Regeringens proposition
1996/97:113

God man för ensamma flyktingbarn

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 mars 1997

Lena Hjelm-Wallén

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska
förhållanden. I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand
ensamma flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna att
förordna god man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett barns förmyndare
inte kan utöva förmynderskapet, skall en god man kunna förordnas enligt samma
regler som gäller för svenska barn. För det fall att barnet inte har hemvist här
i landet föreslås att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken
överförmyndare som skall pröva frågor om godmanskap. En motsvarande ändring
föreslås när det gäller behörig överförmyndare i fråga om tillsynen över
godmanskapet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Lagtext.................................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap....................................... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken........ 5

3 Ärendet och dess beredning................................. 7

4 Gällande bestämmelser om barns ställföreträdare, m.m....... 8
4.1 FN:s barnkonvention................................. 8
4.2 Föräldrabalken...................................... 8
4.3 Bestämmelser om internationella förhållanden........ 9

5 Företrädare för ensamma flyktingbarn i Sverige............. 10
5.1 Förmyndare.......................................... 10
5.2 God man............................................. 11
5.3 Offentligt biträde.................................. 12

6 Pågående lagstiftnings- och konventionsarbete.............. 12

7 Ökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska barn 13

8 Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 4 kap. 3 § 1904
års lag.................................................... 18

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................. 20

10 Förslagens kostnadseffekter................................ 20

11 Författningskommentar...................................... 20
11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap....................................... 20
11.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken...... 21

Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian
God man för ensamma flyktingbarn (Ds 1996:58)....... 24
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................. 25
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna.................. 28
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag......................... 29
Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................. 32

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997..... 33
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
2. lag om ändring i föräldrabalken.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.3 §2
--------------------------------------------------------------------
Skall förmynderskap för un- Skall förmynderskap för en
derårig, som vistas här i riket, underårig som vistas här i landet
ej anordnas enligt svensk lag, inte anordnas enligt svensk lag
eller är ännu ej utrett, om det eller är det ännu inte utrett om
skall ske, äge likväl rätten, om det skall ske, får rätten ändå, om
den omyndiges angelägenheter den underåriges angelägenheter
kräva omedelbar vård, efter vad kräver omedelbar vård, förordna
i svensk lag är stadgat förordna förmyndare enligt svensk lag för
förmyndare för tiden intill dess tiden intill dess att förmynder-
förmynderskap anordnats i en- skap har anordnats i enlighet
lighet med den främmande stat- med lagen i den andra staten
ens lag eller förmyndare blivit eller förmyndare blivit utsedd
av rätten genom slutligt beslut av rätten genom slutligt beslut.
utsedd.
--------------------------------------------------------------------
Är förmynderskap anordnat Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i främmande stat, enligt lagen i en annan stat,
må i trängande fall god man får god man förordnas enligt
enligt svensk lag förordnas att 11 kap. 1 § första stycket för-
vårda den omyndiges angelä- äldrabalken. I trängande fall får
genheter. god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

2 Senaste lydelse 1949:384.

2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.25 §Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
--------------------------------------------------------------------
Behörig överförmyndare i frågor Behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 1, 2 och om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§
4 §§ samt förvaltarskap är samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kommun där överförmyndaren för den kommun där
den enskilde har sitt hemvist den enskilde har sitt hemvist.
eller, om han eller hon inte
har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun. Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren för
den kommun där den enskilde
vistas behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap som tas upp
med stöd av 4 kap. 3 § andra
stycket lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap. I andra fall
då den enskilde inte har hemvist
i Sverige är överförmyndaren för
Stockholms kommun behörig
överförmyndare.

16 kap. 2 §Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har
förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo,
utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt
hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas
tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt
hemvist.
--------------------------------------------------------------------
Om en underårig inte har
hemvist i Sverige och en god
man har förordnats för den un-
derårige med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap, utövas
tillsynen av överförmyndaren för
den kommun där den underårige
vistas.
--------------------------------------------------------------------
Om behörig överförmyndare Om behörig överförmyndare enligt
enligt första eller andra första-tredje styckena inte
stycket inte finns, utövas finns, utövas tillsynen av över-
tillsynen av överförmyndaren för förmyndaren för Stockholm.
Stockholm.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har
inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11
kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där
även efter ikraftträdandet.

**FOOTNOTES**

1 Balken omtryckt 1995:974.

3 Ärendet och dess beredning

Av det totala antalet asylsökande som kommer till Sverige varje år är omkring en
tredjedel barn. De flesta av barnen kommer hit i sällskap med sina föräldrar.
Många barn kommer emellertid till Sverige utan föräldrar eller andra förmyndare.
Ofta kommer de i sällskap med andra vuxna anhöriga eller tillsammans med syskon.
I fortsättningen benämns dessa barn ensamma flyktingbarn oavsett anledningen
till att de ansöker om uppehållstillstånd här och även när de inte är helt
ensamma i Sverige. Under åren 1991-1995 kom drygt 3 100 ensamma flyktingbarn
hit. De flesta var pojkar i åldern 16-18 år.
De ensamma flyktingbarnens situation här i landet har debatterats ingående.
Det har bl.a. framförts kritik mot att det i lagen ställs strängare krav för att
en god man skall kunna förordnas för ett utländskt barn som vistas här i landet
än för ett barn som är svensk medborgare. Det har också ifrågasatts om de
nuvarande reglerna om förordnande av god man för utomnordiska barn stämmer
överens med de krav som FN:s konvention om barnets rättigheter från år 1989
(barnkonventionen) ställer. Även det faktum att förmynderskapsbestämmelserna för
utomnordiska förhållanden utgår från nationalitetsprincipen och inte från hem-
vistprincipen har kritiserats (se avsnitten 4.3 och 6 om dessa principer).
I en framställning i mars 1995 till regeringen har Svenska kommunförbundet
hemställt att regeringen tar initiativ till en lagändring så att möjligheterna
att förordna god man för ensamma flyktingbarn ökar.
Inom Justitiedepartementet pågår sedan en tid ett arbete som syftar till en
reformering av den svenska internationella familjerätten. Arbetet innefattar
även förmynderskapsfrågor. I avvaktan på en kommande mera omfattande reform har
inom departementet utarbetats promemorian God man för ensamma flyktingbarn (Ds
1996:58). I promemorian föreslås att vissa justeringar görs redan nu i
bestämmelserna om förmynderskap m.m. för att stärka de ensamma flyktingbarnens
rättsliga skydd. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1.
Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr Ju96/3433).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5.

4 Gällande bestämmelser om barns ställföreträdare, m.m.

4.1 FN:s barnkonvention

Barnens rättsställning har successivt förbättrats under 1900-talet. Numera är
det självklart att barnets bästa står i centrum i de lagregler som nära berör
barn. Det gäller både de materiella och de internationellt privaträttsliga
reglerna. Denna grundsyn kommer till uttryck i FN:s barnkonvention.
Enligt artikel 22 i barnkonventionen skall lämpliga åtgärder vidtas för att
säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting får
lämpligt skydd och humanitärt bistånd när det åtnjuter de rättigheter som anges
i bl.a. barnkonventionen. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2
september 1990. Några lagstiftningsåtgärder bedömdes inte nödvändiga för att
Sverige skulle kunna tillträda konventionen, eftersom svensk rätt ansågs stå i
god överensstämmelse med konventionens bestämmelser (prop. 1989/90:107, bet.
1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350). År 1992 lämnade Sverige en första rapport
till FN om hur Sverige följer konventionen. Rapporten har granskats av FN:s
kommitté för barnets rättigheter. Enligt kommittén återspeglar svensk lag och de
principer som gäller vid tillämpningen av våra lagar allmänt sett konventionens
bestämmelser. De anmärkningar som kommittén framfört innebär inte att Sverige
anses bryta mot konventionen.

4.2 Föräldrabalken

Föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn: vårdnad
och förmynderskap.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga
förhållanden och skall se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god
fostran. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som
behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och
utbildning (6 kap. 2 § föräldrabalken). Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet
att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 §
föräldrabalken). Vårdnaden om ett barn består till dess barnet fyller 18 år
eller gifter sig innan dess.
Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i ange-
lägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 § första stycket föräldrabalken).
Förmyndaren företräder i övrigt barnet när detta inte enligt lag skall göras av
någon annan (12 kap. 1 § tredje stycket föräldrabalken). Förmynderskapet består
till dess att barnet uppnår myndig ålder, dvs. fyller 18 år.
Enligt huvudregeln i föräldrabalken står ett barn under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem (6 kap. 2 § första stycket föräldrabalken).
Föräldrarna eller den förälder som är barnets vårdnadshavare är normalt också
förmyndare för barnet (10 kap. 2 § föräldrabalken). I vissa fall skall vårdnaden
om barnet anförtros åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap.
7-9 §§ föräldrabalken). Den eller de som har förordnats särskilt till
vårdnadshavare blir då också förmyndare för barnet. Om särskilda skäl talar för
det, skall dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren förordnas
till förmyndare (10 kap. 3 § föräldrabalken).
Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak - t.ex.
utlandsvistelse - inte utöva förmynderskapet, skall överförmyndaren förordna en
god man att i förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter (11 kap. 1 §
första stycket föräldrabalken). För att en god man skall förordnas krävs inte
att det blivit aktuellt att vidta någon konkret åtgärd som det annars skulle ha
varit förmyndarens uppgift att vidta. Det är tillräckligt att det kan uppstå
behov av någon sådan åtgärd medan hindret varar (se NJA II 1924 s. 485).
Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i
ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna en god man att vårda den
underåriges rätt i boet vid bl.a. boutredningen (11 kap. 2 § första stycket
föräldrabalken). En god man skall också förordnas då det är fråga om en
rättshandling eller en rättegång mellan den underårige å ena sidan och
ställföreträdaren, dennes make eller sambo eller någon som ställföreträdaren
företräder å andra sidan (11 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken).
Överförmyndaren skall också förordna god man i andra fall där den underårige har
ett intresse som strider mot en vårdnadshavares, en förmyndares eller en god
mans intresse eller mot en sådan företrädares makes eller sambos intresse
(11 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken).

4.3 Bestämmelser om internationella förhållanden

Bestämmelser om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning finns
i två författningar, nämligen lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag) och
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äk-
tenskap, adoption och förmynderskap (1931 års förordning). 1931 års förordning
gäller i förhållande till de andra nordiska länderna och ersätter inom sitt
område 1904 års lag. Båda författningarna har utformats på grundval av inter-
nationella konventioner. De konventioner som 1904 års lag bygger på har emeller-
tid upphört att gälla för svensk del.
Det reformbehov som behandlas i detta lagstiftningsärende gäller utomnordiska
förhållanden (se avsnitt 7). I nordiska förhållanden är möjligheterna att
förordna god man större än i utomnordiska förhållanden och den nordiska
regleringen har inte föranlett någon kritik såvitt nu är av intresse. I det
följande behandlas därför endast 1904 års lag.
Bestämmelserna i 1904 års lag utgår i här aktuella delar från nationa-
litetsprincipen. Denna kommer till uttryck bl.a. på så sätt att den stat där den
underårige är medborgare anses i första hand vara behörig att anordna
förmynderskap. Av intresse här är 4 kap. 2 och 3 §§. Där stadgas:
4 kap. 2 §
Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör, bör på grund
av underårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket, inhämte rätten,
genom bemedling av ministern för utrikes ärenden, huruvida förmynderskap kommer
att anordnas i enlighet med den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant
förmynderskap ej kommer att anordnas, eller erhålls ej svar inom sex månader,
varde förmynderskap anordnat enligt svensk lag. Anordnas förmynderskap i
enlighet med lagen i den stat, den underårige tillhör, förordne rätten, att
förmynderskap inte längre skall vara anordnat enligt svensk lag.

4 kap. 3 §
Skall förmynderskap för underårig, som vistas här i riket, ej anordnas enligt
svensk lag, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl rätten, om den
omyndiges angelägenheter kräva omedelbar vård, efter vad i svensk lag är stadgat
förordna förmyndare för tiden intill dess förmynderskap anordnats i enlighet med
den främmande statens lag eller förmyndare blivit av rätten genom slutligt
beslut utsedd.
Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må i trängande fall
god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

Förmynderskap kan alltså anordnas enligt svensk lag för utländska barn med
hemvist här, om det efter förfrågan genom Utrikesdepartementet (UD) till
hemlandet (dvs. medborgarskapsstaten) framgår att förmynderskap inte kommer att
anordnas där. Detsamma gäller om svar på en förfrågan inte kommer inom sex
månader. En förutsättning är vidare att en förmyndare behövs också enligt
hemlandets lag. Anordnas senare förmynderskap enligt det främmande landets lag,
skall förmynderskap inte längre vara anordnat enligt svensk lag.
Det finns också en möjlighet att för alla underåriga som vistas i Sverige
förordna förmyndare interimistiskt i avvaktan på att förmynderskap anordnas
slutligt.
I trängande fall får god man som ersättare för förmyndare förordnas enligt
11 kap. föräldrabalken för en underårig för vilken förmynderskap är anordnat i
hemlandet.

5 Företrädare för ensamma flyktingbarn i Sverige

5.1 Förmyndare

Som redovisats i avsnitt 4.3 kan förmynderskap enligt lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
(1904 års lag) anordnas enligt svensk lag för utländska barn med hemvist här, om
det efter förfrågan till hemlandet genom UD framgår att förmynderskap inte
kommer att anordnas där eller svar på förfrågan inte kommer inom sex månader
(4 kap. 2 §). I avvaktan på att förmynderskap slutgiltigt anordnas får, om den
underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård, förmyndare förordnas
interimistiskt i Sverige (4 kap. 3 § första stycket).
För att förmynderskap skall anses anordnat i hemlandet torde det vara
tillräckligt att man där betraktar exempelvis föräldrar eller någon av dem som
förmyndare för barnet omedelbart på grund av lag (Bogdan, Svensk internationell
privat- och processrätt, 4 uppl. 1992, s. 149).
Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan knappast anses ha sitt
hemvist här redan från början. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § 1904 års lag är då inte
tillämplig på barnet och förmynderskap kan inte anordnas i Sverige.
För barnet är dessutom många gånger förmynderskap redan anordnat i hemlandet
och kan då inte anordnas i Sverige ens om barnet förvärvar hemvist här. I
rapporten Barn, flykting och utan föräldrar i Sverige från år 1991 redovisar
Socialstyrelsen en kartläggning styrelsen gjort av situationen för de ensamma
flyktingbarn som vistades här i landet åren 1988 och 1989. Av kartläggningen
framgår att de flesta ensamma flyktingbarn (75 procent) hade kvar åtminstone
någon av sina föräldrar i livet.

5.2 God man

Är förmynderskapet anordnat för barnet enligt ett annat lands lag får i
trängande fall förordnas god man enligt svensk lag (4 kap. 3 § andra stycket
1904 års lag).
Som tidigare anförts skall en god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken i
förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter (se avsnitt 4.2). Den gode
mannens uppgift omfattar bl.a. att företräda barnet vid rättshandlingar av olika
slag, såsom att ansöka om studiehjälp, att teckna lägenhetskontrakt och att
öppna bankkonto.
För ett flyktingbarn som kommer till Sverige utan föräldrar eller andra
förmyndare förordnas regelmässigt en god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken.
Fram till dess att barnets rätt att stanna i Sverige har prövats och, om
uppehållstillstånd beviljas, barnet har kommunplacerats anses barnet i praxis
falla in under begreppet trängande fall i 1904 års lag. Många ensamma flyk-
tingbarn som har fått uppehållstillstånd och kommunplacerats saknar emellertid
god man.
Det finns inte någon heltäckande, landsomfattande utredning som redovisar hur
vanligt det är att ensamma flyktingbarn som beviljats uppehållstillstånd saknar
god man. Socialstyrelsens tidigare omnämnda kartläggning avseende åren 1988 och
1989 visade att drygt 40 procent av de ensamma flyktingbarnen saknade en god
man. Socialstyrelsen och Statens invandrarverk har härefter på regeringens
uppdrag utvärderat det kommunala mottagandet av barn och ungdomar med flykting-
bakgrund som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och som beviljats uppe-
hållstillstånd här. För att få kunskap om hur det kommunala mottagandet av de
ensamma flyktingbarnen fungerar skickade myndigheterna ut en enkät till 45 av de
149 kommuner i landet som tagit emot ensamma flyktingbarn under åren 1991-1993;
totalt 988 barn. Två av de tillfrågade kommunerna uppgav att inte något av de
ensamma flyktingbarn som vistades i kommunen hade någon god man. Åtta kommuner
uppgav att omkring hälften av de ensamma barnen hade en god man och övriga
kommuner uppgav att alla ensamma flyktingbarn hade en god man (se SoS-rapport
1994:7). I de fall då god man inte var förordnad angavs som skäl bl.a. att
ansökan om god man gjordes endast i trängande fall, att Stockholms tingsrätt,
som var beslutande organ före den 1 juli 1995, i vissa fall vägrade att förordna
god man, att det var svårt att rekrytera gode män, att barnet hade en förmyndare
eller att det inte fanns behov av en god man.

5.3 Offentligt biträde

I vilka fall ett offentligt biträde kan förordnas i utlänningsärenden framgår av
41 § 5-11 rättshjälpslagen (1972:429). Av 42 § rättshjälpslagen framgår att
rättshjälp genom offentligt biträde i dessa ärenden skall beviljas, om det inte
måste antas att behov av biträde saknas. Det är i de allra flesta fall Statens
invandrarverk som prövar frågan om förordnande av offentligt biträde i utlän-
ningsärenden. Biträde skall förordnas så snart som möjligt efter det att ärendet
kommit in till verket, vilket innebär att biträde normalt förordnas innan
asylutredningen genomförts.
I propositionen 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag (s. 135) uttalade
regeringen att ett offentligt biträde alltid bör förordnas då fråga är om en
minderårig asylsökande som inte ens med tolk kan förväntas utföra sin talan på
ett från rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt. Så sker också i praxis (se
prop. 1989/90:107 s. 59).
Den nya lag om offentligt biträde som träder i kraft den 1 december 1997 och
som ersätter bestämmelserna om offentligt biträde i 1972 års rättshjälpslag
innebär inte några materiella ändringar i rätten till offentligt biträde (prop.
1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55, SFS 1996:1620).
Det offentliga biträdet stärker barnets ställning genom att vara ett språkrör
för barnet. Biträdets huvudsakliga uppgift är att ge råd och stöd. Biträdet kan
även ta initiativ till en utredning för tillvaratagande av barnets rätt, om en
sådan inte kan fås genom den myndighet som handlägger ärendet (45 §
rättshjälpslagen).
Sedan den 1 januari i år gäller att den som i ett utlänningsärende är
förordnad som offentligt biträde enligt rättshjälpslagen för ett barn som saknar
vårdnadshavare här i landet utan särskilt förordnande är barnets
ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]). Som
ställföreträdare för barnet kan det offentliga biträdet överklaga ett beslut och
företa andra processhandlingar på barnets vägnar utan fullmakt från barnets
ordinarie ställföreträdare.

6 Pågående lagstiftnings- och konventionsarbete

Frågor om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning har
behandlats i betänkandet Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73).
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom ramen för ett
större projekt om internationell familjerätt i Justitiedepartementet. Reform-
arbetet torde leda till den i detta sammanhang viktiga ändringen att svensk rätt
övergår från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen även vad gäller
förmynderskap med utomnordisk anknytning. En sådan ändring skulle innebära att
svenska myndigheter blir behöriga att med tillämpning av svensk lag fatta beslut
i olika förmynderskapsfrågor som rör utländska underåriga med hemvist här i
landet och att den unge betraktas som underårig (omyndig) till dess att han
eller hon fyllt 18 år, även om han eller hon enligt medborgarskapslandets lag
redan anses myndig.
Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt antogs i oktober 1996 en
konvention om skydd för underåriga i internationella förhållanden (Convention on
jurisdiction, applicable law, recognition, enforcement and co-operation in
respect of parental responsibility and measures for the protection of children).
Konventionen reglerar myndigheters internationella behörighet att vidta åtgärder
till skydd för barnets person och egendom, val av tillämplig lag för sådana åt-
gärder och vilken verkan åtgärder vidtagna i en stat skall ges i en annan
fördragsslutande stat. Konventionen reglerar även erkännande av vårdnad
omedelbart på grund av lag, dvs. de fall där det inte finns något beslut om
vårdnad. Frågan om ett svenskt tillträde till konventionen övervägs inom
Justitiedepartementet. Arbetet är inriktat på att en departementspromemoria
skall kunna presenteras under hösten 1997.
Inom EU:s tredje pelare pågår ett arbete med att utarbeta en gemensam
ståndpunkt i fråga om minderåriga som vistas i ett medlemsland utan att vara i
sällskap med en vårdnadshavare. Arbetet bedrivs för närvarande i två
rådsarbetsgrupper, asylgruppen och migrationsgruppen. Den gemensamma
ståndpunkten avser att reglera mottagningsvillkoren för minderåriga
tredjelandsmedborgare som i en medlemsstat ansöker om asyl eller
uppehållstillstånd på någon annan grund.
I detta sammanhang kan slutligen nämnas att Justitiedepartementet i samband
med utvärderingen av de ändringar som år 1995 gjordes i föräldrabalkens
förmynderskapsbestämmelser även kommer att ta upp vissa frågor om gode män,
såsom hur godmansinstitutet fungerar i praktiken och vilka krav som bör ställas
på gode män.

7 Ökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska barn

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Reglerna i 11 kap. 1 § föräldrabalken om |
| förordnande av god man vid förfall för förmyndaren skall tillämpas|
| även på utomnordiska barn, vare sig de har hemvist här eller bara|
| vistas i landet. Kravet att det skall vara fråga om trängande |
| fall tas bort. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 26 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar
det utan invändning. Barnombudsmannen anser dock att kravet på att det skall
vara fråga om ett trängande fall bör tas bort även när det gäller förordnanden
enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken och Svenska Röda Korset är tveksamt till att
kravet på trängande fall behålls för dessa fall. Ett par remissinstanser
efterlyser en bredare översyn av frågorna om gode män för ensamma flyktingbarn
och en remissinstans anser att reglerna om ställföreträdarskap bör ses över i
vidare bemärkelse och även innefatta vårdnadsfrågan.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av en lagändring

Svenska kommunförbundet har i sin framställning i mars 1995 anhållit att
regeringen snarast tar initiativ till en ändring av lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
(1904 års lag), så att möjligheterna ökar att förordna god man för ensamma
flyktingbarn. Enligt förbundet saknar många flyktingbarn periodvis en juridisk
ställföreträdare, vilket anses oacceptabelt.
Som Kommunförbundet påpekar förekommer det att ensamma flyktingbarn i dag
saknar en god man. Att så är fallet kan ha olika orsaker. En orsak är att 1904
års lag ställer som krav att det skall vara fråga om ett trängande fall för att
en god man skall få förordnas. Regleringen innebär också att den gode mannen
skall entledigas när det inte längre är fråga om ett trängande fall. Något krav
på att det skall vara fråga om ett trängande fall ställs inte när det gäller
barn som är svenska medborgare. Möjligheterna att förordna god man är alltså i
dag mindre för utomnordiska barn som vistas i Sverige än för svenska barn.
Vad som närmare avses med begreppet trängande fall i 4 kap. 3 § andra
stycket 1904 års lag är inte helt klart. Begreppet kommenterades inte närmare
när bestämmelsen infördes. I litteraturen talas om att det skall vara fråga om
nödfall (se Bogdan, s. 150) eller en akut angelägenhet (Ensamma flyktingbarn
i Sverige, Rädda Barnen 1988). Bland lagens tillämpare har olika tolkningar av
den aktuella bestämmelsen diskuterats. Därvid har gjorts gällande bl.a. att det
måste vara fråga om en akut och konkret angelägenhet för att en god man skall få
förordnas för ett utomnordiskt barn. Men det har också gjorts gällande att det
endast är fråga om en hänvisning till att föräldrabalkens regler om förordnande
av god man vid förfall för förmyndare också är tillämpliga på utländska barn som
vistas i Sverige.
För ensamma flyktingbarn som kommer till Sverige förordnas numera regelmässigt
god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. Fram till dess att
barnets rätt att få stanna i Sverige har prövats och barnet, om det får stanna,
har kommunplacerats anses barnet befinna sig i en situation som faller in under
begreppet trängande fall i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag.
När den slutliga placeringen i kommun är gjord anses barnet som regel inte
längre befinna sig i en situation som faller in under begreppet trängande fall.
Den gode mannen entledigas då (se bl.a. Sehlin, Förmyndare, god man och
förvaltare, 1995, s. 26). Det finns då inte längre någon person som kan
företräda barnet i förmyndarens ställe.
Om ett trängande fall skulle uppkomma kan en ny god man visserligen förordnas
för barnet. Det kan emellertid ta en viss tid innan ett beslut kan fattas.
Eftersom barnet inte självt kan agera kan behövliga åtgärder under tiden i
praktiken inte vidtas för barnets räkning. Kravet på att det skall vara fråga om
ett trängande fall kan också medföra att ett ensamt flyktingbarn som efter kom-
munplaceringen behöver en god man inte kan få någon sådan. Som exempel kan
nämnas att ett ensamt flyktingbarns behov av en god man för att ansöka om
studiehjälp ansetts inte utgöra ett trängande fall.
I praktiken synes regleringen i de flesta fall numera inte vålla några större
olägenheter. Detta beror emellertid på bl.a. att bestämmelsen i tillämpningen
har getts en något annan innebörd än dess ordalydelse närmast ger vid handen.
Att den praktiska tillämpningen måste fjärma sig från lagtexten för att lagen
skall fylla sitt syfte är inte bra.
Det anförda har tagit sin utgångspunkt i de ensamma flyktingbarnens situation.
Det är ofta i fråga om dessa barn som problemen ställs på sin spets. Kravet i
1904 års lag på att det skall vara fråga om ett trängande fall kan naturligtvis
ställa till problem även för andra utländska barn som vistas i Sverige. Det
gäller också i de fall barnets föräldrar finns med i Sverige men av någon orsak,
t.ex. sjukdom, inte kan utöva förmynderskapet.
Remissinstanserna har inte ifrågasatt behovet av en reform. Enligt regeringens
mening finns det mot angiven bakgrund skäl att ändra reglerna om förordnande av
god man för utomnordiska förhållanden.

Vilken inriktning bör en lagändring ha?

Ett alternativ till att ändra reglerna om förordnande av god man kunde vara
parallella förmynderskap, dvs. att förmynderskap anordnas i Sverige trots att
barnet har förmyndare i hemlandet. Även bortsett från att en sådan ordning
skulle strida mot de grundläggande principerna om att dubbla förmynderskap bör
undvikas, är detta alternativ mycket långtgående och kräver noggranna
överväganden. Regeringen har därför samma uppfattning som uttrycks i
promemorian, att det inte finns skäl att i detta sammanhang överväga en sådan
lösning.
Möjligheterna att förordna god man är som nämnts större i nordiska för-
hållanden än i utomnordiska; något krav på att det skall vara fråga om ett
trängande fall ställs sålunda inte (se 15 § förordningen [1931:429] om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap). Den nordiska regleringen har inte föranlett någon kritik och den
bör därför inte ändras.
Vad gäller de utomnordiska förhållandena innefattar det pågående arbetet med
en reformering av den svenska internationella familjerätten även
förmynderskapsfrågor. Arbetet i den delen utgår från bl.a. förslag i betänkandet
Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73). Där föreslås att svenska
myndigheter skall få ta upp och med tillämpning av svensk lag besluta om till-
fälliga förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap för personer som utan att ha
hemvist i Sverige vistas här eller har egendom här eller annars behöver få sin
rätt bevakad här.
Med hänsyn till det pågående reformarbetet på den svenska internationella
familjerättens område bör intresset nu koncentreras till bestämmelsen i 1904 års
lag om möjlighet att förordna god man för underåriga.De svenska bestämmelser om
förordnande av god man vid förfall för förmyndare som åsyftas i 1904 års lag
återfinns i 11 kap. 1 § första stycket och 2 § föräldrabalken.
En särskild fråga är om en reform, som föreslås i promemorian, bör ta sikte
endast på förordnanden enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken (god man
som vikarie för förmyndaren) eller avse även förordnanden enligt 11 kap. 2 §
föräldrabalken (god man vid motstridiga intressen).
Ett par remissinstanser anser att en reform bör omfatta också de fall som
regleras i 11 kap. 2 § föräldrabalken.
Som framgått har bestämmelserna om godmanskap en naturlig plats i den lag om
internationella familjerättsfrågor som är under utarbetande. Det arbetet bör
inte föregripas. Utgångspunkten i detta lagstiftningsärende bör därför vara att
den gällande regleringen inte utsätts för större ingrepp än som är absolut
nödvändigt för att rätta till de missförhållanden som har påtalats. Den kritik
som i sak har framförts har avsett möjligheterna att förordna god man enligt 11
kap. 1 § första stycket föräldrabalken. Mot bakgrund av det anförda anser
regeringen att en översyn av möjligheterna att förordna god man enligt 11 kap. 2
§ föräldrabalken bör anstå. I den delen föreslår regeringen alltså ingen
lagändring. Då är det inte heller möjligt att ge några tolkningsanvisningar,
vilket en remissinstans efterlyser.
Några remissinstanser framför i sina yttranden synpunkter på vissa andra
enskildheter som rör de ensamma flyktingbarnens förhållanden. Ett par
remissinstanser efterlyser en bredare översyn av frågorna om gode män för
ensamma flyktingbarn och en remissinstans anser att reglerna om
ställföreträdarskap bör ses över i vidare bemärkelse och även innefatta
vårdnadsfrågan. En remissinstans påpekar att det råder en viss oklarhet kring
den gode mannens uppgifter och befogenheter och anser att det vore önskvärt med
en precisering av vad som avses med att vårda den underåriges angelägenheter .
Regeringen är emellertid inte beredd att i detta lagstiftningsärende ta upp
andra frågor än de som behandlas i promemorian. Vissa av de frågor som remiss-
instanserna tar upp kommer i stället att behandlas i samband med den utvärdering
av 1995 års förmynderskapsreform som inletts i Justitiedepartementet eller inom
ramen för det pågående projektet om internationell familjerätt i departementet.

God man för utomnordiska barn vid förfall för förmyndaren

Frågan är då i vilken utsträckning svenska myndigheter bör ges vidgade
möjligheter att förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket för-
äldrabalken när barnet är utländsk medborgare.
Hemvistprincipen torde som nämnts i framtiden komma att läggas till grund för
regleringen i fråga om utomnordiska förmynderskapsfrågor, på samma sätt som
redan i dag är fallet i nordiska förhållanden. Överförmyndarna bör i linje med
detta alltid kunna förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket
föräldrabalken, om barnet har hemvist i Sverige.
Goda skäl får vidare anses tala för att god man skall kunna förordnas i samma
utsträckning, om barnet vistas här utan att ha hemvist i landet. Barnets
intresse och behov av skydd talar för en sådan möjlighet. Det är också från
samhällets sida av vikt att de barn som vistas här i landet får det skydd som
bestämmelsen i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken är avsedd att ge. Mot
bakgrund av att ett godmansförordnande enligt den bestämmelsen är att se som en
tillfällig åtgärd bör möjligheterna att förordna god man sålunda vidgas till att
omfatta även utländska barn som inte har hemvist i Sverige men som vistas här.
En sådan utvidgning av möjligheterna att förordna god man stämmer väl med för-
slaget i betänkandet SOU 1987:73. Den ligger också väl i linje med den kon-
vention om skydd för underåriga i internationella förhållanden som nyligen
antagits inom Haagkonferensen för internationell privaträtt (se avsnitt 6
angående denna konvention). I fråga om ensamma flyktingbarn och barn som är
internationally displaced gäller enligt konventionen att den fördragsslutande
stat där barnen finns (are present) har behörighet att vidta åtgärder till skydd
för barnens person och egendom (se art. 6 i konventionen).
Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag bör i
enlighet med det anförda ändras så att kravet att det skall vara fråga om ett
trängande fall tas bort när det gäller god man enligt 11 kap. 1 § första stycket
föräldrabalken.
Stockholms tingsrätt anser att det i den angivna bestämmelsen möjligen borde
anges uttryckligen att den gäller utomnordiska barn inte bara när de vistas här
i landet tillfälligt utan även när de har hemvist här.
Promemorians förslag bygger på nu gällande lydelse av 4 kap. 3 § andra stycket
1904 års lag. I rättstillämpningen torde det numera vara klart att den aktuella
bestämmelsen - liksom bestämmelserna i paragrafens första stycket - avser fall
där barnet vistas här i landet och detta oavsett om barnet har hemvist här eller
uppehåller sig här mera tillfälligt. Någon ändring är därför inte nödvändig.
Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun påpekar att det av promemorian inte
framgår vilka konsekvenser reformen får för svenska barn som vistas i utlandet
och ställer frågan om den kan leda till att det blir svårare att hävda svensk
lag i exempelvis det fallet att fadern avflyttar till utlandet med barnet mot
moderns vilja.
Den föreslagna ändringen gäller svenska myndigheters möjligheter att förordna
god man enligt svensk lag för utländska barn som vistas här i landet. Någon
ändring i de bestämmelser i 1904 års lag som avser svenska medborgare föreslås
inte. Enligt regeringens bedömning saknas anledning anta att reformen kommer att
påverka andra länders inställning när det gäller vilka förmynderskapsrättsliga
åtgärder som kan komma i fråga beträffande svenska barn. Allmänt sett går
emellertid utvecklingen såväl i Sverige som utomlands mot en ökad tillämpning av
hemvistprincipen.

Förhållandet till det offentliga biträdet i ett utlänningsärende

En god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall företräda barnet i olika
rättsliga angelägenheter i stället för förmyndaren. I utlänningsärenden
förordnas regelmässigt ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen för
ensamma flyktingbarn. Det offentliga biträdets uppgifter är, som framgått av
avsnitt 5.3, i väsentliga delar av ett annat slag än den gode mannens. Biträdets
huvudsakliga uppgift är att ge barnet råd och stöd.
Sedan den 1 januari 1997 gäller att det offentliga biträdet enligt rätts-
hjälpslagen i ett utlänningsärende i vissa fall samtidigt skall vara barnets
ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]).
Bestämmelsen i utlänningslagen tar endast sikte på ställföreträdarskap i
utlänningsärenden. Det förslag som läggs fram i detta lagstiftningsärende tar
däremot, vad gäller flyktingbarn, främst sikte på tiden efter det att barnet har
fått permanent uppehållstillstånd och kommunplacerats. Lagförslaget omfattar
dessutom inte endast flyktingbarn. Förslaget kompletterar alltså den ändring som
genomförts i utlänningslagen.
Ett alternativ till förslaget om utvidgade möjligheter att utse god man kunde
vara att ett offentligt biträde förordnas även för att i förmyndarens ställe
vårda barnets angelägenheter. Den ordning med gode män som tillämpas i dag
fungerar emellertid väl. Att utvidga möjligheterna att förordna god man enligt
11 kap. 1 § föräldrabalken framstår därför som en enklare och mer naturlig
lösning än att utvidga det offentliga biträdets roll utöver vad som redan
gjorts.

8 Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 4 kap. 3 § 1904 års
lag

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap|
| som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag |
| skall, om barnet inte har hemvist här i landet, vara överför- |
| myndaren för den kommun där barnet vistas. Barnets vistelseort |
| skall i dessa fall vara avgörande också för frågan om vilken över-|
| förmyndare som är behörig att utöva tillsyn över godmanskapet. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian
s. 30 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan invändning. Statens invandrarverk anser dock att det inte finns
något påtagligt ändringsbehov. Föreningen Sveriges Överförmyndare påpekar att
ensamma flyktingbarn under den första tiden ofta flyttar mellan kommunerna. För-
eningen anser att det är mindre lämpligt om sådana omflyttningar skall leda till
att tillsynen över godmanskapet måste flyttas och i många fall också till att
den gode mannen måste bytas ut. Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun
framför liknande synpunkter och föreslår att vistelsebegreppet knyts till asyl-
centret och att överflyttning sker endast i de fall där barnet mera varaktigt
flyttar till en annan kommun.
Skälen för regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap
enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ föräldrabalken är överförmyndaren för den kommun
där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i
Sverige, överförmyndaren för Stockholms kommun (11 kap. 25 § andra stycket
föräldrabalken). Tillsynen över den gode mannens verksamhet utövas av
överförmyndaren för den kommun där den som har god man har sitt hemvist. Har
denne inte hemvist i Sverige, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholms
kommun (16 kap. 2 § föräldrabalken).
Svenska myndigheters behörighet att ta upp frågor om godmanskap för underåriga
i utomnordiska förhållanden framgår av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för-
mynderskap. Ett i dag mycket vanligt fall där en god man förordnas i Sverige med
stöd av detta lagrum är när ett ensamt flyktingbarn finns i Sverige utan att
barnets föräldrar eller någon annan förmyndare finns här.
Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan, som tidigare påpekats,
normalt inte anses ha sitt hemvist här redan från början. God man för sådana
barn förordnas därför som regel av överförmyndaren för Stockholm, som också
utövar tillsynen över den gode mannen. Om barnet sedan får hemvist i Sverige,
bestämmer hemvistet vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen över
godmanskapet. Bland landets överförmyndare finns det olika uppfattningar om när
barnet skall anses ha förvärvat hemvist här i landet; när barnet har fått
permanent uppehållstillstånd eller vid någon annan tidpunkt.
Överförmyndaren för Stockholm har i en framställning till Justitiede-
partementet anhållit att departementet tar initiativ till en ändring av be-
hörighetsreglerna, så att överförmyndaren för den kommun där barnet vistas i
flyktingförläggning blir behörig överförmyndare i frågor om godmanskap för
flyktingbarn.
Som överförmyndaren i Stockholm påpekar är det överförmyndaren i den kommun
där barnet vistas som bäst känner de lokala förhållandena. En ordning där
överförmyndaren i den kommunen får behörighet att fatta beslut i godmansfrågan
bör normalt leda till en effektivare och snabbare handläggning. Mot bakgrund av
att det i dag normalt är överförmyndaren för den kommun där barnet vistas som
anmäler behovet av god man och lämnar förslag på lämplig god man till
överförmyndaren i Stockholm, torde en sådan ändring inte heller medföra någon
nämnvärt ökad arbetsbelastning för vistelsekommunen. I promemorian föreslås där-
för att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överförmyndare som
är behörig när det gäller frågor om godmanskap i de fall barnet saknar hemvist i
Sverige. En motsvarande reglering föreslås gälla beträffande vilken
överförmyndare som skall utöva tillsynen över godmanskapet.
Goda skäl talar för de förslag som läggs fram i promemorian. Ett argument som
kan anföras mot den lösning som föreslås och som också tas upp av ett par
remissinstanser är att tillsynen över godmanskapet i många fall kommer att få
flyttas mellan överförmyndare i olika kommuner. Så blir fallet om barnet
förvärvar hemvist i en annan kommun än den där barnet dittills vistats. Men
redan ett byte av vistelsekommun medför att tillsynen får flyttas. Även dagens
regler, med överförmyndaren i Stockholm som reservforum, innebär dock att
tillsynen över godmanskapet ofta måste flyttas när barnet förvärvar hemvist här
i landet. I de fall ett byte av vistelsekommun medför att en ny god man måste
utses är det naturligt att det även sker ett byte av överförmyndare.
Som remissinstanserna påpekar kan det vara så att ett barn byter
vistelsekommun upprepade gånger. I sådana fall kommer tillsynen över
godmanskapet att behöva flyttas mellan kommunerna upprepade gånger. Detta
innebär en viss nackdel. Svårigheterna skall emellertid inte överdrivas. En
överflyttning av tillsynen över ett godmanskap är oftast en tämligen enkel
åtgärd som kräver en blygsam arbetsinsats. I normalfallet består överflyttningen
i de ärenden som här är aktuella av att överförmyndaren översänder akten i
ärendet till överförmyndaren i den kommun som i framtiden skall utöva tillsynen.
När det gäller godmanskap för ensamma flyktingbarn torde dessutom frågor som är
beroende av överförmyndarens handläggning uppkomma ganska sällan.
För barnets del är det angeläget att inte behöva byta god man alltför ofta.
Det finns emellertid inga rättsliga hinder mot att barnet behåller samma gode
man som tidigare även om barnet byter vistelsekommun. Det avgörande är om det är
praktiskt möjligt för den gode mannen att utöva godmanskapet när barnet bytt
vistelseort. I detta avseende innebär förslaget inte någon ändring jämfört med i
dag.
Regeringen anser mot den bakgrund som här har skisserats att övervägande skäl
talar för promemorians förslag. Det bör alltså genomföras.

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1997. Har ett ärende om förordnande
av god man för en underårig som vistas här utan att ha hemvist inletts men inte
hunnit slutföras vid ikraftträdandet, bör handläggningen fortsätta hos den
myndighet som då har ärendet, dvs. överförmyndaren för Stockholm. Några
särskilda övergångsregler i övrigt behövs inte. Den omständigheten att tillsyn
inletts före ikraftträdandet bör således inte hindra att tillsynen flyttas till
den myndighet som är behörig enligt de nya reglerna.

10 Förslagens kostnadseffekter

Förslagen medför att god man för underåriga i utomnordiska förhållanden kommer
att förordnas i något fler fall än i dag och att godmansförordnandena i många
fall kommer att leva vidare under en längre tid än i dag. Detta innebär ökade
kostnader. Samtidigt kommer den föreslagna ändringen beträffande vilken
överförmyndare som är behörig att förordna god man att medföra en del
rationaliseringsvinster. Totalt sett torde reformen vara kostnadsneutral.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

4 kap. 3 §
Skall förmynderskap för en underårig som vistas här i landet inte anordnas
enligt svensk lag eller är det ännu inte utrett om det skall ske, får rätten
ändå, om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna
förmyndare enligt svensk lag för tiden intill dess att förmynderskap har
anordnats i enlighet med lagen i den andra staten eller förmyndare blivit utsedd
av rätten genom slutligt beslut.
Är förmynderskap anordnat enligt lagen i en annan stat, får god man förordnas
enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. I trängande fall får god man
även förordnas enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken.

I första stycket har vissa språkliga justeringar gjorts.
Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva
förmynderskapet, skall överförmyndaren, enligt 11 kap. 1 § första stycket
föräldrabalken, förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda den
underåriges angelägenheter. Ändringen i andra stycket innebär att
överförmyndarna alltid är behöriga att förordna god man enligt bestämmelsen i
11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken för utländska barn som har hemvist här
eller bara vistas här (överväganden se avsnitt 7). Hittills har god man fått
förordnas endast i trängande fall . Ett vanligt fall då det blir aktuellt att
tillämpa bestämmelsen är då ett flyktingbarn kommit till Sverige utan föräldrar
eller andra förmyndare. I sådana fall torde man regelmässigt kunna utgå från att
förmyndaren inte kan utöva förmynderskapet, vilket är det krav som ställs för
godmansförordnande i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.
I 11 kap. 1 § första stycket behandlas även den situationen att förmyndaren
enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken blivit skild interimistiskt från utövningen
av förmynderskapet. För att en förmyndare skall kunna skiljas från sitt uppdrag
enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken krävs enligt grunderna för 1904 års lag att
svensk lag gäller för förmynderskapet. Tillämpningen av 4 kap. 3 § andra stycket
1904 års lag förutsätter att förmynderskapet lyder under lagen i en annan stat.
Därför torde det inte bli aktuellt att i sådana fall som avses i 10 kap. 17 §
föräldrabalken förordna god man med stöd av den nämnda bestämmelsen i 1904 års
lag.
Om den underårige och hans eller hennes förmyndare har del i ett oskiftat
dödsbo, eller om den underårige skall företa en rättshandling eller vara part i
en rättegång och inte kan företrädas av sin förmyndare, eller om den underårige
och förmyndaren annars har motstridiga intressen, skall överförmyndaren enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken förordna en god man för den underårige. För att god
man skall få förordnas enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken krävs alltjämt att det
är fråga om ett trängande fall. Detta framgår av andra meningen.

11.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

11 kap. 25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller
hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt för-
valtarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist.
Har den enskilde inte hemvist i Sverige, är överförmyndaren för den kommun där
den enskilde vistas behörig överförmyndare i frågor om godmanskap som tas upp
med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa interna-
tionella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. I andra fall då
den enskilde inte har hemvist i Sverige är överförmyndaren för Stockholms kommun
behörig överförmyndare.

I andra stycket finns bestämmelser om behörig överförmyndare i frågor om
godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ och i frågor om förvaltarskap. Där har
hittills även funnits en bestämmelse om behörig överförmyndare i frågor om
godmanskap och förvaltarskap när den enskilde inte har hemvist här i landet.
Bestämmelsen har arbetats in i det nya tredje stycket.
Tredje stycket är nytt. Första meningen innebär att behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års
lag, om den underårige saknar hemvist i Sverige, i fortsättningen är överför-
myndaren för den kommun där den underårige vistas (överväganden se avsnitt 8).
Hittills har godmanskap i sådana fall handlagts av överförmyndaren för
Stockholms kommun. För att det skall anses att ett barn vistas i en viss kommun
krävs att barnet uppehåller sig där. Det krävs inte att barnet är varaktigt
bosatt i kommunen. Att barnet bor i en flyktingförläggning på orten bör alltid
anses tillräckligt.
I praktiken torde det knappast bli aktuellt att ta upp en fråga om godmanskap
i andra fall än då barnets vistelse i kommunen har en viss varaktighet.
Den enskildes vistelse är av betydelse även enligt andra bestämmelser i 1904
års lag, se t.ex. 3 kap. 6 § och 4 kap. 3 § första stycket.
Om barnet efter det att en god man har förordnats byter vistelsekommun, kommer
tillsynen över godmanskapet att utövas av överförmyndaren för den nya vis-
telsekommunen. Detta följer av 16 kap. 2 § föräldrabalken. Ett byte av vistelse-
kommun kan också medföra att en ny god man behöver utses.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att överförmyndaren för
Stockholm är reservforum återfinns i andra meningen. Den bestämmelsen blir i
fortsättningen tillämplig beträffande alla godmanskap som tas upp enligt någon
annan bestämmelse än 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag samt beträffande alla
förvaltarskap.

16 kap. 2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare,
god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, ut-
övas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hem-
vist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen
av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt hemvist.
Om en underårig inte har hemvist i Sverige och en god man har förordnats för
den underårige med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, ut-
övas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den underårige vistas.
Om behörig överförmyndare enligt första-tredje styckena inte finns, utövas
tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

Tredje stycket är nytt. Det innebär att tillsynen över godmanskap enligt 4 kap.
3 § andra stycket 1904 års lag utövas av överförmyndaren för den kommun där den
underårige vistas, om den underårige saknar hemvist i Sverige. Hittills har
tillsynen i sådana fall utövats av överförmyndaren för Stockholms kommun. Över-
vägandena finns i avsnitt 8.
Innebörden av uttrycket vistas har berörts i kommentaren till 11 kap. 25 §
tredje stycket.
Fjärde stycket motsvarar det nuvarande tredje stycket med det tilllägget att
hänvisningen även omfattar det nya tredje stycket. Först om någon behörig
överförmyndare enligt första, andra eller tredje stycket inte finns, är överför-
myndaren för Stockholm behörig. Ändringen är en följd av att tillsynen över ett
godmanskap som tagits upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag
enligt det nya tredje stycket skall utövas av överförmyndaren i den kommun där
den underårige vistas. För de fall där en god man utses med stöd av den nämnda
bestämmelsen i 1904 års lag torde det i praktiken inte bli aktuellt för överför-
myndaren för Stockholm att träda in som reservforum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har
inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i
11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas
där även efter ikraftträdandet.

Ärenden om förordnande av god man för den som vistas men inte har hemvist i
Sverige kan vara anhängiga vid ikraftträdandet. De skall då även efter
ikraftträdandet handläggas där de anhängiggjorts. De nya forumbestämmelserna
medför alltså inte att överförmyndarens behörighet i frågor om godmanskap som
anhängiggjorts före ikraftträdandet går förlorad.
Några särskilda övergångsregler har i övrigt inte meddelats. De ändrade
behörighetsreglerna i 16 kap. 2 § föräldrabalken medför sålunda att tillsynen
över ett befintligt godmanskap i vissa fall kommer att flyttas från
överförmyndaren för Stockholms kommun till överförmyndaren för barnets
vistelsekommun. Akten måste då sändas över till den överförmyndare som skall
utöva tillsynen enligt de nya bestämmelserna.

Sammanfattning av departementspromemorian God man för ensamma flyktingbarn (Ds
1996:58)

I promemorian behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska förhållanden.
I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand ensamma
flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna att förordna god
man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett barns förmyndare inte kan utöva
förmynderskapet, skall en god man enligt förslaget kunna förordnas enligt samma
regler som gäller för svenska barn. För det fall att barnet inte har hemvist här
i landet föreslås att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken
överförmyndare som skall pröva frågor om godmanskap. En motsvarande ändring
föreslås när det gäller behörig överförmyndare i fråga om tillsynen över godman-
skapet.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.3 §2
--------------------------------------------------------------------
Skall förmynderskap för un- Skall förmynderskap för en
derårig, som vistas här i riket, underårig som vistas här i landet
ej anordnas enligt svensk lag, inte anordnas enligt svensk
eller är ännu ej utrett, om det lag, eller är det ännu inte
skall ske, äge likväl rätten, om utrett om det skall ske, får
den omyndiges angelägenheter rätten ändå, om den underåriges
kräva omedelbar vård, efter vad angelägenheter kräver omedelbar
i svensk lag är stadgat förordna vård, förordna förmyndare enligt
förmyndare för tiden intill dess svensk lag för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i en- att förmynderskap har anordnats
lighet med den främmande i enlighet med lagen i den
statens lag eller förmyndare andra staten eller förmyndare
blivit av rätten genom slutligt blivit utsedd av rätten genom
beslut utsedd. slutligt beslut.
--------------------------------------------------------------------
Är förmynderskap anordnat Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i främmande stat, enligt lagen i en annan stat,
må i trängande fall god man får god man förordnas enligt
enligt svensk lag förordnas att 11 kap. 1 § första stycket för-
vårda den omyndiges angelä- äldrabalken. I trängande fall får
genheter. god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

2 Senaste lydelse 1949:384.

2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller
hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
--------------------------------------------------------------------
Behörig överförmyndare i frågor Behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 1, 2 och om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§
4 §§ samt förvaltarskap är samt förvaltarskap är över-
överförmyndaren för den kommun där förmyndaren för den kommun där den
den enskilde har sitt hemvist enskilde har sitt hemvist.
eller, om han eller hon inte
har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun. Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren för
den kommun där den enskilde
vistas behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap som tas upp
med stöd av 4 kap. 3 § andra
stycket lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap. I andra fall
då den enskilde inte har hemvist
i Sverige är överförmyndaren för
Stockholms kommun behörig överför-
myndare.
16 kap. 2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare,
god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo,
utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt
hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas
tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt
hemvist.
--------------------------------------------------------------------
Om en underårig inte har
hemvist i Sverige och en god
man har förordnats för den un-
derårige med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap, utövas
tillsynen av överförmyndaren för
den kommun där den underårige
vistas.
--------------------------------------------------------------------
Om behörig överförmyndare Om behörig överförmyndare enligt
enligt första eller andra första-tredje styckena inte
stycket inte finns, utövas finns, utövas tillsynen av över-
tillsynen av överförmyndaren för förmyndaren för Stockholm.
Stockholm.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har
inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11
kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där
även efter ikraftträdandet.

**FOOTNOTES**

1 Balken omtryckt 1995:974.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Stockholms tingsrätt,
Socialstyrelsen, Barnombudsmannen (BO), Juridiska fakulteten vid Lunds
universitet, Statens invandrarverk (SIV), Utlänningsnämnden (UN), Länsstyrelsen
i Stockholms län, Överförmyndarnämnden för Stockholms kommun,
Överförmyndarnämnden för Örebro kommun, Överförmyndaren för Upplands Väsby
kommun, Överförmyndaren för Borås kommun, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Advokatsamfund, Föreningen Sveriges Överförmyndare (FSÖ), Rädda Barnens riksför-
bund, Svenska Röda Korset och Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS).
Överförmyndarnämnden för Alvesta kommun, Härnösands kommun (socialtjänsten),
Växjö kommun (socialtjänsten), Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer
och flyktingmottagningar, Samarbetsorganet för invandrarorganisationer (SIOS),
Svenska Flyktingrådet samt Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd
(FARR) har avstått från att yttra sig.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap2 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.3 §3
--------------------------------------------------------------------
Skall förmynderskap för un- Skall förmynderskap för en
derårig, som vistas här i riket, underårig som vistas här i landet
ej anordnas enligt svensk lag, inte anordnas enligt svensk lag
eller är ännu ej utrett, om det eller är det ännu inte utrett om
skall ske, äge likväl rätten, om det skall ske, får rätten ändå, om
den omyndiges angelägenheter den underåriges angelägenheter
kräva omedelbar vård, efter vad kräver omedelbar vård, förordna
i svensk lag är stadgat förordna förmyndare enligt svensk lag för
förmyndare för tiden intill dess tiden intill dess att förmynder-
förmynderskap anordnats i en- skap har anordnats i enlighet
lighet med den främmande stat- med lagen i den andra staten
ens lag eller förmyndare blivit eller förmyndare blivit utsedd
av rätten genom slutligt beslut av rätten genom slutligt beslut.
utsedd.
--------------------------------------------------------------------
Är förmynderskap anordnat Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i främmande stat, enligt lagen i en annan stat,
må i trängande fall god man får god man förordnas enligt
enligt svensk lag förordnas att 11 kap. 1 § första stycket för-
vårda den omyndiges angelä- äldrabalken. I trängande fall får
genheter. god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

3 Senaste lydelse 1949:384.

2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller
hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
--------------------------------------------------------------------
Behörig överförmyndare i frågor Behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 1, 2 och om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§
4 §§ samt förvaltarskap är samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kommun där överförmyndaren för den kommun där
den enskilde har sitt hemvist den enskilde har sitt hemvist.
eller, om han eller hon inte
har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun. Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren för
den kommun där den enskilde
vistas behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap som tas upp
med stöd av 4 kap. 3 § andra
stycket lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap. I andra fall
då den enskilde inte har hemvist
i Sverige är överförmyndaren för
Stockholms kommun behörig
överförmyndare.

16 kap. 2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare,
god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo,
utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt
hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas
tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen har sitt
hemvist.
--------------------------------------------------------------------
Om en underårig inte har
hemvist i Sverige och en god
man har förordnats för den un-
derårige med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap, utövas
tillsynen av överförmyndaren för
den kommun där den underårige
vistas.
--------------------------------------------------------------------
Om behörig överförmyndare Om behörig överförmyndare enligt
enligt första eller andra första-tredje styckena inte
stycket inte finns, utövas finns, utövas tillsynen av över-
tillsynen av överförmyndaren för förmyndaren för Stockholm.
Stockholm.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträdandet har
inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt bestämmelserna i 11
kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där
även efter ikraftträdandet.

**FOOTNOTES**

1 Balken omtryckt 1995:974.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-26

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 20 februari 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
2. lag om ändring i föräldrabalken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anita Wickström.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden, Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:113 God man för ensamma flyktingbarn.