Prop.
1996/97:121
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås ett antal lagändringar som är avsedda att för-
bättra de allmänna försäkringskassornas utrednings- och kontrollmöjlig-
heter i försäkrings- och bidragsärenden. Det föreslås att den utrednings-
åtgärd som består i att försäkringskassan besöker den försäkrade, och
som i dag har lagstöd bara för sjukpenning-, rehabiliterings- och förtids-
pensionsärenden, lagregleras generellt för hela socialförsäkrings- och bi-
dragsområdet. Vidare föreslås en lagändring för att försäkringskassorna
åter skall få möjlighet att få del av adressuppgifter så som var fallet före
bolagiseringen av Postverket. Slutligen föreslås att det införs en generell
regel om att uppgifter som den försäkrade lämnar för försäkringskassans
bedömning av rätten till olika förmåner skall, när det gäller uppgifter om
faktiska förhållanden, lämnas på heder och samvete om inte särskilda
skäl talar mot det. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
1997.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 121
Prop. 1996/97:121
1 Förslag till riksdagsbeslut ...........................4
2 Lagtext........................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring ............................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag ..........................8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag ...........................9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska barn ............. 10
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1645) om
ersättning och ledighet för närståendevård ..........11
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare ...................... 12
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön................................... 13
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om
handläggning av vissa ersättningar till den som tjänst-
gör inom totalförsvaret........................ 14
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning........................... 15
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag .............................. 16
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer ................... 17
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd.............................. 18
2.13 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) .... 19
3 Ärendet och dess beredning.........................20
4 Principiella utgångspunkter .........................21
5 Vidtagna, pågående och planerade åtgärder..............23
6 Besök i utrednings- och kontrollsyfte..................27
6.1 Nuvarande regler............................27
6.2 Förslag till nya regler.........................29
7 Tillgång till uppgifter om adresser....................33
8 Uppgifter lämnas på heder och samvete ................36
9 Ekonomiska konsekvenser..........................38
10 Författningskommentar............................38
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring ...........................38
10.2 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag, lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag, lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption
av utländska barn, lagen (1988:1645) om ersättning
och ledighet för närståendevård, lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare, lagen (1991:1047) om sjuk-
lön, lagen (1991:1488) om handläggning av vissa er-
sättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret,
lagen (1993:389) om assistansersättning, lagen
(1993:737) om bostadsbidrag, lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer, lagen (1996:1030) om
underhållsstöd..............................40
10.3 Förslaget till lag om ändring i postlagen (1993:1684) . . 41
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser.................42
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag....................43
Bilaga 3 Lagrådets yttrande...........................59
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . . 62
Prop. 1996/97:121
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn,
5. lag om ändring i lagen (1988:1645) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
6. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
7. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
8. lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa
ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret,
9. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,
10. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
11. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-
närer,
12. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
13. lag om ändring i postlagen (1993:1684).
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 3 kap. 17 §, 4 kap. 18 §,20 kap. 3 och 8 §§ samt 22 kap.
16 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 kap. 8 a §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Sjukpenning får, om omständigheterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om en försäkrad
a) vägrar att ta emot besök av
en person, som fått i uppdrag av
försäkringskassan att utreda rät-
ten till sjukpenning eller behovet
av rehabiliteringsåtgärd,
a) underlåter att meddela för-
säkringskassan sin vistelseadress
när han under sjukdomsfall vistas
annat än tillfälligt på annan adress
än den som angetts till kassan,
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse
b) underlåter att meddela för-
säkringskassan sin vistelseadress
när han under sjukdomsfall vistas
annat än tillfälligt på annan adress
än den som angetts till kassan,
c) underlåter att enligt 6 § första
stycket anmäla sådan ändring, som
är av betydelse för rätten till sjuk-
penning eller för sjukpenningens
storlek.
Föreslagen lydelse
b) underlåter att enligt 6 § första
stycket anmäla sådan ändring som
är av betydelse för rätten till sjuk-
penning eller för sjukpenningens
storlek.
Prop. 1996/97:121
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som
här avses stadgas i 20 kap. 3 §.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §,
13 § första stycket, 16 § för-
sta-femte styckena och 17 § första
stycket a och c samt andra stycket
tillämpas även i fråga om föräldra-
penningförmåner. Bestämmelserna
i 3 kap. 15 § och 17 § första
stycket b tillämpas även i fråga
om tillfällig föräldrapenning.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §,
13 § första stycket, 16 § för-
sta-femte styckena och 17 § första
stycket b samt andra stycket till-
lämpas även i fråga om föräldra-
penningförmåner. Bestämmelserna
i 3 kap. 15 § och 17 § första styc-
ket a tillämpas även i fråga om
tillfällig föräldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån
anses en dag med tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning
som motsvarande andel av en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt
18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta
att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person
eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt
eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av före-
ståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkom-
mer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvin-
nans och barnets nytta.
20 kap.
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har
dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap.
8 §;
3 Senaste lydelse 1996:1544.
4 Senaste lydelse 1995:508.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse for rätten till ersätt-
ning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behand-
ling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§,
7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspen-
sion helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att
han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om sär-
skild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning
vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Om någon som är berättigad till
ersättning enligt denna lag i annat
Prop. 1996/97:121
Den som är försäkrad eller eljest
äger rätt till ersättning enligt
denna lag åligger att, i enlighet
med de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller, efter rege-
ringens bestämmande, av Riksför-
säkringsverket, lämna de uppgif-
ter, som är av betydelse för till-
lämpningen av lagen. Beträffande
den som är omyndig eller har god
man eller förvaltare enligt for-
äldrabalken har förmyndaren eller,
om det kan anses följa av upp-
draget, gode mannen eller förval-
taren skyldighet att lämna uppgif-
terna.
fall underlåter att lämna uppgifter
i enlighet med vad som anges i
8 § eller vägrar att ta emot besök
som anges där, får ersättningen
dras in eller sättas ned om om-
ständigheterna motiverar det.
Den som är försäkrad eller på
annan grund har rätt till ersättning
enligt denna lag är skyldig att
lämna de uppgifter som är av be-
tydelse för tillämpningen av lagen.
Beträffande den som är omyndig
eller har god man eller förvaltare
enligt foräldrabalken har förmyn-
daren eller, om det kan anses följa
av uppdraget, gode mannen eller
förvaltaren skyldighet att lämna
uppgifterna.
Den som driver en sjukvårdsin-
rättning som är att anse som
sjukhus enligt denna lag är skyl-
dig att meddela den allmänna för-
Uppgifter om faktiska förhållan-
den skall lämnas på heder och
samvete, om inte särskilda skäl
talar mot det.
Närmare föreskrifter om skyldig-
het att lämna uppgifter enligt
första och andra styckena medde-
las av regeringen eller efter rege-
ringens bemyndigande Riksförsäk-
ringsverket.
Även i andra fall än när det är
särskilt föreskrivet får den all-
männa försäkringskassan för be-
dömningen av rätten till ersättning
5 Senaste lydelse 1992:1737.
Nuvarande lydelse
säkrings kassan när en patient,
som är avgiftsskyldig enligt 2 kap.
12 §, tas in för vård på sjukhuset
och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål
lämnas till den försäkringskassa
där patienten är inskriven.
Föreslagen lydelse
som försäkringskassan betalar ut
enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den för-
säkrade eller någon annan som
kan antas kunna lämna nöd-
vändiga uppgifter, och
2. besöka den försäkrade.
8 a § Den som driver en sjuk-
vårdsinrättning som är att anse
som sjukhus enligt denna lag är
skyldig att meddela den allmänna
försäkringskassan när en patient
som är avgiftsskyldig enligt 2 kap.
12 § tas in för vård på sjukhuset
och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål
lämnas till den försäkringskassa
där patienten är inskriven.
Prop. 1996/97:121
16 §
Rehabiliteringsersättning enligt
detta kapitel får, om omständig-
heterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om den försäkrade
1. vägrar att ta emot besök av
en person som fått i uppdrag av
försäkringskassan att utreda rät-
ten till rehabiliteringsersättning
eller behovet av rehabiliterings-
åtgärd,
2. vägrar att lämna upplysningar
som behövs för att klarlägga be-
hovet av rehabiliteringsåtgärd,
3. underlåter att till försäkrings-
kassan anmäla sådan ändring av
förhållande, som är av betydelse
för rätten till rehabiliteringsersätt-
ning eller för rehabiliteringsersätt-
ningens storlek.
Rehabiliteringsersättning enligt
detta kapitel får, om omständig-
heterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om den försäkrade un-
derlåter att till försäkringskassan
anmäla sådan ändring av för-
hållande, som är av betydelse för
rätten till rehabiliteringsersättning
eller för rehabiliteringsersättning-
ens storlek.
Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här
avses föreskrivs i 20 kap. 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
6 Senaste lydelse 1991:1040.
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som är föreskrivet om Riksförsäkringsverkets tillsyn över de all-
männa försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om
kassornas befattning med allmänna barnbidrag.
De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av denna lag,
Prop. 1996/97:121
meddelas av regeringen eller, efter
försäkringsverket.
Bestämmelserna i 20 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om uppgiftsskyldighet för
statliga och kommunala myndig-
heter, arbetsgivare och försäk-
rings inrättningar skall gälla i
ärenden enligt denna lag.
regeringens bemyndigande, av Riks-
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas i ärenden enligt
denna lag:
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 8 § första-tredje stycke-
na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1982:533.
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om förlängt barnbidrag tillämpas även följande bestämmelser i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
4 § om rätt att uppbära barnbidraget, m.m.,
5 § om utbetalning av barnbidrag till annan på framställning av
socialnämnd,
7 § om rätt för kommunalt organ att uppbära allmänt barnbidrag,
II § om tid och sätt för utbetalning av barnbidrag, m.m.,
12 § om återbetalningsskyldighet m.m.,
13 § om överlåtelse och utmätning av rätt till allmänt barnbidrag,
14 § om tillsyn, verkställighets- 14 § om tillsyn, verkställighets-
föreskrifter och uppgiftsskyldighet, föreskrifter, indragning eller ned-
sättning av ersättning, skyldighet
att lämna uppgifter och utred-
ningsåtgärder,
15 § om ändring av beslut samt om överklagande,
18 § om verkställighet av försäkringskassas och domstols beslut, och
19 § om överenskommelser med främmande makt.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Senaste lydelse 1991:223.
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adop-
tion av utländska barn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§
I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande bestäm-
melser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldig-
het,
20 kap. 8 § första-tredje stycke-
na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om
överklagande.
Omprövning av ett sådant beslut av en allmän försäkringskassa som
har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag
skall göras av socialförsäkringsnämnd.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
10
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrif-
ter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § om uppgiftsskyldig- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
het, na om skyldighet att lämna upp-
gifter,
20 kap. 8 § ftärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
11
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrif-
ter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 7 § om skadestånd,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 f första-tredje stycke-
skyldighet, na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess,
20 kap. 16 § om verkställighetsföreskriffer.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
12
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt 10, 11,
13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket
tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
skyldighet, na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
13
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av
vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas 18 kap. 2 § om
tillsyn och 20 kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt
om överklagande i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Beträffande familjebidrag tillämpas dessutom följande bestämmelser i
lagen om allmän försäkring
- 20 kap. 2 a § om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,
- 20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
- 20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
- 20 kap. 5 § om preskription,
- 20 kap. 9 § om uppgiftsskyl- — 20 kap. 8 § första-tredje
dighet. styckena och 9 § om skyldighet att
lämna uppgifter,
- 20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
14
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:389) om assistansersättning
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
skyldighet. na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
15
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
tillämpas på bidrag enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av bidrag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myn-
digheter, arbetsgivare m.fl.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
16
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
tillämpas på bostadstillägg enligt denna lag:
16 kap. 12 § om utbetalning till annan,
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av ersätt-
ning,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myndig-
heter, arbetsgivare m.fl.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Senaste lydelse 1995:1486.
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 121
17
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som i lagen (1962:381) om allmän försäkring är föreskrivet om
Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna
tillämpas också i fråga om försäkringskassornas handläggning av under-
hållsstöd enligt denna lag.
Bestämmelserna i 17 kap. 1 §
och 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring om sammanträffande av
förmåner, bistånd enligt social-
tjänstlagen samt uppgiftsskyldighet
för statliga och kommunala myn-
digheter och för arbetsgivare och
försäkrings inrättningar tillämpas
också i ärenden enligt denna lag.
Följande bestämmelser i lagen
om allmän försäkring tillämpas
också i ärenden enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande
av förmåner och bistånd enligt
socialtjänstlagen,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 8 § första-tredje stycke-
na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Bestämmelserna i 20 kap. 8 §
första-tredje styckena om skyldig-
het att lämna uppgifter och i 20
kap. 8 § fjärde stycket om utred-
ningsåtgärder tillämpas också i
fråga om den bidragsskyldige.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
18
Prop. 1996/97:121
Härigenom föreskrivs att 20 § postlagen (1993:1684) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller till-
gång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en
myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan
antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det
annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polis-
myndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet,
om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
3. uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som be-
höver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att upp-
giften är av väsentlig betydelse för
4. uppgift om enskilds adress till
en skattemyndighet som behöver
uppgiften i verksamhet som avser
kontroll av skatt eller avgift eller i
utredning om rätt folkbokförings-
ort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig
betydelse för handläggningen av
ett ärende.
handläggningen av ett ärende,
4. uppgift om enskilds adress till
en skattemyndighet som behöver
uppgiften i verksamhet som avser
kontroll av skatt eller avgift eller i
utredning om rätt folkbokförings-
ort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig
betydelse för handläggningen av
ett ärende,
5. uppgift om enskilds adress till
en allmän försäkringskassa som
behöver uppgiften för kontroll av
rätten till ersättning, om försäk-
ringskassan finner att uppgiften är
av väsentlig betydelse för hand-
läggningen av ett ärende.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
' Senaste lydelse 1995:1369.
19
Frågan om missbruk och fusk inom socialförsäkringarna har uppmärk-
sammats vid olika tillfällen under senare år. Det har oftast rört sig om
enskilda ärenden som uppmärksammats av massmedia.
SocialfÖrsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1993/94:SfU2
Bidragsfusk m.m. sex motioner om åtgärder for att motverka bidrags-
fusk. Utskottet föreslog därvid ett tillkännagivande om att regeringen
skyndsamt borde låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det
förekom fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Kartlägg-
ningen borde avse såväl svenska som utländska medborgare. Utskottet
anförde vidare att regeringen borde redovisa resultatet av kartläggningen
for riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisade, föreslå
åtgärder för att komma till rätta med bidragsfusk. Riksdagen biföll
utskottets hemställan den 10 november 1993 (rskr. 1993/94:11).
Regeringen gav den 14 april 1994 Riksrevisionsverket (RRV) i upp-
drag att kartlägga förekomsten av fusk med förmåner och bidrag av
social karaktär. Uppdraget utvidgades den 15 december samma år till att
även omfatta arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd.
Kartläggningen resulterade i tre rapporter, dels huvudrapporten FUSK -
systembrister och fusk i välfärdssystemen (RRV 1995:32), dels rappor-
terna Förtidspension - fusk och systembrister (RRV 1995:33) och Bi-
dragsförskott - effektivitetsrevision av ett statligt stöd till barnfamiljer
(RRV 1995:34). Rapporterna överlämnades till regeringen den 26 juni
1995.
De bidragsområden som i första hand varit föremål för kartläggning är
förtidspensioner, arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmarknadsstöd,
bidragsförskott, bostadsbidrag, sjukpenning och tillfällig föräldrapenning.
Vidare har RRV studerat förekomsten av dubbla ersättningar från olika
bidragssystem, fusk bland läkare och invandrare samt ändamålsenlig-
heten i kontroller och kontrollsystem.
I huvudrapporten bedöms effekterna av fusk, överutnyttjande och sys-
tembrister totalt uppgå till ett belopp om mellan fem och sju miljarder
kronor årligen. RRV har lämnat en rad förslag till åtgärder for att
komma till rätta med de problem som kunnat konstateras. Förslagen tar
sikte på såväl systembrister som överutnyttjande och fusk.
RRV:s rapporter har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 1. En remissammanställning finns tillgänglig
hos Socialdepartementet (S95/3394/F).
RRV har vidare i en effektivitetsrevision granskat det social- och bo-
stadspolitiska instrumentet bostadsbidrag. Resultatet av granskningen
redovisades den 19 januari 1996 i rapporten Bostadsbidrag - effektivi-
tetsrevision av ett socialpolitiskt instrument (RRV 1996:3).
Utöver RRV har också Riksdagens revisorer och Statskontoret i olika
rapporter under år 1994 lämnat synpunkter när det gäller de allmänna
försäkringskassornas organisation och kompetens samt socialförsäkrings-
administrationens sätt att utveckla dels den nya rollen som samordnare
av samhällets rehabiliteringsinsatser, dels kontroller i systemen. Detta
Prop. 1996/97:121
20
ledde till att Riksförsäkringsverket (RFV) under hösten 1994 genomförde Prop. 1996/97:121
en analys av alla de komplicerade och delvis sammansatta problem som
aktualiserats vid dessa granskningar.
Analysen, som redovisades i rapporten Socialförsäkringen och dess
administration. Strategiska förutsättningar och prioriterade insatsområden
(RFV ANSER 1994:8), överlämnades till regeringen den 20 december
1994. I rapporten redovisade RFV omfattande program på kort och lång
sikt för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats. Bland
de frågor om socialförsäkringen som behandlas i rapporten togs frågan
om bidragsfusk upp särskilt. Bl.a. framhölls behovet av åtgärder för att
öka kunskaperna om förekomsten av fusk i socialförsäkringen och en
analys av de rättsliga förutsättningarna för att beivra fusk.
En arbetsgrupp bildades inom RFV under våren 1995 för att behandla
nämnda frågor. I arbetsgruppens uppdrag ingick också att ta fram en
rapporteringsmodell för att det i enlighet med regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 skulle kunna gå att löpande bedöma omfattningen av
missbruk och fusk med försäkring och bidrag. I arbetet beaktades RRV:s
ovan nämnda rapporter. Arbetsgruppens utrednings- och analysarbete
redovisades i rapporten Missbruk och fusk med försäkring och bidrag
(RFV ANSER 1996:2) som överlämnades till regeringen den 25 april
1996.
I rapporten redovisar RFV, förutom nämnda rapporteringsmodell, ett
antal förslag till åtgärder i form av bl.a. författningsändringar, ökad
satsning på samverkan mellan myndigheter, utvecklat teknikstöd och
satsning på kvalitet i handläggnings- och informationsarbetet, allt i syfte
att komma till rätta med systembrister, missbruk och fusk med försäk-
ring och bidrag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 3.
Lagrådet har föreslagit att den nya generella bestämmelsen om försäk-
ringskassans möjlighet att besöka den försäkrade utformas så att ett
sådant besök måste vara motiverat i det särskilda fallet. Innebörden
härav är att det inte skulle bli tillåtet med stickprovsmässiga eller på
annat sätt generellt beslutade kontrollaktioner innefattande besök. Rege-
ringen har inte följt Lagrådets förslag i denna fråga. Frågan behandlas i
avsnitt 6.2.
Inom socialförsäkringen pågår för närvarande ett omfattande förändrings-
arbete. Det ansträngda statsfinansiella läget innebär krav på effektivise-
ring och besparingar hos Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna
försäkringskassorna. I ett läge med betydande besparingar i socialförsäk-
21
ringssystemen ifrågasätts ofta om det sparas på rätt områden och fokuse-
ringen på dem som missbrukar systemen blir genast större.
Regeringen ser mycket allvarligt på fusk och missbruk av välfärdssys-
temen. 1 regeringsförklaringen den 17 september 1996 slås fast att väl-
färdens uthållighet inte får undergrävas av fusk, överutnyttjande och
ekonomisk brottslighet.
För socialförsäkringssystemens legitimitet är det mycket angeläget att
medborgarna kan vara förvissade om att systemen fungerar effektivt och
att pengar fördelas till dem de är avsedda för. Både för att spara pengar
och för att försvara systemen avser därför regeringen att vidta åtgärder
för att minimera fusk och överutnyttjande i systemen. För att komma till
rätta med problemen har regeringen tillsatt flera utredningar vilka haft
regeringens uppdrag att behandla dessa frågor och lämna konkreta
förslag till åtgärder. I nästa avsnitt redovisar regeringen vidtagna, på-
gående och planerade åtgärder inom främst socialförsäkringsområdet.
Socialförsäkringssystemen bör vara så utformade att möjligheterna till
kontroll förbättras samtidigt som drivkrafter till felaktigt eller icke avsett
utnyttjande minimeras. Det är regeringens uppfattning att de största
ekonomiska vinsterna finns att hämta i förbättringar av systemen. Vidare
bör ett felaktigt utnyttjande i stor omfattning kunna undvikas om rätt
beslut fattas från början. Rätt beslut från början minskar kostnaderna och
är effektivare än en relativt sett dyrbar kontrollapparat som sätts in i
efterhand.
För att få en så hög beslutskvalitet som möjligt är det av stor vikt att
försäkringskassorna i sin ärendehandläggning har god kvalitet i sina
utredningar och beslutsunderlag samt har god dokumentation i akterna,
dvs. iakttar förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser på detta område.
En sådan beslutskvalitet bör kunna uppnås med utvecklat teknikstöd och
satsning på kvalitet i handläggnings- och informationsarbetet.
Vidare är det angeläget att den försäkrade får information både om sin
rätt till en förmån och om sin skyldighet att lämna riktiga uppgifter när
han eller hon ansöker om en förmån. Den försäkrade bör också informe-
ras om sin skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till försäkrings-
kassan samt om de påföljder som han eller hon kan drabbas av om inte
riktiga uppgifter lämnas eller anmälningsskyldigheten inte iakttas.
Informationen till allmänheten bör vara klar, tydlig och lättbegriplig.
Förutsättningarna for att rätt beslut fattas från början ökar om författ-
ningarna på socialförsäkrings- och bidragsområdet är tydliga och skrivna
på ett klart och lättbegripligt sätt. Det bör vidare krävas att reglerna är
så enhetliga som möjligt. Ett exempel på bristande överensstämmelse är
att det for rätt till vissa förmåner krävs att ansökan undertecknas på
heder och samvete medan något sådant krav inte ställs för andra lik-
artade förmåner. Ett annat exempel är att försäkringskassorna har en
lagstadgad rätt att besöka den försäkrade i t.ex. ärenden som rör sjuk-
penning medan uttryckligt stöd for sådana kontroller saknas beträffande
andra förmåner. Denna typ av olikartade bestämmelser kan medföra
svårigheter for de försäkrade att förstå reglernas innebörd och vilka
villkor som gäller för t.ex. rätt till en förmån. Regeringen kommer i det
följande att lämna förslag i avsikt att bl.a. öka enhetligheten i systemen.
Prop. 1996/97:121
22
Det är regeringens övertygelse att dessa satsningar på rätt beslut från Prop. 1996/97:121
början och förbättrade system kommer att medföra att otydligheter kan
undvikas och att drivkrafter till felaktigt utnyttjande minimeras.
Kontrollen av statliga medel utgör ett prioriterat område för regering-
ens arbete under de kommande åren. I syfte att stärka denna kontroll har
100 miljoner kronor anvisats för detta ändamål för år 1997 (prop.
1996/97:1 utg.omr. 2, bet. 1996/97:FiU2, rskr. 1996/97:135). Avsikten är
att det för åren 1998 och 1999 skall anvisas ytterligare 120 respektive
125 miljoner kronor (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr.
1995/96:304). Inom denna ram bör resurser avsättas även för regeringens
tidigare aviserade program för bekämpning av ekobrotten.
Inledning
För att komma till rätta med missbruk och överutnyttjande av socialför-
säkringssystemen har regeringen tillsatt flera utredningar, vilka haft i
uppdrag att lämna konkreta förslag till åtgärder.
Genomförda utredningar och rapporter har pekat på bl.a. följande om-
råden där det finns anledning att stärka kontrollfunktionerna såvitt avser
socialförsäkringssystemen:
- förtidspension
- sjukpenning och tillfällig föräldrapenning
- underhållsstöd och bostadsbidrag
- ADB-stödda redovisnings- och kontrollsystem
- ledning och organisation
- rapportering till regeringen
- resurser
I det följande redogörs for vidtagna, pågående och planerade åtgärder
inom dessa områden. Åtgärderna syftar till dels förbättringar av syste-
men, dels besparingar.
Förtidspension
Sedan den 1 januari 1997 gäller nya kriterier för rätt till ersättning i
form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28, bet.
1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125). I fråga om begreppet arbetsförmåga
och nedsättning av arbetsförmågan gäller att den försäkrades arbetsför-
måga i sista hand skall bedömas mot alla på arbetsmarknaden normalt
förekommande arbeten och att den som har förmåga att klara något
sådant arbete på heltid skall anses ha full arbetsförmåga. Förändringar i
arbetsinkomsten har i princip inte längre betydelse för bedömningen av
om arbetsförmågan är nedsatt. Vidare skall vid arbetsfÖrmågebedömning
bortses från arbete utöver ett heltidsarbete.
23
Förändringarna syftar till att avhjälpa systembrister inom de aktuella Prop. 1996/97:121
områdena. En utgångspunkt är att samhällets trygghetssystem bör ren-
odlas efter de olika orsakerna till behovet av insats. Sjukpenning och
förtidspension skall mer uttalat än tidigare grundas på nedsättning av
arbetsförmågan av medicinska skäl. Utrymmet för att vid bedömningen
av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska
har därför minskats.
De ändrade kriterierna for rätt till sjukpenning respektive förtidspen-
sion är en fortsättning på den inriktning mot förtydligande och renodling
av regelsystemen inom socialförsäkringen som lades fast genom riks-
dagens godkännande av regeringens proposition Vissa ekonomisk-poli-
tiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:145).
Regeringen har den 16 januari 1997 beslutat om kommittédirektiv (dir.
1997:9) som innebär att en särskild utredare skall utforma förslag till
system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
Detta system skall ersätta dagens system med förtidspension och sjuk-
bidrag. Utredaren skall bl.a. lämna förslag till principer för förmånsbe-
räkning med utgångspunkt i att ersättning skall baseras på den försäk-
rades tidigare inkomster. Vidare skall utredaren lämna förslag till grund-
nivå för dem som inte kvalificerat sig till en inkomstbaserad ersättning.
Utredaren skall slutligen ta ställning till hur ersättningen vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga skall ansluta till reglerna i det reformerade ålders-
pensionssystemet. Utredarens förslag skall redovisas den 31 oktober
1997.
Sjukpenning och tillfällig föräldrapenning m.m.
Regeringen har beslutat (dir. 1996:52) att en särskild utredare skall göra
en samlad översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäk-
ringsområdet. Utredaren skall analysera nuvarande regler och redovisa
förslag till så långt möjligt gemensamma regler för hur inkomst skall
beräknas. En målsättning bör vara ett system där anställda, egna före-
tagare, ägare till fåmansbolag och de som i olika former kombinerar
anställning med att vara egna företagare på ett likvärdigt sätt kan åtnjuta
de bidrags- och socialförsäkringsformer som finns. Det nya systemet
skall vidare vara enkelt att administrera. Enligt tilläggsdirektiven (dir.
1996:100) skall utredningen föreslå regelförändringar som från och med
år 1998 innebär en bruttobesparing på 1 230 miljoner kronor per år. Av
beloppet skall en besparing om 980 miljoner kronor föreslås genom
förändringar av reglerna for sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Ad-
ministrativa konsekvenser samt kostnadseffekter av de föreslagna regel-
ändringarna skall belysas. Bakgrunden till tilläggsuppdraget är bl.a. att
flera utredningar pekat på det förhållandet att kvalifikationsvillkoren för
att erhålla SGI är lågt ställda. Detta har enligt utredningarna bidragit till
att utöka sjukpenningens räckvidd utöver en ren inkomstbortfallsersätt-
ning. Utredarens förslag skall redovisas senast den 15 maj 1997.
24
En särskild utredningsman har vidare i maj 1996 lämnat betänkandet Prop. 1996/97:121
EGON JÖNSSON - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom
rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85). Utöver kartläggningen redovisar
utredningen även vissa förslag. Dessa förutsätter varken någon ny
organisation eller en finansiell sammanläggning utan bygger snarast på
slutsatserna av kartläggningen att mycket går att göra inom de ramar
som redan finns, samt att samverkansprojekten bör ges större legitimitet
så att nya arbetssätt kan växa fram. Betänkandet har remissbehandlats
och regeringen avser att lämna en proposition rörande bl.a. finansiell
samverkan till riksdagen under våren 1997.
Bostadsbidrag och underhållsstöd
Sedan den 1 januari 1997 gäller nya regler för bostadsbidrag (prop.
1995/96:186, bet. 1995/96:BoUl 1, rskr. 1995/96:229). Regelförändring-
arna i lagen (1993:737) om bostadsbidrag syftar till att uppnå bättre
fungerande bidragssystem jämte kostnadsminskningar. Bland annat har
införts ett nytt inkomstprövningssystem. Preliminärt bostadsbidrag prö-
vas mot en aktuell inkomst som den bidragssökande själv uppskattar.
Slutligt bidrag bestäms i efterhand på grundval av den inkomst som
skattemyndigheten fastställer vid taxeringen. På belopp som skall betalas
ut eller betalas tillbaka skall avgift och ränta betalas.
I lagen om bostadsbidrag har vidare en ändring vidtagits som innebär
att motsvarande möjlighet ges som i lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer att kontrollera uppgifter om förmögenhet hos banker
m.fl.
Ett nytt stöd - underhållsstöd - infördes den 1 februari 1997 (prop.
1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21). De nya reglerna, som
ersätter bidragsförskott och förlängt bidragsförskott, har utformats så att
det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det eko-
nomiska ansvaret för sina barn. Samtidigt garanterar samhället en viss
ekonomisk standard till barn med särlevande föräldrar. Enligt de nya
bestämmelserna gäller i vissa situationer att den som begär en förmån
har bevisbördan för att vissa förhållanden föreligger. Detta innebär bl.a.
att föräldrar som är gifta med varandra anses bo tillsammans även om
de inte är folkbokförda på samma adress, om inte den som begär under-
hållsstöd eller som stöd betalas ut till visar annat.
ADB-stödda redovisnings- och kontrollsystem
En översyn har gjorts inom Socialdepartementet av författningsreglering-
en av personregister inom socialförsäkringsområdet i syfte bl.a. att bättre
ta till vara ADB-tekniken för kontroll- och uppföljningsändamål. I en
departementspromemoria (Ds 1996:70) föreslås att de båda nuvarande
registerlagarna för socialförsäkringsområdet slås samman till en ny
socialförsäkringsregisterlag. Promemorian har remissbehandlats och rege-
ringen avser att lämna en proposition till riksdagen under våren 1997.
25
Ledning och organisation
Regeringen beslöt den 13 juli 1995 att utse en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av socialförsäkringsadministrationens organi-
sationsstruktur (dir. 1995:110). Enligt direktiven bestod uppdraget av två
delar, dels den formella roll- och ansvarsfördelningen inom socialförsäk-
ringsadministrationen, dels formerna för hur de olika delarna inom
socialförsäkringsadministrationen skall samverka med varandra. Därvid
skulle utredningen kartlägga Riksförsäkringsverkets (RFV:s) och de
allmänna försäkringskassornas hittillsvarande roll- och ansvarsfördelning.
Försäkringskassastyrelsemas roll och ansvar skulle belysas. Utredningen
skulle vidare innehålla en analys av på vilket sätt den nuvarande organi-
sationsstrukturen inom socialförsäkringsadministrationen inklusive för-
säkringskassornas särskilda ställning innebär begränsningar av och
skapar möjligheter for verksamheten. Försäkringskassornas samverkan
inom ramen for FörsäkringskassefÖrbundet och de olika uppgifter som
förbundet utfor for försäkringskassornas räkning som intresse-, service
och arbetsgivarorganisationen skulle belysas. Utredaren överlämnade den
30 april 1996 betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64). I
betänkandet föreslås att försäkringskassorna blir statliga myndigheter
men med stark lokal förankring. Betänkandet har remissbehandlats och
regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen under våren
1997.
Rapportering till regeringen
RFV har tagit fram en rapporteringsmodell för att det i enlighet med
regleringsbrevet for budgetåret 1995/96 skall kunna gå att löpande be-
döma omfattningen av missbruk och fusk. För att möjliggöra en sådan
bedömning har försäkringskassorna ålagts att till RFV kvartalsvis och
med början avseende tredje kvartalet 1995 rapportera in underlag for
statistik över upptäckt missbruk eller fusk samt vilka åtgärder som vid-
tagits och vad dessa resulterat i. Rapporteringsmodellen och slutsatserna
av densamma redovisas i rapporten Missbruk och fusk med försäkring
och bidrag (RFV ANSER 1996:2). RFV förordar att den kvartalsvisa
inrapporteringen av upptäckt missbruk och fusk kompletteras med statis-
tik från försäkringskassornas intemkontroll och att ADB-stöd utvecklas
för den kvartalsvisa inrapporteringen.
Regeringen har i regleringsbrevet avseende budgetåret 1997 for social-
försäkringsadministrationens verksamhet och medelsdisposition m.m.
beslutat om verksamhetsmål som innebär att insatser skall prioriteras för
att motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt samt for att be-
ivra fusk och missbruk. I anslutning till verksamhetsmålet har beslutats
om återrapporteringskrav, som innebär att redovisning skall ske av de
insatser som genomförts i syfte att uppnå målet samt kostnaderna för
dessa insatser. Redovisningen skall därutöver innehålla en bedömning av
i vilken utsträckning insatserna har motverkat fusk och missbruk.
Prop. 1996/97:121
26
Övrigt
Sjuk- och arbetsskadekommittén har i juni 1996 överlämnat sitt slutbe-
tänkande En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering
(SOU 1996:113). I betänkandet presenteras förslag till uppläggning av
en allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Kommit-
téns ambition har bl.a. varit att skapa en försäkring som ger människor
ekonomisk trygghet och som innehåller tidiga och aktiva rehabiliterings-
åtgärder samt stödjer det förebyggande arbetet. Betänkandet har remiss-
behandlats. Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen
under våren 1997.
Regeringen har beslutat (dir. 1995:106 och dir. 1996:27) att en särskild
utredare bl.a. skall göra en samlad översyn av begreppet försäkrad i de
olika författningar som reglerar olika förmåner inom socialförsäkringen
samt redovisa förslag med inriktningen att enhetliga försäkringsvillkor
skall gälla för likartade förmåner. Ett delbetänkande om försäkringsbe-
greppet väntas under våren 1997.
Prop. 1996/97:121
Enligt 3 kap. 8 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) gäller
bl.a. att försäkringskassan under en sjukperiod skall infordra utlåtande av
viss läkare eller annan sakkunnig, göra förfrågan hos den försäkrade, den
försäkrades arbetsgivare, läkare eller annan som kan antas kunna lämna
nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade, när det kan anses
nödvändigt för bedömningen av rätt till sjukpenning eller av behovet av
behandling eller rehabiliteringsåtgärd. Dessa regler infördes i AFL den
1 oktober 1995 (prop. 1994/95:147, bet. 1994/95 :SfU 10, rskr.
1994/95:343) i syfte att bl.a. förbättra underlaget för beslut om sjukpen-
ning. Motsvarande regler fanns tidigare i Riksförsäkringsverkets (RFV:s)
föreskrifter (RFFS 1988:2) om kontroll i sjukpenningärenden m.m.
I 3 kap. 17 § första stycket a) AFL stadgas att sjukpenning, om om-
ständigheterna motiverar det, får dras in eller sättas ned om en försäkrad
vägrar att ta emot besök av en person som fått i uppdrag av försäkrings-
kassan att utreda rätten till sjukpenning eller behovet av rehabiliterings-
åtgärd. Denna sanktionsbestämmelse har funnits i AFL alltsedan lagens
tillkomst. Motivet för den har på senare tid uttryckts på följande sätt. En
väl fungerande sjukkontroll utgör ett viktigt inslag i sjukfallshanteringen
och i vissa fall är det nödvändigt att sjukkontrollen görs genom hembe-
sök. Med sjukkontroll avses då mer än kontroll för att förebygga och
beivra missbruk av den allmänna försäkringen. Syftet med sjukkontroll
är också att se till att den försäkrades rätt tillgodoses. Sanktionen indrag-
ning eller nedsättning på grund av att den försäkrade vägrar att ta emot
hembesök bör kunna användas bara om det är påkallat vid en helhetsbe-
dömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Indragning eller ned-
27
sättning bör anses motiverad när det kan antas att den försäkrade med-
vetet undandragit sig kontroll genom att t.ex. vägra att ta emot besök
från försäkringskassan (prop. 1985/86:38 s. 9-11).
För rehabiliteringspenning finns i 22 kap. 16 § AFL en reglering mot-
svarande den i 3 kap. 17 § samma lag.
Också i fråga om förtidspension finns lagregler om besök hos den
försäkrade och om sanktionsmöjligheter gentemot den som undandrar sig
denna utredningsåtgärd. Av 7 kap. 3 b § AFL framgår bl.a. att försäk-
ringskassan skall infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare
eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter och
besöka den försäkrade när det kan anses nödvändigt för bedömningen av
om rätt till förtidspension föreligger. I motiven för bestämmelsen (prop.
1994/95:147 s. 42) anförde regeringen att det var motiverat att förändra
regelverket för förtidspensioneringen så att beslutsunderlaget rörande
rätten till förtidspension förbättrades. I en utredning om rätt till förtids-
pension borde därför även kunna ingå besök hos den försäkrade.
Indragning av förtidspension tills vidare, helt eller delvis, kan beslutas
med stöd av 20 kap. 3 § andra stycket AFL. Detta får göras bl.a. om
den försäkrade utan giltig anledning vägrar att genomgå sådan utredning
som avses i den nyss nämnda bestämmelsen i 7 kap. 3 b §. Den försäk-
rade skall först ha erinrats om åtgärden. Vid bestämmelsens tillkomst
uttalade regeringen att det är viktigt att det finns sanktionsregler som
fungerar när någon inte vill medverka till utredning eller rehabiliterande
åtgärder. Möjligheten att dra in eller minska ersättningen borde dock
användas med försiktighet, i första hand som ett påtryckningsmedel för
att förmå den försäkrade att medverka (prop. 1994/95:147 s. 43 och 52).
Enligt 5 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:3) om för-
äldrapenningförmåner skall försäkringskassan införskaffa nödvändig
utredning genom att bl.a. besöka föräldern. I 4 kap. 18 § AFL stadgas
bl.a. att bestämmelserna i 3 kap. 17 § första stycket a) AFL även tilläm-
pas i fråga om föräldrapenningförmåner. Försäkringskassan får således,
om omständigheterna motiverar det, dra in eller sätta ned föräldrapen-
ningförmån, om den försäkrade vägrar att ta emot besök från försäk-
ringskassan.
Enligt 6 kap. 7 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)
har bestämmelserna i 3 kap. 17 § första stycket a) AFL motsvarande till-
lämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Försäk-
ringskassan får alltså på motsvarande sätt som angivits ovan dra in eller
sätta ned ersättning enligt LAF om den försäkrade vägrar att ta emot
besök från försäkringskassan.
Inom övriga sakområden finns ingen lagreglering av vilka externa
kontrollåtgärder som försäkringskassan kan eller skall vidta när t.ex.
misstanke uppkommer om att en person uppbär ett bidrag eller förmån
som han eller hon inte är berättigad till. Vägledning kan dock hämtas
från två ärenden som Justitieombudsmannen (JO) har prövat (dnr
3529-1981, 894-1982). Ärendena avsåg frågan om en myndighets be-
fogenhet att i ett ärende om bostadsbidrag besiktiga ett hus för att kon-
Prop. 1996/97:121
28
trollera om bidragstagaren hade sin bostad där. JO uttalade bl.a. att det Prop. 1996/97:121
var fråga om en åtgärd som allmänt sett ger anledning till starka betänk-
ligheter med hänsyn till den enskildes integritet. I sammanhanget erin-
rade JO om grundlagsreglema i 2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen.
Enligt 6 § är varje medborgare skyddad mot bl.a. husrannsakan och
liknande intrång och enligt 12 § får det skyddet i princip begränsas en-
dast genom lag. Visserligen torde, enligt JO, dessa regler inte vara till-
lämpliga i det aktuella sammanhanget, men de överväganden som ligger
bakom dem var uppenbarligen av intresse. Mot den bakgrunden ansåg
JO att myndigheterna inte borde använda besiktning som utrednings-
metod i bostadsbidragsärenden. Enligt JO:s mening borde en sådan åt-
gärd få vidtas endast om uttryckligt stöd föreligger i författning.
De i dag gällande lagbestämmelserna om besök föreskriver inte att be-
söken skall vara föranmälda. Något uttalande om att så bör vara fallet
har inte heller gjorts i förarbetena. Försäkringskassornas utredningsverk-
samhet med hembesök har, när det har ansetts befogat av utredningsskäl,
även omfattat oanmälda besök.
Regeringens förslag: För att bedöma om någon har rätt till de ersätt-
ningar som betalas ut av en allmän försäkringskassa enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring får försäkringskassan dels göra för-
frågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas kunna
lämna nödvändiga uppgifter, dels besöka den försäkrade.
Om den försäkrade vägrar att ta emot besök får försäkringskassan
dra in eller sätta ned ersättningen, om omständigheterna motiverar
det.
Motsvarande regler införs i princip inom hela försäkrings- och bi-
dragsområdet.
RRV:s och RFV:s förslag överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.
Remissinstanser: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter förslaget. En-
bart ett förvägrat hembesök bör enligt kammarrätten inte föranleda att en
försäkrad vägras bidrag. Försäkringskasseförbundet avstyrker och anför
att det viktigaste är att ordentliga utredningar görs vid folkbokföringen.
Stockholms läns allmänna försäkringskassa avstyrker. Enligt försäkrings-
kassan medför förslaget allvarliga ingrepp i den personliga sfären. Såda-
na åtgärder bör vara förbehållna de rättsvårdande myndigheterna. Lands-
organisationen anser att kassorna bör försöka hitta kontrollåtgärder, t.ex.
hembesök, som kan genomföras på ett sådant sätt att den enskildes in-
tegritet inte kränks.
Skälen för regeringens förslag: De allmänna försäkringskassorna har
bl.a. till uppgift att se till att den enskildes rätt tillvaratas, att korrekt
ersättning betalas ut och att missbruk av den allmänna försäkringen
förhindras.
29
För att försäkringskassan skall kunna fullgöra sina uppgifter och fatta
korrekta beslut är det nödvändigt att handläggaren har ett fullgott be-
slutsunderlag. I många ärenden är kontakter med den försäkrade nödvän-
diga för att få ett sådant underlag. En metod är att be den försäkrade att
komma till lokalkontoret för ett samtal eller att ringa till den försäkrade.
Handläggaren kan också, när det anses nödvändigt, göra förfrågan hos
den försäkrades arbetsgivare eller annan som kan antas kunna lämna
uppgifter i ärenden. I vissa fall kan handläggaren även besöka den för-
säkrade.
Regeringen anser att besök kan vara ett värdefullt led i utredningen i
ett försäkringsärende. Det gäller bl.a. i ärenden där kompletterande un-
derlag behövs för att försäkringskassan skall kunna ta ställning till en
sökt förmån eller till den fortsatta rätten av en beviljad förmån. Sådana
besök kan också vara en serviceåtgärd gentemot den försäkrade och sker
normalt efter överenskommelse med vederbörande. Särskilt beträffande
förmåner till funktionshindrade kan det vara värdefullt ur servicesyn-
punkt med ett besök hos den försäkrade. RFV rekommenderar t.ex. att
hembesök görs i ärenden om vårdbidrag och assistansersättning (RFV:s
allmänna råd 1993:2 och 1993:11). Besök som företas uteslutande som
en service och enligt den försäkrades önskemål kräver dock naturligtvis
inget särskilt lagstöd.
Hembesök kan också vara ett effektivt sätt att kontrollera om missbruk
och fusk med försäkringen förekommer. Sådana besök, liksom besök på
exempelvis arbetsplatser, bör normalt vara aviserade i förväg men bör
också, om det är motiverat ur utredningssynpunkt, kunna ske oanmälda.
Regeringen anser att vetskapen om att försäkringskassorna gör besök
eller på annat sätt genomför kontroller bör ha en allmänpreventiv effekt.
Enbart den omständigheten att allmänheten känner till att sådan kontroll
förekommer är sannolikt en viktig faktor för att förebygga missbruk av
förmåner och bidrag.
Värdet av besök bör enligt regeringens mening vara störst i ärenden
om underhållsstöd och bostadsbidrag. Om det t.ex. finns anledning att
misstänka s.k. skenseparation eller andra oriktiga uppgifter om boende-
förhållanden kan det vara värdefullt att besöka den försäkrade i hemmet.
Det kan då t.ex. framkomma att en försäkrad inte bor på den adress som
har angivits i en ansökan. Det är dock att märka att den bestämmelse
som föreslås uteslutande gäller åtgärden att besöka den försäkrade, och
att den alltså i och för sig inte ger försäkringskassan någon befogenhet
att undersöka en bostad. En annan fråga är vilket värde som skall till-
mätas de iakttagelser som kan göras vid ett besök. Det faktum att en
person påträffas i bostaden kan givetvis inte tas till intäkt för att han
eller hon även är bosatt där.
När det gäller uppgifter som tillförs ärendet av andra än den försäkrade
vill regeringen poängtera att inställningen givetvis inte får vara den att
uppgifter som lämnas av andra än den försäkrade alltid tillmäts större
värde än de uppgifter den försäkrade själv lämnar. Självklart kan även
andra personer på grund av exempelvis okunnighet, misstag eller slarv
lämna felaktiga uppgifter. Försäkringskassans uppgift är att självständigt
Prop. 1996/97:121
30
och sakligt bedöma det material som föreligger i ärendet för att så långt
som möjligt korrekt bedöma om den försäkrade är berättigad till sökt
förmån eller bidrag och i så fall med vilket belopp förmånen eller bi-
draget skall lämnas.
I sammanhanget kan nämnas att anonyma anmälningar utgör en stor
del av de utredningsimpulser som försäkringskassorna får utifrån. En
anonym anmälan kan utgöra grund för att utreda ett ärende men har
normalt inget eller ringa bevisvärde.
Några av remissinstanserna har tagit upp frågan om den enskildes in-
tegritet. Regeringen anser självfallet att det är viktigt att den försäkrades
personliga integritet respekteras vid besök liksom vid andra utrednings-
åtgärder. Det innebär bl.a. att den besökande inte får uppträda på ett sätt
som skulle kunna skapa intrycket att besöket är en tvångsåtgärd. Det är
alltid den försäkrade som avgör om han eller hon vill låta besökaren
komma in i bostaden. Om den försäkrade inte vill släppa in tjänsteman-
nen har denne ingen rätt att komma in. Den besökande skall uppvisa
tjänstelegitimation och redovisa vilket syfte besöket har. Vid utredning
genom förfrågningar hos personer som kan lämna uppgifter, t.ex. den
försäkrades arbetsgivare, måste tillses att inte sekretesskyddad informa-
tion lämnas ut. Att någon enstaka sådan uppgift röjs kan dock vara nöd-
vändigt för att en förfrågan över huvud taget skall kunna göras. Detta är
då tillåtet enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).
Stockholms läns allmänna försäkringskassa har anfört att förslaget
medför allvarliga ingrepp i den personliga sfären och att sådana åtgärder
bör vara förbehållna de rättsvårdande myndigheterna. Regeringen vill
med anledning härav betona att andra typer av kontroll- och utrednings-
åtgärder, där det görs observationer utan att den försäkrade är medveten
om detta eller som i övrigt har karaktär av spaningsverksamhet, inte
skall företas av försäkringskassan. I de fall spaning skall utföras på
grund av misstanke om fusk som kan utgöra brott ankommer detta på
polisen. Över huvud taget anser regeringen att förslagets praktiska inne-
börd inte bör överdrivas. Besök som inte är avtalade bör givetvis reser-
veras för de fall där ett sådant besök - vid en bedömning i det enskilda
ärendet eller vid en bedömning för en grupp av ärenden - framstår som
befogat och andra, mindre ingripande utredningsmetoder inte är möjliga
eller tillräckliga. Försäkringskassan avgör själv om den skall använda
besök som en utredningsmetod i det enskilda fallet. Möjligheterna för
försäkringskassorna att besöka den försäkrade, i hemmet eller på arbetet,
varierar beroende bl.a. på försäkringskassans arbetsbelastning och den
geografiska strukturen inom försäkringskassans område.
Sammantaget anser regeringen att fördelarna med att utöka tillämp-
ningsområdet för utredningsåtgärdema besök och förfrågningar väger
betydligt tyngre än de invändningar som har gjorts. Regeringen delar
RFV:s uppfattning att sådana regler bör införas beträffande förmåner
som betalas ut enligt AFL, bostadstillägg till pensionärer, bostadsbidrag,
underhållsstöd och vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalför-
svaret. Med hänsyn till värdet av att i största möjliga utsträckning ha
enhetliga regler bör emellertid samma regler införas även beträffande
Prop. 1996/97:121
31
barnbidrag, förlängt barnbidrag, bidrag vid adoption av utländska barn,
närståendepenning, smittbärarpenning, sjuklön och assistansersättning.
RRV har föreslagit att försäkringskassan skall kunna vägra en försäk-
rad ett bidrag eller en förmån om den försäkrade vägrar att ta emot be-
sök från försäkringskassan. RFV har i sitt förslag inte angett huruvida
det bör finnas en sådan sanktionsbestämmelse. I enlighet med vad som
har angetts i det föregående om sanktionsbestämmelsema i ärenden
gällande sjukpenning m.m. anser regeringen också att det är viktigt att
det införs sanktionsregler i form av en möjlighet att dra in eller minska
ersättningen som täcker alla de nya fallen. Möjligheten bör givetvis
användas med försiktighet, närmast som en undantagsåtgärd. I första
hand bör den användas som ett påtryckningsmedel for att förmå den
försäkrade att medverka. Den försäkrade befinner sig ofta i en utsatt
situation och det är en uppgift for försäkringskassan att verka for att den
försäkrade förstår behovet av kompletterande utredning och vill med-
verka. Indragning eller minskning av ersättning skall därför tillgripas
bara om omständigheterna vid en helhetsbedömning motiverar det. Väg-
ran att ta emot besök av försäkringskassan kan aldrig ensamt vara ett
tillräckligt skäl for en sådan åtgärd.
Om försäkringskassan finner att omständigheterna är sådana att aktuell
förmån eller bidrag skall dras in eller sättas ned måste naturligtvis for-
farandebestämmelsema i förvaltningslagen (1986:223) följas. Av 17 §
förvaltningslagen följer att innan försäkringskassan fattar beslut om in-
dragning eller nedsättning av en förmån eller ett bidrag måste den för-
säkrade få del av utredningen och tillfälle att yttra sig.
Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen om besök utformas så att be-
sök blir tillåtet bara om det kan antas vara av väsentlig betydelse för
utredningen. Lagrådets förslag innebär dels att varje besök i princip
skulle beslutas efter en prövning av omständigheterna i det enskilda
fallet, dels tillägget av ett kvalificerande rekvisit - "av väsentlig betydel-
se". Lagrådets förslag har motiverats med att Lagrådet anser att rege-
ringsformens bestämmelser om skydd mot husrannsakan måste vara
åtminstone analogt tillämpliga på dessa besök, och att det måste anses
tvivelaktigt om det är väl förenligt med 2 kap. 12 § regeringsformen att
ge besöksbestämmelsen en avfattning som legitimerar en generellt eller
stickprovsmässigt inriktad kontroll, utan åtminstone någon individualise-
rad prövning i det särskilda ärendet.
Regeringen gör här följande bedömning. Om en försäkringskassa be-
söker en försäkrad som en utrednings- eller kontrollåtgärd i ett ersätt-
ningsärende skall det finnas sakliga skäl for denna åtgärd. Detta är något
som följer av regeringsformens bestämmelser om hur det allmännas
verksamhet skall bedrivas. Skälen kan vara individuella och föreligga i
det enskilda ärendet. När det gäller besök som kontrollåtgärd kan det
emellertid också finnas skäl som generellt talar for att besök genomförs
i en viss typ av ärenden inom ramen for en samlad insats. Även sådana
generella skäl bör enligt regeringens mening kunna läggas till grund for
beslut om besök, vilka därmed torde bli vad Lagrådet kallar generellt
eller stickprovsmässigt inriktade. Det finns då inte något underlag för ett
Prop. 1996/97:121
32
antagande i varje enskilt ärende att besöket kommer att bli av väsentlig
betydelse för utredningen. Däremot kan sådana besök, och än mer vet-
skapen hos allmänheten om att de kan förekomma, vara av väsentlig
betydelse när det gäller att inskärpa vikten av att lämna korrekta uppgif-
ter i försäkrings- och bidragsärenden.
Regeringen är medveten om att det här handlar om en åtgärd som kan
upplevas som integritetskränkande, och att det då är naturligt att
diskutera om inte befogenheten att använda åtgärden bör kringgärdas
med särskilda restriktioner, t.ex. sådana som Lagrådet har föreslagit.
Följande bör emellertid framhållas i detta sammanhang. För det första är
här inte fråga om någon tvångsåtgärd, även om det kan sägas ligga ett
visst indirekt tvång i att en vägran att ta emot besöket kan leda till in-
dragning av en ersättning, om omständigheterna i övrigt motiverar det.
Det får också observeras hur jämförelsevis begränsad bestämmelsernas
räckvidd är. Vad som föreskrivs är endast att försäkringskassan får be-
söka den försäkrade, vilket kan ske i hemmet. Den lagreglerade åtgärden
gäller dock bara själva sammanträffandet med den försäkrade, inte till-
träde till bostaden eller rätt att undersöka denna. Under dessa omständig-
heter anser regeringen att intresset av att kunna använda generellt be-
slutade insatser i form av besök för att motverka överutnyttjande av
försäkring och bidrag är tillräckligt starkt för att motivera den olägenhet
en sådan ordning innebär för de försäkrade.
Den nya generella bestämmelsen om besök bör i enlighet med det som
nu har sagts inte förses med något särskilt begränsande rekvisit utöver
att besöket skall avse bedömning av rätten till ersättning.
Det kan tilläggas att ett klart uttalat tillåtande av generella eller slump-
mässiga kontroller i form av besök också bör vara ägnat att i viss mån
avdramatisera åtgärden, i och med att ett besök då inte behöver uppfattas
som ett utpekande på samma sätt som om besök bara får göras på in-
dikation i det särskilda fallet.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det införs bestämmelser
med den innebörd som nu redovisats. Förändringarna föreslås träda i
kraft den 1 oktober 1997.
Prop. 1996/97:121
Regeringens förslag: Den som bedriver postverksamhet och därvid
har fått del av eller tillgång till uppgift om enskilds adress skall på
begäran lämna sådan uppgift till en allmän försäkringskassa som
behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning.
Den allmänna försäkringskassan får begära att uppgift om enskilds
adress skall lämnas ut endast om uppgiften är av väsentlig betydelse
för handläggningen av ett ärende hos försäkringskassan.
3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 121
33
RRV:s och RFV:s förslag överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.
Remissinstanser: Kammarrätten i Stockholm, Försäkringskasseförbun-
det (FKF) och Stockholms läns allmänna försäkringskassa tillstyrker
förslaget. FKF påpekar att försäkringskassorna även har problem med
uppgiftslämnande från banker, Värdepapperscentralen, fastighetsägare
samt kommunernas energiverk. Posten AB avstyrker och anser att nu-
varande regler bör behållas.
Skälen för regeringens förslag: Postverket bolagiserades under år
1994 och ombildades till Posten AB (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU9, rskr. 1993/94:119). Före bolagiseringen reglerades sekre-
tessen hos Postverket i 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Av bestäm-
melsens tredje stycke framgick bl.a. att sekretessen gällde hos Postverket
för uppgift om enskilds adress endast om det kunde antas att röjande av
uppgiften skulle medföra fara för att någon utsattes för övergrepp eller
annat allvarligt men. Adressuppgifter som var sekretessbelagda kunde
lämnas ut till andra myndigheter med stöd av den s.k. generalklausulen
i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse får sekretess-
belagd uppgift lämnas ut till myndighet om det är uppenbart att intresset
av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretes-
sen skall skydda.
I motiven till postlagen (1993:1684) uttalade regeringen (prop.
1993/94:38 s. 86 f) att å ena sidan utgångspunkten var att uppgifter som
finns hos enskilda företag som bedriver postverksamhet i princip inte var
offentliga, men att å andra sidan sådana uppgifter också kunde lämnas ut
om inte annat föreskrevs i lag. En ny reglering måste därför bygga på
bestämmelser om tystnadsplikt i stället for på bestämmelser om in-
skränkningar i offentlighetsprincipen. Regeringen anförde vidare att
liksom enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen borde tystnadsplikt gälla i fråga
om uppgifter beträffande enskildas adresser om det kunde antas att
röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att någon utsattes för
övergrepp eller allvarligt men. Vid utarbetande av postlagen togs inte
upp ffågan om utlämnande av uppgifter till de allmänna försäkrings-
kassorna. Kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten har från och
med den 1 januari 1996 fått möjlighet att ta del av adresser i likhet med
vad som gällde före bolagiseringen av Televerket och Postverket (prop.
1995/96:56, bet. 1995/96:SkU:14, rskr. 1995/96:73).
Före bolagiseringen använde sig försäkringskassorna i stor utsträckning
av möjligheten att få ta del av Postverkets uppgifter. Från Postverket
lämnades uppgifter om bl.a. tillfällig eftersändning, inneboende och
adresser till innehavare av postbox. Efter bolagiseringen av Postverket
har Posten AB, som ovan anförts, inte längre skyldighet att lämna ut
adressuppgifter till försäkringskassorna. Detta har medfört att försäk-
ringskassorna inte i lika hög grad som tidigare får ut uppgifter om den
försäkrades bostadsadress och faktiska boendefÖrhållanden från brev-
bärare och brevbärarexpeditioner.
Det finns ett stort behov i försäkringskassornas verksamhet av att få
del av adresser från Posten AB i likhet med vad som gällde före bo-
Prop. 1996/97:121
34
lagiseringen. Speciellt gäller detta när den försäkrades boendestatus är
avgörande för ersättningsbeloppets storlek. Vid kontroll av den försäkra-
des bostadsadress och faktiska boendeförhållanden är det därför av
största vikt för försäkringskassan att ha tillgång till adressuppgifter och
därmed sammanhängande uppgifter, t.ex. om post utdelas till en viss
person på en viss adress eller vilken fastighet en viss adress avser.
Uppgifter om adresser är som framgår av vad som nu anförts av stor
betydelse för att försäkringskassorna på ett effektivt sätt skall kunna
bedriva sin verksamhet. Svårigheterna att få ut behövliga uppgifter från
postoperatörer innebär ett merarbete för försäkringskassorna, som inte
kan anses godtagbart från effektivitetssynpunkt. De remissinstanser som
har yttrat sig över förslaget är också - bortsett från Posten AB - positiva
till att en liknande ordning införs som den som gällde före bolagisering-
en.
När det gäller vilka uppgifter som skall lämnas ut är följande att an-
märka. Adress är ett begrepp av skiftande innebörd, även i rättsliga och
administrativa sammanhang. T.ex. förekommer adressort, bostadsadress,
folkbokforingsadress, postadress, särskild postadress och utdelnings-
adress. Efter postmonopolets upphörande avgör varje postoperatör själv
hur en adress skall anges för att hanteras av företaget. I samband med
att skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter fick motsvarande
möjlighet att få del av adresser uttalade regeringen att begreppet adress
bör tolkas i vid bemärkelse (prop. 1995/96:56 s. 32 f). Regeringen anser
inte att det finns skäl att nu göra en annan tolkning. Detta innebär att det
även bör kunna ske utlämnande av uppgift om vem som är innehavare
av postbox och adressen till denna person samt nummer på postboxen.
Utlämnande bör vidare kunna ske av med adressuppgift sammanhängan-
de uppgifter, såsom huruvida post delas ut till en viss person på viss
adress samt uppgifter avseende hopkoppling av viss adress med viss
fastighet.
Enligt bestämmelserna i sekretesslagen är det den utlämnande myndig-
heten som i varje särskilt fall har att pröva om förutsättningar föreligger
för ett utlämnande av uppgifter. Utlämnandet sker härvid under myndig-
hetsansvar och kan bli föremål för kontroll av det allmänna. I det nu
aktuella fallet skulle en motsvarande bestämmelse innebära att bedöm-
ningen görs av postoperatören. På motsvarande sätt som anfördes vid
tillkomsten av postlagen är det emellertid inte lämpligt att genom lag
överlämna denna myndighetsutövande uppgift, som berör intresset för
enskildas personliga integritet i förhållande till det allmännas intresse att
utreda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragsområdet, till enskilda
organ (prop. 1993/94:38 s. 87). Regeringen anser mot denna bakgrund
att prövningen av om uppgifter skall utlämnas bör göras av den allmän-
na försäkringskassa som begär sådana uppgifter.
Regeringen anser dock inte att ett utlämnande skall kunna ske oavsett
för vilket ändamål försäkringskassorna anser sig ha behov av den be-
gärda uppgiften. Ett sådant utlämnande går utöver vad som var möjligt
med tillämpning av generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen och är
inte behövligt. För att undvika att uppgifter hämtas in slentrianmässigt
Prop. 1996/97:121
35
bör rätten att fä ut en uppgift begränsas till de fall där uppgiften är av Prop. 1996/97:121
väsentlig betydelse för att försäkringskassan skall kunna handlägga ären-
det.
Regeringen föreslår att det i postlagen (1993:1684) införs en bestäm-
melse med den innebörd som nu redovisats. Bestämmelsen bör träda i
kraft den 1 oktober 1997.
Regeringens förslag: Uppgifter om faktiska förhållanden skall läm-
nas på heder och samvete i princip inom hela försäkrings- och bi-
dragsområdet.
RFV:s förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
RRV föreslår att försäkringskassorna i ökad utsträckning bör utnyttja
s.k. sanningsförsäkran.
Remissinstanserna: Statskontoret tillstyrker att förslaget om sannings-
försäkran används i större utsträckning. Stockholms läns allmänna för-
säkringskassa förordar att myndigheterna i stället för sanningsförsäkran
infordrar skriftlig uppgift på heder och samvete.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler gäller krav på
lämnande av uppgifter på heder och samvete enligt följande. Den försäk-
rade skall enligt 3 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) till försäkringskassan ge in en skriftlig försäkran for sjukpenning.
Uppgifterna i försäkran skall lämnas på heder och samvete. Enligt 12 §
lagen (1996:1030) om underhållsstöd skall ansökan om underhållsstöd
innehålla en försäkran på heder och samvete att de lämnande uppgifterna
är riktiga. Av 19 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag framgår att i
ansökan om bostadsbidrag skall uppgifter om faktiska förhållanden läm-
nas på heder och samvete. Vidare framgår av 15 § lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring att skriftlig uppgift i ansökan om delpension skall
lämnas på heder och samvete. Ansökan om bostadstillägg till pensio-
närer skall enligt 11 § lagen (1994:309) om bostadstillägg till pensio-
närer innehålla en av den sökande och, om sökanden är gift, dennes
make underskriven förklaring på heder och samvete att de lämnande
uppgifterna stämmer överens med sanningen. Ytterligare ett område där
kravet ställs är bilstöd till handikappade. Enligt 12 § förordningen
(1988:890) om bilstöd till handikappade skall uppgifter som rör faktiska
förhållanden lämnas på heder och samvete.
Regeringen är som tidigare framgått av den uppfattningen att de största
vinsterna när det gäller förebyggandet av missbruk inom socialförsäk-
ringssystemen kan uppnås genom att rätt beslut fattas från början. Förut-
sättningarna för detta är att beslutsunderlaget är så korrekt som möjligt
och att den försäkrade får information både om sin rätt till en förmån
36
och om sin skyldighet att lämna rätt uppgifter när han eller hon ansöker
om en formån. Den försäkrade bör också informeras om sin skyldighet
att anmäla ändrade förhållanden till försäkringskassan samt om de följ-
der som han eller hon kan drabbas av om inte riktiga uppgifter lämnas
eller om anmälningsskyldigheten inte iakttas. En annan viktig förutsätt-
ning är också att reglerna är så enhetliga som möjligt. Den nuvarande
regleringen av kravet på heder och samvete är ett exempel på bristande
överensstämmelse i detta avseende. För rätt till vissa förmåner krävs att
ansökan undertecknas på heder och samvete medan något sådant krav
inte ställs for andra likartade förmåner. Denna typ av olikartade bestäm-
melser kan medföra svårigheter for de försäkrade att förstå reglernas
innebörd och vilka villkor som gäller för t.ex. rätt till en förmån.
Kravet på heder och samvete inom sjukpenningområdet infördes i AFL
den 1 oktober 1995 (prop. 1994/95:147). Ett motiv för införandet var att
detta krav tillsammans med andra åtgärder (jfr avsnitt 7.1) skulle bidra
till att förbättra beslutsunderlaget. Ett annat motiv var att kravet kunde
bidra till att förtydliga regelsystemet för aktörerna inom socialförsäk-
ringssystemet. Regeringen anser att dessa motiv är allmängiltiga även for
områdena utanför sjukförsäkringen.
Att uppgifter lämnas på heder och samvete inskärper för uppgiftsläm-
naren vikten av att uppgifterna är fullständiga och sanningsenliga. Detta
bör enligt regeringens mening i sig verka avhållande på den försäkrade
från att medvetet eller på grund av slarv lämna felaktiga uppgifter. Dess-
utom innebär det förhållandet att uppgifter lämnas på heder och samvete
att straffansvar for osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken kan
komma i fråga.
Regeringen delar mot denna bakgrund RFV:s uppfattning om att det
bör införas krav på att uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på
heder och samvete i princip inom hela försäkrings- och bidragsområdet.
I likhet med vad som tidigare anförts (avsnitt 6.2) bör sådana regler nu
införas beträffande förmåner som betalas ut enligt AFL och enligt lagar-
na om barnbidrag, förlängt barnbidrag, bidrag vid adoption av utländska
barn, närståendepenning, smittbärarpenning, sjuklön, assistansersättning,
bostadstillägg till pensionärer, bostadsbidrag, underhållsstöd och vissa
ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.
I några fall finns regleringen rörande skyldigheten att lämna uppgifter
inte i lag utan i förordning. Regeringen har for avsikt att, om riksdagen
antar denna proposition, införa motsvarande bestämmelser i dessa för-
ordningar.
RFV har i sin rapport föreslagit att krav på lämnande av uppgifter på
heder och samvete skall införas även i ärenden om återkrav. Regeringen
anser emellertid att den försäkrade inte bör åläggas en uppgiftsskyldighet
förenad med straffansvar i sådana ärenden. Skälet härför är att de om-
ständigheter som föranleder återkravet typiskt sett ofta är sådana att de
samtidigt kan konstituera en misstanke om brott. Den som misstänks for
brott har rätt att tiga, och har heller ingen sanningsplikt om han eller
hon lämnar upplysningar. Det framstår med hänsyn härtill som olämpligt
att låta reglerna om uppgiftslämnande på heder och samvete omfatta
dessa ärenden.
Prop. 1996/97:121
37
Regeringen vill poängtera betydelsen av att försäkringskassan fullgör Prop. 1996/97:121
sin informationsskyldighet gentemot den enskilde om de förändringarna
som nu föreslås. Det är viktigt att de enskilda får klart för sig inne-
börden och följdverkningar av de nya bestämmelserna, dvs. att straff-
ansvar kan inträda om de inte fullgör sin uppgiftsskyldighet.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det införs bestämmelser
med den innebörd som nu redovisats. Förändringarna föreslås träda i
kraft den 1 oktober 1997.
De föreslagna åtgärderna för att komma till rätta med systembrister och
missbruk inom socialförsäkringssystemen är ett led i regeringens arbete
med att förbättra systemens funktionssätt genom enhetliga regler och
bättre kontroller. Att beräkna de ekonomiska effekterna av de föreslagna
åtgärderna är svårt och blir med nödvändighet av bedömningskaraktär.
Olika punktinsatser som gjorts visar att metoden hembesök är kost-
nadseffektiv och även effektiv ur utrednings- och kontrollsynpunkt. Me-
toden är dock tids- och resurskrävande för försäkringskassorna.
Förslaget om utökad skyldighet för postoperatörer att lämna ut uppgif-
ter om adresser till de allmänna försäkringskassorna medför inga kost-
nader för det allmänna, däremot kommer försäkringskassornas verksam-
het att effektiviseras.
Förslaget om utökat krav att uppgifter lämnas på heder och samvete
beräknas ha stor betydelse med hänsyn främst till allmänpreventionen.
Enligt regeringens mening bör förslaget därför inte medföra ökade kost-
nader av någon betydelse för de rättsvårdande myndigheterna.
Regeringen har för avsikt att i sin ekonomiska vårproposition återkom-
ma med närmare uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna av för-
slagen och effekterna för socialförsäkringsadministrationen.
3 kap.
Första stycket ändras genom att fallet under a utgår. Detta fall täcks av
bestämmelsen i 20 kap. 3 § andra stycket. De två kvarvarande fallen
betecknas a och b.
4 kap.
Första styckets hänvisningar ändras på det sätt som ändringen i 3 kap.
17 § föranleder.
38
20 kap.
Genom det nya tredje stycket införs en generell sanktion svarande mot
de generella reglerna om uppgiftsskyldighet och utredningsåtgärder i 8 §
i dess föreslagna nya lydelse. Olikheten i formuleringarna mellan andra
och tredje stycket - "utan giltig anledning" och "under förutsättning att
han erinrats om denna påföljd" i andra stycket respektive "om om-
ständigheterna motiverar det" i tredje stycket - är inte avsedd att ut-
trycka att det skall vara någon skillnad i hur en fråga om indragning
eller nedsättning av ersättning handläggs. I samtliga fall krävs en utred-
ning av omständigheterna, tillräcklig för att ge underlag för en helhets-
bedömning, och kommunicering med den enskilde.
20 kap.
Den generella bestämmelsen i första stycket om skyldighet att lämna
uppgifter kvarstår med endast rent språkliga ändringar, men det inskjutna
ledet om närmare föreskrifter flyttas till ett nytt tredje stycke. Bestäm-
melsen om uppgiftsskyldighet kompletteras med ett nytt andra stycke
innehållande att uppgifter om faktiska förhållanden normalt skall lämnas
på heder och samvete. Detta krav skall ställas om inte särskilda skäl
talar mot det. Ett sådant undantagsfall är ärenden om återbetalning av
ersättningar, vilket har kommenterats i avsnitt 8. Den uppgiftsskyldighet
for sjukhus som finns i det nuvarande andra stycket flyttas till en ny
paragraf, 8 a §.
Sedan tidigare sägs i första stycket särskilt att uppgiftsskyldigheten
skall regleras närmare i föreskrifter som meddelas av regeringen eller,
efter delegation, Riksförsäkringsverket. Detsamma skall gälla den nya
frågan om krav på att uppgifterna lämnas på heder och samvete. Be-
stämmelsen om detaljregleringen av uppgiftsskyldigheten flyttas från
första stycket till ett nytt tredje stycke.
Det nya fjärde stycket upptar en ny generell regel om två utredningsåt-
gärder som sedan tidigare är lagreglerade för sjukpenning-, rehabilite-
rings- och förtidspensionsärenden, nämligen förfrågningar och hembesök.
Lydelsen har efter förslag av Lagrådet justerats med hänsyn till före-
komsten av särreglering på andra ställen i lagen. Bestämmelsen innebär
inte, såsom de särskilda bestämmelserna för sjukpenning- och pensions-
ärenden i 3 kap. 8 a § respektive 7 kap. 3 b §, något direktiv till försäk-
ringskassorna att utnyttja dessa utredningsåtgärder. Dess funktion är i
stället att slå fast att detta är åtgärder som står till försäkringskassans
förfogande att utnyttja i den mån det i olika fall finns skäl till det i och
for bedömningen av ersättningsrätten. Skäl för åtgärderna kan finnas
antingen individuellt i det enskilda ärendet eller generellt i en grupp av
ärenden.
Prop. 1996/97:121
39
20 kap.
Uppgiftsskyldigheten for sjukhus i det nuvarande andra stycket i 8 §
flyttas till denna nya paragraf samtididigt med att 8 § utökas med be-
stämmelser vilka gäller uppgiftsskyldighet och utredningsåtgärder som
mer direkt tar sikte på den försäkrades person.
22 kap.
Ändringen motsvarar for rehabiliteringspenningens del ändringen i
3 kap. 17 §.
Bestämmelserna i dessa lagar om vilka föreskrifter i lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) som skall tillämpas i ärendehandläggningen
kompletteras med hänvisningar till det föreslagna nya tredje stycket i
20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning och till de
föreslagna nya bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och utredningsåt-
gärder i 20 kap. 8 §. I några lagar är behovet av komplettering mindre
på grund av att lagarna innehåller egna, självständiga bestämmelser i
stället för hänvisningar till AFL. Någon ändring med anledning av att
uppgiftsskyldigheten for sjukhus föreslås flyttas från sin nuvarande plats
i 20 kap. 8 § till den nya 20 kap. 8 a § är inte erforderlig.
I lagen om underhållsstöd föreslås en särskild föreskrift om att bestäm-
melserna om uppgiftsskyldighet och utredningsåtgärder skall tillämpas
också i förhållande till den bidragsskyldige, som ju inte har den ställning
av ersättningsberättigad som dessa regler annars förutsätter. Den bidrags-
skyldige skall normalt inte lämna några uppgifter för handläggningen av
ett ärende om underhållsstöd, men har möjlighet att ansöka om anstånd
eller eftergift avseende sin betalningsskyldighet. Uppgifter som lämnas i
ett sådant sammanhang bör lämnas på heder och samvete.
Prop. 1996/97:121
40
Den nya femte punkten är utformad efter förebild av punkterna 3 och 4.
Det skall således finnas ett behov av uppgiften, i detta fall for kontroll
av rätten till någon sådan ersättning som försäkringskassan administrerar,
och försäkringskassan skall själv pröva om uppgiften är av väsentlig
betydelse for handläggningen av ett ärende. Uppgiften skall avse en-
skilds adress. Med detta kan avses såväl en permanent som en tillfällig
adress - det senare t.ex. från en begäran om tillfällig eftersändning -
men även en uppgift om huruvida en adress som har uppgivits for en
viss person - t.ex. personens folkbokföringsadress - är vederbörandes
adress i den meningen att postföretaget delar ut post på adressen.
41
Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande över
Riksrevisionsverkets rapporter FUSK - systembrister och
fusk i välfärdssystemen (RRV 1995:32), Förtidspension -
fusk och systembrister (RRV 1995:33) och Bidragsförskott
- effektivitetsrevision av ett statligt stöd till barnfamiljer
(RRV 1995:34)
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksförsäk-
ringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen, Centrala studie-
stödsnämnden, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Kammarrätten i
Stockholm, Länsrätten i Uppsala län, Justitiekanslem, Justitieombuds-
mannen, Datainspektionen, Statskontoret, Statens invandrarverk, Umeå
universitet, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers cen-
tralorganisation, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, För-
säkringskasseförbundet, Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation,
Brottsförebyggande rådet, Posten AB och Stockholms läns allmänna
försäkringskassa.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 1
42
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 3 kap. 17 §, 4 kap. 18 §,20 kap. 3 och 8 §§ samt 22 kap.
16 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 kap. 8 a §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Sjukpenning får, om omständigheterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om en försäkrad
a) vägrar att ta emot besök av
en person, som fått i uppdrag av
försäkringskassan att utreda
rätten till sjukpenning eller be-
hovet av rehab iliter ingsåtgärd,
b) underlåter att meddela för-
säkringskassan sin vistelseadress
när han under sjukdomsfall vistas
annat än tillfälligt på annan
adress än den som angetts till
kassan,
c) underlåter att enligt 6 §
första stycket anmäla sådan änd-
ring, som är av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek.
a) underlåter att meddela för-
säkringskassan sin vistelseadress
när han under sjukdomsfall vistas
annat än tillfälligt på annan
adress än den som angetts till
kassan,
b) underlåter att enligt 6 §
första stycket anmäla sådan änd-
ring som är av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek.
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som
här avses stadgas i 20 kap. 3 §.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §,
13 § första stycket, 16 § för-
sta-femte styckena och 17 § första
stycket a och c samt andra stycket
tillämpas även i fråga om föräldra-
penningförmåner. Bestämmelserna
1 3 kap. 15 § och 17 § första
stycket b tillämpas även i fråga
om tillfällig föräldrapenning.
' Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1987:223.
3 Senaste lydelse 1996:1544.
§’
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §,
13 § första stycket, 16 § för-
sta-femte styckena och 17 § första
stycket b samt andra stycket till-
lämpas även i fråga om föräldra-
penningförmåner. Bestämmelserna
i 3 kap. 15 § och 17 § första
stycket a tillämpas även i fråga
om tillfällig föräldrapenning.
43
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån
anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning
som en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt
18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta
att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person
eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt
eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av före-
ståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkom-
mer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvin-
nans och barnets nytta.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har
dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap.
8 §;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt-
ning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behand-
ling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§,
7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning eller förtidspen-
sion helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att
han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om sär-
skild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning
vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Den som är försäkrad eller eljest
äger rätt till ersättning enligt den-
na lag åligger att, i enlighet med
de föreskrifter som meddelas av
regeringen eller, efter regeringens
Om någon som är berättigad till
ersättning enligt denna lag i annat
fall underlåter att lämna uppgifter
i enlighet med vad som anges i 8
§ eller vägrar att ta emot besök
som anges där, får ersättningen
dras in eller sättas ned om om-
ständigheterna motiverar det.
Den som är försäkrad eller på
annan grund har rätt till ersättning
enligt denna lag är skyldig att
lämna de uppgifter som är av be-
tydelse för tillämpningen av lagen.
4 Senaste lydelse 1995:508.
5 Senaste lydelse 1992:1737.
44
Nuvarande lydelse
bestämmande, av Riksförsäk-
ringsverket, lämna de uppgifter,
som är av betydelse för tillämp-
ningen av lagen. Beträffande den
som är omyndig eller har god man
eller förvaltare enligt föräldra-
balken har förmyndaren eller, om
det kan anses följa av uppdraget,
gode mannen eller förvaltaren
skyldighet att lämna uppgifterna.
Föreslagen lydelse
Beträffande den som är omyndig
eller har god man eller förvaltare
enligt föräldrabalken har förmyn-
daren eller, om det kan anses följa
av uppdraget, gode mannen eller
förvaltaren skyldighet att lämna
uppgifterna.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Den som driver en sjukvårdsin-
rättning som är att anse som
sjukhus enligt denna lag är skyl-
dig att meddela den allmänna för-
säkringskassan när en patient,
som är avgiftsskyldig enligt 2 kap.
12 §, tas in för vård på sjukhuset
och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål
lämnas till den försäkringskassa
där patienten är inskriven.
Uppgifter om faktiska förhållan-
den skall lämnas på heder och
samvete om inte särskilda skäl
talar mot det.
Närmare föreskrifter om skyldig-
het att lämna uppgifter enligt för-
sta och andra styckena meddelas
av regeringen eller efter regering-
ens bemyndigande Riksförsäk-
ringsverket.
Den allmänna försäkringskassan
får för bedömningen av rätten till
ersättningar som försäkrings-
kassan betalar ut enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den för-
säkrade eller någon annan som
kan antas kunna lämna nöd-
vändiga uppgifter, och
2. besöka den försäkrade.
Den som driver en sjukvårdsin-
rättning som är att anse som
sjukhus enligt denna lag är skyl-
dig att meddela den allmänna för-
säkringskassan när en patient som
är avgiftsskyldig enligt 2 kap.
12 § tas in för vård på sjukhuset
och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål
lämnas till den försäkringskassa
där patienten är inskriven.
Rehabiliteringsersättning enligt
detta kapitel får, om omständig-
heterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om den försäkrade
22 kap.
16 r
Rehabiliteringsersättning enligt
detta kapitel får, om omständig-
heterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om den försäkrade un-
6 Senaste lydelse 1991:1040.
45
Nuvarande lydelse
1) vägrar att ta emot besök av
en person, som fått i uppdrag av
försäkringskassan att utreda
rätten till rehabiliteringsersättning
eller behovet av rehabiliterings-
åtgärd,
2) vägrar att lämna upplysning-
ar som behövs för att klarlägga
behovet av rehabiliteringsåtgärd,
3) underlåter att till försäk-
ringskassan anmäla sådan ändring
av förhållande, som är av betydel-
se för rätten till rehabiliteringser-
sättning eller för rehabiliteringser-
sättningens storlek.
Föreslagen lydelse
derlåter att till försäkringskassan
anmäla sådan ändring av förhål-
lande, som är av betydelse för
rätten till rehabiliteringsersättning
eller för rehabiliteringsersättning-
ens storlek.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här
avses föreskrivs i 20 kap. 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
46
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som är föreskrivet om Riksförsäkringsverkets tillsyn över de all-
männa försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om
kassornas befattning med allmänna barnbidrag.
De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av denna lag,
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Riks-
försäkringsverket.
Bestämmelserna i 20 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring om uppgiftsskyldighet för
statliga och kommunala myndig-
heter, arbetsgivare och försäk-
rings inrättningar skall gälla i
ärenden enligt denna lag.
Följande bestämmelser i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas i ärenden enligt
denna lag:
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 8 § första-tredje stycke-
na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § Jjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1982:533.
47
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om förlängt barnbidrag tillämpas även följande bestämmelser i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
4 § om rätt att uppbära barnbidraget, m.m.,
5 § om utbetalning av barnbidrag till annan på framställning av
socialnämnd,
7 § om rätt för kommunalt organ att uppbära allmänt barnbidrag,
II § om tid och sätt för utbetalning av barnbidrag, m.m.,
12 § om återbetalningsskyldighet m.m.,
13 § om överlåtelse och utmätning av rätt till allmänt barnbidrag,
14 § om tillsyn, verkställighets- 14 § om tillsyn, verkställighets-
föreskrifter och uppgiftsskyldighet, föreskrifter, indragning eller ned-
sättning av ersättning, skyldighet
att lämna uppgifter och utred-
ningsåtgärder,
15 § om ändring av beslut samt om överklagande,
18 § om verkställighet av försäkringskassas och domstols beslut, och
19 § om överenskommelser med främmande makt.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Senaste lydelse 1991:223.
48
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adop-
tion av utländska barn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande bestäm-
melser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 9 § om upp gifts skyldig- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
het, na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om
överklagande.
Omprövning av ett sådant beslut av en allmän försäkringskassa som
har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag
skall göras av socialförsäkringsnämnd.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 121
49
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1988:1645) om ersättning och
ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrif-
ter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 § om uppgiftsskyldig- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
het, na om skyldighet att lämna upp-
gifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
50
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrif-
ter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 7 § om skadestånd,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 £ första-tredje stycke-
skyldighet, na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess,
20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifier.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
51
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt 10, 11,
13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket
tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om in-
dragning eller nedsättning av er-
sättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
skyldighet, na och 9 §§ om skyldighet att
lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
52
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av
vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas 18 kap. 2 § om
tillsyn och 20 kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt
om överklagande i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Beträffande familjebidrag tillämpas dessutom följande bestämmelser i
lagen om allmän försäkring
- 20 kap. 2 a § om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,
- 20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
- 20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
- 20 kap. 5 § om preskription,
- 20 kap. 9 § om uppgiftsskyl- - 20 kap. 8 § första-tredje styc-
dighet. kena och 9 § om skyldighet att
lämna uppgifter,
- 20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
53
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:389) om assistansersättning
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgifts- 20 kap. 8 § första-tredje stycke-
skyldighet. na och 9 §§ om skyldighet att
lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
54
Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
tillämpas på bidrag enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av bidrag,
20 kap. 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myn-
digheter, arbetsgivare m.fl.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
55
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
tillämpas på bostadstillägg enligt denna lag:
16 kap. 12 § om utbetalning till annan,
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av ersätt-
ning,
20 kap. 8 § fjärde stycket om ut-
redningsåtgärder,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myndig-
heter, arbetsgivare m.fl.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
1 Senaste lydelse 1995:1486.
56
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som i lagen (1962:381) om allmän försäkring är föreskrivet om
Riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna
tillämpas också i fråga om försäkringskassornas handläggning av under-
hållsstöd enligt denna lag.
Bestämmelserna i 17 kap. 1 §
och 20 kap. 9 § lagen om allmän
försäkring om sammanträffande av
förmåner, bistånd enligt social-
tjänstlagen samt uppgiftsskyldighet
för statliga och kommunala myn-
digheter och för arbetsgivare och
för säkrings inrättningar tillämpas
också i ärenden enligt denna lag.
Följande bestämmelser i lagen
om allmän försäkring tillämpas
också i ärenden enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande
av förmåner och bistånd enligt
socialtjänstlagen,
20 kap. 3 § tredje stycket om
indragning eller nedsättning av
ersättning,
20 kap. 8 § första-tredje stycke-
na och 9 § om skyldighet att läm-
na uppgifter,
20 kap 8 § fjärde stycket om
utredningsåtgärder.
Bestämmelserna i 20 kap. 8 §
första-tredje styckena om upp-
giftsskyldighet och i 20 kap. 8 §
fjärde stycket om utredningsåt-
gärder tillämpas också i fråga om
den bidragsskyldige.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
57
Härigenom föreskrivs att 20 § postlagen (1993:1684) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:121
Bilaga 2
Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller till-
gång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en
myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan
antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det
annars finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polis-
myndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet,
om det for brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
3. uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som be-
höver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att upp-
giften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,
4. uppgift om enskilds adress till
en skattemyndighet som behöver
uppgiften i verksamhet som avser
kontroll av skatt eller avgift eller i
utredning om rätt folkbokförings-
ort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig
betydelse för handläggningen av
ett ärende.
4. uppgift om enskilds adress till
en skattemyndighet som behöver
uppgiften i verksamhet som avser
kontroll av skatt eller avgift eller i
utredning om rätt folkbokförings-
ort enligt folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten fin-
ner att uppgiften är av väsentlig
betydelse for handläggningen av
ett ärende,
5. uppgift om enskilds adress till
en allmän försäkringskassa som
behöver uppgiften för kontroll av
rätten till ersättning, om försäk-
ringskassan finner att uppgiften är
av väsentlig betydelse för
handläggningen av ett ärende.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.
' Senaste lydelse 1995:1369.
58
Prop. 1996/97:121
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-26
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.fl.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Bo Nordelius.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
20 kap.
8 §
I det nya fjärde stycket föreskrivs enligt förslaget att den allmänna för-
säkringskassan, för bedömning av rätten till ersättningar som försäk-
ringskassan betalar ut enligt lagen, får göra förfrågan hos den försäkrade
eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter
samt besöka den försäkrade. Föreskriften skall ses i sammanhang med
det föreslagna tredje stycket i 20 kap. 3 §, där det anges att, om någon
som är berättigad till ersättning enligt lagen underlåter att lämna uppgif-
ter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök
som anges där, ersättningen får dras in eller sättas ned, om omständig-
heterna motiverar det.
Uttryckliga bestämmelser om försäkringskassornas möjlighet att göra
hembesök finns för närvarande endast för sjukpennings-, rehabiliterings-
och pensionsärenden. I 3 kap. 8 a § fjärde stycket föreskrivs sålunda
bl.a. att försäkringskassan skall besöka den försäkrade när det kan anses
nödvändigt för bedömningen av rätt till sjukpenning eller åtgärder enligt
3 kap. 7 b § eller 22 kap., och enligt 7 kap. 3 b § skall försäkrings-
kassan besöka den försäkrade när det kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av rätt till förtidspension. Någon ändring i dessa föreskrifter
föreslås inte i remissen.
De nu förslagna föreskrifterna i 20 kap. 3 och 8 §§ om hembesök
kommer att bli generellt tillämpliga i ärenden om ersättning enligt lagen
om allmän försäkring. Till följd av att hänvisningar till dessa lagrum
föreslås intagna i ett antal andra författningar avses de vidare kunna
tillämpas inom hela socialförsäkrings- och bidragsområdet.
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare skyddad mot
husrannsakan och liknande intrång. Någon närmare definition av begrep-
59
pet husrannsakan ges inte i regeringsformen, men enligt motiven (prop.
1973:90 s. 246) används uttrycket för att beteckna varje av myndighet
företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett
syftet med undersökningen. Skyddet mot husrannsakan kan begränsas
genom lag, men för sådan lagstiftning gäller de särskilda reglerna i
2 kap. 12 §, vilket bl.a. innebär att begränsningen får göras endast för
att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och
aldrig får gå utöver det ändamål som har föranlett den.
Försäkringskassorna har varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget
någon rätt att få tillträde till bostad mot den enskildes önskan; det är
denne som avgör om han vill låta kassans företrädare komma in i bosta-
den. Detta utesluter inte i sig att åtgärden får karaktär av husrannsakan,
om den företas i undersökningssyfte (jfr 28 kap. 1 § tredje stycket rätte-
gångsbalken), särskilt mot bakgrund av den föreslagna föreskriften i
20 kap. 3 § tredje stycket om att ersättningen får dras in eller sättas ned
vid vägran att ta emot besök, om omständigheterna motiverar det. Enligt
Lagrådets mening måste regeringsformens bestämmelser om skydd mot
husrannsakan vara åtminstone analogt tillämpliga på sådana undersök-
ningsåtgärder som här avses.
Intresset av att motverka missbruk av socialförsäkrings- och bidrags-
systemen är utan tvekan ett sådant ändamål som är godtagbart från de
synpunkter som anges i 2 kap. 12 § regeringsformen. Det måste emeller-
tid anses tvivelaktigt om det är väl förenligt med nämnda lagrum att,
som skett i förslaget, ge föreskrifterna en avfattning som legitimerar en
generellt eller stickprovsmässigt inriktad kontroll utan åtminstone någon
individualiserad prövning i det särskilda ärendet. De gällande bestäm-
melserna i 3 kap. 8 a § fjärde stycket och 7 kap. 3 b § om rätt för för-
säkringskassan att besöka den försäkrade har begränsats till fall då kon-
trollen kan anses nödvändig för bedömningen av rätt till sjukpenning
resp, förtidspension eller behov av rehabiliteringsåtgärd och måste i
enlighet härmed anses förutsätta ett visst mått av individualiserad pröv-
ning, låt vara att det i praktiken kan tänkas förekomma likartade skäl för
kontrollen i flera samtidigt föreliggande fall.
Lagrådet anser med hänsyn till det anförda att paragrafen bör komplet-
teras på ett sådant sätt att det kommer att stå klart att en prövning i det
särskilda fallet förutsätts. Med hänsyn till effektivitetsintresset kan det
tänkas vara att gå för långt att, på samma sätt som i de nyssnämnda
föreskrifter som gäller i dag, föreskriva att kontrollen skall vara "nöd-
vändig". Lämpligen kan emellertid här användas samma uttryckssätt som
i det samtidigt remitterade förslaget till lag om ändring i postlagen
(1993:1684) har valts för att försäkringskassan skall få erhålla adress-
uppgifter från den som bedriver postverksamhet, dvs. att kontrollen skall
bedömas vara av "väsentlig betydelse". Härmed markeras att det i det
särskilda fallet måste finnas åtminstone någon indikation på att en sär-
skild kontroll är behövlig.
Lagrådet vill anmärka att det nu anförda har tillämpning endast på
sådana hembesök som sker i undersökningssyfte och som exempelvis
syftar till att kontrollera den enskildes hälsotillstånd eller hans eller hen-
Prop. 1996/97:121
Bilaga 3
60
nes bostads- eller samboendeforhållanden. Som anmärks i remissen kan
hembesök ofta vara påkallade av rena serviceskäl. För hembesök i så-
dant syfte behövs inte något lagstöd, och den föreslagna föreskriften kan
inte antas ta sikte på dessa fall, eftersom den endast avser åtgärder för
bedömning av rätten till ersättning.
Enligt Lagrådets mening skulle det ha varit mest följdriktigt om de
gällande bestämmelserna i 3 kap. 8 a § fjärde stycket och 7 kap. 3 b §
hade fått utgå i den mån de tar sikte på samma slags utredningsåtgärder
som den nu föreslagna föreskriften i 20 kap. 8 § ijärde stycket, trots att
de gällande föreskrifterna är avfattade så att de ger försäkringskassorna
inte bara en befogenhet utan också en skyldighet att företa åtgärder av
aktuellt slag. Anses de gällande föreskrifterna böra behållas, bör i vart
fall den nya bestämmelsen formuleras så att det står klart att den tar
sikte på andra fall än som avses i dessa.
Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att ijärde stycket er-
håller följande lydelse:
"Även i andra fall än när det är särskilt föreskrivet får den allmänna
försäkringskassan for bedömningen av rätten till ersättning som försäk-
ringskassan betalar ut enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas
kunna lämna nödvändiga uppgifter, och
2. om det kan antas vara av väsentlig betydelse for utredningen, be-
söka den försäkrade."
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1996/97:121
Bilaga 3
61
Prop. 1996/97:121
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1996/97:121 Systembrister och missbruk
inom socialförsäkringssystemen.
62
gotab 53070, Stockholm 1997