med anledning av prop. 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende
Regeringen föreslår en ny lag till skydd för konsumenter vid avtal om
tidsdelat boende, s.k. timesharing. Syftet med lagen är att införa ett EG-
direktiv om skydd för konsumenter vid förvärv av nyttjanderätten till fast
egendom på tidsdelningsbasis. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv.
Vänsterpartiet kan i huvudsak ansluta sig till regeringens förslag. På en
punkt har vi dock avvikande mening, nämligen vad gäller ångerfristens
längd, som vi anser bör bestämmas till 14 dagar.
Marknadsföring och affärskontakter vid köp av andelslägenheter sker
många gånger i andra länder och under andra förhållanden än vad som är
brukligt. Försäljningsmetoderna är ofta påträngande och aggressiva, som
regeringen också pekar på i propositionen. Dessutom rör det sig om avtal,
som kan få omfattande ekonomiska konsekvenser för konsumenten.
I Konsumentverkets remissvar till promemorian hänvisas till den nordiska
rapport som Ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor framställt. Där
framhålls det att vid denna typ av köp behövs några extra dagar då resor -
inte enbart utomlands - utan även inom landet förekommer. De lyfter även
fram att England, ett viktigt land när det gäller marknaden för feriehus-
andelar, har 14 dagars ångerfrist.
Regeringen har valt att inte frångå direktivets minimigräns på 10 dagars
ångerfrist för att uppnå nordisk enhetlighet, med undantag av Finland, som
dock överväger 14 dagars ångerfrist. Vänsterpartiet anser att motivet för
utsträckt ångerfrist måste vägas mot själva sakfrågan, dvs. konsument-
skyddet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att ångerfristen skall vara 14 dagar enligt vad i
motionen anförts.