Prop.
1996/97:12
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Thomas östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.
En skattskyldig som förvärvar en näringsfastighet genom arv,
testamente, bodelning med anledning av makes död eller äkten-
skapsskillnad eller genom gåva skall få öka fördelningsunderlaget enligt
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning med en särskild post
om fördelningsunderlaget vid förvärvstidpunkten är negativt till den del
som hänför sig till förvärvet. Den särskilda posten utgörs av förvärvarens
fördelningsunderlag. Den särskilda posten får dock inte överstiga ett belopp
som motsvarar summan dels av skillnaden mellan vederlaget för fastigheten
och fastighetens värde enligt lagen om räntefördelning vid beskattning dels
72 procent av de expansionsmedel som övertagits i samband med förvärvet.
Motsvarande justering föreslås av takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel. Tillskott till verksamheten skall, med vissa undantag, få
räknas med i fördelningsunderlaget respektive takbeloppet utan för-
dröjning. Expansionsmedelsskatten och särskild löneskatt enligt 1 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall inte räknas
som tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget.
Tidpunkten för beräkning av räntesatsen för räntefördelning föreslås ändrad
från utgången av november månad året före beskattningsåret till utgången
av november månad andra året före taxeringsåret.
I propositionen föreslås att handelsbolag skall vara skattskyldigt för
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 12
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt
på pensionskostnader i stället för delägarna. Skattskyldiga som redovisar
mervärdesskatten i en särskild deklaration skall, om beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsintema förvärv och import uppgår till högst 200 000
kr per år, få möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i stället för
månadsvis.
I propositionen föreslås vidare att bidrag som betalas ut från EU till
näringsidkare skall beskattas som näringsbidrag på samma sätt som bidrag
som betalas ut från svenska myndigheter.
I propositionen redovisas slutligen ett förslag avseende en tidigare
aviserad åtstramning av avdragsramen för representation.
Prop. 1996/97:12
Prop. 1996/97:12
1 Förslag till riksdagsbeslut............................. 5
2 Författningsförslag .................................. 6
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).................................. 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning.............. 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel.......................... 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt....................... 15
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel........... 16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader ....... 17
2.7 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).................................. 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter......... 22
2.9 Förslag till lag om ändring i meivärdesskattelagen
(1994:200) ................................. 24
3 Ärendet och dess beredning........................... 26
4 Räntefördelning och expansionsmedel................... 28
4.1 Anskaffningsvärdet för benefikt förvärvad närings-
fastighet .................................... 28
4.2 Kapitaltillskott............................... 33
4.3 Expansionsmedelsskatt och särskild löneskatt
på pensionskostnader vid beräkning av för-
delningsunderlaget respektive takbeloppet ........ 35
4.4 Tidpunkten för bestämmande av räntesats för
räntefördelning .............................. 36
4.5 Övertagande av expansionsmedel i samband med
överlåtelse av näringsverksamhet................ 37
5 Handelsbolag....................................... 38
5.1 Skattskyldighet för fastighetsskatt, avkastningsskatt
på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensions-
kostnader ................................... 38
5.2 Förfarandefrågor............................. 40
5.2.1 Uppbördslagen .............................. 40
5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter ... 42
5.2.3 Meivärdesskattelagen......................... 43
5.3 Helårsredovisning av mervärdesskatt ............ 44
6 Beskattning av vissa EU-bidrag........................ 46
7 Begränsning av avdragsramen för representation.......... 50
8 Statsfinansiella effekter............................... 51
9 Författningskommentar............................... 51
9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)................................. 51
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning.............. 52
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel.......................... 54
9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt....................... 55
9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel........... 55
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader ....... 56
9.7 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).................................. 56
9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter......... 58
9.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200)............................. 58
Bilagal Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/2996) . 60
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/822) .. 61
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................... 62
Bilaga 4 Lagrådets yttrande............................ 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
12 september 1996 ........................................ 84
Prop. 1996/97:12
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1 lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2 lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
3 lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
4 lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5 lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel,
6 lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
7 lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8 lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
9 lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Prop. 1996/97:12
Prop. 1996/97:12
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisnmgar
till 20 §
l.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra
sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock
göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §,
46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av
anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på
pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21
av anvisningarna till 23 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till
arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag
medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål.
Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i
organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid
bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot
kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten.
Utgifter för representation och
liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast
om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga
uteslutande är om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser och lik-
nande eller då utgifterna avser
jubileum för företaget, invigning av
mera betydande anläggning för
verksamheten, stapelavlöpning eller
jämförliga händelser eller då utgif-
terna är att hänföra till personalvård.
Avdrag medges i det enskilda fallet
inte med större belopp än som kan
anses skäligt. Avdrag för
måltidsutgifter som avser lunch,
middag eller supé medges inte med
Utgifter för representation och
liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast
om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga
uteslutande är om att inleda eller
bibehålla affärsförbindelser och lik-
nande eller då utgifterna avser
jubileum för företaget, invigning av
mera betydande anläggning för
verksamheten, stapelavlöpning eller
jämförliga händelser eller då utgif-
terna är att hänföra till personalvård.
Avdrag medges i det enskilda fallet
inte med större belopp än som kan
anses skäligt. Avdrag för
måltidsutgifter som avser lunch,
middag eller supé medges inte med
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
större belopp åa 180 kr per person. större belopp än 90 kronor per
person.
För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till
återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke
pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med
mervärdesskatten.
Prop. 1996/97:12
till 22 §
9.2 Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet
som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag
avses också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet om
sådan skyldighet uppkommer endast om
a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet,
b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid
beviljandet av stödet eller
c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar
förutsättningarna för stödet.
Som näringsbidrag anses även
stöd enligt första stycket som
lämnas av kommuner, skattskyldiga
som avses i 7 § 4 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och allmänningsskogar enligt lagen
(1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna.
Som näringsbidrag anses även
stöd enligt första stycket som
lämnas av Europeiska gemen-
skaperna, kommuner, skattskyldiga
som avses i 7 § 4 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och allmänningsskogar enligt lagen
(1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna.
Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en
utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form
av årliga värdeminskningsavdrag.
Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång
avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften
för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare
beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den
skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då
bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras i deklarationen
för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först
skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt,
får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.
Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken
anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall
vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses
endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget
större än det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skattepliktig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat
beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens
avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst
det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag
enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den
skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har
utgjort skattepliktig intäkt.
Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna till
nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts
av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas
ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall
tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade
beloppet.
Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår,
användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande
av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde - sjätte
styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret.
Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör
näringsbidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en
givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida
återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det
eftergivna beloppet skall inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har
använts för en utgift som inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom
omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet
däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det eftergivna
beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en
tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år då
det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie
avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det
eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens
skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst
skuldbelopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt
avdragsgilla kostnader.
Prop. 1996/97:12
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 1 av anvisningarna till
20 i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter
ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 §
tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1996:651.
2Senaste lydelse 1990:650.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning
dels att 3,10,12 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1996/97:12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett positivt fördel-
ningsbelopp utgörs av stats-
låneräntan vid utgången av novem-
ber året före beskattningsåret ökad
med tre procentenheter multiplice-
rad med ett positivt fördelnings-
underlag.
3§*
Ett positivt fördel-
ningsbe lopp utgörs av stats-
låneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret ökad med tre procenten-
heter multiplicerad med ett positivt
fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda
tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt
fördelningsunderlag.
Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, avkast-
ningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt 3 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskost-
nader, stadig fastighetsskatt, mer-
värdesskatt som redovisas i särskild
självdeklaration enligt 14 kap. 3 §
meivärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter
enligt lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
10 §2
Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, expansionsmedelsskatt
enligt lagen (1993:1537) om ex-
pansionsmedel, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, avkast-
ningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,
statlig fastighetsskatt, mervärdes-
skatt som redovisas i särskild
självdeklaration enligt 14 kap. 3 §
meivärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.
Det belopp som följer av 2 §
första stycket och 8-11 §§ ökas
med underskott av näringsverk-
samhet närmast föregående beskatt-
ningsår i den mån avdrag för un-
derskottet inte har med getts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
samt minskas med 72 procent av ex-
pansionsmedel enligt lagen
(1993:1537) om expansionsmedel
vid utgången av närmast föregående
beskattningsår och med kapital-
tillskott under närmast föregående
beskattningsår.
12 §
Det belopp som följer av 2 §
första stycket och 8-11 §§ ökas
med underskott av näringsverk-
samhet närmast föregående beskatt-
ningsår i den mån avdrag för un-
derskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
samt minskas med 72 procent av
expansionsmedel enligt lagen
(1993:1537) om expansionsmedel
vid utgången av närmast föregående
beskattningsår och med sådana
tillskott till verksamheten under
närmast föregående beskattningsår
som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verk-
samheten.
Prop. 1996/97:12
14 a §
Har sådan fastighet som avses i
13 § 4 förvärvats genom arv, testa-
mente, bodelning med anledning av
makes död eller äktenskapsskillnad
eller genom gåva och är förvär-
varens fördelningsunderlag vidför-
värvstillfället till den del som hänför
sig till förvärvet negativt, får en
särskild post om motsvarande be-
lopp årligen läggas till fördelnings-
underlaget. Den särskilda posten
får dock högst uppgå till ett belopp
som motsvarar summan av dels
skillnaden mellan vederlaget och
det högsta värdet enligt 13 § 4 eller
14 § för fastigheten vid för-
vårvstidpunkten, dels 72 procent av
de expansionsmedel som övertagits.
Ett åtagande att överta expansions-
medel räknas inte som vederlag.
Fördelningsunderlaget får ökas
med den särskilda posten så länge
fastigheten finns kvar i förvärvs-
källan, om och i den mån för-
delningsunderlaget fortsatt är
negativt. Om en del av fastigheten
övergår till annan ägare skall den
särskilda posten minskas i mot-
svarande mån.
Om driften av fastigheten inte är
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hänförlig till samma förvärvskälla
som fastigheten, gäller följande.
Har förvärvaren eller sådan denne
närstående person som avses i
punkt 14 sista stycket av anvisning-
arna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) inom två år före för-
värvet eller efter förvärvet i mer än
obetydlig omfattning tillskjutit
kapital till den förvärvskälla i vilken
driften bedrivs, skall den särskilda
posten minskas i motsvarande mån.
Prop. 1996/97:12
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade in-
gångsvärde eller, för andel som
utgör omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde med kapitaltill-
skott under närmast föregående
beskattningsår och med lån av-
seende det aktuella beskattningsåret
från bolaget till delägaren eller
sådan delägaren närstående person
som avses i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.
17 §
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade in-
gångsvärde eller, för andel som
utgör omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde med sådana
tillskott till verksamheten under
närmast föregående beskattningsår
som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksam-
heten och med lån avseende det
aktuella beskattningsåret från bola-
get till delägaren eller sådan del-
ägaren närstående person som avses
i punkt 14 sista stycket av an-
visningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gängen vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3.
2. Vid 1998 års taxering tillämpas äldre bestämmelser i 3 § i sin äldre
lydelse om verksamheten påböljats före utgången av år 1996.
3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som
skett den 1 januari 1996 eller senare.
1 Senaste lydelse 1994:784.
2 Senaste lydelse 1994:1682.
11
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsme-
del
dels att 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas
upp till så stort belopp att
72 procent av expansionsmedlen
överstiger ett takbelopp. Detta
beräknas med hänsyn till förhållan-
dena vid utgången av beskattnings-
året enligt de grunder som anges i 2,
8-10 och 18 §§ lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning.
Det erhållna värdet ökas med
underskott för beskattningsåret, i
den mån avdrag för underskottet
inte har med getts enligt 46 § 1
mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om stadig inkomstskatt,
och minskas med kapitaltillskott
under beskattningsåret.
7§*
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas
upp till så stort belopp att 72
procent av expansionsmedlen över-
stiger ett takbelopp. Detta beräknas
med hänsyn till förhållandena vid
utgången av beskattningsåret enligt
de grunder som anges i 2, 8-10, och
18 §§ lagen (1993:1536) om ränte-
fördelning vid beskattning. Det
erhållna värdet ökas med underskott
för beskattningsåret, i den mån
avdrag för underskottet inte har
medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
eller 3 § 13 mom., 25 § 10 mom.
eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, och
minskas med sådana tillskott till
verksamheten under beskattnings-
året som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksam-
heten.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbe-
loppet mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i
verksamheten.
7a§
Har sådan fastighet som avses i
13 § 4 lagen (1993:1536) om rän-
tefördelning vid beskattning för-
värvats genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes
död eller äktenskapsskillnad eller
genom gåva och understiger
förvärvarens takbelopp 72 procent
av övertagna eller egna expansions-
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
medel, får en särskild post beräknas
för att läggas till takbeloppet. Den
särskilda posten beräknas på det
sätt som anges i 14 a § första styc-
ket lagen om räntefördelning vid
beskattning.
Takbeloppet får ökas med den
särskilda posten så länge fastig-
heten finns kvar i förvärvskällan,
om och i den mån takbeloppet
fortsatt understiger 72 procent av
de i första stycket nämnda expan-
sionsmedlen. Om en del av fastig-
heten övergår till annan ägare
skall den särskilda posten minskas i
motsvarande mån.
Vad som sägs i 14 a § tredje
stycket lagen om räntefördelning vid
beskattning tillämpas vid beräkning
av den särskilda posten.
Prop. 1996/97:12
8§
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får
expansionsmedel inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget
är negativt. Därvid skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade
ingångsvärdet som följer av en ökning av expansionsmedel på grund av 28
§ åttonde stycket första meningen lagen om statlig inkomstskatt. Utgör
andel i handelsbolag omsättningstillgång gäller vad som sagts nu i stället
andelens skattemässiga värde.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
med kapitaltillskott under beskatt-
ningsåret. Detsamma gäller lån från
bolaget till delägaren eller sådan
delägaren närstående person som
avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), om inte
marknadsmässig ränta utgått på lå-
net. Det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
justeras vidare enligt 18 § lagen om
räntefördelning vid beskattning.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
med sådana tillskott till verksam-
heten under beskattningsåret som
gjorts i annat syfte än att varaktigt
öka kapitalet i verksamheten. Det-
samma gäller lån från bolaget till
delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt
14 sista stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen
(1928:370), om inte marknadsmäs-
sig ränta utgått på lånet. Det justera-
de ingångsvärdet respektive det
skattemässiga värdet justeras vidare
enligt 18 § lagen om ränteför-
delning vid beskattning.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
10 §
Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings-
verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk
person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
I fall som avses i första stycket
får expansionsmedel inte övertas i
den mån de överstiger värdet av
realtillgångama i verksamheten
beräknat enligt de grunder som
anges i 13 § 1-4 och 8 lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning. Övertagande får avse
högst ett belopp motsvarande värdet
av realtillgångama i verksamheten
vid utgången av det tredje beskatt-
ningsåret före beskattningsåret ökat
med en tredjedel.
I fall som avses i första stycket
får expansionsmedel inte övertas i
den mån de överstiger 138,89
procent av värdet av realtillgångar-
na i verksamheten vid utgången av
det tredje beskattningsåret före
beskattningsåret ökat med en tredje-
del beräknat enligt de grunder som
anges i 13 § 1-4 och 8 lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning.
Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskatt-
ningsåret anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda
beloppet eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna
beloppet ökat med det överförda beloppet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2.
2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som
skett den 1 januari 1996 eller senare.
‘Senaste lydelse 1994:1886.
14
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §*
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare.
I fråga om handelsbolag och
europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar åvilar skattskyldig-
heten dock delägarna respektive
medlemmarna.
Prop. 1996/97:12
Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i
Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt
avseende sådan privatbostad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten
jämkas med hänsyn härtill.
Fastighetsskatten beräknas på
grundval av det taxeringsvärde som
gäller under beskattningsåret. Gäller
olika värden för skilda delar av
beskattningsåret beräknas skatten
särskilt för vaije sådan del med
motsvarande tillämpning av be-
stämmelserna i femte stycket.
Fastighetsskatten beräknas på
grundval av det taxeringsvärde som
gäller under beskattningsåret. Gäller
olika värden för skilda delar av
beskattningsåret beräknas skatten
särskilt för vaije sådan del med
motsvarande tillämpning av be-
stämmelserna i färde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår
hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen
som har påböljats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1910.
15
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§‘
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från
fast driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket
av samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbar.
I fråga om handelsbolag och
europeisk ekonomisk intressegrup-
pering är dock delägarna respektive
medlemmarna skattskyldiga.
Prop. 1996/97:12
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår
hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen
som har påböljats före ikraftträdandet.
1 Lydelse enligt prop. 1995/96:231.
16
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt
med 21,39 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt
2§.
/ fråga om handelsbolag och
europeisk ekonomisk intressegrup-
pering är dock delägarna respektive
medlemmarna skattskyldiga.
Prop. 1996/97:12
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår
hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen
som har påböljats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1926.
2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 12
17
Härigenom föreskrivs att 3 § 1 mom., 13 § 1 mom., 27 b, 33, 33 a, 33 b
och 52 a §§ uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
3§
1 mom.1 I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala
preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara
den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt.
Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet
på avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-
skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-
skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan
ordning.
Handelsbolag skall, om inte
annat sägs denna i lag, betala
preliminär A-skatt trots att slutlig preliminär A-skatt även om slutlig
skatt inte skall påföras. skatt inte skall påföras.
Handelsbolag skall, om inte
annat sägs i denna lag, betala
1 mom.’ Preliminär F-skatt skall
tas ut med ett belopp motsvarande
110 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den
skattskyldige vid den årliga de-
biteringen året före inkomståret.
Understiger denna skatt den ur-
sprungligen debiterade F-skatten tas
preliminär F-skatt ut med 105
procent.
13 §
1 m o m. Preliminär F-skatt skall,
för annan skattskyldig än handels-
bolag, tas ut med ett belopp mot-
svarande 110 procent av den skatt
enligt 3 mom. som har bestämts för
den skattskyldige vid den årliga
debiteringen året före inkomståret.
Understiger denna skatt den ur-
sprungligen debiterade F-skatten tas
preliminär F-skatt ut med 105
procent. För handelsbolag skall
preliminär F-skatt tas ut med ett
belopp motsvarande den skatt enligt
3 mom. som har bestämts för
bolaget vid den årliga debiteringen
året före inkomståret.
Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp
än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före
inkomståret.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär
F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom.
eller när annars särskilda omständigheter föreligger.
Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till
preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller
mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om
18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdes-
skatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före
inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt
läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om
mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i särskild
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra
året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
Prop. 1996/97:12
27
Ett belopp som innehållits genom
skatteavdrag på ersättning för arbete
till ett handelsbolag skall gottskrivas
bolaget som inbetalning av sådan
utgående mervärdesskatt som avses
i 1 kap. 8 § meivärdesskattelagen
(1994:200) för den sista redovis-
ningsperioden under det kalenderår
då det innehölls. Detta gäller även
om beloppet inte har betalats in till
skattemyndigheten.
§4
Ett belopp som innehållits genom
skatteavdrag på ersättning för arbete
till ett handelsbolag och som inte
kunnat gottskrivas bolaget enligt
27 § 2 mom. skall gottskrivas bola-
get som inbetalning av sådan ut-
gående mervärdesskatt som avses i
1 kap. 8 § meivärdesskattelagen
(1994:200) för den sista redovis-
ningsperioden under det kalenderår
då det innehölls. Detta gäller även
om beloppet inte har betalats in till
skattemyndigheten.
Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats m av den som
betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller
allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av
utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen
betalades ut.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om
skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.
33
För skattskyldig skall utfärdas
skattsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt och för annan
tillkommande skatt än sådan som
avses i 32 b §. Skattsedel skall dock
inte utfärdas för preliminär skatt
enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Att
skattsedel får utfärdas för handels-
bolag framgår av 33 a och 33 b §§.
§5
För skattskyldig skall utfärdas
skattsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt och för annan
tillkommande skatt än sådan som
avses i 32 b §. Skattsedel skall dock
inte utfärdas för preliminär skatt
enligt 3 § 2 mom. tredje stycket.
33 a §6
Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skatt-
skyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även
utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant
villkor som avses i 33 b § andra stycket.
En A-skattesedel får efter an- För handelsbolag som inte skall
sökan också utfärdas för ett han- påföras någon slutlig skatt och som
19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delsbolag som är registrerat i han- inte har tilldelats en F-skattesedel
delsregistret och som inte har till- utfärdas en A-skattesedel efter an-
delats en F-skattesedel. sökan.
33 b §7
Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat
följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver
eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.
Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor
att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i
sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.
I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den
skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.
Bestämmelserna i första stycket F-skattesedel får inte utfärdas för
gäller i fråga om ett handelsbolag en delägare i handelsbolag enbart på
endast om bolaget är registrerat i grund av intäkt som han åtnjuter i
handelsregistret. F-skattesedel får denna egenskap,
inte utfärdas för en delägare i
handelsbolag enbart på grund av
intäkt som han åtnjuter i denna
egenskap.
Prop. 1996/97:12
52a§»
Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk
person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen
skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det
överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom
inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska
personen har innehållit.
Om preliminär skatt har betalats
av ett handelsbolag får skattemyn-
digheten, efter särskild ansökan,
besluta att det betalda beloppet skall
tillgodoräknas handelsbolaget enligt
första stycket eller delägare såsom
betalning av hans preliminära skatt.
Om preliminär skatt som kan be-
räknas överstiga den motsvarande
slutliga skatten har betalats av ett
handelsbolag får skattemyndig-
heten, efter särskild ansökan, be-
sluta att det överskjutande beloppet
skall tillgodoräknas handelsbolaget
enligt första stycket eller delägare
såsom betalning av hans preliminära
skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års
taxering.
20
Prop. 1996/97:12
‘Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
‘Senaste lydelse 1993:1195.
“Senaste lydelse 1995:1208.
“Senaste lydelse 1994:485.
“Senaste lydelse 1992:1661.
‘Senaste lydelse 1992:680.
‘Senaste lydelse 1992:680.
“Senaste lydelse 1992:680.
21
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
2 kap
25 S1
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för vaije delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller re-
deriets inkomst av vaije förvärvs-
källa och värdet av hans andel eller
lott i bolaget eller rederiet. Uppgift
skall också lämnas om delägares
andel av avdrag från arbets-
givaravgift enligt 2 kap. 5 a § lagen
(1981:691) om socialavgifter, skat-
teunderlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, 3 § lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
och 2 § lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensionskostna-
der.
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för vaije delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av vaije för-
värvskälla och värdet av hans andel
eller lott i bolaget eller rederiet.
Uppgift skall också lämnas om
delägares andel av avdrag från
arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a §
lagen (1981:691) om socialavgifter.
Handelsbolag som under
beskattningsåret avyttrat fastighet
skall till ledning för delägares
taxering lämna de uppgifter som
behövs för att beräkna skattepliktig
realisationsvinst. Detsamma gäller
om handelsbolaget under beskatt-
ningsåret överfört eller upplåtit
fastighet under sådana förhål-
landen att överlåtelsen eller upp-
låtelsen enligt 25 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall jämställas med avyttring av
fastighet. Kan intäktens totala be-
lopp inte fastställas på grund av att
den är beroende av viss framtida
händelse, skall uppgift lämnas om
detta.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild själv-
deklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 kap. 25 § första stycket
tillämpas dock fortfarande för räkenskapsår i handelsbolaget som har
påböijats före ikraftträdandet.
1 Lydelse enligt prop. 1996/97:21 om nedsättning av socialavgifter m.m.
23
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 och 8 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En skattskyldig som är registre-
rad eller skyldig att anmäla sig för
registrering skall redovisa skatten i
en särskild deklaration. Den som
bedriver en verksamhet där be-
skattningsunderlagen för beskatt-
ningsåret beräknas sammanlagt
uppgå till högst en miljon kronor
skall dock redovisa skatten i en
sådan självdeklaration som anges i
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
Skyldighet att lämna särskild
deklaration föreligger dock alltid för
skattskyldig som avses i 1 § andra
stycket eller som inte är skyldig att
lämna självdeklaration. Skattemyn-
digheten skall också besluta att
skatten skall redovisas i en särskild
deklaration, om den skattskyldige
begär det eller om det annars finns
särskilda skäl. Ett sådant beslut skall
gälla helt beskattningsår eller, om
beslutet meddelas på den
skattskyldiges begäran, minst två på
varandra följande beskattningsår.
14 kap.
3§*
En skattskyldig som är registre-
rad eller skyldig att anmäla sig för
registrering skall redovisa skatten i
en särskild deklaration. Den som
bedriver en verksamhet där be-
skattningsunderlagen exklusive ge-
menskapsintema förvärv och import
för beskattningsåret beräknas sam-
manlagt uppgå till högst en miljon
kronor skall dock redovisa skatten i
en sådan självdeklaration som anges
i lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
Skyldighet att lämna särskild
deklaration föreligger dock alltid för
skattskyldig som avses i 1 § andra
stycket eller som inte är skyldig att
lämna självdeklaration samt för
handelsbolag och europeisk eko-
nomisk intressegruppering. Skatte-
myndigheten skall också besluta att
skatten skall redovisas i en särskild
deklaration, om den skattskyldige
begär det eller om det annars finns
särskilda skäl. Ett sådant beslut skall
gälla helt beskattningsår eller, om
beslutet meddelas på den skatt-
skyldiges begäran, minst två på
varandra följande beskattningsår.
119 kap. 13 § finns bestämmelser om deklarationsskyldighet i vissa fall
i samband med återbetalning av mervärdesskatt.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
8§2
En redovisningsperiod omfattar En redovisningsperiod omfattar
en kalendermånad, om inget annat en kalendermånad, om inget annat
|
följer av andra stycket. |
följer av andra eller tredje stycket. För en sådan skattskyldig som |
Skattemyndigheten kan för en viss skattskyldig besluta att redovis-
ningsperioden om en månad får förkortas eller förlängas med ett mindre
antal dagar, om den skattskyldige regelmässigt upprättar kortperiodiska
bokslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna i 14
kap. 8 § tillämpas i fråga om beskattningsår som påböljats den 1 januari
1997 eller senare.
1 Senaste lydelse 1995:1207.
2 Senaste lydelse 1995:1207.
25
Regler om negativ räntefördelning beslutades i skattereformen 1990 (prop.
1989/90:110). Reglerna infördes för att hindra enskilda näringsidkare från
att dra av räntor hänförliga till privata lån i näringsverksamheten.
Tillämpningen av reglerna sköts dock upp i omgångar i avvaktan på nya
beskattningsregler för enskilda näringsidkare och handelsbolag (prop.
1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1832 och prop. 1992/93:131,
bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343).
Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning och lagen (1993:1537) om expansionsmedel i kraft (prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15). Lagarna, som tillämpades första gången
vid 1995 års taxering, syftar till att ge enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag (fysiska personer) regler som är likvärdiga med dem som
gäller för ägare av enmansaktiebolag.
Riksdagen har uttalat att de nya reglerna bör följas upp och utvärderas
noga, bl.a. ur neutralitetssynpunkt (bet. 1994/95:SkU25 s. 70, 76 och 85
mom. 10). Reglerna har följts upp av en arbetsgrupp inom Finans-
departementet i samråd med företrädare för bl.a. Riksskatteverket,
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) samt Svenska Fastighetsägareförbundet.
Kritik har framförts framförallt av Riksskatteverket mot regelsystemets
komplexitet. I övrigt synes den allmänna uppfattningen ändock vara att det
nya systemet i grunden är sunt men att vissa justeringar bör göras. I juni
1996 lades i promemorian Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid
beskattning m.m. (Ds 1996:41), fram förslag till vissa justeringar av
reglerna om beräkningen av fördelningsunderlaget och takbeloppet vid
benefika fång av näringsfastighet samt behandlingen av kapitaltillskott.
Vidare justeras i förenklingssyfte tidpunkten för bestämmande av räntesats
vid ränteför- delning.
I promemorian behandlas också vissa andra ändringar i förenklingssyfte.
I promemorian föreslås bl.a. att handelsbolag görs till skattesubjekt för
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på
pensionskostnader samt att vissa skattskyldiga som redovisar mervärdes-
skatten i särskild deklaration skall få möjlighet att redovisa och betala
mervärdesskatten årligen.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna
finns i bilaga 1. En remissammanställning finns tillgängtig i Finans-
departementet (dnr Fi96/2996). Regeringen tar nu upp de frågor som
behandlats i promemorian.
Regeringen tar också upp ett förslag till en reglering av beskattningen av
EU-bidrag som redovisats i en inom Finansdepartementet upprättad
promemoria, Beskattning av vissa EU-bidrag (Ds 1996:10). Promemorian
har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning över remiss-
instanserna. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi96/822).
I årets kompletteringsproposition aviserades bl.a. en halvering av
avdraget för representation. Förslaget presenteras i avsnitt 7.
Prop. 1996/97:12
26
Lagrådet
Prop. 1996/97:12
Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet har omarbetat 14 a § i det remitterade förslaget till lag om
ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning samt 7 a §
i förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel
såsom framgår av Lagrådets yttrande. Lagrådet har vidare i sitt yttrande
ifrågasatt behovet av vissa av de i remissen föreslagna ändringarna i
uppbördslagen (1953:272). Regeringen godtar i huvudsak Lagrådets
förslag till ändringar och återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten
9.2, 9.3, 9.5 och 9.7. Härutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten.
Förslagen till ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) har inte
granskats av Lagrådet. Dessa förslag är enligt regeringens mening av sådan
enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse.
27
Prop. 1996/97:12
Fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen
Regeringens förslag: Förvärvas en näringsfastighet genom arv, tes-
tamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskaps-
skillnad eller genom gåva och är förvärvarens fördelningsunderlag
till den del som hänför sig till förvärvet negativt får en särskild post
beräknas. Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så
länge som fastigheten finns kvar i förvärvskällan om och i den mån
underlaget är negativt.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
förslaget. Byggentreprenörerna anför att benefika förvärv av fastighet som
är omsättningstillgång bör omfattas av de föreslagna reglerna. Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Lantbrukarnas Riks-
förbund (LRF) och Skogsägarnas Riksförbund anser att även förvärv i
samband med äktenskapsskillnad bör omfattas. Svenska Revisorsamfundet
föreslår att reglerna bör täcka alla former av benefika förvärv och inte bara
fastigheter. Kammarrätten i Stockholm anser att en särskild post alltid skall
beräknas och fortlöpande redovisas när förvärvet påverkat fördel-
ningsunderlaget negativt oavsett om fördelningsunderlaget i sig är positivt
eller negativt. Flera av remissinstanserna är kritiska till att den särskilda
posten inte skall få medräknas i ett positivt fördelningsunderlag. Bl.a. LRF
anser att en sådan ordning motverkar bl.a. investeringar och leder till att
dessa företag inte drivs på ett optimalt sätt. Skogsstyrelsen anför att
kontinuiteten i beskattningen bryts genom införandet av den särskilda
posten. Skogsstyrelsen framhåller att åtgärder som gynnar finansieringen
är mest angelägna de första åren och föreslår att den särskilda posten
behandlas som en tillfällig post som minskas årligen med tio procent.
Riksskatteverket avstyrker förslaget och anför att de föreslagna reglerna
innebär en ökad grad av komplexitet samt öppnar möjligheter till
skatteplanering. LRF, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Jordäga-
reförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund anser att de nya reglerna
också bör omfatta överlåtelser som skett före utgången av år 1995.
Skälen för regeringens förslag: Fördelningsunderlaget för enskild
näringsidkare utgörs, enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning (räntefördelningslagen), av skillnaden mellan tillgångar och
skulder i verksamheten vid utgången av närmast föregående beskattningsår.
Tillgångarna skall därvid i princip tas upp till de värden som gäller vid
beskattningen (prop. 1993/94:50 s. 231).
28
Vid inkomstbeskattningen gäller den s.k. helhetsprincipen vid fastighets-
överlåtelser. Detta innebär att hela förvärvet kommer att betraktas som
benefikt om transaktionen innehåller något gåvomoment. Vid avgörandet
av om förvärvet är oneröst (köp etc.) eller benefikt (gåva etc.) utgår man
normalt från fastighetens taxeringsvärde. Understiger vederlaget taxe-
ringsvärdet anses överlåtelsen i sin helhet vara benefik.
Vid överlåtelse av rörelse bedriven i aktie- eller handelsbolagsform är
det aktierna resp, andelen som överlåts. Bedrivs rörelsen i stället som en-
skild näringsverksamhet är det själva rörelsen, eller del av den, som över-
låts. Ingår en näringsfastighet i rörelsen delas vederlaget upp dels på
fastigheten, dels på övriga tillgångar. Vid överlåtelser inom familjen, vilka
ofta sker genom s.k. generationsskiften dvs. från en äldre generation till en
yngre, är det vanligt att överlåtelsen innefattar något gåvomoment. Överlåts
fastigheten mot ett vederlag som understiger taxeringsvärdet anses
fastigheten inkomstskattemässigt i sin helhet ha överlåtits genom gåva
vilket medför att den tidigare ägaren inte reavinstbeskattas. Förvärvaren
gåvobeskattas för skillnaden mellan taxeringsvärdet och vederlaget.
Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen
skall näringsfastighet som är anläggningstillgång enligt huvudregeln tas
upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat
med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag, dvs. det
skattemässiga restvärdet. Enligt 24 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (SIL) anses benefikt förvärvad egendom förvärvad genom
närmast föregående onerösa förvärv. Oavsett om den tidigare ägaren för-
värvat fastigheten genom ett oneröst eller benefikt fång blir det dennes
skattemässiga restvärde som skall ligga till grund för beräkningen av för-
delningsunderlaget enligt räntefördelningslagen. Detta värde kan ofta vara
mycket lågt, bl.a. beroende på långa innehavstider.
Enligt den s.k. altemativregeln i 14 § räntefördelningslagen får
fastigheten i stället anses förvärvad den 1 januari 1993 mot en ersättning
motsvarande en del av det för år 1993 gällande taxeringsvärdet minskat
med vid 1982-1993 års taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag om avdragen för år räknat uppgår till sammanlagt minst 10
% av nämnda värde. Med del av taxeringsvärde skall i fråga om hyreshus-
enheter gälla 48 % av taxeringsvärdet och i fråga om lantbruksenheter 39 %
av taxeringsvärdet till den del detta inte utgör bostadsbyggnadsvärde eller
tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370, KL). Alter- nativregeln torde ofta ge ett
högre värde än huvudregeln i 13 § 4.
Förvärvaren finansierar ofta fastighetsförvärvet genom att ta upp lån av
någon utomstående eller genom att i stället utfärda en s.k. vederlagsrevers.
Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen
kommer fastigheten att tas upp till ett värde som understiger vederlaget för
förvärvet medan vederlaget fullt ut kommer att belasta skuldsidan. Många
gånger medför detta att förvärvaren får ett negativt fördelningsunderlag och
att därigenom reglerna om negativ räntefördelning tillämpas. Systematiskt
är detta en helt korrekt effekt. I realiteten har ju ett uttag skett ur
Prop. 1996/97:12
29
verksamheten. Inte desto mindre utgör den negativa räntefördelningen en
särskild svårighet att lösa ut syskon vid s.k. generationsskiften.
Motsvarande problem kan uppkomma vid förvärv genom arv, testamente
eller bodelning i anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller vid
förvärv genom gåva om förvärvaren har att utge vederlag för fastigheten.
En ändring bör därför göras så att risken för negativ räntefördelning efter
sådana förvärv minskas. Olika metoder för att komma till rätta med prob-
lemet kan tänkas. I promemorian föreslogs att ett negativt fördel-
ningsunderlag skall justeras med en särskild post. Den särskilda posten
skall endast få beräknas vid förvärv genom arv, testamente, bodelning i
anledning av makes död eller gåva. Ytterligare en förutsättning för att en
särskild post skall få beräknas är att förvärvarens fördelningsunderlag till
den del som hänför sig till förvärvet är negativt. Hur fördelningsunderlaget
beräknas framgår av 2 § räntefördelningslagen. Majoriteten av remiss-
instanserna har varit positiva till metoden. Regeringen föreslår därför att
denna metod används. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen bör
dock justeras i några avseenden bl.a. för att minska möjligheterna till icke
önskad skatteplanering.
Syftet med den särskilda posten är såsom redan nämnts att motverka att
mottagaren på grund av förvärvet får ett negativt fördelningsunderlag. Den
särskilda posten bör därför beräknas vid förvärvstillfället och utgöras av
förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet
om detta underlag är negativt. För att hindra att reglerna används på ett
otillbörligt sätt måste det finnas en spärr för den särskilda postens storlek.
Det negativa fördelningsunderlaget vid förvärv av fastighet uppstår normalt
på grund av att fastigheten inte får tas upp till sitt anskaffningsvärde på
tillgångssidan vid beräkningen av fördelningsunderlaget. Den särskilda
posten bör således inte få överstiga ett belopp motsvarande summan av dels
skillnaden mellan det överenskomna vederlaget för fastigheten och det
högsta av fastighetens värde vid förvärvstidpunkten beräknat enligt 13 § 4
eller 14 § räntefördelningslagen, dels 72 % av övertagna expansionsmedel.
Vederlaget utgörs av det pris som parterna kommit överens om. Om
förvärvaren övertar expansionsmedel skall inte skatt eller avgift som
belöper på dessa räknas som en del av vederlaget.
Den särskilda posten knyts till fastigheten och får endast läggas till
fördelningsunderlaget så länge fastigheten finns kvar i förvärvarens
näringsverksamhet och endast i den mån fördelningsunderlaget är negativt.
Övergår en del av fastigheten till en annan ägare skall den särskilda posten
justeras i motsvarande mån.
Systemet med en särskild post är frivilligt. Såsom nämnts får den
särskilda posten endast öka fördelningsunderlaget i den mån detta är nega-
tivt i förvärvskällan. Den särskilda postens enda syfte är att förhindra att
förvärvaren drabbas av negativ räntefördelning på grund av fastighetsför-
värvet. Eftersom förvärvet av fastigheten finansierats genom uttag ur för-
värvskällan bör den särskilda posten inte få medföra att fördelningsunder-
laget blir positivt. Har fördelningsunderlaget blivit positivt i förvärvskällan
något år upphör den särskilda posten. Även om fördelningsunderlaget
Prop. 1996/97:12
30
därefter blir negativt får den särskilda posten inte tillgodoräknas vid
beräkning av fördelningsunderlaget. Fördelningsunderlaget skall prin-
cipiellt utgöras av fullbeskattat kapital. Kapital som tillskjuts den
förvärvskälla till vilken fastigheten och den särskilda posten hör kommer
således att leda till positiv räntefördelning först den dag då
fördelningsunderlaget beräknat utan den särskilda posten är positivt. Detta
skulle kunna kringgås genom att fastigheten resp, driften läggs i olika
förvärvskällor varefter kapital tillskjuts den förvärvskälla i vilken driften
bedrivs. För att förhindra detta föreslås att kapital som tillskjutits en sådan
förvärvskälla skall minska den särskilda posten. Detta bör gälla kapital som
tillskjutits i mer än obetydlig omfattning inom en tvåårsperiod före
förvärvet eller utan tidsbegränsning efter förvärvet av förvärvaren själv
eller av denne sådan närstående person som avses i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § KL.
Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum,
14 a §, i räntefördelningslagen.
För de som står i begrepp att genomföra, eller av olika anledningar redan
varit tvungna att genomföra, ett generationsskifte är det av största vikt att
kunna använda sig av de förmånligare reglerna i 14 a § vid beräkning av
fördelningsunderlaget. I promemorian föreslogs att förslaget i denna del
därför bör tillämpas på överlåtelser som skett efter den 31 december 1995.
Flera remissinstanser har framhållit att reglerna bör få tillämpas även på
överlåtelser som skett före nämnda dag. Regeringen delar promemorians
uppfattning att det skulle föra alltför långt att beakta även tidigare
överlåtelser.
Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Har skattskyldig förvärvat näringsfastighet
genom arv, testamente, bodelning i anledning av makes död eller
äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens
takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansionsmedel får en
särskild post beräknas. Den särskilda posten får öka takbeloppet i den
mån detta belopp understiger 72 procent av dessa expansionsmedel.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
förslaget dock med de invändningar de anfört beträffande den särskilda
posten vid tillämpning av reglerna om räntefördelning.
Skälen för regeringens förslag: Den maximalt tillåtna avsättningen
till expansionsmedel begränsas bl.a. av det s.k. takbeloppet. Detta beräknas
i stort sett på samma sätt som fördelningsunderlaget enligt ränte-
fördelningslagen. Det är dock det egna kapitalets ställning vid utgången av
31
beskattningsåret som ligger till grund för beräkningen.
Enligt 10 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel (expan-
sionsmedelslagen) får expansionsmedel, under vissa förutsättningar,
övertas vid benefika fång. För det fall den särskilda posten inte fick ingå i
takbeloppet skulle den som övertagit expansionsmedel i samband med
förvärvet, eller som har egna expansionsmedel innan förvärvet, riskera att
behöva lösa upp dessa omedelbart i den mån takbeloppet annars skulle
överskridas. En särskild post bör därför få läggas till takbeloppet. Den
särskilda posten enligt expansionsmedelslagen bör inte medföra att
ytterligare avsättning till expansionsmedel får göras. Syftet är endast att
förhindra att övertagna eller egna expansionsmedel måste lösas upp. Det
blir därför aktuellt att beräkna en särskild post endast när expansionsmedel
övertagits i samband med förvärvet av fastigheten eller om förvärvaren
redan har expansionsmedel i förvärvskällan.
Den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen beräknas på samma
sätt som motsvarande post enligt räntefördelningslagen.
Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum,
7 a §, i expansionsmedelslagen.
Liksom motsvarande lagrum i räntefördelningslagen föreslås 7 a § i
expansionsmedelslagen träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i
fråga om fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995.
Ett exempel visar hur systemet med den särskilda posten enligt
expansionsmedelslagen respektive räntefördelningslagen är tänkt att
fungera.
Sonen S förvärvar som enda tillgång en näringsfastighet frän sin far F.
Taxeringsvärdet uppgår till 2 000 000 kr. Det högsta värdet enligt ränte-
fördelningslagen är 39% x 2 000 000 = 780 000 kr. Vederlaget för
fastigheten uppgår till 1 400 000 kr vilket finansieras genom att S ställer ut
en vederlagsrevers. S övertar vidare expansionsmedel om 200 000 kr.
Sonen bedriver ingen verksamhet och har inga egna expansionsmedel.
Sonens fördelningsunderlag på grund av förvärvet är 780 000 - 1 400 000
- 144 000 = -764 000. Eftersom fördelningsunderlaget är negativt är den
särskilda posten motsvarande belopp, dvs. 764 000. Den särskilda posten
får läggas till fördelningsunderlaget i förvärvskällan i den mån detta är
negativt. Om ingenting annat har hänt under överlåtelseåret uppgår sonens
fördelningsunderlag med tillägg för den särskilda posten till 780 000 -
1 400 000 - 144 000 + 764 000 = 0. Någon negativ räntefördelning
uppkommer således inte på grund av förvärvet.
Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen uppgår till 780 000
-1 400 000 = -620 000 kr. Eftersom takbeloppet understiger 72 % av
expansionsmedlen skulle dessa behöva lösas upp. En särskild post får
därför beräknas. Den särskilda posten beräknat enligt 14 a §
ränteföredelningslagen uppgår till till 764 000. Takbeloppet får ökas med
detta belopp varefter takbeloppet uppgår till 144 000 kr vilket motsvarar
72 % av expansionsmedlen. Någon upplösning av expansionsmedlen
behöver därför inte göras på grund av förvärvet.
Prop. 1996/97:12
32
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtex-
ten. Huvudregeln blir att tillskott till näringsverksamheten skall få
ingå i fördelningsunderlaget resp, takbeloppet. För att undvika att
fördelningsunderlaget resp, takbeloppet manipuleras inför ett årsskif-
te skall fördelningsunderlaget minskas med sådana tillskott som
gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker att begreppet kapitaltillskott utmönstras
ur lagtexten. Riksskatteverket anför dock att utformningen av lagtexten i
förslaget kan komma att innebära svåra bedömningsfrågor huruvida syftet
med tillskott är att varaktigt öka kapitalet eller inte. Riksskatteverket
förordar i stället att bestämmelserna utformas så att underlagen för
räntefördelning och expansionsmedel minskas med tillskott som inte
varaktigt ökat kapitalet i verksamheten. Sveriges Industriförbund och
Svenska Arbetsgivareföreningen anför att genom valet av rekvisitet
“varaktigt öka” kommer vissa företagsekonomiskt motiverade situationer
att drabbas onödigt hårt. Organisationerna föreslår att lagtexten ges en
sådan utformning att företagsekonomiskt motiverade tillskott inte
diskvalificeras även om ett återtagande sedan sker. Organisationerna
framhåller vidare att uttrycket “varaktigt öka” är diffust. Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund avstyrker undantagsregeln för tillskott
och anför att vaije form av spärr för tillskott medför tillämp-
ningssvårigheter.
Skälen för regerinens förslag: Såsom redogjorts för ovan utgörs
fördelningsunderlaget för enskilda näringsidkare av skillnaden mellan
tillgångar och skulder vid utgången av närmast föregående beskattningsår
med vissa justeringar. I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av
handelsbolag utgörs fördelningsunderlaget av delägarens justerade
ingångsvärde för andelen i bolaget beräknat enligt 28 § lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. Fördelningsunderlaget skall minskas med
kapitaltillskott som gjorts under närmast föregående beskattningsår. Medel
som tillskjutits under t.ex. år 1995 kommer således att ingå i fördelnings-
underlaget först vid 1998 års taxering. Anledningen till detta är önskemålet
att förhindra att fördelningsunderlaget manipuleras genom att kapital till-
skjuts näringsverksamheten inför ett årsskifte och tas ut igen efter årsskiftet
(prop. 1993/94:50 s. 232).
Även i expansionsmedelslagen finns en regel av motsvarande innebörd
vid beräkningen av takbeloppet. Eftersom sistnämnda belopp bygger på
förhållandena vid utgången av beskattningsåret innebär regeln att kapi-
taltillskott under beskattningsåret skall minska takbeloppet.
I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian
Beskattning av enskild närinsgverksamhet, m.m. Ändringar i bolagsbe-
3 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 12
33
skattningen (Ds 1993:28) framfördes från remissinstansernas sida att risken
för missbruk överskattades och att någon särskild regel för att förhindra
missbruk i samband med kapitaltillskott därför inte behövdes. Vidare
påpekades att med tillskjutet kapital kan endast avses sådant som tillskjutits
for stadigvarande användning i näringsverksamheten. Ett tillskott som görs
ena dagen och sedan återtas nästa kan inte anses som tillskjutet kapital. I
prop. 1993/94:50 uttalade den dåvarande regeringen att det är fråga om en
avvägning mellan vad som är önskvärt från de skattskyldigas synpunkt och
möjligheterna till kontrollmässig hantering m.m. Slutsatsen var att det vid
övergången till det nya systemet var angeläget att så långt möjligt undvika
möjligheter till missbruk och att innan erfarenheter från det nya systemet
förelåg borde kapital som tillskjutits under närmast föregående beskatt-
ningsår inte få räknas in i fördelningsunderlaget.
Såsom redovisats har systemet med räntefördelning och expansions-
medel tillämpats första gången vid 1995 års taxering. Det är givetvis svårt
att dra några mer långtgående slutsatser om systemet och dess praktiska
tillämpning redan nu. Dock har kritiken mot bestämmelsen om kapital-
tillskott fortsatt från företagarhåll. Kritikerna menar att regeln är svår att
tillämpa eftersom dess utformning kan medföra att medel som tillskjutits
för att t.ex. klara en tillfällig likviditetskris och därefter återbetalas till
näringsidkaren kommer att räknas som kapitaltillskott och därmed minska
fördelningsunderlaget trots att medlen över huvud taget inte finns kvar i
verksamheten. Detta problem synes dock i praktiken ha lösts i samråd
mellan företrädare för företagarna och Riksskatteverket. Vidare görs det
gällande att regeln om kapitaltillskott är orättvis och investeringsfientlig
eftersom den medför att de tillskjutna medlen måste ha stått inne i drygt två
år, och i extremfallet inemot tre, innan näringsidkaren kan tillgodogöra sig
kapitalavkastning på medlen. Vid en jämförelse med vad som gäller i fråga
om ränta på kapital som lånats ut till ett aktiebolag kan det finnas visst fog
för denna uppfattning. Bakgrunden till den nuvarande bestämmelsen är,
som redogjorts för ovan, den att man ville förhindra att stora för-
delningsunderlag manipulerades fram inför utgången av ett beskattningsår
för att sedan snabbt minska i böljan av påföljande beskattningsår.
den nuvarande utformningen av regeln är investeringshämmande. Syftet -
att förhindra manipulationer av fördelningsunderlaget - bör enligt
regeringens mening kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt.
Regeringen föreslår dels att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, dels att tillskott till verksamheten regelmässigt skall få
ingå i fördelningsunderlaget och i takbeloppet utan den tidsmässiga
förskjutning som gäller i dag. Sådant tillskott som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksamheten skall dock minska fördel-
ningsunderlaget, under förutsättning att det finns kvar i verksamheten vid
tidpunkten för fördelningsunderlagets respektive takbeloppets beräk-
nande.
Prop. 1996/97:12
34
Regeringens förslag: I förenklingssyfte skall expansionsmedelsskat-
ten ingå bland de skatter som enligt 10 § lagen (1993:1536) om rän-
tefördelning (räntefördelningslagen) varken skall räknas som en till-
gång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget eller takbe-
loppet. Detsamma skall gälla beträffande särskild löneskatt enligt 1 §
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 10 § räntefördelningslagen finns
upptaget de skatter som varken skall räknas som tillgång eller skuld vid
beräkning av fördelningsunderlaget. Genom en hänvisning i 7 §
expansionsmedelslagen skall samma gälla vid beräkning av takbeloppet.
Expansionsmedelsskatten finns inte upptagen bland dessa skatter.
Vid den årliga beräkningen av fördelningsunderlaget enligt räntefördel-
ningslagen samt takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel
(expansionsmedelslagen) skall den expansionsmedelsskatt som är att
hänföra till närmast föregående beskattningsårs resp, beskattningsårets
ökning av expansionsmedlen räknas som en skuld. Vad gäller beräkningen
av fördelningsunderlaget bör denna ordning inte innebära någon direkt
svårighet eftersom expansionsmedelsskatten för föregående år lär vara känd
vid tidpunkten för fördelningsunderlagets beräknande. Svårigheter kan
däremot uppstå då det gäller att göra en korrekt beräkning av takbeloppet
och därmed avsättningen till expansionsmedel. För tillämpningen av
expansionsmedelslagen skulle det därför innebära en avsevärd förenkling
om expansionsmedelsskatten togs med i uppräkningen i 10 § räntefördel-
ningslagen. Detta förhållande har framhållits av Riksskatteverket i Rapport
1995:10 Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen.
Uppbördslagens bestämmelser är tillämpliga i fråga om skatt enligt
expansionsmedelslagen, 1 § 13 uppbördslagen (1953:27, UBL). Till en bör-
jan var expansionsmedelsskatten upptagen i 1 § 14 UBL. I författ-
ningskommentaren till 10 § räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50
s. 311) uttalas att hänsyn inte skall tas till på näringsverksamheten
belöpande fordran eller skuld avseende skatt eller avgift som anges i 1 §
första stycket 1-4 samt 6-13 UBL. I den allmänna motiveringen till 10 §
räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50 s. 231) uttalas emellertid att skat-
ter som debiteras som preliminär F-skatt varken skall räknas som tillgång
eller skuld vid fördelningsunderlagets beräknande. Eftersom expan-
sionsmedelsskatten får anses höra till de skatter som skall ingå i den
preliminära debiteringen föreligger således en motsägelse mellan vad som
uttalas i den allmänna motiveringen jämfört med författningskommentaren.
35
En viss osäkerhet beträffande behandlingen av expansionsmedelsskatten
vid beräkning av fördelningsunderlag och takbelopp kan därför sägas
föreligga. För att undanröja denna osäkerhet samt i syfte att underlätta för
de skattskyldiga föreslås att expansionsmedelsskatten tas med i uppräk-
ningen i 10 § räntefördelningslagen.
Särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader omfattas av 10 § räntefördelningslagen. Däremot finns
inte särskild löneskatt enligt 1 § samma lag med i uppräkningen. Även
särskild löneskatt enligt sistnämnda lagrum ingår i den preliminära
debiteringen och bör därför tas med i uppräkningen i 10 § räntefördel-
ningslagen.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Räntesatsen vid beräkning av fördelningsun-
derlaget skall bestämmas med utgångspunkt från statslåneräntan vid
utgången av november andra året före taxeringsåret.
Promeorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Räntesatsen för räntefördelning
bestäms i dag med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av
november månad året före beskattningsåret. Vid 1996 års taxering är det
således statslåneräntan vid utgången av november månad år 1994 som
ligger till grund för beräkningen. Detta gäller för det stora flertalet
näringsidkare. Om en verksamhet har startats t.ex. i augusti år 1994 och
näringsidkaren väljer att förlänga det första räkenskapsåret till den 31
december 1995 skall taxering av verksamheten ske första gången vid 1996
års taxering. För denna verksamhet är det dock statslåneräntan vid utgången
av november år 1993 som ligger till grund för beräkningen. Skatte-
myndigheterna har därför att utgå från att olika räntesatser kan bli aktuella
vid samma taxering. RSV har i sin Rapport 1995:10 Förslag till förenk-
lingar i skattelagstiftningen framhållit att det vore en förenkling för
skattemyndigheterna i deras deklarationsgranskning om bara en räntesats
kunde komma i fråga för vaije taxeringsår. Detta uppnås genom att låta
tidpunkten för bestämmande av räntesatsen utgöras av statslåneräntan vid
utgången av november månad andra året före taxeringsåret. För det stora
flertalet skattskyldiga kommer detta inte att innebära någon förändring mot
vad som gäller i dag.
Regeringen föreslår av förenklingsskäl att tidpunkten för räntesatsens
beräkning av fördelningsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt
från statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret.
36
Förslaget föranleder ändring i 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Vid benefik överlåtelse av samtliga realtill-
gångar i en näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person till en
annan fysisk person skall förvärvaren få överta expansionsmedel
motsvarande 138,89 % av värdet av realtillgångama i verksamheten
vid utgången av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat
med en tredjedel.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om en skattskyldig som gjort
avsättning till expansionsmedel upphör att bedriva näringsverksamhet eller
avyttrar andel i handelsbolag skall expansionsmedlen tas upp som intäkt av
näringsverksamhet. Detta framgår av 9 § lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel (expansionsmedelslagen). Undantagsregler från denna bestäm-
melse finns i 10-14 §§ samma lag. I 10 § regleras i fråga om enskilda
näringsidkare situationer när en överlåtelse inte skall leda till beskattning.
Av första stycket framgår att beskattning kan underlåtas om samtliga real-
tillgångar övergår till en fysisk person genom gåva, bodelning, arv eller
testamente. I andra stycket finns en begränsning av rätten att överföra ex-
pansionsmedel. Denna innebär att expansionsmedel inte får övertas i den
män de överstiger värdet av realtillgångama i verksamheten. Övertagandet
får högst avse ett belopp motsvarande värdet av realtillgångama i verk-
samheten vid utgången av tredje året före beskattningsåret ökat med en
tredjedel. Tillgångarna skall därvid värderas enligt 13 § 1-4 och 8 lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Det har uppmärksammats
att denna begränsningsregel fått en felaktig utformning vilket kan få till
följd att en viss del av expansionsmedlen måste upplösas. Ett enkelt
exempel åskådliggör detta. En näringsidkare har som enda tillgång en
fastighet med skattemässigt restvärde om 100 000 kr. Skulder saknas.
Avsättning till expansionsmedel har gjorts med 138 889 kr vilket motsvarar
takbeloppet. Fastigheten överlåts genom ett benefikt fång. Expan-
sionsmedel motsvarande värdet av realtillgångama får tas över vilket i vårt
exempel skulle innebära att expansionsmedel om 100 000 kr får övertas
medan resterande 38 889 kr skall andraledsbeskattas hos den tidigare
ägaren. Tanken bakom regeln är dock att någon andraledsbeskattning inte
skall ske i en situation som den beskrivna. Regeringen föreslår därför att
övertagandet skall högst få avse ett belopp motsvarande 138,89 % av värdet
av realtillgångama i verksamheten vid utgången av det tredje
37
beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel.
Förslaget föranleder en ändring i 10 § expansionsmedelslagen.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Handelsbolag görs till skattesubjekt för fastig-
hetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader samt avkastnings-
skatt på pensionsmedel. Detsamma skall gälla beträffande europeiska
ekonomiska intressegrupperingar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget.
Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och
Skogsägarnas Riksförbund föreslår att den del av handelsbolagets statliga
fastighetsskatt som belöper på ägarens andel bör tillgodoräknas delägaren
vid tillämpning av reglerna om skattereduktion. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet efterlyser en närmare utredning om effekterna av
förslaget för delägarnas beskattning. Sveriges advokatsamfund avstyrker
förslaget och anför att påstådda förenklingar inte utretts i tillräckligt hög
grad.
Skälen för regeringens förslag: Handelsbolag är inte skattesubjekt för
inkomstskatt utan i stället beskattas respektive delägare för sin del av
bolagets inkomst. Den dåvarande regeringen fann i prop. 1993/94:50 s. 242
att flera skäl talade emot att göra handelsbolaget till skattesubjekt för
inkomstskatt och ansåg att delägarbeskattningen skulle behållas. Om
handelsbolagen blir skattesubjekt kommer andra bolagsformer såsom enkla
bolag att skattemässigt gynnas i förhållande till handelsbolagen. Underskott
i en nystartad verksamhet får t.ex. kvittas mot inkomst av tjänst. Delägarna
i handelsbolagen skulle i betydande omfattning lämna handelsbolags-
formen och övergå till enkla bolag och andra bolagsformer som är mindre
civilrättsligt utvecklade än handelsbolaget. Ett ytterligare skäl för att inte
göra handelsbolag till skattesubjekt var enligt propositionen att delägar-
beskattning är den vanliga metoden i andra länder. De skäl som åberopades
kvarstår alltjämt.
Beskattning enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader sker också på delägarnivå. I
dagsläget upplever såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndighetema
att det är svårt att fördela underlaget för skatterna mellan delägarna. Mycket
38
tid och resurser skulle därför sparas om handelsbolaget i stället gjordes till
skattesubjekt för dessa skatter. Ett av de främsta skälen, som motiverar att
delägarna är skattesubjekt enligt inkomstskattelagama, är att inkomsten bör
enkelbeskattas och att skattesatsen är progressiv. Detta gäller inte de skatter
där handelsbolaget nu föreslås bli skattesubjekt. En sådan ordning skulle
medföra betydande förenklingar för såväl de skattskyldiga som för
skattemyndigheterna.
Några remissinstanser har påpekat att förslaget om att göra
handelsbolaget till skattesubjekt kan medföra nackdelar vid beskattningen
av delägaren såsom att delägaren inte kan erhålla skattereduktion enligt 2 §
4 mom. uppbördslagen (1953:272, UBL) mot handelsbolagets fas-
tighetsskatt. Regeringen gör dock den bedömningen att fördelarna med
förslaget vida överstiger de nackdelar som remissinstanserna påpekat.
Mot bakgrund av det anförda föreslås att skattskyldigheten för statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt
på pensionskostnader skall åvila handelsbolagen.
Genom Sveriges medlemsskap i den Europeiska Unionen blev Rådets
förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekono-
miska intressegrupperingar (EEIG) en del av den svenska rättsordningen.
Enligt art. 40 i nämnda förordning är det medlemmarna som skall beskattas
för resultatet av en grupperings verksamhet. Denna artikel tar endast sikte
på inkomstbeskattningen. Andra skatter regleras inte i förordningen utan i
stället blir den nationella rätten tillämplig. Genom lagen (1994:1853) om
beskattning av europeiska ekonomiska intressegrupperingar, som trädde i
kraft den 1 januari 1995, har intressegrupperingarna och dess medlemmar
inkomstskattemässigt samt i fråga om uppbörd och skyldighet att lämna och
bevara uppgifter i stort sett kommit att jämställas med handelsbolag och
delägare i handelsbolag. Intressegrupperingen är således inte skattesubjekt
utan i stället beskattas dess medlemmar för grupperingens resultat. Även i
fråga om övriga skatter, t.ex. statlig fastighetsskatt, behandlas intresse-
grupperingarna och dess medlemmar på samma sätt som handelsbolag och
delägare i handelsbolag. Lagen om statlig fastighetsskatt, lagen om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel samt lagen om särskild löneskatt på
pensionskostnader omfattas inte av lagen om beskattning av europeiska
ekonomiska intressegrupperingar. Skattskyldigheten enligt dessa lagar för
medlem i en intressegruppering är i stället, liksom beträffande delägare i
handelsbolag, reglerad i respektive lag. Som en konsekvens av förslaget att
göra handelsbolagen till skattesubjekt enligt dessa tre lagar bör
motsvarande ändring göras i fråga om intressegrupperingarna. En sådan
ändring kan inte anses stå i strid med art. 40 i förordningen om europeiska
ekonomiska intressegrupperingar.
Förslaget föranleder ändring av 2 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
samt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Prop. 1996/97:12
39
Prop. 1996/97:12
Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för fastig-
hetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på
pensionskostnader måste, utöver ändringar i de tre lagarna, vissa följd-
ändringar göras i UBL och i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter (LSK). Däremot påverkas inte kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) eller taxerings-
lagen (1990:324, TL). Vidare föreslås ändringar i mervärdesskattelagen
(1994:200, ML). Ändringarna i ML innefattar en följdändring beroende av
förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt för vissa skatter.
5.2.1 Uppbördslagen
Enligt 2 § 1 mom. andra stycket UBL likställs handelsbolag med skatt-
skyldig om inte annat framgår av sammanhanget. Genom de nu föreslagna
ändringarna kan en specialreglering beträffande handelsbolagen synas
obehövlig eftersom handelsbolagen blir att betrakta som skattskyldiga
enligt UBL. Med hänsyn till att det även i framtiden kommer att vara många
handelsbolag som varken har någon fastighet eller kommer att bli
skattskyldigt för någon av de båda övriga skatterna är det dock lämpligt att
alltjämt behålla en specialbestämmelse för handelsbolagen.
I 3 § UBL regleras skyldigheten att betala preliminär skatt. Be-
stämmelserna korresponderar med vad som gäller i fråga om utfärdande av
skattsedlar vilket regleras i 33 § UBL och därpå följande paragrafer.
Handelsbolag kan tilldelas antingen F-skattesedel eller A-skattesedel.
Handelsbolag som bedriver eller kan antas komma att bedriva närings-
verksamhet tilldelas normalt en F-skattesedel. Dessa handelsbolag debiteras
i dagsläget inte någon preliminär F-skatt. De handelsbolag som efter den nu
föreslagna ändringen blir skattesubjekt och har tilldelats en F-skattesedel
kommer att bli skyldiga att betala preliminär F-skatt i enlighet med vad som
sägs i 3 § 3 mom. UBL. För handelsbolag som skall påföras slutlig skatt
men inte tilldelats någon F-skattesedel skall A-skattesedel utfärdas. Övriga
handelsbolag, dvs. de som inte skall påföras någon slutlig skatt och heller
inte tilldelats en F-skattesedel kan efter ansökan tilldelas en A-skattesedel.
Handelsbolag med A-skattesedel eller handelsbolag som saknar skattsedel,
skall i dagsläget betala preliminär A-skatt trots att någon slutlig skatt inte
skall påföras dem, 3 § 1 mom. tredje stycket UBL. Detta bör gälla även
efter de nu föreslagna ändringarna. Givetvis bör även de handelsbolag som
efter de föreslagna ändringarna skall betala slutlig skatt men av någon
anledning saknar F-skattesedel betala preliminär A-skatt enligt 3 § 1 mom.
tredje stycket UBL. Detta markeras genom ett förtydligande i nämnda
lagrum. Beträffande skattskyldiga som tilldelats A-skattesedel kan skatte-
myndigheten i stället besluta att särskild A-skatt skall betalas, 3 § 4 mom.
UBL. Detta kommer att gälla även beträffande handelsbolag.
Reglerna om beräkning av preliminär F-skatt finns i 13 § UBL. Enligt
40
13 § 1 mom. UBL skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp mot-
svarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. samma paragraf som har
bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före
inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade F-
skatten tas preliminär skatt ut med 105 procent. Dessa beräkningsgrunder
bygger på antagandet att den beskattningsbara inkomsten normalt ökar med
fem procent årligen. Underlaget för de tre nu aktuella skatterna kan inte
antas öka i motsvarande mån och det är därför lämpligt att ha en annan
beräkningsgrund. Det föreslås att preliminär F-skatt för handelsbolag tas ut
med ett belopp motsvarande den skatt som enligt 13 § 3 mom. UBL har
bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före
inkomståret. Den preliminära skatten får dock inte tas ut med ett lägre
belopp än vad som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats
året före inkomståret. Detta skall inte gälla när preliminär F-skatt skall
beräknas med ledning av preliminär taxering eller när annars särskilda skäl
finns. Motsvarande bör gälla vid beräkning av särskild A-skatt för de
handelsbolag som efter beslut av skattemyndigheten enligt 3 § 4 mom.
UBL skall betala sådan preliminär skatt.
Förslaget föranleder en ändring av 13 § 1 mom. UBL.
Den föreslagna regeln om preliminär F-skatt medför vissa problem av
övergångskaraktär, dels vad avser handelsbolagens delägare, dels avseende
handelsbolagen. Delägarna i ett handelsbolag betalar normalt särskild A-
skatt. Denna beräknas på samma sätt som preliminär F-skatt. I och med att
handelsbolagen görs till skattesubjekt för vissa skatter kommer delägarnas
skatteunderlag att minska i motsvarande mån. Härigenom finns det en risk
att delägarna kommer att debiteras för hög särskild A-skatt för det
beskattningsår då de nya reglerna skall tillämpas för första gången. Detta
kan dock avhjälpas genom att delägaren ger in en preliminär
självdeklaration senast den 1 december året före inkomståret eller under
inkomståret begär jämkning av den preliminära skatten. Några särskilda
övergångsregler är därför inte nödvändiga. Vad så gäller handelsbolaget
finns inte någon tidigare debiterad skatt att utgå från första gången
preliminär F-skatt skall beräknas. Ett sätt att avhjälpa detta är att i lagen ta
in en bestämmelse om skyldighet för de handelsbolag vilka kommer att bli
skattskyldiga för ifrågavarande skatter att ge in en preliminär själv-
deklaration innan inkomståret böijat. Vid utebliven deklaration skulle
skattemyndigheten i sådant fall anmoda handelsbolagen att ge in
deklaration. Det kan emellertid antas att en sådan ordning skulle bli alltför
resurskrävande för skatteförvaltningen. Frågan löses därför lämpligare
genom den slutliga debiteringen. De handelsbolag som inte är nöjda med
denna ordning kan givetvis ge in en preliminär självdeklaration. I de fall de
nya reglerna under övergångsåret kan förväntas leda till en väsentlig
skillnad mellan den preliminära och den slutliga skatten utgår regeringen i
likhet med Lagrådet från att skattemyndigheterna i möjligaste mån
förebygger detta med stöd av bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje stycket
UBL.
De handelsbolag som efter den nu föreslagna ändringen kommer att
Prop. 1996/97:12
41
debiteras slutlig skatt kommer att gottskrivas den debiterade preliminära
skatten enligt bestämmelserna i 27 § 2 mom. UBL. För de handelsbolag
som inte kommer att debiteras någon slutlig skatt men för vilka skatteav-
drag på ersättning för arbete gjorts skall i stället reglerna i 27 b § UBL
alltjämt gälla. Sistnämnda lagrum ändras för att markera detta.
Enligt 33 § UBL skall skattsedel utfärdas för skattskyldig. I lagrummet
uttalas vidare att det av 33 a och 33 b §§ framgår att skattsedel får utfärdas
även för handelsbolag. Denna mening kan tas bort eftersom handelsbolag
enligt den allmänna bestämmelsen i 2 § andra stycket UBL likställs med
skattskyldig, även om det inte är skyldigt att betala skatt. Bestämmelserna
rörande handelsbolag i 33 a och 33 b §§ gäller endast för handelsbolag som
är registrerat i handelsregistret. Eftersom handelsbolag som inte förts in i
handelsregistret senast den 31 december 1995 skall anses vara upplöst vid
denna tidpunkt bör kravet på registrering slopas i 33 a och 33 b §§ UBL.
Den enda särreglering som föreslås beträffande handelsbolag gäller sådana
bolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats
en F-skattesedel. För dessa bolag skall en A-skattesedel utfärdas endast
efter ansökan. För övriga handelsbolag kommer de vanliga reglerna om
utfärdande av skattsedlar att gälla.
I 52 a § UBL ges en möjlighet för juridiska personer som har en A-
skattesedel att under vissa villkor använda betald A-skatt till betalning av
innehållen skatt. När det gäller handelsbolag ges bolaget i andra stycket
dessutom möjligheten att använda preliminär A-skatt för betalning av del-
ägarens preliminära skatt. Detta bör alltjämt gälla. Andra stycket bör dock
anpassas till det förhållandet att handelsbolag efter de föreslagna ändring-
arna kan komma att påföras slutlig skatt.
Prop. 1996/97:12
5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
Deklarationsskyldighet
I 2 kap. 8 § LSK regleras juridiska personers skyldighet att lämna själv-
deklaration. Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för
statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild
löneskatt på pensionskostnader kommer de handelsbolag för vilka underlag
för dessa skatter skall fastställas att bli skyldiga att lämna självdeklaration i
enlighet med punkt 5 i nämnda lagrum. Av 2 kap. 10 § LSK följer att
handelsbolaget skall lämna särskild självdeklaration.
Uppgiftsskyldighet
Uppgiftsskyldigheten för handelsbolag regleras i 2 kap. 25 § LSK. I
lagrummet stadgas att handelsbolag skall lämna uppgifter till ledning för
delägares taxering. Uppgifterna skall lämnas som om handelsbolaget var
skattskyldigt, dvs. enligt reglerna för särskild självdeklaration. I 2 kap. 17 §
42
LSK regleras bl.a. skattskyldigs uppgiftsskyldighet för beräkning av
realisationsvinst hänförlig till fastighetsförsäljning under beskattningsåret.
Det har uppmärksammats att det är tveksamt om lagrummet ålägger del-
ägare i handelsbolag skyldighet att lämna sådana uppgifter när en handels-
bolaget tillhörig fastighet har avyttrats, även om detta givetvis är avsikten.
En bättre ordning vore om denna uppgiftsskyldighet i stället ålades
handelsbolagen. Det föreslås därför att det i 2 kap. 25 § LSK tas in en
bestämmelse av innebörden att handelsbolag, som under beskattningsåret
avyttrat fast egendom, skall till ledning för delägares taxering lämna de
uppgifter som behövs för att beräkna skattepliktig reavinst. Detsamma skall
gälla om handelsbolaget överfört eller upplåtit fast egendom under sådana
förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. SIL skall
jämställas med avyttring av fastighet.
Som en konsekvens av att handelsbolagen nu föreslås bli skattskyldiga
för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild
löneskatt på pensionskostnader bör bolagens skyldighet att lämna uppgifter
om delägares andel av skatteunderlaget för nämnda skatter i 2 kap. 25 §
LSK utgå.
5.2.3 Mervärdesskattelagen
Mervärdesskatt skall, beroende på bl.a. storleken av de årliga be-
skattningsunderlagen, redovisas antingen i särskild deklaration (mervär-
desskattedeklaration) eller i självdeklaration, 14 kap. 3 § första stycket ML.
Före den 1 januari 1996 gällde att skattskyldiga vars beskattningsunderlag
för beskattningsåret översteg 200 000 kr skulle redovisa mervärdesskatten
i särskild deklaration. Skattskyldiga med lägre beskattningsunderlag och
som lämnade självdeklaration skulle redovisa skatten i självdeklarationen.
Den 1 januari 1996 höjdes gränsen för redovisning i självdeklarationen till
en miljon kr (prop. 1995/96:19). Samtidigt infördes en möjlighet för dem
som hamnade under miljongränsen att välja att ändå redovisa skatten i
särskild deklaration. Mervärdesskatten skall alltid redovisas i särskild
deklaration av dels dem som är skattskyldiga endast på grund av ett förvärv
av nya transportmedel m.m. enligt 14 kap. 1 § andra stycket ML, dels dem
som inte är skyldiga att lämna självdeklaration, 14 kap. 3 § andra stycket
ML. Det sistnämnda innebär att bl.a. handelsbolag alltid skall redovisa
mervärdesskatten i särskild deklaration.
Den ordning som föreslås i denna promemoria rörande handelsbolagens
skyldighet att lämna självdeklaration påverkar även handelsbolagens re-
dovisning av mervärdesskatt. Enligt mervärdesskattelagens nuvarande ly-
delse skulle den nya ordningen medföra att de handelsbolag som är skyl-
diga att lämna självdeklaration och betala preliminär skatt, även skall
redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen och betala preliminär skatt
beräknad med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Detta skulle dock gälla
endast för dem med ett årligt beskattningsunderlag på högst en miljon kr.
Handelsbolag som inte blir skyldiga att lämna självdeklaration, skall
Prop. 1996/97:12
43
fortfarande redovisa mervärdesskatten månadsvis i särskild deklaration
oavsett beskattningsunderlagens storlek. För att undvika denna olika be-
handling föreslås att handelsbolag uttryckligen undantas i 14 kap. 3 § andra
stycket ML. Det innebär att de även i fortsättningen skall redovisa
mervärdesskatten i särskild deklaration. Detta skall även gälla europeiska
ekonomiska intressegrupperingar.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: För skattskyldiga som inte lämnar själv-
deklaration och som redovisar mervärdesskatten i särskild deklaration
återinförs en möjlighet till helårsredovisning om beskattnings-
underlagen uppgår till högst 200 000 kr.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Revisorssamfundet och Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund menar att handelsbolagen bör ges möjlig-
het till redovisning i självdeklaration i de fall handelsbolag skall lämna
sådan. Riksskatteverket har ifrågasatt om inte redovisningen av mer-
värdesskatt för handelsbolag skulle kunna ske i samband med sådant upp-
giftslämnande för taxeringen som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgift. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och
Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund har föreslagit att grän-
sen för möjlighet till årsredovisning bör sättas högre än vid 200 000 kr.
Sveriges Industriförbund, till vilkas yttrande även Företagarnas Riksor-
ganisation och Sveriges Köpmannaförbund har anslutit sig, och Svenska
arbetsgivareföreningen har vad gäller gränsen 200 000 kr före- slagit att
den bestäms på samma sätt som gränsen 40 miljoner kr i 14 kap. 12 §
mervärdesskattelagen (1994:200). Sveriges Fastighetsägareförbund anser
att det är oklart vilken redovisningsform som skall tillämpas vid frivillig
skattskyldighet för uthyrning av lokaler och vill ha klarlagt att uthyrning av
lokaler normalt skall kunna redovisas årsvis om beskattningsunderlagen
understiger 1 miljon kr.
Skälen för regeringens förslag: Redovisningsperioden är ett år för
dem som redovisar skatten i självdeklarationen, 14 kap. 30 § mervärdes-
skattelagen (1994:200, ML). För dem som redovisar i särskild deklaration
är perioden en månad, 14 kap. 8 § ML. Före den 1 januari 1996 fanns en
möjlighet att tillämpa perioden helår även för dem som redovisade i särskild
deklaration när de årliga beskattningsunderlagen inte översteg 200 000 kr.
Denna möjlighet togs bort i samband med att redovisningsgränsen höjdes
från 200 000 kr till en miljon kr. Detta gjordes av bl.a. konkur-
rensneutralitetsskäl. De som redovisar årligen i självdeklaration skall
nämligen vaije månad betala preliminär skatt vilken beräknats med hänsyn
tagen till mervärdesskatten. Helårsredovisning i särskild deklaration skulle
44
dock medföra att mervärdesskatten betalades endast en gång om året. För
skattskyldiga med ett beskattningsunderlag på upp mot en miljon kr skulle
detta kunna medföra en konkurrensfördel. Redovisningsperioden om en
månad har dock medfört att även mindre handelsbolag måste lämna särskild
deklaration varje månad. För dessa kan det vara betungande att vaije månad
sammanställa och lämna in en deklaration trots att omsättningen varit
mycket låg eller kanske ingen alls. Skatteutskottet har också uppmärk-
sammat detta problem. Det har i sitt betänkande 1995/1996:SkU31 uttalat
att riksdagen bör tillkännage att den anser att regeringen bör återkomma
med ett förslag rörande detta problem. För att underlätta för de mindre
företagen som redovisar skatten i särskild deklaration föreslås i
promemorian att en möjlighet till helårsredovisning återinförs. Av
konkurrensneutralitetsskäl föreslås att gränsen för när detta skall kunna
tillämpas inte sätts så högt som vid en miljon kr utan i stället föreslås den
tidigare gällande beloppsgränsen 200 000 kr gälla. Detta innebär att han-
delsbolag alltid skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration men
att de handelsbolag som har ett årligt beskattningsunderlag på högst
200 000 kr kan välja att lämna särskild deklaration och betala skatten endast
en gång om året. Redovisning och betalning bör då ske vid samma tidpunkt
som gäller för dem som redovisar och betalar månatligen, dvs. den 5 i andra
månaden efter utgången av redovisningsperioden.
Regeringen anser att valet av tillämpad beloppsgräns för årsredovisning
bör göras med hänsyn dels till de administrativa konsekvenserna för såväl
skattskyldiga som skattemyndigheterna dels till konkurrensneutraliteten
mellan olika företagsformer. Regeringen finner att vid en avvägning av
dessa båda intressen bör gränsen sättas vid 200 000 kr.
Vad gäller beräkningen av underlaget för bestämmandet av vid vilken
tidpunkt mervärdesskatt skall redovisas gjorde skatteutskottet vid
behandlingen av prop. 1995/96:198 om ekonomisk-politiska åtgärder på
skatte- och avgiftsområdet en justering i den föreslagna lydelsen av 14 kap.
12 § ML. Justeringen innebar att gemenskapsintema förvärv och import
inte skall räknas med i det underlag vars storlek avgör när mervärdesskatt
skall redovisas och betalas (1995/96:SkU31). Utskottet menade att en
motsvarande ändring eventuellt borde göras vid tillämpningen av
beloppsgränsen 1 miljon kr i 14 kap. 3 § ML. Utskottets mening var att
regeringen borde överväga vilket beskattningsunderlag som är lämpligt att
tillämpa och återkomma med ett förslag. Det är väsentligt att de regler som
skall tillämpas är så enhetliga som möjligt. Regeringen delar de synpunkter
som framförts i denna del och föreslår att utgångspunkten vid beräk-
ningarna enligt 14 kap. 3 resp. 8 § ML bör vara beskattningsunderlagen för
beskattningsåret exklusive gemenskapsintema förvärv och import.
Enligt nuvarande lagtext är huvudregeln den att om de årliga
beskattningsunderlagen beräknas uppgå till högst 1 miljon kr så skall
mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen. Skattemyndigheten har
dock möjlighet att när särskilda skäl föreligger besluta att redovisning skall
ske i särskild deklaration. Enligt vad som inhämtats är det normala att
skattemyndigheten anser det föreligga särskilda skäl vid sådan frivillig
Prop. 1996/97:12
45
skattskyldighet. Möjligheten till årsredovisning finns således, även om den
på grund av bl.a. kontrollskäl vanligen inte tillämpas. Regeringen anser att
det alltjämt bör ankomma på skattemyndigheten att avgöra hur redovis-
ningen skall kunna ske vid frivillig skattskyldighet.
Förslaget föranleder ändring i 14 kap. 3 och 8 §§ ML.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Bidrag från EG-organ till näringsidkare som är
skattskyldiga i Sverige skall inkomstbeskattas som näringsbidrag
under samma förutsättningar som gäller för bidrag från svenska staten.
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av så
gott som samtliga remissinstanser. Näringslivets skattedelegation efterlyser
en genomgång av hur andra länder beskattar EU-bidragen. Om bidragen
beskattas i Sverige men inte i andra länder uppkommer en konkur-
rensnackdel. Några remissintanser anser att det hade varit enklare att göra
EU-bidragen helt skattefria men tillstyrker ändå förslaget.
Bakgrunden till regeringens förslag: Som en följd av vårt lands
medlemskap i EU kanaliseras medel till olika utgiftsområden både direkt
över statsbudgeten och via EG-budgeten. I vissa fall ersätter EU-politiken
den nationella politiken. I andra fall är direkta statliga stöd ett villkor för
resurstilldelningen via EG-budgeten.
Både nationella medel och EG-medel budgeteras och redovisas samlat på
statsbudgeten. I myndigheternas redovisningar och i regeringens redo-
visning skall de medel som fördelas via EG-budgeten redovisas till-
sammans med övriga statliga medel som disponeras av respektive verksam-
hetsområde.
Betalningar mellan Sverige och EU utgör statliga medel. Stöd och bidrag
som finansieras av EG:s budget avsedda för projekt och mottagare i Sverige
och som förmedlas av statlig myndighet budgeteras och redovisas i normal-
fallet på statsbudgetens utgiftssida under aktuell huvudtitel.
Som en följd av medlemskapet kommer betydande belopp att betalas ut
från EG:s budget till mottagare i Sverige (återflödet). Det gäller bidrag och
stöd från strukturfonderna. Dessa har till uppgift att påskynda den ekono-
miska och sociala samordningen samt förbättra förutsättningarna för
regional utjämning. Strukturfonderna utgörs av jordbruksfondens utveck-
lingssektion, socialfonden, regionalfonden samt fiske- och utvecklings-
fonden. Strukturfonderna är inte några fonder i egentlig mening utan utgör
endast utgiftsposter i EG:s budget.
Medlen för strukturfonderna avsätts för programperioder. Innevarande
programperiod omfattar åren 1994 - 1999. För denna period har omkring
1 270 miljarder kronor avsatts för ändamålet. Beloppet utgör närmast en
46
tredjedel av EG:s budget.
För att få bidrag från strukturfonderna krävs ett omfattande
programarbete där olika myndigheter (t.ex. länsstyrelserna) och icke stadiga
intressenter (t.ex. företag) samverkar.
Sådana betalningar från EG:s budget till Sverige som utgör stadiga
medel sker via Riksbanken. Det ansvar för att administrera stöd och bidrag
från EG:s budget, som på nationell nivå tillkommer staten, har i första hand
lagts på berörda förvaltningsmyndigheter.
De myndigheter som administrerar och betalar ut stöden och bidragen
finns företrädesvis inom områdena jordbruk, fiske, regionalpolitik, arbets-
marknadspolitik och forskning.
Ed viktigt undantag från ad utbetalningar sker via svenska myndigheter
är stödet till forskning och utveckling. Den vanligaste formen av
forskningsprojekt inom EU är sådana som genomförs i samarbete med
deltagare från flera länder. Deda sker inom ed ramprogram som består av
en serie olika s.k. särprogram.
Det nu aktuella ramprogrammet går under benämningen "Fjärde ram-
programmet" och gäller under åren 1994 - 1998. Målet är ad förbättra
Europas industriella konkurrenskraft, ad utnyttja fördelarna med den inre
marknaden och ad tillgodose samhällets behov av en hållbar utveckling och
förbättrad livskvalitet. I projekten är det meningen ad forskare och företag
från olika länder skall samarbeta och därmed bli effektivare och skynda på
utvecklingen. Sammanlagt skall 120 miljarder kronor användas i
programmet. Det är för tidigt för ad kunna bedöma hur mycket av dessa
medel som kommer ad betalas till svenska modagare. I diskussionen har
nämnts ad det kan röra sig om belopp i storleksordningen 900 miljoner kr
per år.
Den statliga myndigheten Rådet för forsknings- och utveck-
lingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU-rådet) samordnar det
svenska deltagandet i EU:s FoU-program. Rådets huvuduppgifter är ad
stimulera svenska universitet, högskolor, institut och företag ad delta i
programmen. En annan uppgift är ad medverka i utformningen av
kommande program så ad svenska intressen tillgodoses. Vid sidan av
EU/FoU-rådet är en rad myndigheter ansvariga för FoU-programmet, bl.a.
NUTEK och forskningsråden.
För vaije projekt utarbetar deltagarna en projektplan med ansökan om
stöd som ges in till kommissionen. För ad kunna pröva en ansökan ställs
stora krav på dokumentation.
När kommissionen deltar i finansieringen av FoU-projekt är det inte
fråga om upphandling av konsulttjänster eller projekt. Meningen med
finansieringen från kommissionen är principen om delad finansiering (cost-
sharing), vilket innebär ad kommissionen bidrar med upp till hälften av den
faktiska projektkostnaden. EU-projekten kan därför inte prissädas enligt
vantiga kommersiella metoder. Bidrag kan därför inte heller utgå för t.ex.
företagets vinst eller finansiella kostnader. Det är enbart faktiska kostnader
som tigger till grund för beräkningen av bidraget. Det finns därför
detaljerade anvisningar hur kostnaderna för ed projekt skall redovisas i
Prop. 1996/97:12
47
ansökan.
När kommissionen har godkänt ett projekt upprättas ett avtal mellan
kommissionen och de som ansökt om bidrag och som skall utföra projektet.
Man kan säga att avtalet ersätter det beslut som kännetecknar svenska
bidrag. I avtalet regleras vilka förpliktelser kommissionen har gentemot
mottagarna av bidraget. Dessa avtalsvillkor tar närmast sikte på bidragets
storlek och frågor kring utbetalningarna. Bidragsmottagamas förpliktelser
enligt avtalet gäller främst det projekt som bidraget avser; att det påböijas
och fullföljs, att rapporter om arbetets fortskridande ges in till
kommissionen osv.
För vaije projekt utses en koordinator. Det kan t.ex. vara ett universitet,
ett institut eller ett företag i något medlemsland. Koordinatom är den som
svarar för projektet gentemot EU. Det är också koordinatom som tar emot
och förmedlar bidragsmedlen till övriga institutioner och företag som
deltar i projektet. Undantagsvis kan bidrag utbetalas av kommissionen
direkt till en projektdeltagare.
För att ett bidrag skall räknas som näringsbidrag krävs att det kommer
från staten, kommun, skattskyldiga som räknas upp i den s.k. katalogen i
7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt (SIL) eller vissa
allmänningsskogar. Någon återbetalningsskyldighet skall i princip inte
föreligga. Ett stöd uppfyller dock definitionen på näringsbidrag om åter-
betalningsskyldighet uppkommer i följande fall
- näringsidkaren uppfyller inte de villkor som har uppställts för stödet,
- näringsidkaren följer inte de föreskrifter som har meddelats vid bevil-
jandet av stödet,
- något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för
stödet.
Ett näringsbidrag är inte skattepliktigt om det har använts för utgifter
som inte är avdragsgilla vare sig omedelbart eller genom värdeminsk-
ningsavdrag. Om ett näringsbidrag har använts för utgifter som är ome-
delbart avdragsgilla skall bidraget tas upp som intäkt. Används bidraget för
att anskaffa avskrivningsbara tillgångar sker beskattningen på det indirekta
sättet att avskrivningsunderlaget reduceras med bidrags- beloppet. De
kommande värdeminskningsavdragen blir alltså lägre genom bidraget. Om
näringsbidraget används för att anskaffa lager, sker be- skattningen också
på ett indirekt sätt genom att de lagertillgångar som anskaffats med
näringsbidraget inte får räknas med vid värdesättningen av lagret.
Näringsbidraget beskattas härigenom i takt med att lagret avyttras. Vidare
finns vissa periodiseringsregler, t.ex. om hur intäktsföring av bidrag
tidsmässigt skall matchas mot kostnadsavdrag. Utformningen av be-
stämmelserna skall tillgodose syftet att den skattskyldige skattemässigt kan
kvitta uppburet statsbidrag mot avdragsgilla kostnader.
Nuvarande regler om näringsbidrag (statsbidrag) infördes i kommu-
nalskattelagen (1928:370, KL) år 1973 (prop. 1973:190, bet. 1973:SkU71,
SFS 1973:1098). Bestämmelserna om stöd med villkorlig återbetalnings-
skyldighet infördes år 1983 samtidigt som näringsbidragsreglema fick sitt
nuvarande innehåll (Ds B 1981:17, prop. 1982/83:94, bet. 1982/83:SkU44,
Prop. 1996/97:12
48
SFS 1983:311).
När det gäller redovisningen av näringsbidrag i bokföringen har
Bokföringsnämnden gett ut rekommendationen Redovisning av statliga
stöd (BFN R 5) samt några uttalanden om speciella bidragsformer.
Skälen för regeringens förslag: Det vanliga är att stöd och bidrag från
EU hanteras av svenska myndigheter. Det är svenska myndigheter som
prövar ansökningarna, fattar beslut om bidragen och även betalar ut
pengarna. Dessa EU-stöd är därför att betrakta som vilka nationella stöd
som helst och omfattas därför av bestämmelserna om näringsbidrag om
övriga förutsättningar är uppfyllda. Exempel på sådana bidrag är det stöd
som utgår till lantbruket (arealbidrag m.m.).
Det finns emellertid också stöd som prövas och betalas ut av EU-organ.
Det gäller inte bara FoU-stöden. Inom ramen för regionalpolitiken kan
kommissionen t.ex. ta egna initiativ och direkt stödja olika projekt. Det kan
också i framtiden utvecklas nya stödformer som betalas ut direkt från EU.
En första förutsättning för att ett stöd skall anses som näringsbidrag är att
det utgår från stat, kommun e.d. Dessa bestämmelser är därför inte till-
lämpliga på stöd som betalas ut av ett EU-organ. Detta innebär dock inte att
stöden i dag skulle vara skattefria eller skattemässigt behandlas på något
från näringsbidragen avvikande sätt. I stället får de generella bestäm-
melserna om skattepliktiga intäkter tillämpas. Bidrag till närings-
verksamheten torde utgöra en skattepliktig intäkt eftersom bidraget "influtit
i verksamheten". Så resonerade man också vid införandet av reglerna om
näringsbidrag. Det handlade då om ett lagfästande av de principer för
beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidgare hade utvecklats
ipraxis (prop. 1982/83:94 s. 35 ff.). När det gäller frågan om periodisering
får de generella bestämmelserna om bokföringsmässig inkomstberäkning
tillämpas. Det innebär att ett bidrag som skall användas för en viss
verksamhet under en bestämd tidsperiod bör intäktsföras under denna
period enligt lämplig grund.
Resultatet av nuvarande oreglerade tillstånd kan alltså många gånger bli
att stöden ändå hanteras som om de vore näringsbidrag. Det är ändå av
värde att uttryckliga regler om den skattemässiga hanteringen av EU-
bidragen införs. Direktutbetalt stöd från EU kan nämligen väntas få en
betydande omfattning. Alternativet att i stället göra bidragen skattefria
skulle skapa problem, eftersom avdrag då inte skulle kunna medges för de
kostnader som bestrids med bidragen. Näringsbidragsreglema hanterar
också bidragen (intäkterna) på ett relevant sätt beroende på vad stödet
används till och när det skall användas.
Näringslivets skattedelegation har i sitt remissvar efterlyst en genomgång
av hur bidragen beskattas i andra medlemsstater. Enligt vad regeringen
inhämtat från andra medlemsstater synes principen vara att EU-bidragen
beskattas på ett sätt som i stort sett motsvarar de svenska
näringsbidragsreglema. Ingen medlemsstat tycks generellt betrakta
bidragen som skattefria intäkter och samtidigt medge avdrag för de
kostnader eller den värdeminskning som bidragen avser att täcka.
Regeringen föreslår således att stöd från Europeiska gemenskaperna
Prop. 1996/97:12
4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 12
49
skall räknas som näringsbidrag på motsvarande sätt som stöd från t.ex.
staten till näringsidkare för näringsverksamheten.
För att ett EU-stöd skall räknas som näringsbidrag måste givetvis krävas
att förutsättningarna för att ett näringsbidrag skall föreligga även i övrigt är
uppfyllda. Ett stöd kan, som framgår av bakgrundsbeskrivningen, betraktas
som näringsbidrag endast om det inte är förenat med återbe-
talningsskyldighet eller om återbetalningsskyldighet kan uppkomma endast
för det fall näringsidkaren brutit mot något villkor eller någon föreskrift
som uppställts för stödet eller om något oväntat inträffat som rubbar
förutsättningarna för stödet.
I promemorian konstateras att EU-stöd i förekommande fall behandlas
som stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Utifrån det standardavtal
som tillämpas analyseras huruvida stödet, bortsett från kravet på stödgivare,
uppfyller definitionen på näringsbidrag. Slutsatsen är att EU:s FoU-stöd
uppfyller villkoren för näringsbidrag. Återbetalningsskyldighet kan upp-
komma endast om mottagarna av stödet inte uppfyller sina förpliktelser.
Visserligen kan avtalet sägas upp om allvarliga tekniska eller ekonomiska
skäl föreligger som på ett grundläggande sätt påverkar projektet eller om
möjligheterna att utnyttja projektet väsentligt har minskat. En sådan
uppsägning får dock anses ha sin grund i att något oväntat inträffat som
uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. Uppsägningsmöjligheten
ändrar alltså inte stödets karaktär av näringsbidrag. Dessutom är upp-
sägningstiden två månader och kommissionen är skyldig att under vissa
förutsättningar ge bidrag till kostnader även för projekt som avbrutits. Med
undantag av förskott sker de löpande betalningarna efter det att stöd-
mottagama gett in en periodisk rapport där de mot bidraget korres-
ponderande kostnaderna finns upptagna. Det betyder att det knappast kan
bli aktuellt med återbetalningar i de fall avtalet sägs upp av andra skäl än att
parterna inte följer sina åtaganden.
Förslaget föranleder en ändring av punkt 9 av anvisningarna till 22 §
KL.
Prop. 1996/97:12
Regeringens förslag: Avdrag för måltidsutgifter i samband med
representation skall fr.o.m. år 1997 medges med högst ett belopp
motsvarande 90 kr per person.
Skälen för regeringens förslag: Utgifter för representation och
liknande ändamål utgör omkostnader i en förvärvskälla endast om de har
omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om
att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna
avser jubileum för företaget, invigning av en mer betydande anläggning för
verksamheten eller jämförliga händelser eller då utgifterna avser
50
personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än
som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag
eller supé medges inte med större belopp än 180 kr per person. Belopps-
gränsen 180 kr infördes hösten 1995 och gäller fr.o.m. inkomståret 1996.
Beloppet avser kostnader exklusive mervärdesskatt. Den som inte är
skattskyldig till mervärdesskatt får öka avdragsramen med
mervärdesskatten.
I samband med kompletteringspropositionen (prop. 1995/96:150) och i
propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-
området (prop. 1995/96:198) aviserades ett antal åtgärder på skatteområdet
med syfte att förstärka statens inkomster. Enligt ett av förslagen skall
företagens rätt till avdrag för representationskostnader fr.o.m. inkomståret
1997 reduceras till hälften av den nivå som gäller för år 1996.
Avdragsramen för måltidsutgifter skall således sättas ned från 180 kr till 90
kr. Förslaget föranleder en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 20 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Prop. 1996/97:12
De i avsnitt 4—6 lämnade förslagen kan inte antas medföra några märkbara
statsfmansiella effekter annat än i fråga om den föreslagna behandlingen av
tillskott till verksamheten vid beräkning av fördelningsunderlaget och
takbeloppet. Effekten av den föreslagna ändringen är dock mycket svår att
bedöma.
Budgeteffekterna av förslaget i avsnitt 7 har redovisats i prop.
1995/96:198. Där anges den varaktiga effekten av sänkt representations-
avdrag uppgå till 0,5 miljarder kr.
Anvisningar
till 20 §
punkt 1
I tredje stycket reduceras avdragsramen för representation från 180 kr till 90
kr per person och måltid.
51
till 22 §
Prop. 1996/97:12
punkt 9
Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelserna om näringsbidrag
blir tillämpliga även på bidrag från kommissionen eller annat EG-organ
utan förmedling av svensk myndighet. Genom pluralformen (Europeiska
gemenskaperna) klargörs att bestämmelsen omfattar inte bara stöd från
Europeiska gemenskapen (EG) utan även stöd från Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG) och Europeiska atomgemenskapen (Euroatom).
Tidpunkten för bestämmande av räntesatsen för räntefördelning ändras från
utgången av november månad året före beskattningsåret till utgången av
november månad andra året före taxeringsåret. Ändringen kommer i prak-
tiken endast att påverka räntesatsen för skattskyldiga med nystartad
verksamhet med förlängt första räkenskapsår. För skattskyldiga som har
räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret, vilket så gott som
undantagslöst är fallet, innebär ändringen inte någon förändring mot vad
som gäller i dag. Ändringen syftar till att förenkla skattemyndigheternas
granskning genom att endast en räntesats blir aktuell för vaije taxeringsår.
Ändringen innebär att expansionsmedelsskatt varken kommer att räknas
som tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt
räntefördelningslagen. Detsamma gäller beträffande särskild löneskatt
enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. I
och med sistnämda ändring är det obehövligt med en reglering av enligt
vilket lagrum den särskilda löneskatten skall utgå.
12 §
Ändringen föranleds dels av att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur
lagtexten, dels av att tillskott till näringsverksamheten föreslås få ingå i
fördelningsunderlaget redan det år tillskottet skett. Undantag görs för till-
skott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.
Med varaktigt avses inte att tillskottet skall förbli i verksamheten
permanent. Däremot måste det vara fråga om en längre tidsperiod som
åtminstone sträcker sig över flera år. Det är sålunda syftet som är avgörande
vid bedömningen även om oförutsedda händelser senare medför att
“tillskottet måste tas ut”. Den skattskyldige bör ha bevisbördan för syftet
med transaktionen. Tillskott vars syfte inte är att varaktigt öka kapitalet
skall minska fördelningsunderlaget. En förutsättning härför är givetvis att
tillskottet i fråga fortfarande finns kvar i verksamheten, dvs. ingår i
fördelningsunderlaget, vid utgången av det beskattningsår som
52
fördelningsunderlaget hänför sig till. Till sådana tillskott som bör minska
fördelningsunderlaget hör t.ex. pengar som näringsidkaren satt in privat i
verksamheten i slutet av ett år t.ex. vid tillfällig likviditetskris och sedan får
tillbaka efter årsskiftet när likviditeten förbättrats. Har tillskott och
återbetalning i stället skett under samma beskattningsår skall tillskottet inte
minska fördelningsunderlaget eftersom det inte ingår i detta. För det fall
näringsidkaren skulle skjuta till pengar i slutet av ett år vilka sedan används
för privata uttag under nästa år lär det knappast gå att hävda att medlen
tillskjutits i syfte att varaktigt öka kapitalet i verksamheten varför även
sådana tillskott skall minska fördelningsunderlaget.
Paragrafen har arbetats om redaktionellt i förhållande till lagrådsremissen.
Utformningen följer i huvudsak Lagrådets förslag. Bestämmelsen syftar
till att ge skattskyldiga som förvärvar en näringsfastighet genom ett fång
som inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att vederlag
utgått i samband med förvärvet, en möjlighet att slippa negativ
räntefördelning på grund av den skuldsättning han ådragit sig genom
förvärvet.
Paragrafens tillämpningsområde framgår av första stycket. Förutsätt-
ningen är att en näringsfastighet som utgör anläggningstillgång har för-
värvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död
eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och att förvärvarens
fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet är negativt vid
förvärvstillfället. Är detta uppfyllt får en särskild post beräknas.
Beräknandet av den särskilda posten är således frivilligt. Den särskilda
posten är lika stor som det negativa fördelningsunderlaget vid
förvärvstillfället och får öka fördelningsunderlaget i förvärvskällan så länge
och till den del detta är negativt. Den särskilda posten får dock inte vara
större än spärrbeloppet som motsvarar summan av dels skillnaden mellan
vederlaget och det högsta av fastighetens värde enligt 13 § 4 eller 14 §
lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, dels 72 % av de
expansionsmedel som övertagits i samband med förvärvet. När
fördelningsunderlaget i förvärvskällan blir positivt upphör den särskilda
posten. Detta innebär att någon särskild post inte får öka för-
delningsunderlaget om det därefter blir negativt. Hur fördelningsunderlaget
beräknas framgår av 2 § räntefördelningslagen.
I tredje stycket regleras den situationen att fastigheten och driften av
denna är att hänföra till skilda förvärvskällor. I sådant fall skall kapitaltill-
skott som görs inom två år före förvärvet eller utan tidsbegränsning efter
förvärvet av förvärvaren eller denne sådan närstående person som avses i
punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL till den förvärvskälla
där driften bedrivs, minska den särskilda posten. Detta gäller dock endast
om det rör sig om tillskott av mer än obetydlig omfattning.
Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i fråga om
fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995.
Prop. 1996/97:12
53
17 §
Ändringen motsvarar ändringen i 12 § och beror bl.a. på att begreppet
kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten.
Övergångsbestämmelser
punkt 1
Lagen träder i kraft den 1 januari 1997.
Punkt 2
Den äldre lydelsen av 3 § tillämpas vid 1998 års taxering om verksamheten
startat före den 1 januari 1997.
Punkt 3
Den nya bestämmelsen i 14 a § får tillämpas på fastighetsöverlåtelser som
skett efter utgången av år 1995.
Ändringen beror dels på att begreppet kapitaltillskott utmönstrats ur lag-
texten, dels på att tillskott till verksamheten under beskattningsåret skall få
ingå i takbeloppet redan det beskattningsår då tillskottet skett. Undantag
görs for sådana tillskott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet
i verksamheten. Beträffande innebörden av detta, se författnings-
kommentaren till 12 § räntefördelningslagen.
7a§
Paragrafen har fått sin utformning i enlighet med Lagrådets förslag. I
bestämmelsen ges skattskyldiga, som förvärvar en näringsfastighet genom
ett fång som inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att
vederlag utgått för förvärvet, möjlighet att undvika att behöva lösa upp dels
egna expansionsmedel dels sådana som övertagits i samband med
förvärvet.
Lagrummet är i princip uppbyggt på samma sätt som dess motsvarighet
i 14 a § räntefördelningslagen.
Den särskilda posten enligt räntefördelningslagen syftar till att motverka
att förvärv aren drabbas av negativ räntefördelning efter förvärvet. Däremot
skall den inte leda till positiv räntefördelning. På samma sätt skall den
särskilda posten enligt expansionsmedelslagen inte medföra att någon
ytterligare avsättning till expansionsmedel kan göras utan endast motverka
att expansionsmedel måste lösas upp på grund av förvärvet. Det blir således
endast aktuellt att beräkna en särskild post enligt expansionsmedelslagen
om förvärvaren övertagit expansionsmedel i samband med fastighets-
Prop. 1996/97:12
54
förvärvet eller om han redan har egna expansionsmedel.
Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men får tillämpas ifråga
om överlåtelser som skett efter den 31 december 1995.
8§
Ändringen motsvarar ändringen i 7 § och beror på att begreppet kapital-
tillskott utmönstras ur lagtexten.
20 £
Ändringen är närmast av rättelsekaraktär och syftar till att möjliggöra en
överlåtelse av expansionsmedel i samband med benefik överlåtelse av samt-
liga realtillgångar i en näringsverkamhet från en fysisk person till en annan.
Situationen regleras redan i dag i 10 § men det har uppmärksammats att
regeln har fått en allt för snäv utformning. Genom den nu föreslagna
ändringen skall expansionsmedel få övertas till den del de inte överstiger
värdet av 138,89 % av realtillgångama i verksamheten. Övertagandet får
avse högst ett belopp motsvarande värdet av 138,89 % av realtillgångama i
verksamheten vid utgången av det tredje beskattningsåret före
beskattningsåret ökat med en tredjedel.
Övergångsbestämmelser
punkt 1
Lagen träder i kraft den 1 januari 1997.
Punkt 2
Den nya regeln i 7 a § får tillämpas på överlåtelser som skett efter utgången
av år 1995.
Ändringarna är föranledda av att handelsbolag resp, europeiska ekono-
miska intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för stadig fastig-
hetsskatt.
Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp, europeiska ekonomiska
intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för avkastningsskatt på
pensionsmedel.
Prop. 1996/97:12
55
Övergångsbestämmelser
Prop. 1996/97:12
Förslaget har kompletterats med en övergångsbestämmelse i enlighet med
Lagrådets förslag.
Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp, europeiska ekonomiska
intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för särskild löneskatt på
pensionskostnader.
3 § 1 mom.
Enligt första stycket skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp
vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad
med överskjutande ingående mervärdesskatt. Handelsbolag skall enligt
tredje stycket betala preliminär A-skatt trots att slutlig skatt inte skall
påföras. Detta skall gälla även fortsättningsvis. Ändringen i tredje stycket
är av redaktionell karaktär och hänger samman med att handelsbolag skall
vara skattesubjekt för vissa skatter.
13 § 1 mom.
I lagrummet regleras hur preliminär F-skatt skall beräknas. Sådan preli-
minär skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den
skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga
debiteringen året före inkomståret. För det fall denna skatt understiger den
ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär skatt i stället ut med 105
procent. Förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt för vissa skatter
bör föranleda att de handelsbolag vilka kommer att påföras skatt enligt
lagen om statlig fastighetsskatt, lagen om avkastningsskatt på pensions-
medel eller lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader och har
tilldelats en F-skattesedel skall bli skyldiga att betala preliminär F-skatt.
Beräkningsprincipema kommer emellertid i regel att medföra ett för högt
uttag av preliminär F-skatt för handelsbolagen. Reglerna bör därför inte
gälla för handelsbolag. För handelsbolagen har i stället införts en särskild
bestämmelse i första stycket som reglerar uttaget av preliminär F-skatt för
dessa bolag. Bestämmelsen har placerats som en sista mening i detta stycke
på förslag av Lagrådet. Enligt den nya bestämmelsen skall preliminär F-
skatt för handelsbolag utgå med ett belopp motsvarande den skatt som
enligt 13 § 3 mom. har bestämts för bolaget året före inkomståret. Av andra
56
stycket framgår att preliminär F-skatt dock inte får tas ut med ett lägre
belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats året
före inkomståret Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när
preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt
2 mom. eller när annars särskilda omständigheter finns.
27 b §
I 27 § 2 mom. regleras vad den skattskyldige skall gottskrivas vid
debitering av slutlig skatt. Lagrummet kommer att bli tillämpligt i fråga om
de handelsbolag som efter de föreslagna ändringarna kommer att påföras
slutlig skatt. Beträffande övriga handelsbolag skall alltjämt nuvarande
bestämmelser i 27 b § gälla. Ändringen i första stycket markerar detta
förhållande.
33 §
Såsom framgår redan av 2 § 1 mom. andra stycket likställs handelsbolag
med skattskyldig om inte annat framgår av sammanhanget. Nuvarande
hänvisning i sista stycket tillför inte något i sak och behövs inte heller av
redaktionella skäl när handelsbolag gjorts till skattesubjekt. Den har därför
slopats. Någon ändring vad avser utfärdande av skattsedlar för handels-
bolag föreslås inte utan A-eller F-skattesedel skall alltjämt kunna utfärdas
för handelsbolag. Bestämmelser om detta finns i 33 a och 33 b §§.
I lagrummet regleras utfärdandet av A-skattesedlar. Handelsbolag som är
skattskyldigt enligt någon av de tre föreslagna lagarna och som inte har
tilldelats en F-skattesedel enligt 33 b § skall tilldelas en A-skattesedel enligt
bestämmelserna i första stycket.
För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte
har tilldelats en F-skattesedel får en A-skattesedel utfärdas endast efter
ansökan enligt andra stycket.
Kravet på att handelsbolag skall vara registrerat i handelsregistret har
slopats. Denna ändring är föranledd av lagen (1993:760) om ändring i
lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Av 1 kap. 1 §
nämnda lag framgår att ett handelsbolag uppkommer först om det införs i
handelsregistret. Av punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
framgår att handelsbolag är upplöst om det inte vid utgången av 1995 förts
in i handelsregistret. Någon reglering vad gäller registreringen är därför inte
längre behövlig i UBL.
33 b §
I lagrummet regleras utfärdandet av F-skattesedlar. En F-skattesedel får
efter ansökan utfärdas för skattskyldig som bedriver eller kan antas komma
att bedriva näringsverksamhet om inte annat följer av 33 c §. Lagrummet
äger redan i dag tillämpning på handelsbolag och behöver inte ändras med
anledning av de nu framlagda förslagen. Precis som tidigare skall F-
skattesedel kunna utfärdas för handelsbolag som uppfyller kriteriet “att
Prop. 1996/97:12
57
bedriva eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet”. Detta gäller
oavsett om handelsbolaget är skyldigt att betala skatt eller inte.
Ändringen i sista stycket beror på att någon särreglering i UBL vad
gäller handelsbolagens registering inte längre är nödvändig, se kommen-
taren under 33 a§.
52 a §
Ändringen i sista stycket är av redaktionell karaktär och innebär att
lagrummet anpassas till det förhållandet att handelsbolag i vissa fall kan
komma att påföras slutlig skatt.
2 kap. 25 §
Förslaget innebär en ändring av handelsbolagens uppgiftsskyldighet.
Eftersom handelsbolag föreslås bli skattskyldiga för stadig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensions-
kostnader skall bolagen inte längre lämna några uppgifter beträffande
underlaget för dessa skatter till ledning för delägarnas taxering.
För det fall en handelsbolaget tillhörig fastighet som är anläggnings-
tillgång avyttrats under beskattningsåret föreslås att bolaget, och inte
delägaren, skall lämna de uppgifter till ledning för delägarens taxering som
behövs för att beräkna skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller då
fastigheten överförts eller upplåtits under sådana förhållanden att över-
låtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. SIL skall jämställas med
avyttring. Förslaget innebär i denna del en utvidgning av handelsbolagens
uppgiftsskyldighet.
14 kap. Registrering samt deklaration och periodisk sammanställning
3§
Ändringen i första stycket innebär att beskattningsunderlagen 1 miljon kr
för möjligheten att redovisa mervärdesskatten i en självdeklaration skall
beräknas exklusive gemenskapsintema förvärv och import.
Vissa handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar
kommer att vara skyldiga att lämna självdeklaration. Detta gäller dock inte
alla. Genom ändringen i 3 § andra stycket kommer dock alla handelsbolag
och europeiska ekonomiska intressegrupperingar att vara skyldiga att
redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration, oavsett om de lämnar
självdeklaration eller inte. Det innebär också att den preliminära skatt som
beslutas för dessa inte kommer att beräknas med hänsyn tagen till
Prop. 1996/97:12
58
mervärdesskatten. Skatten skall betalas i samband med att den särskilda
deklarationen lämnas.
En möjlighet att redovisa och betala mervärdesskatt ärligen införs för dem
som redovisar mervärdesskatt i särskild deklaration, på grund av att de inte
är skyldiga att lämna självdeklaration. Det innebär att skattemyndigheten
kan besluta att t.ex. ett konkursbo skall ha en redovisningsperiod
omfattande ett helt beskattningsår. Helårsredovisning skall också kunna
göras av handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Möjligheten skall dock begränsas till skattskyldiga med ett årligt
beskattningsunderlag exklusive gemenskapsintema förvärv och import på
högst 200 000 kr. Regeln kan inte tillämpas av den som lämnar
självdeklaration men valt att i stället redovisa mervärdesskatten i särskild
deklaration. Den kan inte heller tillämpas av den som skattemyndigheten på
grund av särskilda skäl beslutat skall redovisa skatten i särskild deklaration.
Prop. 1996/97:12
59
Förteckning över de remisssinstanser som avgett yttrande
över departementspromemorian (Ds 1996:41) Vissa
justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning
m.m.
Riksskatteverket (RSV), Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Riksförsäkringsverket (RFV), Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR), Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Köpman-
naförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska
Revisorssamfundet (SRS), Svenska Samemas Riksförbund, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund
(SBRF), Sveriges Fastghetsägareförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Redovisningskonsulenters För-
bund (SRF).
Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har
avgett ett gemensamat yttrande.
Svenska bankföreningen har åberopat ett yttrande från Sveriges
industriförbundet.
Rikskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i
Stockholms, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus län.
Yttrande har också inkommit från Magnus Dahlgren.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 1
60
Efter remiss har yttrande avgetts av Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för
Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Bokföringsnämnden, Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens Kämkraftsinspektion, Na-
turvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut, Handelshögskolan i Stockholm,
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Forskningsrådsnämn-
den, EU/FoU-rådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forsk-
ningsrådet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Kommunikationsforsk-
ningsberedningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas
Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska
Revisorsamfundet SRS, Sveriges Advokatsamfund, Tjänstemännens Cen-
tralorganisation (TCO) och Kooperativa institutet.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges
Industriförbund och Stockholms Handelskammare har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation.
Riksskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i
Stockholms, Uppsala, Kalmar och Malmöhus län.
Kommunikationsforskningsberedningen har inhämtat och åberopat ett
yttrande från Chalmers tekniska högskola.
61
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning
dels att 3, 10, 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
Ett positivt fördel-
ningsbelopp utgörs av stats-
låneräntan vid utgången av novem-
ber året före beskattningsåret ökad
med tre procentenheter multiplice-
rad med ett positivt för-
delningsunderlag.
Ett positivt fördel-
ningsbe lopp utgörs av stats-
låneräntan vid utgången av
november andra året före taxe-
ringsåret ökad med tre procenten-
heter multiplicerad med ett positivt
fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda
tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt
fördelningsunderlag.
10 §2
Statiig inkomstskatt, stattig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, av-
kastningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt 3 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskost-
nader, statlig fastighetsskatt, mer-
värdesskatt som redovisas i särskild
självdeklaration enligt 14 kap. 3 §
mervärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter
enligt lagen (1994:1774) om
allmänna egenavgifter samt
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.
Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, expansionsmedelsskatt
enligt lagen (1993:1537) om ex-
pansionsmedel, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, av-
kastningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,
statlig fastighetsskatt, mervärdes-
skatt som redovisas i särskild
självdeklaration enligt 14 kap. 3 §
mervärdesskattelagen (1994:200),
annuitet på avdikningslån, avgifter
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt
62
Nuvarande lydelse
12
Det belopp som följer av 2 §
första stycket och 8-11 §§ ökas
med underskott av näringsverk-
samhet närmast föregående beskatt-
ningsår i den mån avdrag för un-
derskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
samt minskas med 72 procent av ex-
pansionsmedel enligt lagen
(1993:1537) om expansionsmedel
vid utgången av närmast föregående
beskattningsår och med kapital-
tillskott under närmast föregående
beskattningsår.
Föreslagen lydelse
taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.
§
Det belopp som följer av 2 §
första stycket och 8-11 §§ ökas
med underskott av näringsverk-
samhet närmast föregående beskatt-
ningsår i den mån avdrag för un-
derskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
samt minskas med 72 procent av
expansionsmedel enligt lagen
(1993:1537) om expansionsmedel
vid utgången av närmast föregående
beskattningsår och med sådana
tillskott till verksamheten under
närmast föregående beskattningsår
som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verk-
samheten.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
14a§
Har sådan fastighet som avses i
13 § 4 förvärvats genom arv, testa-
mente, bodelning med anledning av
makes död eller äktenskapsskillnad
eller genom gåva och är för-
värvarens fördelningsunderlag vid
förvärvstillfället till den del som
hänför sig till förvärvet negativt, får
fördelningsunderlaget ökas med
motsvarande belopp (den särskilda
posten). Den särslälda posten får
uppgå till högst ett belopp som
motsvarar summan av dels
skillnaden mellan det vederlag som
överenskommits för fastigheten och
det högsta värdet enligt 13 § 4 eller
14 § för fastigheten vid för-
värvstidpunkten dels 72 procent av
de expansionsmedel som övertagits.
Övertar förvärvaren expan-
sionsmedel i samband med
förvärvet, skall detta till ingen del
räknas som vederlag.
Den särskilda posten får öka
63
fördelningsunderlaget så länge och
i den mån detta är negativt.
Fördelningsunderlaget får ökas
med den särskilda posten så länge
fastigheten finns kvar i
förvärvskällan. Om en del av
fastigheten överlåts skall den
särskilda posten minskas med
motsvarande del.
Om driften av fastigheten inte är
hänförlig till samma förvärvskälla
som fastigheten, gäller följande.
Har förvärvaren eller denne sådan
närstående person som avses i
punkt 14 sista stycket av anvisning-
arna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) inom två år före för-
värvet eller efter förvärvet i mer än
obetydlig omfattning tillskjutit
kapital till den förvärvskälla i vilken
driften bedrivs, skall den särskilda
posten minskas i motsvarande mån.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
17 §
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade in-
gångsvärde eller, för andel som
utgör omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde med kapitaltill-
skott under närmast föregående
beskattningsår och med lån av-
seende det aktuella beskattningsåret
från bolaget till delägaren eller
sådan delägaren närstående person
som avses i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av handelsbolag min-
skas delägarens justerade in-
gångsvärde eller, för andel som
utgör omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde med sådana
tillskott till verksamheten under
närmast föregående beskattningsår
som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksam-
heten och med lån avseende det
aktuella beskattningsåret från bola-
get till delägaren eller sådan del-
ägaren närstående person som avses
i punkt 14 sista stycket av an-
visningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3.
2. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas om verksamheten påbörjats före
utgången av år 1996.
3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som
skett efter den 31 december 1995.
64
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
1 Senaste lydelse 1994:784.
2 Senaste lydelse 1994:1682.
5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 12
65
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsme-
del
dels att 7, 8 och 10 § § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
7
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas
upp till så stort belopp att
72 procent av expansionsmedlen
överstiger ett takbelopp. Detta
beräknas med hänsyn till förhållan-
dena vid utgången av beskattnings-
året enligt de grunder som anges i 2,
8-10 och 18 §§ lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning.
Det erhållna värdet ökas med
underskott för beskattningsåret, i
den mån avdrag för underskottet
inte har medgetts enligt 46 § 1
mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
och minskas med kapitaltillskott
under beskattningsåret.
Föreslagen lydelse
§*
I fråga om näringsverksamhet
som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo får expansionsmedel inte tas
upp till så stort belopp att 72
procent av expansionsmedlen över-
stiger ett takbelopp. Detta beräknas
med hänsyn till förhållandena vid
utgången av beskattningsåret enligt
de grunder som anges i 2, 8-10, och
18 §§ lagen (1993:1536) om ränte-
fördelning vid beskattning. Det
erhållna värdet ökas med underskott
för beskattningsåret, i den mån
avdrag för underskottet inte har
medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
eller 3 § 13 mom., 25 § 10 mom.
eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576)
om stathg inkomstskatt, och
minskas med sådana tillskott till
verksamheten under beskattnings-
året som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksam-
heten.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbe-
loppet mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i
verksamheten.
7a§
Har sådan fastighet som avses i
13 § 4 lagen (1993:1536) om rän-
tefördelning vid beskattning för-
värvats genom arv, testamente,
bodelning med anledning av makes
död eller äktenskapsskillnad eller
genom gåva och understiger
förvärvarens takbelopp 72 procent
av övertagna eller egna
66
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
expansionsmedel, får en särskild
post beräknas. Den särskilda posten
får öka takbeloppet i så länge som
och i den mån detta belopp
understiger 72 procent av dessa
expansionsmedel. Takbeloppet får
ökas med den särskilda posten så
länge fastigheten finns kvar i
förvärvskällan. Om en del av
fastigheten överlåts skall den
särskilda posten minskas med
motsvarande del.
Den särskilda posten beräknas
på det sätt som anges i 14 a § första
stycket lagen om räntefördelning vid
beskattning.
Vad som sägs i 14 a § tredje
stycket lagen om räntefördelning vid
beskattning tillämpas vid beräkning
av den särskilda posten enligt
denna lag.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
8§
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får
expansionsmedel inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget
är negativt. Därvid skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade
ingångsvärdet som följer av en ökning av expansionsmedel på grund av 28
§ åttonde stycket första meningen lagen om statlig inkomstskatt. Utgör
andel i handelsbolag omsättningstillgång gäller vad som sagts nu i stället
andelens skattemässiga värde.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
med kapitaltillskott under
beskattningsåret. Detsamma gäller
lån från bolaget till delägaren eller
sådan delägaren närstående person
som avses i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), om inte
marknadsmässig ränta utgått på lå-
net. Det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
justeras vidare enligt 18 § lagen om
räntefördelning vid beskattning.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
med sådana tillskott till
verksamheten under beskattnings-
året som gjorts i annat syfte än att
varaktigt öka kapitalet i verksam-
heten. Detsamma gäller lån från
bolaget till delägaren eller sådan
delägaren närstående person som
avses i punkt 14 sista stycket av an-
visningarna till 32 § kommunalskat-
telagen (1928:370), om inte
marknadsmässig ränta utgått på
lånet. Det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet
justeras vidare enligt 18 § lagen om
räntefördelning vid beskattning.
67
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings-
verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk
person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
övertar expansionsmedel.
I fall som avses i första stycket
får expansionsmedel inte övertas i
den mån de överstiger värdet av
realtillgångama i verksamheten
beräknat enligt de grunder som
anges i 13 § 1-4 och 8 lagen
(1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning. Övertagande får avse
högst ett belopp motsvarande värdet
av realtillgångama i verksamheten
vid utgången av det tredje beskatt-
ningsåret före beskattningsåret ökat
med en tredjedel.
I fall som avses i första stycket
får expansionsmedel inte övertas i
den mån de överstiger 138,89
procent av värdet av realtillgångar-
na i verksamheten beräknat enligt
de grunder som anges i 13 § 1-4 och
8 lagen (1993:1536) om ränte-
fördelning vid beskattning. Över-
tagande får avse högst ett belopp
motsvarande 138,89 procent av
värdet av realtillgångama i verk-
samheten vid utgången av det tredje
beskattningsåret före beskatt-
ningsåret ökat med en tredjedel.
Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskatt-
ningsåret anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda
beloppet eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna
beloppet ökat med det överförda beloppet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2.
2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som
skett efter den 31 december 1995.
'Senaste lydelse 1994:1886.
68
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§‘
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare.
I fråga om handelsbolag och
europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar åvilar skattskyldig-
heten dock delägarna respektive
medlemmarna.
Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i
Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt
avseende sådan privatbostad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten
jämkas med hänsyn härtill.
Fastighetsskatten beräknas på
grundval av det taxeringsvärde som
gäller under beskattningsåret. Gäller
olika värden för skilda delar av
beskattningsåret beräknas skatten
särskilt för vaije sådan del med
motsvarande tillämpning av be-
stämmelserna i femte stycket.
Fastighetsskatten beräknas på
grundval av det taxeringsvärde som
gäller under beskattningsåret. Gäller
olika värden för skilda delar av
beskattningsåret beräknas skatten
särskilt för vaije sådan del med
motsvarande tillämpning av be-
stämmelserna i fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för be-
skattningsår som har påböljats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1910.
6 Riksdagen 1996197. 1 saml. Nr 12
69
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§‘
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från
fast driftställe i Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar
a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket
av samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbar.
Z fråga om handelsbolag och euro-
peisk ekonomisk intressegruppering
är dock delägarna respektive
medlemmarna skattskyldiga.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
'Lydelse enligt prop. 1995/96:231.
70
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt
med 21,39 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt
2§.
I fråga om handelsbolag och
europeisk ekonomisk intressegrup-
pering år dock delägarna respektive
medlemmarna skattskyldiga.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för be-
skattningsår som har påböljats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1926.
71
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)*
dels att 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 13 § 1 och 3 mom., 14 §, 27 b §, 33 §,
33 a §, 33 b § och 52 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 13 § 1 a mom., av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
1 mom} Beteckningar som används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller mervärdesskat-
telagen (1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges
eller framgår av sammanhanget.
Med skattskyldig likställs i denna Med skattskyldig likställs i denna
lag handelsbolag, om inte annat lag, om inte annat framgår av
framgår av sammanhanget. sammanhanget, handelsbolag även
om det inte är skyldigt att betala
sådan skatt som avses i 1 § 4, 7 eller
8.
3§
1 mom? I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala
preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara
den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt.
Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet
på avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-
skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-
skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan
ordning.
Handelsbolag skall, om inte Handelsbolag skall, om inte
annat sägs denna i lag, betala annat sägs i denna lag, betala
preliminär A-skatt trots att slutlig preliminär A-skatt även om slutlig
skatt inte skall påföras. skatt inte skall påföras.
13
1 m o m.4 Preliminär F-skatt skall
tas ut med ett belopp motsvarande
110 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den
skattskyldige vid den årliga de-
1 m o m. Preliminär F-skatt skall,
för annan skattskyldig än handels-
bolag, tas ut med ett belopp mot-
svarande 110 procent av den skatt
enligt 3 mom. som har bestämts för
den skattskyldige vid den årliga
72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
debiteringen året före inkomståret.
Understiger denna skatt den ur-
sprungligen debiterade F-skatten tas
preliminär F-skatt ut med 105
procent.
biteringen året före inkomståret.
Understiger denna skatt den ur-
sprungligen debiterade F-skatten tas
preliminär F-skatt ut med 105
procent.
Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp
än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före
inkomståret.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär
F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom.
eller när annars särskilda omständigheter föreligger.
Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till
preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller
mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om
mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdes-
skatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före
inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt
läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om
mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i särskild
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra
året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
3 m o m.5 Vid tillämpning av
bestämmelserna i 1 mom. första
stycket, 2 mom. andra stycket och
17 § 1 mom. 2 avses med skatt
slutlig skatt minskad med dels skat-
tetillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), dels
överskjutande ingående mervärde-
skatt.
1 a m o m. För handelsbolag
skall preliminär F-skatt tas ut med
ett belopp motsvarande den skatt
enligt 3 mom. som har bestämts för
bolaget vid den årliga debiteringen
året före inkomståret.
Preliminär F-skatt enligt första
stycket får inte tas ut med ett lägre
belopp än som motsvarar den
preliminära F-skatt som har debite-
rats för året före inkomståret.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller inte när
preliminär F-skatt skall beräknas
med ledning av preliminär taxering
enligt 2 mom. eller när det annars
finns särskilda omständigheter.
3 m o m. Vid tillämpning av be-
stämmelserna i 1 mom. första
stycket, 1 a mom. första stycket,
2 mom. andra stycket och 17 §
1 mom. 2 avses med skatt slutlig
skatt minskad med dels skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxe-
ringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), dels
överskjutande ingående mervär-
desskatt.
73
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Vid beräkning av särskild A-
13 § 1,7 a och 3 mom. om prelimi-
när F-skatt.
14 §6
Vid beräkning av särskild A-
skatt skall gälla vad som föreskrivs i skatt skall gälla vad som föreskrivs i
13 § 1 och 3 mom. om preliminär F-
skatt.
Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan
utgående preliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad
slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär
taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär
taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration.
27 b §7
Ett belopp som innehållits genom
skatteavdrag på ersättning för arbete
till ett handelsbolag skall gottskrivas
bolaget som inbetalning av sådan
utgående mervärdesskatt som avses
i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen
(1994:200) för den sista
redovisningsperioden under det
kalenderår då det innehölls. Detta
gäller även om beloppet inte har
betalats in till skattemyndigheten.
Ett belopp som innehållits genom
skatteavdrag på ersättning för arbete
till ett handelsbolag och som inte
kunnat gottskrivas bolaget enligt
27 § 2 mom. skall gottskrivas
bolaget som inbetalning av sådan
utgående mervärdesskatt som avses
i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen
(1994:200) för den sista redovis-
ningsperioden under det kalenderår
då det innehölls. Detta gäller även
om beloppet inte har betalats in till
skattemyndigheten.
Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som
betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller
allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av
utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen
betalades ut.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om
skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.
33 §
För skattskyldig skall utfärdas
skattsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt och för annan
tillkommande skatt än sådan som
avses i 32 b §. Skattsedel skall dock
inte utfärdas för preliminär skatt
enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Att
skattsedel får utfärdas för handels-
bolag framgår av 33 a och 33 b §§.
För skattskyldig skall utfärdas
skattsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt och för annan
tillkommande skatt än sådan som
avses i 32 b §. Skattsedel skall dock
inte utfärdas för preliminär skatt
enligt 3 § 2 mom. tredje stycket.
33a§’
Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skatt-
skyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även
74
utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant
villkor som avses i 33 b § andra stycket.
En A-skattesedel får efter an- För handelsbolag som inte skall
sökan också utfärdas för ett han- påföras någon slutlig skatt och som
delsbolag som är registrerat i inte har tilldelats en F-skattesedel
handelsregistret och som inte har skall en A-skattesedel utfärdas
tilldelats en F-skattesedel. endast efter ansökan.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
33 b §10
Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat
följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver
eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.
Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor
att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i
sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.
I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den
skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.
Bestämmelserna i första stycket F-skattesedel får inte utfärdas för
gäller i fråga om ett handelsbolag en delägare i handelsbolag enbart på
endast om bolaget är registrerat i grund av intäkt som han åtnjuter i
handelsregistret. F-skattesedel får denna egenskap,
inte utfärdas för en delägare i
handelsbolag enbart på grund av
intäkt som han åtnjuter i denna
egenskap.
52a§u
Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk
person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen
skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det
överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom
inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska
personen har innehållit.
Om preliminär skatt har betalats
av ett handelsbolag får skattemyn-
digheten, efter särskild ansökan,
besluta att det betalda beloppet skall
tillgodoräknas handelsbolaget enligt
första stycket eller delägare såsom
betalning av hans preliminära skatt.
Om preliminär skatt som kan be-
räknas överstiga den motsvarande
slutliga skatten har betalats av ett
handelsbolag får skattemyndig-
heten, efter särskild ansökan, be-
sluta att det överskjutande beloppet
skall tillgodoräknas handelsbolaget
enligt första stycket eller delägare
såsom betalning av hans preliminära
skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års
taxering.
75
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
‘Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
‘Senaste lydelse 1994:203.
3Senaste lydelse 1993:1195.
4Senaste lydelse 1995:1208.
3Senaste lydelse 1993:1195.
“Senaste lydelse 1992:1177.
‘Senaste lydelse 1994:485.
8Senaste lydelse 1992:1661.
“Senaste lydelse 1992:680.
‘“Senaste lydelse 1992:680.
“Senaste lydelse 1992:680.
76
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
25 §*
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för vaije delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller re-
deriets inkomst av vaije förvärvs-
källa och värdet av hans andel eller
lott i bolaget eller rederiet. Uppgift
skall också lämnas om delägares
andel av avdrag från
arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a §
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skatteunderlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt, 3 § lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel och 2 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensions-
kostnader.
Handelsbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall
varje år till ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som avses
i 19 § första och andra styckena
samt för vaije delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller
rederiets inkomst av vaije för-
värvskälla och värdet av hans andel
eller lott i bolaget eller rederiet.
Uppgift skall också lämnas om
delägares andel av avdrag från
arbetsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a §
lagen (1981:691) om socialavgifter.
Handelsbolag som under
beskattningsåret avyttrat fastighet
skall till ledning för delägares
taxering lämna de uppgifter som
behövs för att beräkna skattepliktig
realisationsvinst. Detsamma gäller
om handelsbolaget under
beskattningsåret överfört eller
upplåtit fastighet under sådana
förhållanden att överlåtelsen eller
upplåtelsen enligt 25 § 2 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall jämställas med
avyttring av fastighet. Kan intäktens
totala belopp inte fastställas på
grund av att den är beroende av
viss framtida händelse, skall uppgift
lämnas om detta.
77
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild själv-
deklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 kap. 25 § första stycket
tillämpas dock fortfarande avseende beskattningsår som har påböljats före
ikraftträdandet.
1 Lydelse enligt Lagrådsremiss om nedsättning av socialavgifter.
78
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 och 8 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1996/97:12
Bilaga 3
3 §*
En skattskyldig som är registre-
rad eller skyldig att anmäla sig för
registrering skall redovisa skatten i
en särskild deklaration. Den som
bedriver en verksamhet där be-
skattningsunderlagen för beskatt-
ningsåret beräknas sammanlagt
uppgå till högst en miljon kronor
skall dock redovisa skatten i en
sådan självdeklaration som anges i
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter.
Skyldighet att lämna särskild
deklaration föreligger dock alltid för
skattskyldig som avses i 1 § andra
stycket eller som inte är skyldig att
lämna självdeklaration. Skatte-
myndigheten skall också besluta att
skatten skall redovisas i en särskild
deklaration, om den skattskyldige
begär det eller om det annars finns
särskilda skäl. Ett sådant beslut skall
gälla helt beskattningsår eller, om
beslutet meddelas på den
skattskyldiges begäran, minst två på
varandra följande beskattningsår.
En skattskyldig som är registre-
rad eller skyldig att anmäla sig för
registrering skall redovisa skatten i
en särskild deklaration. Den som
bedriver en verksamhet där be-
skattningsunderlagen exklusive
gemenskapsintema förvärv och
import för beskattningsåret
beräknas sammanlagt uppgå till
högst en miljon kronor skall dock
redovisa skatten i en sådan
självdeklaration som anges i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Skyldighet att lämna särskild
deklaration föreligger dock alltid för
skattskyldig som avses i 1 § andra
stycket eller som inte är skyldig att
lämna självdeklaration samt för
handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering.
Skattemyndigheten skall också
besluta att skatten skall redovisas i
en särskild deklaration, om den
skattskyldige begär det eller om det
annars finns särskilda skäl. Ett
sådant beslut skall gälla helt beskatt-
ningsår eller, om beslutet meddelas
på den skattskyldiges begäran,
minst två på varandra följande
beskattningsår.
119 kap. 13 § finns bestämmelser om deklarationsskyldighet i vissa fall
i samband med återbetalning av mervärdesskatt.
79
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1996/97:12 Bilaga 3 |
8§2
En redovisningsperiod omfattar En redovisningsperiod omfattar
en kalendermånad, om inget annat en kalendermånad, om inget annat
|
följer av andra stycket. |
följer av andra eller tredje stycket. För en sådan skattskyldig som gemenskapsintema förvärv och beräknas uppgå till högst 200 000 |
Skattemyndigheten kan för en viss skattskyldig besluta att redovis-
ningsperioden om en månad får förkortas eller förlängas med ett mindre
antal dagar, om den skattskyldige regelmässigt upprättar kortperiodiska
bokslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna i 14
kap. 8 § tillämpas i fråga om beskattningsår som påböljats efter utgången
av år 1996.
1 Senaste lydelse 1995:1207.
2 Senaste lydelse 1995:1207.
80
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-05
Närvarande: Regeringsrådet Björn Sjöberg, kammarrättslagmannen Per
Anclow, justitierådet Ingegerd Westlander.
Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
2. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel,
5. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättassessom Anita
Saldén Enérus
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning
14a§
Med tanke på den speciella utformningen av reglerna för övertagande av
expansionsmedel (10 § lagen om expansionsmedel) behövs en särskild
regel för dessa fall. Bestämmelsen härom bör ges en annan form än i det
remitterade förslaget så att det klarare framgår vad som avsetts, nämligen att
i vederlaget, vare sig det gäller beräkningen av den särskilda posten eller
spärrbeloppet, inte skall inräknas ett åtagande av förvärvaren att t.ex. svara
för den skatt som belöper på sådana medel. För att tillgodose detta och
samtidigt göra texten mer överskådlig föreslås att paragrafens två första
stycken får följande lydelse. Någon ändring i sak är inte avsedd.
“Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 förvärvats genom arv, testa-
mente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad
eller genom gåva och är förvärvarens fördelningsunderlag vid
förvärvstillfället till den del som hänför sig till förvärvet negativt, får en
särskild post till motsvarande belopp läggas till det årliga
fördelningsunderlaget enligt 2 §. Den särskilda posten får dock högst uppgå
till ett belopp som motsvarar summan av dels skillnaden mellan vederlaget
och det högsta värdet enligt 13 § 4 eller 14 § för fastigheten vid för-
Prop. 1996/97:12
Bilaga 4
81
värvstidpunkten, dels 72 procent av de expansionsmedel som övertagits.
Ett åtagande att överta expansionsmedel räknas inte som vederlag.
Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så länge
fastigheten finns kvar i förvärvskällan, om och i den mån
fördelningsunderlaget fortsatt är negativt. Om en del av fastigheten övergår
till annan ägare skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel
Paragrafen är i princip uppbyggd på samma sätt som sin motsvarighet i
14 a § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och bör
redaktionellt ändras i enlighet med vad som föreslagits med avseende på det
lagrummet. Följande lydelse föreslås.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 4
7a§
“Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 lagen (1993:1536) om rän-
tefördelning vid beskattning förvärvats genom arv, testamente, bodelning
med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva
och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller egna
expansionsmedel, får en särskild post beräknas för att läggas till
takbeloppet. Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 14 a §
första stycket lagen om räntefördelning vid beskattning.
Takbeloppet får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns
kvar i förvärvskällan, om och i den mån takbeloppet fortsatt understiger 72
procent av de i första stycket nämnda expansionsmedlen. Om en del av
fastigheten övergår till annan ägare skall den särskilda posten minskas i
motsvarande mån.
Vad som sägs i 14 a § tredje stycket lagen om räntefördelning vid
beskattning tillämpas vid beräkning av den särskilda posten.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel
Lagförslaget bör kompletteras med övergångsbestämmelser av samma
innehåll som övergångsbestämmelserna till lagförslaget under 3.
Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
2§
Enligt gällande lydelse av lagrummets andra stycke likställs i
uppbördslagen handelsbolag med skattskyldig, om inte annat framgår av
sammanhanget. Genom förslagen om att göra handelsbolagen till
skattesubjekt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt
särskild löneskatt på pensionskostnader blir handelsbolag som har att betala
sådan skatt att betrakta som skattskyldiga enligt uppbördslagen. Syftet med
det i remissen föreslagna tillägget i andra stycket har angetts vara att
82
tydliggöra att handelsbolag likställs med skattskyldig även om det inte
träffas av någon av de tre skatterna. Lagrådet ifrågasätter behovet av detta
tillägg, som snarare synes vålla oklarhet om vad som åsyftas, och föreslår
att det tas bort.
Prop. 1996/97:12
Bilaga 4
13 §
Lagrådet föreslår beträffande 1 a mom. i det remitterade förslaget att första
stycket förs över som en sista mening i 1 mom. första stycket. Görs detta
kan 1 a mom. slopas, eftersom vad som sägs i dess återstående stycken
överensstämmer med motsvarande stycken i 1 mom. Som en följd härav
kan även den föreslagna ändringen i 3 mom. slopas.
14 §
Följs lagrådets förslag beträffande 13 § behövs inte den föreslagna
ändringen i paragrafens första stycke.
Övergångsfrågor
Några särskilda övergångsregler har inte föreslagits i uppbördslagen för de
fall där skattskyldigheten övergår från delägare i handelsbolag till bolaget.
Under övergångsåret kan detta leda till ett för lågt preliminärskatteuttag för
bolaget och ett för högt för delägarna. Lagrådet utgår från att
skattemyndigheterna i möjligaste mån förebygger detta med stöd av
bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje stycket.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
83
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1996-09-12
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds,Wallström,Tliam, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Ahnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Thomas Östros
Prop. 1996/97:12
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om
räntefördelning m.m..
gotab 52335, Stockholm 1996
84