Regeringens proposition
1996/97:12

Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 september 1996

Göran Persson

Thomas Östros
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.
En skattskyldig som förvärvar en näringsfastighet genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes död eller äkten- skapsskillnad eller genom gåva
skall få öka fördelningsunderlaget enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning med en särskild post om fördelningsunderlaget vid
förvärvstidpunkten är negativt till den del som hänför sig till förvärvet. Den
särskilda posten utgörs av förvärvarens fördelningsunderlag. Den särskilda
posten får dock inte överstiga ett belopp som motsvarar summan dels av
skillnaden mellan vederlaget för fastigheten och fastighetens värde enligt lagen
om räntefördelning vid beskattning dels 72 procent av de expansionsmedel som
övertagits i samband med förvärvet. Motsvarande justering föreslås av
takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Tillskott till
verksamheten skall, med vissa undantag, få räknas med i fördelningsunderlaget
respektive takbeloppet utan för- dröjning. Expansionsmedelsskatten och särskild
löneskatt enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
skall inte räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av
fördelningsunderlaget. Tidpunkten för beräkning av räntesatsen för
räntefördelning föreslås ändrad från utgången av november månad året före
beskattningsåret till utgången av november månad andra året före taxeringsåret.
I propositionen föreslås att handelsbolag skall vara skattskyldigt för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på
pensionskostnader i stället för delägarna. Skattskyldiga som redovisar
mervärdesskatten i en särskild deklaration skall, om beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import uppgår till högst 200 000 kr per
år, få möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i stället för månadsvis.
I propositionen föreslås vidare att bidrag som betalas ut från EU till
näringsidkare skall beskattas som näringsbidrag på samma sätt som bidrag som
betalas ut från svenska myndigheter.
I propositionen redovisas slutligen ett förslag avseende en tidigare aviserad
åtstramning av avdragsramen för representation.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5

2 Författningsförslag 6
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 62.2Förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt 15
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel 16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader17
2.7 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter22
2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 24

3 Ärendet och dess beredning 26

4 Räntefördelning och expansionsmedel 28
4.1 Anskaffningsvärdet för benefikt förvärvad närings-
fastighet 28
4.2 Kapitaltillskott 33
4.3 Expansionsmedelsskatt och särskild löneskatt
på pensionskostnader vid beräkning av för-
delningsunderlaget respektive takbeloppet35
4.4 Tidpunkten för bestämmande av räntesats för
räntefördelning 36
4.5 Övertagande av expansionsmedel i samband med
överlåtelse av näringsverksamhet 37

5 Handelsbolag 38
5.1 Skattskyldighet för fastighetsskatt, avkastningsskatt
på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensions-
kostnader 38
5.2 Förfarandefrågor 40
5.2.1 Uppbördslagen 40
5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter42
5.2.3 Mervärdesskattelagen 43
5.3 Helårsredovisning av mervärdesskatt 44

6 Beskattning av vissa EU-bidrag 46

7 Begränsning av avdragsramen för representation 50

8 Statsfinansiella effekter 51

9 Författningskommentar 51
9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 51
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning 52
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel 549.4Förslaget till lag om
ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt 55
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel 55
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader56
9.7 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) 56
9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter58
9.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200) 58

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/2996)60
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/822)61
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 62
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 81

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
12 september 1996 84

2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1 lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2 lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
3 lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
4 lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5 lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-medel,
6 lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt påpensionskostnader,
7 lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8 lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-trolluppgifter,
9 lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).

3

2 Författningsförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 20 §
1.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den
skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i
den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av
anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även
göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2
mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till
arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges
till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad
avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte
särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i
första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten.
-------------------------------------------------------
Utgifter för
representation och liknande
ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla
endast om de har omedelbart
samband med verksamheten,
såsom då fråga uteslutande är
om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser
och lik- nande eller då
utgifterna avser jubileum
för företaget, invigning av
mera betydande anläggning för
verksamheten,
stapelavlöpning eller
jämförliga händelser eller då
utgif- terna är att hänföra
till personalvård. Avdrag
medges i det enskilda
fallet inte med större
belopp än som kan anses
skäligt. Avdrag för
måltidsutgifter som avser
lunch, middag eller supé
medges inte med större
belopp än 180 kr per person.

-------------------------------------------------------
Utgifter för
representation och liknande
ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla
endast om de har omedelbart
samband med verksamheten,
såsom då fråga uteslutande är
om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser
och lik- nande eller då
utgifterna avser jubileum
för företaget, invigning av
mera betydande anläggning för
verksamheten,
stapelavlöpning eller
jämförliga händelser eller då
utgif- terna är att hänföra
till personalvård. Avdrag
medges i det enskilda
fallet inte med större
belopp än som kan anses
skäligt. Avdrag för
måltidsutgifter som avser
lunch, middag eller supé
medges inte med större
belopp än 90 kronor per
person.

För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till
återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris
exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten.

till 22 §
9.2 Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet som
tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses
också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan
skyldighet uppkommer endast om
a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet,
b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid
beviljandet av stödet eller
c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna
för stödet.
-------------------------------------------------------
Som näringsbidrag anses Som näringsbidrag anses
även stöd enligt första även stöd enligt första
stycket som lämnas av stycket som lämnas av
kommuner, skattskyldiga som Europeiska gemen-
avses i 7 § 4 mom. lagen skaperna, kommuner,
(1947:576) om statlig skattskyldiga som avses i
inkomstskatt och 7 § 4 mom. lagen (1947:576)
allmänningsskogar enligt om statlig inkomstskatt
lagen (1952:167) om och allmänningsskogar
allmänningsskogar i Norrland enligt lagen (1952:167) om
och Dalarna. allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna.

Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en
utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av
årliga värdeminskningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång
avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för
vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än
det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra
avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt.
Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår då yrkande
om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett
bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet.
Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken
anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor
del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än det
skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig intäkt.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av
anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag
ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits
utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra
avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.
Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna till nämnda
paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget
inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett
näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall
tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet.
Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas
för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den
skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde - sjätte styckena
uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret.
Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag
lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i
första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller
delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra
skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit
avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit
avdragsgill skall det eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har
stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras
av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för
det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie
avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna
beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skattemässiga
restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts
till, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.
___________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 1 av anvisningarna till 20
i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter
ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 §
tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1996:651.
2Senaste lydelse 1990:650.

4

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning
dels att 3, 10, 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
Ett p o s i t i v t Ett p o s i t i v t
f ö r d e l- n i n g s b e l f ö r d e l - n i n g s b e
o p p utgörs av stats- låne-l o p p utgörs av stats-
räntan vid utgången av novem-låneräntan vid utgången av
ber året före beskattningsåretnovember andra året före
ökad med tre procentenheter taxeringsåret ökad med tre
multiplicerad med ett procentenheter
positivt fördelnings- multiplicerad med ett
underlag. positivt
fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda tidpunkt
ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag.

10 §2
-------------------------------------------------------
Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
avkast- ningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i
särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.

5

Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, ex-
pansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, avkast- ningsskatt
enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild
löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
statlig fastighetsskatt, mervärdes-skatt som redovisas i särskild
självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), annuitet på
avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter samt
skattetilllägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte
som tillgång eller skuld.
-------------------------------------------------------

12 §
-------------------------------------------------------
Det belopp som följer av 2 § Det belopp som följer av
första stycket och 8-11 §§ ökas2 § första stycket och 8-11 §§
med underskott av ökas med underskott av nä-
näringsverksamhet närmast ringsverksamhet närmast för-
föregående beskattningsår i egående beskattningsår i den
den mån avdrag för un- mån avdrag för underskottet
derskottet inte har inte har medgetts enligt
medgetts enligt 46 § 1 mom. 46 § 1 mom. kommunalskat-
kommunalskattelagen telagen (1928:370) eller 3 §
(1928:370) eller 3 § 13 13 mom., 25 § 11 mom. eller
mom., 25 § 11 mom. eller 26 §26 § 9 mom. lagen
9 mom. lagen (1947:576) om (1947:576) om statlig in-
statlig inkomstskatt samt komstskatt samt minskas
minskas med 72 procent av med 72 procent av
expansionsmedel enligt expansionsmedel enligt
lagen (1993:1537) om expan- lagen (1993:1537) om
sionsmedel vid utgången av expansionsmedel vid
närmast föregående beskatt- utgången av närmast föregående
ningsår och med kapital- beskattningsår och med
tillskott under närmast sådana tillskott till
föregående beskattningsår. verksamheten under närmast
föregående beskattningsår som
gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.

14 a §
-------------------------------------------------------
Har sådan fastighet som
avses i 13 § 4 förvärvats
genom arv, testamente,
bodelning med anledning av
makes död eller
äktenskapsskillnad eller
genom gåva och är förvär-
varens fördelningsunderlag
vid för- värvstillfället till
den del som hänför sig till
förvärvet negativt, får en
särskild post om
motsvarande be- lopp
årligen läggas till
fördelnings- underlaget.
Den särskilda posten får
dock högst uppgå till ett
belopp som motsvarar
summan av dels skillnaden
mellan vederlaget och det
högsta värdet enligt 13 § 4
eller 14 § för fastigheten
vid förvärvstidpunkten, dels
72 procent av de
expansionsmedel som
övertagits. Ett åtagande att
överta expansions- medel
räknas inte som vederlag.
Fördelningsunderlaget får
ökas med den särskilda
posten så länge fastigheten
finns kvar i förvärvs-
källan, om och i den mån för-
delningsunderlaget
fortsatt är negativt. Om en
del av fastigheten övergår
till annan ägare skall den
särskilda posten minskas i
mot- svarande mån.
Om driften av
fastigheten inte är hänförlig
till samma förvärvskälla som
fastigheten, gäller
följande. Har förvärvaren
eller sådan denne närstående
person som avses i punkt
14 sista stycket av anvis-
ningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370)
inom två år före förvärvet
eller efter förvärvet i mer
än obetydlig omfattning
tillskjutit kapital till
den förvärvskälla i vilken
driften bedrivs, skall den
särskilda posten minskas i
motsvarande mån.
17 §
-------------------------------------------------------
I fråga om I fråga om
näringsverksamhet som be- näringsverksamhet som be-
drivs av handelsbolag min- drivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade skas delägarens justerade
ingångsvärde eller, för andelingångsvärde eller, för andel
som utgör omsättningstillgång,som utgör omsätt-
andelens skattemässiga värde ningstillgång, andelens
med kapitaltillskott under skattemässiga värde med
närmast föregående beskatt- sådana tillskott till
ningsår och med lån avseende verksamheten under närmast
det aktuella föregående beskattningsår som
beskattningsåret från bolagetgjorts i annat syfte än att
till delägaren eller sådan varaktigt öka kapitalet i
delägaren närstående person verksamheten och med lån
som avses i punkt 14 sista avseende det aktuella bes-
stycket av anvisningarna kattningsåret från bolaget
till 32 § kommunalskatte- till delägaren eller sådan
lagen (1928:370) om inte delägaren närstående person
marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista
lånet. stycket av anvisningarna
till 32 § kommunal-skatte-
lagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3.
2. Vid 1998 års taxering tillämpas äldre bestämmelser i 3 § i sin äldre
lydelse om verksamheten påbörjats före utgången av år 1996.
3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som skett
den 1 januari 1996 eller senare.

1 Senaste lydelse 1994:784.
2 Senaste lydelse 1994:1682.

6

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsmedel
dels att 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1
-------------------------------------------------------
I fråga om näringsverksam- I fråga om näringsverksam-
het som bedrivs av fysisk het som bedrivs av fysisk
person eller dödsbo får ex- person eller dödsbo får
pansionsmedel inte tas upp expansionsmedel inte tas
till så stort belopp att upp till så stort belopp
72 procent av att 72 procent av
expansionsmedlen överstiger expansionsmedlen överstiger
ett takbelopp. Detta ett takbelopp. Detta
beräknas med hänsyn till beräknas med hänsyn till
förhållandena vid utgången avförhållandena vid utgången av
beskattningsåret enligt de beskattningsåret enligt de
grunder som anges i 2, 8-10 grunder som anges i 2,
och 18 §§ lagen (1993:1536) 8-10, och 18 §§ lagen
om räntefördelning vid be- (1993:1536) om ränte-
skattning. Det erhållna vär- fördelning vid beskattning.
det ökas med underskott för Det erhållna värdet ökas med
beskattningsåret, i den mån underskott för
avdrag för underskottet inte beskattningsåret, i den mån
har medgetts enligt 46 § 1 avdrag för underskottet
mom. kommunalskattelagen inte har medgetts enligt
(1928:370) eller 3 § 13 46 § 1 mom.
mom., 25 § 10 mom. eller 26 §kommunalskattelagen
9 mom. lagen (1947:576) om (1928:370) eller 3 § 13
statlig inkomstskatt, och mom., 25 § 10 mom. eller 26 §
minskas med kapi- 9 mom. lagen (1947:576) om
taltillskott under statlig inkomstskatt, och
beskattningsåret. minskas med sådana
tillskott till
verksamheten under
beskattningsåret som gjorts
i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbeloppet
mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i verksamheten.

7 a §
-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------
Har sådan fastighet som
avses i 13 § 4 lagen
(1993:1536) om räntefördel-
ning vid beskattning för-
värvats genom arv,
testamente, bodelning med
anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller
genom gåva och understiger
förvärvarens takbelopp 72
procent av övertagna eller
egna expansions- medel, får
en särskild post beräknas för
att läggas till takbeloppet.
Den särskilda posten beräknas
på det sätt som anges i 14 a §
första styc- ket lagen om
räntefördelning vid
beskattning.
Takbeloppet får ökas med den
särskilda posten så länge
fastig- heten finns kvar i
förvärvskällan, om och i den
mån takbeloppet fortsatt
understiger 72 procent av
de i första stycket nämnda
expan- sionsmedlen. Om en
del av fastig- heten övergår
till annan ägare skall den
särskilda posten minskas i
motsvarande mån.
Vad som sägs i 14 a §
tredje stycket lagen om
räntefördelning vid
beskattning tillämpas vid
beräkning av den särskilda
posten.

8 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får expansionsmedel
inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde enligt 28 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget är negativt. Därvid
skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade ingångsvärdet som följer
av en ökning av expansionsmedel på grund av 28 § åttonde stycket första meningen
lagen om statlig inkomstskatt. Utgör andel i handelsbolag omsättningstillgång
gäller vad som sagts nu i stället andelens skattemässiga värde.
-------------------------------------------------------
Vid tillämpning av första Vid tillämpning av första
stycket minskas det stycket minskas det
justerade ingångsvärdet justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga respektive det skattemässi-
värdet med kapitaltillskott ga värdet med sådana
under beskatt- ningsåret. tillskott till verksam-
Detsamma gäller lån från bola-heten under beskattnings-
get till delägaren eller året som gjorts i annat
sådan delägaren närstående syfte än att varaktigt öka
person som avses i punkt 14 kapitalet i verksamheten.
sista stycket av Det- samma gäller lån från
anvisningarna till 32 § bolaget till delägaren
kommunalskattelagen eller sådan delägaren närstå-
(l928:370), om inte ende person som avses i
marknadsmässig ränta utgått påpunkt 14 sista stycket av
lånet. Det justerade anvisningarna till 32 §
ingångsvärdet respektive det kommunalskattelagen
skattemässiga värdet justeras(l928:370), om inte
vidare enligt 18 § lagen om marknadsmäs- sig ränta utgått
räntefördelning vid be- på lånet. Det justerade
skattning. ingångsvärdet respektive det
skattemässiga värdet
justeras vidare enligt 18 §
lagen om ränteför- delning
vid beskattning.

7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings-
verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk
person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
-------------------------------------------------------
I fall som avses i första I fall som avses i första
stycket får expansionsmedel stycket får expansionsmedel
inte övertas i den mån de inte övertas i den mån de
överstiger värdet av real- överstiger 138,89 procent
tillgångarna i verksamheten av värdet av realtillgångar-
beräknat enligt de grunder na i verksamheten vid
som anges i 13 § 1-4 och 8 utgången av det tredje
lagen (1993:1536) om beskattningsåret före
räntefördelning vid beskatt- beskattningsåret ökat med en
ning. Övertagande får avse tredje- del beräknat enligt
högst ett belopp motsvarande de grunder som anges i 13 §
värdet av realtillgångarna i 1-4 och 8 lagen
verksamheten vid utgången av (1993:1536) om
det tredje beskattningsåret räntefördelning vid
före beskattningsåret ökat medbeskattning.
en tredjedel.

Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret
anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda beloppet eller, om
förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna beloppet ökat med det
överförda beloppet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2.
2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett
den 1 januari 1996 eller senare.

1Senaste lydelse 1994:1886.

8

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
-------------------------------------------------------
I fråga om handelsbolag
och europeiska ekonomiska
intressegrupperingar åvilar
skattskyldigheten dock del-
ägarna respektive medlemmar-
na.

Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i
Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt
avseende sådan privatbostad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas
med hänsyn härtill.
-------------------------------------------------------
Fastighetsskatten beräknas Fastighetsskatten
på grundval av det taxe- beräknas på grundval av det
ringsvärde som gäller under taxeringsvärde som gäller
beskattningsåret. Gäller under beskattningsåret.
olika värden för skilda delarGäller olika värden för
av beskattningsåret beräknas skilda delar av
skatten särskilt för varje beskattningsåret beräknas
sådan del med motsvarande skatten särskilt för varje
tillämpning av bestämmelsernasådan del med motsvarande
i femte stycket. tillämpning av be-
stämmelserna i fjärde
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår hos
handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen som har
påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1994:1910.

9

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast
driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt
till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som inte
bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket av
samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart avser
olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte
är återköpsbar.
-------------------------------------------------------
I fråga om handelsbolag
och europeisk ekonomisk in-
tressegruppering är dock
delägarna respektive medlem-
marna skattskyldiga.

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår hos
handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen som har
påbörjats före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt prop. 1995/96:231.

10

11

3 Ärendet och dess beredning

Regler om negativ räntefördelning beslutades i skattereformen 1990 (prop.
1989/90:110). Reglerna infördes för att hindra enskilda näringsidkare från att
dra av räntor hänförliga till privata lån i näringsverksamheten. Tillämpningen
av reglerna sköts dock upp i omgångar i avvaktan på nya beskattningsregler för
enskilda näringsidkare och handelsbolag (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10,
SFS 1991:1832 och prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343).
Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning
och lagen (1993:1537) om expansionsmedel i kraft (prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15). Lagarna, som tillämpades första gången vid 1995 års taxering,
syftar till att ge enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag (fysiska
personer) regler som är likvärdiga med dem som gäller för ägare av
enmansaktiebolag.
Riksdagen har uttalat att de nya reglerna bör följas upp och utvärderas noga,
bl.a. ur neutralitetssynpunkt (bet. 1994/95:SkU25 s. 70, 76 och 85 mom. 10).
Reglerna har följts upp av en arbetsgrupp inom Finans- departementet i samråd
med företrädare för bl.a. Riksskatteverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) samt
Svenska Fastighetsägareförbundet. Kritik har framförts framförallt av
Riksskatteverket mot regelsystemets komplexitet. I övrigt synes den allmänna
uppfattningen ändock vara att det nya systemet i grunden är sunt men att vissa
justeringar bör göras. I juni 1996 lades i promemorian Vissa justeringar i lagen
om räntefördelning vid beskattning m.m. (Ds 1996:41), fram förslag till vissa
justeringar av reglerna om beräkningen av fördelningsunderlaget och takbeloppet
vid benefika fång av näringsfastighet samt behandlingen av kapitaltillskott.
Vidare justeras i förenklingssyfte tidpunkten för bestämmande av räntesats vid
ränteför- delning.
I promemorian behandlas också vissa andra ändringar i förenklingssyfte. I
promemorian föreslås bl.a. att handelsbolag görs till skattesubjekt för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på
pensionskostnader samt att vissa skattskyldiga som redovisar mervärdes- skatten
i särskild deklaration skall få möjlighet att redovisa och betala
mervärdesskatten årligen.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i
bilaga 1. En remissammanställning finns tillgänglig i Finans- departementet (dnr
Fi96/2996). Regeringen tar nu upp de frågor som behandlats i promemorian.
Regeringen tar också upp ett förslag till en reglering av beskattningen av EU-
bidrag som redovisats i en inom Finansdepartementet upprättad promemoria,
Beskattning av vissa EU-bidrag (Ds 1996:10). Promemorian har remissbehandlats. I
bilaga 2 finns en förteckning över remiss- instanserna. En sammanställning av
remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr Fi96/822).
I årets kompletteringsproposition aviserades bl.a. en halvering av avdraget
för representation. Förslaget presenteras i avsnitt 7.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet har omarbetat 14 a § i det remitterade förslaget till lag om ändring
i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning samt 7 a § i förslaget
till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel såsom framgår av
Lagrådets yttrande. Lagrådet har vidare i sitt yttrande ifrågasatt behovet av
vissa av de i remissen föreslagna ändringarna i uppbördslagen (1953:272).
Regeringen godtar i huvudsak Lagrådets förslag till ändringar och återkommer
till Lagrådets synpunkter i avsnitten 9.2, 9.3, 9.5 och 9.7. Härutöver har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Förslagen till ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9 av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) har inte granskats av
Lagrådet. Dessa förslag är enligt regeringens mening av sådan enkel beskaffenhet
att Lagrådets hörande saknar betydelse.

12

4 Räntefördelning och expansionsmedel

4.1 Anskaffningsvärdet för benefikt förvärvad
näringsfastighet

Fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen

Regeringens förslag: Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva
och är förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till
förvärvet negativt får en särskild post beräknas. Fördelningsunderlaget får ökas
med den särskilda posten så länge som fastigheten finns kvar i förvärvskällan om
och i den mån underlaget är negativt.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Byggentreprenörerna anför att benefika förvärv av fastighet som är
omsättningstillgång bör omfattas av de föreslagna reglerna. Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Lantbrukarnas Riks- förbund
(LRF) och Skogsägarnas Riksförbund anser att även förvärv i samband med
äktenskapsskillnad bör omfattas. Svenska Revisorsamfundet föreslår att reglerna
bör täcka alla former av benefika förvärv och inte bara fastigheter.
Kammarrätten i Stockholm anser att en särskild post alltid skall beräknas och
fortlöpande redovisas när förvärvet påverkat fördel- ningsunderlaget negativt
oavsett om fördelningsunderlaget i sig är positivt eller negativt. Flera av
remissinstanserna är kritiska till att den särskilda posten inte skall få
medräknas i ett positivt fördelningsunderlag. Bl.a. LRF anser att en sådan
ordning motverkar bl.a. investeringar och leder till att dessa företag inte
drivs på ett optimalt sätt. Skogsstyrelsen anför att kontinuiteten i
beskattningen bryts genom införandet av den särskilda posten. Skogsstyrelsen
framhåller att åtgärder som gynnar finansieringen är mest angelägna de första
åren och föreslår att den särskilda posten behandlas som en tillfällig post som
minskas årligen med tio procent. Riksskatteverket avstyrker förslaget och anför
att de föreslagna reglerna innebär en ökad grad av komplexitet samt öppnar
möjligheter till skatteplanering. LRF, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges
Jordäga- reförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund anser att de nya reglerna
också bör omfatta överlåtelser som skett före utgången av år 1995.
Skälen för regeringens förslag: Fördelningsunderlaget för enskild
näringsidkare utgörs, enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning (räntefördelningslagen), av skillnaden mellan tillgångar och skulder
i verksamheten vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Tillgångarna
skall därvid i princip tas upp till de värden som gäller vid beskattningen
(prop. 1993/94:50 s. 231).
Vid inkomstbeskattningen gäller den s.k. helhetsprincipen vid fastighets-
överlåtelser. Detta innebär att hela förvärvet kommer att betraktas som benefikt
om transaktionen innehåller något gåvomoment. Vid avgörandet av om förvärvet är
oneröst (köp etc.) eller benefikt (gåva etc.) utgår man normalt från
fastighetens taxeringsvärde. Understiger vederlaget taxe- ringsvärdet anses
överlåtelsen i sin helhet vara benefik.
Vid överlåtelse av rörelse bedriven i aktie- eller handelsbolagsform är det
aktierna resp. andelen som överlåts. Bedrivs rörelsen i stället som enskild
näringsverksamhet är det själva rörelsen, eller del av den, som överlåts. Ingår
en näringsfastighet i rörelsen delas vederlaget upp dels på fastigheten, dels
på övriga tillgångar. Vid överlåtelser inom familjen, vilka ofta sker genom s.k.
generationsskiften dvs. från en äldre generation till en yngre, är det vanligt
att överlåtelsen innefattar något gåvomoment. Överlåts fastigheten mot ett
vederlag som understiger taxeringsvärdet anses fastigheten inkomstskattemässigt
i sin helhet ha överlåtits genom gåva vilket medför att den tidigare ägaren inte
reavinstbeskattas. Förvärvaren gåvobeskattas för skillnaden mellan taxerings-
värdet och vederlaget.
Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen skall
näringsfastighet som är anläggningstillgång enligt huvudregeln tas upp till
anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag, dvs. det skattemässiga restvärdet.
Enligt 24 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) anses benefikt
förvärvad egendom förvärvad genom närmast föregående onerösa förvärv. Oavsett om
den tidigare ägaren förvärvat fastigheten genom ett oneröst eller benefikt fång
blir det dennes skattemässiga restvärde som skall ligga till grund för
beräkningen av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen. Detta värde
kan ofta vara mycket lågt, bl.a. beroende på långa innehavstider.
Enligt den s.k. alternativregeln i 14 § räntefördelningslagen får fastigheten
i stället anses förvärvad den 1 januari 1993 mot en ersättning motsvarande en
del av det för år 1993 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982-1993 års
taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om avdragen för år
räknat uppgår till sammanlagt minst 10 % av nämnda värde. Med del av
taxeringsvärde skall i fråga om hyreshusenheter gälla 48 % av taxeringsvärdet
och i fråga om lantbruksenheter 39 % av taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet
som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370, KL). Alter- nativregeln torde
ofta ge ett högre värde än huvudregeln i 13 § 4.
Förvärvaren finansierar ofta fastighetsförvärvet genom att ta upp lån av någon
utomstående eller genom att i stället utfärda en s.k. vederlagsrevers. Vid
beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen kommer
fastigheten att tas upp till ett värde som understiger vederlaget för förvärvet
medan vederlaget fullt ut kommer att belasta skuldsidan. Många gånger medför
detta att förvärvaren får ett negativt fördelningsunderlag och att därigenom
reglerna om negativ räntefördelning tillämpas. Systematiskt är detta en helt
korrekt effekt. I realiteten har ju ett uttag skett ur verksamheten. Inte desto
mindre utgör den negativa räntefördelningen en särskild svårighet att lösa ut
syskon vid s.k. generationsskiften. Motsvarande problem kan uppkomma vid förvärv
genom arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller vid förvärv genom gåva om förvärvaren har att utge
vederlag för fastigheten. En ändring bör därför göras så att risken för negativ
räntefördelning efter sådana förvärv minskas. Olika metoder för att komma till
rätta med problemet kan tänkas. I promemorian föreslogs att ett negativt fördel-
ningsunderlag skall justeras med en särskild post. Den särskilda posten skall
endast få beräknas vid förvärv genom arv, testamente, bodelning i anledning av
makes död eller gåva. Ytterligare en förutsättning för att en särskild post
skall få beräknas är att förvärvarens fördelningsunderlag till den del som
hänför sig till förvärvet är negativt. Hur fördelningsunderlaget beräknas fram-
går av 2 § räntefördelningslagen. Majoriteten av remiss- instanserna har varit
positiva till metoden. Regeringen föreslår därför att denna metod används. Den i
promemorian föreslagna bestämmelsen bör dock justeras i några avseenden bl.a.
för att minska möjligheterna till icke önskad skatteplanering.
Syftet med den särskilda posten är såsom redan nämnts att motverka att
mottagaren på grund av förvärvet får ett negativt fördelningsunderlag. Den
särskilda posten bör därför beräknas vid förvärvstillfället och utgöras av
förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet om
detta underlag är negativt. För att hindra att reglerna används på ett
otillbörligt sätt måste det finnas en spärr för den särskilda postens storlek.
Det negativa fördelningsunderlaget vid förvärv av fastighet uppstår normalt på
grund av att fastigheten inte får tas upp till sitt anskaffningsvärde på
tillgångssidan vid beräkningen av fördelningsunderlaget. Den särskilda posten
bör således inte få överstiga ett belopp motsvarande summan av dels skillnaden
mellan det överenskomna vederlaget för fastigheten och det högsta av
fastighetens värde vid förvärvstidpunkten beräknat enligt 13 § 4 eller 14 §
räntefördelningslagen, dels 72 % av övertagna expansionsmedel. Vederlaget utgörs
av det pris som parterna kommit överens om. Om förvärvaren övertar
expansionsmedel skall inte skatt eller avgift som belöper på dessa räknas som en
del av vederlaget.
Den särskilda posten knyts till fastigheten och får endast läggas till
fördelningsunderlaget så länge fastigheten finns kvar i förvärvarens
näringsverksamhet och endast i den mån fördelningsunderlaget är negativt.
Övergår en del av fastigheten till en annan ägare skall den särskilda posten
justeras i motsvarande mån.
Systemet med en särskild post är frivilligt. Såsom nämnts får den särskilda
posten endast öka fördelningsunderlaget i den mån detta är negativt i
förvärvskällan. Den särskilda postens enda syfte är att förhindra att för-
värvaren drabbas av negativ räntefördelning på grund av fastighetsförvärvet.
Eftersom förvärvet av fastigheten finansierats genom uttag ur förvärvskällan bör
den särskilda posten inte få medföra att fördelningsunderlaget blir positivt.
Har fördelningsunderlaget blivit positivt i förvärvskällan något år upphör den
särskilda posten. Även om fördelningsunderlaget därefter blir negativt får den
särskilda posten inte tillgodoräknas vid beräkning av fördelningsunderlaget.
Fördelningsunderlaget skall prin- cipiellt utgöras av fullbeskattat kapital.
Kapital som tillskjuts den förvärvskälla till vilken fastigheten och den
särskilda posten hör kommer således att leda till positiv räntefördelning först
den dag då fördelningsunderlaget beräknat utan den särskilda posten är positivt.
Detta skulle kunna kringgås genom att fastigheten resp. driften läggs i olika
förvärvskällor varefter kapital tillskjuts den förvärvskälla i vilken driften
bedrivs. För att förhindra detta föreslås att kapital som tillskjutits en sådan
förvärvskälla skall minska den särskilda posten. Detta bör gälla kapital som
tillskjutits i mer än obetydlig omfattning inom en tvåårsperiod före förvärvet
eller utan tidsbegränsning efter förvärvet av förvärvaren själv eller av denne
sådan närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till
32 § KL.
Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum, 14 a §,
i räntefördelningslagen.
För de som står i begrepp att genomföra, eller av olika anledningar redan
varit tvungna att genomföra, ett generationsskifte är det av största vikt att
kunna använda sig av de förmånligare reglerna i 14 a § vid beräkning av
fördelningsunderlaget. I promemorian föreslogs att förslaget i denna del därför
bör tillämpas på överlåtelser som skett efter den 31 december 1995. Flera
remissinstanser har framhållit att reglerna bör få tillämpas även på
överlåtelser som skett före nämnda dag. Regeringen delar promemorians
uppfattning att det skulle föra alltför långt att beakta även tidigare
överlåtelser.

Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen

Regeringens förslag: Har skattskyldig förvärvat näringsfastighet genom arv,
testamente, bodelning i anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller
genom gåva och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller
egna expansionsmedel får en särskild post beräknas. Den särskilda posten får öka
takbeloppet i den mån detta belopp understiger 72 procent av dessa ex-
pansionsmedel.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget dock
med de invändningar de anfört beträffande den särskilda posten vid tillämpning
av reglerna om räntefördelning.
Skälen för regeringens förslag:Den maximalt tillåtna avsättningen till
expansionsmedel begränsas bl.a. av det s.k. takbeloppet. Detta beräknas i stort
sett på samma sätt som fördelningsunderlaget enligt ränte- fördelningslagen. Det
är dock det egna kapitalets ställning vid utgången av beskattningsåret som
ligger till grund för beräkningen.
Enligt 10 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel (expan- sionsmedelslagen) får
expansionsmedel, under vissa förutsättningar, övertas vid benefika fång. För det
fall den särskilda posten inte fick ingå i takbeloppet skulle den som övertagit
expansionsmedel i samband med förvärvet, eller som har egna expansionsmedel
innan förvärvet, riskera att behöva lösa upp dessa omedelbart i den mån
takbeloppet annars skulle överskridas. En särskild post bör därför få läggas
till takbeloppet. Den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen bör inte
medföra att ytterligare avsättning till expansionsmedel får göras. Syftet är
endast att förhindra att övertagna eller egna expansionsmedel måste lösas upp.
Det blir därför aktuellt att beräkna en särskild post endast när expansionsmedel
övertagits i samband med förvärvet av fastigheten eller om förvärvaren redan har
expansionsmedel i förvärvskällan.
Den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen beräknas på samma sätt som
motsvarande post enligt räntefördelningslagen.
Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum, 7 a §, i
expansionsmedelslagen.
Liksom motsvarande lagrum i räntefördelningslagen föreslås 7 a § i
expansionsmedelslagen träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i fråga om
fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995.
Ett exempel visar hur systemet med den särskilda posten enligt
expansionsmedelslagen respektive räntefördelningslagen är tänkt att fungera.
Sonen S förvärvar som enda tillgång en näringsfastighet från sin far F.
Taxeringsvärdet uppgår till 2 000 000 kr. Det högsta värdet enligt ränte-
fördelningslagen är 39% x 2 000 000 = 780 000 kr. Vederlaget för fastigheten
uppgår till 1 400 000 kr vilket finansieras genom att S ställer ut en
vederlagsrevers. S övertar vidare expansionsmedel om 200 000 kr. Sonen bedriver
ingen verksamhet och har inga egna expansionsmedel. Sonens fördelningsunderlag
på grund av förvärvet är 780 000 - 1 400 000 - 144 000 = -764 000. Eftersom
fördelningsunderlaget är negativt är den särskilda posten motsvarande belopp,
dvs. 764 000. Den särskilda posten får läggas till fördelningsunderlaget i
förvärvskällan i den mån detta är negativt. Om ingenting annat har hänt under
överlåtelseåret uppgår sonens fördelningsunderlag med tillägg för den särskilda
posten till 780 000 - 1 400 000 - 144 000 + 764 000 = 0. Någon negativ
räntefördelning uppkommer således inte på grund av förvärvet.
Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen uppgår till 780 000 -1 400 000 = -620
000 kr. Eftersom takbeloppet understiger 72 % av expansionsmedlen skulle dessa
behöva lösas upp. En särskild post får därför beräknas. Den särskilda posten
beräknat enligt 14 a § ränteföredelningslagen uppgår till till 764 000.
Takbeloppet får ökas med detta belopp varefter takbeloppet uppgår till 144 000
kr vilket motsvarar 72 % av expansionsmedlen. Någon upplösning av expan-
sionsmedlen behöver därför inte göras på grund av förvärvet.

4.2 Kapitaltillskott

Regeringens förslag: Begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten.
Huvudregeln blir att tillskott till näringsverksamheten skall få ingå i
fördelningsunderlaget resp. takbeloppet. För att undvika att
fördelningsunderlaget resp. takbeloppet manipuleras inför ett årsskifte skall
fördelningsunderlaget minskas med sådana tillskott som gjorts i annat syfte än
att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur
lagtexten. Riksskatteverket anför dock att utformningen av lagtexten i förslaget
kan komma att innebära svåra bedömningsfrågor huruvida syftet med tillskott är
att varaktigt öka kapitalet eller inte. Riksskatteverket förordar i stället att
bestämmelserna utformas så att underlagen för räntefördelning och
expansionsmedel minskas med tillskott som inte varaktigt ökat kapitalet i
verksamheten. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen anför
att genom valet av rekvisitet varaktigt öka kommer vissa företagsekonomiskt
motiverade situationer att drabbas onödigt hårt. Organisationerna föreslår att
lagtexten ges en sådan utformning att företagsekonomiskt motiverade tillskott
inte diskvalificeras även om ett återtagande sedan sker. Organisationerna
framhåller vidare att uttrycket varaktigt öka är diffust. Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund avstyrker undantagsregeln för tillskott och anför
att varje form av spärr för tillskott medför tillämp- ningssvårigheter.
Skälen för regerinens förslag: Såsom redogjorts för ovan utgörs
fördelningsunderlaget för enskilda näringsidkare av skillnaden mellan tillgångar
och skulder vid utgången av närmast föregående beskattningsår med vissa
justeringar. I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens justerade ingångsvärde för andelen i bolaget
beräknat enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Fördelnings-
underlaget skall minskas med kapitaltillskott som gjorts under närmast
föregående beskattningsår. Medel som tillskjutits under t.ex. år 1995 kommer
således att ingå i fördelningsunderlaget först vid 1998 års taxering.
Anledningen till detta är önskemålet att förhindra att fördelningsunderlaget
manipuleras genom att kapital tillskjuts näringsverksamheten inför ett årsskifte
och tas ut igen efter årsskiftet (prop. 1993/94:50 s. 232).
Även i expansionsmedelslagen finns en regel av motsvarande innebörd vid
beräkningen av takbeloppet. Eftersom sistnämnda belopp bygger på förhållandena
vid utgången av beskattningsåret innebär regeln att kapitaltillskott under
beskattningsåret skall minska takbeloppet.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian Beskattning av
enskild närinsgverksamhet, m.m. Ändringar i bolagsbeskattningen (Ds 1993:28)
framfördes från remissinstansernas sida att risken för missbruk överskattades
och att någon särskild regel för att förhindra missbruk i samband med
kapitaltillskott därför inte behövdes. Vidare påpekades att med tillskjutet
kapital kan endast avses sådant som tillskjutits för stadigvarande användning i
näringsverksamheten. Ett tillskott som görs ena dagen och sedan återtas nästa
kan inte anses som tillskjutet kapital. I prop. 1993/94:50 uttalade den
dåvarande regeringen att det är fråga om en avvägning mellan vad som är önskvärt
från de skattskyldigas synpunkt och möjligheterna till kontrollmässig hantering
m.m. Slutsatsen var att det vid övergången till det nya systemet var angeläget
att så långt möjligt undvika möjligheter till missbruk och att innan
erfarenheter från det nya systemet förelåg borde kapital som tillskjutits under
närmast föregående beskatt- ningsår inte få räknas in i fördelningsunderlaget.
Såsom redovisats har systemet med räntefördelning och expansionsmedel
tillämpats första gången vid 1995 års taxering. Det är givetvis svårt att dra
några mer långtgående slutsatser om systemet och dess praktiska tillämpning
redan nu. Dock har kritiken mot bestämmelsen om kapitaltillskott fortsatt från
företagarhåll. Kritikerna menar att regeln är svår att tillämpa eftersom dess
utformning kan medföra att medel som tillskjutits för att t.ex. klara en
tillfällig likviditetskris och därefter återbetalas till näringsidkaren kommer
att räknas som kapitaltillskott och därmed minska fördelningsunderlaget trots
att medlen över huvud taget inte finns kvar i verksamheten. Detta problem synes
dock i praktiken ha lösts i samråd mellan företrädare för företagarna och
Riksskatteverket. Vidare görs det gällande att regeln om kapitaltillskott är
orättvis och investeringsfientlig eftersom den medför att de tillskjutna medlen
måste ha stått inne i drygt två år, och i extremfallet inemot tre, innan
näringsidkaren kan tillgodogöra sig kapitalavkastning på medlen. Vid en
jämförelse med vad som gäller i fråga om ränta på kapital som lånats ut till ett
aktiebolag kan det finnas visst fog för denna uppfattning. Bakgrunden till den
nuvarande bestämmelsen är, som redogjorts för ovan, den att man ville förhindra
att stora för- delningsunderlag manipulerades fram inför utgången av ett
beskattningsår för att sedan snabbt minska i början av påföljande
beskattningsår.
den nuvarande utformningen av regeln är investeringshämmande. Syftet - att
förhindra manipulationer av fördelningsunderlaget - bör enligt regeringens
mening kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Regeringen föreslår
dels att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning och lagen (1993:1537) om expansionsmedel, dels
att tillskott till verksamheten regelmässigt skall få ingå i
fördelningsunderlaget och i takbeloppet utan den tidsmässiga förskjutning som
gäller i dag. Sådant tillskott som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka
kapitalet i verksamheten skall dock minska fördel- ningsunderlaget, under
förutsättning att det finns kvar i verksamheten vid tidpunkten för
fördelningsunderlagets respektive takbeloppets beräk- nande.

13

4.3 Expansionsmedelsskatt och särskild löneskatt på
pensionskostnader vid beräkning av fördelningsunderlaget
respektive takbeloppet

Regeringens förslag: I förenklingssyfte skall expansionsmedelsskatten ingå bland
de skatter som enligt 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
(räntefördelningslagen) varken skall räknas som en tillgång eller skuld vid
beräkning av fördelningsunderlaget eller takbeloppet. Detsamma skall gälla
beträffande särskild löneskatt enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader.

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 10 § räntefördelningslagen finns upptaget de
skatter som varken skall räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av
fördelningsunderlaget. Genom en hänvisning i 7 § expansionsmedelslagen skall
samma gälla vid beräkning av takbeloppet. Expansionsmedelsskatten finns inte
upptagen bland dessa skatter.
Vid den årliga beräkningen av fördelningsunderlaget enligt räntefördel-
ningslagen samt takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel
(expansionsmedelslagen) skall den expansionsmedelsskatt som är att hänföra till
närmast föregående beskattningsårs resp. beskattningsårets ökning av expansions-
medlen räknas som en skuld. Vad gäller beräkningen av fördelningsunderlaget bör
denna ordning inte innebära någon direkt svårighet eftersom
expansionsmedelsskatten för föregående år lär vara känd vid tidpunkten för
fördelningsunderlagets beräknande. Svårigheter kan däremot uppstå då det gäller
att göra en korrekt beräkning av takbeloppet och därmed avsättningen till
expansionsmedel. För tillämpningen av expansionsmedelslagen skulle det därför
innebära en avsevärd förenkling om expansionsmedelsskatten togs med i
uppräkningen i 10 § räntefördelningslagen. Detta förhållande har framhållits av
Riksskatteverket i Rapport 1995:10 Förslag till förenklingar i
skattelagstiftningen.
Uppbördslagens bestämmelser är tillämpliga i fråga om skatt enligt
expansionsmedelslagen, 1 § 13 uppbördslagen (1953:27, UBL). Till en bör- jan var
expansionsmedelsskatten upptagen i 1 § 14 UBL. I författningskommentaren till 10
§ räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50 s. 311) uttalas att hänsyn inte skall
tas till på näringsverksamheten belöpande fordran eller skuld avseende skatt
eller avgift som anges i 1 § första stycket 1-4 samt 6-13 UBL. I den allmänna
motiveringen till 10 § räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50 s. 231) uttalas
emellertid att skatter som debiteras som preliminär F-skatt varken skall räknas
som tillgång eller skuld vid fördelningsunderlagets beräknande. Eftersom expan-
sionsmedelsskatten får anses höra till de skatter som skall ingå i den
preliminära debiteringen föreligger således en motsägelse mellan vad som uttalas
i den allmänna motiveringen jämfört med författningskommentaren. En viss
osäkerhet beträffande behandlingen av expansionsmedelsskatten vid beräkning av
fördelningsunderlag och takbelopp kan därför sägas föreligga. För att undanröja
denna osäkerhet samt i syfte att underlätta för de skattskyldiga föreslås att
expansionsmedelsskatten tas med i uppräk- ningen i 10 § räntefördelningslagen.
Särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader omfattas av 10 § räntefördelningslagen. Däremot finns inte
särskild löneskatt enligt 1 § samma lag med i uppräkningen. Även särskild
löneskatt enligt sistnämnda lagrum ingår i den preliminära debiteringen och bör
därför tas med i uppräkningen i 10 § räntefördelningslagen.

4.4 Tidpunkten för bestämmande av räntesats för
räntefördelning.

Regeringens förslag: Räntesatsen vid beräkning av fördelningsunderlaget skall
bestämmas med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av november andra
året före taxeringsåret.

Promeorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Räntesatsen för räntefördelning bestäms i dag
med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av november månad året före
beskattningsåret. Vid 1996 års taxering är det således statslåneräntan vid
utgången av november månad år 1994 som ligger till grund för beräkningen. Detta
gäller för det stora flertalet näringsidkare. Om en verksamhet har startats
t.ex. i augusti år 1994 och näringsidkaren väljer att förlänga det första
räkenskapsåret till den 31 december 1995 skall taxering av verksamheten ske
första gången vid 1996 års taxering. För denna verksamhet är det dock
statslåneräntan vid utgången av november år 1993 som ligger till grund för
beräkningen. Skatte- myndigheterna har därför att utgå från att olika
räntesatser kan bli aktuella vid samma taxering. RSV har i sin Rapport 1995:10
Förslag till förenk- lingar i skattelagstiftningen framhållit att det vore en
förenkling för skattemyndigheterna i deras deklarationsgranskning om bara en
räntesats kunde komma i fråga för varje taxeringsår. Detta uppnås genom att låta
tidpunkten för bestämmande av räntesatsen utgöras av statslåneräntan vid
utgången av november månad andra året före taxeringsåret. För det stora
flertalet skattskyldiga kommer detta inte att innebära någon förändring mot vad
som gäller i dag.
Regeringen föreslår av förenklingsskäl att tidpunkten för räntesatsens
beräkning av fördelningsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt från
statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret.
Förslaget föranleder ändring i 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning.

4.5 Övertagande av expansionsmedel i samband med
överlåtelse av näringsverksamhet

Regeringens förslag: Vid benefik överlåtelse av samtliga realtillgångar i en
näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person till en annan fysisk person
skall förvärvaren få överta expansionsmedel motsvarande 138,89 % av värdet av
realtillgångarna i verksamheten vid utgången av det tredje beskattningsåret före
beskattningsåret ökat med en tredjedel.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om en skattskyldig som gjort avsättning till
expansionsmedel upphör att bedriva näringsverksamhet eller avyttrar andel i
handelsbolag skall expansionsmedlen tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Detta framgår av 9 § lagen (1993:1537) om expan- sionsmedel
(expansionsmedelslagen). Undantagsregler från denna bestämmelse finns i 10-14 §§
samma lag. I 10 § regleras i fråga om enskilda näringsidkare situationer när en
överlåtelse inte skall leda till beskattning. Av första stycket framgår att
beskattning kan underlåtas om samtliga realtillgångar övergår till en fysisk
person genom gåva, bodelning, arv eller testamente. I andra stycket finns en
begränsning av rätten att överföra expansionsmedel. Denna innebär att
expansionsmedel inte får övertas i den mån de överstiger värdet av
realtillgångarna i verksamheten. Övertagandet får högst avse ett belopp
motsvarande värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av tredje
året före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Tillgångarna skall därvid
värderas enligt 13 § 1-4 och 8 lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning. Det har uppmärksammats att denna begränsningsregel fått en felaktig
utformning vilket kan få till följd att en viss del av expansionsmedlen måste
upplösas. Ett enkelt exempel åskådliggör detta. En näringsidkare har som enda
tillgång en fastighet med skattemässigt restvärde om 100 000 kr. Skulder saknas.
Avsättning till expansionsmedel har gjorts med 138 889 kr vilket motsvarar
takbeloppet. Fastigheten överlåts genom ett benefikt fång. Expan- sionsmedel
motsvarande värdet av realtillgångarna får tas över vilket i vårt exempel skulle
innebära att expansionsmedel om 100 000 kr får övertas medan resterande 38
889 kr skall andraledsbeskattas hos den tidigare ägaren. Tanken bakom regeln är
dock att någon andraledsbeskattning inte skall ske i en situation som den
beskrivna. Regeringen föreslår därför att övertagandet skall högst få avse ett
belopp motsvarande 138,89 % av värdet av realtillgångarna i verksamheten vid
utgången av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en
tredjedel.
Förslaget föranleder en ändring i 10 § expansionsmedelslagen.

5 Handelsbolag

5.1 Skattskyldighet för fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader

Regeringens förslag: Handelsbolag görs till skattesubjekt för fastighetsskatt,
särskild löneskatt på pensionskostnader samt avkastningsskatt på pensionsmedel.
Detsamma skall gälla beträffande europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget. Sveriges
Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Skogsägarnas
Riksförbund föreslår att den del av handelsbolagets statliga fastighetsskatt som
belöper på ägarens andel bör tillgodoräknas delägaren vid tillämpning av
reglerna om skattereduktion. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
efterlyser en närmare utredning om effekterna av förslaget för delägarnas
beskattning. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget och anför att påstådda
förenklingar inte utretts i tillräckligt hög grad.
Skälen för regeringens förslag: Handelsbolag är inte skattesubjekt för
inkomstskatt utan i stället beskattas respektive delägare för sin del av
bolagets inkomst. Den dåvarande regeringen fann i prop. 1993/94:50 s. 242 att
flera skäl talade emot att göra handelsbolaget till skattesubjekt för
inkomstskatt och ansåg att delägarbeskattningen skulle behållas. Om
handelsbolagen blir skattesubjekt kommer andra bolagsformer såsom enkla bolag
att skattemässigt gynnas i förhållande till handelsbolagen. Underskott i en
nystartad verksamhet får t.ex. kvittas mot inkomst av tjänst. Delägarna i
handelsbolagen skulle i betydande omfattning lämna handelsbolags- formen och
övergå till enkla bolag och andra bolagsformer som är mindre civilrättsligt
utvecklade än handelsbolaget. Ett ytterligare skäl för att inte göra
handelsbolag till skattesubjekt var enligt propositionen att delägar-
beskattning är den vanliga metoden i andra länder. De skäl som åberopades
kvarstår alltjämt.
Beskattning enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader sker också på delägarnivå. I dagsläget
upplever såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna att det är svårt
att fördela underlaget för skatterna mellan delägarna. Mycket tid och resurser
skulle därför sparas om handelsbolaget i stället gjordes till skattesubjekt för
dessa skatter. Ett av de främsta skälen, som motiverar att delägarna är
skattesubjekt enligt inkomstskattelagarna, är att inkomsten bör enkelbeskattas
och att skattesatsen är progressiv. Detta gäller inte de skatter där
handelsbolaget nu föreslås bli skattesubjekt. En sådan ordning skulle medföra
betydande förenklingar för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna.
Några remissinstanser har påpekat att förslaget om att göra handelsbolaget
till skattesubjekt kan medföra nackdelar vid beskattningen av delägaren såsom
att delägaren inte kan erhålla skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272, UBL) mot handelsbolagets fas- tighetsskatt. Regeringen gör dock den
bedömningen att fördelarna med förslaget vida överstiger de nackdelar som
remissinstanserna påpekat.
Mot bakgrund av det anförda föreslås att skattskyldigheten för statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på
pensionskostnader skall åvila handelsbolagen.
Genom Sveriges medlemsskap i den Europeiska Unionen blev Rådets förordning
(EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekono- miska
intressegrupperingar (EEIG) en del av den svenska rättsordningen. Enligt art. 40
i nämnda förordning är det medlemmarna som skall beskattas för resultatet av en
grupperings verksamhet. Denna artikel tar endast sikte på inkomstbeskattningen.
Andra skatter regleras inte i förordningen utan i stället blir den nationella
rätten tillämplig. Genom lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska
ekonomiska intressegrupperingar, som trädde i kraft den 1 januari 1995, har
intressegrupperingarna och dess medlemmar inkomstskattemässigt samt i fråga om
uppbörd och skyldighet att lämna och bevara uppgifter i stort sett kommit att
jämställas med handelsbolag och delägare i handelsbolag. Intressegrupperingen är
således inte skattesubjekt utan i stället beskattas dess medlemmar för
grupperingens resultat. Även i fråga om övriga skatter, t.ex. statlig
fastighetsskatt, behandlas intresse- grupperingarna och dess medlemmar på samma
sätt som handelsbolag och delägare i handelsbolag. Lagen om statlig
fastighetsskatt, lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel samt lagen om
särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas inte av lagen om beskattning av
europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Skattskyldigheten enligt dessa lagar
för medlem i en intressegruppering är i stället, liksom beträffande delägare i
handelsbolag, reglerad i respektive lag. Som en konsekvens av förslaget att göra
handelsbolagen till skattesubjekt enligt dessa tre lagar bör motsvarande ändring
göras i fråga om intressegrupperingarna. En sådan ändring kan inte anses stå i
strid med art. 40 i förordningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Förslaget föranleder ändring av 2 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt
1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.

14

5.2 Förfarandefrågor

Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader
måste, utöver ändringar i de tre lagarna, vissa följdändringar göras i UBL och i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Däremot på-
verkas inte kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (SIL) eller taxeringslagen (1990:324, TL). Vidare föreslås
ändringar i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Ändringarna i ML innefattar
en följdändring beroende av förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt
för vissa skatter.

5.2.1 Uppbördslagen

Enligt 2 § 1 mom. andra stycket UBL likställs handelsbolag med skatt- skyldig om
inte annat framgår av sammanhanget. Genom de nu föreslagna ändringarna kan en
specialreglering beträffande handelsbolagen synas obehövlig eftersom
handelsbolagen blir att betrakta som skattskyldiga enligt UBL. Med hänsyn till
att det även i framtiden kommer att vara många handelsbolag som varken har någon
fastighet eller kommer att bli skattskyldigt för någon av de båda övriga
skatterna är det dock lämpligt att alltjämt behålla en specialbestämmelse för
handelsbolagen.
I 3 § UBL regleras skyldigheten att betala preliminär skatt. Bestämmelserna
korresponderar med vad som gäller i fråga om utfärdande av skattsedlar vilket
regleras i 33 § UBL och därpå följande paragrafer. Handelsbolag kan tilldelas
antingen F-skattesedel eller A-skattesedel. Handelsbolag som bedriver eller kan
antas komma att bedriva näringsverksamhet tilldelas normalt en F-skattesedel.
Dessa handelsbolag debiteras i dagsläget inte någon preliminär F-skatt. De
handelsbolag som efter den nu föreslagna ändringen blir skattesubjekt och har
tilldelats en F-skattesedel kommer att bli skyldiga att betala preliminär F-
skatt i enlighet med vad som sägs i 3 § 3 mom. UBL. För handelsbolag som skall
påföras slutlig skatt men inte tilldelats någon F-skattesedel skall A-
skattesedel utfärdas. Övriga handelsbolag, dvs. de som inte skall påföras någon
slutlig skatt och heller inte tilldelats en F-skattesedel kan efter ansökan
tilldelas en A-skattesedel. Handelsbolag med A-skattesedel eller handelsbolag
som saknar skattsedel, skall i dagsläget betala preliminär A-skatt trots att
någon slutlig skatt inte skall påföras dem, 3 § 1 mom. tredje stycket UBL. Detta
bör gälla även efter de nu föreslagna ändringarna. Givetvis bör även de
handelsbolag som efter de föreslagna ändringarna skall betala slutlig skatt men
av någon anledning saknar F-skattesedel betala preliminär A-skatt enligt 3 § 1
mom. tredje stycket UBL. Detta markeras genom ett förtydligande i nämnda lagrum.
Beträffande skattskyldiga som tilldelats A-skattesedel kan skatte- myndigheten i
stället besluta att särskild A-skatt skall betalas, 3 § 4 mom. UBL. Detta kommer
att gälla även beträffande handelsbolag.
Reglerna om beräkning av preliminär F-skatt finns i 13 § UBL. Enligt 13 § 1
mom. UBL skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent
av den skatt enligt 3 mom. samma paragraf som har bestämts för den skattskyldige
vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den
ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär skatt ut med 105 procent.
Dessa beräkningsgrunder bygger på antagandet att den beskattningsbara inkomsten
normalt ökar med fem procent årligen. Underlaget för de tre nu aktuella
skatterna kan inte antas öka i motsvarande mån och det är därför lämpligt att ha
en annan beräkningsgrund. Det föreslås att preliminär F-skatt för handelsbolag
tas ut med ett belopp motsvarande den skatt som enligt 13 § 3 mom. UBL har
bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före
inkomståret. Den preliminära skatten får dock inte tas ut med ett lägre belopp
än vad som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats året före
inkomståret. Detta skall inte gälla när preliminär F-skatt skall beräknas med
ledning av preliminär taxering eller när annars särskilda skäl finns.
Motsvarande bör gälla vid beräkning av särskild A-skatt för de handelsbolag som
efter beslut av skattemyndigheten enligt 3 § 4 mom. UBL skall betala sådan
preliminär skatt.
Förslaget föranleder en ändring av 13 § 1 mom. UBL.
Den föreslagna regeln om preliminär F-skatt medför vissa problem av
övergångskaraktär, dels vad avser handelsbolagens delägare, dels avseende
handelsbolagen. Delägarna i ett handelsbolag betalar normalt särskild A-skatt.
Denna beräknas på samma sätt som preliminär F-skatt. I och med att
handelsbolagen görs till skattesubjekt för vissa skatter kommer delägarnas
skatteunderlag att minska i motsvarande mån. Härigenom finns det en risk att
delägarna kommer att debiteras för hög särskild A-skatt för det beskattningsår
då de nya reglerna skall tillämpas för första gången. Detta kan dock avhjälpas
genom att delägaren ger in en preliminär självdeklaration senast den 1 december
året före inkomståret eller under inkomståret begär jämkning av den preliminära
skatten. Några särskilda övergångsregler är därför inte nödvändiga. Vad så
gäller handelsbolaget finns inte någon tidigare debiterad skatt att utgå från
första gången preliminär F-skatt skall beräknas. Ett sätt att avhjälpa detta är
att i lagen ta in en bestämmelse om skyldighet för de handelsbolag vilka kommer
att bli skattskyldiga för ifrågavarande skatter att ge in en preliminär själv-
deklaration innan inkomståret börjat. Vid utebliven deklaration skulle
skattemyndigheten i sådant fall anmoda handelsbolagen att ge in deklaration. Det
kan emellertid antas att en sådan ordning skulle bli alltför resurskrävande för
skatteförvaltningen. Frågan löses därför lämpligare genom den slutliga
debiteringen. De handelsbolag som inte är nöjda med denna ordning kan givetvis
ge in en preliminär självdeklaration. I de fall de nya reglerna under
övergångsåret kan förväntas leda till en väsentlig skillnad mellan den
preliminära och den slutliga skatten utgår regeringen i likhet med Lagrådet från
att skattemyndigheterna i möjligaste mån förebygger detta med stöd av
bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje stycket UBL.
De handelsbolag som efter den nu föreslagna ändringen kommer att debiteras
slutlig skatt kommer att gottskrivas den debiterade preliminära skatten enligt
bestämmelserna i 27 § 2 mom. UBL. För de handelsbolag som inte kommer att
debiteras någon slutlig skatt men för vilka skatteavdrag på ersättning för
arbete gjorts skall i stället reglerna i 27 b § UBL alltjämt gälla. Sistnämnda
lagrum ändras för att markera detta.
Enligt 33 § UBL skall skattsedel utfärdas för skattskyldig. I lagrummet
uttalas vidare att det av 33 a och 33 b §§ framgår att skattsedel får utfärdas
även för handelsbolag. Denna mening kan tas bort eftersom handelsbolag enligt
den allmänna bestämmelsen i 2 § andra stycket UBL likställs med skattskyldig,
även om det inte är skyldigt att betala skatt. Bestämmelserna rörande
handelsbolag i 33 a och 33 b §§ gäller endast för handelsbolag som är
registrerat i handelsregistret. Eftersom handelsbolag som inte förts in i
handelsregistret senast den 31 december 1995 skall anses vara upplöst vid denna
tidpunkt bör kravet på registrering slopas i 33 a och 33 b §§ UBL. Den enda
särreglering som föreslås beträffande handelsbolag gäller sådana bolag som inte
skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel.
För dessa bolag skall en A-skattesedel utfärdas endast efter ansökan. För övriga
handelsbolag kommer de vanliga reglerna om utfärdande av skattsedlar att gälla.
I 52 a § UBL ges en möjlighet för juridiska personer som har en A-skattesedel
att under vissa villkor använda betald A-skatt till betalning av innehållen
skatt. När det gäller handelsbolag ges bolaget i andra stycket dessutom
möjligheten att använda preliminär A-skatt för betalning av delägarens
preliminära skatt. Detta bör alltjämt gälla. Andra stycket bör dock anpassas
till det förhållandet att handelsbolag efter de föreslagna ändring- arna kan
komma att påföras slutlig skatt.

5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

Deklarationsskyldighet

I 2 kap. 8 § LSK regleras juridiska personers skyldighet att lämna själv-
deklaration. Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för
statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild
löneskatt på pensionskostnader kommer de handelsbolag för vilka underlag för
dessa skatter skall fastställas att bli skyldiga att lämna självdeklaration i
enlighet med punkt 5 i nämnda lagrum. Av 2 kap. 10 § LSK följer att
handelsbolaget skall lämna särskild självdeklaration.

Uppgiftsskyldighet
Uppgiftsskyldigheten för handelsbolag regleras i 2 kap. 25 § LSK. I lagrummet
stadgas att handelsbolag skall lämna uppgifter till ledning för delägares
taxering. Uppgifterna skall lämnas som om handelsbolaget var skattskyldigt, dvs.
enligt reglerna för särskild självdeklaration. I 2 kap. 17 § LSK regleras bl.a.
skattskyldigs uppgiftsskyldighet för beräkning av realisationsvinst hänförlig
till fastighetsförsäljning under beskattningsåret. Det har uppmärksammats att
det är tveksamt om lagrummet ålägger delägare i handelsbolag skyldighet att
lämna sådana uppgifter när en handelsbolaget tillhörig fastighet har avyttrats,
även om detta givetvis är avsikten. En bättre ordning vore om denna
uppgiftsskyldighet i stället ålades handelsbolagen. Det föreslås därför att det
i 2 kap. 25 § LSK tas in en bestämmelse av innebörden att handelsbolag, som
under beskattningsåret avyttrat fast egendom, skall till ledning för delägares
taxering lämna de uppgifter som behövs för att beräkna skattepliktig reavinst.
Detsamma skall gälla om handelsbolaget överfört eller upplåtit fast egendom
under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom.
SIL skall jämställas med avyttring av fastighet.
Som en konsekvens av att handelsbolagen nu föreslås bli skattskyldiga för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på
pensionskostnader bör bolagens skyldighet att lämna uppgifter om delägares andel
av skatteunderlaget för nämnda skatter i 2 kap. 25 § LSK utgå.

5.2.3 Mervärdesskattelagen

Mervärdesskatt skall, beroende på bl.a. storleken av de årliga be-
skattningsunderlagen, redovisas antingen i särskild deklaration (mervär-
desskattedeklaration) eller i självdeklaration, 14 kap. 3 § första stycket ML.
Före den 1 januari 1996 gällde att skattskyldiga vars beskattningsunderlag för
beskattningsåret översteg 200 000 kr skulle redovisa mervärdesskatten i särskild
deklaration. Skattskyldiga med lägre beskattningsunderlag och som lämnade
självdeklaration skulle redovisa skatten i självdeklarationen. Den 1 januari
1996 höjdes gränsen för redovisning i självdeklarationen till en miljon kr
(prop. 1995/96:19). Samtidigt infördes en möjlighet för dem som hamnade under
miljongränsen att välja att ändå redovisa skatten i särskild deklaration.
Mervärdesskatten skall alltid redovisas i särskild deklaration av dels dem som
är skattskyldiga endast på grund av ett förvärv av nya transportmedel m.m.
enligt 14 kap. 1 § andra stycket ML, dels dem som inte är skyldiga att lämna
självdeklaration, 14 kap. 3 § andra stycket ML. Det sistnämnda innebär att bl.a.
handelsbolag alltid skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration.
Den ordning som föreslås i denna promemoria rörande handelsbolagens skyldighet
att lämna självdeklaration påverkar även handelsbolagens redovisning av
mervärdesskatt. Enligt mervärdesskattelagens nuvarande lydelse skulle den nya
ordningen medföra att de handelsbolag som är skyldiga att lämna självdeklaration
och betala preliminär skatt, även skall redovisa mervärdesskatten i
självdeklarationen och betala preliminär skatt beräknad med hänsyn tagen till
mervärdesskatten. Detta skulle dock gälla endast för dem med ett årligt
beskattningsunderlag på högst en miljon kr. Handelsbolag som inte blir skyldiga
att lämna självdeklaration, skall fortfarande redovisa mervärdesskatten
månadsvis i särskild deklaration oavsett beskattningsunderlagens storlek. För
att undvika denna olika be- handling föreslås att handelsbolag uttryckligen
undantas i 14 kap. 3 § andra stycket ML. Det innebär att de även i
fortsättningen skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration. Detta
skall även gälla europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

5.3 Helårsredovisning av mervärdesskatt

Regeringens förslag: För skattskyldiga som inte lämnar själv- deklaration och
som redovisar mervärdesskatten i särskild deklaration återinförs en möjlighet
till helårsredovisning om beskattnings- underlagen uppgår till högst 200 000 kr.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Revisorssamfundet och Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund menar att handelsbolagen bör ges möjlig- het till
redovisning i självdeklaration i de fall handelsbolag skall lämna sådan.
Riksskatteverket har ifrågasatt om inte redovisningen av mer- värdesskatt för
handelsbolag skulle kunna ske i samband med sådant upp- giftslämnande för
taxeringen som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgift. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Sveriges
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund har föreslagit att grän- sen för
möjlighet till årsredovisning bör sättas högre än vid 200 000 kr. Sveriges
Industriförbund, till vilkas yttrande även Företagarnas Riksor- ganisation och
Sveriges Köpmannaförbund har anslutit sig, och Svenska arbetsgivareföreningen
har vad gäller gränsen 200 000 kr före- slagit att den bestäms på samma sätt som
gränsen 40 miljoner kr i 14 kap. 12 § mervärdesskattelagen (1994:200). Sveriges
Fastighetsägareförbund anser att det är oklart vilken redovisningsform som skall
tillämpas vid frivillig skattskyldighet för uthyrning av lokaler och vill ha
klarlagt att uthyrning av lokaler normalt skall kunna redovisas årsvis om
beskattningsunderlagen understiger 1 miljon kr.
Skälen för regeringens förslag: Redovisningsperioden är ett år för dem som
redovisar skatten i självdeklarationen, 14 kap. 30 § mervärdes- skattelagen
(1994:200, ML). För dem som redovisar i särskild deklaration är perioden en
månad, 14 kap. 8 § ML. Före den 1 januari 1996 fanns en möjlighet att tillämpa
perioden helår även för dem som redovisade i särskild deklaration när de årliga
beskattningsunderlagen inte översteg 200 000 kr. Denna möjlighet togs bort i
samband med att redovisningsgränsen höjdes från 200 000 kr till en miljon kr.
Detta gjordes av bl.a. konkur- rensneutralitetsskäl. De som redovisar årligen i
självdeklaration skall nämligen varje månad betala preliminär skatt vilken
beräknats med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Helårsredovisning i särskild
deklaration skulle dock medföra att mervärdesskatten betalades endast en gång om
året. För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag på upp mot en miljon kr
skulle detta kunna medföra en konkurrensfördel. Redovisningsperioden om en månad
har dock medfört att även mindre handelsbolag måste lämna särskild deklaration
varje månad. För dessa kan det vara betungande att varje månad sammanställa och
lämna in en deklaration trots att omsättningen varit mycket låg eller kanske
ingen alls. Skatteutskottet har också uppmärk- sammat detta problem. Det har i
sitt betänkande 1995/1996:SkU31 uttalat att riksdagen bör tillkännage att den
anser att regeringen bör återkomma med ett förslag rörande detta problem. För
att underlätta för de mindre företagen som redovisar skatten i särskild
deklaration föreslås i promemorian att en möjlighet till helårsredovisning
återinförs. Av konkurrensneutralitetsskäl föreslås att gränsen för när detta
skall kunna tillämpas inte sätts så högt som vid en miljon kr utan i stället
föreslås den tidigare gällande beloppsgränsen 200 000 kr gälla. Detta innebär
att handelsbolag alltid skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration
men att de handelsbolag som har ett årligt beskattningsunderlag på högst 200 000
kr kan välja att lämna särskild deklaration och betala skatten endast en gång om
året. Redovisning och betalning bör då ske vid samma tidpunkt som gäller för dem
som redovisar och betalar månatligen, dvs. den 5 i andra månaden efter utgången
av redovisningsperioden.
Regeringen anser att valet av tillämpad beloppsgräns för årsredovisning bör
göras med hänsyn dels till de administrativa konsekvenserna för såväl
skattskyldiga som skattemyndigheterna dels till konkurrensneutraliteten mellan
olika företagsformer. Regeringen finner att vid en avvägning av dessa båda
intressen bör gränsen sättas vid 200 000 kr.
Vad gäller beräkningen av underlaget för bestämmandet av vid vilken tidpunkt
mervärdesskatt skall redovisas gjorde skatteutskottet vid behandlingen av prop.
1995/96:198 om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet en
justering i den föreslagna lydelsen av 14 kap. 12 § ML. Justeringen innebar att
gemenskapsinterna förvärv och import inte skall räknas med i det underlag vars
storlek avgör när mervärdesskatt skall redovisas och betalas (1995/96:SkU31).
Utskottet menade att en motsvarande ändring eventuellt borde göras vid
tillämpningen av beloppsgränsen 1 miljon kr i 14 kap. 3 § ML. Utskottets mening
var att regeringen borde överväga vilket beskattningsunderlag som är lämpligt
att tillämpa och återkomma med ett förslag. Det är väsentligt att de regler som
skall tillämpas är så enhetliga som möjligt. Regeringen delar de synpunkter som
framförts i denna del och föreslår att utgångspunkten vid beräk- ningarna enligt
14 kap. 3 resp. 8 § ML bör vara beskattningsunderlagen för beskattningsåret
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import.
Enligt nuvarande lagtext är huvudregeln den att om de årliga
beskattningsunderlagen beräknas uppgå till högst 1 miljon kr så skall
mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen. Skattemyndigheten har dock
möjlighet att när särskilda skäl föreligger besluta att redovisning skall ske i
särskild deklaration. Enligt vad som inhämtats är det normala att
skattemyndigheten anser det föreligga särskilda skäl vid sådan frivillig
skattskyldighet. Möjligheten till årsredovisning finns således, även om den på
grund av bl.a. kontrollskäl vanligen inte tillämpas. Regeringen anser att det
alltjämt bör ankomma på skattemyndigheten att avgöra hur redovis- ningen skall
kunna ske vid frivillig skattskyldighet.
Förslaget föranleder ändring i 14 kap. 3 och 8 §§ ML.

6 Beskattning av vissa EU-bidrag

Regeringens förslag: Bidrag från EG-organ till näringsidkare som är
skattskyldiga i Sverige skall inkomstbeskattas som näringsbidrag under samma
förutsättningar som gäller för bidrag från svenska staten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott
som samtliga remissinstanser. Näringslivets skattedelegation efterlyser en
genomgång av hur andra länder beskattar EU-bidragen. Om bidragen beskattas i
Sverige men inte i andra länder uppkommer en konkur- rensnackdel. Några
remissintanser anser att det hade varit enklare att göra EU-bidragen helt
skattefria men tillstyrker ändå förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Som en följd av vårt lands medlemskap i
EU kanaliseras medel till olika utgiftsområden både direkt över statsbudgeten
och via EG-budgeten. I vissa fall ersätter EU-politiken den nationella
politiken. I andra fall är direkta statliga stöd ett villkor för
resurstilldelningen via EG-budgeten.
Både nationella medel och EG-medel budgeteras och redovisas samlat på
statsbudgeten. I myndigheternas redovisningar och i regeringens redo- visning
skall de medel som fördelas via EG-budgeten redovisas till- sammans med övriga
statliga medel som disponeras av respektive verksam- hetsområde.
Betalningar mellan Sverige och EU utgör statliga medel. Stöd och bidrag som
finansieras av EG:s budget avsedda för projekt och mottagare i Sverige och som
förmedlas av statlig myndighet budgeteras och redovisas i normal- fallet på
statsbudgetens utgiftssida under aktuell huvudtitel.
Som en följd av medlemskapet kommer betydande belopp att betalas ut från EG:s
budget till mottagare i Sverige (återflödet). Det gäller bidrag och stöd från
strukturfonderna. Dessa har till uppgift att påskynda den ekono- miska och
sociala samordningen samt förbättra förutsättningarna för regional utjämning.
Strukturfonderna utgörs av jordbruksfondens utveck- lingssektion, socialfonden,
regionalfonden samt fiske- och utvecklings- fonden. Strukturfonderna är inte
några fonder i egentlig mening utan utgör endast utgiftsposter i EG:s budget.
Medlen för strukturfonderna avsätts för programperioder. Innevarande
programperiod omfattar åren 1994 - 1999. För denna period har omkring 1 270
miljarder kronor avsatts för ändamålet. Beloppet utgör närmast en tredjedel av
EG:s budget.
För att få bidrag från strukturfonderna krävs ett omfattande programarbete där
olika myndigheter (t.ex. länsstyrelserna) och icke statliga intressenter (t.ex.
företag) samverkar.
Sådana betalningar från EG:s budget till Sverige som utgör statliga medel sker
via Riksbanken. Det ansvar för att administrera stöd och bidrag från EG:s
budget, som på nationell nivå tillkommer staten, har i första hand lagts på
berörda förvaltningsmyndigheter.
De myndigheter som administrerar och betalar ut stöden och bidragen finns
företrädesvis inom områdena jordbruk, fiske, regionalpolitik, arbets-
marknadspolitik och forskning.
Ett viktigt undantag från att utbetalningar sker via svenska myndigheter är
stödet till forskning och utveckling. Den vanligaste formen av forskningsprojekt
inom EU är sådana som genomförs i samarbete med deltagare från flera länder.
Detta sker inom ett ramprogram som består av en serie olika s.k. särprogram.
Det nu aktuella ramprogrammet går under benämningen "Fjärde ramprogrammet" och
gäller under åren 1994 - 1998. Målet är att förbättra Europas industriella
konkurrenskraft, att utnyttja fördelarna med den inre marknaden och att
tillgodose samhällets behov av en hållbar utveckling och förbättrad
livskvalitet. I projekten är det meningen att forskare och företag från olika
länder skall samarbeta och därmed bli effektivare och skynda på utvecklingen.
Sammanlagt skall 120 miljarder kronor användas i programmet. Det är för tidigt
för att kunna bedöma hur mycket av dessa medel som kommer att betalas till
svenska mottagare. I diskussionen har nämnts att det kan röra sig om belopp i
storleksordningen 900 miljoner kr per år.
Den statliga myndigheten Rådet för forsknings- och utveck- lingssamarbete
mellan Sverige och EU (EU/FoU-rådet) samordnar det svenska deltagandet i EU:s
FoU-program. Rådets huvuduppgifter är att stimulera svenska universitet,
högskolor, institut och företag att delta i programmen. En annan uppgift är att
medverka i utformningen av kommande program så att svenska intressen
tillgodoses. Vid sidan av EU/FoU-rådet är en rad myndigheter ansvariga för FoU-
programmet, bl.a. NUTEK och forskningsråden.
För varje projekt utarbetar deltagarna en projektplan med ansökan om stöd som
ges in till kommissionen. För att kunna pröva en ansökan ställs stora krav på
dokumentation.
När kommissionen deltar i finansieringen av FoU-projekt är det inte fråga om
upphandling av konsulttjänster eller projekt. Meningen med finansieringen från
kommissionen är principen om delad finansiering (cost-sharing), vilket innebär
att kommissionen bidrar med upp till hälften av den faktiska projektkostnaden.
EU-projekten kan därför inte prissättas enligt vanliga kommersiella metoder.
Bidrag kan därför inte heller utgå för t.ex. företagets vinst eller finansiella
kostnader. Det är enbart faktiska kostnader som ligger till grund för
beräkningen av bidraget. Det finns därför detaljerade anvisningar hur
kostnaderna för ett projekt skall redovisas i ansökan.
När kommissionen har godkänt ett projekt upprättas ett avtal mellan
kommissionen och de som ansökt om bidrag och som skall utföra projektet. Man kan
säga att avtalet ersätter det beslut som kännetecknar svenska bidrag. I avtalet
regleras vilka förpliktelser kommissionen har gentemot mottagarna av bidraget.
Dessa avtalsvillkor tar närmast sikte på bidragets storlek och frågor kring
utbetalningarna. Bidragsmottagarnas förpliktelser enligt avtalet gäller främst
det projekt som bidraget avser; att det påbörjas och fullföljs, att rapporter om
arbetets fortskridande ges in till kommissionen osv.
För varje projekt utses en koordinator. Det kan t.ex. vara ett universitet,
ett institut eller ett företag i något medlemsland. Koordinatorn är den som
svarar för projektet gentemot EU. Det är också koordinatorn som tar emot och
förmedlar bidragsmedlen till övriga institutioner och företag som deltar i
projektet. Undantagsvis kan bidrag utbetalas av kommissionen direkt till en
projektdeltagare.
För att ett bidrag skall räknas som näringsbidrag krävs att det kommer från
staten, kommun, skattskyldiga som räknas upp i den s.k. katalogen i 7 § 4 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) eller vissa allmänningsskogar.
Någon återbetalningsskyldighet skall i princip inte föreligga. Ett stöd
uppfyller dock definitionen på näringsbidrag om åter- betalningsskyldighet
uppkommer i följande fall
- näringsidkaren uppfyller inte de villkor som har uppställts för stödet,
- näringsidkaren följer inte de föreskrifter som har meddelats vid bevil- jandet
av stödet,
- något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet.
Ett näringsbidrag är inte skattepliktigt om det har använts för utgifter som
inte är avdragsgilla vare sig omedelbart eller genom värdeminsk- ningsavdrag. Om
ett näringsbidrag har använts för utgifter som är ome- delbart avdragsgilla
skall bidraget tas upp som intäkt. Används bidraget för att anskaffa
avskrivningsbara tillgångar sker beskattningen på det indirekta sättet att
avskrivningsunderlaget reduceras med bidrags- beloppet. De kommande
värdeminskningsavdragen blir alltså lägre genom bidraget. Om näringsbidraget
används för att anskaffa lager, sker be- skattningen också på ett indirekt sätt
genom att de lagertillgångar som anskaffats med näringsbidraget inte får räknas
med vid värdesättningen av lagret. Näringsbidraget beskattas härigenom i takt
med att lagret avyttras. Vidare finns vissa periodiseringsregler, t.ex. om hur
intäktsföring av bidrag tidsmässigt skall matchas mot kostnadsavdrag.
Utformningen av be- stämmelserna skall tillgodose syftet att den skattskyldige
skattemässigt kan kvitta uppburet statsbidrag mot avdragsgilla kostnader.
Nuvarande regler om näringsbidrag (statsbidrag) infördes i kommu-
nalskattelagen (1928:370, KL) år 1973 (prop. 1973:190, bet. 1973:SkU71, SFS
1973:1098). Bestämmelserna om stöd med villkorlig återbetalnings- skyldighet
infördes år 1983 samtidigt som näringsbidragsreglerna fick sitt nuvarande
innehåll (Ds B 1981:17, prop. 1982/83:94, bet. 1982/83:SkU44, SFS 1983:311).
När det gäller redovisningen av näringsbidrag i bokföringen har
Bokföringsnämnden gett ut rekommendationen Redovisning av statliga stöd (BFN R
5) samt några uttalanden om speciella bidragsformer.
Skälen för regeringens förslag: Det vanliga är att stöd och bidrag från EU
hanteras av svenska myndigheter. Det är svenska myndigheter som prövar
ansökningarna, fattar beslut om bidragen och även betalar ut pengarna. Dessa EU-
stöd är därför att betrakta som vilka nationella stöd som helst och omfattas
därför av bestämmelserna om näringsbidrag om övriga förutsättningar är
uppfyllda. Exempel på sådana bidrag är det stöd som utgår till lantbruket
(arealbidrag m.m.).
Det finns emellertid också stöd som prövas och betalas ut av EU-organ. Det
gäller inte bara FoU-stöden. Inom ramen för regionalpolitiken kan kommissionen
t.ex. ta egna initiativ och direkt stödja olika projekt. Det kan också i
framtiden utvecklas nya stödformer som betalas ut direkt från EU.
En första förutsättning för att ett stöd skall anses som näringsbidrag är att
det utgår från stat, kommun e.d. Dessa bestämmelser är därför inte till-
lämpliga på stöd som betalas ut av ett EU-organ. Detta innebär dock inte att
stöden i dag skulle vara skattefria eller skattemässigt behandlas på något från
näringsbidragen avvikande sätt. I stället får de generella bestäm- melserna om
skattepliktiga intäkter tillämpas. Bidrag till närings- verksamheten torde
utgöra en skattepliktig intäkt eftersom bidraget "influtit i verksamheten". Så
resonerade man också vid införandet av reglerna om näringsbidrag. Det handlade
då om ett lagfästande av de principer för beskattningen av statsbidrag till
näringsidkare som tidgare hade utvecklats i praxis (prop. 1982/83:94 s. 35 ff.).
När det gäller frågan om periodisering får de generella bestämmelserna om
bokföringsmässig inkomstberäkning tillämpas. Det innebär att ett bidrag som
skall användas för en viss verksamhet under en bestämd tidsperiod bör
intäktsföras under denna period enligt lämplig grund.
Resultatet av nuvarande oreglerade tillstånd kan alltså många gånger bli att
stöden ändå hanteras som om de vore näringsbidrag. Det är ändå av värde att
uttryckliga regler om den skattemässiga hanteringen av EU-bidragen införs.
Direktutbetalt stöd från EU kan nämligen väntas få en betydande omfattning.
Alternativet att i stället göra bidragen skattefria skulle skapa problem,
eftersom avdrag då inte skulle kunna medges för de kostnader som bestrids med
bidragen. Näringsbidragsreglerna hanterar också bidragen (intäkterna) på ett
relevant sätt beroende på vad stödet används till och när det skall användas.
Näringslivets skattedelegation har i sitt remissvar efterlyst en genomgång av
hur bidragen beskattas i andra medlemsstater. Enligt vad regeringen inhämtat
från andra medlemsstater synes principen vara att EU-bidragen beskattas på ett
sätt som i stort sett motsvarar de svenska näringsbidragsreglerna. Ingen
medlemsstat tycks generellt betrakta bidragen som skattefria intäkter och
samtidigt medge avdrag för de kostnader eller den värdeminskning som bidragen
avser att täcka.
Regeringen föreslår således att stöd från Europeiska gemenskaperna skall
räknas som näringsbidrag på motsvarande sätt som stöd från t.ex. staten till
näringsidkare för näringsverksamheten.
För att ett EU-stöd skall räknas som näringsbidrag måste givetvis krävas att
förutsättningarna för att ett näringsbidrag skall föreligga även i övrigt är
uppfyllda. Ett stöd kan, som framgår av bakgrundsbeskrivningen, betraktas som
näringsbidrag endast om det inte är förenat med återbe- talningsskyldighet eller
om återbetalningsskyldighet kan uppkomma endast för det fall näringsidkaren
brutit mot något villkor eller någon föreskrift som uppställts för stödet eller
om något oväntat inträffat som rubbar förutsättningarna för stödet.
I promemorian konstateras att EU-stöd i förekommande fall behandlas som stöd
med villkorlig återbetalningsskyldighet. Utifrån det standardavtal som tillämpas
analyseras huruvida stödet, bortsett från kravet på stödgivare, uppfyller
definitionen på näringsbidrag. Slutsatsen är att EU:s FoU-stöd uppfyller
villkoren för näringsbidrag. Återbetalningsskyldighet kan upp- komma endast om
mottagarna av stödet inte uppfyller sina förpliktelser. Visserligen kan avtalet
sägas upp om allvarliga tekniska eller ekonomiska skäl föreligger som på ett
grundläggande sätt påverkar projektet eller om möjligheterna att utnyttja
projektet väsentligt har minskat. En sådan uppsägning får dock anses ha sin
grund i att något oväntat inträffat som uppenbarligen rubbar förutsättningarna
för stödet. Uppsägningsmöjligheten ändrar alltså inte stödets karaktär av
näringsbidrag. Dessutom är upp- sägningstiden två månader och kommissionen är
skyldig att under vissa förutsättningar ge bidrag till kostnader även för
projekt som avbrutits. Med undantag av förskott sker de löpande betalningarna
efter det att stöd- mottagarna gett in en periodisk rapport där de mot bidraget
korres- ponderande kostnaderna finns upptagna. Det betyder att det knappast kan
bli aktuellt med återbetalningar i de fall avtalet sägs upp av andra skäl än att
parterna inte följer sina åtaganden.
Förslaget föranleder en ändring av punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL.

7 Begränsning av avdragsramen för representation

Regeringens förslag: Avdrag för måltidsutgifter i samband med representation
skall fr.o.m. år 1997 medges med högst ett belopp motsvarande 90 kr per person.

Skälen för regeringens förslag: Utgifter för representation och liknande
ändamål utgör omkostnader i en förvärvskälla endast om de har omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för
företaget, invigning av en mer betydande anläggning för verksamheten eller
jämförliga händelser eller då utgifterna avser personalvård. Avdrag medges i det
enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för
måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större
belopp än 180 kr per person. Belopps- gränsen 180 kr infördes hösten 1995 och
gäller fr.o.m. inkomståret 1996. Beloppet avser kostnader exklusive
mervärdesskatt. Den som inte är skattskyldig till mervärdesskatt får öka
avdragsramen med mervärdesskatten.
I samband med kompletteringspropositionen (prop. 1995/96:150) och i
propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts- området
(prop. 1995/96:198) aviserades ett antal åtgärder på skatteområdet med syfte att
förstärka statens inkomster. Enligt ett av förslagen skall företagens rätt till
avdrag för representationskostnader fr.o.m. inkomståret 1997 reduceras till
hälften av den nivå som gäller för år 1996. Avdragsramen för måltidsutgifter
skall således sättas ned från 180 kr till 90 kr. Förslaget föranleder en ändring
i punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370).

8 Statsfinansiella effekter

De i avsnitt 4-6 lämnade förslagen kan inte antas medföra några märkbara
statsfinansiella effekter annat än i fråga om den föreslagna behandlingen av
tillskott till verksamheten vid beräkning av fördelningsunderlaget och
takbeloppet. Effekten av den föreslagna ändringen är dock mycket svår att
bedöma.
Budgeteffekterna av förslaget i avsnitt 7 har redovisats i prop. 1995/96:198.
Där anges den varaktiga effekten av sänkt representations- avdrag uppgå till 0,5
miljarder kr.

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar

till 20 §

punkt 1
I tredje stycket reduceras avdragsramen för representation från 180 kr till 90
kr per person och måltid.

till 22 §

punkt 9
Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelserna om näringsbidrag blir
tillämpliga även på bidrag från kommissionen eller annat EG-organ utan
förmedling av svensk myndighet. Genom pluralformen (Europeiska gemenskaperna)
klargörs att bestämmelsen omfattar inte bara stöd från Europeiska gemenskapen
(EG) utan även stöd från Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och
Europeiska atomgemenskapen (Euroatom).

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning

3 §
Tidpunkten för bestämmande av räntesatsen för räntefördelning ändras från
utgången av november månad året före beskattningsåret till utgången av november
månad andra året före taxeringsåret. Ändringen kommer i praktiken endast att
påverka räntesatsen för skattskyldiga med nystartad verksamhet med förlängt
första räkenskapsår. För skattskyldiga som har räkenskapsår som sammanfaller med
kalenderåret, vilket så gott som undantagslöst är fallet, innebär ändringen inte
någon förändring mot vad som gäller i dag. Ändringen syftar till att förenkla
skattemyndigheternas granskning genom att endast en räntesats blir aktuell för
varje taxeringsår.

10 §
Ändringen innebär att expansionsmedelsskatt varken kommer att räknas som
tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt
räntefördelningslagen. Detsamma gäller beträffande särskild löneskatt enligt 1 §
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. I och med sistnämda
ändring är det obehövligt med en reglering av enligt vilket lagrum den särskilda
löneskatten skall utgå.

12 §
Ändringen föranleds dels av att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur
lagtexten, dels av att tillskott till näringsverksamheten föreslås få ingå i
fördelningsunderlaget redan det år tillskottet skett. Undantag görs för till-
skott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Med
varaktigt avses inte att tillskottet skall förbli i verksamheten permanent.
Däremot måste det vara fråga om en längre tidsperiod som åtminstone sträcker sig
över flera år. Det är sålunda syftet som är avgörande vid bedömningen även om
oförutsedda händelser senare medför att tillskottet måste tas ut . Den
skattskyldige bör ha bevisbördan för syftet med transaktionen. Tillskott vars
syfte inte är att varaktigt öka kapitalet skall minska fördelningsunderlaget. En
förutsättning härför är givetvis att tillskottet i fråga fortfarande finns kvar
i verksamheten, dvs. ingår i fördelningsunderlaget, vid utgången av det
beskattningsår som fördelningsunderlaget hänför sig till. Till sådana tillskott
som bör minska fördelningsunderlaget hör t.ex. pengar som näringsidkaren satt in
privat i verksamheten i slutet av ett år t.ex. vid tillfällig likviditetskris
och sedan får tillbaka efter årsskiftet när likviditeten förbättrats. Har
tillskott och återbetalning i stället skett under samma beskattningsår skall
tillskottet inte minska fördelningsunderlaget eftersom det inte ingår i detta.
För det fall näringsidkaren skulle skjuta till pengar i slutet av ett år vilka
sedan används för privata uttag under nästa år lär det knappast gå att hävda att
medlen tillskjutits i syfte att varaktigt öka kapitalet i verksamheten varför
även sådana tillskott skall minska fördelningsunderlaget.

14 a §
Paragrafen har arbetats om redaktionellt i förhållande till lagrådsremissen.
Utformningen följer i huvudsak Lagrådets förslag. Bestämmelsen syftar till att
ge skattskyldiga som förvärvar en näringsfastighet genom ett fång som
inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att vederlag utgått i
samband med förvärvet, en möjlighet att slippa negativ räntefördelning på grund
av den skuldsättning han ådragit sig genom förvärvet.
Paragrafens tillämpningsområde framgår av första stycket. Förutsättningen är
att en näringsfastighet som utgör anläggningstillgång har förvärvats genom arv,
testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller
genom gåva och att förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig
till förvärvet är negativt vid förvärvstillfället. Är detta uppfyllt får en
särskild post beräknas. Beräknandet av den särskilda posten är således
frivilligt. Den särskilda posten är lika stor som det negativa
fördelningsunderlaget vid förvärvstillfället och får öka fördelningsunderlaget i
förvärvskällan så länge och till den del detta är negativt. Den särskilda posten
får dock inte vara större än spärrbeloppet som motsvarar summan av dels
skillnaden mellan vederlaget och det högsta av fastighetens värde enligt 13 § 4
eller 14 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, dels 72 % av de
expansionsmedel som övertagits i samband med förvärvet. När
fördelningsunderlaget i förvärvskällan blir positivt upphör den särskilda
posten. Detta innebär att någon särskild post inte får öka för-
delningsunderlaget om det därefter blir negativt. Hur fördelningsunderlaget
beräknas framgår av 2 § räntefördelningslagen.
I tredje stycket regleras den situationen att fastigheten och driften av denna
är att hänföra till skilda förvärvskällor. I sådant fall skall kapitaltillskott
som görs inom två år före förvärvet eller utan tidsbegränsning efter förvärvet
av förvärvaren eller denne sådan närstående person som avses i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § KL till den förvärvskälla där driften
bedrivs, minska den särskilda posten. Detta gäller dock endast om det rör sig om
tillskott av mer än obetydlig omfattning.
Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i fråga om
fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995.

17 §
Ändringen motsvarar ändringen i 12 § och beror bl.a. på att begreppet
kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten.

Övergångsbestämmelser

punkt 1
Lagen träder i kraft den 1 januari 1997.

Punkt 2
Den äldre lydelsen av 3 § tillämpas vid 1998 års taxering om verksamheten
startat före den 1 januari 1997.

Punkt 3
Den nya bestämmelsen i 14 a § får tillämpas på fastighetsöverlåtelser som skett
efter utgången av år 1995.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel

7 §
Ändringen beror dels på att begreppet kapitaltillskott utmönstrats ur lagtexten,
dels på att tillskott till verksamheten under beskattningsåret skall få ingå i
takbeloppet redan det beskattningsår då tillskottet skett. Undantag görs för
sådana tillskott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i
verksamheten. Beträffande innebörden av detta, se författningskommentaren till
12 § räntefördelningslagen.

7 a §
Paragrafen har fått sin utformning i enlighet med Lagrådets förslag. I
bestämmelsen ges skattskyldiga, som förvärvar en näringsfastighet genom ett fång
som inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att vederlag utgått
för förvärvet, möjlighet att undvika att behöva lösa upp dels egna
expansionsmedel dels sådana som övertagits i samband med förvärvet.
Lagrummet är i princip uppbyggt på samma sätt som dess motsvarighet i 14 a §
räntefördelningslagen.
Den särskilda posten enligt räntefördelningslagen syftar till att motverka att
förvärvaren drabbas av negativ räntefördelning efter förvärvet. Däremot skall
den inte leda till positiv räntefördelning. På samma sätt skall den särskilda
posten enligt expansionsmedelslagen inte medföra att någon ytterligare
avsättning till expansionsmedel kan göras utan endast motverka att
expansionsmedel måste lösas upp på grund av förvärvet. Det blir således endast
aktuellt att beräkna en särskild post enligt expansionsmedelslagen om
förvärvaren övertagit expansionsmedel i samband med fastighets- förvärvet eller
om han redan har egna expansionsmedel.
Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men får tillämpas ifråga om
överlåtelser som skett efter den 31 december 1995.

8 §
Ändringen motsvarar ändringen i 7 § och beror på att begreppet kapital-
tillskott utmönstras ur lagtexten.

10 §
Ändringen är närmast av rättelsekaraktär och syftar till att möjliggöra en
överlåtelse av expansionsmedel i samband med benefik överlåtelse av samtliga
realtillgångar i en näringsverkamhet från en fysisk person till en annan.
Situationen regleras redan i dag i 10 § men det har uppmärksammats att regeln
har fått en allt för snäv utformning. Genom den nu föreslagna ändringen skall
expansionsmedel få övertas till den del de inte överstiger värdet av 138,89 % av
realtillgångarna i verksamheten. Övertagandet får avse högst ett belopp
motsvarande värdet av 138,89 % av realtillgångarna i verksamheten vid utgången
av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel.

Övergångsbestämmelser
punkt 1
Lagen träder i kraft den 1 januari 1997.

Punkt 2
Den nya regeln i 7 a § får tillämpas på överlåtelser som skett efter utgången av
år 1995.

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

2 §
Ändringarna är föranledda av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska
intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för statlig fastighetsskatt.

9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

2 §
Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska
intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för avkastningsskatt på
pensionsmedel.

Övergångsbestämmelser

Förslaget har kompletterats med en övergångsbestämmelse i enlighet med Lagrådets
förslag.

9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

1 §
Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska
intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för särskild löneskatt på
pensionskostnader.

9.7 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272)

3 § 1 mom.
Enligt första stycket skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp
vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med
överskjutande ingående mervärdesskatt. Handelsbolag skall enligt tredje stycket
betala preliminär A-skatt trots att slutlig skatt inte skall påföras. Detta
skall gälla även fortsättningsvis. Ändringen i tredje stycket är av
redaktionell karaktär och hänger samman med att handelsbolag skall vara
skattesubjekt för vissa skatter.

13 § 1 mom.
I lagrummet regleras hur preliminär F-skatt skall beräknas. Sådan preliminär
skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året
före inkomståret. För det fall denna skatt understiger den ursprungligen
debiterade F-skatten tas preliminär skatt i stället ut med 105 procent.
Förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt för vissa skatter bör
föranleda att de handelsbolag vilka kommer att påföras skatt enligt lagen om
statlig fastighetsskatt, lagen om avkastningsskatt på pensions- medel eller
lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader och har tilldelats en F-
skattesedel skall bli skyldiga att betala preliminär F-skatt.
Beräkningsprinciperna kommer emellertid i regel att medföra ett för högt uttag
av preliminär F-skatt för handelsbolagen. Reglerna bör därför inte gälla för
handelsbolag. För handelsbolagen har i stället införts en särskild bestämmelse i
första stycket som reglerar uttaget av preliminär F-skatt för dessa bolag.
Bestämmelsen har placerats som en sista mening i detta stycke på förslag av
Lagrådet. Enligt den nya bestämmelsen skall preliminär F-skatt för handelsbolag
utgå med ett belopp motsvarande den skatt som enligt 13 § 3 mom. har bestämts
för bolaget året före inkomståret. Av andra stycket framgår att preliminär F-
skatt dock inte får tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära
F-skatt som har debiterats året före inkomståret. Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av
preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter
finns.

27 b §
I 27 § 2 mom. regleras vad den skattskyldige skall gottskrivas vid debitering av
slutlig skatt. Lagrummet kommer att bli tillämpligt i fråga om de handelsbolag
som efter de föreslagna ändringarna kommer att påföras slutlig skatt.
Beträffande övriga handelsbolag skall alltjämt nuvarande bestämmelser i 27 b §
gälla. Ändringen i första stycket markerar detta förhållande.

33 §
Såsom framgår redan av 2 § 1 mom. andra stycket likställs handelsbolag med
skattskyldig om inte annat framgår av sammanhanget. Nuvarande hänvisning i sista
stycket tillför inte något i sak och behövs inte heller av redaktionella skäl
när handelsbolag gjorts till skattesubjekt. Den har därför slopats. Någon
ändring vad avser utfärdande av skattsedlar för handelsbolag föreslås inte utan
A-eller F-skattesedel skall alltjämt kunna utfärdas för handelsbolag.
Bestämmelser om detta finns i 33 a och 33 b §§.

33 a §
I lagrummet regleras utfärdandet av A-skattesedlar. Handelsbolag som är
skattskyldigt enligt någon av de tre föreslagna lagarna och som inte har
tilldelats en F-skattesedel enligt 33 b § skall tilldelas en A-skattesedel
enligt bestämmelserna i första stycket.
För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har
tilldelats en F-skattesedel får en A-skattesedel utfärdas endast efter ansökan
enligt andra stycket.
Kravet på att handelsbolag skall vara registrerat i handelsregistret har
slopats. Denna ändring är föranledd av lagen (1993:760) om ändring i lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Av 1 kap. 1 § nämnda lag framgår
att ett handelsbolag uppkommer först om det införs i handelsregistret. Av
punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att handelsbolag är
upplöst om det inte vid utgången av 1995 förts in i handelsregistret. Någon
reglering vad gäller registreringen är därför inte längre behövlig i UBL.

33 b §
I lagrummet regleras utfärdandet av F-skattesedlar. En F-skattesedel får efter
ansökan utfärdas för skattskyldig som bedriver eller kan antas komma att
bedriva näringsverksamhet om inte annat följer av 33 c §. Lagrummet äger redan i
dag tillämpning på handelsbolag och behöver inte ändras med anledning av de nu
framlagda förslagen. Precis som tidigare skall F-skattesedel kunna utfärdas för
handelsbolag som uppfyller kriteriet att bedriva eller kan antas komma att
bedriva näringsverksamhet . Detta gäller oavsett om handelsbolaget är skyldigt
att betala skatt eller inte.
Ändringen i sista stycket beror på att någon särreglering i UBL vad gäller
handelsbolagens registering inte längre är nödvändig, se kommentaren under 33 a
§.

52 a §
Ändringen i sista stycket är av redaktionell karaktär och innebär att lagrummet
anpassas till det förhållandet att handelsbolag i vissa fall kan komma att
påföras slutlig skatt.

9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

2 kap. 25 §
Förslaget innebär en ändring av handelsbolagens uppgiftsskyldighet. Eftersom
handelsbolag föreslås bli skattskyldiga för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader
skall bolagen inte längre lämna några uppgifter beträffande underlaget för dessa
skatter till ledning för delägarnas taxering.
För det fall en handelsbolaget tillhörig fastighet som är anläggnings-
tillgång avyttrats under beskattningsåret föreslås att bolaget, och inte
delägaren, skall lämna de uppgifter till ledning för delägarens taxering som
behövs för att beräkna skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller då
fastigheten överförts eller upplåtits under sådana förhållanden att över-
låtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. SIL skall jämställas med
avyttring. Förslaget innebär i denna del en utvidgning av handelsbolagens
uppgiftsskyldighet.

9.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

14 kap. Registrering samt deklaration och periodisk sammanställning

3 §
Ändringen i första stycket innebär att beskattningsunderlagen 1 miljon kr för
möjligheten att redovisa mervärdesskatten i en självdeklaration skall beräknas
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import.
Vissa handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar kommer att
vara skyldiga att lämna självdeklaration. Detta gäller dock inte alla. Genom
ändringen i 3 § andra stycket kommer dock alla handelsbolag och europeiska
ekonomiska intressegrupperingar att vara skyldiga att redovisa mervärdesskatten
i särskild deklaration, oavsett om de lämnar självdeklaration eller inte. Det
innebär också att den preliminära skatt som beslutas för dessa inte kommer att
beräknas med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Skatten skall betalas i samband
med att den särskilda deklarationen lämnas.

8 §
En möjlighet att redovisa och betala mervärdesskatt årligen införs för dem som
redovisar mervärdesskatt i särskild deklaration, på grund av att de inte är
skyldiga att lämna självdeklaration. Det innebär att skattemyndigheten kan
besluta att t.ex. ett konkursbo skall ha en redovisningsperiod omfattande ett
helt beskattningsår. Helårsredovisning skall också kunna göras av handelsbolag
och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Möjligheten skall dock begränsas
till skattskyldiga med ett årligt beskattningsunderlag exklusive
gemenskapsinterna förvärv och import på högst 200 000 kr. Regeln kan inte
tillämpas av den som lämnar självdeklaration men valt att i stället redovisa
mervärdesskatten i särskild deklaration. Den kan inte heller tillämpas av den
som skattemyndigheten på grund av särskilda skäl beslutat skall redovisa skatten
i särskild deklaration.

15

Förteckning över de remisssinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian (Ds 1996:41) Vissa
justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning
m.m.

Riksskatteverket (RSV), Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Riksförsäkringsverket (RFV), Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Nä- rings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Företagarnas
Riksorganisation, Sveriges Köpman- naförbund, Lantbrukarnas Riksförbund,
Skogsägarnas Riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska
bankföreningen, Svenska Revisorssamfundet (SRS), Svenska Samernas Riksförbund,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund (SBRF),
Sveriges Fastghetsägareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
Jordägareförbund, Sveriges Redovisningskonsulenters För- bund (SRF).
Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har avgett ett
gemensamat yttrande.
Svenska bankföreningen har åberopat ett yttrande från Sveriges
industriförbundet.
Rikskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms,
Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus län.
Yttrande har också inkommit från Magnus Dahlgren.

16

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian (Ds 1996:10) Beskattning av vissa EU-bidrag

Efter remiss har yttrande avgetts av Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för Nedre
Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Bokföringsnämnden, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens Kärnkraftsinspektion, Naturvårdsverket,
Statens strålskyddsinstitut, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Forskningsrådsnämnden, EU/FoU-rådet,
Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Skogs- och
jordbrukets forskningsråd, Kommunikationsforskningsberedningen, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation, Kooperativa
förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund,
Skogsägarnas Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Advokatsamfund,
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Kooperativa institutet.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges
Industriförbund och Stockholms Handelskammare har åberopat ett yttrande från
Näringslivets Skattedelegation.
Riksskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms,
Uppsala, Kalmar och Malmöhus län.
Kommunikationsforskningsberedningen har inhämtat och åberopat ett yttrande
från Chalmers tekniska högskola.

17

2

Författningsförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning
dels att 3, 10, 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
Ett p o s i t i v t Ett p o s i t i v t
f ö r d e l- n i n g s b e l f ö r d e l - n i n g s b e
o p p utgörs av stats- låne-l o p p utgörs av stats-
räntan vid utgången av novem-låneräntan vid utgången av
ber året före beskattningsåretnovember andra året före
ökad med tre procentenheter taxeringsåret ökad med tre
multiplicerad med ett procentenheter
positivt för- multiplicerad med ett
delningsunderlag. positivt
fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda tidpunkt
ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag.

10 §2
-------------------------------------------------------
Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i
särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
-------------------------------------------------------
Statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt,
kommunal inkomstskatt, ex-
pansionsmedelsskatt enligt
lagen (1993:1537) om ex-
pansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild
löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa
förvärvsinkomster, av-
kastningsskatt enligt 2 § 5
lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt
lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på
pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdes-
skatt som redovisas i
särskild självdeklaration
enligt 14 kap. 3 §
mervärdesskattelagen (1994:-
200), annuitet på
avdikningslån, avgifter
enligt lagen (1994:1774) om
allmänna egenavgifter samt
skattetilllägg och
förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång
eller skuld.

-------------------------------------------------------

12 §
-------------------------------------------------------
Det belopp som följer av 2 § Det belopp som följer av
första stycket och 8-11 §§ ökas2 § första stycket och 8-11 §§
med underskott av ökas med underskott av nä-
näringsverksamhet närmast ringsverksamhet närmast för-
föregående beskattningsår i egående beskattningsår i den
den mån avdrag för un- mån avdrag för underskottet
derskottet inte har inte har medgetts enligt
medgetts enligt 46 § 1 mom. 46 § 1 mom. kommunalskat-
kommunalskattelagen telagen (1928:370) eller 3 §
(1928:370) eller 3 § 13 13 mom., 25 § 11 mom. eller
mom., 25 § 11 mom. eller 26 §26 § 9 mom. lagen
9 mom. lagen (1947:576) om (1947:576) om statlig in-
statlig inkomstskatt samt komstskatt samt minskas
minskas med 72 procent av med 72 procent av
expansionsmedel enligt expansionsmedel enligt
lagen (1993:1537) om expan- lagen (1993:1537) om
sionsmedel vid utgången av expansionsmedel vid
närmast föregående beskatt- utgången av närmast föregående
ningsår och med kapital- beskattningsår och med
tillskott under närmast sådana tillskott till
föregående beskattningsår. verksamheten under närmast
föregående beskattningsår som
gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.

14 a §
-------------------------------------------------------
Har sådan fastighet som
avses i 13 § 4 förvärvats
genom arv, testamente,
bodelning med anledning av
makes död eller
äktenskapsskillnad eller
genom gåva och är förvärvarens
fördelningsunderlag vid
förvärvstillfället till den
del som hänför sig till
förvärvet negativt, får
fördelningsunderlaget ökas
med motsvarande belopp
(den särskilda posten). Den
särskilda posten får uppgå
till högst ett belopp som
motsvarar summan av dels
skillnaden mellan det
vederlag som överenskommits
för fastigheten och det
högsta värdet enligt 13 § 4
eller 14 § för fastigheten
vid förvärvstidpunkten dels
72 procent av de
expansionsmedel som
övertagits. Övertar förvärva-
ren expan- sionsmedel i
samband med förvärvet, skall
detta till ingen del
räknas som vederlag.
Den särskilda posten får
öka fördelningsunderlaget så
länge och i den mån detta är
negativt. Fördelningsun-
derlaget får ökas med den
särskilda posten så länge
fastigheten finns kvar i
förvärvskällan. Om en del av
fastigheten överlåts skall
den särskilda posten
minskas med motsvarande
del.
Om driften av
fastigheten inte är hänförlig
till samma förvärvskälla som
fastigheten, gäller
följande. Har förvärvaren
eller denne sådan närstående
person som avses i punkt
14 sista stycket av anvis-
ningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370)
inom två år före förvärvet
eller efter förvärvet i mer
än obetydlig omfattning
tillskjutit kapital till
den förvärvskälla i vilken
driften bedrivs, skall den
särskilda posten minskas i
motsvarande mån.
17 §
-------------------------------------------------------
I fråga om I fråga om
näringsverksamhet som be- näringsverksamhet som be-
drivs av handelsbolag min- drivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade skas delägarens justerade
ingångsvärde eller, för andelingångsvärde eller, för andel
som utgör omsättningstillgång,som utgör omsätt-
andelens skattemässiga värde ningstillgång, andelens
med kapitaltillskott under skattemässiga värde med
närmast föregående beskatt- sådana tillskott till
ningsår och med lån avseende verksamheten under närmast
det aktuella föregående beskattningsår som
beskattningsåret från bolagetgjorts i annat syfte än att
till delägaren eller sådan varaktigt öka kapitalet i
delägaren närstående person verksamheten och med lån
som avses i punkt 14 sista avseende det aktuella bes-
stycket av anvisningarna kattningsåret från bolaget
till 32 § kommunalskatte- till delägaren eller sådan
lagen (1928:370) om inte delägaren närstående person
marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista
lånet. stycket av anvisningarna
till 32 § kommunal-skatte-
lagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3.
2. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas om verksamheten påbörjats före utgången
av år 1996.
3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som skett
efter den 31 december 1995.

1 Senaste lydelse 1994:784.
2 Senaste lydelse 1994:1682.

18

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsmedel
dels att 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §1
-------------------------------------------------------
I fråga om näringsverksam- I fråga om näringsverksam-
het som bedrivs av fysisk het som bedrivs av fysisk
person eller dödsbo får ex- person eller dödsbo får
pansionsmedel inte tas upp expansionsmedel inte tas
till så stort belopp att upp till så stort belopp
72 procent av att 72 procent av
expansionsmedlen överstiger expansionsmedlen överstiger
ett takbelopp. Detta ett takbelopp. Detta
beräknas med hänsyn till beräknas med hänsyn till
förhållandena vid utgången avförhållandena vid utgången av
beskattningsåret enligt de beskattningsåret enligt de
grunder som anges i 2, 8-10 grunder som anges i 2,
och 18 §§ lagen (1993:1536) 8-10, och 18 §§ lagen
om räntefördelning vid be- (1993:1536) om ränte-
skattning. Det erhållna vär- fördelning vid beskattning.
det ökas med underskott för Det erhållna värdet ökas med
beskattningsåret, i den mån underskott för
avdrag för underskottet inte beskattningsåret, i den mån
har medgetts enligt 46 § 1 avdrag för underskottet
mom. kommunalskattelagen inte har medgetts enligt
(1928:370) eller 3 § 13 46 § 1 mom.
mom., 25 § 10 mom. eller 26 §kommunalskattelagen
9 mom. lagen (1947:576) om (1928:370) eller 3 § 13
statlig inkomstskatt, och mom., 25 § 10 mom. eller 26 §
minskas med kapi- 9 mom. lagen (1947:576) om
taltillskott under statlig inkomstskatt, och
beskattningsåret. minskas med sådana
tillskott till
verksamheten under
beskattningsåret som gjorts
i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i
verksamheten.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbeloppet
mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i verksamheten.

7 a §
-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------
Har sådan fastighet som
avses i 13 § 4 lagen
(1993:1536) om räntefördel-
ning vid beskattning för-
värvats genom arv,
testamente, bodelning med
anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller
genom gåva och understiger
förvärvarens takbelopp 72
procent av övertagna eller
egna expansionsmedel, får en
särskild post beräknas. Den
särskilda posten får öka
takbeloppet i så länge som
och i den mån detta belopp
understiger 72 procent av
dessa expansionsmedel. Tak-
beloppet får ökas med den
särskilda posten så länge
fastigheten finns kvar i
förvärvskällan. Om en del av
fastigheten överlåts skall
den särskilda posten minskas
med motsvarande del.
Den särskilda posten
beräknas på det sätt som anges
i 14 a § första stycket lagen
om räntefördelning vid
beskattning.
Vad som sägs i 14 a §
tredje stycket lagen om
räntefördelning vid
beskattning tillämpas vid
beräkning av den särskilda
posten enligt denna lag.

8 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får expansionsmedel
inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde enligt 28 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget är negativt. Därvid
skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade ingångsvärdet som följer
av en ökning av expansionsmedel på grund av 28 § åttonde stycket första meningen
lagen om statlig inkomstskatt. Utgör andel i handelsbolag omsättningstillgång
gäller vad som sagts nu i stället andelens skattemässiga värde.
-------------------------------------------------------
Vid tillämpning av första Vid tillämpning av första
stycket minskas det stycket minskas det
justerade ingångsvärdet justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga respektive det skattemässi-
värdet med kapitaltillskott ga värdet med sådana
under beskattningsåret. tillskott till
Detsamma gäller lån från bola-verksamheten under
get till delägaren eller beskattningsåret som gjorts
sådan delägaren närstående i annat syfte än att
person som avses i punkt 14 varaktigt öka kapitalet i
sista stycket av verksamheten. Detsamma
anvisningarna till 32 § gäller lån från bolaget till
kommunalskattelagen delägaren eller sådan
(l928:370), om inte delägaren närstående person
marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista
lånet. Det justerade stycket av anvisningarna
ingångsvärdet respektive det till 32 § kommunalskat-
skattemässiga värdet justerastelagen (l928:370), om
vidare enligt 18 § lagen om inte marknadsmässig ränta
räntefördelning vid be- utgått på lånet. Det justera-
skattning. de ingångsvärdet respektive
det skattemässiga värdet
justeras vidare enligt 18 §
lagen om räntefördelning vid
beskattning.

10 §
Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings-
verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk
person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
-------------------------------------------------------
I fall som avses i första I fall som avses i första
stycket får expansionsmedel stycket får expansionsmedel
inte övertas i den mån de inte övertas i den mån de
överstiger värdet av real- överstiger 138,89 procent
tillgångarna i verksamheten av värdet av realtillgångar-
beräknat enligt de grunder na i verksamheten beräknat
som anges i 13 § 1-4 och 8 enligt de grunder som
lagen anges i 13 § 1-4 och 8
(1993:1536) om lagen (1993:1536) om ränte-
räntefördelning vid beskatt- fördelning vid beskattning.
ning. Övertagande får avse Övertagande får avse högst
högst ett belopp motsvarande ett belopp motsvarande
värdet av realtillgångarna i 138,89 procent av värdet av
verksamheten vid utgången av realtillgångarna i verk-
det tredje beskattningsåret samheten vid utgången av
före beskattningsåret ökat meddet tredje beskattningsåret
en tredjedel. före beskattningsåret ökat
med en tredjedel.

Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret
anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda beloppet eller, om
förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna beloppet ökat med det
överförda beloppet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2.
2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett
efter den 31 december 1995.

1Senaste lydelse 1994:1886.

19

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
-------------------------------------------------------
I fråga om handelsbolag
och europeiska ekonomiska
intressegrupperingar åvilar
skattskyldigheten dock del-
ägarna respektive medlemmar-
na.

Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i
Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt
avseende sådan privatbostad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas
med hänsyn härtill.
-------------------------------------------------------
Fastighetsskatten beräknas Fastighetsskatten
på grundval av det taxe- beräknas på grundval av det
ringsvärde som gäller under taxeringsvärde som gäller
beskattningsåret. Gäller under beskattningsåret.
olika värden för skilda delarGäller olika värden för
av beskattningsåret beräknas skilda delar av
skatten särskilt för varje beskattningsåret beräknas
sådan del med motsvarande skatten särskilt för varje
tillämpning av bestämmelsernasådan del med motsvarande
i femte stycket. tillämpning av be-
stämmelserna i fjärde
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har
påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1994:1910.

20

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast
driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt
till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som inte
bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket av
samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart avser
olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte
är återköpsbar.
-------------------------------------------------------
I fråga om handelsbolag och
europeisk ekonomisk in-
tressegruppering är dock
delägarna respektive medlem-
marna skattskyldiga.

1 Lydelse enligt prop. 1995/96:231.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt
med 21,39 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §.
-------------------------------------------------------
I fråga om handelsbolag
och europeisk ekonomisk
intressegruppering är dock
delägarna respektive medlem-
marna skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har
påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1994:1926.

2.6 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 13 § 1 och 3 mom., 14 §, 27 b §, 33 §, 33 a
§, 33 b § och 52 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 13 § 1 a mom., av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §
1 mom.2 Beteckningar som används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.
-------------------------------------------------------
Med skattskyldig likställs i Med skattskyldig
denna lag handelsbolag, om likställs i denna lag, om
inte annat framgår av inte annat framgår av
sammanhanget. sammanhanget, handelsbolag
även om det inte är skyldigt
att betala sådan skatt som
avses i 1 § 4, 7 eller 8.

3 §
1 mom.3 I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga
skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt. Hänsyn skall dock
inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet på avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-skatt)
eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-skatt). Den
skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan ordning.
-------------------------------------------------------
Handelsbolag skall, om Handelsbolag skall, om
inte annat sägs denna i lag, inte annat sägs i denna
betala preliminär A-skatt lag, betala preliminär A-
trots att slutlig skatt skatt även om slutlig skatt
inte skall påföras. inte skall påföras.

13 §
-------------------------------------------------------
1 m o m.4 Preliminär
F-skatt skall tas ut med
ett belopp motsvarande 110
procent av den skatt enligt
3 mom. som har bestämts för
den skattskyldige vid den
årliga debiteringen året före
inkomståret. Understiger
denna skatt den ur-
sprungligen debiterade
F-skatten tas preliminär
F-skatt ut med 105 procent.
-------------------------------------------------------
1 m o m. Preliminär
F-skatt skall, för annan
skattskyldig än handels-
bolag, tas ut med ett
belopp motsvarande 110
procent av den skatt enligt
3 mom. som har bestämts för
den skattskyldige vid den
årliga debiteringen året före
inkomståret. Understiger
denna skatt den ur-
sprungligen debiterade
F-skatten tas preliminär
F-skatt ut med 105 procent.
Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp
än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före
inkomståret.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt
skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars
särskilda omständigheter föreligger.
Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till
preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller
mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om
mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdesskatt har
fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före
inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas
till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för
året före inkomståret skall redovisas i särskild självdeklaration, får i stället
den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas
till grund för beräkningen.
-------------------------------------------------------

1 a m o m. För
handelsbolag skall
preliminär F-skatt tas ut
med ett belopp motsvarande
den skatt enligt 3 mom.
som har bestämts för
bolaget vid den årliga
debiteringen året före
inkomståret.
Preliminär F-skatt enligt
första stycket får inte tas
ut med ett lägre belopp än
som motsvarar den prelimi-
nära F-skatt som har
debiterats för året före
inkomståret.
Bestämmelserna i första
och andra styckena gäller
inte när preliminär F-skatt
skall beräknas med ledning
av preliminär taxering
enligt 2 mom. eller när det
annars finns särskilda
omständigheter.
-------------------------------------------------------

3 m o m.5 Vid tillämpning 3 m o m. Vid tillämpning
av bestämmelserna i 1 mom. av bestämmelserna i 1 mom.
första stycket, 2 mom. andra första stycket, 1 a mom.
stycket och 17 § 1 mom. 2 första stycket,
avses med skatt slutlig 2 mom. andra stycket och
skatt minskad med dels 17 § 1 mom. 2 avses med
skattetillägg och skatt slutlig skatt
förseningsavgift enligt minskad med dels
taxeringslagen (1990:324) skattetillägg och
samt förseningsavgift enligt förseningsavgift enligt
fastighetstaxeringslagen taxeringslagen (1990:324)
(1979:1152), dels överskju- samt förseningsavgift
tande ingående mervärdeskatt.enligt fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152),
dels överskjutande ingående
mervärdesskatt.

14 §6
-------------------------------------------------------
Vid beräkning av särskild Vid beräkning av särskild
A-skatt skall gälla vad som A-skatt skall gälla vad som
föreskrivs i 13 § 1 och 3 föreskrivs i 13 § 1, 1 a och
mom. om preliminär F-skatt. 3 mom. om preliminär F-
skatt.
Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående
preliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt,
skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-
skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den
skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration.

27 b §7
-------------------------------------------------------
Ett belopp som innehållits Ett belopp som
genom skatteavdrag på innehållits genom
ersättning för arbete till skatteavdrag på ersättning
ett handelsbolag skall för arbete till ett
gottskrivas bolaget som handelsbolag och som inte
inbetalning av sådan utgåendekunnat gottskrivas bolaget
mervärdesskatt som avses i 1 enligt 27 § 2 mom. skall
kap. 8 § mervärdesskattelagengottskrivas bolaget som
(1994:200) för den sista inbetalning av sådan
redovisningsperioden under utgående mervärdesskatt som
det kalenderår då det avses i 1 kap. 8 §
innehölls. Detta gäller även mervärdesskattelagen
om beloppet inte har (1994:200) för den sista
betalats in till redovisningsperioden under
skattemyndigheten. det kalenderår då det
innehölls. Detta gäller även
om beloppet inte har
betalats in till
skattemyndigheten.
Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat
ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän
förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående
mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten
meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.

33 §8
-------------------------------------------------------
För skattskyldig skall För skattskyldig skall
utfärdas skattsedel, särskildutfärdas skattsedel,
för preliminär skatt, för särskild för preliminär
slutlig skatt och för annan skatt, för slutlig skatt
tillkommande skatt än sådan och för annan tillkommande
som avses i 32 b §. skatt än sådan som avses i
Skattsedel skall dock inte 32 b §. Skattsedel skall
utfärdas för preliminär skattdock inte utfärdas för
enligt 3 § 2 mom. tredje preliminär skatt enligt 3 §
stycket. Att skattsedel får 2 mom. tredje stycket.
utfärdas för handelsbolag
framgår av 33 a och 33 b §§.

33 a §9
Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skatt-
skyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även
utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor
som avses i 33 b § andra stycket.
-------------------------------------------------------
En A-skattesedel får efter För handelsbolag som inte
ansökan också utfärdas för ettskall påföras någon slutlig
handelsbolag som är skatt och som inte har
registrerat i handelsregi- tilldelats en F-
stret och som inte har skattesedel skall en A-
tilldelats en F- skattesedel utfärdas endast
skattesedel. efter ansökan.
-------------------------------------------------------

33 b §10
Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer
av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan
antas komma att bedriva näringsverksamhet.
Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att
den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i
sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.
I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den
skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.
-------------------------------------------------------
Bestämmelserna i första F-skattesedel får inte
stycket gäller i fråga om ettutfärdas för en delägare i
handelsbolag endast om handelsbolag enbart på
bolaget är registrerat i grund av intäkt som han
handelsregistret. F-skatte- åtnjuter i denna egenskap.
sedel får inte utfärdas för en
delägare i handelsbolag
enbart på grund av intäkt som
han åtnjuter i denna egen-
skap.

52 a §11
Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk
person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall
betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det
överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning
enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har
innehållit.
-------------------------------------------------------
Om preliminär skatt har Om preliminär skatt som
betalats av ett kan beräknas överstiga den
handelsbolag får skattemyn- motsvarande slutliga
digheten, efter särskild skatten har betalats av
ansökan, besluta att det ett handelsbolag får
betalda beloppet skall skattemyndigheten, efter
tillgodoräknas särskild ansökan, besluta
handelsbolaget enligt första att det överskjutande
stycket eller delägare såsom beloppet skall till-
betalning av hans prelimi- godoräknas handelsbolaget
nära skatt. enligt första stycket eller
delägare såsom betalning av
hans preliminära skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års
taxering.

1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1994:203.
3Senaste lydelse 1993:1195.
4Senaste lydelse 1995:1208.
5Senaste lydelse 1993:1195.
6Senaste lydelse 1992:1177.
7Senaste lydelse 1994:485.
8Senaste lydelse 1992:1661.
9Senaste lydelse 1992:680.
10Senaste lydelse 1992:680.
11Senaste lydelse 1992:680.

21

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap
25 §1
-------------------------------------------------------
Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi
för registreringspliktigt för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till
ledning för delägares taxe- ledning för delägares
ring lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter
avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och
styckena samt för varje andra styckena samt för
delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om
andel av bolagets eller re- hans andel av bolagets
deriets inkomst av varje eller rederiets inkomst av
förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet
hans andel eller lott i bo- av hans andel eller lott i
laget eller rederiet. Upp- bolaget eller rederiet.
gift skall också lämnas om Uppgift skall också lämnas
delägares andel av avdrag om delägares andel av
från arbetsgivaravgift avdrag från
enligt 2 kap. 5 a § lagen arbetsgivaravgift enligt 2
(1981:691) om kap. 5 a § lagen (1981:691)
socialavgifter, skatte- om socialavgifter.
underlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt, 3 § lagen
(1990:661) om
avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild lö-
neskatt på pensionskostna- Handelsbolag som under
der. beskattningsåret avyttrat
fastighet skall till
ledning för delägares
taxering lämna de uppgifter
som behövs för att beräkna
skattepliktig realisa-
tionsvinst. Detsamma
gäller om handelsbolaget
under beskattningsåret
överfört eller upplåtit
fastighet under sådana
förhållanden att överlåtelsen
eller upplåtelsen enligt 25 §
2 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall
jämställas med avyttring av
fastighet. Kan intäktens
totala belopp inte
fastställas på grund av att
den är beroende av viss
framtida händelse, skall
uppgift lämnas om detta.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration
och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 kap. 25 § första stycket tillämpas
dock fortfarande avseende beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt Lagrådsremiss om nedsättning av socialavgifter.

22

2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 och 8 §§ mervärdesskattelagen (1994:200)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
-------------------------------------------------------
En skattskyldig som är En skattskyldig som är
registrerad eller skyldig registrerad eller skyldig
att anmäla sig för registre- att anmäla sig för registre-
ring skall redovisa skatten ring skall redovisa
i en särskild deklaration. skatten i en särskild
Den som bedriver en deklaration. Den som
verksamhet där beskattnings- bedriver en verksamhet där
underlagen för beskatt- beskattningsunderlagen
ningsåret beräknas sammanlagtexklusive
uppgå till högst en miljon gemenskapsinterna förvärv
kronor skall dock redovisa och import för beskatt-
skatten i en sådan ningsåret beräknas
självdeklaration som anges i sammanlagt uppgå till högst
lagen (1990:325) om själv- en miljon kronor skall
deklaration och kon- dock redovisa skatten i en
trolluppgifter. sådan självdeklaration som
anges i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
Skyldighet att lämna sär- kontrolluppgifter.
skild deklaration föreligger Skyldighet att lämna sär-
dock alltid för skattskyldig skild deklaration
som avses i 1 § andra föreligger dock alltid för
stycket eller som inte är skattskyldig som avses i 1 §
skyldig att lämna andra stycket eller som
självdeklaration. Skatte- inte är skyldig att lämna
myndigheten skall också be- självdeklaration samt för
sluta att skatten skall re- handelsbolag och europeisk
dovisas i en särskild dekla- ekonomisk intressegruppe-
ration, om den skatt- ring. Skattemyndigheten
skyldige begär det eller om skall också besluta att
det annars finns särskilda skatten skall redovisas i
skäl. Ett sådant beslut skallen särskild deklaration, om
gälla helt beskattningsår den skattskyldige begär det
eller, om beslutet meddelas eller om det annars finns
på den skattskyldiges särskilda skäl. Ett sådant
begäran, minst två på varandrabeslut skall gälla helt be-
följande beskattningsår. skattningsår eller, om
beslutet meddelas på den
skattskyldiges begäran,
minst två på varandra
följande beskattningsår.

I 19 kap. 13 § finns bestämmelser om deklarationsskyldighet i vissa fall i
samband med återbetalning av mervärdesskatt.

23

8 §2
-------------------------------------------------------
En redovisningsperiod om- En redovisningsperiod
fattar en kalendermånad, om omfattar en kalendermånad,
inget annat följer av andra om inget annat följer av
stycket. andra eller tredje
stycket.
För en sådan skattskyldig
som inte är skyldig att
lämna självdeklaration och
som därför skall redovisa
skatten i en särskild de-
klaration samt för
handelsbolag och europeisk
ekonomisk intresse-
gruppering, får skatte-
myndigheten besluta att
redovisningsperioden skall
vara ett helt be-
skattningsår. Detta gäller
endast om beskatt-
ningsunderlagen exklusive
gemenskapsinterna förvärv
och import för beskatt-
ningsåret beräknas uppgå till
högst 200 000 kronor.
Skattemyndigheten kan för en viss skattskyldig besluta att redovis-
ningsperioden om en månad får förkortas eller förlängas med ett mindre antal
dagar, om den skattskyldige regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna i 14 kap. 8
§ tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats efter utgången av år 1996.

1 Senaste lydelse 1995:1207.
2 Senaste lydelse 1995:1207.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-05
Närvarande: Regeringsrådet Björn Sjöberg, kammarrättslagmannen Per Anclow,
justitierådet Ingegerd Westlander.

Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
2.lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
3.lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
4.lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-medel,
5.lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
6.lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7.lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-trolluppgifter,
8.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättassessorn Anita Saldén
Enérus

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning

14 a §
Med tanke på den speciella utformningen av reglerna för övertagande av
expansionsmedel (10 § lagen om expansionsmedel) behövs en särskild regel för
dessa fall. Bestämmelsen härom bör ges en annan form än i det remitterade
förslaget så att det klarare framgår vad som avsetts, nämligen att i vederlaget,
vare sig det gäller beräkningen av den särskilda posten eller spärrbeloppet,
inte skall inräknas ett åtagande av förvärvaren att t.ex. svara för den skatt
som belöper på sådana medel. För att tillgodose detta och samtidigt göra texten
mer överskådlig föreslås att paragrafens två första stycken får följande
lydelse. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 förvärvats genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva
och är förvärvarens fördelningsunderlag vid förvärvstillfället till den del som
hänför sig till förvärvet negativt, får en särskild post till motsvarande belopp
läggas till det årliga fördelningsunderlaget enligt 2 §. Den särskilda posten
får dock högst uppgå till ett belopp som motsvarar summan av dels skillnaden
mellan vederlaget och det högsta värdet enligt 13 § 4 eller 14 § för fastig-
heten vid förvärvstidpunkten, dels 72 procent av de expansionsmedel som
övertagits. Ett åtagande att överta expansionsmedel räknas inte som vederlag.
Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten
finns kvar i förvärvskällan, om och i den mån fördelningsunderlaget fortsatt är
negativt. Om en del av fastigheten övergår till annan ägare skall den särskilda
posten minskas i motsvarande mån.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel

Paragrafen är i princip uppbyggd på samma sätt som sin motsvarighet i 14 a §
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och bör redaktionellt
ändras i enlighet med vad som föreslagits med avseende på det lagrummet.
Följande lydelse föreslås.

7 a §
Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av
makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens
takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansionsmedel, får en särskild
post beräknas för att läggas till takbeloppet. Den särskilda posten beräknas på
det sätt som anges i 14 a § första stycket lagen om räntefördelning vid
beskattning. Takbeloppet får ökas med
den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvskällan, om och i
den mån takbeloppet fortsatt understiger 72 procent av de i första stycket
nämnda expansionsmedlen. Om en del av fastigheten övergår till annan ägare
skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån.
Vad som sägs i 14 a § tredje stycket lagen om räntefördelning vid beskattning
tillämpas vid beräkning av den särskilda posten.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel

Lagförslaget bör kompletteras med övergångsbestämmelser av samma innehåll som
övergångsbestämmelserna till lagförslaget under 3.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

2 §
Enligt gällande lydelse av lagrummets andra stycke likställs i uppbördslagen
handelsbolag med skattskyldig, om inte annat framgår av sammanhanget. Genom
förslagen om att göra handelsbolagen till skattesubjekt för fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader
blir handelsbolag som har att betala sådan skatt att betrakta som skattskyldiga
enligt uppbördslagen. Syftet med det i remissen föreslagna tillägget i andra
stycket har angetts vara att tydliggöra att handelsbolag likställs med
skattskyldig även om det inte träffas av någon av de tre skatterna. Lagrådet
ifrågasätter behovet av detta tillägg, som snarare synes vålla oklarhet om vad
som åsyftas, och föreslår att det tas bort.

13 §
Lagrådet föreslår beträffande 1 a mom. i det remitterade förslaget att första
stycket förs över som en sista mening i 1 mom. första stycket. Görs detta kan 1
a mom. slopas, eftersom vad som sägs i dess återstående stycken överensstämmer
med motsvarande stycken i 1 mom. Som en följd härav kan även den föreslagna
ändringen i 3 mom. slopas.

14 §
Följs lagrådets förslag beträffande 13 § behövs inte den föreslagna ändringen i
paragrafens första stycke.

Övergångsfrågor

Några särskilda övergångsregler har inte föreslagits i uppbördslagen för de fall
där skattskyldigheten övergår från delägare i handelsbolag till bolaget. Under
övergångsåret kan detta leda till ett för lågt preliminärskatteuttag för bolaget
och ett för högt för delägarna. Lagrådet utgår från att skattemyndigheterna i
möjligaste mån förebygger detta med stöd av bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje
stycket.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

24

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1996-09-12

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds,Wallström,Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Thomas Östros

Regeringen beslutar propositionen 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om
räntefördelning m.m..

25