Regeringens proposition
1996/97:100
Ett nytt system för skattebetalningar, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 april 1997

Göran Persson

Thomas Östros
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om betalning av skatter och avgifter,
skattebetalningslagen. Lagen, som ersätter uppbördslagen (1953:272) och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt
förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller
ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje skatt-
eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar
skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen A-skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras
så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontout-
drag.
Alla uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna skall
redovisas
i en enda handling Ä en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje
månad av den som är arbetsgivare eller registrerad för mervärdesskatt. När
i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall
redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till
mervärdesskatt. För löntagare förändras inte deklarationsförfarandet.
Deklarationer, även självdeklarationer, föreslås efter särskilt medgivande få
lämnas i form av ett elektroniskt dokument.
Det skall finnas två förfallodagar varje månad. Skatter och avgifter som

påförs genom särskilda beskattningsbeslut skall förfalla till betalning på
den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar
efter beslutsdagen. Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt skall dock förfalla till betalning på den
förfallodag som inträffar efter en betalningsfrist om 90 dagar.

Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts
på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo
skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och
avgifter på skattekontot. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det
behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall
skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den
period som är aktuell.
Varje månad som det har förekommit en transaktion skall skattekontot
stämmas av. Samtliga konton skall stämmas av minst en gång per år. Om
det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget
en betalningsuppmaning. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande
obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto
under viss tid skall dock kunna godtas utan att indrivning aktualiseras.
Ett överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt
för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall en återbetalning kunna
göras när som helst under månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan,
respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och
dröjsmålsavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i
stället kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna knyts till
en basränta som följer det allmänna ränteläget.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift som betalas i form av

egenavgift ändras. Avgiften jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetal-
ningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har
betalats, skall tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till
avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna för
inkomståret.
Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra
överensstämmelsen
mellan den preliminära och slutliga skatten.
För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär
självdeklaration. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått
kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den
preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av
preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-
skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den
period som verksamheten pågår.
Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga
en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan
handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts.
Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en som
är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt
handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anled-
ning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets

F-skattsedel. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller
bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren.
Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter
på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges
endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla
skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla
vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är

skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter
för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs också
generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet.
Området för skattetillägg utvidgas till att gälla för arbetsgivare som
inte
fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag.
Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt
avskaffas.
En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett
skatte-
konto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett
belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.
I propositionen lämnas också förslag som syftar till att reglerna för
skattekontroll, främst revisionsreglerna, skall bli effektivare. Revisioner
skall få ske för löpande period och hos tredjeman. Om det är av betydelse
för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande
fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om
revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verkställs.
Skattekontosystemet, liksom merparten av övriga förslag, föreslås sättas

i kraft vid årsskiftet 1997/98. Vissa ändringar, bl.a. i fråga om de nya
reglerna för skattekontroll, skall dock gälla redan från den 1 november
1997.

Innehållsförteckning

Del 1

1 Förslag till riksdagsbeslut 16

2 Lagtext 19
2.1 Förslag till skattebetalningslag 19
2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift 82
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring 83
2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69) 91
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:206) om
felparkeringsavgift 92
2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792) 93
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
94
2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774) 96
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. 98
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter 99
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m. 110
2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324) 112
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 121
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 131
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta 136
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl. 137
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister m.fl. 141
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. 142

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
ändring i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. 144
2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) 145
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det 154
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet 159
2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen
(1994:1550) 161
2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) 165
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 168
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt 172
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 175
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
tillhör svenska kyrkan 176
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 177
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring 178
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring 180
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 181
2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) 183
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar 185
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. 187
2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) 188
2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 189
2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160) 191
2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) 192
2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 193
2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 195
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 198
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag 203
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 205
2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673) 209
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 210
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt 211
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt 212
2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) 214
2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 215
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar 217
2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 221
2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift 222
2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) 223
2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg 224
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel 225
2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om
skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 226
2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter 227
2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader 228
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning 229
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel 230
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar 231
2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter 232
2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554) 233
2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 234
2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997 2001 års taxeringar 235
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter 236
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter 237

3 Ärendet och dess beredning 238

4 Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt
nuvarande ordning 244
4.1 Författningsreglering 244
4.2 Uppbörd av direkt skatt 244
4.3 Arbetsgivares skyldigheter 248
4.4 Uppbörd av mervärdesskatt 250
4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsför-
farandet 250
4.6 Räntor och avgifter 252
4.7 Sanktioner 252

5 Behovet av en reform 254

6 En ny reglering Ä en skattebetalningslag 256
6.1 Den lagtekniska lösningen 256
6.1.1 Allmänt 256
6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestäm-
melserna till en ny uppbördslag 257
6.1.3 Normgivningsfrågor 258
6.2 Terminologiska frågor 261

7 Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter
och avgifter ett skattekontosystem 264
7.1 Samordnade och enhetliga rutiner 264
7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem 268

8 Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton 270
8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekonto-
systemet 270
8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet
276

9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter 278
9.1 Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller
bokföringsdag 278
9.2 En eller flera förfallodagar i månaden 284
9.3 Val av förfallodagar 286
9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och
förfallodag 295

10 Debitering på skattekontot 297
10.1 Redovisning 297
10.1.1 Redovisningsuppgifter 297
10.1.2 Redovisningstidpunkter 301
10.2 Debitering av skatter och avgifter under året 304
10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet 305

11 Kreditering på skattekontot 308
11.1 Krediteringsprincip 308
11.2 Likafördelningsmetoden 310
11.3 Kreditering av preliminär skatt 313

12 Avstämning av skattekontot 318
12.1 Månadsavstämning 318
12.1.1 Allmänna riktlinjer 318
12.1.2 Överskott på kontot 319
12.1.3 Underskott på kontot 327
12.2 Årlig avstämning 328
12.3 Betalningsuppmaning 330
12.4 Beloppsgränser i skattekontosystemet 332

13 Ränta i skattekontosystemet 335
13.1 Principerna för ränteberäkningen 335
13.2 Intäkts- och kostnadsränta 339
13.3 Befrielse från ränta 348

14 Överlämnande för indrivning, m.m. 350
14.1 Indrivningsuppdrag och återredovisning 350
14.2 Beloppsgränser för överlämnande för indrivning 353
14.3 Betalningar till kronofogdemyndigheten 355
14.4 Beräkning av ränta 356
14.5 Vissa andra indrivningsfrågor 357
14.5.1 Exekutionstitel 357
14.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan,
m.m. 358
14.5.3 Företrädesrätten vid utmätning av lön 360

15 Obetald slutlig skatt 363
15.1 Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig
skatt 362
15.2 Förenklat löneexekutivt förfarande 366

16 Betalning av pensionsavgifter 368
16.1 Likafördelningsmetoden vid betalning av
pensionsavgift 368
16.2 Avstämning för beräkning av tilläggspensions-
avgift 370
16.3 Beräkning av pensionspoäng och tilläggspension 372

17 Preskription av fordringar på skatter och avgifter 377
17.1 Nuvarande ordning 377
17.2 Indrivningspreskription i skattekontosystemet 379

18 Behovet av uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar 381
18.1 Redovisnings- och statistikuppgifter i dag 381
18.2 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden
383
18.3 Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i
statsbudgeten 387

19 Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig
skatt 390
19.1 Betalning av preliminär skatt enligt nuvarande
ordning 390
19.1.1 Beräkning av preliminär A-skatt 390
19.1.2 Beräkning av preliminär F-skatt och
särskild A-skatt 393
19.1.3 Ändrad beräkning av preliminär skatt 394
19.2Överväganden och förslag 395
19.2.1 Ändrade regler för beräkning av A-skatt 395
19.2.2 Oförändrade regler för beräkning av
A-skatt 403
19.2.3 Ändrade regler för beräkning av F-skatt
och särskild A-skatt 407
19.2.4 Oförändrade regler för beräkning av
F-skatt och särskild A-skatt 414
19.2.5 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till
fastighetsskatt 415
19.2.6 Skattemyndigheternas arbete 416
19.2.7 Omprövning jämfört med jämkning 417

20 Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt 419
20.1 Löpande uträkning och debitering av slutlig
skatt 419
20.2 Överskott vid den årliga avstämningen 421

21 Reglerna om F-skattebevis 423
21.1 Återkallelse av F-skattsedel 423
21.2 Semesterkassor 424

22 Anstånd med betalning av skatter och avgifter 426
22.1 Anstånd vid omprövning eller överklagande 426
22.2 Anstånd på grund av sociala skäl och andra
liknande förhållanden 428
22.3 Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt 432
22.4 Anstånd vid vissa avyttringar 433

23 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter 437
23.1 Inledning 437
23.2 Skönsbeskattning enligt schablon m.m. 438
23.3 Betalningsskyldighet för en juridisk persons
företrädare m.m. 443
23.3.1 Nuvarande bestämmelser 443
23.3.2 En generell och enhetlig betalningsskyldig-
het för företrädare 446
23.3.3 Förutsättningarna för en företrädares betal-
ningsskyldighet 450
23.3.4 Betalningsskyldighet för make enligt
77 b § uppbördslagen 456
23.3.5 Beslutsordning 456
23.3.6 Konkursgäldenärens talerätt 459

24 Sanktioner i samband med redovisning och betalning av
skatter och avgifter 461
24.1 Straffrättsliga sanktioner 461
24.2 Administrativa sanktioner 462
24.2.1 Förseningsavgift 462
24.2.2 Skattetillägg 465

25 Dödsbos ansvar för skatt 467
25.1 Ansvar för skatt som påförts avliden person eller
dödsbo efter honom 467
25.2 Skattebefrielse för dödsbo 468

26 Elektroniskt uppgiftslämnande 470
26.1 Elektroniskt uppgiftslämnande i dag 470
26.2 Elektroniska deklarationer 471
26.3 Inkommande handling 474

27 Översyn av reglerna för skattekontroll 463
27.1 Nuvarande bestämmelser 463
27.2 Behovet av effektivare regler för skattekontrollen
470
27.3 Revisionsreglerna 472
27.3.1 Tredjemansrevision 472
27.3.2 Revision av löpande period 477
27.3.3 Underrättelse om revision 481
27.3.4 Återlämnande av handlingar vid konkurs 484
27.3.5 Befogenhet att ta varuprov och prova
apparatur 485
27.4 Föreläggandebestämmelserna 486
27.4.1 Föreläggande om uppgift om det
löpande beskattningsåret 486
27.4.2 Tredjemansföreläggande 487
27.5 Kontroll enligt tullagen 488
27.6 Tvångsåtgärderna 492
27.7 Undantagande av handlingar och uppgifter 497
27.8 ADB-granskning av personuppgifter 498

28 Ikraftträdande och övergångsfrågor 500
28.1 Skattekontosystemet 500
28.2 Övriga förslag 505

29 Konsekvenser och genomförande 506

29.1 Administrativa konsekvenser 506
29.1.1 Konsekvenser för skatteförvaltningen 506
29.1.2 Konsekvenser för exekutionsväsendet 508
29.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts-
skyldiga 508
29.2 Ekonomiska effekter 509
29.2.1 Effekter för skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet 509
29.2.2 Statsfinansiella effekter 510
29.2.3 Effekter för de skatt- och avgiftsskyldiga
512
29.3 Genomförandet 512
29.3.1 Pågående arbete 512
29.3.2 Informationsinsatser 513
29.3.3 Genomförandekostnader 513

30 Författningskommentar 515
30.1 Förslaget till skattebetalningslag 515
30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift 642
30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 643
30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69) 645

30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206)
om felparkeringsavgift 675
30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
lagen (1977:792) 676
30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter 677
30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
(1981:774) 678
30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188)
om preskription av skattefordringar m.m. 678
30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter 679
30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxerings-
revision, m.m. 681
30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324) 681
30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter 684
30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 686
30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340)
om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta 688
30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl. 688
30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341)
om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
689
30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. 689
30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346)
om ändring i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. 690
30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200) 691
30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det 704
30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347)
om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 705
30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
705
30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370) 707

30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 707
30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt 707
30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt 707
30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691)
om viss lindring i skattskyldigheten för den som
icke tillhör svenska kyrkan 708
30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763)
om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 708
30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 708
30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337)
om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring 708
30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 708
30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) 709
30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar 709
30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 709
30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) 710
30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) 710
30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160) 711
30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152) 711
30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 711
30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) 711
30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344)
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 712
30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag 712
30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter 713
30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen
(1982:673) 713

30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 713
30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt 714
30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468)
om avräkning av utländsk skatt 714
30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) 714
30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) 714
30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar 714
30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327) 715
30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift 715
30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) 715
30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532)
om tillstånd för anställning på fartyg 715
30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel 715
30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 716
30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter 716
30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader 716
30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
om räntefördelning vid beskattning 716
30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
om expansionsmedel 716
30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720)
om civilt försvar 717
30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter 717
30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings-
lagen (1995:1554) 717
30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 717
30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231)
om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
vid 1997 2001 års taxeringar 717
30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter 717

30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348)
om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter 718

Del 2

Bilaga 1 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) 3
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
(SOU 1996:100) 11
Bilaga 3 Skatteflyktskommitténs sammanfattning av
betänkandet Översyn av revisionsreglerna
(SOU 1996:79) 12
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Översyn av revisionsreglerna
(SOU 1996:79) 14
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 15
Bilaga 6 Lagrådets yttrande 155
Bilaga 7 Paragrafregister 220
Uppbördslagen (1953:272) 220
Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare 229
Mervärdesskattelagen (1994:200) 233
Skattebetalningslagen 240

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 april 1997 258

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. skattebetalningslag,
2. lag om dröjsmålsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
5. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
7. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter,
tullar och avgifter,
8. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisre-
gleringsavgifter,
11. lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m.,
12. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
14. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
15. lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586)

om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
16. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
17. lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591)

om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl.,
18. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
19. lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891)

om indrivning av statliga fordringar m.m.,
20. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
21. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,
22. lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466)

om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-

förfarandet,
23. lag om ändring i tullagen (1994:1550),
24. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
25. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
26. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
27. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

28. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,
29. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst,
30. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
31. lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551)

om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
33. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
34. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar,
35. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar m.m.,
36. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
37. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
38. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
39. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
40. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
41. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
42. lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregister-
lagen (1980:343),
43. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag,
44. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
45. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
46. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
47. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
48. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt,
49. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
50. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
51. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
52. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
53. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
54. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
55. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning

fartyg,
56. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
57. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
58. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter,
59. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
60. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning,
61. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
62. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
63. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
64. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
65. lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar,
66. lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 2001 års taxeringar,
67. lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325)

om självdeklaration och kontrolluppgifter,
68. lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146)

om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Dessutom föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen
anfört om redovisning mot statsbudgeten av debiteringar och betalningar
m.m. i skattekontosystemet.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Innehållsförteckning till skattebetalningslagen

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
1Ä2 §§ Lagens tillämpningsområde
3Ä6 §§ Definitioner

2 kap. Beslutande myndighet
1 § Beslut som rör fysiska personer
2 § Beslut som rör juridiska personer
3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga
4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv
5-6 §§ Överflyttning av ärenden och uppgifter
7 § Riksskatteverkets befogenheter
8 § Avgörande i skattenämnd

3 kap. Registrering och skattekonton
1 § Registrering
2-3 §§ Anmälan för registrering
4 § Föreläggande
5-6 §§ Skattekonton

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1-5 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt
6 § Skattsedel på preliminär skatt
7-11 §§ Utfärdande av F-skattsedel
12 § F-skattebevis
13-15 §§ Återkallelse av F-skattsedel
16 § Utfärdande av A-skattsedel

5 kap. Skatteavdrag
1 § Skyldighet att göra skatteavdrag
2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete
8-9 §§ Skatteavdrag från ränta och utdelning
10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag
12 § Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag
13 § Skyldighet att tillämpa vissa beslut
14 § Återbetalning av skatteavdrag
15 § Föreläggande att göra skatteavdrag
16 § Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.

6 kap. Beräkning av F-skatt
1-2 §§ Beräkning av F-skatt enligt schablon
3-4 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering
5 § Ändrad beräkning av F-skatt
6 § Hänsyn till andra belopp

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1-7 §§ Skatteavdrag enligt skattetabell
8-10 §§ Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats
11-13 §§ Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
14-25 §§ Underlag för beräkning av skatteavdrag
26 § Skatteavdrag från förskott
27-28 §§ Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning
29 § Ändrad beräkning av skatteavdrag

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
1-3 §§ Arbetsgivaravgifter

10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
1-8 §§ Preliminär självdeklaration
9-24 §§ Skattedeklaration
25-28 §§ Hur en deklaration skall lämnas
29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt
37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling

11 kap. Beskattningsbeslut
1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut
3-8 §§ Preliminär skatt
9-15 §§ Slutlig skatt
16-19 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter
20 § Beslut om vissa debiteringsåtgärder

12 kap. Ansvar för skatt
1-2 §§ Betalningsansvar för preliminär skatt
3-4 §§ Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §
5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter
6-8 §§ Ansvar för företrädare för juridisk person
9 § Dödsbo
10-13 §§ Regress

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
2 § Andra bestämmelser om befrielse

14 kap. Utredning i skatteärenden
1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig
2 § Skyldighet att föra anteckningar
3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift
6 § Besök eller annat personligt sammanträffande
7 § Skatterevision
8 § Utlämnande av uppgifter

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
1-5 §§ Skattetillägg
6 § Förseningsavgift
7-8 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift
9-10 §§ Beslut om skattetillägg i vissa fall
11-12 §§ Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och
mervärdesskatt

16 kap. Inbetalning av skatt
1 § Mottagande skattemyndighet
2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto
4-8 §§ När skatten skall vara betald
9-10 §§ Avräkning av inbetalda belopp
11-12 §§ Fördelning av skatteskuld
13 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon
skattskyldig

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
1 § Deklarationsanstånd
2-3 §§ Anstånd vid omprövning eller överklagande
4 § Anstånd vid avyttring
5 § Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring
6 § Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
dubbelbeskattning
7 § Anstånd i övriga fall
8-11 §§ Gemensamma bestämmelser

18 kap. Återbetalning av skatt
1-4 §§ Återbetalning
5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat
7 § Hinder mot återbetalning
8 § Förbud mot överlåtelse
9 § Utmätning
10 § Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

19 kap. Ränta
1-2 §§ Grunder för ränteberäkning
3 § Basränta
4-11 §§ Kostnadsränta
12-14 §§ Intäktsränta
15-16 §§ Ändrad ränteberäkning m.m.

20 kap. Indrivning
1-5 §§ Begäran om indrivning
6 § Ränta
7 § Konkurs

21 kap. Omprövning
1-3 §§ Beslut som kan omprövas
4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige
8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
10-13 §§ Efterbeskattning
14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning

22 kap. Överklagande
1 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets
beslut
2 § Beslut som inte får överklagas
3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande
6 § Förfarandet vid överklagande
7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande
10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

23 kap. Övriga bestämmelser
1 § Avrundning
2 § Vite
3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi
4 § Representant för utländsk företagare
5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift
7-8 §§ Verkställighet
9 § Gallring

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2.1 Förslag till skattebetalningslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och
betalning av
1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket
taxeringslagen (1990:324),
2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller
avgift
som avses i 1Ä5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), och
7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1Ä6.

2 § Lagen gäller också vid redovisning och betalning av
1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i

1, och
3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.

Definitioner

3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i
de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild
löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
1. avgift och avgiftsskyldig,
2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller
utdelning
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig
att göra sådant avdrag, samt
3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig
att
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
Med skatt likställs
1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig

för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla
bolag, och
2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på
grund
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
Med skattskyldig likställs
1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de

skatter som anges i 1 §,
2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt
enligt
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en
F-skattsedel
enligt 4 kap. 7 eller 8 §, och
4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall
svara
för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som
bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi .

5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat
föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).

6 § I denna lag avses med
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen
(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda
lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten,
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 §
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för
någon delägare i bolaget,
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

2 kap. Beslutande myndighet

Beslut som rör fysiska personer

1 § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i det län där den fysiska personen författningsenligt skall vara
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas.
För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet
under
någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit
folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndig-
heten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller
stadigvarande vistats.
För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig
anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen (1928:370), fattas beslut av skattemyndigheten i det
län där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året
före det år då beslutet skall fattas.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig

myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Beslut som rör juridiska personer

2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län
där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.
Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av
skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte.
Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller
andra stycket fattas av skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen
eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo
fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som
rörde den skattskyldige.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3Ä5 §§. Om en
juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga
myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av
Skattemyndigheten i Stockholms län.

Beslut som rör registrerade skattskyldiga

3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas
av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte
annat följer av 5 §.

Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv

4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas
län.

Överflyttning av ärenden och uppgifter

5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får
ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte
medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta
att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.

6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till
en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå
anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över
till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till
myndigheten.
Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om
omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten
ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran
kom in till domstolen.
Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.

Riksskatteverkets befogenheter

7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet
har enligt 14 kap.
Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om
förseningsavgift enligt 15 kap. 6 och 7 §§ som rör en periodisk
sammanställning, om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.

Avgörande i skattenämnd

8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband
med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324)
skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i
skattenämnden, om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.

3 kap. Registrering och skattekonton

Registrering

1 § Skattemyndigheten skall registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala
arbetsgivaravgifter, och
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med
undantag av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana
varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen.
En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig att
fatta beslut som rör den personen.
En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den
skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte
någon skattemyndiget var behörig att fatta beslut som rör den juridiska
personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den
skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet.
I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att
registreringen
skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta
beslut.

Anmälan för registrering

2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras
enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.
Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.
Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan
den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den
vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1
eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt
10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa mervärdesskatten i
självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att
lämna deklarationen.

3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har
ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om
ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två
veckor från det att ändringen inträffade.

Föreläggande

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 §
eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller
att
lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra
anmälan eller lämna underrättelse finns.

Skattekonton

5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som
är skattskyldig enligt denna lag.
Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto.
På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats
för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallodagen.
Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag finns.

6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels månatligen stämma av
inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon
avstämning behöver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta har
tillgodoförts eller påförts.
En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige
begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.
Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har
registrerats.

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

Skyldighet att betala preliminär skatt

1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.

2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller
enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).

3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller
utdelning enligt vad som anges i 5 kap.

4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår
att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F-
skattsedel.

5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av
skattemyndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som
inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan
ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap.
Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag
görs.

Skattsedel på preliminär skatt

6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-
skattsedel och A-skattsedel).

Utfärdande av F-skattsedel

7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter
ansökan utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva
näringsverksamhet här i landet.

8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.

9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en
F-skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas endast i personens
näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln.

10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.

11 § En F-skattsedel får inte utfärdas
1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad
enligt
13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad
enligt
13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller
3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått
en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §.
För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller

bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i
konkurs.
Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som
sägs i första och andra styckena.

F-skattebevis

12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda
ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.

Återkallelse av F-skattsedel

13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration
eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund
för taxering,
5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en
utsträckning som inte är obetydlig,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs,
8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande
som kan hänföras till företagsledaren, eller
9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande
som avses i 3Ä 8.

14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från
återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.

15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till
myndigheten.
Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda
uppdragsgivare som myndigheten känner till.

Utfärdande av A-skattsedel

16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för
1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.

5 kap. Skatteavdrag

Skyldighet att göra skatteavdrag

1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig
att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle
då utbetalning sker.

Skatteavdrag från ersättning för arbete

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom.

första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning
som avses i tredje stycket samma moment,
4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av
anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen,
5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i närings-
verksamhet,
6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan
liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunal-
skattelagen är berättigad till avdrag, och
7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-
sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid
utmätning, konkurs eller ackord.

3 § Skatteavdrag skall inte göras, om
1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och
ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i
bolaget,
6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom
totalförsvaret, eller
7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga
kommuner,
2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
3. utländska juridiska personer, eller
4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från
skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.
Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.

5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen
har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när
den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses
i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas
skriftligen.

6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från
ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan
ersättning som avses i 2 § andra stycket.

Anmälningsskyldighet

7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har en F-skattsedel
utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel med sådant
villkor trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som
betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta
till skattemyndigheten.

Skatteavdrag från ränta och utdelning

8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas
för enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

9 § Skatteavdrag skall inte göras från
1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för
svenska
dödsbon,
3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i
Sverige,
4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,
5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000
kronor,
6. ränta på ett konto för klientmedel,
7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är
okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3
kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller
8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna
kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

Beslut om befrielse från skatteavdrag

10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från
viss ersättning för arbete,
1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för
den i
Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där
ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet,
eller
2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller
anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle
medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren.

11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket,
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en
annan
stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att
preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.
En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för
preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut

och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet
i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.

Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag

12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.

Skyldighet att tillämpa vissa beslut

13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall
följas senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller sedan
två veckor har gått efter det att den som skall göra avdraget fick del av
beslutet.

Återbetalning av skatteavdrag

14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag
har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till
skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt
betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.

Föreläggande att göra skatteavdrag

15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att
lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att
fullgöra skyldigheten.

Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.

16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran
av utbetalaren
1. visa upp sin A-skattsedel,
2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 §
första stycket får godtas, eller
4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller
intyg
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra
skatteavdrag från ersättningen.
Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall
genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst
slag av ersättningar.

6 kap. Beräkning av F-skatt

Beräkning av F-skatt enligt schablon

1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon.
För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med
110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg
den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar
enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten.
För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med
ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga
taxeringen året före inkomståret.
F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som
motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.

2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas
till mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdes-
skatt inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen
året före inkomståret.
Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden
september andra året före inkomståret till och med augusti året före
inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten.
Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för
andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.

Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering

3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär
taxering),
1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga

taxeringen året före inkomståret,
2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den

preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt
för inkomståret, eller
3. om det finns andra särskilda skäl.
Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med
ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en
preliminär självdeklaration.

4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har
lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.
Vid beräkningen av F-skatten tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§
som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för
kommunal inkomsskatt har ändrats genom beslut så sent under december
året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare
skattesatsen tillämpas.

Ändrad beräkning av F-skatt

5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att
uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga
skatten.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
finns andra särskilda skäl.

Hänsyn till andra belopp

6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom
skatteavdrag, och
2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att
tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten.

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om
beräkning av F-skatt.

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag enligt skattetabell

1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en
fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om
inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.
Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats
för
den fysiska personen.
Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får

skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under
det föregående inkomståret.

Allmänna skattetabeller

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt
allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande
tillfällen.

3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på
att
1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,
3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och
4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag
än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och
grundavdrag.
Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmänna egenavgifter.

Särskilda skattetabeller

4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda
skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11
av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag
för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.

5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av
anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag
beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas
på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 §
kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra
stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget

6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall
arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där
arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut,
ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara
30 % av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersätt-
ning för arbete (sidoinkomst).
Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.

Frivillig förhöjning av skatteavdraget

7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från
ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete
(huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av
bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med
det begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfälle
som infaller sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av
anmälan.

Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.

Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

Ersättning för arbete

8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och
är
sidoinkomst för mottagaren,
3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut

vid regelbundet återkommande tillfällen, och
4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Pension och sjukpenning m.m.

9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras
med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.

Ränta och utdelning

10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 §
skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från
sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns
särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild
beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre.
Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning
av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration eller andra
tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap.
10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats
för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den
tidigare skattesatsen tillämpas.
Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från
vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om
mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att
skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta.

12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild
beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag
enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl.

13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skat-
teavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning.

Underlag för beräkning av skatteavdrag

Beräkning av förmånsvärde

14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda
värde.
Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall
ersättningen
beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan
intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.

15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än
semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller.
Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid
beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta
värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.

17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna
i kommunalskattelagen (1928:370).
Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån
av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.

Drickspengar

18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också
drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten
och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn
tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.

Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3
a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna
till
33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall
som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av
samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på
hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som
betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första
stycket även under en viss längre tid.

Andra ersättningar för kostnader i arbetet

20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses i 19 §
skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:
1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren
inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela
ersättningen.
2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas
på den överstigande delen.

Avgifter i samband med tjänsten

21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande
avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:
1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen
eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och
2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.

Kostnadsavdrag

22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast
om
1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid
inkomsttaxeringen, och
2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens
ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.
Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter är tillämplig på arbetstagaren, skall
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon
skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost-
naderna skall beräknas.
Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Hemresor

23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller
ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta
gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger
det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag

24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av
fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller
uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.

Folkpension

25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut
tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av
skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt
grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer
överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret.
Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om skatteavdrag enligt en särskild
beräkningsgrund måste dock följas.

Skatteavdrag från förskott

26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall
skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela
ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.
Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas
skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella
tidsperioden.
När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del
av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

27 § För den som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan
av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än
som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre
stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas
konkursgäldenären utöver A-skatt.

28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-
myndighet när ersättning skall tas i anspråk genom utmätning.

Ändrad beräkning av skatteavdrag

29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag
för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga
skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.
Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-
ligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den
skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap.
14 § andra stycket 2 a och b.
Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
finns andra särskilda skäl.

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de
procentsatser och på det underlag som anges i
1. 2 kap. 1Ä5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, och
3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i
punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen om
1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån
enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370), eller
2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3
andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens
beslut.

3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag
för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning för arbete
från arbetsgivaren under beskattningsåret.
Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje
styckena.

10 kap. Skyldighet att lämna deklaration

Preliminär självdeklaration

Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration

1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av
1. den som ansöker om F-skattsedel, och
2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt
vid
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt
enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.

2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra
fall än som avses i 1 §.

3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden,
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.

4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna
någon preliminär självdeklaration efter den 30 november inkomståret.

5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.

När en preliminär självdeklaration skall lämnas

6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan
görs.
I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen
lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den
skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att
skyldigheten uppkom.
En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14
dagar
efter det att förhållandena ändrades.

Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp

7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om
beräknade inkomster och utgifter samt om förmögenhet som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Uppgift om kommande utbetalningar

8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas
komma att betalas ut under inkomståret.

Skattedeklaration

Skyldighet att lämna skattedeklaration

9 § En skattedeklaration skall lämnas av
1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig
att göra det,
2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200),
4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat
följer av 30-32 §§, och
5. den som omfattas av beslut enligt 11 §.

10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.

11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall
redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket
skall redovisas i en skattedeklaration,
1. om den skattskyldige begär det, eller
2. om det finns särskilda skäl.
Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i
första
stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.

12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på
något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta
kapitel.

13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig

skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om
detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa
mervärdesskatten i sin självdeklaration.

Redovisningsperioder

14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad.

15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna
självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en
skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att
redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår.
Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive
gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå
till högst 200 000 kronor.

16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser
när det gäller inkomstbeskattning.

Vad en skattedeklaration skall ta upp

17 § En skattedeklaration skall ta upp
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,
3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra
skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan
EG-länder, och
6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

När en skattedeklaration skall lämnas

18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration skall avse skatte- och
mervärdesskatt
som skall ha avdrag och ar- för
redovisnings-
kommit in till betsgivaravgifter perioden
skattemyndig- för redovisnings-
heten senast perioden

12 februari januari
december
12 mars februari
januari
12 april mars
februari
12 maj april
mars
12 juni maj
april
12 juli juni
maj
17 augusti juli
juni
12 september augusti juli
12 oktober september augusti
12 november oktober september
12 december november oktober
17 januari december november

19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig-
heten har beslutat något annat enligt 21 §.

Deklaration skall avse skatteavdrag,
som skall ha arbetsgivaravgifter och mer-
kommit in till värdesskatt för redovisnings-
skattemyndig- perioden
heten senast

26 februari januari
26 mars februari
26 april mars
26 maj april
26 juni maj
26 juli juni
26 augusti juli
26 september augusti
26 oktober september
26 november oktober
27 december november
26 januari december

20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den
tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande
ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats
tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats
eller bestämts genom ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om
mervärdesskatt.

21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en
sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast
den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den
17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket
1Ä4 och 6.

22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som
enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration,
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration skall avse skatteavdrag och
som skall ha arbetsgivaravgifter för
kommit in till redovisningsperioden
skattemyndig-
heten senast

12 februari januari
12 mars februari
12 april mars
12 maj april
12 juni maj
12 juli juni
17 augusti juli
12 september augusti
12 oktober september
12 november oktober
12 december november
17 januari december

23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt
uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden.
Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.

24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då
deklarationen skulle ha kommit in.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut,
skall
anståndet omprövas.

Hur en deklaration skall lämnas

25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till
skattemyndigheten enligt fastställda formulär. Om skattemyndigheten har
anvisat ett särskilt mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit.

26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer,
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas
emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig
sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den
deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den.

28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss
verksamhet skall redovisas för sig.

Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt

29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.

30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i
1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas
särskilt.

Redovisning i självdeklaration

31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret
beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig
att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat
annat enligt 11 §.
I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen
(1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för
redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.

Redovisning i särskild skattedeklaration

32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen
(1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration
för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter
förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i
Dalarnas län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om
avlämnande av deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även
beträffande särskilda skattedeklarationer.
Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild
skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna
deklarationen eller att komplettera den.
Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något
annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.

Periodisk sammanställning

33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får
föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för
varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.

34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med
hjälp av automatisk databehandling.

35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till
får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under
förutsättning att
1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,
3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per
kalenderår, och
4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a §
mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.

36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av
den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på
att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.

Redovisningsskyldighet vid avveckling

37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.

11 kap. Beskattningsbeslut

Innebörden av beskattningsbeslut

1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall
betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
Som beskattningsbeslut anses också
1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200), och
4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

9Ä13 §§ mervärdesskattelagen.

2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra
tillgängliga uppgifter.
En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under
beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den
senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.

Preliminär skatt

F-skatt och särskild A-skatt

3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under
inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.
Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras
endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den
30 juni året efter inkomståret.

4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte
uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §.
Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-
skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader,
om den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av
kalenderåret och det finns särskilda skäl.

A-skatt

6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall
skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den
skattesats som för inkomsåret gäller för den fysiska personen i
hemortskommunen.
Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari
under
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om
tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt.

7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.

8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid
tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas.

Slutlig skatt

9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan
bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av
domstol.
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion enligt 11 §.

Vad som ingår i slutlig skatt

10 § I slutlig skatt ingår
1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen
(1990:324),
2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,
4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket denna lag

skall redovisas i självdeklaration, och
5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Skattereduktion

11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital
enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte
överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten.
Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till
49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges
skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg
som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt
handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under
en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av
det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms

12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan.

För hög F-skatt eller särskild A-skatt

13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.

Besked om slutlig skatt

14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.
Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra
stycket,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här,
2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).

15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen
enligt 14 § andra stycket skall skickas till den skattskyldige senast den 15
december taxeringsåret.

Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter

Deklaration i rätt tid

16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.

17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon
skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll
kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats.

Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration

18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller
om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad
skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten
redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med
redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats
dessförinnan.

19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av
skattemyndigheten.
Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga
uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt,
skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till
vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte
omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har
bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har
bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande
mervärdesskatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har
bestämts för de tre perioderna.

Beslut om vissa debiteringsåtgärder

20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt
taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för
debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den
debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet.
Detsamma gäller om en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.

12 kap. Ansvar för skatt

Betalningsansvar för preliminär skatt

1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala
belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.
Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot
ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som
avses i första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det
att det grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får
ett beslut som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den
slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.

2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna
beloppet.

Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §

3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete
till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan
enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skattemyndig-
heten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för
ersättningen och räntan på skatten.
I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller,
när ett
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.

4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om
1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och

betala skatt inom föreskriven tid, eller
2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.

A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och
som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och
avser ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får
skattemyndigheten besluta att mottagaren av ersättningen skall betala
arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet.
Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att
1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten
att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade
anledning att räkna med det, och
2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna

enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.

Ansvar för företrädare för juridisk person

6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid
har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den
juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11
kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har
underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med
den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har

vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad
avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga
borgenärers intressen.
Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt
med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias
från
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.

7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid
allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den
juridiska personen har preskriberats.

8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i
Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina
förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna.

Dödsbo

9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
1. någon som har avlidit eller
2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när
det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för
skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.

Regress

10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande
skatteavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på
beloppet.

11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av
ersättningen på beloppet.
Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.

12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt enligt 6 §,
har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet.
En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens

arbetsgivare på beloppet.

13 § Regressfordran enligt 10Ä12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för
indrivning av skatt.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt
eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag
eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns
synnerliga skäl.
Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande
befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

Andra bestämmelser om befrielse

2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift och ränta
finns även i 15 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 11 §.

14 kap. Utredning i skatteärenden

Den skattskyldiges rätt att yttra sig

1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig,

om det inte är onödigt.
I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har
tillförts
ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223).

Skyldighet att föra anteckningar

2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för
fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för
kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.
Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår
underlaget avser.

Föreläggande att lämna uppgift

3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över
en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av
annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är
annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som
föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen
(kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har
betydelse för beskattning enligt denna lag.
Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i
första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.

5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om
handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande gäller även
vid föreläggande enligt 3 eller 4 §.

Besök eller annat personligt sammanträffande

6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av
betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten
komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall
göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt
sammanträffande.
Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier,
lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.

Skatterevision

7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och
fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet
som kan antas uppkomma.
Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än
den som revideras.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141),
2. någon annan juridisk person än dödsbo,
3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,
4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och
5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4
§.
I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i

3 kap. 9Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324).

Utlämnande av uppgifter

8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll
av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings-
lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift

Skattetillägg

Oriktig uppgift

1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om
en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats

den skattskyldige.
Skattetillägget är i stället 10 % när
1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga
uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före
utgången av året efter beskattningsåret, eller
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd
fråga.

Skönsbeskattning

2 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § andra stycket skall skatte-
tillägg tas ut.
Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av
skönsbeskattningen
bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts
enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än
muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall
tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas
ut enligt 1 §.

Invändningar som rör annan fråga

3 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-
vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.

När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs

4 § Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten
uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande
från den skattskyldige som inte är muntligt,
2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men
avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett
avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift
i sak,
3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller
4. om den skattskyldige har avlidit.

5 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 § på grund av att den skattskyldige
inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol
inom två månader från utgången av den månad då beslutet fattades.
Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-
gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om
beslutet, skall skattetillägget undanröjas, om en skattedeklaration har
kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.

Förseningsavgift

6 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig
att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort
detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga
om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift

7 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-
seningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med
hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller

3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget
eller
avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det
belopp
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är
obetydligt.

8 § Bestämmelserna i 7 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller
målet om skattetillägg eller förseningsavgift.

Beslut om skattetillägg i vissa fall

9 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om
beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
domstolens beslut fick laga kraft.

10 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras,
skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som
föranleds av det nya beskattningsbeslutet.

Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt

11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ gäller även den som har lämnat oriktiga
uppgifter och därigenom har registrerats som skattskyldig enligt 3 kap. 1 §.

12 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de
fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.

16 kap. Inbetalning av skatt

Mottagande skattemyndighet

1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om
skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1Ä4 §§.

Inbetalning till särskilt konto

2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig-
hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag.

3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på
skattemyndighetens särskilda konto.

När skatten skall vara betald

Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18,
19 eller 22 §.
Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-
klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be-
räknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat
avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en
skattedeklaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter
redovisningsperioden.
Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt

10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen
skall ha kommit in till skattemyndigheten.

F-skatt och särskild A-skatt

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje
månad under tiden februari januari, i januari och augusti dock senast den
17. Den som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa
mervärdesskatt på beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall
dock, såvitt gäller augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten
senast den 12 .
F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång
skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de
månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten
debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången
av den följande månaden.
Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller
närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.
Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och
26 i månaderna februari juli samt den 12 augusti.

Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.

6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90
dagar har gått från beslutsdagen.
Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall
ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar
har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den
tidpunkt som anges i första stycket.
Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26
januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12
och 26 i övriga månader.
Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än
som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.

Överskjutande ingående mervärdesskatt

7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration
mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26,
i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord,
anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående
mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast
skall ha redovisats.

Kommuner och landsting

8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Avräkning av inbetalda belopp

9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller
10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt
denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild
bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.

10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten
(huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är
skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande:
En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också

huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella
övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med
inbetalningen begär något annat.

Fördelning av skatteskuld

11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det
behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden
fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella
perioden, om inte annat följer av 10 § eller 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) eller någon annan lag.

Tilläggspensionsavgift

12 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av
tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt
följande.
Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten
anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den
slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som
motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar
som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av
slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.
Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av
obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs.
Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.
Avgift som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.

Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig

13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-
uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom
sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla
staten.

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Deklarationsanstånd

1 § Om skattemyndigheten beviljar anstånd med att lämna en skattedekla-
ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten också bevilja anstånd med
inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.

Anstånd vid omprövning eller överklagande

2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt
eller delvis från skatten,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att
bli skyldig att betala skatten, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut
eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande
skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att
betala skatten.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning
eller med anledning av överklagandet.

3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att
skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock
beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis
obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om
säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten
gäller då i stället skattemyndigheten.
Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för
ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en
del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning
lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6Ä11 §§ lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.

Anstånd vid avyttring

4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-
beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den
skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det
finns särskilda skäl och
1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller
2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.
Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i
första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader
efter den dag då anståndsorsaken upphörde.

Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60
dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som
skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre
därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av
1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvärnspersonal,
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
tjänstgöringen upphör.

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
dubbelbeskattning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att
handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av
dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den
skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.
Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då
beslutet i ärendet fattades.

Anstånd i övriga fall

7 § Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd
med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i
1Ä6 §§.

Gemensamma bestämmelser

8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den
skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd
enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om
dubbelbeskattning.

9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.

10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.

11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats
väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får
beslutet om anstånd omprövas.

18 kap. Återbetalning av skatt

Återbetalning

1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11 kap. 14 § att
det belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är
större än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet
betalas tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.

2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande
belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den
skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det,
skall återbetalning ske, om
1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om
överskjutande
ingående mervärdesskatt, eller
2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut
eller
ett beslut av domstol.
Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §.

3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp
som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den
skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas
tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk
person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med
hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra
särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om
den skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det
finns synnerliga skäl.
Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får
hänsyn
inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till
delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras
endast om det finns särskilda skäl.
Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om
något annat följer av 7 §.

4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter
redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.
20 § skett och denna skatt räknats av.

Överföring av skatt till en annan stat

5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i
Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige
har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i
en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten
sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen
får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret.

6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19 kap. inte
beräknas.
Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall föras
över.

Hinder mot återbetalning

7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som
1. understiger 100 kronor,
2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt
lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats,
5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt
och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma
att beslutas, eller
6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för
betalning
av framtida skatteskulder.
Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor
återbetalas.
Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Förbud mot överlåtelse

8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas
tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.

Utmätning

9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.
En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den
årliga avstämningen får dock utmätas först efter det att kronofogde-
myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146)
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Bestämmelserna i 5 kap. 1Ä3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund
av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på
grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall
beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.
Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller
staten.

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller
skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.
Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 §
beräknas
kostnadsränta inte för tiden från och med den 13 februari till och med den 3
maj taxeringsåret på belopp upp till och med 20 000 kronor.

Basränta

3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta)
som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar.
Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och
med närmast kommande kalendermånad.

Kostnadsränta

Kostnadsränta på preliminär skatt

4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske.
Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från
och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar
basräntan.

Kostnadsränta på slutlig skatt

5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig
skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11
kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta från och med
den 13 februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall
ske. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan.
För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från
och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar
basräntan.

Kostnadsränta vid anstånd

6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall
betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med
dagen efter skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag
betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd.
Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från
och med dagen efter den då anståndet beviljades.
Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan.

Kostnadsränta vid omprövning och överklagande

7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från
och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag eller, när det är fråga
om slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med
den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens
eller domstolens beslut.
När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka
till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan inte beräknas för tid
fram till och med den dag betalning senast skall ske.

Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats som
motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om
skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra
stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter.

Kostnadsränta vid för sen betalning

8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag
skatten
senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den
del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en
räntesats som motsvarar basräntan.

Kostnadsränta vid indrivning m.m.

9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten
för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan
efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.

Påförande av kostnadsränta m.m.

10 § Kostnadsränta påförs för varje månad.
Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller
statens fordran på skatten har preskriberats.

Befrielse från kostnadsränta

11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.

Intäktsränta

12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och med
dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på
skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag
eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för
betalning av skatt eller betalas tillbaka. När det är fråga om skatt som skall
tillgodoräknas till följd av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol
beräknas räntan från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.

13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret
för
1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11
kap.
13 § eller enligt ett beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 §
andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller
2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.
För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för
avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den
då deklarationen senast skall ha kommit in.

14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av
basräntan och tillgodoförs varje månad.

Ändrad ränteberäkning m.m.

15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta
ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.

16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt
4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället
beräknas från och med närmast följande tisdag.
Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4
eller
5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med
närmast följande tisdag.

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda
skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, om det obetalda beloppet uppgår till
1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna
skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan
deklaration, har F-skattsedel,
2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen

också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.

2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 § 1. om
det
kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan,
2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller
3. om det annars finns särskilda skäl.

3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala
skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det.

4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.

Ränta

6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall
kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.
Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
fordringen har lämnats för indrivning.
Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och
10 §§.

Konkurs

7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp
som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
även om förfallodagen ännu inte är inne.

21 kap. Omprövning

Beslut som kan omprövas

1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva
ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning
eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns
andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett
beslut följer av 22 kap. 6 §.
Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får
skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller
för omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut,
om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den
skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som
är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det
annars finns särskilda skäl.

3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en
länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som
har meddelats efter beslutet.

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt.
Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till
skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut.
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av
ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör
sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna
tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan
handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit
in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.

5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om det
gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.

6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av
den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det, får
skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas.
Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs
om begäran inte undertecknas.

7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut
om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge
beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga
kraft.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har
gått ut.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det
av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett
beskattningsbeslut är felaktigt.

9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte
meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket
samt 11 och 12 §§.
Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen
kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Efterbeskattning

10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 §
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11Ä20 §§ (efterbeskatt-
ning).

11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller
inte fattats på grund av att den skattskyldige
1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos
skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för
beskattningsbeslutet,
2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller

återbetalning av skatt enligt denna lag, eller
3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.

12 § Efterbeskattning får också ske
1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
förbiseende skall rättas, eller
2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut
eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller
återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än
den som ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig.

13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.

Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten
tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.
Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller
förseningsavgift,
utom i fall som avses i 12 § 1.

Tidsfrist för efterbeskattning

14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat
följer av 15 20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den
tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som
föranleder ändringen.
Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på
kammarrättens eller Regeringsrättens beslut med anledning av
överklagande, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra
året efter utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.

16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett
omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt
enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men
senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller
domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.

17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning
meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då
bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.

18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott
som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den
skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas
för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid
som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den
skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut
enligt 14 a § skattebrottslagen.
Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 §
skattebrottsla-
gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.

19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas
före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den
skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas
inom sex månader från dödsfallet.
Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen,
undanröjas
av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den
förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller
beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller
inte bifalls till någon del.

20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons
beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt
vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).

22 kap. Överklagande

Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut

1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av
Riksskatteverket.
Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller
11Ä13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut som inte får överklagas

2 § Beslut i fråga om
1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,
2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,
3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och
4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte överklagas.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha
kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det
sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den
dag då klaganden fick del av beslutet.
Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till
nackdel för honom eller henne.

4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet, om det gäller
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.

5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om
skattetilllägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett
skattetillägget inte har fått laga kraft.

Förfarandet vid överklagande

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5Ä7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när
en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.

Riksskatteverkets överklagande

7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist
som enligt 21 kap. 8, 9 och 14Ä20 §§ gäller för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och
det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha
kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan
om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras
samtidigt.

9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall
betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall
betala mervärdesskatt.
Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt
denna
lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 § Beslut av länsrätten i fråga om
1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, och
2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §
får inte överklagas.

11 § Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om
1. preliminär taxering,
2. sättet att ta ut preliminär skatt,
3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
4. verkställande av skatteavdrag,
5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
6. befrielse från skattetillägg och förseningsavgift enligt 15 kap. 7
och
8 §§ och ränta enligt 19 kap. 11 §, samt
7. överföring av skatt till en annan stat
får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings-
tillstånd.

12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om
avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10 24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller
för mål enligt denna lag.

23 kap. Övriga bestämmelser

Avrundning

1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt
denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.

Vite

2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns
anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas
staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe-
ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är
behörig enligt dessa lagar.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi,
får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av
delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara för redovisningen och
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som
hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet
i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos delägaren.
Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare
befrias
från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för
redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.

Representant för utländsk företagare

4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av
skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den
utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen
av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i
övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdes-
skatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens betalning.
Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos
representanten.
Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk
person och har ett fast driftställe här i landet.

Behörighet att lämna uppgift

5 § Bestämmelserna om skyldighet för ställföreträdare att lämna
självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall
lämnas enligt denna lag.

6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person
anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Verkställighet

7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt
denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att
betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.

8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som
föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande gäller vid
verkställighet enligt utsökningsbalken.

Gallring

9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för
skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första
gången när det gäller
a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,
b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser
redovisningsperioden januari 1998,
c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut
närmast
före den 1 januari 1999.
2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas för den

som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b §
eller 33 c § uppbördslagen (1953:272).
3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1
och 3 mom. uppbördslagen.
4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i

skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ i den nya lagen rätt
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.
5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8,
fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1
januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt
avseende1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan
skatt, och
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om
inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller
ränta på dessa.
6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall till
utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en för
landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under
beskattningsåret avrundad till helt krontal.
7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående
skatt enligt 1996 års taxering.
8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att
betala skatt enligt den nya lagen.
9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk
person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt
uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen
(1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller
i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt
nämnda lagar.
Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller
fortfarande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som
anhängiggjorts före utgången av år 1997.
10. Bestämmelserna i 14 kap. 3 7 §§ gäller från ikraftträdandet i
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen,
b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller
d) mervärdesskattelagen (1994:200).

2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och som
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall

det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder
som anges i denna lag.

2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio
dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.

3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda
beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut
med motsvarande belopp.

4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-
skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall
dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.
Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-
demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.

5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot

enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter.

6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om
avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att
betala dröjsmålsavgift.

7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för
överklagande av beslut om den skatt, tull, avgift eller ränta som föranlett
dröjsmålsavgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2, 6 och 6 a §§, 12 kap. 2 § samt
20 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.
2 §2
Med inkomst av anställning av-
ses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner, som en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Sådan
skattepliktig intäkt i form av rabatt,
bonus eller annan förmån som
utgår på grund av kundtrohet eller
liknande, skall också anses som
inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen
är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. Till
sådan inkomst räknas dock inte från
en och samma arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som anges i
1 § första stycket 2 6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete
som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även

Med inkomst av anställning
avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner, som en försäkrad har fått
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Med lön likställs
kostnadsersättning som inte enligt 8
kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:000) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan skattepliktig intäkt i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall
också anses som inkomst av
anställning, om den som slutligt har
stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen är någon annan
än den som är skattskyldig för
förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samma
arbetsgivare utgiven lön som under
ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2 6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för
merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när
de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självstän-
digt,
r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön.

I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstiftelse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.

r) ersättning som en allmän
försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
I fråga om ersättning i pengar el-
ler andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än
pension och ersättning från
semesterkassa, i fråga om ersättning
till idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstiftelse
eller annan juridisk person med
motsvarande ändamål gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket samt 2 a §
tredje och fjärde styckena.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3
kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestäm-
mande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från
främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.

6 §3
För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng tillgodoräknas
honom. I den mån den
pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete får dock pensions-
poäng tillgodoräknas den försäk-
rade endast om tilläggspensions-
avgift för året till fullo erlagts inom
föreskriven tid. Utan hinder av att
sådan avgiftsbetalning inte skett
skall pensionspoäng tillgodoräknas
den försäkrade för de båda år som
närmast föregått det då pension vid
bifall till ansökningen skulle börja
utgå. Pensionspoäng skall vidare
alltid tillgodoräknas för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).

För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst
fastställts för en försäkrad, skall
pensionspoäng tillgodoräknas
honom. I den mån den
pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete skall pensionspoäng
tillgodoräknas endast på den andel
av den inkomsten, undantaget
sådan inkomst som avses i 3 §
första stycket d), som motsvarar den
andel av tilläggspensionsavgiften
som har betalats enligt 16 kap. 12 §
skattebetalningslagen (1997:000).
Andelsberäkningen görs därvid på
inkomsten före
basbeloppsavräkningen enligt 5 §
första stycket. Pensionspoäng
tillgodoräknas endast om andelen
av inkomsten av annat förvärvs-
arbete, ensam eller tillsammans
med annan inkomst som ligger till
grund för beräkning av pensions-
grundande inkomst, uppgår till
minst ett basbelopp. Pensionspoäng
tillgodoräknas alltid för pensions-
grundande inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första
stycket d).

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels
poäng.
Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en fjärdedels, halv eller
tre
fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver
pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en
fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension,
hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre fjärdedelar av
det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu
sagts skall inte gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av
poängmedeltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen,
som inte är samordnad med livräntan, och pensionen.
Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel, tre fjärdedels,
halv
eller en fjärdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket
den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela
tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den
försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.
Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år,
varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas
lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas
hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som
tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.

6 a §
Har en här i riket bosatt förälder
under större delen av ett kalenderår
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs med tillämpningen av denna
lag med år för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förut-
sättningarna för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt 1 §
andra stycket andra meningen är
uppfyllda. Vårdår enligt denna
paragraf skall inte tillgodoräknas då
pensionspoäng för året fastställts
enligt 6 § och inte heller då pen-
sionspoäng för året enligt 6 § första
stycket inte tillgodoräknats
föräldern på grund av underlåten
avgiftsbetalning.

Har en här i riket bosatt förälder
under större delen av ett kalenderår
vårdat ett här bosatt barn, som inte
har fyllt tre år, skall föräldern under
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året
såsom ett vårdår. Sådana år
jämställs vid tillämpningen av
denna lag med år för vilka pen-
sionspoäng tillgodoräknats. För
tillgodoräknande fordras att de
allmänna förutsättningarna för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt 1 § andra stycket
andra meningen är uppfyllda.
Vårdår enligt denna paragraf skall
inte tillgodoräknas då pensions-
poäng för året fastställts enligt 6 §
och inte heller då pensionspoäng för
året enligt 6 § första stycket inte
tillgodoräknats föräldern på grund
av underlåten eller bristande
avgiftsbetalning.

För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår
enligt första stycket.
Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av
pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna paragraf.
Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av 12 kap. 1 § första
stycket eller 13 kap. 2 § första stycket.
En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf skall
tillgodoräknas skall hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven
göra en skriftlig ansökan om tillgodoräknande enligt denna paragraf senast
ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.

12 kap.
2 §4
Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra och tredje styckena
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio
procent av produkten av det bas-
belopp som har fastställts för året
och medeltalet av de pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade
eller, om pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mer än
femton år, medeltalet av de femton
högsta poängtalen. Har pensions-
poäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år,
skall hänsyn tas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar
mot förhållandet mellan det antal år,
för vilka pensionspoäng tillgodo-
räknats honom, och talet trettio.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra stycket samt 3 och 4
§§, för år räknat sextio procent av
produkten av det basbelopp som har
fastställts för året och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodo-
räknats den försäkrade eller, om
pensionspoäng tillgodoräknats
honom för mer än femton år,
medeltalet av de femton högsta
poängtalen. Har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för
mindre än trettio år, skall hänsyn tas
endast till så stor del av nämnda
produkt som svarar mot
förhållandet mellan det antal år, för
vilka pensionspoäng tillgodoräknats
honom, och talet trettio.

Har pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket på grund av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats den försäkrade,
skall hans ålderspension utgöra
sextio procent av så stor del av den
i första stycket angivna produkten,
som svarar mot förhållandet mellan
det antal år, dock högst trettio, för
vilka pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade, och talet trettio
ökat med ett för varje år, för vilket
den försäkrade till följd av
underlåten avgiftsbetalning inte
tillgodoräknats pensionspoäng. Vid
tillämpning av vad nu sagts får talet
trettio ej ökas till mer än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den
månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen
minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen
börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med
sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad
varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock
ej tas till tid efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år,

och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit
berättigad till tilläggspension i form av ålderspension.

20 kap.
2 §5
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,
om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt
då han avled.
Vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrun-
dande inkomst och pensions-
grundande inkomst gäller vad som i
22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande
av förhandsbesked.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattesedel i en an-
budshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens person-
nummer eller organisationsnummer
anses ha en sådan skattsedel.
Uppgiften om innehav av en
F-skattesedel gäller även som
sådant skriftligt åberopande av
F-skattesedeln som avses i 3 kap. 2
a § fjärde stycket. Det som nu sagts
gäller dock inte om den som betalar
ut ersättningen känner till att upp-
giften om innehav av en F-skat-
tesedel är oriktig. Bestämmelser om
påföljd för den som lämnar oriktig
uppgift finns i skattebrottslagen
(1971:69).

Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket
skall den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller
någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra
för identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller
organisationsnummer anses ha en
sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller
även som så-dant skriftligt
åberopande av F-skattsedeln som
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket.
Det som nu sagts gäller dock inte
om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften om innehav
av en F-skattsedel är oriktig.
Bestämmelser om påföljd för den
som lämnar oriktig uppgift finns i
skattebrottslagen (1971:69).

4 §6
Har någon genom oriktiga
uppgifter eller genom underlåtenhet
att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annat
sätt förorsakat att ersättning utgått
obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest
obehörigen eller med för högt
belopp uppburit ersättning och har
han skäligen bort inse detta, skall
återbetalning ske av vad som för
mycket utbetalats, om inte i särskilt
fall anledning föreligger att helt
eller delvis efterge återbetal-
ningsskyldigheten.

Har någon genom oriktiga
uppgifter eller genom underlåtenhet
att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annat
sätt förorsakat att ersättning utgått
obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest
obehörigen eller med för högt
belopp uppburit ersättning och har
han skäligen bort inse detta, skall
återbetalning ske av vad som för
mycket utbetalats.

Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket,
får vid senare utbetalning till
honom i avräkning på vad som för
mycket utgått innehållas ett skäligt
belopp. Avdrag på tilläggspension
får även göras för obetald
egenavgift för tilläggspension, om
enligt 11 kap. 6 § första stycket
pensionspoäng som svarar mot
avgiften tillgodoräknats den
försäkrade för det år som avgiften
avser oavsett att avgiften inte
erlagts.
Har tilläggspension betalats ut
och ändras fastställd pensions-
poäng på grund av underlåten eller
bristande avgiftsbetalning skall
försäkringskassan besluta om
återbetalning av för mycket utbetald
tilläggspension.
Om det i särskilt fall finns
anledning får försäkringskassan
helt eller delvis efterge krav på
återbetalning enligt första eller
andra stycket.
Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första eller
andra stycket, får vid senare
utbetalning till honom i avräkning
på vad som för mycket utgått
innehållas ett skäligt belopp.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av
en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en
ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20
kap.
4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall fortfarande
tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren 1996 och 1997.
3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i

fråga om inkomst som avser tid före 1998.

1Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:107.
3Senaste lydelse 1992:1702.
4Senaste lydelse 1990:743.
5Senaste lydelse 1996:665.
6Senaste lydelse 1983:191.

2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan
avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.
Lagen tillämpas inte i fråga om
1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, förse-
ningsavgift eller liknande avgift.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift.

6 §2
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra föreskriven skyldighet att
innehålla skatt eller inbetala skatt
som innehållits för annan, döms för
skattebetalningsbrott till böter eller
fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra skyldighet att göra skatte-
avdrag på sätt som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000)
döms för skatteavdragsbrott till bö-
ter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

1Senaste lydelse 1996:657.
2Senaste lydelse 1996:658.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsav-
gift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

13 §2
Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar i
fråga om felparkeringsavgifter.
Reglerna om dröjsmålsavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får
föreskriva avvikelser från
uppbördslagen, när det gäller det
administrativa förfarandet i fråga
om felparkeringsavgifter.

Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år
efter
den dag då överträdelsen skedde.

Om en felparkeringsavgift inte
betalas efter ett sådant åläggande
som avses i 6 § andra stycket skall
Vägverket begära indrivning av
avgiften. Regeringen får meddela
föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske oavsett om åläggandet har fått
laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Lagen omtryckt 1987:25.
2Senaste lydelse 1993:900.

2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792)

Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall
införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

9 a §
Vid tvångsförvaltning av fastighet
skall förvaltaren anses som
arbetsgivare enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000) beträffande
av honom förvaltad egendom.
Bestämmelserna i 13 kap. 1 §
nämnda lag om befrielse från
betalningsskyldighet gäller även
förvaltaren.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om lön för inkomståret 1998.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §1
Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det

allmänna som inte betecknas som skatt,
2. skatte- eller avgiftstillägg,
ränta, dröjsmålsavgift, försenings-
avgift eller liknande avgift, om den
fordran som tillägget, räntan eller
avgiften avser får betalningssäkras.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift, om den fordran
som tillägget, räntan eller avgiften
avser får betalningssäkras.

Betalningssäkring får användas också
1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för

belopp som avses i första stycket,
2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken
säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat.

20 §2
Mål om betalningssäkring prövas
av den länsrätt som är behörig i
fråga om gäldenärens taxering till
skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för det beskatt-
ningsår, då framställning om betal-
ningssäkring görs. Finns inte be-
hörig domstol enligt vad som nu
sagts, prövas målet av länsrätten i
det län, där verkställigheten kan äga
rum.
Mål om betalningssäkring prövas
av länsrätten i det län där gälde-
nären hade sin hemortskommun den
1 november året före det kalenderår
då framställning om betal-
ningssäkring görs. Vid bestäm-
mande av hemortskommun gäller
bestämmelserna i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prövas
målet av länsrätten i det län, där
verkställigheten kan äga rum.

Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där
behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om
betalningssäkring.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg
för
utgiftsåret 1997 och tidigare år.
Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ-
ningar som gjorts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1996:685.
2Senaste lydelse 1990:372.

2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
15 §1
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
Utmätning för underhållsbidrag
med företrädesrätt enligt 14 § och
förrättningskostnaderna i målet har
företräde framför avdrag för
kvarstående skatt. Vid utmätning av
lön för annan fordran har avdrag
för kvarstående skatt företräde. En
fordran enligt 14 § första stycket 1
har företräde framför förrättnings-
kostnaderna i målet.
Avdrag för preliminär skatt har
företräde framför utmätning av lön.
En fordran enligt 14 § första stycket
1 har företräde framför förrättnings-
kostnaderna i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1995:298.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.1
dels att i 1 § orden rättshjälpslagen (1972:429) skall bytas ut mot
rättshjälpslagen (1996:1619) ,
dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra stycket.

Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
Punkt 2 gäller dock inte i fråga om
en fordran som har påförts enligt
uppbördslagen (1953:272).
En fordran preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den förföll till betalning, om inte
annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har en fordran fastställts till sitt
belopp
1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,
räknas preskriptionstiden i fråga
om sådan del av fordringen som
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.

En fordran som har påförts en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000) preskriberas fem år
efter utgången av det kalenderår då
den lämnades för indrivning. Om ett
sådant indrivningsuppdrag återtas,
upphör beräkningen av
preskriptionstid för det belopp som
omfattas av återkallelsen.

4 §
Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att
gälla.

Första stycket gäller inte i fråga
om fordringar som påförts enligt
skattebetalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1 december
1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-
bördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).

1Senaste lydelse av 1 § 1993:904.
2Senaste lydelse 1984:861.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5
kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.
6 §1
Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig
händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos
beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna
deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt
att redovisa.
Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.

Deklarationen skall avges på
heder och samvete samt upprättas
på blankett enligt formulär som
fastställs av Riksskatteverket,
Jordbruksverket eller Fiskeriverket.
Efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet som Riksskatteverket
bestämmer får deklaration avges i
form av ett elektroniskt dokument.
En sådan deklaration får tas emot
av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.

3 kap.
5 §2
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och annan juridisk
person än dödsbo att lämna uppgift,
visa upp handling eller lämna över
en kopia av handling rörande
rättshandling mellan den som
föreläggs och annan person
(kontrolluppgift), om det behövs till
ledning för beskattning av den
andre personen eller för kontroll av
ansökan av honom om
återbetalning av eller kompen-
sation för skatt. Om det finns
särskilda skäl får även annan
person än som avses i första
meningen föreläggas att lämna
kontrolluppgift.

Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo att lämna
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som rör rättshandling mellan den
som föreläggs och den med vilken
han ingått rättshandlingen
(kontrolluppgift). Föreläggande får
meddelas, om kontrolluppgiften har
betydelse för beskattning enligt
denna lag.

Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas att
lämna kontrolluppgift.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta
att
det annars inte följs.
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till
beskattningsmyndighetens för-
fogande för granskning.

7 §3
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.

Skatterevision får även ske för
att kontrollera att den som ansökt
om återbetalning av eller
kompensation för skatt lämnat
riktiga och fullständiga uppgifter i
sin ansökan.

Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision också för
att inhämta uppgifter av betydelse
för kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan
juridisk person än dödsbo.

8 §4
Ett beslut om skatterevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 15 och 15 a §§.

Ett beslut om skatterevision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 15 och 15 a §§.

Vid revision som avses i 7 §
andra stycket får beskattnings-
myndigheten, om det finns särskilda
skäl, utesluta uppgift om vilken
person eller rättshandling
granskningen avser.

I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att
verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket får dock under-
rättelse ske i samband med att
revisionen verkställs, om kontrollen
annars kan mista sin betydelse.

11 §5
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas om
de inte skall undantas enligt 15 §.
Med handling förstås framställning
i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med
teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta
prov på varor som används, säljs
eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Vidare får han
inventera kassan, granska varu-
lager, inventarier, fordon, särskild
räknarapparatur, mätapparatur
och tillverkningsprocesser. Han får
också prova särskild räknar-
apparatur och mätapparatur.

Vid skatterevision får
räkenskapsmaterial och andra
handlingar som rör verksamheten
granskas, om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med teknisk
hjälpmedel.

Revisorn får ta prov på varor
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten.
Vidare får han inventera kassan,
granska varulager, inventarier,
fordon, särskild räknarapparatur,
mätapparatur och tillverknings-
processer. Han får också prova
kassaapparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och
annan teknisk utrustning.

14 §6
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall beskattningsmyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Beskatt-
ningsmyndigheten skall underrätta
den reviderade om att handling-
arna överlämnats till konkurs-
förvaltaren.

Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet
av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

5 kap.
5 §7
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
ned, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få an-
stånd med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3
mom. uppbördslagen (1953:272)
gäller då i tillämpliga delar.
Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan
antas att skatten kommer att sättas
ned, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndigheten få
anstånd med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och
11 §§ skattebetalningslagen
(1997:000) gäller då i tillämpliga
delar.

10 §8
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt be-
stämmelserna i 58 § 2 5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.

12 §9
Ränta skall utgå på
1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till
den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut. I fall
som avses i första stycket 2 skall be-
stämmelserna om ränta i 49 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
tillämpas.
I fall som avses i första stycket 1
utgår räntan från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § första
stycket till och med den dag då
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut.

I fall som avses i första stycket 2
utgår ränta från den dag, då
beloppet skulle ha betalats om
anstånd inte medgetts, till och med
den dag, då anståndstiden gått ut
eller, om beloppet betalats dessför-
innan, till och med den dag
betalning skett. Bifalls den
skattskyldiges yrkande i ompröv-
ningsärende av beskattnings-
myndigheten eller bifaller domstol
ett överklagande skall betald ränta
återbetalas.

Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis
från
skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.

17 §10
Har någon, i egenskap av
företrädare för skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att
betala in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6 9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans
med den skattskyldige betalnings-
skyldig för skatten. Betalningsskyl-
digheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldiges
betalningsskyldighet för skattebe-
loppet har bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m. m.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för skattebelopp enligt
första stycket får söka beloppet åter
av den skattskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga
om regressfordran enligt tredje
stycket.
I fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för skattskyldig som
är juridisk person och som inte
betalat in skatt i den tid och ordning
som anges i 2 kap. 6 9 §§ samt 5
kap. 1 och 2 §§ gäller 12 kap. 6 §
första, andra och fjärde styckena, 7
§, 12 § första stycket och 13 §
skattebetalningslagen (1997:000).

7 kap.
1 §11
Har den skattskyldige i
deklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under
förfarandet avgett till ledning för
beslut rörande beskattningen,
lämnat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift
(skattetillägg) påföras honom.
Skattetillägget är tjugo procent av
det skattebelopp som inte skulle ha
påförts om den oriktiga uppgiften
hade godtagits. Detsamma gäller
om den skattskyldige har lämnat en
sådan uppgift i mål om skatt och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.

Om den skattskyldige på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för beslut rörande
beskattningen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift
(skattetillägg) tas ut. Skattetillägget
är tjugo procent av det skattebelopp
som inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften hade godtagits.
Detsamma gäller, om en sådan
uppgift har lämnats i ett mål om
skatt och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den

skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt
första eller andra stycket.
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från
den skattskyldige påförs dock
skattetillägget enligt första eller
andra stycket.
Har den skattskyldige inte
lämnat deklaration och har skatt
beslutats genom uppskattning enligt
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är
tjugo procent av den skatt som till
följd av uppskattningen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt uppgifter
han på något annat sätt än munt-
ligen kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skatte-
tillägget enligt första eller andra
stycket.

Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar

rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.

4 §
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en felräk-
ning eller en misskrivning, som
uppenbart framgår av deklarationen
eller ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande
och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.
Skattetillägg påförs inte i
samband med rättelse av en
felräkning eller en misskrivning,
som uppenbart framgår av
deklarationen eller av något annat
meddelande från den skattskyldige
som inte är muntligt.
Skattetillägg påförs inte heller i
den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte
skattetillägg.

6 §12
Skattetillägg och försenings-
avgift får helt efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut tillägget eller
avgiften.

Skattetillägg får helt efterges
även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anses
som ringa.
Särskild avgift får inte påföras
sedan den skattskyldige avlidit.

Den skattskyldige skall befrias
helt från skattetillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut
skattetillägget eller avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller under-
låtenheten är obetydligt.
Skattetillägg och förseningsavgift
får inte påföras sedan den
skattskyldige avlidit.

8 §13
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om yrkande om
detta inte har framställts, i den mån
det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.

Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg
skall
beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbeslutet.

9 kap.
3 §14
Fråga om utdömande av vite
prövas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är
belägen. Har vite samtidigt förelagts
med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
mervärdesskattelagen (1994:200)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.
Fråga om utdömande av vite prö-
vas av länsrätten i det län där
beskattningsmyndigheten är be-
lägen. Har vite samtidigt förelagts
med stöd av en bestämmelse i
taxeringslagen (1990:324) eller
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den
länsrätt som är behörig enligt dessa
lagar. Har vite i annat fall samtidigt
förelagts med stöd av denna lag och
skattebetalningslagen (1997:000)
görs prövningen av den länsrätt som
är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om
kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss
energiskatt.
3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om

betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite
som
samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).

1Senaste lydelse 1993:462.
2Senaste lydelse 1994:474.
3Senaste lydelse 1994:474.
4Senaste lydelse 1994:474.
5Senaste lydelse 1994:1906.
6Senaste lydelse 1994:474.
7Senaste lydelse 1990:331.
8Senaste lydelse 1992:639.
9Senaste lydelse 1992:639.
10Senaste lydelse 1996:670.
11Senaste lydelse 1991:1906.
12Senaste lydelse 1991:1906.
13Senaste lydelse 1991:1906.
14Senaste lydelse 1994:214.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §1
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och
socialavgifter samt enligt 75 § b
tullagen (1987:1065), när åtgärden
innefattar automatisk databehand-
ling av personuppgifter i personre-
gister enligt datalagen (1973:289).
Denna lag gäller vid myndighets
granskning avseende skatter och
socialavgifter samt vid granskning
enligt 69 och 70 §§ tullagen
(1994:1550), när åtgärden inne-
fattar automatisk databehandling av
personuppgifter i personregister
enligt datalagen (1973:289).

3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska data-
behandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
Den som verkställer gransk-
ningen skall lämna Data-
inspektionen de uppgifter om den
automatiska databehandlingen som
inspektionen begär för sin tillsyn.

6 §3
Den som har beslutat om revi-
sion och den hos vilken revisionen
sker får överklaga Datainspektion-
ens beslut enligt denna lag hos
allmän förvaltningsdomstol. Även
Justitiekanslern får föra talan för att
ta till vara allmänna intressen.

Den som har beslutat om gransk-
ningen och den hos vilken
granskningen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag hos allmän förvaltnings-
domstol. Även Justitiekanslern får
föra talan för att ta till vara
allmänna intressen.

Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat anges i
beslutet.
_______

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1994:478.
2Senaste lydelse 1994:478.
3Senaste lydelse 1994:1399.

2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11
och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4 7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 6
§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt
eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som
avses i 2 § första stycket 1 5 och 7 nämnda lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Att bestämmelserna i denna lag
gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i
vissa fall framgår av 10 kap. 31 §
skattebetalningslagen (1997:000).

4 §
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering och uppbörd av skatt
gäller bestämmelserna i uppbörds-
lagen (1953:272).
I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till
ledning för taxering. I fråga om
debitering, redovisning och
betalning av skatt gäller be-
stämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).

2 kap.
2 §
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun för
taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet, fattas be-
slutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att
fatta beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Sådant uppdrag får ges
endast om den andra myndigheten
medger det och om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för den
skattskyldige.

Beslut i taxeringsärende fattas av
den skattemyndighet som är behörig
att fatta beslut enligt 2 kap. 1-3 och
5 §§ skattebetalningslagen
(1997:000).

3 kap.
8 §2
Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att skyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt. Taxerings-
revision får göras hos den som är
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
Om revisionen kan antas bli
omfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som
revisionen avser gått ut.

Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet enligt
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt eller att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.

Skattemyndigheten får besluta
om taxeringsrevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för
kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som revideras.
Taxeringsrevision får göras hos
den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och hos annan juridisk
person än dödsbo.

9 §3
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den
reviderade innan revisionen
verkställs. Beslutet skall innehålla
uppgift om ändamålet med
revisionen och om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter
enligt 13 och 14 §§.
Ett beslut om taxeringsrevision
skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.

I ett beslut om revision som avses
i 8 § andra stycket får
skattemyndigheten, om det finns
särskilda skäl, utesluta uppgift om
vilken person eller rättshandling
granskningen avser.

I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän
förordnas
att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Är det av betydelse att
vidta sådana åtgärder som avses i
11 § andra stycket, får dock
underrättelse ske i samband med att
revisionen verkställs, om kontrollen
annars kan mista sin betydelse.

11 §4
Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.
Vid revision får revisorn även
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.

Vid revision får revisorn
inventera kassan, granska lager,
maskiner och inventarier samt
besiktiga lokaler och byggnader
som används i verksamheten.
Revisorn får också ta prov på varor
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten
samt prova kassaapparatur, sär-
skild räknarapparatur, mätappara-
tur och annan teknisk utrustning.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

12 a §5
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall skattemyn-
digheten överlämna handlingarna
till konkursförvaltaren. Skattemyn-
digheten skall underrätta den
reviderade om att handlingarna
överlämnats till konkursförvalt-
aren.

Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

5 kap.
1 §6
Har en skattskyldig i
självdeklaration eller annat
skriftligt meddelande, som han
under förfarandet avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild
avgift (skattetillägg) påföras
honom. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Om en skattskyldig på något
annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en uppgift
till ledning för taxeringen och
uppgiften befinns oriktig, skall en
särskild avgift (skattetillägg) tas ut.
Detsamma gäller, om en sådan
uppgift har lämnats i ett mål om
taxering och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap.
1 § första stycket 1 6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits,
inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte
utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av
den oriktiga uppgiften medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller,
vad
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med
ledning
av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november
taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga.

2 §7
Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del
skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in trots
att föreläggande sänts ut till den
skattskyldige. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige kan
ha lämnat till ledning för
taxeringen. Innefattar skönstax-
eringen att ett vid tidigare taxering
fastställt underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst utnyttjas helt eller delvis,
skall skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige i en skriftlig uppgift
till ledning för taxeringen redovisat
underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas taxer-
ingsåret och medför skönstaxering-
en att sådant underskott minskar,
skall skattetillägget beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.

Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på grund
av utebliven självdeklaration och
självdeklaration inte kommit in trots
att föreläggande sänts ut till den
skattskyldige. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de uppgifter
som den skattskyldige på annat sätt
än muntligen kan ha lämnat till
ledning för taxeringen. Innefattar
skönstaxeringen att ett vid tidigare
taxering fastställt underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst
utnyttjas helt eller delvis, skall
skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxeringen
redovisat underskott i förvärvskälla
i inkomstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför
skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en fjärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.

4 §8
Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige,
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av något annat meddelande från
den skattskyldige som inte är
muntligt,

2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller

kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit
tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång
taxeringsåret,
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett skriftligt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag eller
värde av naturaförmån eller
tillgång, och avvikelsen inte gäller
uppgift i sak,
3. i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, såsom
fråga om yrkat avdrag eller värde av
naturaförmån eller tillgång, och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak,

4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.
Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32
c,
44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

5 §9
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund
för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom.
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga
med 500 kronor.
Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration,
inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret
eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp
som anges i första stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har

avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte
följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som
föreskrivs i föreläggandet.
Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad, tas
förseningsavgift ut endast om
handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.

Har den skattskyldige inom
föreskriven tid lämnat en de-
klarationshandling, som inte är
behörigen undertecknad eller som
inte är i form av ett elektroniskt
dokument, tas förseningsavgift ut
endast om bristen inte avhjälps
inom den tid som föreskrivs i ett
föreläggande. I sådant fall beräknas
avgiften enligt första stycket.

Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig
är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap. 26
§ samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller
särskild uppgift.

Eftergift av särskild avgift
Befrielse från särskild avgift

6 §10
Särskild avgift skall efterges helt,
om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet eller
om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut den särskilda
avgiften.

Skattetillägg får efterges helt när
det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är ringa.
Den skattskyldige skall befrias
helt från särskild avgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens
art eller någon annan särskild
omständighet, eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den
särskilda avgiften.
Den skattskyldige får befrias helt
från skattetillägg även när det
belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är obetydligt.
7 §
Bestämmelserna om eftergift
skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har
framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Bestämmelserna i 6 § skall
beaktas även om något yrkande om
befrielse inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet eller målet om
särskild avgift.

13 §11
Särskild avgift påförs som slutlig
eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.
Särskild avgift påförs enligt
skattebetalningslagen (1997:000).
Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor, påförs inte. Särskild
avgift tillfaller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras
skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än
som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av
underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de
undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl
undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs
beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda
underlagen var för sig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.
3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den
1 januari 1998.

4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första
gången
vid 1998 års taxering.

1Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Senaste lydelse 1994:467.
3Senaste lydelse 1994:467.
4Senaste lydelse 1994:467.
5Senaste lydelse 1994:467.
6Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
7Senaste lydelse 1991:1902.
8Senaste lydelse 1996:1612.
9Senaste lydelse 1994:486.
10Senaste lydelse 1991:1902.
11Senaste lydelse 1991:1902.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 8, 13, 16 och 19 §§ samt
3
kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.
2 §
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
uppbördslagen (1953:272) och
taxeringslagen (1990:324).
Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000).

2 kap.
2 §1
Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklaration eller
särskild självdeklaration.

Självdeklaration skall avges på
heder och samvete på blankett
enligt fastställt formulär för
förenklad självdeklara-tion eller
särskild självdeklaration eller, efter
särskilt medgivande av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet som
Riksskatteverket bestämmer, i form
av ett elektroniskt dokument.
Med ett elektroniskt dokument
avses i denna lag en upptagning
som gjorts med hjälp av automatisk
databehandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom
ett visst tekniskt förfarande.

8 §2
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ning för vilken preliminär A-skatt
skall betalas enligt 3 § 2 mom.
tredje stycket uppbördslagen
(1953:272) och bruttointäkter av en
eller flera andra förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än avkast-
ning från vilken skatteavdrag skall
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000) och brutto-
intäkter av en eller flera andra för-
värvskällor uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,

4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
5. juridisk person, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen
(1997:000)
om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om dödsbo och familjestiftelse, överstiger
900 000 kronor eller, i fråga om annan juridisk person som är skattskyldig
enligt nämnda lag, 25 000 kronor,
6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader
skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5 skall

hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.

13 §3
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som
upphört att vara sådant företag,
4. den skattskyldige enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervärdes-
skatt i sin självdeklaration,
4. den skattskyldige enligt
10 kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) skall redovisa utgående
och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela
beskattnings-
året, eller
6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.

16 §4
Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller
honom närstående persons namn, personnummer och adress och i
förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer
olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter
inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat
avtal med eller haft liknande förhållande med företaget.
Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Skall den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Skall den skattskyldige enligt 10
kap. 31 § skattebetalningslagen
(1997:000) redovisa mervärdesskatt
i sin självdeklaration, skall han
lämna de uppgifter som behövs för
att besluta om mervärdesskatten.
Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 §

lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och
organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav
med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn
och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgifterna skall
avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.

19 §5
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår
av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från
bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga

avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget
kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter,
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar.
Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp
vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var
och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen
av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för
tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och
andra styckena skall lämnas på
blankett enligt fastställt formulär
eller, efter särskilt medgivande av
Riksskatteverket eller myndighet
som Riksskatteverket bestämmer, på
annat lämpligt sätt.

3 kap.
4 §6
Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som
utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut
beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt
belopp
eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattesedel eller både en F-
skattesedel och en A-skattesedel och
skriftligen åberopat F-skattesedeln
samt för sådan ersättning från
arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom.
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt beskattas som inkomst
av kapital.

Uppgiftsskyldighet enligt första
och andra styckena föreligger även i
fråga om ersättning eller förmån
som mottagaren får för arbete och
som för honom utgör intäkt av
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattsedel eller både en F-skattsedel
och en A-skattsedel och skriftligen
åberopat F-skattsedeln samt för
sådan ersättning från arbetsgivare
som enligt 3 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
beskattas som inkomst av kapital.

Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. Av
kontrolluppgiften skall framgå hur
stor del av skatteavdraget som
avser allmänna egenavgifter som
den uppgiftsskyldige redovisat
enligt bestämmelserna i 43 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272). I
6Ä12 §§ lämnas närmare
föreskrifter om vad som skall
iakttas när kontrolluppgift lämnas.
Kontrolluppgift skall ta upp
utgiven ersättning eller förmån samt
avdragen preliminär skatt. I 6Ä12
§§ lämnas närmare föreskrifter om
vad som skall iakttas när
kontrolluppgift lämnas.

7 §7
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Värdet
av annan bostadsförmån här i riket
än förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med bestämmel-
serna i 8 § tredje och sjätte styckena
uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån justerats
enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall anges att
justering skett.

Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av
bilförmån och kostförmån skall
dock bestämmelserna i punkt 4
andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § nämnda lag
tillämpas endast i enlighet med
beslut av skattemyndigheten med
stöd av 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen (1997:000).
Värdet av annan bostadsförmån här
i landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 8 kap. 15 och
16 §§ skattebetalningslagen.

Om värdet av en förmån justerats
enligt 9 kap. 2 § andra stycket
skattebetalningslagen skall anges
att justering skett.

Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive
drivmedel skall anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.

9 §8
I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt
10 § förstaÄtredje styckena
uppbördslagen (1953:272) skall
ligga till grund för beräkning av
preliminär A-skatt, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 10 § första och
andra styckena uppbördslagen inte
skall ligga till grund för beräkning
av preliminär A-skatt utgått för en
eller flera tjänsteresor som omfattat
en sammanhängande period av mer
än tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa
med egen bil i tjänsten som enligt 8
kap. 19 och 20 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
skall ligga till grund för beräkning
av skatteavdrag, skall i
kontrolluppgift anges som lön,
arvode eller motsvarande. Har
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 8 kap. 19 § skatte-
betalningslagen inte skall ligga till
grund för beräkning av skatte-
avdrag utgått för en eller flera
tjänsteresor som omfattat en
sammanhängande period av mer än
tre månader, skall detta anges i
kontrolluppgift som också skall
innehålla upplysning om i vad mån
fråga är om inrikes eller utrikes
förrättning.
I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda
värdet
av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 aÄc skall uppges
först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då
det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp,
till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.
I kontrolluppgiften skall särskilt
för sig tas upp sådant avdrag som
har gjorts för preliminär A-skatt.

I kontrolluppgiften skall särskilt
för sig tas upp sådant skatteavdrag
som har gjorts.

50 a §9
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift.

Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till skatte-
myndighetens förfogande för
granskning.
Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda
skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift. Förelägg-
andet får även avse rättshandling
som företagits under innevarande
kalenderår.

En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia av handling.

57 §10
I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige
som den uppgiften avser.
För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare, (förfogarkonto), samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer, (gemensamt
lån), samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats ett
särskilt redovisningsnummer enligt
53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272), skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.

För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes
personnummer anges. Om
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som
uppgiften avser, skall i stället
dennes födelsetid redovisas eller, i
fråga om kontrolluppgifter enligt
22 § i de fall borgenären är en
juridisk person, namn, postadress
och personnummer för den som får
förfoga över räntan eller fordran.
Om ett konto innehas av flera än
fem personer, får uppgifter lämnas
om en person som förfogar över
kontot i stället för om samtliga
innehavare (förfogarkonto) samt i
förekommande fall om den
beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. I så fall
skall anges att det är fråga om ett
förfogarkonto. I fråga om skuld
som är gemensam för flera än fem
personer får på motsvarande sätt
uppgifter lämnas om en person som
ansvarar för lånet i stället för om
samtliga gäldenärer (gemensamt
lån) samt i förekommande fall om
den beteckning på låntagarkretsen
som används för lånet. I så fall skall
anges att det är fråga om ett
gemensamt lån. Om ett finansiellt
instrument ägs gemensamt av flera
får uppgift enligt 32 c § lämnas för
den som anges på avräkningsnotan i
stället för samtliga ägare. Om
skattemyndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt redovis-
ningsnummer, skall detta, i annan
kontrolluppgift än sådan som avser
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.

Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för förräntning
skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan
föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte
den som inte har tilldelats personnummer.

I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt
handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag,
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående
person eller delägare i företaget.

58 §
Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe-
ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är
registrerad som arbetsgivare.
Den som har tilldelats särskilda
redovisningsnummer enligt 53 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272)
och på grund av detta registrerats
hos flera skattemyndigheter skall
lämna kontrolluppgifterna till
myndigheterna i enlighet med
denna registrering. Om den
uppgiftsskyldige inte är registrerad
eller inte vet vilken skattemyndig-
het kontrolluppgifterna skall lämnas
till, får han lämna uppgifterna till
skattemyndigheten i det län där han
är bosatt.
Den som skattemyndigheten har
tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta
registrerats hos flera skattemyndig-
heter skall lämna kontrollupp-
gifterna till myndigheterna i
enlighet med denna registrering.
Om den uppgiftsskyldige inte är
registrerad eller inte vet vilken
skattemyndighet kontrolluppgift-
erna skall lämnas till, får han lämna
uppgifterna till skattemyndigheten i
det län där han är bosatt.
Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall
vara tydligt utmärkt.

60 §11
Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta, i annat sammandrag än sådant
som avser kontrolluppgift om ränta,
utdelning eller betalning till eller
från utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige
har gjort avdrag för en arbetstagares
kostnader enligt 2 kap. 4 § första
stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad
också anges i sammandraget.

Vid en kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller
27 § skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag skall anges
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer
för den uppgiftsskyldige, antalet
lämnade kontrolluppgifter samt det
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts under
året före taxeringsåret. Om skatte-
myndigheten har tilldelat den
uppgiftsskyldige ett särskilt redovis-
ningsnummer, skall detta, i annat
sammandrag än sådant som avser
kontrolluppgift om ränta, utdelning
eller betalning till eller från
utlandet, anges i stället för
personnummer eller organisa-
tionsnummer. Om den upp-
giftsskyldige har gjort avdrag för en
arbetstagares kostnader enligt 2 kap.
4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall
denna kostnad också anges i
sammandraget.

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44
eller
45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt
antalet lämnade kontrolluppgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt
gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3
kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års taxering.
2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med
verkan till utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 §
lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i
form av ett elektroniskt dokument.

1 Senaste lydelse 1994:483.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
3 Senaste lydelse 1996:1210.
4 Senaste lydelse 1995:1629.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
6 Senaste lydelse 1996:1210.
7 Senaste lydelse 1996:1210.
8 Senaste lydelse 1993:1517.
9 Senaste lydelse1994:477.
10 Senaste lydelse 1995:1629.
11 Senaste lydelse 1993:1563.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 15 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och uppbördslagen
(1953:272) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. I denna
lag avses med bosatt utomlands: om
fysisk person att denne inte är
bosatt här i riket eller stadigvarande
vistas här, samt med hemma-
hörande i utlandet: om fysisk
person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast
driftställe här.
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:000) har samma
betydelse i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget. I denna lag avses med
bosatt utomlands: om fysisk person
att denne inte är bosatt här i riket
eller stadigvarande vistas här, samt
med hemmahörande i utlandet: om
fysisk person att denne är bosatt
utomlands och om juridisk person
att denne inte är registrerad här i
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.

9 §
Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för
mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta
gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 kap. 14 17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).

Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om
skatteavdrag gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för
den kvarstående skatten, om han
har erhållit beslut av skattemyn-
digheten om detta. Betalningen av
den kvarstående skatten skall ske i
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.

10 §

Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall
omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten
överlämna detta till den som har att göra avdraget.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket och är inte för-
hållandena sådana som sägs i 40 §
3 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall avdrag såsom för preliminär
skatt och i förekommande fall
kvarstående skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 40 § 1 mom.
andra fjärde styckena och 2 mom.
samma lag. I övrigt gäller vad som
sägs i tredje femte samt sjunde
styckena av anvisningarna till 40 §
uppbördslagen.
Fullgörs inte skyldigheten enligt
första stycket, skall avdrag såsom
för preliminär skatt göras i enlighet
med vad som sägs i 8 kap. 6 §
skattebetalningslagen (1997:000).

12 §1
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket med undantag av
andra meningen uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 5 kap. 12 §
första stycket skattebetalningslagen
(1997:000).

14 §
Utför någon, som har hemvist i
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskom-
melse för undvikande av att skatt
tas ut i mer än en av staterna (s.k.
uppbördsöverenskommelse), arbete
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.
Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt
denna lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
gottskrivas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 69 a § andra femte
styckena uppbördslagen
(1953:272).

Utför någon, som har hemvist i
en främmande stat med vilken
Sverige har ingått överenskom-
melse för undvikande av att skatt
tas ut i mer än en av staterna, arbete
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om
avdrag för skatt på grund av arbetet
görs i den främmande staten.

Har skattemyndigheten meddelat
ett beslut enligt första stycket, får
myndigheten enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
skatt, som på grund av arbetet har
innehållits dessförinnan enligt
denna lag, skall överföras till den
främmande staten för att där
tillgodoräknas den skattskyldige. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket
och 6 § skattebetalningslagen
(1997:000).

Uppbörd av skatt
Redovisning och betalning av
skatt

15 §2
Särskild inkomstskatt, som
innehållits genom skatteavdrag,
skall betalas senast den 10 i den
uppbördsmånad som infaller när-
mast efter utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes. I upp-
bördsmånaden januari får
betalning i stället ske senast den 15.
Om inbetalningen och uppgifter i
samband därmed, om anstånd med
betalningen samt om skyldighet att
avge uppbördsdeklaration och
påföljder av att skyldigheten
underlåts gäller 52 54 §§
uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer får dock besluta om avvikelser
från bestämmelserna om inbetal-
ningssätt och om uppbördsdeklara-
tionens innehåll.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom.
uppbördslagen.

Att bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000)
gäller vid redovisning och betalning
av skatt enligt denna lag framgår av
1 kap. 2 § skattebetalningslagen.
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får dock
besluta om avvikelser från be-
stämmelserna om inbetalningssätt
och om skattedeklarationens inne-
håll.

20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten
senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten upp-
bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas en-
ligt första stycket utgår ränta enligt
vad som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.

På vad som återbetalas en-
ligt första stycket beräknas
ränta enligt vad som föreskrivs i 19
kap. 12 och 14 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000). I övrigt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i 18
kap. 8 och 9 §§ samma lag.

Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige
som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra
avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är
skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av
ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på
inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda
inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning
av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda
inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på
inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om
inkomst som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande
i
fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas
i januari 1998 eller tidigare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.

1Senaste lydelse 1992:1181.
2Senaste lydelse 1994:1982.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1340) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1340) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

21 §
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av
beslutsbehörighet i 2 a §, om
anstånd med inbetalning av skatt i
49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om
ansvar för skatt som påförts en
avliden eller ett dödsbo i 61 §, om
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 §, om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m.m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b
§§, om vite i 83 §, om omprövning
m.m. i 84Ä94 §§, om beslut om sär-
skilda debiteringsåtgärder i 95 §
samt om överklagande m.m. i
96Ä103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § den lagen meddelas av
beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av ärenden
och uppgifter i 2 kap. 5 § skatte-
betalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 21 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 21 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna i 5 och 7 §§
tillämpas på inkomster som hänför
sig till tid efter ikraftträdandet.

4. Äldre föreskrifter i 21 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
dels att 13 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 12, 14, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall
ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och uppbördslagen
(1953:272) har samma betydelse i
denna lag, om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget.
Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:000) har samma betyd-
else i denna lag, om inte annat
anges eller framgår av samman-
hanget.

12 §
Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller
artistföretag,
som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 § uppbördslagen (1953:272).
Åtnjuter mottagaren jämte
kontant belopp andra skattepliktiga
förmåner, skall skatteavdraget för
dessa beräknas med tillämpning av
8 kap. 14 17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).

Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om
skatteavdrag gjorts.
Har den som har att vidkännas
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år
skatteavdraget skall göras, är
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för
den kvarstående skatten, om han
erhållit beslut av skattemyndigheten
om detta. Betalningen av den
kvarstående skatten skall ske i
enlighet med vad som sägs i 39 § 1
mom. andra stycket tredje och
fjärde meningarna uppbördslagen
och i övrigt enligt punkterna 3 och
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.

Uppbörd av skatt
Redovisning och betalning av
skatt

14 §1
Särskild inkomstskatt enligt
denna lag skall redovisas och
inbetalas till beskattningsmyn-
digheten av den som har att göra
skatteavdrag enligt 12 § senast den
10 i månaden efter den då den
skattepliktiga ersättningen har
betalats ut till artisten,
idrottsmannen eller artistföretaget
och av arrangör, senast den 10 i
månaden efter den då tillställningen
ägt rum. I uppbördsmånaden
januari får redovisning och
betalning i stället ske senast den 15.
Särskild inkomstskatt enligt
denna lag skall redovisas och
betalas av den som har att göra
skatteavdrag enligt 12 § senast den
12 i månaden efter den då den
skattepliktiga ersättningen har
betalats ut till artisten,
idrottsmannen eller artistföretaget
och av arrangör, senast den 12 i
månaden efter den då tillställningen
ägt rum. I januari gäller i stället den
17. Skatten anses ha betalats den
dag då betalningen bokförts på
beskattningsmyndighetens särskilda
konto.

I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister

eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om
inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen.
Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete
samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.
Om redovisning av innehållen
kvarskatt gäller 55 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272).

19 §
Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att
fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte
betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad
anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp,
skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas.
Därvid får underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig
grund.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas före utgången av det
sjätte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten
rätteligen skulle ha redovisats, har
gått ut.
Beskattningsmyndighetens beslut
skall meddelas senast under sjätte
året efter utgången av det
kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut.

20 §
Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för
mycket.
Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då
inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller
annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
På vad som återbetalas enligt
första stycket utgår ränta enligt vad
som föreskrivs i 69 § 2 mom.
uppbördslagen (1953:272). I övrigt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
På vad som återbetalas enligt
första stycket beräknas ränta enligt
vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och
14 §§ skattebetalningslagen
(1997:000). I övrigt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i 18
kap. 8 och 9 §§ samma lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på
inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.
2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om

inkomster som uppbärs före 1998.
3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande
i
fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller
tidigare.
4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.

1Senaste lydelse 1994:1981.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt
lagen (1996:1341) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1341) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23 §
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i
52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om
indrivning i 59 §, om ansvar för
skatt som påförts en avliden eller ett
dödsbo i 61 §, om rätt att taga del
av preliminär självdeklaration m.
m. i 73 §, om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m. m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b
§§, om vite i 83 §, om omprövning
m. m. i 84 94 §§, om beslut om
särskilda debiteringsåtgärder i 95 §
samt om överklagande m. m. i 97,
99, 101 och 103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Vad som där sägs om
arbetsgivare skall då gälla den som
är redovisningsskyldig enligt 14 §
denna lag och vad som där sägs om
skattemyndighet skall gälla
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Med uppbördsdeklaration avses
enligt denna lag redovisning enligt
14 §. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om ansvar för skatt i 12 kap.,
om utredning i skatteärenden i 14
kap., om skattetillägg och för-
seningsavgift i 15 kap., om anstånd
med inbetalning av skatt i 17 kap.,
om indrivning i 20 kap., om om-
prövning i 21 kap., om överklagan-
de i 22 kap. och om övriga bestäm-
melser i 23 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:000). Vad som där
sägs om arbetsgivare skall då gälla
den som är redovisningsskyldig
enligt 14 § denna lag och vad som
där sägs om skattemyndighet skall
gälla Skattemyndigheten i
Dalarnas län. Med skattedeklaration
avses enligt denna lag redovisning
enligt 14 §.

I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl-
dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas på
inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 23 § den 1 november 1997
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas
på inkomst som uppbärs efter
utgången av år 1997.
3. Föreskrifterna 3 § tillämpas
på inkomster som hänför sig till tid
efter ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 23 §
tillämpas fortfarande i fråga om
särskild inkomstskatt hänförlig till
tiden före 1998.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §,
dels att 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast
före
19 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
4. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
5. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
6. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
7. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
8. fordonsskattelagen
(1988:327),
9. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
10. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
13. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.

1. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
2. lagen (1972:435) om över-
lastavgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,

6. fordonsskattelagen
(1988:327),

7. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,

8. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
9. skattebetalningslagen
(1997:000).

Avräkningsordning i vissa fall

19 §
Om mer än en skattefordran
enligt skattebetalningslagen
(1997:000) skall drivas in hos
samma gäldenär, skall belopp som
kan användas för betalning av
någon av skattefordringarna i
första hand räknas av från den
fordran vars preskriptionstid går ut
först.
Om det finns särskilda skäl, får
kronofogdemyndigheten tillgodo-
räkna beloppet på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har

påförts enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
3. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
5. mervärdesskattelagen (1994:200).

1 Senaste lydelse 1996:133.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den
lagen,
7. fordonsskattelagen
(1988:327),
8. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
9. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
10. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen
(1994:200), eller
12. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.

1. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
2. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
3. lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt,
4. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,

5. fordonsskattelagen
(1988:327),

6. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,

7. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
8. skattebetalningslagen
(1997:000).

2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1
dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 aÄ5, 29 och 30 §§, 14Ä18 kap., 20 kap.
2Ä9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 §§ samt 6Ä9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast efter 11 kap. 6 § och rubrikerna närmast före
13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6Ä9 §§ skall
utgå,
dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap.

11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1Ä2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12Ä14 §§, 20 kap.
1 §, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13
kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning".

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.
7 §
Vad som föreskrivs i fråga om
v e r k s a m h e t avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 och 14 kap.
avses dock hela verksamheten om
inte något annat anges.
Vad som föreskrivs i fråga om
v e r k s a m h e t avser såväl hela
verksamheten som en del av
verksamheten. I 13 kap. avses dock
hela verksamheten om inte något
annat anges.

Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan
verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför
skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1.

6 kap.
2 §
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. Efter ansökan av
samtliga delägare kan
skattemyndigheten besluta att den
av delägarna som dessa föreslår
tills vidare skall anses som
skattskyldig för bolagets eller
rederiets hela skattepliktiga
omsättning.
En delägare i ett enkelt bolag
eller i ett partrederi är skattskyldig i
förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. I 23 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:000)
finns bestämmelser om att
skattemyndigheten får besluta att en
av delägarna skall svara för
redovisningen och betalningen av
mervärdesskatt.

7 kap.
4 §2
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 5 §
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Detsamma gäller
i fråga om delägare i handelsbolag.
Vid uttag i form av användande
av personbil för privat bruk enligt 2
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första
stycket första meningen avsedda
värdet av det värde som enligt 9
kap. 2 § skattebetalningslagen
(1997:000) har bestämts i fråga om
tillhandahållandet av bilförmåner åt
anställda. När det gäller den
skattskyldiges eget nyttjande får
skattemyndigheten på ansökan
bestämma det i 2 § första stycket
första meningen avsedda värdet
enligt de grunder som anges i 9 kap.
2 § skattebetalningslagen. Detsam-
ma gäller i fråga om delägare i
handelsbolag.

9 kap.
3 §3

En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare
har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap.
Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag
1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller
låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt
som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som
omfattas av beslutet, och
2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av fastighetsför-
säljningen under förutsättning att
den tidigare ägaren har betalat in
den återförda ingående skatten till
staten.
2.
om skattemyndigheten har beslutat
om skattskyldighet för honom inom
tre år från det att han köpt fastig-
heten: för den ingående skatt som
den tidigare ägaren har gjort avdrag
för men som återförts enligt 5 § på
grund av fastighetsförsäljningen
under förutsättning att den tidigare
ägaren i samband med sin
redovisning av den återförda
ingående skatten, dock senast före
ingången av andra månaden efter
den då redovisningen gjordes, har
betalat in skatt enligt
skattebetalnings- lagen (1997:000)
med ett belopp som motsvarar den
återförda ingående skatten och att
det inbetalda beloppet inte skall
räknas av enligt 16 kap. 10 § skatte-
betalningslagen.
Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver
verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt
1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap.
9Ä13 §§.

4 §
I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten. Den tidigare ägaren är
skyldig att utfärda ett sådant intyg,
om köparen begär det.

I 8 kap. 17 § finns bestämmelser
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt
vid förvärv enligt 3 § första stycket
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första
stycket 2 och andra stycket har den
som yrkar avdrag endast om han
kan styrka sin rätt genom ett av den
tidigare ägaren utfärdat intyg om
storleken av den ingående skatt som
denne återfört på grund av
fastighetsförsäljningen och betalat
in till staten i enlighet med de
bestämmelserna. Den tidigare
ägaren är skyldig att utfärda ett
sådant intyg, om köparen begär det.

9 a kap.
11 §4
När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 13 kap., om
inte annat följer av tredje stycket.

När flera varor köps eller säljs
samtidigt utan att de enskilda
varornas pris är känt, utgörs
beskattningsunderlaget av den
sammanlagda vinstmarginalen,
minskad med den mervärdesskatt
som hänför sig till vinstmarginalen,
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 10 kap.
skattebetalningslagen (1997:000),
om inte annat följer av tredje
stycket.

Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den
huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under
redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 §
ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket.
Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de
förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.

11 kap.
5 §5
En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1
eller
2 och 2 a § innehålla uppgift om
1. ersättningen,
2. skattens belopp för varje skattesats,
3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan
uppgift genom vilken de kan identifieras,
4. transaktionens art,
5. platsen för varans mottagande,
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer enligt 14 kap. 24 §
eller, då den skattskyldige inte är
registrerad, hans person- eller
organisationsnummer om det finns
ett sådant och annars en likvärdig
uppgift, och
6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer eller, då den
skattskyldige inte är registrerad,
hans person- eller organisations-
nummer om det finns ett sådant och
annars en likvärdig uppgift, och

7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten.
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första
stycket 3, 4, 6 och 7.
Bestämmelserna i första stycket 3Ä5 får frångås då fråga är om en
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.

12 kap.
1 §
Beskattningsbeslut och andra
beslut i beskattningsärenden
meddelas, om inte annat anges i
andraÄfjärde styckena eller i 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad eller,
om han inte är registrerad, av den
skattemyndighet som enligt 14 kap.
23 § är behörig att besluta om regi-
strering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även beskatt-
ningsärenden enligt denna lag.
Om ett beskattningsärende har ett
nära samband med ett taxe-
ringsärende som enligt 2 kap. 4 §
taxeringslagen skall avgöras i en
skattenämnd och det är lämpligt att
ärendena prövas i ett sammanhang,
får även beskattningsärendet av-
göras i skattenämnden.
Riksskatteverket har samma
befogenhet som skattemyndigheten
har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. I
förekommande fall tar verket över
den befogenhet som annars
tillkommer skattemyndigheten.

Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i andra
stycket eller i 1 a eller 2 §, av
skattemyndigheten i det län där den
skattskyldige är registrerad enligt 3
kap. 1 § skattebetalningslagen
(1997:000) eller, om han inte är
registrerad, av den skattemyndighet
som enligt 2 kap. samma lag är
behörig att besluta om registrering.
Bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tredje stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller även ärenden
enligt denna lag.

1 a §6
Beslut som avses i 1 § och som
rör den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Beslut enligt denna lag som rör
den som är skattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 meddelas av
Skattemyndigheten i Dalarnas län.

2 §7
Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse
av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1Ä8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19
kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ tillämpas 1 §
första stycket.
Av 14 kap. 28 § följer att
bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 2 § taxerings-
lagen (1990:324) är tillämpliga i de
fall den skattskyldige enligt 14 kap.
3 § skall redovisa skatt enligt denna
lag i en självdeklaration.
Bestämmelserna om beslutande
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§
skattebetalningslagen (1997:000) är
tillämpliga i de fall den skattskyl-
dige skall redovisa mervärdesskatt i
en självdeklaration.

13 kap. Redovisning av skatt samt
periodisk sammanställning8

Allmänna bestämmelser

13 kap. Redovisning av utgående
och ingående skatt

Allmän bestämmelse

1 §9
I 1 aÄ28 a §§ finns bestämmelser
om skyldighet att redovisa utgående
och ingående skatt. I 29 och 30 §§
finns bestämmelser om skyldighet
att lämna vissa andra uppgifter.
I 14 kap. finns bestämmelser om
skyldigheten att lämna deklaration
och om deklarationsförfarandet.
I 10 kap. skattebetalningslagen
(1997:000) finns bestämmelser om
redovisning av mervärdesskatt.
Ytterligare bestämmelser om
redovisningen finns i det följande i
6Ä28 a §§.

19 kap.
12 §10
En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i denna lag
för deklaration av ingående skatt i
en verksamhet som medför
skattskyldighet. För den som
ansöker om sådan återbetalning
gäller vad som föreskrivs i 12Ä18
och 20Ä22 kap. i fråga om den som
är skattskyldig, om inget annat följer
av 13 §.

En ansökan om återbetalning
enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i
den form som föreskrivs i 10 kap.
17 § eller 31 § första stycket
skattebetalningslagen (1997:000)
för deklaration av ingående skatt i
en verksamhet som medför skatt-
skyldighet. För den som ansöker om
sådan återbetalning gäller vad som
föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad
som föreskrivs om förfarandet i
skattebetalningslagen i fråga om
den som är skattskyldig, om inget
annat följer av 13 §.

13 §11
Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och inte skall lämna särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § skall
ändå lämna sådan deklaration, om
det inte finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid lämna särskild deklaration.

Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 §
och som enligt 10 kap. 31 § första
stycket skattebetalningslagen
(1997:000) inte skall redovisa
mervärdesskatt i skattedeklaration,
skall ändå göra det, om det inte
finns särskilda skäl mot det.
Den som omfattas av beslut som
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall
alltid redovisa mervärdesskatt i
skattedeklaration.

14 §
Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt

10 kap. 5Ä8 §§.
Vid återbetalning som avses i
första stycket betalas inte ränta.

20 kap.
1 §12
Följande beslut av skattemyn-
digheten får överklagas hos
länsrätten av den skattskyldige och
av Riksskatteverket:
1. beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskatt-
ningen eller rätten till återbetalning
enligt 10 kap. 9-13 §§,
2. beslut att avvisa en begäran
om omprövning av beskattnings-
beslut eller att avvisa ett över-
klagande till länsrätten,
3. beslut enligt 10 kap. 9 §,
4. beslut enligt 14 kap. 23 och
24 §§, och
5. beslut om skattskyldighet eller
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt.
Vid överklagande av beslut
enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,
gäller bestämmelserna i 22 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).

Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, om återbetalning
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om
betalningsskyldighet och avräkning
enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos
Länsrätten i Dalarnas län. Beslut
om avräkning får överklagas
särskilt på den grunden att
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt
men i övrigt endast i samband med
överklagande av beslut om
betalningsskyldighet.

Beslut som Skattemyndigheten i
Dalarnas län har fattat om
betalningsskyldighet enligt 3 kap.
26 b §, om godkännande enligt
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av
sådant godkännande enligt 9 c kap.
8 § andra stycket, i ärende som rör
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§
och om betalningsskyldighet och
avräkning enligt 19 kap. 7 § får
överklagas hos Länsrätten i
Dalarnas län. Beslut om avräkning
får överklagas särskilt på den
grunden att avräkningsbeslutet i sig
är felaktigt men i övrigt endast i
samband med överklagande av
beslut om betalningsskyldighet. Ett
överklagande enligt detta stycke
skall ha kommit in inom två
månader från den dag klaganden
fick del av beslutet.

Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även
överklagas
av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs
det allmännas talan av Riksskatteverket.

22 kap.

Riksskatteverket
Förfarandet

1 §
Riksskatteverket leder och
ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag.
I fråga om betalning och
återbetalning av skatt samt
förfarandet i övrigt finns det även
bestämmelser i skattebetalnings-
lagen (1997:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller
för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 §
tredje stycket slutar under januari 1998.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala
skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000).

1 Senaste lydelse av
13 kap. 1 a § 1994:1798
13 kap. 3 § 1995:1207
rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798
13 kap. 29 § 1994:1798
rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798
13 kap. 30 § 1994:1798
rubriken till 14 kap. 1994:1798
14 kap. 1 § 1995:1207
14 kap. 2 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207
14 kap. 3 § 1996:1406
14 kap. 5 § 1994:1798
14 kap. 8 § 1996:1406

14 kap. 12 § 1996:713
14 kap. 13 § 1994:1798
14 kap. 17 § 1995:700
14 kap. 23 § 1994:498
rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 30 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 b § 1995:1207
14 kap. 30 c § 1994:1798
14 kap. 30 d § 1994:1798
15 kap. 1 § 1995:1286
16 kap. 12 § 1994:498
16 kap. 16 § 1995:581
16 kap. 17 § 1996:661
16 kap. 18 § 1996:661
17 kap. 2 § 1994:473
17 kap. 3 § 1994:473
17 kap. 5 § 1994:473
17 kap. 6 § 1994:473
17 kap. 7 § 1994:473
18 kap. 13 § 1994:1798
rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798
20 kap. 4 § 1994:1798
rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661
20 kap. 9 § 1994:1798.
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1994:498.
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1994:1798.
6 Senaste lydelse 1996:965.
7 Senaste lydelse 1996:1320.
8 Senaste lydelse 1994:1798.
9 Senaste lydelse 1994:1798.
10 Senaste lydelse 1996:661.
11 Senaste lydelse 1995:700.
12 Senaste lydelse 1996:1320.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
dels att 5 7, 10, 15, 21 och 28 30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

5 §
Revision får genomföras i den
reviderades verksamhetslokaler
även om den reviderade inte lämnat
sitt medgivande till det, om
revisionen inte utan svårighet kan
genomföras på någon annan plats.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller
besiktigas, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättas
om att revision skall ske.

Revision får, i de delar den inte
utan svårighet kan genomföras på
någon annan plats, genomföras i
den reviderades verksamhets-
lokaler även om den reviderade inte
lämnat sitt medgivande till det.
Detsamma gäller om den
reviderade inte medverkar på
föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att
undanhålla, förvanska eller förstöra
det som får granskas, inventeras,
besiktigas eller provas.
Om det finns en påtaglig risk att
den reviderade kommer att
undanhålla, förvanska eller förstöra
det som får granskas, inventeras,
besiktigas eller provas, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade
underrättas om att revision skall
ske.

6 §
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler
med stöd av 5 §, får handling som
omfattas av revisionen eftersökas
där och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller om det finns en
påtaglig risk att handlingen
undanhålls, förvanskas eller
förstörs.

När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall

får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för
revisionen.

7 §
När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och
omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls eller
förvanskas.
2. det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls,
förvanskas eller förstörs.

Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

10 §
Hos den som kan föreläggas att
lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a §
tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a §
lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter eller 17
kap. 5 § mervärdesskattelagen
(1994:200), får räkenskaper och
andra handlingar som rör hans
verksamhet granskas utan föregå-
ende föreläggande, om det finns
särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer
att påträffas och det kan befaras att
utredningen skulle försvåras av ett
föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.

Hos den som inte kan bli föremål
för revision enligt de i 1 § angivna
lagarna, men som kan föreläggas
att lämna kontrolluppgift om rätts-
handling enligt 3 kap. 5 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 69 § tullagen
(1994:1550), 3 kap. 50 a § lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter eller 14 kap. 4 §
skattebetalningslagen (1997:000),
får handlingar som kan ha betydelse
för kontrolluppgiftsskyldigheten
granskas utan föregående förelägg-
ande. Granskningen får göras
endast om det finns särskild an-
ledning att anta att handlingar av
betydelse för kontrolluppgiftsskyl-
digheten kommer att påträffas och
det finns en påtaglig risk att utred-
ningen skulle försvåras av ett före-
läggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för
kontrollen.

Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i
verksamhetslokalerna om de
handlingar som skall granskas inte
utan svårighet kan granskas på
någon annan plats.

15 §
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7
10 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.

Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
Om det finns en påtaglig risk att
handlingar som har betydelse för
kontrollen eller det som får
inventeras, besiktigas eller provas
undanhålls, förvanskas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta
beslut, får granskningsledaren
besluta om åtgärder enligt 5 och 7
9 §§. Beslutet får avse endast
åtgärd i verksamhetslokaler och
skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Om länsrätten finner att beslutet
inte skall bestå skall rätten besluta
att omhändertagna handlingar
skall återlämnas och övriga
insamlade uppgifter skall förstöras.

21 §
Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.

Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.
Vid verkställighet av beslut om
åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1994:1550) har
tullmyndighet samma befogenheter
som kronofogdemyndigheten.

Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller
om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.

28 §
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av den länsrätt
som för det år då framställningen
görs, skall pröva taxering till skatt
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt för den som åtgärden
avser. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är länsrätten i det län
behörig där beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.
Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt
denna lag prövas av länsrätten i det
län där den som åtgärden avser
hade sin hemortskommun den
1 november året före det kalenderår
då framställningen görs. Vid
bestämmande av hemortskommun
gäller bestämmelserna i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i
tillämpliga delar. Om det inte finns
någon sådan länsrätt är länsrätten i
det län behörig där beslut om åtgärd
skall verkställas eller har verkställts.

29 §
Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos
länsrätten.
Om länsrätten ändrar gransk-
ningsledarens beslut enligt 6 § helt
eller delvis, får rätten besluta att
insamlade uppgifter skall förstöras.

Om länsrätten ändrar ett beslut
om åtgärd enligt denna lag helt
eller delvis, skall rätten besluta att
omhändertagna handlingar skall
återlämnas och övriga insamlade
uppgifter skall förstöras.

30 §
Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
I fråga om företrädare för det
allmänna gäller beträffande skatt
eller avgift som tas ut enligt bestäm-
melserna i 1 § första stycket 1, 3 5
och 8 11 föreskrifterna i 6 kap. 15
17 §§ taxeringslagen (1990:324).
I fråga om företrädare för det
allmänna gäller 6 kap. 15 17 §§
taxeringslagen (1990:324) beträff-
ande skatt eller avgift som tas ut
enligt 1 § första stycket denna lag.

32 §
Om den reviderade försatts i
konkurs när omhändertagna
handlingar skall återlämnas enligt
15 § andra stycket, 26 eller 29 §,
skall handlingarna i stället
överlämnas till konkursförvaltaren.
Skattemyndigheten skall underrätta
den som handlingarna omhänder-
tagits hos om att handlingarna
överlämnats till konkursförvaltaren.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya föreskrifterna
skall tillämpas också i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
1. uppbördslagen (1953:272),
2. sjömansskattelagen (1958:295),
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
7. mervärdesskattelagen (1994:200).
Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd
som
meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas dock
från ikraftträdandet.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till
lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §
Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt
bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. kupongskattelagen
(1970:624),
3. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregler-
ingsavgifter,
4. lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
5. tullagen (1987:1065),
6. fordonsskattelagen
(1988:327),
7. taxeringslagen (1990:324),
8. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta,
9. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
10. mervärdesskattelagen
(1994:200).
Lagen tillämpas även för
kontroll av att en vara får föras in i
eller ut ur landet enligt tullagen
och för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Denna lag tillämpas vid revision
eller annan kontroll av att skatt eller
avgift tas ut enligt bestämmelserna
i

1. kupongskattelagen
(1970:624),
2. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

3. fordonsskattelagen
(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. skattebetalningslagen
(1997:000).
Lagen tillämpas även vid
revision enligt tullagen
(1994:1550) och för kontroll av att
föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter eller 69 §
tullagen fullgjorts riktigt och
fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
revision eller kontroll av
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1
november 1997. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
1. beslut om tvångsåtgärd som
meddelats före ikraftträdandet,
2. revision eller kontroll av skatt
eller avgift som tas ut enligt
a) uppbördslagen (1953:272),
b) sjömansskattelagen
(1958:295),
c) lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
d) lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
e) tullagen (1987:1065),
f) lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
eller
g) mervärdesskattelagen
(1994:200).

2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)

Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen
(1994:1550) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

30 §
Om tull inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2 5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om tull inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt lagen (1997:000) om
dröjsmålsavgift.

Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även
beträffande
dröjsmålsavgift enligt första stycket.

38 §
Om någon, i egenskap av
företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
betala in tull i rätt tid och ordning,
är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för
tullen. Betalningsskyldigheten får
helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av
betalningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betalnings-
skyldighet för beloppen har fallit
bort enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.
Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för tullbelopp enligt
första stycket har rätt att få ut
beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga
om regressfordran enligt tredje
stycket.

I fråga om betalningsskyldighet
för företrädare för en tullskyldig
som är juridisk person och som inte
har betalat in tull i rätt tid och
ordning gäller 12 kap. 6 § första,
andra och fjärde styckena, 7 §, 12 §
första stycket och 13 §
skattebetalningslagen (1997:000).

Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
tull enligt 37 §.

69 §

Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan
beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör
verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia
av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre
personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om
föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tull-
myndighetens förfogande för
granskning.

71 §
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Beslu-
tet skall innehålla uppgift om ända-
målet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 76 och 77 §§.

Ett beslut om revision skall
innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 76 och 77 §§.

Företas revisionen för gransk-
ning av annan än den som
revideras, får tullmyndigheten, om
det finns särskilda skäl, utesluta
uppgift om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).

Den reviderade skall underrättas
om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse
för kontrollen att företa inventering
eller liknande fysisk kontroll, får
dock underrättelse ske i samband
med att revisionen verkställs, om
kontrollen annars kan mista sin
betydelse.

72 §
En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärd-
er i beskattningsförfarandet.
Tullmyndigheten får om det
behövs bestämma tid och plats för
revisionen. Denna får inte utan
särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade, om han medger
det. Revisionen skall ske hos den
reviderade, om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

75 §
En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i
konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall tullmyndigheten
överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullmyndig-
heten skall underrätta den revidera-
de om att handlingarna
överlämnats till konkursförvaltaren.

Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

88 §
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges om
felaktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller, om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet
eller om det framstår som uppenbart
oskäligt att ta ut tillägget eller
avgiften.

Tulltillägg får helt efterges även
när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten
eller underlåtenheten är att anse
som ringa.
Förseningsavgift får helt eller
delvis efterges också när
underlåtenheten är att anse som
ringa.

Den tullskyldige skall helt eller
delvis befrias från tulltillägg och
förseningsavgift
1. om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den
tullskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande att den framstår som
ursäktlig,
2. om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet
eller annan särskild omständighet,
eller
3. om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Den tullskyldige får befrias helt
från tulltillägget när det belopp som
kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten
är obetydligt.
Den tullskyldige får helt eller
delvis befrias från förseningsavgift
även när underlåtenheten är
obetydlig.

92 §
Bestämmelserna om eftergift av
tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta
inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.

Bestämmelserna om befrielse
från tulltillägg och förseningsavgift
skall beaktas, även om yrkande om
detta inte framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.

Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om
tulltillägg
som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom föreskrivs att 1, 20 och 41 §§ samt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §1
Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, lands-
tingsskatt och församlingsskatt.
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
uppbördslagen (1953:272).
Allmän kommunalskatt skall
betalas av fysisk person och dödsbo
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs
en var skattskyldig enligt de i denna
lag fastställda grunder, dock att
skatten skall tas ut i helt antal
kronor enligt vad som föreskrivs i
skattebetalningslagen (1997:000).

Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också
skyldig att betala landstingsskatt.
I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter
och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt.

20 §2
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av

den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och
55 §§ lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49
§ 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
30 § tullagen (1987:1065), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327) och
16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200) och 36 §
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd samt kvarskatteavgift och
dröjsmålsavgift beräknad enligt
uppbördslagen;

ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och
55 §§ lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 31§ tull-
lagen (1994:1550), 60 §
fordonsskattelagen (1988:327), 36 §
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd och 19 kap. 2 och 4 9 §§
skattebetalningslagen (1997:000)
samt dröjsmålsavgift beräknad
enligt lagen (1997:000) om dröjs-
målsavgift;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är
betalningsskyldig enligt 75 §
uppbördslagen (1953:272) eller för
vilket betalningsskyldighet före-
ligger på grund av underlåtenhet
att göra avdrag enligt lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar;
skatteavdrag för vilket arbets-
givare är betalningsskyldig enligt
skattebetalningslagen (1997:000);

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10
kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen
(1975:1385).
(Se vidare anvisningarna.)

41 §3
Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.
I andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt, avgift eller
ränta, som ingår i slutlig eller till-
kommande skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272), anses dock
belöpa på det beskattningsår då den
slutliga eller tillkommande skatten
påförts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det
beskattningsår till vilket skatten
hänför sig.
I andra fall än som nu sagts skall
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det
beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt rum.
Sådan speciell skatt eller avgift som
ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
anses dock belöpa på det beskatt-
ningsår då den slutliga skatten på-
förts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det be-
skattningsår till vilket skatten hän-
för sig.

Anvisningar
till 23 §
23.4 Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild
löneskatt på pensionskostnader och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten.
23. Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild löneskatt
på pensionskostnader och speciella
för näringsverksamheten utgående
skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
20 §). Avdrag får dock göras för
mervärdesskatt som har återförts
enligt 9 kap. 5 eller 6 §
mervärdesskattelagen (1994:200)
och inbetalats till staten på sätt som
anges i 9 kap. 3 § första stycket 2
mervärdesskattelagen (1994:200).
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att
utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i
statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för
reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med
1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om
ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och
sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper
på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för
vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272).

1Senaste lydelse 1991:1677.
2Senaste lydelse 1996:1219.
3Senaste lydelse 1990:650.
4Senaste lydelse 1995:651.

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag och
punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1331) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

19 §
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för-
värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut-
färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst
100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att
försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar
ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent-
ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 49 §;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av

annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke

ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skattepliktig;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som
utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt
3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som
utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbe-
hövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen
(1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som utan att det skett yrkesmässigt inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost-
nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger
faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det
avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person
eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som

utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit
från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den
del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till närings-
verksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a §
tredje stycket eller 75 a § fjärde
stycket uppbördslagen (1953:272),
22 § tullagen (1973:670), 20 §
lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 40 § la-
gen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 32
och 34 §§ tullagen (1987:1065)
eller 16 kap. 15 § mervärdesskat-
telagen (1994:200);

ränta enligt 61 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter, 40 § lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter, 33 § tullagen
(1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12
14 §§ skattebetalningslagen
(1997:000);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför-
säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)

2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt 36 § 3 mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt och
som betalas ut efter ikraftträdandet.

2. Äldre bestämmelser i 19 §
tillämpas i fråga om ränta som utgår
enligt uppbördslagen (1953:272),
lagen (1958:295) om sjömansskatt,
tullagen (1973:670), lagen
(1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
tullagen (1987:1065) och
mervärdesskattelagen (1994:200)
och som betalas ut efter ikraft-
trädandet.

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

53 §1
I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den
skattemyndighet,
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast över-
sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan handling,
som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits
rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som behövs för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller
också i tillämpliga delar, när överrätt fastställt skatt till ett högre belopp
än
som förut beräknats eller när en skattskyldig vitsordat en anmärkning som
framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt
konto
hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag
eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med
en bank, till banken.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt 58 § 2 5 mom.
uppbördslagen (1953:272) om inte
annat följer av 6 § sista stycket. Den
obetalda skatten och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa be-
lopp. Skattemyndigheten får medge
befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift om inte annat
följer av 6 § sista stycket. Den obe-
talda skatten och dröjsmålssavgiften
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får
medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och
som
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

61 §2
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt 27
§, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som är
föreskriven i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om restitution av
skatt. Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är
uppbördsmyndighet. På
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2
mom. som återbetalas utgår ränta
om inte annat följer av andra
stycket.
Har dödsbo eller skattskyldig rätt
att återfå betalad skatt på grund av
överrätts beslut eller beslut enligt 27
§, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§,
skall skattebeloppet kostnadsfritt
återbetalas i den ordning som
föreskrivs i skattebetalningslagen
(1997:000) i fråga om återbetalning
av skatt. Beslut som grundar rätt till
återbetalning skall omgående
sändas till den skattemyndighet som
anges i 52 § 1 mom. tredje stycket.
På skattebelopp, dröjsmålsavgift
samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55
§ 2 mom. som återbetalas utgår
ränta om inte annat följer av andra
stycket.

I fall, som avses i 57Ä58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna
i vad mån ränta skall utgå.
Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid
befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna
skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda
skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva
anståndsbeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1993:1704.
2Senaste lydelse 1992:625.

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 14 mom. och 23 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 §
14 mom.1 Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör
inkomst av kapital.
Uppkommer underskott vid
beräkningen medges skattere-
duktion enligt 2 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
Uppkommer underskott vid be-
räkningen medges skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skattebetalnings-
lagen (1997:000).

23 §2
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan erlagts, återbekommes den i
den ordning, som för restitution av
skatt i uppbördslagen stadgas.
Om skattskyldig blivit genom
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst
såväl här i riket som i utländsk stat,
må regeringen på ansökan av den
skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av
eller lindring i dubbelbeskattningen,
förordna om efterskänkande av
statlig inkomstskatt. Har skatten
redan betalats, återbetalas den i den
ordning som föreskrivs i 18 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

1Senaste lydelse 1990:651.
2Senaste lydelse 1974:770.

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 §
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig eller
tillkommande skatt beakta rätt till
skattenedsättning, som må till-
komma den skattskyldige enligt 1 §.
Det åligger skattemyndighet att
vid debitering av slutlig skatt
beakta rätt till skattenedsättning,
som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 §.

Vid beräkning av preliminär skatt åligger det skattemyndigheten att
beakta rätt till sådan skattenedsättning som tillkommer den skattskyldige
enligt 1 § första meningen.

4 §
Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § inte beaktats äger den
skattskyldige söka rättelse hos den
skattemyndighet som utfärdat
skattsedeln. Därvid tillämpas
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om omprövning.
Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § inte beaktats äger den
skattskyldige söka rättelse hos
skattemyndigheten. Därvid till-
lämpas bestämmelserna i skatte-
betalningslagen (1997:000) om
omprövning.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om
preliminär skatt för inkomståret 1998.

1Lagen omtryckt 1993:1055.

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

5 §2
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
restitution skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 103 § uppbörds-
lagen (1953:272).
Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det
påförda beloppet eller, där
återbetalning skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tilllämpas
bestämmelserna i 23 kap. 8 § skatte-
betalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2Senaste lydelse 1993:896.

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

7 §1
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande inkomst-
en, skall, sedan den försäkrade
erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktig-
heten inte är att anse som ringa.
Detsamma gäller då vid
bestämmande av avgiftsunderlag
enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare belopp, som ingår i
inkomst av anställning, ansetts inte
skola inräknas i avgiftsunderlaget
eller belopp, som ingår i inkomst av
annat förvärvsarbete, hänförts till
sådant underlag. Ändring, som i
detta stycke sägs, får inte göras efter
utgången av sjunde året efter det år,
som inkomsten avser.
Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen
av den pensionsgrundande in-
komsten, skall, sedan den försäk-
rade erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktighe-
ten inte är att anse som ringa. Det-
samma gäller då vid bestämmande
av avgiftsunderlag enligt skatte-
betalningslagen (1997:000) belopp,
som ingår i inkomst av anställning,
ansetts inte skola inräknas i avgifts-
underlaget eller belopp, som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete,
hänförts till sådant underlag.
Ändring, som i detta stycke sägs,
får inte göras efter utgången av
sjunde året efter det år, som
inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för
försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,
undanröjas.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för tidigare år.

1Senaste lydelse 1984:672.

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1337) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

4 §
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § förstaÄfjärde och
sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). När skäl föreligger får
avvikelse ske från förmånsvärde
som skattemyndigheten bestämt
enligt 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14Ä17§§
skattebetalningslagen (1997:000).
När skäl föreligger får avvikelse ske
från förmånsvärde som skattemyn-
digheten bestämt enligt 9 kap. 2 §
andra stycket skattebetalningslagen.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
ettusen kronor.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

4 §1
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar
produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i
kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.
Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet rege-
ringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot
den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före be-
skattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före
beskattningsåret och beskattningsåret.
Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, 10 § lagen
(1995:1516) om utjämningsavgift
för kommuner och landsting och
2 § lagen (1995:1518) om mer-
värdesskattekonton för kommuner
och landsting. Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och
landsting. Det belopp som
framkommer skall betalas ut med
en tolftedel per månad den tredje
vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i
månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.

Innan skattemyndigheten betalar
ut kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning göras
enligt 10 § lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och
landsting, 2 § lagen (1995:1518)
om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting och 16
kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:000). Vidare skall tillägg
göras för bidrag enligt 10 § lagen
(1995:1515) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen
(1995:1514) om generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting.
Det belopp som framkommer skall
betalas ut med en tolftedel per
månad den tredje vardagen räknat
från den 17 i månaden, varvid dag
som enligt 2 § lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna
januari och februari, skall
utbetalningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad det
föregående året. När särskilda skäl
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan
av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen
enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett
enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. I
motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt
belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret.
Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med februari 1998.

1Senaste lydelse 1996:743.

2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 §
kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

19 §1
Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning
anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in
till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Om kupongskatt inte betalas
inom den tid som anges i 8 eller
15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt lagen (1997:000) om
dröjsmålsavgift.

Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Restitution av kupongskatt Återbetalning av kupongskatt

27 §2
Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
restitution av vad som innehållits för
mycket.
Rätt till restitution föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om restitution skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.

Har i annat fall än som avses i 9
eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den
utdelningsberättigade rätt till
återbetalning av vad som innehål-
lits för mycket.
Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom
likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.
Ansökan om återbetalning skall
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången
av femte kalenderåret efter
utdelningstillfället.

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att
kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att
skattskyldighet ej föreligger för honom.
Beslut rörande restitution får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
restitution som anges i första stycket
först sedan länsrätt, kammarrätt eller
Regeringsrätten meddelat beslut
angående utdelningsbeloppet eller
efter det att utdelningsberättigad
åsatts eftertaxering för detsamma,
kan ansökan om restitution göras
hos beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till restitution
av kupongskatt skyldig att erlägga
skatt enligt denna lag eller
uppbördslagen (1953:272), gäller
68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i
tillämpliga delar.
Beslut rörande återbetalning får
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt slutligen prövats.
Föreligger de förutsättningar för
återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt,
kammarrätt eller Regeringsrätten
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering för detsamma, kan ansökan
om återbetalning göras hos
beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Är den som har rätt till åter-
betalning av kupongskatt skyldig att
betala skatt enligt denna lag eller
skattebetalningslagen (1997:000),
gäller 18 kap. skattebetalningslagen
i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1993:1706.
2Senaste lydelse 1994:1869.

2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

18 §1
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning
eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut
som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgifts-
processen, enligt lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter, om besiktning
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undan-
tagande från taxeringsrevision,
skatterevision, eller annan gransk-
ning och om befrielse från skyl-
dighet att lämna upplysningar eller
visa upp handling enligt taxerings-
lagen (1990:324), mervärdesskatte-
lagen (1994:200), lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare eller lagen (1984:151)
om punktskatter och prisreglerings-
avgifter samt om befrielse från
skyldighet att lämna kontrolluppgift
enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
2. mål enligt lagen (1994:466)
om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet, enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om be-
frielse från skyldighet att lämna
upplysningar, visa upp handling
eller lämna kontrolluppgift enligt
skatteförfattningarna,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt
omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt
33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första
stycket 2Ä4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild
utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m.m.,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt upp-
börds- eller skatteförfattningarna
och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med
undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt
och mål enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
4. mål enligt folkbokförings-
författningarna, mål rörande
preliminär skatt eller om anstånd
med att betala skatt eller avgifter
enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock
endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272),
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och
mervärdesskattelagen (1994:200).

1Lydelse enligt prop. 1996/97:133.

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsbe-
rättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §1
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran
på skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det
allmänna som inte betecknas som skatt.
Lagen tillämpas inte om det
följer av särskild föreskrift eller i
fråga om skatte- eller avgiftstillägg,
dröjsmålsavgift, förseningsavgift
eller liknande avgift.
Lagen tillämpas inte om det föl-
jer av särskild föreskrift eller i fråga
om skattetillägg, dröjsmålsavgift,
förseningsavgift eller liknande
avgift.

3 §2
Fordran på slutlig skatt enligt
uppbördslagen (1953:272) har för-
månsrätt endast om den tidrymd till
vilken skatten är att hänföra har gått
till ända innan beslutet om konkurs
meddelas. Fordran på avgift som
uppbärs med tillämpning av lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare har
förmånsrätt i den mån avgiften
belöper på lön eller annan
ersättning som har utgetts före
beslutet om konkurs.
Fordran på slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000)
har förmånsrätt endast om den tid-
rymd till vilken skatten är att
hänföra har gått till ända innan
beslutet om konkurs meddelas.
Fordran på socialavgifter som
betalas av arbetsgivare enligt
skattebetalningslagen har förmåns-
rätt i den mån avgifterna belöper på
lön eller annan ersättning som har
utgetts före beslutet om konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

1Senaste lydelse 1996:1352.
2Senaste lydelse 1996:1352.

2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1
dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 kap.
16 §2
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.
Dröjsmålsavgift enligt uppbörds-
lagen (1953:272) tas inte ut.
Årsbelopp och andra avgifter
enligt denna lag som inte har
betalats inom föreskriven tid får tas
ut genom utmätning utan
föregående dom eller utslag.

Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom
utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter
betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Lagen omtryckt 1987:303.
2Senaste lydelse 1992:632.

2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

10 kap.
10 §2
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före ordinarie bolagsstämma.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om års-
redovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange
detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot
eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller
verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig
lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de
önskar bringa till aktieägarnas kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller
särskild deklaration enligt 14 kap. 3
§ mervärdesskattelagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1-3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),

2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap.2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning
enligt
12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande
angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt
angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner
beträffande bolagets vinst eller förlust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor

till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före
den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.

1Lagen omtryckt 1993:150.
2Senaste lydelse 1995:1555.

2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.
8 §1
Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket
riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i
beslutet.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
lagen (1997:000) om dröjsmåls-
avgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken
ske.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1994:579.

2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

18 kap.
46 §1
Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av
beslut om fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om
förseningsavgift.
I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.
I fråga om debitering och
betalning av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
skattebetalningslagen (1997:000).
Förseningsavgift skall debiteras för
det inkomstår den påförs.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1 Senaste lydelse 1993:1193.

2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

9 kap.
1 §2
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som
avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen
(1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun
eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i
skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om
det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller
men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan
antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma
gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras
hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift
i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften
saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, annan
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och annan indirekt skatt. Med
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skatte- och avgiftstillägg
och förseningsavgift. Med verk-
samhet som avser bestämmande av
skatt jämställs verksamhet som
avser bestämmande av pensions-
grundande inkomst.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undantag
för arvsskatt och gåvoskatt, annan
direkt skatt samt omsättningsskatt,
tull och annan indirekt skatt. Med
skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande
avgift samt skattetillägg och förse-
ningsavgift. Med verksamhet som
avser bestämmande av skatt jäm-
ställs verksamhet som avser
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida
inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig
inkomst-
skatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige
när
beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad
som
föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller om skatteregister.
Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i en revisionspromemoria
lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo
år.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

1Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1996:155.

2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 6 och 17 §§ skatteregisterlagen
(1980:343)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-
tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,
2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster, lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter samt
lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.
4. redovisning, bestämmande
och betalning av skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000),
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen
(1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst.

Registren skall dessutom användas för
1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623)
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997
2001 års taxeringar,
3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar
i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

2 §
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, bestäm-
mande och uppbörd av skatt samt
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
Med beskattning avses i denna
lag fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, redovisning,
bestämmande och betalning av skatt
samt bestämmande av pensions-
grundande inkomst.

5 §3
För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala
skatteregistret anges
1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring
och folkbokföringsförhållanden,
2. registrering enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200),
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
2. registrering enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), särskilt
registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,

4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell
församling, tillhörighet till svenska kyrkan,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer för
make och, om samtaxering sker
med annan person, personnummer
för denne,
5. nationalitet, personnummer
för hos personen folkbokförda barn
under 18 år, antal hemmavarande
barn som inte har uppnått 16 eller
18 års ålder, personnummer för
make och person som likställs med
make vid beskattningen,

6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera
socialförsäkringsavgift,
7. slag av preliminär skatt som
personen skall betala.
7. på vilket sätt den preliminära
skatten skall betalas.

För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges
personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast
uppgift
om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos
vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i
första stycket behövs för beskattning.
För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt
första,
andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i
riket.

6 §4
För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt
företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering
i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,
2. registrering enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200), särskilt
registrerings- och redovisnings-
nummer.
2. registrering enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000), särskilt
registrerings- och redovisnings-
nummer.

För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för
dödsfallet anges.

17 §5
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala samt
uppgifter till ledning för beräkning
av skatteavdrag för betalning av
preliminär och kvarstående skatt,
får lämnas på medium för
automatisk databehandling till
arbetsgivare eller uppdragsgivare.
Uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn och
personnummer, slag av preliminär
skatt som personen skall betala samt
uppgifter till ledning för beräkning
av skatteavdrag för betalning av
preliminär skatt, får lämnas på
medium för automatisk
databehandling till arbetsgivare
eller uppdragsgivare.

Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att uppgift som avses i
10 § sjätte stycket får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EU-land
på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Underlag för uppgiftslämnandet får hämtas in på medium för automatisk
databehandling.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1983:143.
2Senaste lydelse 1996:1232.
3Senaste lydelse 1994:212.
4 Senaste lydelse 1994:212.
5Senaste lydelse 1994:1905.

2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)1
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1344) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 §
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges
1. skatt enligt uppbördslagen
(1953:272),
1. skatt, avgift och ränta som
omfattas av 1 kap. 1 § skattebetal-
ningslagen (1997:000),

2. mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten

i Dalarnas län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt,
3. arbetsgivaravgift, särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,
4. skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med uppbörd eller indriv-
ning av skatt eller avgift enligt 1Ä4.
Med skatt enligt uppbördslagen
avses, förutom skatt och avgift
enligt 1 § nämnda lag, även annan
avgift och ränta som utgår enligt
bestämmelserna i lagen.
3. särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,

4. skattetillägg samt försenings-
avgift,
5. ränta och avgift som utgår i
samband med indrivning av skatt
eller avgift enligt 1Ä4.

7 §2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5
och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag
och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter samt uppgift om företagsledare i dessa
företag.
2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324), 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen
(1994:200), 78 § 2 a mom. upp-
bördslagen (1953:272) eller 27 a §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. För
varje sådan åtgärd får anges tid, art,
beskattningsperiod, skatteslag,
myndighets beslut om beloppsmäs-
siga ändringar av skatt eller under-
lag för skatt med anledning av
åtgärden samt uppgift huruvida
bokföringsskyldighet har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av skattsedel på
preliminär F-skatt med angivande
av skälen för beslutet, uppgifter
som behövs för att bestämma skatt
eller avgift enligt uppbördslagen,
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.

2. Uppgifter angående avslutad
revision, verkställt besök eller annat
sammanträffande enligt 3 kap. 7 §
taxeringslagen (1990:324) eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen
(1997:000). För varje sådan åtgärd
får anges tid, art, beskatt-
ningsperiod, skatteslag, myndighets
beslut om beloppsmässiga ändring-
ar av skatt eller underlag för skatt
med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyl-
dighet har fullgjorts.

3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgift
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om
återkallelse av F-skattsedel med
angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen
(1990:912) om nedsättning av
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
ackumulerad inkomst samt
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana
skatter eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt,
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild
självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2 4 och andra
stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall
lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 68 § 6
mom. uppbördslagen.

8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och
uppgift om utmätning enligt 18 kap.
9 § skattebetalningslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts
betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en
juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation
eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde,
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen,
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för
värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen, 17 kap.
4 § mervärdesskattelagen, 78 § 2 a
mom. uppbördslagen eller 27 a §
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare.
14. Uppgift om tid och art för
planerad eller pågående revision
samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt
uppgift om tid för planerat besök
eller annat sammanträffande enligt
3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14
kap. 6 § skattebetalningslagen.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots
nummer och typ.
16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen
(1928:370).
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter
enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen
(1995:1623) om skattereduktion för riskkapital-investeringar, uppgifter enligt 6
§ första och
andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för
byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt
nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter
för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 2001 års taxeringar
samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslut-
ning för koncernmoderföretag.
23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbe-
loppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 §
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnum-
mer och namn.
24. Uppgift som skall lämnas
enligt 13 kap. 29 eller 30 §
mervärdesskattelagen.

24. Uppgift som skall lämnas
enligt 10 kap. 17 § första stycket 5
och andra stycket samt 33 §
skattebetalningslagen.

25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om
företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion.
26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen
(1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid
import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de
tidsperioder som uppgifterna avser.
29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer,
beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för
förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum
för inkomstanmälan.

19 §3
Om inte annat sägs i andra fjärde styckena skall sådana uppgifter i
det
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt
och 7 § 23, med undantag av
uppgift om uppskovsavdrag enligt
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad, får
bevaras även efter utgången av den
tid som anges i första stycket.
Detsamma gäller uppgifter om
1. personnummer för make och,
om samtaxering sker med annan
person, personnummer för denne,
Uppgifter som avses i 5 §, med
undantag av de i första stycket 5,
6 §, 7 § 3, med undantag av
uppgifter om beslut om återkallelse
av F-skattsedel och 7 § 23, med
undantag av uppgift om upp-
skovsavdrag enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, får bevaras även
efter utgången av den tid som anges
i första stycket. Detsamma gäller
uppgifter om
1. personnummer för make och
person som likställs med make vid
beskattningen,

2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen
(1979:561) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26 29 skall
gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år
under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för
uppgifter som avses i första eller fjärde stycket.

1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
3 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

4 kap.
10 §1
Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall,
annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om
årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar
i sin berättelse, om det kan ske.
Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till
den årsredovisningsskyldiges kännedom.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att
företaget inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
eller särskild deklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1 3.
1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),

2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen,
3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2 §§ skattebetalningslagen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1 4, skall revisorn genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första tredje styckena tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall
revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.

1Senaste lydelse 1996:1143.

2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3, 5 a och 6 §§, 3 kap. 6 §
samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.
2 §2
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11
kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 §
och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget
arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 § första
stycket m, andra och femte styckena
lagen om allmän försäkring är att
hänföra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Med
inkomst av anställning enligt 3 kap.
2 § lagen om allmän försäkring
skall i denna lag likställas inkomst i
form av andra skattepliktiga
förmåner än pengar samt
kostnadsersättning som inte enligt
10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.
Vid tillämpning av denna lag gäller
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av för-
handsbesked.

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 § första
stycket m, andra stycket och femte
stycket lagen om allmän försäkring
är att hänföra till inkomst av anställ-
ning anses som arbetsgivare. Med
inkomst av anställning enligt 3 kap.
2 § lagen om allmän försäkring
skall i denna lag likställas inkomst i
form av andra skattepliktiga
förmåner än pengar samt
kostnadsersättning som inte enligt 8
kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:000)
undantas vid beräkning av
skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig intäkt av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
form av rabatt, bonus eller annan
förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den
som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för
förmånen, anses som arbetsgivare,
om denne är någon annan än den
som är skattskyldig för förmånen.

2 kap.

3 § 3
Underlag för beräkning av
avgifterna är summan av vad
arbetsgivaren under året har utgett
som lön i pengar eller annan
ersättning för utfört arbete eller
eljest med anledning av tjänsten,
dock inte pension, eller andra
skattepliktiga förmåner eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, annan ersättning för utfört
arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2
§ första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön. Vidare
likställs med lön garantibelopp
enligt lönegarantilagen (1992:497).
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär
A-skatt.
Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som
lön i pengar eller annan ersättning
för utfört arbete eller eljest med
anledning av tjänsten, dock inte
pension, eller andra skattepliktiga
förmåner eller, i fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.
Bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring likställs med lön. Vidare
likställs med lön garantibelopp en-
ligt lönegarantilagen (1992:497).
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:000) undantas vid beräkning
av skatteavdrag.

Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en
allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket
lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.

5 a §4
Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en
arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moder-
företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det
utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av
7 § andra stycket lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor för varje
månad verksamheten bedrivits.
Om en arbetsgivare med stöd av
10 kap. 12 § skattebetalningslagen
(1997:000) medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med
5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 3 550 kronor för varje
månad verksamheten bedrivits.

6 §5
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut om
fastställelse enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare. Avdrag som görs
enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Arbetsgivaravgifter skall i den
mån de inflyter fördelas mellan
olika avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller ett
beskattningsbeslut enligt skatte-
betalningslagen (1997:000).
Avdrag som görs enligt 5 a § skall
avse arbetsmarknadsavgiften.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.

3 kap.
6 §6
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de
under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan
av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som
förskott på belopp enligt första
stycket tillgodoföra sig 11 procent
av den preliminära skatt som
debiterats fysiska personer före den
1 februari samma år. Förskottet
tillgodoförs med en tolftedel under
var och en av uppbördsmånaderna.
Riksskatteverket skall varje år
senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om
summan av den före den 1 februari
samma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket under
ett uppbördsår tillgodoförts förskott
som överstiger beloppet enligt
första stycket skall skillnaden
regleras genom avräkning på
belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller
andra stycket.

Riksförsäkringsverket får
under respektive period om tolv
månader som preliminär skatt
betalas enligt skattebetalnings-
lagen (1997:000) som förskott på
belopp enligt första stycket
tillgodoföra sig 11 procent av
den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den
1 februari under perioden. För-
skottet tillgodoförs med en tolf-
tedel varje månad. Riksskatte-
verket skall varje år senast den
15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan
av den före den 1 februari sam-
ma år debiterade preliminära
skatten för fysiska personer.
Om Riksförsäkringsverket
under en sådan tolvmånaderspe-
riod som anges i andra stycket
tillgodoförts förskott som över-
stiger beloppet enligt första
stycket skall skillnaden regleras
genom avräkning på belopp som
närmast därefter skall tillgodo-
föras enligt första eller andra
stycket.

5 kap.
1 §7
Om eftergift i vissa fall av
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 22 d § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala egenavgifter
föreskrivs i 30 § uppbördslagen
(1953:272).
Om befrielse i vissa fall från
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 13 kap.
skattebetalningslagen (1997:000).

3 §
Om uppbörd av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt i
uppbördslagen (1953:272).
Om bestämmande, redovisning,
och betalning av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i skattebetal-
ningslagen (1997:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om
egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år.
3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbets-
givaravgifter som avser tid före 1998.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om

perioden 1 februari 1998Äjanuari 1999.

1Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1996:1211.
3Senaste lydelse 1995:1492.
4Lydelse enligt prop. 1996/97:150.
5Senaste lydelse 1996:1218.
6Senaste lydelse 1993:1559.
7Senaste lydelse 1990:384.

2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

27 §1
Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas
ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5
mom. uppbördslagen (1953:272).
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.
Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda övertidsavgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det att
beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1993:905.

2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

34 §1
Har den skattskyldige inte betalat
skatten inom föreskriven tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2Ä5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Dröjsmålsavgiften
betalas till inskrivningsmyndigheten
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Har den skattskyldige inte betalat
skatten inom föreskriven tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Dröjsmålsavgiften betalas till
inskrivningsmyndigheten eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1992:640.

2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

7 §1
I fråga om debitering och upp-
börd av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272).
I fråga om debitering och
betalning av fastighetsskatt gäller
bestämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1984:1078.

2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

7 §1
Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och
näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga
respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses
utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa
inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av
olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad
förvärvsinkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), sådan reduktion anses
ha skett från statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift respektive statlig fas-
tighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
fastighetsskatt före sådan reduktion.
Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), sådan
reduktion anses ha skett från
kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt respektive statlig
fastighetsskatt med så stor del av
reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan
reduktion. Om skattskyldig har att
erlägga fastighetsskatt såväl för
fastighet i Sverige som för
privatbostad i utlandet skall
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses
ha skett från statlig fastighetsskatt
som hänför sig till privatbostad i
utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på
privatbostad i utlandet utgör av det
sammanlagda beloppet av statlig
fastighetsskatt före sådan reduktion.

I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på
skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte
styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om
expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla.
Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första
stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska
inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt
jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig
enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av
expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av
expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första stycket av den
statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna,
spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid taxeringen.
Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

1Senaste lydelse 1995:1341.

2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

10 kap.
29 §2
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2Ä5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgiften skall lämnas
för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit
skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Lagen omtryckt 1992:1769.
2Senaste lydelse 1993:911.

2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 kap.
11 §1
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse
till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till
dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot
till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot denna
lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller lagen
(1995:1570) om medlemsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan
om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i
berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna,
huvudmännen eller medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
eller
1. att göra skatteavdrag en-
ligt skattebetalningslagen
(1997:000),
2. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen (1997:000), eller

3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1Ä2.
Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl-
lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1
januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 februari 1998 i
fråga om punkt 2.

1Senaste lydelse 1995:1572.

2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 kap.
13 §1
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse
till
föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse
senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall
inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har
överlämnats till dem.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida
årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avses i 9
kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen (1995:1554). Innehåller inte
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap. eller,
i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen, skall
revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse,
om det kan ske.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller
försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en
styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en
styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i
strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, mot
årsredovisningslagen eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som
de önskar meddela medlemmarna.
I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
föreningen inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra avdrag för preliminär
A-skatt eller kvarstående skatt
enligt uppbördslagen (1953:272),
2. att anmäla sig för registrering
enligt 14 kap. 2 § mer-
värdesskattelagen (1994:200),
3. att lämna uppgift enligt 54 § 1
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller
särskild deklaration enligt 14 kap. 3
§ mervärdesskattelagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som avses i 1 3.

1. att göra skatteavdrag enligt
skattebetalningslagen (1997:000),

2. att anmäla sig för registrering
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen, 3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 §
skattebetalningslagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 och 2 §§
skattebetalningslagen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte
har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1 4, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i
förvaltningsberättelsen.
I en moderförening skall revisorerna avge en särskild
revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första tredje och sjätte styckena
tillämpas.
Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall
revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.

1Senaste lydelse 1996:1142.

2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 62 §§ fordonsskattelagen (1988:327)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

60 §2
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 49 §
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd skall då
tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen
och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 17
kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000) om anstånd
skall då tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt
som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid
anståndstidens utgång. För sådan
ränta tillämpas bestämmelserna om
ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14
och 15 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.

62 §3
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i 58 § 2 5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt
bestämmelserna i lagen (1997:000)
om dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 §
gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den
1 januari 1998.

1Senaste lydelse av lagen
rubrik 1992:1440.
2Senaste lydelse 1993:913.
3Senaste lydelse 1992:644.

2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

17 §1
Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses
som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är
obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om
avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit
överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en
påminnelse enligt 12 §.
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål. Dröjsmålsavgift enligt
uppbördslagen (1953:272) utgår
inte.
Uttagande av avgift handläggs
hos kronofogdemyndigheten som
allmänt mål.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1992:645.

2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529)1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

10 kap.
8 §
Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att
överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än
böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När
fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2Ä5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får dock inte vidtas
när fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om in-
drivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m. m. Indrivningsåtgärder får dock
inte vidtas när fem år har gått efter
det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Lagen omtryckt 1994:515.

2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

6 §1
Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2Ä5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Den obetalda avgiften
och dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Indrivningsåtgärder får
dock inte vidtas sedan fem år har
förflutit från det beslutet vann laga
kraft. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.
Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för
indrivning. Indrivningsåtgärder får
dock inte vidtas sedan fem år har
förflutit från det beslutet vann laga
kraft. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1993:915.

2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

10 §1
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) vid
taxering till avkastningsskatt och
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) i fråga om debitering
och uppbörd av sådan skatt.
Om inte annat följer av andra
stycket gäller bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324) och
skattebetalningslagen (1997:000)
för avkastningsskatt.

Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om
individuellt pensionsparande.
I fråga om förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra
stycket
gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal.
Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod.
Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten.
Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt
bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett
pensions-
sparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har kontot
avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det
pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det
avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet betala
ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

1Senaste lydelse 1993:1568.

2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

9 §1
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en dröjs-
målsavgift ut. Dröjsmålsavgiften tas
ut enligt 58 § 2 5 mom. upp-
bördslagen (1953:272).
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.
Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 § tas en
dröjsmålsavgift ut enligt lagen
(1997:000) om dröjsmålsavgift.
Skattemyndigheten i Dalarnas län
får medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

1Senaste lydelse 1996:958.

2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

14 §
Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter
sjukförsäkringsavgiften, eller
2. i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven
ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften
och tilläggspensionsavgiften.
I fråga om förfarandet för
nedsättningen av avgifter gäller
1. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare i
fråga om arbetsgivaravgifter, eller
2. uppbördslagen (1953:272) i
fråga om egenavgifter.
I fråga om förfarandet för
nedsättningen av avgifter gäller
skattebetalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga
om egenavgifter som beräknas med ledning av 1999 års taxering.

1Lagen omtryckt 1994:548.

2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

5 §
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för särskild löne-
skatt på pensionskostnader.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000) gäller för särskild
löneskatt på pensionskostnader.

Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas
enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och
med 1999 års taxering.

2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

10 §1
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, särskild
löneskatt enligt lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader, statlig fastighetsskatt,
mervärdesskatt som redovisas i
särskild självdeklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200), annuitet på avdik-
ningslån, avgifter enligt lagen
(1994:1774) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) räknas inte som
tillgång eller skuld.
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om
expansionsmedel, egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel,
särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, statlig fastig-
hetsskatt, mervärdesskatt som redo-
visas i särskild självdeklaration
enligt 10 kap. 31 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), avgifter
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas
inte som tillgång eller skuld.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

1Senaste lydelse 1996:1400.

2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 §
En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28
procent av en ökning av expansionsmedel.
I 27 § 2 mom. uppbördslagen
(1953:272) föreskrivs att den
skattskyldige vid debitering av
slutlig skatt gottskrivs ett belopp
som motsvarar 28 procent av en
minskning av expansionsmedel.
Vid debitering av slutlig skatt
gottskrivs den skattskyldige ett
belopp som motsvarar 28 procent
av en minskning av expansions-
medel.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen (1994:1720) om civilt
försvar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

6 kap.
21 §
Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är
redovisningsskyldig enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200), skall
ersättningsbeloppet räknas upp med
den skattesats som enligt 7 kap. 1 §
den lagen gällde vid tidpunkten för
slutbesiktning av skyddsrummet.

Om den som är berättigad till
ersättning enligt 20 § inte är skyldig
att redovisa mervärdesskatt enligt
skattebetalningslagen (1997:000),
skall ersättningsbeloppet räknas upp
med den skattesats som enligt 7
kap. 1 § mervärdesskattelagen
(1994:200) gällde vid tidpunkten
för slutbesiktning av skydds-
rummet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

7 §
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) tillämpas i fråga om
avgifter enligt denna lag. I fråga om
sjukförsäkringsavgift tillämpas även
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:000) tillämpas i
fråga om avgifter enligt denna lag. I
fråga om sjukförsäkringsavgift till-
lämpas även 4 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 kap.
11 §
Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har
vunnit laga kraft.
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då återbe-
talning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 69 § 2 mom. första
stycket uppbördslagen (1953:272).
Om ett bolag har rätt att få
tillbaka betalad förseningsavgift på
grund av en domstols beslut, skall
ränta betalas på den återbetalade
förseningsavgiften från och med
månaden efter den då
förseningsavgiften betalades in till
och med den månad då åter-
betalning görs. I fråga om räntans
storlek tillämpas 19 kap. 14 §
skattebetalningslagen (1997:000).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller
för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998.

2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

15 §
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 2 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt upp-
bördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
om skattereduktion enligt 11 kap.
11 § skattebetalningslagen
(1997:000) om inte annat är
föreskrivet. Skattereduktion enligt
denna lag tillgodoräknas den skatt-
skyldige före skattereduktion enligt
skattebetalningslagen.

I fråga om särskilt tillägg enligt 11 § tillämpas vad som gäller om
särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 §
taxeringslagen (1990:324).

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997 2001 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 2001 års taxeringar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

6 §
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller i
fråga om sådan skattereduktion som
avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272) om inte annat är
föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt lagen
(1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus, skattereduktion enligt
lagen (1995:1623) om skatte-
reduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt
uppbördslagen.
I fråga om skattereduktion enligt
denna lag tillämpas vad som gäller
i fråga om sådan skattereduktion
som avses i 11 kap. 11§
skattebetalningslagen (1997:000)
om inte annat är föreskrivet.
Skattereduktion enligt denna lag
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt skatte-
betalningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första
gången vid 1999 års taxering.

2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande-
bestämmelserna till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.
4 §1
Fysisk person skall lämna självdeklaration
1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv
näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst
24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom.
första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall
betalas enligt 3 § 2 mom. tredje
stycket uppbördslagen (1953:272)
och bruttointäkterna av kapital
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
från vilken skatteavdrag skall göras
enligt 5 kap. 8 § skattebetalnings-
lagen (1997:000) och brutto-
intäkterna av kapital uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor,
4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig

förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde
som överstiger 900 000 kronor, eller
6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas
för honom.
Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögen-
hetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet
som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen
från beskattning i Sverige.
Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall

vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet
bedömas med hänsyn till deras och underåriga hemmavarande barns
sammanlagda förmögenhet.

3 kap.
5 §

Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om avdrag för
preliminär A-skatt inte har gjorts
och det som mottagaren samman-
lagt fått haft ett lägre värde än 1 000
kronor för hela året,
1. ersättning och förmån med
anledning av tillfälligt arbete, som
getts ut av fysisk person eller
dödsbo och inte utgör omkostnad i
näringsverksamhet, om skatte-
avdrag inte har gjorts och det som
mottagaren sammanlagt fått haft ett
lägre värde än 1 000 kronor för hela
året,
2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra
fall
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften
att
sådan ersättning har lämnats
a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,
b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i
punkt
3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande gjorda
utlägg,
c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 10 §
första tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till
grund för beräkning av preliminär
A-skatt.
d) ersättning för ökade
levnadskostnader vid sådan resa i
tjänsten som avses i punkterna
3 och 3 a av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen eller för
kostnader för resa med egen bil i
tjänsten eller kostnader för
drivmedel för bilförmånhavares
resa med förmånsbilen i tjänsten, i
den mån ersättningarna enligt 8 kap.
19 och 20 §§ skattebetalningslagen
(1997:000) inte skall ligga till grund
för beräkning av skatteavdrag.

2.2 Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5
och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 5, andra stycket samt
det nya tredje stycket tillämpas
första gången vid 1998 års taxering
och bestämmelserna i 2 kap. 4 §
första stycket 3, 4 och 6 samt 3 kap.
5 och 10 §§ tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.

1Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:117.

2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen
(1996:1348) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna
till lagen (1996:1348) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller

annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
3. lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,
4. lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
5. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
6. mervärdesskattelagen
(1994:200) med undantag av
10 kap. 6 och 7 §§,
7. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m.

1. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Skattemyndigheten i Dalarnas län,

2. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
3. 10 kap. 1 4 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200),

4. tullagen (1994:1550) och
lagen (1994:1551) om tullfrihet
m.m., eller
5. skattebetalningslagen
(1997:000).

Vad som sagts i första stycket 2
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 §
första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
sjömansskatt som avser tid före
utgången av år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tid
före utgången av år 1997.

3 Ärendet och dess beredning

Betalning av skatter och avgifter

Det nuvarande uppbördssystemet för direkta skatter kom till genom 1947
års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd
av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom
Postverkets försorg. Det nya förfarandet innebar, till skillnad mot det
tidigare, skatteinbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande, ett s.k.
källskattesystem.
Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle ses
över med ledning av erfarenheterna av några års tillämpning. En sådan
översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsför-
ordning (prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187, SFS
1953:272). Författningens rubrik ändrades genom SFS 1974:771 till
Uppbördslag.
Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuva-
rande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967
års fögderireform. Genom 1980 års uppbördsreform samordnades
inbetalningstidpunkterna för skatter. Vidare genomfördes ändringar av
redovisnings- och inbetalningssättet.
Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900-
talets början utvecklats en ordning för uppbörd av socialavgifter. Olika
finansierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder.
Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter som arbetsgivare betalar på lön
utbetald till anställda personer uppbars under lång tid av
Riksförsäkringsverket. Socialavgifter i form av egenavgifter, som betalas
på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, uppbars av
skatteförvaltningen enligt uppbördslagen.
År 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så sätt att uppbörden av
socialavgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (prop. 1983/84:167, bet.
1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Riksförsäkringsverkets medverkan i
uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av
uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Med anledning av skattereformen (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356) har ett antal ändringar och anpass-
ningar gjorts av regleringen på uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a.
terminologiska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande
(prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57). Vidare har år
1991 införts ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av
inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, bet.
1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81). Nämnas bör även den i början av 1990-
talet genomförda omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndig-
heterna och de lokala skattemyndigheterna (prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217). Ansvaret för skatte- och
avgiftsuppbörden har härigenom flyttats till lokal nivå Ä till de lokala
skattekontoren.

Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet
mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292). Huvudsyftet med
reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart system för
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Även de samma år antagna
förenklingarna i deklarationsförfarandet medförde en rad ändringar på
uppbördsområdet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr.
1992/93:146).
Uppbörden av indirekt skatt har alltsedan sådan skatt infördes hanterats
i
egna system. Fr.o.m. den 1 januari 1960 utgick skatt (omsättningsskatt) på
varor och tjänster för konsumtion inom landet enligt förordningen
(1959:507) om allmän varuskatt. Redovisningsperioderna för skatten var
två, fyra respektive sex månader, med två månader som normaltid. Skatt
togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså
inte någon ingående skatt att redovisa. Inbetalning skedde den 18 i
månaden efter redovisningsperiodens utgång.
Omsättningsskatten ersattes med en ny indirekt beskattning, mervärde-
skatten, den 1 januari 1969 då lagen (1968:430) om mervärdeskatt trädde i
kraft.
Även för mervärdeskatten skulle redovisningsperioden som huvudregel
vara två månader. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial,
halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisnings-
perioden blev betalningstidpunkt.
Vid ändringar i lagen om mervärdeskatt år 1979 medgavs av
redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden
juli Ä december eller helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästföljande
år. Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj Ä juni fick
lämnas senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de
skattskyldiga att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden.
I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år
1990 reformerades även de indirekta skatterna (prop. 1989/90:111, bet.
1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357). Mervärdeskatten ändrades på bl.a. så
sätt att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig omsättning utan
någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte översteg
200 000 kr per år skulle emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges
självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdeskatt med en
redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort.
Mervärdesskattelagen (1994:200, ML) som trädde i kraft den 1 juli 1994
innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende
(prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).
I samband med Sveriges medlemskap i EU infördes fr.o.m. den
1 januari 1995 en EG-anpassad beskattningsordning för mervärdesskatt
(prop. 1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr.1994/95:151). Lagstiftningen
ändrades bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas för
enmånadsperioder för skattskyldiga som bedriver handel med EG.
Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande
regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av
reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed
föreslå vissa reformer. Som särskild utredare förordnades expeditions- och
rättschefen i Finansdepartementet Nils Dexe. Utredningen antog namnet
Skattebetalningsutredningen.
Den 8 december 1994 medgav regeringen efter en framställning från
Skattebetalningsutredningen att i utredningsarbetet fick tas upp även de
indirekta skatterna. Enligt beslutet borde utredningen redovisa de frågor
som rörde betalningstidpunkter för de indirekta skatterna med förtur.
Mot bakgrund av bl.a. det som sagts i direktiven om att behandla frågan
om en tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna med förtur redovisade
utredningen vissa förslag i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter för
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87).
Samtidigt presenterades förslag till tydligare bestämmelser om
skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning
av lön.
De förslag som lades fram i delbetänkandet och som bl.a. innebar att
betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter tidigarelades från
den 18 till den 10 (i januari den 15) i månaden efter redovisningsperioden,
ledde till lagstiftning under hösten 1994. De nya reglerna trädde i kraft den
1 januari 1995 (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156).
Delvis parallellt med utredningens arbete har Riksskatteverket på
regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningsfristerna för punktskat-
ter. Uppdraget redovisades den 30 september 1994 (dnr Fi94/3138). På
grundval av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut
fattats om en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskatterna
på tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden
efter redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m.
den 1 juli 1995.
Med anledning av regeringsbeslutet rörande Skattebetalnings-
utredningens arbete med de indirekta skatterna presenterade utredningen i
februari 1995 förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder
för mervärdesskatt i delbetänkandet Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för
redovisning och betalning (SOU 1995:12). Med utgångspunkt i förslagen
har nya bestämmelser om en i princip generell enmånadsredovisning av
mervärdesskatt trätt i kraft den 1 januari 1996. I samband därmed
infördes också två redovisnings- och betalningstidpunkter.
Redovisning och betalning av mervärdesskatt skulle ske senast den
20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som
redovisningen avsåg om beskattningsunderlagen för
beskattningsåret beräknades överstiga 10 miljoner kronor. I övriga
fall skulle, liksom tidigare, redovisning och betalning ske senast den
5 i andra månaden efter periodens utgång. Dessutom höjdes gränsen
för vilka som får redovisa mervärdesskatten i den särskilda
självdeklarationen från 200 000 kr till en miljon kronor (prop.
1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16). I fråga om
betalningstidpunkterna har härefter regleringen justerats. För
redovisningsperioder som börjar den 1 juli 1996 eller senare har
redovisnings- och betalningstidpunkten för skattskyldiga vars
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import,
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor ändrats från den 20 i månaden
efter redovisningsperioden till den 5 i andra månaden efter
redovisningsperioden (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr.
1995/96:305). Den 1 januari 1997 trädde ytterligare en justering av
betalningstidpunkterna i kraft (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr.
1996/97:70). Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt i en särskild
deklaration får, om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna
förvärv och import uppgår till högst 200 000 kr per år möjlighet att betala
mervärdesskatten årligen i stället för månadsvis.
Det förhållandet att utredningens uppdrag kom att omfatta även de
indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet
system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt
arbetsgivaravgifter m.m. Det fortsatta utredningsarbetet gick därför vidare
bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system.
Skattebetalningsutredningen avlämnade i juni 1996 sitt slutbetänkande
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Utredningens
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser
som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3143).
Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen har lagt fram i
betänkandet.

Elektroniska deklarationer

Genom beslut av riksdagen hösten 1994 har det införts en möjlighet att
inom skatteförvaltningen ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen
med elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, bet.
1994/95:SkU15, rskr. 1994/95:158). I betänkandet Elektronisk dokument-
hantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80), som låg till grund för
regleringen, föreslogs också att det skulle bli möjligt att lämna
deklarationer i s.k. elektroniska dokument.
Regeringen tog i propositionen om Elektronisk dokumenthantering
inom skatteförvaltningen inte ställning till förslaget om elektroniska
deklarationer. Detta mot bakgrund av att det var oklart om begreppet
handling i skattebrottslagen (1971:69) omfattade även elektroniska
handlingar. Regeringen anförde att den avsåg att återkomma till frågan i
samband med översynen av skattebrottslagen.
Den 1 juli 1996 har ändringar i skattebrottslagen trätt i kraft. Därvid
har
begreppet "handling" utmönstrats ur bl.a. 2 § och ersatts av uttrycket "på
annat sätt än muntligen". I propositionen anges att denna lagändring syftar
till att undanröja det tvivel som kan förekomma beträffande frågan om en
oriktig uppgift som lämnas på ADB-medium eller på något liknande sätt
omfattas av skattebrottslagen (prop. 1995/96:170 s. 161).
Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att tillsätta en utredning med
uppdrag bl.a. att föreslå generella regler för elektroniska dokument inom
förvaltningen. I det arbetet har utformningen av bl. a. förvaltningslagens
regler setts över. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Elek-
tronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Betänkandet bereds för när-
varande inom Justitiedepartementet.
Skattebetalningsutredningen har föreslagit att det skall införas en
möjlighet för skattemyndighet att bestämma att en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration skall kunna lämnas i ett
elektroniskt dokument.
Regeringen tar nu upp de förslag om elektroniskt uppgiftslämnande som
lagts fram i betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom
skatteförvaltningen och av Skattebetalningsutredningen.

Översyn av reglerna för skattekontroll

Genom beslut den 26 januari 1995 tillkallades en kommitté vilken bl.a. fick
i uppdrag att ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli
1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och
effektivisera skattekontrollen. Kommittén tog namnet 1995 års skatte-
flyktskommitté och avlämnade i juni 1996 delbetänkandet Översyn av revi-
sionsreglerna (SOU 1996:79). Kommitténs sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 3.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de
remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av
remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet
(dnr Fi96/2878). Regeringen tar nu upp de förslag som kommittén lagt
fram i betänkandet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagförslagen nr 24-68 innehåller i huvudsak endast följdändringar till
skattebetalningslagen och lagen om dröjsmålsavgift. De har inte granskats
av Lagrådet. Detsamma gäller vissa paragrafer i de lagar som har
remitterats till Lagrådet. Dessa förslag är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har i några fall sakliga
ändringar gjorts i vissa paragrafer efter Lagrådets granskning. Detta anges i
kommentarerna till berörda paragrafer. Även dessa ändringar är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. I några fall har
dessutom smärre redaktionella ändringar gjorts.
I inledningen till sitt yttrande framför Lagrådet synpunkter på den
lagtekniska lösning som valts när det gäller den nya lagen om uppbörd. Det
ifrågasätts om inte förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen
(1994:200) kunde ha behållits med de anpasningar som införandet av ett
system med skattekonton kräver. Lagrådet pekar bl.a. på de olikheter som
finns i fråga om uppbördsförfarandet för inkomstskatt och mervärdesskatt.
Däremot nämner Lagrådet inget om att uppbördsförfarandet för
mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter är nära nog identiskt. Uppbörden av
arbetsgivaravgifterna har sedan 1985 varit samordnad med uppbörden av
källskatten men förfarandet har reglerats i två olika lagar. Detta har medfört
att lagstiftningen varit svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna
som arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det har också varit en
komplicerande faktor vid ändringar i lagstiftningen. Vi har därför sett det
som en väsentlig förenkling av lagstiftningen att samla förfarandereglerna i
en lag. Detta gäller också förfarandereglerna för uppbörden av
mervärdesskatt. Uppbörden av sådan skatt skall ju enligt vårt förslag
samordnas med uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi gör
därför ingen ändring i vårt förslag såvitt gäller den lagtekniska lösningen.
Lagrådet har heller inte motsatt sig att det införs en lag i huvudsak
utformad i enlighet med vårt förslag.
Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrådets
förslag
till ändringar och justeringar av lagrådsremissens lagtext. I förhållande till
remissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentarerna till de lagrum
som Lagrådet lämnat synpunkter på. Frågan om rubriken på den nya
förfarandelagen behandlas dock i kap. 6. Även i den frågan har vi valt den
rubrik, Skattebetalningslag, som Lagrådet förordat.

4 Redovisning och betalning av skatter och
avgifter enligt nuvarande ordning

4.1 Författningsreglering

De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav-
gifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) samt i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Nämnas bör också
uppbördsförordningen (1967:626) som ansluter till både uppbördslagen
och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
För vissa slag av direkta skatter finns särskilda bestämmelser om
uppbörd. I allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i uppbördslagen.
Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
I fråga om indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen
(1994:200, ML) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter som även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt.
Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter
reglerar Ä till skillnad från i första hand mervärdesskattelagen Ä i princip
endast uppbördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen
av uppbördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna,
lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialav-
gifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Uppbörds-
regleringen är givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när
det gäller preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden
hänger samman med förfarandet.
I betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100), Del
A (s. 47 ff) redogör Skattebetalningsutredningen utförligt för nuvarande
regler. I det följande ges en översiktlig beskrivning av uppbörden av direkt
skatt och mervärdesskatt.

4.2 Uppbörd av direkt skatt

I Sverige tillämpas ett system med preliminär källskatt vid uppbörden av
direkt skatt. Källskatten betalas då inkomsten uppbärs och räknas av mot
den slutliga skatten sedan taxeringsunderlaget har fastställts.
Källskattesystemet har fördelar för både det allmänna och den
skattskyldige. För det allmänna innebär det en relativt säker skatteuppbörd.
För den skattskyldige innebär systemet att han kan disponera det belopp
som betalats ut av arbetsgivaren utan att behöva oroa sig för kommande
skatter.
En grundläggande princip i uppbördsförfarandet är att den skattskyldige
skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan
antas motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande
ingående mervärdesskatt. Om den skattskyldige inte redovisar
mervärdesskatten i sin självdeklaration, utan i stället i en särskild
mervärdesskattedeklaration, ingår dock inte mervärdesskatten i den slutliga
skatten. Vid bestämmandet av den preliminära skatten tas då inte heller
hänsyn till eventuell överskjutande ingående skatt. Lagstiftningen syftar till
att det i normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar
eller påföras stora kvarstående skatter.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag på ersättning
för arbete (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt och särskild A-
skatt). Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsin-
betalningar.
Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari
året
efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma som ett inkomstår. Ett
inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

Skattsedlar

Det finns tre olika typer av skattsedlar, nämligen skattsedel på preliminär
skatt, skattsedel på slutlig skatt och skattsedel på tillkommande skatt.
Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen
avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för
innehavaren skall betalas in.

För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra
skatteavdrag på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig
att göra skatteavdrag för en person som endast har en F-skattsedel.
För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en
debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas
in av arbetstagaren själv.
Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar för-
värvsinkomst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska per-
soner och dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även
pensionsgrundande inkomst skall framgå av skattsedeln.
Skattsedel på tillkommande skatt innehåller uppgifter om den
tillkommande skattens storlek m.m.

F-skatt

Skattsedel på preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som
bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Juridiska
personer har normalt F-skatt. F-skattsedel utfärdas efter ansökan Ä
skattemyndigheten kan inte tilldela någon F-skattsedel mot dennes vilja.
Till skattsedeln fogas också ett F-skattebevis.
Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att
göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för
arbetet. Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av
debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Sådana bolags
inkomster beskattas hos delägarna. Handelsbolag är skattskyldiga endast
för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild
löneskatt på pensionskostnader. Handelsbolag kan därför i vissa fall
tilldelas F-skattsedel utan att debiteras någon preliminär skatt.
Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande är
arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till skattemyn-
digheten. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att utfärda även en A-
skattsedel.
F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbörds-
året med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.

A-skatt

Sådana skattskyldiga som inte har tilldelats en F-skattsedel skall betala den
preliminära skatten genom skatteavdrag. För en person med A-skatt skall
A-skattsedel utfärdas.
Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan
även
vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte
vill ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare.
Det är arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning
för arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten.
Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje
månad, senast den 10 (i januari senast den 15) i månaden efter det att lönen
betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att redovisa till skattemyndigheten
även om han saknar möjlighet att betala.
Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter
den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A-
skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med en fyllnadsinbetalning är att
uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och
därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt.
Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter
inkomståret.

Särskild A-skatt

En fysisk person som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt,
kallad särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt
genom skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till
den vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den
skattskyldige får ett besked om skattens storlek tillsammans med A-
skattsedeln senast den 18 januari under inkomståret.
Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den
10
i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då
betalning får göras senast den 15.
Särskild A-skatt kan bli aktuell t.ex. för personer som har haft F-
skattsedel men fått den återkallad eller personer som bedriver
näringsverksamhet men som inte vill ha F-skatt.
Även juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras
särskild
A-skatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har skattsedeln betydelse
enbart för den preliminära skatten.
A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när
F-skattsedeln
återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte
vill ha F-skatt.
Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den
preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag.
Avdraget för juridiska personer är alltid 30 %. För den del av skatten som
inte täcks genom skatteavdrag får särskild A-skatt debiteras.

F-skatt i kombination med A-skatt

Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A-
skattsedel.
A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsin-
komster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med
lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag,
samtidigt som de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att
parallellt med anställningen driva ett företag.

Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte respektive
skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter
beror på vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag.
F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte
åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där
innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset om
innehavaren även har en A-skattsedel.

Kvarstående skatt

Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedeln på slutlig
skatt.
Normalt sett är det arbetsgivaren som under perioden januari Ä mars året

efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt för sådana
arbetstagare som har A-skatt. Arbetsgivaren svarar också för inbetalningen
av beloppet. Inbetalningen skall göras senast den 10 april året efter
taxeringsåret. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om
han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på
att han betalat hela skattebeloppet. Arbetstagaren kan också ha fått ett
beslut från skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med
ett lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen
eller ett beslut om förbehållsbelopp. Beslut om förbehållsbelopp innebär att
skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av
lönen för sina nödvändiga levnadskostnader.
En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt själv, senast
den 10 april året efter taxeringsåret.
Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut. På kvarstående skatt betalas
kvarskatteavgift.

Tillkommande skatt

Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats.
Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som
skattemyndigheten bestämmer Ä dock tidigast den 10 maj året efter
taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till den skattskyldige senast tre
månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande
skatt under 25 kr tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas.

4.3 Arbetsgivares skyldigheter

Arbetsgivarna spelar en betydelsefull roll i uppbörden av källskatt och
arbetsgivaravgifter.
Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordnades
fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av
arbetsgivare (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369).
Syftet var att uppnå en säkrare avgiftsberäkning och en effektivare och
snabbare uppbörd.
Samordningen gäller framför allt formerna för arbetsgivarnas redo-
visning till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna samt
handläggningen inom myndigheterna.

Skyldighet att göra skatteavdrag

Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in.
Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller
F-skatt.
Det är arbetsgivaren (uppdragsgivaren) som vid varje
löneutbetalningstillfälle verkställer skatteavdrag för A-skatt från den lön
som utbetalas. Avdragen skatt redovisas och betalas månaden efter
löneutbetalningen. I samband med detta beräknas och betalas också de
arbetsgivaravgifter som belöper på lönebeloppet samt utgivna förmåner.
Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens (uppdragstagarens)
skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras
eller inte på ersättning för arbete.
En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbets-
givaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F-
skattsedel. Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst
av näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst.
En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört
arbete
till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra
skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller
juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller
sidoinkomst.
Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om
inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga
inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är uppbyggd efter
olika kommunala skattesatser. Är utbetalningen sidoinkomst görs skatteav-
drag med 30 %. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs till en
juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 % av
ersättningen.
Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en
person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kr under
inkomståret.
Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregeln göras av den som
är skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för
arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av
arbete för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid
utbetalning till en juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som
pågår kortare tid än en vecka. Avdrag görs under tiden januari Ä mars året
efter taxeringsåret och avdraget skall i princip vara lika stort vid varje
avdragstillfälle.
Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att
göra avdrag för preliminär skatt även på räntor och utdelningar. Värdepap-
perscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker
och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är
skyldiga att göra skatteavdrag från avkastning av kapital som tillfaller
fysisk person som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Avdrag skall
göras oavsett vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har.
Skatteavdrag skall göras med 30 % och avdragen skatt skall redovisas i
uppbördsdeklaration och på kontrolluppgift.

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättning för arbete om mottagaren är
en fysisk person med A-skattsedel. Är mottagaren av utbetalningen en
juridisk person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt
65 år före årets början betalas i stället en särskild löneskatt.
Arbetsgivaravgifter beräknas på summan av lön, annan ersättning och
förmåner om värdet tillsammans uppgår till 1 000 kr för mottagaren under
året.

Redovisning och inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter
görs på uppbördsdeklarationen, som är både deklaration och
inbetalningskort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till
uppbördsdeklarationen lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att
redovisa som innebär nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av
kostnader för utbildningsvikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter på
grund av konventioner med USA och Kanada.
Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje
månad, direkt efter det att föregående ''''''''uppbördsperiod'''''''' är avslutad.
Genom att uppbördsdeklarationerna/inbetalningskorten sänds ut en gång
per månad kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell
registrering av uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och
betalningen hör.
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivarav-
gifter skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen
gjordes (i januari senast den 15).
Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs i en
särskild uppbördsdeklaration senast den 10 april året efter taxeringsåret.
Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall också redovisas i

en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske
senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes.

4.4 Uppbörd av mervärdesskatt

Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas. Redovisning kan ske antingen i självdeklarationen eller i en
mervärdesskattedeklaration. Redovisning i självdeklarationen kan göras av
dem vars årliga beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv
och import uppgår till högst 1 miljon kronor. Redovisningsperioden
omfattar då ett år och mervärdesskatten kommer att ingå i den slutliga
skatten för året. Dessa skattskyldiga kan välja att i stället, liksom övriga
skattskyldiga, redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration.
Redovisningsperioden omfattar då en kalendermånad och skatten betalas i
samband med att mervärdesskattedeklarationen lämnas. Företag vars be-
skattningsunderlag är högst 40 miljoner kronor exklusive gemenskaps-
interna förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten
senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag
med beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor exklusive
gemenskapsinterna förvärv och import skall redovisa och betala
mervärdesskatten senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens
utgång. De som inte lämnar självdeklaration samt handelsbolag och
europeiska ekonomiska intressegrupperingar skall alltid redovisa
mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration. Om de årliga
beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import
för beskattningsåret uppgår till högst 200 000 kr, får skattemyndigheten för
dem besluta att redovisningsperioden skall omfatta ett helt år.
Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är regist-
rerad. Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs
av ett inbetalningskort.

4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsförfarandet

Debiterade skatter

F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje
månad (i januari senast den 15). Kvarstående skatt förfaller till betalning
den 10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till
betalning den månad som skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den
10 maj året efter taxeringsåret.
Vid skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från post-
girosystemet löpande.
Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar
är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall
betalning saknas eller är otillräcklig.
Betalningspåminnelserna tas fram med hjälp av ADB. I en
betalningspåminnelse anges en sista inbetalningsdag. I påminnelsen anges
en dröjsmålsavgift som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjs-
målsavgiften gäller under förutsättning att betalning görs inom den i be-
talningspåminnelsen angivna tiden.
Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspå-
minnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder
som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning
(restföring). I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den
aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar
och omdebiteringar som gör att de belopp som restförts på ett eller annat
sätt skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten
efter restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar
mellan skatteregister (CSR) och kronofogdemyndighetens register (REX).
Det förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld
återfinns först efter restföringstidpunkten.

Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som
arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister. När redovisningen
kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och
betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats
och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade
redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen
resulterar i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat
skall han anmanas att lämna deklaration respektive påminnas att betala.
Vad som nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för
debiterade skatter gäller även arbetsgivarområdet.
I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrollupp-
gifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av maskinellt mot de
under året lämnade uppbördsdeklarationerna.

Mervärdesskatt

Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt
påbörjas.
Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt en
påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in någon
redovisning fastställs skatten efter skön. Registrering av uppgifterna i s.k.
negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker normalt manuellt
på skattemyndigheten. Övriga deklarationer avläses optiskt och registreras
maskinellt.
Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län.
Avstämning
mellan gjorda in- respektive utbetalningar och redovisad mervärdesskatt
görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot.
Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för
att få fram de som inte betalat deklarerat belopp eller betalat för sent. För
dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad
dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas
kravet över till kronofogdemyndigheten för indrivning.
En utbetalning kan avse överskjutande ingående mervärdesskatt eller ett
för stort inbetalt belopp. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalnings-
service (postgiro). Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den
skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller
registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning
före återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas
innan en utbetalning görs.

4.6 Räntor och avgifter

I såväl uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare som mervärdesskattelagen finns detaljerade bestämmelser om
räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatt eller avgift
skall betala anståndsränta när anståndet upphör och det återstår ett belopp
att betala. Respitränta tas ut på skatt eller avgift som skall betalas utöver
tidigare deklarerade belopp. Resitutionsränta betalas på skatt eller avgift
som betalas tillbaka. Ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften tar enbart sikte
på debiteringen av slutlig skatt och utgår om den preliminära skatten
överstiger respektive understiger den slutliga. Dröjsmålsavgiften har ersatt
restavgiften och förseningsavgiften och tas ut om skatt, avgift eller ränta
inte betalats inom föreskriven tid. Vad gäller mervärdesskatt tas
dröjsmålsavgift också ut på skatt som bestämts genom skönsbeskattning i
avsaknad av deklaration.

4.7 Sanktioner

De straffbestämmelser som tidigare fanns i olika skatteförfattningar har
med ett ikraftträdande fr.o.m. den 1 juli 1996 flyttats över till
skattebrottslagen (1971:69) och arbetats in i de centrala brottsbeskriv-
ningarna skattebrott, skatteförseelse respektive vårdslös skatteuppgift (se
prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:660).
Lagen omfattar nu i stort sett samtliga straffbestämmelser på
skatteområdet.
I 75 och 77 a §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband
med sanktionsbestämmelserna. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare
som utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller
kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha
avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra av.
Beslut om sådan ansvarighet fattas av skattemyndigheten. Regleringen i
77 a § innebär att den som i egenskap av företrädare för arbetsgivare som
är juridisk person har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ord-
ning, kan bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgiva-
ren. Regler om företrädaransvar finns också i 15 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen, 5 kap.
17 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och 38 § tullagen.
Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller
bestämmelser om avgiftstillägg. Avgiftstillägg påförs en arbetsgivare som
lämnat oriktig uppgift om avgiftsunderlag i uppbördsdeklarationen eller
annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall
arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund av utebliven uppbörds-
deklaration eller med avvikelse från lämnad uppgift i
uppbördsdeklarationen. Tillägget är enligt huvudregeln 20 % av oredovisa-
de arbetsgivaravgifter. I vissa fall är avgiftstillägget dock 10 %.
Motsvarande regler finns i mervärdesskattelagen. Den särskilda avgiften
benämns där skattetillägg.

5 Behovet av en reform

I föregående avsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för det
nuvarande systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Under systemets uppbyggnad och utveckling har en genomgående strävan
varit att åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande.
Systemet har under framför allt senare tid utvecklats i riktning mot ökad
enhetlighet och samordning. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna
och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten.
Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har
successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter
och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglerna har då
kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en
ökad samordning och en effektivare administration av redovisnings- och
betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjlig-
heterna att i olika hänseenden ta till vara nya tekniska lösningar.
Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom
de förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som
utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för
den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbets-
givare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen
och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades
arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket. Syftet med
reformerna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en
snabbare och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivarav-
gifterna knöts till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med
redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en
arbetsgivares redovisning kunde göras i en och samma handling. I samband
härmed förkortades redovisningsperioderna från två månader till en månad.
Väsentliga förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skatte-
myndigheterna.
Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och
samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska
planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under
1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och
enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den
som är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika
enheter när olika skatter eller avgifter skall betalas utan skall på ett enkelt
sätt kunna få en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation. Denna
grundtanke gäller även i de fall frågor som rör större företag centraliseras
till ett kontor i länet.
Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmelserna
om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare genom
enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare
ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall även F-
skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid samma
tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas bör också
den nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning av mervär-
desskatt (se prop. 1995/96:19, bet. 1995:96:SkU11, rskr. 1995/96:15).
Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system
för
redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande
ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och
samordningen anses fortfarande vara eftersatt på ett antal punkter. Framför
allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-
givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt
och resurskrävande.
Exempel på den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbets-
givaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat sätt än F-
skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt,
tillkommande skatt och mervärdesskatt. Förfarandet regleras i olika lagar.
Redovisningstidpunkterna är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovis-
ningshandlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton.
Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överläm-
nande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt be-
roende på vilken skatt eller avgift det är fråga om.
En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och av-
giftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hantera en
mängd blanketter för redovisningen. Samtidigt lägger skattemyndigheterna
ner stora resurser på att handlägga redovisningarna. Detsamma är fallet i
fråga om påminnelser och anmaningar rörande dem som inte betalar i före-
skriven ordning. Betydande arbetsinsatser behövs också för omföring av
medel mellan och inom de olika skatte- och avgiftskontona. Samma för-
hållande gäller beträffande avstämningen av dessa konton. Även överläm-
nandet för indrivning tar stora resurser i anspråk. Dessutom hanteras olika
skatter och avgifter i olika delar av det tekniska systemet inom skatteför-
valtningen. Som redan antytts leder det till att det många gånger kan vara
svårt att få en samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar.
Mot denna bakgrund lägger vi nu fram ett förslag om ett nytt system för
skatte- och avgiftsbetalningar. Utgångspunkter vid utformningen av det
nya systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter har varit
ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Vårt förslag tar sikte på
inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter. Andra
skatter, t.ex. punktskatterna, ligger utanför det föreslagna systemet.
Regeringens ambition är naturligtvis att även övriga skatteslag på sikt skall
omfattas av den nya ordningen för betalning av skatter och avgifter.
Genom enkla och enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan
skatteadministrationen effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt
som de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges möjligheter att ha
överblick över och kunskaper om gällande regelsystem.

6 En ny reglering Ä en skattebetalningslag

6.1 Den lagtekniska lösningen

6.1.1 Allmänt

De nuvarande bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272, UBL) och
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL)
skulle enligt Skattebetalningsutredningens direktiv ses över och samordnas
i en ny gemensam uppbördslag. Detta aktualiserade en gammal fråga om
att samla alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarande-
lag. Med förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och
fastställelse av underlaget för att ta ut en skatt eller avgift, regler om
bestämmande, debitering och inbetalning av skatter och avgifter samt
regler om särskilda avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och
avgiftstillägg.
Förfarandet för att ta ut olika skatter och avgifter är i många
avseenden
likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del av dessa är
väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika pålagorna varierar.
Andra skillnader är av mindre betydelse och kan bero på att reglerna har
kommit till vid olika tidpunkter.
När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om
fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i
taxeringslagen (1990:324, TL) medan uppbördsreglerna finns i
uppbördslagen. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler som hör till
arbetsgivaravgifterna har tagits in i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare som alltså behandlar både frågor om fastställelse av
beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. Lagen hänvisar i sin tur i stor
utsträckning till uppbördslagen. När det gäller punktskatterna har de
materiella reglerna tagits in i olika punktskattelagar medan för-
farandereglerna tagits in i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP). De förfaranderegler som hör till mervärdes-
skatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. i mervärdesskattelagen
(1994:200, ML).
Uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss
utsträckning också materiella skatteregler. När det gäller uppbördslagen är
reglerna om skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatte-
avdrag närmast av materiell natur. Detsamma gäller reglerna i lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare om skyldighet att betala
månadsavgift.

6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestämmelserna till en ny
uppbördslag

Regeringens förslag: Bestämmelserna i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestäm-
melserna i mervärdesskattelagen förs samman till en ny lag Ä
skattebetalningslagen.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft
något att invända mot utredningens lagtekniska lösning. Flera
remissinstanser har emellertid ansett remisstiden vara för kort för att medge
en genomgång av lagtexten och några har ansett att regleringen inte är
tillräckligt tydlig. Andra har pekat på enskilda bestämmelser som bör
förtydligas. Länsrätten i Stockholms län anser att genom indelningen i
kapitel och rikligt med rubriker och underrubriker uppnås en relativt
överskådlig författning. Dock anser länsrätten att den föreslagna rubriken,
Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i
stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m.
(skattebetalningslag).
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har ansett att förfarandet
vid uppbörd av skatter och avgifter sannolikt skulle bli enklare och
billigare att hantera för alla berörda om reglerna gjordes så enhetliga som
möjligt. Regelsystemet skulle dessutom bli mer överskådligt om reglerna
kunde samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam
förfarandelag. Med tanke bl.a. på att utredningens uppdrag var mycket om-
fattande har den emellertid inte ansett det som sin uppgift att utarbeta en
allmän förfarandelag. Men inriktningen har varit att göra vad som kunnat
göras för att underlätta tillskapandet av en sådan lag. Utredningen har
sålunda byggt upp en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i
att på sikt kunna foga in bestämmelserna i en kommande allmän
förfarandelag utan alltför stora omarbetningar.
Utredningen har diskuterat ett alternativ till lagstiftning som innebar
att
de materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle flyttas till en
särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär
skatt och månadsavgift. Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar
skulle enligt detta alternativ placeras i en särskild lag om betalning av
skatter och socialavgifter som skulle bli tillämplig på huvuddelen av skatte-
och avgiftsområdet. De övriga regler om förfarandet som behövdes skulle
tas in i en särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och
socialavgifter.
Den nu redovisade lösningen skulle leda fram till att uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle ersättas med
tre lagar i stället för att arbetas samman till en, vilken var den lösning som
angavs i utredningens direktiv. Enligt utredningens mening gav emellertid
inte en regleringsstruktur med tre lagar den översikt och tydlighet som bör
eftersträvas. Som utredningen såg det fick den bästa lösningen därför anses
vara att tills vidare samla de regler, inkl. de materiella skatte- och avgifts-
reglerna, som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt förfarandereglerna i mervärdesskattelagen i
enda lag, en skattebetalningslag. Som sagts tidigare har siktet varit inställt
på att förfarandereglerna skall kunna flyttas över till en kommande allmän
förfarandelag. De materiella skatte- och avgiftsreglerna skulle då kunna
hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också
för dem i den allmänna förfarandelagen.
Regeringen har, i likhet med de flesta remissinstanser, inget att
invända
mot den lagtekniska lösning som utredningen har valt. Vi finner den och
den kapitelindelning som föreslagits vara ändamålsenlig och föreslår därför
att lagtexten i huvudsak utformas i enlighet med utredningsförslaget. När
de gäller de enskilda paragraferna har vi däremot gjort ett stort antal
ändringar och justeringar som beror dels på att riksdagen redan har hunnit
göra ändringar i de förfarandebestämmelser som samlas i den nya
uppbördslagen, dels på att vi i vissa frågor valt en något annan lösning än
den som utredningen föreslagit och dels på att Lagrådet förordat vissa
ändringar och justeringar. Andra ändringar som vi har gjort än sådana som
beror på av riksdagen ändrad lagstiftning behandlas i regel i författnings-
kommentaren till den enskilda bestämmelsen.

6.1.3 Normgivningsfrågor

Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regerings-
formen (RF). Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser
förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter
om åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter
meddelas genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF
föreskrifter om skatt till staten.
Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet
vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjligheterna
i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip ske endast i fråga
om anstånd med betalning av skatt (se 8 kap. 8 § RF).
Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är
skattskyldig, på vad skatten skall utgå, skattesats o.d. som direkt reglerar
skattens tyngd och fördelning, som hör till det obligatoriska lagområdet
utan också de bestämmelser som avser grunderna för skattens beräkning
och uttagande. Även grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet
anses höra hit och bör alltså beslutas i lag (se prop. 1973:90 s. 302).
Detaljerna bör däremot regeringen och efter dess bemyndigande
underordnad myndighet få reglera genom tillämpningsföreskrifter (se SOU
1972:15 s. 167).
Genom att kravet på lagform begränsats till ''''''''grunderna'''''''' ges en ganska
omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter om
förfarandet. Men var denna distinktion sätter gränsen för lagkravet på
uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Frågan är också vilken
betydelse det i grunden har att dra en skarp sådan gräns, eftersom före-
skrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hänseenden avser åligganden
för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden och även på grund härav skall ha lagform.
Uppbördslagstiftningen var redan ursprungligen förhållandevis detaljrik.

Dess tidiga uppbyggnad har följt med genom åren. Även i dag torde
uppbördslagen kunna sägas omfatta mer än bara grunderna för uppbörds-
förfarandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till ett flertal

bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla beträffande lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Målet på uppbördsområdet liksom inom varje rättsområde är att skapa
en reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och
lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanhang
övergripande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta
normgivningsnivå måste beaktas. Men denna inriktning får vägas mot det
pedagogiska värdet av att i vissa fall i lag ta in regler som skulle kunna
hänföras till en lägre nivå men som behövs i lagen för att regleringen skall
bli tydlig.
Att åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt
särskilt
beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelserna. Det
gäller exempelvis reglerna om beräkning av skatteavdrag, F-skatt och
särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter liksom regleringen av
arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Utredningen har emellertid
ansett att det finns förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss
nämnda frågor som i övrigt.
En utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen om redo-
visning och betalning av skatter och avgifter har varit att begränsa
detaljregleringen i lag samtidigt som lagreglerna getts en mer lättillgänglig
utformning. Vidare har regleringen getts en tydlig kronologisk struktur.
Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i en del fall
till
ett ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för
regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en
enhetlig rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang Ä inte minst
ur skatteadministrationens synvinkel Ä är då vilket utrymme som finns för
att fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter.
Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter

omfattar även lagar om skatt. Med verkställighetsföreskrifter förstås i första
hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Beträffande
dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva
lagtexten till detaljföreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör
beskattningsarbetet mera lätthanterligt och besparar de beslutande organen
arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på
grundval av reglerna i lagen. Sådana föreskrifter kan sägas sakna själv-
ständigt innehåll. De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner
eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och
för sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 §
RF. Men föreskrifternas anknytning till en bestämd lag kan likväl motivera
att de betecknas som verkställighetsföreskrifter.
Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss
utsträckning
föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana
kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighets-
föreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom
föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte
föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande
eller ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande
lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211).
Att med ledning av uttalandena i motiven till regeringsformen komma
fram till vad som i allmänhet är godtagbart i fråga om utfyllande
föreskrifter är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik
lagregel är svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verk-
ställighetsföreskrift torde märkas tydligare ju mer detaljerad utformning
lagens föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre
preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden getts en viss
innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven inte någon vägledning eller
endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter se ut
att vara större. I sådana fall torde också tolkningsutrymmet vid tillämpning
av bestämmelsen kunna bli förhållandevis stort. Gränsen för vad som kan
godtas som verkställighetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs
något väsentligt nytt blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en
tillämpning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning
av de rättstillämpande organen. I sådana fall är det därför väsentligt att
verkställighetsföreskrifter nära knyter an till lagregelns syfte. Så långt det
är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i vart fall
grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i lag.
En annan fråga är på vilket sätt förekomsten av verkställighetsföre-
skrifter bör komma till uttryck. Nuvarande reglering i uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller flera norm-
givningsbemyndiganden som upplyser om att ytterligare föreskrifter finns.
Dessa bemyndiganden torde inte avse annat än verkställighetsföreskrifter.
De är därför i formell mening överflödiga. Trots det kan det av flera skäl
anses lämpligt att det av lagtexten framgår att det är avsett att meddelas ut-
fyllande föreskrifter. Inte minst har en sådan upplysning ett stort in-
formationsvärde. Såvitt avser verkställighetsföreskrifter av rent
administrativ karaktär får emellertid behovet av att i lag ange i vilka hän-
seenden sådana bör meddelas anses mer begränsat.
Behovet av verkställighetsföreskrifter som ansluter till regleringen om
redovisning och betalning av skatter och avgifter är stort. Detta gäller
exempelvis i fråga om skattetabeller för beräkning av skatteavdrag och
värdering av naturaförmåner på preliminärskattestadiet. Mot denna
bakgrund har utredningen valt att i lag upplysa om existensen av sådana
föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskrifterna har
däremot inte anmärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att gränsen mellan
de olika formerna av verkställighetsföreskrifter inte sällan är flytande och
att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda
funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses
lämpligt att regeringen delegerar till Riksskatteverket att meddela de
kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.

6.2 Terminologiska frågor

I utredningsdirektiven sägs att utredningen i förslaget till ny lagstiftning
skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. de terminologiska frågorna.

Moderniserad terminologi

Språket i uppbördslagen är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med
dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att
närma författningsspråket till den nutida sakprosan, är det nödvändigt att
nu modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag
som denna. Lagen ligger ju till grund för myndighetsföreskrifter och, inte
minst, beslut riktade direkt till enskilda.
Utredningen har försökt att använda termer och uttryck som skall vara
begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till
mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i
terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författnings-
kommentarerna.

Uppbördslag blir skattebetalningslag

Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de
enskilda skattebetalarna. Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund valt att
ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen
Skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande,
men den täcker enligt utredningen det huvudsakliga innehållet i lagen.
I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att
lagen omfattar också arbetsgivares redovisning och betalning av
socialavgifter. Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna
rubriken, Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten
föreslår i stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m.
(skattebetalningslag). I lagrådsremissen föreslog vi, bl.a. med hänsyn till
vad Länsrätten anfört, att lagens rubrik skulle vara Lag om betalning av
skatter och avgifter. Lagrådet framhåller emellertid att den föreslagna lagen
blir av central betydelse på skatte- och avgiftsområdet. Det kan förutsättas
att det ofta kommer att göras hänvisningar till lagen. Med hänsyn till detta
anser Lagrådet det vara önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. Trots
att det kan invändas att benämningen Skattebetalningslag är mindre
rättvisande, eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i
lagen, anser Lagrådet att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra. Vi
har därför nu valt samma rubrik som i utredningsförslaget.

Vi har heller inget att invända mot att det i lagtexten talas om skatt
också i fall då avgift avses så som utredningen föreslagit. Vad som i lagen
sägs om skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av lagen.
Motsvarande gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som
enligt lagen är skyldig att betala avgift.
Termen uppbörd används i dag inte bara i uppbördslagen och lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare utan i ett flertal andra lagar. I
dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala
om redovisning och betalning.

Den preliminära skatten och sättet att betala den

Uppbördslagens terminologi har kritiserats för bristande enhetlighet, bl.a.
av Lagrådet (se prop. 1991/92:112 bil. 5 s. 269). Ett exempel är
benämningarna på de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför
att ordet ''''''''preliminär'''''''' stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika
formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns A-skatt, särskild A-
skatt och F-skatt.
Kritiken mot uppbördslagen har gällt också bristande tydlighet.
Exempel på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A-
skatt. I utredningens uppdrag har ingått att särskilja dessa två steg genom
tydliga benämningar. Utredningen har föreslagit att det första steget, dvs.
då arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön,
benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till
staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt. Vi har också använt den
metoden.

Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt

För att komma fram till om rätt skatt för ett visst inkomstår betalats görs nu
årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den
för året beräknade slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats
påförs kvarstående skatt. Är däremot den betalda preliminära skatten större
än den slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så
att ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen av slutlig

skatt avslutats är det fråga om debitering av tillkommande skatt.
Även i det föreslagna systemet skall en årlig avstämning göras mellan
preliminär och slutlig skatt. I det nya systemet försvinner de nu särskiljbara
formerna av vad som närmast kan betecknas som slutlig skatt.
Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande
skatt kommer alltså inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket
preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är
emellertid fortfarande av intresse för att avgöra om antingen ytterligare
skatt skall betalas eller återbetalning av skatt skall ske. Sedan den slutliga
skatten för ett visst inkomstår bestämts avser varje ändring av
skatteberäkningen för året den slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt
betalats eller den slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig
skatt påföras och betalas av den skattskyldige.

A-skattesedel eller A-skattsedel

I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett ''''''''e'''''''' som fogar samman
de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller i
fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan
denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna
på de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning av A-skatt
(respektive F-skatt) och skattsedel. Den ''''''''e-lösa'''''''' fogen visar då tydligare
hur denna sammansättning är bildad.

Jämkning och vissa andra termer

Termen jämkning finns inte med varken i utredningens eller i vårt
lagförslag. I stället används en beskrivning av vad det är fråga om,
nämligen ''''''''ändrad beräkning''''''''. Ordet jämkning har i allmänspråket
visserligen en betydelse av ''''''''förskjutning åt något håll''''''''. Men i
skattesammanhang har betydelsen i regel kommit att inskränkas till
''''''''minskning''''''''. Eftersom jämkning även i skattesammanhang kan avse såväl
en ökning som en minskning, är detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är
då att tala om ändrad beräkning av preliminär skatt.
Ett par andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution och
eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen åter-
betalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om efter-
gift som ersatts med befrielse.

7 Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter - ett skattekontosystem

7.1 Samordnade och enhetliga rutiner

Regeringens förslag: Vid uppbörd av skatter och avgifter skall sam-
ordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning,
betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och över-
lämnande för indrivning.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker ut-
redningens förslag. Många ser stora fördelar med den föreslagna
ordningen. Riksbanken tillstyrker i huvudsak förslaget. Riksbanken anser
dock att det finns starka skäl för att mer ingående utreda hur det föreslagna
systemet bäst skall tillgodose informationsbehoven för prognos- och
analysändamål. Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag och
framhåller att det är principiellt viktigt att skillnaden mellan ändamåls-
bestämda socialavgifter och allmänna skatter beaktas i olika sammanhang.
Det är angeläget att de socialavgifter som kopplar till förmåner styrs till
avsedda ändamål och hålls avskilda från skattemedel. Verket finner dock
inte att detta behöver utgöra något hinder för ett samordnat debiterings- och
redovisningssystem enligt det remitterade förslaget. Riksförsäkringsverket
anser att förslaget kommer att leda till en förenkling av administrationen av
arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och
avgifter kan förväntas bli mindre resurskrävande. Riksgäldskontoret anser
att skattekontomodellen medför administrativa förenklingar och
ekonomiska besparingar för de skattskyldiga och för skatteförvaltningen.
Kontoret tillstyrker därför att ett skattekontosystem införs. Sannolikt leder
dock systemet till ökade kostnader för förvaltningen av statsskulden. Det
är, till följd av att det blir svårare att prognostisera skatteinbetalningama,
omöjligt att göra någon beräkning av dessa negativa effekter.
Riksrevisionsverket är i grunden positivt till ett samordnat uppbördssystem
av den typen som utredningen förordar. I betänkandet redovisas emellertid
inte några alternativ till ett skattekontosystem, vilket verket saknar. Man
kan till exempel tänka sig ett strikt samordnat system, men där möjligheter
finns att identifiera olika skatter och avgifter även i betalningsströmmarna,
eller att kopplingen mellan betalning och redovisningshandling bibehålls.
Verket tillstyrker utredningens förslag att införa ett skattekontosystem
under villkor att ett väl fungerande informationssystem med uppgifter om
skatte- och avgiftsbetalningar kommer att finnas i god tid innan det nya
systemet tas i bruk. Verket framhåller det angelägna i att det föreslagna
systemet kan tillhandahålla information och underlag för analys i arbetet
med att löpande förse statsmakten med analyser och prognoser av den
statsfinansiella utvecklingen. Riksskatteverket tillstyrker förslaget om
införande av skattekonton. Införandet av skattekonton kommer enligt
verkets mening att innebära en betydande effektivisering av
skatteuppbörden. Statens löne- och pensionsverk välkomnar de lättnader
som förslaget innebär. Malmö tingsrätt anser att ett system med s.k.
skattekonton med all sannolikhet leder till en enklare och smidigare
skatteadministration för staten. För den skattskyldige är ett sådant system
visserligen inte helt utan nackdelar. Bl.a. fråntas denne rätten att destinera
sina betalningar; en rätt som sedan lång tid tillbaka varit lagfäst och som
också kommit till uttryck i rättsfall. Med hänsyn till att ett införande av
skattekonton trots allt kan förväntas leda till vissa lättnader även för de
skattskyldiga är detta dock en konsekvens som kan godtas. Kammarrätten i
Göteborg delar utredningens uppfattning att införandet av det föreslagna
systemet med skattekonton kan bedömas leda till en förenklad administra-
tion med åtföljande besparingar för såväl företag som skattemyndigheter
och har i allt väsentligt inte något att erinra mot förslaget.
Bankgirocentralen BGC AB ser utredningens förslag till samordnade och
enhetliga regler för hantering av flertalet skatter som positivt ur rent
produktionsteknisk synvinkel. Kooperativa förbundet anser att det
föreslagna nya systemet för skattebetalningar kommer att medföra
förenklade rutiner för de konsumentkooperativa företagen. Kooperationens
Pensionsanstalt anser att betänkandets förslag från såväl fiskal synpunkt
som rättssäkerhetssynpunkt utgör en förbättring så tillvida att skattebetal-
ningarna blir effektivare samtidigt som systemet är mer överblickbart för
den enskilde. Landsorganisationen i Sverige anser att det är positivt med
förändringar i riktning mot att förenkla administrationen i skattesystemet
då det genererar en högre effektivitet till en lägre kostnad. Organisationen
vill därför generellt tillstyrka förslaget om ett nytt skattebetalningssystem
med skattekonton för näringsidkare och arbetsgivare. Svenska
Bankföreningen tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för
skattebetalningar. Föreningen är dock starkt kritisk till vissa i det
föreslagna systemet ingående delarna. Föreningen anser exempelvis att det
är olämpligt att det nya avräkningskontot betecknas skattekonto.
Beteckningen leder tanken fel och kan, som Bankföreningen ser det, vålla
vissa problem. Sveriges Fastighetsägareförbund är positivt till att reglerna
om skatte- och avgiftsbetalningar samordnas i syfte att skapa ett enklare
och mera rationellt system. Det föreslagna systemet med skattekonton
synes enligt förbundets uppfattning i sina huvuddrag uppfylla detta syfte.
Emellertid präglas förslaget delvis av en fiskal grundsyn som gör att man i
vissa frågor prioriterat statens intresse av att snabbt och effektivt få in
skatte- och avgiftspengar framför de skattskyldigas möjligheter att klara
skatte- och avgiftsbetalningen. Förbundet efterlyser en rimligare balans där
också de skattskyldigas berättigade intressen av rättssäkerhet blir bättre
beaktade. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker i huvudsak
förslaget till ett skattekontosystem, dock med vissa reservationer.
Målsättningarna ökad enhetlighet, samordning och förenkling synes enligt
förbundet väl uppfyllda med utredningens förslag till ett samlat
skattebetalningssystem via skattekonto. Förbundet ser det som angeläget att
en reform i denna riktning genomförs. Näringslivets Skattedelegation
tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar.
Delegationen är däremot starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet
ingående delarna. Endast fyra remissinstanser avstyrker utredningens
förslag helt. Riksåklagaren och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
anser att ytterligare utredning och analys av förslagens straffrättsliga
konsekvenser bör utföras innan förslagen kan leda till lagstiftning. Det av
utredningen föreslagna systemet med skattekonton torde dock enligt
Riksåklagaren innebära de eftersträvade effekterna av ökad enhetlighet,
samordning och förenkling både ur de skattskyldigas och ur skatte-
myndigheternas synvinkel. Skattekontosystemet torde dessutom innebära
att systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter effektivi-
seras. Även Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att de bärande
tankarna bakom förslaget om skattekonto är goda. Riksenheten framhåller
att det är viktigt att så långt möjligt förenkla reglerna om skattedebitering
och skattebetalning och göra dem enhetliga. Det är också av stort värde att
skapa ett system som inte innebär att pengar ständigt skickas fram och
tillbaka mellan staten och fysiska eller juridiska personer eftersom ett
sådant i sig kan skapa utrymme för viss brottslighet. Riksenheten kan
därför i huvudsak ställa sig bakom förslaget men anser att utrednings-
arbetet varit så ensidigt inriktat på skattetekniska frågor att vissa andra
aspekter inte har belysts tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation
avstyrker att det nu föreslagna skattekontosystemet införs. Inställningen till
ett skattekontosystem är i grunden positiv men Riksorganisationen anser
inte att systemet fått en acceptabel utformning. Betydande inslag finns som
saknar överensstämmelse med företagares och övriga skattskyldigas
rättsmedvetande. Förslaget är därtill ensidigt utformat till fördel för fiskala
intressen. Lantbrukarnas Riksförbund, som inte heller anser att
utredningens förslag bör läggas till grund för lagstiftning, hävdar att rent
avstämningsmässigt och uppgiftsmässigt är redan i dag skatteregistret
tillräckligt.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag har varit att
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. För att nå dit har utredningen pekat på olika medel som kan
användas. Det som enligt utredningen kan anses ligga närmast till hands för
att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna
medel, som i vissa hänseenden ryms inom begreppet samordning, är för-
enkling och ökad enhetlighet. Detsamma gäller större överskådlighet och
lättillgänglighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och
avgiftsbetalningssystem.
Det är, som utredningen framhållit, också väsentligt att hänsyn tas till

hur de skatt- och avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofog-
demyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot en
ökad effektivitet. Det nya systemet måste vara minst lika säkert som det
nuvarande och ge myndigheterna möjlighet till en effektiv skatte- och
avgiftskontroll. Det bör dessutom vara mindre resurskrävande för alla som
berörs av systemet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett
effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och
betalning av skatter och avgifter som bygger på faktorer såsom enkelhet,
enhetlighet, överskådlighet och lättillgänglighet.
Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör alltså

enligt regeringens mening så långt möjligt samordnas i fråga om bl.a.
redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten
och överlämnande för indrivning.
En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta
redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och
avgifter. Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbe-
talningarna som de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör
möjligheten att även i andra fall effektivisera redovisningen och be-
talningen av skatter och avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför, som
utredningen föreslagit, vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar
liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om
möjligt skall kunna ingå i den nya ordningen.
Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna
begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och
avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningarna kunna hänföras till ett
färre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och
betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skatte-
myndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betal-
ningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betal-
ningspåminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras
effektivare. Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras
på samma sätt öppnar dessutom en möjlighet att använda enhetliga
ränteberäkningsregler och sanktionsbestämmelser.
På individnivå bör, som utredningen påpekat, redovisningar och
betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan
svårigheter går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran
vid varje tidpunkt. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet
bör samtidigt ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert
betalningssystem.
En effektivisering av uppbördssystemet genom ökad samordning skulle,
som utredningen visat, underlättas genom ett system med avräknings-
konton. En sådan lösning har stora administrativa fördelar jämfört med
nuvarande rutiner för registrering i skatteregistret genom att sådana konton
ger en samlad bild av den skattskyldiges skatte- och avgiftssituation. Upp-
byggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där konto-
havaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott
och underskott. I ett sådant system kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges
alla redovisningar och betalningar bokföras på ett sådant sätt att ställningen
på kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag.
Remissinstanserna har över lag varit positiva till utredningens förslag
i
den här delen. Mot bakgrund av detta anser vi att den bedömning som
Företagarnas Riksorganisation och Lantbrukarnas riksförbund gjort av
förslaget varit för pessimistisk. Den kritik som Riksåklagaren och
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har riktat mot utredningens
förslag tar inte sikte på den nu aktuella frågan. Vi återkommer därför till
den senare (se avsnitt 24).
Vi anser att det nya förfarandet för redovisningar och betalningar av
olika skatter och avgifter som utredningen föreslagit blir enkelt, överskåd-
ligt och resurssnålt. Vi föreslår därför att ett system med avräkningskonton
för skatte- och avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi,
som utredningen, valt att kalla skattekonton och det nya systemet ett
skattekontosystem. Vårt val betingas till stor del av att dessa beteckningar
redan har vunnit gehör hos remissinstanser, skatteförvaltning och andra
myndigheter samt även använts i media. De synpunkter som förts fram av
Bankföreningen väger inte så tungt att man kan bortse från den inarbetning
av beteckningarna som redan har skett och införa nya.

7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem

Regeringens förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och
utbetalningar av skatter och avgifter skall hanteras i ett system med
skattekonton.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående avsnittet
föreslagit att ett system med skattekonton enligt utredningsförslaget skall
införas. Ett sådant system innebär att skattekonton upprättas hos
skattemyndigheten för varje skatt- eller avgiftsskyldig person, såväl fysisk
som juridisk.
Huvuddragen i det skattekontosystem som utredningen föreslagit är
följande.
På varje skattekonto bokförs löpande debiterade skatter. Detsamma
gäller sådana skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige
redovisar i en skattedeklaration. Det gäller bl.a. avdragen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Slutlig skatt bokförs på
skattekontot i samband med att skatten debiteras. En ny beräkning av den
slutliga skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag
skatten eller avgiften förfaller till betalning.
På ett skattekonto bokförs också varje betalning som den skatt- eller
avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift,
bokförs i samband med att den slutliga skatten debiteras.
Betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo
hanteras på ett enhetligt sätt. Beloppen skall bokföras utan någon avräk-
ningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Det medför
att den skatt- eller avgiftsskyldige inte kan styra en betalning till att avse
en
viss skatte- eller avgiftsskuld.
Av samordningsskäl hänförs betalningar i skattekontosystemet så långt
som möjligt till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl lämnas de
skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklarationer, endast en
gång varje månad. Skattedeklarationerna omfattar därför alla de skatter och
avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till
betalning under månaden.
Varje månad som det har förekommit någon transaktion på skattekontot
stäms kontot av. Avstämningen skall normalt följas av ett kontoutdrag som
visar ställningen på kontot. Minst en gång per år görs en avstämning av
samtliga skattekonton. Den görs i samband med avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen innefattar

kontoutdraget en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling av
redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid månadsvisa
avstämningar som vid den årliga avstämningen att betrakta som över- eller
underskott på skattekontot. Beteckningarna överskjutande, kvarstående och
tillkommande skatt behövs då inte längre.
Ett överskott på ett skattekonto skall i regel vara tillgängligt för
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras
när som helst under månaden under förutsättning att skattedeklaration
lämnats också för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall betalas
under perioden. En återbetalning som har sin grund i en överskjutande
ingående mervärdesskatt skall då exempelvis kunna ske redan före
månadens ordinarie förfallodag.
Genom att betalningar hanteras på ett sätt som ger upphov till antingen
ett underskott eller överskott på ett skattekonto kan ett enhetligt
ränteinstitut användas. Det kan ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs.
dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-
skatteräntan och kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett
skattekonto kan alltså i stället löpande räknas kostnads- respektive
intäktsränta.
Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, skall efter
betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Begränsade kontounderskott skall kunna godtas utan att
indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som
löpande har transaktioner på skattekontot.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Många
har dock föreslagit ändringar eller justeringar.
Vi anser att det förslag som utredningen har lagt fram ger möjlighet att

skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och
avgifter. Vi föreslår därför ett skattekontosystem som i huvudsak stämmer
överens med det som föreslagits av utredningen. I några avseenden bör
dock förslaget ändras och kompletteras med hänsyn till vad som kommit
fram vid remissbehandlingen. Vi återkommer till dessa frågor i de följande
avsnitten som behandlar den närmare utformningen av skattekonto-
systemet.

8 Tillämpningsområdet för ett system med
skattekonton

8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet

Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall i ett första skede
ingå redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är
vanligt förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses
betydande på annat sätt.
De poster som från början skall ingå i skattekontosystemet är:
- F-skatt,
- särskild A-skatt,
- av arbetsgivare innehållen A-skatt,
- preliminär skatt på ränta och utdelning,
- slutlig skatt,
- arbetsgivaravgifter m.m.,
- mervärdesskatt,
- särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
- ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt
- skattetillägg och förseningsavgift.
Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare utanför
systemet.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot det
föreslagna tillämpningsområdet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
har förståelse för att det kan vara svårt att lägga in alla typer av skatter vid

införandet. Den vill dock understryka att punktskatterna, som svarar för en
mycket stor andel av de totala skatteintäkterna, bör föras in i systemet så
snart detta är möjligt. Riksskatteverket framhåller att införandet av ett
skattekonto innebär väsentliga förenklingar i skatteförvaltningens hantering
av debitering och uppbörd av de skatter och avgifter som skall ingå i
kontot. Skatteförvaltningen kommer därigenom att få en bättre överblick
över den skattskyldiges skattesituation. De skattskyldiga kommer också att
få en bättre överblick över sina skatteförhållanden genom de nya
kontoutdragen. Initialt är det också lämpligt att göra en avgränsning till de
mer frekventa skatterna och avgifterna i skattekontosystemet så som
utredningen föreslagit. På sikt bör dock även andra skatter inlemmas i
systemet. Ett eventuellt framtida gemensamt system för mervärdesskatten
inom EG kan också komma att påverka skattekontot. Denna omständighet
bör dock inte förhindra att skattekontosystemet genomförs i enlighet med
förslaget. Länsrätten i Stockholms län finner att själva poängen är att de
normala debiteringarna och betalningarna bokförs på kontot. Detta anser
länsrätten vara tillgodosett genom förslaget. För Bankgirocentralen BGC
AB är det rent produktionstekniskt en fördel att många skattetyper omfattas
av systemet. Det är dock angeläget att också övriga skatter inordnas i
skattekontosystemet snarast möjligt, framför allt gäller detta punktskatter.
Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att systemet görs generellt och
omfattar i vart fall de flesta skatter som skall betalas regelbundet och som
uppgår till betydande belopp.
Skälen för regeringens förslag: Utredningens arbete har varit inriktat
på att skapa en mera enhetlig ordning för i första hand de regelbundet och
ofta förekommande betalningarna av skatter och avgifter. Det är i dessa
sammanhang som de största samordningsvinsterna kan göras. Enligt
utredningens mening är det således kring betalningarna av preliminär och
slutlig skatt, arbetsgivaravgifter (med arbetsgivaravgifter avses i det
följande även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän
löneavgift) samt mervärdesskatt som det nya skatte- och avgiftsbetal-
ningssystemet bör byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetalningar
liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut bör
enligt utredningen om möjligt ingå i den nya ordningen.
Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas
särskilda
skatte- och avgiftsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också
skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare
samband med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Även betalningar av
nämnda slag anser utredningen bör inordnas i ett nytt uppbördssystem.
Men det kan inte helt uteslutas att det från en samordnad reglering kan
behöva undantas skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller
som administreras för sig.
En förutsättning för att uppbörden av en skatt eller avgift skall
handläggas vid sidan av det system som utredningen har föreslagit sägs
vara att det kan ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får
alltså göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut
m.m. i det generella systemet. I sammanhanget bör då vägas in att
undantag från den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte
blir lika överskådligt.
Vi har inte något att invända mot de nu redovisade bedömningarna och
avgränsningarna som utredningen har gjort. Den föreslagna ordningen har
också accepterats av remissinstanserna.
Ytterligare en utgångspunkt som utredningen har nämnt har sin grund i
utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter
samt skatte- och avgiftsbeslut som med hänsyn till hur de administreras
skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i
skattekontosystemet. En sådan översyn har inte kunnat göras inom ramen
för utredningens arbete. Sådana skatter samt skatte- och avgiftsbeslut måste
därför nu lämnas utanför det nya systemet. I detta skede behandlas därför
inte exempelvis punktskatterna eller arvs- och gåvoskatten.
I det följande behandlas de skatter och avgifter m.m. som i ett första
skede bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel anges då
endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas i

förekommande fall den redovisning som korresponderar mot betalningen.
Bestämmelser om vilka skatter och avgifter som skall omfattas av
skattekontosystemet har tagits in i 1 kap. skattebetalningslagen.

Preliminär skatt

Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen A-skatt är några av
de vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från
och med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och
vid samma tidpunkt som arbetsgivaravgifter och av arbetsgivare avdragen
skatt, dvs. senast den 10 i månaden (i januari senast den 15).
Dessa former av preliminära skattebetalningar bör utgöra en av
huvudbeståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem.
Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från
främst banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid
gottskrivning av ränta och utdelning. Avdragen skatt skall redovisas och
betalas senast den 10 (i januari den 15) i månaden efter den då
skatteavdraget gjordes. Även dessa redovisningar och betalningar bör
inordnas i det nya systemet.

Slutlig skatt Ä överskott och underskott på ett skattekonto m.m.

I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en
slutligt beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstå-
ende eller en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av
slutlig skatt i stället till följd en ändring av saldot på det aktuella
skattekontot. Ändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma
också på grund av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst år.
Vid avstämningen mellan preliminära m.fl. skatter, som skall gottskrivas

vid debitering av slutlig skatt, och slutlig skatt kan det uppkomma ett
underskott eller ett överskott på skattekontot. Betalningar som beror på
detta har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och
kan självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller
betalningar med anledning av att en ny beräkning görs av en slutlig skatt
som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan
föregående betalningar av preliminär skatt.
Det är likaså naturligt att ränta som beräknas på grund av ett
underskott
eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av en slutlig
skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto inkluderas i
den nya ordningen.

Socialavgifter m.m.

Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär
skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och
avgifter.
Även betalningar av egenavgifter enligt såväl lagen (1981:691) om
socialavgifter som lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, vilka i
regel ingår i F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt bör innefattas i ett
skattekontosystem.

Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
skall särskild löneskatt betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning
för den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 år. Betalningarna görs i
allt väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och
redovisas i dag av arbetsgivare på samma sätt som arbetsgivaravgifter i
uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill och till omfattningen av
betalningarna bör skatten ingå i skattekontosystemet.
Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och

dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den
bör därför också omfattas av det nya systemet.

Allmän löneavgift

Enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall allmän löneavgift
betalas varje månad av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften
används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter. Avgiften bör ingå i
skattekontosystemet.

Allmän löneavgift skall i vissa fall betalas även av enskild person och
dödsbo. Sådan löneavgift betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den
bör därför också omfattas av det nya systemet.

Mervärdesskatt

Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna
såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal
skattskyldiga.
Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på
andra sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Förfarandet regleras i
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Genom att inkludera även
mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter
gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan väsentligt större
effekter än annars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid
betalningar av skatter och avgifter. Mervärdesskatten bör därför också ingå
i det nya systemet.

Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m.

Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt,
socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om
betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda
rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för
ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan
möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala
skatten eller avgiften. Även sådana beslut bör hanteras i skattekonto-
systemet.

Betalningsskyldighet på grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra
avdrag för preliminär skatt

Enligt 75 § uppbördslagen (1953:272, UBL) är en arbetsgivare som utan
skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående
skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp
som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är so-
lidariskt ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren
fullgör sin betalningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot
arbetstagaren. Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet
att göra skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas Ä utom i fall då
arbetstagaren inte är känd Ä mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren.
Arbetstagaren skall emellertid krävas innan något krav riktas mot
arbetsgivaren. Varje år fattas ca 700 beslut. Inom det nya systemet föreslås
ett motsvarande ansvar endast såvitt gäller den preliminära skatten. Även
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.

Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid
utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel

I 75 c Ä 75 e §§ UBL och 16 Ä 18 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) finns bestämmelser om undantag
från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F-
skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och
avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbe-
talaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en
utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet enligt ett meddelat
beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet
enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats. Inom det nya systemet
föreslås ett motsvarande ansvar. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras
inom skattekontosystemet.

Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter

Enligt 22 e § USAL kan den som har en A-skattsedel eller saknar
skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under
vissa förutsättningar göras betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de
arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under
förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har eftergetts enligt
22 d § samma lag.
När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt
göras
ansvarigt för de aktuella arbetsgivaravgifterna. Även inom det nya
systemet föreslås ett motsvarande ansvar. Dessa beslut om betalnings-
skyldighet är visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs.
Emellertid riktas krav på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar
hanteringen av besluten. De bör därför också ingå i det nya
skattebetalningssystemet.

Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt som inte har redovisats.

I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men
inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning som anges i
lagen är ansvarig för beloppet. För arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
föreligger betalningsskyldighet även om redovisning inte har skett på rätt
sätt.
Det fattas årligen ca 100 000 beslut om betalningsskyldighet för inne-
hållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut
avser betalningsansvar för både skatter och avgifter. Besluten är i dag in-
tegrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och
avgifter. Varje uppbördsdeklaration och deklaration för mervärdesskatt
som lämnas föranleder ett beslut Ä i regel ett automatiskt beslut.
Beslut om betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är redo-
visningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter. Besluten bör därför hanteras inom
skattekontosystemet.

Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald
preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte
har betalats

Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgivare
som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig till-
sammans med den juridiska personen för det skatteavdrag som verkställts
men inte betalats in respektive för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett
solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren.
En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap.
17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den
skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig
juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in
mervärdesskatt. I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare
som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juri-
diska personen.
Inom det nya systemet kommer ett motsvarande ansvar att finnas. Även
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.

Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta är en definitiv källskatt. Den betalas av den som skall göra
skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall
är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen
skatt utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig
del. Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs inte från
annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och
betalningen av de skatter och avgifter som betalas av arbetsgivare eller
annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra
denna ordning finns inte. Även den särskilda inkomstskatten för utomlands
bosatta bör alltså hanteras inom skattekontosystemet.

8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet

Regeringens förslag: För varje person som är skyldig att betala sådan
skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av
skatter och avgifter.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot att det
skall omfatta samtliga skatt- och avgiftsskyldiga. Länsrätten i Stockholms
län framhåller att, även om transaktionerna för en löntagare normalt blir få,
bör ett skattekonto upprättas för varje skattskyldig.
Skälen för regeringens förslag: Olika kategorier skatt- och
avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande om-
fattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar
F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma
gäller i regel också den som är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och
i synnerhet den som både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt.
Samtidigt finns ett stort antal skattskyldiga som enbart är arbetstagare med
i uppbördshänseende okomplicerade förhållanden.
Utredningen har föreslagit att för varje person som är skyldig att
betala
sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos
skattemyndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av
skatter och avgifter.
Som redan framhållits betyder beteckningen skattekonto i detta
sammanhang inte att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter
skall ha ett postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är
det fråga om att skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som be-
rör en viss skattskyldig på ett sammanhållet sätt Ä på ett konto. På kontot
skall bokföras de redovisningar eller särskilda debiterings- eller
krediteringsbeslut som avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de
betalningar som flyter in. Det är således fråga om ett konto i bokföringstek-
nisk bemärkelse där redovisningar och betalningar samt ställningen på
kontot skall kunna följas kontinuerligt.
I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett
eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad
skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mer-
värdesskatt, för anställdas preliminära skatter och för arbetsgivaravgifter
kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras
kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan
preliminär och slutlig skatt.
Genom en samordning av redovisningar och betalningar i ett system
med enhetlig hantering av de skatter och avgifter som ingår kommer den
skatt- eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att
kunna avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att
kunna presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar
av tidigare debiterade belopp att kunna ske inom kontot.
Fördelarna i form av enhetlighet och överskådlighet torde bli störst för

den som ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första hand den
som är arbetsgivare eller som redovisar mervärdesskatt som gynnas.
För den som enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade.
Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen
skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om
emellertid en statusändring innebär att den skattskyldige övergår till att
redovisa mervärdesskatt eller att som arbetsgivare svara för anställdas
skatter och för arbetsgivaravgifter skulle en övergång till kontosystemet
behöva ske. På motsvarande sätt skulle det krävas ett förfarande för hur
konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning.
Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet
sätt anser utredningen tala för att alla skatt- eller avgiftsskyldiga bör ha ett

eget skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Härigenom undviks dels de problem och den administration som rör
övergången mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att
avgränsa den kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är
det från administrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt-
eller avgiftsskyldiga hanteras på samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a.
till att resurserna för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att
splittras
på skilda förfaranden.
Regeringen delar utredningens uppfattning om vilka som skall omfattas
av det föreslagna skattekontosystemet. Remissinstanserna har inte heller
haft något att invända mot den föreslagna ordningen. Vi föreslår därför att
alla som är skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter
och avgifter som skall ingå i skattekontosystemet skall ha ett eget
skattekonto hos skattemyndigheten.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings-
lagen.

9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

9.1 Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller
bokföringsdag

Regeringens förslag: Förfallodagens innebörd ändras för skatter och
avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha bokförts på
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inget att erinra mot den föreslagna
ändringen av förfallodagens innebörd. Den medför enligt bankens
förmenande inga försämringar i betalningssystemets funktionssätt.
Däremot anser banken att det blir svårt för den enskilde skatt- eller
avgiftsskyldige att överblicka tidsåtgången från det att en betalning är
initierad tills dess att den är bokförd på skattemyndighetens konto.
Riksbanken anser att tidsåtgången från det att en betalning initieras till dess
den har nått betalningsmottagaren, s.k. float, förlänger exponeringstiden för
en betalning och därmed ökar systemrisken i betalningssystemet. Floattiden
kan inte, enligt bankens uppfattning, motiveras med transaktions-
kostnaderna för förmedlingen av en betalning, inte heller av den tekniska
utvecklingsnivån i betalningssystemet. Banken anser att floattiderna i
betalningssystemet bör begränsas genom en ökad transparens och tydlighet
i prissättningen av betalningstjänster. Riksskatteverket välkomnar förslaget
och pekar på att inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde har
förfallodagen redan den föreslagna innebörden. Samma regler kommer
därför att bli tillämpliga på skatte- och avgiftsbetalningar oavsett om
skatten eller avgiften blivit restförd eller inte. Motsvarande regler gäller
dessutom redan i dag beträffande punktskatter. Bankgirocentralen BGC AB
är också positiv till att begreppet förfallodag ges en enhetlig innebörd.
Postgirot Bank AB anser att det är bra med en enhetlig förfallodag, men
poängterar att med den föreslagna ordningen måste avsändaren själv bilda
sig en uppfattning om när betalning senast kan initieras. Även Statens löne-
och pensionsverk tillstyrker förslaget om ändrad innebörd av förfallodag.
En stor del av de remissinstanser som yttrat sig över den föreslagna
ändringen avstyrker dock förslaget. Statskontoret anser visserligen att
statsfinansiella skäl talar för en ändrad innebörd av förfallodagen, men
anser att risken för att diskriminera skattskyldiga beroende på var i landet
de bor samt att det förhållandet att staten själv delvis är upphov till
tidsfördröjningen i betalningssystemet är skäl för att avvakta med en för-
ändring av förfallodagens innebörd. Ett alternativ kan enligt Statskontoret
vara att övergångsvis begränsa de administrativa sanktionerna. Ränta kan
exempelvis tas ut fr.o.m. andra dagen och inte fr.o.m. dagen efter
förfallodagen. Fler betalningssystem skulle då uppfylla kraven. Länsrätten
i Stockholms län anser att så länge staten bestämmer att inbetalning skall
ske på visst sätt och träffar avtal om betalningsförmedling är det naturligt
att staten står risken för att förmedlaren skaffar sig floatintäkter. Länsrätten

anser därför att det är bättre att tidigarelägga den senaste inbetalningsdagen
än att ändra förfallodagens innebörd. Byggentreprenörerna och Företagens
Uppgiftslämnardelegation avstyrker också förslaget. Byggentreprenörerna
pekar på att med den innebörd förfallodagen fått i utredningsförslaget
kommer en skattskyldig alltid att sväva i ovisshet om en betalning varit
rättidig eller inte. Det innebär att i praktiken måste betalningen och
redovisningen fullgöras några dagar tidigare än vid angivna datum, den 12
respektive den 26, för att betalningen skall kunna bokföras på
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Samma eller liknande
åsikter har förts fram av Näringslivets Skattedelegation, Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas
Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Fastighetsägare-
förbund samt Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. Näringslivets
Skattedelegation påpekar dessutom att i Danmark, Norge och Finland har
man samma regler om rättidig betalning som vi har i dag. Svenska
Bankföreningen delar inte utredningens uppfattning om att en betalning i
privaträttsliga sammanhang skall anses fullgjord först när beloppet är
tillgängligt hos mottagaren. Om en förändring av innebörden av
förfallodag ändå genomförs vill Bankföreningen understryka vikten av att
grundförutsättningarna för de olika aktörer som kommer att agera på
marknaden för olika typer av skatteinbetalningstjänster utformas på ett
konkurrensneutralt sätt. Sveriges Advokatsamfund pekar på att det finns en
väsentlig skillnad i jämförelsen med vad som gäller i civilrättsliga
sammanhang, nämligen att där oftast inte förekommer några särskilda
sanktioner vid en eller några dagars försening. Förslaget är enligt
Samfundet inte acceptabelt med hänsyn till att en försening kan få mycket
stora konsekvenser för den betalningsskyldige, konsekvenser som denne
inte kan råda över. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund
avstyrker att förfallodagens innebörd ändras eftersom detta får till följd att
redovisningstidpunkten flyttas fram minst två dagar. Kooperativa
Förbundet efterlyser en möjlighet att göra skatteinbetalningar direkt på
skattemyndighetens kontor med tanke på förfallodagens ändrade innebörd.
Detsamma gör Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Fastighetsägare-
förbund. Svenska kyrkan avstyrker förslaget att ändra förfallodagens
innebörd och föreslår en återgång till den äldre ordningen då betalnings-
uppdrag sändes till Postgirot i speciellt märkta kuvert, S-kuvert. Svenska
Revisorsamfundet avstyrker att innebörden av begreppet förfallodag ändras
och framhåller bl.a. att förslaget innebär att olika betalningstider kommer
att gälla i olika delar av landet, kortast i Stockholm där bokföring på
skattemyndighetens konto kan ske samma dag om betalningsuppdraget
lämnas direkt till Postgirot och längst i glesbyggd där det kan ta upp till tre
dagar innan bokföring sker.
Skälen för regeringens förslag: Begreppet förfallodag ges i olika
sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel
antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post
eller bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till
betalningsmottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet
tillgängligt. I det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört
på mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda,
senast på förfallodagen.
I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar.
Enligt regleringen i bl.a. uppbördslagen (1953:272, UBL) är det för en
rättidig betalning tillräckligt att betalningen har gjorts på ett postkontor
senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har
lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast
denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för
att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen.
Detsamma gäller för betalning av arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
(USAL) respektive mervärdesskattelagen (1994:200).
För inbetalning genom bank gäller motsvarande tidpunkter under förut-
sättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och
avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar av skatt
enligt uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivaravgifter
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har under ett
antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer och omfattat de
flesta banker. I samband med avregleringen av Postgirots ensamrätt till
statliga betalningar och slopandet av den lagreglerade avgiftsfriheten vid
skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal sagts upp. Avtalen upphörde
att gälla vid utgången av år 1993. Nya avtal om mottagande av skatte- och
avgiftsbetalningar har numera träffats mellan Riksskatteverket och de
bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetal-
ningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar
hos postkontor när ställning skall tas till om en betalning har gjorts i rätt
tid.
Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
anses däremot en betalning ha fullgjorts först den dag då det aktuella
beloppet finns bokfört på ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den
senare ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer för när en
betalning anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet bety-
delse på vilket sätt en betalning görs. I jordabalken finns emellertid
särskilda föreskrifter för hyresbetalningar. Dessa anses ha kommit betal-
ningsmottagaren till handa omedelbart om betalning görs på post- eller
bankkontor (12 kap. 21 § jordabalken).
Sammanfattningsvis kan konstateras att en inbetalning av skatt enligt
exempelvis uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivar-
avgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan
ske antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den
betalandes konto. Om någon av dessa åtgärder vidtas senast på förfalloda-
gen anses med nuvarande ordning och med de avtal som träffats med
bankerna en sådan skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot blir det
inbetalade skatte- eller avgiftsbeloppet tillgängligt för skattemyndigheten,
dvs. bokfört på myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på
vilket sätt som betalningen har gjorts.
Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i
uppbördslagen har i dag en gynnad ställning om man ser till hur
betalningar i allmänhet görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regle-
ringen i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Som redan
nämnts är det enligt uppbördslagen tillräckligt att en betalning görs på
förfallodagen. Med säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen
görs på ett post- eller bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in på
ett sådant kontor. I de fall en betalning görs genom en gireringshandling
som på annat sätt lämnas för postbefordran är det i vissa situationer osäkert
om handlingen kommer fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå
från bokföringsdagen och försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till
normal postgång kan antas ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer
ofta en bevisfråga när det skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit
åtgärden i rätt tid.
För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från
dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rätt tid enligt nuvarande bestäm-
melser i bl.a. uppbördslagen godtar skattemyndigheten i praktiken en
bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att
skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att
girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift.
Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar
staten relativt stora ränteförluster.
Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande av
skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en betalning
måste vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot Bank AB för
insättning på skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning som görs
via bank bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag senare på skatte-
myndighetens postgirokonto jämfört med om inbetalningen gjorts på ett
postkontor.
För närvarande övervägs alternativa lösningar för skattemyndigheternas
mottagande av olika typer av skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vad vi
har inhämtat från Riksskatteverket kommer skattemyndigheterna att
tilldelas bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot
betalningar som görs hos banker. Betalningar av debiterade skatter beräk-
nas kunna tas emot på egna bankgirokonton med början någon gång under
1997. När skattekontosystemet träder i kraft skall skattemyndigheterna
kunna ta emot betalningar av samtliga skatter och avgifter som ingår i
skattekontosystemet på detta sätt.
Även efter det att nya betalningsvägar för bankinbetalningar införts
kommer det emellertid att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar
bli nödvändigt att godta en bokföringsdag som är något senare än
förfallodagen i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på
exempelvis kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots
att betalning kan ha gjorts i rätt tid.
Nuvarande ordning bör med hänsyn till vad som sagts nu inte perma-
nentas i det nya systemet för skattebetalningar. Den beskrivna proble-
matiken kan, som Skattebetalningsutredningen visat, undvikas på olika sätt.
Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning, men föreskriva att ränta på ett
skatte- eller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalnings-
uppdraget finns i betalningssystemet. Ett enklare och tydligare sätt är dock
enligt utredningen att ändra reglerna om när en betalning senast skall göras
för att anses ha gjorts i rätt tid genom att förfallodagen ges den innebörden
att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den
dagen.
En nackdel, som flera remissinstanser har fört fram, med att lägga an
detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid
det tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan
emellertid sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang är vanligt
att en betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos
mottagaren, dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren
disponerar.
De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbe-
talningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betal-
ningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika
betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet
företag har därför en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till

ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betal-
ningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt
tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av
att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring därför inte anses
innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna
ses som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används.
För en sådan syn talar också det förhållandet att inbetalningar av
punktskatter och prisregleringsavgifter inte har visat sig vålla inbetalarna
några större problem.
I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betal-
ningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på
marknaden för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter
för fler att effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom
elektronisk betalningsöverföring on-line.
Den nyss nämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när
den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta sikte på
skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in
skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det
i dagens system kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är
fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller
tillkommande skatt.
Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller
annan normalt svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna
inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande (se avsnitt 15) är
det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall
svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas som
kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om att en
eller ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet
blir bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. kommit skattemyndigheten
tillhanda, senast på förfallodagen. Även för denna kategori skattskyldiga
måste detta, trots vad Bankföreningen påstått, anses vara det betalningssätt
som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Betalningssättet är
vanligt bl.a. vid betalning av räkningar för telefon, el och vatten, försäk-
ringspremier samt inte minst vid betalning av räntor och amorteringar på
banklån. På t.ex. telefonräkningen ges kunden till och med en upplysning
om vad som avses med förfallodag och hur lång tid en inbetalning kan
beräknas ta om den sker genom bank.
Den negativa inställning till förslaget som flera remissinstanser visat
kan
med hänsyn till vad som sagts nu inte anses utgöra hinder för att i aktuellt
hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det
senare till frågan om valet av sanktion vid för sena betalningar (se avsnitt
13). Redan nu vill vi emellertid peka på att den kostnadsränta som föreslås
gälla inom skattekontosystemet är väsentligt mindre betungande för den
skattskyldige vid kortare betalningsdröjsmål än den nuvarande dröjsmåls-
avgiften. Skattemyndigheten avses dessutom i vissa fall kunna helt eller
delvis befria från kostnadsräntan. En sådan befrielse kan komma i fråga om
en försenad skattebetalning beror på förhållanden som den skattskyldige
inte kunnat råda över, t.ex. om betalningsförmedlaren inte kunnat överföra
pengarna på normalt sätt och därför behållit dem längre tid än vad den
skattskyldige haft anledning att räkna med.

Mot bakgrund av det som nu sagts föreslår vi att betalning av en skatt
eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den
dag då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den
ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter enligt lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter kommer härmed generellt att
tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet.
Den nyss beskrivna utbyggnaden av skattemyndigheternas möjligheter
att ta emot skattebetalningar via bank i förening med det system för
postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren
med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning
senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det
ankommer sedan på skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare
som på bästa sätt tar tillvara hans eller hennes intressen. Härigenom torde
den konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares
tjänster komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjlig-
heter att på ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och
avgiftsbetalningar.
För den som skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i
förhållande
till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa
undantagsfall upp till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet skall
vara bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur lång tid innan beror på
vilken betalningsväg som används. Precis som vid betalning av ''''''''privata
räkningar'''''''' kommer det an på den skatt- eller avgiftsskyldige att själv välja
det för honom eller henne mest effektiva och härmed förmånligaste sättet
att förmedla sin betalning på.
Tilläggas bör att vi vid valet av förfallotidpunkter i
skattekontosystemet
tar hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd. Den ändrade innebörden är
i själva verket det främsta motivet för en senareläggning av inbetal-
ningstidpunkterna och de med dessa avhängiga redovisningstidpunkterna.
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 9.3.
Också om man ser till intäktsränteaspekter är det en fördel med en sådan

betalningsordning som innebär att en betalning anses fullgjord när den har
bokförts på skattemyndighetens konto. Intäktsränta skall nämligen
tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige på skattekontot först sedan
skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med
vad som gäller på privaträttens område (se avsnitt 13). Detta förhållande
torde också leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda
hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är
möjligt.
Bestämmelser om förfallodagens innebörd har tagits in i 16 kap. skatte-
betalningslagen.

9.2 En eller flera förfallodagar i månaden

Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall det finnas två för-
fallodagar varje månad.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte något att
invända mot det föreslagna antalet inbetalningsdagar. Riksbankens
bedömning är att de förändringar i betalningsströmmarna som förslaget kan
väntas medföra inte kommer att leda till några påfrestningar på
betalningssystemet. Statistiska centralbyrån pekar dock på att förslaget om
två olika och senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att
påverka tidpunkten för redovisning av den totala utrikeshandeln med varor
och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaper
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Bankgirocentralen
BGC AB framhåller att förslaget om två förfallodagar kommer att resultera
i en ojämn belastning i betalningskedjan och ser hellre fler förfallodagar
under månaden och en spridning över fler bankdagar.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 8.1 föreslagit att det
i
skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som nu
har skilda förfallodagar. Enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10
i månaden som senaste betalningsdag förutom i januari då betalning får ske
senast den 15. I fråga om mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen
fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkter i månaden. Den 5 i andra månaden
efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för
beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import,
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen
för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import,
beräknas överstiga 40 miljoner kronor är betalningstidpunkten senast den
20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen
avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga
göras senast den 20 augusti. Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när
betalning skall ske gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713).
Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera
förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Med
hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det
ur statsfinansiell synvinkel givetvis mycket viktigt att redovisning och
betalning sker så tidigt som möjligt. Men även bl.a. möjligheterna till
förenklingar och samordning har betydelse. Dessutom måste givetvis de
skatt- och avgiftsskyldiga ges nödvändig tid att sammanställa sin
redovisning och hänsyn tas till deras likviditet.
Om främst administrativa hänsyn tas finns det, som utredningen har
framhållit, fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte-
och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och
överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en
lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om
förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Även för den
skatt- och avgiftsskyldige leder en samordning av betalningstidpunkterna
till en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av
olika skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfällen
under månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom
ramen för ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin
betalningsskyldighet med endast en redovisningshandling som underlag.
Som redan framhållits är det viktigt att betalningar görs så tidigt som
möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i
systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera
som kreditgivare i det sammanhanget. En samordning av förfallodagarna
för skatte- och avgiftsbetalningar till endast en tidpunkt i månaden skulle,
eftersom inbetalningsdagarna för mervärdesskatt för närvarande knappast
kan tidigareläggas, innebära att förfallodagen för källskatt och
arbetsgivaravgifter fick läggas betydligt senare än i dag. Detta skulle få för
staten oacceptabla ekonomiska konsekvenser. Väljer man i stället att ha
flera förfallodagar får man ett mer flexibelt system.
Som vi ser det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast en
förfallodag i månaden som för en ordning med två förfallodagar varje
månad. Däremot bör man av främst administrativa skäl inte ha fler än två
förfallodagar varje månad så som Bankgirocentralen föreslagit. Detta
skulle vara onödigt betungande för såväl de skattskyldiga som
skattemyndigheterna. Vi delar utredningens uppfattning att det för flertalet
skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast en förfallodag varje
månad. Statsfinansiella skäl, som motiverat nyss beslutade tidigarelagda
betalningstidpunkter för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som
mervärdesskatt, gör emellertid att en andra förfallodag i månaden inte kan
undvikas. De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot en
sådan ordning. Vi föreslår alltså att det i skattekontosystemet skall finnas
två förfallodagar varje månad.
Frågan om när förfallodagarna skall infalla och vilka skatter och
avgifter
som skall betalas vid de olika förfallodagarna behandlas i nästa avsnitt.
Även de problem som kan vara förknippade med ett nytt system för
skattebetalningar när det gäller framställning av statistik och som tagits upp
av Statistiska centralbyrån behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).

9.3 Val av förfallodagar

Regeringens förslag: De två förfallodagarna i skattekontosystemet
skall vara den 12 (i januari och i vissa fall augusti den 17) samt den 26
(i december den 27).
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdes-
skatt, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för
beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall
förfallodagen för mervärdesskatt senareläggas till den 12 i andra må-
naden efter redovisningsperioden. Betalningarna av mervärdesskatt
samordnas med betalningarna av debiterad F-skatt, särskild A-skatt
samt arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast
föregående månad. I januari och augusti skall betalning i stället få ske
senast den 17.
För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret
överstiger 40 miljoner kronor skall förfallodagen senareläggas till den
26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas
den i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten
för mervärdesskatten. Denna kategori skattskyldiga skall betala
debiterad F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och in-
nehållen preliminär skatt senast den 12 (i januari den 17) i månaden
efter den månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig.
För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av mervärdesskatt
och den 12 i månaden efter redovisningsperioden för redovisning av
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt. Det nuvarande
avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel skall
utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Riksbanken har inte något att erinra mot valet av
förfallodagar. Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget om
senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka
underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaperna
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Riksrevisionsverket
anser det vara anmärkningsvärt att inga ränteberäkningar gjorts vid valet av
förfallodagar eftersom statens ränteförluster vid varje senarelagd
betalningsdag är i samma storleksordning som de totala administrativa
besparingseffekter förslaget beräknas ge. Såvitt Riksrevisionsverket kunnat
bedöma är det i huvudsak företagen som gynnas av förslaget genom
senarelagda betalningstidpunkter och enklare administration. Verket anser
det viktigt att den senare förfallodagen inte läggs senare än den 26 eftersom
betalningar då kan komma att avräknas statsbudgetens inkomsttitel
månaden efter debiteringen. Risken för detta blir särskilt stor i februari.
Verket vill framhålla en kanske inte uppenbar fördel med utredningens
förslag. I och med att inbetalningar av mervärdesskatt för stora företag sker
vid annan tidpunkt än övriga inbetalningar kommer denna viktiga
betalningsström att kunna skiljas ut från övriga betalningsströmmar.
Bankgirocentralen BGC AB anser att den 12 är ett bra datum och ingen
kollision då sker med andra stora betalningsvolymer. Den andra
förfallodagen, den 26, sammanfaller däremot med löner, barnbidrag,
pensioner m.fl. stora betalningsvolymer och är mindre bra. Ur ett
produktionstekniskt perspektiv ser Bankgirocentralen hellre en förfallodag
närmare dagens, t.ex. mellan den 18 och den 22. Byggentreprenörerna
anser att utredningen hade bort föreslå en återgång till den gamla
ordningen för redovisningen av mervärdesskatt, dvs. till den 5 i andra
månaden efter redovisningsperiodens utgång. När det gäller den s.k.
semesterregeln anser Byggentreprenörerna att mervärdesskatt för
redovisningsperioden juni inte skall behöva redovisas förrän den 26 augusti
med utgångspunkt i utredningens förfallodagar. HSB Riksförbund befarar
att förslaget att F-skatt, A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
skall redovisas vid samma tillfälle kan medföra betydande
likviditetsproblem för nybildade bostadsrättsföreningar och föreslår därför
att betalningarna skall kunna spridas ut på flera tillfällen. Vidare föreslår
förbundet att alla företag skall betala in mervärdesskatt senast den 12 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Även Kooperativa
Förbundet anser att tidpunkten för betalningen av mervärdesskatt skall vara
densamma för alla företag och åberopar konkurrensneutralitetsskäl. Samma
inställning har Företagarnas Riksorganisation och Företagens
Uppgiftslämnardelegation. Näringslivets Skattedelegation anser att valet av
förfallodagar åter bör prövas för att det bästa skattebetalningssystemet skall
kunna skapas och att man då beaktar de stora finansiella påfrestningarna
för företagen. Delegationen anser att samma regler för inbetalning av
mervärdesskatt bör gälla för företag med ett beskattningsunderlag
överstigande 40 miljoner kronor som för företag under denna gräns.
Skattedelegationen hävdar att avskaffandet av den s.k. sommarregeln
kommer att leda till många inställda sommarsemestrar. Skattedelegationen
framhåller också att förslaget att kommuner och landsting i redovisnings-
och betalningshänseende skall jämställas med företag som har ett
beskattningsunderlag understigande 40 miljoner kronor innebär en
konkurrensnackdel som staten måste beakta vid avräkningsförfarandet.
Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund ställer sig mycket
positivt till senareläggningen av förfallodagarna men anser att
mervärdesskatteinbetalningen för juni även fortsättningsvis bör ske senast
den 20 i andra månaden efter periodens utgång och att mervärdesskatten
för november skall redovisas senast den 20 i andra månaden efter
periodens utgång. Som en föjd av detta föreslår Förbundet att
förfallodagarna i augusti och januari ändras från den 17 till den 20.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund pekar på att reglerna om
inbetalning av mervärdesskatt är hämmande för näringslivet och Sveriges
ekonomiska tillväxt samt att konkurrenskraften drabbas på ett påtagligt sätt
i ett europeiskt perspektiv. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att den s.k.
sommarregeln tas bort. Förslaget innebär att ekonomipersonalens möjlig-
heter till semester begränsas. Samfundet anser att det inte går att jämföra
inbetalning av prelimiär skatt och socialavgifter med mervärdesskatt
eftersom de förstnämnda kan förberedas genom administrativa åtgärder,
vilket inte är möjligt med mervärdesskatt, eftersom affärshändelserna är
kända först vid redovisningsperiodens slut. Även Företagarnas Riksorga-
nisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund
avstyrker avskaffandet av sommarregeln.
Skälen för regeringens förslag: I delbetänkandet Nya tidpunkter för
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) föreslog
Skattebetalningsutredningen att bl.a. debiterad och innehållen preliminär
skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i
uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till
lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156,
SFS 1994:1978). De nya tidpunkterna gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96.
I ett andra delbetänkande Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för redovisning
och betalning (SOU 1995:12) föreslogs att redovisningsperioden för
mervärdesskatt som huvudregel skulle vara en månad i stället för två
månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten
för mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden närmast efter
utgången av redovisningsperioden. Även dessa förslag har legat till grund
för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:19, bet.
1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207). Tidigareläggningen till
den 20 i månaden begränsades emellertid till att gälla skattskyldiga vars
beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg tio miljoner kronor.
Samtidigt höjdes gränsen för redovisning av mervärdesskatt i själv-
deklarationen till en miljon kronor. Beloppsgränsen tio miljoner kronor
som är avgörande för när betalning skall ske har höjts till 40 miljoner
kronor fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31,
rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713). Samtidigt beslutades att det aktuella
beskattningsunderlaget skulle beräknas exklusive gemenskapsinterna
förvärv och import.
De nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har nyss beslutats av riksdagen. Vi
anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna
som några remissinstanser förespråkat. Om innebörden av begreppet
förfallodag ändras så som vi föreslagit anser vi emellertid att det kan finnas
skäl att göra en motsvarande senareläggning av inbetalningstidpunkterna.
Även det nya systemet för skattebetalningar kan motivera att någon
justering görs av inbetalningstidpunkterna. Dessa frågor behandlar vi i det
följande.

Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt
arbetsgivaravgifter

Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns flera olika
faktorer att beakta. I grunden handlar det, som utredningen framhållit, om
allmänna och övergripande strävanden mot en effektivisering av
betalningssystemet för skatter och avgifter genom bl.a. ökad enhetlighet
och förenkling. I hög grad handlar det i det sammanhanget också om de
statsfinansiella effekterna. Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige
skall ges rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning och att få fram
nödvändiga medel. Till detta kommer de finansiella konsekvenserna i
övrigt för den betalningsskyldige.
Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga på
en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är
praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste Ä som
nyss nämnts Ä beaktas att de skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt
förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa
blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i
detta hänseende av den tidigareläggning av redovisnings- och betalnings-
tidpunkterna som nyss skett är goda.
Betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt bör
hänföras till en och samma förfallodag i månaden med hänsyn till det nära
sambandet mellan underlagen för beräkning av avgifterna och skatten.
Det går vidare inte att bortse från att varje ändring av betalnings-
tidpunkten i riktning mot vad som är praktiskt möjligt innebär ekonomiska
påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna
vägs samman med konsekvenserna av de ändringar avseende betal-
ningsperioder och betalningstidpunkter som nyligen beslutats av riksdagen.
Vi har därför, i likhet med utredningen, stannat för att den nuvarande för-
fallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip
bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad
bör den tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna som detta för med sig
motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10.
I januari bör av samma skäl som förfallodag gälla den 17 i stället för den
15. Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt, dvs. F-skatt och
särskild A-skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl
gör att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer
till den i det följande.

Mervärdesskatt Ä samordning med andra skatte- och avgiftsbetalningar

För sådan mervärdesskatt som för närvarande skall betalas senast den 5 i
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. för sådan
mervärdesskatt som skall betalas av en skattskyldig med ett beskatt-
ningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, på högst
40 miljoner kronor, är den genomsnittliga kredittiden 50 dagar. Kredittiden
har då beräknats schablonmässigt till halva redovisningsperioden och hela
den tid som förflyter från redovisningsperiodens utgång till förfallodagen.
Oavsett om den skattskyldige fått betalning från kunden vid leveransen
eller inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en
kredittid. Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har nämligen sin grund i
att skatten utgår på omsättningen av varor och tjänster. Värdet för de
skattskyldiga av dessa kredittider har sedan lång tid successivt ökat. Denna
ökning beror på värdeökningen av omsättningen, högre skattesatser och en
breddad skattebas.

De uppgifter om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster
som behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur den skattskyl-
diges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill
redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i
regel viss tid efter periodens utgång för att ta fram och ställa samman de
uppgifter som skall redovisas. Efter att skatten räknats ut skall redovis-
ningshandlingen upprättas och skatten betalas in.
Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för
betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna
i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt.
Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig
tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens
ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende
för de skattskyldiga.
I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för
källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon
ytterligare tidigareläggning av betalningstidpunkterna för mervärdesskatt. I
stället bör de, som utredningen har föreslagit, administrativa vinsterna av
en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivar-
avgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen den 5 i
andra månaden efter redovisningsperioden för mindre företags mervär-
desskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret
uppgår till högst 40 miljoner kronor föreslår vi att betalnings- och redovis-
ningsperioden förlängs till den 12 i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång. I januari föreslås i stället den 17 som förfallodag. Frågan
om när betalningen för redovisningsperioden juni skall göras behandlas
under följande rubrik.
Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret
överstiger 40 miljoner kronor föreslås någon ytterligare tidigareläggning
ske. I syfte att begränsa skillnaderna mellan de olika kategorier skatt-
skyldiga som redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör för-
fallodagen i stället senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter
redovisningsperiodens utgång (i december den 27). Härvid har vägts in
även förfallodagens ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas
också redovisningen av dessa betalningar med redovisningen av arbets-
givaravgifter och innehållen skatt i skattekontosystemet genom den
skattedeklaration som det föreslås att dessa skattskyldiga skall lämna senast
vid förfallodagen (se avsnitt 10.1.2).
En gemensam förfallodag för mervärdesskatten för samtliga skatt-
skyldiga så som några remissinstanser har föreslagit anser vi inte kunna
införas i skattekontosystemet. En sådan ordning skulle antingen bli för
kostsam för staten eller ge de mindre företagen för kort tid för sin redo-
visning.
Att samordna och senarelägga betalningstidpunkterna för mervärdes-
skatt på det sätt vi föreslagit får konsekvenser för statens ränteinkomster.
En förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall
kan kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana
möjligheter finns genom att bl.a. begreppet förfallodag getts en något
annan innebörd och genom att en viss förkortning sker av den nu tilläm-
pade förlängda betalningsfristen i anslutning till sommarperioden.
Frågan om hur de nu föreslagna förfallodagarna för betalning av skatter
och avgifter påverkar myndigheternas möjligheter att få tillgång till
nödvändiga statistikuppgifter behandlar vi i ett senare avsnitt (se avsnitt
18).

Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till
sommarperioden

Vid remissbehandlingen av Skattebetalningsutredningens delbetänkande
om nya tidpunkter för betalning av mervärdesskatt (SOU 1995:12) fördes
fram att de minsta företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem
att fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten
flyttades från den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden till den 20
i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill
ansåg regeringen att tidpunkten den 20 i andra månaden efter redovis-
ningsperioden juni tills vidare skulle vara kvar för de mindre företagen. I
augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som betalningsdag för
båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som de mindre företagen
skall göra då avser redovisningsperioden juni och för skattskyldiga med
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import,
överstigande 40 miljoner kronor även redovisningsperioden juli.
Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den införda
höjningen av gränsen för redovisning av mervärdesskatt för helt år till en
miljon kronor att de som utnyttjar denna möjlighet inte påverkas av en
ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommar-
perioden.
För övriga företag med beskattningsunderlag, exklusive gemenskaps-
interna förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40
miljoner kronor, av vilka många anlitar redovisningsbyråer, blir det om den
särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt
den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och
betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar
motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter för redovisningsperioden juli och samtidigt med betalning av
F-skatt och särskild A-skatt för samma månad. Emellertid går det inte, som
utredningen också påpekat, att bortse från de problem som i praktiken finns
med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och
betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till vara fördelarna med
enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika
skatter och avgifter.
Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna
för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För
skatteförvaltningen innebär vidare en sådan samordning kontinuitet i
arbetet med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen,
kontrollen och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar.
Med hänsyn till att en enhetlig ordning så långt möjligt bör tillämpas bör
enligt vår mening betalningar av F-skatt, särskild A-skatt, innehållen
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma
tidpunkt. Med den 17 augusti som förfallodag och den senareläggning av
betalningarna av debiterad och innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter som det innebär får de skatt- och avgiftsskyldiga anses
ha rimlig tid till sitt förfogande att få fram underlag för en riktig
redovisning och betalning.
Om man behåller sommarregeln oförändrad, som några remissinstanser
föreslagit, minskar utrymmet för en generell senareläggning av inbetal-
ningstidpunkterna. Vi föredrar därför den lösning som utredningen förordat
och föreslår att den 17 augusti skall vara förfallodag för mervärdesskatt
avseende redovisningsperioden juni samt för avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter avseende redovisningsperioden juli och för F-skatt och
särskild A-skatt avseende samma månad. Samma betalningstidpunkt i
månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti.
Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna
förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor
har inte sällan egna redovisningsfunktioner. De är således inte i samma
utsträckning beroende av redovisningsbyråer eller annan hjälp för redovis-
ningen av mervärdesskatt. Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga
Ä inte sällan i stor omfattning Ä löpande under sommarperioden åtgärder
för exempelvis löneutbetalningar samt redovisning och betalning av
källskatt och arbetsgivaravgifter.
Om man skulle behålla sommarregeln för dessa företag, som några
remissinstanser anser att man bör göra, skulle det medföra ökade kostnader
för staten med ca 40 eller 57 miljoner kronor beroende på om inbetal-
ningstidpunkten bestämdes till den 17 respektive den 26 augusti. Detta
skulle i sin tur minska utrymmet för en generell senareläggning av
inbetalningstidpunkterna. Som redan sagts är nämligen slopandet av den
nuvarande särregleringen för redovisningsperioden juni en av förut-
sättningarna för att förfallodagarna under året i övrigt för skattskyldiga
med månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från
den 5 till den 12 respektive från den 20 till den 26 i månaden.
Skulle man välja att låta de större företagen redovisa och betala
mervärdesskatt för juni senast den 17 augusti, dvs. det alternativ som
beräknas kosta staten ca 40 miljoner kronor, skulle man behöva
tidigarelägga förfallodagen för de större företagen med två dagar, dvs. till
den 24 i månaden. En sådan ordning kan nämligen beräknas ge en positiv
ränteeffekt för staten på ca 42 miljoner kronor. Enligt vår mening finns det
i dessa fall, mot den bakgrunden, inte tillräckliga skäl för en längre
betalningsfrist i anslutning till sommaren. Denna kategori skattskyldiga bör
därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma
tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisnings-
perioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras
senast den 26 juli. Vi föreslår en sådan ordning.

Särskilt om kommuner och landsting

Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig
skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommu-
nerna i den ordning som anges i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen räknat från den
17 i månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning
sker avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar
minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad
dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de
löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till
kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en
nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner.
Enligt 52 § UBL skall skatt som hållits inne genom skatteavdrag betalas
senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget
gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för arbetsgivaravgifterna, vilket
följer av 12 § USAL. Betalning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter från landsting och kommuner skall emellertid ske
genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av
kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje
vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner
lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden (54 § 1 mom. UBL).
Innehållen kvarstående skatt omfattas inte av avräkningssystemet. Skälet
till det är att kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader
och redovisas i särskild ordning under april.
Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen av
landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivar-
avgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa
subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skatte-
kontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels
den nuvarande tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedel, dels
administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt fortfarande gälla den 12 i
månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och
redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgifts-
skyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv
och import, avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till
högst 40 miljoner kronor.
Näringslivets Skattedelegation har hävdat att detta skulle innebära en
konkurrensnackdel för andra skattskyldiga som ligger över belopps-
gränsen. Som nyss sagts är det emellertid för landsting och kommuner inte
fråga om några faktiska inbetalningar. Förhållandena är alltså inte direkt
jämförbara med de som gäller för andra skattskyldiga. Dessutom torde
flera av kommunerna redovisa ett beskattningsunderlag, exklusive
gemenskapsinterna förvärv och import, som inte överstiger 40 miljoner
kronor.
Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel
gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. Vi
föreslår därför att den 12 i varje månad skall gälla beträffande landstings
och kommuners redovisning av innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter. Vi föreslår dessutom att det nuvarande avräknings-
förfarandet skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrk-
liga samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag avses vara skyldiga
att redovisa och betala mervärdesskatt, skatt som hållits inne genom
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra
motsvarande arbetsgivare.
Bestämmelser om inbetalning av skatter och avgifter har tagits in i 16
kap. skattebetalningslagen.

9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag

Regeringens förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett
särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag
som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter
beslutsdagen.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat sig
över förslaget. Invändningar har dock förts fram av Lantbrukarnas
Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation. De anser att en
betalningsfrist på 30 dagar är för kort. Skattedelegationen föreslår 60
dagar.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan månadens
båda förfallodagar tillämpas för betalning av debiteringar som har sin
grund i särskilda beskattningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller
sådana beslut om betalningsskyldighet som skattemyndigheten fattar vid
omprövning av en redan beslutad skatt eller avgift.
Av det beslut som den skatt- eller avgiftsskyldige får bör på samma sätt

som i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skattemyndig-
heten kommer att påföra skattekontot den aktuella debiteringen, från vilken
tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare Ä efter den ordinarie
avstämningen Ä följas av ett kontoutdrag som visar den aktuella ställningen
på den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Liksom enligt nuvarande
ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att få fram
medel till betalningen efter det att han tagit del av ett beslut som innebär att

han eller hon skall betala en skatt eller avgift. Förfallodagen har i detta
sammanhang betydelse också för när ett eventuellt underskott tidigast skall
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14).
Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betal-
ningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från
beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller.
I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter
behandlas
på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på.
Betalningsfristen bör enligt utredningens mening vara densamma oavsett
grunden för ett betalningskrav.
Utredningen anser att efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debite-
ringar förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast
därefter. Det betyder bl.a. att betalningar av mervärdesskatt, källskatt eller
arbetsgivaravgifter som grundas på ett omprövningsbeslut kommer att
kunna förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när
omprövningsbeslutet meddelades.
Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av aktuellt slag skall
enligt
utredningens förslag vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Två
remissinstanser har ansett att denna frist är för kort. Vi anser emellertid att
utredningen har gjort en rimlig avvägning mellan de motstående intressena
och föreslår samma betalningsfrist. Ett krav på betalning avses således
förfalla till betalning på den av förfallodagarna Ä den 12 (i januari och i
vissa fall i augusti den 17) eller den 26 Ä som infaller närmast efter det att
30 dagar från beslutsdagen har passerat.
Enligt vår mening bör den nu föreslagna betalningsfristen dock inte
gälla i fråga om underskott som uppkommer vid avstämning mellan
preliminär och slutlig skatt. I detta fall bör betalningsfristen vara längre.
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 12.2.
Bestämmelser om betalningsfrister mellan beslutsdag och förfallodag
har tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen.

10 Debitering på skattekontot

10.1 Redovisning

10.1.1 Redovisningsuppgifter

Regeringens förslag: Den i dag använda uppbördsdeklarationen och
den särskilda deklarationen för mervärdesskatt skall ersättas med en
skattedeklaration.
Redovisningen i en skattedeklaration skall omfatta samtliga de skatter
och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som
förfaller till betalning under den period som är aktuell. De uppgifter
som skall redovisas avser bl.a. innehållen preliminär skatt, arbets-
givaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt.

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Utredningen har dock föreslagit en vidare möjlighet för regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att ange vilka uppgifter som
skall lämnas på skattedeklarationen. Utredningen har också föreslagit att en
specifikation av gjorda avdrag vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna
skall göras i en årlig avgiftsspecifikation.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
erinra mot förslagen. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att
frågan om särskilt redovisningsnummer inte behöver lagregleras men anser
att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida
särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall få
användas i fortsättningen. Riksskatteverket anser att den omständigheten att
redovisning av skatter och avgifter i fortsättningen avses ske i en enda
handling torde innebära betydande administrativa förenklingar för såväl
skatteförvaltningen som för de skattskyldiga. Verket anser däremot att den
förenkling av uppgiftslämnandet på månadsnivå, som skulle kunna
motivera ett extra uppgiftslämnande på årsnivå vad gäller de specificerade
uppgifterna om arbetsgivaravgifterna, inte längre är för handen. Uppgifter
om arbetsgivaravgifterna, motsvarande dem som i dag lämnas på
uppbördsdeklarationen, bör därför lämnas på den föreslagna
skattedeklarationen. Statistiska centralbyrån förordar att företagen endast
skall få använda ett organisationsnummer för de skatter och avgifter som
omfattas av skattekontot. Bankgirocentralen BGC AB välkomnar förslaget
att göra åtskillnad mellan deklaration och betalning. Härigenom skapas
förutsättningar för snabbare betalningar och för nya tekniska lösningar när
det gäller deklarationer och administrativ hantering. Postgirot Bank AB är
också positiv till detta förslag. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser
att berörda lagbestämmelser bör utformas så att där anges vilka uppgifter
eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga
skattedeklarationen och att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer inom detta utrymme får mandat att bestämma vilka uppgifter
som skall krävas in. Delegationen anser att bestämmelserna bör utformas
med hänsyn till behovet av förutsebarhet för de skattskyldiga och samtidigt
ge möjlighet till anpassning till nya förhållanden. Det bör dessutom finnas
ett visst reservutrymme på deklarationsblanketten. Av den anledningen och
för att minska uppgiftslämnarkostnaderna bör antalet uppgifter enbart för
kontrolländamål minimeras. Kooperativa förbundet anser att skattedeklara-
tionen också bör innehålla en notering om månadens betalda F-skatt. På så
sätt kan deklarationen vara ett dokument som ger företagaren en bild av
gjorda skattebetalningar. Svenska Revisorsamfundet vill särskilt framhålla
vikten av att redovisningsmetoderna förbättras genom utnyttjande av
modern teknik. Näringslivets Skattedelegation anser att det i lagen bör
anges vilka uppgifter som kan komma i fråga i den månatliga skatte-
deklarationen och att regeringen/myndigheten inom detta utrymme få
mandat att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in.
Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har angett
fyra grundläggande krav som bör ställas på redovisningen av skatter och
avgifter. Den skall innehålla tillräckliga uppgifter för en korrekt debitering
på skattekontot, den skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på
kontot som möjligt, den skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende
mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
kräver och den skall innehålla tillräckliga uppgifter för att skatte-
myndigheten skall kunna kontrollera redovisningen.
För att snabbt ge skattemyndigheterna tillgång till redovisningsupp-
gifterna är det nödvändigt att skilja på deklaration och inbetalningskort.
Det är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling
begränsar utrymmet för att lämna uppgifter.
Vi delar utredningens uppfattning om att inbetalningshandlingen bör
vara skild från deklarationshandlingen. Remissinstanserna har inte heller
haft något att invända mot vad utredningen anfört. Bankgirocentralen BGC
AB och Postgirot Bank AB har särskilt framhållit att de är positiva till
förslaget. Vi föreslår därför att den nya deklarationen i skattekontosystemet
Ä som vi i likhet med utredningen kallar skattedeklaration Ä utformas så att
inbetalningskortet blir skilt från redovisnings-handlingen.
Utredningen anser vidare att deklarationen bör innehålla uppgifter om
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifika-
tionsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas. Dessutom bör
uppgifterna om debiterad preliminär skatt i förekommande fall förtryckas
på handlingen.
Följande uppgifter har utredningen, förutom nödvändiga identifikations-
uppgifter och uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning
lämnas, ansett behöva lämnas vid varje redovisningstillfälle.

Uppgifter om skatteavdrag

- skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för avdraget,
- skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för avdraget.

Uppgifter om arbetsgivaravgifter

- underlaget för avgifterna,
- avdrag enligt 9 kap. 3 § skattebetalningslagen (kostnadsavdrag),
- periodens avgifter.

Uppgifter om mervärdesskatt

- utgående skatt,
- ingående skatt,
- omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan
EG-länder.

Dessutom har utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om vad
en skattedeklaration skall ta upp.
De uppgifter som angetts avseende arbetsgivaravgifter är färre än de
uppgifter som i dag lämnas i en uppbördsdeklaration. Detta hänger
samman med att utredningen föreslagit att berörda arbetsgivare i stället
årligen skall vara skyldiga att lämna en specifikation över kostnadsavdrag
och de avgiftsunderlag på vilka lägre procentsatser använts vid uträkning
av arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation skulle användas enbart för
att specificera tidigare redovisningar. En arbetsgivare som vill korrigera en
tidigare lämnad redovisning skulle inte göra det genom specifikationen
utan genom att lämna en ny skattedeklaration för den aktuella
redovisningsperioden.
Ett effektivt skattebetalningssystem förutsätter att varje redovisning i
en
skattedeklaration skall kunna kontrolleras så snart den har lämnats. Detta
kan man inte göra fullt ut om den skattskyldige har rätt att vänta med en
specifikation av någon skatt eller avgift till en senare tidpunkt än då
skattedeklarationen skall lämnas. Med en sådan ordning kan det också i
vissa fall vara svårt att avgöra om en oriktig uppgift har lämnats i
skattedeklarationen eller inte. Detta medför problem vid tillämpningen av
sanktionsbestämmelserna. Vi anser därför i likhet med Riksskatteverket att
de specifikationer som bör göras vid redovisningen av arbetsgivaravgifter
skall göras redan i skattedeklarationerna och föreslår en sådan ordning.
Därigenom uppnår man också en viss administrativ förenkling av det nya
skattebetalningssystemet.
Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en skatte-
deklaration är i grunden av sådan art att de bör ges i form av lag. Vi delar
därför Företagens Uppgiftslämnardelegations åsikt att lagbestämmelserna
bör utformas på ett sådant sätt att där anges vilka uppgifter eller
uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör sedan
inom dessa ramar ha möjlighet att bestämma vilka uppgifter som skall
krävas in. Detta behöver dock inte anges i lagen utan kan ske genom
verkställighetsföreskrifter till lagen.
När det gäller frågan om vilka uppgifter rörande skatteavdrag som skall
lämnas i en skattedeklaration anser vi att det är tillfyllest om det av lagen
framgår att uppgift skall lämnas om de skatteavdrag som arbetsgivaren
varit skyldig att göra och om det sammanlagda underlaget för skatte-
avdragen. I fråga om redovisningen av arbetsgivaravgifter bör det i lagen
anges att uppgift skall lämnas om de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren
varit skyldig att betala och om de sammanlagda underlagen för avgifterna
samt, i förekommande fall, om gjorda avdrag. Mervärdesskatteredo-
visningen måste, med hänsyn till vårt medlemskap i EU, bli något mer
komplicerad. I lagen bör anges att uppgift skall lämnas om utgående skatt,
om ingående skatt och om omsättning, förvärv och överföringar av varor
som transporteras mellan EG-länder. I lagen bör dessutom anges att en
skattedeklaration skall innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för
beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdes-
skatt. Inom de ramar som har angetts nu bör regeringen ha möjlighet att i
form av verkställighetsföreskrifter närmare precisera uppgiftsskyldigheten.
En sådan precisering bör också kunna delegeras till den myndighet som
regeringen bestämmer. Den myndighet som avses är Riksskatteverket.
Vi föreslår en sådan ordning som vi nu har redovisat.
Bestämmelser om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla
har tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen.

Redovisningssätt

Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad på förbättrade redovis-
ningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för
företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m.
Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning
på i princip valfritt sätt.
De möjligheter som den tekniska utvecklingen för med sig och som
Svenska Revisorsamfundet också pekat på kommer härvid självfallet att tas
till vara. Inom en näraliggande framtid Ä i stort sett i samband med att ett
skattekontosystem kan börja användas Ä kommer sannolikt förutsättningar
att finnas att föra över redovisningar till ett skattekonto genom exempelvis
linjeöverföring eller på diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räken-
skapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik.
Om skattemyndigheterna alltid skall ha ett eget gränssnitt gentemot de
skattskyldiga eller om man, som Postgirot Bank AB föreslagit, kan ha en
förmedlande länk får det fortsatta utvecklingsarbetet visa. Redan nu bör
dock de skattskyldiga efter medgivande från Riksskatteverket eller den
myndighet som verket bestämmer ges möjlighet att lämna preliminära
självdeklarationer och skattedeklarationer i form av elektroniska dokument.
Denna fråga återkommer vi till i avsnitt 26.

Särskilt redovisningsnummer m.m.

Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)
har arbetsgivare en möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och
kontrolluppgifter under ett särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet
anses i dag vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och
samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för
de skattskyldiga. Enligt utredningens mening bör det lämnas åt Riks-
skatteverket att ta ställning till om och i så fall hur särskilda redovisnings-
nummer eller andra liknande redovisningsmetoder bör användas inom
ramen för ett nytt skattebetalningssystem.
Riksrevisionsverket har invänt mot utredningens förslag och anser att
det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda
redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall användas i
fortsättningen.
Frågan om användande av särskilda redovisningsnummer eller andra
liknande redovisningsmetoder är inte av sådan art att den bör lagregleras.
Den blir dock sannolikt aktuell under arbetet med den förordning som
avses komplettera den föreslagna skattebetalningslagen. Om och i så fall i
vilken utsträckning beslutanderätten bör delegeras till Riksskatteverket får
vi ta ställning till då.

10.1.2 Redovisningstidpunkter

Regeringens förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter
som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast den 12 i månaden
efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17) dels av den
som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdes-
skatt varje månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdes-
skatt för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och
import, uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall
dock i detta fall redovisas senast den 12 i andra månaden efter
redovisningsperioden.
Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunder-
lag som för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv
och import, överstiger 40 miljoner kronor skall lämna sin redovisning
avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet
senast den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast
den 27). Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga
kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter senast den första förfallodagen i månaden, dvs.
senast den 12 (i januari den 17).

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att
invända mot förslaget. Svenska Bankföreningen anser det dock vara en
brist i förslaget att man inte uppnått en fullständig synkronisering mellan
betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Några
remissinstanser hävdar att tiden för redovisning av mervärdesskatten är för
kort och förordar en återgång till de redovisnings- och betalningstidpunkter
som gällde före den 1 januari 1996.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3 framhållit att de
nu
gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt nyss har beslutats av riksdagen och
att vi anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna
som några remissinstanser har förespråkat. Detta gäller i lika hög grad
tidpunkterna för redovisningen. Vi tar därför nu upp endast frågan om
vilka ändringar av redovisningstidpunkterna som det föreslagna skatte-
kontosystemet kräver.
Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattede-
klarationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tid-
punkt då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det
hänger samman bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot Bank
AB som sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning
tar hand om redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och redo-
visning blir känt för skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter
förfallodagen, dvs. närmare tre kalenderveckor efter denna dag.
På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot
debiteringar är det, som utredningen framhållit, önskvärt att debiteringarna
kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den
skatt- eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot
måste därför förkortas väsentligt.
Enligt vårt förslag i avsnitt 9.3 kommer det Ä för kontohavare som skall

redovisa och betala skatter och avgifter varje månad Ä att finnas två olika
tidpunkter för betalning av skatter och avgifter beroende på storleken av
kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattnings-
underlagen ingår då inte gemenskapsinterna förvärv och import (se bet.
1995/96:SkU31, rskr. 1995/95:305, SFS 1996:713). Om beskattnings-
underlagen, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, för be-
skattningsåret, uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter
och avgifter betalas senast den 12 (i januari och augusti den 17) i månaden
efter redovisningsperioden med undantag för mervärdesskatten som skall
betalas först vid motsvarande förfallodag i andra månaden efter
redovisningsperioden. Det innebär t.ex. att den 12 mars skall skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt för februari samt
mervärdesskatt för januari ha betalats. För den vars beskattningsunderlag,
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, överstiger 40 miljoner
kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad
preliminär skatt betalas senast den 12 (i januari den 17) i månaden närmast
efter redovisningsperioden medan mervärdesskatten skall betalas senast
den 26 i samma månad. Dessa skattskyldiga har alltså två betalningsdagar
varje månad.
För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således
samtliga skatter och avgifter betalas senast den 12 varje månad. Denna
kategori kontohavare bör därför även lämna motsvarande redovisning
senast den 12 i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två
olika redovisningsperioder Ä en för innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter och en för mervärdesskatt.
För den andra gruppen kontohavare Ä ca 10 000 skattskyldiga Ä skall
betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden efter
redovisningsperioden. Den första förfallodagen gäller för innehållen skatt
och arbetsgivaravgifter och den andra för mervärdesskatt. Man kan då
tänka sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp, som skall
följas av en redovisning, skall betalas, också ger in en redovis-
ningshandling. Detta skulle tillgodose Svenska Bankföreningens önskemål
om en fullständig synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter
och redovisningstidpunkter. Det skulle emellertid för flertalet arbetsgivare
inom denna grupp innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje
månad. Skattemyndigheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter
varje sådan redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om
betalningar, sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje
månad m.m. Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för
de skatt- och avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle
härigenom delvis gå förlorade.

Utredningen har föreslagit en annan ordning där avlämnandet av
redovisningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalnings-
tidpunkterna i månaden, dvs. till den 26. Det innebär att en skattskyldig
med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, exklusive gemen-
skapsinterna förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor och som
har innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att
redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter
den 12 (i januari den 17) i månaden. Den 26 i månaden redovisas inne-
hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas
eventuell mervärdesskatt.
Utredningens förslag innebär att när redovisningshandlingen har
kommit in till skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i
kontot på respektive förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas på
eventuella underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i
förekommande fall ut. Även överlämnandet för indrivning kan härmed ske
vid ett tillfälle per månad. På så sätt når man för såväl de skatt- och
avgiftsskyldiga som myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning
och förenkling. Vi föreslår därför samma ordning för redovisning av
skatter och avgifter som utredningen har gjort. I december ersätts dock den
26 med den 27.
Även i de fall då den skattskyldige begär en återbetalning som har sin
grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas på att
redovisningen i övrigt för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten bör
vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna
möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i
särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsför-
summelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav
på redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för
att skattemyndighetens borgenärsroll skall kunna utövas på ett effektivt sätt
genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade
som detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas.
Samtidigt ges förutsättningar för skattemyndigheten att i förekommande
fall tidigare än annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för in-
drivning. Befogenheten att kräva redovisning i förtid bör emellertid
användas bara i undantagsfall.
Vi föreslår att regler av nu angiven innebörd skall tas in i 10 kap.
skattebetalningslagen.

10.2 Debitering av skatter och avgifter under året

Regeringens förslag: På ett skattekonto skall löpande bokföras dels
debiterad F-skatt och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt
och arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt som den betalnings-
skyldige redovisat i en skattedeklaration och dels skatt eller avgift som
påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att
invända mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt är att
debiteringarna i ett skattekonto skall vara specificerade på ett sådant sätt att

det inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på
kontot har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör
också anges vilken skatt eller avgift som debiteringen avser samt vilket
belopp som bokförs. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning
av de olika posterna.
Utredningen har beskrivit rutinerna för bokföringen av skatter och
avgifter på skattekontot på följande sätt.
Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande på kontot. Vissa
poster, såsom de debiterade preliminära skatterna F-skatt och särskild A-
skatt, m.m. registreras i det centrala skatteregistret och bokförs på kontot
utifrån detta. Debiteringarna av dessa skatter bokförs på kontot först i
samband med att förfallodagen inträffar, dvs. i detta fall den 12 i månaden
(i januari och i vissa fall augusti den 17).
Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Inne-
hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras
och, i förekommande fall, krediteras med ledning av den skatt- eller
avgiftsskyldiges redovisningshandling, dvs. skattedeklarationen.
Om en betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det
härigenom uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på
detta saldo.
Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att
påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en
tidigare period. Som tidpunkt för debitering på kontot anges den dag då ett
belopp förfaller till betalning respektive den dag då beslutet meddelades
när fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett
tidigare fastställt belopp. Ränta på ett under- eller överskott på kontot
räknas från den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till
betalning. Samtidigt med beslutet ges dock automatiskt en viss betalnings-
frist.
Vi delar utredningens uppfattning om hur skatter och avgifter bör
bokföras på ett skattekonto och föreslår en sådan ordning som utredningen
beskrivit.
Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings-
lagen.

10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet

Regeringens förslag: Slutlig skatt skall bokföras på kontot på
förfallodagen. Samtidigt skall preliminär skatt som redovisats i
kontrolluppgift bokföras.
Ett beslut om ändrad beräkning av den slutliga skatten skall bokföras
på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning.

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet avses ett skatte-
besked ersätta bl.a. den nuvarande skattsedeln på slutlig skatt. Vi kommer
dessutom i ett senare avsnitt (se avsnitt 20) att föreslå att skattebesked skall

sändas ut löpande under taxeringsåret så fort skatteberäkningen är klar.
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheten skall bokföra den
slutliga skatten på kontot i samband med att ett skattebesked sänds ut. Det
betyder att vissa konton kommer att debiteras redan i augusti månad under
taxeringsåret, medan andra debiteras först i december månad samma år.
Samtidigt som den slutliga skatten debiteras på skattekontot skall den
preliminära skatten, som då finns registrerad i skatteregistret, krediteras.
Debiteringen av slutlig skatt och kreditering av preliminär skatt samt
den följande avstämningen medför antingen att kontot jämnas ut eller att
det uppstår ett över- eller underskott på kontot.
Ett underskott skall vara täckt vid en angiven senaste tidpunkt, till
vilken
automatiskt en betalningsfrist ges (se avsnitt 12.2). Ett överskott betalas
efter eventuell utredning ut till kontohavaren.
Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. på grund av ett beslut om
omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklagande,
debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som angetts i
beslutet eller, såvitt gäller återbetalning, den dag återbetalning skall ske.
Det över- eller underskott på kontot som beslutet ger upphov till är att se
som en ändring av den slutliga skatten för ett visst inkomstår. Om den
skattskyldige inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första
gången genom beslutet. Ränta beräknas i förekommande fall fr.o.m. den 13
februari (i vissa fall fr.o.m. den 4 maj) under taxeringsåret. Det sagda kan
illustreras på följande sätt.

Exempel
Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr.
Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett
beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs.
Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för
inkomståret rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr.

På skattekontot debiteras ett belopp om 10 000 kr. Debiteringsdag är
den dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är
den 13 februari (i vissa fall den 4 maj) under taxeringsåret. Ränta debiteras
i samband med månadsavstämningen.

Regeringen delar utredningens uppfattning om hur den slutliga skatten
skall bokföras på skattekontot när skatten har bestämts genom ett
omprövningsbeslut. Även annan slutlig skatt bör enligt vår mening av
likformighetsskäl bokföras på skattekontot på förfallodagen. Vid samma
tillfälle bör den preliminära skatten krediteras. Bestämmelser om när
skatter och avgifter skall bokföras på skattekontot har tagits in i 3 kap.
skattebetalningslagen.

11 Kreditering på skattekontot

11.1 Krediteringsprincip

Regeringens förslag: På ett skattekonto skall bokföras varje betalning
som den skatt- eller avgiftsskyldige gör.
Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon inbör-
des avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft något
att invända mot förslagen. Riksskatteverket ställer sig bakom de allmänna
principer för kreditering på skattekontot som föreslagits av utredningen,
dvs. att betalningar skall bokföras utan avräkning mot någon speciell
debiteringspost. Statens löne- och pensionsverk förutsätter att de olika
ingående posterna vid en inbetalning till skattekontot särredovisas på
skattekontot från avstämningssynpunkt. Enligt Svenska Revisorsamfundet
synes ett system utan inbördes avräkningsordning i princip godtagbart
under förutsättning att det inte omfattar räntor och andra avgifter, såsom
förseningsavgifter, skattetillägg och liknande som debiteras kontot, i vart
fall så länge inte solidariskt betalningsansvar eller obeståndssituationer
aktualiseras. Samfundets mening är att först bör avräkning ske mot debi-
terade skatter, där likafördelning kan ske, och därefter bör överskjutande
belopp avräknas mot räntor, avgifter och liknande. Riksenheten mot
ekonomisk brottslighet anser visserligen att den föreslagna lösningen vid
första påseendet kan verka enkel och praktisk. Vid närmare skärskådande
kan Riksenheten dock konstatera att den har svagheter. En sägs vara att
vissa inbetalningar som inflyter kan vara sådana att de enbart får avräknas
mot en viss form av skatt. Riksenheten tänker då bl.a. på belopp som drivs
in i andra länder med stöd av konventioner eller bilaterala avtal. Enligt
utredningen är problemet försumbart. Riksenheten delar dock inte den
uppfattningen. Riksenheten har svårt att se att man kan undvara en
avräkningsordning. Företagarnas Riksorganisation anser att ett
minimikrav för att ett skattekontosystem skall införas måste vara att den
skattskyldige kan följa betalningen av varje skatt i sig och för varje period.
Vid en bedömning av hur grav en betalningsförseelse är, måste det gå att
på ett enkelt sätt följa vilken eller vilka betalningar som har varit sena.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har betonats vikten av
att skattekontots debiteringar är tydliga. Det skall vara helt otvetydigt vilka
skatter och avgifter som har debiterats kontot och vid vilka tidpunkter de
debiterade beloppen skall vara betalda. Det är nödvändigt bl.a. för att den
skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgifts-
situation.
Krediteringar i skattekontosystemet skulle kunna bokföras på ett sätt
som liknar dagens system där varje inbetalning avser en specifik skatt eller
avgift. I de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller
avgift som skulden avser. Det torde vara en sådan ordning som Statens
löne- och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisaion efterlyser.
Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med
skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen en samlad
bild av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men
de förenklingar i administrativt hänseende som anförts som ett av huvud-
skälen till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning nås
inte. Kvar finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att
stämma av olika skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte-
och avgiftsdebiteringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetal-
ningshandlingar vara märkta så att en betalning styrs till rätt debitering.
Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på
skatte-
kontot och som förordas av utredningen är att bokföra dem utan att de
hänförs till en viss skatt eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt
kontot som en betalning avseende skatter och avgifter. Det innebär att
skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter som ingår i ett
konto på ett för kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. I sin
renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan
anges vilken skatt eller avgift som är betald respektive obetald. I vart fall
gäller det om inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skatt-
eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan ju konstateras att
varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet. Detsamma är
fallet om en överbetalning gjorts.
Att de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet betalas utan

en inbördes avräkningsordning är alltså en förutsättning för att de åsyftade
förenklingarna av det skatteadministrativa förfarandet skall kunna uppnås
fullt ut. Detsamma gäller i fråga om räntor, förseningsavgifter och
skattetillägg. Samtidigt kräver denna ordning särskilda överväganden
rörande utformningen och tillämpningen av vissa bestämmelser och hante-
ringsrutiner. Närmast gäller detta i fråga om solidarisk betalnings-
skyldighet, utlandshandräckning, förmånsrätt, beräkning av EU-bidragets
storlek och betalning av tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att det
kan anges om en specifik skatt eller avgift har betalats. Även uppgifter som
lämnas för statistikändamål eller bokföring grundas nu på att en betalning
specificeras som en viss skatt eller avgift.

Enligt vår uppfattning är de nya problem som kan uppkomma inte alls
av sådan art eller omfattning att de bör hindra införandet av den ordning
som är att föredra från administrativ synpunkt, dvs. en krediteringsordning
utan avräkning mellan debiteringar av olika skatter och avgifter på ett
skattekonto. För att systemet skall bli så enkelt som möjligt att administrera
anser vi, till skillnad mot Svenska Revisorsamfundet, att systemet bör
omfatta även räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Vi föreslår därför
en sådan ordning.
Hur de problem som kan vara förenade med vårt förslag bör lösas
behandlar vi i följande avsnitt. Vi vill här bara framhålla att den valda
metoden inte på något sätt gör redovisningen av krediterade belopp på
skattekontot mindre tydlig. Givetvis skall varje inbetalning av den skatt-
eller avgiftsskyldige registreras på skattekontot med uppgift om när
inbetalningen bokfördes på skattemyndighetens konto. Någon sådan
särredovisning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas
Riksorganisation nämnt kan det dock inte bli fråga om. En sådan särre-
dovisning är inte heller nödvändig eftersom inbetalda belopp skall fördelas
proportionellt mellan de vid inbetalningen debiterade och förfallna skatte-
och avgiftsfordringarna. En särredovisning är inte heller nödvändig för
beräkningen av kostnadsränta eftersom den avses knytas till ett eventuellt
underskott på skattekontot. Samma sak avses gälla vid överlämnande av
obetalda belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. Även de nu
nämnda frågorna behandlar vi närmare i senare avsnitt.
Vi vill här bara tillägga att någon särredovisning av inbetalda belopp
inte heller är nödvändig för att bedöma hur allvarlig en betalnings-
försummelse är så som Företagarnas Riksorganisation gör gällande. Med
den enhetliga syn på skyldigheten att betala skatter och avgifter som vi
förordar är det helt utan betydelse vilken skatt eller avgift som är obetald.
Det som är väsentligt är om det på skattekontot finns ett över- eller
underskott och i så fall hur stort det är och hur länge det har funnits.

11.2 Likafördelningsmetoden

Regeringens förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto
och det behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald
skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och
avgifter som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna
likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning av reglerna om
solidariskt ansvar. Likafördelningsmetoden skall inte heller gälla vid
tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft
något att invända mot förslaget. Riksskatteverket ställer sig bakom att
likafördelningsmetoden skall tillämpas i de fall det finns behov av att
kunna ange om viss skatt har betalats eller inte. Verket godtar också
förslaget om vid vilka situationer likafördelningsprincipen inte skall
tillämpas. Vad som avses med den aktuella perioden vid tillämpning av
likafördelningsmetoden finns inte angivet någonstans. I detta avseende
anser Riksskatteverket att ett förtydligande behövs. Enligt Malmö tingsrätts
uppfattning framgår det varken av bestämmelserna i aktiebolagslagen,
lagen om handelsbolag och enkla bolag eller av konkurslagen att avräkning
från skattekontot skall ske på något annat sätt än som sägs i
skattebetalningslagen. Den aktuella paragrafen bör därför kompletteras
med uttryckliga regler om när avräkning skall ske på annat sätt än som där
föreskrivs. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att likafördel-
ningsmetoden bör gälla endast om inbetalaren inte särskilt angett vad
inbetalningen avser. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall således ha rätt att
själv välja vad en betalning avser vilket är en grundläggande rättighet.
Företagarnas Riksorganisation anser att likafördelningsmetoden är alltför
svår för de skattskyldiga att följa och förstå och därför oacceptabel. Ett
system måste vara utformat så att om ett underskott uppkommer för viss
period och rätt belopp betalas följande perioder skall dessa i sin helhet
anses vara till fullo betalda och underskottet endast hänföra sig till den
betalning genom vilken det ursprungliga underskottet har uppkommit.
Svenska Bankföreningen anser att risken för nya problem är så pass
överhängande med likafördelningsmetoden att man bör bokföra
betalningar och övriga krediteringar med en inbördes avräkningsordning.
Skälen för regeringens förslag: I de flesta fall är det inte nödvändigt
att kunna ange vilka obetalda skatter eller avgifter som har genererat ett
underskott. Det är tillräckligt att veta hur ett underskott har uppkommit och
hur stort det är. I de fall behov finns av att se om den skatt- eller
avgiftsskyldige har betalat en viss skatt eller avgift eller hur mycket av en
debitering som har betalats föreslår utredningen att en fördelning skall ske
av gjorda betalningar enligt en likafördelningsmetod (proportionering).
Den utgår från att varje betalning av en skatt eller avgift skall behandlas
lika. Om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och
avgiftsbeloppet har betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den
kvotdel som delbeloppen utgör av de sammanlagda debiteringarna.
Tillämpningen av den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis nytt
synsätt får anläggas på betalningar av skatter och avgifter. I princip blir det
ur den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje förekommande skatt
eller avgift. Även från det allmännas sida blir den principiella ut-
gångspunkten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga.
Metoden kan sägas redan vara tillämplig vid betalning av arbetsgivarav-
gifterna. I detta sammanhang finns ju ingen inbördes avräkningsordning
mellan de olika slagen av arbetsgivaravgifter.
Enligt vår mening har likafördelningsmetoden sådana stora fördelar att
den trots några remissinstansers invändningar bör införas. Det föreslagna
sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till att
ytterligare
förenklingar av det skatteadministrativa förfarandet kan åstadkommas. Vi
föreslår därför att likafördelningsmetoden skall införas i
skattekontosystemet.
Riksskatteverket har ansett att ett förtydligande behövs i frågan om
till
vilken period ett visst underskott skall anses vara hänförligt. Enligt vår
mening bör den aktuella perioden i normalfallet vara en kalendermånad. I
vissa fall skall dock perioden avse inkomståret, se mer härom under avsnitt
16. Vid beräkningen av underlaget för den mervärdesskattebaserade
avgiften till EU utgör kalenderår beräkningsperiod.
I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort
antal
konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av den svenska
EU-avgiften, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med
utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande
redogörs för nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelnings-
metoden inte bör användas.

Beräkning av den svenska EU-avgiften

Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom s.k. egna
medel bidra till finansieringen av den gemensamma budgeten. Dessa egna
medel består av olika avgiftsslag, där ett procentuellt uttag på mervärdes-
skattebasen utgör ett av avgiftsslagen. I EU:s budget upptas detta
avgiftsslag till ett belopp som grundas på en överenskommen prognos av
mervärdesskattebasen för det år budgeten avser.
Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen
lämna en redogörelse för hur mervärdesskattebasen beräknats. Denna
redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering av den mervärdes-
skattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit åt Riksskatteverket att
administrera den mervärdesskattebaserade avgiften.
Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på rådets förordning
nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för
uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt. Grunden för
beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten.
Avgifter m.m. (skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmåls-
avgifter och räntor) som ingår i betalda belopp skall räknas av.
I ett skattekontosystem kommer det enligt våra förslag att finnas upp-
gifter om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan
inbetalningarna inte går att hänföra till någon specifik skatt eller avgift. För

att kunna fullgöra åtagandet om redovisning av utfallet för
beräkningsunderlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften behövs
därför efter avslutat budgetår en fördelning av inbetalningarna på skatteslag
så att inbetalningarna hänförliga till mervärdesskatt kan urskiljas.
För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars
konto således är utjämnat och för kontohavare med ett överskott på kontot
kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdes-
skatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats.
För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skatt-
skyldiga, dvs. för sådana som har ett underskott på kontot, kan likaför-
delningsmetoden användas.
Ett särskilt problem vad gäller effekter för statsbudgeten är att
andelen
restförda belopp kan variera mellan skatteslagen. Likafördelningsmetoden
kan alltså riskera att över- eller underskatta inbetalningarna av mervärdes-
skatt, vilket i sin tur innebär att vår betalning av mervärdesskattebaserad
avgift riskerar att bli större eller mindre än vad faktiska betalningar skulle
ge upphov till. Tillgänglig statistik visar att mervärdesskattens andel av
restförda belopp varierat kraftigt över åren och att det åtminstone periodvis
varit så att andelen restförd mervärdesskatt kraftigt överstigit andelen
restförda övriga skatter och avgifter. En tillämpning av
likafördelningsmetoden baserat på totalt på skattekontot debiterade skatter
och avgifter samt restförda belopp hade 1995 lett till en ökning av vår
avgift till EU:s budget med ca 40 miljoner kronor. Det är därför enligt
regeringens uppfattning viktigt att fördelningen görs på sådant sätt att
effekterna för statsbudgeten minimeras och en så korrekt fördelning som
möjligt erhålls, vilket i praktiken torde innebära en fördelning på
skattekontonivå.

Utlandshandräckning

För indrivning i utlandet av skatte- och avgiftsfordringar uppkomna här i
landet har Sverige ingått avtal om handräckning med ett antal olika länder.
Avtalen skiljer sig åt i vissa hänseenden exempelvis i fråga om vilka skatter
och avgifter som omfattas.
Ett indrivningsuppdrag utgörs i skattekontosystemet endast av ett saldo
som avser fordran på skatter och avgifter. För att saldot i sin helhet skall
omfattas av ett visst handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar
alla de skatter och avgifter som hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga
kan således uppkomma om vilken eller vilka delar av det överlämnade
underskottet som omfattas av avtalet.
De flesta handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år 1996
gjordes 3 277 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen kännetecknas
av att beloppen ofta är små och i flertalet fall rör fysiska personer med
uteslutande tjänsteinkomster. Skatter och avgifter på dessa inkomster torde
inte medföra några tillämpningsproblem.
De handräckningsärenden som avser utomnordiska länder är få. Under
år 1996 handlades endast 190 sådana ärenden. Ärendena avser inte sällan
större belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller avgifter. Även
dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkomster. Det kan dock
förekomma skatter eller avgifter som inte omfattas av ett handräcknings-
avtal.
De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en eller

flera skatter och avgifter som är obetalt begränsar sig således i första hand
till relativt få handräckningsärenden som avser utomnordiska länder. Även
i dessa fall bör det obetalda beloppet anses fördela sig på olika skatter och
avgifter i enlighet med likafördelningsmetoden. Som framgått i det
föregående utgår metoden med likafördelning från att inbetalningarna i
normalfallet fördelar sig på kontots debiteringar under den aktuella
månaden utifrån hur stor andel som debiteringen i fråga utgör av kontots
sammanlagda debiteringar (proportionering).

Undantag från likafördelningsmetoden

I ett par fall får likafördelningsmetoden sådana konsekvenser för den
betalningsskyldige att den inte bör tillämpas. Som vi återkommer till i det
följande gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 §
konkurslagen (1987:672) i samband med konkurs (se avsnitt 14.5.2) och då
fråga är om solidarisk betalningsskyldighet (se avsnitt 23.3.2). I dessa fall
bör därför likafördelningsmetoden inte användas. I de angivna avsnitten
behandlas också frågan hur de aktuella undantagen från likaför-
delningsmetodens tillämpningsområde skall regleras lagtekniskt. Likaför-
delningsmetoden bör inte heller tillämpas när det skall avgöras hur stor del
av återförd ingående mervärdesskatt som har betalats in vid en fas-
tighetsförsäljning där frivillig skattskyldighet förelegat. Se vidare kom-
mentaren till 9 kap. 3 och 4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).

11.3 Kreditering av preliminär skatt

Regeringens förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift
skall bokföras på skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En
kreditering på skattekontot skall också kunna grundas på särskilda
beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om.

Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft
något att invända mot förslaget. Riksrevisionsverket anser emellertid att
fysiska personer som betalar både A- och F-skatt och således har kontot
aktivt under hela året inte bör få fyllnadsinbetalningar av A-skatt kredi-
terade förrän slutskatten debiteras kontot. Härmed undviks att ett rän-
tegenererande överskott uppstår på kontot vilket är konsekvent i relation till
fysiska personer med enbart A-skatt. Riksskatteverket, Svenska Revi-
sorsamfundet och Näringslivets Skattedelegation för fram synpunkter på
förslaget om kreditering av preliminär skatt som dock främst tar sikte på
reglerna om beräkning av ränta.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har dragit upp riktlinjerna
för hur den preliminära skatten skall krediteras på den skattskyldiges
skattekonto på följande sätt.
Innehållen A-skatt för en arbetstagare skall under respektive år
debiteras
vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföringen sker på
arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redo-
visningshandlingar (skattedeklarationer) som arbetsgivaren lämnar under
året. Sådan debitering sker även för andra redovisare, exempelvis banker,
som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom
skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar kredi-
teras och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller, när
det är fråga om skatteavdrag från ränta, på bankens skattekonto. Hur den
preliminära skatten fördelar sig på respektive skattskyldig, dvs. ar-
betstagare eller kontohavare i bank, redovisas först i och med att kontrol-
luppgifter lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter in-
komståret. Kontrolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för
respektive skattskyldig som underlag för kontroll av de redovisade skatter
som debiterats på arbetsgivarens eller bankens konto under året. Det bör
tilläggas att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för faststäl-
lande och kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den
skattskyldige.
För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den åsatta
debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga
skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär
skatt avräknas såväl den debiterade skatten som den redovisade A-skatten.
De nu redovisade riktlinjerna har remissinstanserna inte haft något att
invända emot. Vi ställer oss också bakom riktlinjerna och föreslår en
ordning som grundar sig på dessa.
Några remissinstanser har dock haft synpunkter på hur fyllnadsinbe-
talningar av preliminär skatt skall hanteras i de fall den skattskyldige
debiterats preliminär skatt. Synpunkterna avser främst ränteberäkningen. I
skattekontosystemet avses ränta beräknas fr.o.m. en viss tidpunkt på
skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten. Frågor om
beräkning av ränta behandlar vi i avsnitt 13.

Preliminär skatt via kontrolluppgift

Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redo-
visat i kontrolluppgift skall givetvis tillgodoräknas och krediteras på
skattekontot för respektive skattskyldig som en betalning av preliminär
skatt. I princip skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs.
redan fr.o.m. februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emel-
lertid för att preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras
och krediteras på den skattskyldiges konto först i samband med att den
motsvarande slutliga skatten debiteras kontot.
Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare.
Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten
och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med
den slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan
slutskattedebiteringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrol-
luppgift kan medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och
kommer att hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras.
Med hänsyn till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade
belopp kan också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betal-
ningen tas i anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd
skuld. Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny
restföring sker för hela eller en del av den slutliga skatten trots att korrekt
preliminär skatt har betalats under året. En sådan ordning förefaller mindre
lämplig särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka
tidpunkten för när den preliminära skatten tillgodoräknas.

Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att
först
säkerställa riktigheten i de belopp som skall räknas den skattskyldige
tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrolluppgifter mot de
belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året
leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrollupp-
gifterna.
Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt
för-
farande för avräkning av preliminär skatt Ä alltså oavsett vilken kategori
skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som det är naturligt
att kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den
slutliga skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräk-
ning för en skattskyldig med A-skatt.
Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras på den
skattskyldiges
konto har redogjorts för i det föregående (se avsnitt 10.3). Med hänsyn till
vad som sagts nyss bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift
krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten
debiteras. Vi föreslår en sådan ordning.
Det bör framhållas att själva tidpunkten för denna debitering och
kreditering på kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som
skall tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det
undantag som vi återkommer till i avsnitt 13 gälla både den debiterade slut-
liga skatten och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift.
Som framgår av detta avsnitt skall ränta i princip räknas fr.o.m. den 13
februari året efter inkomståret.

F-skatt och särskild A-skatt

Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall
räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning skall
enligt utredningens förslag ske genom att den preliminära skatten
krediteras skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och
debiteras kontot. Vi instämmer i detta förslag.

EG (Europeiska gemenskapen) är en del av EU (Europeiska unionen). De regler som
gäller
för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I det följande används därför uttrycket
EG i
anslutning till dessa regler.

1

2

4

84

85

87

100

101

102

103

104

105

106

108

109

111

124

125

126

127

137

138

152

155

161

162

163

164

167

169

144

146

147

148

149

162

163

163

169

171

172

172

177

179

183

184

189

190

191

192

193

194

195

196

198

199

201

202

202

203

206

207

211

212

214

216

219

223

224

224

224

227

230

231

233

234

236

237

238

253

256

241

246

256

258

265

271

279

296

16