Regeringens proposition
1996/97:111

Rättsligt skydd för databaser, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 1997

Göran Persson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till lit-
terära och konstnärliga verk och i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister. Därmed genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv
96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet syftar till att säkerställa
att det för databaser, dvs. sammanställningar av verk, uppgifter eller annat
material, finns ett harmoniserat immaterialrättsligt skydd på en hög nivå inom
Europeiska unionen. Direktivet hindrar inte att informationsintresset kan be-
aktas fullt ut vid genomförandet.
Det föreslås att den som har rätt att använda en sammanställning alltid skall
få förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller hon skall
kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Den inskränkning som
finns i upphovsrätten för framställning av exemplar för enskilt bruk skall inte
längre ge rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i
digital form. Inskränkningen för offentligt framförande skall inte ge rätt att i
förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Den som har
framställt ett arbete där ett stort antal uppgifter har sammanställts eller som
är resultatet av en väsentlig investering skall ha uteslutande rätt att
framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten
(katalogskydd). Katalogskyddet skall gälla i 15 år. Samma inskränkningar skall
gälla i katalogskyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten.
Avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande katalogskyddet skall vara ogiltiga.
Katalogskyddet skall tillämpas på den som har en viss bestämd anknytning till
EU. Den som otillåtet framställer exemplar i digital form av offentliggjorda
sammanställningar i digital form skall som huvudregel inte dömas till
straffrättsligt ansvar men kan bli skadeståndsskyldig.
Bedömningen av direktivets innebörd föranleder ett förslag om ändring i vad
som gäller för datorprogram. Det föreslås att när ett exemplar av ett
datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke, utgångspunkten skall
vara att exemplaret får spridas vidare oavsett var överlåtelsen skett.
I propositionen föreslås även - efter en framställning av Justitiekanslern -
att lagen ändras så att upphovsrätten inte skall hindra att ett verk används i
rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse och att samma inskränkning
skall gälla för övriga rättighetshavare på området.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 5

2 Lagtext.................................................... 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk................ 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister........................... 11

3 Ärendet och dess beredning................................. 12

4 Upphovsrättslagen.......................................... 13

5 Rättsligt skydd för sammanställningar av verk, uppgifter eller annat
material................................................... 15
5.1 Informationsintresset och upphovsrätten............. 15
5.2 Nuvarande regler.................................... 16
5.3 Direktivet.......................................... 21
5.4 Genomförande av direktivet.......................... 27
5.4.1 Principer för genomförandet................... 27
5.4.2 Begreppet databas............................. 27
5.4.3 Upphovsrättens föremål........................ 28
5.4.4 Vem upphovsrätten tillkommer.................. 29
5.4.5 Förfoganderätten.............................. 31
5.4.6 Inskränkningar i upphovsrätten................ 33
5.4.7 Rätten av sitt eget slag...................... 38
5.4.8 Sanktioner.................................... 42
5.5 Spridningsrätten för datorprogram, m.m.............. 43

6 Användning av verk i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens
intresse................................................... 46

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................. 48

8 Kostnader och resursbehov.................................. 49

9 Författningskommentarer.................................... 50
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.... 50
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister .......................... 60

Bilaga 1......................................................... 61

Bilaga 2......................................................... 78

Bilaga 3......................................................... 97
Bilaga 4......................................................... 98

Bilaga 5.........................................................104

Bilaga 6.........................................................105

Bilaga 7.........................................................106

Bilaga 8.........................................................113

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997.....114

Rättsdatablad....................................................115

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §1Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för
enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte Första stycket ger inte rätt
datorprogram och ger inte rätt att
att uppföra byggnadsverk. 1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i
digital form av samman-
ställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

19 §2
--------------------------------------------------------------------
När ett exemplar av ett När ett exemplar av ett litte-
litterärt eller musikaliskt rärt eller musikaliskt verk
verk eller ett konstverk med eller ett konstverk med
upphovsmannens samtycke har upphovsmannens samtycke har
överlåtits, får exemplaret överlåtits, får exemplaret spridas
spridas vidare. För exemplar av vidare.
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med
upphovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller
andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.

21 §3Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga,
tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att
sända ut verk i ljudradio eller television.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.

26 b §4Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2
kap. tryckfrihetsförordningen.
--------------------------------------------------------------------
Upphovsrätten till ett Upphovsrätten hindrar inte att
fotografiskt verk hindrar inte ett verk används i rättsvårdens
att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens
eller den allmänna säkerhetens intresse.
intresse.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1993:1007.

2 Senaste lydelse 1995:447.

3 Senaste lydelse 1993:1007.

4 Senaste lydelse 1994:190.

--------------------------------------------------------------------
Särskilda bestämmelser om Särskilda bestämmelser om
datorprogram datorprogram m.m.

26 g §5
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana
exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga
för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta
gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar
av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av
programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja
programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger
bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker
vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av
programmet som han har rätt att utföra.
--------------------------------------------------------------------
Den som har rätt att använda en
sammanställning får förfoga över
den på det sätt som är nödvändigt för
att han skall kunna använda
sammanställningen för dess av-
sedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra användarens rätt enligt andra,
och fjärde styckena är ogiltiga. fjärde eller femte stycket är
ogiltiga.

49 §6
--------------------------------------------------------------------
En katalog, en tabell eller Den som har framställt en
ett annat dylikt arbete vari katalog, en tabell eller ett
ett stort antal uppgifter har annat dylikt arbete i vilket
sammanställts får inte utan ett stort antal uppgifter har
framställarens samtycke sammanställts eller vilket är
eftergöras förrän tio år har resultatet av en väsentlig
förflutit efter det år då arbetet investering har uteslutande rätt
gavs ut. att framställa exemplar av arbe-
tet och göra det tillgängligt för
allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet
framställdes. Om arbetet har
gjorts tillgängligt för allmän-
heten inom femton år från fram-
ställningen, gäller dock rätten
till dess femton år har förflutit
efter det år då arbetet först
gjordes tillgängligt för allmän-
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § heten.
andra stycket, 12 § första Bestämmelserna i 2 § andra och
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 §
26 b och 26 e §§ skall tillämpas andra stycket, 12 § första och
beträffande arbeten som avses i andra styckena, 13 - 22, 25, 26
denna paragraf. Är ett sådant - 26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
arbete eller en del av det femte och sjätte styckena samt
föremål för upphovsrätt, får den 26 i § skall tillämpas på arbeten
också göras gällande. som avses i denna paragraf. Är
ett sådant arbete eller en del
av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första
stycket till ett offentliggjort
arbete är ogiltiga.

53 §7
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
två år.
--------------------------------------------------------------------
Den som för sitt enskilda Den som för sitt enskilda bruk
bruk kopierar ett datorprogram kopierar ett datorprogram som är
som är utgivet eller av vilket utgivet eller av vilket ex-
exemplar har överlåtits med upp- emplar har överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke, skall hovsmannens samtycke, skall
inte dömas till ansvar, om för- inte dömas till ansvar, om för-
lagan för kopieringen inte an- lagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex- inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda annat ändamål än sitt enskilda
bruk. bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i
digital form av en
offentliggjord sammanställning i
digital form skall under de
förutsättningar som nyss nämnts
inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för sprid-
ning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

61 §8
--------------------------------------------------------------------
Föreskrifterna i 45, 47 och Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§
48 §§ är tillämpliga på framförande, är tillämpliga på framföranden,
ljudupptagning samt ljudradio- ljudupptagningar samt
och televisionsutsändning som ljudradio- och tele-
äger rum i Sverige. Dessutom visionsutsändningar som äger rum
tillämpas föreskrifterna i 45 § på i Sverige. Dessutom tillämpas
framföranden av den som är bestämmelserna i 45 § på fram-
svensk medborgare eller har föranden av den som är svensk
sin vanliga vistelseort i medborgare eller har sin
Sverige, föreskrifterna i 47 § på vanliga vistelseort i Sverige,
ljudupptagningar vars framstäl- bestämmelserna i 47 § på
lare är svensk medborgare eller ljudupptagningar vars fram-
svensk juridisk person eller ställare är svensk medborgare
har sin vanliga vistelseort i eller svensk juridisk person
Sverige och föreskrifterna i 48 § eller har sin vanliga
på utsändningar av radio- eller vistelseort i Sverige och
televisionsföretag som har sitt bestämmelserna i 48 § på
säte här i landet. Föreskrifterna utsändningar av radio- eller
i 46 § tillämpas på ljudupptag- televisionsföretag som har sitt
ningar och upptagningar av säte här i landet. Bestämmelserna
rörliga bilder vars framställare i 46 § tillämpas på ljud-upp-
är svensk medborgare eller tagningar och upptagningar av
svensk juridisk person eller rörliga bilder vars framställare
har sin vanliga vistelseort i är svensk medborgare eller
Sverige liksom på sådana svensk juridisk person eller
upptagningar av rörliga bilder har sin vanliga vistelseort i
som äger rum i Sverige. Sverige liksom på sådana
Bestämmelsen i 46 § om efter- upptagningar av rörliga bilder
görande gäller dock alla som äger rum i Sverige.
ljudupptagningar. Bestämmelsen i 46 § om efter-
Föreskrifterna i 49 § tillämpas görande gäller dock alla
på arbeten vars framställare är ljudupptagningar.
svensk medborgare eller svensk Bestämmelserna i 49 § tillämpas
juridisk person eller har sin på arbeten vars framställare är
vanliga vistelseort i Sverige svensk medborgare eller har sin
liksom på arbeten som först vanliga vistelseort i Sverige.
utgivits i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på
arbeten vars framställare är
svensk juridisk person och har
sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksam-
het i Sverige. Om den juridiska
personen har sitt säte i Sverige
men inte sitt huvudkontor eller
sin huvudsakliga verksamhet här,
tillämpas bestämmelserna dock
endast om arbetet ingår i en
ekonomisk verksamhet som har
etablerats i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Av föreskrifterna i 49 a § Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50 tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga föreskrifter på bilder och övriga bestämmelser på
fotografiska bilder fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk 1. vars framställare är svensk
medborgare eller har sin medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige vanliga vistelseort i Sverige
eller eller
2. som först har utgivits i 2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige eller samtidigt i
Sverige och utomlands eller Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en 3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning byggnad eller annan anordning
som är fast förenad med marken, som är fast förenad med marken,
om byggnaden eller anordningen om byggnaden eller anordningen
är belägen i Sverige. är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom
femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar
av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett
arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det
tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst
till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förut-
sättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för
allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestäm-
melser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 §
andra stycket skall dock tillämpas.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
--------------------------------------------------------------------
Denna lag tillämpas när det Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåendet uppkommer en tvist om ingåendet
av ett avtal som utgör en av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 § eller, såvitt gäller enligt 13 § eller, såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26 vidaresändning genom kabel, 26 f §
f § lagen (1960:729) om upp- lagen (1960:729) om upphovsrätt
hovsrätt till litterära och till litterära och konstnärliga-
konstnärliga verk. Lagen verk. Lagen tillämpas även vid
tillämpas även vid motsvarande motsvarande tvister som kan
tvister som kan uppkomma dels uppkomma dels till följd av
till följd av hänvisningarna hänvisningarna till 13 och 26 f §§
till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om
och till 26 f § i 45, 46 och 49 upphovsrätt till litterära och
a §§ lagen om upphovsrätt till konstnärliga verk, dels när avtal
litterära och konstnärliga verk, om exemplarframställning skall
dels när avtal om exemplarfram- ingås med svensska radio- eller
ställning skall ingås med televisionsföretag eller avtal
svenska radio- eller tele- om vidaresändning genom kabel
visionsföretag eller avtal om skall ingås med radio- eller
vidaresändning genom kabel televisionsföretag som
skall ingås med radio- eller verkställer utsändningar inom
televisionsföretag som Europeiska ekonomiska sam-
verkställer utsändningar inom arbetsområdet.
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.
______

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

**FOOTNOTES**

5 Senaste lydelse 1993:1007.

6 Senaste lydelse 1993:1007.

7 Senaste lydelse 1994:233.

8 Senaste lydelse 1995:447.

1 Senaste lydelse 1995:448.

3 Ärendet och dess beredning

Sammanställningar av uppgifter eller annat material representerar många gånger
ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställa-
ren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet. Obehöriga kopieringar
kan vålla framställaren kännbara förluster. I någon utsträckning kan sådana
förfaranden beivras med stöd av upphovsrättsliga regler. En förutsättning för
detta är som regel att sammanställandet framstår som en intellektuell prestation
av viss kvalitet. I allmänhet sammanställs produkterna emellertid efter ganska
enkla principer och ofta rent rutinmässigt, och i så fall kan upphovsrätten inte
åberopas. I Sverige finns ett kompletterande särskilt skydd som kan tillämpas i
de fallen, det s.k. katalogskyddet. Katalogskyddet omfattar samlingar med ett
stort antal uppgifter och ger ett tidsbegränsat skydd mot eftergörande.
Motsvarande särskilda skydd finns också i Danmark och Finland men däremot inte
i några andra medlemsstater i Europeiska unionen (EU). Dessutom har det i
staterna utvecklats olika rättspraxis när det gäller det rent upphovsrättsliga
skyddet för sammanställningar. I de flesta stater krävs att sammanställningen
skall just bygga på intellektuell prestation för att vara upphovsrättsligt skyd-
dad, men i somliga stater räcker det att den är resultatet av en viss investe-
ring. Det innebär att det i praktiken kan vara lättare att få upphovsrättsligt
skydd i en del medlemsstater än i andra.
Dessa olikheter i förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd till
sammanställningar påverkar negativt hur den inre marknaden fungerar, främst
eftersom de hindrar den fria rörligheten av varor inom gemenskapen. Detta är
särskilt olämpligt eftersom medlemsstaterna i dag har ett gemensamt och
betydande intresse av att det i hela gemenskapen finns goda förutsättningar för
investeringar i informationstekniken.
Av sådana skäl har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv 96/9/EG om
rättsligt skydd för databaser. Direktivet gäller för alla sorters samman-
ställningar, oavsett den tekniska formen, och tar alltså trots namnet inte
speciellt sikte på datatekniken. Direktivet bygger på principer
som sedan länge är vedertagna i svensk upphovsrätt och dess genomförande kräver
inte några stora ändringar i svensk lag.
Direktivet finns i svensk lydelse som bilaga 1.
Den svenska lydelsen av direktivet, vilken utarbetats i rådets sekretariat, är
bristfällig och oklar i flera avseenden och uppenbart felaktig på vissa punkter.
I Regeringskansliet avser man att försöka få fram en bättre svensk lydelse.
Samtliga språkversioner är dock likvärdiga och ingen språkversion har företräde
framför en annan. För att lösa tolkningsproblem kan det vara nödvändigt att
jämföra med lydelsen på andra språk. Direktivet finns i engelsk lydelse som
bilaga 2. Ursprungs-texten är på franska.
Regeringskansliet ordnade i november 1996 en hearing i ämnet.
Vid hearingar under hösten 1996 och våren 1997 har i anslutning till andra
spörsmål behandlats upphovsmannens rätt att bestämma om spridning av exemplar av
verket och då bl.a. under vilka förutsättningar denna rätt skall upphöra.
En promemoria med förslag till genomförande av direktivet har remissbehandlats
(Rättsligt skydd för databaser, Ds 1996:71) Remissyttrandena finns tillgängliga
i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet, dnr Ju96/4600).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. De lagförslag som lades
fram i promemorian finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 5.
I propositionen behandlas även en framställan av Justitiekanslern om
användning av verk i rättsvårdens intresse (Ju97/588). Framställningen var
föremål för en hearing som Regeringskansliet ordnade i mars 1997. En förteckning
över inbjudna till hearingen finns i bilaga 6.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns bilaga 7.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande finns som
bilaga 8.
I klargörande syfte har ett par redaktionella ändringar gjorts i förhållande
till den till Lagrådet remitterade lagtexten.

Nordiskt samarbete

Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en likartad
lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi behåller denna
rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk betydelse för det
kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler i Norden kan också
avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lösningar inom t.ex. EU.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har flera överläggningar
hållits med tjänstemän från de ansvariga departementen och ministerierna i
Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har man enats om hur
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG bör tolkas och om vilken väg man
bör gå när direktivet ger valmöjligheter. Också i övrigt har man försökt
uppfylla direktivets regler på ett likartat sätt.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen innebär
att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten kan upprätthållas.

4 Upphovsrättslagen

Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade ensamrätter.
Bestämmelserna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk (upphovsrättslagen).
Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket genom
att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmän-
heten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna att bli angiven som
sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa typer av kränkande användning
av verket. Upphovsrätten gäller intill utgången av sjuttionde året efter det år
då upphovsmannen avled.
Det måste finnas en rimlig balans i ensamrätten, och man skall vid
bestämmandet av upphovsrättens innehåll mot upphovsmannens individuella intres-
sen väga de samhällsintressen som kan ha betydelse. Vikten av denna
samhällsbalans är särskilt tydlig om ensamrätter koncentreras på ett fåtal
händer långt från den skapande verksamheten. Avvägningarna har i stora drag kom-
mit till uttryck i de grundläggande reglerna om upphovsmannens förfoganderätt
och ideella rätt. Där samhälleliga intressen påkallar en särskild reglering
tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upphovsrätten. I
förfoganderätten gäller inskränkningar bl.a. för framställning av exemplar för
enskilt bruk, för framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet och
sjukhus, för framställning av exemplar åt synskadade, för vidare spridning av en
gång överlåtna exemplar och för information om dagshändelser genom radio och
television. Begränsningar i upphovsrätten kan även följa av annan lagstiftning.
Sålunda utesluter upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. konkur-
renslagstiftningen eller rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges
uttryckligen att allmänna handlingar skall tillhandahållas enligt tryck-
frihetsförordningen oavsett upphovsrätten.
I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa prestationer
som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk, ändå
har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter liknande
principer som gäller för upphovsrätten. Sådana närstående rättigheter gäller för
utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m. fl.), för framställare av
ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), för framställare av upptagningar av
rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för
deras utsändningar), för framställare av kataloger och för fotografer. Det skydd
som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt med det skydd som
upphovsmännen har. Regeringens principiella utgångspunkt är att de olika
grupperna på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt skall behandlas
lika och att inte någon grupp av närstående rättighetshavare har intressen som
är mindre skyddsvärda.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på
svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock
internationellt och de flesta länder är bundna av internationella konventioner
på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen från år 1886
för skydd av litterära och konstnärliga verk med drygt 100 anslutna stater.
Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken innebär att
stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd
åt verk från alla andra konventionsländer på samma sätt som man skyddar verk
från det egna landet. Ett liknande internationellt skyddssystem gäller på de
närstående rättigheternas område, framför allt genom Romkonventionen från år
1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag.
Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs)
innehåller internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området. Föreskrif-
ter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder finns i
internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). Inom Världsorganisationen
för den intellektuella äganderätten (WIPO) antogs i december 1996 texter till
två nya konventioner, nämligen ett fördrag om upphovsrätt och ett fördrag om
framföranden och fonogram. Frågan huruvida Sverige skall tillträda fördragen
bereds i Regeringskansliet.

5 Rättsligt skydd för sammanställningar av verk, uppgifter eller annat
material

5.1 Informationsintresset och upphovsrätten

Fri åsiktsbildning utgör en av grundvalarna för den svenska demokratin.
Yttrandefriheten och dess spegelbild, informationsfriheten, har en hög dignitet
i den svenska rättsordningen, något som främst har kommit till uttryck i
grundlagarna. Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att
inhämta, ta emot och meddela uppgifter. Mellan informationsintresset och det
upphovsrättsliga skyddsintresset finns i grunden inte någon konflikt. Tvärtom
har båda intressena det gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett
fritt samhällsskick och intellektuell utveckling. Grundlagarna ger ett skydd för
medborgarna att yttra sina tankar och åsikter, att offentliggöra allmänna
handlingar och att inhämta och meddela uppgifter. Upphovsrättslagen ger ett
skydd för den individuella utformning som upphovsmannen gett sitt ämne. Även
författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk har rang av
grundlagsskyddad rättighet.
Begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten, vilka aldrig får gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet, får ske bl.a. om
särskilt viktigt skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket
regeringsformen). Som exempel på sådana begränsningar anges i motiven till
bestämmelsen just skydd för upphovsrätten och denna närstående rättigheter (se
prop. 1975/76:209 s. 155). Vid utformningen av upphovsrätten skall dock särskilt
beaktas vikten av vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bl.a.
politiska, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (jfr 2 kap. 13 § andra
stycket). I upphovsrättslagen finns flera undantagsbestämmelser som har sin
grund i det samhälleliga intresset av information till medborgarna i
angelägenheter av allmän vikt. Det rör sig främst om bestämmelser som upphäver
eller inskränker upphovsrätten i fråga om allmänna handlingar hos myndighet och
om information om dagshändelser. Begränsningar i upphovsrätten till förmån för
informationsintresset kan även följa av annan lagstiftning. Lagstiftaren måste
hela tiden vara uppmärksam så att upphovsrätten, t.ex. på grund av teknisk eller
samhällelig utveckling, inte får ett innehåll som står i strid med
yttrandefriheten och informationsfriheten. Högsta domstolen har uttalat att det
kan uppstå situationer då ett förfogande över verket inte omfattas av en
undantagsbestämmelse men där yttrandefrihetsintresset gör sig gällande med sådan
styrka att domstolarna ändå måste ta ansvar för en friande dom vid åtal för
intrång i upphovsrätten (se rättsfallet NJA 1985 s. 893).
Det säger sig självt att informationsintresset är synnerligen påtagligt när
det gäller ensamrätt till samlingar med uppgifter och annat material. Att
ensamrätt kan göras gällande till uppgifter om sakförhållanden är icke
godtagbart. Direktivet om rättsligt skydd för databaser är den första rättsakt
på upphovsrättens område som har antagits sedan Sverige blev medlem i EU och där
vi har kunnat vara med och bestämma utformningen av reglerna. Vid arbetet på
direktivet har regeringen sett det som sitt speciella ansvar att med fasthet
hävda informationsintresset. Tillsammans med vissa andra medlemsstater lyckades
Sverige ändra det ursprungliga förslaget till direktiv, vilket låg betänkligt
nära en ensamrätt till själva de uppgifter som sammanställts, så att ensamrätten
enligt det antagna direktivet avser endast samlingen som sådan. Direktivet bärs
vidare upp av principen att medlemsstaterna själva skall få bestämma vilka
inskränkningar i upphovsrätten som skall göras i enlighet med vad som
traditionellt gäller där, dvs. för svenskt vidkommande i enlighet med våra
traditioner om yttrandefrihet och informationsfrihet. På svenskt initiativ
klargörs också uttryckligen i direktivet att medlemsstaterna får begränsa
upphovsrätten för medborgarnas tillgång till allmänna handlingar. Den slutliga
utformningen av direktivet hindrar inte att informationsintresset kan beaktas
fullt ut vid genomförandet. Framgångarna med direktivet är särskilt
betydelsefulla, eftersom det kan förväntas stå modell för en kommande
internationell konvention på området inom ramen för WIPO.

5.2 Nuvarande regler

Upphovsrättens föremål

I en systematisk samling, dvs. en sammanställning av verk, uppgifter eller annat
material, kan finnas uppgifter om t.ex. recept, telefonnummer, tågtider eller
valuta- och börskurser. Det kan också röra sig om annat material, t.ex. novel-
ler, dikter, musikstycken eller fotografier. Sammanställningen kan finnas i
olika teknisk form, t.ex. på papper i en bok eller i en katalog, på en videoupp-
tagning i en film eller i digital form på en datadiskett eller på en elektronisk
anslagstavla. Som exempel på sammanställningar med uppgifter kan nämnas tele-
fonkataloger, tidtabeller, tidningsbilagor med veckans TV-program och turistbro-
schyrer med stadens restauranger. Exempel på sammanställningar med annat mate-
rial än rena uppgifter är kalendrar, läseböcker, diktsamlingar, multime-
diaprodukter i digital form, samlingsskivor, tidningar, uppslagsverk och
vetenskapliga publikationer med bidrag från flera författare.
Upphovsrättens föremål är alltid det skapade verket. Upphovsrätten skyddar
verket oberoende av på vilket sätt det har kommit till uttryck, dvs. oavsett om
det är en skönlitterär framställning, ett filmverk, ett konstverk eller ett verk
som uttryckts på något annat sätt. Redan i motiven till 1919 års upphovsrättslag
framhölls att upphovsrätt mycket väl kunde grundläggas genom en verksamhet som
framträdde endast i en systematisk samling av uppgifter och att sammanställning-
en i sig alltså kunde vara uttryck för ett verk och omfattas av upphovsrätt (jfr
dessförinnan rättsfallet NJA 1882 s. 490). Eftersom ett verk alltid måste ha en
viss självständighet och originalitet, krävs dock att sammanställningen är
resultatet av en intellektuell prestation av viss kvalitet eller med andra ord
resultatet av en planläggande, samlande, sovrande och redigerande verksamhet.
Utgångspunkten är att man här skall ställa samma krav på verksamhetens art som
när det gäller verk i allmänhet (jfr rättsfallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s.
256). Utanför skyddet faller mera mekaniskt eller rutinmässigt gjorda
sammanställningar. Som exempel brukar nämnas att en samling av en författares
samtliga verk utan något särskilt urval knappast uppfyller kravet på verkshöjd.
Kravet är i Bernkonventionen uttryckt så att samlingen med hänsyn till urvalet
och dispositionen av innehållet skall utgöra en intellektuell skapelse (se
artikel 2.5, vilken enligt sin lydelse gäller endast samlingar av verk). Kravet
är uttryckt på samma sätt i TRIPs-avtalet och det nya WIPO-fördraget om
upphovsrätt (se artikel 10.2 resp. artikel 5, vilka båda gäller för alla
samlingar av uppgifter eller annat material).
Sammanställningar som utgörs av en samling verk och som i sig uppfyller kravet
på verkshöjd brukar kallas för samlingsverk (jfr 5 §). Exempel på samlingsverk
kan vara en antologi med en författares dikter samlade efter motiv eller en CD-
skiva med folkmusik från olika landskap samlad som en resa genom Sverige.
Den upphovsrättsligt skyddade sammanställningen behöver naturligtvis inte
föreligga i någon viss teknisk form, utan det är principiellt likgiltigt med
vilken teknik som den är nedlagd. En sammanställning i form av digitala, binära
tecken i olika grupperingar lagrade på en datadiskett skyddas lika väl som en
sammanställning i form av 28 bokstäver i olika grupperingar tryckta i en bok.

Vem upphovsrätten tillkommer

Utgångspunkten är att upphovsrätten till ett verk som är en sammanställning
tillkommer den som har skapat verket (1 §). Har verket två eller flera
upphovsmän, vilkas bidrag inte utgör självständiga verk, tillkommer upphovs-
rätten dem gemensamt, men de får var för sig beivra intrång i rätten (6 §).
Upphovsmannen kan, med vissa begränsningar, överlåta upphovsrätten till någon
annan (27 §). Exempelvis kan det ligga i ett anställningsavtal att den anställde
till arbetsgivaren överlåter förfoganderätten till de verk som han eller hon
skapar som ett led i arbetsuppgifterna.
Förfoganderätten

Förfoganderätten avser verket som sådant, alltså sammanställningen i sig, men
inte de särskilda uppgifter eller de andra verk som har samlats i den. Upphovs-
rätten till en sammanställning kan alltså inte användas för att hindra förfo-
gande över de uppgifter eller verk som finns i samlingen. I upphovsrättslagen
klargörs att den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit
ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta, men
hans rätt inskränker inte rätten till de särskilda verken (5 §). Exempelvis kan
den som skapat en diktantologi, där sammanställningen i sig utgör ett verk, inte
med sin upphovsrätt till samlingsverket hindra att någon förfogar över de dikter
som ingår i antologin. Det kan naturligtvis vara så att upphovsmannen till
sammanställningen har upphovsrätt även till de verk som ingår i samlingen, t.ex.
på grund av överlåtelse från den ursprunglige upphovsmannen till verken.
Upphovsrätten innefattar, med angivna inskränkningar, uteslutande rätt att
förfoga över verket genom att framställa exemplar av det (2 § första stycket).
Överföring av verket på en anordning genom vilken det kan återges anses även som
framställning av exemplar (2 § andra stycket). Med exemplar förstås varje
föremål i vilket verket är nedlagt eller fixerat, likgiltigt med vilken teknik
detta skett. Vidare innefattar upphovsrätten ute-
slutande rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för all-
mänheten (2 § första stycket). Verket görs tillgänglig för allmänheten när det
framförs offentligt liksom när exemplar av det bjuds ut till försäljning,
uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller
visas offentligt (2 § tredje stycket). Förfoganderätten gäller verket i ursprun-
gligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur-
eller konstart eller i annan teknik.

Inskränkningar i upphovsrätten

Det måste finnas en balans i ensamrättens utformning. Om samhälleliga intressen
påkallar en särskild reglering, tillgodoses detta genom speciella inskränkningar
i upphovsrätten.
Inskränkning i förfoganderätten till verk, och därmed även verk som är
sammanställningar, gäller för framställning av exemplar för enskilt bruk. Var
och en får som huvudregel framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk,
men exemplaren får inte användas för andra ändamål (12 §). Att framställningen
skall ske för eget bruk förutsätter att den sker för framställarens eget behov
eller åt hans närmaste familje- eller vänkrets. Den kan också ske i vissa andra
situationer, t.ex. åt kolleger på arbetsplatsen. Ett av de grundläggande in-
slagen i den svenska upphovsrätten är att rätten inte skall gripa in i pri-
vatlivet och att var och en som huvudregel skall få framställa exemplar av verk
för enskilt bruk.
Det finns också en rad inskränkningar för undervisningsändamål. För sådana
ändamål får under vissa förutsättningar exemplar av utgivna verk framställas ge-
nom reprografiskt förfarande och upptagningar göras av verk som sänds ut i lju-
dradio eller television, om avtalslicens gäller (13 §). För undervisningsändamål
får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden (14 §). Var
och en får framföra utgivna verk offentligt vid undervisning (21 § första styck-
et 2). Begreppet undervisning innefattar inte bara t.ex. universitets-
föreläsningar utan också stu-diecirkelsverksamhet och liknande. Det krävs inte
att syftet med förfogandet är av ideell eller annan icke-kommersiell natur, utan
inskränkningarna gäller också när förfogandet görs i förvärvssyfte vid under-
visning.
Ensamrätten att till allmänheten sprida exemplar av verket är inskränkt så att
den som huvudregel inte avser vidare spridning av ett exemplar som har över-
låtits med upphovsmannens samtycke (19 § första stycket). Som undantag från
huvudregeln gäller att upphovsmannen trots överlåtelsen har kvar sin rätt att
tillhandahålla allmänheten exemplar genom uthyrning (se närmare i paragrafens
andra stycke). För frågan om rätten att hindra vidare spridning
(spridningsrätten) har upphört, spelar det inte någon roll var någonstans i
världen överlåtelsen ägt rum. Har upphovsmannen väl en gång valt att överlåta
ett exemplar av verket, har hans spridningsrätt avseende det exemplaret upphört.
Det innebär att upphovsmannen inte kan åberopa sin spridningsrätt till verket
för att hindra att de varor av detta slag som han sålt utomlands importeras och
sedan säljs vidare här i Sverige. En praktisk konsekvens av detta är att upp-
hovsmannen inte kan använda spridningsrätten för att dela upp marknaden, vilket,
om det nu hade varit möjligt, skulle ha medfört en negativ begränsning av kon-
kurrensen och dessutom varit till nackdel för konsumenterna (se bet. 1994/95:LU4
s. 6 f.).
Det finns ytterligare inskränkningar som är tillämpliga vid förfoganden över
verk, även verk som är sammanställningar, t.ex. för framställning av exemplar
inom vissa arkiv och bibliotek (16 §), för framställning av exemplar åt synska-
dade m. fl. (17 §), för visning av exemplar av utgivna verk (20 §), för
offentliga framföranden i allmänhet (21 §), för citering (22 §) och för offent-
liga debatter, allmänna handlingar m.m. (26 - 26 b §§). Vidare kan särskilda
bestämmelser om ljudradio och television (26 d - 26 f §§) och avtalslicenser (26
i §) vara tillämpliga, t.ex. vid utsändning i digital form.

Framställare av kataloger m.m.

Av vad som sagts om upphovsrättens föremål framgår att vissa samlingar faller
utanför begreppet verk, eftersom det finns ett krav på att ett verk måste ha en
viss självständighet och originalitet. Samlingarna kan likväl ha ett betydande
värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställaren måste lägga
ned på att samla in och ordna materialet. Obehöriga kopieringar, som när det
gäller digital teknik ofta kan utföras med billiga metoder, kan vålla fram-
ställaren kännbara förluster. Därför har samlingarna fått ett särskilt skydd i
upphovsrättslagen, det s.k. katalogskyddet. Motsvarande bestämmelser finns i de
övriga nordiska länderna men inte i några andra länder.
Katalogskyddet innebär att en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete
i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts inte utan framställarens
samtycke får eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs
ut (49 §). Är arbetet eller en del av det föremål för upphovsrätt, får den också
göras gällande. Katalogskyddet utesluter således inte att upphovsrätt kan
åberopas, utan en produkt kan omfattas av såväl upphovsrätt som katalogskydd.
Skyddsföremålet är samlingar med ett stort antal uppgifter, t.ex. telefonkata-
loger, tidtabeller och sammanställningar av valuta- och börs-kurser. Arbeten med
ett litet antal uppgifter kan inte göra något anspråk på skydd, även om de
skulle vara resultatet av en väsentlig investering. I linje med vad som gäller
för det upphovsrättsliga skyddet till sammanställningar avser katalogskyddet
arbetet som sådant och ger alltså inte något skydd för de särskilda uppgifter
som har sammanställts. Exempelvis får man i en lokal tidtabell återge uppgifter
om tåg- och flygtider ur en större samling. Det är endast arbetet som inte får
eftergöras. Med begreppet eftergörande avses eftertryck eller annat eftergörande
av uppgifterna i samma eller liknande uppställning. Skyddstiden, som är tio år
efter utgivningen, gäller för ett visst arbete. Det innebär att, om ett stort
antal uppgifter läggs till ett redan skyddat arbete, så kan det resultera i ett
nytt arbete och i att giltighetstiden därmed räknas från det år då det nya arbe-
tet gavs ut.
I skyddet mot eftergörande gäller en rad inskränkningar, vilka överensstämmer
med de inskränkningar som gäller i upphovsmannens ensamrätt till
exemplarframställning (se 49 § andra stycket). Traditionellt har ansetts att
katalogskyddet skall vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall
gäller för upphovsrätten (jfr bl.a. prop. 1973:15 s. 170).
Katalogskyddet tillkommer framställaren. Med begreppet framställaren förstås
det företag som har föranstaltat om produktens utarbetande. Det vanliga är att
produkterna utarbetas inom ett företag och att man inte kan ange någon eller
några särskilda personer som framställare. Företaget blir då omedelbart bärare
av skyddet. Det är dock inte uteslutet att en enskild person kan utföra ett
sådant arbete som berättigar till skydd, och även inom ett företag kan tänkas
att skyddet i första hand tillkommer någon anställd. Rätten att åberopa skyddet
torde dock så gott som alltid övergå till företaget på grund av
anställningsavtalet.
Katalogskyddet tillämpas enligt upphovsrättslagen på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige, liksom på arbeten som först utgivits i Sverige (61 §
andra stycket). Enligt internationella upphovsrättsförordningen skall den som är
medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
alltid behandlas som om han vore svensk medborgare och en juridisk person från
ett EES-land alltid behandlas som en svensk juridisk person (1 § andra stycket i
förordningen).

Sanktioner

Vid intrång i upphovsrätten avseende en sammanställning som är föremål för
upphovsrätt kan olika sanktioner komma i fråga, nämligen straffansvar (53 §),
vitesförbud (53 a §), skadestånd (54 §) och avstående eller förstörande av
egendom (55 och 56 §§). Samma sanktioner skall tillämpas vid intrång i
katalogskyddet (57 §).

5.3 Direktivet

Samlingar av uppgifter och annat material, vilka i direktivet kallas för "data-
baser", har inte ett tillräckligt immaterialrättsligt skydd i alla EU:s medlems-
stater och dessutom skiljer sig skyddet åt från stat till stat. I samtliga
stater finns visserligen ett upphovsrättsligt skydd som kan tilllämpas på data-
baser - detta följer för övrigt bl.a. av TRIPs-avtalet - men det har utvecklats
olika rättspraxis när det gäller de närmare förutsättningarna för att få sådant
skydd. I de flesta stater krävs att databasen bygger på en intellektuell presta-
tion för att den skall vara upphovsrätts-ligt skyddad, medan det i somliga
stater räcker att databasen är resultatet av en viss investering. Det kan alltså
vara lättare att få upphovsrätts-ligt skydd i en del stater än vad det är i
andra stater. Dessutom finns i de nordiska medlemsstaterna ett kompletterande,
särskilt skydd, nämligen katalogskyddet, vilket inte finns i de andra staterna.
Dessa olikheter har negativa inverkningar på den inre marknadens funktion och
bör undanröjas. En harmonisering är särskilt viktig eftersom databaser är ett
värdefullt redskap för upprättandet av en informationsmarknad inom gemenskapen.
Allmänt sett är tanken att harmoniseringen skall uppnås genom att direktivet
bestämmer förutsättningarna för att databaser skall ha upphovsrättsligt skydd på
så sätt att det skall krävas en intellektuell prestation och att det alltså inte
skall räcka med en investering men i gengäld kompletterar med ett särskilt imma-
terialrättsligt skydd för de databaser som inte uppfyller kraven för det upp-
hovsrättsliga skyddet. Det särskilda skyddet bygger på de principer som bär upp
det nordiska katalogskyddet, dvs. ett immaterialrättsligt skydd för investering-
ar med en ensamrätt att under en bestämd tid förfoga över arbetet på visst sätt
och med inskränkningar i de fall samhälliga intressen påkallar det. Av di-
rektivets definition av begreppet databas framgår att harmoniseringen inte
gäller för alla databaser utan endast för sådana där de insamlade verken eller
uppgifterna är tillgängliga var för sig. En annan grundtanke med direktivet är
att låta medlemsstaterna själva bestämma vilka inskränkningar som skall göras i
rättigheterna utom i vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden. Ytterligare
en grundsats för direktivet är att det immaterialrättsliga skyddet inte skall
vara beroende av i vilken teknisk form databasen föreligger och att således
t.ex. en vanlig telefonkatalog skall skyddas enligt precis samma principer som
en databas i digital form. Direktivet har utformats så att det skall ge ett
tillräckligt rättsligt skydd för databaser i digital form. Samlingar i andra
former har dock inte ansetts böra ha ett sämre skydd. Det är bara om det finns
tungt vägande skäl för det som tekniken har fått bestämma hur reglerna utformas.
De närmare motiven för direktivets bestämmelser framgår av dess inledande
avsnitt.
Direktivet är uppdelat i fyra kapitel. I kapitel 1 finns allmänna bestämmelser
om direktivets tillämpningsområde. Där anges att direktivet gäller för alla
slags databaser, dvs. oberoende av i vilken teknisk form databasen finns, i
digital eller i annan form (artikel 1.1). I kapitlet finns även en definition av
begreppet databas med innebörd att därmed avses en systematisk samling av verk,
data eller annat material där de olika delarna är tillgängliga var för sig
(artikel 1.2), liksom en erinran om att skyddet inte gäller för datorprogram
(artikel 1.3) och inte påverkar tilllämpningen av andra direktiv på området
(artikel 2). I kapitel 2 behandlas upphovsrättens föremål (artikel 3), vem
rätten tillkommer (artikel 4), rättens innehåll (artikel 5) och inskränkningar i
rätten (artiklarna 6 och 5 c andra meningen). Till kapitel 3 har förts de nya
reglerna om en särskild sorts immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag. I
kapitlet finns bestämmelser om rättens föremål och innehåll (artiklarna 7 och
8.1), inskränkningar i rätten (artiklarna 9 samt 7.2 b andra meningen, 8.2 och
8.3), rättens giltighetstid (artikel 10) och om vem rätten tillkommer (artikel
11). I sista kapitlet upptas bestämmelser som är gemensamma för upphovsrätten
och den särskilda rätten, nämligen om sanktioner (artikel 12), fortsatt
tillämpning av andra bestämmelser (artikel 13), tillämpning i tiden (artikel 14)
och om indispositivitet av vissa bestämmelser (artikel 15) samt slutbestämmelser
(artiklarna 16 och 17).

Upphovsrättens föremål

Skyddsföremålet är i direktivet angivet så att databaser som genom det sätt på
vilket innehållet valts ut eller arrangerats utgör intellektuella verk skall
åtnjuta skydd som sådana och inga andra kriterier får tillämpas (artikel 3.1).
Det innebär att databasen skall bygga på intellektuell prestation för att den
skall vara upphovsrättsligt skyddad och att det t.ex. inte räcker att databasen
är resultatet av en viss investering. Genom denna beskrivning av skyddsföremålet
kommer samma förutsättningar för upphovsrättsligt skydd att gälla inom hela
gemenskapen. Det upphovsrättsliga skyddet omfattar inte databasens innehåll och
inskränker inte upphovsrätten till innehållet (artikel 3.2). Skyddet avser
databasens struktur (punkten 15 i inledningen till direktivet). Detta överens-
stämmer med vad som redan gäller i Sverige.

Vem upphovsrätten tillkommer

Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller grupp av
fysiska personer som har skapat databasen (artikel 4.1). Om en medlemsstats
lagstiftning godtar gemensamma verk, skall den person som anses vara upphovsman
inneha de ekonomiska rättigheterna (artikel 4.2). Om en grupp fysiska personer
gemensamt skapat en databas, skall dessa personer gemensamt inneha ensamrätterna
(artikel 4.3). Direktivet ger här uttryck för allmänt vedertagna
upphovsrättsliga principer, vilka också den svenska upphovsrättslagen bygger på.
Medlemsstaterna bestämmer själva vad som skall gälla för upphovsrätten i
anställningsförhållanden (se punkten 29 i inledningen till direktivet). Det
finns inget som hindrar bestämmelser om att sammanställningar som skapas av en
arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter skall övergå till arbetsgivaren
såvida inte något annat har avtalats. Från gemenskapens sida har man emellertid
inte ansett att det finns tillräckliga skäl att föreskriva en sådan presumtions-
regel för databaser, till skillnad från vad som är fallet med datorprogram där
en särskild reglering ansetts vara nödvändig (jfr artikel 2.3 i rådets direktiv
91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, i det följande
"datorprogramdirektivet").

Förfoganderätten

Bestämmelserna om förfoganderätten har inte utformats på ett lika generellt sätt
som motsvarande regler i den svenska upphovsrättslagen. Enligt direktivet skall
upphovsmannen ha ensamrätt till en rad olika förfoganden, bl.a. varaktig eller
tillfällig framställning av exemplar på vilket sätt och i vilken form som helst,
bearbetning eller annan ändring, alla former av spridning till allmänheten, of-
fentligt framförande och förmedling (se vidare artikel 5). Det kan konstateras
att samtliga i direktivet uppräknade ensamrätter täcks av den rätt att förfoga
över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det
tillgängligt för allmänheten som enligt den svenska upphovsrättslagen tillkommer
upphovsmän.

Inskränkningar i upphovsrätten

Som nyss har påpekats är en av grundtankarna med direktivet att medlemsstaterna
själva skall bestämma vilka inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom
i vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden. Utgångspunkten är att staterna
får avgöra vilka inskränkningar som skall finnas i enlighet med vad som tradi-
tionellt gäller hos dem (jfr artikel 6.2 d). Vissa inskränkningar måste dock
gälla medan vissa andra inskränkningar inte får gälla. Som en allmän tolk-
ningsprincip råder att direktivets reglering härvidlag inte får leda till en
tillämpning som oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen eller
som hindrar en normal användning av databasen (artikel 6.3). De begränsningar i
upphovsrätten som kan följa av annan lagstiftning skall alltid tillämpas, t.ex.
konkurrenslagstiftningen och bestämmelser om tillhandahållande av allmänna hand-
lingar (se vidare artikel 13).
Vilka inskränkningar som enligt direktivet måste gälla följer av bestämmelser-
na i artiklarna 6.1 och 5 c andra meningen. Enligt artikel 6.1 får den behörige
användaren av en databas alltid vidta sådana förfoganden som är nödvändiga för
tillgång till innehållet i databasen eller för ett normalt utnyttjande av den;
om han har tillstånd att använda enbart en del av databasen, gäller detta endast
denna del. Ett avtal som strider mot bestämmelserna är ogiltigt (artikel 15).
Vidare skall enligt artikel 5 c andra meningen gälla att när ett exemplar av en
databas första gången inom gemenskapen har förts i handeln med upphovsmannens
samtycke, så upphör hans rätt att bestämma över den vidare spridningen av ex-
emplaret. Det innebär att upphovsmannen inte kan åberopa den sprid-ningsrätt som
direktivet ger honom för att hindra att varor som han sålt i en viss medlemsstat
importeras och säljs vidare i en annan medlemsstat och att spridningsrätten
alltså inte möjliggör en uppdelning av marknaden i gemenskapen. Avsikten med in-
skränkningen är att klargöra att direktivets spridningsrätt avseende exemplar av
databasen inte kan användas för att hindra fri rörlighet för sådana varor inom
gemenskapen och att således undantaget för immaterialrätt, vilket enligt artikel
36 i Romfördraget gäller i principen om fri rörlighet, inte är tillämpligt i
detta fall.
Vilka inskränkningar som enligt direktivet inte får gälla framgår av utform-
ningen av artikel 6.2 a och b. I dessa bestämmelser sägs att medlemsstaterna har
rätt att bestämma inskränkningar i upphovsrätten dels för framställning av ex-
emplar för enskilt bruk men då bara när det gäller icke-elektroniska databaser,
dels för användning för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning men då
bara för icke-kommersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränkning
för framställning av exemplar för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i
elektronisk form, dels att inskränkning för undervisning och forskning i princip
inte får gälla om användningen sker kommersiellt.
Med anledning av bl.a. Hovrättens för Nedre Norrland synpunkter på innebörden
av direktivets reglering om kopiering för privat bruk bör redan här framhållas
att direktivets ordalydelse visserligen är oklar men att de diskussioner som
förekom vid utarbetandet av direktivet klart visar att avsikten var att regeln
skulle omfatta endast digitala kopior på grundval av en återgivning av verket i
digital form, dvs. den för rättighetshavaren många gånger farliga, snabba och
exakta kopieringen. Denna tolkning, som gjordes i promemorian, har godtagits av
det helt övervägande antalet remissinstanser, däribland företrädare för rättig-
hetshavare och industri. Med tanke på att tolkningen dock ifrågasatts av
hovrätten togs saken särskilt upp vid en av de nordiska tjänstemanna-
överläggningarna. Vid mötet diskuterades frågan ingående, och tjänstemännen
stannade vid att direktivet måste tolkas så att artikeln bara träffar kopior i
digital form av databaser i digital form. Mot denna bakgrund finner regeringen
inte anledning till någon annan tolkning utan gör bedömningen att bestämmelsen
bör förstås så att upphovsrätten skall omfatta framställning för enskilt bruk av
exemplar i digital form av databaser i digital form men inte framställning för
enskilt bruk av exemplar i annan form av databaser i digital form.Direktivets
enda reglering som är direkt inriktad på en viss teknik, nämligen den digitala
tekniken, är just bestämmelsen om att inskränkning inte får göras för
framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av databaser i digital
form. När direktivet antogs uttalade Sverige att det inte fanns tillräckliga
skäl för en sådan särreglering av tekniken och att Sverige hellre hade sett att
direktivet i detta avseende hade fått en mindre restriktiv inställning. Den
stora majoriteten av medlemsstaterna hade dock en annan uppfattning som blev be-
stämmande för direktivets utformning.
Rätten av sitt eget slag

Reglerna om den särskilda immaterialrätt som skall komplettera de harmoniserade
förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd har följande innebörd.
Som skyddsföremål har angivits databaser som är resultatet av en väsentlig
investering (artikel 7.1). Databaser som inte representerar en väsentlig in-
vestering kan däremot inte göra anspråk på skydd. Skyddets innehåll består i att
utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av databasens
innehåll inte får ske utan framställarens samtycke (artiklarna 7.1 och 8.1).
Rätten ger således inte något skydd för de särskilda verk, uppgifter eller annat
material som har samlats i databasen. Dessa får återanvändas av andra utan
hinder av rätten av sitt eget slag. Det är endast databasen som sådan som är
skyddad, med andra ord hela eller en väsentlig del av innehållet i databasen.
Återkommande och systematiskt förfogande över i och för sig oväsentliga delar
kan emellertid sammantaget anses utgöra otillåtet förfogande över hela eller en
väsentlig del av databasen (artikel 7.5). Är databasen eller en del av den före-
mål för upphovsrätt, får den också göras gällande (se vidare artikel 7.4).
Orden utdrag och återanvändning har inte någon allmänt vedertagen betydelse
inom upphovsrätten. Att direktivet här rör sig med helt nya termer beror främst
på att gemenskapen vill göra fullständigt klart att det är fråga om en ny sorts
immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag, som inte omfattas av TRIPs-avtalet
och som följaktligen inte heller måste strikt ges till rättssubjekt från alla de
länder utanför gemenskapen som är anslutna till TRIPs-avtalet utan att det är en
rätt som behöver ges endast till dem som har viss anknytning till gemenskapen
eller under förutsättning av motsvarande skydd i tredje land. Att man använder
sig av en ny terminologi är inte avsett att hindra medlemsstaterna från att vid
genomförandet av direktivet tillämpa de andra termer som kan vara vedertagna i
staterna.
Med "utdrag" avses i direktivet en varaktig eller tillfällig överflyttning av
hela eller en väsentlig del av innehållet, oberoende av på vilket sätt och i
vilken form detta sker (artikel 7.2 a). Med "återanvändning" avses i direktivet
när hela eller en väsentlig del av innehållet görs tillgängligt för allmänheten
genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i
någon annan form (artikel 7.2 b).
Rätten är av sedvanligt förmögenhetsrättsligt slag och kan helt eller delvis
överlåtas (artikel 7.3).
I rätten skall gälla inskränkningar enligt samma principer som råder för
upphovsrätten. Sålunda måste först och främst enligt artikel 7.2 b andra
meningen gälla att när en kopia av en databas en gång sålts inom gemenskapen med
framställarens samtycke, så upphör hans rätt att bestämma över den vidare sprid-
ningen av exemplaret. Vidare följer av utformningen av artikel 9 a och b att
vissa inskränkningar inte får gälla. Av dessa bestämmelser följer motsatsvis att
medlemsstaterna har rätt att bestämma inskränkningar i rätten dels för utdrag
för enskilt bruk men då bara när det gäller icke-elektroniska databaser, dels
för utdrag för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning men då bara för
icke-kommersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränkningar för
utdrag för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i elektronisk form, dels
att inskränkningar för utdrag för undervisning och forskning i princip inte får
gälla om verksamheten bedrivs i ett kommersiellt syfte. Liksom för upphovsrätten
skall de begränsningar i rätten som kan följa av annan lagstiftning alltid
tillämpas (se vidare artikel 13). De stater som redan har en rätt som liknar
direktivets rätt av sitt eget slag, dvs. Danmarks, Finlands och Sveriges kata-
logskydd, får alltid behålla inskränkningar i enlighet med vad som traditionellt
gäller där (punkten 52 i inledningen till direktivet).
Vidare skall en behörig användare av en databas som har gjorts tillgänglig för
allmänheten ha rätt att företa utdrag och återanvända oväsentliga delar av
databasen (artikel 8.1). Databasen får aldrig användas på ett sätt som strider
mot normalt bruk av den eller som oskäligt inkräktar på rättighetshavarens
legitima intressen (artikel 8.2). Användaren får inte skada upphovsrätt eller
närstående rättigheter till de verk eller prestationer som ingår i databasen
(artikel 8.3). Enligt artikel 15 skall avtalsvillkor som strider mot artikel 8
vara ogiltiga. Bestämmelsen om indispositivitet tar emellertid inte sikte på
hela artikel 8 utan enbart på artikel 8.1. Bestämmelsen i artikel 8.2 skall näm-
ligen ses som en allmän tolkningsprincip som riktar sig till lagstiftaren vid
utformningen av de inskränkningar som får göras i den särskilda rätten och
artikel 8.3 avser över huvud taget inte avtalsförhållandet mellan data-
basframställaren och användaren av databasen utan förhållandet till tredje man
(jfr beträffande upphovsrätten artikel 6.3 i direktivet, artikel 9.2 i Bernkon-
ventionen och artikel 13 i TRIPs-avtalet).
Skyddet är begränsat i tiden. Rätten skall gälla till dess femton år har för-
flutit efter det år då databasen framställdes eller, om databasen har gjorts
tillgänglig för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då
databasen först gjordes tillgänglig för allmänheten (artikel 10.1 och 10.2). En
ny och väsentlig investering i en redan existerande databas kan resultera i att
det anses föreligga en ny databas med egen skyddstid (jfr artikel 10.3).
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss anknyt-
ning till gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med tredje land om
att även andra databaser skall skyddas (se vidare artikel 11).

Sanktioner

Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i de
rättigheter som avses i direktivet (artikel 12). I detta ligger att sanktionerna
skall vara effektiva men också att de skall stå i rimlig proportion till det
avsedda ändamålet.

5.4 Genomförande av direktivet

5.4.1 Principer för genomförandet

Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som
skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt
för genomförandet (artikel 189 i Romfördraget). Det innebär att staterna inte är
bundna av t.ex. ett direktivs terminologi och systematik, om väl det avsedda
resultatet uppnås med en annan terminologi och systematik. Som en allmän
utgångspunkt vid genomförandet av direktivet om rättsligt skydd för databaser
gäller vidare att medlemsstaterna får bestämma ett starkare skydd än det som
direktivet ger.Redovisningen i föregående avsnitt ger vid handen att nuvarande
bestämmelser i upphovsrättslagen i allt väsentligt stämmer väl överens med
direktivet och att lagens terminologi och systematik kan användas vid genom-
förandet av direktivet i de delar där lagändringar är nödvändiga.

5.4.2 Begreppet databas

I promemorian föreslogs att ordet sammanställningar skulle användas i lagtexten
för att beteckna systematiska samlingar av verk, uppgifter eller annat material.
Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit det, men många
remissinstanser har varit kritiska och har förordat att i stället ordet databas
används.
I direktivet används ordet databas som beteckning på en systematisk samling av
uppgifter eller annat material oavsett i vilken teknisk form sammanställningen
föreligger, dvs. både fall där den finns i digital form och fall där den finns i
annan form t.ex. på papper eller på film. EG-kommissionens ursprungliga förslag
till direktiv avsåg endast sammanställningar i digital form, men under arbetet i
rådet kom medlemsstaterna fram till att direktivet borde gälla sammanställningar
i varje form. Utvidgningen av tillämpningsområdet ledde till en diskussion om
ordet databas verkligen längre var ändamålsenligt och om man inte i stället
borde gå över till ordet sammanställning. Till slut enades medlemsstaterna om
att ändå hålla sig till ordet databas, eftersom detta i flera av unionens språk
kunde användas för att beteckna alla sorters sammanställningar.
När ordet databas används i svenskan, förs tankarna emellertid som regel bara
till sammanställningar i digital form och inte gärna till de andra typerna av
systematiska samlingar, t.ex. vanliga telefonkataloger. Det kunde därför vara
förvillande att använda ordet databaser i upphovsrättslagen som beteckning på
alla slags sammanställningar. I lagtexten används nu orden sammanställa och
sammanställts för att ange ett systematiskt samlande av verk, uppgifter eller
annat material (jfr 5 och 49 §§). För att beteckna skyddsföremålet som sådant,
strukturen hos den systematiska samlingen, används ordet sammanställning i motiv
till lagen (jfr t.ex. SOU 1956:25 s. 138 och prop. 1988/89:85 s. 12), i
rättspraxis (jfr t.ex. rättsfallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s. 256) och i
nordisk doktrin (jfr t.ex. Henry Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, s. 87 och
Peter Schønning, Ophavsretsloven med kommentarer, s. 91). I svenska
översättningar av motsvarande bestämmelser i TRIPs-avtalet och det nya WIPO-
fördraget om upphovsrätt används också ordet sammanställning för att beskriva
det skyddsföremål som i direktivet kallas för databaser (se artikel 10.2 i
TRIPs-avtalet och artikel 5 i WIPO-fördraget, låt vara att ordet databaser
därjämte har satts inom parentes i rubriken till sistnämnda artikel). Ordet
sammanställning kan således anses vedertaget för att ange det skyddade verket,
varför det finns goda skäl att utnyttja det i lagtexten. Att föremålet för det
upphovsrättsliga skyddet är ett skapat immateriellt verk uttrycks dessutom
bättre genom ordet sammanställning än genom ordet databas, eftersom sistnämnda
ord närmast anknyter till en gestaltning av verket i en viss yttre form.
Sveriges Television Aktiebolag har föreslagit att man i lagtexten använder
ordet sammanställningsverk för att markera att sammanställningarna måste vara
just verk. Att så måste vara fallet ligger dock i sakens natur, eftersom det rör
sig om en upphovsrättslig reglering, och torde inte behöva anges uttryckligen.
Kravet på verkshöjd kommer dessutom i viss mån till uttryck i ordet
sammanställning, vilket antyder att det måste vara tal om ett systematiskt
samlande och därmed om en intellektuell prestation av viss kvalitet.
Upphovsrättslagen innehåller för övrigt flera fall där det ansetts obehövligt
att särskilt markera att det rör sig om ett verk, inte bara i 2 kap. om
inskränkningar i upphovsrätten (jfr t.ex. "skulpturer" i 12 § tredje stycket 2
och "byggnader" i 24 § andra stycket) utan också i 1 kap. om upphovsrättens
föremål (jfr t.ex. "framställning" och "datorprogram" i 1 § första stycket 1 och
2). Det kan tilläggas att ordet sammanställningsverk inte heller förordats vid
de nordiska tjänstemannaöverläggningarna.
Det anförda leder regeringen till slutsatsen att det vedertagna ordet
sammanställningar bör användas i lagtexten.
Remissinstansernas kritik mot ordet sammanställningar fäster dock
uppmärksamheten på att direktivets harmonisering mycket riktigt inte gäller för
alla sammanställningar utan enbart för dem där de samlade verken eller
uppgifterna är tillgängliga var för sig (jfr definitionen i artikel 1.2). Denna
begränsning finns inte i motsvarande artiklar om sammanställningar vare sig i
Bernkonventionen, i TRIPs-avtalet eller i det nya WIPO-fördraget om upphovsrätt
och kan ha betydelse för vilka inskränkningar som får göras.

5.4.3 Upphovsrättens föremål

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i |
| upphovsrättens föremål. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se
promemorian s. 35 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen eller lämnat
den utan någon invändning.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet föreskriver inte några andra
regler om upphovsrättens föremål än vad som gäller enligt upphovsrättslagen. Som
föreskrivs i direktivet krävs enligt upphovsrättslagen att en sammanställning
bygger på en intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrättsligt
skyddad och det är inte tillräckligt att sammanställningen t.ex. är resultatet
av en viss investering. I likhet med direktivet omfattar upphovsrätten till en
sammanställning enligt upphovsrättslagen systematiken och inte dess innehåll och
inskränker inte den upphovsrätt som kan gälla till innehållet.
I 5 § anges att den som genom att sammanställa verk eller delar av verk
åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till
detta men att hans rätt inte inskränker rätten till de särskilda verken. Det
finns remissinstanser som i lagtekniskt avseende har föreslagit att bestämmelsen
ändras så att det i 5 § uttryckligen anges att alla sammanställningar av
uppgifter eller annat material kan vara föremål för upphovsrätt. Emellertid är 5
§ avsedd att klarlägga förhållandet mellan upphovsrätten till samlingsverket och
upphovsrätten till de verk som ingår i samlingsverket, inte att ge någon
upphovsrätt som inte redan skulle följa av den grundläggande regeln om
upphovsrättens föremål i 1 § (jfr SOU 1956:25 s. 138 f.). En sådan ändring av 5
§ är olämplig även av det skälet att paragrafen då skulle ge intryck av att
ensamrätt kunde gälla till enskilda uppgifter. Det vore mer befogat att, vilket
någon remissinstans har varit inne på, i 1 § uttryckligen nämna
sammanställningar som en typ av verk. Vid de nordiska tjänstemanna-
överläggningarna har man emellertid varit enig om att exemplifieringen av verk i
1 § inte bör utökas ytterligare, och regeringen finner inte anledning till någon
annan bedömning.
Frågan om skyddsföremålet för verk som är sammanställningar berörs även i
avsnitt 5.4.6.

5.4.4 Vem upphovsrätten tillkommer

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring av vem|
| upphovsrätten tillkommer. En arbetsgivarregel bör inte införas. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se
promemorian s. 36).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har delat
promemorians bedömning. Några remissinstanser har ansett att en arbetsgivarregel
bör införas.
Skälen för regeringens bedömning: Som har konstaterats i promemorian är
upphovsrättslagens bestämmelser om vem upphovsrätten tillkommer i
överensstämmelse med direktivets krav. Någon ändring behöver alltså inte göras.
Svenska Kommunförbundet, Svensk Industriförening, Företagarnas
Riksorganisation, Telia Aktiebolag, Sveriges Industriförbund och Tid-
ningsutgivarna har föreslagit att det i lagen införs en arbetsgivarregel trots
att det inte krävs enligt direktivet. Regeln skulle innebära att, om ett verk
som är en sammanställning skapas av en arbetstagare i ett
anställningsförhållande, hans eller hennes upphovsrätt skall gå över till
arbetsgivaren, om inte något annat har avtalats. Remissinstanserna har pekat på
att arbetsgivaren många gånger står för den investering som är nödvändig för att
skapa verket, att framställandet ofta är av rent teknisk natur, att en
arbetsgivarregel finns för datorprogram och att det kunde leda till praktiska
problem för arbetsgivaren, om detsamma inte gällde för sammanställningar,
särskilt sådana i digital form. Flertalet remissinstanser, inte bara företrädare
för rättighetshavare utan också t.ex. Grossistförbundet Svensk Handel och HOA
Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, har dock anslutit sig till promemorians
bedömning att en arbetsgivarregel inte bör införas för denna typ av verk. Dessa
remissinstanser har framhållit att lagen inte bör gripa in i
avtalsförhandlingarna genom att, till fördel för en av parterna, föreskriva vad
som skall gälla, om de inte kan enas om anställningsvillkoren.
Den särskilda arbetsgivarregeln för datorprogram i 40 a § infördes i
upphovsrättslagen på grund av att rådet hade funnit en sådan reglering nödvändig
(se artikel 2.3 i datorprogramdirektivet). Rådets synsätt torde bygga på att
utvecklingen av datorprogram som regel innebär en betydande investering och att
det därför är viktigt för arbetsgivaren att kunna tillgodogöra sig
datorprogrammets ekonomiska värde (jfr prop. 1992/93:48 s. 117). När det däremot
gäller direktivet om rättsligt skydd för databaser har man från gemenskapens
sida gjort den bedömningen att det inte finns några skäl att föreskriva en
arbetsgivarregel i direktivet utan att det bör stå medlemsstaterna fritt att
avgöra den saken i enlighet med sina egna traditioner. Som har konstaterats vid
de nordiska tjänstemannaöverläggningarna vore en arbetsgivarregel ett stort
avsteg från en grundläggande princip i den nordiska upphovsrätten (jfr prop.
1960:17 s. 50 f., prop. 1988/89:85 s. 21 f. och prop. 1992/93:48 s. 116).
Det är riktigt att, i likhet med vad som gäller för datorprogram, en
arbetsgivare många gånger står för den väsentliga investering som är nödvändig
för att en anställd upphovsman skall kunna skapa en upphovsrättsligt skyddad
sammanställning med t.ex. uppgifter. Det är just på grund av denna investering
som arbetsgivaren i egenskap av framställare enligt direktivet skall ha en egen
rätt till det arbete där uppgifterna samlats, en rätt som skall gälla vid sidan
av upphovsmannens rätt och som är principiellt likställd med denna (se avsnitt
5.4.7). De skäl som motiverade en arbetsgivarregel för datorprogram har
följaktligen inte samma tyngd när det gäller sammanställningar. Till detta
kommer att det kan ligga i ett anställningsavtal - även utan en uttrycklig
avtalsklausul - att förfoganderätten till verk som arbetstagaren skapar som ett
led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren. Ifall framställandet
av en samling är av uteslutande teknisk natur, torde sällan kraven på
självständighet och originalitet vara uppfyllda, varför samlingen över huvud
taget inte omfattas av upphovsrätt. Inte heller kan regeringen finna att det
leder till större problem här än annars, om flera rättighetshavare kan göra
gällande upphovsrätt till en och samma produkt, t.ex. en diktantologi i digital
form med ett inbyggt datorprogram där poeten kan ha upphovsrätt till dikterna,
sammanställaren kan ha upphovsrätt till själva den systematiska samlingen och
sammanställarens arbetsgivare kan ha upphovsrätt till ett datorprogram som finns
i produkten. En sådan situation är vanlig i konstnärlig verksamhet och är
förutsedd i direktivet (jfr artikel 7.4). Det kan naturligtvis förekomma att
parterna i ett anställningsavtal inte uttryckligen kommer överens om vad som
skall gälla i en viss fråga, men om det blir tvist om innebörden av avtalet får
man i vanlig ordning försöka utröna deras avsikt och då ta hänsyn till
omständigheterna kring avtalet, t.ex. syftet med anställningen och den praxis
som råder i branschen.
Regeringen delar således promemorians och flertalet remissinstansers bedömning
att det inte finns skäl att införa en arbetsgivarregel nu vid genomförandet av
direktivet. I linje med vad som uttalats från riksdagen kommer frågan om
upphovsrätten i anställningsförhållande dock att aktualiseras vid en översyn av
bestämmelserna i 3 kap. om upphovsrättens övergång (jfr bet. 1995/96:LU1 s. 27).

5.4.5 Förfoganderätten

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i |
| upphovsmannens förfoganderätt. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se
promemorian s. 37).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians bedömning.
Flera remissinstanser har haft synpunkter på innebörden av förfoganderätten när
det gäller exemplar i digital form.
Skälen för regeringen bedömning: I enlighet med promemorians bedömning, vilken
remissinstanserna i princip delat, kräver direktivets beskrivning av
ensamrätterna inte någon ändring i upphovsmannens förfoganderätt.Med hänsyn till
att flera remissinstanser har haft olika, ibland motstridiga, uppfattningar om
innebörden av förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form finns det
anledning att utveckla hur regeringen uppfattar rättsläget.
Förfoganderätten är reglerad i 2 §, en bestämmelse som för övrigt är
oförändrad sedan lagens ikraftträdande år 1961. Upphovsrätten innefattar, med
angivna inskränkningar, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att
framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten,
i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan
litteratur- eller konstart eller i annan teknik (första stycket). Som
framställning av exemplar anses även att verket förs över på en anordning genom
vilken det kan återges (andra stycket). Verket görs tillgängligt för allmänheten
då det framförs offentligt och då exemplar av det bjuds ut till försäljning,
uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller
visas offentligt (tredje stycket). Lagtexten anger inte att exemplaren skall ha
en viss varaktighet utan omfattar enligt sin lydelse även tillfälliga exemplar.
Av motiven till lagrummet framgår att med exemplar förstås varje föremål i
vilket arbetet är fixerat, likgiltigt med vilken teknik detta skett (jfr SOU
1956:25 s. 93). För att ett exemplar av verket skall anses ha framställts krävs
att fixeringen är självständig. Lagen bygger på förutsättningen att fixeringen
är så självständig att den i sig kan spridas bland allmänheten genom t.ex.
försäljning (jfr 2 och 19 §§). Kravet på en självständig fixering gäller också
för de fall som åsyftas i 2 § andra stycket. Det krävs vidare någon form av
aktivt handlande för att ett förfogande över verket skall anses ha skett i den
mening som avses i 2 § (jfr rättsfallet NJA 1996 s. 79).
Det anförda innebär att enbart det förhållande att ett verk som är återgivet i
digital form kommer upp på en bildskärm inte medför att ett exemplar framställs
av verket, eftersom detta inte fixeras på bildskärmen (jfr prop. 1988/89:85 s.
23). Om ett verk i digital form visserligen fixeras inne i en dator, t.ex. på
dess hårddisk, men fixeringen är osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett
ögonblick eller när datorn stängs av, framställs inte heller ett exemplar av
verket. Om man däremot gör en självständig fixering av verket, t.ex. genom att
lagra det på datorns hårddisk eller på en datadiskett, framställs ett exemplar
av verket. Att ett verk i digital form kommer upp på en bildskärm kan innebära
att sammanställningen görs tillgänglig för allmänheten (jfr prop. 1988/89:85 s.
24). Det krävs då samtycke av upphovsmannen i de fall där förfogandet inte kan
stödjas på en inskränkning i upphovsrätten. Som ett exempel på en sådan
inskränkning kan nämnas den i 21 § första stycket 1, som i regel torde leda till
att det är tillåtet för ett bibliotek att göra ett verk tillgängligt för
allmänheten genom bildskärmar.
I sammanhanget förtjänar att nämnas att det inför diplomatförhandlingarna i
december 1996 om det nya WIPO-fördraget om upphovsrätt fanns ett förslag om att
Bernkonventionen skulle tolkas så att upphovsmannens reproduktionsrätt kunde
täcka även automatiska och flyktiga digitala lagringar av verket och
bildskärmsvisning. Förslaget, som Sverige aktivt motarbetade, stöddes emellertid
endast av en minoritet av deltagarna, varför det helt utgick ur den slutligt
antagna konventionstexten. Det står klart en så långtgående tolkning av
Bernkonventionens reproduktionsrätt inte omfattas av det stora flertalet av de
stater som är med i WIPO.

5.4.6 Inskränkningar i upphovsrätten

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den som har rätt att använda en samman- |
| ställning får alltid förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för|
| att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess|
| avsedda ändamål. Inskränkningen för framställning av exemplar för|
| enskilt bruk ger inte rätt att framställa exemplar i digital |
| form av sammanställningar i digital form. Inskränkningen för |
| offentligt framförande ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra|
| sammanställningar vid undervisning. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Möjligheten att alltid använda en sammanställning för
dess avsedda ändamål föreslogs gälla endast i de fall där användaren hade
förvärvat rätt att använda sammanställningen. Det föreslogs även att
inskränkningarna för framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet inte
skulle ge rätt att i förvärvssyfte framställa exemplar av sammanställningar. I
övrigt stämmer promemorians förslag överens med regeringens förslag (se
promemorian s. 37 f.).
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har invänt att promemo-rians
förslag om rätt att använda en sammanställning för dess avsedda ändamål är mer
restriktivt än vad direktivet kräver. Flera remissinstanser har kritiserat
promemorians förslag om ändring av inskränkningarna för undervisningsverksamhet.
Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit promemorians förslag i
övrigt, men flera remissinstanser har uttryckt farhågor om att de föreslagna
reglerna om begränsning av möjligheten för var och en att framställa exemplar i
digital form skulle få orimliga konsekvenser. Några remissinstanser som
företräder rättighetshavare har förordat ytterligare minskade möjligheter att
framställa exemplar för enskilt bruk.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet kräver vissa, men inte några mera
genomgripande, ändringar i inskränkningarna i upphovsrätten.Utgångspunkten är
att medlemsstaterna själva skall avgöra vilka inskränkningar som skall finnas i
enlighet med vad som traditionellt gäller hos dem (jfr artikel 6.2 d). Vissa
inskränkningar måste dock gälla (artikel 6.1 om behörig användare och artikel 5
c andra meningen om vidare spridning av överlåtna exemplar) och vissa
inskränkningar får inte gälla (artikel 6.2 a om enskilt bruk och artikel 6.2 b
om undervisning och forskning).
Enligt den obligatoriska inskränkningen i artikel 6.1 skall en behörig använ-
dare av en sammanställning alltid få vidta sådana förfoganden som är nödvändiga
för tillgång till innehållet eller för ett normalt utnyttjande av
sammanställningen och skall avtal som strider häremot vara ogiltiga.
Upphovsrättslagen innehåller inte någon sådan inskränkning för sammanställningar
och skall följaktligen ändras. Som föreslogs i promemorian bör, i avvaktan på en
redaktionell översyn av lagen, inskränkningen införas i 26 g § som innehåller
motsvarande regler för datorprogram. I promemorian
föreslogs att inskränkningen skulle gälla när någon hade "förvärvat rätt" att
använda en sammanställning, dvs. när någon genom överlåtelse eller upplåtelse
hade fått rätt att använda sammanställningen. Som Svenska Journalistförbundet
och Sveriges Television Aktiebolag har invänt är promemorians förslag i detta
avseende snävare än bestämmelsen i direktivet och skulle kunna utesluta någon
som fullt legitimt använder en sammanställning i digital form t.ex. på internet.
Regeringen delar dessa remissinstansers uppfattning att inskränkningen skall
omfatta inte bara de fall där någon förvärvat rätt att använda en sammanställ-
ning utan också andra fall där någon har rätt att använda sammanställningen.
När det sedan gäller det resultat som skall uppnås med den obligatoriska in-
skränkningen i artikel 5 c andra meningen är resultatet uppfyllt med nuvarande
bestämmelser i upphovsrättslagen. Av 19 § följer sålunda att upphovsmannen inte
kan använda sin spridningsrätt avseende exemplar av sammanställningar för att
hindra den fria rörligheten av sådana varor inom gemenskapen. Denna bedömning av
direktivets innebörd, som har godtagits av samtliga remissinstanser, bör
föranleda en ändring av motsvarande bestämmelse för datorprogram, och regeringen
återkommer till det i avsnitt 5.5.
Regeringen har tidigare redovisat (se avsnitt 5.3) att den kommit fram till
att artikel 6.2 a bör tolkas så att bestämmelsen innebär att inskränk-ning i
upphovsrätten till förmån för enskilt bruk inte får gälla för framställning av
exemplar i digital form av databaser i digital form. Med stöd av 12 § första
stycket får emellertid var och en framställa exemplar av offentliggjorda verk
för enskilt bruk, oavsett i vilken teknisk form verket och exemplaret före-
ligger. Paragrafen måste följaktligen ändras.
Visserligen gäller direktivets harmonisering, vilket några remissinstanser har
berört, inte för alla sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material
utan bara för sådana sammanställningar där de insamlade elementen är
tillgängliga var för sig (jfr definitionen i artikel 1.2). Begränsningen, som
inte finns i t.ex. motsvarande bestämmelse i TRIPs-avtalet, synes emellertid
sakna betydelse för svenskt vidkommande. I praktiken torde alla utgivna
sammanställningar vara sådana att de insamlade elementen är självständigt
tillgängliga; det är svårt att tänka sig ett exemplar av en sammanställning med
t.ex. uppgifter där man kan inte ens ser de särskilda uppgifterna. Stockholms
universitet har gett exemplet att ett äventyrsspel på CD-ROM i vissa fall skulle
kunna anses vara en sammanställning av verk men inte utgöra en databas i
direktivets mening och därmed inte omfattas av harmoniseringen. Till detta kan
läggas att en sammanställning som sänds ut i t.ex. ljudradio skulle kunna sägas
återges på ett sådant sätt att de ingående elementen i själva verket inte är
tillgängliga var för sig. Direktivet, och därmed bestämmelsen i artikel 6.2 a,
skulle då i och för sig omfatta en diktantologi som har getts ut på datadiskett
men inte en användning av diktantologin där den framförs offentligt genom att
läsas upp och sändas ut digitalt i radio, eftersom de dikter som ingår i
antologin inte är tillgängliga var för sig för radiolyssnarna. Likväl instämmer
regeringen i promemorians slutsats, vilken också delats av det övervägande
antalet remissinstanser, att, om nu en särskild reglering för framställning av
exemplar för enskilt bruk av digitala sammanställningar måste införas, det inte
är motiverat att skilja ut de enstaka fall där t.ex. ett förfogande över verket
sker på ett sådant sätt att de olika delarna av det insamlade innehållet inte är
tillgängliga var för sig. Regeringen föreslår således att möjligheten att
framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk inte skall
ge rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital
form. En sådan ordning kommer att ansluta till vad som redan gäller i bl.a.
dansk rätt.
Det finns remissinstanser, även företrädare för rättighetshavare, som har
kritiserat direktivets strikta syn på möjligheten till enskilt bruk och de
ändringar i 12 § som i följd därav blir nödvändiga. Som redan har framgått är
regeringens uppfattning att möjligheten till privat kopiering skall vara så
generös som möjligt. Det är ett grundläggande inslag i den svenska upphovsrätten
att rätten inte skall gripa in i privatlivet, och den enskilde måste ha rimliga
möjligheter att utnyttja den digitala tekniken även för kopiering för enskilt
bruk. Med det anförda är också sagt att andra ändringar i 12 § inte bör göras än
de som direktivet kräver och att regeringen alltså inte nu är beredd att
tillmötesgå remissinstanser som har förordat en ytterligare begränsning av
tillämpningsområdet för 12 §.
Konsumentverket, Kungl. Biblioteket, Riksarkivet, Sveriges Television
Aktiebolag och en del andra remissinstanser har befarat att den särskilda
regleringen för sammanställningar i digital form kommer att få orimliga
konsekvenser, eftersom enligt dem många användare omedvetet skulle framställa
exemplar i digital form. Av liknande skäl har Grossistförbundet Svensk Handel
föreslagit att skadeståndsskyldighet vid sådana intrång skall föreligga endast
om det skett uppsåtligen. Remissinstanserna har särskilt pekat på att
provisorisk digital lagring kan inkludera alla de mellanlagringar som sker när
en sammanställning i digital form överförs på nät. Många av de program som
används för att surfa på internet gör automatiska lagringar i datorns minne av
de sammanställningar som användaren läser. Tillfällig lagring kan ske från en
dators hårddisk till arbetsminnet även om användaren bara bläddrar sig fram. En
exemplarframställning i digital form hos mottagaren kan vara en teknisk
nödvändighet för läsning av hemsidor på internet. Svenska Kommunförbundet har
haft liknande betänkligheter, bl.a. att bildskärmsvisning kunde innebära
exemplarframställning, och har lagt vikt vid att det skulle hindra allmänheten
från tillgång till information. Sveriges Television Aktiebolag har betonat att
upphovsmannen i varje fall måste anses ha upplåtit en rätt för var och en att
förfoga över en digital sammanställning genom att framställa tillfälliga
exemplar av den i sin dator, om han gjort sammanställningen tillgänglig för
allmänheten på internet.
Synpunkterna är värdefulla bl.a. eftersom de visar att det är väsentligt att
vara uppmärksam på att upphovsrätten inte genom den tekniska utvecklingen får
ett innehåll som står i strid med informationsintresset, men regeringen kan inte
se att det finns grund för några farhågor. De frågor som remissinstanserna har
tagit upp har till stor del bäring på den grundläggande utformningen av
upphovsmannens förfoganderätt och innebörden av denna, och regeringen kan därför
här hänvisa till vad som redan har anförts i avsnitt 5.4.5. Det är tillräckligt
att erinra om att genomförandet av direktivet i detta avseende inte medför någon
ändring av gällande rätt, vilket betyder att ett verk även i fortsättningen
måste ha fixerats på ett självständigt sätt för att ett exemplar över huvud
taget kan anses framställt och att det krävs ett aktivt handlande för att ett
intrång skall föreligga. Den typ av rent automatiska, mycket kortvariga
lagringar som sker när ett verk överförs på internet torde inte uppfylla dessa
krav och omfattas därmed inte alls av kopieringsrätten. Inte heller omfattas
bildskärmsvisning i sig av förfoganderätten. I de fall där det är nödvändigt för
användaren att verkligen framställa ett exemplar i digital form, kan han eller
hon alltid göra detta med stöd av den särskilda inskränkningen som föreslås bli
införd i 26 g §. Om någon för sitt enskilda bruk framställer ett exemplar i
digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form utan vare sig
stöd i någon inskränkning eller med upphovsmannens samtycke, föreslås att han
eller hon som huvudregel inte skall dömas till ansvar (se avsnitt 5.4.8). Om
ansvar ändå kan komma i fråga, krävs att den åtgärd som innebär intrång skett
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (53 § första stycket). Det sagda visar att
det inte finns anledning att befara några orimliga konsekvenser av den
föreslagna ändringen i 12 §, men det utesluter naturligtvis inte att det kan
vara befogat att göra ytterligare inskränkningar i förfoganderätten, t.ex. för
användning hos biblioteken, och regeringen återkommer till den saken i avsnitt
5.5. Med anledning av vad Sveriges Television Aktiebolag har anfört kan bara
tilläggas att det väl i och för sig är riktigt att en upphovsman genom att göra
ett verk tillgängligt för allmänheten ofta måste anses ha samtyckt till viss
exemplarframställning, men så kan inte alltid anses vara fallet utan frågan får
på vanligt sätt bedömas med beaktande av samtliga omständigheter.
Regeringen vill vidare understryka att den föreslagna ändringen i 12 § inte
träffar varje framställning av exemplar i digital form av verk i digital form.
Liksom tidigare är det endast sammanställningen som sådan, dess struktur, som är
skyddsföremål och det är denna som inte får kopieras. Däremot kommer ändringen
inte att hindra att exemplar i digital form framställs av de enskilda verk eller
uppgifter som ingår i samlingen. Som exempel kan nämnas en antologi med dikter
som har getts ut i form av en datadiskett. Dikterna kan ha samlats systematiskt
efter vissa motiv, och detta kan ha gjorts så självständigt och originellt att
denna sammanställning som sådan utgör ett verk och omfattas av upphovsrätt. I
ett sådant fall hindrar den föreslagna ändringen inte att man till en
datadiskett kopierar de enskilda dikterna eller samtliga dikter men i en annan
struktur, t.ex. efter litterära perioder. Ändringen hindrar aldrig att man för
enskilt bruk gör en papperskopia av antologin, utan detta får man göra också i
samma sammanställning som finns i antologin. Det bör vidare erinras om att
upphovsrätten över huvud taget inte omfattar verkets ämne, motiv eller idé och
inte heller de tankar, erfarenheter eller uppgifter om fakta som läggs fram i
verket. Likaså är teknik, stildrag, manér och dylikt inte föremål för
upphovsrätt. Dessa principer gäller också i de fall där verket är en
sammanställning, och de allmänna begränsningar i skyddsföremålet som följer
därav träffar naturligtvis särskilt sådana verk (jfr SOU 1956:25 s. 68 f.).
Slutligen får i enlighet med artikel 6.2 b inskränkningar för undervisning och
forskning inte gå längre än vad som motiveras av det eftersträvade icke-
kommersiella syftet. I promemorian föreslogs därför ändringar i inskränkningarna
i upphovsrätten i 13, 14 och 21 §§, vilka reglerar användningen av verk vid
undervisning, så att det av lagtexten skulle framgå att upphovsrätten omfattade
sådan användning av sammanställningar som skedde i förvärvssyfte. Förslaget har
föranlett kritik av remissinstanserna, och inte heller regeringen kan helt
ställa sig bakom den bedömning som gjordes i promemorian.
Enligt 13 § får exemplar framställas av utgivna verk för undervisningsändamål
oavsett om det sker i kommersiellt syfte eller inte, men för att bestämmelsen
över huvud taget skall vara tillämplig krävs dels att avtalslicens gäller, dvs.
att avtal har träffats om utnyttjandet med en organisation som företräder ett
flertal svenska upphovsmän på området (se 26 i §), dels att upphovsmannen inte
har meddelat förbud mot exemplarframställningen. Det kan på goda grunder göras
gällande att bestämmelsen inte utgör någon reell inskränkning i upphovsrätten
utan enbart ett i lagen anvisat sätt för den som driver undervisningsverksamhet
i organiserad form att skaffa sig rätt att framställa exemplar av verken (jfr
prop. 1992/93:214 s. 43). Till detta kommer att det är tveksamt om direktivets
krav sträcker sig så långt att det träffar exemplarframställning genom
reprografiskt förfarande, dvs. vanlig fotokopiering och liknande, vilket är det
ena av tillämpningsområdena för 13 §, eller upptagning av verk som sänds ut i
ljudradio eller television, vilket är det andra av tillämpningsområdena för 13
§, särskilt med hänsyn till att harmoniseringen endast gäller för
sammanställningar där det ingående materialet är självständigt tillgängligt.
Enligt 14 § får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden av
verk för att underlätta undervisning i olika ämnen, t.ex. muntliga framföranden,
musikaliska framföranden och sånglektioner. Den typen av användning sker regel-
mässigt inte i förvärvssyfte, och det står nog tämligen klart att direktivet
inte måste tolkas så strikt att 14 § behöver ändras. Av det sagda följer att
regeringen inte kan finna att direktivet nödvändigtvis kräver ändringar i vare
sig 13 eller 14 § för att det avsedda resultatet skall uppnås. Det stämmer
överens med de överväganden som har gjorts vid de nordiska
tjänstemannaöverläggningarna.
Däremot har promemorians förslag om ändring i 21 § bättre fog för sig. Enligt
21 § första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk offentligt vid
undervisning oavsett i vilket syfte denna sker. Bestämmelsen är tillämplig t.ex.
när en sammanställning i digital form framförs offentligt på bildskärmar vid
undervisning. Som har konstaterats vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna
bör inskränkningen ändras så att den inte gäller när sammanställningar framförs
i förvärvssyfte vid undervisning. Med anledning av synpunkter från bl.a.
Hovrätten för Nedre Norrland kan i redaktionellt avseende tilläggas att med
direktivets uttryck kommersiellt syfte (på engelska "commercial purpose" och på
franska "but commercial") avses en användning som görs i vinstsyfte och att en
sådan användning i upphovsrättslagen brukar anges med begreppet "förvärvssyfte"
(jfr t.ex. 21 § första stycket 1 och 46 § i dess lydelse före den 1 juni 1995),
vilket också är den översättning av uttrycket som annars är vedertagen i
upphovsrättsliga sammanhang, t.ex. vad gäller Bernkonventionen.

5.4.7 Rätten av sitt eget slag

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Direktivet genomförs i denna del med |
| ändringar i katalogskyddet. Den som har framställt ett arbete där|
| ett stort antal uppgifter har sammanställts eller som är |
| resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att |
| framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för |
| allmänheten. Skyddet gäller i 15 år. Samma inskränkningar gäller i|
| skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten. |
| Avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande skyddet är |
| ogiltiga. Skyddet tillämpas på den som har en viss bestämd |
| anknytning till gemenskapen. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se promemorian
s. 38 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
förslagen eller lämnat dem utan någon invändning. Det finns remissinstanser som
har ansett att direktivet i denna del bör genomföras med en särskild lag. Någon
remissinstans har ifrågasatt om direktivet ger stöd för att föreskriva samma
inskränkningar i skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätt. Kritik har
riktats mot förslaget att avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande skyddet
skall vara ogiltiga.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framhållits kompletteras de
harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd med ett särskilt im-
materialrättsligt skydd avsett för de samlingar vilka inte uppfyller de krav som
gäller för det upphovsrättsliga skyddet. Vid utformningen av denna rätt av sitt
eget slag har gemenskapen byggt på de principer som bär upp det nordiska kata-
logskyddet, vilket i grunden är ett skydd för investeringar, och på den erfaren-
het som finns av hur katalogskyddet fungerat. I likhet med vad som gäller för
katalogskyddet hindrar den särskilda rätten inte att upphovsrätt också kan
åberopas, utan den särskilda rätten kan gälla jämsides med upphovsrätten. Vid de
nordiska tjänstemannaöverläggningarna har man enats om att direktivet i denna
del bör genomföras med ändringar i katalogskyddet, vilket föreslogs i
promemorian och har godtagits av de flesta remissinstanserna. Även regeringen
anser att ett sådant genomförande är naturligt och lämpligt och att det bör
väljas framför en särskild lag.
Skyddsföremålet skall enligt direktivet vara samlingar som är resultatet av en
väsentlig investering. Som föremål för katalogskyddet anges emellertid i 49 §
arbeten med ett stort antal uppgifter. Bakom sådana arbeten ligger visserligen
många gånger just en väsentlig investering (jfr prop. 1960:17 s. 268). Emel-
lertid kan man tänka sig fall där en väsentlig investering resulterar i ett
arbete med färre uppgifter. För att direktivet skall bli helt genomfört måste
katalogskyddets föremål därför ändras till att uttryckligen avse alla arbeten
som är resultatet av en väsentlig investering. Samtidigt kan det vara så att en
icke väsentlig investering ger en samling med ett stort antal uppgifter, vilken
alltså i dag omfattas av katalogskyddet men inte täcks av direktivet. Det vore
otillfredsställande om det nu inte längre skulle finnas något skydd för sådana
arbeten, och eftersom direktivet tillåter att ett mera omfattande rättsskydd ges
bör katalogskyddet även i fortsättningen gälla också för arbeten med ett stort
antal uppgifter. Regeringen delar inte Kungl. Bibliotekets uppfattning att
direktivet bör genomföras så att det krävs att arbetet både innehåller ett stort
antal uppgifter och är resultatet av en väsentlig investering.
Skyddets innehåll består enligt direktivet i att utdrag eller återanvändning
av hela eller en väsentlig del av databasens innehåll inte får ske utan fram-
ställarens samtycke. Liksom katalogskyddet ger rätten enligt direktivet inte
något skydd för de särskilda uppgifter som har samlats i arbetet utan ger enbart
ett skydd för arbetet (jfr SOU 1956:25 s. 391). Efter påpekande från Stockholms
universitet skall därvid framhållas att katalogskyddet i likhet med direktivet
sedan länge ansetts skydda arbetet eller en väsentlig del av det (jfr prop.
1988/89:85 s. 25), och det synes inte vara nödvändigt att uttryckligen ange det
i lagtexten. De åtgärder som omfattas av ensamrätten är emellertid annorlunda
beskrivna i direktivet än i upphovsrättslagen. Direktivets ensamrätt till utdrag
torde sträcka sig något längre än katalogskyddets ensamrätt till eftergörande
men täckas mer än väl av en ensamrätt till framställning av exemplar i den be-
tydelse detta begrepp har i upphovsrättslagen (se 2 § första och andra stycke-
na). Till skillnad från katalogskyddet gäller skyddet enligt direktivet vidare
inte bara kopieringsåtgärder utan även återanvändning, ett begrepp som rymmer
vissa, men inte samtliga, av de åtgärder som innefattas i en ensamrätt till
tillgängliggörande för allmänheten i den betydelse detta begrepp har i lagen (se
2 § tredje stycket). Det är lämpligt att dessa, i svensk upphovsrätt vedertagna,
begrepp används och att direktivet genomförs så att katalogskyddets innehåll
ändras till att avse inte ensamrätt till eftergörande av arbetet utan ensamrätt
att framställa exemplar av arbetet och att göra det tillgängligt för
allmänheten. I och för sig kommer ensamrätten därmed att bli litet mer omfattan-
de än vad som egentligen krävs enligt direktivet, men direktivet hindrar inte
att en starkare ensamrätt ges och ensamrätten kan förses med alla de inskränk-
ningar som är nödvändiga för att balansera det starkare skyddet. Att innehållet
i katalogskyddet därigenom kommer att i stor utsträckning nära ansluta till vad
som gäller för det upphovsrättsliga skyddet kan inte antas få några negativa
konsekvenser. Tvärtom medför en sådan ordning den fördelen för det praktiska
rättslivet att man normalt inte behöver ta ställning till frågan huruvida en
samling utgör ett verk som skyddas med upphovsrätt enligt 1 § eller ett arbete
som skyddas med katalogskydd enligt 49 §.
Skyddets giltighetstid enligt direktivet skiljer sig från vad som gäller för
katalogskyddet. Katalogskyddet skall alltså ändras i enlighet därmed, vilket
innebär att skyddet skall gälla till dess femton år har förflutit efter det år
då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för allmän-
heten inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet först gjordes
tillgängligt för allmänheten. Av principerna för skyddets föremål följer att en
ny och väsentlig investering i ett redan existerande arbete kan resultera i att
det anses föreligga ett nytt arbete med egen skyddstid.
Enligt direktivet (punkten 52 i inledningen) får de stater som redan har en
rätt som liknar direktivets rätt av sitt eget slag, varmed avses bl.a. det
svenska katalogskyddet, behålla inskränkningar i enlighet med vad som tradi-
tionellt gäller, dvs. utan att vara bundna av de begränsningar i
inskränkningarna som kan följa av artikel 9. Med anledning av att Patentverket
har ifrågasatt saken vill regeringen slå fast att direktivet därmed ger
tillräckligt stöd för att föreskriva inskränkningar i katalogskyddet i samma
omfattning som i upphovsrätten. Utgångspunkten för vilka inskränkningar som
skall gälla i katalogskyddet har alltid varit att skyddet skall vidkännas samma
inskränkningar som i motsvarande fall gäller för upphovsrätten. Den mera omfat-
tande ensamrätten för katalogskyddet som direktivets genomförande medför bör
således uppvägas med precis samma inskränkningar som i tillämpliga fall råder
för upphovsrättens del. Exempelvis drar rätten att göra arbetet tillgängligt för
allmänheten med sig inskränkningar bl.a. för vidare spridning av överlåtna exem-
plar, för offentliga framföranden och för utsändning i ljudradio och television.
Följaktligen bör även lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister
ändras så att den är tillämplig om tvist uppkommer när arbeten skall
vidaresändas.
Det immaterialrättsliga skyddsföremålet är hela eller en väsentlig del av
arbetet. Man skulle dock kunna tänka sig att en framställare genom avtal med en
viss användare fick längre gående rättigheter gentemot denne än vad som följer
av skyddsföremålet, t.ex. att användaren inte fick förfoga över enskilda, icke
väsentliga uppgifter. En sådan situation är reglerad genom artikel 8.1. Av denna
artikel jämförd med artikel 15 följer att avtalsvillkor enligt vilka en
användare inte får använda icke väsentliga delar är ogiltiga. Direktivet innebär
således att rätten i detta avseende inte kan utvidgas ens parterna emellan.
Regeringen delar promemorians bedömning att direktivet i denna del bör
genomföras så att avtalsvillkor som utvidgar framställarens grundläggande
ensamrätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för
allmänheten är ogiltiga. Som Stockholms universitet har påpekat bör, i enlighet
med direktivets krav, bestämmelsen gälla endast om arbetet har gjorts
tillgängligt för allmänheten.
Regeringen delar Konkurrensverkets åsikt att det är svårt att bedöma vilka
effekter utvidgningen och förlängningen av ensamrätten har från
konkurrenssynpunkt. Andra remissinstanser, bl.a. Kungl. Biblioteket och
Stockholms universitet, har av detta skäl tillkännagett betänkligheter inför
ändringarna, särskilt när det gäller ensamrättens giltighetstid. Det finns
anledning att poängtera att upphovsrättslagen inte utesluter tillämpning av
konkurrenslagen (1993:20) (jfr också artikel 13 i direktivet). Enligt 6 §
konkurrenslagen är som huvudregel avtal mellan företag förbjudna, om de syftar
till att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden
på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Vidare är enligt 19 §
missbruk från ett företags sida av en dominerande ställning på den svenska
marknaden förbjudet. Enligt motiven till konkurrenslagen kan invändningar inte
riktas mot en situation där ett innehav av en immateriell ensamrätt, dvs. t.ex.
katalogskydd, skapar ett slags monopol på ett närmare avgränsat område, men
missbruk av en sådan dominerande ställning är förbjudet (se prop. 1992/93:56 s.
86). I propositionen utvecklade regeringen hur den allmänt såg på förhållandet
mellan immaterialrätten och konkurrensrätten och framhöll att de närmare
gränserna fick bestämmas i rättspraxis (jfr anf. prop. s. 70 f.). Regeringen
skall inte här uttala sig om vilka gränser för utövandet av katalogskyddet som
Konkurrensverket eller domstolarna kan komma att sätta med tillämpning av
konkurrenslagen men hänvisar till inledningen till direktivet där det sägs att
skyddet inte får utövas på ett sätt som skulle underlätta missbruk av en
dominerande ställning, särskilt vad gäller utveckling och spridning av nya
produkter och tjänster med ett intellektuellt, dokumentärt, tekniskt, ekonomiskt
eller kommersiellt mervärde (punkten 47). Att befrämjandet av effektiv
konkurrens och undvikandet av missbruk av monopolliknande situationer är ett
intresse som gör sig gällande med allt större kraft och som förtjänar att
uppmärksammas inte minst i förhållande till immaterialrättsliga ensamrätter
behöver knappast framhållas särskilt. I linje med vad Svenska Artisters och
Musikers Intresseorganisation har anmärkt ligger det i sakens natur att
konkurrensintresset i praktiken får mer genomslag i katalogskyddet, vilket är
avsett att skydda en investering som en framställare har gjort, än i
upphovsrätten, vilken är avsedd att skydda ett litterärt eller konstnärligt verk
som en upphovsman har skapat.
Katalogskyddet tillkommer den som har framställt arbetet. Som har redovisats i
avsnitt 5.2 förstås därmed det företag som har föranstaltat om produktens
utarbetande. Det vanliga är att produkterna utarbetas inom ett företag och att
man inte kan ange någon eller några särskilda personer som framställare, varför
företaget blir omedelbart bärare av skyddet. Det är visserligen inte uteslutet
att en enskild anställd kan utföra ett sådant arbete som berättigar till skydd,
men då torde så gott som alltid rätten att åberopa skyddet övergå till
arbetsgivaren på grund av anställningsavtalet. I dessa avseenden avviker
direktivet inte från vad som gäller för katalogskyddet.
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss, närmare
angiven, anknytning till gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med
tredje land om att även andra databaser skall skyddas. Av direktivet följer
sålunda att rätten skall tillämpas på sammanställningar vars framställare är
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som är medlem i EU och,
enligt huvudregeln, på sammanställningar vars framställare är en juridisk person
som har grundats enligt en medlemsstats lagstiftning och som dessutom har sitt
säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i en medlemsstat. En-
ligt 61 § andra stycken upphovsrättslagen tillämpas emellertid katalogskyddet på
arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person,
varmed avses en juridisk person som grundats enligt svensk lag, eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige. Av
1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen följer att den som är
medborgare i ett land inom EES alltid skall behandlas som om han vore svensk
medborgare och att en juridisk person från ett sådant land alltid skall be-
handlas som om det vore en svensk juridisk person. Katalogskyddets tillämpnings-
område stämmer således delvis men inte helt och hållet överens med direktivets
krav och skall följaktligen ändras. Som föreslogs i promemorian och har
godtagits av remissinstanserna är det lämpligast att detta görs genom att be-
stämmelserna om skyddets tillämpning med avseende på Sverige ges i upphovsrätt-
slagen och med avseende på andra länder i internationella upphovsrättsförord-
ningen.

5.4.8 Sanktioner

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den som otillåtet framställer exemplar i |
| digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital |
| form döms som huvudregel inte till ansvar men kan bli |
| skadeståndsskyldig. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag
(se promemorian s. 41 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i sak tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan någon invändning. Stockholms universitet har anmärkt att
förutsättningarna för ansvarsfrihet bör anges tydligare.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall medlemsstaterna
föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i rättigheterna. I detta
ligger, såsom tidigare har anmärkts, att sanktionerna skall vara effektiva men
också att de skall stå i rimlig proportion till det avsedda ändamålet.
Enligt upphovsrättslagen kan en rad olika sanktioner komma i fråga vid intrång
i upphovsrätten eller katalogskyddet: straffansvar, vitesförbud, skadestånd och
avstående från eller förstörande av egendom. Utgångspunkten bör vara att
samtliga dessa sanktioner i vanlig ordning skall kunna tillämpas också vid
intrång i den nya utformning av upphovsrätten och katalogskyddet som föranleds
av genomförandet av direktivet. Det är nödvändigt att det finns effektiva sank-
tioner vid intrång i det immaterialrättsliga skyddet. I dag finns det t.ex. en
massiv illegal kopieringsverksamhet som helt baserar sig på affärsmässiga
överväganden, inte minst när det gäller sammanställningar i digital form. Det är
ett betydande samhällsintresse att motverka sådana olagliga utnyttjanden som
sker på kommersiell basis.
Regeringen ansluter sig till promemorians och remissinstansernas bedömning att
andra hänsyn gör sig gällande vad avser framställning av exemplar för enskilt
bruk. Ovan har föreslagits att upphovsrättslagen skall ändras så att
upphovsrätten och katalogskyddet omfattar framställning för enskilt bruk av ex-
emplar i digital form av sammanställningar i digital form. Sådan framställning
skulle alltså enligt förslaget innebära intrång i upphovsrätten och därför inte
i något fall vara tillåten. I denna del griper regleringen uteslutande in i det
utnyttjande som sker i privatlivet och syftar alltså inte till att hindra
illegal kopiering på kommersiell basis. Övervägande skäl talar för att det är
mest ändamålsenligt att sådan kopiering, om än otillåten, skall vara straffri
under vissa förutsättningar. Det ligger bäst i linje med allmänna kriminalpoli-
tiska strävanden att inte införa straffbestämmelser på områden där någon
kontroll av efterlevnaden i praktiken inte är möjlig och där straffbestämmelsen
således inte kan effektueras. En sådan straffbestämmelse skulle inte få någon
effekt utan tvärtom kunna bidra till att minska respekten för lagstiftningen i
allmänhet. Dessutom skulle det för den enskilde knappast heller uppfattas som
rättvist om lagstiftningen hade den innebörden att han skulle straffas om han
t.ex. kopierade en telefonlista i digital form till en datadiskett men att han
mycket väl och lika lätt fick göra en utskrift på papper av listan. Den som gör
intrång bör dock alltid kunna drabbas av skadeståndsskyldighet för en kopiering
som skett för enskilt bruk.
I likhet med vad som enligt 53 § andra stycket gäller för kopiering för
enskilt bruk av datorprogram bör som förutsättning för ansvarsfrihet gälla att
förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verk-
samhet och att den som framställer exemplaret inte utnyttjar detta för annat
ändamål än för sitt enskilda bruk. Stockholms universitets anmärkning visar att
det i lagtexten bör klarläggas att den särskilda ansvarsfrihetsbestämmelsen
gäller bara i de fall där förlagan är offentliggjord, dvs. lovligen har gjorts
tillgänglig för allmänheten (jfr 8 § första stycket och 12 § första stycket).
Det innebär att den som utan upphovsmannens samtycke framställer ett exemplar i
digital form av en sammanställning i digital form som har gjorts tillgänglig för
allmänheten på internet skall dömas till ansvar endast om förlagan används i
näringsverksamhet eller offentlig verksamhet eller om han använder exemplaret
för något annat än sitt enskilda bruk.

5.5 Spridningsrätten för datorprogram, m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: När ett exemplar av ett datorprogram har |
| överlåtits med upphovsmannens samtycke, får exemplaret som |
| huvudregel spridas vidare oavsett var överlåtelsen skett, dvs. |
| under samma förutsättningar som gäller för exemplar av samman- |
| ställningar. I övrigt föranleder direktivets genomförande inte |
| några ytterligare ändringar i upphovsrättslagen. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning, men
promemorian innehåller inte något förslag att ändra spridningsregeln för
exemplar av datorprogram (se promemorian s. 15 och 29 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians bedömning
av innebörden av direktivets bestämmelser om upphovsmannens spridningsrätt. Det
har framförts förslag till vissa andra ändringar i upphovsrättslagen.
Skälen för regeringens förslag: Som har konstaterats i promemorian kan den
digitala tekniken göra det nödvändigt att vidta ytterligare ändringar i
upphovsrättslagen vad avser inskränkningarna i upphovsrätten. Med anledning av
förslag av Statens Institut för Handikappfrågor i skolan och Talboks- och
punktskriftsbiblioteket att inskränkningen i upphovsrätten för framställning av
exemplar åt synskadade m.fl. utvidgas och anpassas till den digitala tekniken
kan framhållas att sådana ändringar har gjorts i andra nordiska länder, och
frågan om motsvarande ändringar i upphovsrättslagen övervägs nu i
Regeringskansliet. Särskilda nordiska tjänstemannaöverläggningar har vidare
inletts angående möjligheterna för allmänheten att ha tillgång till verk i
digital form bl.a. för användning hos biblioteken, inskränkningar av ett slag
som Kungl. Biblioteket, Arkivet för Ljud och Bild och Stockholms universitet har
efterlyst. Regeringen har redan framhållit att lagstiftaren hela tiden måste
vara på sin vakt så att upphovsrätten inte på grund av den tekniska utvecklingen
får ett innehåll som står i strid med yttrandefriheten och informationsfriheten
och instämmer i Stockholms universitets uppfattning att särskild uppmärksamhet
måste riktas på dessa intressen vid beredningen av de ytterligare ändringar i
upphovsrättslagen som kan vara erforderliga på grund av den digitala tekniken.
I anslutning härtill skall nämnas att Högskoleverket och Svenska
Kommunförbundet har bett att regeringen överväger frågan huruvida
upphovsrättslagen bör ändras så att förfoganderätt gäller generellt för
sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material vilka upprättats hos
myndigheter. Högskoleverket har pekat på att det finns risk för att en vid
verket upprättad sammanställning med universitets och högskolors
utbildningsprogram och kurser förvanskas och därmed förlorar sin
tillförlitlighet. Svenska Kommunförbundet har hänvisat till att sam-
manställningar i offentlig verksamhet många gånger framställs i former och på
villkor som liknar privat företagsamhet. För egen del finner regeringen det
allmänt sett tvivelaktigt om det finns tillräckliga skäl att göra ytterligare
avsteg från den princip som sedan lång tid bär upp lagstiftningen på detta
område, nämligen att handlingar som upprättats hos myndighet inte skall vara
föremål för förfoganderätt utan kunna utnyttjas fritt (se 26 a § andra stycket
upphovsrättslagen). Myndigheters i och för sig berättigade behov av att kunna
kontrollera användningen av affärsmässiga produkter är tillgodosett genom
undantag från principen, t.ex. när det gäller verk som skapats för undervisning
och verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls allmän-
heten i samband med affärsverksamhet (26 a § tredje stycket 4 resp. 9), och
dessa är tillämpliga även i de fall där verket är en sammanställning. När ett
verk återges offentligt skall vidare källan anges i den omfattning och på det
sätt som god sed kräver och får verket inte ändras i större utsträckning än
användningen kräver (11 § andra stycket). Regeringen är likväl beredd att låta
frågan bli föremål för närmare överväganden i Regeringskansliet i samband med
kommande nordiska tjänstemannaöverläggningar.
En fråga som är av stor betydelse inom hela immaterialrätten är vilka regler
om spridningsrätt som skall gälla beträffande överlåtna exemplar av verk. Det är
ett spörsmål som i anslutning till andra frågor har tagits upp vid flera av de
hearingar som Justitiedepartementet har anordnat på immaterialrättens område
under senare tid. Det är regeringens uppfattning att det nu aktuella direktivets
genomförande bör föranleda en ändring beträffande inskränkningen av
upphovsmannens rätt att hindra vidare spridning av exemplar av datorprogram som
har överlåtits med upphovsmannens samtycke. I enlighet med vad som fastställts i
avsnitt 5.3 och 5.4.6 innebär direktivets reglering att upphovsmannens sprid-
ningsrätt avseende exemplar av sammanställningar inte får användas för att
hindra fri rörlighet för sådana varor inom gemenskapen, men direktivet tar inte
någon ställning i frågan huruvida spridningsrätten kan upphöra även när
överlåtelsen skett utanför gemenskapen (se artikel 5 c). Denna bedömning av
direktivets innebörd stämmer överens med den uppfattning som kom till uttryck i
promemorian och har delats av samtliga remissinstanser. Emellertid har
motsvarande och likalydande bestämmelse i datorprogramdirektivet tolkats och
genomförts på ett annat sätt, nämligen så att spridningsrätten endast upphör i
de fall där exemplaret av datorprogrammet har överlåtits inom EES och alltså
inte i de fall där överlåtelsen skett utanför EES, vilket i praktiken medför att
rättighetshavaren kan hindra import från länder utanför EES, s.k. regional
konsumtion (19 § första stycket andra meningen, se artikel 4 c i
datorprogramdirektivet). I detta avseende skiljer sig svensk rätt helt från vad
som gäller inte bara i Danmark, Finland, Island och Norge utan också från vad
som gäller i andra av EU:s medlemsstater. Redan det förhållandet att svensk lag
inte är i samklang med de andra nordiska ländernas lagar är olämpligt, än mer
som det rör sig om en konsumentpolitiskt betydelsefull fråga. Det är
naturligtvis också angeläget att samma regel gäller för datorprogram som för
sammanställningar i digital form. Regeringen föreslår att lagen bringas i
överensstämmelse med vad som gäller i de andra nordiska länderna och att
exemplar av datorprogram således skall få spridas vidare om de överlåtits med
upphovsmannens samtycke oavsett var i världen överlåtelsen har skett. En sådan
ordning innebär att rättighetshavaren inte kan använda spridningsrätten för att
dela upp världsmarknaden, vilket är till fördel för konkurrensen och därmed
också för konsumenterna.

6 Användning av verk i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Upphovsrätten hindrar inte att verket an- |
| vänds i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse. Samma|
| inskränkning gäller för övriga rättighetshavare på området. |
--------------------------------------------------------------------

Justitiekanslerns förslag: En rättsvårdande instans skall få använda verk om
det behövs för att kunna fullgöra en rättsskipningsuppgift.
Deltagarna i hearingen: Samtliga deltagare tillstyrkte Justitiekanslerns
förslag eller lämnade det utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt upphovsrättslagen innefattar
upphovsrätten, med vissa inskränkningar, uteslutande rätt för upphovsmannen att
förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det och genom att göra
det tillgängligt för allmänheten (se 2 § och 2 kap.). Den bestämning av
upphovsrättens innehåll som gjorts i upphovsrättslagen utesluter dock inte
tillämpning av annan lagstiftning. I linje med vad som gäller för äganderätt,
panträtt, hyresrätt och andra rättigheter kan begränsningar i upphovsmannens
förfoganderätt följa av annan lagstiftning än upphovsrättslagen. Uppstår det en
konflikt mellan upphovsmannens rätt enligt upphovsrättslagen och hans skyldighet
enligt annan lag, får denna i vanlig ordning lösas genom lagtolkning och då tas
hänsyn till bl.a. bestämmelsernas syfte. En sådan tolkning kan leda till att
upphovsmannens skyldighet enligt annan lag har företräde. Ett exempel på detta
är bestämmelsen om syn i 39 kap. 5 § rättegångsbalken. I paragrafen sägs att den
som innehar föremål som kan antas ha betydelse som bevis är skyldig att
tillhandahålla föremålet för syn. Bestämmelsen innebär att innehavarens rätt att
förfoga över föremålet oavsett om hans rätt grundas på äganderätt, upphovsrätt
eller annat förhållande - temporärt få vika för tillgodoseende av
rättskipningens intressen. Upphovsrättsliga aspekter utgör sålunda inte grund
för avsteg från regleringen i rättegångsbalken (jfr rättsfallet NJA 1981 s.
791).
Vid genomförandet av den numera upphävda lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild gjordes bedömningen att det i lagen borde upptas en bestämmelse
om att fotografiska bilder fritt, utan stöd i annan lag, fick utnyttjas i
rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I motiven angavs att
bestämmelsen tillät t.ex. polisen att mångfaldiga och publicera fotografier av
efterspanade personer oavsett vem som framställt bilderna men att den var
tillämplig både då myndigheterna själva använde fotografierna och i ett sådant
fall som att pressen på begäran av polisen publicerade bilder av efterspanade
(jfr prop. 1960:17 s. 340). Det ansågs inte behövligt att införa motsvarande
reglering i upphovsrättslagen. I Upphovsrättsutredningens slutbetänkande
diskuterades huruvida det fanns ett behov att utvidga bestämmelsen till att
omfatta även andra verk, men utredningen fann för sin del inte något sådant
behov (jfr SOU 1990:30 s. 133 och 605). I samband med integreringen av
fotografilagen i upphovsrättslagen överfördes bestämmelsen till 2 kap. om
inskränkningar i upphovsrätten där den togs in som ett nytt andra stycke i 26 b
§ (se prop. 1993/94:109). Som en inskränkning i upphovsrätten
gäller således nu att upphovsrätten till ett fotografiskt verk inte hindrar att
verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
I upphovsrättslagarna i andra nordiska länder finns liknande bestämmelser. I
Danmark är det tillåtet att återge verk i förbindelse med rättssaker och saker i
administrativa nämnder och liknande i den omfattning som betingas av ändamålet
(28 § i den danska lagen). I Finland får verk utnyttjas när rättsvården eller
den allmänna säkerheten så kräver (25 d § i den finska lagen). I Norge får verk
användas i förbindelse med efterlysning, efterforskning eller som bevismedel (27
§ i den norska lagen).
Justitiekanslern har i sin framställning anfört bl.a. följande.

I sin verksamhet som åklagare på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
områdena har Justitiekanslern att i anledning av gjorda anmälningar eller eljest
granska t.ex. filmer, videogram, ljudkassetter och CD-skivor i syfte att pröva
om deras innehåll är förenligt med gällande bestämmelser i grundlagarna och i
brottsbalken. Det kan röra sig om sådana brott som barnpornografibrott, olaga
våldsskildring och hets mot folkgrupp. I en nära framtid kan det bli aktuellt
att granska även andra informationsbärare om pågående utredningsarbete ger
anledning att föra in nya medier under grundlagarnas områden.
De nämnda filmerna, ljudupptagningarna m.m. torde i allmänheten omfattas av
regleringen i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsrättslagen). Det har satts i fråga om Justitiekanslern inom ramen
för sin nyssnämnda verksamhet kan ta kopior av upphovsrättsligt skyddade verk
eller prestationer i syfte att underlätta granskningen av huruvida de innehåller
brottsliga yttranden och om så är fallet föranstalta om åtal m.m.
För att belysa det anförda kan nämnas att det i ett här handlagt ärende
rörande ifrågasatt hets mot folkgrupp i en ljudupptagning (dnr 1865-96-5)
uppkommit behov av att överföra innehållet på en CD-skiva till ett
ljudkassettband för att möjliggöra en noggrannare granskning av innehållet i
ljudupptagningen än som eljest varit möjligt. Kopieringen föranleddes alltså
närmast av tekniska skäl eftersom en CD-skiva, åtminstone inte med
standardapparatur, kan avlyssnas med samma exakthet som ett ljudkassettband i en
bandspelaranläggning.
Det kan också finnas andra skäl att låta kopiera en framställning t.ex. en
film eller ett videogram. Ett sådant skäl kan vara att flera myndigheter
samtidigt kan behöva utföra visst granskningsarbete vid sidan av
Justitiekanslern, t.ex. Statens biografbyrå. Med beaktande av de mycket korta
tidsfrister som råder innan beslut om tvångsåtgärder eller åtal måste fattas kan
en sådan parallell granskningsmöjlighet många gånger vara av stort värde. Också
arbetet inom myndigheten kan ofta underlättas av att flera handläggare eller
justitiekanslern själv samtidigt kan utföra aktuella granskningsuppgifter.
Vidare kan säkerhetskopior behöva tas i vissa fall.

Vad Justitiekanslern har anfört ger vid handen att det kan uppstå situationer
av olika slag där ett verk behöver användas i rättsvårdens eller den allmänna
säkerhetens intresse men där användningen inte har stöd i lag. Det finns således
goda skäl att utvidga upphovsrättslagens inskränkning för sådan användning till
att avse verk i allmänhet. Utvidgningen kan inte anses oskäligt inkräkta på
upphovsmannens legitima intressen och bör enligt regeringen genomföras.
Utvidgningen bör även gälla för övriga rättigheter på området.

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Lagändringarna träder i kraft den 1 |
| januari 1998. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och |
| prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om|
| arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet |
| gäller katalogskyddet till den 1 januari 2014. Särskilda över- |
| gångsregler skyddar tredje man. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se promemorian
s. 43 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller
lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för förslaget: Direktivet om rättsligt skydd för databaser innehåller
bestämmelser om dess tillämpning i tiden. Direktivet skall vara genomfört den 1
januari 1998 (artikel 16). Bestämmelserna om upphovsrätt skall tillämpas på
sådana databaser som skapats före den dagen och som då uppfyller förutsätt-
ningarna för sådant skydd (artikel 14.1). Ett särskilt undantag gäller för data-
baser som är upphovsrättsligt skyddade då direktivet offentliggörs men inte upp-
fyller villkoren för upphovsrättsligt skydd enligt direktivet; undantaget tar
sikte på rättspraxis enligt vilken t.ex. en investering är tillräcklig för
upphovsrättsligt skydd (artikel 14.2). När det gäller rätten av sitt eget slag
så skall reglerna tillämpas på de databaser som har framställts inom 15 år före
den 1 januari 1998 och som då uppfyller förutsättningarna för sådant skydd
(artikel 14.3). Skyddstiden i dessa fall uppgår till 15 år från den 1 januari
som följer på detta datum, dvs. från den 1 januari 1999 (artikel 14.5). Detta
gäller även om skyddstiden för en viss databas redan hade gått ut på grund av
att en annan och kortare skyddstid gällde enligt nationell rätt, t.ex. i Sverige
tio år efter utgivningen. De nya bestämmelserna skall inte påverka de avtal som
slutits eller rättigheter som förvärvats före ikraftträdandet (artikel 14.4).
Som en grundläggande rätts-princip inom gemenskapen gäller att hänsyn alltid
skall tas till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Direktivets övergångsreglering innebär att de nya bestämmelserna skall tilläm-
pas på sådana verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.
Vidare följer av direktivet att de nya bestämmelserna om katalogskyddet skall
tillämpas på de arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet
och då alltid gälla till den 1 januari 2014. Eftersom giltighetstiden för
katalogskyddet enligt de äldre bestämmelserna var endast tio år, kommer skyddet
därmed att återupplivas för sådana arbeten där giltighetstiden hade gått ut
enligt äldre bestämmelser. Det kan inträffa att någon under den fria tiden
börjat förfoga över ett arbete, genom att framställa exemplar av det eller genom
att göra det tillgängligt för allmänheten. Som framhölls i promemorian är det
nödvändigt med rimliga övergångsregler som skyddar tredje man i dessa fall.
Reglerna bör utformas efter mönster av övergångsbestämmelserna till de lagänd-
ringar som förlängde upphovsrättens giltighetstid (se SFS 1995:1273), be-
stämmelser som är vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter återupplivas.
Regeringen delar promemorians och remissinstansernas bedömning att en lämplig
övergångstid kan vara två år.

8 Kostnader och resursbehov

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade kostnader|
| eller något ökat resursbehov för det allmänna. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se
promemorian s. 45).
Remissinstanserna: Stockholms universitet har påpekat att det är fullt
tänkbart att användare får vidkännas ökade kostnader för att säkerställa
licenser som motväger det ökade skyddet. I övrigt har bedömningen godtagits.
Skälen för regeringens bedömning: Förslagen, som inte utgör någon större
ändring av gällande rätt, medför inte i sig några ekonomiska konsekvenser för
det allmänna. Med anledning av Stockholms universitets påpekande kan framhållas
att den som väljer att förfoga över ett verk eller ett katalogskyddat arbete på
ett sätt som omfattas av ensamrätt enligt de föreslagna bestämmelserna givetvis
kan drabbas av en kostnad som annars inte skulle ha aktualiserats. Det ligger
emellertid i sakens natur att omfattningen av sådana indirekta kostnader inte
kan beräknas, eftersom de beror på vilka avtal som träffas och vilken användning
som faktiskt sker. Det bör vidare anmärkas att förslaget om begränsning av
inskränkningen för offentligt framförande vid undervisning får betydelse endast
i de fall där framförandet sker i förvärvssyfte. Undervisning sker för övrigt
normalt under sådana förhållanden att de verk som framförs inte kan anses
framförda offentligt, varför förfogandet över huvud taget inte innefattas i
upphovsrätten.
Det sker inte heller några förändringar av betydelse för de myndigheter som
har att tillämpa bestämmelserna, t.ex. vid intrång i ensamrätterna. Det finns
således inte skäl att anta att ändringarna kommer att leda till några ökade
insatser av polis eller åklagare eller medföra någon ökning av måltillström-
ningen till domstolarna.
Följaktligen kan den bedömningen göras att förslagen inte medför några ökade
kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.

9 Författningskommentarer

9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt
bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för framställning
av exemplar för enskilt bruk. Andra stycket har ändrats så att inskränkningen
inte ger rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i
digital form. Med bestämmelsen genomförs artikel 6.2 a i direktivet. Paragrafen
har vidare ändrats redaktionellt. Ändringarna har behandlats främst i avsnitt
5.4.6.

Andra stycket
Med stöd av första stycket får var och en framställa enstaka exemplar av
offentliggjorda verk för enskilt bruk. För att inskränkningen skall vara
tillämplig krävs alltså att verket har offentliggjorts, dvs. lovligen gjorts
tillgängligt för allmänheten (se 8 § första stycket). Enligt bestämmelsen i an-
dra stycket 3 ger första stycket dock inte rätt att framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i digital form. Med "sammanställningar" avses
sammanställningar som är verk, dvs. sammanställningar för vilka upphovsrätt
grundlagts genom en självständig och originell samling av verk, uppgifter eller
annat material och som sålunda i sig själva utgör verk och därmed är föremål för
upphovsrätt (jfr SOU 1956:25 s. 67 och s. 138). Med "sammanställningar i digital
form" avses återgivningar av verken, sammanställningarna, i digital form. Med
"digital form" avses att sammanställningarna finns elektroniskt i form av binära
koder, vanligen bestående av ettor och nollor.
Som framställning av exemplar anses även att sammanställningen förs över på en
anordning genom vilken den kan återges (2 § andra stycket). Med exemplar förstås
varje föremål i vilket sammanställningen är fixerad (jfr SOU 1956:25 s. 93).
Enbart det förhållandet att en sammanställning i digital form kommer upp på en
bildskärm innebär inte att ett exemplar framställs, eftersom sammanställningen
inte fixeras på bildskärmen (jfr prop. 1988/89:85 s. 23). Om en sammanställning
i digital form fixeras inne i en dator, t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen
är osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett ögonblick eller när datorn stängs
av, framställs inte heller något exemplar av sammanställningen. Om man däremot
gör en självständig fixering av sammanställningen, t.ex. genom att lagra denna i
digital form på en dators hårddisk eller på en datadiskett, framställs ett
exemplar av sammanställningen. Det krävs dock ett aktivt handlande av användaren
(jfr 2 § och rättsfallet NJA 1996 s. 79).
Bestämmelsen innebär att exemplar i digital form av en sammanställning i digi-
tal form inte får framställas ens för enskilt bruk. Bestämmelsen gäller endast
exemplar i digital form och hindrar inte att exemplar i annan form framställs av
sammanställningar i digital form. Upphovsrätten hindrar således inte att man för
enskilt bruk tar en papperskopia av en sammanställning som finns lagrad i en
dator. Bestämmelsen träffar endast kopiering från digital till digital form,
dvs. fall där förlagan för kopieringen är en återgivning i digital form och där
kopian är i digital form.
Att sammanställningar i digital form inte får mångfaldigas för enskilt bruk
utesluter inte att exemplar för enskilt bruk får framställas av de verk eller
delar av verk som ingår i sammanställningen. Upphovsrätt för sammanställningar
gäller endast sammanställningen som sådan, dess struktur. Skyddet avser således
inte de särskilda bidragen (se prop. 1960:17 s. 79). Det innebär att
upphovsmannen till sammanställningen inte med stöd av den rätten kan hindra att
någon framställer exemplar av de verk, uppgifter e.d. som har samlats i verket.
Inskränkningen i första stycket ger således inte rätt att framställa ett
exemplar i digital form av ett samlingsverk i digital form i vilket t.ex. en
poets dikter har samlats med hänsyn till vissa motiv men rätt att framställa
exemplar i digital form av de dikter som ingår i samlingen liksom att samla dem
i en annan struktur, t.ex. efter litterära perioder.
Framställning av exemplar i digital form av sammanställningar i digital form
kan ske med stöd av andra inskränkningar i upphovsrätten än 12 §. Sålunda får
den som har rätt att använda en sammanställning alltid förfoga över den på det
sätt som är nödvändigt för att han eller hon skall kunna använda
sammanställningen för dess avsedda ändamål (se 26 g § femte stycket).
En särskild bestämmelse om ansvarsfrihet finns i 53 § andra stycket.

19 §
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konst-verk
med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller
andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.

Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för spridning av
exemplar. Den särskilda regeln om exemplar av datorprogram i första stycket har
utgått. Samma regel om spridning gäller för exemplar av datorprogram som för
exemplar av andra verk. När ett exemplar av ett datorprogram har överlåtits med
upphovsmannens samtycke får exemplaret spridas vidare, även om överlåtelsen
gjorts utanför EES, med de begränsningar som följer av andra stycket. Ändringen
har behandlats i avsnitt 5.5.

21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga,
tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att
sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar
vid undervisning.

Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för offentliga
framföranden. Ett nytt tredje stycke har införts så att inskränkningen inte ger
rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Med be-
stämmelsen tillgodoses artikel 6.2 b i direktivet. Ändringen har behandlats i
avsnitt 5.4.6.
Normalt sker undervisning under sådana förhållanden att de verk som framförs
inte kan anses framförda offentligt och förfogandet omfattas då inte av upphovs-
rätten enligt 2 §, varför tillämpning av inskränkningen över huvud taget inte är
aktuell (jfr prop. 1992/93:214 s. 88).

Tredje stycket
Med stöd av första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk offentligt
vid undervisning. Enligt bestämmelsen i tredje stycket ger första stycket 2 dock
inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Be-
stämmelsen gäller oavsett i vilken teknisk form sammanställningen föreligger
eller framförandet sker. Med "förvärvssyfte", som har samma innebörd som i
första stycket 1, avses att framförandet görs i vinstsyfte. Det är för
tillämpningen av bestämmelsen ovidkommande huruvida framförandet sker vid sådan
undervisning som sker i förvärvsverksamhet. För att bestämmelsen skall vara
tillämplig krävs således att själva framförandet görs i förvärvssyfte. Begreppet
tar inte heller sikte på situationer där syftet med framförandet mera allmänt är
att främja en viss förvärvsverksamhet, t.ex. då ett framförande sker vid
undervisning på arbetsplatser.
Ett exempel på när tredje stycket är tillämpligt är om en antologi som är ett
samlingsverk läses upp i förvärvssyfte vid undervisning som är tillgänglig för
allmänheten. Ett annat exempel är om ett verk som är en sammanställning framförs
på databildskärmar i förvärvssyfte vid sådan undervisning. I dessa fall gäller
alltså inte inskränkningen i första stycket 2 utan upphovsmannen måste ge sitt
samtycke till förfogandet, om detta inte får ske med stöd av någon annan
inskränkning.
Angående innebörden av "sammanställningar" och upphovsrättens omfattning i
dessa fall, se kommentaren till 12 §. Av 11 § andra stycket följer att källan i
vissa fall skall anges när sammanställningen återges offentligt.

26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den
allmänna säkerhetens intresse.

Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten till förmån för
rättsvård m.m. Inskränkningen i andra stycket för användning av verk i
rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse har utvidgats till att avse
inte endast fotografiska verk utan alla verk. Exempelvis får ett verk användas i
rättsvårdens intresse genom att en åklagare i en förundersökning låter kopiera
en CD-skiva till kassettband för att lättare kunna bedöma huruvida insjungna
texter kan misstänkas innebära hets mot folkgrupp. Ändringen har behandlats i
avsnitt 6.

26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana
exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga
för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta
gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar
av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av
programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja
programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger
bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker
vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av
programmet som han har rätt att utföra.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över den på det
sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för
dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde eller femte
stycket är ogiltiga.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om datorprogram m.m. Ett nytt femte
stycke har införts så att den som har rätt att använda en sammanställning alltid
får vidta förfoganden som är nödvändiga för att han skall kunna använda samman-
ställningen för dess avsedda ändamål. Med bestämmelsen genomförs artiklarna 6.1
och 15 i direktivet. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.6.

Femte stycket
Enligt bestämmelsen får den som har rätt att använda en sammanställning
förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda
sammanställningen för dess avsedda ändamål. Med "har rätt" avses inte bara de
fall där någon genom överlåtelse eller upplåtelse har fått rätt att använda en
sammanställning utan också andra fall där någon har rätt att använda
sammanställningen. Bestämmelsen ger användaren rätt att vidta varje form av
förfogande över sammanställningen, dvs. både exemplarframställning och tillgäng-
liggörande för allmänheten (jfr 2 § första stycket), men bara i den omfattning
som verkligen är nödvändig för att sammanställningen skall kunna användas för
det avsedda ändamålet. Om det t.ex. är nödvändigt att framställa ett exemplar i
digital form för att man skall kunna läsa en sammanställning i digital form som
finns på internet, får användaren göra detta, om han har rätt att läsa
sammanställningen.
Angående innebörden av "sammanställning", se kommentaren till 12 §.

Sjätte stycket
I sjätte stycket anges att avtalsvillkor som inskränker användarens rätt
enligt bl.a. femte stycket är ogiltiga. Användaren kan alltså inte genom avtal
avstå från rätten att vidta förfogandena; bestämmelsen i femte stycket är
indispositiv. Sålunda skall femte stycket tillämpas även om något annat har
avtalats.

49 §
Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i
vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av
en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet
och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har förflutit efter
det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för
allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess
femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för
allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 § andra stycket,
12 § första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 - 26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
femte och sjätte styckena och 26 i § skall tillämpas på arbeten som avses i
denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovs-
rätt, får denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt första stycket till ett
offentliggjort arbete är ogiltiga.

Paragrafen innehåller regler om skydd för kataloger och liknande arbeten. Första
stycket har ändrats så att inte endast kataloger, tabeller och liknande arbeten
som innehåller ett stort antal uppgifter utan även liknande arbeten som är
resultatet av en väsentlig investering skyddas. Ensamrättens innehåll har änd-
rats från ett skydd mot eftergörande till ett skydd mot exemplarframställning
och tillgängliggörande för allmänheten. I andra stycket har upptagits bestämmel-
ser om en ny giltighetstid för skyddet. Till följd av det ändrade innehållet i
ensamrätten har i tredje stycket intagits ytterligare hänvisningar, bl.a. till
de inskränkningar som gäller för upphovsrätten. Ett nytt fjärde stycke har
införts om att vissa avtalsvillkor är ogiltiga. Med bestämmelserna genomförs ar-
tiklarna 7 - 10 i direktivet.Paragrafen har vidare ändrats redaktionellt efter
mönster av 49 a §. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.4.7.

Första stycket
Föremålet för ensamrätten är en katalog, en tabell eller ett annat liknande
arbete. Det innebär liksom tidigare att det måste vara fråga om en samling. För
att arbetet skall vara skyddat krävs antingen att det innehåller ett stort antal
uppgifter eller att det ändå är resultatet av en väsentlig investering.
Samlingar med ett stort antal uppgifter representerar visserligen regelmässigt
betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställaren
måste lägga ned på att samla in och ordna uppgifterna. Men om antalet uppgifter
är stort har investeringens omfattning ingen självständig betydelse. Även ett
liknande arbete med färre uppgifter skyddas, om det utgör resultatet av en
väsentlig investering. Vid bedömningen av om det rör sig om en väsentlig inve-
stering kan beaktas vilka ekonomiska och andra insatser som ligger bakom an-
skaffningen, granskningen och presentationen av uppgifterna i arbetet.
Ensamrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över arbetet genom att
framställa exemplar av det. Som framställning av exemplar anses även att arbetet
överförs på en anordning genom vilken det kan återges (hänvisningen i tredje
stycket till 2 § andra stycket). Angående innebörden av "framställa exemplar
av", se kommentaren till 12 §. Ensamrätten innefattar vidare rätt att göra arbe-
tet tillgängligt för allmänheten. Arbetet görs tillgängligt för allmänheten då
det framförs offentligt och när exemplar av det bjuds ut till försäljning, ut-
hyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller
visas offentligt (hänvisningen i tredje stycket till 2 § tredje stycket). Det
innebär att ensamrätten omfattar t.ex. offentligt framförande genom on-line
överföring av ett arbete i digital form.
Liksom tidigare skyddar bestämmelsen inte de uppgifter som har samlats i arbe-
tet, utan det är arbetet eller en väsentlig del av det som är föremål för skyd-
det (se prop. 1988/89:85 s. 25). Ensamrätten omfattar inte kopiering av sär-
skilda uppgifter som finns i arbetet. Inte heller omfattar ensamrätten t.ex. att
en icke väsentlig del av uppgifterna görs tillgänglig för allmänheten genom
utsändning. En upprepad användning av i sig icke väsentliga delar av ett arbete
kan dock sammantagen anses innebära användning av en väsentlig del av arbetet.

Andra stycket
I andra stycket regleras skyddstiden för sådana arbeten som avses i
paragrafen. Ensamrätten gäller till dess femton år har förflutit efter det år då
arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten
inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet först gjordes till-
gängligt för allmänheten. Skyddstiden gäller för ett visst arbete. Det innebär
att väsentliga investeringar beträffande ett redan skyddat arbete kan resultera
i ett nytt skyddsobjekt och att giltighetstiden således enligt huvudregeln
räknas från utgången av det år då det nya arbetet framställdes.

Tredje stycket
I tredje stycket hänvisas till vissa inskränkningar som gäller för verk och
anges att de skall tillämpas beträffande ensamrätten till de arbeten som avses i
paragrafen. Ensamrätten i sig är alltid begränsad genom att den avser arbetet
som sådant.
Hänvisning har intagits till beskrivningarna av upphovsmannens förfoganderätt
i 2 § andra och tredje styckena. Vad gäller hänvisningar till de inskränkningar
som gäller i upphovsrätten har intagits en ändrad hänvisning till 12 § andra
stycket om framställning av exemplar för enskilt bruk samt nya hänvisningar till
14 § om framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet, till 15 § om
framställning av exemplar inom sjukhus, till 19 § om spridning av exemplar, till
20 § om visning av exemplar, till 21 § om offentliga framföranden, till 25 § om
information om dagshändelser genom ljudradio och television m.m., till 26 d och
26 f §§ med särskilda bestämmelser om ljudradio och television, till 26 g §
femte och sjätte styckena med särskilda bestämmelser om sammanställningar och
till 26 i § med gemensamma bestämmelser om avtalslicenser.

Fjärde stycket
I fjärde stycket anges att avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt
enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga. Framställaren
kan sålunda inte komma överens med en användare om att han skall ha rättigheter
gentemot denne som går utöver den ensamrätt han har enligt första stycket.
Bestämmelsen gäller endast utvidgning av den grundläggande rätten enligt
första stycket att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för
allmänheten. Det innebär att rättens föremål eller innehåll enligt första styck-
et inte kan utvidgas ens parterna emellan genom att det som avtalsvillkor före-
skrivs att en användare inte får förfoga över ett arbete genom att framställa
exemplar av icke väsentliga delar av det, t.ex. enskilda uppgifter, eller att en
användare inte får framföra ett arbete privat. Däremot gäller bestämmelsen inte
för de särskilda inskränkningar i rätten som följer av tredje stycket.
Bestämmelsen hindrar alltså inte att det som avtalsvillkor föreskrivs t.ex. att
en användare över huvud taget inte får offentligt framföra ett arbete vid under-
visning (hänvisningen i tredje stycket till 21 § första stycket 2). Sådana
avtalsvillkor kan dock vara ogiltiga på andra grunder, t.ex. eftersom förfo-
gandet är nödvändigt för att kunna använda arbetet för dess avsedda ändamål (jfr
hänvisningen i tredje stycket till 26 g § femte och sjätte styckena).
Bestämmelsen gäller endast offentliggjorda arbeten. Arbetet anses
offentliggjort när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten
(hänvisningen i tredje stycket till 8 § första stycket). Om exemplar av arbetet
inte har spritts till allmänheten och arbetet inte på annat sätt gjorts
tillgängligt för allmänheten, hindrar bestämmelsen inte att framställaren
träffar avtal om utvidgning av rätten enligt första stycket. Ett exempel på
detta är ett fall där en framställare vill hemlighålla vissa enskilda uppgifter
i ett icke offentliggjort arbete och därför avtalar med en användare om att
denne inte får röja dem.

53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller
av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas
till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorpro-
grammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk
framställer exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i
digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts inte dömas till an-
svar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för sprid-
ning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Paragrafen innehåller regler om ansvar för intrång i upphovsrätten. Andra styck-
et har ändrats så att otillåten framställning av exemplar i digital form av
offentliggjorda sammanställningar i digital form för enskilt bruk är fritt från
ansvar under samma förutsättningar som gäller för otillåten framställning av
exemplar av datorprogram för enskilt bruk. Ändringen har behandlats i avsnitt
5.4.8.

Andra stycket
Av 12 § andra stycket 3 följer att exemplar i digital form av offentliggjorda
sammanställningar i digital form inte får framställas för enskilt bruk. Enligt
53 § andra stycket skall den som gör detta emellertid inte dömas till ansvar, om
förlagan för framställningen inte används i näringsverksamhet eller offentlig
verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av sammanställningen för
andra ändamål än sitt enskilda bruk. Bestämmelserna om ersättningsskyldighet i
54 § är dock tillämpliga.

61 §
Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden,
ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är
svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i
47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i
48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i
landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av
rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar
av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande
gäller dock alla ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medbor-
gare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även
på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt
huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska
personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin
huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet
ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands
eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med
marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om
bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

Paragrafen innehåller regler om tillämpning med avseende på andra länder.
Bestämmelserna i andra stycket om tillämpningsområdet för rätt enligt 49 § har
ändrats. Med bestämmelserna genomförs artikel 11 i direktivet. Regeringen kan,
bl.a. under förutsättning av ömsesidighet, i förordning meddela föreskrifter om
bestämmelsernas tillämpning med avseende på andra länder (62 §). I in-
ternationella upphovsrättsförordningen (1994:193) finns föreskrifter om tillämp-
ningen med avseende på andra EES-länder. Bestämmelsen har vidare ändrats
redaktionellt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.4.7.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom
femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar
av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett
arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det
tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst
till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förut-
sättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för
allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestäm-
melser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 §
andra stycket skall dock tillämpas.

Enligt punkt 1 träder de nya reglerna i kraft den 1 januari 1998.
Punkt 2 innehåller regeln att de nya bestämmelserna skall tillämpas också på
de verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. Det innebär
bl.a. att den förlängda skyddstiden gäller för alla de arbeten som den dagen
uppfyller förutsättningarna för skydd enligt 49 §. Arbeten som har framställts
inom femton år före ikraftträdandet har alltid en skyddstid till den 1 januari
2014. Skyddet återupplivas därmed för sådana arbeten där skyddstiden har gått
ut enligt de gamla bestämmelserna. Tredje mans intressen skyddas genom bestäm-
melserna i punkt 3 och 4.
Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller förfoganden
som gjorts innan de nya bestämmelserna träder i kraft. De nya bestämmelserna
tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Det innebär
bl.a. att om någon har framställt exemplar före ikraftträdandet med stöd av
äldre bestämmelser, t.ex. under sådan tid då rätt enligt 49 § inte längre
gäller, så kan åtgärden inte angripas med stöd av de nya bestämmelserna. Inte
heller tillämpas de nya bestämmelserna på rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet. Det innebär att de nya bestämmelserna inte griper in i rådande
avtalsförhållanden. Utgångspunkten är att de exemplar av arbeten enligt 49 § som
har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas i
fortsättningen. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall
dock tillämpas. Exemplaren får följaktligen inte tillhandahållas allmänheten ge-
nom uthyrning.
Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller vissa förfo-
ganden som görs sedan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Om någon med stöd
av äldre bestämmelser har börjat förfoga över ett arbete genom att framställa
exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han
fortsätta med och avsluta den planerade verksamheten även sedan de nya
bestämmelserna trätt i kraft. Den som har rätt enligt 49 § kan således inte
åberopa rätten gentemot den som har börjat med sådan verksamhet under den fria
tiden, utan denne har rätt att avsluta den planerade verksamheten. Avgörande är
vad han planerat. Exempelvis kan hans planer avse omtryckning av en katalog
eller utgivning av flera band. Han får då avsluta denna planerade framställning,
men han får inte gå längre än vad som är nödvändigt eller sedvanligt.
Övergångsbestämmelserna ger honom inte heller under några omständigheter rätt
att fortsätta med förfogandet längre än till den 1 januari 2000. Samma rätt att
avsluta ett planerat förfogande har den som vidtagit väsentliga åtgärder för att
framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för
allmänheten. Exempel på sådana åtgärder är framställning av tekniska hjälpmedel
för tryckning och andra väsentliga investeringar. De exemplar som framställs med
stöd av dessa bestämmelser under övergångstiden får fritt spridas och visas.
Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister

1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som
utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller, såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister
som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 och 26 f §§ i 45, 46,
49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels
när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller tele-
visionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio-
eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Paragrafen anger medlingslagens tillämpningsområde och har ändrats till följd av
den nya lydelsen av 49 § upphovsrättslagen. Ändringen innebär att medlingslagen
skall tillämpas vid tvist som kan uppkomma när arbeten som skyddas enligt 49 §
skall vidaresändas på sätt som avses i 26 f § upphovsrättslagen.

Bilaga 1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 96/9/EG
av den 11 mars 1996

om rättsligt skydd för databaser

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt
artiklarna 57.2, 66 och 100 A,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget och med beaktande av
följande:

1. Databaser är för närvarande inte tillräckligt skyddade av gällande
lagstiftning i alla medlemsstater. Där sådant skydd finns, är det av olika
innebörd.

2. Sådana olikheter i det rättsliga skyddet för databaser som medlemsstaternas
lagstiftning ger, har direkta och negativa återverkningar på den inre
marknadens funktion vad gäller databaser och i synnerhet på fysiska och
juridiska personers rätt att fritt tillhandahålla varor och on-line service
av databaser inom hela gemenskapen enligt en enhetlig rättslig ordning.
Dessa olikheter kan mycket väl bli större i samband med att medlemsstaterna
antar ny lagstiftning på detta område som får en allt mer internationell
karaktär.

3. De befintliga olikheterna som har en snedvridande inverkan på den inre
marknadens funktion bör undanröjas och uppkomsten av nya olikheter bör
förhindras. Sådana olikheter som inte undergräver den inre marknadens
funktion eller upprättandet av en informationsmarknad inom gemenskapen
behöver däremot inte undanröjas eller förhindras från att uppkomma.

4. I medlemsstaternas lagstiftning eller rättspraxis har redan formulerats
olika former av upphovsrättsligt skydd för databaser. Icke-harmoniserade
immateriella rättigheter kan ge upphov till hinder för den fria rörligheten
av varor och tjänster inom gemenskapen så länge som olikheterna rörande
omfattning av och villkoren för skyddet kvarstår.

5. Upphovsrätt utgör en lämplig form för att ge upphovsmannen ensamrätt till
en databas.

6. I frånvaro av enhetliga stadganden om otillbörlig konkurrens eller
rättspraxis på detta område är andra tilläggsåtgärder emellertid nödvändiga
för att förhindra att innehållet i en databas blir föremål för utdrag
och/eller återanvänds utan tillstånd.

7. Upprättandet av databaser kräver en betydande insats av mänskliga, tekniska
och finansiella resurser, men det är möjligt att till en betydligt lägre
kostnad kopiera eller få tillgång till dem än vad det kostar att själv
skapa dem.

8. Utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd av innehållet i en databas
utgör åtgärder som kan ha allvarliga ekonomiska eller tekniska följder.

9. Databaser utgör ett värdefullt redskap för upprättandet av en in-
formationsmarknad inom gemenskapen och kommer också att vara nyttiga på
många andra områden.

10. Den mycket starka ökningen inom gemenskapen och i världen av den
informationsvolym som varje år genereras och behandlas inom alla handels-
och industrisektorer kräver att man i medlemsstaterna investerar i
avancerade system för databehandling.

11. För närvarande råder inom databassektorn en mycket stor obalans mellan
nivån på utförda investeringar såväl mellan medlemsstaterna som mellan
gemenskapen och de huvudsakliga produktionsländerna utanför gemenskapen.

12. En sådan investering i moderna datalagrings- och databehandlingssystem är
möjlig inom gemenskapen endast med en stabil och homogen rättslig ordning
som skyddar databastillverkarnas rättigheter.

13. Detta direktiv skyddar sammanställda verk, ibland kallade "samlingsverk",
data eller annat material vars bearbetning, lagring eller åtkomst sker
genom elektroniska, elektromagnetiska, elektro-optiska eller andra liknande
metoder.

14. Det skydd som detta direktiv inför bör utsträckas att gälla icke-
elektroniska databaser.

15. De villkor som tillämpas för att avgöra om en databas skall vara
upphovsrättsligt skyddad skall begränsas till att gälla om urvalet eller
sammanställningen av i innehållet i databasen är ett intellektuellt verk
som upphovsmannen skapat. Detta skydd avser basens struktur.

16. Inget annat kriterium än det immateriella verkets egenart skall behöva
tillämpas för att avgöra huruvida en databas kan skyddas av upphovsrätt. I
synnerhet skall databasens kvalitet eller estetiska värde inte värderas.

17. Uttrycket "databas" bör förstås som tillämplig på alla samlingar av
litterära, konstnärliga, musikaliska och andra verk eller sådant material
som texter, ljud, bilder, siffror, fakta och data. Det måste handla om en
samling verk, data eller andra självständiga element som arrangerats på ett
systematiskt eller metodiskt sätt och är tillgängliga självständigt från
varandra. En upptagning av ett audiovisuellt, film-, litterärt eller
musikaliskt verk hör inte automatiskt till detta direktivs tillämp-
ningsområde.

18. Detta direktiv inverkar inte på upphovsmännens rätt att bestämma om eller
på vilket sätt, de tillåter att deras verk ingår i en databas och inverkar
särskilt inte på huruvida den givna tillåtelsen innebär en ensamrätt eller
ej. Skyddet för databaser genom en rättighet av sitt eget slag påverkar
inte befintliga rättigheter rörande dess innehåll. När en upphovsman eller
innehavare av en närstående rättighet tillåter att vissa av dennes verk får
ingå i en databas genom en icke-exklusiv licens, får en utomstående person
med tillstånd från upphovsmannen eller innehavaren av den närstående
rättigheten utnyttja dessa verk utan att den som upprättat databasen kan
åberopa sin rätt av sitt eget slag - detta under förutsättning att verken
varken blir föremål för utdrag eller återanvänds.

19. Normalt skall en samling av flera upptagningar av musikstycken på en CD
inte höra till detta direktivs tillämpningsområde både därför att den i sin
egenskap av en samling inte uppfyller villkoren för upphovsrättsligt skydd
och därför att den inte utgör en tillräckligt stor investering för att
åtnjuta en rätt av sitt eget slag.

20. Skydd enligt detta direktiv kan beviljas även för sådana element,
exempelvis ordböcker och indexsystem, som är nödvändiga för att vissa
databaser skall fungera och kunna rådfrågas.

21. Skydd enligt detta direktiv skall gälla databaser i vilka verk, data och
andra element sammanställts på ett systematiskt och metodiskt sätt. Det
krävs inte att detta material fysiskt har lagrats på ett organiserat sätt.

22. Elektroniska databaser som avses i detta direktiv kan även omfatta
anordningar såsom CD-ROM och CD-I.

23. Uttrycket "databas" skall inte tillämpas på datorprogram som används då en
databas tillverkas eller används eftersom dessa datorprogram skyddas av
rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för
datorprogram.

24. Sådan uthyrning och utlåning av databaser som faller inom området för
upphovsrätt eller närstående rättigheter regleras uteslutande genom rådets
direktiv nr 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om
upphovsrätten närstående rättigheter.

25. Skyddstiden för upphovsrätt har redan reglerats genom rådets direktiv
93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upp-
hovsrätt och vissa närstående rättigheter.

26. Verk som skyddas av upphovsrätt eller närstående rättigheter och som
införts i en databas förblir likväl skyddade av respektive ensamrätt och
kan inte införas i en databas eller bli föremål för utdrag ur denna bas
utan tillåtelse av rättsinnehavaren eller den till vilken dennes rätt
övergått.

27. Bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter till verk som
sålunda införts i en databas skall inte på något vis påverkas av
förekomsten av en särskild rätt grundad på att dessa verk valts ut och
sammanställts i en databas.

28. Den ideella delen av upphovsrätten till en databas tillkommer upphovsmannen
och skall utövas i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och med
bestämmelserna i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk. Den ideella rättigheten faller utanför detta direktivs tillämp-
ningsområde.

29. Medlemsstaterna bestämmer själva över upphovsrätten i anställ-
ningsförhållanden. Följaktligen hindrar ingenting i detta direktiv
medlemsstaterna från att i sin lagstiftning bestämma att om en databas är
utvecklad av en arbetstagare i tjänsten eller enligt arbetsgivarens
anvisningar, arbetsgivaren ensam är berättigad till att utöva alla de
ekonomiska rättigheter som är knutna till den bas som utvecklats, med
mindre än att annat är avtalat.

30. Upphovsmannens ensamrätt måste omfatta rätten att avgöra på vilket sätt och
av vem hans verk får utnyttjas samt i synnerhet rätten att kontrollera
verkets spridning till obehöriga personer.

31. Det upphovsrättsliga skyddet av databaser omfattar likaså databaser som
gjorts tillgängliga på ett annat sätt än genom kopior.
32. Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella bestämmelserna
åtminstone i materiellt hänseende är likvärdiga med detta direktiv vad
beträffar inskränkningar i förfogandet över verket.

33. Frågan om spridningsrättens konsumtion uppkommer inte i fråga om on-line
databaser som hör under området för tjänster. Detta gäller också materiella
kopior av en sådan bas som med upphovsmannens medgivande gjorts av den som
utnyttjar denna tjänst. I motsats till CD-ROM eller CD-I, i vilka den
immateriella rättigheten ingår i ett materiellt hjälpmedel, dvs. i en vara,
är varje on-line tjänst egentligen en handling som skall vara underställd
ett tillståndsförfarande i den mån upphovsrätten föreskriver det.

34. När upphovsmannen väl har beslutat göra en kopia av sin databas tillgänglig
för en användare antingen genom en on-line tjänst eller någon annan slags
spridning bör emellertid denna behörige användare ha tillgång till
databasen för att använda den för det ändamål och på det sätt som
föreskrivs i licensavtalet som ingåtts med upphovsmannen även om tillgången
och användandet kräver förfoganden som i princip är underställda
inskränkningen.

35. En lista över undantag från inskränkningarna i förfogandet över verket bör
upprättas med beaktande av att den upphovsrätt som avses i detta direktiv
endast gäller på urvalet eller sammanställningen av det material som ingår
i en databas. Medlemsstaterna bör ha rätt att bestämma om sådana undantag
i vissa fall. Denna rätt bör emellertid utnyttjas i enlighet med Bernkon-
ventionen och undantagen skall gälla databasens struktur. Det är lämpligt
att skilja mellan undantag för privat bruk och undantag för mångfaldigande
för privat bruk, varvid sistnämnda område angår bestämmelser i vissa
medlemsstaters nationella rätt, när det gäller skatt på tomma datamedier
och upptagningsapparatur.

36. I detta direktiv avses med uttrycket "vetenskaplig forskning" såväl
naturvetenskaplig som humanistisk forskning.

37. Tillämpningen av artikel 10.1 i Bernkonventionen berörs ej av detta
direktiv.

38. Den alltjämt ökande användningen av numerisk teknologi utsätter
databasproducenten för risken att innehållet i hans databas kopieras och
omarbetas elektroniskt utan tillstånd för att med innehållet tillverka en
annan databas med ett identiskt innehåll men som inte skulle strida mot
upphovsrätten till sammanställningen av den ursprungliga basens innehåll.

39. Förutom att säkerställa skyddet av upphovsrätten som grundas på
originaliteten hos urvalet eller sammanställningen av innehållet i
databasen, har detta direktiv som mål att skydda databasproducenterna mot
att användare eller konkurrenter tillgodogör sig resultaten av de
investeringar i pengar och sakkunskap som de som sökt och samlat innehållet
gjort, genom att skydda hela eller väsentliga delar av databasen mot vissa
av användarens eller konkurrentens förfoganden.

40. Det specifika föremålet för denna rätt av sitt eget slag är att garantera
att investeringar för anskaffning, granskning och presentation av
innehållet i en databas skyddas för en bestämd tid. Denna investering kan
bestå i att pengar och/eller tid och energi lagts ned på projektet.

41. Syftet med rätten av sitt eget slag är att ge dataproducenten möjlighet att
förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning av hela eller en
väsentlig del av innehållet i en databas. Databasproducenten är den som tar
initiativet och tar på sig risken att utföra investeringarna. Definitionen
av producent utesluter således särskilt underleverantörerna.

42. Den särskilda rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning
avser användarens förfoganden som överskrider dennes lagliga rätt och som
på så vis är till men för investeringen. Rätten att förbjuda utdrag
och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet
gäller förutom produktion av en otillbörligen konkurrerande produkt också
användaren som genom sitt förfogande undergräver investeringen på ett
kvalitativt eller kvantitativt sett väsentligt vis.

43. Om användaren verkställer en on-line överföring med upphovsmannens
medgivande konsumeras inte rätten att förbjuda återanvändning varken av
databasen eller av en materiell kopia av hela eller en del av denna bas.

44. Om det krävs att hela eller en väsentlig del av innehållet varaktigt eller
tillfälligt överförs till ett annat hjälpmedel för att innehållet i en
databas skall kunna visas på en bildskärm, behövs rättsinnehavarens
tillstånd för sådant förfogande.

45. Rätten att förhindra utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd ger
inte upphov till någon utvidgning av upphovs rätten till enkla fakta eller
data.

46. Att det finns en rätt att förhindra utdrag och/eller återanvändning av hela
eller en väsentlig del av verk, data eller element i en databas ger inte
upphov till någon ny rätt för detta specifika verk, för dessa specifika
data eller element.

47. För att främja konkurrensen mellan leverantörer av produkter och tjänster
på informationsmarknaden, får det skydd som rätten av sitt eget slag
erbjuder inte utövas på ett sätt som skulle underlätta missbruk av en
dominerande ställning, särskilt vad gäller utveckling och spridning av nya
produkter och tjänster med ett intellektuellt dokumentärt, tekniskt,
ekonomiskt eller kommersiellt mervärde. Följaktigen skall bestämmelserna i
detta direktiv inte inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga eller
nationella konkurrensregler.

48. Syftet med detta direktiv, som är att säkerställa ett ändamålsenligt och
enhetligt skydd för databaser i syfte att garantera att databasproducenten
uppbär ersättning, är olikt syftet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter, vars syfte är att säkerställa den fria rörelsen för
personuppgifter på grundval av harmoniserade regler som syftar till att
skydda de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till privatliv
enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Bestämmelserna i detta
direktiv skall inte påverka tillämpningen av lagstiftningen rörande data-
skydd.

49. Trots att databasproducenten eller rättsinnehavaren har rätt att förbjuda
utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av en databas
bör de inte kunna hindra en behörig användare från att göra utdrag av eller
återanvända mindre väsentliga delar. Denna användare får dock inte orsaka
oberättigad skada varken på en rätt av sitt eget slag eller på någons
upphovsrätt eller någon närstående rättighet till verk som ingår i denna
bas.

50. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva undantag till rätten att hindra utdrag
och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en
databas, om det gäller utdrag för enskilt bruk, eller för bruk inom
undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig forskning, eller om det
gäller utdrag och/eller återanvändning som görs i den allmänna säkerhetens
intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande. Dessa
åtgärder får emellertid inte påverka databasproducentens ensamrätt att
utnyttja databasen och får inte heller ske i kommersiellt syfte.

51. När medlemsstaterna använder sig av denna rättighet att tillåta den
behörige användaren av en databas att företa utdrag av en väsentlig del av
innehållet för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning, får de
begränsa detta tillstånd till att gälla vissa slags undervisnings- eller
forskningsinrättningar.

52. Medlemsstater som har särskilda bestämmelser som innefattar en rätt som
liknar den rätt av sitt eget slag som föreskrivs i detta direktiv bör kunna
behålla, när de gäller den nya rätten, de undantag dessa regler
traditionellt föreskriver.

53. Bevisbördan för tidpunkten för databasens fullbordande åligger
databasproducenten.

54. Bevisbördan för att alla de kriterier uppfyllts som krävs för att man skall
kunna sluta sig till att en väsentlig ändring av databasens innehåll bör
anses utgöra en ny väsentlig investering åligger databasproducenten.

55. En ny väsentlig investering som medför en ny skyddstid kan inbegripa en
omfattande granskning av databasens innehåll.

56. Rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning tillämpas
inte på databaser vars producent är medborgare eller stadigvarande bosatt i
tredje land eller på databaser som producerats av en juridisk person som
inte i fördragets mening är etablerad i en medlemsstat, förutom när detta
tredje land erbjuder ett jämförligt skydd för databaser som producerats av
medborgare i medlemsstaterna eller stadigvarande bosatta inom gemenskapens
territorium.

57. Förutom att medlemsstaternas lagstiftning bör stipulera om sanktioner i
fall av intrång i upphovsrätt eller andra rättigheter bör medlemsstaterna
fastställa lämpliga sanktioner för olovliga utdrag och/eller återanvändning
av innehållet i en databas.

58. Förutom det skydd detta direktiv, med hjälp av upphovsrätten ger databasens
struktur och det skydd som direktivet ger dess innehåll genom rätten av
sitt eget slag att hindra otillåtet utdrag och/eller återanvändning,
förblir medlemsstaternas övriga stadganden angående tillhandahållande av
varor och tjänster inom databassektorn tillämpliga.

59. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av eventuella bestämmelser i
medlemsstaternas lagstiftning angående utsändning av audiovisuella program
på databaser som består av audiovisuella verk.

60. Vissa medlemsstaters bestämmelser om upphovsrätt skyddar för närvarande
databaser som inte uppfyller kriterierna för upphovsrättsligt skydd, varom
stadgas i detta direktiv. Även om dessa databaser kan omfattas av skydd
enligt den i detta direktiv stadgade rättigheten att förhindra olovligt
utdrag och/eller återanvändning av deras innehåll, är skyddstiden för denna
sistnämnda rätt mycket kortare än den som de nu gällande nationella
bestämmelserna beviljar. En harmonisering av de tillämpliga villkoren för
avgörande av huruvida en databas skall skyddas av upphovsrätt får inte
resultera i en förkortning av den skyddstid som innehavarna av ifråga-
varande rättigheter för tillfället åtnjuter. För detta ändamål bör undantag
instiftas. Följderna av detta undantag bör begränsa sig till de berörda
medlemsstaternas territorier.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Tillämpningsområde
1. Detta direktiv gäller rättsligt skydd för alla slags databaser.

2. I detta direktiv avses med "databas": en samling av verk, data eller andra
självständiga element som sammanställts på ett systematiskt och metodiskt
sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller på
något annat sätt.

3. Skydd enligt detta direktiv tillämpas inte på sådana datorprogram som
används då en databas som är tillgänglig genom elektroniska medier
tillverkas eller används.

Artikel 2

Begränsningar av tillämpningsområdet
Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapsbestämmelser angående:

a) rättsligt skydd av datorprogram,

b) uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt vissa närstående rättigheter,

c) skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter,

KAPITEL II

UPPHOVSRÄTT

Artikel 3

Skyddsföremålet
1. I enlighet med detta direktiv utgör databaser som på grund av innehållets
urval eller sammanställning utgör sådana intellektuella verk som kan utgöra
föremål för upphovsrätt. Inga andra kriterier kan tillämpas för att besluta
om skydd skall ges.

2. Databasers upphovsrättsliga skydd täcker i enlighet med detta direktiv inte
dess innehåll och påverkar inte tillämpningen av de rättigheter som har
sagda innehåll som föremål.

Artikel 4

Upphovsman till en databas
1. Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller grupp av
fysiska personer som har skapat databasen eller, om en medlemsstats
lagstiftning medger det, den juridiska person som enligt den berörda
lagstiftningen anses vara rättsinnehavare.

2. Om en medlemsstats lagstiftning godtar gemensamma verk, skall den person
som anses vara upphovsman inneha de ekonomiska rättigheterna.

3. Om en grupp fysiska personer gemensamt skapat en databas skall dessa
personer gemensamt inneha ensamrätterna.

Artikel 5

Inskränkningar i förfogandet över verket

Till den del databasen kan utgöra föremål för ett upphovsrättsligt skydd
åtnjuter basens upphovsman ensamrätt att själv utföra eller tillåta följande:

a) provisorisk eller varaktig framställning av exemplar, helt eller delvis och
oberoende av sätt eller form,

b) översättning, bearbetning, arrangering eller annan transformation,

c) att databasen eller en kopia härav görs tillgänglig för allmänheten. När
ett exemplar av databasen första gången inom gemenskapen förts i handeln av
rättsinnehavaren, eller med hans medgivande, konsumeras hans rätt att
kontrollera återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar,

d) all förmedling, framställning eller offentligt framförande,

e) all framställning av exemplar, spridning, förmedling, förevisning eller
offentligt framförande av resultaten av de förfoganden som citerades i
punkt b.

Artikel 6

Undantag från inskränkningarna i förfogandet över verket

1. Den behörige användaren av en databas eller exemplar av denna får utan
särskilt tillstånd av databasens upphovsman förfoga över verket i enlighet
med i artikel 5, om förfogandet är nödvändigt för tillgång till innehållet
i databasen eller för ett normalt utnyttjande av den. Om den behörige
användaren enbart har tillstånd att använda en del av databasen, gäller
denna punkt endast denna del.

2. Medlemsstaterna har rätt att bestämma om inskränkningar av de rättigheter
som avses i artikel 5 i följande fall:

a) vid framställning för enskilt bruk av en icke-elektronisk databas,

b) vid bruk uteslutande för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning,
alltid under förbehåll att källan anges, som berättigas av det
eftersträvade icke-kommersiella syftet,

c) vid användning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett
administrativt eller rättsligt förfarande,

d) utan hinder av punkt a), b) och c), vid andra undantag från upphovsrätten
som traditionellt gäller i deras nationella rätt.

3. I enlighet med Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk skall denna artikel inte tolkas på ett sådant sätt att dess
tillämpning förorsakar oberättigad skada på rättsinnehavarens legitima
intressen eller så att den förhindrar normalt bruk av databasen.

KAPITEL III

RÄTT AV SITT EGET SLAG

Artikel 7

Rättighetens föremål

1. Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning,
granskning eller presentation visar sig innehålla en kvantitets- eller
kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag
och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt
sett väsentlig del av databasens innehåll.

2. I detta kapitel avses med:

a) "utdrag": en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en
väsentlig del av innehållet i en databas, oberoende av på vilket sätt och
i vilken form detta sker,

b) "återanvändning": när hela eller en väsentlig del av innehållet i en
databas görs tillgänglig för allmänheten genom spridning av exemplar,
uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form. När en
kopia av databasen en gång sålts inom gemenskapen av rättsinnehavaren
eller med dennes medgivande, konsumeras hans rätt att kontrollera
återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar,

Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten utgör inte
utdrag eller återanvändning.

3. Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges som gåva
genom licensavtal.

4. Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möjligheten att
ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt skydd. Dessutom skall
den tillämpas oberoende av möjligheten att skydda databasens innehåll
genom upphovsrätt eller andra rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet
av databaser påverkar inte tillämpningen av befintliga rättigheter för
deras innehåll.

5. Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av
[o]väsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter
förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som orsakar
databasproducenternas lagstadgade rättigheter oförsvarlig skada, är ej
tillåtna.

Artikel 8

Den behörige användarens rättigheter och skyldigheter
1. Den databasproducent, vars databas på något sätt gjorts tillgänglig för
allmänheten, kan inte förhindra den behörige användaren från att företa
utdrag av och/eller återanvända kvalitativt eller kvantitativt sett mindre
väsentliga delar av dess innehåll, oberoende av för vilket ändamål detta
sker. I den mån den behörige användaren enbart har tillstånd att göra
utdrag och/eller att återanvända en del av databasen, gäller denna punkt
endast denna del.

2. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig
för allmänheten, får inte förfoga över den på sätt som strider mot ett
normalt bruk av denna bas eller som oberättigat kränker databasproducen-
tens legitima intressen.

3. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig
för allmänheten, får inte skada upphovsrättsinnehavaren eller innehavaren
av en närstående rättighet rörande verk som denna bas innehåller.

Artikel 9

Undantag från rätt av sitt eget slag

Medlemsstaterna har möjligheten att föreskriva att den behörige användaren av en
databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten får företa utdrag
av eller återanvända en väsentlig del av dess innehåll utan tillstånd från
databasproducenten:

a) om det gäller utdrag för enskilt bruk av en icke-elektronisk databas,

b) om det gäller utdrag inom undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig
forskning, förutsatt att källan anges och att det berättigas av det
eftersträvade icke-kommersiella syftet,

c) om det gäller utdrag eller återanvändning i den allmänna säkerhetens
intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande.

Artikel 10

Skyddstid

1. Den rätt som avses i artikel 7 får effekt från den tidpunkt då databasen
fullbordats. Den gäller till 15 år efter den 1 januari det år då databasen
fullbordats.

2. När det är fråga om en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för
allmänheten före utgången av den period som avses i punkt 1, skall
skyddstiden för denna rätt gälla till 15 år efter den 1 januari det år då
databasen för första gången gjorts tillgänglig för allmänheten.

3. Varje kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig ändring i innehållet i
en databas, särskilt varje väsentlig ändring som är en följd av en samling
av tillägg, utplåningar eller ändringar som berättigar bedömningen att det
har uppkommit en ny kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig
investering gör att databasen, som uppkommit på grund av denna investering
kan tilldelas en egen skyddstid.

Artikel 11

Innehavare av rätt av sitt eget slag

1. Den rätt som avses i artikel 7 skall tillämpas på sådana databaser vars
producent eller rättsinnehavare är medborgare i en medlemsstat eller är
stadigvarande bosatt inom gemenskapens territorium.

2. Punkt 1 tillämpas också på företag som grundats i överensstämmelse med en
medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller
huvudanläggning inom gemenskapen. Om ett sådant företag endast har sitt
säte inom gemenskapens territorium bör dess verksamhet ha ett verkligt och
kontinuerligt samband med en medlemsstats ekonomi.

3. Överenskommelser som utsträcker den rätt som avses i artikel 7 till
databaser som producerats i tredje land och som följaktligen inte täcks av
punkt 1 och 2, skall ingås av rådet på förslag av kommissionen. Skydd-
stiden som beviljas databaser med stöd av detta förfarande skall inte
överstiga den som föreskrivs i artikel 10.

KAPITEL IV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 12

Sanktioner
Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i sådana
rättigheter som avses i detta direktiv.

Artikel 13

Den fortsatta tillämpningen av andra bestämmelser
Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av andra
bestämmelser rörande bl.a. upphovsrätt, närstående rättigheter eller andra
rättigheter eller skyldigheter angående data, verk eller andra i databasen
införda element, patent, varumärken, mönster eller modeller, skydd av nationella
kulturskatter, kartellrätt och otillbörlig konkurrens, affärshemligheter,
säkerhet, sekretess, skydd av personuppgifter och privatliv, tillgång till
allmänna handlingar eller avtalsrätt.

Artikel 14

Tillämpning i tiden
1. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv med avseende på upphovsrätt
skall också tillämpas på sådana databaser som skapats före det datum som
avses i artikel 16.1, som vid denna tidpunkt uppfyller de i detta direktiv
föreskrivna kraven för upphovsrätts-ligt skydd av databaser.

2. Som undantag från punkt 1 gäller att om en databas som är upphovsrättsligt
skyddad i en medlemsstat vid den tidpunkt då detta direktiv offentliggörs
men inte uppfyller villkoren för upphovsrättsligt skydd enligt artikel
3.1, skall detta direktiv inte medföra att skyddstiden enligt ovan nämnda
ordning förkortas i den medlemsstaten.

3. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv skall med avseende på den rätt
som avses i artikel 7 också tillämpas på databaser som fullbordats under
de 15 år som föregår det datum som avses i artikel 16.1 och som vid den
tidpunkten uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 7.

4. Det skydd som avses i punkt 1 och 3 skall inte påverka de avtal som
slutits eller rättigheter som erhållits före det datum som avses i dessa
punkter.

5. I fråga om databaser som fullbordats under de 15 år som föregår det datum
som anges i punkt 16.1, uppgår den i artikel 7 avsedda rättens skyddstid
till 15 år räknat från den 1 januari som följer på detta datum.

Artikel 15

Vissa indispositiva bestämmelser

Avtalsrättsliga bestämmelser som strider mot artikel 6.1 och 8 är ogiltiga.

Artikel 16

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall införa de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1998.

När medlemsstaterna beslutar om dessa åtgärder skall besluten antingen
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller skall en sådan
hänvisning bifogas när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall fastställa
ordningen för hur hänvisningen i fråga skall göras.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.

3. Senast vid slutet av det tredje året efter det datum som anges i punkt 1,
och därefter vart tredje år, skall kommissionen till Europaparlamentet,
rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om
genomförandet av detta direktiv i vilken den särskilt, på grundval av
särskild information från medlemsstaterna, skall undersöka tillämpningen
av rätten av sitt eget slag, däribland artiklarna 8 och 9, och särskilt
kontrollera om tillämpningen av denna rätt inneburit missbruk av domine-
rande ställning eller andra konkurrensbegränsningar, vilka skulle be-
rättiga att åtgärder vidtogs, bland dem möjligheten till tvångslicenser.
Kommissionen skall vid behov framlägga förslag som syftar till att anpassa
detta direktiv till utvecklingen på databasområdet.

Artikel 17

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i [Strasbourg] Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande
Ordförande

___________________

Bilaga 2

DIRECTIVE 96/9/EC OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL
of 11 March 1996
on the legal protection of databases

THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,

Having regard to the Treaty establishing the European Community, and in
particular Articles 57(2), 66 and 100a thereof,

Having regard to the proposal from the Commission,

Having regard to the Opinion of the Economic and Social Committee,

Acting in accordance with the procedure laid down in Article 189b of the Treaty,

(1) Whereas databases are at present not sufficiently protected in
all Member States by existing legislation; whereas such
protection, where it exists, has different attributes;

(2) Whereas such differences in the legal protection of databases
offered by the legislation of the Member States have direct
negative effects on the functioning of the internal market as
regards databases and in particular on the freedom of natural
and legal persons to provide on-line database goods and services
on the basis of harmonized legal arrangements throughout the
Community; whereas such differences could well become more
pronounced as Member States introduce new legislation in this
field, which is now taking on an increasingly international
dimension;

(3) Whereas existing differences distorting the functioning of the
internal market need to be removed and new ones prevented from
arising, while differences not adversely affecting the func-
tioning of the internal market or the development of an
information market within the Community need not be removed or
prevented from arising;

(4) Whereas copyright protection for databases exists in varying
forms in the Member States according to legislation or case-law,
and whereas, if differences in legislation in the scope and
conditions of protection remain between the Member States, such
unharmonized intellectual property rights can have the effect of
preventing the free movement of goods or services within the
Community;

(5) Whereas copyright remains an appropriate form of exclusive right
for authors who have created databases;

(6) Whereas, nevertheless, in the absence of a harmonized system of
unfair-competition legislation or of case-law, other measures
are required in addition to prevent the unauthorized extraction
and/or re-utilization of the contents of a database;

(7) Whereas the making of databases requires the investment of
considerable human, technical and financial resources while such
databases can be copied or accessed at a fraction of the cost
needed to design them independently;

(8) Whereas the unauthorized extraction and/or re-utilization of the
contents of a database constitute acts which can have serious
economic and technical consequences;

(9) Whereas databases are a vital tool in the development of an
information market within the Community; whereas this tool will
also be of use in many other fields;

(10) Whereas the exponential growth, in the Community and worldwide,
in the amount of information generated and processed annually in
all sectors of commerce and industry calls for investment in all
the Member States in advanced information processing systems;

(11) Whereas there is at present a very great imbalance in the level
of investment in the database sector both as between the Member
States and between the Community and the world''''s largest databa-
se-producing third countries;

(12) Whereas such an investment in modern information storage and
processing systems will not take place within the Community
unless a stable and uniform legal protection regime is
introduced for the protection of the rights of makers of databa-
ses;

(13) Whereas this Directive protects collections, sometimes called
"compilations", of works, data or other materials which are
arranged, stored and accessed by means which include electronic,
electromagnetic or electro-optical processes or analogous
processes;

(14) Whereas protection under this Directive should be extended to
cover non-electronic databases;

(15) Whereas the criteria used to determine whether a database should
be protected by copyright should be confined to the fact that
the selection or the arrangement of the contents of the database
is the author''''s own intellectual creation; whereas such pro-
tection should cover the structure of the database;

(16) Whereas no criterion other than originality in the sense of the
author''''s intellectual creation should be applied to determine
the eligibility of the database for copyright protection, and in
particular no aesthetic or qualitative criteria should be
applied;

(17) Whereas the term "database" should be understood to include
literary, artistic, musical or other collections of works or
collections of other material such as texts, sounds, images,
numbers, facts, and data; whereas it should cover collections of
independent works, data or other materials which are
systematically or methodically arranged and can be individually
accessed; whereas this means that a recording of an audiovisual,
cinematographic, literary or musical work as such does not fall
within the scope of this Directive;

(18) Whereas this Directive is without prejudice to the freedom of
authors to decide whether, or in what manner, they will allow
their works to be included in a database, in particular whether
or not the authorization given is exclusive; whereas the
protection of databases by the sui generis right is without
prejudice to existing rights over their contents, and whereas in
particular where an author or the holder of a related right per-
mits some of his works or subject matter to be included in a
database pursuant to a non-exclusive agreement, a third party
may make use of those works or subject matter subject to the
required consent of the author or of the holder of the related
right without the sui generis right of the maker of the database
being invoked to prevent him doing so, on condition that those
works or subject matter are neither extracted from the database
nor re-utilized on the basis thereof;

(19) Whereas, as a rule, the compilation of several recordings of
musical performances on a CD does not come within the scope of
this Directive, both because, as a compilation, it does not meet
the conditions for copyright protection and because it does not
represent a substantial enough investment to be eligible under
the sui generis right;

(20) Whereas protection under this Directive may also apply to the
materials necessary for the operation or consultation of certain
databases such as thesaurus and indexation systems;

(21) Whereas the protection provided for in this Directive relates to
databases in which works, data or other materials have been
arranged systematically or methodically; whereas it is not
necessary for those materials to have been physically stored in
an organized manner;

(22) Whereas electronic databases within the meaning of this Direc-
tive may also include devices such as CD-ROM and CD-i;

(23) Whereas the term "database" should not be taken to extend to
computer programs used in the making or operation of a database,
which are protected by Council Directive 91/250/EEC of 14 May
1991 on the legal protection of computer programs;

(24) Whereas the rental and lending of databases in the field of
copyright and related rights are governed exclusively by Council
Directive 92/100/EEC of 19 November 1992 on rental right and
lending right and on certain rights related to copyright in the
field of intellectual property;

(25) Whereas the term of copyright is already governed by Council
Directive 93/98/EEC of 29 October 1993 harmonizing the term of
protection of copyright and certain related rights;

(26) Whereas works protected by copyright and subject matter
protected by related rights, which are incorporated into a
database, remain nevertheless protected by the respective
exclusive rights and may not be incorporated into, or extracted
from, the database without the permission of the rightholder or
his successors in title;

(27) Whereas copyright in such works and related rights in subject
matter thus incorporated into a database are in no way affected
by the existence of a separate right in the selection or
arrangement of these works and subject matter in a database;

(28) Whereas the moral rights of the natural person who created the
database belong to the author and should be exercised according
to the legislation of the Member States and the provisions of
the Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic
Works; whereas such moral rights remain outside the scope of
this Directive;

(29) Whereas the arrangements applicable to databases created by
employees are left to the discretion of the Member States;
whereas, therefore, nothing in this Directive prevents Member
States from stipulating in their legislation that where a
database is created by an employee in the execution of his
duties or following the instructions given by his employer, the
employer exclusively shall be entitled to exercise all economic
rights in the database so created, unless otherwise provided by
contract;

(30) Whereas the author''''s exclusive rights should include the right
to determine the way in which his work is exploited and by whom,
and in particular to control the distribution of his work to
unauthorized persons;

(31) Whereas the copyright protection of databases includes making
databases available by means other than the distribution of
copies;

(32) Whereas Member States are required to ensure that their national
provisions are at least materially equivalent in the case of
such acts subject to restrictions as are provided for by this
Directive;

(33) Whereas the question of exhaustion of the right of distribution
does not arise in the case of on-line databases, which come
within the field of provision of services; whereas this also
applies with regard to a material copy of such a database made
by the user of such a service with the consent of the
rightholder; whereas, unlike CD-ROM or CD-i, where the
intellectual property is incorporated in a material medium,
namely an item of goods, every on-line service is in fact an act
which will have to be subject to authorization where the
copyright so provides;

(34) Whereas, nevertheless, once the rightholder has chosen to make
available a copy of the database to a user, whether by an on-
line service or by other means of distribution, that lawful user
must be able to access and use the database for the purposes and
in the way set out in the agreement with the rightholder, even
if such access and use necessitate performance of otherwise
restricted acts;

(35) Whereas a list should be drawn up of exceptions to restricted
acts, taking into account the fact that copyright as covered by
this Directive applies only to the selection or arrangement of
the contents of a database; whereas Member States should be
given the option of providing for such exceptions in certain
cases; whereas, however, this option should be exercised in
accordance with the Berne Convention and to the extent that the
exceptions relate to the structure of the database; whereas a
distinction should be drawn between exceptions for private use
and exceptions for reproduction for private purposes, which
concerns provisions under national legislation of some Member
States on levies on blank media or recording equipment;

(36) Whereas the term "scientific research" within the meaning of
this Directive covers both the natural sciences and the human
sciences;

(37) Whereas Article 10(1) of the Berne Convention is not affected by
this Directive;

(38) Whereas the increasing use of digital recording technology
exposes the database maker to the risk that the contents of his
database may be copied and rearranged electronically, without
his authorization, to produce a database of identical content
which, however, does not infringe any copyright in the
arrangement of his database;

(39) Whereas, in addition to aiming to protect the copyright in the
original selection or arrangement of the contents of a database,
this Directive seeks to safeguard the position of makers of
databases against misappropriation of the results of the
financial and professional investment made in obtaining and
collecting the contents by protecting the whole or substantial
parts of a database against certain acts by a user or
competitor;

(40) Whereas the object of this sui generis right is to ensure
protection of any investment in obtaining, verifying or
presenting the contents of a database for the limited duration
of the right; whereas such investment may consist in the
deployment of financial resources and/or the expending of time,
effort and energy;

(41) Whereas the objective of the sui generis right is to give the
maker of a database the option of preventing the unauthorized
extraction and/or re-utilization of all or a substantial part of
the contents of that database; whereas the maker of a database
is the person who takes the initiative and the risk of
investing; whereas this excludes subcontractors in particular
from the definition of maker;

(42) Whereas the special right to prevent unauthorized extraction
and/or re-utilization relates to acts by the user which go
beyond his legitimate rights and thereby harm the investment;
whereas the right to prohibit extraction and/or re-utilization
of all or a substantial part of the contents relates not only to
the manufacture of a parasitical competing product but also to
any user who, through his acts, causes significant detriment,
evaluated qualitatively or quantitatively, to the investment;

(43) Whereas, in the case of on-line transmission, the right to
prohibit re-utilization is not exhausted either as regards the
database or as regards a material copy of the database or of
part thereof made by the addressee of the transmission with the
consent of the rightholder;

(44) Whereas, when on-screen display of the contents of a database
necessitates the permanent or temporary transfer of all or a
substantial part of such contents to another medium, that act
should be subject to authorization by the rightholder;

(45) Whereas the right to prevent unauthorized extraction and/or re-
utilization does not in any way constitute an extension of
copyright protection to mere facts or data;

(46) Whereas the existence of a right to prevent the unauthorized
extraction and/or re-utilization of the whole or a substantial
part of works, data or materials from a database should not give
rise to the creation of a new right in the works, data or
materials themselves;

(47) Whereas, in the interests of competition between suppliers of
information products and services, protection by the sui generis
right must not be afforded in such a way as to facilitate abuses
of a dominant position, in particular as regards the creation
and distribution of new products and services which have an in-
tellectual, documentary, technical, economic or commercial added
value; whereas, therefore, the provisions of this Directive are
without prejudice to the application of Community or national
competition rules;

(48) Whereas the objective of this Directive, which is to afford an
appropriate and uniform level of protection of databases as a
means to secure the remuneration of the maker of the database,
is different from the aim of Directive 95/46/EC of the European
Parliament and of the Council of 24 October 1995 on the
protection of individuals with regard to the processing of
personal data and on the free movement of such data, which is to
guarantee free circulation of personal data on the basis of
harmonized rules designed to protect fundamental rights, notably
the right to privacy which is recognized in Article 8 of the
European Convention for the Protection of Human Rights and Fun-
damental Freedoms; whereas the provisions of this Directive are
without prejudice to data protection legislation;

(49) Whereas, notwithstanding the right to prevent extraction and/or
re-utilization of all or a substantial part of a database, it
should be laid down that the maker of a database or rightholder
may not prevent a lawful user of the database from extracting
and re-utilizing insubstantial parts; whereas, however, that
user may not unreasonably prejudice either the legitimate
interests of the holder of the sui generis right or the holder
of copyright or a related right in respect of the works or sub-
ject matter contained in the database;

(50) Whereas the Member States should be given the option of
providing for exceptions to the right to prevent the unaut-
horized extraction and/or re-utilization of a substantial part
of the contents of a database in the case of extraction for
private purposes, for the purposes of illustration for teaching
or scientific research, or where extraction and/or
re-utilization are/is carried out in the interests of public
security or for the purposes of an administrative or judicial
procedure; whereas such operations must not prejudice the
exclusive rights of the maker to exploit the database and their
purpose must not be commercial;

(51) Whereas the Member States, where they avail themselves of the
option to permit a lawful user of a database to extract a
substantial part of the contents for the purposes of
illustration for teaching or scientific research, may limit that
permission to certain categories of teaching or scientific
research institution;

(52) Whereas those Member States which have specific rules providing
for a right comparable to the sui generis right provided for in
this Directive should be permitted to retain, as far as the new
right is con-cerned, the exceptions traditionally specified by
such rules;

(53) Whereas the burden of proof regarding the date of completion of
the making of a database lies with the maker of the database;

(54) Whereas the burden of proof that the criteria exist for
concluding that a substantial modification of the contents of a
database is to be regarded as a substantial new investment lies
with the maker of the database resulting from such investment;

(55) Whereas a substantial new investment involving a new term of
protection may include a substantial verification of the
contents of the database;

(56) Whereas the right to prevent unauthorized extraction and/or re-
utilization in respect of a database should apply to databases
whose makers are nationals or habitual residents of third
countries or to those produced by legal persons not established
in a Member State, within the meaning of the Treaty, only if
such third countries offer comparable protection to databases
produced by nationals of a Member State or persons who have
their habitual residence in the territory of the Community;

(57) Whereas, in addition to remedies provided under the legislation
of the Member States for infringements of copyright or other
rights, Member States should provide for appropriate remedies
against unauthorized extraction and/or re-utilization of the
contents of a database;

(58) Whereas, in addition to the protection given under this
Directive to the structure of the database by copyright, and to
its contents against unauthorized extraction and /or re-uti-
lization under the sui generis right, other legal provisions in
the Member States relevant to the supply of database goods and
services continue to apply;

(59) Whereas this Directive is without prejudice to the application
to databases composed of audiovisual works of any rules
recognized by a Member State''''s legislation concerning the
broadcasting of audiovisual programmes;

(60) Whereas some Member States currently protect under copyright
arrangements databases which do not meet the criteria for
eligibility for copyright protection laid down in this
Directive; whereas, even if the databases concerned are eligible
for protection under the right laid down in this Directive to
prevent unauthorized extraction and/or re-utilization of their
contents, the term of protection under that right is
considerably shorter than that which they enjoy under the
national arrangements currently in force; whereas harmonization
of the criteria for determining whether a database is to be
protected by copyright may not have the effect of reducing the
term of protection currently enjoyed by the rightholders
concerned; whereas a derogation should be laid down to that
effect; whereas the effects of such derogation must be confined
to the territories of the Member States concerned,

HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:

CHAPTER I

Scope

Article 1

Scope
1. This Directive concerns the legal protection of databases in any
form.

2. For the purposes of this Directive, "database" shall mean a
collection of independent works, data or other materials ar-
ranged in a systematic or methodical way and individually
accessible by electronic or other means.

3. Protection under this Directive shall not apply to computer
programs used in the making or operation of databases accessible
by electronic means.

Article 2

Limitations on the scope
This Directive shall apply without prejudice to Community provisions relating
to:

(a) the legal protection of computer programs;

(b) rental right, lending right and certain rights related to copy-
right in the field of intellectual property;

(c) the term of protection of copyright and certain related rights.

CHAPTER II

Copyright

Article 3

Object of protection

1. In accordance with this Directive, databases which, by reason of
the selection or arrangement of their contents, constitute the
author''''s own intellectual creation shall be protected as such by
copyright. No other criteria shall be applied to determine
their eligibility for that protection.

2. The copyright protection of databases provided for by this
Directive shall not extend to their contents and shall be
without prejudice to any rights subsisting in those contents
themselves.

Article 4

Database authorship

1. The author of a database shall be the natural person or group of
natural persons who created the base or, where the legislation
of the Member States so permits, the legal person designated as
the rightholder by that legislation.

2. Where collective works are recognized by the legislation of a
Member State, the economic rights shall be owned by the person
holding the copyright.

3. In respect of a database created by a group of natural persons
jointly, the exclusive rights shall be owned jointly.

Article 5

Restricted acts

In respect of the expression of the database which is protectable by copyright,
the author of a database shall have the exclusive right to carry out or to
authorize:

(a) temporary or permanent reproduction by any means and in any
form, in whole or in part;

(b) translation, adaptation, arrangement and any other alteration;

(c) any form of distribution to the public of the database or of
copies thereof. The first sale in the Community of a copy of
the database by the rightholder or with his consent shall
exhaust the right to control resale of that copy within the
Community;

(d) any communication, display or performance to the public;

(e) any reproduction, distribution, communication, display or
performance to the public of the results of the acts referred to
in (b).

Article 6

Exceptions to restricted acts

1. The performance by the lawful user of a database or of a copy
thereof of any of the acts listed in Article 5 which is neces-
sary for the purposes of access to the contents of the database
and normal use of the contents by the lawful user shall not
require the authorization of the author of the database. Where
the lawful user is authorized to use only part of the database,
this provision shall apply only to that part.

2. Member States shall have the option of providing for limitations
on the rights set out in Article 5 in the following cases:

(a) in the case of reproduction for private purposes of a non-elec-
tronic database;

(b) where there is use for the sole purposes of illustration for
teaching or scientific research, as long as the source is in-
dicated and to the extent justified by the non-commercial pur-
pose to be achieved;

(c) where there is use for the purposes of public security or for
the purposes of an administrative or judicial procedure;

(d) where other exceptions to copyright which are traditionally
authorized under national law are involved, without prejudice to
points (a), (b) and (c).

3. In accordance with the Berne Convention for the protection of
Literary and Artistic Works, this Article may not be interpreted
in such a way as to allow its application to be used in a manner
which unreasonably prejudices the rightholder''''s legitimate in-
terests or conflicts with normal exploitation of the database.

CHAPTER III

Sui generis right

Article 7

Object of protection

1. Member States shall provide for a right for the maker of a
database which shows that there has been qualitatively and/or
quantitatively a substantial investment in either the obtaining,
verification or presentation of the contents to prevent extrac-
tion and/or re-utilization of the whole of or a substantial
part, evaluated qualitatively and/or quantitatively, of the con-
tents of that database.

2. For the purposes of this Chapter:

(a) "extraction" shall mean the permanent or temporary transfer of
all or a substantial part of the contents of a database to
another medium by any means or in any form;

(b) "re-utilization" shall mean any form of making available to the
public all or a substantial part of the contents of a database
by the distribution of copies, by renting, by on-line or other
forms of transmission. The first sale of a copy of a database
within the Community by the rightholder or with his consent
shall exhaust the right to control resale of that copy within
the Community;

Public lending is not an act of extraction or re-utilization.

3. The right referred to in paragraph 1 may be transferred, assig-
ned or granted under contractual licence.

4. The right provided for in paragraph 1 shall apply irrespective
of the eligibility of that database for protection by copyright
or by other rights. Moreover, it shall apply irrespective of
the eligibility of the contents of that database for protection
by copyright or by other rights. Protection of databases under
the right pro-vided for in paragraph 1 shall be without
prejudice to rights existing in respect of their contents.

5. The repeated and systematic extraction and/or re-utilization of
insubstantial parts of the contents of the database implying
acts which conflict with a normal exploitation of that database
or which unreasonably prejudice the legitimate interests of the
maker of the database shall not be permitted.

Article 8

Rights and obligations of lawful users

1. The maker of a database which is made available to the public in
whatever manner may not prevent a lawful user of the database
from extracting and/or re-utilizing insubstantial parts of its
contents, evaluated qualitatively and/or quantitatively, for any
purposes whatsoever. Where the lawful user is authorized to
extract and/or re-utilize only part of the database, this
paragraph shall apply only to that part.

2. A lawful user of a database which is made available to the-
public in whatever manner may not perform acts which conflict
with normal exploitation of the database or unreasonably
prejudice the legitimate interests of the maker of the database.

3. A lawful user of a database which is made available to the
public in any manner may not cause prejudice to the holder of a
copyright or related right in respect of the works or subject
matter contained in the database.

Article 9

Exceptions to the sui generis right
Member States may stipulate that lawful users of a database which is made
available to the public in whatever manner may, without the authorization of its
maker, extract or re-utilize a substantial part of its contents:

(a) in the case of extraction for private purposes of the contents
of a non-electronic database;

(b) in the case of extraction for the purposes of illustration for
teaching or scientific research, as long as the source is in-
dicated and to the extent justified by the non-commercial pur-
pose to be achieved;

(c) in the case of extraction and/or re-utilization for the purposes
of public security or an administrative or judicial procedure.

Article 10

Term of protection

1. The right provided for in Article 7 shall run from the date of
completion of the making of the database. It shall expire
fifteen years from the first of January of the year following
the date of completion.

2. In the case of a database which is made available to the public
in whatever manner before expiry of the period provided for in
paragraph 1, the term of protection by that right shall expire
fifteen years from the first of January of the year following
the date when the database was first made available to the
public.

3. Any substantial change, evaluated qualitatively or quantitati-
vely, to the contents of a database, including any substantial
change resulting from the accumulation of successive additions,
deletions or alterations, which would result in the database
being considered to be a substantial new investment, evaluated
qualitatively or quantitatively, shall qualify the database
resulting from that investment for its own term of protection.

Article 11

Beneficiaries of protection under the sui generis right

1. The right provided for in Article 7 shall apply to databases
whose makers or rightholders are nationals of a Member State or
who have their habitual residence in the territory of the Commu-
nity.

2. Paragraph 1 shall also apply to companies and firms formed in
accordance with the law of a Member State and having their
registered office, central administration or principal place of
business within the Community; however, where such a company or
firm has only its registered office in the territory of the Com-
munity, its operations must be genuinely linked on an ongoing
basis with the economy of a Member State.

3. Agreements extending the right provided for in Article 7 to
databases made in third countries and falling outside the provi-
sions of paragraphs 1 and 2 shall be concluded by the Council
acting on a proposal from the Commission. The term of any
protection extended to databases by virtue of that procedure
shall not exceed that available pursuant to Article 10.

CHAPTER IV

Common provisions

Article 12

Remedies
Member States shall provide appropriate remedies in respect of infringements of
the rights provided for in this Directive.

Article 13

Continued application of other legal provisions
This Directive shall be without prejudice to provisions concerning in particular
copyright, rights related to copyright or any other rights or obligations
subsisting in the data, works or other materials incorporated into a database,
patent rights, trade marks, design rights, the protection of national treasures,
laws on restrictive practices and unfair competition, trade secrets, security,
confidentiality, data protection and privacy, access to public documents, and
the law of contract.

Article 14

Application over time
1. Protection pursuant to this Directive as regards copyright shall
also be available in respect of databases created prior to the
date referred to Article 16(1) which on that date fulfil the
requirements laid down in this Directive as regards copyright
protection of databases.

2. Notwithstanding paragraph 1, where a database protected under
copyright arrangements in a Member State on the date of publica-
tion of this Directive does not fulfil the eligibility criteria
for copyright protection laid down in Article 3(1), this
Directive shall not result in any curtailing in that Member
State of the remaining term of protection afforded under those
arrangements.

3. Protection pursuant to the provisions of this Directive as re-
gards the right provided for in Article 7 shall also be
available in respect of databases the making of which was
completed not more than fifteen years prior to the date referred
to in Article 16(1) and which on that date fulfil the
requirements laid down in Article 7.

4. The protection provided for in paragraphs 1 and 3 shall be wit-
hout prejudice to any acts concluded and rights acquired before
the date referred to in those paragraphs.

5. In the case of a database the making of which was completed not
more than fifteen years prior to the date referred to in Ar-
ticle 16(1), the term of protection by the right provided for in
Article 7 shall expire fif-teen years from the first of January
following that date.

Article 15

Binding nature of certain provisions
Any contractual provision contrary to Articles 6(1) and 8 shall be null and
void.

Article 16

Final provisions

1. Member States shall bring into force the laws, regulations and
administrative provisions necessary to comply with this Direc-
tive before 1 January 1998.

When Member States adopt these provisions, they shall contain a
reference to this Directive or shall be accompanied by such
reference on the occasion of their official publication. The
methods of making such reference shall be laid down by Mem-
ber States.

2. Member States shall communicate to the Commission the text of
the provisions of domestic law which they adopt in the field
governed by this Directive.

3. Not later than at the end of the third year after the date
referred to in paragraph 1, and every three years thereafter,
the Commission shall submit to the European Parliament, the
Council and the Economic and Social Committee a report on the
application of this Directive, in which, inter alia on the basis
of specific information supplied by the Member States, it shall
examine in particular the application of the sui generis right,
including Articles 8 and 9, and shall verify especially whether
the application of this right has led to abuse of a dominant
position or other interference with free competition which would
justify appropriate measures being taken, including the
establishment of non-voluntary licensing arrangements. Where
necessary, it shall submit proposals for adjustment of this
Directive in line with developments in the area of databases.

Article 17

This Directive is addressed to the Member States.

Done at Strasbourg,

For the European Parliament For the Council
The President The President

Bilaga 3

Promemorians huvudsakliga innehåll

I promemorian föreslås ändringar i lagen (9160:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Ändringarna skulle innebära genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv om rättsligt skydd för databaser.
Direktivet syftar till att säkerställa att det för databaser, dvs. systematiska
samlingar av uppgifter eller annat material, finns ett harmoniserat
immaterialrättsligt skydd på en hög nivå inom Europeiska unionen.
Det föreslås att upphovsrättslagen skall ändras i följande avseenden.
Upphovsrätten skall omfatta framställning för enskilt bruk av exemplar i digital
form av sammanställningar i digital form. Överträdelse härav skall i regel inte
kunna föranleda straff utan enbart andra sanktioner såsom skadestånd.
Upphovsrätten skall omfatta användning i förvärvssyfte av sammanställningar vid
undervisning. Det särskilda skyddet för kataloger och andra arbeten med en
sammanställning av uppgifter skall ge framställaren uteslutande rätt att
framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Skyddet skall gälla också för alla sådana arbeten som är resultatet av en
väsentlig investering och gälla i 15 år.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.

Bilaga 4

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse. "Särskilda
bestämmelser om datorprogram m.m.",
dels att 12 - 14, 21, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för
enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte Första stycket ger inte rätt
datorprogram och ger inte rätt att
att uppföra byggnadsverk. 1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram eller
3. framställa exemplar i
digital form av sammanställ-
ningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

13 §För undervisningsändamål får exemplar av utgivna verk framställas genom
reprografiskt förfarande och upptagningar av verk som sänds ut i ljudradio eller
television göras, om avtalslicens gäller enligt 26 i §. Exemplaren och
upptagningarna får användas endast i undervisningsverksamhet som omfattas av det
avtal som förutsätts för uppkomsten av avtalslicensen.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande
parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket ger inte rätt
att i förvärvssyfte framställa ex-
emplar av sammanställningar.

14 §För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar av sina
egna framföranden av verk. Upptagningarna får inte användas för andra ändamål.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket ger inte rätt
att i förvärvssyfte göra
upptagningar av samman-
ställningar.
21 §Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga,
tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudtjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att
sända ut verk i ljudradio eller television.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.

26 g §Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa
sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är
nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål.
Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen
av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja
programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger
bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker
vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av
programmet som han har rätt att utföra.
--------------------------------------------------------------------
Den som har förvärvat rätt att
använda en sammanställning får för-
foga över den på det sätt som är
nödvändigt för att han skall kunna
använda sammanställningen för dess
avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde och femte
styckena är ogiltiga.

49 §
--------------------------------------------------------------------
En katalog, en tabell eller Den som har framställt en
ett annat dylikt arbete vari katalog, en tabell eller ett
ett stort antal uppgifter har annat dylikt arbete vari ett
sammanställts får inte utan stort antal uppgifter har
framställarens samtycke sammanställts eller vilket är
eftergöras förrän tio år har resultatet av en väsentlig
förflutit efter det år då arbetet investering har uteslutande rätt
gavs ut. att framställa exemplar av arbe-
tet och göra det tillgängligt för
allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet
framställdes eller, om arbetet
har gjorts tillgängligt för all-
mänheten inom femton år från fram-
ställningen, efter det år då
arbetet först gjordes tillgäng-
ligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § Bestämmelserna i 2 § andra och
andra stycket, 12 § första tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 §
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - andra stycket, 12 § första och
26 b och 26 e §§ skall tillämpas andra styckena, 13 - 22, 25, 26
beträffande arbeten som avses i - 26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
denna paragraf. Är ett sådant femte och sjätte styckena samt
arbete eller en del av det 26 i § skall tillämpas på arbeten
föremål för upphovsrätt, får den som avses i denna paragraf. Är
också göras gällande. ett sådant arbete eller en del
av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första
stycket är ogiltiga.

53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder,
som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten
eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms,
om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
--------------------------------------------------------------------
Den som för sitt enskilda Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med upp- exemplar har överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke, skall hovsmannens samtycke, skall
inte dömas till ansvar, om för- inte dömas till ansvar, om för-
lagan för kopieringen inte lagan för kopieringen inte
används i näringsverksamhet används i näringsverksamhet eller
eller offentlig verksamhet och offentlig verksamhet och han
han inte utnyttjar framställda inte utnyttjar framställda ex-
exemplar av datorprogrammet emplar av datorprogrammet för
för annat ändamål än sitt enskilda annat ändamål än sitt enskilda
bruk. bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i
digital form av en sammanställ-
ning i digital form skall under
samma förutsättningar inte dömas
till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för sprid-
ning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

61 §Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande,
ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på upptagningar av
rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk
person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar
av filmverk som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller
dock alla ljudupptagningar.
--------------------------------------------------------------------
Föreskrifterna i 49 § tilläm- Föreskrifterna i 49 § tillämpas
pas på arbeten vars framställare på arbeten vars framställare är
är svensk medborgare eller svensk medborgare eller har sin
svensk juridisk person eller vanliga vistelseort i Sverige.
har sin vanliga vistelseort i Föreskrifterna tillämpas även på
Sverige liksom på arbeten som arbeten vars framställare är
först utgivits i Sverige. svensk juridisk person och har
sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksam-
het i Sverige. Om den juridiska
personen endast har sitt säte i
Sverige, tillämpas föreskrifterna
dock endast om arbetet ingår i
en ekonomisk verksamhet som har
etablerats i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla
fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i
Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands
eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad
med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt,
om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom
femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar
av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett
arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det
tillgängligt för allmänheten, får han utan hinder av de nya bestämmelserna i
nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande
förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgär-
der för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt
för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa be-
stämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till
19 § andra stycket skall dock tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
--------------------------------------------------------------------
Denna lag tillämpas när det Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåendet uppkommer en tvist om ingåendet
av ett avtal som utgör en av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26 vidaresändning genom kabel, 26 f §
f § lagen (1960:729) om upp- lagen (1960:729) om upphovsrätt
hovsrätt till litterära och till litterära och konstnärliga-
konstnärliga verk. Lagen verk. Lagen tillämpas även vid
tillämpas även vid motsvarande motsvarande tvister som kan
tvister som kan uppkomma dels uppkomma dels till följd av
till följd av hänvisningarna hänvisningarna till 13 § i 45,
till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ 46, 49 och 49 a §§ och till 26 f §
och till 26 f § i 45, 46 och 49 i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om
a §§ lagen om upphovsrätt till upphovsrätt till litterära och
litterära och konstnärliga verk, konstnärliga verk, dels när avtal
dels när avtal om exemplarfram- om exemplarframställning skall
ställning skall ingås med ingås med svenska radio- eller
svenska radio- eller tele- televisionsföretag eller avtal
visionsföretag eller avtal om om vidaresändning genom kabel
vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller
skall ingås med radio- eller televisionsföretag som
televisionsföretag som verkställer utsändningar inom
verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska sam-
Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet.
arbetsområdet.

______

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser

Justitiedepartementets promemoria Rättsligt skydd för databaser (Ds 1996:71) har
remitterats till Hovrätten för Nedre Norrland, Norrköpings tingsrätt,
Justitiekanslern, Datainspektionen, Kommerskollegium, Statens skolverk, Statens
institut för handikappfrågor, Högskoleverket, Kungl. biblioteket, Arkitet för
ljud och bild, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Statens kulturråd,
Riksarkivet, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Konkurrensverket, Patent- och
registreringsverket, Konsumentverket, Statskontoret, Svenska kommunförbundet,
Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörernas
förening, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen
Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende filmares
förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen Svensk
Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen Svenska
Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk
handel, Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, Svensk bildbyråförening, Svenska
förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska gruppen av
IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska
musikerförbundet, Svenska musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet,
Sveriges dramatikerförbund, Sveriges film- och videoproducenters förening,
Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges
Utbildningsradio AB, Sveriges videodistributöres förening, Synskadades
Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Tidningsutgivarna.

Bilaga 6

Inbjudna till hearing

Till hearingen i mars, vid vilken Justitekanslerns framställning om ändringar i
upphovsrättslagen behandlades, hade inbjudits Justitiekanslern,
Datainspektionen, Kommerskollegium, Statens skolverk, Statens institut för
handikappfrågor, Högskoleverket, Kungl. biblioteket, Arkitet för ljud och bild,
Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Statens kulturråd, Riksarkivet,
Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Konkurrensverket, Patent- och
registreringsverket, Konsumentverket, Statskontoret, Svenska kommunförbundet,
Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörernas
förening, DIK-förbundet, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen BUS,
föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende
filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen Svensk
Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen Svenska
Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk
handel, Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, Sun Microsystems AB, Svensk
bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för
upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska
magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföre-
ningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges Allmänna Biblioteksförening, Sveriges
dramatikerförbund, Sveriges film- och videoproducenters förening, Sveriges
författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
marknadsförbund, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Sveriges
Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges
videodistributöres förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund,
Tekniska Litteratursällskapet, Telia AB, Telia Infomedia Content Centre AB,
Tidningsutgivarna.

Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för
enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte Första stycket ger inte rätt
datorprogram och ger inte rätt att
att uppföra byggnadsverk. 1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i
digital form av samman-
ställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

19 §
--------------------------------------------------------------------
När ett exemplar av ett När ett exemplar av ett litte-
litterärt eller musikaliskt rärt eller musikaliskt verk
verk eller ett konstverk med eller ett konstverk med
upphovsmannens samtycke har upphovsmannens samtycke har
överlåtits, får exemplaret överlåtits, får exemplaret spridas
spridas vidare. För exemplar av vidare.
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med
upphovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller
andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.

21 §Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga,
tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst.
Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att
sända ut verk i ljudradio eller television.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket 2 ger inte rätt
att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.

26 b §Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2
kap. tryckfrihetsförordningen.
--------------------------------------------------------------------
Upphovsrätten till ett Upphovsrätten hindrar inte att
fotografiskt verk hindrar inte verket används i rättsvårdens
att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens
eller den allmänna säkerhetens intresse.
intresse.

--------------------------------------------------------------------
Särskilda bestämmelser om Särskilda bestämmelser om
datorprogram datorprogram m.m.

26 g §Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa
sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är
nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål.
Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen
av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja
programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger
bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker
vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av
programmet som han har rätt att utföra.
--------------------------------------------------------------------
Den som har rätt att använda
en sammanställning får förfoga över
den på det sätt som är nödvändigt för
att han skall kunna använda
sammanställningen för dess av-
sedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker Avtalsvillkor som inskränker
användarens rätt enligt andra användarens rätt enligt andra,
och fjärde styckena är ogiltiga. fjärde och femte styckena är
ogiltiga.

49 §
--------------------------------------------------------------------
En katalog, en tabell eller Den som har framställt en
ett annat dylikt arbete vari katalog, en tabell eller ett
ett stort antal uppgifter har annat dylikt arbete i vilket
sammanställts får inte utan ett stort antal uppgifter har
framställarens samtycke sammanställts eller vilket är
eftergöras förrän tio år har resultatet av en väsentlig
förflutit efter det år då arbetet investering har uteslutande rätt
gavs ut. att framställa exemplar av arbe-
tet och göra det tillgängligt för
allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har
förflutit efter det år då arbetet
framställdes. Om arbetet har
gjorts tillgängligt för allmän-
heten inom femton år från fram-
ställningen, gäller dock rätten
till dess femton år har förflutit
efter det år då arbetet först
gjordes tillgängligt för allmän-
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § heten.
andra stycket, 12 § första Bestämmelserna i 2 § andra och
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 §
26 b och 26 e §§ skall tillämpas andra stycket, 12 § första och
beträffande arbeten som avses i andra styckena, 13 - 22, 25, 26
denna paragraf. Är ett sådant - 26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g §
arbete eller en del av det femte och sjätte styckena samt
föremål för upphovsrätt, får den 26 i § skall tillämpas på arbeten
också göras gällande. som avses i denna paragraf. Är
ett sådant arbete eller en del
av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första
stycket till ett offentliggjort
arbete är ogiltiga.

53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder,
som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten
eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms,
om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
--------------------------------------------------------------------
Den som för sitt enskilda Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram bruk kopierar ett datorprogram
som är utgivet eller av vilket som är utgivet eller av vilket
exemplar har överlåtits med upp- exemplar har överlåtits med upp-
hovsmannens samtycke, skall hovsmannens samtycke, skall
inte dömas till ansvar, om för- inte dömas till ansvar, om för-
lagan för kopieringen inte an- lagan för kopieringen inte an-
vänds i näringsverksamhet eller vänds i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han offentlig verksamhet och han
inte utnyttjar framställda ex- inte utnyttjar framställda ex-
emplar av datorprogrammet för emplar av datorprogrammet för
annat ändamål än sitt enskilda annat ändamål än sitt enskilda
bruk. bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i
digital form av en
offentliggjord sammanställning i
digital form skall under samma
förutsättningar inte dömas till
ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för sprid-
ning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom-
lands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

61 §
--------------------------------------------------------------------
Föreskrifterna i 45, 47 och Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på framförande, 48 §§ är tillämpliga på framföranden,
ljudupptagning samt ljudradio- ljudupptagningar samt
och televisionsutsändning som ljudradio- och tele-
äger rum i Sverige. Dessutom visionsutsändningar som äger rum
tillämpas föreskrifterna i 45 § på i Sverige. Dessutom tillämpas
framföranden av den som är bestämmelserna i 45 § på fram-
svensk medborgare eller har föranden av den som är svensk
sin vanliga vistelseort i medborgare eller har sin
Sverige, föreskrifterna i 47 § på vanliga vistelseort i Sverige,
ljudupptagningar vars framstäl- bestämmelserna i 47 § på
lare är svensk medborgare eller ljudupptagningar vars fram-
svensk juridisk person eller ställare är svensk medborgare
har sin vanliga vistelseort i eller svensk juridisk person
Sverige och föreskrifterna i 48 § eller har sin vanliga
på utsändningar av radio- eller vistelseort i Sverige och
televisionsföretag som har sitt bestämmelserna i 48 § på
säte här i landet. Föreskrifterna utsändningar av radio- eller
i 46 § tillämpas på ljudupptag- televisionsföretag som har sitt
ningar och upptagningar av säte här i landet. Bestämmelserna
rörliga bilder vars framställare i 46 § tillämpas på ljud-upp-
är svensk medborgare eller tagningar och upptagningar av
svensk juridisk person eller rörliga bilder vars framställare
har sin vanliga vistelseort i är svensk medborgare eller
Sverige liksom på sådana svensk juridisk person eller
upptagningar av rörliga bilder har sin vanliga vistelseort i
som äger rum i Sverige. Sverige liksom på sådana
Bestämmelsen i 46 § om efter- upptagningar av rörliga bilder
görande gäller dock alla som äger rum i Sverige.
ljudupptagningar. Bestämmelsen i 46 § om efter-
Föreskrifterna i 49 § görande gäller dock alla
tillämpas på arbeten vars ljudupptagningar.
framställare är svensk medbor-
gare eller svensk juridisk Bestämmelserna i 49 § tillämpas
person eller har sin vanliga på arbeten vars framställare är
vistelseort i Sverige liksom på svensk medborgare eller har sin
arbeten som först utgivits i vanliga vistelseort i Sverige.
Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på
arbeten vars framställare är
svensk juridisk person och har
sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksam-
het i Sverige. Om den juridiska
personen endast har sitt säte i
Sverige, tillämpas bestämmelserna
dock endast om arbetet ingår i
en ekonomisk verksamhet som har
etablerats i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Av föreskrifterna i 49 a § Av bestämmelserna i 49 a §
tillämpas hänvisningen till 50 tillämpas hänvisningen till 50
och 51 §§ på alla fotografiska och 51 §§ på alla fotografiska
bilder och övriga föreskrifter på bilder och övriga bestämmelser på
fotografiska bilder fotografiska bilder
1. vars framställare är 1. vars framställare är svensk
svensk medborgare eller har medborgare eller har sin
sin vanliga vistelseort i vanliga vistelseort i Sverige
Sverige eller eller
2. som först har utgivits i 2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige eller samtidigt i
Sverige och utomlands eller Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en 3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning byggnad eller annan anordning
som är fast förenad med marken, som är fast förenad med marken,
om byggnaden eller anordningen om byggnaden eller anordningen
är belägen i Sverige. är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt,
om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom
femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar
av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får
fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra
stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett
arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det
tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst
till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förut-
sättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder
för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för
allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestäm-
melser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 §
andra stycket skall dock tillämpas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
--------------------------------------------------------------------
Denna lag tillämpas när det Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåendet uppkommer en tvist om ingåendet
av ett avtal som utgör en av ett avtal som utgör en
förutsättning för en avtalslicens förutsättning för en avtalslicens
enligt 13 §, eller såvitt gäller enligt 13 §, eller såvitt gäller
vidaresändning genom kabel, 26 vidaresändning genom kabel, 26 f §
f § lagen (1960:729) om upp- lagen (1960:729) om upphovsrätt
hovsrätt till litterära och till litterära och konstnärliga-
konstnärliga verk. Lagen verk. Lagen tillämpas även vid
tillämpas även vid motsvarande motsvarande tvister som kan
tvister som kan uppkomma dels uppkomma dels till följd av
till följd av hänvisningarna hänvisningarna till 13 och 26 f §§
till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om
och till 26 f § i 45, 46 och 49 upphovsrätt till litterära och
a §§ lagen om upphovsrätt till konstnärliga verk, dels när avtal
litterära och konstnärliga verk, om exemplarframställning skall
dels när avtal om exemplarfram- ingås med svensska radio- eller
ställning skall ingås med televisionsföretag eller avtal
svenska radio- eller tele- om vidaresändning genom kabel
visionsföretag eller avtal om skall ingås med radio- eller
vidaresändning genom kabel televisionsföretag som
skall ingås med radio- eller verkställer utsändningar inom
televisionsföretag som Europeiska ekonomiska sam-
verkställer utsändningar inom arbetsområdet.
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.

______

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Bilaga 8

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 7 maj 1997

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr och
justitierådet Edvard Nilsson
Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:111 Rättsligt skydd för databaser, m.m.

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande

--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i lagen 396L0009
(1960:729) om
upphovsrätt till
litterära och
konstnärliga verk

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------