Den militära territoriella indelningen i försvarsområden bör anpassas till
den framväxande civila regionindelningen. Detta främst för att:
? bibehålla en stark folklig förankring
? säkerställa totalförsvarssamverkan
? öka säkerheten och tempot vid insatser vid svåra påfrestningar mot
samhället i fred
? öka säkerheten i en anpassning
? inte etablera nya staber till stora kostnader som inte stämmer mot en
kommande civil regional indelning.
Folklig förankring
En av hörnstenarna i propositionen är att försvaret skall ha en
stark folklig förankring. Hemvärnet skall ökas till 125 000
personer från dagens ca 90 000. De frivilliga
försvarsorganisationerna "fredas" i regeringens förslag från
besparingar. Såväl de operativa förbanden som
territorialförsvarsförbanden har kraftigt reducerats i förra
försvarsbeslutet och FB 96 innebär ytterligare kraftiga
reduceringar av krigsorganisationen (ca 25 %). Detta har
inneburit att hemvärnets betydelse har ökat och kommer än
mer att öka. Om den militära ledningen för länet flyttas
"långt" bort är det rimligt att anta att detta inte gynnar en
fortsatt positiv rekrytering. Uppsatta mål kan bli svåra att nå.
Totalförsvarssamverkan
Efter hand som de militära resurserna minskar accentueras
behovet av totalförsvarssamverkan.
Ansvaret för den civila delen av totalförsvaret har i mycket
decentraliserats. Det torde då inte underlätta det accentuerade behovet av
samverkan om försvaret centraliserar ledningsorganisationen.
Principen ett försvarsområde - ett län gynnar försvarets samverkansbehov
men är i första hand ett koncept som gynnar de civila myndigheterna och
bolagens behov av samverkan med Försvarsmakten.
Nu föreslagen indelning innebär i de flesta områden att försvarsområdena
omfattar två län. I Småland skulle försvarsområdet omfatta tre län. Detta
genererar ett mycket stort antal samverkansparter med alla civila
myndigheter och bolag inom ett stort geografiskt område. Det kan
ifrågasättas om denna uppgift är möjlig att lösa, med en säker ledning över
tiden under såväl fred som kris och krig.
Möjligheten till autonom ledning vid informationssvackor m.m. betonas i
propositionen. Detta förutsätter att de ansvariga militära och civila
representanterna sitter nära varandra eller är samgrupperade på respektive
nivå. Med nu föreslagen indelning torde det vara svårt/omöjligt att uppnå
denna autonoma ledning.
Sjukvårdsledningen i krig är beroende av att såväl de civila resurserna som
de militära leds integrerat. Den syn som bör prägla resursutnyttjandet över
tiden bör vara att det inte är civila respektive militära resurser, utan att det
är
gemensamma resurser för det totala behovet. Inledningsvis (ca fyra-sex
dygn) är försvaret helt beroende av de civila resurserna. Om lösningen väljs
med att ett försvarsområde omfattar fler än ett län innebär det antingen att en
integrerad ledning ej kan etableras eller att minst ett landsting måste leda sin
sjukvårdstjänst från en plats utanför sitt län.
Vidgat säkerhetsbegrepp
Inom ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet skall
Försvarsmaktens resurser kunna utnyttjas vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Effekten och tidstempot i
en sådan insats gynnas av en hög lokal kompetens och av att
samverkanskanalerna är korta, naturliga och väl etablerade.
Av samma skäl blir skyddet mot kriminalitet och terrorism
säkrare med en decentraliserad ledning.
Anpassning
Anpassning är en annan hörnsten i propositionen. En god
kunskap om de lokala förhållandena, naturliga och etablerade
samverkanskanaler inom totalförsvaret samt ledning på stor
bredd är att föredra om dessa komplicerade och omfattande
verksamheter skall kunna genomföras med förväntat resultat.
Ekonomi
Bedömningsvis har ett av de tyngsta argumenten för att
minska antalet försvarsområden varit att minska
multipelfaktorn för den nya tekniken för ledning som är
under anskaffning. Denna teknik är mycket kostsam.
Huvuddelen skall införas under nästkommande
försvarsbeslutsperiod. För att dessa stora investeringar skall
få avsedd effekt under lång tid är det viktigt att
investeringarna görs på sådana platser som kommer att vara
"rätt" under lång tid, d.v.s. anpassade till den kommande
civila regionindelningen.
Respektive försvarsområdesstab kommer att ansvara för ett större område.
Detta kommer att innebära ett utökat behov av resor med fördyringar av bl.a.
bilkostnader och övernattningar, vilket än mer skulle öka försvarets redan i
dag höga kostnader för reseverksamhet. Mycket tid kommer att användas för
att resa (i sig inte särskilt produktivt).
Inom nuvarande organisation kan det finnas vissa besparingsmöjligheter.
Delar av stödproduktionen kan samordnas inom ett större område, t.ex.
kameraltjänst. Den största vinsten torde vara "indirekta" besparingar, främst
genom att inte staber etableras på sådana platser som kan komma att
förändras vid en ny civil regional indelning. Dessutom uppstår inte de
merkostnader som naturligen beror på att försvarsområdena omfattar större
geografiska områden.
På de platser som skall ha försvarsområdesstaber kvar, enligt förslaget i
propositionen, kommer det att finnas ett behov av att rekrytera personal,
anskaffa ny och mer teknik. Sannolikt kommer det att finnas ett behov av
mark, anläggningar och lokaler för att få plats med de större staberna. Detta
kommer att innebära ett investeringsbehov.
Att etablera en försvarsområdesstab kommer att ta tid, bedömningsvis tre-
fem år. Ny personal skall rekryteras och sättas in i de nya uppgifterna, teknik
skall anskaffas och utbildning skall genomföras. Ett mycket stort antal
samverkanspartner skall "identifieras" och samverkansformerna skall sökas
och etableras. Sannolikt skall dessa uppgifter lösas med ett begränsat arv av
kompetens från de "gamla" försvarsområdesstaberna.
Inom tidsperspektivet tre-fem år bedöms det rimligt att frågan om den
civila regionindelningen utvecklas. Om dessa kommande regioner utformas
så att de inte sammanfaller med nu föreslagen försvarsområdesindelning
kommer det att ånyo vara dags att överse den militära territoriella
indelningen. Stora kostnader har i dessa fall uppstått till en begränsad nytta.
Personal skall än en gång flytta med bl.a. försäljning av bostad, byten av
skolor och arbeten för familjemedlemmar m.m. Kalmarexemplet kan
upprepas i nära framtid. Denna stab etablerades 1990 och föreslås avvecklas
1997. Det är tveksamt om kostnaderna står i rimlig proportion. Den
beräknade besparingen för nedläggning av nuvarande försvarsområde i
Kalmar uppgår under en femårsperiod till 2,5 miljoner kronor inom
försvarets budget. Samhällsekonomiskt torde ingen besparing göras.
Regeringen föreslår i prop. 1996/97:36 att i bl.a. Kalmar län genomförs en
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Syftet med
försöksverksamheten, som föreslås pågå till utgången av år 2002, är att
utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet.
Ett regionalt självstyrelseorgan övertar i Kalmar län ansvaret från
länsstyrelsen för att utarbeta en strategi för länets långsiktiga utveckling.
Även besluten beträffande exempelvis vägplaner och planer för
länstrafikanläggningar kommer att ligga under det regionala
självstyrelseorganet, som enligt lagtexten också har att samverka med
kommuner, landsting, länsstyrelse, övriga myndigheter och att samråda med
berörda organisationer och näringslivet i länet.
Förslaget att i Småland slå samman nuvarande tre försvarsområden till ett,
står inte i överenskommelse med vare sig tanken på ökad länsdemokrati eller
med utgångspunkten och förverkligandet av intentionerna beträffande det
regionala utvecklingsansvaret i försöksverksamheten i Kalmar län.
Det är uppenbart att ovan nämnda försöksverksamhet kräver täta och
många kontakter även med försvarsområdets personal beträffande
utvecklingsarbetet när det gäller exempelvis infrastruktur, sjukvårdsplaner,
hemvärnsorganisationer, räddningstjänst m.m.
Idag pågår omprövning, förnyelse och förändring inom företag, offentliga
institutioner och olika organisationer Detta gäller både verksamhetens
innehåll och lokalisering. Många gånger har detta lett till att verksamheter
regionaliserats och flyttats. Därmed har viktiga funktioner försvunnit
samtidigt som de lokala arbetsmarknaderna eroderat. När myndigheter,
institutioner etc. omstrukturerar sin verksamhet får detta dominoeffekter. En
negativ utvecklingsspiral uppstår. I syfte att förändra denna, ur
helhetssynpunkt och ur regionalsynpunkt, negativa utveckling pågår för
närvarande bl.a. ett utredningsarbete med direktiv från regeringen att göra en
"analys av de regionala konsekvenserna av förändringar i den statliga
sektorn".
Flera skäl och aktuella samhällsförändringar talar således för att ej nu göra
någon förändring beträffande försvarsområdena i Jönköpings, Kalmar och
Kronobergs län. En utvärdering av förestående försöksverksamhet med
ändrad regional ansvarsfördelning i Kalmar län bör avvaktas och ligga till
grund vid en ev. försvarsområdesförändring i Småland.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att i avvaktan på utvärdering av förestående
försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Kalmar län ej
genomföra föreslagen försvarsområdesförändring beträffande Jönköpings,
Kalmar och Kronobergs län.