad med marken, om
byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige
Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ tillämpas på framföran-
den, ljudupptagningar samt
ljudradio- och televisionsutsänd-
ningar som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas bestämmel-
serna i 45 § på framföranden av
den som är svensk medborgare
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige, bestämmelserna i 47 §
på ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och bestämmelserna i 48
§ på utsändningar av radio- eller
televisionsföretag som har sitt
säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljud-
upptagningar och på upptag-
ningar av rörliga bilder vars
framställare är svensk medborga-
re eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana upp-
tagningar av filmverk som äger
rum i Sverige. Bestämmelsen i
46 § om eftergörande gäller
dock alla ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 §
tillämpas på arbeten vars
framställare är svensk med-
borgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på
arbeten som först utgivits i
Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga bestämmelser
på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller
3. som har infogats i en bygg-
nad eller annan anordning som
är fast förenad med marken, om
byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samti-
digt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen
utomlands.

Av bestämmelserna i 45 §
tillämpas hänvisningen till 26 k §
endast på framföranden av den
som är svensk medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige. Av bestämmelserna i 46
§ tillämpas hänvisningen till 26 k
§ endast på upptagningar av den
som är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller har
sin vanliga vistelseort i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 26 j
och 26 k §§ endast på foto-
grafiska bilder av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
avbildningar av ett konstverk som har gjorts med stöd av äldre bestäm-
melser får fritt spridas och visas.
4. Den nya bestämmelsen i 29 § tillämpas även på avtal om överlåtelse
som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts
före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter
men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt 29 § endast
om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.
5. Det som sägs i punkt 2 och 3 tillämpas också på framföranden,
upptagningar och arbeten som avses i 45, 46 och 49 a §§. Det som sägs i
punkt 4 tillämpas också på utövande konstnärs överlåtelse.

Bilaga 4
Förteckning över remissinstanser

Justitiedepartementets promemoria Kassettersättning m.m. (Ds 1996:61)
har remitterats till Hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt,
Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Patent- och
registreringsverket, Statens kulturråd, Statskontoret, Svenska kommun-
förbundet, Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden), Han-
delshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörer-
nas förening, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen Copy-
swede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende
filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen
Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter,
föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisa-
tion, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappinstitutet, Svensk
bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för
upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet,
Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska
musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges dramati-
kerförbund, Sveriges film- och videoproducenters förening, Sveriges
författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Sveri-
ges videodistributörers förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas
riksförbund, Tidningsutgivarna, Utbildningsradion, Riksföreningen för
folkmusik och dans, Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer,
Talboks- och punktskriftbiblioteket, Oberoende filmares förbund, Skulp-
törförbundet, HAO-företagen och Elektronikförbundet.

Bilaga 5
Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovs-
rätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 45 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
29 §

Om en upphovsman till en
framställare av ljudupptagningar
eller upptagningar av rörliga
bilder överlåter sin rätt att
genom uthyrning av sådana
upptagningar göra ett verk
tillgängligt för allmänheten, har
upphovsmannen rätt till skälig
ersättning.
Avtalsvillkor som inskränker
denna rätt är ogiltiga.

5 kap.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från fram-
förandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och 42
§§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna
paragraf.
Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 -
13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26
e, 26 f, 27 - 29, 39 § första me-
ningen samt 41 och 42 §§ skall
tillämpas i fråga om fram-
föranden som avses i denna
paragraf.
När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den
utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.
Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder
tagits upp genom utlåning.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden
som har kommit till före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som
har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före
den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men
före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestäm-
melserna endast om krav på ersättning framställts före den 1 januari
1997.

Bilaga 6
Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 24 februari 1997

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe
Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konst-
närliga verk.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag Mattsson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peter-
son, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Kling-
vall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:129 Ändringar i upphovsrätts-
lagen.

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivningsbe-
myndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

392L0100

Senaste lydelse 1995:1273.