Svensk ekonomi undergår en mycket rask öppning mot
utlandet. Konkurrensen djupnar i den redan konkurrerande
industrin och breddas till tidigare ganska skyddade näringar
såsom jordbruket och tjänstesektorn. Samtidigt intensifieras
konkurrensen genom att nya länder med låga löner och
tidigare stora satsningar i högre utbildning tillkommer.
Företagen måste alltmer fungera som kompetenta, kreativa
organisationer som genomför förändringar klart bättre och på
kortare tid än utländska konkurrenter. Det gäller såväl vid
positiva impulser (en egen eller inköpt idé som kan
kommersialiseras) som när negativa impulser skall mötas
med nya grepp.
Såväl i organisatoriskt som i tekniskt avseende måste således företagen,
deras ägare och anställda samt samverkande offentliga organ bli historiskt
och internationellt sett synnerligen innovativa. Ett gott innovationsklimat
behöver skapas.
Ett gott innovationsklimat i en öppen, kunskapsbaserad ekonomi bygger på
ett dynamiskt samspel mellan skilda aktörer. Det är alltså inte enbart frågan
om att bygga unika förutsättningar för uppfinnandet, eller för själva kom-
mersialiseringen av uppfinningar - innoverandet - eller för entreprenörska-
pet. Det gäller i stället att åstadkomma allt detta och mer därtill.
Innovations-
förmågan i vid mening handlar om enskilda individers eller gruppers idéer,
initiativ och skaparkraft i alla delar av samhället. Har Sverige detta i
tillräck-
lig omfattning är den fråga som behöver ställas. Vilka reformer behövs för
att befrämja denna individuella och samhälleliga förmåga?
Förstådd på detta sätt berör den innovativa förmågan företags- och sam-
verkansformer, beskattningens uppbyggnad för individ och företag, riskvillig
finansiering, universitets- och skolväsendets kvalitet och inriktning, m.m. I
alltför hög grad har utredningsväsendet i modern tid varit orienterat åt att
utreda och lämna förslag på dessa och andra områden tagna var för sig.
Utredningsväsendets former och personuppsättning samt knappt tillmätta
tidsperioder har uteslutit varje form av försök att skapa en nationell vision
om framtidens näringsliv och hur dess förutsättningar skall kunna reformeras
över breda politikområden. Resultatet har blivit i bästa fall mediokra
utredningar i en tid då excellens behövs för att bryta negativa trender för
företagande, levnadsstandard och sysselsättning.
De flesta låsningar som existerar för att utveckla landets innovativa
förmåga utgörs inte av hinder i de fria företagen. Låsningarna består i att det
offentliga i sin egen produktion av tjänster såväl som i sin skatte-, utgifts-
och regleringsverksamhet byggts för en annan ekonomi och andra funktions-
sätt än de som hör framtiden till. Sverige kan inte ställa sig vid sidan av det
epokskifte som pågår i den globala ekonomin. I stället bör vi söka utländska
förebilder bland länder som liksom vårt tillhört eliten, men till skillnad från
Sverige lyckats bra med att ställa om sig till en ny tid. Att forma en svensk
version av sådana förebilder samt att även hitta ännu bättre lösningar är att
bejaka mål som full sysselsättning, hög levnadsstandard och en rikt varierad
levnadsmiljö.
Metoden är att i alla delar av politiken skapa villkor för ett innovativt
klimat för företagandet och befolkningen. Klimatförändringen måste alltså
bli huvudmetod vilket innebär att den blir målet för reformpolitiken inom
enskilda politikområden. Detta mål bör föras in i alla utredningsdirektiv och i
övrigt prägla arbetet på alla nivåer i syfte att skapa bättre förutsättningar
för
företagandet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett gott innovationsklimat.
Stockholm den 7 oktober 1996
Ola Rask (s)
Inga Berggren (m)
Sten Svensson (m)
Marianne Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Michael Stjernström (kd)