av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c)
med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition
För många som bor på landsbygden i mindre tätorter eller i
storstädernas ytterområden och som har lång väg till sina
arbeten är oftast den egna bilen det enda alternativet för att ta
sig till och från arbetsplatsen. Många ska dessutom lämna
och hämta barn på dagis eller hos dagmamma på vägen till
och från arbetet. När man kan ska man naturligtvis välja
kollektivtrafiken men i vårt avlånga land med stora
glesbygdsområden kommer vi även i framtiden att vara
beroende av privatbilar.
Företag med lokalisering ute på landsbygden berörs också av regler för
reseavdrag. De ökade pendlingskostnaderna kan innebära att det är svårt att få
kvalificerad arbetskraft men också svårigheter att sköta kundkontakter.
Hinder för ett utökat småföretagande måste i möjligaste mån undanröjas.
Kostnaderna för bilåkandet har stigit och utgör för många enskilda en av de
största utgiftsposterna. Under senare år har det varit motiverat att höja
energiskatterna för motordrivna fordon med avsikt att stärka finanserna och
att begränsa bilåkande. Det kan dock inte vara rätt att de människor som har
lång resväg och som saknar allmänna kommunikationsmedel ska vara de som
drabbas hårdast. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att
avdragsreglerna är så utformade att de varken förhindrar ett fritt val av
boendeform eller lokalisering av företag. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv är
därför reseavdragens utformning och nivå avgörande för framtida utveckling i
glesare befolkade områden av vårt land.
Mot bakgrund av detta anser vi att reseavdraget bör höjas till 15 kr/mil.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade reseavdrag för boende i glesbygd.