med anledning av prop. 1996/97:5 Forskning och samhälle
Det är en prioriterad politisk uppgift att skapa förutsättningar
för förminskad arbetslöshet och ökad sysselsättning. I dessa
sammanhang är forskning och utveckling väsentliga
instrument för att nå framgång. Denna uppfattning
genomsyrar i princip alla program för att öka
sysselsättningen.
Det är emellertid inte forskning generellt som bör stödjas utan forskning
som svarar mot samhällets behov. Detta kommer till klart uttryck på sidan 36
i prop. 1996/97:5 där det dels sägs: "Forskningens inriktning skall svara mot
behoven i samhället" dels "För att den statliga forskningen skall vara
tillväxtstimulerande krävs att den faktiskt är användbar för näringslivet".
Underförstått i ovanstående ligger även att resultaten av den statligt
finansierade forskningen sprids snabbt till alla berörda parter så att
resultaten
kan nyttiggöras och medverka till ökad sysselsättning. Idag är många forsk-
ningsinstitutioner dåliga på just detta. Det har bl.a. påpekats av
Riksrevisionsverket nyligen.
I ett samhälle som förändras snabbt och där resurserna är begränsade gäller
det att resurserna satsas på expanderande näringar. Samstämmiga rapporter
pekar ut tjänstesektorn som den del av näringslivet som kommer att generera
arbetstillfällena i framtiden medan sysselsättningen i industrin går tillbaka.
Inom tjänstesektorn kan rese- och turistindustrin enligt vissa beräkningar
som gjorts av Turistdelegationen generera mellan 25.000 och 100.000 nya
arbetstillfällen i framtiden. Den huvudsakliga delen av denna sysselsättning
kommer att ske i småföretag.
Situationen är emellertid problematisk eftersom både rese- och turist-
industrin och småföretagen är forskningsfattiga, samtidigt som det är forsk-
ning och kunskapsutveckling som är nyckeln till framgång.
Turismen i samhället ur ett konsumentperspektiv fyller många funktioner.
Den bidrar till människors välbefinnande genom natur- och kulturupplevelser
samtidigt som det finns omfattande rekreativa inslag i turismen.
Ur ett producentperspektiv är turismen en affärsverksamhet. Ett museum
måste ha vissa besökssiffror för att få fortleva och en restaurang måste ha
större intäkter än kostnader för att överleva. Exemplen är olika men visar
båda på att det är marknadens efterfrågan som avgör en verksamhets vara
eller inte vara oberoende av om den är privat eller offentligt finansierad.
Det är framförallt de privata småföretagarna som skall bygga upp stora
delar av den framtida turismen. Denna uppbyggnad av små och medelstora
företag inom rese- och turistbranschen skall ske inom samtliga delar av
Sverige.
Det förslag som finns i propositionen avseende "satsning på forskning om
turismen vid Mitthögskolan i Östersund" är inte välmotiverat utifrån den
samlade rese- och turistnäringens aspekter. Anledningen är att programmet
främst avser forskning som kan vara sysselsättningsskapande inom mål 6-
området (se t.ex. sid 17-18 i Högskoleverkets skrivelse). Turismen inom mål
6-området är en marginell del av turismen i Sverige även om vinterturismen
inkluderas. Detta innebär att forskning om huvuddelen av den svenska
turismen lämnas utanför.
Denna inskränkning i den turistiska satsningen när det gäller forsknings-
inriktning (stödja mål 6-området) framgår inte av regeringens proposition
men den framgår väl av det i propositionen refererade underlagsmaterialet,
vilket delvis återgivits ovan. För att i någon mån reducera intrycket av
satsningen på mål 6-området sägs i propositionen att Högskoleverket
föreslagit att Turistdelegationen skall "undersöka möjligheten att göra en
nationell insats för kompetensutveckling i turistbranschen med hjälp av EU:s
strukturfonder mål 2, 4 och 6 samt det föreslagna kunskapscentret vid
Mitthögskolan".
Vilket utfall en sådan önskan kommer att få är omöjligt att bedöma idag.
Därför bör regeringen redan nu göra en bred nationell satsning på forskning
om rese- och turistindustrin istället för en begränsad regional satsning i
Östersund.
Det gäller i detta sammanhang att utveckla rese- och turistindustin som
affärsverksamhet. Utan en sådan affärsmässig inriktning kan aldrig rese- och
turistindustrin bli den sysselsättningsgenerator som nämndes i inledningen.
Med tanke på vad som sagts ovan om en forskningsfattig bransch så bör
stöd för forskningssatsningen sökas där det idag finns kompetens. I
Östersund finns ingen forskarutbildning. Detta är en klar nackdel, för att inte
säga ett i det närmaste oöverstigligt hinder, när det gäller den uppbyggnad av
det forskningscentrum som regeringen föreslår. Uppbyggnad av väl
fungerande forskarutbildningsmiljöer tar mycket lång tid.
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet är idag det enda universitet
som har satsat på forskarutbildning inom rese- och turistindustrin. Man har
under ett antal år byggt upp en väl fungerande forskarutbildningsmiljö. Det
kan i detta sammanhang även nämnas att en del av lärarna vid institutionen
för turismvetenskap i Östersund är doktorander vid Handelshögskolan i
Göteborg. Det förefaller därför minst sagt lämpligt att utveckla ett samarbete
mellan Handelshögskolan i Göteborg och Mitthögskolan i Östersund när det
gäller kompetensutveckling inom rese- och turistindustrin. Fördelarna med
ett sådant samarbete är flera:
Vid Handelshögskolan i Göteborg har man forskarutbildning och hand-
ledare med inriktning på rese- och turistnäringen. Detta saknas i Östersund.
Samarbete är i högsta grad lämpligt.
Handelshögskolan i Göteborg har just den affärsmässiga inriktning på sin
forskning inom rese- och turistindustrin som diskuterats ovan. Detta är en
klar fördel för sysselsättningsaspekten när det gäller forskningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppbyggnaden av centrum för turismforskning skall ske i
samarbete mellan Handelshögskolan i Göteborg och Mitthögskolan i
Östersund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning inom turismnäringen vid Handelshögskolan i
Göteborg.