Regeringens proposition
1996/97:101

Vissa ändringar i annonsbestämmelserna i radio- och
TV-lagen (1996:844), m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 1997

Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att annonsreglerna ändras på så sätt att den
särskilda begränsning av mängden annonser som får sändas under bästa
sändningstid tas bort och att högsta tillåtna annonsmängd höjs från åtta
till tio minuter under sändningstiden mellan klockan 19.00 och 24.00.
Det införs även en möjlighet för staten att i ett sändningstillstånd ställa
villkor om regionala sändningar och regionala produktioner. Bestämmel-
serna om återkallelse av tillstånd kompletteras på så sätt att sanktionen
kan bli tillämplig för det fall ett villkor om programföretags ägar-
förhållanden åsidosätts på ett väsentligt sätt. Det föreslås även att den
som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall utse utgivare.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden 4
2.2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844) 6
3 Ärendet och dess beredning 10
4 Bakgrund 10
4.1 Gällande rätt 10
4.1.1 Radio- och TV-lagen 10
4.1.2 Regeringens tillstånd till markbundna sändningar
11
4.2 Behovet av ändringar 11
5 Vissa ändringar i annonsbestämmelserna 13
6 Regionala sändningar och produktioner 15
7 Övriga frågor 17
8 Författningskommentar 20
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden 20
8.2 Förslaget till lag om ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844) 20
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians förslag 22
Bilaga 2 Promemorians lagförslag 23
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över promemorian. 29
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag. 35
Bilaga 5 Lagrådet 41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997. 42
Rättsdatablad 43

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck-
frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 3 kap. 6 a 6 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 a § skall utgå,
dels att 3 kap. 3 6 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 3 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Sändningar i närradio
Sändningar med tillstånd av
Radio- och TV-verket

3 kap.
3 §
Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Sammanslutningen skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen omedelbart

Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Detsamma gäller inne-
havare av tillstånd enligt lokal-
radiolagen (1993:120) eller
enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket
radio- och TV-lagen. Samman-
slutningen eller tillstånds-
havaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är
utgivare.
Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen eller till-

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

utse ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i
första stycket.
ståndshavaren omedelbart utse
ny utgivare. Denne skall an-
mälas så som föreskrivs i första
stycket.

4 §
En ställföreträdare för ut-
givaren skall vara godkänd av
den sammanslutning som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är ställföre-
trädare.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den
sammanslutning som har utsett
utgivaren eller av den som
innehar tillståndet. Utgivaren
skall till Radio- och TV-verket
anmäla vem som är ställföre-
trädare.

5 §
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen har
godkänt honom.
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen eller
tillståndshavaren har godkänt
honom.

6 §
Varje sändning av ett radio-
program i närradio skall avslutas
med en uppgift om vilken
sammanslutning som har sänt
programmet. Om en ställföre-
trädare för utgivaren har tjänst-
gjort, skall det samtidigt lämnas
en uppgift om ställföreträdarens
namn.
När ställföreträdaren för en
utgivare har tjänstgjort skall
hans namn anges i sändningen.
Dessutom skall varje sändning
av ett radioprogram i närradio
avslutas med en uppgift om
vilken sammanslutning som har
sänt programmet.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2.2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.
2 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §

Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje om-
råde,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade
enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för
sändningar som sker med stöd
av tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sänd-
ningsteknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om be-
riktigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
Nuvarande lydelse

13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,

Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje
område,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade
enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för
sändningar som sker med stöd
av tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sänd-
ningsteknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om be-
riktigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
Föreslagen lydelse

13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,
14. regionalt sända och
producera program,
14. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för all-
mänheten om en myndighet
begär det,
15. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna
uppgifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
16. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.
15. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet
begär det,
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna
uppgifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.

7 kap.
5 §
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dock i
rena undantagsfall utsträckas till
högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sänd-
ning sändas under högst tio pro-
cent av sändningstiden per dygn
samt under högst tio procent av
sändningstiden mellan klockan
18.00 och 24.00.
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dels
under sändningstiden mellan
klockan 19.00 och 24.00 dels i
rena undantagsfall, utsträckas
till högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.
Annonser får i en TV-sänd-
ning sändas under högst tio pro-
cent av sändningstiden per dygn.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken
erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad
som sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med
programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en
gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall
programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen.

8 kap.
1 §
Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för
trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån
sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i
fastigheter som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-
sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är
avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall
kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva
mottagningen. Sändningsplikten gäller även sändningar som en
tillståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att sända till hela
landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver
regeringens tillstånd.
Sändningsplikten omfattar
inte sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 §
femte stycket eller med stöd av
tillstånd till vidaresändning en-
ligt 3 kap. 5 §.
Sändningsplikten omfattar
inte sändningar som sker med
stöd av tillstånd till vidare-
sändning enligt 3 kap. 5 §.

11 kap.
2 §
Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1
3 §§ eller mot föreskrifterna i 6
kap. 1 5 §§ eller 7 kap. 1 10 §§.

Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1
3 §§ eller mot föreskrifterna i 6
kap. 1 5 §§ eller 7 kap. 1 10 §§.
Detsamma gäller, om ett sådant
villkor som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket har åsidosatts på
ett väsentligt sätt.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om
tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt
eller genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.
Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det
första tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

3 Ärendet och dess beredning
I regeringens proposition Digitala TV-sändningar konstaterades att
regeringen under vissa förutsättningar avsåg att under våren återkomma
till riksdagen med ett förslag om en ändring av radio- och TV-lagen
såvitt avser bestämmelserna om annonstidens fördelning under dygnet
m.m. (prop. 1996/97:67 s. 37 f.). I en promemoria upprättad inom
Kulturdepartementet redovisades förslag till sådana regler samt vissa
andra ändringar som rör radio- och TV-lagstiftningen (Dnr
Ku97/187/RTV). En sammanfattning av promemorians förslag finns i
bilaga 1. Promomorians lagförslag återfinns i bilaga 2. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga
3.

Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 februari 1997 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet, vars yttrande finns i bilaga 5, har lämnat förslagen utan
erinran.

4 Bakgrund
4.1 Gällande rätt
4.1.1 Radio- och TV-lagen
När radio- och TV-lagen (1996:844) trädde i kraft den 1 december 1996
ersatte den sju författningar om radio och TV, bl.a. radiolagen
(1966:755), närradiolagen (1982:459), lagen (1981:508) om radio-
tidningar, lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram
till allmänheten och lagen (1991:2027) om kabelsändningar till
allmänheten. Genom den nya lagen har bestämmelserna för ljudradio och
TV förts samman i en lag som skall gälla för sändningar av program-
företag, oavsett vilken teknik som används för sändningarna.
Bestämmelserna om lokalradio finns dock kvar i lokalradiolagen
(1993:120) i avvaktan på behandlingen av lokal- och närradiokommitténs
betänkande (SOU 1996:176).
Radio- och TV-lagen är tillämplig på sändningar av ljudradio- och TV-
program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med
tekniska hjälpmedel. Den innefattar sändningar i marknätet, över satellit
och genom kabel. Sändningar genom tråd omfattas av lagen endast om
sändningarna når fler än 100 bostäder. För att kabeloperatörer skall vara
skyldiga att vidaresända vissa program i kabelnät räcker det med en
täckning på mer än tio bostäder.

På grund av det begränsade frekvensutrymmet är sändningar på
frekvenser under tre gigahertz tillståndspliktiga. Regeringen meddelar
tillstånd att sända TV-program och att till hela landet eller till utlandet
sända ljudradioprogram. Regeringen meddelar även tillstånd till lokala
digitala ljudradiosändningar (DAB) och om särskilda skäl föreligger
lokala ljudradiosändningar som inte är närradio eller lokalradio. Övriga
tillståndspliktiga sändningar prövas av Radio- och TV-verket. Verket kan
meddela tillstånd att sända lokalradio och närradio samt att under en
begränsad tid om högst två veckor sända television eller ljudradio som
inte är närradio eller lokalradio.
För de tillståndsfria sändningarna uppställs i lagen ett krav på att den
som bedriver sändningsverksamheten skall anmäla sig för registrering
hos Radio- och TV-verket. Detsamma gäller för den som för någon
annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter
satellitkapacitet.
Vissa bestämmelser i radio- och TV-lagen gäller för innehållet i alla
slags sändningar och andra för innehållet i vissa av dem. Särskilda
bestämmelser finns om reklam och annan annonsering, våldsskildringar,
beriktigande, granskning, straff och avgifter. Till de sändningar för vilka
regeringen meddelar tillstånd kan knytas villkor av olika slag. Lagen
innehåller en uttömmande uppräkning av vilka villkor för sändnings-
rätten staten får ställa på ett sådant programföretag.
4.1.2 Regeringens tillstånd till markbundna sändningar
Fyra programföretag och en organisation har för närvarande tillstånd att
sända markbunden television eller rikstäckande ljudradio enligt radio-
och TV-lagen. Den 12 december 1996 beslutade regeringen att meddela
public service-företagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio
AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) tillstånd att sända
ljudradio- och TV-sändningar enligt radio- och TV-lagen. Villkor och
riktlinjer för vad som skulle gälla för programföretagen under den
kommande tillståndsperioden har fastställts av riksdagen (prop.
1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). TV4 AB (publ)
(TV4) meddelades samma dag tillstånd att sända rikstäckande television.
Tillståndet kan betraktas som en fortsättning av det sändningstillstånd
som meddelades i november 1991 (jfr prop. 1990/91:149, bet.
1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370). Den 12 december 1996 meddelade
regeringen också Sverigefinska Riksförbundet tillstånd att vidaresända
finländska TV-program i Storstockholmsområdet.

4.2 Behovet av ändringar
Vid överläggningar mellan regeringen och TV4 om en förlängning av
rätten att sända rikstäckande television enades parterna om villkoren för
sändningarna. Regeringen meddelade därefter som nämnts ovan den
12 december 1996 sändningstillstånd i enlighet med 2 kap. 2 § första
stycket radio- och TV-lagen (1996:844). Det nya tillståndet gäller under
tiden den 1 januari 1997 31 december år 2001.
I TV4:s nya sändningstillstånd skärps kraven på programföretaget på
några punkter, bl.a. angående kulturproduktioner och att program skall
göras tillgängliga för funktionshindrade (prop. 1996/97:67 s. 36 f. ).
När det gäller regionala produktioner innebär tillståndet att den
regionala förankringen skall behållas. Sättet att organisera verksamheten
skall bidra till att händelser och skeenden i olika delar av landet speglas i
programmen. Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall utgå från
olika perspektiv, så att händelser inte ensidigt värderas från Stockholms
utgångspunkter. Produktionsföretag som är verksamma utanför Stock-
holms län skall medverka i programproduktionen.
I det tidigare avtalet med TV4 fanns inga direkta krav på regionala
sändningar. TV4 åtog sig ensidigt att upprätta redaktioner i Malmö,
Göteborg och Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte utan TV4 valde
att i stället träffa avtal med ett flertal lokala TV-stationer som sänder
regionala program på fasta tider i TV4:s sändningar.
I en gemensam skrivelse till regeringen har de 15 lokal TV-bolagen
framställt önskemål om att lokal-TV:s reklamintäkter skall avgifts-
beläggas separat, för att deras överlevnad skall garanteras den vägen.
Den särskilda avgiften för lokal-TV skulle därmed uppgå till 6,5 7,5 %
av reklamintäkterna. En sådan konstruktion skulle innebära att lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område måste ändras.
Det kan innebära lagtekniska svårigheter att precisera vilka intäkter som
skall särredovisas och omfattas av den lägre koncessionsavgiften. Bland
annat av det skälet har regeringen ansett att reglerna om
koncessionsavgift inte bör ändras (prop. 1996/97:67 s. 37).
Ett annat sätt att underlätta för lokal-TV-bolagen och ge bolagen bättre
förutsättningar att utvecklas vidare är att överväga en förändring av
bestämmelserna om annonser. I propositionen om digitala TV-
sändningar angavs att en förutsättning för att regeringen skall föreslå
riksdagen en sådan ändring är att TV4 före februari månads utgång 1997
träffar avtal med lokala TV-företag om att fortsätta med regionala
sändningar i minst samma antal områden och i minst samma omfattning
som under år 1996 (prop. 1996/97:67 s. 38). Åtagandet skall gälla hela
den kommande tillståndsperioden och innebära att lokal-TV ges goda
utvecklingsmöjligheter, bl.a. i fråga om ekonomiska förutsättningar och
sändningstider. Presenterar TV4 ett sådant åtagande behövs följaktligen
vissa ändringar i annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen.

5 Vissa ändringar i annonsbestämmelserna
Regeringens förslag: Den särskilda begränsning av mängden
annonser som får sändas under bästa sändningstid utgår och
annonsinslagens längd under en timme tillåts öka till tio minuter under
sändningstiden mellan klockan 19.00 och 24.00.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
de flesta av remissinstanserna. Ett par av dem, Göteborgs Universitet och
Rådet för mångfald inom massmedierna (mångfaldsrådet) är kritiska till
tillvägagångssättet att knyta lagstiftningsbehovet till en bestämd förut-
sättning, TV4:s åtagande om lokal-TV, som inte har omedelbart samband
med själva regleringen. De ifrågasätter dessutom lokal-TV:s betydelse
för mångfalden i och med att den dominerande lokala tidningen på orten i
många fall haft ett inflytande över verksamheten. Mångfaldsrådet pekar
även på problemet med att reklamköparnas inflytande över program-
verksamheten ökar vid utökade reklammöjligheter. Granskningsnämnden
för radio och TV ifrågasätter om inte reglerna för högsta tillåtna mängd
annonser gjorts onödigt komplicerade och anser att den föreslagna
tiominutersregeln kan göras generell. Ett par instanser förordar att
Sverige ansluter sig till TV-direktivets regler om högsta tillåtna
reklammängd.
Bakgrund: Enligt artikel 18 i EG:s TV-direktiv får inte reklamtiden i
en TV-sändning överstiga 15 procent av den dagliga sändningstiden
(rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av
vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, EGT
nr 298, 17.1.89, s. 3 f.). Reklaminslagens längd inom en given entimmes-
period får inte heller överstiga 20 procent. Direktivet hindrar inte en
medlemsstat från att uppställa strängare villkor i fråga om reklam.
Sverige har utnyttjat den möjligheten. Att sända reklam i svensk
tillståndspliktig television tilläts först i samband med att en ny marksänd
reklamfinansierad TV-kanal skapades. Vid bestämningen av vilken
reklammängd som skulle tillåtas gjordes en avvägning mellan publikens
intresse av att se programmen så ostört som möjligt och program-
företagens intresse av annonsinkomster (prop. 1990/91:149 s. 99). Det
konstaterades att också publiken kan ha intresse av en stor högsta
annonsvolym, eftersom ökade annonsintäkter ger programföretagen
möjlighet att sända mer påkostade program. Även annonstidens fördel-
ning under dygnet och hur annonser får sättas in i sändningarna har
betydelse för inkomstmöjligheterna. Radiolagens reklambestämmelser
om annonsvolym och annonsers placering överfördes i stort sett oföränd-
rade till radio- och TV-lagen.
Skälen för regeringens förslag: Det svenska TV-landskapet inne-
håller en mångfald av kanaler från olika länder. Därför finns det ett starkt
önskemål både från statens och publikens sida att även olika svenska
regioners problem och frågeställningar behandlas i programverksam-
heten. Så sker i dag i SVT och TV4 och det finns ett stort allmän- och
regionalpolitiskt värde att det kan fortgå. Det är värdefullt att det enda
reklamfinansierade programföretag i Sverige som sänder rikstäckande
television i marknätet speglar landet som helhet och att programverk-
samheten inte domineras av ett Stockholmsperspektiv. En organisation
för regional produktion av program kan dock vara kostsam för ett
programföretag. Såsom nämnts under avsnitt 4.2 kan en förändring av
annonsbestämmelserna vara ett sätt att ge lokal-TV-bolagen bättre
utvecklingsmöjligheter. Det skulle ge programföretaget sådana ökade
inkomstmöjligheter att större krav kan ställas på lokala eller regionala
sändningar. Mot den bakgrunden anser regeringen, trots de kritiska
synpunkter som har lämnats av några remissinstanser, att det är rimligt
att föreslå en ändring av reklambestämmelserna för att uppnå syftet att
regionala sändningar och produktioner kommer att finnas kvar.
Enligt nuvarande regler får annonser i en TV-sändning sändas under
högst tio procent av sändningstiden per dygn. Denna andel skall beräknas
särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl 24.00. Annonsinslagens längd
inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga åtta minuter,
utom i rena undantagsfall då denna tid får utsträckas till tio minuter.
Regeringen finner ingen anledning att överväga en förändring när det
gäller den totala mängden annonser programbolagen får sända. Såsom
konstaterades när reklamreglerna infördes har dock även annonstidens
fördelning under dygnet stor betydelse för ett TV-företags inkomst-
möjligheter. Regeringen anser att regeln om att annonsmängden får upp-
gå till högst 10 % av sändningstiden under bästa sändningstid bör tas
bort. Dessutom bör det tillåtas att den sammanlagda tiden för annons-
inslag under sändningstiden 19.00 24.00 höjs till tio minuter per timme.
Denna sändningstid är attraktiv för reklamköpare. Från klockan 19.00 på
kvällen förekommer dessutom sällan program för de mindre barnen.
Under timmarna närmaste före klockan 19.00 tittar däremot många barn
på TV och de bör, så långt möjligt, förskonas från alltför mycket reklam.
Huvudregeln om högst åtta minuters reklam per timme bör därför gälla
för tiden före klockan 19.00. På grund av andra nu gällande skyddsregler,
t.ex. förbudet mot att omge barnprogram med reklam, kommer det
knappast att finnas utrymme för reklam under den vanliga barnprogram-
tiden på eftermiddagarna.
De nu föreslagna förändringarna av annonsreglerna påverkar, som
nämnts, inte tillåtligheten av den totala mängden annonser; den får fort-
farande vara högst tio procent av den dagliga sändningstiden. Däremot
ger förändringarna programbolagen en större valfrihet att bestämma när
annonserna skall sändas. I praktiken kan detta för TV4:s del innebära en
viss ökning av den totala mängden annonser som visas eftersom TV4 för
närvarande inte säljer all reklamtid. Regeringen anser dock inte att det
blir utökade reklammöjligheter i sådan mängd att reklamköparnas
inflytande över programverksamheten ökar påtagligt, vilket Mångfalds-
rådet befarat. Förslagen innebär att radio- och TV-lagen måste ändras.

6 Regionala sändningar och produktioner
Regeringens förslag: Ett sändningstillstånd som har meddelats av
regeringen skall kunna förenas med skyldigheten att regionalt sända
och producera program.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Förslaget i promemorian preciserades till att gälla skyldigheten att sända
regionalt producerade program.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till för-
slaget eller lämnar det utan erinran. Några instanser anser att villkoret
eller motiven till villkoret bör uttryckas tydligare; däribland Mångfalds-
rådet som konstaterar att en skyldighet att sända regionalt producerade
program skall avse både regionala och rikstäckande sändningar samt
Radio- och TV-verket som anser att det föreslagna villkoret inte innebär
att regeringen kan kräva att regionalt producerade program också skall
sändas ut regionalt. Göteborgs Universitet förklarar att det är rimligt att
införa ett tillståndsvillkor om regionalt producerade program men att det
krävs andra åtgärder för att värna den lokala programverksamheten, t.ex.
att regeringen förhandlar fram sändningstillstånd med de enskilda statio-
nerna, låter sådana tillstånd avse en viss tid varje dag samt omförhandlar
sändningstillståndet för TV4. Svenska Journalistförbundet stöder för-
slaget om att trygga lokal-TV:s fortsatta existens men anser det svårt att
överblicka om metoden med ändrade annonsregler är den bästa.
Köpmannaförbundet avstyrker förslaget och anser att kravet ryms inom
villkoret om mångsidigt programutbud. Folkrörelsernas Medieforum
tillstyrker förslaget och anser att TV4:s sändningstillstånd bör formas
med föreskrifter om de regionala redaktionernas antal och geografiska
placering på ett sätt som motsvarar de nuvarande lokala TV-stationerna.
Skälen för regeringens förslag: En av de stora skillnaderna mellan
radiolagen som gällde när TV4:s koncession först beslutades och radio-
och TV-lagen (1996:844) är att den nu gällande lagen innehåller en
uttömmande uppräkning av vilka villkor som får ställas på programbolag.
Motivet för de preciserade villkoren är den kritik som tidigare framförts
från Lagrådet mot bakgrund av att alla yttrandefrihetsbegränsningar
måste framgå av lag (prop. 1995/96:160 s. 83).
I radio- och TV-lagen finns inget villkor som kan tillämpas för att
ställa krav på regionala sändningar eller redaktioner. Som en del av
villkoret att sända ett mångsidigt programutbud (3 kap. 2 § p. 13) kan
dock krav ställas på att händelser och skeenden i olika delar av landet
skall speglas i programmen. Under det villkoret ryms dock inte sådana
rent organisatoriska frågor som redaktionernas antal eller geografiska
placering (prop. 1995/96:160 s. 165). Någon möjlighet för regeringen att
med stöd i lagen i sändningstillståndet ställa precisa krav på ett
programföretag om regionala sändningar eller redaktioner finns därför
inte.
Såsom angivits under avsnitt 4.2 är bakgrunden och förutsättningen till
den föreslagna ändringen av annonsbestämmelserna att TV4 lämnar ett
åtagande angående regionala sändningar.
Ett sådant åtagande kan inordnas i det regelsystem som finns.
Grundtanken i radio- och TV-lagens uppbyggnad är, som redan sagts, att
alla krav för att få sända tillståndspliktig ljudradio eller television skall
framgå av lagen, antingen i form av uttryckliga bestämmelser eller
genom precisering av vilka villkor som får ställas. Det vore därför mest
förenligt med radio- och TV-lagstiftningen om ett åtagande av det slag
regeringen önskar av TV4 formaliseras i ett sändningstillstånd. Villkors-
listan i lagen måste i så fall kompletteras. Ett annat skäl för att införa ett
sådant villkor är att det finns anledning att räkna med att regeringen i en
framtid med tillgång till flera digitala marksända kanaler kan behöva
ställa krav på att en del av programverksamheten skall vara regionalt
inriktad. I promemorian föreslogs därför att uppräkningen av vilka
villkor staten får ställa på ett programföretag skulle kompletteras med ett
villkor om regionalt producerade program.
Några remissinstanser har anfört att villkoret inte är tillräckligt tydligt
och att det inte täcker en skyldighet att också sända ut program regionalt.
Regeringen kan instämma i den kritiken. Genom villkoret om ett mång-
sidigt programutbud kan regeringen ställa krav på produktion utanför
programföretaget självt och att händelser i olika delar av landet speglas i
programmen. Ett krav på att sända regionalt producerade program i de
rikstäckande sändningarna kan i viss omfattning anses ingå i det vill-
koret. Regeringen anser dock, vilket remissinstanserna instämt i, att det
också skall vara möjligt att kräva att de regionalt producerade program-
men skall sändas ut i regionerna. Villkoret bör därför preciseras till att
gälla både en skyldighet att regionalt sända program och att producera
program regionalt. Regeringen kan i villkoret precisera vilka regioner
som avses.
Grundtanken är att programmen skall spegla händelser i regionen på
det sätt som nu sker både i SVT:s program och i TV4:s regionalfönster.
Det mest naturliga är att regionala program produceras i samma region
och behandlar frågor som är viktiga för regionen. Krav skall kunna
ställas på att de program som sänds ut regionalt är producerade i
regionen. Tillståndsvillkoret kan dock ges en sådan utformning att även
andra program i viss omfattning kan förekomma i de regionala sändning-
arna.
Ett villkor om regionala sändningar i skilda delar av landet och
regionalt producerade program kan innebära att det är nödvändigt för
programföretaget att ha en regional organisation. Detta innebär självfallet
inte att staten får rätt att ställa detaljerade krav på själva utformningen av
ett programföretags organisation m.m.
En ytterligare anledning till att regeringen inte i TV4:s nya sändnings-
tillstånd kunnat ställa precisa krav på regionala sändningar är vissa
uttalanden i den proposition som ligger till grund för TV4:s koncession. I
propositionen konstaterades att de krav som skulle ställas på
programbolaget innebar att bolaget skulle spegla hela landet i sin
programverksamhet (prop. 1990/91:149 s. 163 f, bet. 1990/91:KU39 s.
40 f). Det ansågs dock inte realistiskt att räkna med att programföretaget
som skulle få koncessionen skulle komma att ha en omfattande och
dyrbar organisation för regional produktion av program. De företag som
var intresserade av koncessionen skulle få lägga fram sina förslag,
varefter den valda lösningen i lämplig form skulle ingå i avtalet mellan
staten och programföretaget. Förutsättningarna för TV4, som var det
företag som fick koncessionen, har förändrats sedan dess. Med ändrade
reklamregler förbättras förutsättningarna ytterligare. Mot den bakgrunden
är det rimligt att ställa vissa krav på att TV4 skall regionalt producera
och sända program.

7 Övriga frågor
Regeringens förslag: Sändningstillstånd skall kunna återkallas om ett
tillståndsvillkor om programföretags ägarförhållanden har åsidosatts
på ett väsentligt sätt. Bestämmelserna om utgivare kompletteras på så
sätt att även den som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall
utse utgivare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget om
komplettering av bestämmelsen om återkallelse av tillstånd eller lämnar
förslaget utan erinran. Några instanser pekar på problemet med att en
tillståndshavare kan ha svårt att påverka att villkoret följs eftersom det är
ägarnas agerande som innebär att villkoret överträds. Mångfaldsrådet
föreslår att bestämmelsen ändras på så sätt att regeringen skall ha en
uttrycklig möjlighet att godkänna en ägarförändring. Förslaget om kom-
plettering av bestämmelsen om utgivare tillstyrks eller lämnas utan
erinran av de flesta remissinstanser. Radio- och TV-verket föreslår att
bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck-
frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden angående
avannonsering av radioprogram i närradio tas bort eftersom den inte
behövs.
Skälen för regeringens förslag: I avtalet mellan staten och Nordisk
Television AB (numera TV4) som gällde till den 31 december 1996
antecknades programföretagets ägarförhållanden samt föreskrevs att
staten kunde säga upp avtalet om dessa förhållanden i väsentlig mån
förändrats. Bakgrunden till kravet var uttalanden i den proposition som
föregick beslutet att inrätta den tredje markkanalen. I motiven slogs fast
att en bred krets av ägare skulle eftersträvas, att sammansättningen av
ägare skulle bli sådan att maktkoncentrationen inom medierna inte skulle
förstärkas samt att avtalet mellan företaget och staten skulle medge
uppsägning från statens sida om mer betydelsefulla ändringar i företagets
ägarkrets skedde (prop. 1990/91:149 s. 165 f.).
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket radio- och TV-lagen får sändnings-
tillstånd som meddelas av regeringen förenas med villkor att ägarför-
hållandena och inflytandet i företaget inte får förändras mer än i begrän-
sad omfattning. I förarbetena till bestämmelsen anges att eftersom aktier
kan säljas fritt vore det helt meningslöst att uppställa villkor om ägande,
om villkoret inte också gällde under tillståndstiden (prop. 1995/96:160 s.
166). Ett av villkoren i TV4:s nya sändningstillstånd är att ägarför-
hållandena och inflytandet i bolaget inte i sin helhet får påtagligt föränd-
ras så att ägarkoncentrationen inom medierna ökar.
Enligt 11 kap. 2 § radio- och TV-lagen kan ett sändningstillstånd
återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen eller vissa av
de villkor som förenats med tillståndet. I bestämmelsen har preciserats att
det gäller villkor enligt 3 kap. 1-3 §§. I författningskommentaren till
bestämmelsen förutsätts att det gäller alla villkor staten kan ställa samt
att detta motsvarar vad som gäller enligt avtalen (prop. 1995/96:160 s.
145 f. och 193 f.). Radiolagsutredningen föreslog i sitt betänkande Ny
lagstiftning om Radio och TV (SOU 1994:105) att ett sändningstillstånd
som meddelats av regeringen kan återkallas om tillståndshavaren
väsentligt brutit mot lagen eller mot villkor för tillstånd enligt lagen.
Även i lagrådsremissen som föregick radio- och TV-lagen föreslogs att
sändningstillstånd får återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med tillståndet med stöd av 3 kap. 1 4 §§,
dvs. även mot villkoret om förändrade ägarförhållanden (prop.
1995/96:160 s. 260).
Utgångspunkten vid arbetet med den nya radio- och TV-lagen har varit
att sändningstillstånd meddelade av regeringen kan återkallas om inte
tillståndshavaren följer bestämmelserna i lagen eller villkoren i
sändningstillståndet. Av rent förbiseende har hänvisningen till villkoret
om förändrade ägarförhållanden i 3 kap. 4 § fallit bort. I promemorian
föreslogs därför att bestämmelsen skulle kompletteras så att den överens-
stämmer med det ursprungliga förslaget.
Flera remissinstanser har påpekat problemet med att programföretaget
som innehar sändningstillståndet och är skyldigt att följa ett villkor om
ägarförändringar, i många fall inte kan påverka aktieägarnas agerande
och sina egna ägandeförhållanden. Mångfaldsrådet har anmärkt att skulle
bolaget genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt för-
bjuda överlåtelser av aktier, är ett sådant förbehåll ogiltigt enligt aktie-
bolagslagen (1975:1385). Slutsatsen är, enligt Mångfaldsrådet, att en
tillståndshavare inte kan bryta mot ett sådant villkor; endast aktieägarna
kan agera på ett sådant sätt att villkoret inte längre är uppfyllt.
Mångfaldsrådets anmärkning är korrekt. Bestämmelsen bör formuleras
om så att den omfattar ett åsidosättande av villkoret när det är tillstånds-
havarens ägare som har orsakat att villkoret inte längre är uppfyllt.
Såsom rådet konstaterat finns det inget hinder mot en sådan reglering
bara därför att det rör sig om ett förhållande som ligger utom tillstånds-
havarens kontroll. Om ett programföretag har fått ett sändningstillstånd
av regeringen och godtagit villkoren för tillståndet, har även företagets
ägare ett ansvar för att villkoren är uppfyllda under hela tillstånds-
perioden.
Mångfaldsrådet har även föreslagit att bestämmelsen skall utformas så
att den ger regeringen en möjlighet att godkänna en ägarförändring.
Enligt rådets mening föreligger en sådan möjlighet redan idag, trots att
det inte har kommit till klart uttryck i lagen.
Enligt 12 kap. 1 och 2 §§ radio- och TV-lagen (1996:844) prövas
återkallelse av tillstånd antingen av allmän domstol eller Radio- och TV-
verket. Återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor om
ägarförhållanden bör rimligtvis falla under Radio- och TV-verkets
prövning. Frågan om återkallelse tas dock först upp efter anmälan av
regeringen. Detta innebär att regeringen i vart fall i efterhand måste ta
ställning till en ägarförändring innan en återkallelse kan ske på den
grunden.
Mångfaldsrådet har till uppgift att överväga och föreslå åtgärder för att
stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och maktkoncentration
inom massmedierna (dir 1995:13). Rådet har för avsikt att senast under
år 1998 till regeringen överlämna ett betänkande som innehåller förslag
till åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av
massmedierna. Regeringen finner att det därför inte är motiverat att i
detta lagstiftningsärende föreslå mer omfattande ändringar av bestäm-
melserna på området. Någon uttrycklig möjlighet för regeringen att pröva
en ägarförändring av ett programföretag som innehar sändningstillstånd
bör för närvarande inte införas.
Genom radio- och TV-lagen infördes en möjlighet att meddela
tillfälliga sändningstillstånd. Radio- och TV-verket får meddela tillstånd
att under en begränsad tid om högst två veckor sända TV- eller
ljudradioprogram som inte är närradio eller lokalradio (2 kap. 2 § fjärde
stycket). Tanken är att en ansökan om att tillfälligt sända lägerradio i ett
visst begränsat område eller från en idrottstävling som äger rum i flera
kommuner skall kunna beviljas (prop. 1995/96:160 s. 78). Några följd-
bestämmelser om skyldighet att utse utgivare för dessa sändningar
infördes dock inte i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
(föreskriftslagen). Enligt 4 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen skall bl.a.
ljudradio- och TV-program ha en utgivare. Regeringen föreslår därför att
en sådan skyldighet införs i föreskriftslagen.
I 6 kap. 9 § radio- och TV-lagen föreskrivs att den som sänder program
med stöd av lagen skall använda en sådan beteckning för sina sändningar
som har godkänts av Radio- och TV-verket samt att beteckningen skall
anges minst en gång varje sändningstimme. Bestämmelsen gäller även
för närradio. Såsom Radio- och TV-verket påpekat kan det ifrågasättas
om bestämmelsen i föreskriftslagen om att varje närradiosändning skall
avslutas med en uppgift om vilken sammanslutning som har sänt
programmet, fyller någon funktion mot bakgrund av den ovan nämnda
bestämmelsen i radio- och TV-lagen. En sändning i närradion innehåller
ofta åsiktsyttringar. Regeringen anser att det är viktigt för denna
sändningsform att lyssnaren direkt kan få besked om vilken samman-
slutning som står bakom sändningen. Ett besked om vilken beteckning
sammanslutningen använder kan inte anses tillräckligt. Ingen ändring bör
därför ske i bestämmelserna.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
3 kap. 3 6 §§
Paragraferna har omarbetats redaktionellt. 6a 6d §§, om sändningar i
lokalradio, har arbetats in i 3 6 §§. Genom tillägget i 3 § första stycket
andra meningen har de aktuella paragraferna gjorts tillämpliga även på
sändningar som omfattas av tillstånd enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket
radio- och TV-lagen (1996:844).
8.2 Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)
3 kap. 2 §
Ändringen innebär att uppräkningen av vilka villkor staten får ställa på
ett programföretag som sänder markbaserad ljudradio eller television
med stöd av regeringens tillstånd, kompletteras med möjligheten att ställa
krav på regionala sändningar och produktioner. Att regionalt sända
program innebär att programmen skall nå befolkningen i en viss region.
Det kan även innefatta en skyldighet att låta utsändningen av pro-
grammen ske från regionen. Med att regionalt producera program menas
att programmen i huvudsak har framställts i en region, se avsnitt 6.

7 kap. 5 §
Ändringen i första stycket innebär att den högsta tillåtna annonstiden per
timme i TV-sändningar höjs till tio minuter vad gäller sändningstiden
mellan klockan 19.00 och 24.00. Enligt nuvarande regler får annonser
endast i undantagsfall förekomma under tio minuter. Denna undan-
tagsregel blir nu endast tillämplig för övrig sändningstid. Förändringen
av annonsfördelningen under dygnet gäller för alla TV-programföretag
som radio- och TV-lagen är tillämplig på. Det betyder att även
programföretag som sänder i satellit och kabel omfattas. Reglerna om
annonsmängd i ljudradion är oförändrade.
Bestämmelsens andra stycke innebär att den särskilda annons-
begränsningen under bästa sändningstid tas bort. Detta blir delvis en följd
av ändringen i första stycket. Enligt nuvarande regler får annonser sändas
under högst tio procent av sändningstiden mellan klockan 18.00 och
24.00. Det rymmer en genomsnittlig annonstid på sex minuter per timme.
Ändringen medför att det under bästa sändningstid (mellan klockan 19.00
och 24.00) är tillåtet att sända annonser under tio minuter per timme.
Under övrig sändningstid får programföretagen, i enlighet med be-
stämmelsen i första stycket, sända annonser i åtta minuter. Eftersom den
totala mängden annonser under ett dygns sändningstid är oförändrad, tio
procent av sändningstiden per dygn, tillåts inte programbolagen sända
mer annonser med de ändrade reglerna.
8 kap. 1 §
Undantaget i andra stycket för tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket är
obehövligt eftersom skyldigheten till vidaresändning omfattar TV-
program och tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket endast omfattar
ljudradioprogram.
11 kap. 2 §
I ett sändningstillstånd som meddelas av regeringen kan regeringen
såsom villkor för sändningsrätten kräva att ägarförhållandena och
inflytandet i företaget som får tillståndet inte får förändras mer än i
begränsad omfattning. Ändringen i första stycket innebär att ett sådant
villkor sanktioneras på samma sätt som övriga villkor, dvs. att det finns
en möjlighet att återkalla tillståndet om villkoret har åsidosatts på ett
väsentligt sätt. En sanktion mot en överträdelse av villkoret om
ägarförändringar drabbar tillståndshavaren, dvs. programföretaget, men
riktas egentligen mot programföretagets ägare, se avsnitt 7. En förut-
sättning är dock, i enlighet med bestämmelsen i 11 kap. 1 §, att åtgärden
inte framstår som alltför ingripande.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1997. För sändningar som har
skett dessförinnan gäller äldre regler. Ett tillstånd som har beslutats enligt
de äldre reglerna kommer att omfattas av förslagen, t.ex. vad gäller
statens möjlighet att återkalla tillstånd.

Sammanfattning av promemorians förslag
I promemorian föreslås att annonsreglerna ändras på så sätt att den
särskilda begränsning av mängden annonser som får sändas under bästa
sändningstid tas bort och att högsta tillåtna annonsmängd höjs från åtta
till tio minuter under sändningstiden mellan klockan 19.00 och 24.00.
Det införs även en möjlighet för staten att i ett sändningstillstånd kräva
skyldighet att sända regionalt producerade program. Bestämmelserna om
återkallelse av tillstånd och om utgivare kompletteras något.

Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 3 kap. 6 a 6 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 a § skall utgå,
dels att 3 kap. 3 6 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 3 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Sändningar i närradio
Sändningar med tillstånd av
Radio- och TV-verket

3 kap.
3 §

Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Sammanslutningen skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen omedelbart
utse ny utgivare. Denne skall an-
Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Detsamma gäller inne-
havare av tillstånd enligt lokal-
radiolagen (1993:120) eller
enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket
radio- och TV-lagen. Samman-
slutningen eller tillstånds-
havaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är
utgivare.
Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen eller till-
ståndshavaren omedelbart utse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
mälas så som föreskrivs i
första stycket.
ny utgivare. Denne skall an
mälas så som föreskrivs i första
stycket.

4 §
En ställföreträdare för utgiva-
ren skall vara godkänd av den
sammanslutning som har utsett
utgivaren. Utgivaren skall till
Radio- och TV-verket anmäla
vem som är ställföreträdare.
En ställföreträdare för utgiva-
ren skall vara godkänd av den
sammanslutning som har utsett
utgivaren eller av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är ställföre-
trädare.

5 §
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen har
godkänt honom.
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen eller
tillståndshavaren har godkänt
honom.

6 §
Varje sändning av ett radio-
program i närradio skall avslutas
med en uppgift om vilken
sammanslutning som har sänt
programmet. Om en ställföre-
trädare för utgivaren har tjänst-
gjort, skall det samtidigt lämnas
en uppgift om ställföreträdarens
namn.
När ställföreträdaren för en
utgivare har tjänstgjort skall
hans namn anges i sändningen.
Dessutom skall varje sändning
av ett radioprogram i närradio
avslutas med en uppgift om
vilken sammanslutning som har
sänt programmet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.
2 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §

Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje
område,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade en-
ligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sänd-
ningar som sker med stöd av
tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sändnings-
teknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om berik-
tigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,

Nuvarande lydelse

12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,

14. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet
begär det,
15. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna upp-
gifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
16. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.

Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje
område,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade en-
ligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för sänd-
ningar som sker med stöd av
tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sänd-
ningsteknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om berik-
tigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,

Föreslagen lydelse

12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,
14. sända regionalt produ-
cerade program,
15. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet
begär det,
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna upp-
gifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.

7 kap.
5 §
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dock i
rena undantagsfall utsträckas till
högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.

Annonser får i en TV-
sändning sändas under högst tio
procent av sändningstiden per
dygn samt under högst tio
procent av sändningstiden
mellan klockan 18.00 och 24.00.
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dels i
rena undantagsfall, dels under
sändningstiden mellan klockan
19.00 och 24.00, utsträckas till
högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.
Annonser får i en TV-
sändning sändas under högst tio
procent av sändningstiden per
dygn.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken
erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad
som sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med
programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en
gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall
programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen.

8 kap.
1 §
Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för
trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån
sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i
fastigheter som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-
sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är
avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall
kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva
mottagningen. Sändningsplikten gäller även sändningar som en
tillståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att sända till hela
landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver
regeringens tillstånd.
Sändningsplikten omfattar inte
sändningar som sker med stöd av
tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte
stycket eller med stöd av tillstånd
till vidaresändning enligt 3 kap.
5 §.
Sändningsplikten omfattar
inte sändningar som sker med
stöd av tillstånd till vidare-
sändning enligt 3 kap. 5 §.

11 kap.
2 §
Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1
3 §§ eller mot föreskrifterna i 6
kap. 1 5 §§ eller 7 kap. 1 10 §§.

Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1
3 §§ eller 4 § andra stycket eller
mot föreskrifterna i 6 kap. 1 5
§§ eller 7 kap. 1 10 §§.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om
tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt
eller genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.
Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det
första tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

Sammanställning av remissyttranden över
promemorian om vissa ändringar i
annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen
(1996:844), m.m. (dnr Ku97/187/RTV).
Remissinstanserna
Promemorian har tillställts följande remissinstanser; Justitiekanslern,
Post- och telestyrelsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Stockholms
universitet, Göteborgs universitet, Radio- och TV-verket, Gransknings-
nämnden för radio och TV, Rådet för mångfald inom massmedierna,
Konkurrensverket, Konsumentverket/KO, Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet, Sveriges Television AB, TV4 AB (publ), Teracom
Svensk Rundradio AB, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Reklamförbund, Annonsörföreningen, Sveriges Köpmannaförbund,
Copyswede, Svenska Journalistförbundet, Folkrörelsernas Medieforum,
Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Föreningen
svenska kompositörer av populärmusik (SKAP), Allmänhetens
pressombudsman och Sveriges Konsumentråd.

Justitiekanslern, Post- och telestyrelsen, Statskontoret, Stockholms
universitet, Konkurrensverket, Konsumentverket/KO, Sveriges
Television AB, STIM, Allmänhetens pressombudsman och Sveriges
Konsumentråd har förklarat att de inte har några synpunkter på förslagen.
Promemorians förslag
1 Allmänna synpunkter från remissinstanserna
Göteborgs Universitet har anfört följande. Universitetet ifrågasätter
ändringarna och anser att tillvägagångssättet är anmärkningsvärt och
konsekvenserna av förslagen inte utredda. Förslaget är baserat på
bristande kunskaper om lokal-TV-verksamheten idag; flertalet stationer
har haft betydande ekonomiska problem och gjort betydande förluster.
Det är osäkert om möjligheterna för TV4 att ta in mer annonser på något
avgörande sätt skulle påverka de lokala stationernas ekonomi. Flera av
dessa stationer ägs delvis av framgångsrika lokala dagstidningar, som
själva borde haft möjlighet att satsa på lokal-TV om de bedömt detta som
intressant. Det rimmar inte heller väl med tankarna om mångfald inom
mediesektorn att de lokala stationerna på detta sätt knyts närmare TV4
samt med ett indirekt stöd till stationer som delvis ägs av starka
landsortstidningar

Rådet för mångfald inom massmedierna (mångfaldsrådet) har anfört
följande.
Förfarandet att förslagen skall föreläggas riksdagen om TV4 sluter
avtal med ett ospecificerat antal lokala TV-företag om att fortsätta med
regionala sändningar kan väcka vissa betänkligheter eftersom den
innebär att man knyter lagstiftningsbehovet till en bestämd förutsättning
utan omedelbart samband med själva regleringen. Även om förutsätt-
ningen skulle vara uppfylld vid tidpunkten för ett riksdagsbeslut kan
förhållandena komma att ändras av olika skäl som är svåra att förutse och
som kan ligga utom kontroll för TV4. Frågan om lagstiftningen i så fall
skall återföras till nuvarande lydelse lämnas öppen i promemorian.
Det är dessutom ingalunda självklart att lokala TV-stationer har
betydelse för mångfalden inom nyhetsförmedling och opinionsbildning.
Det hänger samman med att den dominerande lokala tidningen på orten
ofta har ett inflytande över verksamheten. Just nu finns det lite som tyder
på att de nyheter och annat aktualitetsmaterial som förmedlas genom den
lokala televisionen tillför den lokala eller regionala debatten något
väsentligt. Ofta handlar det om att återge material som redan tidningarna
behandlat. Visserligen innebär TV-sändningarna fler distributionskanaler
för sådant material men knappast någon ökad mångfald för medie-
konsumenterna, eftersom dominansen för en enda lokal eller regional
nyhetsförmedlare snarare ökar än minskar. Utrymmet för andra intressen
att göra sig hörda kan därmed möjligen t.o.m. minska. Det avgörande i
detta fall är att ägarintressena inte tillåts spela en roll för de regionala
redaktionernas oavhängighet. Endast i den mån dessa redaktioner
producerar eget material och kan agera självständigt i förhållande till
både de lokala ägarna exempelvis dominerande tidningar på orten och
till medieintressen på riksnivå kan den lokala privata televisionen öka
mångfalden.
2 Vissa ändringar i annonsbestämmelserna
Promemorian:
Den särskilda begränsning av mängden annonser som får sändas under
bästa sändningstid utgår och annonsinslagens längd under en timme
tillåts ökas till tio minuter under sändningstiden mellan klockan 19.00
och 24.00.
Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta av remiss-
instanserna.
Granskningsnämnden för radio och TV ifrågasätter om annonsregeln
inte gjorts onödigt komplicerad och anser att den föreslagna
tiominutersregeln kan göras generell. Nämnden är tveksam till om regeln
om åttaminuters reklam under övrig tid behövs eftersom skälet bland
annat är att förskona barn från reklam och detta syfte uppfylls med
förbudet mot att sända reklam i anslutning till barnprogram.
Mångfaldsrådet konstaterar att den föreslagna finansieringsmetoden
med en förlängning av annonstiden från åtta till tio minuter under kvälls-
tid inte är helt oproblematisk mot bakgrund av frågan om reklam-
köparnas inflytande över programverksamheten. Enligt rådets mening
kan en utökad annonstid rimligtvis allmänt befaras medföra att konse-
kvenserna av reklamberoendet hos TV-företagen blir mer påtagliga.
Industriförbundet tillstyrker förslaget men anser att radio- och TV-
lagen borde ansluta till TV-direktivets regler.
Reklamförbundet tillstyrker förslaget och påpekar samtidigt att Sverige
borde ansluta sig till TV-direktivets regler om högsta tillåtna reklamtid i
televisionen.
Annonsörföreningen anser att förslaget gagnar annonsörerna och kan
ge fler annonsörer möjligheter att utnyttja TV som ett reklammedium,
vilket ökar den fria konkurrensen.
Sveriges köpmannaförbund har inget att erinra mot förslaget.
3 Regionalt producerade program
Promemorian:
Ett sändningstillstånd som har meddelats av regeringen skall kunna
förenas med en skyldighet att sända regionalt producerade program.
Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget eller lämnar det utan
erinran.
Göteborgs Universitet anser att förslaget är rimligt men att det kan
ifrågasättas om inte kravet på sådan produktion redan täcks av villkoret
om mångsidigt programutbud. Universitetet anser att om det är den
lokala programverksamheten regeringen värnar om krävs andra åtgärder;
t.ex. att förhandla fram sändningstillstånd med de enskilda stationerna
och låta tillstånd avse en viss tid varje dag samt därefter omförhandla
sändningstillståndet för TV4.
Radio- och TV-verket (RTV) anser att det föreslagna villkoret innebär
att krav på programmens ursprung kan ställas men inte att de regionalt
producerade programmen även skall sändas ut regionalt.
TV4 AB (publ) anser att det i tillståndskatalogen bör förtydligas
skillnaden mellan regionalt producerade program och regionala
sändningar.
Mångfaldsrådet anser att den formulering som används i lagen inte är
entydig när det gäller skyldigheten att sända regionalt producerade
program; en sådan skyldighet kan avse både regionala och rikstäckande
sändningar. Båda typerna av verksamhet bör enligt rådets mening ingå i
skyldigheten för programföretaget. Utan något uttalande, åtminstone i
motiven, om detta försvåras dock tillsynen över efterlevnaden av det nya
villkoret, enligt rådet. Mångfaldsrådet anmärker även att det inte framgår
av promemorian om tanken är att det sändningstillstånd som meddelades
TV4 den 12 december 1996 skall kompletteras i efterhand med ett nytt
villkor med stöd av den nya punkt 14 i 3 kap. 2 § radio- och TV-lagen;
skulle detta vara avsikten bör de rättsliga förutsättningarna för detta
belysas.
Industriförbundet motsätter sig inte förslaget men påpekar att en sådan
plikt kan vara ekonomiskt betungande och det är viktigt att den utformas
så att den inte äventyrar kanalens programkvalitet, lönsamhet eller
möjligheter att anpassa upplägget till utvecklingen.
Annonsörföreningen tillstyrker förslaget och påpekar att det är ett stort
allmän- och regionalpolitiskt värde att regioners problem och
frågeställningar kan belysas i regional-TV. Föreningen konstaterar även
att det genom bibehållande av regionala TV-sändningar skapas vidare
förutsättningar för regionala TV-reklam, vilket gynnar lokala mindre
företag och leder till regional mediekonkurrens.
Sveriges köpmannaförbund avstyrker förslaget med det skälet att
kravet redan ryms i de nuvarande villkoren om en skyldighet att sända ett
mångsidigt programutbud.
Svenska Journalistförbundet anser det positivt att regeringen vidtar
åtgärder för att trygga de lokala TV-bolagens fortsatta existens men har
svårt att överblicka om den valda metoden med ökad tid för annonsinslag
är den bästa.
Folkrörelsernas Medieforum anser att förslaget är angeläget och anför
att TV4:s sändningstillstånd bör förenas med föreskrifter om de regionala
redaktionernas antal och geografiska placering på ett sätt som motsvarar
de nuvarande lokala TV-stationerna. Medieforum konstaterar dock att det
är omöjligt att avgöra i vad mån TV4:s ekonomi kan tåla en regional
förpliktelse av det slag som angivits.
4 Övrigt
Promemorian:
Återkallelse av sändningstillstånd skall kunna ske om programföretaget
väsentligt brutit mot något av de villkor regeringen ställt. Bestämmel-
serna om utgivare kompletteras på så sätt att även den som meddelas ett
tillfälligt sändningstillstånd skall utse utgivare.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna tillstyrker förslaget om komplettering av bestämmel-
sen om återkallelse av tillstånd eller lämnar förslaget utan erinran.
Förslaget om komplettering av bestämmelsen om utgivare tillstyrks eller
lämnas utan erinran av instanserna.
Göteborgs Universitet påtalar problemet med att TV4 som tillstånds-
havare möjligtvis inte kan påverka att ägarförhållandena förändras.
Enligt Universitetet kan en ägare, som av något skäl måste sälja sina
aktier, använda detta som hot för att få igenom sina krav; om inte kraven
accepteras erbjuds aktierna till ett större medieföretag och då hotas TV4:s
möjlighet att sända.
Radio- och TV-verket (RTV) har inget att erinra mot att reglerna kring
anmälan av utgivare för närradio respektive lokalradio förs samman.
Verket ifrågasätter om inte reglerna om lokala digitala ljudradio-
sändningar bör överensstämma med dem som gäller närradio och
lokalradio. Vidare framför verket önskemål om en ändring i 2 kap. 4 §
radio- och TV-lagen som gör det möjligt att låta registret över tillstånds-
havare/anmälningspliktiga även få innehålla den till RTV anmälde
utgivaren. RTV föreslår också att bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden angående avannonsering av radioprogram i
närradio tas bort eftersom den inte behövs.
Mångfaldsrådet har anfört följande angående frågan om återkallelse av
tillstånd.
Det kan ifrågasättas om inte den föreslagna bestämmelsen vilar på ett
slags tankefel. Om, vilket i regel får antas vara fallet, sändningstillstånd
har meddelats ett aktiebolag, kan detta bolag inte lika litet som något
annat aktiebolag kontrollera sina ägandeförhållanden. Skulle bolaget
genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt förbjuda
överlåtelse av aktier, är ett sådant förbehåll ogiltigt enligt 3 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Börsintroduktionen av TV4 minskar ytterligare kon-
trollen över ägarförhållandena. En annan sak är att ägarna kan avtala om
hembudsskyldighet, men inte heller dessa kan träffa ett avtal som innebär
ett generellt överlåtelseförbud. Som regel gäller alltså att tillstånds-
havaren inte kan bryta mot ett sådant villkor som avses i 3 kap. 4 § andra
stycket. Däremot kan någon av ägarna agera på ett sådant sätt att villkoret
inte längre blir uppfyllt. Det föreligger därför risk att bestämmelsen blir
verkningslös.
Regeringen måste emellertid självfallet ha möjlighet både att uppställa
ett sådant villkor som nu avses och att återkalla ett tillstånd när villkoret
inte är uppfyllt. Den omständigheten att det här rör sig om ett villkor
rörande ett förhållande som ligger utom tillståndshavarens kontroll inne-
bär inte något hinder mot en sådan reglering.
Den åsyftade ordningen kan således åstadkommas, om ändringen av 11
kap. 2 § får en annan lydelse än den föreslagna, så att den inte längre
förutsätter att det skall vara tillståndshavaren som brutit mot det berörda
villkoret. Lagen bör för sådant fall ge regeringen möjlighet att godkänna
en ägarförändring. Det kan hävdas att en sådan möjlighet föreligger
redan idag, trots att det inte har kommit till klart uttryck i lagen.
Med hänvisning till vad som sålunda har anförts föreslår rådet att 11
kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen får behålla sin nuvarande
lydelse men att stycket kompletteras med en mening av följande innehåll:
"Detsamma gäller, om ett sådant villkor som avses i 3 kap. 4 andra
stycket utan regeringens godkännande har åsidosatts på ett väsentligt
sätt".

Svenska Journalistförbundet tillstyrker förslaget.
Folkrörelsernas Medieforum anser att det i framtiden kan vara befogat
att inte bara binda TV-bolaget vid ägarbildsbestämmelser utan även de
aktieägare som är aktuella vid tiden för tillståndet.

Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
dels att 3 kap. 6 a 6 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 a § skall utgå,
dels att 3 kap. 3 6 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 3 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Sändningar i närradio
Sändningar med tillstånd av
Radio- och TV-verket

3 kap.
3 §
Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Sammanslutningen skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen omedelbart

Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med
stöd av 4 kap. radio- och TV-
lagen (1996:844) skall utse en
utgivare för programverksam-
heten. Detsamma gäller inne-
havare av tillstånd enligt lokal-
radiolagen (1993:120) eller
enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket
radio- och TV-lagen. Samman-
slutningen eller tillstånds-
havaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är
utgivare.
Om den som är utsedd till
utgivare inte längre är behörig
eller hans uppdrag upphör, skall
sammanslutningen eller till-

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

utse ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i
första stycket.
ståndshavaren omedelbart utse
ny utgivare. Denne skall an-
mälas så som föreskrivs i första
stycket

4 §
En ställföreträdare för ut-
givaren skall vara godkänd av
den sammanslutning som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall
till Radio- och TV-verket an-
mäla vem som är ställföre-
trädare.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den
sammanslutning som har utsett
utgivaren eller av den som
innehar tillståndet. Utgivaren
skall till Radio- och TV-verket
anmäla vem som är ställföre-
trädare.

5 §
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen har
godkänt honom.
Till varje anmälan enligt 3
eller 4 § skall fogas bevis att
utgivaren eller ställföreträdaren
uppfyller de behörighetsvillkor
som anges i yttrandefrihets-
grundlagen och att han har åtagit
sig uppdraget. I fråga om ställ-
företrädare skall det dessutom
visas att sammanslutningen eller
tillståndshavaren har godkänt
honom.

6 §
Varje sändning av ett radio-
program i närradio skall avslutas
med en uppgift om vilken
sammanslutning som har sänt
programmet. Om en ställföre-
trädare för utgivaren har tjänst-
gjort, skall det samtidigt lämnas
en uppgift om ställföreträdarens
namn.
När ställföreträdaren för en
utgivare har tjänstgjort skall
hans namn anges i sändningen.
Dessutom skall varje sändning
av ett radioprogram i närradio
avslutas med en uppgift om
vilken sammanslutning som har
sänt programmet.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 1 § och 11 kap.
2 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §
Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje om-
råde,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade
enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för
sändningar som sker med stöd
av tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sänd-
ningsteknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om be-
riktigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
Nuvarande lydelse

13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,

Villkor för sändningstillstånd
får även avse skyldighet att
1. sända program till hela
landet eller till en viss del av
landet,
2. sända under en viss minsta
tid,
3. samtidigt sända ett visst
minsta antal program i varje
område,
4. bereda utrymme för sänd-
ningar som är särskilt anpassade
för syn- eller hörselskadade
enligt 2 kap. 1 § andra stycket,
5. utforma sändningar på ett
sådant sätt att de blir tillgängliga
för funktionshindrade,
6. bereda utrymme för
sändningar som sker med stöd
av tillstånd av regeringen,
7. använda en viss sänd-
ningsteknik,
8. använda vissa radio-
sändare,
9. ta hänsyn till ljudradions
och televisionens särskilda ge-
nomslagskraft när det gäller pro-
grammens ämnen och utform-
ning samt tiden för sändning av
programmen,
10. iaktta bestämmelsen i 6
kap. 3 § första stycket om be-
riktigande även i fråga om ljud-
radion,
11. sända genmälen,
12. i programverksamheten
respektera den enskildes privat-
liv,
Föreslagen lydelse

13. sända ett mångsidigt pro-
gramutbud,
14. regionalt sända och
producera program,
14. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för all-
mänheten om en myndighet
begär det,
15. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna
uppgifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
16. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.
15. kostnadsfritt sända med-
delanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet
begär det,
16. till Granskningsnämnden
för radio och TV lämna
uppgifter som är nödvändiga för
nämndens bedömning om sända
program stämmer överens med
de villkor som har meddelats
enligt denna lag, och
17. utforma sändningarna på
sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av
allmänheten i sändningsområdet.

7 kap.
5 §
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dock i
rena undantagsfall utsträckas till
högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sänd-
ning sändas under högst tio pro-
cent av sändningstiden per dygn
samt under högst tio procent av
sändningstiden mellan klockan
18.00 och 24.00.
Annonser får sändas högst
åtta minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-
sändning får denna tid dels
under sändningstiden mellan
klockan 19.00 och 24.00 dels i
rena undantagsfall, utsträckas
till högst tio minuter. Om sänd-
ningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får
annonser sändas under högst tio
procent av den tiden.
Annonser får i en TV-sänd-
ning sändas under högst tio pro-
cent av sändningstiden per dygn.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken
erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad
som sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med
programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en
gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall
programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen.

8 kap.
1 §
Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för
trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån
sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i
fastigheter som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-
sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är
avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall
kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva
mottagningen. Sändningsplikten gäller även sändningar som en
tillståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att sända till hela
landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver
regeringens tillstånd.
Sändningsplikten omfattar
inte sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 §
femte stycket eller med stöd av
tillstånd till vidaresändning en-
ligt 3 kap. 5 §.
Sändningsplikten omfattar
inte sändningar som sker med
stöd av tillstånd till vidare-
sändning enligt 3 kap. 5 §.

11 kap.
2 §
Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1-
3 §§ eller mot föreskrifterna i 6
kap. 1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 §§.

Ett tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om till-
ståndshavaren väsentligt brutit
mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1-
3 §§ eller mot föreskrifterna i 6
kap. 1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 §§.
Detsamma gäller, om ett sådant
villkor som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket har åsidosatts på
ett väsentligt sätt.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om
tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt
eller genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller
andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.
Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det
första tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 1997 (Kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lena
Hjelmtorp.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson, Klingvall, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1996/97:101 Vissa ändringar i
annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m

Rättsdatablad

Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Radio- och TV-lagen
(1996:844)

389L0552

Senaste lydelse av
3 kap. 6 a § 1994:400
3 kap. 6 b § 1994:400
3 kap. 6 c § 1993:123
3 kap. 6 d § 1993:123.
Senaste lydelse 1996:854.
Senaste lydelse 1994:400.
Senaste lydelse av
3 kap. 6 a § 1994:400
3 kap. 6 b § 1994:400
3 kap. 6 c § 1993:123
3 kap. 6 d § 1993:123.
Senaste lydelse 1996:854.
Senaste lydelse 1994:400.
Senaste lydelse av
3 kap. 6 a § 1994:400
3 kap. 6 b § 1994:400
3 kap. 6 c § 1993:123
3 kap. 6 d § 1993:123.
Senaste lydelse 1996:854.
Senaste lydelse 1994:400.

Prop. 1996/97:101
Prop. 1996/97:101

40

1

Prop. 1996/97:101
Bilaga 1

Prop. 1996/97:101
Bilaga 2

Prop. 1996/97:101
Bilaga 2

Prop. 1996/97:101
Bilaga 3

Prop. 1996/97:101
Bilaga 3

Prop. 1996/97:101
Bilaga 4

Prop. 1996/97:101
Bilaga 4

Prop. 1996/97:101
Bilaga 5

Prop. 1996/97:101