Bakom varje brott finns ett eller flera brottsoffer. Även i de fall brottet anses som mindre grovt kan det ge upphov till såväl mänskligt lidande som avsevärda ekonomiska förluster.
I en del fall kan det vara svårt att avgöra vem som stulit det ena eller det andra. Ett sådant fall kan vara då två eller flera går in i en butik och stjäl varor. Ofta har en av tjuvarna rollen att dra uppmärksamheten till sig och underlättar därmed för de andra att plocka till sig varor.
Även om någon från butiken lyckas stoppa någon av dem som varit inne och stulit kan det, trots att han eller hon har varor gömda på sig, i väska eller barnvagn, vara svårt att få vederbörande fälld. Det kan till och med bli samma resultat om butikspersonalen ser att någon passerar kassan utan att betala. Ofta skyller den som ertappas på de andra. "Jag fick varorna av de andra. Jag trodde att de andra skulle betala" eller "jag sa åt honom eller henne att betala". Det är otillfredsställande att kunna undgå ansvar för brott genom att på detta sätt skylla på varandra. Här bör lagstiftningen skärpas. Detta bör naturligtvis vara fallet vid tillgreppsbrott men också vid betydligt allvarligare brottslighet då våld riktas mot människor.
När gärningsmannen grips på bar gärning eller där det är uppenbart att påträffade varor är stulna bör varorna snarast möjligt lämnas tillbaka till den rätte ägaren. Återlämnandet bör ske före eventuell rättegång eller ett beslut att inte väcka åtal. Det är otillfredsställande att, i fall där det är uppenbart att det rör sig om stulna varor, vänta i kanske över ett år innan stöldgodset lämnas tillbaka till den rätte ägaren. Det kan vara gods som påträffas på den misstänkte, i väskor, barnvagnar, bilar, förvaringsboxar eller vid husrannsakan. I många fall drar utredningen ut på tiden. I andra fall blir resultatet att man inte kan styrka vem som gjort vad och gärningen leder inte till åtal. De stulna varorna tillfaller i sådana fall gärningsmännen. Detta är mycket stötande.
Vid stölder i t.ex. klädesaffärer hinner stulna kläder ofta bli omoderna och därmed mindre värda innan de eventuellt återlämnas till den rätte ägaren. Förutom lång tids ovisshet orsakar detta förfaringssätt betydande och onödiga förluster för den drabbade. Detta är oacceptabelt och bör snarast rättas till.
Slutligen bör det åläggas brottsutredarna att fortlöpande hålla brottsoffren informerade om hur utredningen framskrider. I de fall utredningen kommer fram till att inte åtala, bör detta besked innehålla information om möjligheten för brottsoffret att begära överprövning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att det går att komma till rätta med brott där de olika gärningsmännen skyller på varandra i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör ett snabbt återlämnande av stöldgods till den rätte ägaren i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för information till brottsoffret om hur pågående utredning fortskrider samt hur man begär överprövning av ett fattat beslut i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 september 1996
Jeppe Johnsson (m)