Sveriges regionala verksamhet och indelning är i trängande behov av en genomgripande översyn både av effektivitetsmässiga och demokratiska skäl särskilt i ett europeiskt perspektiv.
Ansvaret för den regionala utvecklingen i Sverige ligger, förutom på de politiska organen, även på alla berörda såväl näringsliv som intresse- organisationer och myndigheter på alla nivåer. Den regionala nivån har en nyckelroll eftersom den har sin bas i den kommunala demokratin. Samtidigt krävs viss statlig nationell medverkan av både övergripande och sektoriell karaktär. Dessutom är samverkan mellan den offentliga och privata sektorn oumbärlig liksom en offensiv satsning på internationellt engagemang i första hand i Europa.
Reformens inriktning måste vara att stärka det regionala demokratiska utvecklingsansvaret främst på den statliga maktens bekostnad men också att främja kommunal samverkan, allt för att stimulera den framtida utvecklingen.
Efterlängtad reform
Regeringen har nu efter en utomordentligt seg och närmast obegriplig handläggning kommit till resultat i frågan om den regionala samhällsorganisationen. Nu börjar äntligen en regional helhetsbild att avteckna sig. Detta hälsas med stor tillfredsställelse särskilt i Skåne, även om det nu formellt endast gäller en försöksverksamhet.
Regeringens förslag innebär att det regionala utvecklingsansvaret överförs till ett regionalt självstyrelseorgan. Uppgiften är att utarbeta en strategi för regionens långsiktiga utveckling på alla områden. I första hand bör man inrikta sig på områden som stimulerar till tillväxt och sysselsättning särskilt med inriktning på näringslivets struktur och utveckling. Utvecklingsansvaret kopplas till fastställande och genomförande av ett regionalt utvecklingsprogram.
Det framlagda förslaget tillgodoser rimliga regionala ambitioner i Skåne och den angivna tidplanen för en successiv utveckling av den regionala samhällsorganisationen förefaller realistisk.
Decentraliserad regionalisering
Emellertid innebär varje regionalisering inte bara möjligheter utan även risker. Den största risken ligger i att resultatet blir en centraliserad regionalisering, alltså att alla eller de flesta regionala funktioner koncentreras till en och samma ort.
Utgångspunkten för utformningen av den lämpliga regionala samhällsorganisationen måste vara vad som är bäst för regionen. Ökad centralisering är av ondo. Decentralisering måste eftersträvas och är fullt möjlig i dagens IT-samhälle. Vissa förebilder finns faktiskt redan inom EU. Samtidigt måste vi främja ett gott företagsklimat i Skåne.
Närmare preciserat handlar det om en lång rad av olika myndigheter och organ som ska verka inom regionen. Först och främst gäller det regionala självstyrelseorgan, alltså regionfullmäktige och regionstyrelse med nödvändig administration samt andra organ med varierande regionala funktioner. Vidare berörs givetvis den statliga regionala förvaltningen och främst då länsstyrelsen med dess olika regionala funktioner. Härutöver finns många viktiga statliga regionala sektorsorgan som exempelvis domstolar, polis, åklagare, kronofogde, arbetsmarknadsverk, vägverk, banverk och postverk.
En skånsk modell måste bygga på fördelad lokalisering av aktuella organ över hela regionens yta med utnyttjande av både regionala och statliga pusselbitar. Det krävs krafttag från alla håll för att uppnå en sådan decentraliserad regionalisering.
Balanserad lokalisering
Den ändrade regionala samhällsorganisationen innefattar alltså även den mycket känsliga lokaliseringsfrågan. Denna fråga är känslig av flera skäl och då inte bara ur lokalpatriotisk synpunkt. Lokaliseringen av regionens samtliga organ är viktigt för den regionaldemokratiska utvecklingen men också för legitimiteten i hela regionaliseringsreformen.
Den övergripande ledningsfunktionen för den regionala självstyrelsen resp. den statliga förvaltningen måste placeras på skilda orter och eftersom Malmö redan utsetts till residensstad får Kristianstad bli regional centralort. Övriga regionala självstyrelsefunktioner och statliga regionala förvaltningsfunktioner måste spridas över hela regionen på lämpligt sätt. Detta måste också gälla de statliga sektorsorganen, som innefattar en regional ledningsfunktion men ofta också s.k. regionala stödfunktioner. Här är det särskilt angeläget att överväga om samtliga dessa stödfunktioner nödvändigtvis måste lokaliseras till samma ort som den övergripande ledningsfunktionen.
Naturligtvis måste lokaliseringen anpassas till verksamheten på både den regionala och statliga sidan. Men hindren för en verkligt decentraliserad lokalisering har kraftigt minskat i dessa IT-tider.
Parlamentariska riktlinjer
Mot denna bakgrund borde riksdagen nu angiva den lämpliga inriktningen vid lokaliseringen av de statliga och regionala organen. Av särskild betydelse är därvid principen om inomregional balans d.v.s. en fördelad lokalisering mellan flera orter inom regionen. Detta måste gälla både beträffande länsstyrelse och sektorsorgan samt de regionala organen. Visserligen har regionen resp. staten eget ansvar för lokaliseringen av var och en sina organ, men inför det konkreta lokaliseringsbeslutet bör samråd ske mellan stat och region för att uppnå bästa möjliga lokaliseringsresultat.
Riksdagen skulle med ett uttalande i denna del säkrast förebygga en oacceptabel centraliserad regionalisering som allvarligt skulle äventyra den sanna regionaliseringstanken.
Sammanfattande slutsats
En stark skånsk region med demokratisk förankring samt balanserad och decentraliserad lokalisering av dess regionala och statliga organ är bäst för Skåne-regionen och dess verksamhet.
Nu gäller det att ge Skåne chansen att gå i bräschen för ett större regionalt utvecklingsansvar till fördel för alla kommande nya regioner och för hela Sverige.
Avslutningsvis bör tilläggas att tillskapandet av en skånsk region bör ses som ett första steg på regionaliseringsvägen. Slutmålet bör vara en sammanhållen större sydsvensk region. Även med detta perspektiv bör den nu aktuella lokaliseringsfrågan bedömas. En sådan storregion skulle tillgodose även näringslivets behov inte minst när regionerna ges allt större betydelse inom EU.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten.
Stockholm den 17 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)