Alltför många lever fortfarande i villfarelsen att vi har ett
jämställt samhälle i dagens Sverige. Att så inte är fallet finns
det många bevis på. Som exempel kan nämnas att vi
fortfarande inte har lika lön för likvärdigt arbete. Mer statliga
arbetsmarknadsresurser riktas till män än kvinnor. Kvinnor
utför mer obetalt arbete än män. Listan kan göras mycket
lång.
Hotbilder
Nu kan vi se ytterligare hot mot kvinnor växa fram. För
första gången är kvinnornas arbetslöshet högre än männens.
Kommuner och landsting säger upp allt fler i vård, utbildning
och omsorg. Detta drabbar kvinnorna trefaldigt. För det
första drabbar det dem som sägs upp och ställs utan arbete.
De tappar snabbt självkänsla och framtidstro. För det andra
drabbas de som fortsätter med tungt vårdarbete med minskad
personaltäthet och därför måste prestera mer till
bristningsgränsen av sin förmåga. För det tredje drabbas de
kvinnor som måste sköta anhörigvård eftersom det arbetet i
minskad omfattning utförs av den offentliga sektorn. Dessa
förhållanden gäller naturligtvis inte bara vård och omsorg
utan även andra viktiga samhällsområden, men bilden blir
mycket tydlig med dessa exempel.
Andra hotbilder finns. Lågutbildade kvinnor trängs allt mer ut från
arbetsmarknaden. Stora grupper riskerar att aldrig få en fast anställning, med
all den otrygghet det innebär. Vi riskerar att alltmer efterlikna den arbets-
marknadssituation som råder i många av Europas länder. Detta måste med
kraft motverkas.
Som en konsekvens av den situation som kvinnor lever i följer att allt fler
kvinnor får hälsoproblem, ökat missbruksberoende och därmed kommer
också sämre uppväxtmiljöer för barnen. Detta beskriver en utveckling som vi
redan ser men som vi absolut måste hjälpas åt att vända.
En annan hotbild finns, som beskrivs i utredningen " Hälften kunde vara
nog" SOU 1996:56.
Där står: "Det är lätt att konstatera att sammantaget har alla myndighets-
initierade försök att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden i grunden
misslyckats". Citatet är taget ur en skrivelse från en länsstyrelse. Vidare
sägs:
" Arbeta med jämställdhetsfrågor innebär att ha arbetsuppgifter med låg
status". Frågorna betraktas som mindre viktiga och "mjuka". Detta i sin tur
leder till att det krävs nya sätt att angripa problemen på. För att råda bot på
t.ex. orättvisa löner och problem med en segregerad arbetsmarknad krävs
mer än vackra ord. Det krävs krafttag. Av ovan nämnda utredning framgår
även att män inte väljer kvinnodominerade yrken av den enkla anledningen
att där råder för dåliga villkor.
Utredningskrav
För att råda bot på den bristande jämställdheten måste
naturligtvis både kvinnor och män vara delaktiga. Eftersom
kvinnor och män fortfarande lever i skilda världar, där olika
villkor och olika spelregler gäller krävs konkreta insatser
som riktar sig direkt till kvinnorna. För att komma till rätta
med de orättvisor som råder, krävs först att allt fler blir
medvetna om de stora skillnader som faktiskt existerar.
Därför måste problemen synliggöras genom att beskriva
verkligheten.
Det är hög tid att gå från ord till handling. 1994 antogs det s.k. "jäm-
ställdhets-direktivet." Det innehåller riktlinjer för hur samtliga kommittéer
och utredare ska ge jämställdhetsperspektivet ökad uppmärksamhet. I syssel-
sättningspropositionen från i somras säger finansutskottet med anledning av
detta: "Det krävs omfattande åtgärder för att tillförsäkra kvinnor och män
samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga
områden i livet." Alla förslag som läggs fram ska innehålla en analys och en
redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna. Budgetproposi-
tionen är ett strategiskt instrument.
Hur samhällets resurser fördelas på kvinnor och män bör bli föremål för
ett utredningsuppdrag. Vi centerkvinnor har länge hävdat att en förutsättning
för bättre förhållanden för kvinnor är att vi finns representerade i samma
utsträckning som männen, där besluten tas. Vi har i dag den högsta
kvinnorepresentationen i världen i vårt parlament. Dock har vi inte nått målet
att få ett jämställt samhälle. Vi ställer oss också frågan hur den egentliga
maktfördelningen ser ut på alla beslutsnivåer. Vi vet t.ex. hur ojämn
fördelningen är på landshövdings- och generaldirektörsnivå. Därför föreslår
vi att även frågan om hur maktfördelningen ser ut blir föremål för en
utredning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om hur samhällets resurser fördelas på män och
kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om maktfördelning i samhället.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Marianne Andersson (c)
Margareta Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karin Israelsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Karin Starrin (c)
Görel Thurdin (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Marie Wilén (c)