Sverige har sedan lång tid en omfattande och högkvalificerad industri för tillverkning av försvarsmaterial. Den är resultatet av en kombination av hög industriell kompetens, duktiga och förutseende beställare från det svenska försvaret och möjligheter att exportera. För att behålla en fortsatt stark svensk försvarsindustri bör denna ges goda förutsättningar till samverkan med europeisk och amerikansk försvarsindustri samt till export.
Vi har ansett det som självklart att vi som militärt alliansfritt land, med erfarenhet av vad som hände våra grannländer under andra världskriget, skall ha ett starkt försvar. En av hörnpelarna i detta starka försvar har lika självklart varit materiel anpassad efter svenska förhållanden. Före och under andra världskriget lärde vi oss dessutom läxan hur svårt det är att i en krissituation köpa material utifrån. Vi lärde oss dessutom hur lätt man tvingas till eftergifter om försvarsförmågan är dålig. Slutsatsen blev att självständighet och alliansfrihet i betydande omfattning handlar om att i praktisk handling med vapen i hand avskräcka en tänkbar angripare.
Nödvändigheten av en svensk försvarsindustri kommer att bli än större i framtiden. Det svenska försvaret nedrustas nu drastiskt till följd av Socialdemokraterna och Centerpartiet. Samtidigt kommer den krympande krigsorganisationen inte att vara stridsduglig förrän efter en återtagnings- period. Detta ställer stora krav på tillväxt i krissituationer. En sådan tillväxt kan sannolikt endast ske med en stark inhemsk försvarsindustri som grund.
Berlinmurens och kommunismens fall har lett till betydande förändringar i vårt säkerhetspolitiska läge. Även förutsättningarna för vår försvarsindustri har påtagligt förändrats. Vi kan skönja starka krafter för ökad integration och samarbete inom den europeiska försvarsindustrin. Det gäller bland annat IG JAS samarbete med brittiska intressen, det gäller Bofors samarbete med tyska intressen i konstruktionen av en bombkapsel och det gäller Bofors samarbete med franska intressen om Bonussystemet. Internationell samverkan kommer att bli allt viktigare för att inom ramen för minskande seriestorlekar bevara kompetens och konkurrenskraft. För att samverkan ska vara möjlig för den svenska industrin måste exportregelverket avpassas så att det blir möjligt att samverka och sälja gemensamt utvecklade produkter. Dessutom får inte vissa kompetensområden prioriteras bort från statsmaktens sida. Nya utvecklingsprojekt måste planeras för att göra svensk industri till en intressant partner. Artilleri-, ammunitions- och missilkompetens är exempel på områden där hög svensk kompetens gör eller har gjort internationell samverkan möjlig.
En tydlig utvecklingslinje vad gäller vapensystemen idag är att de blir mer och mer komplicerade; varje enhet klarar ett större både verkans- och geografiskt område och varje enhet blir dyrare. För samma verkan behövs alltså betydligt färre och samtidigt betydligt dyrare enheter. Vi kan också konstatera att det svenska försvaret står under stark ekonomisk press vilket också resulterar i färre enheter. Även med ett starkt försvar av moderat modell är utrymmet för nya vapensystem begränsat. Det kommer inte att vara möjligt att för enbart det svenska försvarets behov av små serier slå ut utvecklingskostnaderna och nå rimliga priser.
Teknisk utveckling av försvarsmateriel betalas ofta direkt av kunden. I ökande utsträckning betalas dock delar av utvecklingskostnaderna av försvarsindustrin själv. Vid egenutveckling måste kostnaden för varje nytt steg betalas av försäljningsintäkterna från föregående modell och utvecklingssteg. Eftersom det svenska försvaret inte självklart anskaffar varje ny modell måste industrin hitta andra köpare, utanför Sverige, som genom sina köp betalar för nästa steg i utvecklingen. För att bevara och utveckla kompetensen krävs en kontinuerlig verksamhet. Det är därför nödvändigt att driva och betala utveckling även under de perioder svenska försvaret inte gör anskaffningar. Detta kräver att det finns tillräckligt många kunder att exportera till. Exporten kommer alltså i en framtid med minskande svenska beställningar att vara helt avgörande för möjligheten att upprätthålla kompetensen inom försvarsindustrins olika delar.
Exporten har gjort det möjligt för industrin att under perioder med små och få beställningar från det svenska försvaret hålla beläggningen uppe både i verkstäder och utvecklingsavdelningar. Svensk tillverkning ger billigare materiel, system anpassade efter svenska förhållanden och oberoende i en framtida osäker omvärld.
Vi har under de senaste åren kunnat se ett antal övergrepp mot självständiga stater med etniska rensningar och hot från aggressiva grann- stater. Vi har kunnat följa konflikter vid våra egna TV-apparater. Vi har kunnat se svenska soldater även i blåa hjälmar (FN-hjälmar) finnas i konfliktområdet, för att med svenska vapen försvara sig och det mandat de har att fullfölja.
Det är riktigt och rimligt att andra länder får försvara sig. Det var riktigt och rimligt att kuwaitierna försvarade sig med FNs hjälp och drev ut irakierna ur det egna, ockuperade landet. Det är också riktigt och rimligt att vi ger små stater möjlighet att försvara sig mot aggressiva grannar. Det är rimligt att vi ger dem möjlighet till det oberoende som köp från en militärt alliansfri stat innebär.
Vi bistod med svensk trupp för att befria Kuwait, men vi ger inte kuwaitierna rätt att köpa vår materiel. Vi tillåter inte heller andra små stater i exempelvis Gulfområdet att försvara sig med svensk materiel som är utpräglat defensiv. Luftvärn, minröjning och eldledning till luftvärn är normalt defensiva system. Vid tillämpningen av exportregelverket bör det göras möjligt med ökad export, bland annat till de små Gulfländerna.
Försvarsmateriel är politiska varor. De är omgärdade med ett starkt politiskt regelverk och det är stater eller statliga myndigheter som är köpare. Det innebär att stora affärer kräver ett starkt politiskt stöd för att kunna fullföljas. Som exempel kan nämnas Olof Palmes agerande för haubitsexport till Indien och Roine Carlssons engagemang för ubåtsaffären med Australien. Anders Björcks engagemang för svensk försvarsindustri har varit nödvändigt för exportansträngningar. Export kräver också politiska godkännanden i varje särskilt fall. Sverige har för detta en särskild myndighet, Inspektionen för strategiska produkter, ISP. Skall svensk export och samverkan i framtiden vara framgångsrik krävs ett starkt politiskt stöd från högsta politiska nivå. Det är en nödvändig insats till obetydliga kostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svensk vapenexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av export av försvarsmateriel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av starkt politiskt stöd för försvarsmaterielexport.
Stockholm den 4 oktober 1996
Ola Karlsson (m) Sten Tolgfors (m)
Gotab, Stockholm 1996