Prop.
1996/97:113
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 1997
Lena Hjelm-Wallén
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska
förhållanden. I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand
ensamma flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna
att förordna god man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett barns
förmyndare inte kan utöva förmynderskapet, skall en god man kunna
förordnas enligt samma regler som gäller för svenska barn. För det fall
att barnet inte har hemvist här i landet föreslås att barnets vistelseort
skall vara avgörande för vilken överförmyndare som skall pröva frågor
om godmanskap. En motsvarande ändring föreslås när det gäller behörig
överförmyndare i fråga om tillsynen över godmanskapet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 113
Prop. 1996/97:113
1 Förslag till riksdagsbeslut........................ 3
2 Lagtext .................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1)
om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap ................ 4
2.2 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken....... 5
3 Ärendet och dess beredning ...................... 7
4 Gällande bestämmelser om barns ställföreträdare, m.m. ... 8
4.1 FN:s barnkonvention ...................... 8
4.2 Föräldrabalken........................... 8
4.3 Bestämmelser om internationella förhållanden ..... 9
5 Företrädare för ensamma flyktingbarn i Sverige......... 10
5.1 Förmyndare............................. 10
5.2 God man .............................. 11
5.3 Offentligt biträde......................... 12
6 Pågående lagstiftnings- och konventionsarbete.......... 12
7 Ökade möjligheter att förordna god man för utomnordiska
barn ...................................... 13
8 Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt
4 kap. 3 § 1904 års lag ......................... 18
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............ 20
10 Förslagens kostnadseffekter ...................... 20
11 Författningskommentar ......................... 20
11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1)
om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap ................ 20
11.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken...... 21
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian
God man för ensamma flyktingbarn (Ds 1996:58) ... 24
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.................... 25
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna............. 28
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ................. 29
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ........................ 32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 . . 33
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
2. lag om ändring i föräldrabalken.
Prop. 1996/97:113
1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 113
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1996/97:113
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §2
Skall förmynderskap för un-
derårig, som vistas här i riket, ej
anordnas enligt svensk lag, eller
är ännu ej utrett, om det skall
ske, äge likväl rätten, om den
omyndiges angelägenheter kräva
omedelbar vård, efter vad i
svensk lag är stadgat förordna
förmyndare för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i enlig-
het med den främmande statens
lag eller förmyndare blivit av
rätten genom slutligt beslut
utsedd.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i främmande stat,
må i trängande fall god man
enligt svensk lag förordnas att
vårda den omyndiges angelä-
genheter.
Skall förmynderskap för en
underårig som vistas här i landet
inte anordnas enligt svensk lag
eller är det ännu inte utrett om
det skall ske, får rätten ändå,
om den underåriges angelägen-
heter kräver omedelbar vård,
förordna förmyndare enligt
svensk lag för tiden intill dess
att förmynderskap har anordnats
i enlighet med lagen i den andra
staten eller förmyndare blivit ut-
sedd av rätten genom slutligt
beslut.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i en annan stat, får
god man forordnas enligt
11 kap. 1 § första stycket för-
äldrabalken. 1 trängande fall får
god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.
2 Senaste lydelse 1949:384.
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabalken1
skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:113
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist
eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
hemvist eller, om han eller hon
inte har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun.
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
hemvist.
Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren
för den kommun där den en-
skilde vistas behörig överför-
myndare i frågor om godman-
skap som tas upp med stöd av
4 kap. 3 § andra stycket lagen
(1904:26 s. 1) om vissa inter-
nationella rättsförhållanden rö-
rande äktenskap och förmyn-
derskap. I andra fall då den
enskilde inte har hemvist z
Sverige är överförmyndaren för
Stockholms kommun behörig
överförmyndare.
16 kap.
2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som
har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett
dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den
avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt
Balken omtryckt 1995:974.
11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där Prop. 1996/97:113
|
den gode mannen har sitt hemvist. |
Om en underårig inte har |
|
Om behörig överförmyndare |
Om behörig överförmyndare |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträ-
dandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt
bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre
lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.
Av det totala antalet asylsökande som kommer till Sverige varje år är
omkring en tredjedel barn. De flesta av barnen kommer hit i sällskap
med sina föräldrar. Många barn kommer emellertid till Sverige utan
föräldrar eller andra förmyndare. Ofta kommer de i sällskap med andra
vuxna anhöriga eller tillsammans med syskon. I fortsättningen benämns
dessa barn ensamma flyktingbarn oavsett anledningen till att de ansöker
om uppehållstillstånd här och även när de inte är helt ensamma i
Sverige. Under åren 1991-1995 kom drygt 3 100 ensamma flyktingbarn
hit. De flesta var pojkar i åldern 16-18 år.
De ensamma flyktingbarnens situation här i landet har debatterats
ingående. Det har bl.a. framförts kritik mot att det i lagen ställs
strängare krav för att en god man skall kunna förordnas för ett utländskt
barn som vistas här i landet än för ett barn som är svensk medborgare.
Det har också ifrågasatts om de nuvarande reglerna om förordnande av
god man för utomnordiska barn stämmer överens med de krav som FN:s
konvention om barnets rättigheter från år 1989 (barnkonventionen)
ställer. Även det faktum att förmynderskapsbestämmelsema för utom-
nordiska förhållanden utgår från nationalitetsprincipen och inte från
hemvistprincipen har kritiserats (se avsnitten 4.3 och 6 om dessa prin-
ciper).
I en framställning i mars 1995 till regeringen har Svenska kommun-
förbundet hemställt att regeringen tar initiativ till en lagändring så att
möjligheterna att förordna god man för ensamma flyktingbarn ökar.
Inom Justitiedepartementet pågår sedan en tid ett arbete som syftar till
en reformering av den svenska internationella familjerätten. Arbetet
innefattar även förmynderskapsfrågor. 1 avvaktan på en kommande mera
omfattande reform har inom departementet utarbetats promemorian God
man för ensamma flyktingbarn (Ds 1996:58). I promemorian föreslås att
vissa justeringar görs redan nu i bestämmelserna om förmynderskap
m.m. för att stärka de ensamma flyktingbarnens rättsliga skydd. En sam-
manfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lag-
stiftningsärendet (dnr Ju96/3433).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 februari 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Prop. 1996/97:113
Barnens rättsställning har successivt förbättrats under 1900-talet. Numera
är det självklart att barnets bästa står i centrum i de lagregler som nära
berör barn. Det gäller både de materiella och de internationellt privat-
rättsliga reglerna. Denna grundsyn kommer till uttryck i FN:s barnkon-
vention.
Enligt artikel 22 i barnkonventionen skall lämpliga åtgärder vidtas för
att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flyk-
ting far lämpligt skydd och humanitärt bistånd när det åtnjuter de rättig-
heter som anges i bl.a. barnkonventionen. Konventionen trädde för
Sveriges del i kraft den 2 september 1990. Några lagstiftningsåtgärder
bedömdes inte nödvändiga för att Sverige skulle kunna tillträda konven-
tionen, eftersom svensk rätt ansågs stå i god överensstämmelse med kon-
ventionens bestämmelser (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28, rskr.
1989/90:350). År 1992 lämnade Sverige en första rapport till FN om hur
Sverige följer konventionen. Rapporten har granskats av FN:s kommitté
för barnets rättigheter. Enligt kommittén återspeglar svensk lag och de
principer som gäller vid tillämpningen av våra lagar allmänt sett konven-
tionens bestämmelser. De anmärkningar som kommittén framfört innebär
inte att Sverige anses bryta mot konventionen.
Föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn: vård-
nad och förmynderskap.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets per-
sonliga förhållanden och skall se till att barnet får omvårdnad, trygghet
och en god fostran. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får
den tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande
försörjning och utbildning (6 kap. 2 § föräldrabalken). Vårdnadshavaren
har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga
angelägenheter (6 kap. 11 § föräldrabalken). Vårdnaden om ett barn be-
står till dess barnet fyller 18 år eller gifter sig innan dess.
Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i ange-
lägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 § första stycket föräldrabal-
ken). Förmyndaren företräder i övrigt barnet när detta inte enligt lag
skall göras av någon annan (12 kap. 1 § tredje stycket föräldrabalken).
Förmynderskapet består till dess att barnet uppnår myndig ålder, dvs.
fyller 18 år.
Enligt huvudregeln i föräldrabalken står ett barn under vårdnad av
båda föräldrarna eller en av dem (6 kap. 2 § första stycket föräldrabal-
ken). Föräldrarna eller den förälder som är barnets vårdnadshavare är
normalt också förmyndare för barnet (10 kap. 2 § föräldrabalken). I vis-
sa fall skall vårdnaden om barnet anförtros åt en eller två särskilt för-
ordnade vårdnadshavare (6 kap. 7-9 §§ föräldrabalken). Den eller de Prop. 1996/97:113
som har förordnats särskilt till vårdnadshavare blir då också förmyndare
för barnet. Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon annan än
den särskilt förordnade vårdnadshavaren förordnas till förmyndare
(10 kap. 3 § föräldrabalken).
Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak -
t.ex. utlandsvistelse - inte utöva förmynderskapet, skall överförmyndaren
förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda barnets angelägen-
heter (11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken). För att en god man
skall förordnas krävs inte att det blivit aktuellt att vidta någon konkret
åtgärd som det annars skulle ha varit förmyndarens uppgift att vidta. Det
är tillräckligt att det kan uppstå behov av någon sådan åtgärd medan
hindret varar (se NJA II 1924 s. 485).
Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den
underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna en
god man att vårda den underåriges rätt i boet vid bl.a. boutredningen
(11 kap. 2 § första stycket föräldrabalken). En god man skall också för-
ordnas då det är fråga om en rättshandling eller en rättegång mellan den
underårige å ena sidan och ställföreträdaren, dennes make eller sambo
eller någon som ställföreträdaren företräder å andra sidan (11 kap. 2 §
andra stycket föräldrabalken). Överförmyndaren skall också förordna
god man i andra fall där den underårige har ett intresse som strider mot
en vårdnadshavares, en förmyndares eller en god mans intresse eller mot
en sådan företrädares makes eller sambos intresse (11 kap. 2 § tredje
stycket föräldrabalken).
Bestämmelser om förmynderskap och godmanskap med internationell
anknytning finns i två författningar, nämligen lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynder-
skap (1904 års lag) och förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap (1931
års förordning). 1931 års förordning gäller i förhållande till de andra
nordiska länderna och ersätter inom sitt område 1904 års lag. Båda för-
fattningarna har utformats på grundval av internationella konventioner.
De konventioner som 1904 års lag bygger på har emellertid upphört att
gälla för svensk del.
Det reformbehov som behandlas i detta lagstiftningsärende gäller
utomnordiska förhållanden (se avsnitt 7). I nordiska förhållanden är möj-
ligheterna att förordna god man större än i utomnordiska förhållanden
och den nordiska regleringen har inte föranlett någon kritik såvitt nu är
av intresse. I det följande behandlas därför endast 1904 års lag.
Bestämmelserna i 1904 års lag utgår i här aktuella delar från nationa-
litetsprincipen. Denna kommer till uttryck bl.a. på så sätt att den stat där
den underårige är medborgare anses i första hand vara behörig att an-
ordna förmynderskap. Av intresse här är 4 kap. 2 och 3 §§. Där stadgas:
4 kap. 2 § Prop. 1996/97:113
Har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör, bör på
grund av underårighet förses med förmyndare, hemvist här i riket, in-
hämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärenden, huru-
vida förmynderskap kommer att anordnas i enlighet med den främmande
statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap ej kommer att an-
ordnas, eller erhålls ej svar inom sex månader, varde förmynderskap an-
ordnat enligt svensk lag. Anordnas förmynderskap i enlighet med lagen
i den stat, den underårige tillhör, förordne rätten, att förmynderskap inte
längre skall vara anordnat enligt svensk lag.
4 kap. 3 §
Skall förmynderskap för underårig, som vistas här i riket, ej anordnas
enligt svensk lag, eller är ännu ej utrett, om det skall ske, äge likväl
rätten, om den omyndiges angelägenheter kräva omedelbar vård, efter
vad i svensk lag är stadgat förordna förmyndare för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i enlighet med den främmande statens lag eller
fönnyndare blivit av rätten genom slutligt beslut utsedd.
Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må i
trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyn-
diges angelägenheter.
Förmynderskap kan alltså anordnas enligt svensk lag för utländska barn
med hemvist här, om det efter förfrågan genom Utrikesdepartementet
(UD) till hemlandet (dvs. medborgarskapsstaten) framgår att förmynder-
skap inte kommer att anordnas där. Detsamma gäller om svar på en
förfrågan inte kommer inom sex månader. En förutsättning är vidare att
en förmyndare behövs också enligt hemlandets lag. Anordnas senare
förmynderskap enligt det främmande landets lag, skall förmynderskap
inte längre vara anordnat enligt svensk lag.
Det finns också en möjlighet att för alla underåriga som vistas i
Sverige förordna förmyndare interimistiskt i avvaktan på att förmynder-
skap anordnas slutligt.
I ”trängande fall” far god man som ersättare för förmyndare förordnas
enligt 11 kap. föräldrabalken för en underårig för vilken förmynderskap
är anordnat i hemlandet.
Som redovisats i avsnitt 4.3 kan förmynderskap enligt lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap (1904 års lag) anordnas enligt svensk lag för utländska
barn med hemvist här, om det efter förfrågan till hemlandet genom UD
framgår att förmynderskap inte kommer att anordnas där eller svar på
förfrågan inte kommer inom sex månader (4 kap. 2 §). I avvaktan på att
förmynderskap slutgiltigt anordnas far, om den underåriges angelägen-
heter kräver omedelbar vård, förmyndare förordnas interimistiskt i
Sverige (4 kap. 3 § första stycket).
För att förmynderskap skall anses anordnat i hemlandet torde det vara
tillräckligt att man där betraktar exempelvis föräldrar eller någon av dem
som förmyndare för barnet omedelbart på grund av lag (Bogdan, Svensk prop. 1996/97:113
internationell privat- och processrätt, 4 uppl. 1992, s. 149).
Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan knappast anses
ha sitt hemvist här redan från början. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § 1904
års lag är då inte tillämplig på barnet och förmynderskap kan inte anord-
nas i Sverige.
För barnet är dessutom många gånger förmynderskap redan anordnat i
hemlandet och kan då inte anordnas i Sverige ens om barnet förvärvar
hemvist här. 1 rapporten ”Barn, flykting och utan föräldrar i Sverige”
från år 1991 redovisar Socialstyrelsen en kartläggning styrelsen gjort av
situationen för de ensamma flyktingbarn som vistades här i landet åren
1988 och 1989. Av kartläggningen framgår att de flesta ensamma flyk-
tingbarn (75 procent) hade kvar åtminstone någon av sina föräldrar i
livet.
Är förmynderskapet anordnat för barnet enligt ett annat lands lag far i
trängande fall förordnas god man enligt svensk lag (4 kap. 3 § andra
stycket 1904 års lag).
Som tidigare anförts skall en god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabal-
ken i förmyndarens ställe vårda barnets angelägenheter (se avsnitt 4.2).
Den gode mannens uppgift omfattar bl.a. att företräda barnet vid rätts-
handlingar av olika slag, såsom att ansöka om studiehjälp, att teckna
lägenhetskontrakt och att öppna bankkonto.
För ett flyktingbarn som kommer till Sverige utan föräldrar eller andra
förmyndare förordnas regelmässigt en god man enligt 11 kap. 1 § för-
äldrabalken. Fram till dess att barnets rätt att stanna i Sverige har prö-
vats och, om uppehållstillstånd beviljas, barnet har kommunplacerats an-
ses barnet i praxis falla in under begreppet ”trängande fall” i 1904 års
lag. Många ensamma flyktingbarn som har fatt uppehållstillstånd och
kommunplacerats saknar emellertid god man.
Det finns inte någon heltäckande, landsomfattande utredning som
redovisar hur vanligt det är att ensamma flyktingbarn som beviljats
uppehållstillstånd saknar god man. Socialstyrelsens tidigare omnämnda
kartläggning avseende åren 1988 och 1989 visade att drygt 40 procent
av de ensamma flyktingbarnen saknade en god man. Socialstyrelsen och
Statens invandrarverk har härefter på regeringens uppdrag utvärderat det
kommunala mottagandet av barn och ungdomar med flyktingbakgrund
som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och som beviljats uppe-
hållstillstånd här. För att fa kunskap om hur det kommunala mottagandet
av de ensamma flyktingbarnen fungerar skickade myndigheterna ut en
enkät till 45 av de 149 kommuner i landet som tagit emot ensamma
flyktingbarn under åren 1991-1993; totalt 988 barn. Två av de
tillfrågade kommunerna uppgav att inte något av de ensamma flykting-
barn som vistades i kommunen hade någon god man. Åtta kommuner
uppgav att omkring hälften av de ensamma barnen hade en god man och
övriga kommuner uppgav att alla ensamma flyktingbarn hade en god
man (se SoS-rapport 1994:7). I de fall då god man inte var förordnad
angavs som skäl bl.a. att ansökan om god man gjordes endast i
trängande fall, att Stockholms tingsrätt, som var beslutande organ före
1 ** Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 113
den 1 juli 1995, i vissa fall vägrade att förordna god man, att det var Prop 1996/97-113
svårt att rekrytera gode män. att barnet hade en förmyndare eller att det
inte fanns behov av en god man.
I vilka fall ett offentligt biträde kan förordnas i utlänningsärenden fram-
går av 41 § 5-11 rättshjälpslagen (1972:429). Av 42 § rättshjälpslagen
framgår att rättshjälp genom offentligt biträde i dessa ärenden skall
beviljas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Det är i de
allra flesta fall Statens invandrarverk som prövar frågan om förordnande
av offentligt biträde i utlänningsärenden. Biträde skall förordnas så snart
som möjligt efter det att ärendet kommit in till verket, vilket innebär att
biträde normalt förordnas innan asylutredningen genomförts.
I propositionen 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag (s. 135)
uttalade regeringen att ett offentligt biträde alltid bör förordnas då fråga
är om en minderårig asylsökande som inte ens med tolk kan förväntas
utföra sin talan på ett från rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt. Så
sker också i praxis (se prop. 1989/90:107 s. 59).
Den nya lag om offentligt biträde som träder i kraft den 1 december
1997 och som ersätter bestämmelserna om offentligt biträde i 1972 års
rättshjälpslag innebär inte några materiella ändringar i rätten till offent-
ligt biträde (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55, SFS
1996:1620).
Det offentliga biträdet stärker barnets ställning genom att vara ett
språkrör för barnet. Biträdets huvudsakliga uppgift är att ge råd och
stöd. Biträdet kan även ta initiativ till en utredning för tillvaratagande av
barnets rätt, om en sådan inte kan fas genom den myndighet som hand-
lägger ärendet (45 § rättshjälpslagen).
Sedan den 1 januari i år gäller att den som i ett utlänningsärende är
förordnad som offentligt biträde enligt rättshjälpslagen för ett barn som
saknar vårdnadshavare här i landet utan särskilt förordnande är barnets
ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]).
Som ställföreträdare för barnet kan det offentliga biträdet överklaga ett
beslut och företa andra processhandlingar på barnets vägnar utan full-
makt från barnets ordinarie ställföreträdare.
Frågor om förmynderskap och godmanskap med internationell anknyt-
ning har behandlats i betänkandet Internationella förmynderskapsfrågor
(SOU 1987:73). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för när-
varande inom ramen för ett större projekt om internationell familjerätt i
Justitiedepartementet. Reformarbetet torde leda till den i detta samman-
hang viktiga ändringen att svensk rätt övergår från nationalitetsprincipen
till hemvistprincipen även vad gäller förmynderskap med utomnordisk
anknytning. En sådan ändring skulle innebära att svenska myndigheter
blir behöriga att med tillämpning av svensk lag fatta beslut i olika för-
mynderskapsfrågor som rör utländska underåriga med hemvist här i
12
landet och att den unge betraktas som underårig (omyndig) till dess att prOp 1996/97-113
han eller hon fyllt 18 år, även om han eller hon enligt medborgar-
skapslandets lag redan anses myndig.
Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt antogs i oktober
1996 en konvention om skydd för underåriga i internationella förhållan-
den (Convention on jurisdiction, applicable law, recognition, enforce-
ment and co-operation in respect of parental responsibility and measures
for the protection of children). Konventionen reglerar myndigheters in-
ternationella behörighet att vidta åtgärder till skydd för barnets person
och egendom, val av tillämplig lag för sådana åtgärder och vilken ver-
kan åtgärder vidtagna i en stat skall ges i en annan fördragsslutande stat.
Konventionen reglerar även erkännande av vårdnad omedelbart på grund
av lag, dvs. de fall där det inte finns något beslut om vårdnad. Frågan
om ett svenskt tillträde till konventionen övervägs inom Justitiedeparte-
mentet. Arbetet är inriktat på att en departementspromemoria skall
kunna presenteras under hösten 1997.
Inom EU:s tredje pelare pågår ett arbete med att utarbeta en gemen-
sam ståndpunkt i fråga om minderåriga som vistas i ett medlemsland
utan att vara i sällskap med en vårdnadshavare. Arbetet bedrivs för när-
varande i två rådsarbetsgrupper, asylgruppen och migrationsgruppen.
Den gemensamma ståndpunkten avser att reglera mottagningsvillkoren
för minderåriga tredjelandsmedborgare som i en medlemsstat ansöker
om asyl eller uppehållstillstånd på någon annan grund.
I detta sammanhang kan slutligen nämnas att Justitiedepartementet i
samband med utvärderingen av de ändringar som år 1995 gjordes i för-
äldrabalkens förmynderskapsbestämmelser även kommer att ta upp vissa
frågor om gode män, såsom hur godmansinstitutet fungerar i praktiken
och vilka krav som bör ställas på gode män.
Regeringens förslag: Reglerna i 11 kap. 1 § föräldrabalken om
förordnande av god man vid förfall för förmyndaren skall tilläm-
pas även på utomnordiska barn, vare sig de har hemvist här eller
bara vistas i landet. Kravet att det skall vara fråga om ”trängande
fall” tas bort.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 26 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan invändning. Barnombudsmannen anser dock att kravet
på att det skall vara fråga om ett trängande fall bör tas bort även när det
gäller förordnanden enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken och Svenska Röda
Korset är tveksamt till att kravet på trängande fall behålls för dessa fall.
Ett par remissinstanser efterlyser en bredare översyn av frågorna om
gode män för ensamma flyktingbarn och en remissinstans anser att
13
reglerna om ställ före trädarskap bör ses över i vidare bemärkelse och prop 1996/97’113
även innefatta vårdnadsfrågan.
Skälen for regeringens förslag
Behovet av en lagändring
Svenska kommunförbundet har i sin framställning i mars 1995 anhållit
att regeringen snarast tar initiativ till en ändring av lagen (1904:26 s. 1)
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för-
mynderskap (1904 års lag), så att möjligheterna ökar att förordna god
man för ensamma flyktingbarn. Enligt förbundet saknar många flykting-
barn periodvis en juridisk ställföreträdare, vilket anses oacceptabelt.
Som Kommunförbundet påpekar förekommer det att ensamma flyk-
tingbarn i dag saknar en god man. Att så är fallet kan ha olika orsaker.
En orsak är att 1904 års lag ställer som krav att det skall vara fråga om
ett trängande fall för att en god man skall fa förordnas. Regleringen
innebär också att den gode mannen skall entledigas när det inte längre är
fråga om ett trängande fall. Något krav på att det skall vara fråga om ett
trängande fall ställs inte när det gäller barn som är svenska medborgare.
Möjligheterna att förordna god man är alltså i dag mindre för utomnor-
diska barn som vistas i Sverige än för svenska barn.
Vad som närmare avses med begreppet ”trängande fall” i 4 kap. 3 §
andra stycket 1904 års lag är inte helt klart. Begreppet kommenterades
inte närmare när bestämmelsen infördes. I litteraturen talas om att det
skall vara fråga om ”nödfall” (se Bogdan, s. 150) eller ”en akut angelä-
genhet” (Ensamma flyktingbarn i Sverige, Rädda Barnen 1988). Bland
lagens tillämpare har olika tolkningar av den aktuella bestämmelsen dis-
kuterats. Därvid har gjorts gällande bl.a. att det måste vara fråga om en
akut och konkret angelägenhet för att en god man skall fa förordnas för
ett utomnordiskt barn. Men det har också gjorts gällande att det endast
är fråga om en hänvisning till att föräldrabalkens regler om förordnande
av god man vid förfall för förmyndare också är tillämpliga på utländska
barn som vistas i Sverige.
För ensamma flyktingbarn som kommer till Sverige förordnas numera
regelmässigt god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.
Fram till dess att barnets rätt att fa stanna i Sverige har prövats och bar-
net, om det far stanna, har kommunplacerats anses barnet befinna sig i
en situation som faller in under begreppet ”trängande fall” i 4 kap. 3 §
andra stycket 1904 års lag.
När den slutliga placeringen i kommun är gjord anses barnet som regel
inte längre befinna sig i en situation som faller in under begreppet
trängande fall. Den gode mannen entledigas då (se bl.a. Sehlin, För-
myndare, god man och förvaltare, 1995, s. 26). Det finns då inte längre
någon person som kan företräda barnet i förmyndarens ställe.
Om ett trängande fall skulle uppkomma kan en ny god man visserligen
förordnas för barnet. Det kan emellertid ta en viss tid innan ett beslut
kan fattas. Eftersom barnet inte självt kan agera kan behövliga åtgärder
under tiden i praktiken inte vidtas för barnets räkning. Kravet på att det
skall vara fråga om ett trängande fall kan också medföra att ett ensamt
flyktingbarn som efter kommunplaceringen behöver en god man inte kan
14
fa någon sådan. Som exempel kan nämnas att ett ensamt flyktingbarns prop. 1996/97:113
behov av en god man för att ansöka om studiehjälp ansetts inte utgöra
ett trängande fall.
I praktiken synes regleringen i de flesta fall numera inte vålla några
större olägenheter. Detta beror emellertid på bl.a. att bestämmelsen i
tillämpningen har getts en något annan innebörd än dess ordalydelse
närmast ger vid handen. Att den praktiska tillämpningen måste fjärma
sig från lagtexten för att lagen skall fylla sitt syfte är inte bra.
Det anförda har tagit sin utgångspunkt i de ensamma flyktingbarnens
situation. Det är ofta i fråga om dessa barn som problemen ställs på sin
spets. Kravet i 1904 års lag på att det skall vara fråga om ett trängande
fall kan naturligtvis ställa till problem även för andra utländska barn
som vistas i Sverige. Det gäller också i de fall barnets föräldrar finns
med i Sverige men av någon orsak, t.ex. sjukdom, inte kan utöva för-
mynderskapet.
Remissinstanserna har inte ifrågasatt behovet av en reform. Enligt
regeringens mening finns det mot angiven bakgrund skäl att ändra reg-
lerna om förordnande av god man för utomnordiska förhållanden.
Vilken inriktning bör en lagändring ha?
Ett alternativ till att ändra reglerna om förordnande av god man kunde
vara parallella förmynderskap, dvs. att förmynderskap anordnas i Sverige
trots att barnet har förmyndare i hemlandet. Även bortsett från att en så-
dan ordning skulle strida mot de grundläggande principerna om att
dubbla förmynderskap bör undvikas, är detta alternativ mycket långt-
gående och kräver noggranna överväganden. Regeringen har därför sam-
ma uppfattning som uttrycks i promemorian, att det inte finns skäl att i
detta sammanhang överväga en sådan lösning.
Möjligheterna att förordna god man är som nämnts större i nordiska
förhållanden än i utomnordiska; något krav på att det skall vara fråga
om ett trängande fall ställs sålunda inte (se 15 § förordningen
[1931:429] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap). Den nordiska regleringen har inte föran-
lett någon kritik och den tör därför inte ändras.
Vad gäller de utomnordiska förhållandena innefattar det pågående
arbetet med en reformering av den svenska internationella familjerätten
även förmynderskapsfrågor. Arbetet i den delen utgår från bl.a. förslag i
betänkandet Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73). Där
föreslås att svenska myndigheter skall fa ta upp och med tillämpning av
svensk lag besluta om tillfälliga förmynderskap, godmanskap och förval-
tarskap för personer som utan att ha hemvist i Sverige vistas här eller
har egendom här eller annars behöver få sin rätt bevakad här.
Med hänsyn till det pågående reformarbetet på den svenska interna-
tionella familjerättens område bör intresset nu koncentreras till bestäm-
melsen i 1904 års lag om möjlighet att förordna god man för underåriga.
De svenska bestämmelser om förordnande av god man vid förfall för
förmyndare som åsyftas i 1904 års lag återfinns i 11 kap. 1 § första
stycket och 2 § föräldrabalken.
En särskild fråga är om en reform, som föreslås i promemorian, bör ta
sikte endast på förordnanden enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldra-
balken (god man som vikarie for förmyndaren) eller avse även förord-
nanden enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken (god man vid motstridiga in-
tressen).
Ett par remissinstanser anser att en reform bör omfatta också de fall
som regleras i 11 kap. 2 § föräldrabalken.
Som framgått har bestämmelserna om godmanskap en naturlig plats i
den lag om internationella familjerättsfrågor som är under utarbetande.
Det arbetet bör inte föregripas. Utgångspunkten i detta lagstiftningsären-
de bör därför vara att den gällande regleringen inte utsätts för större in-
grepp än som är absolut nödvändigt för att rätta till de missförhållanden
som har påtalats. Den kritik som i sak har framförts har avsett möjlighe-
terna att förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabal-
ken. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att en översyn av
möjligheterna att förordna god man enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken bör
anstå. I den delen föreslår regeringen alltså ingen lagändring. Då är det
inte heller möjligt att ge några tolkningsanvisningar, vilket en remiss-
instans efterlyser.
Några remissinstanser framför i sina yttranden synpunkter på vissa
andra enskildheter som rör de ensamma flyktingbarnens förhållanden.
Ett par remissinstanser efterlyser en bredare översyn av frågorna om
gode män för ensamma flyktingbarn och en remissinstans anser att
reglerna om ställföreträdarskap bör ses över i vidare bemärkelse och
även innefatta vårdnadsfrågan. En remissinstans påpekar att det råder en
viss oklarhet kring den gode mannens uppgifter och befogenheter och
anser att det vore önskvärt med en precisering av vad som avses med att
”vårda den underåriges angelägenheter”. Regeringen är emellertid inte
beredd att i detta lagstiftningsärende ta upp andra frågor än de som
behandlas i promemorian. Vissa av de frågor som remissinstanserna tar
upp kommer i stället att behandlas i samband med den utvärdering av
1995 års förmynderskapsreform som inletts i Justitiedepartementet eller
inom ramen för det pågående projektet om internationell familjerätt i
departementet.
Prop. 1996/97:113
God man för utomnordiska barn vid förfall för förmyndaren
Frågan är då i vilken utsträckning svenska myndigheter bör ges vidgade
möjligheter att förordna god man enligt 11 kap. 1 § första stycket för-
äldrabalken när barnet är utländsk medborgare.
Hemvistprincipen torde som nämnts i framtiden komma att läggas till
grund för regleringen i fråga om utomnordiska förmynderskapsfrågor, på
samma sätt som redan i dag är fallet i nordiska förhållanden. Överför-
myndarna bör i linje med detta alltid kunna förordna god man enligt
11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken, om barnet har hemvist i
Sverige.
Goda skäl far vidare anses tala för att god man skall kunna förordnas
i samma utsträckning, om barnet vistas här utan att ha hemvist i landet.
Barnets intresse och behov av skydd talar för en sådan möjlighet. Det är
också från samhällets sida av vikt att de barn som vistas här i landet far
det skydd som bestämmelsen i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken
är avsedd att ge. Mot bakgrund av att ett godmansförordnande enligt den
bestämmelsen är att se som en tillfällig åtgärd bör möjligheterna att för-
ordna god man sålunda vidgas till att omfatta även utländska barn som prOp
inte har hemvist i Sverige men som vistas här. En sådan utvidgning av
möjligheterna att förordna god man stämmer väl med förslaget i
betänkandet SOU 1987:73. Den ligger också väl i linje med den kon-
vention om skydd för underåriga i internationella förhållanden som
nyligen antagits inom Haagkonferensen för internationell privaträtt (se
avsnitt 6 angående denna konvention). I fråga om ensamma flyktingbarn
och barn som är ”intemationally displaced” gäller enligt konventionen
att den fördragsslutande stat där barnen finns (are present) har behörig-
het att vidta åtgärder till skydd för barnens person och egendom (se art.
6 i konventionen).
Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag
bör i enlighet med det anförda ändras så att kravet att det skall vara
fråga om ett trängande fall tas bort när det gäller god man enligt 11 kap.
1 § första stycket föräldrabalken.
Stockholms tingsrätt anser att det i den angivna bestämmelsen möjli-
gen borde anges uttryckligen att den gäller utomnordiska barn inte bara
när de vistas här i landet tillfälligt utan även när de har hemvist här.
Promemorians förslag bygger på nu gällande lydelse av 4 kap. 3 §
andra stycket 1904 års lag. I rättstillämpningen torde det numera vara
klart att den aktuella bestämmelsen - liksom bestämmelserna i para-
grafens första stycket - avser fall där barnet vistas här i landet och detta
oavsett om barnet har hemvist här eller uppehåller sig här mera tillfäl-
ligt. Någon ändring är därför inte nödvändig.
Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun påpekar att det av
promemorian inte framgår vilka konsekvenser reformen får för svenska
bam som vistas i utlandet och ställer frågan om den kan leda till att det
blir svårare att hävda svensk lag i exempelvis det fallet att fadern
avflyttar till utlandet med barnet mot modems vilja.
Den föreslagna ändringen gäller svenska myndigheters möjligheter att
förordna god man enligt svensk lag för utländska bam som vistas här i
landet. Någon ändring i de bestämmelser i 1904 års lag som avser
svenska medborgare föreslås inte. Enligt regeringens bedömning saknas
anledning anta att reformen kommer att påverka andra länders
inställning när det gäller vilka förmynderskapsrättsliga åtgärder som kan
komma i fråga beträffande svenska bam. Allmänt sett går emellertid
utvecklingen såväl i Sverige som utomlands mot en ökad tillämpning av
hemvistprincipen.
Förhållandet till det offentliga biträdet i ett utlänningsärende
En god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall företräda barnet i
olika rättsliga angelägenheter i stället för förmyndaren. I utlännings-
ärenden förordnas regelmässigt ett offentligt biträde enligt rättshjälps-
lagen för ensamma flyktingbarn. Det offentliga biträdets uppgifter är,
som framgått av avsnitt 5.3, i väsentliga delar av ett annat slag än den
gode mannens. Biträdets huvudsakliga uppgift är att ge barnet råd och
stöd.
Sedan den 1 januari 1997 gäller att det offentliga biträdet enligt rätts-
hjälpslagen i ett utlänningsärende i vissa fall samtidigt skall vara barnets
ställföreträdare i ärendet (11 kap. 1 b § utlänningslagen [1989:529]).
1996/97:113
17
Bestämmelsen i utlänningslagen tar endast sikte på ställföreträdarskap i prOp. 1996/97:113
utlänningsärenden. Det förslag som läggs fram i detta lagstiftningsärende
tar däremot, vad gäller flyktingbarn, främst sikte på tiden efter det att
barnet har fatt permanent uppehållstillstånd och kommunplacerats. Lag-
förslaget omfattar dessutom inte endast flyktingbarn. Förslaget komplet-
terar alltså den ändring som genomförts i utlänningslagen.
Ett alternativ till förslaget om utvidgade möjligheter att utse god man
kunde vara att ett offentligt biträde förordnas även för att i för-
myndarens ställe vårda barnets angelägenheter. Den ordning med gode
män som tillämpas i dag fungerar emellertid väl. Att utvidga möjlig-
heterna att förordna god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken framstår
därför som en enklare och mer naturlig lösning än att utvidga det
offentliga biträdets roll utöver vad som redan gjorts.
Regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om god-
manskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904
års lag skall, om barnet inte har hemvist här i landet, vara överför-
myndaren för den kommun där barnet vistas. Barnets vistelseort
skall i dessa fall vara avgörande också för frågan om vilken över-
förmyndare som är behörig att utöva tillsyn över godmanskapet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 30 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan invändning. Statens invandrarverk anser dock att det inte
finns något påtagligt ändringsbehov. Föreningen Sveriges Överförmyn-
dare påpekar att ensamma flyktingbarn under den första tiden ofta flyttar
mellan kommunerna. Föreningen anser att det är mindre lämpligt om så-
dana omflyttningar skall leda till att tillsynen över godmanskapet måste
flyttas och i många fall också till att den gode mannen måste bytas ut.
Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun framför liknande syn-
punkter och föreslår att vistelsebegreppet knyts till asylcentret och att
överflyttning sker endast i de fall där barnet mera varaktigt flyttar till en
annan kommun.
Skälen för regeringens förslag: Behörig överförmyndare i frågor om
godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ föräldrabalken är överförmyn-
daren för den kommun där den enskilde har sitt hemvist eller, om han
eller hon inte har hemvist i Sverige, överförmyndaren för Stockholms
kommun (11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken). Tillsynen över den
gode mannens verksamhet utövas av överförmyndaren för den kommun
där den som har god man har sitt hemvist. Har denne inte hemvist i
Sverige, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholms kommun
(16 kap. 2 § föräldrabalken).
Svenska myndigheters behörighet att ta upp frågor om godmanskap för
underåriga i utomnordiska förhållanden framgår av 4 kap. 3 § andra
18
stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rö- Prop. 1996/97:113
rande äktenskap och förmynderskap. Ett i dag mycket vanligt fall där en
god man förordnas i Sverige med stöd av detta lagrum är när ett ensamt
flyktingbarn finns i Sverige utan att barnets föräldrar eller någon annan
förmyndare finns här.
Ett ensamt flyktingbarn som kommer till Sverige kan, som tidigare
påpekats, normalt inte anses ha sitt hemvist här redan från början. God
man för sådana bam förordnas därför som regel av överförmyndaren för
Stockholm, som också utövar tillsynen över den gode mannen. Om bar-
net sedan far hemvist i Sverige, bestämmer hemvistet vilken överför-
myndare som skall utöva tillsynen över godmanskapet. Bland landets
överförmyndare finns det olika uppfattningar om när barnet skall anses
ha förvärvat hemvist här i landet; när barnet har fatt permanent uppe-
hållstillstånd eller vid någon annan tidpunkt.
Överförmyndaren för Stockholm har i en framställning till Justitiede-
partementet anhållit att departementet tar initiativ till en ändring av be-
hörighetsreglerna, så att överförmyndaren för den kommun där barnet
vistas i flyktingförläggning blir behörig överförmyndare i frågor om
godmanskap för flyktingbarn.
Som överförmyndaren i Stockholm påpekar är det överförmyndaren i
den kommun där barnet vistas som bäst känner de lokala förhållandena.
En ordning där överförmyndaren i den kommunen far behörighet att
fatta beslut i godmansfrågan bör normalt leda till en effektivare och
snabbare handläggning. Mot bakgrund av att det i dag normalt är över-
förmyndaren för den kommun där barnet vistas som anmäler behovet av
god man och lämnar förslag på lämplig god man till överförmyndaren i
Stockholm, torde en sådan ändring inte heller medföra någon nämnvärt
ökad arbetsbelastning för vistelsekommunen. I promemorian föreslås
därför att barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överför-
myndare som är behörig när det gäller frågor om godmanskap i de fall
barnet saknar hemvist i Sverige. En motsvarande reglering föreslås gälla
beträffande vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen över
godmanskapet.
Goda skäl talar för de förslag som läggs fram i promemorian. Ett
argument som kan anföras mot den lösning som föreslås och som också
tas upp av ett par remissinstanser är att tillsynen över godmanskapet i
många fall kommer att fa flyttas mellan överförmyndare i olika kom-
muner. Så blir fallet om barnet förvärvar hemvist i en annan kommun än
den där barnet dittills vistats. Men redan ett byte av vistelsekommun
medför att tillsynen far flyttas. Även dagens regler, med överförmyn-
daren i Stockholm som reservforum, innebär dock att tillsynen över god-
manskapet ofta måste flyttas när barnet förvärvar hemvist här i landet. I
de fall ett byte av vistelsekommun medför att en ny god man måste
utses är det naturligt att det även sker ett byte av överförmyndare.
Som remissinstanserna påpekar kan det vara så att ett bam byter
vistelsekommun upprepade gånger. I sådana fall kommer tillsynen över
godmanskapet att behöva flyttas mellan kommunerna upprepade gånger.
Detta innebär en viss nackdel. Svårigheterna skall emellertid inte över-
drivas. En överflyttning av tillsynen över ett godmanskap är oftast en
tämligen enkel åtgärd som kräver en blygsam arbetsinsats. I normalfallet
består överflyttningen i de ärenden som här är aktuella av att överför-
19
myndaren översänder akten i ärendet till överförmyndaren i den prop. 1996/97:113
kommun som i framtiden skall utöva tillsynen. När det gäller
godmanskap för ensamma flyktingbarn torde dessutom frågor som är
beroende av överförmyndarens handläggning uppkomma ganska sällan.
För barnets del är det angeläget att inte behöva byta god man alltför
ofta. Det finns emellertid inga rättsliga hinder mot att barnet behåller
samma gode man som tidigare även om barnet byter vistelsekommun.
Det avgörande är om det är praktiskt möjligt för den gode mannen att
utöva godmanskapet när barnet bytt vistelseort. I detta avseende innebär
förslaget inte någon ändring jämfört med i dag.
Regeringen anser mot den bakgrund som här har skisserats att över-
vägande skäl talar för promemorians förslag. Det bör alltså genomföras.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1997. Har ett ärende om för-
ordnande av god man för en underårig som vistas här utan att ha hem-
vist inletts men inte hunnit slutföras vid ikraftträdandet, bör handlägg-
ningen fortsätta hos den myndighet som då har ärendet, dvs. överför-
myndaren för Stockholm. Några särskilda övergångsregler i övrigt be-
hövs inte. Den omständigheten att tillsyn inletts före ikraftträdandet bör
således inte hindra att tillsynen flyttas till den myndighet som är behörig
enligt de nya reglerna.
Förslagen medför att god man för underåriga i utomnordiska förhållan-
den kommer att förordnas i något fler fall än i dag och att godmansför-
ordnandena i många fall kommer att leva vidare under en längre tid än i
dag. Detta innebär ökade kostnader. Samtidigt kommer den föreslagna
ändringen beträffande vilken överförmyndare som är behörig att för-
ordna god man att medföra en del rationaliseringsvinster. Totalt sett
torde reformen vara kostnadsneutral.
4 kap. 3 §
Skall förmynderskap för en underårig som vistas här i landet inte
anordnas enligt svensk lag eller är det ännu inte utrett om det skall ske,
får rätten ändå, om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar
vård, förordna förmyndare enligt svensk lag för tiden intill dess att
20
förmynderskap har anordnats i enlighet med lagen i den andra staten prOp. 1996/97:113
eller förmyndare blivit utsedd av rätten genom slutligt beslut.
Är förmynderskap anordnat enligt lagen i en annan stat, får god man
förordnas enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken. 1 trängande
fall far god man även förordnas enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken.
I första stycket har vissa språkliga justeringar gjorts.
Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak
inte utöva förmynderskapet, skall överförmyndaren, enligt 11 kap. 1 §
första stycket föräldrabalken, förordna en god man att i förmyndarens
ställe vårda den underåriges angelägenheter. Ändringen i andra stycket
innebär att överförmyndarna alltid är behöriga att förordna god man
enligt bestämmelsen i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken för ut-
ländska bam som har hemvist här eller bara vistas här (överväganden se
avsnitt 7). Hittills har god man fatt förordnas endast i ”trängande fall”.
Ett vanligt fall då det blir aktuellt att tillämpa bestämmelsen är då ett
flyktingbarn kommit till Sverige utan föräldrar eller andra förmyndare. I
sådana fall torde man regelmässigt kunna utgå från att förmyndaren inte
kan utöva förmynderskapet, vilket är det krav som ställs för godmans-
förordnande i 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.
I 11 kap. 1 § första stycket behandlas även den situationen att för-
myndaren enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken blivit skild interimistiskt
från utövningen av förmynderskapet. För att en förmyndare skall kunna
skiljas från sitt uppdrag enligt 10 kap. 17 § föräldrabalken krävs enligt
grunderna för 1904 års lag att svensk lag gäller för förmynderskapet.
Tillämpningen av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag förutsätter att
förmynderskapet lyder under lagen i en annan stat. Därför torde det inte
bli aktuellt att i sådana fall som avses i 10 kap. 17 § föräldrabalken för-
ordna god man med stöd av den nämnda bestämmelsen i 1904 års lag.
Om den underårige och hans eller hennes förmyndare har del i ett
oskiftat dödsbo, eller om den underårige skall företa en rättshandling
eller vara part i en rättegång och inte kan företrädas av sin förmyndare,
eller om den underårige och förmyndaren annars har motstridiga in-
tressen, skall överförmyndaren enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken för-
ordna en god man för den underårige. För att god man skall fa förordnas
enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken krävs alltjämt att det är fråga om ett
trängande fall. Detta framgår av andra meningen.
II kap. 25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§
samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den
enskilde har sitt hemvist.
Har den enskilde inte hemvist i Sverige, är överförmyndaren för den
kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare i frågor om
godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen 21
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap. 1 andra fall då den enskilde inte har hemvist i Prop. 1996/97:113
Sverige är överförmyndaren för Stockholms kommun behörig över-
förmyndare.
I andra stycket finns bestämmelser om behörig överförmyndare i frågor
om godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ och i frågor om förvaltar-
skap. Där har hittills även funnits en bestämmelse om behörig över-
förmyndare i frågor om godmanskap och förvaltarskap när den enskilde
inte har hemvist här i landet. Bestämmelsen har arbetats in i det nya
tredje stycket.
Tredje stycket är nytt. Första meningen innebär att behörig överför-
myndare i frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket 1904 års lag, om den underårige saknar hemvist i
Sverige, i fortsättningen är överförmyndaren för den kommun där den
underårige vistas (överväganden se avsnitt 8). Hittills har godmanskap i
sådana fall handlagts av överförmyndaren för Stockholms kommun. För
att det skall anses att ett barn vistas i en viss kommun krävs att barnet
uppehåller sig där. Det krävs inte att barnet är varaktigt bosatt i
kommunen. Att barnet bor i en flyktingförläggning på orten bör alltid
anses tillräckligt.
I praktiken torde det knappast bli aktuellt att ta upp en fråga om god-
manskap i andra fall än då barnets vistelse i kommunen har en viss var-
aktighet.
Den enskildes vistelse är av betydelse även enligt andra bestämmelser
i 1904 års lag, se t.ex. 3 kap. 6 § och 4 kap. 3 § första stycket.
Om barnet efter det att en god man har förordnats byter vistelse-
kommun, kommer tillsynen över godmanskapet att utövas av överför-
myndaren för den nya vistelsekommunen. Detta följer av 16 kap. 2 §
föräldrabalken. Ett byte av vistelsekommun kan också medföra att en ny
god man behöver utses.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket om att överförmyndaren
för Stockholm är reservforum återfinns i andra meningen. Den be-
stämmelsen blir i fortsättningen tillämplig beträffande alla godmanskap
som tas upp enligt någon arman bestämmelse än 4 kap. 3 § andra
stycket 1904 års lag samt beträffande alla förvaltarskap.
16 kap. 2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som
har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett
dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den
avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt
II kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där
den gode mannen har sitt hemvist.
Om en underårig inte har hemvist i Sverige och en god man har för-
ordnats för den underårige med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap, utövas tillsynen av överförmyndaren för den
kommun där den underårige vistas.
Om behörig överförmyndare enligt första-tredje styckena inte finns,
utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.
22
Tredje stycket är nytt. Det innebär att tillsynen över godmanskap enligt Prop. 1996/97:113
4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag utövas av överförmyndaren för
den kommun där den underårige vistas, om den underårige saknar hem-
vist i Sverige. Hittills har tillsynen i sådana fall utövats av över-
förmyndaren för Stockholms kommun. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Innebörden av uttrycket ”vistas” har berörts i kommentaren till
11 kap. 25 § tredje stycket.
Fjärde stycket motsvarar det nuvarande tredje stycket med det till-
lägget att hänvisningen även omfattar det nya tredje stycket. Först om
någon behörig överförmyndare enligt första, andra eller tredje stycket
inte finns, är överförmyndaren för Stockholm behörig. Ändringen är en
följd av att tillsynen över ett godmanskap som tagits upp med stöd av
4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag enligt det nya tredje stycket skall
utövas av överförmyndaren i den kommun där den underårige vistas.
För de fall där en god man utses med stöd av den nämnda bestäm-
melsen i 1904 års lag torde det i praktiken inte bli aktuellt för överför-
myndaren för Stockholm att träda in som reservforum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträ-
dandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt
bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre
lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.
Ärenden om förordnande av god man för den som vistas men inte har
hemvist i Sverige kan vara anhängiga vid ikraftträdandet. De skall då
även efter ikraftträdandet handläggas där de anhängiggjorts. De nya
forumbestämmelserna medför alltså inte att överförmyndarens be-
hörighet i frågor om godmanskap som anhängiggjorts före ikraft-
trädandet går förlorad.
Några särskilda övergångsregler har i övrigt inte meddelats. De
ändrade behörighetsreglerna i 16 kap. 2 § föräldrabalken medför så-
lunda att tillsynen över ett befintligt godmanskap i vissa fall kommer att
flyttas från överförmyndaren för Stockholms kommun till överför-
myndaren för barnets vistelsekommun. Akten måste då sändas över ti.-l
den överförmyndare som skall utöva tillsynen enligt de nya
bestämmelserna.
23
I promemorian behandlas vissa frågor om godmanskap i utomnordiska
förhållanden. I syfte att förbättra det rättsliga skyddet för i första hand
ensamma flyktingbarn som vistas här i landet föreslås att möjligheterna
att förordna god man för utomnordiska barn skall utvidgas. Om ett
barns förmyndare inte kan utöva förmynderskapet, skall en god man en-
ligt förslaget kunna förordnas enligt samma regler som gäller för sven-
ska barn. För det fall att barnet inte har hemvist här i landet föreslås att
barnets vistelseort skall vara avgörande för vilken överförmyndare som
skall pröva frågor om godmanskap. En motsvarande ändring föreslås
när det gäller behörig överförmyndare i fråga om tillsynen över
godmanskapet.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
24
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa in-
ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1
skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:113
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §2
Skall förmynderskap för un-
derårig, som vistas här i riket,
ej anordnas enligt svensk lag,
eller är ännu ej utrett, om det
skall ske, äge likväl rätten, om
den omyndiges angelägenheter
kräva omedelbar vård, efter vad
i svensk lag är stadgat förordna
förmyndare för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i en-
lighet med den främmande
statens lag eller förmyndare bli-
vit av rätten genom slutligt
beslut utsedd.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i jrämmande stat,
må i trängande fall god man
enligt svensk lag förordnas att
vårda den omyndiges angelä-
genheter.
Skall förmynderskap för en
underårig som vistas här i lan-
det inte anordnas enligt svensk
lag, eller är det ännu inte utrett
om det skall ske, får rätten
ändå, om den underåriges ange-
lägenheter kräver omedelbar
vård, förordna förmyndare en-
ligt svensk lag för tiden intill
dess att förmynderskap har an-
ordnats i enlighet med lagen i
den andra staten eller förmyn-
dare blivit utsedd av rätten ge-
nom slutligt beslut.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i en annan stat, får
god man förordnas enligt
11 kap. 1 § första stycket för-
äldrabalken. 1 trängande fall får
god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.
2 Senaste lydelse 1949:384.
25
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldrabal-
ken1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:113
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller,
om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
hemvist eller, om han eller hon hemvist.
inte har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun.
Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren
för den kommun där den enskil-
de vistas behörig överförmynda-
re i frågor om godmanskap som
tas upp med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äk-
tenskap och förmynderskap. I
andra fall då den enskilde inte
har hemvist i Sverige är
överförmyndaren för Stockholms
kommun behörig överför-
myndare.
16 kap.
2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som
har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett
dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den
26
Balken omtryckt 1995:974.
avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt Prop. 1996/97:113
11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där Bilaga 2
|
den gode mannen har sitt hemvist. |
Om en underårig inte har |
|
Om behörig överförmyndare |
Om behörig överförmyndare |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraft-
trädandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun
enligt bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess
äldre lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.
27
Bilaga 3
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Stockholms
tingsrätt, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen (BO), Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet, Statens invandrarverk (SIV), Utlänningsnämnden
(UN), Länsstyrelsen i Stockholms län, Överförmyndarnämnden för
Stockholms kommun, Överförmyndarnämnden för Örebro kommun,
Överförmyndaren för Upplands Väsby kommun, Överförmyndaren för
Borås kommun, Svenska kommunförbundet, Sveriges Advokatsamfund,
Föreningen Sveriges Överförmyndare (FSÖ), Rädda Barnens riksför-
bund, Svenska Röda Korset och Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället
(BRIS).
Överförmyndarnämnden för Alvesta kommun, Härnösands kommun
(socialtjänsten), Växjö kommun (socialtjänsten), Riksförbundet för per-
sonal vid invandrarbyråer och flyktingmottagningar, Samarbetsorganet
för invandrarorganisationer (SIOS), Svenska Flyktingrådet samt Flyk-
tinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd (FARR) har avstått från
att yttra sig.
28
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap2
skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:113
Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §3
Skall förmynderskap för un-
derårig, som vistas här i riket,
ej anordnas enligt svensk lag,
eller är ännu ej utrett, om det
skall ske, äge likväl rätten, om
den omyndiges angelägenheter
kräva omedelbar vård, efter vad
i svensk lag är stadgat förordna
förmyndare för tiden intill dess
förmynderskap anordnats i en-
lighet med den jrämmande stat-
ens lag eller förmyndare blivit
av rätten genom slutligt beslut
utsedd.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i främmande stat,
må i trängande fall god man
enligt svensk lag förordnas att
vårda den omyndiges angelä-
genheter.
Skall förmynderskap för en
underårig som vistas här i lan-
det inte anordnas enligt svensk
lag eller är det ännu inte utrett
om det skall ske, får rätten
ändå, om den underåriges ange-
lägenheter kräver omedelbar
vård, förordna förmyndare en-
ligt svensk lag för tiden intill
dess att förmynderskap har an-
ordnats i enlighet med lagen i
den andra staten eller förmyn-
dare blivit utsedd av rätten ge-
nom slutligt beslut.
Är förmynderskap anordnat
enligt lagen i en annan stat, får
god man förordnas enligt
11 kap. 1 § första stycket för-
äldrabalken. 1 trängande fall får
god man förordnas även enligt
11 kap. 2 § föräldrabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.
3 Senaste lydelse 1949:384.
29
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 25 § och 16 kap. 2§ föräldra-
balken1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1996/97:113
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
25 §
Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist
eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
hemvist eller, om han eller hon
inte har hemvist i Sverige, över-
förmyndaren för Stockholms
kommun.
Behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap enligt 1, 2
och 4 §§ samt förvaltarskap är
överförmyndaren för den kom-
mun där den enskilde har sitt
hemvist.
Har den enskilde inte hemvist
i Sverige, är överförmyndaren
för den kommun där den en-
skilde vistas behörig överför-
myndare i frågor om godman-
skap som tas upp med stöd av
4 kap. 3 § andra stycket lagen
(1904:26 s. 1) om vissa inter-
nationella rättsförhållanden rö-
rande äktenskap och förmyn-
derskap. 1 andra fall dä den
enskilde inte har hemvist i
Sverige är överförmyndaren för
Stockholms kommun behörig
överförmyndare.
16 kap.
2 §
Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som
har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.
Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett
dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den
30
Balken omtryckt 1995:974.
avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt
11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där
den gode mannen har sitt hemvist.
Prop. 1996/97:113
Bilaga 4
Om behörig överförmyndare
enligt första eller andra stycket
inte finns, utövas tillsynen av
överförmyndaren för Stockholm.
Om en underårig inte har
hemvist i Sverige och en god
man har förordnats för den un-
derårige med stöd av 4 kap. 3 §
andra stycket lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äkten-
skap och förmynderskap, utövas
tillsynen av överförmyndaren för
den kommun där den underårige
vistas.
Om behörig överförmyndare
enligt första-tredje styckena inte
finns, utövas tillsynen av över-
förmyndaren för Stockholm.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före ikraftträ-
dandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms kommun enligt
bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket föräldrabalken i dess äldre
lydelse skall handläggas där även efter ikraftträdandet.
31
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-26
Prop. 1996/97:113
Bilaga 5
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 20 februari 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
2. lag om ändring i föräldrabalken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anita
Wickström.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1996/97:113 God man for ensamma
flyktingbarn.
33
gotab 53054, Stockholm 1997