Sverige har sedan lång tid en omfattande och högkvalificerad
industri för tillverkning av försvarsmaterial. Den är resultatet
av en kombination av hög industriell kompetens, duktiga och
förutseende beställare från det svenska försvaret och
möjligheter att exportera. För att behålla en fortsatt stark
svensk försvarsindustri bör denna ges goda förutsättningar
till samverkan med europeisk och amerikansk
försvarsindustri samt till export.
Vi har ansett det som självklart att vi som militärt alliansfritt land, med
erfarenhet av vad som hände våra grannländer under andra världskriget, skall
ha ett starkt försvar. En av hörnpelarna i detta starka försvar har lika
självklart varit materiel anpassad efter svenska förhållanden. Före och under
andra världskriget lärde vi oss dessutom läxan hur svårt det är att i en
krissituation köpa material utifrån. Vi lärde oss dessutom hur lätt man tvingas
till eftergifter om försvarsförmågan är dålig. Slutsatsen blev att
självständighet och alliansfrihet i betydande omfattning handlar om att i
praktisk handling med vapen i hand avskräcka en tänkbar angripare.
Nödvändigheten av en svensk försvarsindustri kommer att bli än större i
framtiden. Det svenska försvaret nedrustas nu drastiskt till följd av
Socialdemokraterna och Centerpartiet. Samtidigt kommer den krympande
krigsorganisationen inte att vara stridsduglig förrän efter en återtagnings-
period. Detta ställer stora krav på tillväxt i krissituationer. En sådan
tillväxt
kan sannolikt endast ske med en stark inhemsk försvarsindustri som grund.
Berlinmurens och kommunismens fall har lett till betydande förändringar i
vårt säkerhetspolitiska läge. Även förutsättningarna för vår försvarsindustri
har påtagligt förändrats. Vi kan skönja starka krafter för ökad integration och
samarbete inom den europeiska försvarsindustrin. Det gäller bland annat IG
JAS samarbete med brittiska intressen, det gäller Bofors samarbete med tyska
intressen i konstruktionen av en bombkapsel och det gäller Bofors samarbete
med franska intressen om Bonussystemet. Internationell samverkan kommer
att bli allt viktigare för att inom ramen för minskande seriestorlekar bevara
kompetens och konkurrenskraft. För att samverkan ska vara möjlig för den
svenska industrin måste exportregelverket avpassas så att det blir möjligt att
samverka och sälja gemensamt utvecklade produkter. Dessutom får inte vissa
kompetensområden prioriteras bort från statsmaktens sida. Nya
utvecklingsprojekt måste planeras för att göra svensk industri till en
intressant
partner. Artilleri-, ammunitions- och missilkompetens är exempel på områden
där hög svensk kompetens gör eller har gjort internationell samverkan möjlig.
En tydlig utvecklingslinje vad gäller vapensystemen idag är att de blir mer
och mer komplicerade; varje enhet klarar ett större både verkans- och
geografiskt område och varje enhet blir dyrare. För samma verkan behövs
alltså betydligt färre och samtidigt betydligt dyrare enheter. Vi kan också
konstatera att det svenska försvaret står under stark ekonomisk press vilket
också resulterar i färre enheter. Även med ett starkt försvar av moderat
modell är utrymmet för nya vapensystem begränsat. Det kommer inte att vara
möjligt att för enbart det svenska försvarets behov av små serier slå ut
utvecklingskostnaderna och nå rimliga priser.
Teknisk utveckling av försvarsmateriel betalas ofta direkt av kunden. I
ökande utsträckning betalas dock delar av utvecklingskostnaderna av
försvarsindustrin själv. Vid egenutveckling måste kostnaden för varje nytt
steg betalas av försäljningsintäkterna från föregående modell och
utvecklingssteg. Eftersom det svenska försvaret inte självklart anskaffar varje
ny modell måste industrin hitta andra köpare, utanför Sverige, som genom
sina köp betalar för nästa steg i utvecklingen. För att bevara och utveckla
kompetensen krävs en kontinuerlig verksamhet. Det är därför nödvändigt att
driva och betala utveckling även under de perioder svenska försvaret inte gör
anskaffningar. Detta kräver att det finns tillräckligt många kunder att
exportera till. Exporten kommer alltså i en framtid med minskande svenska
beställningar att vara helt avgörande för möjligheten att upprätthålla
kompetensen inom försvarsindustrins olika delar.
Exporten har gjort det möjligt för industrin att under perioder med små och
få beställningar från det svenska försvaret hålla beläggningen uppe både i
verkstäder och utvecklingsavdelningar. Svensk tillverkning ger billigare
materiel, system anpassade efter svenska förhållanden och oberoende i en
framtida osäker omvärld.
Vi har under de senaste åren kunnat se ett antal övergrepp mot
självständiga stater med etniska rensningar och hot från aggressiva grann-
stater. Vi har kunnat följa konflikter vid våra egna TV-apparater. Vi har
kunnat se svenska soldater även i blåa hjälmar (FN-hjälmar) finnas i
konfliktområdet, för att med svenska vapen försvara sig och det mandat de
har att fullfölja.
Det är riktigt och rimligt att andra länder får försvara sig. Det var riktigt
och rimligt att kuwaitierna försvarade sig med FNs hjälp och drev ut irakierna
ur det egna, ockuperade landet. Det är också riktigt och rimligt att vi ger små
stater möjlighet att försvara sig mot aggressiva grannar. Det är rimligt att vi
ger dem möjlighet till det oberoende som köp från en militärt alliansfri stat
innebär.
Vi bistod med svensk trupp för att befria Kuwait, men vi ger inte
kuwaitierna rätt att köpa vår materiel. Vi tillåter inte heller andra små stater
i
exempelvis Gulfområdet att försvara sig med svensk materiel som är
utpräglat defensiv. Luftvärn, minröjning och eldledning till luftvärn är
normalt defensiva system. Vid tillämpningen av exportregelverket bör det
göras möjligt med ökad export, bland annat till de små Gulfländerna.
Försvarsmateriel är politiska varor. De är omgärdade med ett starkt
politiskt regelverk och det är stater eller statliga myndigheter som är köpare.
Det innebär att stora affärer kräver ett starkt politiskt stöd för att kunna
fullföljas. Som exempel kan nämnas Olof Palmes agerande för haubitsexport
till Indien och Roine Carlssons engagemang för ubåtsaffären med Australien.
Anders Björcks engagemang för svensk försvarsindustri har varit nödvändigt
för exportansträngningar. Export kräver också politiska godkännanden i varje
särskilt fall. Sverige har för detta en särskild myndighet, Inspektionen för
strategiska produkter, ISP. Skall svensk export och samverkan i framtiden
vara framgångsrik krävs ett starkt politiskt stöd från högsta politiska nivå.
Det
är en nödvändig insats till obetydliga kostnader.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av svensk vapenexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av export av försvarsmateriel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av starkt politiskt stöd för försvarsmaterielexport.