med anledning av prop. 1996/97:5 Forskning och samhälle
Motionen delad mellan flera utskott
Bakgrund
Såväl utbildning som forskning vid universitet och högskolor
har vuxit mycket kraftigt sedan 1950-talet. Ökningen har
varit ojämn med explosionsartad expansion under vissa
perioder. Under 60-talet snabbanpassades volymen av
universitetens grundutbildning till den kraftigt ökade
tillströmningen. Denna ökning skedde utan ordentliga
förberedelser. Nya typer av lärartjänster med hög lön
inrättades för att man skulle locka lärare. De tidigare
kompetenskraven för akademiska lärare sänktes och antalet
nyanställda på fasta tjänster växte snabbt. Kännetecknande
för en stor del av de nya lärarna var att de var unga och ännu
ej färdigutbildade. Många saknade forskningsmeritering och
intresse eller fallenhet för forskning.
Tidigare fanns vid universiteten en mångfald av olika tjänster på olika
nivåer och rörligheten på tjänsterna var med vissa undantag god. Detta
system ersattes under 60-talet av ett system med ett fåtal tjänstetyper
(adjunkter, lektorer och professorer) med fast anställning.
För forskningens del kännetecknas 60- och 70-talen av en kraftig expansion
av den tillämpade forskningen. Regering och riksdag bildade nya
forskningsfonder och institut med inriktning mot tillämpningsområden som
var av speciell betydelse för samhällsutvecklingen vid den aktuella tiden.
Statliga verk och myndigheter avsatte allt större resurser för forskning och
utveckling inom sina respektive intresseområden.
Grundforskningen, finansierad genom Statens forskningsråd och fakultets-
anslag till universiteten, ökade inte alls i samma takt. Expansionsperioden
innebar förvisso att många svenska forskningsinstitutioner utvecklades och
blev ledande inom den internationella forskningen. Tyvärr innebar den alltför
hastiga utbyggnaden också att institutioner med låg forskningspotential växte
fram och stabiliserades inom universitet och olika forskningsinstitut.
Först under 80-talet blev 60-talsexpansionens negativa effekter riktigt
kännbara. Så fann t.ex. en stor del av dem som tillträdde de ledigförklarade
professurerna att deras nya institution var fullsatt av gamla tjänsteinnehavare.
Ofta fanns inte utrymme alls för några nya tjänster inom den nya
innehavarens specialområde. Och grundforskningsmedlen var redan då helt
otillräckliga för att kunna finansiera nya forskningsgrupper. Den nytillträdde
hade en möjlighet, nämligen att ge sig ut på den tillämpade forskningens
marknad och söka anslag för att finansiera uppbyggnaden av en forskargrupp
kring sitt intresseområde. Detta gynnade självfallet inte utvecklingen av
grundforskning och sannolikt inte heller utvecklingen av den tillämpade
forskningen.
Genom att Sverige har relativt få professorer blev effekten av denna
åderlåtning av grundforskningen relativt stor inom stora delar av svensk
forskning. Den fick också direkt konsekvenser för forskarnas engagemang i
undervisning inom grundutbildning och forskarutbildning. Hur de
forskarstuderandes studiesituation påverkades har inte studerats närmare men
det finns all anledning att misstänka att de negativa effekterna var stora.
Det var också under 80-talet som man fick upp ögonen för 60-tals-
expansionens negativa effekter på undervisningen. Särskilda medel avsattes
för "kompetenshöjande bidrag" till alla de lektorer och adjunkter som sedan
länge slutat att forska (eller aldrig börjat). (Många institutionsledningar fick
den något ovana uppgiften att gå igenom lärarpersonalens vetenskapliga
meriter, rangordna vederbörande, vända upp och ner på rangordningen och
sedan ge de främsta tjänstledigt för forskning.) Dessa insatser satte mycket
ringa spår i form av höjning av lärarnas vetenskapliga kompetens.
Den tillämpade forskningens ökade resurser har alltså kommit universiteten
till del. Många av tillämpningsprojekten vid universitet och högskolor drivs
av forskare som har ett stort engagemang i ett visst tillämpningsområde och
vars arbete har stor betydelse i samhället. Men det är också väl känt att
många forskare väljer den tillämpade forskningen för att det är enda
möjligheten att finansiera åtminstone en del av den grundforskning de
egentligen är intresserade av. Genom att det varit lättare att få stora anslag
för
tillämpningsprojekt har också maktstrukturerna på institutionerna förskjutits
så att grundforskning har intagit en mer undanskymd plats vid sidan av de
mer välsituerade tillämpningsprojekten.
En av anledningarna till att universiteten ackumulerat brister över mycket
långa tider är naturligtvis att universitetsledningarna har varit mycket svaga.
Rektorerna har säkert varit väl så skickade men rektorsämbetet är av tradition
en relativt kraftlös institution. Fakulteterna är alltför uppbundna av
mellaninstitutionella hänsyn för att kunna åstadkomma några effektiva
rationaliseringar.
Ett lovvärt försök till sanering gjordes av den förra regeringen när man gav
universiteten större självständighet och frihet. Förändringarna skedde
emellertid alldeles för snabbt och ogenomtänkt. Man borde ha gjort
universitetsorganisationen bättre rustad att kunna ta till vara fördelarna med
en större frihet innan man tog steget. Nu sitter universiteten där i sin frihet,
uppbundna av låsta tjänstestrukturer, inkrökta finansieringskanaler och oklara
verksamhetsuppdrag som vuxit fram som en anpassning till tidigare system
med centralstyrning. I sin iver att släppa fåglarna fria ställde man ut burarna
men glömde att öppna dörrarna. Det är mycket ovisst om den nyvunna
friheten kommer att leda till några effektiviseringar inom en rimlig framtid
om inte speciella åtgärder vidtas.
1990-talets utbildnings- och forskningspolitik fokuseras på två sinsemellan
starkt beroende huvudsyften: dels att minska den öppna arbetslösheten, dels
att öka konkurrenskraften i svenskt näringsliv för att på sikt skapa fler
arbetstillfällen. Samma målsättningar i stort för såväl den borgerliga som den
socialdemokratiska regeringen. Inte oväntat eftersom båda har ekonomisk
tillväxt som ideologisk grundförutsättning. Under de två senaste regeringarna
har två stora satsningar gjorts: en ökning av antalet utbildningsplatser (och en
regional spridning av dessa) samt ytterligare en mycket stor förstärkning av
den tillämpade forskningen genom medlemskapet i EU och bildandet av
löntagarfondsstiftelserna.
Medlemskapet i EU gav ett "tillskott" på ca 800 miljoner kronor till svensk
forskning inom EU-projekt, vilka så gott som helt avser tillämpningsprojekt.
De olika löntagarfondsstiftelserna har mycket stora resurser för anslag till
huvudsakligen tillämpade forskningsområden. Att man under närmare trettio
år haft en obalans mellan grundforskning och forskarutbildning å ena sidan
och tillämpad forskning å andra sidan gör naturligtvis de sista två
storsatsningarna speciellt olämpliga. Det krävs snabba motåtgärder för att inte
Sverige skall tappa i kompetens och kvalitet både inom grundforskning och
tillämpad forskning.
Analys av förutsättningar
Regeringens forskningsproposition innehåller ingen djupare
analys av forskning och högre utbildning i Sverige med
avseende på tillgängliga resurser, tyngdpunkter,
utvecklingstendenser etc, vilket skulle ha varit den naturliga
utgångspunkten för propositionen. I stället tar man sin
utgångspunkt i två viktiga samhällsfrågor: arbetslösheten och
näringslivets behov av kompetent personal. Resultatet blir att
förslaget koncentreras på en kraftfull satsning på ökat antal
studieplatser vid universitet och högskolor och en rad
direktiv till högskolor och universitet som syftar till att öka
deras samverkan med näringslivet och i viss mån övriga
delar av samhället. Fler skall utbildas och forskningen
"nyttiggöras". Grovt sett går regeringens förslag i rätt
riktning med tanke på det ekonomiska läget och den höga
arbetslösheten. Avsaknaden av en mer genomtänkt
utbildnings- och forskningspolitik gör emellertid att de
föreslagna åtgärdernas effekter för utbildning och forskning
ibland kan slå mycket olyckligt.
Det är bland annat fyra faktorer som borde ha
uppmärksammats:
1. Sverige har relativt få högt kvalificerade forskare.
2. Det råder brist på kvalificerad personal vid högskolor och
universitet.
3. I Sverige råder en kraftig obalans mellan å ena sidan
grundforskning och forskarutbildning och å andra sidan
tillämpad forskning.
4. Nya kategorier studerande i kombination med kraftig
ökning av antalet studerande ställer helt nya krav på
grundutbildningen och forskarutbildning.
Mål och allmänna riktlinjer
I propositionen (3.4) anger regeringen mål och riktlinjer för
forskningspolitiken. Miljöpartiet delar i stort regeringens
deklarerade uppfattning men noterar att det redan i de
allmänna skrivningarna framskymtar en viss överbetoning av
nyttoaspekten. Man skiljer inte på grundforskning och
tillämpad forskning och formulerar allmänna krav på
forskningens samhällsnytta som är direkt olämpliga om de
skulle gälla styrning av grundforskning.
Inriktningen av tillämpad forskning mot stöd till svensk industri är delvis
en påtvingad följd av medlemskapet i EU, vars konkurrensregler lägger
hinder i vägen för direkt företagsstöd från stat och kommuner men möjliggör
det indirekta stödet via forskning och produktutveckling. Övriga
medlemsländer har redan utvecklat det indirekta forskningsstödet till framför
allt sina stora industriföretag. Sveriges val av väg är därmed redan utstakad.
Svensk tillämpad forskning skall enligt regeringens förslag i större
utsträckning samarbeta med näringslivet. Många uttalanden visar att man
tänker sig en utbyggnad av just den målinriktade, tillämpade forskningen
även inom universitet och högskolor och att den skall ligga mycket nära
själva arbetet med produktutveckling.
En aspekt som regeringen tappat bort och som är speciellt viktig för ett litet
land är möjligheterna att tillgodogöra sig de landvinningar som görs inom den
internationella forskningen. Dessa sker som regel först inom den fria
grundforskningen medan tillämpningen följer med en avsevärd
tidsförskjutning. I detta sammanhang är just tillgången på internationellt
framstående, fri grundforskning inom Sverige en av grundförutsättningarna
för en med omvärlden synkroniserad innovationstakt i svenska företag. En
svensk grundforskning av internationell klass är den port genom vilken den
internationella spjutspetsforskningen kan föras in i landet.
Forskningsråden med sina blygsamma resurser är grundforskningens
egentliga finansieringskälla vid sidan om fakultetsanslagen. I sin iver att öka
samverkan mellan forskning och näringsliv gör regeringen det misstaget att
man också börjar dirigera grundforskningmedlen. Forskningsråden får
anvisningar om vilken typ av forskning de skall prioritera. Under rubriken
"Forskningen skall komma till nytta" dikterar regeringen också att
"forskningsråden bör i sina instruktioner åläggas att även uppmärksamma
samhällsrelevansen samt att stödja forskning som är strategisk för såväl
forskningens utveckling som samhällets behov i vid mening". Krav på
styrning av grundforskning återkommer ofta i propositionen. Betydelsen av
att "råden uppmärksammar samhällsrelevansen av den forskning de stöder"
poängteras. I en tid med så stora satsningar på näringslivsinriktad forskning
borde uppmaningen snarast vara den motsatta. "Det åligger råden att bevaka
att rådsmedlen skall stöda grundforskning och att kriteriet för anslag
uteslutande skall vara vetenskaplig kvalitet" är en betydligt klokare
rekommendation.
Högskolans samverkan med
det omgivande samhället
Regeringen betonar vikten av att information om vetenskap
och forskning når allmänheten. Detta är bra inte minst för
den forskningsetiska debatt som behövs i samhället.
Samverkansformerna med näringslivet och samhället
behöver utvecklas. I propositionen ges flera goda förslag till
sådan samordning, storskaliga såväl som småskaliga. Vissa
problem med samverkan mellan högskolorna och företag är
inte tillräckligt utredda. Risken att en högskoleinstitution
som utvecklar en konsultverksamhet inom sitt specialområde
hamnar i konflikt med gällande konkurrenslagstiftning är
stor. Tydliga rekommendationer för hur sådan verksamhet
skall utformas bör utarbetas av Högskoleverket.
Vad gäller den forskningsetiska debatten så bör vissa områden föras ut till
allmänheten. Utvecklingen går snabbt och människors etiska ställnings-
taganden i de fundamentala frågor som vissa av forskningsverksamheterna
väcker måste möjliggöras genom aktiva insatser från ansvariga myndigheter.
Genteknikforskning är ett sådant område. Miljöpartiet föreslår att särskilda
medel anvisas till NFR eller FRN med uppdraget att informera allmänheten
allsidigt och neutralt om genteknikens nuvarande status samt väntade
möjligheter och risker i framtiden.
Jämställdhet
Frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män
uppmärksammas särskilt i propositionen. Detta är bra.
Förslaget om stöd till genusforskningen kan vi ställa oss
bakom. Regeringens gamla övertro på metoden att inrätta
särskilda tjänster för kvinnor eller att ge kvinnor förtur vid
inrättande av nya forskartjänster återspeglas också i denna
proposition. Detta gagnar knappast jämställdheten. Risken är
istället stor att dessa särbehandlade kvinnotjänster kommer
att betraktas som tjänster av lägre värde. I propositionen
belyses inte nackdelarna med förslagen (och egentligen inte
heller fördelarna). Det krävs betydligt mer insiktsfulla drag
för att lösa problem med social orättvisa.
Miljöpartiet utgår från att en viktig orsak till att relativt få kvinnor
doktorerar och relativt få kvinnor innehar högre tjänster vid universitet och
högskolor ligger i att kvinnor och män inte har likvärdiga förutsättningar vid
högre universitetsstudier och i den fortsatta forskarkarriären. Vi vill därför
sätta in resurserna på att rätta till förutsättningarna så att de blir
likvärdiga för
män och kvinnor.
Ytligt sett kan förutsättningarna för kvinnor och män i forskarutbildning
och forskarkarriären synas likvärdiga. Samma antagningsregler, samma
studiefinansiering, samma undervisning gäller för kvinnor som för män. En
närmare granskning av förutsättningarna för män och kvinnor i högre
utbildning visar emellertid tydliga skillnader.
Redan det faktum att lärarna och handledarna i forskarutbildningen är män
(ca 85 procent) kan förklara en del av svårigheterna för kvinnor. Det finns
också tendenser till skillnader i val av avhandlingsämne mellan manliga och
kvinnliga studenter. Män ansluter sig lättare till institutionernas redan
etablerade forskningsprojekt medan kvinnor i större utsträckning väljer
ämnen som inte finns representerade i den pågående forskningen vid
institutionerna. Att utföra sitt avhandlingsarbete i en redan etablerad
forskargrupp är som regel lättare än att utföra hela arbetet på egen hand, även
om viss hjälp i form av handledning finns att tillgå. Dessa skillnader slår
igenom redan vid de små forskningsuppgifter som utförs i grundutbildningens
slut och som ligger till grund för antagningen till forskarutbildningen. Här
ligger en del av förklaringen till att färre kvinnor antas till
forskarutbildningen och att kvinnor använder längre tid och oftare avbryter en
påbörjad forskarutbildning.
I kommittéerna som sköter antagningen till forskarutbildningen sitter
institutionernas handledare. Det ligger nära till hands att tro att de
studerande
som redan arbetar inom handledarens forskningsprojekt ibland favoriseras på
sina medsökandes bekostnad. Det missgynnar förmodligen kvinnliga
studerande som grupp.
De år man genomgår forskarutbildning sammanfaller med den tid i livet när
man vanligtvis skaffar barn. Självfallet innebär detta andra förutsättningar för
kvinnor än för män att genomföra en forskarutbildning på förväntade fyra-
fem år. Många familjer där kvinnan går i forskarutbildning väntar med det
första barnet tills kvinnan tagit sin doktorsexamen. Barnafödande innebär då
en fördröjning av kvinnans fortsatta karriär, att genom egen forskning meri-
tera sig för forskarassistenttjänst. Genom att konkurrensen om forskar-
assistenttjänster är hård och meriter ofta endast räknas för de fem första åren
efter doktorsexamen så är många kvinnor näst intill utan möjlighet att gå
vidare mot ett arbete som självständig forskare vid ett svenskt universitet.
(Om kvinnan vill ha familj och barn före 30 års ålder.)
Redan dessa tydliga skillnader i förutsättningar för män och kvinnor i
forskarutbildningen pekar på några lämpliga åtgärder för att förbättra situatio-
nen. Ändra handledningssituationen såväl på C- och D-nivån som i
forskarutbildningen så att kvinnliga studerande inte drabbas av konkurrens-
hinder redan i ingången till sina forskarstudier. Fullfölj omvandlingen av
utbildningsbidrag till doktorandtjänster och öka dessutom antalet
doktorandtjänster. En doktorandtjänst ger den sociala trygghet som framför
allt kvinnliga studerande behöver under studietiden. Miljöpartiet föreslår
kraftigt utökade anslag för doktorandtjänster och medel vid forskningsråden
för yngre forskare.
Vi föreslår vidare att meriteringskraven vid tjänstetillsättning ändras så att
en fördröjning genom barnafödande inte lägger onödiga hinder i vägen vid
konkurrens om tjänster i den fortsatta forskarkarriären. Öppna möjligheten för
forskarstuderande att söka egna forskningsmedel, så att de inte är helt
hänvisade till handledarnas resurser och välvilja. Inför olika typer av tidsbe-
gränsade tjänster i forskarkarriären (t.ex. med tre tjänster mellan doktorand-
tjänst och professor som i USA).
En hierarki av flera tidsbegränsade tjänster under professorsnivå skulle öka
rörligheten bland universitetens forskande personal, vilket är absolut nödvän-
digt för att inte universitetens forskning och utbildning skall gå i stå (på det
sätt som delvis skett sedan 1960-talet i Sverige). Även en ökad rörlighet
mellan universitet och näringsliv eller arbeten inom den offentliga sektorn
(inklusive skola och utbildning) gagnar samhället som helhet och gynnar
möjligheterna att i ett någorlunda kort tidsperspektiv få en rimlig fördelning
mellan män och kvinnor bland forskare och lärare vid universitet och högsko-
lor.
EU-finansierad forskning
Man kan i grova drag räkna med att ca 800 miljoner kronor
av EU:s anslag tillfaller svenska forskningsprojekt.
Regeringen ägnar i propositionen huvudintresset åt att
diskutera hur Sverige i EU skall kunna styra över dessa
medel till FoU-insatser som främjar ökad tillväxt och
sysselsättning och angriper globala utvecklingsproblem.
Prioriteringsordningen vill vi i Miljöpartiet diskutera men
den allmänna inriktningen är i rådande situation rimlig. Vad
som däremot helt saknas är en utvärdering av vad EU:s
inträde på svensk forskningspolitiks område inneburit. Har
det gagnat svensk forskning? Har kvaliteten ökat? Hur har
den påverkat det internationella samarbetet inom forskning
med länder utanför EU, t.ex. med USA? De få utvärderingar
som gjorts av EU-forskningen tyder på att satsningarna när
det gäller näringslivets forskning varit i stort sett
misslyckade och att den övriga forskningens vinster är
svårbedömbara. Miljöpartiet föreslår att Riksrevisionsverket
får i uppdrag att göra en utvärdering av effekterna av EU:s
inflytande på svensk forskning. När vi ser resultaten av en
sådan utredning kommer sannolikt svensk policy när det
gäller ändringar av administration och inriktning av EU:s
forskningsmedel att se ganska annorlunda ut än den
regeringen idag presenterar.
Stiftelser inrättade med
löntagarfondsmedel
Under föregående mandatperiod inrättades nio
forskningsstiftelser med stora kapital överförda från de
tidigare löntagarfondsmedlen. Stiftelserna skall ge bidrag till
forskning inom olika specificerade tillämpningsområden. Att
medlen avsattes för forskning är, liksom valet av ändamål,
inte mycket att invända mot. Det var i huvudsak en bra
satsning. Enligt vår uppfattning är det emellertid
oacceptabelt att en regering binder upp stora resurser på ett
sätt så att den fortsatta användningen inte är tillgänglig för
demokratiska beslut. Dessa stiftelsemedel ingår som en stor
och viktig del i Sveriges samlade resurser för
forskningsfinansiering. Att driva en effektiv
forskningspolitik försvåras med en så stor del fastslagen och
opåverkbar. Redan i årets budgetproposition åtföljs
nedskärningsförslag av skrivningar om att kompensation kan
förväntas i form av anslag från dessa stiftelser. Så har t.ex.
Naturvårdsverket fått närmare 50 miljoner i nedskärning
åtföljt av en dylik rekommenderad kompensation. Vem
garanterar den? Har regeringen tänkt sig att i fortsättningen
ta över medelsfördelning från stiftelserna? Detta är i så fall
en allvarlig avvikelse från den tradition som funnits under
lång tid i svensk forskningspolitik.
Miljöpartiet anser att stiftelsernas forskningsmedel skall kunna betraktas
som en förstärkning i den totala forskningsbudgeten för svensk forskning.
Riksdagen måste emellertid kunna påverka formerna och i framtiden
antagligen också ändamålen för stiftelsernas verksamhet. Med hänsyn till den
rådande obalansen mellan grundforskning och tillämpad forskning (se separat
avsnitt) så bör den tillämpade forskningen lämna ett bidrag till den
grundforskning som utgör själva grundförutsättningen för deras verksamhet.
Miljöpartiet föreslår ett grundforskningsavdrag om 5 procent som skall
solidariskt göras på all tillämpad forskning. Möjligheten att genomföra detta
hindras av just sådana konstruktioner som de stora stiftelsebildningarna.
Miljöpartiet ställer sig bakom regeringens förslag att ändra
stiftelseförordnandena så att regeringen skall kunna utse och entlediga
ledamöter i stiftelsernas styrelser. Men då med förbehåll att det klart
markeras att intentionen är att behålla stiftelsernas allmänna inriktning på
forskning och att vissa av de nedskärningar som nu gjorts med hänvisning till
stiftelserna återställs i budgeten samt att formerna för en kompensation till
grundforskningen fastläggs genom att grundforskningsbidrag införs. Regler
för stiftelsernas anslagshantering bör utformas i samverkan med
representanter för svensk forskning och anpassas till de rutiner som följs vid
t.ex. de statliga forskningsråden. Förslagen skall underställas riksdagen för
beslut.
Forskningens kvalitet och
relevans
Under denna rubrik (3.6) tar regeringen upp frågan om
kvalitetssäkringen i forskning vid olika myndigheter och
verk. Man föreslår att sakkunniga från andra länder i högre
grad skall utnyttjas för bedömningen av den forskning man
finansierar. I "Skälen för regeringens bedömning" redovisas
en lång rad brister såväl av organisatoriskt slag som vad
gäller handläggningsrutiner. Det framkommer också indirekt
att dessa brister som kommit i dagen vid utvärderingar av bl
a forskningsrådens verksamhet i stort återspeglar brister som
emanerar från brister vid universitet, högskolor och andra
forskningscentra. Det finns skäl att återkomma till detta i det
sammanhang där universitetsorganisationen behandlas.
Förslaget om att använda internationell expertis vid utvärderingarna av
myndigheternas forskning är utmärkt. Sådana utvärderingar bör ske snarast
och resultaten ingå i det underlag som bl.a. Högskoleverket och
Riksrevisionsverket behöver för att utarbeta förslag till rationaliseringar.
Miljöpartiet vill i detta sammanhang endast utvidga rekommendationen till
att gälla också användande av oberoende, internationella sakkunniga vid
bedömning av forskarnas ansökningar till forskningsråden.
Jämställdhet och
genusforskning
I 3.7 återkommer regeringen till jämställdhetsfrågan i ett
särskilt avsnitt i anslutning till bl.a. analyser och förslag från
betänkandet Viljan att veta och viljan att förstå. Det är bra att
jämställdhetsfrågan på detta sätt spaltats upp. Betänkandets
bärkraft har belysts utförligt i andra sammanhang.
Miljöpartiets ståndpunkter redovisas tidigare i motionen som
kommentarer till det andra jämställdhetsavsnittet i
regeringens proposition.
Forskning vid mindre och
medelstora högskolor
Miljöpartiet stöder tanken på utbyggnad av små och
medelstora högskolor i syfte att få en bättre spridning av
utbildningsmöjligheterna, främst då grundutbildning och
regionalt motiverade yrkesutbildningar. Samverkan med
näringsliv och offentliga sektorns övriga verksamheter i
regionen är ett viktigt inslag i dessa högskolors verksamhet.
Frågan om forskning vid dessa högskolor är mer
komplicerad. Man får lätt intrycket att regeringen gjort den
allmänna bedömningen att det är bra om alla forskar. Det är
viktigt att frågan om forskning vid högskolor får en allsidig
belysning och att förutsättningarna noga analyseras.
Det saknas en analys av tillgången på kvalificerade forskare. Det finns
följaktligen inte heller någon bild av inom vilka områden som Sverige snabbt
kan starta nya forskningscentra. Det finns heller ingen god kartläggning av på
vilka områden vi har att vänta ett behov av ytterligare forskning inom den
närmaste framtiden. Underlaget för ett ställningstagande är alltså mycket
svagt.
Man kan i propositionen på flera ställen utläsa en uppfattning att spridning
av forskningsresurser är en fördel i sig. Detta bör verkligen ifrågasättas. Ett
mycket vanligt scenario i svensk universitetsforskning är att landet förfogar
över några få professorer inom ett visst område. Dessa sitter ensamma med
en eller några få medarbetare vid var sin institution och på olika universitet.
De får var och en små forskningsanslag med vars hjälp de producerar två till
tre artiklar om året, deltar i internationella konferenser och något
internationellt samarbetsprojekt, handleder några få forskarstuderande och är
sakkunniga vid forskningsråd och tjänstetillsättningar. Administrativt arbete
tar relativt lång tid. De deltar i brist på tid relativt lite i
grundutbildningen.
Det finns mycket som talar för att felet med svensk forskning snarare är att
den är för utspridd och splittrad på för små enheter. Om resurserna i stället
koncentrerades så skulle effektiviteten öka väsentligt och studiemiljön för
forskarstuderande förbättras.
I det ovan givna perspektivet borde forskning vid små och medelstora
högskolor utvecklas i andra riktningar än dit den nu inslagna vägen pekar.
Kanske är det bättre att man koncentrerar sig på att finna, ur rikssynpunkt
såväl som ur regional synpunkt, ett lämpligt forskningsområde för en viss
högskola och sedan satsar ordentligt på att bygga upp en resursstark
forskningsenhet vid denna högskola. (Under förutsättning att kompetent
forskningspersonal finns att tillgå.) Kanske skall man utnyttja möjligheten att
få utländska frontforskare till enheten redan i starten. Det vore en fördel om
ett sådant planeringsarbete kunde ske av högskolan själv med hjälp från
någon myndighet, t.ex. Högskoleverket och i samverkan med FRN och någon
berörd fackmyndighet. Så skulle det t ex vara mycket intressant att få fram ett
förslag till en högskoleforskning kring vissa miljöfrågor, varvid SNV torde
vara en naturlig planeringspart. Miljöpartiet föreslår att Högskoleverket får i
uppdrag att undersöka möjligheterna till att en sådan forskningsenhet med en
miljöprofil kan inrättas vid en högskola och tar lämpliga initiativ för en
planering av genomförandet.
För de högskolor som har små eller inga forskningsresurser kan problemet
med forskningsanknytning lösas genom att högskolor tillsammans med ett
universitet bildar regionalt samverkande enheter där vissa basresurser för
forskning, datoranvändning etc kan utnyttjas gemensamt. Det vore intressant
att pröva en sådan regionsamverkans fördelar, t.ex. i Göteborgsområdet med
samverkan mellan Göteborgs universitet och högskolorna i Trollhättan,
Vänersborg, Skövde, Borås och Karlstad. Miljöpartiet föreslår att en
utredning görs för att belysa frågan om bildandet av ett västsvenskt
universitet med Göteborgs universitet som resursbas och med högskolorna i
Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Borås och Karlstad som självständiga
enheter i samverkan. Utredningen kan ske vid Göteborgs universitet i
samverkan med berörda parter.
Utplacering av professurer och forskningsresurser vid små och medelstora
högskolor på det sätt som regeringen föreslår kan vara ett steg i fel riktning
och risken är uppenbar att följden blir kvalitetssänkning av landets totala
forskningskapacitet och att tyvärr effekterna konserveras under lång tid
framöver. Miljöpartiet föreslår istället försök i mindre skala enligt ovan
anförda förslag följt av ordentliga utvärderingar i anslutning till den analys
av
förutsättningarna som också anförts ovan.
Samverkan mellan högskola
och samhälle - högskolans
tredje uppgift
Denna fråga behandlas i propositionen på många olika
ställen. Miljöpartiets ställningstagande och förslag anförs
under de mer riktade rubrikerna. Under det nu aktuella
avsnittet behandlas vissa specialfrågor i NUTEK:s
samordnande verksamhet och olika regleringar mellan
parterna vad gäller patent och ersättningar för utfört arbete
samt i viss mån formerna för universitets och högskolors
medverkan (kontaktsekretariat, kontaktforskare etc).
Miljöpartiets inställning är att formerna för samverkan skall
utvecklas lokalt efter de förutsättningar som råder på platsen.
Friheten bör vara så stor som möjligt. Klara anvisningar bör
emellertid tas fram av t.ex. Högskoleverket i samråd med
RRV för var gränserna går enligt gällande lagstiftning med
hänsyn till universitetens skyldigheter och rättigheter men
också med hänsyn till t.ex. konkurrenslagstiftningen.
Det kan under denna rubrik vara befogat att åtminstone nämna att tanken
att högskola och universitet skall "samverka med samhället" inte är någon ny
tanke. Däremot tål den att upprepas. Vi bör nog dock inte få tillbaka den tid
(t.ex. under 1960-talet) då vissa forskningsråd avkrävde den som sökte
forskningsanslag att redogöra för hur resultaten skulle kunna användas i
samhället. Alla universitet har informationsverksamhet med särskilda
avdelningar för ändamålet. Man ordnar kurser och informationsseminarier,
man har informationsblad och forskningspresentationer. Dessutom har forsk-
ningsråden omfattande informationsverksamhet med egna populärvetenskap-
liga tidskrifter, branschinformation etc. Forskningsråden har också särskilda
anslag för populärvetenskapliga framställningar. FRN:s informations-
verksamhet är relativt omfattande och framgångsrik. På samma sätt finns det
sedan mycket länge en gammal tradition när det gäller samverkan mellan
universitet och företag. Det framgår ju också av propositionen att samhället
har en lång rad samarbetsformer utvecklade i samverkan mellan näringsliv
och universitet och högskolor.
Med tanke på att universitets- och högskoleforskningen utgör en mycket
liten del av den i statsbudgeten finansierade forskningen så kan man möjligen
förvåna sig över att inte frågan om samverkan mellan övriga myndigheters
forskningsavdelningar och samhället uppmärksammats mer. Miljöpartiet ser
där stora möjligheter till vinster vid en sådan samhällsinriktning och
återkommer till detta i senare avsnitt.
IT- och bibliotekspolitik
Regeringens bedömning av bibliotekens och datorsystemens
betydelse delar Miljöpartiet. Satsningarna på LIBRIS,
SUNET, ALB är angelägna. Att Svenska barnboksinstitutet
får en höjning av bidraget hälsas med glädje liksom
regeringens uttryckliga vilja att garantera ett sammanhållet
starkt biblioteksväsende i landet.
Forskning för en hållbar
utveckling
"Sverige bör vara ett föregångsland i arbetet med att
åstadkomma en hållbar utveckling. Detta ställer ökade krav
på aktiv medverkan från hela samhället och flertalet
samhällssektorer. Till stöd för detta arbete krävs dessutom
ökade forskningsinsatser." Denna regeringens bedömning
gör också Miljöpartiet. Riksdagen har också ställt sig bakom
Riokonferensens beslut och statsministern har i olika
sammanhang uttryckt att Sverige skall bli ett föregångsland i
miljöarbetet.
I forskningspropositionen upprepas dessa ord på många ställen. Det
hänvisas också till vikten av samverkan mellan olika myndigheter och FRN
för ett tydligt samordningsuppdrag. Däremot saknas konkreta förslag till
förstärkningar av forskningen på miljöområdet. Av statsbudgetens totala
satsning om ca 20 miljarder går en mycket liten del till miljöforskning.
Konkreta förslag till en rimligare hantering av miljörelaterad forskning ges i
Miljöpartiets budgetmotion för 1997.
Propositionen innehåller påfallande många konkreta och bra förslag på
samarbete riktat mot näringslivet och då ofta med tonvikt på industri, IT och
tekniskt inriktad produktion. Miljöpartiet föreslår att samverkan även skall
byggas ut med speciell inriktning mot miljöområdet.
Centrum för teknikutveckling för
miljöskydd och naturvård
Det finns alla skäl att förmoda att teknik för miljöskydd
kommer att ha en växande internationell marknad redan
inom den närmaste framtiden. Svensk industri har en
kompetens och inriktning som ligger väl till för att utveckla
produkter för denna marknad. Svensk produktutveckling på
området gynnar självfallet också miljöarbetet inom landet.
Betydelsen av forsknings- och utvecklingsstöd till
näringslivet från universitet, högskolor och andra
forskningsinstitutioner finns väl dokumenterad i
propositionen. I propositionen föreslås inrättande av ett
tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med en sådan
inriktning.
Miljöpartiet föreslår att ett institut med liknande konstruktion inrättas med
inriktning på forskning och utveckling av teknik inom miljöskyddsområdet
och naturvårdsområdet. Ett sådant miljöteknikinstitut skall bildas i samverkan
mellan Kungliga tekniska högskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens
naturvårdsverk och ett eller flera universitet. Verksamhetens samordning med
företagens intressen skall ske genom medverkan av NUTEK och företag eller
branschorganisationer. FRN föreslås få ansvaret för ledning av
planeringsarbetet som skall ske i samarbete mellan deltagande parter. Den
organisatoriska strukturen skall i relevanta delar utformas som VTT i
Finland, d v s med laboratorie- och verkstadsresurser disponibla för institutet.
Möjligheterna att samordna denna del med existerande laboratorier vid KTH
eller någon universitetsinstitution skall om möjligt utnyttjas.
Det miljötekniska institutet skall utöver forskning och utveckling av
miljöanpassad teknik också fungera som referensorgan för övriga
utvecklingsinstitut och produktutvecklande företag. I kraft av sin kompetens
kan institutet ha en rådgivande funktion vid extern produktutveckling så att
man på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet kan upptäcka miljömässiga
nackdelar med en produkt och välja alternativ som är bättre miljöanpassade.
Genom att miljöanpassade produkter kommer att ha ett konkurrensförsteg så
bör detta vid sidan av de positiva effekterna på miljön också generera
konkurrensfördelar för svensk industri.
Institutet skall ha en liten, stationär personalgrupp för administration och
drift av laboratorier och verkstäder. Där skall också finnas en liten, fast stab
av forskare med hög kompetens på kärnområdena miljöskydd, naturvård och
miljöteknik. Arbetet drivs sedan i projektform med rörlig personal från
deltagande forskningsinstitutioner och företag.
Verksamheten finansieras genom medel
a) från staten via enskilt anslag i statsbudgeten direkt till institutet,
b) från forskningsråd, stiftelser och fonder genom anslag efter ansökan från
institutet och
c) från deltagande företag genom kostnadsersättning till institutet.
Medel för planeringsarbetet och uppbyggnadsarbetet skall
avsättas i budgeten. Förslagsvis enligt samma villkor och till
samma belopp som för startandet av det tekniska institutet i
Göteborg, alltså ca 100 miljoner kronor.
FOA:s engagemang i civil verksamhet nämns i propositionen men
kommenteras särskilt i det följande i anslutning till förslag om två
pilotprojekt med FOA:s medverkan i avvaktan på bildandet av miljötekniskt
centrum.
Försvarets civila verksamhet i fredstid
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den
organisation som vid sidan om universiteten har den största
vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar
av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och
samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska.
Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband
med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar
kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att
denna utveckling fortskrider är stor. I tider av hög
arbetslöshet är det naturligtvis dessutom speciellt viktigt att
inte personal friställs i onödan. En viktig del i anpassning av
svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt
ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta
kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en
omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla
förstärkningar utan för att försvaret skall kunna upprätthålla en kompetens
som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte lägga
forskningskompetens i malpåse. Inte heller är det lätt att snabbt bygga upp
sådan kompetens om detta skulle krävas i framtiden. Det är alltså av flera
skäl intressant att behålla och utveckla FOA:s forskningsverksamhet
samtidigt som verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOA täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för
olika direkt militära tillämpningsområden, t.ex. stridsledning,
operationsanalys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns
också specialavdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man-
maskin-system, perception och inlärning, kognition, riskanalys, etc men
också tekniskt avancerade projekt kring datorkommunikation, processtyrning
och utveckling av teknisk apparatur, och FOA har en egen avdelning för
miljöstrategisk forskning.
Ett bra exempel på en verksamhet som är av direkt intresse för utveckling
inom det föreslagna miljötekniska institutet är forskningen vid den
sensortekniska avdelningen vid FOA, som har en internationellt framskjuten
position på området. Bland annat har framtagandet av det som populärt kallas
"elektronisk näsa" uppmärksammats. Denna teknik syftar till att detektera
låga koncentrationer av olika gaser i luft. Självfallet vore det av stort
intresse
att utveckla och använda tekniken inom civila områden, t.ex. för upptäckt och
kvantifiering av utsläpp av luftföroreningar eller för larm vid oväntade
utsläpp vid energiverk och industri. Avdelningen har också utvecklat teknik
lämplig för upptäckt av oljefläckar på vatten, vilket skulle kunna utvecklas
till ett stationärt övervakningssystem mot oljeutsläpp i Östersjön. En närmare
utredning av olika alternativ för civil applikation kommer med stor
sannolikhet att visa en rad intressanta utvecklingsmöjligheter. En sådan
utredning i samråd med FOA rörande hela verksamheten bör ske i samband
med bildandet av ett miljötekniskt institut.
Miljöpartiet föreslår också att verksamhet redan nu inleds i form av två
pilotprojekt inom angelägna områden. Erfarenheterna från dessa kan då också
utgöra en grund för utredningens arbete. Den övergripande samordningen och
de föreslagna utredningarna kan naturligt förläggas till FRN som också kan ta
ansvar för samordning, administrativ ledning och utvärdering av projekten.
1. Man-maskin-projektet
Den ökade automatiseringen och utnyttjande av teknik i allt
större sektorer av arbetslivet innebär ökade krav på kunskap
om samspelet mellan människan och den maskin som hon
hanterar. Det kan gälla operatörer vid kärnkraftverk eller i
maskinhaller vid ett pappersbruk med komplicerade
arbetsuppgifter eller den enskilda människan framför en
dator i kontorsmiljö, kassorna i dagligvaruhandeln eller
liknande. Här har FOA en kompetens som är unik och skulle
kunna komma samhället till nytta även i avseenden som inte
direkt berör försvaret. Det är gott om naturliga
samarbetspartners, t.ex. Arbetslivsfonden och Folkhälsan.
Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp stationerad på FOA
med uppdrag att snabbt ta fram ett eller två lämpliga
pilotprojekt inom området och då välja områden som är av
stort samhälleligt intresse och där naturliga
samarbetspartners finns inom den civila sektorn.
2. Riskanalysprojektet
Riskanalys är naturligtvis ett av försvarets
kompetensområden. Det är inte fel att säga att
medvetenheten om risktagande är väl utvecklad inom
försvaret medan det civila samhället, inte minst då
beslutande församlingar inom riksdag, landsting och
kommuner, har mycket dålig medvetenhet vad gäller
riskbedömningar. Här finns stora vinster att göra genom ett
samarbete med försvaret. Miljöpartiet föreslår ett pilotprojekt
inom detta område i form av ett samarbete mellan FOA och
det nya budgetkontor som enligt ett annat förslag från
Miljöpartiet skall knytas till riksdagen (se nedan).
Det är väl känt att FOA redan tidigare har aktivt deltagit i samhällets civila
verksamheter; ambulansflyg, spaningsuppdrag, datortjänster, transportinsatser
etc. Det nu aktuella förslaget innebär emellertid en mer långsiktig och
målmedveten satsning som ingår som ett led i den rationalisering och
sparsamhet med resurser som krävs med hänsyn till landets ekonomi. Men
utvecklingen av den civila sidan syftar längre än så. Det handlar om en
omställning av försvaret till civil verksamhet som inte bara optimerar
användningen av befintliga resurser utan också effektuerar en försvarspolitisk
målsättning på ett sätt som minimerar risken för friställande av personal,
bevarar delar av en potential inom försvaret som en försäkring inför
eventuella förändringar i beredskapsläget och dessutom ger möjligheter till
fortsatt utveckling av befintlig kompetens inom försvaret.
Forskning och utredning vid
riksdagen
Riksdagens möjligheter att hantera budgetarbetet försvåras
av brist på tillgång till ekonomisk expertis.
Finansdepartementet står till tjänst med mindre utredningar
och svar på frågor från oppositionspartierna. Detta är vid
sidan av utskottskansliernas små resurser i praktiken den
enda möjligheten som erbjuds till kritisk granskning av
regeringens förslag och utvecklande av alternativ. Hjälpen är
otillräcklig och risken för ensidig belysning med endast en
part är uppenbar. (Riksdagens utmärkta utredningstjänst
RUT är inriktad på utredningar inom ett mycket brett fält och
saknar resurser att ta på sig betungande ekonomiska
utredningsuppdrag av den typ som nu är aktuell.)
Miljöpartiet föreslår att ett särskilt budgetkontor inrättas vid riksdagen.
Detta kontor skall förutom ekonomisk expertis, inklusive miljöekonomer,
kompletteras med forskare/utredare specialiserade inom framtidsstudier och
riskanalys. Experter på framtidsstudier skall knytas till budgetkontoret
förslagsvis genom samarbete med Institutet för framtidsstudier. Experter på
riskanalys skall likaså ingå i budgetkontorets resurser t.ex. inom ramen för ett
samarbetsprojekt med FOA:s riskanalysavdelning. Verksamheten skall
givetvis planeras i samråd med Institutet för framtidsstudier och FOA.
Finansieringen skall ske över riksdagens budget.
Det är för närvarande en påtaglig brist i budgetarbetet att det är kortsiktigt
och utan ordentliga riskanalyser av konsekvenserna av lagda förslag. Med
den föreslagna förstärkningen skulle budgetarbetet kunna bli mer långsiktigt
och bedömningar av risker med olika utvecklingspotentialer få en större
möjlighet att slå igenom i besluten. Självfallet ligger detta helt i linje med
arbetet för en hållbar utveckling och naturligtvis kommer miljöpolitiken att få
en mer konkret plats i riksdagens arbete. I själva verket är antagligen ett
sådant tjänstemannastöd en viktig förutsättning för att riksdagen skall mäkta
att tackla de viktiga framtidsfrågorna.
En samordnad
skogsindustriell forskning
Regeringens förslag till samordning innebär en
effektivisering av användningen av en viktig svensk råvara.
Förslaget formuleras som ett utredningsuppdrag. I direktiven
bör kraven på naturvårdshänsyn och miljöskyddsaspekter
uppmärksammas. En effektivisering måste ske med stor
hänsyn till effekterna på miljön och då speciellt till
effekterna på de naturvärden som den svenska skogen utgör.
Forskning och utveckling
inom livsmedelsindustrin
Även detta har formen av en annonsering av en kommande
utredning. En förbättring av svensk livsmedelsindustri är
välkommen. I direktiven bör förutom det som regeringen
anför även beaktas hälso- och miljöaspekter på de förslag
som utredningen skall utveckla. Regeringen har i texten
något ensidigt betonat kraven på ökad konkurrenskraft i
svensk livsmedelsindustri (men däri inberäknas kanske
underförstått att mat skall vara hälsosam och framställd på ett
miljövänligt sätt om produkten skall vara konkurrenskraftig).
Ett explicit krav på att dessa två aspekter skall med bör
emellertid ges till utredningen för säkerhets skull.
Forskningsfinansiering
Regeringen uppmärksammar problemen med att
forskningsfinansiering är splittrad på alltför många
medelsbeviljande instanser. De förslag till koncentration som
framförs innebär en effektivisering. Det återstår dock mycket
att göra innan anslagsmarknaden kan anses vara
tillfredsställande sanerad. Frågan är svårlöst och kanske är
det klokt att gå långsamt fram. Regeringens slutsats är att det
svenska systemet för forskningsfinansiering i huvudsak
fungerar väl. Bland de mest störande bristerna bör dock
nämnas den alldeles felaktiga fördelningen av medel mellan
tillämpad forskning å ena sidan och grundforskning (och
forskarutbildning) å andra sidan. I den situation som nu råder
med en mycket stor tillämpad forskning inom den offentliga
sektorn och den lika omfattande tillämpade forskningen
inom näringslivet är det naturligt att väcka frågan om inte
den tillämpade forskningen skall bidraga till den
grundforskning som utgör basen för dess existens.
Forskningsfinansieringsutredningen föreslog att
externfinansierad forskning vid universitet och högskolor
skulle erlägga en procentuell avgift som kunde användas som
förstärkning av fakultetsanslagen (t.ex. för en ökning av
forskarutbildningsresurserna). Detta avvisade regeringen.
Grundforskningen utgör den nödvändiga kunskapsbasen för all tillämpad
forskning och dessutom är det inom universitetens grundforskning som den
övervägande delen av utbildningen av alla forskare sker. Grundforskningen
har också den ökat i omfattning sedan 1960-talet. Denna ökning har
emellertid varit relativt blygsam. Vid början av 1990-talet rådde en stor
obalans mellan grundforskning och tillämpad forskning. Obalansen
förvärrades ytterligare genom inträdet i EU, som tillförde ytterligare 800
miljoner kronor till huvudsakligen tillämpad forskning. I det läget bildade den
dåvarande regeringen åtta stiftelser med mycket stora medelstilldelningar för
i huvudsak tillämpad forskning. Idag är obalansen alltså större än någonsin
och denna underdimensionering av grundforskningen är en hämsko för en
sund utveckling av svensk forskning och forskarutbildning.
Det är i dagsläget svårt att få en klar bild av hur stora resurser som används
för den tillämpade forskningen. Sannolikt handlar det om närmare ca 50
miljarder kronor årligen varav hälften avser den offentliga sektorn.
Grundforskningen, som finansieras genom fakultetsanslag och anslag från de
statliga forskningsråden, disponerar medel som är ca en tjugondel av vad
tillämpningssidan förbrukar.
Grundforskningsavdrag
Miljöpartiet föreslår att medel överförs från den tillämpade
forskningen till grundforskningen genom ett
grundforskningsavdrag om t.ex fem procent. Detta skulle om
det genomfördes fullt ut innebära en ökning av
grundforskningsresurserna om 100 procent vilket utan tvekan
skulle kunna föra upp svensk forskning till en tätposition
internationellt sett samtidigt som grunden för en god
forskarutbildning läggs och vi får en säkring av tillgång på
forskare för näringslivets framtida behov. För den tillämpade
forskningens del kan en femprocentig minskning täckas
genom en rimlig rationalisering i verksamhet och
administration och bör sannolikt inte föranleda någon
försämring vare sig i kvalitet eller omfattning. I ett första
steg bör grundforskningsavdraget endast tas ut från
medelstilldelare inom den offentliga sektorn och andra
fonder och stiftelser som delar ut anslag för tillämpad
forskning. (Näringslivets forskning i egen regi har
naturligtvis stort intresse av att grundforskningen håller en
tillräcklig volym och kvalitet inte minst vad gäller
forskarutbildningen. Här bör dock andra vägar för
grundforskningsstöd utarbetas i samråd med näringslivets
organisationer.)
Det smidigaste sättet att ta in GFA är sannolikt om det tas direkt vid källan.
Fördelningen av de på detta sätt frigjorda resurserna kan enkelt ske dels som
förstärkning av fakultetsanslag till universiteten, dels som ökat anslag till de
statliga forskningsråden. Administrationen torde bli relativt enkel och billig.
Ett uttag om ca 5 procent skulle innebära en förstärkning av medel för
forskningsråd och universitetens fakultetsanslag enligt följande tabell (i milj
kronor. För att undvika överskattningar har beräkningarna grundats på en
total tillämpad forskning om 22,5 miljarder kronor):
Anslag
Forskningsråd
1997
1998
1999
D1
FRN
+10
+10
+10
D3
HSFR
+150
+150
+150
D5
MFR
+50
+50
+50
D7
NFR
+150
+150
+150
D9
TFR
+50
+50
+50
*
SJFR
+150
+150
+150
* Utgiftsområde 23, G3
Anslag
Forskning och
forskarutbildning
1997
1998
1999
B2
Uppsala universitet
+ 100
+100
+100
B4
Lunds universitet
+100
+100
+100
B6
Göteborgs universitet
+90
+90
+90
B8
Stockholms
universitet
+90
+90
+90
B10
Umeå universitet
+70
+70
+70
B12
Linköpings
universitet
+40
+40
+40
B14
Karolinska institutet
+30
+30
+30
B16
Kungl. Tekniska
högskolan
+30
+30
+30
B18
Högskolan i Luleå
+10
+10
+10
Miljöpartiet föreslår att frågan om den tekniska
utformningen av grundforskningsavdraget utreds varefter
grundforskningsavdraget snarast skall genomföras. Målet
skall vara att grundforskningsavdrag kan tas ut och
disponeras för fakultetsanslag och anslag till forskningsråd
redan 1997.
Utbildningsdepartementet
Här berör regeringen frågan om
forskningsrådsorganisationen. Miljöpartiet föreslår i detta
sammanhang att SJFR förs över till
Utbildningsdepartementet. Detta råd har så stora likheter i
sin forskningsverksamhet med övriga forskningsråd att det
av forskningspolitiska skäl bör ligga tillsammans med
övriga. Det underlättar en samlad och rättvis bedömning av
rådens behov och underlättar olika möjligheter till
samordning mellan råden.
Regeringens förslag koncentreras på direktiv och riktlinjer för
verksamheten inom redan befintliga eller nedskurna ramar. Även om många
av förslagen markerar önskemål om inriktningar mot områden som är viktiga
i samhället så medför de en ytterligare inskränkning av forskningsrådens
frihet. Med hänsyn till att forskningsråden är den enda externa finansierings-
källan för svensk grundforskning och att dessa har mycket underdimension-
erade resurser så föreslår miljöpartiet att alla former av "öronmärkning" av
resurser eller direktiv om prioritering av forskning med viss inriktning eller
inom vissa samhällssektorer skall tas bort. Forskningsrådens uppgift måste
vara att i första hand stödja den grundforskning som håller högst kvalitet.
Statsmaktens styrning av forskningen mot vissa speciella sektorer får ske på
annat sätt och kan i de flesta fall direkt hänvisas till organ för stöd till
tillämpad forskning.
Regeringen föreslår att forskningsråden skall ges rätt att inrätta och tillsätta
professurer samt att dessa bör vara tidsbegränsade till sex år. Detta är ett
utmärkt förslag och man kan bara hoppas att universitet och högskolor följer
efter och också de inför tidsbegränsning på sina förordnanden.
Förslaget om ökad samordning mellan forskningsråden innebär en
effektivisering och ökade möjligheter för tvärvetenskapligt arbete. FRN:s
ökade uppgifter för samordning bör åtföljas av en förstärkning av FRN:s
budget för att de relativt betungande, nya uppdragen skall kunna genomföras
utan att andra uppgifter måste eftersättas.
Regeringens förslag att tillsätta en utredning för att se över högskolans
tjänstestruktur är mycket välkommet. Kanske är just den stela tjänste-
strukturen med livstidstjänster och få tjänstetyper ett av de värsta hindren för
en bra utveckling av undervisning och forskning vid svenska universitet.
Miljöpartiet föreslår att utredningen också får i uppdrag att ta fram förslag
till
en högskollärarutbildning. Med de nya och ständigt växande
studerandegrupperna har högskolorna fått en undervisningsuppgift som man
inte klarar utan att lärarpersonalen har en professionell lärarutbildning för
vuxenundervisning.
Regeringen uppmärksammar särskilt behovet av forskning kring förskolan
och skolan. Denna forskning bör förläggas till lärarhögskolorna så att
forskningen får den relevans som lätt tappas om den genomförs vid
institutioner som saknar egentlig, direkt kontakt med skolans värld.
Förslaget om satsning på forskarutbildning inom lärarutbildning kan
diskuteras. Vid en första anblick ligger förslaget helt i linje med det som
lärarutbildningarna idag sysslar med. Miljöpartiet föreslår i annat
sammanhang att lärarutbildningarna bryts ut från universitet och högskolor
och förläggs i anslutning till övningsskolor. Undervisningens tyngdpunkt
skall förskjutas mot den praktiska verksamheten i skolmiljö och
teoriundervisningen skall på ett helt annat sätt än för närvarande knytas
samman med erfarenheterna från den verkliga skolvardagen. Det handlar om
att ersätta en splittrad, något verklighetsskild utbildning med en samlad
praktiskt inriktad, där lärarna har stor yrkeserfarenhet och där lärar-
kandidaterna redan från början får möjlighet att utveckla sin identitet som
lärare.
Viss miljöforskning under
övriga departement
Vad gäller huvudinnehållet i regeringens förslag under
respektive departement så berörs dessa också i årets
budgetproposition. Beträffande Miljöpartiets förslag rörande
forskning inom dessa departement hänvisas till Miljöpartiets
budgetmotion samt partimotioner och kommittémotioner
inom berörda områden.
Genomgående i regeringens proposition är nedskärningar eller uteblivna
satsningar inom miljöområdet, vilket står i strid med regeringens deklara-
tioner om att inrikta målen mot en långsiktigt hållbar utveckling. Miljöpartiet
vill med kraft hävda att mycket stora insatser behövs inom miljöforskning
och forskning rörande miljöanpassning av samhällets produktion och
verksamhet för att det målet skall kunna uppnås.
Tvärvetenskap och bred
bildning
Utformningen av forskarutbildningen måste ändras med
hänsyn till de nya krav som möter en ung forskare i dagens
samhälle. De problem som den forskarutbildade idag möter
kräver ett perspektiv långt utöver specialistperspektivet. Den
unga forskaren möter idag en problematik som är långt mer
komplicerad och vittomfattande än vad forskare för några
decennier sedan reflekterade över. Problemen har
globaliserats och effekter av olika tekniska åtgärder på vår
omvärld är stora. Även forskning inom samhällsvetenskap
och humaniora har trätt in i ett vidgat perspektiv med krav på
ett globalt perspektiv, solidaritet långt utanför våra egna
gränser och medvetenhet om hur våra handlingar har effekter
långt ut i omvärlden.
För att kunna hantera forskning på ett sätt som leder mot en hållbar
utveckling måste dagens forskare ha en medvetenhet om villkoren för liv på
jorden, förståelse för människans plats i det ekologiska systemet och en insikt
om de begränsade ramarna för mänskliga kunskapers räckvidd samt en insikt
om att dagens sanningar inte alltid är framtidens sanningar. Framtiden
kommer att utvärdera våra handlingar utifrån kunskaper och perspektiv som
vi idag saknar. Forskaren måste med de resurser han eller hon förfogar över
ta ett ansvar för att begränsningarna i vår kunskap också sätter gränser för
våra handlingsmöjligheter. Styrkan i specialistens prediktionsförmåga ligger i
det snäva perspektivet, vilket också utgör ett av de största hoten mot en
hållbar utveckling. Detta har direkta konsekvenser för utformningen av en
lämplig forskarutbildning. All forskarutbildning måste innehålla studier av de
biologiska och ekologiska livsvillkoren för allt liv på jorden. Forskarut-
bildning måste också ge insikt om de kunskapsteoretiska villkoren och
begränsningarna för mänskligt vetande. Miljöpartiet föreslår att dessa
undervisningsmoment i biologi, ekologi och filosofi införs som obligatorium i
all forskarutbildning i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vad bristen på analys vad gäller propositionens effekter kan
medföra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rekommendationer för högskolors konsultverksamhet bör
utarbetas av Högskoleverket.
3. att riksdagen av regeringen begär förslag till hur särskilda medel skulle
kunna omfördelas till NFR eller FRN för att genomförandet av
informationsinsatser till allmänheten vad gäller genteknikens nuvarande
status samt framtida risker med densamma skulle kunna genomföras.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur möjligheterna för kvinnor att inleda och fullfölja en
forskarkarriär skulle kunna förbättras,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Riksrevisionsverket ges i uppdrag
att göra en utvärdering av vilka effekter EU:s forskning har på svensk
forskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om löntagarfondsstiftelsernas ställning i svensk forskningspolitik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett grundforskningsavdrag om 5 % solidariskt bör införas på all
tillämpad forskning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förslaget om att internationell expertis skall användas
vid utvärderingar av myndigheters forskning bör utvidgas till att omfatta även
bedömningar av forskningsrådsansökningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de nedskärningar som gjorts med hänvisning till stiftelserna
måste återställas i budgeten,
10. att riksdagen hos regeringen begär att Högskoleverket skall ges i
uppdrag att undersöka möjligheterna för en forskningsenhet med miljöprofil,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur former för regional samverkan bör tas fram av Högskoleverket
i samråd med RRV,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ett institut med inriktning på miljöskydd och
naturvård (miljötekniskt institut),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och FOA:s civila verksamhet i fredstid,1
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett särskilt
budgetkontor kan inrättas vid riksdagen,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kompetens ett budgetkontor vid riksdagen bör inneha,2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på att naturvårds- och miljöskyddsaspekter beaktas vid en
utredning om samordnad skogsindustriell forskning,3
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande utredningen vad gäller forskning och
utveckling inom livsmedelsindustrin inte får sakna explicita krav på att
livsmedel skall framställas på ett miljövänligt sätt och vara hälsosamma,3
18. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts som ges i
uppdrag att undersöka möjligheterna att införa ett grundforskningsavdrag,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett grundforskningsavdrags samlade resurser sedan kan
fördelas genom förstärkning av fakultetsanslagen till universiteten samt
ökade anslag till de statliga forskningsråden,
20. att riksdagen till regeringen ger till känna vad i motionen anförts om att
SJFR bör överföras till Utbildningsdepartementet,3
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens förslag om att tillsätta en utredning som ser över
högskolans tjänstestruktur även bör innefatta ett uppdrag att ta fram förslag
till en högskollärarutbildning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett kraftigt ökat forsknings- och utvecklingsarbete
rörande miljöanpassning av verksamheter inom flertalet av statens
verksamhetsområden,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all forskarutbildning initialt skall innehålla
undervisningsmoment i biologi, filosofi och ekologi för att skapa en
kunskapsteoretisk grund för vidare studier.
Stockholm den 4 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)