med anledning av prop. 1996/97:105 Kommunal samverkan
I propositionen föreslås förändringar i kommunallagen som
dels innebär att det blir möjligt för kommuner och landsting
att samverka med andra kommuner och landsting genom att
bilda en gemensam nämnd, dels att bestämmelserna om
kommunalförbund tas in i kommunallagen.
Kommuner och landsting samverkar redan i dag i stor utsträckning inom
både de frivilliga och obligatoriska verksamheterna, bland annat genom olika
former av samarbetsavtal, gemensamma bolag eller kommunalförbund.
Folkpartiet delar i huvudsak regeringens syn att gemensamma nämnder kan
erbjuda en smidigare och - framför allt för insyn - mer öppen lösning för
samverkan.
Fördelarna med samverkan är, som regeringen nämner i propositionen, att
den möjliggör ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande. En
verksamhet behöver till exempel inte anpassas till en geografisk kommun-
gräns, utan till vad som är praktiskt med utgångspunkt från vilka behov som
skall tillgodoses. För i synnerhet mindre kommuner kan det vara rationellt att
utnyttja gemensamma resurser för att förse kommuninvånarna med så god
service som möjligt. Mindre kommuner kan också dra nytta av någon
speciell kompetens som finns i en större kommun, genom att bilda
gemensam nämnd.
Från Folkpartiets utgångspunkter ser vi också andra fördelar med förslaget
än de ekonomiskt rationella. Möjligheten att bilda gemensamma nämnder
underlättar för små kommuner att samarbeta, och minskar därmed motiven
till kommunsammanslagningar och omvänt - underlättar kommundelningar.
Avståndet mellan politiker och medborgare ökar. För att vända denna
utveckling krävs fler förtroendevalda i Sverige. Uppdragen bör bli fler, de
bör spridas och nya människor bör regelbundet få möjligheten att ta på sig ett
politiskt uppdrag. Detta kan bäst åstadkommas om antalet kommuner ökar.
En annan fördel med förslaget om gemensamma nämnder är att de gör de
kommunala bolagen överflödiga. Folkpartiet liberalerna har tidigare i
motioner till riksdagen krävt att de kommunala bolagen successivt avvecklas.
I dag finns cirka 1 500 kommunala bolag som tillsammans omsätter över 100
miljarder kronor. Vi menar att detta är oacceptabelt. När kommunala
angelägenheter försvinner in i aktiebolagen försvinner också en betydande
del av den insyn och offentlighet som är ett grundläggande drag i den
svenska demokratin. De kommunala bolagen omfattas visserligen av samma
offentlighetsregler som den kommunala förvaltningen, men det är inte till-
räckligt för att garantera insynen.
Sekretesslagen ger stora möjligheter till hemlighetsmakeri med hänvisning
till affärshemligheter. Eftersom i princip allt som avhandlas i ett bolag har
betydelse för dess konkurrenssituation - hur det uppfattas av allmänheten
eller hur kreditvärdigt det är - kan det mesta hemligstämplas med hänvisning
till affärssekretessen. Vid sidan av möjligheten till insyn utgör också
besvärsrätten ett grundläggande inslag i den kommunala demokratin. Denna
rätt existerar inte för ett kommunalt bolag.
Förutom att bolagsformen försvårar medborgarnas insyn i kommunala
verksamheter så skadar bolagen konkurrensen. Det finns också gott om
exempel på kommuner som gjort dåliga affärer. År 1994 uppgick de totala
förlusterna i de kommunala bolagen till 1 800 miljoner kronor - skattemedel
som borde använts till barnomsorg, äldreomsorg och skola. Dessutom
konkurrerar den helt övervägande delen av bolagen på redan fungerande
privata marknader.
Vi anser därför att ett lagförslag om gemensamma nämnder i kommunerna
måste kopplas till ett förslag om en successiv avveckling av de kommunala
bolagen. Att så inte skett i regeringens proposition är en allvarlig brist.
Vi vill också förhindra att kommunala bolag, som i dag ägnar sig åt
affärsdrivande verksamheter som städning, gym, plåtslageri eller hotell- och
restaurangservice - för att ge några exempel - bara glider över till den nya
samverkansformen. I regeringens proposition föreslås att alla kommunala
verksamheter skall kunna bli föremål för samverkan i en gemensam nämnd,
med undantag för civilt försvar. Också detta är en brist.
Det krävs tydligare avgränsningar för att förhindra att kommunerna ägnar
sig åt affärsdrivande verksamheter av det slag som nyss nämnts. Folkpartiet
har i tidigare motioner till riksdagen krävt en ändring i kommunallagen som
mer strikt definierar den kommunala kompetensen. Huvudregeln bör vara att
kommuner inte har rätt att bedriva näringsverksamhet. Detta bör ske genom
förändring av 2 kap. 7 § kommunallagen. På grund av riksdagsordningens
bestämmelser om motionsrätt har vi inte möjlighet att i anledning av denna
proposition framställa yrkanden om en successiv avveckling av de
kommunala bolagen eller en ändring av 2 kap. 7 § kommunallagen. Vi får nu
begränsa oss till att begära ändringar av de framlagda lagförslagen i syfte att
motverka de ökade möjligheterna till samverkan kommuner emellan om
näringsverksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om förändringar av de framlagda lagförslagen i
syfte att motverka att de ökade samverkansmöjligheterna används till
samverkan om näringsverksamhet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 3 april 1997
Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Margitta Edgren (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Eva Eriksson (fp)