med anledning av prop. 1996/97:119 Självförvaltning
Självförvaltning innebär att hyresgäster erbjuds möjlighet att
aktivt delta i fastighetsskötseln och samtidigt påverka sin
boendekostnad. I områden som tidigare präglats av mycket
stora sociala problem, dåligt rykte, mänsklig isolering,
anonymitet och passivitet har sådan självförvaltning lett till
en mycket positiv utveckling i riktning mot ökad delaktighet,
trivsel och trygghet.
Självförvaltningen har dock hotats av att skattemyndigheterna i vissa fall
betraktat hyresnedsättningen som skattepliktig inkomst. Det är därför bra att
regeringen nu lägger ett förslag i syfte att göra sådan hyressättning skattefri.
Vi har dock vissa invändningar mot regeringens förslag, som vi menar är
onödigt krångligt. Vi anser också att självförvaltningen kan utvidgas även till
vissa andra områden.
Tak för den skattefria
hyresnedsättningen
Regeringen föreslår att ett tak för skattefriheten sätts vid den
egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den
aktuella förvaltningsuppgiften. Detta kan i och för sig, från
teoretiska utgångspunkter, verka vara en logisk utgångspunkt
att utgå från. Men samtidigt riskerar det att bli ett krångligt
system att administrera, t.ex. när olika hyresgäster deltar i
olika många förvaltningsuppgifter och de exakta kostnaderna
för olika förvaltningsuppgifter inte alltid är så lätta att
fastställa.
Vi föredrar i stället, liksom många remissinstanser, ett enkelt och tydligt
system där man sätter ett tak upp till vilket hyresnedsättning ej behöver tas
upp som intäkt. Taket kan lämpligen relateras till basbeloppet, förslagsvis ett
halvt basbelopp.
Samma hyresnedsättning
för alla?
I lagförslaget ställs som villkor för skatteundantag att
hyresnedsättning utgår med samma belopp till alla som deltar
i självförvaltningen. Vi anser att detta är ett onödigt villkor,
som inte stämmer med vad de flesta människor anser vara
naturligt. Det tar ingen hänsyn till de olika hyresgästernas
eget intresse och egna förutsättningar att medverka i
fastighetsförvaltningen. Risken är att systemet blir onödigt
stelbent, att man kommer att titta snett på hyresgäster som
man inte tycker "gör rätt för sig", vilket kan bidra till
missämja i stället för att skapa den positiva sammanhållning
som är syftet med självförvaltningen. En annan risk är att det
uppstår betalningar "under bordet" mellan hyresgäster som
gör små resp. stora insatser. Vi föreslår därför att detta
villkor slopas.
Arbetsrättsliga aspekter
I propositionen diskuteras med några exempel från
arbetsdomstolen om hyresgäster som utför självförvaltning
kan komma att betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig
mening. Någon helt entydig slutsats dras dock inte.
Vi anser att det vore lämpligt att rättsläget i detta sammanhang förtydlig-
ades mer entydigt, antingen i förarbetena eller i lagstiftningen. Utgångs-
punkten bör naturligtvis vara att deltagare i självförvaltningen inte skall
betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig mening.
Andra tillämpningsområden
Samfälligheter
Regeringen föreslår att skatteundantaget vid självförvaltning
skall gälla såväl i hyresfastigheter som i
bostadsrättsföreningar. En liknande problematik är dock
aktuell även i andra sammanhang. En näraliggande parallell
är samfälligheter av olika slag, till exempel villa- och
vägsamfälligheter. Även i dessa förekommer ofta inslag av
självförvaltning, t.ex. arbetsdagar för städning, buskröjning
och annat. Även här förekommer problemet att man inte kan
ge dem som deltar i sådan självförvaltning någon bonus i
form av sänkt avgift till samfälligheten utan att denna blir
beskattningsbar. Vi föreslår därför att riksdagen hos
regeringen begär förslag till skatteundantag även för denna
typ av föreningar. Taket för skattefriheten kan eventuellt
sättas lägre i dessa fall då det ofta rör sig om mer begränsade
arbetsuppgifter.
Bytesringar m.m.
Ett inte helt ovanligt inslag för att förbättra resursutnyttjande
och sammanhållning i bostadsområden är s.k. bytesringar
och liknande arrangemang. Dessa är system för att kunna
byta varor (t.ex. barnkläder och liknande) och vissa tjänster
med varandra i liten skala i ett bostadsområde. Ibland är de
mer informella, ibland administreras de med olika typer av
bokföring, där de olika varorna och tjänsterna värderas och
deltagarnas tillgodohavanden och skulder registreras.
Sådana system är ofta en skattemässig gråzon. I princip är sådant
tjänstebyte beskattningsbart, men så sker troligen sällan i de enskilda fallen
och även här riskerar bra initiativ att utebli på grund av det krångel en
beskattning skulle föra med sig i förhållande till de vanligtvis ganska små
värden bytena rör sig kring.
Vi föreslår att regeringen uppmärksammar även denna fråga och på
lämpligt sätt återkommer till riksdagen med förslag så att även denna typ av
verksamhet kan omfattas av skattefriheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att gränsen för skatteundantag sätts vid ett fast
belopp, förslagsvis ett halvt basbelopp,
2. att riksdagen avslår villkoret för skattefrihet, nämligen att hyresavdraget
måste vara lika stort för samtliga som deltar i självförvaltningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtydligande av arbetsrättsliga aspekter,
4. att riksdagen, i enlighet med vad som anförts i motionen, hos regeringen
begär förslag till skatteundantag för självförvaltning även i vissa typer av
samfälligheter.
Stockholm den 12 maj 1997
Ronny Korsberg (mp)
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Roy Ottosson (mp)
Per Lager (mp)