I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i
socialtjänstlagen och 68 motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen. I promemorian behandlas också ett 70-tal motionsyrkanden om
olika socialtjänstfrågor från den allmänna motionstiden 1996.
Enligt propositionen skall socialtjänstlagens (SoL) övergripande mål och
grundläggande värderingar ligga fast. I syfte att stärka barnperspektivet
föreslås dock att portalparagrafen skall kompletteras med en bestämmelse att
när åtgärder rör barn det särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets
bästa kräver. Även en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid
åtgärder som rör dem samt nya regler för skydd, vård och behandling av barn
och ungdom föreslås. När det gäller placeringar av barn utanför hemmet anser
utskottet med anledning av ett antal motioner att det i första hand bör
övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.
Barnets bästa skall dock alltid beaktas. Detta föranleder en ändring av
regeringens förslag till 22 § SoL. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens
förslag i dessa delar.
Utskottet ställer sig positivt även till de förslag som läggs fram rörande
äldre och funktionshindrade. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs som
reglerar möjligheterna för människor med ett varaktigt behov av omfattande
vård- och omsorgsinsatser att flytta till en annan kommun. Vidare föreslås en
bestämmelse om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör stödja dem som
vårdar närstående.
I propositionen föreslås att 6 § SoL kompletteras med tilläggsbestämmelser
som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels rätten till annat
bistånd. Försörjningsstödet består dels av en för hela riket gällande
schabloniserad del som fastställs av regeringen (riksnormen), dels av vissa
andra preciserade kostnadsposter som ersätts med skäligt belopp. Med annat
bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende för äldre eller
funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär. Socialnämnden skall ha möjlighet att ge
bistånd utöver eller i annan form än vad som följer av bestämmelserna om
försörjningsstöd och annat bistånd. Detta stöd kan exempelvis omfatta
flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering m.m. samt vård, stöd
och behandlingsinsatser. Beslut härom kan överklagas genom kommunalbesvär.
Sammanfattningsvis anser utskottet att dessa förslag utgör en bra avvägning
mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp
och stöd och ställer sig därför bakom förslagen.
Vad gäller bistånd föreslås vidare ändringar för att förtydliga
socialtjänstens skyldighet att i större utsträckning bistå med aktiva åtgärder
samt den enskildes eget ansvar att göra vad han eller hon kan för att försörja
sig själv. Regeringen föreslår också nya bestämmelser som ger kommunen rätt
att begära att bl.a. ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall
delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Även detta ställer
sig utskottet bakom.
Utskottet tillstyrker även propositionens förslag att införa regler om att
socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet och att personalen skall
ha lämplig utbildning och erfarenhet samt förslagen rörande enskild verksamhet
och dokumentation.
Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker övriga
motioner.
Till betänkandet har fogats 50 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1996/97:124 föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för
viss hälso- och sjukvård
4. lag om ändring i rättegångsbalken
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i
socialtjänstlagen mottas av kommunerna enligt vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder,
2. att riksdagen beslutar att umgängesresor för barn liksom barns rätt till
vård och behandling skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som
annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade enligt
vad i motionen anförts om deras olika behov,
4. att riksdagen beslutar att möbler, husgeråd, TV m.m. skall ingå i det som
i socialtjänstlagen betraktas som ett grundläggande konsumtionsbehov och skall
kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,
5. att riksdagen beslutar att tandvård skall ingå i det som i
socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd i form av vård och skall kunna
prövas i form av förvaltningsbesvär,
6. att riksdagen beslutar att psykologisk behandling/psykoterapi skall ingå
i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i
form av förvaltningsbesvär,
7. att riksdagen beslutar att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det
som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av
förvaltningsbesvär,
8. att riksdagen beslutar att vård och behandling av missbrukare skall ingå
i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i
form av förvaltningsbesvär,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i 11 § SoL föra in en bestämmelse om att socialnämnden aktivt
skall stödja anhöriga till missbrukare,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över möjligheten att vid en
placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga och i närmiljön,
11. att riksdagen beslutar att 6 § c, d, e i regeringens förslag utgår
enligt vad i motionen anförts om att avvakta Arbetsmarknadsstyrelsens och
Socialstyrelsens förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år samt kravet på
arbetsplikt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar
som enskilda individer i ekonomiskt hänseende i enlighet med 7 kap. 1 § andra
stycket föräldrabalken och 6 a § SoL,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i 19 § socialtjänstlagen bibehålla formuleringen "en aktiv och
meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra",
14. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån ges i
uppgift att utforma direktiv för hur könsuppdelad statistik skall utformas för
olika myndigheter,
15. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utreda hur staten kan överta
kostnadsansvaret för kommunernas ekonomiska bistånd till medborgarna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringsprincipen.
1996/97:So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om
avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "Stödet till anhöriga",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ledsagarservice.
1996/97:So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att beslut om omhändertagande enligt
socialtjänstlagen och lagen om vård av unga (LVU) skall fattas av den nämnd
som är ansvarig för socialtjänstfrågor i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar om utbetalning av pension eller bostadsbidrag till
kommuner för täckande av hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So44 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den enskildes ansvar,
3. att riksdagen avslår förslaget om en riksnorm i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår förslaget att avgift till fackförening skall ingå i
försörjningsstödet i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att överklagande av socialbidrag endast skall
kunna omfatta rätten till bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar komplettera 6 § socialtjänstlagen med en
formulering om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av rutinerna vid tvångsomhändertagande av barn,
8. att riksdagen beslutar ändra det nya tredje stycket till 22 §
socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar ändra 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att socialtjänstlagen kompletteras vad avser
valfrihet för äldre i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för
enskild verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudregeln vid
familjehemsplaceringar.
1996/97:So46 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny utredning,
2. att riksdagen yrkar avslag på regeringens förslag om en riksnorm,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av 6 § SoL vad gäller den enskildes rätt till bistånd
och grunderna för hur biståndets nivå skall fastställas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 6 a § SoL om att den enskilde skall tillförsäkras social
grundtrygghet och att biståndet skall utformas så att det stärker hans eller
hennes resurser att ta ansvar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 6 b § SoL om försörjningsstödets innehåll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktiva åtgärder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet inom äldreomsorgen.
1996/97:So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förslag
om utformningen av 6 a § socialtjänstlagen (social grundtrygghet),
2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
utformningen av 6 b § socialtjänstlagen (kommunalt självstyre),
3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
komplettering av 6 f § socialtjänstlagen (personligt stöd, vård och behandling
samt anhörigstöd),
4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i
5 § socialtjänstlagen (barn- och ungdomsplaner),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid omhändertagande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjerådslag.
1996/97:So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en korttidsnorm,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c § socialtjänstlagen att
även de som uppbär försörjningsstöd och är över 25 år skall delta i
kompetenshöjande eller anvisad praktik,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydligare lagtext när det
gäller 6 f och g §§ så att rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper
som funktionshindrade och en del äldre som är beroende av en väl fungerande
socialtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att initiera konkreta utbildningssatsningar för att höja berörda
personalgruppers barnkompetens,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenshöjande utbildning för yrkesgrupper med
specialistkompetens inom olika områden med betydelse för äldres hälsa och
välbefinnande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att införa en äldreombudsman,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer för att
åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade villkor för
närståendevård,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn- och ungdomsfrågor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialtjänsten i första hand skall pröva om släktplacering kan
vara aktuell,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för arbetet med äldre människor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende avgiftssättningen för
äldre- och handikappomsorg i kommunerna,
13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett system för
kvalitetskontroll av behandlingshem utomlands kan utarbetas,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om missbrukare.
1996/97:So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beslut fattade med stöd av socialtjänstlagen skall kunna
överklagas,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om aktiva åtgärder för
erhållande av försörjningsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om praktik eller kompetenshöjande verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget annat talar
däremot och att det införs i lagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjens rätt till familjerådslag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagreglering av ingripanden och utredningar för att garantera
rättssäkerheten.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996
1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intensifierade insatser mot narkotika och andra droger som alkohol.
1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spelberoende (avsnitt 33).
1996/97:So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser skall beaktas i samband
med utformandet av den nya socialtjänstlagen.
1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av missbrukare i enlighet med
vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet.
1996/97:So604 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjehemsplaceringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt
och närstående skall utredas i första hand vid en eventuell omplacering av
barn och ungdomar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektet Familjerådslag i Sverige.
1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om socialbidragen som
generellt stöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalt självbestämmande och metodutveckling inom socialtjänsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av samordning av de generella trygghetssystemen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet
att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av uppföljning med hjälp av individuella kontaktpersoner efter en
vistelse på s.k. § 12-hem.
1996/97:So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att
samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så
att placering hos släktingar prioriteras.
1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ändring i socialtjänstlagen med innebörden att barnets närmaste
släktingar i första hand bör tilldelas vårdnaden om barn som omhändertas av
samhället om inte särskilda skäl talar emot det i det enskilda fallet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med s.k. familjrådslag.
1996/97:So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återigen ompröva
behovet av kvalitetsgaranti för den enskilde klienten genom att statligt
reglera socionomernas yrkesutövning.
1996/97:So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
av regler och tillämpning beträffande 6 och 11 §§ socialtjänstlagen om bistånd
och fastställelse av missbrukarvård.
1996/97:So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid en
placering av barn utanför hemmet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barn skall placeras där det har sina rötter om inte tungt
vägande skäl talar däremot,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att modellen med familjerådslag skall kunna användas i större
omfattning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid
omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialsekreterarnas utbildning och kompetens bör ses över och
att legitimation bör införas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det skall krävas utbildning av de blivande
familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna klassas som familjehem,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till medborgarvittne eller stödperson för den som kallas till
överläggningar hos socialförvaltningen eller länsrätten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av
målet så önskar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kontrollbesök i ett familjehem skall ske oanmälda,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över och
komma med förslag till förändringar i lagstiftningen och se över dess
tillämpning för att skapa ett humanare omhändertagande av barn.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av försöksverksamheten med familjerådslag,
1996/97:So641 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens skyldighet att
finnas på plats där icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare.
1996/97:So643 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av familjeråd.
1996/97:So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om innehållet i en ny socialtjänstlag.
1996/97:So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur vården skall
utformas för unga med missbruksproblem så att de får vård och behandling efter
egna behov.
1996/97:So652 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av vården av unga.
1996/97:So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om om dödsbon,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen så att
dödsbon ej alls omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska
medverkan först ställs i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So654 av Ulla Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksnorm införs i det nya
socialbidragssystemet i syfte att förhindra rättsosäkerhet.
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare.
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utvärderingar av behandlingen och rehabiliteringen av
alkoholmissbrukare,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabiliteringen av missbrukare,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mot ungas missbruk,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård av missbrukare,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skyndsamt utreda villkoren för
metadonbehandlingsprogrammen.
1996/97:So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vidta åtgärder så att kommunerna tar ansvar för att missbrukare
kommer under professionell behandling,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram i syfte att
säkerställa driften vid behandlingshem för missbrukare.
1996/97:So664 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksnorm och
kostnadsansvar för socialbidragen.
1996/97:So665 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras
för vad som kan beskrivas som "skälig levnadsstandard" vid socialbidrag.
1996/97:So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spelberoende och genusperspektiv.
1996/97:So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av den modell
för kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg som avses i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den beskrivna modellen för kompetensutveckling inom vård,
utbildning och omsorg och dess syften.
1996/97:So809 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt utreda hur de
olika förändringarna i välfärdssystemet sammantaget påverkar de mest utsatta
människornas välfärd.
1996/97:K211 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen.
1996/97:K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att alla som bor
i Sverige har rätt att bosätta sig i vilken kommun de önskar.
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker.
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om delat finansieringsansvar för socialbidrag (avsnitt 2.5.).
1996/97:Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att program för förebyggande arbete för att identifiera ungdomar i
riskzonen utarbetas.
1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen
fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt.
1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör
regleras i socialtjänstlagen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skadestånd för lidande samt kränkning och socialtjänstlagen.
1996/97:Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en levnadsnivåutredning.
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av en riksnorm för socialbidragen.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva åtgärder.
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av socialtjänstlagens vistelsebegrepp.
1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens personal bör ha
gemensam fortbildning om kvinnomisshandelns och barnmisshandelns orsaker och
konsekvenser samt om hur de kan förebyggas.
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har den 24 april 1997 hållit en sluten utfrågning i ärendet med
representanter för Socialdepartementet, Svenska Kommunförbundet,
Akademikerförbundet SSR, Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS),
Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO) och Aktionsgruppen för social
rättvisa - mot utslagning.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
Regeringen föreslår att 6 § socialtjänstlagen (SoL) skall kompletteras med
tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels
rätten till annat bistånd. Försörjningsstödet skall enligt förslaget delas upp
i en för hela riket gällande norm (riksnorm) samt i en del som avser rätt till
ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter. Med annat
bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet, särskilt boende för äldre eller
funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär. Därutöver föreslås att socialnämnden
skall få ge bistånd även i andra fall. Detta stöd kan exempelvis omfatta
flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering, semesterresor m.m.
Beslut härom får överklagas genom kommunalbesvär.
Vidare föreslås ändringar i förtydligande syfte när det gäller
socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder
och den enskildes egna ansvar att göra vad hon kan för att bli
självförsörjande. I socialtjänstlagen bör också nya regler införas vilka ger
kommunen rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd
skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
I syfte att stärka barnperspektivet inom socialtjänsten föreslås att lagens
inledande paragraf kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3
i FN:s barnkonvention. Tillägget innebär att när åtgärder rör barn det
särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vidare föreslås
en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid åtgärder som rör dem samt
nya regler för skydd, vård och behandling av barn och ungdomar.
I propositionen föreslås även vissa ändringar som rör äldre och
funktionshindrade. Bl.a. föreslås en ny bestämmelse om stöd till anhöriga. I
anslutning till 6 § SoL införs en bestämmelse som reglerar möjligheten att
flytta till en annan kommun för människor som på grund av ålderdom,
funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande
vård och omsorg och därför inte kan flytta utan att den andra kommunen
erbjuder detta.
Vissa regeländringar och nya bestämmelser föreslås också beträffande enskild
verksamhet och dokumentation i socialtjänsten, liksom när det gäller
placeringskommuns och folkbokföringskommuns ansvar i vissa fall.
Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
Allmänt om socialtjänstreformen
I juni 1980 beslöt riksdagen (SoU1979/80:44, rskr. 385) att anta en ny
sociallagstiftning - socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU). Hösten 1981 antogs lagen om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM). Dessa tre lagar som trädde i kraft 1982 ersatte de tidigare
vårdlagarna - socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen.
Sedan lagens tillkomst har nya skyldighetsbestämmelser tillförts vid olika
tidpunkter för barn och ungdomar samt för äldre, funktionshindrade och
missbrukare. En ny LVM och LVU trädde i kraft i januari 1989 respektive juli
1990.
Tillkomsten av socialtjänstlagen (SoL) innebar ett uppbrott från de tidigare
vårdlagarnas detaljerade reglering med starka inslag av kontroll. I stället
poängterades vikten av att främja trygghet och likvärdiga levnadsvillkor
liksom tilltron till människors förmåga att utvecklas efter sina
förutsättningar om möjligheter ges och erforderligt stöd från samhället
tillhandahålls. Socialtjänsten skall enligt SoL särskilt inriktas på att
frigöra och utveckla enskildas egna resurser. Från att tidigare i många
avseenden ha haft en överordnad och kontrollerande funktion i förhållande till
den enskilde skall socialtjänsten vara en serviceinriktad och hjälpande
funktion.
De övergripande målen för all verksamhet inom socialtjänsten och som kommer
till uttryck i lagens inledande målparagraf, är demokrati, jämlikhet och
solidaritet och trygghet.
Socialtjänstreformen innebar också en genomgripande förändring av de
vägledande principerna för socialtjänsten. I förarbetena till SoL betonades
särskilt att den nya socialtjänsten skall utformas som en servicebetonad
samhällstjänst. Ingen skall behöva dra sig för att söka hjälp och råd. Den
sökande skall vidare behandlas som en jämställd individ med eget ansvar och
med rätt att kräva respekt för sina åsikter. Detta synsätt förstärktes genom
de i socialtjänstpropositionen angivna principerna som angavs som vägledande
för allt arbete inom socialtjänsten.
En vägledande princip är att socialtjänsten skall präglas av en helhetssyn i
stället för symtomtänkande. Helhetssynen innebär bl.a. att en enskilds eller
en grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i
förhållande till hela den sociala miljön.
Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen
av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han
eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst eller inte. Av
detta följer också att det är den enskilde som avgör valet - dock inom ramen
för befintliga resurser - då det finns flera olika alternativ att välja
mellan. Till socialtjänstens uppgifter hör även att försöka påverka den
enskilde genom att argumentera, försöka skapa insikt, ställa krav eller på
annat sätt motivera för en viss insats. Motivationsarbete är därför ett
viktigt inslag i socialtjänstens verksamhet.
Andra principer som genom socialtjänstreformen skall vara vägledande inom
socialtjänsten är kontinuitetsprincipen, normaliseringsprincipen, flexibilitet
i det sociala arbetet, närhetsprincipen och valfrihet.
En annan nyhet i socialtjänstreformen var att socialtjänsten ålades en
skyldighet att utöver det individinriktade sociala arbetet även arbeta
strukturinriktat. Avsikten var att genom socialtjänstens medverkan i
samhällsplaneringen sociala problem skulle förebyggas eller motverkas.
Propositionen
I propositionen anförs att de förändringar som kom till uttryck i
socialtjänstlagen hade sin bakgrund i samhällsförändringarna under
efterkrigstiden som ytterst går tillbaka till demokratins genombrott i
Sverige. Ett mer jämlikt samhälle, allmänt höjd utbildningsnivå, respekt för
människors lika värde samt ökade ekonomiska möjligheter nödvändiggjorde och
möjliggjorde ett annat förhållningssätt inom socialtjänsten. Samtidigt
medförde den snabba samhällsutvecklingen under 1960- och 1970-talen krav på
ett bredare arbetssätt, med ökad tonvikt på strukturer och förebyggande arbete
i förhållande till individer och behandling. En fråga som ställs i
propositionen är om det i dag finns skäl till motsvarande omläggning mot
bakgrund av den utveckling som ägt rum sedan lagens tillkomst. I propositionen
ges en beskrivning av de utvecklingstendenser i samhället som regeringen anser
vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll och uppgifter. Dessa har
sammanfattas enligt följande.
- Det ekonomiska utrymmet för socialtjänsten i reala termer kommer inte att
öka ens om tillväxten skulle bli betydligt bättre än under det senaste
decenniet. Blir den sämre kommer kraftiga nedskärningar att krävas.
- Andelen mycket gamla kommer att fortsätta att öka fram till sekelskiftet.
- Fortsatt invandring ter sig sannolik med hänsyn till befolkningstrycket i
vår omvärld och anknytningsinvandring som följd av tidigare höga
invandringstal. Invandrarnas situation i Sverige har på senare år
försämrats.
- Det finns sedan 1980-talet en tendens till att klyftorna ökar i det svenska
samhället när det gäller situationen på arbetsmarknaden och möjligheterna
till egen försörjning. Under 1990-talets krisår har ungdomar, ensamstående
och invandrare i högre grad än andra grupper drabbats av en allmän
marginaliseringstendens.
- Det sker en allmän höjning av utbildningsnivån, men personer med låg
utbildning riskerar att halka efter. Alltmer av kompetensutveckling kommer
att äga rum fördelad över livstiden.
- Hög ekonomisk tillväxt kan förväntas utlösa önskemål om
arbetstidsförkortning. Kortare arbetstid innebär dock bl.a. en relativ
fördyring av yrkesmässig vård och omsorg.
- Det kan bli nödvändigt att mer stödja den informella omsorgen. Ideellt
arbete kan också bli ett viktigt komplement till socialtjänsten och ett stöd
för anhöriginsatserna.
- Den växande internationaliseringen kommer att resultera i att det i allt
högre grad kommer att fattas beslut utanför landet vilka rör Sverige.
- Krav på individanpassning kan förväntas öka. Detta kan bl.a. leda till krav
på ökad valfrihet i socialtjänsten samt mer information och inflytande över
vård och behandling.
Regeringen betonar att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform
fortfarande står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas
inte motiverar något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i
nu gällande socialtjänstlag.
De överväganden som ligger till grund för de förslagna ändringarna i
socialtjänstlagen är enligt propositionen följande:
Vårt samhälle vilar på demokratisk grund. Regeringsformens principer har
oförändrad giltighet som allmän utgångspunkt inom alla samhällsområden. Den
allmänna utbildningsnivån har ytterligare höjts och människors förväntningar
om valfrihet och självbestämmande har snarare markerats ytterligare i
förhållande till situationen under 1970-talet.
Inte heller finns det i dag någon anledning att misstro människors vilja och
förmåga att, när möjligheter erbjuds, aktivt förändra sin situation. Snarare
har människors vilja till inflytande och ansvarstagande ökat. Det
grundläggande synsättet för socialtjänsten måste därmed förbli oförändrat.
En annan fråga är att medlen för att uppnå dessa mål kanske i många fall kan
behöva omprövas. Den dramatiskt ökade arbetslösheten och tendenserna till
ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt starkare krav på aktiva insatser
från socialtjänstens sida för att verka för människors ekonomiska och sociala
trygghet.
- - - Svårast att leva upp till har utan tvekan varit ambitionen att
socialtjänsten i avgörande moment skulle kunna påverka samhällsplaneringen. I
övrigt kan konstateras att socialtjänsten under de 15 år som nuvarande
lagstiftning varit i kraft tydligt har förändrats i den riktning som var
avsedd.
- - - Arbetslösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i
socialförsäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot
välfärdspolitikens grundvalar är några av de förändringar som präglar
socialtjänstens verklighet i dag. Fler människor än tidigare är utsatta för
olika sociala problem. Brottsutvecklingen, med en kraftig ökning av antalet
anmälda brott, påverkar också socialtjänstens arbetsvillkor. Samtidigt är
resurserna för att ge stöd och hjälp mer begränsade än tidigare.
Det är i detta läge enligt regeringens uppfattning allt mer angeläget att
åter slå fast socialtjänstlagens grundläggande målsättningar och värderingar
samt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det
sociala arbetet.
Utöver dessa mer allmänna iakttagelser bör dock några mer speciella
förhållanden påtalas. En viktig utvecklingstendens är familjens successivt
förändrade roll. Denna förändring, som ytterst sammanhänger med individens
ökade frihet i det moderna samhället och kvinnornas förändrade ekonomiska
situation (att separera är i dag socialt accepterat och ekonomiskt möjligt),
kan emellertid ställa barnen i en mer utsatt position och gör det angeläget
att socialtjänsten mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa för
ögonen. Förslag om att i socialtjänstlagens första paragraf införa ett stycke
som tydligt markerar detta bör ses mot denna bakgrund.
Genom det växande trycket på äldreomsorgen har också de anhörigas insatser
inom vård och omsorg alltmer kommit att uppmärksammas. Det har blivit tydligt
bl.a. genom olika forskningsresultat att de anhöriga svarar för en huvuddel av
insatserna inom äldreomsorgen och betydande delar inom andra områden.
Förslaget om att socialtjänsten genom stöd och avlösning bör underlätta för
närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med handikapp är
till en del avsett att skydda och stödja den viktiga resurs som de anhörigas
insatser utgör. Men en annan viktig aspekt är också att detta i högre grad
skall möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Av samma skäl bör
socialtjänsten stödja frivilligt socialt arbete, som kan utgöra ett viktigt
komplement och i vissa fall tillföra omsorgen kvaliteter som annars kommer att
vara svåra att uppnå.
- - - Det är viktigt att socialtjänsten i ökad utsträckning får stöd av och
samverkar med andra samhälleliga verksamheter; psykiatrin, den öppna
sjukvården, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kriminalvården,
familjerådgivningen, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan och
polisen. Det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets
samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov av
stödåtgärder. Många människor med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller
hälsomässiga problem hamnar lätt i en rundgång mellan olika välfärdssystem,
eftersom de inte renodlat faller inom en viss myndighets ansvarsområde. Ett
synsätt där individens problem och behov betraktas snävt utifrån endast den
egna myndighetens perspektiv har alltför länge präglat en stor del av den
offentliga sektorn. Detta synsätt måste ändras.
Socialtjänstreformen var i väsentliga delar en kodifiering av en förändring
som i varierande former skett under 70-talet i de flesta av landets kommuner.
Man gick över till en social centralnämnd, man arbetade mer förebyggande, man
prövade former för förenklad socialbidragshantering. I olika försöksprojekt
utvecklades former för strukturinriktade och samhällspåverkande arbete. Inom
narkomanvården utvecklades frivilliga behandlingsformer.
I vissa delar har utvecklingen under 1980- och 90-talen inneburit ett
fullföljande av detta förändringsarbete och av de ambitioner som
socialtjänstreformen angav. I andra delar har dock utvecklingen stannat upp
eller gått i en helt annan riktning. Helhetsprincipen har på vissa områden
ersatts av specialisering.
Socialbidraget skall vara en social rättighet. Det skall visserligen vara
ett stöd som ges efter prövning och först när andra resurser är uttömda eller
otillräckliga. Men socialbidraget skall inte behöva kännas förnedrande.
Människor som behöver socialbidrag för sin försörjning skall bemötas med
respekt och ha samma rättigheter som andra. I Sverige av i dag skall ingen
behöva känna sig som en andra klassens medborgare. Kravet på respekt och
fullvärdiga rättigheter står inte i strid med eget ansvar.
Den enskilde skall heller inte behöva överklaga till domstol för att vid
varje tillfälle få sina rättigheter tillgodosedda. Lagen måste vara tydlig.
Förslagen till en precisering av rätten till bistånd skall ses i detta
perspektiv.
Att fattigdom och växande klyftor är ofrånkomliga i ett modernt samhälle är
en uppgiven och passiverande inställning som enligt olika undersökningar
främst förekommer bland de grupper som från snävt egoistisk synpunkt gynnas av
en sådan utveckling. Majoriteten av befolkningen ser nu liksom tidigare
fattigdom och sociala problem främst som uttryck för orättvisor i arbetslivet
och samhället och folkmajoritetens stöd för välfärdspolitiken har, generellt
sett, inte försvagats. Däremot finns en utbredd samhälls- och människosyn som
säger att man skall ta eget ansvar. Man skall göra rätt för sig. Det är en
människosyn som regeringen fullt ut delar. Samhällets åtgärder skall inte
försvaga utan förstärka den enskildes ansvar och självbestämmande.
- - - Andelen hushåll som behöver socialbidrag för att klara försörjningen
har ökat kraftigt under 1990-talet. Huvudorsaken är givetvis arbetslösheten.
Den negativa tillväxten och den vikande sysselsättningen har tvingat fram
nedskärningar i det sociala trygghetssystemet. Minskade barnbidrag, höjda
avgifter för bland annat sjukvård och läkemedel samt minskade
boendesubventioner har varit nödvändiga för att sanera statens finanser. Men
dessa förändringar har slagit hårt på ekonomin för många hushåll. Ungdomar och
småbarnsfamiljer samt ensamföräldrar har drabbats särskilt hårt.
Socialbidragen är det yttersta skyddsnätet i vårt sociala trygghetssystem
och skall så förbli. Den senaste tidens utveckling har inneburit ett starkt
ökat tryck på detta yttersta skyddsnät.
Utvecklingen under framför allt 1990-talet har inneburit att fler människor
än tidigare ställts utanför det generella välfärdssystemet och tvingats att
ansöka om socialbidrag. Socialbidraget har i massarbetslöshetens spår alltmer
blivit en allmän inkomstgaranti under allt längre tider för allt fler
människor, vilkas enda problem är arbetslöshet. Detta är en utveckling som
måste vändas. Socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät
och tillfälligt stöd i en - åtminstone för de flesta - tillfällig situation.
- - - Socialbidragets syfte är att stärka den enskildes resurser att forma
sitt liv. Alla övriga delar av det sociala trygghetssystemet är utformade som
rättigheter, vilka anges i lag och kan överklagas till domstol. Regeringen ser
det som viktigt att det yttersta skyddet mot fattigdom som gäller för de mest
utsatta grupperna i samhället också skall ha karaktären av en sådan
överklagningsbar social rättighet.
Analysen av de sociala förändringar som inträffat och de förändringar som
kan förutses har inte alla koppling till de förslag som socialtjänstkommittén
fört fram. Regeringen anser det därför vara viktigt att fortsätta
utredningsarbetet på en rad, för socialtjänsten, viktiga områden. Det gäller
bl.a. att belysa förändringarna i transfereringssystemen och påverkan på
socialtjänsten, att se över socialtjänstlagens struktur och konstruktion, att
utreda avgränsningar mellan rättighetslagstiftning och
skyldighetslagstiftning, att se över socialtjänstlagens gränssnitt mot
arbetsmarknadsförberedande verksamhet och att se över tillsynen av
socialtjänstens verksamhet.
Den ekonomiska krisen har visat på svagheter i finansieringen av
socialtjänsten. Socialtjänstens finansiering bör därför belysas ytterligare.
Utöver förslagen till ändringar och tillägg i nuvarande SoL anser regeringen
att ytterligare utredningsarbete behövs på bl.a. de områden som redovisats
ovan. Regeringen avser därför att tillsätta en ny utredning vars arbete skall
vara slutfört till våren 1998.
I detta sammanhang skall nämnas att Socialstyrelsen analyserar orsakerna till
att människor blir beroende av socialbidrag i rapporten Socialbidragstagare
och socialbidragens utveckling (1995:4). Socialstyrelsen har också gjort
specialbearbetningar av bl.a. undersökningen om hushållens inkomster (HINK),
undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) och undersökning av hushållens
utgifter (HUT) för att analysera och jämföra levnadsförhållandena mellan
socialbidragstagare och andra grupper i samhället. En sammanfattning återfinns
i propositionen s. 64-65. I Socialstyrelsens rapport Socialbidragsnormen - en
översyn redovisas hur socialbidragsnormen förändrats under de senaste tio
åren. Normens utveckling jämförs med ekonomiskt svaga gruppers
inkomstförändring 1985-1995 och prisutvecklingen för olika poster som ingår i
den s.k. normen.
Motioner
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om socialtjänsten (yrkande 1).
Motionärerna anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är
ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner
och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små
gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och
tidigt kan hanteras. En lag kan aldrig ersätta dessa naturliga nätverk. Rätt
utformad kan lagen dock utgöra ett stöd och en vägledning. Grunden för SoL
måste enligt motionärerna vara att aktivera i stället för att passivera. Lagen
måste vidare bygga på närhet i stället för distans. Krav och resultat måste
vara centrala begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och
långsiktigt hållbara värderingar. Enligt motionärerna har viktiga
grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl
fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas
efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från
ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ingenjörskonsten har
lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. I
många fall har det varit mer lönsamt att söka få maximala bidrag än att arbeta
och spara. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv
klara sin ekonomi och sin livssituation. Makten har i stället flyttas till
socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens plenisal. När sedan den
offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de
offentliga systemen lidande.
Motionärerna anser att den enskilde skall ha möjlighet att påverka sin
situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker
inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp
tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa
drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med
allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent
behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan
försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig
om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill
försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla
grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som
verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Vad som är ett mer individuellt
ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse måste bli tydligare. Låg
skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser motionärerna.
I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om en
utredning om socialbidragen som generellt stöd (yrkande 1), om innehållet i en
ny socialtjänstlag (yrkande 3), om kommunalt självbestämmande och
metodutveckling inom socialtjänsten (yrkande 4) och om samordning av de
generella trygghetssystemen (yrkande 5). Motionärerna anser det viktigt att
slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I
samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i den generella
trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska
biståndet uppmärksammas. Regeringen måste ingående analysera problemet kring
generaliseringen av det ekonomiska biståndet och återkomma till riksdagen.
Enligt motionärerna har socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå
vissa viktiga mål. I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom
individ- och familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste
därför göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten och hur arbetet
med förnyelse av socialtjänsten måste fortgå. I dagens ekonomiska läge är det
också helt nödvändigt att se över de generella trygghetssystemen. Vid denna
översyn är det angeläget att en besparing inom de generella statligt
finansierade systemen inte medför ökade kostnader för den kommunala
socialtjänsten.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i
socialtjänstlagen mottas av kommunerna (yrkande 1). Motionärerna menar att
många tycks bäva inför att förvandla fattighjälpen till en social rättighet.
Regeringens förslag till ändringar i SoL är till viss del ett steg framåt,
dvs. bort från fattigvårdstänkandet, men också ett steg tillbaka i förhållande
till nuvarande regler. (Detta utvecklas närmare under andra
hemställanspunkter.) Förslaget präglas av ett kompromisstänkande som kan bli
till men för helheten när den nya socialtjänstlagen utformas. Motionärerna
föreslår att den aviserade utredningen om en ny socialtjänstlag bör få i
uppgift att noggrant följa kommunernas agerande i förhållande till de
ändringar i socialtjänstlagen som nu föreslås. En sådan utvärdering bör
prioriteras av kommittén så att hänsyn kan tas till om en del av det bistånd
som skall prövas endast genom kommunalbesvär måste växlas över till
förvaltningsbesvär.
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om en ny utredning (yrkande 1). Motionärerna är positiva till
regeringens förslag om en ny socialtjänstutredning. Socialtjänstkommitténs
huvudbetänkande som presenterades hösten 1994 kunde inte i alla delar förutse
de stora förändringar som samhället och välfärdssystemen skulle genomgå under
en kortare period. En ny översyn är därför nödvändig. Utredningen bör dock få
ett vidare uppdrag än som föreslås i propositionen. Motionärerna pekar på att
den allt dominerande uppgiften för socialtjänsten under 1990-talet har blivit
den ekonomiska biståndsgivningen. Det visar enligt motionärerna att de
ekonomiska välfärdssystemen inte är heltäckande och att många människor -
framför allt ungdomar - står utanför de generella trygghetssystemen.
Ändringarna i socialförsäkringssystemen som varit omfattande under de senaste
åren har särskilt hårt drabbat personer som aldrig varit etablerade på
arbetsmarknaden. Motionärerna har i en motion till riksdagen presenterat ett
förslag om en allmän arbetslivsförsäkring. Detta förslag kommer inte att
ersätta socialtjänstens uppgift om att ge förutsättningar för rimliga
levnadsförhållanden och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär
att socialtjänsten kan ägna mer tid åt den grundläggande uppgiften att vara
ett samhällets yttersta skyddsnät för människor med svåra sociala problem.
Motionärerna föreslår att den kommande utredningen skall få i uppgift att göra
en bedömning av vilka övergripande förändringar som bör göras för att skapa
ett enklare och mer överskådligt transfereringssystem som bygger på principen
om grundtrygghet.
I tre motioner från den allmänna motionstiden 1996 framförs krav på en
utredning om bl.a. orsakerna till socialbidragsberoende och om förändringarna
i välfärdssystemen.
I motion So809 av Ola Ström (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts om en skyndsam utredning av hur de olika förändringarna i
välfärdssystemet påverkar de mest utsatta människornas välfärd. Motionären
pekar på att en rad förändringar i välfärdssystemen har gjorts för att bringa
ned obalanserna i de offentligt finansierade verksamheterna. En del
förändringar och korrigeringar har varit nödvändiga men enligt motionären
saknas en samlad bild av effekterna och över hur förändringarna slår.
I motion Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker (yrkande
15). Motionärerna anser att det är nödvändigt att kartlägga vilka de
huvudsakliga skälen till socialbidragsberoende är liksom orsakerna till
ökningen av socialbidragstagare. Analysen bör sedan tjäna som underlag för
beslut rörande välfärdsfrågor.
I motion Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en levnadsnivåutredning (yrkande 2). Motionärerna anför att den
ekonomiska situationen är mycket svår för dem som är beroende av socialbidrag.
Ofta lever dessa människor helt utanför trygghetssystemen och har obefintlig
kontakt med arbetsmarknaden. Motionärerna anser att de socialbidragsberoendes
situation och levnadsförhållanden bör bli föremål för en utredning.
Utskottets bedömning
Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem.
De övergripande målen och grundläggande värderingarna för samhällets
socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - anges i
socialtjänstlagens inledande paragraf. Enligt portalparagrafen skall
socialtjänsten, på demokratins och solidaritetens grund, främja människornas
ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva
deltagande i samhällslivet. Under hänsynstagande till människans ansvar för
sin och andras sociala situation skall socialtjänsten inriktas på att frigöra
och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten skall med
andra ord inte inriktas på att ta över den enskildes ansvar utan på att
frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. Verksamheten skall vidare
bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet.
De övergripande målen utgör grunden för delmålen för de olika målgrupper och
verksamheter som anges i lagen.
Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för en positiv tilltro till den
enskildes egen förmåga och vilja att påverka sin situation. I likhet med
regeringen anser utskottet att de övergripande målen och grundläggande
värderingarna för all verksamhet inom socialtjänsten skall ligga fast.
Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår kompletteras med en
bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten.
Denna fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i betänkandet.
Enligt utskottets mening finns det i dag inte heller något skäl att göra
avsteg från de principer som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall
vara vägledande för det individinriktade arbetet inom socialtjänsten. En
vägledande princip är att verksamheten skall präglas av en helhetssyn i
stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att en enskilds eller en
grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i
förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara familjen och närmiljön hör
hit utan också den enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör bl.a.
frågor om möjlighet att få arbete och bostad och att undvika utslagning,
segregation och fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete över
sektorsgränserna.
Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen
av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han
eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst. Det är den
enskilde som gör valet dock inom ramen för befintliga resurser. Frivillighet
och självbestämmande innebär inte att socialtjänsten skall vara kravlös. Till
socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt försöka motivera den enskilde
för en viss insats.
Andra vägledande principer inom socialtjänsten är att stöd- och
hjälpinsatser skall ?normaliseras? så att människor inte känner sig stämplade
eller utpekade, att insatser i hemmet går före vård utanför hemmet och att
vården skall anordnas så nära hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går
förlorad. Insatserna måste anpassas till den enskildes aktuella
förutsättningar och behov, vilket betyder att socialtjänsten måste förfoga
över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt
inriktade insatser.
Som anförs i propositionen finns det inte anledning att misstro människors
vilja och förmåga att aktivt förändra sin situation och utvecklas enligt sina
förutsättningar om möjligheter erbjuds och erforderligt stöd från samhällets
sida tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för socialtjänsten bör därför
förbli oförändrat. Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen för att
uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva omprövas. Den ökade arbetslösheten
och tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt större krav
på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors
ekonomiska och sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna kommunala
resurserna, förändringarna i socialförsäkringssystemen och en omfattande
systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är några av de nya
förutsättningar som präglar socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för
att ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det är nödvändigt att
hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det sociala
arbetet.
När det gäller målen för arbetet med vissa grupper i samhället skall
socialtjänsten även i framtiden verka för att barn och ungdomar växer upp
under trygga och goda förhållanden, att äldre människor kan leva och bo
självständigt, att människor med funktionshinder kan delta i samhällets
gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra
beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som
saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.
I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att
socialtjänstens arbete mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa
för ögonen. De anhörigas insatser inom vård och omsorg har alltmer kommit att
uppmärksammas. Socialtjänsten bör därför underlätta för närstående som vårdar
äldre, långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också i högre grad
möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också
i högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete. Ökad samverkan mellan
socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram som
särskilt angeläget i propositionen. Utskottet, som menar att det finns ett
stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att
bättre kunna tillgodose människors behov av stödåtgärder och förhindra att
människor hamnar i en rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar denna
inställning. Individens problem och behov får inte snävt betraktas endast ur
den egna myndighetens perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av den
offentliga sektorn. En helhetssyn skall som tidigare anförts prägla arbetet
inom socialtjänsten.
Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörjningskälla
utan skall vara samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i princip
alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-talet har andelen
socialbidragstagare kraftigt ökat och fler har blivit beroende av socialbidrag
för sin försörjning under allt längre tid till följd av bl.a. den höga
arbetslösheten och de nödvändiga besparingarna inom välfärdssystemen.
Utskottet delar regeringens inställning att socialbidraget måste återgå till
att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd.
Utskottet är därför mycket positivt till att regeringen avser att tillsätta
en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet mellan
socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och
försäkringssystemen nu och i framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom
förändringarna i de generella trygghetssystemen i viss mån givit
socialtjänsten en roll som allmän inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har
också visat på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten. Utredningen
skall därför även granska socialtjänstens finansiering och möjligheterna att
få långsiktig stabilitet i resurserna på omsorgsområdet så att höjda
socialbidragskostnader till följd av besparingar i socialförsäkringssystemen
inte tränger undan resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen. Det
finns vissa grupper som det enligt utskottet borde vara möjligt att finna
andra stödformer för än socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag förankring
på arbetsmarknaden och vissa pensionärsgrupper som inte är berättigade till
svensk eller utländsk pension.
Utskottet anser att orsakerna till ökade socialbidragskostnader skall angripas
- inte socialbidragstagarna. Människor som behöver socialbidrag har rätt att
bemötas med respekt och utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att
det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas vilja att klara sig själva,
särskilt inte i tider av hög arbetslöshet och olika socialpolitiska
sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar om behovet av socialbidrag
måste innefatta vissa krav och kontrollmoment men det får inte kännas
förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet anser att de tendenser till
ökade klyftor i samhället mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa,
mellan dem som kan försörja sig själva och dem som behöver samhällets hjälp
och mellan svenskar och invandrare måste motverkas på alla sätt. Att bekämpa
arbetslösheten förblir därför som regeringen anför det viktigaste målet också
för det socialpolitiska området.
Den höga arbetslösheten har kommit att förändra socialtjänstens arbete i
riktning mot att bli en arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst
ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det är därför välkommet att
den nya utredningen även skall se över behovet av att anpassa
socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på arbetsmarknaden.
I propositionen betonas vikten av att socialtjänsten bistår den enskilde med
aktiva insatser som skall syfta till att hjälpa den enskilde att på kort eller
lång sikt klara sin försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns också
ett förtydligande av den enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon
kan för att bli självförsörjande. Utskottet återkommer i det följande till
detta förslag samt till förslag om att precisera socialtjänstlagens regler om
rätten till bistånd. Även övriga kompletteringar av nuvarande lagstiftning som
regeringen föreslår behandlas i det följande.
Andra uppgifter för den kommande utredningen är att ytterligare granska
avgränsningen mellan rättighets- och skyldighetslagstiftning i SoL samt att
analysera rättssäkerhetsaspekterna och kostnadskonsekvenserna för kommunerna
när det gäller förvaltningsbesvär. Även lagens struktur och konstruktion skall
ses över. Utskottet instämmer häri och delar också uppfattningen att det är
angeläget att tillsynen över socialtjänsten effektiviseras och att utredningen
får till uppgift att lämna förslag härom.
Mot bakgrund av det nu anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande
1, So607 (m) yrkandena 1 och 3-5. Motionerna So40 (v) yrkande 1, So46 (c)
yrkande 1, So809 (fp), Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) yrkande 2 får anses
tillgodosedda och avstyrks därför.
Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
Gällande reglering
Den enskildes rätt till bistånd framgår av 6 § socialtjänstlagen (1980:620)
(SoL). Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett
självständigt liv.
Rätten till bistånd begränsas inte till några i lag särskilt angivna insatser.
I SoL anges heller inte vilka som kan komma i fråga för bistånd. Enligt
socialtjänstpropositionen (prop. 1979/80:1) skall syftet med rätten till
bistånd vara att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp av
samhället när han eller hon på grund av bristande arbetsförmåga, handikapp,
ålder eller annan liknande omständighet behöver sådana insatser. Rätten till
bistånd enligt 6 § SoL avser således inte enbart ekonomisk hjälp till
försörjningen utan även insatser för livsföringen i övrigt, t.ex. när äldre
eller människor med funktionshinder behöver andra insatser för sin dagliga
livsföring. I rätten till bistånd kan vidare ingå färdtjänst, social hemhjälp,
vård och behandling av barn eller av missbrukare. Biståndet skall anpassas
till den enskildes behov. Som ytterligare förutsättning för rätten till
bistånd gäller att den enskilde själv saknar förmåga att tillgodose behovet.
När rätten till bistånd prövas skall det vägas in i vilken omfattning den
enskilde själv genom egna åtgärder och egna medel kan tillgodose sina behov.
Vid bedömningen måste också hänsyn tas till det ansvar som kan vila på annan
huvudman. Om den enskildes behov kan tillgodoses genom annan huvudmans försorg
föreligger inte någon rätt till bistånd.
Innebörden i begreppet skälig levnadsnivå har inte närmare angivits i lagen
eller lagens förarbeten. I socialtjänstpropositionen framhålls att begreppet
skälig levnadsnivå måste bedömas bl.a. med utgångspunkt i den tid och de
förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever och att det i första hand
måste överlämnas till kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som skall
anses skälig. Det ansågs önskvärt att rätten till bistånd blir så enhetlig som
möjligt. I samband med lagens tillkomst uppdrogs åt Socialstyrelsen att i
samråd med Kommunförbundet utarbeta allmänna råd om socialtjänstlagens
tillämpning och ett system med bl.a. basbeloppsreglerade bruttonormer.
Socialstyrelsen utarbetade 1985 en vägledande norm för socialbidrag.
Socialstyrelsens bruttonormer har vägts mot Konsumentverkets hushållsbudgetar
och mot förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken. Normerna har knutits till
gällande basbelopp och hänsyn har även tagits till konsekvenserna av
skatteomläggningen år 1992. (För en närmare redogörelse över Socialstyrelsens
bruttonormer hänvisas till s. 67-70 i nu föreliggande proposition.)
När det gäller skälig levnadsnivå för bistånd till försörjningen har
Regeringsrätten slagit fast att Socialstyrelsens bruttonormer bör läggas till
grund för bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat. Samtidigt framhöll Regeringsrätten att det är
nödvändigt att vid en jämförelse mellan en viss kommuns och Socialstyrelsens
bruttonormer beakta lokala skillnader vad gäller de kostnader som normerna
avser att täcka (RÅ 1993 ref. 11). Regeringsrätten har därefter i en dom (RÅ
1994 ref. 58) medgivit att normposter, som kommunerna på objektiva grunder kan
hävda är mindre väl lämpade att schablonisera i en bruttonorm, kan brytas ut
ur normen för att i stället prövas särskilt när faktiskt behov uppkommer.
Vad som kan ingå i skälig levnadsnivå för bistånd till livsföringen i övrigt
har också prövats av Regeringsrätten i ett stort antal mål. Dessa gäller vitt
skilda frågor, såsom godtagbar nivå för boendekostnad, miljöombyte och
rekreationsresor, ledsagare vid rekreationsresa utomlands, färdtjänst och
andra resor bl.a. för att möjliggöra vårdnad och umgänge med barn,
skuldsanering, vård av olika slag, begravningskostnader m.m. Regeringsrätten
har därvid lagt särskild vikt vid den enskildes behov och personliga
förhållanden. Det kan, som också Socialtjänstkommittén anfört, vara svårt att
dra allmänna slutsatser av rättsfall som avser livsföringen i övrigt eftersom
helhetssynen på den enskildes sociala situation bestämt insatsernas art och
utformning.
Försörjningsstöd (6 b §)
Rätten till bistånd skall enligt propositionen även fortsättningsvis regleras
i 6 § SoL, som kompletteras med tilläggsbestämmelser om dels rätten till
försörjningsstöd (6 b §), dels rätten till annat bistånd (6 f §). Som skäl för
förslaget anförs att socialbidragssystemet utsatts för stora påfrestningar
till följd av bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga besparingar som
skett inom välfärdssystemen. Socialbidragets syfte är inte att fungera som en
långsiktig försörjningskälla utan skall endast behöva träda in tillfälligtvis
vid kortare perioder av försörjningsproblem. Biståndsparagrafens vaga lydelse
i kombination med möjligheten till förvaltningsbesvär har successivt medfört
att bestämmandet av dess konkreta innehåll i allt högre grad förskjutits från
de valda politiska församlingarna till statliga myndigheter och
förvaltningsdomstolar. I propositionen framhålls också att antalet
besvärsärenden kraftigt har ökat till följd av att vissa kommuner tillämpar
lägre normer än vad Socialstyrelsen rekommenderar. Majoriteten av
besvärsärendena har numera kommit att gälla kommunernas socialbidragsnormer.
Det är också otillfredsställande att många som tillhör de mest utsatta
grupperna i samhället inte begagnar sig av möjligheten att överklaga kommunens
beslut och därigenom får socialbidrag som ligger under den rekommenderade
normen. Vidare anförs att det nuvarande systemet också försvårar kommunernas
möjligheter till långsiktig ekonomisk planering. Riksdagen beslutar i dag om
villkor och nivåer för andra ekonomiska trygghetssystem, bl.a. i fråga om
sjukförsäkringar och pensioner, ersättning från arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, studiebidrag och bostadsbidrag. Utformningen av de
ekonomiska trygghetssystemen är en av de faktorer som påverkar andelen
biståndsberoende. Eftersom det endast är riksdagen som kan samordna och
justera de olika trygghetssystemens inbördes förhållanden till varandra anser
regeringen att det är rimligt att riksdagen även till viss grad beslutar om
nivåerna för det ekonomiska stödet enligt socialtjänstlagen.
När det gäller bistånd för livsföringen i övrigt (annat bistånd) i form av
bl.a. färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende anser regeringen att en
detaljreglering på det sätt som föreslås för försörjningsstödet varken är
lämplig eller möjlig att göra. Det finns dock enligt regeringen skäl att i
lagen avgränsa och tydliggöra rätten till sådant bistånd. Utskottet återkommer
i det följande till frågan om s.k. annat bistånd.
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt skall enligt propositionen ha rätt till bistånd av socialnämnden
för sin försörjning (försörjningsstöd) och livsföring i övrigt (annat
bistånd). 6 § i lagförslaget har utformats i enlighet härmed. Det ekonomiska
stödet till försörjning föreslås delas upp i en för hela riket gällande norm
(riksnorm) samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för
ett antal andra behovsposter (6 b §).
Försörjningsstöd skall lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien,
förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,
glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader för de poster som anges under punkt 1 skall beräknas enligt
en för hela landet gällande riksnorm som skall grunda sig på officiella
prisundersökningar rörande olika hushållstypers baskonsumtion. Normen skall
fastställas av regeringen, dvs. nivån för de olika kostnadposterna bör
preciseras genom förordning som regeringen bestämmer.
Om särskilda skäl föreligger i ett enskilt fall skall riksnormen kunna
frångås och biståndet beräknas till en högre nivå. Ett sådant fall kan enligt
författningskommentarerna i propositionen vara när sökanden av medicinska skäl
har behov av särskild kost som är dyrare än vanlig kost. Ett annat fall kan
vara om en person på grund av rörelsehinder eller andra skäl har svårigheter
att upprätthålla kontakter med andra. Nivån kan i sådana fall behöva höjas för
att täcka extra utgifter för telefon och tidningar om dessa extra utgifter
inte täcks av annat särskilt stöd, t. ex. handikappersättning. En sänkning av
nivån föreslås också komma i fråga om särskilda skäl föreligger i det enskilda
fallet. Som exempel anges att en person råkat i akut nödsituation eller akut
nödläge och är aktuell för bistånd endast av detta skäl. Ett annan fall kan
vara att det är uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår
i riksnormen.
Beslut om bistånd av det slag som anges ovan kan överklagas genom
förvaltningsbesvär, dvs. domstol kan sätta ett helt eller delvis nytt beslut i
det överklagade beslutets ställe.
I propositionen föreslås att kommunen enligt 6 g § skall ha rätt att ge
bistånd utöver vad som omfattas av ?försörjningsstöd? om det finns skäl för
det. Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd
i andra fall än vad som följer av 6 b § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges
bl.a. som ett komplement till försörjningsstödet och exempelvis omfatta
kostnader för flyttning, komplettering eller nyanskaffning av möbler,
husgeråd, TV m.m., skuldsanering, alternativ medicinsk behandling,
psykoterapikostnader, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekreations- eller
semesterresor.
Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL
överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt
propositionen skall rymmas under 6 g §.
Beslut om bistånd om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd skall enligt
propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.
Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva det överklagade
beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet eller sätta ett helt
eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Överklagande
föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges
för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett överklagat
beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet inte tillkommit i laga
ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för
kommunen, om det organ som har fattat beslutet har överskridit sina
befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan författning.
I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som
riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå
i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas
så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.
Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 §
första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller
annan författning, inte kan åberopas av den som anser att han genom det
vägrade biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.
Motionerna
I ett flertal motioner från allmänna motionstiden yrkas att en riksnorm skall
införas.
I motion Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförts om införandet av en riksnorm för socialbidrag (yrkande
7). Motionärerna anser att en för hela riket enhetlig riksnorm för
socialbidrag bör införas.
I motion So654 av Ulla Rudin (s) begärs ett tillkännagivande om införande av
en riksnorm i socialbidragssystemet. I syfte att förhindra godtycke och
rättsosäkerhet anser motionären att en riksnorm för socialbidrag bör införas.
Den enskildes rättigheter och trygghet måste väga tyngre än kommunernas rätt
till självstyre.
Även i motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts om riksnorm. Motionären anser att en riksnorm bör införas för att
garantera rätten till en skälig levnadsnivå (yrkande delvis).
I tre motioner (m, c och kd) som väckts med anledning av propositionen yrkas
avslag på regeringens förslag om en riksnorm. I motionerna föreslås också att
6, 6 a och 6 b §§ skall utformas enligt motionärernas önskemål.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall avslå
förslaget om en riksnorm (yrkande 3). Motionärerna anser att socialbidragens
storlek skall avgöras av de enskilda kommunerna. I grunden handlar frågan om
riksnorm eller ej om tilltron till det kommunala självstyret. Skälet till att
låta kommunerna fastställa normnivån är enligt motionärerna bl.a. att såväl
kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika
delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör överensstämma med vad man
i den enskilda kommunen som socialtjänstansvarig finner rimligt. Detta är
grundläggande för den kommunala demokratin. Socialbidragsnivåer som saknar
folkligt stöd är enligt motionärerna nedbrytande för den gemenskap som är
nödvändig i samhället. Vidare yrkas att riksdagen skall besluta att det skall
vara möjligt att överklaga beslut om rätten till socialbidrag men däremot inte
socialbidragens nivå (yrkande 5). Vad gäller de poster som skall ingå i
försörjningsstödet anser motionärerna att det är oskäligt att stöd skall utgå
för medlemsavgift till fackförening (yrkande 4).
I samma motion (m) yrkas att riksdagen skall besluta om att 6 § SoL skall
kompletteras med en bestämmelse om villkorat bistånd (yrkande 6). Motionärerna
menar att socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på
motprestationer från den som tar emot bistånd. När det gäller arbetslösa
bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka
arbete. I andra fall t.ex. när det gäller rehabiliterings- och
normaliseringsarbete anser motionärerna att socialtjänsten skall ha
möjlighet att villkora biståndet, t.ex. ställa krav på att en missbrukare
skall delta i visst rehabiliteringsprogram. Motionärerna föreslår att 6 §
kompletteras med följande bestämmelse: ?Socialnämnden har rätt att ställa
skäligt krav på motprestation om det bedöms aktivt kunna bidraga till att
stärka den enskildes möjligheter att leva ett normalt liv.?
Även i motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om att en möjlighet till s.k. villkorat bistånd skall införas i
socialtjänstlagen (yrkande 6).
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget
om en riksnorm (yrkande 2) och som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en ny utformning av paragraferna 6, 6 a och 6 b SoL
(yrkandena 3, 4 och 5). Enligt motionärerna innebär regeringens förslag att
riksnormen blir ett tak i stället för ett golv. Socialbidragen kommer med den
utformning som regeringen föreslår att sänkas i flera kommuner eftersom det
bara är ?om det i det enskilda fallet finns särskilda skäl? som socialnämnden
kan beräkna kostnaderna till en högre nivå. Förslaget kommer också att leda
till en ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Motionärerna anser vidare
att förslaget undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga
på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten
stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska
biståndet. Kommuner skall enligt motionärernas mening ges stor frihet att
bestämma normerna för socialbidraget. Det är kommunernas politiker som skall
ha ansvaret för bedömningarna baserade på de lokala förutsättningarna. Det är
dock angeläget att socialbidragens konstruktion når en större enhetlighet i
sitt innehåll och inte enbart i fråga om den yttre strukturen. Den föreslagna
riksnormen kommer att leda till att biståndet i vissa delar av landet är
otillräckligt medan det i andra delar kan uppfattas som alltför generöst.
Motionärerna föreslår att den nuvarande 6 § SoL delas upp i dels en paragraf
som preciserar försörjningsstödet, dels en paragraf som reder ut vad som avses
med ?livsföring i övrigt?, dvs. det som i propositionen benämns ?annat
bistånd?. Enligt motionärerna bör 6 § SoL ges följande lydelse:
?Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt (annat bistånd), om hans eller
hennes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Närmare föreskrifter om
försörjningsstödet meddelas i 6 b och 6 c §§ samt om annat bistånd i 6 f §.
Grunderna för biståndets nivå fastställs av kommunfullmäktige.?
Paragraferna 6 a och 6 b bör enligt motionärerna lyda enligt följande: ?Den
enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet. Biståndet
skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta ansvar och
leva ett självständigt liv.?
?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och
hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,
glasögon samt medlemskap i arbetslöshetskassa.?
I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar
att 6 a och 6 b §§ SoL skall utformas i enlighet med vad som föreslås i
motionen (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anser att ingen skall behöva sakna
bostad, kläder, livsmedel etc. I ett välfärdssamhälle skall det finnas en
socialtjänst som skjuter till de medel som behövs för att nå denna
grundtrygghet. Denna grundinställning får dock enligt motionärerna inte
innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar över andra trygghetssystem
inom socialpolitiken. Syftet med socialtjänsten är och bör även framdeles vara
att fler människor blir oberoende av ekonomiskt bistånd och inte tvärtom.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall anta följande lydelse till 6 a §
SoL:
?Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet.
Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta
ansvar och leva ett självständigt liv.?
Vidare anser motionärerna att det är angeläget att normerna för
socialbidragen vad gäller konstruktion och innehåll kommer till tydligt
uttryck i lagen. Kommunerna skall ges stor frihet att bestämma normerna för
socialbidragen. Detta är i grunden en fråga om tilltron till den kommunala
självstyrelsen. Riksdagen bör anta följande förslag till 6 b § SoL.
?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och
hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,
glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader enligt första stycket 1 utgår i enlighet med en av
kommunfullmäktige fastställd norm beräknad per år i procent av det basbelopp
om enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring har
fastställts för året. Försörjningsstödet enligt andra stycket 2 beräknas till
belopp motsvarande den enskildes skäliga kostnader för utgiftsposterna.?
I en motion begärs ett tillkännagivande om en korttidsnorm.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en
korttidsnorm (yrkande 1). Motionärerna anser att begreppet riksnorm leder
tanken fel och därför bör ersättas med begreppet miniminivå. Den s.k.
riksnormen är enligt motionärerna också för högt satt vid vissa förhållanden.
Hur mycket som skall utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på
om behovet avser en kortare eller längre tid. Studerande som lever på studie-
bidrag och studielån under terminerna och som behöver socialbidrag under
sommaruppehållet har t.ex. inte samma behov av stöd som en person som saknar
inkomster under kanske ett helt år. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
de kommuner som så önskar skall ha möjlighet att tillämpa en lägre norm för de
personer som har behov av stöd endast under en kortare tid.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att
möbler, husgeråd, TV m.m. skall betraktas som grundläggande konsumtionsbehov
enligt socialtjänstlagen och att beslut om sådant bistånd skall kunna
överklagas genom förvaltningsbesvär, detsamma bör enligt motionärerna gälla
kostnader för all tandvård (yrkandena 4 och 5). Motionärerna välkomnar
regeringens förslag till införandet av en riksnorm och en i lag angiven
miniminivå för försörjningsstöd. Motionärerna anser dock att fler poster bör
ingå i försörjningsstödet och att avslag därigenom skall kunna överprövas
genom förvaltningsbesvär. Möbler, husgeråd, TV m.m. skall prövas efter behov
på det sätt som sker i dag. Likaså bör skäliga kostnader för all tandvård
preciseras och kunna bli föremål för överprövning i den för förvaltningsbesvär
stadgade ordningen.
Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en fullständig
rehabilitering av en person. Psykiatrisk behandling skall enligt motionärerna
därför tillhöra den omsorg och vård som den enskilde vid behov har rätt att få
och som vid avslag kan prövas i form av förvaltningsbesvär (yrkande 6).
Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att vissa
beslut om bistånd inte skall kunna överklagas (yrkande 1 delvis). Motionärerna
anser att beslut om bistånd till tandvård, psykoterapeutisk behandling och
alternativ medicinsk behandling skall kunna överklagas genom
förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan den
biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser inte
lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna verklighetsfrämmande.
Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar tydligt i motsatt riktning.
Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är helt oacceptabel. Detta bör
ges regeringen till känna.
Frågor om kostnadsansvaret för socialbidrag tas upp i följande tre motioner.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om behovet
av att utreda hur staten kan överta kostnadsansvaret för socialbidragen och
vad som anförts om finansieringsprincipen (yrkandena 15 och 16). Motionärerna
anser att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas över från
kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning
vara kostnadsneutral. Detta torde kunna åstadkommas genom att de generella
statsbidragen till kommunerna minskar i motsvarande mån. Motionärerna anser
det också viktigt att finansieringsprincipen upprätthålls. Ett beslut om
ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader för kommunerna
måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att kommunerna kompenseras
för merkostnaden.
I motion Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat
finansieringsansvar för socialbidrag (yrkande 17). Motionärerna pekar på att
kostnaderna för socialbidrag ökat dramatiskt under senare år och förordar att
stat och kommun delar ansvaret för dessa kostnader.
I motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts om kostnadsansvar för socialbidragen (yrkande delvis). Kostnaderna för
socialbidragen bör enligt motionären föras över på staten och finansieras
genom en åtföljande skatteväxling mellan kommunerna.
Följande motioner behandlar frågor om bl.a. inkomster som kan reducera
bidraget och bidrag till visst ändamål.
I motion Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning för lidande och
kränkning inte skall räknas som inkomst enligt socialtjänstlagen (yrkande 32).
Motionärerna anför att många människor som har utsatts för brott inte klarar
av att återgå till studier eller arbete direkt efter brottet. Vissa
brottsoffer blir beroende av bistånd enligt socialtjänstlagen. Skadestånd för
lidande och kränkning bör enligt motionärerna inte räknas som inkomst vid
prövningen av rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen.
I motion So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) hemställs dels om
tillkännagivanden om vad i motionen anförts om dödsbon, dels om att riksdagen
skall besluta om en sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen att dödsbon ej
omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska medverkan ställs i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandena 1 och 2). Socialnämnden kan
bli skyldig att utge socialbidrag till begravningskostnader i de fall dödsboet
saknar tillräckliga medel därtill. Begravningar kan bli mycket dyra och
oansvariga dödsbodelägare skall inte kunna förlita sig på socialnämnden i
slutändan, anser motionärerna.
I motion So665 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras för vad
som kan beskrivas som ?skälig levnadsnivå? vid socialbidrag. Såvitt utskottet
förstår menar motionären att bistånd till utlandsresor inte skall ingå i
skälig levnadsnivå enligt SoL och att ett avslag på en ansökan om bistånd
till utlandsresor inte skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.
I en motion tas frågan om beräkning av ekonomisk behovsprövning och
hushållsgemenskap upp.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och
föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende (yrkande 12).
Motionärerna menar att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL
och 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken. Enligt föräldrabalken upphör
föräldrarnas skyldighet när barnet fyller 18 år. Underhållsskyldigheten
utsträcks dock om barnet går i skolan dock längst till dess barnet fyller 21
år. Motionärerna pekar på att vissa kommuner i dag tillämpar en lägre norm för
livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan
18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna från 20 år och uppåt. En 25-åring som
på grund av arbetslöshet hyr ett rum hos sina föräldrar får t.ex. lägre
ekonomiskt bistånd än om han eller hon hyrt rum hos en granne. Enligt
motionärerna är det av största vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn
och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av
socialbidrag för ovan nämnda poster.
Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c-e §§)
Regeringen anser att socialtjänsten i högre utsträckning än i dag aktivt skall
verka för att förstärka och utveckla den enskildes egna resurser. Särskilt
viktigt är det att kommunerna bistår med aktiva insatser som hjälper den
enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning.
Socialtjänsten bör därvid samverka med andra berörda myndigheter, framför allt
med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande
organ för att åstadkomma en samordning och bättre effektivitet av insatserna.
Rätten till bistånd enligt 6 § förutsätter att den hjälpsökandes behov inte
kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom inkomst av arbete. Det har därför
krävts och i rättpraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd
till sin försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt
socialtjänstens anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Denna
skyldighet för den enskilde omfattar också arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande
åtgärder. Däremot har socialtjänsten inte rätt att kräva motprestation i form
av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta som arbete eller
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I nuvarande socialtjänstlag och gällande
rättspraxis saknas således stöd för att villkora ekonomiskt bistånd t.ex.
genom att kräva att den enskilde deltar i arbete eller sysselsättning som inte
ryms inom den vanliga arbetsmarknaden eller arbetsmarknadspolitiken och inte
är förenad med lön eller andra sedvanliga anställningsförmåner. Regeringen
anser att ett förtydligande måste göras när det gäller den enskildes egna
ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Det
förutsätts dock att en individuell bedömning av den enskildes förutsättningar
att klara ett visst arbete görs i varje enskilt ärende.
Den enskildes ansvar kommer till uttryck i den föreslagna lydelsen till 6 §
SoL. Där stadgas att bistånd kan erhållas först om den enskilde inte själv kan
tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Därutöver
anser regeringen att nya bestämmelser bör införas i SoL som ger kommunen rätt
att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som utvecklar hans eller
hennes möjligheter att i framtiden försörja sig själv (6 c-6 e §§ SoL).
Den föreslagna 6 c § tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som är
arbetslösa eller som inte kommit in på någon reguljär utbildning och heller
inte har kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Syftet
är att förhindra att yngre människor fastnar i ett passivt
socialbidragsberoende. För att bryta en sådan utveckling anser regeringen att
socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa vissa krav. Bestämmelsen skall
även kunna tillämpas för personer som fyllt 25 år och som är i särskilt behov
av kompetenshöjande insatser. I dessa fall måste dock socialnämnden genom
samråd med länsarbetsnämnden förvissa sig om att denna typ av åtgärd är den
lämpligaste för den enskilde. Även studerande som har studielån men som under
studieuppehåll behöver försörjningsstöd skall enligt propositionen omfattas av
bestämmelsen. För denna grupp får åtgärderna utformas med hänsyn till att
försörjningsstöd i första hand söks för att t.ex. feriearbete saknas.
Enligt propositionen är bestämmelsen inte tillämplig i de fall den enskildes
problem är av annan mer personlig natur, såsom allvarliga missbruksproblem
eller beteendemässiga störningar. I ett sådant fall måste socialtjänsten först
hantera dessa grundläggande problem innan ställning kan tas till hur man på
bästa sätt kan stärka den enskildes förmåga att i framtiden försörja sig
själv. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall således inte
ersätta vård- och behandlingsinsatser.
Enligt den föreslagna 6 d § skall den som utan godtagbart skäl avböjer att
delta i praktik eller kompetenshöjande verksamhet eller utan godtagbart skäl
uteblir från sådan verksamhet kunna vägras fortsatt försörjningsstöd eller få
utgående stöd nedsatt.
Socialnämndens beslut om att begära att den biståndssökande skall delta i
viss praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall enligt
propositionen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detsamma gäller
beslut rörande innehållet i sådan praktik eller verksamhet. Däremot skall ett
beslut om vägran eller nedsättning av försörjningsstöd på grund av att den
enskilde undandrar sig att medverka i praktiken eller verksamheten kunna
överklagas ( 6 d § och 73 § första stycket).
Regeringen har givit Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att
utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbetslösa
ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller
i utbildningssystemet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15
juni innevarande år. Därefter avser regeringen att senare under året återkomma
till riksdagen med förslag. Förslaget skall avse ungdomar mellan 20 och 25 år
som står till arbetsmarknadens förfogande och som är berättigade till
ekonomiskt bistånd enligt SoL. Avsikten är bl.a. att kommunerna skall ges
möjlighet att erbjuda träning, utbildning eller annan kompetensutveckling i
stället för socialbidrag. Till åtgärdssystemet skall knytas en särskild
ersättning till dem som deltar i åtgärderna. Ersättningen skall minst motsvara
vad personen skulle vara berättigad till i socialbidrag.
Motionerna
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår 6 c, d
och e §§ i avvaktan på Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens kommande
förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år (yrkande 11). Motionärerna är
positiva till regeringens satsningar för att ge arbetslösa ungdomar en
meningsfull sysselsättning och till ökad samverkan mellan socialtjänsten och
arbetsförmedlingen. Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning
bör enligt motionärernas mening avvaktas innan bestämmelser införs i
socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att begära att ungdomar
under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i kompetenshöjande
verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för denna typ av
verksamhet måste klargöras. Vidare bör det klart och tydligt anges att den
ersättning som ungdomarna får för utfört arbete skall betraktas som lön och
att den lagstiftning som gäller på arbetsmarknaden skall gälla. Motionärerna
anser också att sådan verksamhet, sysselsättning och kompetenshöjande åtgärder
som avses bör ske inom ramen för arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde.
Därmed behåller också socialbidragen sitt syfte att vara ett tillfälligt stöd.
Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas avslag på regeringens
förslag om s.k. aktiva åtgärder för erhållande av socialbidrag (yrkande 2). I
motionen begärs också ett tillkännagivande om vad som anförts om praktik
eller kompetenshöjande verksamhet (yrkande 3). Motionärerna anser att man på
frivillig väg, i dialog mellan socialtjänst och klient kan nå mycket längre än
med tvång att delta i praktik och annan kompetenshöjande verksamhet som
regeringen föreslår. Det är inte kommunens företrädare som skall bestämma vad
som är kompetenshöjande för en mottagare av ekonomiskt bistånd, menar
motionärerna. Kommunerna bör ha en skyldighet att erbjuda någon form av
sysselsättning för såväl unga som äldre, men individen själv måste bestämma
vad som är kompetenshöjande och utvecklande för just honom eller henne.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om den enskildes ansvar (yrkande 2). Den enskildes ansvar för
sin egen situation måste enligt motionärerna komma till klart uttryck i lagen.
I grunden har alla människor en vilja och en önskan att ta personligt ansvar
för sig själv och sina närmaste. Denna vilja och önskan har alltför länge
åsidosatts, menar motionärerna. Det har mer och mer kommit att handla om att
samhället skall ta över ansvaret, vilket lett till passivitet och ökat
bidragsberoende. Motionärerna anser därför att förslaget till 6 § SoL skall
kompletteras med en formulering som betonar den enskildes egna ansvar.
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts om aktiva åtgärder (yrkande 6). Motionärerna är positiva till
regeringens förslag om att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd
skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet och till att
förslaget även omfattar studerande ungdomar som under studieuppehåll behöver
försörjningsstöd. Den kompetenshöjande verksamheten måste kunna ges ett annat
innehåll för studerande än för övriga grupper.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring av 6 c § att även personer över 25 som uppbär försörjningsstöd
skall delta i kompetenshöjande verksamhet (yrkande 2). Enligt motionärerna bör
arbetslösa socialbidragstagare delta i olika aktiva insatser som bidrar till
att underlätta en återgång till arbetslivet. Detta krav bör inte som
regeringen föreslår enbart ställas på ungdomar under 25 år. Den i 6 c §
föreslagna åldersgränsen bör därför tas bort, menar motionärerna.
I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva
åtgärder (yrkande 1). Motionären anser att bidragssystemen inte får vara
utformade så att de hindrar människor från att ta ansvar för sina egna och
sina närmastes liv och framtid. I riktlinjerna för socialbidrag bör det ingå
att försöka göra något åt den egna situationen genom studier, praktik etc.
Annat bistånd (6 f §)
Socialtjänstlagens karaktär av målinriktad ramlag innebär att kommunerna har
en betydande frihet att utforma verksamheten utifrån skiftande lokala
förutsättningar och behov. Bestämmelsen om den enskildes rätt till bistånd
preciseras inte vad gäller personkrets eller typ av insatser. Av förarbetena
till SoL framgår att det inte ansågs förenligt med den helhetssyn som skall
prägla det sociala arbetet att knyta rätten till bistånd till vissa angivna
situationer eller insatser.
Enligt propositionen har under senare år kritiken mot den opreciserade
regleringen av rätten till bistånd ökat, både från brukare och från
kommunerna. Handikapputredningen visade att bestämmelserna om biståndsrätt
inte tillförsäkrar svårt funktionshindrade erforderligt stöd och service. Från
kommunnivå har man kritiserat uttrycket ?skälig levnadsnivå? och även tagit
upp frågan om den enskildes rätt att välja biståndsinsats och frågan om
avgränsning mot landstingens ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser.
Socialtjänstkommitténs förslag gick ut på att biståndsformen ?annat bistånd?
skulle omfatta hemtjänst, färdtjänst, boende i särskilda fall, barnomsorg i
vissa fall, personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och
sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt visst ekonomiskt
bistånd. Enligt regeringen bör emellertid endast färdtjänst, hjälp i hemmet
(hemtjänst) och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller
bostad med särskild service för funktionshindrade ingå i vad som avses med
?annat bistånd? (6 f §).
I propositionen anges att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och
att avsikten inte är att ifrågasätta den hittillsvarande tolkningen av
ambitionsnivåer och kvalitet på stödinsatser. Socialtjänstens arbete och
utformning av insatser skall alltid utgå från den enskildes behov och
livssituation. Målsättningen för socialtjänstens verksamheter är enligt
portalparagrafen att främja människors ekonomiska och sociala trygghet,
jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och
utgör ett stöd för personer som har betydande svårigheter att förflytta sig på
egen hand eller använda allmänna kommunikationer. Regelsystemet för färdtjänst
varierar från kommun till kommun, bl.a. vad gäller kriterier för
färdtjänsttillstånd, avgiftskonstruktion och begränsningar av exempelvis
antalet resor per tidsperiod.
För människor som på grund av sjukdom, fysiska, psykiska och/eller sociala
funktionshinder eller annan orsak har behov av hjälp kan olika slags insatser
från hemtjänsten underlätta den dagliga livsföringen och i många fall också
möjliggöra ett kvarboende i det egna hemmet. De flesta undersökningar visar
att människor så länge som möjligt vill bo kvar i sin invanda miljö och där få
den omsorg och vård som behövs. Enligt propositionen kan hemtjänstens
traditionella innehåll indelas i dels uppgifter av servicekaraktär, dels
uppgifter som mer inriktas mot personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter kan
avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel och hjälp med inköp, ärenden på
post och bank och med tillredning av måltider eller distribution av
färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver
behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov, exempelvis
hjälp med att äta och dricka, klä sig, förflytta sig och sköta personlig
hygien samt insatser för att bryta isolering och för att känna trygghet och
säkerhet i det egna hemmet.
Enligt propositionen är huvudinriktningen när det gäller omsorger om äldre
och personer med olika slags funktionshinder att förstärka möjligheterna till
eget boende. Detta gäller även i de fall den enskilde har omfattande behov av
tillsyn, omvårdnad och vård. När behovet av tillsyn eller kraven på trygghet
och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet bör det finnas
möjligheter att flytta till en särskild boendeform. I det särskilda boendet
skall kunna erbjudas en god vård som beaktar den enskildes behov av
självbestämmande, integritet, trygghet och livskvalitet. Avsikten med
förslaget är varken att utvidga eller begränsa rätten till dessa stödinsatser
i förhållande till vad som redan i dag omfattas av rätten till bistånd.
Enligt förslaget till ändring i 73 § SoL får socialnämndens beslut i fråga om
annat bistånd överklagas genom förvaltningsbesvär. Vad gäller den närmare
utformningen av en insats enligt 6 f § anges i propositionen att det vid
prövningen bör beaktas hur den berörda kommunen arbetar med den aktuella typen
av frågor och vilka åtgärder kommunen normalt erbjuder för att tillgodose
ifrågavarande behov. Om den av kommunen erbjudna insatsen tillgodoser
biståndsbehovet har den enskilde ingen rätt att få insatsen utformad på ett
visst annat sätt, anförs det.
I 3 § SoL stadgas att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas
i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 5 § SoL hör det
till socialtjänstens uppgifter att bl.a. svara för omsorg och service, råd,
stöd och vård och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.
Genom regeringens förslag till tillägg i 5 § tredje stycket betonas särskilt
att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för anhörigvårdarna.
I 10 § SoL i tredje stycket stadgas att socialnämnden kan utse kontaktperson
eller kontaktfamilj. Enligt 11 § SoL skall socialnämnden aktivt sörja för att
missbrukare får den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån
missbruket. Nämndens ansvar för omsorgen om barn och unga behandlas i 12 §
SoL. I 22-24 §§ finns bestämmelser om vård i familjehem och i hem för vård
eller boende. Enligt 20 § SoL skall socialnämnden verka för att äldre
människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet
och annan lättåtkomlig service. I 21 § anges bl.a. att nämnden skall verka för
att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande
svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap
och att leva som andra. Även lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) ålägger kommunerna ett ansvar för funktionshindrade.
Handikapputredningens arbete resulterade i LSS som trädde i kraft år 1994.
Lagen innehåller preciserade bestämmelser om insatser för personer med
utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, med betydande och
bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder
eller med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart
inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande
svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd
eller service. Insatserna för särskilt stöd och service är enligt 9 §
rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del
behovet inte täcks av assistansersättning, ledsagarservice, biträde av
kontaktperson, avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse utanför det egna
hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet,
boende i familjehem eller bostad med särskild service eller anpassning samt
daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder. Kommunen är huvudman för
samtliga former av stöd med undantag för rådgivning och annat personligt stöd,
vilket är en uppgift för landstinget. LSS innebär ingen inskränkning i de
rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag, exempelvis SoL.
Enligt lagen (1993:389) om assistansersättning utges sådan ersättning till
personer under 65 år som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller
anhörig och som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring
under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen är avsedd att
täcka kostnaden för personlig assistent. Frågor om assistansersättning
handläggs av försäkringskassorna.
Som ovan anförts föreslås att kommunen med stöd av 6 g § skall ha rätt att ge
bistånd utöver vad som omfattas av försörjninsstöd enligt 6 b §. Kommunen har
enligt den föreslagna 6 g § även möjlighet att ge bistånd utöver vad som
omfattas av bestämmelsen om ?annat bistånd? om det finns skäl för det.
Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd i
andra fall än vad som följer av 6 f § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges
bl.a. i form olika av stöd, vård- och behandlingsinsatser.
Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL
överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt
propositionen skall rymmas under 6 g §.
Beslut om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd eller om bistånd i form
av sådana stöd, vård och behandlingsåtgärder som inte omfattas av 6 f § skall
enligt propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom
förvaltningsbesvär. Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva
det överklagade beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet
eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets
ställe. Överklagande föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt
den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen
(1991:900). Ett överklagat beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet
inte tillkommit i laga ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är
en angelägenhet för kommunen, om det organ som har fattat beslutet har
överskridit sina befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan
författning.
Skälen till att beslut om sådant bistånd som rör olika former av stöd- vård-
och behandlingsinsater inte bör överklagas genom förvaltningsbesvär är enligt
propositionen följande. Vilka möjligheter som finns att överklaga olika beslut
av socialnämnden har ingen betydelse för kommunens skyldighet att erbjuda
sådana insatser när det behövs. Kommunens skyldighet härvidlag framgår av
bl.a. 10, 11 och 12 §§ SoL samt av LVU och LVM. Vidare anförs att den enskilde
enligt 9 § SoL är tillförsäkrad ett inflytande över insatserna. Enligt 9 §
skall socialnämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras
tillsammans med honom. Det sociala arbetet har också, menar regeringen, allt
sedan socialtjänstlagens ikraftträdande präglats av detta synsätt och
utvecklats i riktning mot en arbetsmetod som går ut på att tillvarata och
stärka den enskildes egna resurser. Behovet av att få ett beslut om i detta
sammanhang aktuella åtgärder överprövat genom förvaltningsbesvär blir därmed
enligt propositionen mindre framträdande än tidigare. Enligt regeringens
bedömning är det dessutom ytterst osannolikt att en person som är i verkligt
behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av kommunen. Att den
enskilde och kommunen kan ha olika uppfattningar om valet eller utformningen
av insatsen i fråga är enligt propositionen knappast något som lämpar sig för
juridisk överprövning. Regeringen vill dock betona kommunens ansvar för att
det finns lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a. utsatta barn och ungdomar
och för personer med missbruksproblem.
I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som
riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå
i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas
så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.
Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 §
första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller
annan författning inte kan åberopas av den som anser att han genom det vägrade
biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.
Motionerna
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att
umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård och behandling (yrkande 2)
skall omfattas av rätten till bistånd och överklagas genom förvaltningsbesvär.
I samma motion yrkas att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det som i
socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av
förvaltningsbesvär (yrkande 7). Att avlösar- och ledsagarservice i
lagförslaget anges som en frivillig insats för kommunerna kommer att drabba
bl.a. föräldrar till funktionshindrade barn och alla som inte tillhör LSS
personkrets. Avlösar- och ledsagarservice måste enligt motionärerna kunna
prövas på samma sätt som hemtjänst och färdtjänst, dvs. genom
förvaltningsbesvär. Motionärerna yrkar även ett beslut om att vård och
behandling av missbrukare skall betraktas som annat bistånd enligt SoL och att
beslut om sådant bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär
(yrkande 8). Motionärerna anser att vård- och behandlingsinsatser som kommunen
erbjuder en missbrukare måste kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. En
motsättning mellan den enskilde och kommunen om valet av insatser eller
utformningen av insatserna är en fråga som i allra högsta grad lämpar sig för
?juridisk överprövning?, menar motionärerna. Avgörande för en lyckad
rehabilitering av en person med missbruksproblem är att missbrukarens önskemål
om behandlingsform respekteras. Enligt motionärerna strider regeringens
förslag också mot socialtjänstlagens portalparagraf om att ?verksamheten skall
bygga på respekt för människans självbestämmande och integritet?.
I motion So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) yrkas att riksdagen
beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i
enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att regeringens
förslag till 5 § socialtjänstlagen innebär en klar försämring för familjer med
funktionshindrade barn jämfört med vad som gäller i dag då stöd till t.ex.
avlösning ingår som en naturlig del i socialtjänstens åtagande gentemot dessa
familjer. Motionärerna anför att regeringen enligt uppgift kommer att föreslå
ytterligare inskränkningar vad gäller stödet enligt LSS och LASS samt påpekar
att dessa lagar inte omfattar alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som
är synskadade eller lider av MBD/Damp. Avlösning är i dag ofta själva
förutsättningen för att barn med funktionshinder skall kunna bo kvar hemma hos
sina föräldrar. En reducering av detta stöd innebär att familjer splittras och
kostnaderna ökar genom dyra placeringar för kommunerna, anförs det.
Motionärerna anser att den föreslagna 6 f § socialtjänstlagen skall
kompletteras med en fjärde punkt rörande rätten till avlösning.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till tydligare lagtext när det gäller 6 f och g §§ så att
rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper som funktionshindrade och en
del äldre som är beroende av en väl fungerande socialtjänst (yrkande 3).
Motionärerna anför att det i förslaget till 6 f § SoL räknas upp vilka behov
som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Exempelvis framgår det inte
om begreppet hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är
enligt motionärerna också om avlösning och tillgång till kontaktfamilj
omfattas av begreppet hjälp i hemmet eller om dessa insatser utgör bistånd i
andra fall enligt 6 g §, vilket inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär.
Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt motionärerna att utsatta
människor kan mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen
situation, vilket inte står i samklang med portalparagrafen i
socialtjänstlagen om att den sociala verksamheten skall bygga på respekt för
människors självbestämmanderätt och integritet. Motionärerna anser att
regeringen måste återkomma med tydligare lagtext beträffande 6 f och g §§.
Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att beslut om
bistånd till vård och behandling av missbrukare inte skall kunna överklagas
genom förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan
den biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser
inte lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna
verklighetsfrämmande. Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar
tydligt i motsatt riktning. Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är
helt oacceptabel. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1 delvis).
I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i
enlighet med vad i motionen anförts om komplettering av socialtjänstlagens 6 f
§ (personligt stöd, vård och behandling samt anhörigstöd) (yrkande 3).
Motionärerna anför att regeringens förslag till 6 f § avviker markant från de
synsätt och förslag som redovisades i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande
(SOU 1994:139). Det anmärkningsvärda är att man i paragrafen inte tar upp
personligt stöd (inkluderande avlösning och ledsagning) samt vård och
behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL, anförs det.
Motionärerna påpekar att anhöriga och närstående svarar för merparten av
omsorgsinsatserna till äldre och till personer med olika slag av
funktionshinder. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också
information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. Enligt
motionärerna bör 6 f § kompletteras på så sätt att med annat bistånd skall
avses även personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och
sjukvård enligt HSL samt stöd och avlastning för vård och omsorg av nära
anhörig eller närstående.
I motion So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser. Motionärerna anser det
angeläget att socialtjänstlagen kompletteras med en paragraf med följande
lydelse: ?Socialtjänsten skall tillhandahålla insatser i form av stöd och
avlastning för enskilda och familjer med ansvar för vård och omsorg av nära
anhörig eller närstående?. En sådan markering är av stor betydelse för att
lyfta upp anhörigstödet och tydliggöra att det ingår bland socialtjänstens
grundläggande stödformer, menar motionärerna.
I motion So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av 6 och 11 §§ i socialtjänstlagen.
Enligt motionärerna får den enskilde missbrukarens önskemål om vårdinsatser
ofta företräde framför kommunernas syn på vad som skall anses vara lämplig
vård vid ett överklagande. Motionärerna anser att en sådan ordning kan få
besvärande konsekvenser för missbrukarvården. Det finns t. ex. inget som
verifierar att dyra vårdformer på institution alltid är den bästa vårdformen
för den enskilde missbrukaren. Snarare bekräftar Socialstyrelsens utvärdering
- Kursändring i missbrukarvården - motsatsen. För att undvika att nuvarande
ordning leder till att allt färre får vård i framtiden är en översyn av
gällande lagstiftning och tillämpning angelägen. Det bör ankomma på regeringen
att göra en sådan översyn. Kommunernas synpunkter på lämplig vårdform måste
ges lika stor tyngd som den enskildes.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att det finns skäl att komplettera
nuvarande SoL med bestämmelser som preciserar rätten till försörjningsstöd och
rätten till annat bistånd. Det är dock viktigt att i detta sammanhang
understryka vad som sägs i propositionen om att grundtankarna i
socialtjänstreformen från 1980 fortfarande gäller och att kompletteringarna
inte innebär något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i
SoL.
I likhet med regeringen (och Socialtjänstkommittén) anser utskottet att det
finns behov av en mer preciserad socialbidragsnorm. Det är angeläget att det
råder en överensstämmelse mellan kommunerna vad gäller socialbidragsnormernas
konstruktion och innehåll. För den enskilde är det också av stor betydelse att
det finns klara riktlinjer för vilka levnadskostnader som skall täckas genom
biståndet. Det ekonomiska stödet till försörjning bör som regeringen föreslår
delas i en schabloniserad del och i en rätt till ersättning för skäliga
kostnader för ett antal andra behovsposter. Utskottet har inget att invända
mot de behovsposter som föreslås ingå i den schabloniserade delen av
försörjningsstödet. Dessa avser att täcka hushållens normala kostnader för
livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygienartiklar,
förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens.
Vid kortvariga hjälpbehov uppkommer i regel inte vissa utgifter. Stora
variationer i utgifter kan också förekomma beroende på den enskildes behov och
var i landet han eller hon är bosatt. I propositionen har därför föreslagits
att kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor, läkarvård,
akut tandvård, glasögon, och avgifter till fackförening och arbetslöshetskassa
skall omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade
delen. Utskottet delar regeringens inställning att sådana kostnader bör
behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period
hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet. Vid
skälighetsbedömningen bör en jämförelse göras mellan den enskildes kostnader
och en låginkomsttagares.
Utskottet anser det angeläget att nivån på det ekonomiska stödet till
försörjning inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den enskilde bör
tillförsäkras en rätt till ett grundstöd för sin försörjning i de fall han
inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt.
Utskottet ställer sig därför bakom förslaget i propositionen om att den
schabloniserade delen av försörjningsstödet bör beräknas enligt en för hela
riket gällande riksnorm. Nivån på försörjningsstödet i denna del skall
fastställas av regeringen och liksom hittills grunda sig på de konsumtions-
och prisstudier som Konsumentverket gör avseende olika hushålls baskonsumtion.
Nivån bör också som för närvarande delas upp på olika hushållstyper och
åldersintervaller. En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas
inflytande över socialbidragens nivå och innehåll. Utskottet anser dock att
staten måste ha ett ansvar för att den enskilde garanteras en miniminivå för
de mest grundläggande behoven.
Beslut i fråga om bistånd till försörjningsstöd enligt 6 b § skall som
regeringen föreslår även i fortsättningen kunna överklagas genom
förvaltningsbesvär. Överklagandemöjligheten gäller både beslut om bistånd till
sådana kostnader som ingår i riksnormen och beslut om bistånd till kostnader
som ligger utanför riksnormen och som skall bedömas utifrån vad som är skäligt
i det enskilda ärendet.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande 3
och So46 (c) yrkande 2 om avslag på förslaget om en riksnorm. Motionerna
Sf241 (v) yrkande 7, So654 (s) och So664 (s) delvis om tillkännagivanden om
att införa en riksnorm är tillgodosedda och avstyrks därmed.
I likhet med regeringen anser utskottet det rimligt att riksnormen skall kunna
frångås och bistånd lämnas med högre eller lägre belopp om särskilda skäl
föreligger i det enskilda fallet. Motion So48 (fp) yrkande 1 får därmed i allt
väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks.
I vissa fall finns behov av ekonomiskt stöd utöver vad som omfattas av
försörjningsstödet. Det kan röra sig om behov av mer tillfällig karaktär och
som därför inte bör ingå i försörjningsstödet. I propositionen föreslås att
kommunen skall ges en befogenhet men inte en skyldighet att utge bistånd
utöver vad som följer av 6 b §. Som exempel anges kostnader för flyttning,
komplettering och nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV, skuldsanering,
alternativ medicinsk behandling, psykoterapikostnader, mer omfattande
tandvårdsbehandling, rekreations- och semesterresor. Kommunen kan också
besluta att anta normer som utgör ett tillägg till det lagreglerade
försörjningsstödet.
Utrymme måste enligt utskottet skapas för lokala kommunala bedömningar.
Utskottet anser således, i likhet med regeringen, att sådana poster bör ligga
utanför rätten till försörjningsstöd och att kommunerna i varje enskilt fall
får bestämma om bistånd skall utgå. Detta innebär att nuvarande möjlighet att
anföra förvaltningsbesvär slopas och att beslut om ekonomiskt bistånd till
andra ändamål än som anges i 6 b § får ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt
den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen
(1991:900). Utskottet utgår dock från att kommunerna även framdeles ser till
att den enskilde (genom biståndet) tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Utskottet delar således inte inställningen i motionerna So40 (v) yrkandena
4-6 samt So49 (mp) yrkande 1 delvis att ytterligare poster bör ingå i
försörjningsstödet.
Motionerna So653 (m) yrkandena 1 och 2 och So665 (m) från den allmänna
motionstiden är tillgodosedda genom förslagen i propositionen och avstyrks
därmed.
Utskottet delar inte intställningen i motionerna So44 (m) yrkande 6 och So607
(m) yrkande 6 om att socialtjänstens rätt att ställa krav i samband med
biståndsprövningen skall omfatta krav på att t.ex. en missbrukare skall delta
i ett visst rehabiliteringsprogram eller att införa lagregler som utöver vad
som följer av 6 c-e §§ (utskottet återkommer till dessa bestämmelser nedan)
vidgar socialtjänstens möjligheter att ställa krav på den enskilde när han
eller hon ansöker om bistånd. Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om
socialtjänstens ansvar att aktivt sörja för att en person med missbruksproblem
får erforderlig hjälp och vård för att komma ifrån sitt missbruk. I detta
ligger bl.a. att söka motivera missbrukaren att genomgå behandling.
Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen utgör en bra
avvägning mellan kommunens självbestämmande och den enskildes behov av
trygghet att få sina behov tillgodosedda när andra möjligheter inte står till
buds. Utskottet tillstyrker förslagen till 6, 6 a och 6 b §§ i SoL och
avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So44
(m) yrkandena 4-6, So607 (m) yrkande 6 So46 (c) yrkandena 3-5 och So47 (kd)
yrkandena 1 och 2.
Enligt regeringens och statskontorets bedömning kommer förslagen som rör
rätten till bistånd inte att förorsaka ökade kostnader för kommunerna. Den
preciserade rätten till bistånd kommer att innebära att
förvaltningsdomstolarnas och kommunernas arbetsbelastning minskar till följd
av att antalet överklaganden kraftigt kommer att reduceras. Utskottet
avstyrker motionerna So40 (v) yrkande 15, Fi212 (v) yrkande 17 och So664 (s)
delvis om att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas från
kommunerna till staten. Utskottet anser det viktigt att regeringen noga följer
utvecklingen av de kommunala kostnaderna för socialbidragen. Som tidigare
nämnts har regeringen för avsikt att tillkalla en ny utredning som bl.a. skall
granska och ytterligare belysa socialtjänstens finansiering, i synnerhet
frågan om det är möjligt att genom förändringar i lagstiftning och andra
centralt fastställda regelverk tillskapa ett utrymme för omprioriteringar inom
ramen för de resurser som anslås till socialtjänsten. Motionen So40 (v)
yrkande 16 får därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks.
För att en sökande skall ha rätt till bistånd gäller att denne har ett
faktiskt behov och att biståndet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det
senare villkoret kommer även att beröras i det följande under avsnittet
?Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd?.
När det gäller principer för hänsynstagande till inkomster och tillgångar
vid beräkning av socialbidrag har Socialstyrelsen i Allmänna råd om
socialbidrag, 1992:4, uttalat bl.a. följande.
Vid beräkning av socialbidrag läggs normalt normbeloppet för de
familjemedlemmar som ingår i hushållet ihop till ett bruttobehov.- - -
Därefter dras familjens alla inkomster från denna summa varefter familjens
nettobehov täcks genom socialbidrag. - Lön eller annan inkomst efter skatt
skall avräknas, liksom andra inkomster t.ex. räntor, arvoden, underhållsbidrag
och bidragsförskott. Livränta från arbetssskadeförsäkring räknas också som
inkomst och avräknas från bruttobehovet.
Som inkomst räknas enligt de allmänna råden även utdömt skadestånd till den
del det inte utgör ersättning för extra kostnader för vård och behandling.
Socialtjänstkommittén har inte funnit anledning att föreslå någon ändring när
det gäller de principer för hänssynstagande till inkomster och tillgångar som
finns angivna i Socialstyrelsens allmänna råd. I propositionen föreslås heller
inte någon ändring i detta avseende.
Utskottet vill inte föreslå någon förändring avseende vilka inkomster som
kan reducera socialbidragets nivå. Motionen Ju903 (c) yrkande 32 avstyrks
därmed.
När det gäller den ekonomiska behovsprövningen delar utskottet regeringens
bedömning att det liksom enligt nuvarande praxis inte skall finnas något
hinder att beakta den samlade ekonomiska förmågan hos dem som lever i en
hushållsgemenskap. Detta bör enligt propositionen gälla både i fråga om makar
och andra som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden.
Ekonomiskt bistånd till en person som bor ihop med en annan men under andra
förhållanden, t.ex. en mor och ett vuxet barn, syskon, kamrater etc. berörs
inte i propositionen. Utskottet anser att med hushållsgemenskap även bör
avses den situationen att två eller flera personer stadigvarande bor i samma
bostad på ett sådant sätt att flerpersonshushållets ekonomiska fördelar kan
utnyttjas. Det behöver således inte vara fråga om sådan ekonomisk
hushållsgemenskap som förutsätter att parterna har någon form av ekonomiskt
ansvar för varandra. Riksnormen skall som tidigare anförts fastställas av
regeringen och beräknas med ledning av officiella prisundersökningar rörande
olika hushålls baskonsumtion. Utskottet anser det angeläget att
Socialstyrelsen ser över behovet av nya allmänna råd och lämnar information om
den nya lagstiftningen. Utskottet avstyrker motion So40 (v) yrkande 12.
Som tidigare anförts förutsätter rätten till bistånd att den hjälpsökandes
behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Det har därför krävts och i
rättspraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd till sin
försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt socialtjänstens
anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Detta krav på den
enskilde omfattar också deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande
åtgärder. Socialtjänsten har i dag däremot inte rätt att kräva motprestation
av en hjälpsökande i form av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta
som arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottet delar regeringens
bedömning att ett förtydligande i lag måste göras dels när det gäller den
enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli
självförsörjande, dels beträffande socialtjänstens skyldighet att i högre
utsträckning bistå med aktiva åtgärder. Utskottet ställer sig därför bakom
förslagen i propositionen om att bistånd skall kunna erhållas först om den
biståndssökande inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem
tillgodosedda på annat sätt. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja
alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds. Det är först
när den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov som samhällets insatser
kan komma i fråga. I motion So44 (m) yrkande 2 begärs tillkännagivande om att
socialtjänstlagen skall kompletteras med en formulering som betonar den
enskildes eget ansvar. Utskottet anser att yrkandet får anses tillgodosett
genom det förtydligande av den enskildes ansvar som föreslås i propositionen
och som kommer till uttryck i 6 §. Yrkandet avstyrks.
Utskottet ställer sig också bakom förslagen i propositionen som ger
socialtjänsten möjlighet att ställa krav på yngre personer som uppbär
försörjningsstöd att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
som utvecklar hans möjligheter att i framtiden försörja sig själv. I de fall
den enskilde har allvarliga missbruksproblem måste socialtjänsten först
hantera detta problem innan ställning kan tas till hur hans förmåga att i
framtiden försörja sig själv på bästa sätt kan stärkas. Praktik- eller annan
kompetenshöjande verksamhet kan dock i vissa fall användas som ett led i
socialnämndens arbete för att bryta ett begynnande missbruk eller som ett
komplement til andra insatser mot missbruket. För att socialtjänsten skall
kunna bidra med aktiva insatser för att förstärka och utveckla den enskildes
egna resurser att i framtiden klara sig själv bör socialtjänsten samverka med
andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen,
försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ. Utskottet vill
understryka vad som sägs i propositionen om att insatserna skall utformas med
skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.
Däremot delar utskottet inte inställningen i motion So49 (mp) yrkande 3.
Utskottet ser positivt på det uppdrag regeringen givit till Socialstyrelsen
och Arbetsmarknadsstyrelsen och som syftar till att öka arbetslösa ungdomars
förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller
utbildningssystemet.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp)
yrkande 2 om avslag på regeringens förslag om deltagande i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet, samt yrkande 3 i motion So49 (mp).
Möjligheten för socialtjänsten att ställa vissa krav på personer som uppbär
försörjningsstöd tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som inte fått
fäste på arbetsmarknaden eller kommit in på någon reguljär utbildning. Den nya
bestämmelsen (6 c § punkt 2) omfattar också personer som fyllt 25 år men som
av särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser. I motion So48 (fp)
yrkas att den föreslagna åldersgränsen skall tas bort och att kravet på att
delta i kompetenshöjande verksamhet skall gälla även personer över 25 år.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är särskilt angeläget
att se till att yngre människor inte fastnar i ett passivt
socialbidragsberoende och att socialtjänstens möjligheter att ställa krav i
första hand skall ta sikte på ungdomar under 25 år. För äldre arbetslösa
personer är det självfallet också viktigt att kommunerna bistår med insatser
som hjälper den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen
försörjning. Motionen So48 (fp) yrkande 2 avstyrks. Motion Ub247 (fp) yrkande
1 får anses tillgodosedd och avstyrks också.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen till 6 c-6 e §§ SoL.
När det gäller studerande som under studieuppehåll behöver försörjningsstöd
anförs i propositionen att åtgärderna får utformas med hänsyn till att bistånd
i första hand söks därför att andra alternativ, t.ex. feriearbete saknas.
Utskottet har inte någon annan uppfattning. Motionen So46 (c) yrkande 6 som,
enligt utskottet, inte står i någon egentlig motsättning till vad som anförs
i propositionen, får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en detaljreglering på samma sätt
som för försörjningsstödet av vad som skall ingå i ?annat bistånd? varken är
lämplig eller möjlig. Det finns emellertid skäl att i lagen avgränsa och
tydliggöra också denna rätt till bistånd. Utskottet anser liksom regeringen
att rätten till ?annat bistånd? enligt 6 f § SoL skall omfatta färdtjänst,
hjälp i hemmet och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller
bostad med särskild service för funktionshindrade. Dessa slags insatser utgör
grundläggande delar av den kommunala äldre- och handikappomsorgen.
För det fall den enskilde har behov av stöd, vård eller omsorg i annan form
än de insatser som omfattas av rätten till bistånd enligt 6 f § har
socialnämnden möjlighet att utge bistånd med stöd av 6 g §.
I motionerna So40 (v) yrkande 7, So 41 (m) och So47 (kd) yrkande 3 delvis
yrkas att 6 f § SoL skall kompletteras att omfatta även avlösning, ledsagning
och personligt stöd. I motion So414 (kd) begärs ett tillkännagivande av
kommunens skyldighet att tillhandahålla bl.a. anhörigstöd. Dessa slags
insatser kan enligt regeringens förslag endast bli föremål för prövning i
domstol i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Utskottet delar
regeringens uppfattning att kommunerna bör ges större utrymme än i dag att
besluta hur den enskildes behov av stöd, vård eller behandling skall
tillgodoses. Kommunerna har kostnadsansvaret och goda möjligheter att utforma
insatserna efter individuella behov och lokala förutsättningar. Många i behov
av avlösning och ledsagning och liknande stödinsatser känner stor oro inför
regeringens förslag att lägga dessa insatser utanför rätten till bistånd och
därmed inskränka möjligheten till prövning av kommunala beslut i domstol.
Utskottet har full förståelse för detta men utgår liksom regeringen från att
den enskilde även fortsättningsvis kommer att få behovet av stöd, vård eller
behandling tillgodosett av socialnämnden, även om han inte har möjlighet att
få beslutet omprövat genom förvaltningsbesvär. Regeringens förslag innebär
inte att kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt bestämmelserna om
omsorger om äldre människor och om människor med funktionshinder i 19-21 §§
SoL minskar. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i
propositionen föreslås ett tillägg i 5 § SoL som stadgar att socialnämnden
genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående.
Nämndens insatser skall vidare enligt 9 § SoL utformas och genomföras i samråd
med den enskilde. Utskottet vill även betona att begreppet skälig levnadsnivå
kvarstår i lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd inte är avsedd
vad gäller insatsernas kvalitet och omfattning. I hemtjänsten kan för övrigt
ingå vissa inslag av avlösning och ledsagning.
I motionerna So40 (v) yrkande 8 och So47 (kd) yrkande 3 delvis yrkas en
motsvarande ändring av 6 f § beträffande vård och behandling som inte är
hälso- och sjukvård enligt HSL, dvs. bl.a. missbrukarvård. I motion So49 (mp)
yrkande 1 delvis begärs ett tillkännagivande rörande den inskränkta
besvärsrätten avseende vård och behandling av missbrukare. Utskottet anser
även beträffande dessa former av sociala insatser att det är rimligt att
utvidga kommunens självbestämmanderätt. Kommunen har ett ansvar enligt 11 §
SoL för att bl.a. förebygga och motverka missbruk samt aktivt sörja för att
den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver för att komma
ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera
hjälpen. Regeringen betonar i propositionen särskilt kommunens ansvar för att
det finns lämpliga åtgärder att sätta in för personer med missbruksproblem.
Även i denna del utgår utskottet från att de med behov av vård och behandling
som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL får erforderligt stöd av kommunen
för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
I motion So40 (v) yrkande 2 begärs ett beslut om att umgängesresor för barn
liksom barns rätt till vård och behandling skall omfattas av rätten till
bistånd och kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Utskottet har inte
heller någon invändning mot att dessa poster läggs utanför rätten till bistånd
enligt 6 f §. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att socialnämnden
enligt förslaget till ändring i 1 § SoL i alla ärenden som rör barn särskilt
skall beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver.
Utskottet anser att även nu ifrågavarande förslag utgör en lämplig avvägning
mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp
och stöd. Utskottet tillstyrker 6 f § i regeringens förslag till lag om
ändring i SoL och avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m)
och So47 (kd) yrkande 3. Även motionerna So49 (mp) yrkande 1 delvis och So414
(kd) avstyrks. Regeringens förslag innebär att beslut angående missbrukarvård
inte längre kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Motion So625 (c) får
därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför.
I motion So48 (fp) yrkande 3 efterlyses tydligare lagtext avseende 6 f och
6 g §§ SoL. Annat bistånd enligt 6 f § omfattar i paragrafen uppräknade
insatser. Hjälp i hemmet enligt denna paragraf avser vad som normalt utförs av
hemtjänsten, exempelvis viss ledsagning och avlösning. Bistånd utöver vad som
avses i 6 f §, t.ex. i form av kontaktfamilj, kan erhållas enligt 6 g §. Någon
anledning att ytterligare precisera ovannämnda paragrafer föreligger enligt
utskottets mening inte. Motionen avstyrks därför.
Mot bakgrund av vad ovan anförts tillstyrker utskottet även förslaget till
6 g § SoL.
Socialnämndens uppgifter (5 §)
I 5 § SoL anges de uppgifter som åvilar socialnämnden. Uppgifterna kan delas
in i strukturinriktade insatser, som syftar till en god samhällsmiljö, allmänt
inriktade insatser, varmed åsyftas generellt utformade sociala insatser inom
exempelvis barnomsorgen och äldreomsorgen samt individuellt inriktade
insatser, vilka avser sociala tjänster direkt anpassade till den enskilde
individens behov. Av paragrafen framgår att socialnämnden bl.a. skall svara
för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och
annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.
Allmänna riktlinjer om det sätt på vilket socialnämnden skall fullgöra sina
uppgifter ges i 7-10 §§ SoL.
I propositionen föreslås att ett nytt sista stycke förs in i 5 §
socialtjänstlagen om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta
för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som
har funktionshinder.
Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande. Anhöriga svarar för betydande
hjälp- och stödinsatser till äldre och personer med funktionshinder. Det kan
handla om allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med
hushållssysslor till omfattande hjälp med personlig omvårdnad och uppgifter av
sjukvårdskaraktär. Studier av omfattningen av anhörigas insatser tyder på att
dessa är två till tre gånger större än samhällets hjälpinsatser. Det finns
mycket som tyder på att anhöriga inte får det stöd som krävs i situationer med
ett ofta ensamt och psykiskt påfrestande vårdansvar. Även när samhället går in
med mycket stora hjälpinsatser till hemmaboende äldre och funktionshindrade
personer täcker hjälpen endast en begränsad del av dygnet. Åtskilliga anhöriga
till långvarigt sjuka och funktionshindrade personer lever under fysiskt,
psykiskt och socialt påfrestande förhållanden. Regeringen anser mot denna
bakgrund att det är viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till
anhörigvårdarna. Genom den nya bestämmelsen markeras vikten av att
socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till dem som vårdar långvarigt
sjuka, äldre personer eller människor med funktionshinder. Genom att det i
lagtexten talas om ?närstående? i stället för ?anhöriga? omfattas även
situationer där exempelvis grannar och vänner träder i anhörigas ställe.
Stödet till anhöriga skall enligt propositionen ses som en frivillig
verksamhet för kommunen som också får stort inflytande över utformningen av
stöd-insatserna. Den preventiva ansatsen är därvid en viktig utgångspunkt. Det
handlar om att hjälpa den anhörige innan också denne blir fysiskt eller
psykiskt utsliten. Regeringen framhåller i detta sammanhang vikten av tidiga
och förebyggande insatser. En av de viktigaste förebyggande insatserna på
äldreområdet är just stödet till de anhöriga. Enligt regeringen föreligger
behov av ett förbättrat anhörigstöd även för föräldrar med barn som har
missbruksproblem eller lider av psykisk sjukdom.
I motion So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ?Stödet
till anhöriga? respektive om ledsagarservice (yrkandena 1 respektive 2).
Motionärerna anför att anhöriga gör ett fantastiskt arbete som många gånger
innebär att finnas till hands dygnet runt. Om de inte får avlösning sliter de
ut sig i förtid och kommunen får två personer att ta ansvar för i stället för
en. Det finns enligt motionärerna en uppenbar risk att kommunerna i dagens
ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt på problemet och reducerar
eller avskaffar anhörigstödet. Motionärerna föreslår därför att ordet ?bör? i
regeringens förslag till 5 § socialtjänstlagen byts ut mot ?skall?.
Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt funktionshindrade
skall kunna delta i samhällslivet, berörs enligt motionärerna inte alls i
propositionen. Motionärerna föreslår att denna insats också i fortsättningen
?skall? vara kommunens uppgift att tillhandahålla.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad
i motionen anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade
villkor för närståendevård (yrkande 8). Enligt motionärerna är den nya
bestämmelsen i socialtjänstlagen om närståendevård vagt utformad. Det är
vidare viktigt att understryka att närståendevård måste vara frivillig, både
för vårdaren och för den som vårdas. Enligt motionärerna bör regeringen ta
initiativ till överläggningar med kommunförbunden för att se över hur ett
utökat stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske. Reformförslag som
bör tas upp vid överläggningarna är en fortsatt utbyggnad av avlastning och
växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade
möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som
har rätt att vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt
en förlängd ledighetsperiod för dem som vårdar.
I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i
enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i socialtjänstlagens 5 § (barn-
och ungdomsplaner) (yrkande 4). Motionärerna anför att socialtjänstens
möjligheter att bedriva förebyggande arbete bland barn och ungdomar är
beroende av samverkan mellan kommunala förvaltningar och frivilliga
organisationer. För att nå en sådan samordning bör enligt motionärerna 5 §
socialtjänstlagen kompletteras med följande tillägg: ?Till stöd och som
riktlinjer för kommunens förebyggande verksamhet för barn och ungdomar skall
socialnämnden upprätta en särskild plan?.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att det är viktigt att synliggöra
behovet av och utveckla stödet till dem som vårdar närstående. De anhöriga
svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre, sjuka och personer
med funktionshinder och det är enligt utskottets mening angeläget att deras
ofta mycket påfrestande situation förbättras. Utskottet ser mycket positivt på
regeringens förslag att införa en bestämmelse i 5 § SoL om att socialnämnderna
genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. Utskottet har
inget att invända mot att stödet till anhöriga blir en frivillig verksamhet
för kommunerna och att kommunerna får ett avgörande i hur insatserna skall
utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock vikten av att
socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till anhöriga som vårdar långvarigt
sjuka, äldre personer eller människor med handikapp. Tidiga och förebyggande
insatser, ett förbättrat och utvecklat innehåll i olika stödinsatser och en
medveten strategi för att organisera stödet till anhöriga är viktiga
förutsättningar för att syftet med bestämmelsen skall kunna uppnås. I detta
sammanhang finns också skäl att erinra om att kommunerna har möjlighet att ge
bistånd i form av anhörigstöd och ledsagarservice med stöd av 6 g § SoL.
Motion So42 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Som anförs i motion So48 (fp) yrkande 8 vill utskottet framhålla att avsikten
med bestämmelsen om anhörigstöd inte är att öka trycket på de anhöriga utan
att stödja och underlätta för dem som själva väljer att vårda närstående.
Frågan om överläggningar mellan de båda kommunförbunden och staten om
förbättrade förutsättningar för bl.a. närståendevården har nyligen behandlats
av utskottet (bet. 1996/97:SoU13). Utskottet ansåg att det var väsentligt att
de anhörigas insatser uppmärksammas och att kommunernas samarbete med de
anhöriga utvecklas. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen för budgetåret
1997 hade fått ett särskilt utvecklings- och stimulansbidrag för att stödja
projekt som syftar till att utveckla stödet till de anhöriga och samverkan
kring den enskilde vårdtagaren. Detta var enligt utskottet ett värdefullt
instrument för att påskynda att kommunerna utvecklar en policy för stöd till
anhöriga. Ifrågavarande yrkande liksom övriga motioner om anhörigvård ansågs
delvis tillgodosedda och avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Utskottet
vidhåller denna inställning.
Motion So48 (fp) yrkande 8 avstyrks.
Enligt propositionen bör samarbetet mellan frivilliga organisationer och
samhället ytterligare utvecklas. Socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt
arbete. Enligt utskottet är samverkan mellan kommunala förvaltningar och
frivilligorganisationer av stor betydelse för socialtjänstens förebyggande
arbete bland barn och ungdomar. Som regeringen anför i propositionen bör det
allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en sammanhållen strategi inom
ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas
fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna,
skolan, frivilliga organisationer och polisen m.fl. Däremot anser utskottet
inte att det i lag bör föreskrivas en skyldighet för kommunerna att upprätta
särskilda planer avseende denna förebyggande verksamhet och avstyrker därför
motion So47 (kd) yrkande 4.
Utskottet tillstyrker 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.
Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd
Nuvarande ordning
Enligt 33 § SoL får socialnämnden återkräva ekonomisk hjälp som den enskilde
har erhållit enligt 6 §, dvs. bistånd till försörjningen, endast om den har
lämnats som förskott på en förmån eller ersättning eller till den som är
indragen i arbetskonflikt. Ekonomisk hjälp som givits i annat fall än som
avses i 6 § SoL får krävas åter enbart om den har getts under villkor om
återbetalning.
En vanlig form av förskott på förmån enligt 33 § SoL, är socialbidrag som
utbetalas till någon som väntar på ett beslut av försäkringskassan om t.ex.
förtidspension/sjukbidrag, sjukpenning eller bidragsförskott. Förmåner utgår
ofta retroaktivt. Socialnämndens rätt att få ersättning för sådant bidrag från
försäkringskassan regleras i lagen om allmän försäkring (AFL) och i lagen om
bidragsförskott.
I 17 kap. 1 § andra stycket AFL stadgas att om någon i väsentlig mån har fått
sin försörjning genom socialbidrag enligt 6 § SoL får socialnämnden genom
försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt
denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat
ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid
som den retroaktiva ersättningen avser.
Om en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet,
långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig
orsak är ur stånd att själv ha hand om sin pension, får enligt 16 kap. 12 §
AFL allmän försäkringskassa besluta att pensionen helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller
annan person för att användas till den pensionsberättigades och hans familjs
nytta.
Enligt 23 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag får på begäran av sökanden
besluta att bostadsbidraget skall betalas ut till någon annan än sökanden. Om
det finns synnerliga skäl, får försäkringskassan på framställning av
socialnämnden betala ut bidraget till lämplig person eller till nämnden att
användas för hushållets bästa.
Propositionen
Vad gäller bistånd i form av försörjningsstöd enligt de nya reglerna finner
regeringen inte skäl att frångå huvudprincipen att sådant stöd skall ges utan
villkor om återbetalning (33 § första stycket SoL). Kontant
arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetsersättning, socialförsäkringsförmåner och
bostadsbidrag utges vanligen utan skyldighet för den enskilde att återbetala
vad han erhållit. Att införa en generell återbetalningsskyldighet för
ekonomiskt bistånd skulle ge socialtjänsten en funktion av låneinstitut,
vilket enligt regeringens mening bl.a. skulle vara oförenligt med biståndets
principiella funktion som en rättighet. En kravverksamhet kräver vidare
alltför stora resurser för kommunerna. Regeringen finner att nuvarande
undantagsregler om återkrav av ekonomiskt bistånd till försörjningen skall
kvarstå men att lagen bör kompletteras med bestämmelser om att återkrav kan
ske även då den enskilde på grund av förhållanden som han inte har kunnat råda
över hindrats att förfoga över sina inkomster eller tillgångar. Regeringen
anser det inte rimligt att enskilda med tillräckliga medel till sin
försörjning och som erhållit ekonomiskt bistånd på grund av exempelvis
bankkonflikt eller tekniska fel i löneutbetalningssystem skall slippa
återbetala biståndet.
Den nya 6 g § SoL ger den enskilde möjlighet att få ekonomiskt stöd t.ex. i
rehabiliterande syfte eller för tillfälliga eller akuta hjälpbehov även om
rätt till försörjningsstöd inte föreligger. Att den enskilde, när den sociala
och ekonomiska situationen så medger, återbetalar stödet är enligt regeringen
en naturlig konsekvens. Bestämmelsen i 33 § andra stycket SoL om kommunens
möjlighet att återkräva ekonomiskt stöd som utgivits på andra grunder än
rätten till bistånd bör behållas, anförs det. I 33 § tredje stycket SoL införs
formella bestämmelser om beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att
återkrävas.
Regeringen föreslår även en ny bestämmelse som möjliggör för socialnämnden
att återkräva ekonomiskt bistånd enligt 6 b § eller 6 g § som utgått
obehörligen eller med för högt belopp på grund av att någon exempelvis lämnat
oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter (33 a § SoL). En sådan
bestämmelse saknas i SoL, vilket regeringen anser otillfredsställande.
Socialtjänsten är i dag hänvisad till att föra skadeståndstalan mot den
enskilde i allmän domstol. De nya reglerna möjliggör återkrav oavsett uppsåt
eller vårdslöshet hos den enskilde. I paragrafens andra stycke införs en regel
som medger återkrav av en felaktig utbetalning som förorsakats av
socialtjänsten men där den enskilde skäligen borde ha insett misstaget. Talan
om återkrav enligt 33 a § väcks, liksom beträffande återkrav enligt 33 §, vid
länsrätt (36 §). Socialnämnden får helt eller delvis efterge
ersättningsskyldigheten (37 §).
Motionen
I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar om
utbetalning av pension eller bostadsbidrag till kommuner för täckande av
hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Motionärerna
anför att det i dag inte är möjligt för en kommun som betalar en äldre persons
hyra att från försäkringskassan erhålla en del av pensionen som skall täcka
hyran, såvida inte den enskilde samtycker till det. Kommunerna, som har det
yttersta ansvaret för att den enskilde har tak över huvudet, tvingas att
betala hela hyresskulden. Ett större problem är personer som uppbär
bostadsbidrag och inte betalar sin boendekostnad. Motionärerna anser att det
skall vara möjligt för kommunen att hos försäkringskassan erhålla en del av
pensionen eller bostadsbidraget för täckande av hyresskulden i de fall en
person konsekvent och regelmässigt underlåter att betala sin hyra.
Utskottets bedömning
Försäkringskassan kan enligt 16 kap. 12 § AFL och 23 § lagen om bostadsbidrag
besluta att under vissa angivna förutsättningar betala ut en enskilds pension
eller bostadsbidrag till socialnämnden för täckande av exempelvis dennes hyra.
Detta gäller oavsett om den enskilde samtycker härtill eller ej.
Bestämmelserna är avsedda att tillämpas endast i vissa undantagsfall. Enligt
utskottets mening finns det inte anledning att utvidga möjligheterna för
socialnämnderna att direkt från försäkringskassorna erhålla pension eller
bostadsbidrag. Motion So43 (m) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet tillstyrker 33, 33 a, 36 och 37 §§ i förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen.
Regeringens förslag (om ändrad lydelse av biståndsparagraferna) föranleder
även en följdändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Utskottet
föreslår att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till
ändring av 17 kap. 1 § andra stycket AFL i bilaga 2.
Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen
I motion A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts om förändring av socialtjänstlagens
vistelsebegrepp (yrkande 3). Motionärerna framhåller att ett allvarligt
problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala t.ex. hemtjänst
också för människor som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under
sommaren. Äldre och handikappade skall självfallet ha möjlighet att vistas i
sina fritidshus när de så önskar, men det vore rimligt att deras hemkommun
betalar för den eventuella service som krävs för att göra vistelsen möjlig,
anser motionärerna. Socialtjänstlagens vistelsebegrepp bör således ändras så
att hemkommunen och inte vistelsekommunen får stå för kostnaderna.
Även i motion So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) tas
vistelsebegreppet upp och motionärerna yrkar att regeringen skall återkomma
med förslag till ändringar i socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med
vad som anförts i motionen. Motionärerna tar sikte på vistelsebegreppets
betydelse i förhållande till hemtjänsten och anser det orimligt att
vistelsekommunen skall stå för samtliga hemtjänstkostnader. Särskilt som
kommunalskatten betalas i folkbokföringskommunen. Med nuvarande ordning
riskerar kommuner med stor fritidshusbebyggelse att drabbas av stora extra
kostnader. En bättre ordning vore att låta hemkommunen/folkbok-föringskommunen
svara för kommuninnevånarnas grundläggande behov av hemtjänst, menar
motionärerna.
Enligt nuvarande ordning har vistelekommunen enligt 3 § SoL ansvaret för att
den enskilde får den hjälp och det stöd som han eller hon behöver. Med
vistelsekommun avses den kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet
inträder. Vissa begränsningar i vistelsekommunens ansvar gäller dock.
Vistelsekommunen är t.ex. inte skyldig att vidta alla de åtgärder som kan
behövas när den enskilde är bosatt i en annan kommun. I ett sådant fall bör
ärendet kunna flyttas över till hemkommunen om den enskildes hjälpbehov
lämpligen kan tillgodoses där. Möjligheten att överflytta ett ärende gäller i
princip endast ärenden där den enskilde under en längre tid har behov av
insatser inom socialtjänsten. Vidare krävs att den andra kommunen samtycker
till överflyttningen. Socialnämnden i vistelsekommunen är dock ensam ansvarig
för att behövliga åtgärder kommer till stånd till dess socialnämnden i den
andra kommunen har samtyckt till att ta över ärendet.
I propositionen föreslås att vistelsekommunens ansvar för stöd och hjälp
enligt socialtjänstlagen ligger fast. Från dessa regler görs vissa undantag.
Undantagen gäller beslut om placeringar som verkställts utanför hemkommunen. I
dessa fall har placeringskommunen, dvs. den kommun som fattat beslut om
vistelse i familjehem, hem för vård eller boende eller särskild boendeform i
annan kommun, ansvaret för det bistånd som den enskilde behöver.
Placeringskommunens ansvar skall enligt förslaget även gälla betalningsansvar
enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård.
Ett annat undantag gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning,
sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning i en annan kommun än hemortskommunen.
Någon placeringskommun finns inte i dessa fall eftersom beslut om intagning på
kriminalvårdsanstalt eller initiativ till eller beslut om vård på viss
sjukvårdsinrättning fattats av annan huvudman än kommunen. I dessa fall bör
biståndsansvaret grundas på formella kriterier som gör det möjligt att snabbt
och enkelt slå fast vilken kommun som skall vara ansvarig, anförs det.
Regeringen anser att folkbokföringskommunen bör vara ansvarig kommun när den
enskilde genom beslut av annan huvudman vårdas på sjukhus, annan
sjukvårdsinrättning eller avtjänar fängelsestraff.
Utskottets bedömning
Kommunens ansvar, enligt 3 § SoL, för att de som vistas i kommunen får den
hjälp och det stöd som de behöver skall ligga fast. Det bör dock som
regeringen föreslår finnas möjlighet att göra vissa undantag från denna regel.
Ansvaret för att personer som efter beslut av en kommun vistas i familjehem,
hem för vård eller boende eller i särskild boendeform i en annan kommun får
erforderlig hjälp och stöd bör åvila den kommun som fattat beslut om
vistelsen. När det gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning,
sjukhus eller i enskilt sjukhem i en annan kommun än hemortskommunen och där
initiativet till vistelsen fattats av annan huvudman än kommun bör ansvaret
för att dessa personer får stöd och hjälp åvila folkbokföringskommunen.
Utskottet tillstyrker förslaget till 72 a § SoL.
I två motioner (fp) och (m) begärs tillkännagivanden om att hemkommunen eller
folkbokföringskommunen skall svara för kostnader för hemtjänst och annan
service för personer som vistas i t.ex. fritidshus belägna i en annan kommun.
Socialtjänstkommittén anförde i sitt delbetänkande (SOU 1993:30) att
undersökningar gjorda av Svenska Kommunförbundet inte visade att attraktiva
turistkommuner drabbats av stora kostnader till följd av bestämmelsen om
vistelsekommunens ansvar. Vidare anfördes att vistelsekommunens ansvar för
hemtjänst i samband med fritidsboende accepterats av de flesta kommuner. Mot
denna bakgrund ansåg Sociatjänstkommittén inte att det förelåg något behov av
ändrade lagregler i detta fall.
Utskottet är inte nu berett att föreslå något ytterligare undantag från
principen om vistelsekommunens ansvar. Det är dock angeläget att regeringen
följer utvecklingen på området. Motionerna A433 (fp) yrkande 3 och So610 (m)
får därmed anses delvis tillgodosedda och avstyrks.
Kompetens och kvalitet
Personal och kompetens
I propositionen föreslås att en ny bestämmelse (7 a § andra stycket) införs i
SoL där det föreskrivs att det för utförande av uppgifterna inom
socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och som har lämplig
utbildning och erfarenhet. Frågan om kompetens och kunskapsutveckling är
enligt regeringens uppfattning av central betydelse för socialtjänstens
möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Socialtjänsten, med sina
vitt skilda uppgifter, behöver personal med skiftande utbildning och
erfarenhet. Med kompetens förstås bl.a. förmåga att klara olika krav som
ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet. Enligt propositionen
syftar begreppet inte bara till formell behörighet utan innefattar även
kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Beroende
på omständigheterna kan någon aspekt överväga. I takt med förändringarna i
samhället påverkas också inriktningen av socialtjänstens uppgifter. Enligt
regeringens mening måste kompetensutvecklingen ske ute i verksamheterna och
vara en integrerad del i en ständigt pågående underhålls- och
förnyelseprocess. Samhällets utbildningssystem lägger dock grunden för den
långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen. Grund- och
vidareutbildningarna är därmed av betydelse även för den senare interna
kompetensutvecklingen. Det är därför, anser regeringen, av stor vikt att
samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig
förändring ställer.
Socialtjänstkommittén har i betänkandet Kompetens och kunskapsutvecklingom -
yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten (SOU 1995:58) berört dels den
statliga högskolans utbildning för socionomexamen, dels vårdhögskolornas
utbildning till social omsorgsexamen och som förbereder för yrkesverksamhet
som arbetsledare och handläggare på äldre- och handikappområdet. Enligt
regeringen utgör betänkandet ett värdefullt underlag för den fortsatta
diskussionen mellan utbildningshuvudmännen och kommunerna kring behov av
förändringar av dessa båda grundutbildningar. Förändringarna kan handla om
utformningen av det centrala utbildningsuppdraget, om kraven på kunskaper för
att få ut examina enligt högskoleförordningen och om resurstilldelningen,
anförs det. I betänkandet lämnas också en översyn av arbetsfält, yrkesroll och
utbildning av arbetsledare och handläggare inom äldre- och handikappomsorgen.
Enligt Socialtjänstkommittén bör vårdhögskolornas sociala omsorgsprogram
överföras till de universitet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i
socialt arbete (socionomutbildningen) och integreras med denna utbildning.
1994 års behörighetskommitté, vars arbete slutfördes under hösten 1996, har i
sitt huvudbetänkande (Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område
m.m., SOU1996:138) behandlat behörighetsfrågor inom socialtjänsten. I sina
överväganden redovisar kommittén uppfattningen att det inte bör skapas ett
legitimationsförfarande för yrken inom socialtjänsten. Enligt kommittén finns
det goda skäl att ställa höga krav beträffande utbildning och lämplighet hos
de personer som handlägger och beslutar i ärenden inom socialtjänsten. Någon
motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för
medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén pekar också på
variationerna i utbildningsbakgrund och erfarenheter hos personer verksamma
inom socialtjänsten. Det är främst skillnaderna beträffande det personliga
ansvaret i yrkesutövningen som föranlett kommitténs ställningstagande att ett
legitimationsförfarande motsvarande det inom hälso- och sjukvården inte bör
tillskapas för socialtjänstområdet. Kommittén har dock understrukit att denna
ståndpunkt inte innebär att de tagit ställning mot en behörighetsreglering
inom socialtjänsten.
I propositionen anförs att den föreslagna bestämmelsen i SoL om att det skall
finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet visserligen är allmänt
formulerad, men syftar ändå till att framhålla hur viktigt det är att
upprätthålla en hög kompetens och välja personer med lämplig bakgrund och
personlighet för yrken inom socialtjänsten.
Kvalitet
Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens
insatser skall vara av god kvalitet (7 a § första stycket). Enligt
propositionen är avsikten härmed att garantera kvalitet i den verksamhet som
bedrivs och i de insatser som ges. Kravet på god kvalitet skall enligt
propositionen gälla både privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten
och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga insatser.
På central nivå och i kommunerna bedrivs ett omfattande arbete när det
gäller att finna metoder för att utveckla och bedöma kvalitet. Länsstyrelserna
och Socialstyrelsen ger stöd till lokal utveckling samt arbetar på uppdrag av
regeringen med att ta fram mål och medel för socialtjänsten där
kvalitetsaspekterna har en framskjuten position. En nationell initiativgrupp
för kvalitetsutveckling har bildats i samarbete mellan Socialstyrelsen,
Svenska Kommunförbundet och Föreningen Sveriges socialchefer.
Kvalitet är ett svårfångat begrepp och vad som är god kvalitet låter sig
inte fastställas på ett entydigt och objektivt sätt, anförs det i
propositionen. Eftersom socialtjänsten har betydelse för flera intressenter
kan kvalitet inte enbart ses ur klientens/brukarens synvinkel utan bör även
bedömas ur ett personal-, lednings- och medborgarperspektiv. För att uppnå god
kvalitet i socialtjänsten krävs enligt regeringens bedömning rättssäkerhet för
den enskilde, den enskildes medinflytande och en lätt tillgänglig vård och
service. Andra faktorer av betydelse för att uppnå god kvalitet är en väl
fungerande arbetsledning och en lämplig sammansättning av ett arbetslag. Att
socialtjänsten använder sig av ett genomtänkt arbetssätt är en del av
kvaliteten, vilket enligt regeringen understryker behovet av uppföljning och
utvärdering av olika insatser.
Klientarbetet är enligt propositionen kärnan i det sociala arbetet och då
främst det som sker i mötet mellan socialarbetare och klient. En
förtroendefull samverkan mellan den enskilde och personalen inom
socialtjänsten samt respekten för den enskildes personliga integritet är
därför av stor betydelse för kvaliteten.
Svårigheten att på ett entydigt sätt precisera vad som kan anses vara god
kvalitet inom socialtjänsten visar enligt regeringens mening att det finns
behov av ett fortsatt utvecklingsarbete av såväl kvalitetskriterier som
metoder för att mäta kvaliteten. En viktig förutsättning för att utveckla och
bedöma kvaliteten är att kunskap tas till vara genom systematisk
dokumentation. I detta sammanhang betonas Socialstyrelsens roll när det gäller
att ge stöd till lokalt utvecklingsarbete, utveckla modeller för utvärdering
och klargöra den begreppsapparat som används inom området.
Motionerna
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om att initiera konkreta utbildningsinsatser för att höja
barnkompetensen (yrkande 4) och om kompetenshöjande utbildning för
yrkesgrupper med specialistkompetens inom olika områden med betydelse för
äldres hälsa och välbefinnande (yrkande 5). Motionärerna anser att den i
propositionen föreslagna bestämmelsen är för allmänt formulerad och
otillräcklig för att framhäva behovet av hög kompetens hos de personalgrupper
som arbetar med människor vilka ofta befinner sig i ett kristillstånd.
Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen i sin granskning av
socialsekreterarnas handläggning av enskilda ärenden funnit att tillräckliga
kunskaper om barns behov och utveckling saknas, att socialsekreterarna sällan
för samtal med barnen, att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och
att bedömningar och motiveringar i stor utsträckning saknas. Socialsekreterare
måste, anser motionärerna, vidareutbildas i frågor om barn och barns behov och
utveckling. Samarbete måste etableras med psykologer och barnpsykiatriker. I
annat fall kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barns
bästa skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också när det gäller
behoven hos äldre, funktionshindrade, invandrare och missbrukare. Liksom
sättet att kunna tillgodose dessa gruppers särskilda behov. Här krävs ett
samarbete med hälso- och sjukvården och ideella organisationer m.fl.
Frågor om kompetensutveckling och behörighet tas även upp i följande motioner
från den allmänna motionstiden.
I motion So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts om att reglera socionomernas yrkesutövning. Motionärerna anser
att människor i kris och beroendeställning bör ha rätt att möta en socionom
som har kompetens att handlägga ärendet och bli bemötta med empati, respekt
och professionalism. Legitimation är ingen fullständig garanti men ett bra och
nödvändigt instrument för att öka tryggheten för den enskilde klienten, anser
motionärerna.
I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
översyn av socialsekreterarnas utbildning och kompetens och införande av
legitimation för yrkesgruppen (yrkande 5). Motionärerna anser att
omhändertagande av barn inom socialtjänsten är ett så allvarligt ingripande
att de socialsekreterare som handlägger sådana ärenden måste ha särskild
kompetens för uppgiften och någon form av legitimation. Motionärerna föreslår
att socionomer efter avslutad grundutbildning och viss tids socialt arbete
skall kunna ansöka om legitimation. Socionomens arbete skall dessförinnan ha
utförts under handledning.
I motion A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
personal bör ha gemensam fortbildning om kvinnomisshandeln och
barnmisshandelns orsaker och konsekvenser samt hur de kan förebyggas (yrkande
24).
I motion So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) yrkas dels att riksdagen
hos regeringen begär förslag till införande av en modell för
kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg, dels att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den bekrivna
modellen för kompetensutveckling och dess syften (yrkandena 1 och 2).
Motionärerna anser att en statlig fond skall tillskapas för köp av särskild
kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Modellen innebär i korthet att
olika verksamheter inom vård och omsorg själva skall avgöra om de är i behov
av särskild kompetens och sedan ansöka om medel ur fonden för att till en fast
taxa (beroende på yrkeskategori) köpa ett antal timmar från en enskild
företagare. På så sätt kommer olika verksamheter inom vård och omsorg att få
tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på grund av
begränsat ekonomiskt utrymme saknar, menar motionärerna. Modellen innebär inte
att ordinarie tjänst byts ut mot projekttimmar men eftersatta sektorer får ett
lyft. Fonden innebär inte att det kommunala självstyret kränks eftersom
kommuner och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens
skall köpas. Vidare anser motionärerna att fonden skall vara tidsbegränsad,
förslagsvis på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan
beviljas per uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll
av myndigheter, regering och riksdag. Fonden skall endast få användas till
uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller avse förebyggande
arbete eller för att tillföra särskilda kunskaper inom en viss verksamhet.
Utskottets bedömning
I SoL saknas för närvarande allmänna bestämmelser om insatsernas kvalitet.
Regeringen föreslår att en bestämmelse införs om att socialtjänstens insatser
skall vara av god kvalitet. En närmare beskrivning av vad som avses med
begreppet god kvalitet lämnas i propositionen. Avsikten med bestämmelsen är
att garantera kvalitet i den verksamhet som bedrivs och i de insatser som ges.
Utskottet tillstyrker förslaget till 7 a § första stycket SoL. Kravet på
kvalitet skall som anförs i propositionen gälla både privat och offentlig
verksamhet inom socialtjänsten och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga
insatser.
För att uppnå god kvalitet krävs enligt utskottets mening personal med lämplig
utbildning och erfarenhet och med ett sådant förhållningssätt till de
hjälpbehövande att dessa upplever trygghet i mötet med socialtjänsten och i
den vård som ges. Kompetensen och kunskapsutvecklingen har stor betydelse för
socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Utskottet
tillstyrker förslaget till 7 a § andra stycket SoL att det för utförande av
uppgifterna inom socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och att
personalen skall ha lämplig utbildning. Bestämmelsen är allmänt hållen men
syftet är att framhålla vikten av hög kompetens hos de olika personalgrupperna
inom socialtjänsten. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns liknande bestämmelser.
Även i nuvarande 13 b § SoL finns krav på att personal skall finnas med sådan
utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk
versamhet kan tillgodoses.
Begreppet kompetens syftar enligt propositionen inte bara till formell
behörighet utan innefattar även lämplighet, kvalifikation, kunskap,
erfarenhet, förmåga och färdighet. Inriktningen av socialjänstens uppgifter
påverkas också av förändringarna i samhället. Utskottet delar regeringens
inställning om att kompetensutvecklingen måste ske ute i verksamheterna och
utgöra en integrerad del i en pågående utvecklings- och förnyelseprocess. Det
är också av stor vikt att samhällets utbildningssystem som lägger grunden för
den långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen följer de nya krav som
verksamheter i ständig förändring kräver.
Utskottet delar också inställningen i motion So48 (fp) om vikten av
kompetenshöjande utbildningsinsatser bland de grupper som arbetar med barn,
äldre, funktionshindrade och invandrargrupper. Utskottet kan inte finna att
regeringen har någon annan uppfattning än motionärerna i denna fråga. Något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 4
och 5 behövs därför inte. Motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller motionsyrkanden om att reglera socionomernas yrkesutövning
genom införande av ett legitimationsförfarande konstaterar utskottet att
frågan har behandlats av Behörighetskommittén i betänkandet Ny behörighetslag
på hälso- och sjukvårdens område m.m. Betänkandet bereds för närvarande i
Regeringskansliet. En proposition planeras till hösten 1997. Utskottet anser
att regeringens kommande förslag inte bör föregripas med något uttalande från
riksdagens sida. Motionerna So623 (s) och So628 (mp) yrkande 5 avstyrks.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå motionsyrkanden (mp) om att tillskapa
en statlig fond för köp av särskild kompetens inom vård, utbildning och
omsorg. Motion So803 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Regeringen har i propositionen betonat vikten av samarbete mellan olika
myndigheter för att motverka kvinnomisshandel. Kvinnovåldskommissionen lämnade
i juni 1995 sitt slutbetänkande. Utbildningsfrågor behandlas i ett särskilt
kapitel i kommissionens betänkande. Kommissionens förslag beträffande
socialtjänsten kommer att behandlas i en proposition som är aviserad till
hösten 1997. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med
anledning av motion A821 (kd) yrkande 24. Motionen avstyrks.
Frågor rörande missbrukare
Nuvarande ordning
Enligt 11 § SoL har socialnämnden ett särskilt ansvar både för insatser i
syfte att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel och för att den som till följd av missbruk har
behov av särskilda åtgärder får erforderligt stöd och hjälp. Nämnden skall
också i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga
beakta att planen fullföljs.
LVM är ett komplement till socialtjänstlagen i de fall det inte går att
anordna den vård som missbrukaren behöver i frivilliga former. Syftet med
tvångsvården för missbrukare är att motivera missbrukaren att frivilligt
medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån
missbruket. Nuvarande LVM antogs av riksdagen våren 1988 (proposition
1987/88:147, SoU25). Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över
länsstyrelsernas hantering av LVM-ärenden (proposition 1993/94:97, SoU16).
Beslut om tvångsvård meddelas av länsrätten.
Propositionen, m.m.
I propositionen föreslås inga ändringar i nuvarande 11 § SoL. Regeringen vill
dock markera socialtjänstens skyldighet att ägna människor som missbrukar
alkohol eller andra beroendeframkallande medel ökad uppmärksamhet.
Mot bakgrund av den utvärdering och genomgång beträffande socialtjänstens
insatser för missbrukare som redovisats i Socialtjänstkommitténs
slutbetänkande konstaterar regeringen att det finns ett stort behov av kunskap
om effekterna av olika insatser inom missbrukarvården. Det har också
framkommit att socialtjänsten har stora svårigheter att bedöma vårdinnehåll
och kvalitet inom missbrukarvården i relation till kostnaderna eftersom
utvärderingar av behandlingsresultat är sällsynta. Ökade satsningar på
utvärdering och forskning behövs enligt regeringens mening. Även dokumentation
och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning och utvärdering av vården
behöver utvecklas. Bristen på kvalitetstänkande gäller inte enbart
missbrukarvården utan är ett generellt problem för flera verksamheter inom
socialtjänsten. För att utveckla kvalitetstänkandet föreslår regeringen att en
bestämmelse om kvalitet införs i lagen (7 §). Vidare anförs att de insatser
och behandlingsformer som tillhandahålls inom missbrukarvården bör präglas av
mångfald och flexibilitet. Vårdinsatserna bör kännetecknas av hög grad av
differentiering. Regeringen ser positivt på det utvecklingsarbete som pågår i
kommunerna för att finna nya och flexibla former för vård och behandling.
Planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande, är en viktig
utgångspunkt för de insatser som socialtjänsten erbjuder personer med
missbruksproblem, anser regeringen.
Principerna om frivillighet och självbestämmande bör även framdeles vara en
utgångspunkt för socialtjänstens insatser för missbrukare. I propositionen
betonas att detta inte innebär att socialtjänsten skall inta en passiv
hållning. Socialtjänsten har en skyldighet att söka upp och motivera enskilda
missbrukare till vård och behandling för att motverka och förhindra fortsatt
missbruk.
Regeringen delar Socialtjänstkommitténs bedömning att socialtjänsten bör
beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter. Inom
missbrukarvården är betydelsen av att tidigt upptäcka och erbjuda insatser för
att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård väl känd.
Alkoholrådgivningen fyller i detta sammanhang en viktig funktion, bland annat
beroende på att människor anonymt kan vända sig dit för att få råd och stöd.
I propositionen framhålls också vikten av att socialtjänsten samverkar med
andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga missbruk men också för att
tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer som har ett begynnande
missbruk. Sekretessreglerna har framhållits som ett hinder i samarbetet mellan
olika myndigheter. Sekretessreglerna är grundläggande för socialtjänstens
möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt samarbete med den enskilde
vilket är en förutsättning för ett lyckat samarbete. I propositionen anförs
att sekretessfrågan har kunna lösas i en rad samverkansprojekt genom att den
enskilde på olika sätt samtycker till att information får lämnas mellan olika
myndigheter.
Tidiga insatser förutsätter också ett flexibelt, differentierat och väl
utbyggt utbud av insatser i öppna former. Regeringen anser att metoder behöver
utvecklas som gör det möjligt att välja den vårdform som passar den enskildes
behov.
Utformningen av socialtjänstens information om missbrukets skadeverkningar
och om de insatser som kan erbjudas har också stor betydelse för att nå
missbrukare i ett tidigt skede av missbruket.
När det gäller socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att
förebygga och motverka missbruk delar regeringen Alkoholpolitiska
kommissionens bedömning att arbetet främst bör inriktas på barn och ungdomar.
Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av
alkohol och andra droger bland ungdomar. Regeringen anser därför att det
förebyggande arbetet bland barn och ungdomar i kommunerna även
fortsättningsvis bör vara en lagreglerad uppgift. Enligt regeringens mening
bör utgångspunkten i det allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en
sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk
handlingsplan. En sådan handlingsplan bör tas fram i samverkan mellan
socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga
organisationerna och polisen m.fl. där de olika aktörernas roller och
uppgifter klargörs. Samordningsansvaret bör åvila kommunstyrelsen.
När det gäller barn till missbrukare så har både internationella och svenska
undersökningar visat att dessa barn oftare än andra får anpassnings- och
missbruksproblem. I propositionen anförs att det är angeläget att barn och
andra anhöriga till missbrukare tidigt uppmärksammas och ges erforderligt
stöd. Genom tidiga stödinsatser kan framtida skador förebyggas.
För en utförligare redogörelse över olika insatser när det gäller stöd och
hjälp till barn och andra anhöriga till missbrukare hänvisas till utskottets
betänkande 1996/97:SoU8 s. 28-31 samt s. 33-34.
Statsbidraget till missbrukarvård var tidigare ett riktat kommunbidrag avsett
att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och ungdomsområdet.
Från och med år 1996 har dock huvuddelen av det riktade statsbidraget lagts in
i det generella statsbidraget till kommunerna. Utöver statsbidraget till
missbrukarvården har staten genom den verksamhet som bedrivs av Statens
institutionsstyrelse ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård,
dvs. för tvångsvården.
I budgetpropositionen 1996/97:1 har regeringen anfört att det finns ett starkt
intresse för att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och
öppenvård, andra frivilliga vårdformer och förebyggande insatser som
kommunerna ansvarar för. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning
än tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan
utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har
kompenserats. Enligt regeringen finns det därför fortfarande stora behov av
att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och
öppenvård. Särskilda utvecklingsmedel skulle därför även fortsättningsvis
avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla den öppna missbrukarvården
samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Medlen skall som
tidigare fördelas av länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som är regional
tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten och det
alkoholpolitiska området, har god kännedom om de lokala förhållandena i
kommunerna och vilka brister eller behov av särskilda utvecklingsinsatser som
föreligger, anfördes det.
Vidare anfördes (i budgetpropositionen) följande beträffande missbrukarvården.
Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att följa utvecklingen och
sambanden mellan tvångsvård, frivillig institutionsvård och öppna kommunala
insatser för missbrukare. Uppdraget har nyligen redovisats till regeringen i
rapporten Kursändring i missbrukarvården, Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1996:3. Rapporten bygger på en bred kartläggning av hur kostnader,
resurser och resursutnyttjande inom missbrukarvården utvecklats sedan slutet
av 1980-talet.
Sammanfattningsvis konstateras att missbrukarna får vård på behandlingshem i
betydligt mindre utsträckning i dag än i slutet av 1980-talet. Inom den
frivilliga institutionsvården minskade antalet inskrivningar med en tredjedel,
från knappt 19 000 år 1989 till knappt 13 000 år 1994. Minskningarna ägde
främst rum mellan åren 1991 och 1993 och har framför allt gällt
alkoholmissbrukare och inskrivna vid hem som arbetar med utredning, motivation
och behandling. Den 31 december 1989 var ca 2 700 alkoholmissbrukare
frivilligt inskrivna på behandlingshem jämfört med ca 1 400 vid samma tidpunkt
1994, dvs. nästan en halvering.
Antalet ansökningar om vård enligt LVM har minskat markant från 1989 och
framåt. Det gäller också länsrätternas beslut om vård som under samma tid
halverades från drygt 1 600 till ca 800. En allt större del av dem som får
tvångsvård blir först omedelbart omhändertagna. Däremot har inte själva
antalet omedelbara omhändertaganden ökat. Under 1989 gjordes ca 900 omedelbara
omhändertaganden jämfört med 850 under 1995.
Minskningarna inom tvångsvården har främst skett efter år 1993 och
sammanfaller i tiden med ovan nämnda huvudmannaskapsförändringar. Som
förklaring anger Socialstyrelsen bl.a. att kraftigt höjda vårddygnsavgifter
för delar av vården i kombination med kommunernas ökade inflytande över
utrednings- och beslutsprocessen har givit kommunerna starkare motiv och ökade
möjligheter att söka alternativ till LVM-vård. Som en följd av vikande
efterfrågan har platsantalet vid LVM-hemmen nästan halverats åren 1989-1995.
År 1989 fanns ca 1 200 platser, medan platsantalet år 1995 var 625. Studien
visar dock att kommunernas totala resurser för missbrukarvård inte har minskat
sedan år 1993. Både antalet missbrukare som fått vård och kostnaderna har i
stället ökat något. Det gäller både institutionsvård (inklusive familjevård)
och öppenvård.
Sammanlagt förbrukade kommunerna ca 2,3 miljarder för missbrukarvård år 1993
och ca 2,5 miljarder år 1994. Vård och behandling på institution svarar
fortfarande för mer än hälften av kostnaderna. Den andel av de totala
kostnaderna som avser specialiserad öppenvård och skyddat boende har ökat
något under perioden.
Vilka konsekvenserna har blivit för de missbrukare som tidigare blev aktuella
för tvångsvård går inte med säkerhet att uttala sig om på grundval av
Socialstyrelsens studier. Det är därför angeläget att fortsatt följa de mest
utsatta missbrukarnas situation.
Många kommuner har de senaste åren byggt upp specialiserade verksamheter på
hemmaplan för missbrukare som upprepade gånger omhändertagits för LVM-vård.
Det kan t.ex. handla om att erbjuda stödinsatser i boendet eller utveckla
olika former av strukturerad daglig sysselsättning. De utvecklingsmedel som
fördelas av länsstyrelserna har haft betydelse för denna utveckling.
Regeringen bedömer det som angeläget att även fortsättningsvis avsätta
särskilda medel för att stimulera kommunerna att utveckla ett alkohol- och
drogförebyggande arbete samt andra stöd- eller vårdinsatser.
För att understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete
föreslår regeringen i tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1997
att 30 miljoner kronor anvisas till detta ändamål.
I nu föreliggande proposition betonas att samarbetet mellan frivilliga
organisationer och samhället bör utvecklas ytterligare och socialtjänsten bör
stödja frivilligt socialt arbete. Det finns en bred enighet om att frivilliga
organisationer inom det sociala området är ett viktigt komplement till
kommunernas socialtjänst och att organisationerna i allmänhet utför ett
värdefullt arbete. I propositionen betonas dock samhällets grundläggande
ansvar för människors välfärd. Människor skall kunna lita till samhälleliga
insatser när de behöver hjälp till ett värdigt liv. Vidare erinras om att
kommunerna har det yttersta ansvaret för att den enskilde får den hjälp och
det stöd han eller hon behöver. Kommunerna får inte stjälpa över ansvaret för
t.ex. missbrukare på organisationerna, även om dessa utför ett bra arbete. I
vilka former stödet till frivilligt socialt arbete skall ges bör, enligt
propositionen, liksom i dag anpassas efter lokala förutsättningar och behov.
Staten ger ett visst grundstöd till nationella frivilligorganisationer och
fördelar också vissa projektmedel på nationell eller lokal nivå. På samma sätt
fördelar kommuner och landsting medel till frivilligorganisationer som verkar
inom deras område. Enligt socialtjänstkommittén har också samarbetet och
dialogen mellan frivilligorganisationerna och kommunerna förbättrats, sägs det
i propositionen.
Av Socialstyrelsens rapport Kursändring i missbrukarvården (Social-styrelsen
följer upp och utvärderar 1996:3) framgår bl.a. att antalet placeringar av
missbrukare i frivillig institutionsvård minskade med en tredjedel under
början av 1990-talet. Användningen av tvångsvård har halverats under de
senaste åren och samtidigt har öppenvården byggts ut. Vidare anges att
kommunerna i stället satsar alltmer på stödboende, daglig omvårdnad och
arbetsträning. Enligt rapporten är ökande omsättning bland institutionerna en
av de tydligaste effekterna av den minskade beläggningen. Den avgörande
trenden hittills under 1990-talet, är enligt rapporten, att den renodlade
privata ägandeformen stadigt har vuxit i omfattning, främst på bekostnad av
vårdstiftelser och ideella organisationer som bedriver institutionsvård för
missbrukare. Det är också tydligt att såväl kommuner som stiftelser och
föreningar har avvecklat flera av sina stora institutioner och öppnat mindre
hem, medan privata ägare har öppnat hem med större platsantal än de som lagts
ned.
Motionerna
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs dels att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av hur ett system för kvalitetskontroll av
behandlingshem utomlands kan utarbetas, dels ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om missbrukare (yrkandena 13 och 14). Motionärerna anför att
trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med missbruksproblem har
ökat. Kommunerna måste om de själva inte har egna platser köpa sådana på annat
håll. Enligt motionärerna är det angeläget att påpeka risken med att okritiskt
köpa platser utomlands. Socialstyrelsen har ansvaret för tillsynen av
behandlingshem belägna i Sverige, men inte för behandlingshem som ligger
utomlands. Det finns därmed, menar motionärerna, risk för att missbrukare
skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är mindre effektiv
eller till och med skadlig. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag
att utreda hur man skall kunna skapa ett system för kvalitetskontroll också
för behandling utomlands. När det gäller missbrukarvården inom landet krävs
det ett kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten i
vården. På så sätt kan kostnaderna kontrolleras bättre samtidigt som
vårdkvaliteten kan förbättras.
I motion So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
intensifierade insatser mot narkotika och andra droger (yrkande 7).
Motionärerna anser att insatser mot narkotika och andra droger som alkohol
måste intensifieras. Ett förstärkt samarbete med frivilligorganisationerna är
betydelsefullt när det gäller att nå ungdomar i riskzonen för missbruk och för
att förebygga att fler hamnar i ett missbruk. Inte minst måste
universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas. De utgör en riskgrupp med ökad
alkoholkonsumtion under studietiden och en tämligen liberal syn på t. ex.
cannabis.
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra
lagen om vård av missbrukare (yrkande 6). Motionärerna anser att lagen om vård
av missbrukare (LVM) måste ändras så att det blir möjligt att ingripa i ett
tidigt skede för att hjälpa missbrukare. Det måste i den nya lagen finnas
möjligheter att kombinera frivilliga åtgärder och tvång. Motionärerna föreslår
att stöd och behandling sker på tre nivåer. Dessa är frivilliga åtgärder inom
ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning av missbrukaren, andra
föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand
frihetsberövande. Den nya lagen bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård
och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas på missbrukare
som befinner sig i början av ett missbruk. Därutöver kräver motionärerna ökat
samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna.
I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om anlitande
av ideella organisationer i vårdarbetet (yrkande 13). Motionärerna framhåller
den stora betydelse som ideell verksamhet och enskilda vårdinitiativ har i
kampen mot alla former av drogmissbruk. All erfarenhet visar enligt
motionärerna att alternativa behandlingsformer bör stimuleras och uppvärderas.
Väntetiderna är i dag alltför långa för de personer som behöver vård och
rehabilitering. Bristerna kan delvis åtgärdas genom att stat och kommun
regelbundet och konsekvent använder sig av de enskilda organisationernas
möjligheter att erbjuda vård och behandlingsplatser. Dessa organisationer har
också uppvisat goda rehabiliteringsresultat.
I motion So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en
översyn av vården och behandlingen av unga med missbruksproblem (yrkande 3).
De humanitära och samhällsekonomiska kostnaderna för en nedrustad narkomanvård
är mycket stora, menar motionärerna. Utebliven rehabilitering av de svåraste
missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar,
och missbrukare som inte får plats på ett behandlingshem eller i ett
metadonprogram hamnar i stället ofta i fängelse. Motionärerna anser att denna
utveckling är utomordentligt allvarlig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda hur man med
riktade insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de
drogförebyggande insatserna.
I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad
som anförts om behovet av utvärdering av behandlings- och
rehabiliteringsinsatser av missbrukare (yrkande 3), om rehabiliteringen av
missbrukare (yrkande 23), om samverkan mot ungas missbruk (yrkande 24), om
vård av missbrukare (yrkande 25), och om en skyndsam utredning om villkoren
för metadonbehandling (yrkande 27). Motionärerna vill understryka vikten av
att de metoder som används inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten när
det gäller behandling och rehabilitering av missbrukare utvärderas. En
självklar utgångspunkt i rehabiliteringen av missbrukare måste vara att
ingripa i ett tidigt skede, menar motionärerna. Vårdkedjan måste fungera
smidigt och sekretessen får inte lägga onödiga hinder mellan olika
samhällsfunktioner som behöver samverka. En översyn av sekretessbestämmelserna
behövs för att utröna i vilken utsträckning sekretessen utgör ett hinder för
en mer aktiv samverkan på lokal nivå. Vidare betonas vikten av samverkan för
att motverka missbruk bland ungdomar. Sekretessbestämmelserna får inte utgöra
ett hinder i kampen mot narkotikamissbruket bland ungdomar.
När det gäller vården av unga missbrukare anser motionärerna att det krävs
kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten av
ungdomsvården. Ökad kunskap om vilka resultat som uppnås kan leda till att
kommunerna blir mer villiga att satsa de resurser som krävs för att ge
missbrukare erforderlig vård.
Vidare pekar motionärerna på att antalet missbrukare som skulle vara hjälpta
av metadonbehandling kraftigt har ökat. Samtidigt har landstingen, enligt
motionärerna, inte råd att skicka patienter till Uppsala för behandling.
Enligt motionärerna får detta allvarliga konsekvenser för fortsatt missbruk
och spridning av hiv. Motionärerna anser att regeringen snarast bör utreda hur
dessa patienter skall kunna få adekvat behandling.
I motion So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) begärs
tillkännagivanden om åtgärder för att missbrukare skall komma under
professionell behandling och om ett åtgärdsprogram i syfte att säkerställa
driften vid behandlingshem för missbrukare (yrkandena 1 och 2). Motionärerna
är kritiska till de senaste årens nedskärningar inom missbrukarvården. Enligt
motionärerna får många anhöriga i dag slåss för att deras barn eller andra
familjemedlemmar skall få den vård de behöver. Läget är ytterst allvarligt
utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Motionärerna anser
att regeringen nu måste ingripa för att neddragningarna skall hejdas och på
olika sätt se till att kommunerna tar ansvar för att missbrukare kommer under
professionell behandling. Frågan om staten skall bidra till finansieringen via
direkta anslag till behandlingshem för missbrukare bör prövas.
I följande motioner tas stödet till anhöriga till missbrukare upp.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att
11 § SoL bör kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden aktivt skall
stödja anhöriga till missbrukare (yrkande 9). Motionärerna föreslår att den
nya utredning för översyn av socialtjänstlagen som regeringen avser att
tillsätta skall undersöka möjligheten att ålägga socialnämnden att aktivt
stödja den närmaste personkretsen kring en missbrukare.
I motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag
(yrkande delvis). Motionärerna anser att barn till missbrukare skall ha laglig
rätt till stöd och hjälp. Såväl vuxna anhöriga som barn till missbrukare är
grupper som har svårt att göra sig hörda. Förnekande och skuldkänslor kring
familjens problem är ofta starka. Det krävs stöd, kunskap, samarbete och
metodutveckling inom kommunerna för att man skall kunna nå ut och hjälpa barn
till missbrukare och övriga anhöriga.
I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av resurser till anhöriga till missbrukare (yrkande 14). Motionärerna
framhåller barnens utsatthet i missbrukarfamiljer. Dessa barn får tidigt ta
ett vuxenansvar och blir många gånger berövade sin barndom. Att växa upp i en
familj där missbruk förekommer innebär en betydande riskfaktor för en rad
problem senare i livet. Barn till missbrukare utvecklar oftare än andra barn
ett eget missbruk, gifter sig med en missbrukare, blir utsatta för våld i
hemmet, sexuellt utnyttjade och hemfaller oftare åt brottsligt beteende.
Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär är viktiga för att
bidra till en mer gynnsam utveckling för dessa barn och för att minska
problemen senare i livet. Alla tillgängliga resurser bör enligt motionärerna
sättas in för att hjälpa barnen i familjer med missbruksproblem.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det
gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet på lokal och regional nivå.
Utskottet välkomnar beslutet om att den nationella ledningsgruppen för det
alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med
socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter
och organisationer. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett
långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att
konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik
för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera lämpliga aktörer i det
förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer
till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och
regional mobilisering för ökade insatser inom området. Utskottet är också
positivt till förslaget i tilläggsbudgeten för år 1997 om att ytterligare 30
miljoner kronor skall anvisas för att förstärka och understödja det alkohol-
och drogförebyggande arbetet. För 1998 föreslås också 30 miljoner kronor.
Regeringen har även beslutat att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella
organisationers arbete med att förebygga missbruk bland barn och ungdomar.
Utskottet delar också inställningen i propositionen om att det allmänt
förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen
för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas fram i
samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan,
frivilliga organisationer och polisen m.fl.
Motion So230 (c) yrkande 7 är enligt utskottets mening tillgodosedd och
avstyrks.
Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att socialtjänsten arbetar
förebyggande för att motverka alkohol- och narkotikamissbruk och aktivt sörjer
för att den enskilde får den hjälp och det stöd som behövs i kampen mot
missbruket. Detta följer redan av socialtjänstlagen. Vården av missbrukare
skall enligt utskottets mening så långt som möjligt ges i frivilliga former,
vilket samtidigt innebär en skyldighet för socialtjänsten att aktivt söka upp
och motivera enskilda missbrukare för insatser.
Mycket talar enligt utskottet för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte
kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala
insatserna är otillräckliga finns det en risk för att fler utvecklar så
allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår. Utskottet delar
därför regeringens och vissa motionärers inställning att det är viktigt att
det råder balans mellan de kommunala insatserna, såsom öppenvård och andra
frivilliga vårdformer, och tvångsvården. Den institutionella vården har under
de senaste åren minskat. Detta gäller såväl frivillig institutionsvård som
vård enligt LVM. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än
tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan
utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har
kompenserats. Det är därför enligt utskottet viktigt att regeringen noga
följer utvecklingen på detta område och vid behov vidtar åtgärder. De mest
utsatta missbrukarnas situation bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet.
Utskottet ser positivt på att särskilda utvecklingsmedel avsatts i årets
budget för att stimulera den öppna missbrukarvården samt för olika alkohol-
och drogförebyggande insatser. Medlen disponeras av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsfunktion till uppgift att följa
utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna erforderligt stöd samt
bevaka den enskildes rättssäkerhet.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att något tillkännagivande till
regeringen inte behövs med anledning av motionerna So651 (v) yrkande 3 och
So661 (kd) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks.
LVM kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser
som kan ges med stöd av socialtjänstlagen är otillräckliga. Grundtanken är att
det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vård enligt LVM
skall vara ett medel att bryta en destruktiv utveckling och vården skall syfta
till att ge missbrukaren motivation till fortsatt behandling och stöd i
frivilliga former. Tvångsvården skall ses som ett led i en längre tids
behandling där huvuddelen av insatserna sker inom ramen för frivillig vård.
Vården skall därför inriktas på att tillsammans med den enskilde planera
behandling och andra rehabiliteringsinsatser som i många fall måste fortgå en
längre tid efter det att vården enligt LVM avslutats. Beträffande vårdtidens
längd sägs i LVM att vården skall upphöra när syftet med vården är uppnått,
dvs. när missbrukaren är villig att medverka till fortsatt behandling och stöd
för att komma ifrån sitt missbruk. Den maximala vårdtiden är sex månader.
Enbart det förhållandet att den intagne själv förklarar sig motiverad att ta
emot frivillig vård är inte tillräckligt. Det måste göras en noggrann prövning
i varje enskilt fall. I lagen har klargjorts socialnämndens skyldighet att se
till att den enskilde efter vårdtiden får fortsatt stöd.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund förslagen i motion So603 (m) yrkande
6.
I likhet med vad som framförs i motion So603 (m) yrkande 13 anser utskottet
att de ideella organisationerna utför ett värdefullt arbete inom det sociala
området. Denna inställning delas också av regeringen som i propositionen anför
att samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället ytterligare bör
utvecklas och att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete.
Utskottet anser i likhet med regeringen att formerna för stödet till
frivilligorganisationerna liksom i dag bör anpassas efter lokala
förutsättningar och behov. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i det
föregående uttalat att kommunernas självbestämmande bör få större utrymme när
det gäller valet av behandlingsinsatser, kan utskottet inte ställa sig bakom
förslaget i motionen om att kommunerna regelbundet och konsekvent skall
använda sig av ideella organisationers möjligheter att erbjuda
behandlingsplatser. Yrkandet avstyrks.
Socialnämnden har ansvar för att vården oberoende om den ges i frivilliga
former eller med stöd av LVM får en långsiktig stödjande inriktning. En sådan
inriktning av arbetet förutsätter att socialnämnden fungerar som samordnare i
en kedja av vårdorgan och myndigheter som missbrukaren kan ha kontakt med.
Socialnämnden bör därför följa missbrukaren oavsett var i vårdkedjan han
befinner sig. Inte minst viktigt är det att institutionsvistelser följs upp
genom väl planerade insatser i den öppna vården.
Det finns som anförs i motion So656 (fp) ett stort behov av att följa upp
och utvärdera olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser inom
missbrukarvården. Att det finns ett stort behov av kunskap om effekterna av
olika insatser inom missbrukarvården konstateras också i propositionen.
Regeringen anser att även dokumentation och kvalitetssäkring samt metoder för
uppföljning och utvärdering av vården behöver utvecklas. Utskottet utgår från
att metoderna för att följa upp och utvärdera missbruksvården även kommer att
innefatta sådan vård som köps utomlands. Något tillkännagivande till
regeringen med anledning av motionerna So48 yrkandena 13 och 14 och So656 (fp)
yrkande 3 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Med hänsyn till att vårdbehovet kan variera starkt mellan olika missbrukare
bör utbudet av vårdinsatserna kännetecknas av hög grad av differentiering. Det
utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för att finna nya och flexibla former
för vård och behandling för olika grupper med missbruksproblem är därvid
värdefullt och bör fortsätta. Som ovan anförts bör insatserna präglas av
planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande.
I likhet med regeringen och motionärerna (So656 fp) anser utskottet att
socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter.
Inom missbrukarvården är detta av stor betydelse för att förebygga och
motverka ett mer omfattande behov av vård. I propositionen framhålls att
tidiga insatser förutsätter ett flexibelt, differentierat och väl utbyggt
utbud av insatser i öppna former och att metoder behöver utvecklas som gör det
möjligt att välja den vårdform som bäst passar den enskildes behov. Frågan om
metadonbehandling följs av Socialstyrelsen och kan komma att beröras av
kommittén för översynen av smittskyddslagen.
Såväl i propositionen som i motion So656 (fp) framhålls vikten av att
socialtjänsten samverkar med andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga
missbruk men också för att tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer
som har ett begynnande missbruksproblem. Utskottet delar denna inställning.
Åtgärder mot ungdomars missbruk är som utskottet tidigare uttalat (bet.
1996/97:SoU10) en viktig del i det brottsförebyggande arbetet. Ett nytt
nationellt brottsförebyggande program har tagits fram och kunskapen om det
brottsförebyggande arbetet sprids samtidigt som stöd ges till olika projekt.
Genom närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att
bekämpa bl.a. gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att
identifiera och få kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och
kriminalitet. Utskottet anser att det är av avgörande betydelse att tidigt
upptäcka och reagera vid tecken på en negativ utveckling hos en ung människa.
Med det anförda anser utskottet att motion So656 (fp) yrkandena 23-25 och 27
i allt väsentligt får anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet anser det angeläget att socialtjänsten också stödjer och hjälper
anhöriga till missbrukare. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra
anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form av eget misssbruk
och ohälsa bland de anhöriga förebyggas. Såväl internationella som svenska
studier har visat att barn som växer upp med missbrukande föräldrar oftare än
andra får beteendestörningar, skolproblem samt anpassnings- och
missbruksproblem. Det är därför enligt utskottets mening särskilt angeläget
att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Utskottet menar att
ett gott samarbete behövs mellan socialtjänsten och mödra- och
barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin, polisen m.fl. aktörer
för att tidigt kunna upptäcka och stödja barn som lever i familjer med
missbruk. Utskottet vill också betona vikten av att socialtjänsten fullgör
sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa barn som lever i
utsatta miljöer och sörjer för att barnen får det skydd och det stöd som de
kan behöva.
Utskottet ser positivt på att antalet verksamheter som riktar sig till barn
till missbrukare ökar. Barn i fokusprojektet har prioriterat barn till
missbrukare. Av slutrapporten framgår att antalet verksamheter för barn till
alkoholmissbrukare ökat kraftigt under senare år. Socialstyrelsen har i
samarbete med Rädda Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som
vill arbeta med barn till missbrukare i grupp. Socialstyrelsen har vidare gett
bidrag till bl.a. en tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder
gruppverksamhet för barn till alkoholister. Rädda Barnen driver ett projekt
som tar sikte på att få de professionella i kommunen att samverka kring
familjer med missbruk. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens
verksamhet. Av Folkhälsoinstitutets kartläggning av gruppverksamheter för barn
och ungdomar med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har
till syfte bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande
levnadsvillkor.
I propositionen föreslås en vidgning av den personkrets som är skyldig att
underrätta socialnämnden om barn som far illa. Utskottet återkommer till detta
förslag i det följande.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 9, So645
delvis (m, s, c, fp, v, kd) och So655 (mp) yrkande 14.
Barn- och ungdomsfrågor
Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL)
Regeringen anser att socialtjänstlagen bör tillföras ett uttryckligt barnper-
spektiv och föreslår därför i propositionen två nya bestämmelser som syftar
till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen kom-
pletteras med en bestämmelse som svarar mot artikel 3 i barnkonventionen och
som innebär att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till
barnets bästa kräver. Regeringen föreslår vidare att en bestämmelse om barns
rätt att komma till tals införs i 9 § SoL. När en åtgärd rör barn skall
barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till
barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Bestämmelsen
överensstämmer med artikel 12 i konventionen.
Regeringen anser att varje beslut som rör ett barn måste grunda sig på en
bedömning av vad som är bäst för just det barnet. Olika förslag till lösningar
behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation. Barnets bästa
är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas men skall alltid
beaktas, utredas och redovisas.
Socialarbetare som kommer i kontakt med barn och föräldrar ställs dagligen
inför svåra avgöranden när det gäller att fatta beslut om lämpliga insatser.
Detta kräver gedigna kunskaper. Genom Barn i fokus-projektet påbörjades ett
enligt regeringen välbehövligt metodutvecklingsarbete inom socialtjänsten med
syfte att sätta barnet mer i centrum i det sociala arbetet. Socialstyrelsen
konstaterar i den avslutande rapporten att det krävs ytterligare insatser för
att den påbörjade utvecklingen inte skall avstanna. Regeringen anser att
fortsatt metodutveckling inom detta område är nödvändig för att
barnkonventionens intentioner skall uppfyllas.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn- och ungdomsfrågor
(yrkande 9). Enligt motionärerna är det viktigt att alla inom socialtjänsten
och andra offentliga verksamheter får kännedom om FN:s barnkonvention och
tillämpar den. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett
inslag i all utbildning för personalkategorier som arbetar med barn. Ut- och
fortbildning av dessa yrkesgrupper bör ses över för att säkerställa att idéer
om barnets rättigheter förankrats och vidareutvecklats, anförs det. Enligt
motionärerna måste alla som handlägger ärenden där barn är inblandade dels
själva öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlita
sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte räcker till.
Motionärerna anser att regeringen bör initiera konkreta utbildningsinsatser
för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.
Utskottets bedömning
Utskottet ser mycket positivt på att socialtjänstlagen nu tillförs ett uttalat
barnperspektiv och tillstyrker 1 och 9 §§ förslaget till lag om ändring i SoL.
Utskottet behandlade ett likartat yrkande som det i motion So48 i betänkande
1996/97:SoU8. Utskottet anförde bl.a. att Sverige, genom att ha ratificerat
barnkonventionen, åtagit sig att göra konventionsbestämmelserna allmänt kända
och att arbete med detta syfte redan pågick. Utskottet påpekade att det bl.a.
är en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om
barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild
informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda
och anställda ute i kommunerna hade nyligen startat. Utskottet konstaterade
vidare att Socialstyrelsen hade påbörjat ett arbete med syfte att höja
kompetensen hos socialarbetare och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta
barn samt att möjligheterna till ut- och fortbildning på området hade ökat.
Utskottet förutsatte att arbetet med att öka kompetensen hos dem som
handlägger ärenden som rör barn skulle fortsätta och avstyrkte yrkandet.
Riksdagen följde utskottet.
Arbetet med att sprida kunskap om barnkonventionen och om barns rättigheter
pågår sålunda på bred front. Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt syftade
till att höja barnkompetensen och utveckla ett barnperspektiv hos bl.a.
socialarbetare. Regeringen är väl medveten om behovet av en fortsatt
metodutveckling inom området för att konventionens intentioner skall
uppfyllas. I propositionen framhålls vikten av kompetens och
kunskapsutveckling hos socialtjänstens personal. Något initiativ med anledning
av motion So48 (fp) yrkande 9 behövs inte enligt utskottet. Motionen avstyrks
därför.
Vård och omsorg om unga
Nuvarande ordning
Enligt 12 § SoL skall socialnämnden bl.a. verka för att barn och ungdom växer
upp under trygga och goda förhållanden och med särskild uppmärksamhet följa
utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam
utveckling. Nämnden skall i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och
ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de
behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran
utanför hemmet.
LVU kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser
som kan ges med stöd av socialtjänstlagen inte är tillräckliga. Enligt 1-4 §§
LVU skall insatser för barn och ungdom göras i samförstånd med den unge och
hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Beslut om vård
oberoende av samtycke skall fattas om det på grund av misshandel, otillbörligt
utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns
en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Sådan vård
skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en
påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,
brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Beslut om
vård enligt LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av socialnämnden.
Socialnämnden får enligt 6 § LVU under vissa förutsättningar besluta om
omedelbart omhändertagande.
I 22 § LVU stadgas att socialnämnden under vissa angivna förhållanden får
besluta att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd
kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten
(s.k. mellantvång).
Propositionen
I propositionen föreslås ingen ändring av 12 § SoL vad gäller socialtjänstens
ansvar eller i LVU. Regeringen betonar dock socialtjänstens skyldighet att med
särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat
tecken till en ogynnsam utveckling. Det är angeläget att socialnämnden inte
utan vidare släpper kontakten med dessa ungdomar i situationer när
förutsättningarna för vård enligt LVU inte är uppfyllda och samtycke till
insatser inte har kunnat erhållas, anförs det.
Regeringen ställer sig bakom socialtjänstkommitténs bedömning att
socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter
för både vuxna, barn och ungdomar. I regeringens nationella brottsförebyggande
program understryks också behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra
eller i vart fall begränsa en ogynnsam utveckling. Bristande kontakt och en
otrygg relation mellan föräldrar och barn kan försvåra en god social
utveckling för barnen och leda till kriminalitet. Särskilt stöd bör enligt
propositionen ges åt barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har
föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet för att utveckla
vård och behandling av unga som kommit in i en kriminell utveckling är också
av stor betydelse, anförs det. När ungdomar begår brott skall samhället snabbt
ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder. Huvudansvaret för
dessa åtgärder ligger enligt regeringen hos socialtjänsten.
I propositionen anges vidare att en utvecklad samverkan, såväl på en
övergripande nivå som i enskilda ärenden, ur många aspekter är en
förutsättning för att socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och
uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Ambitionen att på ett tidigare
stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar är i behov av särskilt
stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har ett gott samarbete med
mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola, barnpsykiatri, polis osv.
I vissa fall framhålls sekretessreglerna som ett hinder i samarbetet mellan
olika myndigheter. Bestämmelserna om sekretess är grundläggande för
socialtjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt och därmed
lyckat samarbete med den enskilde. I en rad samverkansprojekt har man kunnat
lösa sekretessfrågan genom att den enskilde samtycker till att information
lämnas mellan myndigheter.
För att socialtjänsten skall kunna ingripa med åtgärder för ett utsatt barn
måste den tidigt få kännedom om förhållandena. 71 § SoL innehåller
bestämmelser om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa. Var och
en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet eller annars
behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller
utveckling bör anmäla detta till socialnämnden. I propositionen föreslås att
paragrafen ändras för att på ett tydligare sätt markera att en anmälan inte
förutsätter att det i det enskilda fallet står klart att barnet misshandlas
eller annars utsätts för skadlig behandling. Enligt förslaget bör anmälan ske
om man får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver
ingripa till en underårigs skydd, dvs. om man har grundad anledning att
misstänka missförhållanden. En annan ändring i förhållande till nuvarande
ordning är att uppmaningen inte som för närvarande inskränks till fall när den
unge far illa i hemmet utan även avser när den unge t.ex. vistas i olämpliga
miljöer eller prostituerar sig.
En skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten föreligger i dag för
myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringen föreslår att
anmälningsskyldigheten utvidgas till att även avse personer som är verksamma
inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom
eller inom annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och
sjukvården eller på socialtjänstens område.
Regeringen föreslår vidare en utvidgning av vittnesplikten enligt
rättegångsbalken 36 kap. 5 § för bättre överensstämmelse med de nya reglerna
om anmälningsskyldighet. Undantag från tystnadsplikten föreslås införas dels i
samtliga fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen, dvs. i mål om brott mot
underårig enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, dels beträffande mål enligt 25
och 27 §§ SoL samt samtliga mål enligt LVU.
Motionerna
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra
lagen om vård av unga (LVU) i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande
5). Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är
väsentligt att dessa barns situation uppmärksammas och åtgärdas på ett så
tidigt stadium som möjligt. Motionärerna föreslår att en motsvarighet till 26
§ i gamla barnavårdslagen införs i LVU. Bestämmelsen innebar att de sociala
myndigheterna i samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett
tidigt stadium hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade att råka illa
ut fysiskt eller psykiskt. Åtgärderna vidtogs stegvis och inleddes med att de
sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade
till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet för
barnavårdsnämnden att komma med förmaningar och eventuellt varningar till
familjen. Ledde inte dessa åtgärder till önskat resultat kunde de sociala
myndigheterna lämna föreskrifter. Som ytterligare ett steg kunde nämnden
beordra övervakning av det enskilda barnet. Först som en sista åtgärd kunde
beslut om omhändertagande bli aktuellt. Nu kommer socialtjänstens åtgärder och
agerande ofta överraskande och för sent, menar motionärerna.
I motion So652 av Alice Åström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande av
vad som anförts om inriktningen av vården av unga (yrkande 1). Motionärerna
menar att det s.k. mellanvårdstvånget, vilket nästan alltid sker i
inledningsskedet, undantagslöst skapar avstånd och vanmakt hos den som berörs
av åtgärden. Detta bör i stället ersättas med en möjlighet till ett frivilligt
kontraktsförfarande mellan myndighet och föräldrar, vilket skulle kunna bidra
till bättre relationer med föräldrarna och markera deras betydelse vid ett
omhändertagande. Ombuden bör också ges en starkare ställning. Familjen
och/eller den unge bör kunna begära och själva få välja ett ombud eller en
kontaktperson som stöd. Vidare anser motionärerna att vårdens kvalitet skall
vara av överordnad betydelse. Vårdens innehåll måste kvalitetssäkras så att en
differentiering och individanpassning kommer till stånd.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra 14
kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9).
Enligt motionärerna är uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och
förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet en av de mest
prioriterade. Ett sätt att utveckla socialtjänstens och polisens
brottsförebyggande arbete vad gäller insatser för barn och ungdomar är att
mjuka upp sekretessreglerna, vilka nu försvårar ett effektivt samarbete mellan
myndigheterna. I en utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Ju1994:E,
föreslogs en komplettering av 14 kap. 2 § sekretesslagen innebärande att
socialtjänstsekretess inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras
närstående lämnas till polisen om det föreligger en påtaglig risk att den unge
skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra
brott. Enligt motionärerna bör riksdagen besluta om en komplettering av
ovannämnda lagrum i enlighet med förslaget i promemorian.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan
socialtjänsten och olika samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga
insatser för den enskilde (yrkande 7). Motionärerna anser att goda exempel vad
gäller samverkan skall förmedlas till de olika inblandade samhällsorganen på
ett effektivare sätt än hittills. På några ställen i landet görs försök där
mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och
tidigt samverkar kring riskbarn. Enligt motionärerna bör sådana försök
stimuleras och resultaten ligga till grund för nya organisationsformer och
arbetssätt.
Utskottets bedömning
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning om vikten av tidiga insatser
inom alla verksamheter för barn och ungdomar. Ett väl fungerande samarbete med
andra myndigheter underlättar för socialtjänsten att ingripa på ett tidigt
stadium. Utskottet instämmer i regeringens förslag att bl.a. skärpa
skyldigheten att göra anmälan till socialtjänsten om barn som far illa och
tillstyrker därför 71 § förslaget till lag om ändring i SoL. Utskottet
tillstyrker även förslaget om ändring i 36 kap. 5 § fjärde stycket
rättegångsbalken. Vid genomförandet av ändringen bör beaktas att femte stycket
har givits ny lydelse genom riksdagens beslut den 14 maj 1997 (prop.
1996/97:97, KU18, rskr. 207, SFS 1997:000).
Utskottet behandlade senast i betänkande 1994/95:SoU26 motioner om att en
motsvarighet till 26 § barnavårdslagen bör föras in i LVU. Enligt utskottet
hade dessa åtgärder som enligt barnavårdslagen var möjliga kommit att sakna
praktisk betydelse långt innan lagen upphörde att gälla. Utskottet ansåg att
de möjligheter till förebyggande åtgärder som stadgas i LVU fick anses
tillräckliga och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker motion So603 (m) yrkande 5.
När det gäller vård av unga skall frivilliga överenskommelser mellan
socialtjänsten och vårdnadshavarna och/eller den unge prövas i första hand.
Först när frivilliga insatser anses otillräckliga blir bestämmelserna i LVU om
exempelvis s.k. mellantvång tillämpliga. Enligt utskottets mening saknas
anledning att ta bort möjligheten att besluta om mellantvång. Som regel
beviljas rättshjälp genom offentligt biträde i ärende hos socialnämnd och i
mål hos allmän domstol angående bl.a. beredande av vård enligt LVU. Stora
möjligheter finns för den enskilde att välja biträde. I propositionen föreslås
att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens insatser skall vara av
god kvalitet. Regeringen uttalar bl.a. att en förtroendefull samverkan mellan
den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse för kvaliteten
samt att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt inflytande över de
insatser som ges. Utskottet avstyrker motion So652 (v) yrkande 1.
Såväl socialutskottet som justitieutskottet har nyligen behandlat
motionsyrkanden om ändringar i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens
och socialtjänstens samarbete (1996/97:SoU10 respektive 1996/97:JuU12). Båda
utskotten avstyrkte motionerna med hänvisning till att Justitiedepartementets
promemoria Ju 1994:E fortfarande är under beredning i departementet. Riksdagen
följde utskotten.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför motion So44 (m)
yrkande 9.
I propositionen betonas vikten av en utvecklad samverkan för att
socialtjänsten skall kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt. I arbetet med barn är ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänsten
och bl.a. mödra- och barnhälsovård, barnomsorg, skola och barnpsykiatri ofta
en förutsättning för att tidiga och förebyggande åtgärder skall kunna vidtas.
Utskottet förutsätter att goda exempel på samverkan mellan samhällsorganen
sprids. Regeringen har i olika sammanhang krävt att de centrala myndigheterna
samverkar över myndighetsgränserna och kommer enligt propositionen
fortsättningsvis att mer konkret underlätta och främja samarbete på olika
nivåer inom välfärdsområdet. Något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 är enligt utskottets mening inte
påkallat. Utskottet avstyrker motionen.
Regeringen föreslår i propositionen några smärre ändringar av 12 § SoL, bl.a.
ett tillägg med innebörd att socialnämnden skall tillgodose barns och
ungdomars behov av stöd och hjälp efter att ett mål eller ärende om adoption
har avgjorts av en domstol. Med anledning av att utländska adoptionsbeslut kan
meddelas även av andra organ än domstolar föreslår utskottet att riksdagen
antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL med den ändringen
att orden ?av en domstol? utgår.
Socialtjänstens utredningsskyldighet
Enligt 47 § SoL får uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar ges åt en
särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden bl.a. i
ärenden som avser medgivande till att ett barn tas emot i ett enskilt hem för
stadigvarande vård och fostran (25 § socialtjänstlagen), omprövning av sådana
frivilliga placeringar (28 § samma lag) samt omedelbart omhändertagande enligt
6 § LVU. Om nämndens beslut enligt den sistnämnda paragrafen inte kan avvaktas
får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat
besluta om omhändertagande. Någon ändring i detta avseende föreslås inte i
propositionen.
I propositionen föreslås att reglerna om socialtjänstens allmänna
utredningsskyldighet i 50 § SoL kompletteras med särskilda bestämmelser för
ärenden som rör underårigas behov av skydd eller stöd. För bedömningen av
behovet av insatser får socialnämnden konsultera sakkunniga samt i övrigt ta
de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt
utsätts för skada eller olägenhet och inte göras mer omfattande än vad som är
motiverat av omständigheterna i ärendet. Den som berörs skall underrättas om
att en utredning inleds. Utredningen skall bedrivas skyndsamt och, om inte
särskilda skäl föreligger, vara slutförd inom fyra månader (50 a § SoL).
Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en utredning även om den
underårige byter vistelseort, dock inte om den nya kommunen samtycker till att
ta över utredningen av ärendet (50 b § SoL).
Regeringen anför att det under flera år har riktats kritik i olika avseenden
mot socialtjänstens utredningar i barnavårdsärenden. Socialstyrelsen har vid
sin granskning funnit betydande svagheter i utredning och dokumentation.
Enligt styrelsen krävs det särskilda, långsiktiga utvecklingsinsatser för att
bygga upp och vidmakthålla en hög kompetens inom området. Genom
Socialstyrelsens projekt Barn i fokus har en sådan utvecklingsprocess inletts
på många håll i landet.
Ifrågavarande förslag till lagbestämmelser syftar enligt propositionen till
att skapa en struktur i utredningsarbetet. Utredningar som gäller barn som kan
behöva skydd bör ha högsta prioritet inom socialtjänsten och skall inledas
utan dröjsmål. Hur utredningsarbetet genomförs beror mer på utredarens
kompetens och mindre på lagregler. Enligt regeringen kan ändå de regler som nu
föreslås avhjälpa vissa förekommande brister. Det får inte råda något tvivel
om att en utredning pågår. Familjen skall alltid informeras om nämndens beslut
och avsikter. Regeringen förutsätter vidare att eventuella konsulter
informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar socialtjänsten
vill ha besvarade osv. Ett tydligare utredningsförfarande skapar bättre
förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens arbete hos
allmänhet och hos andra myndigheter, anförs det.
I propositionen föreslås vidare att ytterligare bestämmelser om dokumentation
införs i socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte och som komplement
till förvaltningslagens regler (51-52 §§ SoL). Handläggning av ärenden som rör
enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling
skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som
vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
Vidare skall dokumentationen ske med respekt för den enskildes integritet. Den
enskildes rätt till insyn markeras genom att det skall antecknas om han eller
hon anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig. Genom förslaget till
70 a § SoL görs bestämmelserna i 51-52 §§ tillämpliga även för sådan enskild
verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn. I 70 b § SoL föreslås
bestämmelser om hur den enskilde kan få ta del av en socialtjänsthandling i en
personakt hos den som bedriver sådan enskild verksamhet.
Motionerna
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om rutinerna vid
tvångsomhändertagande av barn (yrkande 7). Motionärerna anför att det vid
flera tillfällen framkommit kritik mot socialtjänsten i anslutning till
omhändertaganden av barn. Enligt motionärerna är det av central betydelse att
rättssäkerheten för den enskilda familjen förstärks. Endast mycket starka skäl
skall kunna föranleda socialtjänsten att rycka upp ett barn från sin hemmiljö.
Samtidigt måste beaktas att socialtjänsten har till uppgift att värna de barn
som riskerar att fara illa. Den gamla barnavårdslagens konstruktion bör
studeras. Motionärerna anser att frågorna kring tvångsomhändertagande av barn
måste bli föremål för en djupare analys samt att regeringen bör tillkalla en
utredning som skall se över de nuvarande reglerna härom och föreslå nödvändiga
ändringar.
Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett
tillkännagivande av att en kommitté bör tillsättas med uppdrag att se över
lagstiftningen och dess tillämpning samt lämna förslag för att skapa ett mer
humant omhändertagande av barn (yrkande 10).
I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av hur
ingripanden och utredningar skall genomföras för att garantera rättssäkerheten
(yrkande 6). Ingripanden, omhändertaganden och utredningar som utförs av
socialtjänsten är enligt motionärerna så allvarliga ingrepp att den enskilde
måste ges samma tydliga och lagliga garantier för rättssäkerhet som är fallet
i brottmål. Lika litet som vi kan acceptera att en oskyldig människa straffas
för brott kan vi acceptera att bristfälliga utredningar leder till att barn
eller ungdomar skiljs från anhöriga, anförs det. Förslaget till skärpta regler
för dokumentation och journalhantering är enligt motionärerna bra men
regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder som ytterligare förstärker
rättssäkerheten för den enskilde i mål av denna karaktär.
I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att
beslut om omhändertagande enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga
(LVU) skall fattas av den nämnd som är ansvarig för socialtjänstfrågor i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Enligt motionärerna är de
ärenden som rör omhändertaganden, särskilt när det gäller barn, de allra
svåraste och känsligaste inom socialtjänstens område. De kräver stor kompetens
och livserfarenhet. I många fall har omhändertagandena visat sig vara grundade
på felaktiga uppgifter och resulterat i familjetragedier. Motionärerna anser
att delegationsrätten för beslut om omhänder-tagande enligt såväl
socialtjänstlagen som LVU bör försvinna och att det således alltid skall vara
socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvar för
socialtjänstfrågor som skall fatta dessa beslut.
I motion Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, v, mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen fattar beslut
om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt (yrkande 5). Enligt
motionärerna fattar socialsekreterarna oftast beslut om fosterhemsplacering
utan hörande av barnpsykologisk expertis med kunskaper om barnets behov och
utveckling. Vid anstaltsplacering bör hänsyn tas till hur viktigt det är att
vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren,
arbetskamraterna och andra resurspersoner, anförs det.
I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rätt till medborgarvittne eller
stödperson för den som kallas till överläggningar hos socialförvaltningen
eller länsrätten (yrkande 7). Denna rätt bör enligt motionärerna alltid
föreligga. Vidare begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att
förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av målet så
önskar (yrkande 8). Enligt motionärerna ifrågasätts ofta rättssäkerheten i
sociala mål av de parter som varit inblandade. Vid begäran om öppna dörrar
måste hänsyn tas till barnets bästa. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om att kontrollbesök i familjehem
skall ske oanmälda (yrkande 9).
I motion So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett
tillkännagivande av vad som anförts om uppföljning med hjälp av individuella
kontaktpersoner efter en vistelse på ett s.k. § 12-hem. Enligt motionärerna
återfaller en stor del av de ungdomar som vistas på LVU-hem i missbruk och
kriminalitet. I de flesta fall utses visserligen en kontaktman till utskrivna
ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på samma ort.
I motion So40 av Gudrun Schyman (v) m.fl. yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att Statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utforma direktiv för hur
könsbaserad statistik skall utformas för olika myndigheter (yrkande 14).
Enligt motionärerna har den könsbaserade statistiken betydelse för
jämställdheten mellan kvinnor och män och för att kunna göra
konsekvensanalyser. Könsbaserad statistik på individnivå är också viktig för
forskningen inom det sociala området. Därigenom kan avslöjas om t.ex.
kvinnliga pensionärer får mindre hemtjänst än manliga, om kvinnor får mindre
ekonomiskt bistånd än män, om kvinnor eller män över huvud taget behandlas
diskriminerade inom socialtjänsten.
Utskottets bedömning
Regeringen konstaterar att kritik har riktats mot socialtjänstens utredningar
i ärenden rörande barn och ungdom. Utskottet anser det angeläget att
ingripanden när det gäller barn sker med barnets bästa som målsättning. I
propositionen föreslås nya bestämmelser om att socialtjänstens insatser skall
vara av god kvalitet samt att dess personal skall ha lämplig utbildning och
erfarenhet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att höja
kompetensen hos yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till
ut- och fortbildning på området har också utökats. De föreslagna
bestämmelserna i 50-52 samt 70 a och 70 b §§ SoL om utredningar och
dokumentation på socialtjänstens område och om den enskildes rätt till insyn i
dokumentationen stärker enligt utskottets mening såväl rättssäkerheten för
familjen och den enskildes integritet som skyddet för barnet i fråga.
Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen vid sin tillsyn av socialtjänsten
även fortsättningsvis uppmärksamt följer utvecklingen av kvaliteten i
utredningsarbetet rörande vård av barn och unga. Utskottet avstyrker med det
sagda motionerna So44 (m) yrkande 7, So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp)
yrkande 6.
Vid en utredning huruvida socialnämnden behöver ingripa till en underårigs
skydd eller stöd får nämnden enligt förslaget till 50 a § SoL konsultera
sakkunniga, exempelvis barnpsykologisk expertis. Utskottet anser det angeläget
att nämnderna utnyttjar rätten att ta hjälp av sakkunniga i dessa ärenden.
Genom förslaget till 22 § SoL framhålls vidare betydelsen av att främja
samhörigheten mellan barnet och dess anhöriga och andra närstående vid vård i
annat hem än det egna. Detta är inte minst viktigt när en förälder tas in på
anstalt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, v, mp) är tillgodosedd och avstyrks
därför.
Utskottet tillstyrker 50-52 samt 70 a och 70 b §§ i förslaget till lag om
ändring i SoL.
Utskottet anser inte att socialnämndens möjlighet att delegera beslutsrätten
till annan bör tas bort. Självklart är det angeläget att så långt som möjligt
minimera risken för felaktiga beslut i ärenden om omhändertagande av barn. I
propositionen föreslås därför att utredningarna skall förbättras och att
kompetensen hos socialarbetarna stärks. Utskottet avstyrker motion So43 (m)
yrkande 1.
I ärenden eller mål angående bl.a. beredande av vård och omedelbart
omhändertagande av barn enligt LVU förordnas regelmässigt ett offentligt
biträde för såväl vårdnadshavarna som den unge. Enligt utskottet får den
enskildes behov av stöd under sammanträden och förhandlingar hos
socialförvaltningen och i länsrätten därmed anses tillgodosett. Vid
förhandlingar i mål enligt LVU får rätten förordna om stängda dörrar om det
kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift för vilken
hos domstolen gäller sekretess enligt sekretesslagen. Om de som berörs av
målet så önskar finns möjlighet att hålla förhandlingen inför öppna dörrar.
Vad gäller socialtjänstens besök i familjehem är detta en fråga som bör
avgöras av socialnämnden efter en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet
avstyrker motion So628 yrkandena 7-9.
I propositionen betonas socialtjänstens skyldighet att med särskild
uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdomar som har visat tecken
till en ogynnsam utveckling och att sörja för att de får det skydd och stöd
som de behöver. Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänsten behåller
kontakten med barn och ungdomar som varit föremål för vård enligt LVU. Ett bra
sätt är att utse en kontaktperson för att följa den unges utveckling genom
regelbundna kontakter. Motion So608 (kd) bör inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motionen.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:AU8 ett yrkande om att
SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad stati-stik
skall utformas för olika myndigheter. Utskottet uttalade att möjligheten att
göra riktiga jämställdhetsanalyser kommer att öka genom den förändring av
SCB:s instruktion som innebär att all officiell individbaserad statistik skall
vara könsuppdelad. Denna statistik kommer, anförde utskottet, givetvis att
vara till hjälp för alla berörda instanser. Utskottet förutsatte att de
statliga myndigheterna kommer att ta fram den statistik som de behöver för att
fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetsavseende. Motionen avstyrktes.
Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänstens dokumentation
motsvarar socialforskningens krav. Socialtjänstens insatser och situationen på
varje område måste kunna beskrivas så att det blir möjligt att analysera
informationen, exempelvis vad gäller vem eller vilka som tar socialtjänstens
resurser i anspråk. SCB:s ändrade instruktion ökar möjligheten att göra
jämställdhets-analyser, vilka i sin tur kommer att vara till ledning för
övriga berörda instanser. Motion So40 (v) yrkande 14 avstyrks.
Familjehemsvård
Propositionen
Regeringen föreslår beträffande vård och boende utanför det egna hemmet att
nuvarande bestämmelse i 22 § SoL bör kompletteras. Vården bör utformas så att
den främjar den enskildes samhörighet även med andra närstående än dem som
räknas som anhöriga.
De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön
handlar enligt propositionen inte bara om geografisk närhet. Att språkliga och
kulturella skillnader i synsätt och bakgrund beaktas och att man väljer ett
hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största vikt vid
alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn.
Socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan
att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är
ett lämpligt hem för det enskilda barnet.
I propositionen nämns att socialtjänsten har fått stark kritik för att inte
vara tillräckligt lyhörd för möjligheterna att placera barn hos släktingar.
Ändå visar både internationell och svensk forskning att sådana placeringar kan
vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Det finns många
skildringar av hur barn, som under flera år varit placerade i ett ?främmande?
familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet och de biologiska
föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet. Det är dock enligt regeringen inte
möjligt att slå fast en princip som innebär att släktingplaceringar eller
andra placeringar inom nätverket alltid skall prövas i första hand. Det finns
inga garantier för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Något
försteg för t.ex. barnets släktingar bör inte föreskrivas i lagen. Regeringen
anser emellertid att en av de vägledande principerna i
socialtjänstlagstiftningen, kontinuitetsprincipen, bör tolkas så att
socialnämnden inte förbiser möjligheten att hitta en bra placering i barnets
naturliga nätverk. Att barnet inte onödigt flyttas från trygga och invanda
förhållanden är en viktig ledstjärna vid familjehemsplaceringar. Det betyder
att socialtjänsten i varje enskilt fall i första hand bör utreda möjligheterna
att placera barnet i det naturliga nätverket. Även något äldre personer, t.ex.
mor- och farföräldrar, kan enligt regeringen komma i fråga som
familjehemsföräldrar. Det betyder också att man regelmässigt bör undersöka
släktens möjligheter att stödja barnet även om det placeras i ett ?främmande?
familjehem.
De flesta barn och ungdomar som placeras utanför hemmet hamnar i familjehem.
Många av dem har svåra problem och behöver kvalificerad vård. Regeringen anser
det vara av största vikt att den vård dessa barn och ungdomar erhåller är av
hög kvalitet. Familjehemmen måste få utbildning och handledning anpassad till
det uppdrag de åtagit sig, såväl före som under pågående uppdrag. Uppdraget
bör formaliseras och tydliggöras genom ett avtal mellan socialtjänsten och
familjehemmet, anförs det.
I detta sammanhang skall också nämnas att Socialstyrelsen har haft
regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a. genom
utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Fem rapporter
har publicerats.
I styrelsens rapport Utbildningsfrågor och utvecklingsprojekt inom
familjehemsvården från mars 1995 angavs att de kartläggningar som hade gjorts
om utbildning, stöd och handläggning till familjehem visade att detta var ett
eftersatt område. En orsak härtill kunde enligt rapporten vara 1980-talets
strävan att decentralisera det sociala arbetet, varvid kunskap splittrats och
blivit uttunnad. Socialstyrelsen konstaterade bl.a. att intresset för
rekryterings- och utbildningsfrågor hade ökat, att en ny metod för
rekrytering/utbildning av familjehem höll på att introduceras, att det pågick
olika försöksprojekt inom familjehemsvården i syfte att höja kvaliteten samt
att kommunerna behövde samverka för att bättre utnyttja varandras resurser.
I Socialstyrelsens rapport Sammanbrott i familjehem (SoS-rapport 1995:9)
redovisades en studie av ett antal familjehemsplaceringar. Studien visade att
placeringar av barn hos släktingar misslyckades mer sällan än placeringar
utanför släkten (26 respektive 47 % av fallen).
Motionerna
I ett flertal motioner anförs att vid omhändertagande av barn bör om möjligt
barnet placeras hos släktingar eller andra närstående.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra det
nya tredje stycket till 22 § socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts
i motionen (yrkande 8). Motionärerna föreslår att en bestämmelse tas in i 22 §
tredje stycket socialtjänstlagen varav det framgår att utgångspunkten skall
vara att placering av barn utanför hemmet alltid skall ske hos släktingar
eller andra närstående till familjen. Kommunerna har vid familjehemsplacering
av barn som huvudregel skäl att utgå från att barns fostran och vård utanför
hemmet i första hand bäst tillgodoses av släktingar eller andra anhöriga som
står barnet nära. En placering hos t.ex. barnets mor- eller farföräldrar
innebär inte någon absolut garanti för att barnet får god omvårdnad, men den
positiva känslomässiga relation som oftast finns mellan nära släktingar är av
större betydelse för barnets utveckling än t.ex. fostrarens ålder,
familjesammansättning eller andra mätbara faktorer, anförs det. Enligt
motionärerna är det av stor vikt att lagstiftningen utformas så att de som i
första hand kommer att beröras av bestämmelserna inte skall behöva uppleva att
lagstiftaren i onödan ifrågasätter deras förmåga att vara viktiga för barn som
står dem nära. Motionärerna anser att deras lagförslag även står i bättre
samklang med de tankar som ligger bakom verksamheten med familjerådslag.
I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) begärs dels ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om familjehemsplaceringar (yrkande 1), dels att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt och närstående skall
utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar
(yrkande 2). Motionären anför att släktens betydelse vid val av familjehem
framhålls i olika sammanhang men att det inte beaktas i praktiken.
Socialstyrelsen har konstaterat att 44 % av familjehemsplaceringarna avbryts
oplanerat. Studier visar emellertid att släktingplaceringar sällan avbryts.
Enligt motionären skall barnets bästa vara en ledstjärna och då är kärlek och
någon som bryr sig viktigare än rätt ålder hos fostraren, bra ekonomi, andra
barn i familjen, rymlig bostad osv. Riksdagen har tillräckligt med fakta för
att uttala att släkt och närstående skall, inte bör, utredas i första hand vid
en eventuell omplacering av barn och ungdomar, anförs det.
I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om nära släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Motionärerna anser att
det är fel att diskriminera far- och morföräldrar eller andra släktingar i
barnets omedelbara närhet som farbröder, mostrar eller liknande som
fosterföräldrar. Det borde enligt motionärerna snarare vara naturligt att så
nära anhöriga får förtur om inga hinder föreligger. Det nära släktskapet och
?den lilla världens? utvidgade gemenskap kan i många sådana fall vara till
stor trygghet för barnet. Motionärerna anser att detta sociala nätverk skall
tillvaratas.
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar (yrkande 7). Enligt
motionärerna visar både internationell och svensk forskning att en placering
av ett barn hos släktingar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett
livsperspektiv. Barnets bästa skall sättas i första rummet. Barn som måste
omhändertas får inte ryckas upp från den eventuella trygghet som finns. Enligt
motionärerna är det därför ofta bäst för barnen att bli placerade hos
släktingar eller andra närstående.
Liknande synpunkter har framförts i motion So45 av Marianne Andersson (c).
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänsten i
första hand skall pröva om släktplacering kan vara aktuell (yrkande 10).
Socialtjänsten måste vid familjehemsplacering av barn alltid utgå från barnets
bästa, men bör i första hand placera barnet hos personer som barnet redan har
en relation till och som barnet också i framtiden kommer att räkna till sin
familj, anförs det.
I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget
annat talar däremot och att det införs i lagen (yrkande 4). Enligt
motionärerna innebär socialtjänstlagens målsättning om normalisering att
barnet vid placering utanför hemmet i högsta möjliga grad skall kunna
upprätthålla kontakten med sina nära och kära. Barnet skall kunna fortsätta
att leva sitt vardagsliv på ett sätt som liknar dess tidigare liv så mycket
som möjligt bortsett från de problematiska förhållanden som gjorde ett boende
i ursprungshemmet omöjligt. I vardagslivet har ofta ingått mor- och
farföräldrar som tagit ett stort och tungt ansvar och som bör få fortsätta ha
sitt barnbarn hos sig, anförs det.
Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden av vad
i motionen anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid
en placering av barn utanför hemmet (yrkande 1), och om att barn skall
placeras där det har sina rötter om inte tungt vägande skäl talar däremot
(yrkande 2).
I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid
omhändertagande (yrkande 5). Motionärerna anför att det borde vara en
självklar utgångspunkt när ett barn skall omplaceras att hitta personer som
redan tidigare står barnet nära. Enligt motionärerna bör en regel införas i
socialtjänstlagen med innebörd att mor- och farföräldrar, andra släktingar och
betydelsefulla personer i barnets närhet i första hand skall komma i fråga när
ett barn skall placeras utanför sitt hem, om inte särskilda skäl föreligger
häremot.
Ett likartat yrkande framförs i motion So615 av Inger Davidson och Chatrine
Pålsson (kd) yrkande 1.
Även i motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd)
(delvis) anförs att anhöriga, som mor- och farföräldrar, bör få förtur vid
fosterhemsplaceringar om det visar sig att inga hinder föreligger.
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att den kommande socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över
möjligheten att vid en placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga
och i anhörigmiljön (yrkande 10). Motionärerna ser det som självklart att
socialtjänsten i varje läge skall ha barns bästa för ögonen vid en placering
och först söka få till stånd en familjehemsplacering hos anhöriga och i det
nära nätverket.
I motion So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att
samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så
att placering hos släktingar prioriteras.
I en motion tas frågan om utbildning av familjehemsföräldrar upp.
I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall krävas
utbildning av de blivande familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna
klassas som familjehem (yrkande 6). Motionärerna anför att det för
familjehemsföräldrar inte är lätt att efter flera års placering lämna ett barn
ifrån sig. Det kan enligt motionärerna också vara svårt att klara andra
konflikter som uppstår. Motionärerna anser att utbildning av blivande
familjehemsföräldrar liksom handledning därför är ett måste vid såväl
frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Utbildning och handledning
skall enligt motionärerna vara obligatoriskt och även erbjudas släktingar som
har barn placerade hos sig.
Utskottets bedömning
Barnets bästa skall enligt utskottet vara en ledstjärna i arbetet med barn.
Svensk och utländsk forskning visar att placeringar av barn hos släktingar kan
vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att
en placering skall misslyckas är vidare enligt Socialstyrelsen nästan dubbelt
så stor i ett ?främmande? familjehem som när placeringen sker hos släktingar.
Det är angeläget att socialtjänsten i varje enskilt fall prövar möjligheterna
att placera barnet i ?det naturliga nätverket?. Det finns dock inga garantier
för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Utskottet anser
emellertid att 22 § SoL bör kompletteras med ett nytt fjärde stycke med
följande lydelse. Vid placering av barn bör i första hand övervägas om barnet
kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt 1 § skall dock
barnets bästa alltid beaktas. En sedvanlig utredning av det tilltänkta
familjehemmet skall alltid göras. Om personerna i barnets nätverk inte kan
tillförsäkra barnet en god vård skall placeringen givetvis inte ske där utan i
ett annat familjehem. I dessa fall bör socialtjänsten som föreslås i
propositionen utreda anhörigas och närståendes möjligheter att på andra sätt
stödja barnet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v)
yrkande 10, So44 (m) yrkande 8, So45 (c), So46 (c) yrkande 7, So47 (kd)
yrkande 5, So48 (fp) yrkande 10, So49 (mp) yrkande 4, So604 (s) yrkandena 1
och 2, So607 (m) yrkande 7, So611 (c), So615 (kd) yrkande 1, So628 (mp)
yrkandena 1 och 2, och So645 (m, s, c, fp, v, kd) antar det av utskottet
utarbetade förslaget till 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen i bilaga 3.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen till ändrad lydelse av 22 §
tredje stycket samma lag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av största vikt att de
familjehemsplacerade barnen och ungdomarna erhåller vård av hög kvalitet och
att familjehemsföräldrarna därför måste få utbildning och handledning, såväl
före som under pågående uppdrag. Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag
att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a genom utbildning, stöd och
handledning till familjehemsföräldrarna. Utskottet anser det angeläget att
detta arbete fortsätter. Motion So628 (mp) yrkande 6 får anses tillgodosedd
och avstyrks därför.
Familjerådslag
Propositionen
Som exempel bland flera projekt för att göra familjen mer delaktig i
planeringen av socialtjänstens insatser rörande barn nämns i propositionen de
s.k. familjerådslag som sedan hösten 1995 pågår i Kommunförbundets regi.
Modellen går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara
förslag till beslut om hur deras barn skall fostras och växa upp. Föräldrar,
barn, släktingar och eventuellt också vänner, grannar och andra i familjens
nätverk träffas, diskuterar och gör en handlingsplan. Familjerådslaget
förbereds och genomförs av en samordnare som skall vara fristående från
socialtjänsten och oberoende av familjen. Socialtjänsten skall godkänna
familjens plan och därefter stödja och hjälpa familjen att genomföra planen.
Socialtjänsten har också uppföljningsansvaret. Regeringen anser att den
utvärdering som Socialstyrelsen genomför av modellen med familjerådslag bör
avvaktas innan ytterligare satsningar görs på den.
Motionerna
I motion So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av
försöksverksamheten med familjerådslag (yrkande 3). Motionärerna anför att
familjens kapacitet kan tas till vara även när det finns svåra problem inom
familjen, vilket försöket med s.k. familjerådslag som pågår i några kommuner
visar. Motionärerna anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla
kommuner som vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.
Liknande synpunkter framförs i motionerna 1996/97:So47 av Chatrine Pålsson
m.fl. (kd) (yrkande 6) och 1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine
Pålsson (kd) (yrkande 2).
I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om projektet Familjerådslag i
Sverige (yrkande 3). Motionären anför att fler kommuner än de utvalda har
visat intresse för projektet och att det därför bör utvidgas för att få i gång
det nödvändiga förändringsarbetet. Ett utvidgat projekt skulle ge bättre
underlag för utredningen om unga lagöverträdare där familjekonferenser är en
viktig del av de förändringar som övervägs, anför motionären.
I motion So643 av Siw Persson (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om införande av familjeråd. Enligt motionären är det viktigt
att lösa problemen med barn och ungdomar som far illa så tidigt som möjligt
och att försöka lösa problemen på ett sådant sätt att hela familjen känner sig
delaktig och har en praktisk möjlighet att påverka situationen till det
bättre. Motionären anser att det familjerådssystem som införts på Nya Zeeland
bör påbörjas på försök inom någon region i Sverige, förslagsvis i Skåne.
I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till
familjerådslag (yrkande 5). Enligt motionärerna bör modellen med
familjerådslag kunna prövas i alla de ?gamla placeringsärenden? där både
socialnämndens företrädare och barnets föräldrar upplever att dialogen sedan
länge tystnat och där parterna inte längre når varandra. Familjerådslag skulle
kunna äga rum i samband med att placeringarna var sjätte månad ändå måste
omprövas enligt LVU, anförs det.
I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att modellen med
familjerådslag skall kunna användas i större omfattning (yrkande 3), dels om
att i alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid omprövning ges
möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Svenska Kommunförbundet har ansökt om och beviljats medel från
Socialdepartementet till att genomföra ett tvåårigt projekt för att pröva
modellen med familjerådslag i Sverige. Modellen har utvecklats i Nya Zeeland
och är baserat på den maoriska kulturens sätt att lösa konflikter.
Försöksverksamhet med familjerådslag pågår för närvarande i tio svenska
kommuner. Projektet pågår till september 1997. En av Socialstyrelsen utsedd
forskargrupp har påbörjat arbetet med att utvärdera projektet och kommer att
avlämna en rapport under 1998. Även i England, där modellen prövas i ett 30-
tal projekt, har man inspirerats av arbetet i Nya Zeeland
Utskottet delar regeringens bedömning att arbetsmetoden med familjerådslag bör
utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet avstyrker
därför motionerna So636 (kd) yrkande 3, So47 (kd) yrkande 6, So615 (kd)
yrkande 2, So604 (s) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 5 och So628 (mp) yrkandena 3
och 4. Motion So643 (fp) är tillgodosedd och avstyrks på den grunden.
Frågor rörande äldre och funktionshindrade
Propositionen
Regeringen föreslår att målbestämmelsen för arbetet med äldre människor delvis
skall formuleras om. Socialnämnden skall i sitt arbete verka för att äldre
människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga
förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet.
Nuvarande 19 § SoL föreskriver att äldre människor skall ha möjlighet att leva
och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med
andra. Enligt propositionen har denna lydelse sannolikt sin bakgrund i att
förarbetena till socialtjänstlagen lyfte fram ensamhet och sysslolöshet som
påtagliga problem för äldre. Regeringen anser att denna föreställning om en
passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap i stor
utsträckning har reviderats under senare år. Det stora flertalet äldre
behåller hälsan högt upp i åren, är aktiva och vitala och välintegrerade inom
familjekretsen och i samhällslivet. Det finns dock människor bland
ålderspensionärerna som är ofrivilligt ensamma, som upplever sig obehövda och
som sällan besöks av någon annan än hemtjänsten. Enligt regeringen är det
självklart en viktig uppgift för socialtjänsten att stödja människor i
situationer där känslor av ensamhet och isolering innebär risk för den fysiska
och psykiska hälsan. Det kan dock knappast vara socialtjänstens uppgift att
verka för att äldre människor i generell mening ges en aktiv och meningsfull
tillvaro.
Regeringen vill slå fast att äldres självbestämmande och integritet måste
respekteras och vara utgångspunkten både för planering och organisation av
omsorg och vård och i mötet med människor. Rätten till en trygg vård måste
också tillgodoses. I propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet (1987/88:176)
betonades tre grundläggande principer för äldreomsorgen: integritet, trygghet
och valfrihet. Valfriheten lyftes fram som ett sätt att markera äldres rätt
att utforma sitt eget liv, att kunna välja bostad och kunna påverka innehållet
i och utformningen av vård och omsorg. Enligt propositionen skulle äldre i
ökad utsträckning kunna välja att bo kvar hemma, och för dem som ville flytta
till ett särskilt boende skulle det finnas ett varierat utbud. Enligt
regeringens mening uttrycker dessa exempel respekten för den enskildes rätt
att få bestämma själv över sin livssituation i olika sammanhang. Kommunerna
bör fortsatt sträva efter ökade valmöjligheter genom ett varierat utbud av
omsorg och vård, anförs det.
I propositionen föreslås vidare en bestämmelse som underlättar för äldre och
vårdbehövande att flytta till en annan kommun. Den enskilde kan i dag enligt
reglerna i 3 § socialtjänstlagen om vistelsekommunens ansvar inte hävda någon
rätt till bistånd i en annan kommun än där han eller hon vistas. När frågan
uppkommer om flyttning till en annan kommun är i de flesta fall det faktiska
behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen genom att personen
exempelvis bor i ett särskilt boende. Gällande lagstiftning och praxis kommer
här i konflikt med gamla och vårdbehövande människors önskan att flytta
närmare sina anhöriga. Regeringen föreslår därför en ny bestämmelse, 6 h §
SoL, som innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men
till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett
varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan
bosätta sig där utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt
att hos den kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller
särskilt boende. En sådan ansökan skall behandlas som om den enskilde var
bosatt i den andra kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är
tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid en sådan prövning.
I proposition 1992/93:129 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
betonades bland annat vikten av att den enskilde måste förbehållas
tillräckliga medel för att kunna bekosta sådana sociala tjänster som inte
inryms i ett kommunalt åtagande samt övriga personliga behov. I propositionen
behandlades också samboende och makars ekonomiska villkor när den ena parten
permanent flyttar till en särskild boendeform. Föredragande statsråd framhöll
att avgiftsreglerna inte får utformas så att samboende eller makar tvingas
till skilsmässa eller till att avstå från nödvändig vård av ekonomiska skäl.
Socialstyrelsen konstaterar i rapporten Äldreomsorgens avgifter
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6) att det finns brister
framför allt i den enskildes skydd mot för höga avgifter. Kartläggningen visar
bl.a. att hälften av kommunerna inte tar hänsyn till makars/samboendes
ekonomiska situation när den ena parten bor i särskild boendeform.
Regeringen uttalar att det är viktigt att kommunerna följer de allmänna
riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som redovisades i propositionen
om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inom ramen för sitt
tillsynsansvar skall länsstyrelserna följa upp utvecklingen på avgiftsområdet
med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den enskildes rätt till
en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård, anförs det.
Motionerna
I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en boskillnad
mellan äldre och funktionshindrade enligt vad som anförts om deras olika behov
(yrkande 3). Motionärerna anser att de båda grupperna bör särskiljas och att
regeringen bör ge den kommande socialtjänstutredningen i uppdrag att komma med
förslag till en sådan förändring. Unga funktionshindrade har exempelvis helt
annorlunda behov än vad äldre och även äldre funktionshindrade har.
Motionärerna begär även ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att
i socialtjänstlagens 19 § behålla formuleringen ?en aktiv och meningsfylld
tillvaro i gemenskap med andra? (yrkande 13). Motionärerna delar inte
regeringens uppfattning att uttrycket frammanar en bild av en passiv och
ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap utan anser att den
nuvarande skrivningen är ett uttryck för den strävan vi har efter en god
samhällsgemenskap för äldre människor. Paragrafens nuvarande lydelse lyfter
även fram kommunernas ansvar för bland annat rehabilitering av äldre som har
skrivits ut från sjukvården. Motionärerna föreslår att till den av regeringen
föreslagna lagtexten läggs en formulering om ?en aktiv och meningsfull
tillvaro i gemenskap med andra? som mål för arbetet med äldre människor.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att
socialtjänstlagen kompletteras vad avser valfrihet för äldre i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 10). Motionärerna anser att det är dags
att ge de äldre samma lagstadgade rätt till valfrihet som inom barnomsorgen
vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Äldrevårdens
allmänna inriktning skall vara att de som önskar så långt som möjligt erbjuds
vård i det egna hemmet. Om vård på institution är nödvändig skall den ges vid
små enheter nära hemorten eller där den äldre så önskar, anförs det.
Motionärerna anser att man i socialtjänstlagen bör renodla de olika
boendeformerna ålderdomshem, sjukhem och gruppboende och ge den enskilde
valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform.
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om valfrihet inom äldreomsorgen (yrkande 9). Även dessa
motionärer anser att den enskilde skall ha lagstadgad rätt att, inom ramen för
tilldelade resurser, få välja vårdgivare på samma sätt som nu sker inom
barnomsorgen. Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på liknande
principer, anförs det. Enligt motionärerna kommer alternativen att öka om
rätten att välja lagregleras.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad
i motionen anförts om behovet av att införa en äldreombudsman (yrkande 6).
Enligt motionärerna bör kommunerna känna ett eget ansvar för att självkritiskt
granska sin egen verksamhet och utan dröjsmål rätta till fel och brister. En
äldreombudsman bör därför införas, dvs. oberoende personer som ständigt
bevakar och följer det som sker inom verksamheterna och till vilka enskilda
kan vända sig med synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera att ?stöta
sig? med den personal som ger dem omsorg. Motionärerna yrkar vidare att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om mål för arbetet med äldre
människor (yrkande 11). Motionärerna anser att de äldres boende skall
utvecklas och att rätten till eget rum för den som så önskar skall slås fast.
Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras verksamheten i omsorgen för de
dementa. Motionärerna understryker vikten av näringsriktig mat, god tandhälsa
och åtgärder för att förebygga olycksfall. Rehabiliteringen av äldre måste bli
bättre, anförs det vidare. Motionärerna vill införa ett välfärdskontrakt som
stärker den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna
hemmet samt en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en
angiven tidsperiod. I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende
avgiftssättningen för äldre- och handikappomsorg i kommunerna (yrkande 12).
Enligt motionärerna är det viktigt att kommunerna vid avgiftssättningen
avseende äldre- och handikappomsorgen fullt ut tar hänsyn till om personen i
fråga har en hemmavarande maka/make. Trots att detta uttalas tydligt i
förarbetena till nuvarande lagstiftning är det inte alla kommuner som tar
hänsyn till hemmavarande maka/make. Motionärerna anser därför att det är
nödvändigt med en tydligare lagstiftning i detta avseende.
I motion K211 av Margit Gennser (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen
(yrkande 1). Motionären anser att den konflikt som i dag finns mellan
kommunallagen och socialtjänstlagen inte är acceptabel. Kravet på en objektiv
och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna som anges i
specialmotiveringen till kommunallagen ger enligt motionären inte något
utrymme för inkomstfördelande verksamhet. Motionären föreslår att regler
införs som mer precist anger vad som menas med skäliga avgifter i 35 §
socialtjänstlagen.
I motion K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring i kommunallagen att alla som bor i Sverige har rätt att bosätta
sig i vilken kommun de önskar (yrkande 4). Enligt motionärerna är det helt
oacceptabelt att exempelvis gamla människor med behov av specialboende inte
får flytta till en annan kommun för att t.ex. komma närmare sina barn.
Motionärerna anser att det måste bli en laglig rättighet att bo där man vill.
Utskottets bedömning
Utskottet ställer sig bakom de grundläggande principer för äldreomsorgen som
regeringen för fram i propositionen. Den enskildes rätt till självbestämmande
och integritet, trygghet och valfrihet måste respekteras. Äldres
självbestämmande och integritet måste vara utgångspunkten både för planering
och organisation av omsorg och vård och i mötet mellan människor. Varje
människa skall betraktas som en unik individ, inte ett vårdobjekt. Detta är
särskilt viktigt i de situationer där den enskilde är mer eller mindre
beroende av andras hjälp för att klara den dagliga livsföringen, vari kan ingå
djupt personliga behov. Det är vidare angeläget att de äldre känner sig trygga
med den vård och omsorg som de erhåller, inte minst om den sker i det egna
hemmet. De äldres rätt till valfrihet måste också respekteras. De skall kunna
påverka innehållet i och utformningen av vård och omsorg, bl.a. genom att i
största möjliga utsträckning kunna välja att bo kvar hemma. För dem som inte
vill eller kan göra detta skall det finnas ett varierat utbud av särskilda
boendeformer. Utskottet ser positivt på att möjligheterna för vård i det egna
hemmet har förbättrats bl.a. genom en kraftig utbyggnad av hemtjänsten och
utveckling av kvälls- och nattpatruller samt instämmer med regeringen i att
kommunerna fortsatt bör sträva efter ökade valmöjligheter vad gäller vård och
omsorg för äldre. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på regeringens
förslag till tillägg i 5 § SoL. Bestämmelsen markerar vikten av att
socialtjänsten stöder anhörigvårdarna, vars arbete ofta möjliggör för äldre
att kunna bo kvar hemma. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna So44 (m)
yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9.
Regeringen föreslår att det i 19 § SoL som ny övergripande målformulering när
det gäller arbetet med äldre skall anges följande. Socialnämnden skall verka
för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under
trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet.
Det första ledet överensstämmer med paragrafens nuvarande lydelse.
Bestämmelsen ger uttryck för grundprincipen att äldre människor skall ges
förutsättningar att bo kvar i sitt eget hem så länge som möjligt. Andra ledet
i paragrafen är nytt och betonar vikten av att socialtjänsten i sitt arbete
med äldre respekterar deras rätt till trygghet, självbestämmande och
integritet. Utskottet delar regeringens uppfattning att även dessa
grundläggande principer särskilt bör anges.
Senare års studier av ålderspensionärernas livssituation visar en
övervägande ljus bild. De allra flesta behåller hälsan högt upp i åren och är
aktiva, vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet.
Flertalet äldre klarar sig utan särskilda insatser från samhällets sida.
Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att ta bort formuleringen i 19 §
SoL om att socialtjänsten skall verka för att äldre människor får möjlighet
till en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Ändringen skall
inte uppfattas så att socialnämndens ansvar för en god samhällsgemenskap för
de äldre minskar. Det är givetvis angeläget att socialnämnderna stöder
människor som är ensamma och isolerade. Det behöver dock inte anges som mål
för socialtjänstens arbete att verka för att äldre människor generellt sett
får en aktiv och meningsfull tillvaro, eftersom flertalet äldre är aktiva och
lever i gemenskap med andra. Utskottet tillstyrker 19 § i regeringens förslag
till lag om ändring i SoL och avstyrker motion So40 (v) yrkande 13.
Personer med omfattande vård- och omsorgsbehov som vill flytta till en annan
kommun, t.ex. för att komma närmare sina anhöriga, stöter i dag ofta på
svårigheter. Den enskilde kan enligt gällande regler inte hävda någon rätt
till bistånd i en annan kommun än där han vistas. I de flesta fall är också
det faktiska behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen. Den
enskildes möjligheter att flytta är i stället beroende av frivilliga
överenskommelser mellan kommunerna. Ofta tvistar inflyttningskommunen och
hemkommunen om kostnadsansvar för särskilt boende eller tillämpas
prioriteringsregler som ställer höga krav på anknytning till
inflyttningskommunen. Enligt utskottet är det angeläget att hindren för äldre
och funktionshindrade att flytta så långt som möjligt undanröjs. Utskottet
ställer sig därför bakom regeringens förslag till ny 6 h § SoL. Bestämmelsen
innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd
av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov
av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där
utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt att hos den
kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller särskilt
boende. Ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i den andra
kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen
får inte beaktas vid prövningen. Den nya bestämmelsen står i full samklang med
principerna om den enskildes rätt till självbestämmande, integritet, trygghet
och värdighet. Utskottet tillstyrker 6 h § och 3 § i regeringens förslag till
lag om ändring i SoL. Motion K527 (fp) yrkande 4 är tillgodosedd och avstyrks
därför.
Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:SoU13 ett antal motionsyrkanden
rörande inrättandet av en äldreombudsman. Utskottet ansåg enhälligt att
tillsynen över äldreomsorgen borde förbättras. Tillsynen måste enligt
utskottet skärpas samt inriktas på frågor om laglighet och rättssäkerhet och
på att säkra kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen för att säkra de
äldres rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.
Utskottet ansåg det vidare angeläget att skapa en tydligare organisation för
att undanröja tveksamheter om vart den enskilde skall vända sig med sina
synpunkter och klagomål. Enligt utskottets mening borde regeringen överväga om
tillsynen kan läggas på en och samma statliga myndighet för såväl
socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en
slagkraftigare organisation. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen
till känna (rskr. 1996/97:185).
Utskottet konstaterar att den nya socialtjänstutredningen enligt
propositionen bl.a. kommer att få till uppgift att granska hur en mer
slagkraftig regional tillsyn med samma statliga huvudman för både
socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan utvecklas. Utskottet avstyrker
motion So48 (fp) yrkande 6.
I betänkande 1996/97:SoU7 diskuterade utskottet olika brister inom
äldreomsorgen. Utskottet konstaterade bl.a. att många av de sjukhemsboende
inte kan sägas ha en egen bostad, dvs. eget rum eller egen privat sfär.
Utskottet anförde att valfrihet och integritet är ett par av huvudprinciperna
för äldreomsorgen samt att en förutsättning för att dessa principer skall
kunna genomföras är att den som så önskar skall kunna få bo i eget rum.
Utskottet konstaterade vidare brister på hjälpmedelsområdet och inom
rehabiliteringen av äldre. Utskottet ansåg enhälligt det angeläget att de
olika bristerna snarast åtgärdas och att detta borde ges regeringen till
känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:4).
Motion So48 (fp) yrkande 11 avstyrks.
Enligt 35 § SoL får kommunen för plats i bl.a. särskilda boendeformer för
service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd och i
bostäder med särskild service för funktionshindrade ta ut skäliga avgifter
enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga
kommunens självkostnader. Avgifter för bl.a. boende får heller inte,
tillsammans med vissa vårdavgifter enligt HSL, uppgå till så stort belopp att
den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.
Utskottet delar regeringens oro för de brister i handläggning och
rättssäkerhet som enligt Socialstyrelsens kartläggning alltjämt finns i
kommunerna vad gäller avgifter för särskilt boende. Det är mycket allvarligt
att endast hälften av kommunerna vid bestämmandet av avgift för en person som
flyttar till en särskild boendeform beaktar vederbörandes makes eller
samboendes ekonomiska situation. Utskottet anser att det är viktigt att
kommunerna följer de allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som
redovisades i proposition 1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12
om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Utvecklingen av avgifterna
måste, som också framhålls av regeringen, följas med största uppmärksamhet.
Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsansvar följa upp utvecklingen
på avgiftsområdet med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den
enskildes rätt till en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård.
Riksdagen gav hösten 1996 (bet. 1996/97:SoU7; rskr. 1996/97:4) regeringen
till känna att den på lämpligt sätt bör överväga boendebegreppet i
boendeformer för äldre samt avgifterna och deras effekter. I betänkande
1996/97:SoU13 behandlade utskottet ett par motioner om att det vid
avgiftssättningen för äldreboende måste tas hänsyn till kvarvarande make/makas
ekonomiska situation. Utskottet konstaterade att avgifterna inom de särskilda
boendeformerna medför problem för många äldre men hänvisade till behandlingen
av frågan hösten 1996 och avstyrkte motionerna. Något nytt initiativ från
riksdagens sida behövs inte. Motion So48 (fp) yrkande 12 avstyrks därför.
Likställighetsprincipen kräver beträffande myndighetsutövande uppgifter en
objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar, oavsett hur den
kommunala verksamheten är organiserad. Principen ger inte utrymme för någon
inkomstfördelande verksamhet. Annat kan dock när så är motiverat följa av
speciallagstiftning. I socialtjänstlagen har undantag från
likställighetsprincipen gjorts. Kommunerna har enligt 35 § SoL rätt att ta ut
differentierade avgifter relaterade till de hjälpbehövandes ekonomiska
villkor. Någon anledning att nu precisera vad som avses med skäliga avgifter i
paragrafen föreligger inte enligt utskottets mening. Motion K211 (m) yrkande 1
avstyrks därför.
I motion So40 (v) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att boskillnad
skall göras mellan äldre och människor med funktionshinder. I
socialtjänstlagen görs detta också. Så t.ex. finns särskilda bestämmelser
rörande omsorg om äldre människor i 19-20a §§ och om människor med
funktionshinder i 21 och 21a §§. Den nya socialtjänstutredningen kommer enligt
propositionen att få till uppgift att särskilt granska socialtjänstlagens
struktur och konstruktion, bl.a. med avseende på lagens karaktär av dels
social behandlingslag, dels en lag om social service. Motion So40 (v) yrkande
3 avstyrks.
Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet
Propositionen
Socialtjänstkommittén har gjort en noggrann genomgång av de förändringar som i
flera avseenden inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen
tillkom. Dessa förändringar har bl.a. skapat oklarheter om nu gällande
definitioner av tillståndspliktig verksamhet. Regeringen föreslår att de
verksamheter som skall omfattas av tillståndsplikt preciseras och avgränsas i
69 § SoL. Enligt förslaget skall krav på tillstånd av länsstyrelsen krävas för
yrkesmässigt bedriven enskild heldygnsverksamhet i form av hem för vård eller
boende, särskilda boendeformer för äldre eller funktionshindrade samt hem för
viss annan heldygnsvård. Krav på tillstånd skall också gälla för enskilt
bedrivet hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet.
Behovet av insyn och kontroll bör enligt regeringen utgöra skäl för krav på
tillstånd för dagvård för utsatta grupper med omfattande vårdbehov när vården
ges i en särskilt anpassad lokal. Undantagen från krav på tillstånd skall vara
sådan socialtjänstverksamhet som kommunen med stöd av ett entreprenadavtal
överlämnat till en enskild vårdgivare att utföra.
Regeringen anser att en förstärkt tillsyn över enskild verksamhet är nödvändig
för att de utsatta grupperna skall garanteras rättssäkerhet och god kvalitet i
den enskilda verksamheten. Länsstyrelserna skall liksom i dag utöva tillsyn
över hem för vård eller boende, såväl när hemmen drivs av kommunen som av ett
enskilt rättssubjekt. Enligt regeringens förslag till 69 b § får
länsstyrelserna nu tillsynsansvar även för enskilt bedriven verksamhet enligt
69 § första stycket 2-4 samt entreprenadverksamhet som bedrivs enligt avtal
med kommunen enligt 4 § tredje stycket och annan enskild verksamhet som
kommunen har upphandlat för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen.
Enligt nuvarande reglering har socialnämnden den löpande tillsynen över de
hem för vård eller boende som drivs av enskilda. Socialtjänstkommitténs
förslag gick ut på att socialtjänsten inte längre skulle utöva tillsyn över
tillståndspliktig enskild verksamhet i kommunen utan endast ha en
underrättelseskyldighet gentemot länsstyrelsen beträffande missförhållanden i
verksamheten. Regeringen föreslår emellertid i propositionen att
socialnämnderna fortlöpande skall utöva tillsyn över all den verksamhet som
drivs av enskilda inom kommunens område och som kräver länsstyrelsens
tillstånd (69 c §). Detta har ansetts mest lämpligt med hänsyn till att
kommunen rent praktiskt har störst möjlighet till det. Regeringen föreslår
vidare att det i paragrafens andra stycke införs en skyldighet för
socialnämnden att underrätta länsstyrelsen om missförhållanden i enskild
verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn.
Motionerna
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet (yrkande 8). Enligt
motionärerna kan regeringens förslag att det skall krävas tillstånd från
länsstyrelsen även för hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad
del av dygnet medföra vissa avgränsningsproblem. Motionärerna anser att
tillstånd inte bör krävas för denna typ av verksamhet utan att det bör vara
tillräckligt att verksamheten står under tillsyn.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att
länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för enskild verksamhet i enlighet med
vad som anförts i motionen (yrkande 11). Motionärerna anser i likhet med
Socialtjänstkommittén att länsstyrelserna skall stå för den löpande tillsynen
över sådan enskild verksamhet som kräver tillstånd från länsstyrelsen.
Socialtjänsten skall däremot vara rapporteringsskyldig för missförhållanden i
verksamheten. Eftersom den enskilda verksamheten bedrivs som alternativ till
den kommunala är det enligt motionärerna inte tillfredsställande att kommunens
socialtjänst skall stå för den löpande tillsynen av denna verksamhet.
Länsstyrelsen måste betraktas som en mer neutral part i sammanhanget, anförs
det.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i regeringens förslag att de verksamheter som skall
omfattas av tillståndsplikt preciseras i lag. All enskild heldygnsverksamhet
som yrkesmässigt tillhandahåller vård, behandling, omvårdnad och tillsyn för
barn, ungdomar eller vuxna bör ha tillstånd för att få bedrivas. Även när det
gäller verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet bör
tillståndsplikt gälla. Enligt nuvarande regler föreligger krav på tillstånd
för hem som har inrättats för sådan vård. Tillståndsplikten bör som regeringen
föreslagit utökas till att även avse öppen verksamhet för vård under en
begränsad del av dygnet. Motion So46 (c) yrkande 8 avstyrks. Utskottet
tillstyrker 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.
Utskottet delar regeringens uppfattning att tillsynen av enskild verksamhet
bör stärkas. Utskottet instämmer vidare i förslaget vad gäller fördelningen av
tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och socialnämnden. Liksom i dag bör
länsstyrelsen ha det övergripande tillsynsansvaret och socialnämnderna utöva
den löpande tillsynen. Utskottet delar inte de farhågor om partiskhet från den
kommunala socialtjänstens sida som framförs i motion So44 (m). Utskottet
tillstyrker 69 b och 69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL
och avstyrker motion So 44 yrkande 11.
Brottsförebyggande arbete
I motion Ju 903 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att
socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör regleras i
socialtjänstlagen (yrkande 2). Motionärerna anser att kommunerna och polisen
bör få ett huvudansvar för att samordna skilda myndigheters insatser när det
gäller brottsförebyggande arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck
i socialtjänstlagen.
I motion So641 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande om att
socialtjänsten skall vara skyldig att finnas på plats vid sådana evenemang där
icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare. Motionären pekar på att
derbymatcher mellan elitlag i fotboll som regel är ?högriskmatcher? och kräver
dyrbara extra polisresurser. Idrottsföreningarna behöver inte ersätta polisens
kostnader i samband sådana matcher. En mycket stor del av ordningsstörarna vid
svenska matcher är under 15 år och således inte straffmyndiga. Motionären vill
i liket med Trygghetsutredningen (SOU 1995:146) betona socialtjänstens
viktiga roll i sådana sammanhang. Motionären anser att det är angeläget att
idrottsföreningar och klubbar i samband med t. ex. fotbollsmatcher ser till
att företrädare för socialtjänsten är på plats för att stävja ordningsstörning
och för att göra observationer.
I motion Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) hemställs om ett
tillkännagivande om program för förebyggande arbete för att identifiera
ungdomar i riskzonen (yrkande 1). Enligt motionärerna visar olika
undersökningar, bl.a. från BRÅ, att invandrargrupper ofta är
överrepresenterade när det gäller våldsbrott, narkotikabrott och viss
lindrigare brottslighet. Detta menar motionärerna beror till stor del på att
integrationen i det svenska samhället är närmast obefintlig för en del
invandrargrupper. Om inte förhållandena förbättras är risken stor för
långsiktiga problem bland olika grupper av invandrarungdomar. Förebyggande
arbete för att identifiera ungdomar i riskzonen bör därför prioriteras av de
sociala myndigheterna och polisen.
I propositionen anförs att ett viktigt mål för förnyelsearbetet inom den
offentliga sektorn är att överbrygga sektorsgränser som verkar hämmande på
möjligheterna att bedriva en framgångsrik välfärdspolitik. I det
brottsförebyggande arbetet har olika metoder och modeller för samverkan
utvecklats. Regeringen har bl.a. i de s.k. pilotprojekten stött bildandet av
lokala råd för samordning av verksamheten. Företrädare för socialtjänsten är
naturliga representanter och deltagare i sådana råd som har till uppgift att
förstärka samarbetet i det brottsförebyggande arbetet.
I propositionen betonas också behovet av tidiga insatser i syfte att
förhindra eller begränsa en ogynnsam utveckling hos barn och unga. Behovet av
tidiga insatser för att motverka kriminalitet bland ungdomar har också
understrukits i regeringens nationella brottsförebyggande program. En
utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med ett
omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer och
inte enbart inom rättsväsendet. I programmet beskrivs olika faktorer som
påverkar risken för att en ung person skall hamna i en kriminell livsstil.
Skolans och föräldrarnas betydelse för att minska risken för att barn och
ungdomar dras in i kriminalitet ägnas särskild uppmärksamhet. Samtidigt
understryks behovet av en målmedveten och långsiktig kunskapsuppbyggnad inom
området.
Enligt propositionen bör insatser på detta område inriktas mot generella
åtgärder med fokus på uppväxtmiljöer som är ogynnsamma för en bra start i
livet. Särskilt stöd bör ges till barn som tidigt uppvisar problembeteenden
eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet
för att utveckla vård och behandling av unga med kriminellt beteende är också
av stor betydelse. I propositionen framhålls att samhället snabbt skall
ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder när ungdomar begår
brott. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger hos socialtjänsten.
En utgångspunkt i det brottsförebyggande arbetet skall enligt regeringens
mening också vara att ta till vara den kreativitet och kapacitet som finns
bland enskilda individer, organisationer och företag och att försöka skapa
förutsättningar för en förstärkt samverkan mellan myndigheter, organisationer
och enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet.
(Frågor om brottsförebyggande insatser har också behandlats i utskottets
betänkande 1996/97: SoU8 Barnfrågor.)
Utskottets bedömning
Med hänsyn till de insatser som gjorts eller förbereds inom detta område anser
utskottet inte att något tillkännagivande till regeringen behövs med anledning
av motionerna Ju903 (c) yrkande 2, So641 (m) och Ju216 (s) yrkande 1.
Motionerna avstyrks.
Åtgärder mot spelberoende
I motion So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande
av vad som i motionen anförts om spelberoende (yrkande 30). Motionärerna anser
att epidemiologiska studier bör initieras för att kartlägga förekomsten av
spelberoende. Inom vården bör behandlings- och rehabiliteringsmetoder
utvecklas för att personer med spelberoende skall kunna erbjudas adekvat
hjälp.
Även i motion So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) tas spelberoendet upp.
Motionären efterlyser forskning om hur män respektive kvinnor påverkas av
spelens art (yrkande 3).
Utskottet uttalade i yttrande 1995/96:SoU8y till finansutskottet att det är
angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på
området ges ett kontinuerligt stöd. Bl.a. bör spelberoendets omfattning och
karaktär kartläggas, ansåg utskottet. Utskottet delade regeringens uppfattning
i proposition 1995/96:169 om sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och
AB Tipstjänst att det för insatser mot spelberoende bör anslås 2 miljoner
kronor årligen i tre år fr.o.m. 1997. Denna inställning delades också av
finansutskottet. Riksdagen följde utskottet. Regeringen återkom i
budgetpropositionen för år 1997 till frågan om att anvisa medel till
spelberoende. Enligt budgetpropositionen skall från anslaget C 1 avsättas 2
miljoner kronor för att inhämta mer kunskap om spelberoende och därtill
hörande sociala problem.
I oktober 1991 bildades Riksförbundet Spelberoende, vars syfte är att vara en
länkrörelse för spelmissbrukare. I förbundets arbete ingår att informera olika
myndigheter och hälso- och sjukvården om spelberoende och hur olika spelformer
marknadsförs av spelbolagen. Behandling av spelberoende finns i viss
omfattning, bl.a. vid behandlingshemmet Backgården i Hedemora.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning om att det är angeläget att
problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges
kontinuerligt stöd. Medel ur statsbudgeten har avsatts för insatser mot
spelberoende och därtill hörande problem. Mot denna bakgrund anser utskottet
att något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So277
(fp) yrkande 30 och So667 (v) yrkande 3 inte behövs. Yrkandena avstyrks.
Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt
I betänkande 1996/97:SoU15 behandlade utskottet regeringens proposition
1996/97:91 Internationella adoptioner. I propositionen föreslogs bl.a.
ändringar i 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. Riksdagen antog regeringens
förslag i dessa delar (rskr. 1996/97:192), vilka träder i kraft den 1 juli
1997 (SFS 1997:193).
I den i detta betänkande behandlade propositionen föreslås också ändringar
av 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. 75 § SoL föreslås träda i kraft den 1 juli
1997 såvitt avser punkterna 3 och 4 och i övrigt den 1 januari 1998. Ändringen
i 47 § SoL, som avser andra stycket, föreslås träda i kraft den 1 januari
1998.
Vid behandlingen av 47 § SoL i anslutning till proposition 1996/97:91 föll
orden ?11 och? i paragrafens första stycke bort och bör föras in mellan orden
?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall?. En
rättelse bör ske genom en ändring av lagen (1997:193) om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620). Den rättade lydelsen av 47 § första stycket
träder därmed i kraft den 1 juli 1997.
Även när det gäller 75 § SoL bör en ändring av lagen (1997:193) göras så att
de förslag i proposition 1996/97:24 som skall träda i kraft den 1 juli 1997
beaktas.
Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4
utarbetade förslaget till ändring av lagen (1997:193) om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) såvitt avser 47 och 75 §§ SoL.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring av 47 § SoL i nu behandlad
proposition, dock med den ändringen som nyss nämnts att ?11 och? i första
stycket förs in mellan ?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall?. Även förslaget till ändrad lydelse av 75 § SoL
utöver vad som nyss nämnts i nu behandlad proposition tillstyrks.
Som en följd härav bör förslaget till övergångsbestämmelser ändras på så sätt
att orden ? 75 § första stycket 3 och 4? i första punkten utgår. Utskottet
föreslår att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna, med den
ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 föreslagen lydelse.
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård och lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande
1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5, 1996/97:So809,
1996/97:Fi210 yrkande15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2,
res. 1 ( m)
res. 2 (c)
res. 3 (mp)
2. beträffande begäran om en riksnorm
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf241 yrkande 7, 1996/97: So654
och 1996/97:So664 delvis,
3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6,
1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97: So47
yrkandena 1 och 2, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis, 1996/97: So607 yrkande
6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97: So665 antar 6, 6 a och 6
b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 4 (m) - delvis
res. 5 (c, kd) - delvis
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 1,
res. 4 (m) - delvis motiv.
res. 5 (c, kd) - delvis motiv.
res. 8 (fp)
5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16,
1996/97:Fi212 yrkande 17 och 1996/97:So664 delvis,
res. 9 (v)
6. beträffande ersättning för lidande och kränkning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 32,
res. 10 (c)
7. beträffande hushållsgemenskap
att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 12,
res. 11 (v)
8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 11,
1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2,
1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub247 yrkande 1 antar 6 c-6 e
§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 12 (fp)
res. 13 (v)
res. 14 (mp)
9. beträffande annat bistånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2, 7 och 8,
1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis,
1996/97:So414 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 15 (m)
res. 16 (v)
res. 17 (mp)
res. 18 (kd)
10. beträffande 6 g § socialtjänstlagen
att riksdagen antar 6 g § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
11. beträffande tydligare lagtext
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 3,
res. 19 (fp)
12. beträffande närståendevård
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 8,
res. 20 (m, c, fp, kd)
13. beträffande 5 § socialtjänstlagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:So47 yrkande 4 antar 5 § i regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen,
res. 21 (mp)
res. 22 (kd)
14. beträffande återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd
att riksdagen antar dels 33, 33 a, 36 och 37 §§ i regeringens förslag
till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan
till socialnämnden
att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 2,
res. 23 ( m)
16. beträffande vistelsekommunens ansvar
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:A433 yrkande 3 och
1996/97:So610 antar 72 a § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
17. beträffande kompetens och kvalitet
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5,
1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande 5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2
och 1996/97:A821 yrkande 24 antar 7 a § i regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen,
res. 24 (fp)
res. 25 (mp)
18. beträffande alkohol- och drogförebyggande arbete
att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 7,
19. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So651 yrkande 3 och 1996/97:So661
yrkandena 1 och 2,
res. 26 (kd)
20. beträffande LVM
att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 6,
res. 27 (m)
21. beträffande ideella organisationer
att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 13,
res. 28 (m, fp, kd)
22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14 och
1996/97:So656 yrkande 3,
res. 29 (fp)
23. beträffande samverkan och tidiga insatser
att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkandena 23-25 och 27,
24. beträffande anhöriga till missbrukare
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 9, 1996/97: So645
delvis och 1996/97:So655 yrkande 14,
res. 30 (v)
25. beträffande barnperspektivet i socialtjänstlagen
att riksdagen antar 1 och 9 §§ i regeringens förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen,
26. beträffande FN:s barnkonvention
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 9,
res. 31 (fp)
27. beträffande utvidgad anmälningsplikt m.m.
att riksdagen antar 71 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
28. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken, dock att ändringen i 36 kap. 5 § skall företas i
paragrafens lydelse enligt riksdagens beslut den 14 maj 1997 (rskr. 207),
29. beträffande 12 § socialtjänstlagen
att riksdagen antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen, med den ändringen i sista ledet att orden "av en
domstol" utgår,
30. beträffande ändring av LVU
att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 5,
res. 32 (m)
31. beträffande inriktningen av vården av unga
att riksdagen avslår motion 1996/97:So652 yrkande 1,
32. beträffande socialtjänstsekretessen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So44 yrkande 9,
res. 33 (m)
33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 7,
res. 34 (fp)
34. beträffande utredningsskyldighet och dokumentation
att riksdagen antar 50, 50 a, 50 b, 51, 52, 70 a och 70 b §§ i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
35. beträffande omhändertaganden av barn
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97: So49
yrkande 6, 1996/97:So628 yrkande 10 och 1996/97:Ju512,
res. 35 (m, mp)
36. beträffande delegation av beslutsrätt
att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 1,
res. 36 (m, mp)
37. beträffande förhandlingar i länsrätt
att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9,
res. 37 (m, mp)
38. beträffande kontaktpersoner
att riksdagen avslår motion 1996/97:So608,
res. 38 (kd)
39. beträffande könsbaserad statistik
att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 14,
res. 39 (v)
40. beträffande familjehemsplaceringar hos anhöriga
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del och
motionerna 1996/97:So40 yrkande 10, 1996/97:So44 yrkande 8, 1996/97:So45,
1996/97:So46 yrkande 7, 1996/97:So47 yrkande 5, 1996/97:So48 yrkande 10,
1996/97:So49 yrkande 4, 1996/97:So604 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607
yrkande 7, 1996/97:So611, 1996/97:So615 yrkande 1, 1996/97:So628
yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So645 delvis antar 22 § i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 3 som ?Utskottets förslag? betecknade
lydelse,
41. beträffande utbildning av familjehemsföräldrar
att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkande 6,
42. beträffande familjerådslag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97: So49
yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97:So615 yrkande 2,
1996/97:So628 yrkandena 3 och 4, 1996/97:So636 yrkande 3 och
1996/97:So643,
res. 40 (m, fp, mp, kd)
43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och 1996/97:So46
yrkande 9,
res. 41 (m, c)
44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre
människor
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So40 yrkande 13 antar 19 § i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 42 (v)
45. beträffande rätten att flytta
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K527 yrkande 4 antar 3 och 6 h
§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
46. beträffande äldreombudsman
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 6,
res. 43 (fp)
47. beträffande brister i äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 11,
res. 44 (fp)
48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 12,
res. 45 (fp)
49. beträffande 35 § socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 1996/97:K211 yrkande 1,
res. 46 ( m)
50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade
människor
att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 3,
res. 47 (v)
51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet
att riksdagen dels med avslag på motion 1996/97:So46 yrkande 8 antar 69 §
i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels antar
69 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 48 (c)
52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So44 yrkande 11 antar 69 b och
69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,
res. 49 (m, c, fp, kd)
53. beträffande brottsförebyggande arbete
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So641, 1996/97:Ju216 yrkande 1
och 1996/97:Ju903 yrkande 2,
res. 50 (c)
54. beträffande åtgärder mot spelberoende
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So277 yrkande 30 och
1996/97:So667 yrkande 3,
55. beträffande ändring i lagen (1997:193) om ändring i
socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen antar det av utskottet i
bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:193) om
ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
56. beträffande 47 § socialtjänstlagen
att riksdagen antar 47 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen med den ändringen att orden "11 och" förs in mellan
"samt" och "13 § lagen (1988:870)" i paragrafens första stycke,
57. beträffande 75 § socialtjänstlagen
att riksdagen antar 75 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt
under moment 55,
58. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i förslaget
till lag om ändring i socialtjänstlagen
att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den
ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
59. beträffande förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under tidigare moment,
60. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
b) lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för
viss hälso- och sjukvård,
c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 15 maj 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson (kd), Annika Jonsell (m), Kerstin Warnerbring (c) och Marie Engström
(v) .
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med
?Socialtjänsten är? och på s. 23 slutar med ?avstyrks därför? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är
ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner
och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små
gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och
tidigt kan hanteras. Dessa naturliga nätverk kan inte ersättas av
lagstiftning. En väl utformad socialtjänstlag kan dock vara ett stöd och ett
komplement till enskilda individers naturliga och självklara ansvar och
rättighet att forma sitt eget liv. Grunden för socialtjänstlagen måste enligt
utskottet vara att aktivera i stället för att passivera människor. Lagen måste
vidare bygga på närhet och inte distans. Krav och resultat måste vara centrala
begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt
hållbara värderingar. Enligt utskottet har under beteckningen solidaritet
viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt
väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att
byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig
fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala
?ingenjörskonsten? har lett till mängder av bidragssystem med många gånger
höga bidragsnivåer. I många fall har det varit mer lönsamt att söka få
maximala bidrag än att arbeta och spara. Skattetrycket har begränsat den
enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation, och
makten har flyttats till socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens
plenisal. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som
förlitat sig på de offentliga systemen lidande.
Den enskilde måste enligt utskottets mening ha möjlighet att påverka sin
situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker
inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp
tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa
drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med
allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent
behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan
försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig
om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill
försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla
grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som
verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Det måste tydliggöras vad som är
ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse.
Låg skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser utskottet.
De sociala problemen ökar på många håll och inom skilda områden trots att
den kommunala socialtjänsten sedan början av 1970-talet kraftigt byggts ut.
Socialtjänsten kan inte självständigt lösa problemen. Av de erfarenheter som
gjorts, bl.a. efter socialtjänstlagens ikraftträdande, kan slutsatsen dras att
socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa viktiga mål. I
många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och
familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste enligt utskottets
mening göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten, och
metodutvecklingen måste ges hög prioritet.
Utskottet anser det viktigt att slå fast att socialbidragen inte skall ses
som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet,
utförsäkringar och förändringar i de generella trygghetssystemen måste
särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas.
Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att socialbidraget måste återgå
till att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat
stöd. I dagens ekonomiska läge är det helt nödvändigt att se över de generella
trygghetssy-stemen. Vid denna översyn är det angeläget att besparingarna inom
de generella, statligt finansierade systemen inte medför ökade kostnader för
den kommunala socialtjänsten. Utskottet är positivt till att regeringen avser
att tillsätta en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska
samspelet mellan socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och
försäkringssystemen. En ingående analys av generaliseringarna av det
ekonomiska biståndet måste komma till stånd.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So44 (m)
yrkande 1 och So607 (m) yrkandena 1 och 3-5 som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 1 och
1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5 och med avslag på motionerna 1996/97:So40
yrkande 1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So809, 1996/97:Fi210 yrkande
15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Motionerna
So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Under hela 1990-talet har socialförsäkringarna stramats åt, och vissa delar
har helt avskaffats. Det har varit nödvändigt av ekonomiska orsaker men också
för att vissa försäkringar har tillkommit i en annan tidsepok än vår och
kunnat avvecklas när medborgarnas levnadsvillkor förändrats. Systemet liknar
ett lapptäcke av olika försäkringar. Trots att det verkat heltäckande har
människor ändå alltid hamnat utanför försäkringarna. I tider av hög
arbetslöshet blir detta extra tydligt. Människor som aldrig varit etablerade
på arbetsmarknaden drabbas extra hårt.
Kommunerna har genom socialtjänsten fått ta ett allt större ansvar för
medborgarnas ekonomiska trygghet. Detta är inte en rimlig utveckling. De s.k.
generella trygghetssystemen är inte generella utan enbart trygga för dem som
har rätten att omfattas av dem. Många människor är i stället hänvisade till
individprövat bistånd, och tryggheten har därmed blivit alltmer selektiv.
Utskottet anser det nödvändigt att närmare kartlägga de huvudsakliga skälen
till socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet
socialbidragstagare. Den ekonomiska situationen är mycket svår för de
människor som är beroende av socialbidrag. Ofta omfattas de, som nyss
påpekats, inte av de sociala trygghetssystemen och har ingen kontakt med
arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för dessa människor
är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade.
Utskottet vill ha en generell välfärdspolitik som bygger på
grundtrygghetsprincipen och som omfattar alla samhällsmedborgare.
Centerpartiet har i en motion till riksdagen presenterat ett förslag om en
allmän arbetslivsförsäkring som utgår från grundtrygghetstanken i stället för
system där man enbart kvalificerar sig genom gjorda prestationer. Förslaget om
en allmän arbetslivsförsäkring skulle lösa många av de problem som människor
möter i dag när de inte har någon möjlighet att kvalificera sig till
socialförsäkringarna och därmed inte omfattas av den ekonomiska tryggheten.
Det innebär dock enligt utskottet att betydande grupper av människor, som i
dag uppbär behovsprövade socialbidrag, i stället skulle omfattas av en allmän
arbetslivsförsäkring.
Centerpartiets förslag om en arbetslivsförsäkring kommer inte att ersätta
socialtjänstens uppgift att ge förutsättningar för rimliga levnadsförhållanden
och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär enligt utskottet
att socialtjänsten kan ägna mer tid åt sin grundläggande uppgift - att vara
ett samhällets yttersta sociala skyddsnät för människor med svåra sociala
problem.
Utskottet anser att regeringens förslag om en utredning är välkommet. I
regeringens direktiv till utredning bör, förutom de uppdrag som föreslås i
propositionen, ligga att göra en bedömning av vilka övergripande förändringar
som bör göras för att skapa ett enklare och mer överskådligt
transfereringssystem som bygger på principen om grundtrygghet. Detta bör ges
regeringen till känna. I direktiven bör också ingå att kartlägga skälen till
socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet
socialbidragstagare. Utredningen bör också analysera levnadsnivån och övriga
förhållanden för människor som är beroende av socialbidrag.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So46 (c) yrkande 1,
Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) bör riksdagen ge regeringen till känna.
Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So46 yrkande 1,
1996/97:Fi210 yrkande 15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1, 1996/97:So607
yrkandena 1 och 3-5 och 1996/97:So809 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Motionerna
So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska situationen är mycket svår för de människor som är beroende
av socialbidrag. Ofta omfattas de inte av de sociala trygghetssystemen och har
ingen kontakt med arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för
dessa människor är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade. Den nya
socialtjänstutredningen bör därför få i uppdrag att granska de
socialbidragsberoendes levnadsförhållanden. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf224 yrkande 2 och med avslag
på motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1,
1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1 och 3-5, 1996/97:So809
och 1996/97:Fi210 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom.
4)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet
med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Enligt propositionen skall det ekonomiska stödet till försörjning delas upp
i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad
för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att
införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen och vars innehåll skall
preciseras i lag. Förslaget innebär ytterligare en detaljstyrning av
kommunerna och undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga
på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten
stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska
biståndet. Utskottet anser att socialbidragens storlek skall avgöras av de
enskilda kommunerna. Detta ligger också i linje med att beslut bör fattas på
en nivå så nära människorna som möjligt. I grunden är det en fråga om tilltron
till det kommunala självstyret. Ytterligare skäl till att låta kommunerna
fastställa nivån på socialbidragen är att såväl kostnadsnivån som lönenivån
för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det
bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den
enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala
demokratin. Vidare anser utskottet att beslut i fråga om bistånd till
försörjning skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.
Förvaltningsdomstolen skall dock kunna ändra kommunens beslut om nivån på
biståndet endast i de fall då sökanden kan förete särskilda skäl som ligger
utanför vad som avses i normalfallet. Frågan om rätten att erhålla bistånd
enligt de av kommunen fastlagda schablonbeloppen skall vid avslag kunna prövas
på samma sätt som för närvarande. Detta gäller också beslut om bistånd som
skall bedömas utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet.
När det gäller innehållet i försörjningsstödet anser utskottet att posten
medlemskap i fackförening skall utgå. Det finns enligt utskottet inget skäl
till att medlemsavgifter i fackföreningar skall bekostas av skattemedel.
Utskottet anser att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor betydelse
i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social
grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt
land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens
uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när
den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får
dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar
över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall
tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet
också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta
ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är
enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör lagen även kompletteras med en bestämmelse om
villkorat bistånd. Socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på
motprestationer från den som mottar bistånd. När det gäller arbetslösa
bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka
arbete. I andra fall, t.ex. när det gäller rehabiliterings- och
normaliseringsarbete, anser utskottet att socialtjänsten skall ha möjlighet
att villkora biståndet genom att t.ex. ställa krav på att en missbrukare skall
delta i visst rehabiliteringsprogram.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena
4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So46 (c) yrkandena 3 och 4, So47 (kd) yrkande
1 och So48 (fp) yrkande 1. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motionerna So44 (m) yrkandena 3-6, So46 (c) yrkandena 2 och 5, So47 (kd)
yrkande 2 och So607 yrkande 6 antar det av reservanterna i bilaga 6 utarbetade
förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6,
1996/97:So46 yrkandena 2 och 5, 1996/97:So47 yrkande 2 och 1996/97:So607
yrkande 6 samt med avslag på regeringens förslag i denna del och
motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6, 1996/97:So46 yrkandena 3 och 4,
1996/97: So47 yrkande 1, 1996/97: So49 yrkande 1 delvis, 1996/97:653
yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§
socialtjänstlagen skall ha i bilaga 6 som Reservanternas förslag
betecknade lydelse.
5. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom.
4)
Kerstin Warnerbring (c) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet
med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Det ekonomiska stödet till försörjning skall enligt propositionen delas upp
i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad
för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att
införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen. Socialbidragen kommer,
med den utformning som regeringen föreslår, att sänkas i flera kommuner. Det
är bara ?om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl? som socialnämnden kan
beräkna normen till en högre nivå. Riksnormen kommer att leda till att normen
i vissa delar av landet blir oskäligt låg medan den i andra delar kan
uppfattas som alltför generös. Kommunerna kommer inte att som i dag ha
möjlighet att tillämpa två normer, dvs. en korttidsnorm för dem som bedöms
behöva bidrag under en kortare period och en långtidsnorm i de fall
biståndsbehovet bedöms bli långvarigt. Förslaget kommer också att leda till en
ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Dessutom undergrävs principen om att
det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall
bestämma bidragsnivåerna bör också staten stå för kostnaderna för den delen av
det ekonomiska biståndet. Av angivna skäl kan utskottet inte ställa sig bakom
förslaget om en riksnorm. Enligt utskottets mening skall kommunerna bestämma
normerna för socialbidraget. I grunden är det en fråga om tilltron till det
kommunala självstyret. Det finns inte någon anledning att anta att kommunens
politiker inte skulle ta sitt sociala ansvar. Såväl kostnadsnivån som
lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet.
Det bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den
enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala
demokratin.
Det är dock angeläget att socialbidragens konstruktion blir mer enhetlig till
sitt innehåll och inte bara i fråga om den yttre strukturen. Socialbidragens
konstruktion och innehåll bör anges i lag. Grunderna för biståndets nivå bör
fastställas av kommunfullmäktige. På så sätt uppnås större enhetlighet mellan
olika delar av landet och en bättre anpassning till rådande
levnadsförhållanden. Det blir också möjligt att överklaga nivån på den
schabloniserade delen av försörjningsstödet, vilket i praktiken inte är
möjligt med regeringens förslag. Det skulle förefalla märkligt om en domstol
skulle sätta sig över en riksnorm.
Utskottet anser vidare att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor
betydelse i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social
grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt
land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens
uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när
den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får
dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar
över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall
tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet
också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta
ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är
enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med
?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort
ha följande lydelse:
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena
4-6, So44 (m) yrkandena 5 och 6, So48 (fp) yrkande 1, So607 (m) yrkande 6 och
So49 (mp) yrkande 1 delvis. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
motionerna So44 (m) yrkandena 3 och 4, So607 (m) yrkande 6, So46 (c) yrkandena
2-5 och So47 (kd) yrkandena 1 och 2 antar det av reservanterna i bilaga 7
utarbetade förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3 och 4,
1996/97:So46 yrkandena 2-5 och 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på regeringens förslag i denna del och motionerna 1996/97:So40
yrkandena 4-6, 1996/97:So44 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So49 yrkande 1
delvis, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:
So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§
socialtjänstlagen skall ha i bilaga 7 som Reservanternas förslag
betecknade lydelse,
6. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa?
och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar regeringens förslag till införandet av en riksnorm och
en i lag angiven miniminivå för försörjning, en nivå som alla kan räkna med
oberoende av bostadsort. Utskottet delar dock inställningen i motion So40 (v)
om att fler poster bör ingå i försörjningsstödet. Möbler, husgeråd och TV bör
omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade delen.
Skäliga kostnader för all tandvård och inte, som regeringen föreslår, endast
kostnader för akut tandvård bör också ingå i försörjningsstödet, liksom
kostnader för psykologisk behandling och psykoterapi. Tandvårdsförsäkringen
har under de senaste åren urholkats på ett sådant sätt att det blivit mycket
svårt för en person som uppbär socialbidrag att betala sin tandvård. Dessutom
kan svåra gränsdragningsproblem uppstå vid bedömningen av vad som är akut
tandvård eller ej. Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en
fullständig rehabilitering och bör i likhet med annan läkarvård omfattas av
försörjningsstödet.
De ytterligare poster som utskottet nu föreslår bör behovsprövas utifrån den
kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån
vad som är skäligt i det enskilda fallet. Genom att posterna ingår i
försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också möjligt att överklaga beslut om
bistånd till sådana ändamål genom förvaltningsbesvär.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med
?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort
ha följande lydelse:
Utskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att riksdagen med
anledning av motionerna So40 (v) yrkandena 4-6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis
antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens
förslag till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Övriga motioner under detta avsnitt
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkandena 4-6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på
motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5,
1996/97:So47 yrkandena 1-2, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:So653
yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a och 6 b §§ i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den
ändringen att 6 b § erhåller följande som Reservantens förslag betecknade
lydelse:
---------------------------------------------------------
|Regeringens förslag ||Reservantens förslag |
---------------------------------------------------------
| 6 b § |
---------------------------------------------------------
|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |
| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|
|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt|
|dagstidning, telefon och TV-avgift, |
---------------------------------------------------------
|2. boende, hushållsel, || 2. boende, möbler,|
|arbetsresor, ||husgeråd, TV, hushållsel,|
|hemförsäkring, läkarvård, ||arbetsresor, hemförsäkring,|
|akut tandvård, glasögon ||läkarvård, psykologisk|
|samt medlemskap i ||behandling, psykoterapi,|
|fackförening och ||tandvård, glasögon samt|
|arbetslöshetskassa. ||medlemskap i fackförening|
| ||och arbetslöshetskassa. |
---------------------------------------------------------
|Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i|
|enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas|
|enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på|
|grundval av officiella prisundersökningar rörande olika|
|hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall|
|finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna|
|dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i|
|ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,|
|om det finns särskilda skäl för detta. |
---------------------------------------------------------
7. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa?
och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en riksnorm. Som föreslås
i motion So49 (mp) yrkande 1 delvis bör dock fler poster ingå i
försörjningsstödet. Kostnader för all tandvård och inte, som regeringen
föreslår, endast kostnader för akut tandvård bör ingå, liksom kostnader för
psykoterapeutisk behandling och alternativ medicinsk behandling. Sådana
kostnader bör behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under
den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda fallet.
Genom att posterna ingår i försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också
möjligt att överklaga beslut om bistånd till sådana ändamål genom
förvaltningsbesvär.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med
?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort
ha följande lydelse:
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning
av motionerna So40 (v) yrkandena 5 och 6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis antar
det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens förslag
till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Utskottet avstyrker övriga motioner under
detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på
motionerna 1996/97:So40 yrkande 4, 1996/97:So44 yrkandena 3-6,
1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607
yrkande 6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a
och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen, med den ändringen att 6 b § erhåller följande som
Reservantens förslag betecknade lydelse:
---------------------------------------------------------
|Regeringens förslag ||Reservantens förslag |
---------------------------------------------------------
| 6 b § |
---------------------------------------------------------
|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |
| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|
|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|
|telefon och TV-avgift, |
---------------------------------------------------------
|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|
|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|
|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, psykologisk|
|akut tandvård, glasögon ||behandling, psykoterapi,|
|samt medlemskap i ||alternativ medicinsk|
|fackförening och ||behandling, tandvård,|
|arbetslöshetskassa. ||glasögon samt medlemskap i|
| ||fackför-ening och|
| ||arbetslöshetskassa. |
---------------------------------------------------------
|Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i|
|enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas|
|enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på|
|grundval av officiella prisundersökningar rörande olika|
|hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall|
|finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna|
|dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i|
|ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,|
|om det finns särskilda skäl för detta. |
---------------------------------------------------------
8. Tillkännagivande om en korttidsnorm (mom. 4)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I likhet
med? och slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att begreppet riksnorm bör ersättas med miniminivå. Den s.k.
riksnormen är också för hög under vissa förhållanden. Hur mycket som skall
utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på om behovet avser en
kortare eller längre tid. Studerande som lever på studiebidrag under
terminerna och som behöver socialbidrag under sommaruppehållet har t.ex. inte
samma behov av bistånd som en person som saknar egna inkomster t.ex. under ett
helt år. Mot denna bakgrund anser utskottet att kommunerna skall ges möjlighet
att tillämpa en lägre norm för personer som har behov av bistånd endast under
en kortare tid. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kostnadsansvar för socialbidrag (mom. 5)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Enligt
regeringens? och på s. 43 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det vid kommande översyn av socialtjänstlagen bör
utredas hur kostnadsansvaret för socialbidragen skall kunna flyttas över från
kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning
vara kostnadsneutral. Detta torde lämpligast kunna åstadkommas genom att de
generella statsbidragen till kommunerna minskas i motsvarande mån. Oavsett
graden av statligt övertagande av kostnadsansvaret för socialbidragen är det
enligt utskottets mening angeläget att finansieringsprincipen upprätthålls.
Varje beslut om ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader
för kommunerna måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att
kommunerna kompenseras för merkostnaden. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16 och
1996/97:So664 delvis och med avslag på motion 1996/97:Fi212 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Ersättning för lidande och kränkning (mom. 6)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Många personer som utsatts för brott klarar inte av att återgå till studier
eller arbete direkt efter brottet. Vissa brottsoffer som inte har sjukpenning
eller a-kassa blir beroende av bistånd från socialtjänsten. Enligt nuvarande
regler räknas skadestånd för lidande och kränkning som inkomst vid beräkningen
av socialbidrag. Behovet av rehabilitering och rekreation måste anses lika
stort för alla brottsoffer, såväl för den välbemedlade som för den som står
utan ekonomiska resurser. På grund härav och då skadeståndsersättningen är
tänkt att täcka både akuta och framtida behov bör inte skadeståndsersättning
för lidande och kränkning anses som inkomst vid prövningen av rätt till
bistånd enligt socialtjänstlagen. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna med anledning av motion Ju 903 (c) yrkande 32.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ersättning för lidande och kränkning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Hushållsgemenskap (mom. 7)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?När det
gäller? och slutar med ?So40 (v) yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL
och föräldrabalkens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet. Enligt
föräldrabalken upphör underhållsskyldigheten när barnet i fråga fyller 18 år.
Går barnet i skolan utsträcks underhållsskyldigheten dock längst till dess
barnet fyller 21 år. I dag tillämpar vissa kommuner en lägre norm för
livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan
18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna barn som är över 20 år. Det är inte
rimligt att t.ex. en 25-årig person som hyr rum hos sina föräldrar får lägre
bistånd än om han eller hon hyr rum på annat håll. Att vuxna barn och
föräldrar skall betraktas som enskilda individer vid bestämmande av
socialbidrag är också enligt utskottet betydelsefullt ur
jämställdhetssynpunkt. När socialnämnderna i vissa kommuner förutsätter att
t.ex. en mor skall dela kostnader för livsmedel etc. med sitt i lagens mening
vuxna barn, förutsätts indirekt att modern återigen måste planera sin middag
och matlagning tillsammans med det vuxna barnet. Det är ju först då det blir
möjligt med de kostnadsinbesparingar som t.ex. en lägre livsmedelsnorm för
vuxna barn innebär. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är av största
vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda
individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av socialbidrag för
livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande hushållsgemenskap
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So40 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Möjligheten
för? och som slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:
Utskottet är positivt till regeringens förslag att införa en bestämmelse i
socialtjänstlagen som ger kommunen rätt att ställa krav på att personer under
25 år och som uppbär försörjningsstöd skall delta i olika aktiva insatser som
skall utveckla hans eller hennes möjligheter att i framtiden försörja sig
själv. Enligt utskottets mening bör kravet på att delta i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet kunna ställas även på personer som är över 25 år.
Den föreslagna åldersgränsen bör därför utgå. Detta bör med anledning av
motionerna So48 (fp) yrkande 2 och Ub247 yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen
att riksdagen
dels antar 6 c-6 e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen
dels med anledning av motionerna 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: So40 yrkande 11,
1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6 och 1996/97:So49 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet
ställer? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som
syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den
reguljära arbetsmarknaden eller utbildningssystemet. Utskottet delar också
inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan mellan
socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening bör
Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning avvaktas innan
bestämmelser införs i socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att
begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna för denna typ av verksamhet måste klargöras. Vidare
anser utskottet att det i lag bör anges att den ersättning som ungdomarna får
för utfört arbete skall betraktas som lön och att de regler som gäller för
arbetstagare också skall gälla för dem som deltar i av kommunen anvisad
praktik eller kompetenshöjande verksamhet. Det finns enligt utskottets mening
också skäl att överväga om inte de sysselsättnings- och kompetenshöjande
åtgärder som regeringen föreslår lämpligen bör ske inom ramen för
arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde. Med det sagda tillstyrker utskottet
motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c och e
§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Även 6 d §,
som i praktiken innebär att en ?arbetsplikt? införs i lagen, bör avslås av
riksdagen. Yrkande 3 i motion So 49 (mp) avstyrks. Motionerna So48 (fp)
yrkande 2 och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks också.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11 och So49
yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:So44 yrkande 2,
1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2, 1996/97:So49 yrkande 3
och 1996/97:Ub247 yrkande 1
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
såvitt avser 6 c-e §§
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet
ställer ? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som
syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den
reguljära arbetsmarknaden eller i det reguljära utbildningssystemet. Utskottet
delar också inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan
mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Däremot avvisar utskottet
regeringens förslag om att införa bestämmelser i socialtjänstlagen som skall
ge kommunerna rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär
försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. Utskottet anser att man på frivillig väg, i dialog mellan
socialtjänst och klient kan nå mycket längre än med tvång. Det är inte
socialtjänsten som skall bestämma vad som är kompetenshöjande för en mottagare
av ekonomiskt bistånd, menar utskottet. Kommunerna bör ha en skyldighet att
erbjuda någon form av sysselsättning för såväl unga som äldre personer, men
individen själv måste bestämma vad som är kompetenshöjande och utvecklande för
just honom eller henne. Utskottet tillstyrker därmed motionerna So40 (v)
yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c-6 e §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Vad utskottet anfört om
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet bör med anledning av yrkande 3
i motionen So49 (mp) ges regeringen till känna. Motionerna So48 (fp) yrkande 2
och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11,
1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1996/97:So44
yrkande 2, So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247
yrkande 1
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
såvitt avser 6 c-6 e §§
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Annat bistånd (mom. 9)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som som på s.
45 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 46 slutar med ?avlösning och
ledsagning? samt på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och
avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande:
I dag ingår stöd i form av t.ex. avlösning som en naturlig del i
socialtjänstens åtagande gentemot familjer som har funktionshindrade barn.
Enligt utskottets mening skall det vara en skyldighet, inte en rekommendation,
för socialnämnderna att genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar
närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.
LSS och LASS omfattar inte alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som är
synskadade eller som lider av MBD/Damp. För familjer med funktionshindrade
barn är kommunernas bistånd i form av avlösning oerhört viktigt och ofta
själva förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar hemma hos sina
föräldrar. Enligt utskottets mening bör avlösarservice ingå i rätten till
?annat bistånd? enligt 6 f §.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So41 (m), So40
(v) yrkande 7, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So414 (kd) antar det av
reservanterna utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i
socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 8, So47 (kd) yrkande 3
delvis, So49 (mp) yrkande 1 delvis och So625 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkande 7, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So414
samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 8,
1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis och
1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| 6 f § |
-------------------------------------------------------
|Med annat bistånd avses |
| 1. färdtjänst, |
| 2. hjälp i hemmet, |
| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|
|äldre eller bostad med särskild service för|
|funktionshindrade, |
-------------------------------------------------------
| |4. avlösarservice i|
| |hemmet. |
-------------------------------------------------------
16. Annat bistånd (mom. 9)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 46 slutar med ?och avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen skall avlösar- och ledsagarservice endast vara
frivilliga verksamheter för kommunerna. Ett beslut rörande sådana insatser kan
endast överklagas genom kommunalbesvär. Vad gäller avlösarservice föreligger
stor risk för att regeringens förslag kommer att drabba särskilt föräldrar
till funktionshindrade barn och personer som bistår sina anhöriga. Förslaget
kommer beträffande ledsagarservice att få negativa konsekvenser för alla som
är i behov av denna slags insats men inte tillhör LSS:s personkrets. Enligt
utskottet är det angeläget att avlösar- och ledsagarservice omfattas av rätten
till bistånd och att beslut om dessa slags insatser kan överklagas genom
förvaltningsbesvär.
Regeringens förslag innebär vidare att beslut om vård och behandling inte kan
prövas i domstol annat än i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Den som
t.ex. vill komma ifrån sitt drogberoende och önskar plats på ett
behandlingshem har således inte rätt att överklaga ett beslut om öppenvård
genom förvaltningsbesvär. Detta strider mot socialtjänstlagens portalparagraf
om att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt
och integritet. När det gäller att upphöra med ett missbruk är det viktigaste
att missbrukaren själv kommit till insikt och att han vill sluta med droger.
För att nå framgång med detta krävs det oftast att den enskildes val av
behandlingsform respekteras. Utgångspunkten i socialtjänstens arbete med
missbrukare är att åtgärderna skall ske på frivillig väg. För att inte
försvåra rehabiliteringen av missbrukare anser utskottet att ett beslut av
socialnämnden att avslå den enskildes begäran om viss vård- eller
behandlingsinsats skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Enligt
utskottets mening lämpar sig frågan om valet av insatser och utformningen av
dessa mycket väl för juridisk överprövning. Även vård och behandling av
missbrukare bör omfattas av rätten till bistånd. Enligt utskottet bör detsamma
gälla för umgängesresor för barn samt vård och behandling av barn. Förslaget
till 6 f § socialtjänstlagen bör ändras i enlighet med det sagda.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v)
yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m), So47 (kd) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 1
delvis och So414 samt med avslag på motion So625 (c) antar det av reservanten
utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i socialtjänstlagen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkandena 2, 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49
yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motion
1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som
Reservantens förslag betecknade lydelse.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
-------------------------------------------------------
| 6 f § |
-------------------------------------------------------
|Med annat bistånd avses |
| 1. färdtjänst, |
| 2. hjälp i hemmet, |
| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|
|äldre eller bostad med särskild service för|
|funktionshindrade, |
-------------------------------------------------------
| | 4. avlösarservice i|
| |hemmet, |
| | 5. ledsagarservice, |
| | 6. vård och behandling|
| |av missbrukare, |
| | 7. vård och behandling|
| |av barn, |
| | 8. resor i samband med|
| |umgänge mellan föräldrar|
| |och barn.
|
-------------------------------------------------------
17. Annat bistånd (mom. 9)
Thomas Julin (mp) anser
dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45
börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?6 g §?, den som på s. 45 börjar
med ?I motionerna So40 (v) yrkande 8? och på s. 46 slutar med ?skälig
levnadsnivå? och den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med
?och avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande:
Regeringens förslag innebär att beslut rörande vård och behandling av
missbrukare inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringen bedömer
att kommunen och en enskild kan ha olika uppfattningar främst om valet av
insats eller utformningen av denna samt att detta inte är en fråga som lämpar
sig för juridisk överprövning. Ett högt antal överklaganden rörande
missbrukarvård handlar just om valet av eller utformningen av insatsen. Enligt
utskottet är frågan i högsta grad lämpad för överprövning i domstol. Det är
viktigt för att en missbrukare skall kunna komma ifrån sitt missbruk att hans
egen vilja respekteras. Därför är enligt utskottet den inskränkning i
överklaganderätten som regeringen föreslår oacceptabel. Utskottet tillstyrker
motionerna So40 (v) yrkande 8, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So49 (mp)
yrkande 1 delvis om att 6 f § bör kompletteras med vård och behandling av
missbrukare. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 7, So41 (m), So47 (kd)
yrkande 3 delvis, So414 (kd) och So625 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkande 8, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So49 yrkande 1
delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 7,
1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So414 och
1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen, med den ändringen att till paragrafen skall läggas
ytterligare en punkt med följande lydelse: ?4. vård och behandling av
missbrukare?,
18. Annat bistånd (mom. 9)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45
börjar med ?Utskottet delar?och på s. 46 slutar med ?skälig levnadsnivå? samt
den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks
därför? bort utgå och ersättas av följande:
Till skillnad från regeringen föreslog ocialtjänstkommittén att även
personligt stöd (innefattande bl.a. avlösar- och ledsagarservice) samt vård
och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL skulle omfattas av
begreppet ?annat bistånd?.
Enligt 1 § SoL skall socialtjänsten främja människornas ekonomiska och
sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i
samhällslivet. Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt
LSS. Lagen omfattar emellertid inte alla dem med funktionshinder som behöver
särskilda stödinsatser för att uppnå det som anges i portalparagrafen.
Avlastning och andra stödåtgärder är en förutsättning för att
funktionshindrade barn och ungdomar skall kunna bo i sina föräldrahem.
Anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgsinsatserna till äldre
och funktionshindrade. Regeringens förslag till 5 § SoL innebär att stödet
till de anhöriga skall vara en frivillig verksamhet för kommunerna. Enligt
utskottet bör de anhörigas situation lyftas fram och deras arbete uppvärderas.
De måste få veta att deras arbete är viktigt. De behöver stöd och avlastning
men också information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika
handgrepp. Enligt utskottet är det angeläget att rätten till bistånd även
omfattar personligt stöd samt stöd och avlastning för anhörigvårdarna.
Socialtjänstens insatser i form av stöd, vård och behandling skall så långt
som möjligt ges i frivilliga former med beaktande av den enskildes
självbestämmanderätt. Den enskildes inflytande över vården och möjlighet att
välja insats är avgörande för motivation och behandlingsresultat. Regeringens
förslag innebär emellertid att exempelvis en missbrukare inte längre har
möjlighet att överklaga ett beslut om viss vård eller behandling genom
förvaltningsbesvär. Utskottet anser detta vara otillfredsställande. Rätten
till bistånd bör därför omfatta även vård och behandling som inte är hälso-
och sjukvård enligt HSL.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So47 (kd)
yrkande 3, So414 (kd), So40 (v) yrkandena 7 och 8, So41 (m) och So49 (mp)
yrkande 1 delvis antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 f § lag
om ändring i socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkande 2 och So625 (c)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande annat bistånd
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40
yrkandena 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49
yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motionerna
1996/97:So40 yrkande 2 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att
paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
-------------------------------------------------------
| 6 f § |
-------------------------------------------------------
|Med annat bistånd avses |
| 1. färdtjänst, |
| 2. hjälp i hemmet, |
| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|
|äldre eller bostad med särskild service för|
|funktionshindrade, |
-------------------------------------------------------
| | 4. personligt stöd, |
| | 5. vård och behandling|
| |som inte är hälso- och|
| |sjukvård enligt hälso- och|
| |sjukvårdslagen (1982:763),|
| | 6. stöd och avlastning i|
| |vård och omsorg av nära|
| |anhörig eller närstående.|
-------------------------------------------------------
19. Tydligare lagtext (mom. 11)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 47 börjar med ?I motion
So48? och slutar med ?Motionen avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Denna
lags personkrets utgör emellertid bara en liten del av de många
funktionshindrade som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå en skälig
levnadsnivå. I begreppet ?annat bistånd? inräknas enligt förslaget till 6 f §
SoL färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende. I propositionen räknas upp
vilka behov som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Det är t.ex.
oklart om hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är också
om avlösning och tillgång till kontaktfamilj ingår i begreppet hjälp i hemmet
eller om bistånd i form av dessa insatser skall sökas enligt 6 g §, bistånd i
andra fall. Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt utskottet att
utsatta människor, som personer med funktionshinder och många äldre, riskerar
att mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen situation.
Detta står inte i samklang med portalparagrafen om att den sociala
verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och
integritet. Rättssäkerheten för utsatta grupper som är beroende av en väl
fungerande socialtjänst måste garanteras. Utskottet anser därför att
regeringen måste återkomma med förslag till tydligare lagtext när det gäller 6
f och 6 g §§ SoL.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 3 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande tydligare lagtext
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Närståendevård (mom. 12)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Frågan om?
och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu inser värdet av
frivilligt socialt arbete och att närståendevården lyfts fram. Den nya
bestämmelsen i 5 § SoL är dock alltför vagt utformad. Det är vidare viktigt
att understryka att närståendevården måste vara frivillig, både för vårdaren
och för den som vårdas. Den vårdades integritet måste respekteras. Inte alla
upplever det som uteslutande positivt att bli vårdad av en nära anhörig.
Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de
båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående skall kunna ges. Enligt utskottet bör följande reformförslag tas
upp vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,
förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter
för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att
vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en
ytterligare förlängd ledighet för dem som vårdar. Förbättrade förhållanden för
dem som önskar vårda närstående i hemmet kan enligt utskottet i sin tur
innebära både humanitära och ekonomiska vinster.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 8
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande närståendevård
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 8 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?De
anhöriga? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
I propositionen framhålls att anhöriga svarar för betydande hjälp- och
stödinsatser till äldre och till personer med funktionshinder. Studier av
omfattningen av anhörigas insatser tyder på att dessa är två till tre gånger
större än samhällets hjälpinsatser. Anhörigomsorgen tycks dock fortfarande ske
i det tysta och det är ingen självklarhet för anhörigvårdarna att få hjälp och
stöd från samhället. De gör ett arbete som de sällan får ersättning för och
som dessutom innebär att de ofta sliter ut sig i förtid om de inte får
möjlighet till avlösning. Regeringen har, trots goda kunskaper om och
förståelse för anhörigvårdarnas betydelse och därmed stora behov av avlösning,
lagt ett förslag till 5 § SoL som innebär att avlösning enbart blir ett
frivilligt åtagande för kommunerna. Det finns enligt utskottet en uppenbar
risk att kommunerna i dagens ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt
på problemet och minskar eller avskaffar det nuvarande stödet till anhöriga.
Enligt utskottet bör ordet ?bör? i den föreslagna lydelsen av 5 § SoL ersättas
av ?skall?.
Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt
funktionshindrade skall kunna delta i samhällslivet på lika villkor som övriga
människor, nämns över huvud taget inte i propositionen. Utskottet anser att
kommunerna även skall vara skyldiga att tillhandahålla ledsagarservice.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till
lagreglering i enlighet med vad utskottet anfört om avlösning och ledsagning.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande 5 § socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So42 yrkandena
1-2 och med avslag på motion 1996/97:So47 yrkande 4
dels antar 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Däremot
anser? och på s. 50 slutar med ?ändring i SoL? bort ha följande lydelse:
Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar görs i dag till stor del av
andra kommunala organ än socialtjänsten. Socialtjänstens möjligheter att
bedriva förebyggande verksamhet för denna målgrupp är beroende av samverkan
mellan kommunala förvaltningar och organisationer. För att nå en samordning av
de resurser som finns i kommunens förvaltningar och i de frivilliga
organisationerna bör enligt utskottets mening kommunerna vara skyldiga att
upprätta en särskild plan till stöd för det allmänt förebyggande arbetet bland
barn och ungdomar.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So47 (kd) yrkande 4
antar det av reservanten utarbetade förslaget till 5 § lag om ändring i SoL.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande 5 § socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So47 yrkande 4
samt med avslag på motion 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 antar 5 § i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den
ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag
betecknade lydelse.
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
-------------------------------------------------------
| 5 § |
-------------------------------------------------------
|Till socialnämndens uppgifter hör att |
| göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i|
|kommunen, |
| medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med|
|andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och|
|enskilda främja goda miljöer i kommunen, |
| informera om socialtjänsten i kommunen, |
| genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja|
|förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, |
| svara för omsorg och service, upplysningar, råd,|
|stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till|
|familjer och enskilda som behöver det. |
| Socialnämnden bör genom stöd och avlösning|
|underlätta för dem som vårdar närstående som är|
|långvarigt sjuka eller äldre eller som har|
|funktionshinder. |
-------------------------------------------------------
| | Socialnämnden skall till|
| |stöd för och som|
| |riktlinjer för kommunens|
| |förebyggande verksamhet|
| |för barn och ungdomar|
| |upprätta en särskild plan.|
-------------------------------------------------------
23. Utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till socialnämnden
(mom. 15)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 52 börjar med
?Försäkringskassan kan? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Endast i undantagsfall är det i dag möjligt för en socialnämnd att från
försäkringskassan utan den enskildes samtycke erhålla en del av dennes pension
eller bostadsbidrag för att täcka kostnader för hyra. Kommunerna, som har det
yttersta ansvaret för att kommuninvånarna har tak över huvudet, tvingas att
betala hela hyresskulden för att den enskilde inte skall vräkas från sin
bostad. Utskottet anser att socialnämndernas möjligheter att direkt från
försäkringskassorna erhålla pension eller bostadsbidrag skall utökas. Den
personliga integriteten måste emellertid beaktas. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 2 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till
socialnämnden
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Kompetens och kvalitet (mom. 17)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?Utskottet
kan? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:
Socialstyrelsen har i sin granskning av handläggningen av enskilda ärenden
inom socialtjänsten bl.a. funnit att socialsekreterarna har otillräckliga
kunskaper om barns behov och utveckling, att de sällan samtalar med barnen,
att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och att bedömningar och
motiveringar i stor utsträckning saknas i ärenden som rör barn. Utskottet
anser det därför ytterst angeläget att socialsekreterarna erhåller
vidareutbildning i frågor om barns behov och utveckling. Samarbete måste
etableras med psykologer och barnpsykiatriker som har kunskap om barns behov
och utveckling och om barns sätt att tänka och uttrycka sig. I annat fall
kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barnets bästa
skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också i frågor som gäller äldre,
funktionshindrade, invandrare och missbrukare, anser utskottet. I detta
sammanhang krävs att socialtjänsten samarbetar med hälso- och sjukvården,
ideella organisationer osv. En nyckelgrupp inom kommunernas äldreomsorg är de
som bedömer enskildas behov av service och omsorg. Undersökningar visar att
samma underlag för behovsbedömningen värderas olika inom yrkesgruppen. För att
göra bedömningarna så kvalificerade som möjligt finns därför ett behov av
vidareutbildning även av dessa handläggare. Kompetenshöjning kan ske bl.a.
genom handledning från personer med specialistkompetens inom olika områden av
betydelse för äldres hälsa och välbefinnande.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkandena 4 och
5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande kompetens och kvalitet
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So48 yrkandena
4 och 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande
5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A821 yrkande 24
dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Kompetens och kvalitet (mom. 17)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?När det
gäller? och slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att socialsekreterare bör ha särskild kompetens och någon
form av legitimation för att få handlägga särskilt svåra ärenden, exempelvis
ärenden rörande omhändertaganden av barn. Legitimation skall kunna sökas av
socionomer som genomgått socionomutbildningen om 3,5 år och som har en
grundläggande erfarenhet av socialt arbete. Arbetet skall ha utförts under
handledning.
Utskottet anser vidare att det bör skapas en statlig fond för köp av särskild
kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Olika verksamheter inom vård och
omsorg skall själva avgöra om de är i behov av särskild kompetens och sedan
ansöka om medel ur fonden för att till en fast taxa, beroende på
yrkeskategori, köpa ett antal timmar från en enskild företagare. Olika
företagare skall finnas registrerade i en databank hos fonden och måste
uppfylla vissa kriterier, bl.a. avseende kompetens, för att kunna komma i
fråga för uppdraget. På så sätt kommer verksamheter inom vård, utbildning och
omsorg att få tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på
grund av begränsat ekonomiskt utrymme saknar. Förslaget innebär inte att
ordinarie tjänster byts ut mot projekttimmar utan att i dag eftersatta
sektorer får ett lyft. Den föreslagna modellen för kompetensutveckling kommer
också att att öka möjligheterna för framför allt kvinnor inom vård och omsorg
att få en självständigare arbetssituation, genom att bilda egna företag samt
att skapa ny status för sådana kunskaper som traditionellt inte ansetts som
specialistkompetens. Det kommunala självstyret kränks inte eftersom kommuner
och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens skall
köpas. Vidare anser utskottet att fonden skall vara tidsbegränsad, förslagsvis
på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan beviljas för varje
uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll av
myndigheter, regering och riksdag. Fondmedlen skall endast få användas till
uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller till förebyggande
arbete eller för att tillfälligt tillföra särskilda kunskaper inom en viss
verksamhet.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
avseende finansiering, organisationsform, förvaltning och administrering av
fonden.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So628 (mp) yrkande 5
och So803 (mp) yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande kompetens och kvalitet
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So628
yrkande 5 och 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på
motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5, 1996/97:So623 och 1996/97:
A821 yrkande 24
dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Vård av missbrukare (mom. 19)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Mot
bakgrund? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet är ser med stor oro på de senaste årens nedskärningar inom
missbrukarvården. Missbrukarvården har i dagens kärva ekonomiska läge kommit
att bli det område som har lägst prioritet bland kommunerna. Många människor
får i dag kämpa för att deras barn eller andra familjemedlemmar skall få den
vård de behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Läget är ytterst allvarligt
utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Utskottet anser att
regeringen nu måste ingripa för att hejda neddragningarna inom vården samt för
att på olika sätt se till att kommunerna tar sitt ansvar för att missbrukare
kommer under professionell behandling. Regeringen bör även överväga om staten
skall bidra till finansieringen av behandlingshem för missbrukare genom
direkta anslag i statsbudgeten. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till
motion So661 (kd) yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motion So651 (v)
yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande vård av missbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So661 yrkandena 1 och 2 och med
anledning av motion 1996/97:So651 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
27. LVM (mom. 20)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Vård
enligt? och slutar med ?So603 (m) yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening visar dock erfarenheterna att nuvarande LVM inte
ger tillräckliga möjligheter att ingripa på ett tidigt stadium.
Missbrukarvården är i dag i alldeles för stor utsträckning inriktad på dem som
har ett långt missbruk bakom sig. Enligt utskottets mening tar denna vård
resurser från missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. För
gruppen grava missbrukare är det mer meningsfullt att satsa på inackordering,
sysselsättning och gemenskap. Vidare anser utskottet att det behövs en ny LVM
som kombinerar frivilliga åtgärder och tvång. Familjens, vänners och
arbetskamraters möjligheter att ge stöd och hjälp måste också förstärkas.
Utskottet föreslår att stöd och behandling skall ske på tre nivåer. Dessa är
frivilliga åtgärder inom ramen för socialtjänstlagen, övervakning och
föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand
frihetsberövande. Därutöver anser utskottet att den nya lagen bör ge möjlighet
till s.k. kontraktsvård och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör
inriktas på missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring i LVM i enlighet med det
anförda.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande LVM
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ideella organisationer (mom. 21)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Annika Jonsell (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Utskottet
anser? och som slutar med ?Yrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ideella organisationer och många enskilda personer utför
ett mycket värdefullt arbete i kampen mot drogmissbruk och i vården av
missbrukare. De frivilliga organisationerna har också uppnått goda
behandlingsresultat. Ett stort problem i dag är att väntetiderna är alltför
långa för personer som på grund av missbruk behöver vård och rehabilitering.
Denna brist kan enligt utskottets mening åtgärdas genom att stat och kommun
regelbundet och konsekvent använder sig av de frivilliga organisationernas
möjlighet att erbjuda vård- och behandlingsplatser.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande ideella organisationer
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser (mom. 22)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Det finns?
och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:
Behovet av behandlingshem för barn och ungdomar med missbruksproblem har
såvitt utskottet erfarit ökat. Detta har medfört att kommunerna, i den mån de
inte har egna platser, får köpa platser på annat håll såväl inom landet som
utomlands. Enligt utskottets mening finns det stora risker med att okritiskt
köpa platser på behandlingshem i andra länder. Socialstyrelsens tillsynsansvar
gäller endast behandlingshem i Sverige. För att motverka risken att
missbrukare skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är
mindre god eller behandlingen är rent av skadlig bör ett system för
kvalitetskontroll utarbetas också för behandling utomlands. Det bör enligt
utskottet ankomma på regeringen att utreda möjligheten att skapa ett sådant
system.
När det gäller den svenska missbrukarvården anser utskottet att det finns
ett stort behov av att följa upp och utvärdera olika behandlings- och
rehabiliteringsinsatser. Behovet av kunskap om effekterna av olika insatser
och metoder inom missbrukarvården är stort. Ett ökat kommunalt samarbete måste
enligt utskottet komma till stånd för att resultaten inom missbrukar- och
ungdomsvården skall kunna mätas och utvärderas på ett effektivt sätt. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So48 (fp)
yrkandena 13 och 14 och So656 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser
att riksdagen med anledning av av motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14
och 1996/97:So656 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
30. Anhöriga till missbrukare (mom. 24)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Med det
sagda? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse:
En framgångsrik rehabilitering av en missbrukare beror ofta på ett aktivt
stöd från missbrukarens närmaste personkrets. Få kommuner har program för att
stödja anhöriga till missbrukare. Individuellt stöd kan erbjudas men ofta
först efter förfrågan från den anhörige. Utskottet anser att den kommande
utredningen bör få i uppdrag att se över möjligheterna till ett mer aktivt
stöd till den närmaste personkretsen kring en missbrukare. Detta bör med
anledning av motion So40 (v) yrkande 9 ges regeringen till känna. Övriga
motioner under detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anhöriga till missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 9 och med avslag på
motionerna 1996/97:So645 delvis och 1996/97:So655 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. FN:s barnkonvention (mom. 26)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet
behandlade? och på s. 71 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande
lydelse:
Det är enligt utskottet viktigt att alla som är verksamma vid de olika
förvaltningarna, inom socialtjänsten och i andra offentliga verksamheter får
kännedom om FN:s barnkonvention och tillämpar den. Frågor om barns rättigheter
och barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all utbildning för
personalkategorier som arbetar med barn. Enligt utskottet bör ut- och
fortbildningen av dessa yrkesgrupper ses över för att säkerställa att idéerna
om barnets rättigheter förankras och vidareutvecklas. Alla som handlägger
ärenden som rör barn måste öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka
sig samt anlita sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte
räcker till. Utskottet anser att regeringen bör initiera konkreta
utbildningsinsatser för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 9 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande FN:s barnkonvention
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Ändring av LVU (mom. 30)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet
behandlade? och på s. 75 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är därför
angeläget att deras situation uppmärksammas och att åtgärder vidtas på ett så
tidigt stadium som möjligt. Socialnämndernas åtgärder kommer i dag ofta
överraskande för de berörda parterna och dessutom för sent. Den gamla
barnavårdslagens 26 § innebar att de sociala myndigheterna i samarbete med
familjen hade en reell möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och stötta
familjer där barnen riskerade att råka illa ut fysiskt eller psykiskt.
Åtgärder enligt denna lag vidtogs stegvis och inleddes med att de sociala
myndigheterna i samråd med familjen planerade insatser som syftade till att
stötta familjen. Ledde inte detta till önskat resultat kunde barnavårdsnämnden
komma med förmaningar eller varningar. Därefter kunde de sociala myndigheterna
lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och för det fjärde beordra
övervakning av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om
omhändertagande bli aktuellt. Enligt utskottet gav dessa bestämmelser utrymme
för de sociala myndigheterna att bevara och respektera familjen som en enhet
och för familjen att själv förbättra sin situation. Genom att föräldrarna var
medvetna om att ytterligare åtgärder kunde komma att vidtas om ingen
förändring till det bättre skedde fanns en möjlighet att på ett tidigt stadium
rädda barn från att skadas. Utskottet anser att lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU) skall kompletteras med föreskrifter
motsvarande den gamla barnavårdslagens 26 §. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till sådan lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So603 (m) yrkande 5 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande ändring av LVU
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Socialtjänstsekretessen (mom. 32)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?Såväl
socialutskottet? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och
förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet ha högsta prioritet. I en
utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Sekretess vid samarbete mot
ungdomsbrott och ekobrott (Ju 1994:E), konstaterades att nuvarande
sekretessregler försvårar ett effektivt samarbete mellan polisen och
socialtjänsten. Utredningsarbetet resulterade i ett förslag till komplettering
av 14 kap. 2 § sekretesslagen. Lagförslaget innebär att socialtjänstsekretess
inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till
polisen i vissa fall, om det finns påtaglig risk att den unge skall begå brott
och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Utskottet
anser att en ändring av sekretesslagen i enlighet med förslaget i promemorian
bör ske. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en
sådan reglering.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So44 (m) yrkande 9 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande socialtjänstsekretessen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So44 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Samverkan kring barn i riskzonen (mom. 33)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?I
propositionen betonas? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande
lydelse:
Samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer är ofta nödvändig
för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde. Utskottet kan
konstatera att det fortfarande finns brister i samarbetet avseende barn,
människor med missbruksproblem och äldre. Inte sällan anges sekretesslagen
lägga hinder i vägen för ett effektivt samarbete. Det finns emellertid fall
där man utvecklat arbetssätt som gör att detta hinder bortfaller. Utskottet
anser att dessa goda exempel skall förmedlas till de olika inblandade
samhällsorganen på ett effektivare sätt än hittills. Riskbarn identifieras
ofta redan inom barnhälsovården. På några håll i landet görs försök där
mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och
tidigt samverkar kring riskbarnen. Enligt utskottet bör sådana försök
stimuleras och ligga till grund för nya organisationsformer och arbetssätt.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Omhändertaganden av barn (mom. 35)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och
Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Regeringen
konstaterar? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Den kritik som riktats mot socialtjänstens utredningar i ärenden rörande
barn och ungdomar måste enligt utskottets mening tas på stort allvar.
Rättssäkerheten för den enskilda familjen i ärenden och mål enligt LVU måste
stärkas och bli likvärdig med den som gäller i brottmål. Enligt utskottet
skall endast mycket starka skäl kunna föranleda att ett barn rycks upp från
sin hemmiljö. Samtidigt måste emellertid beaktas att socialtjänsten har till
uppgift att värna de barn som riskerar att fara illa i hemmiljön eller på
grund av sitt eget beteende. Utskottet ser positivt på regeringens förslag
till bl.a. skärpta regler för dokumentation och journalhantering men anser att
frågorna kring tvångsomhändertaganden av barn måste bli föremål för en djupare
analys. Regeringen bör därför tillkalla en utredning med uppdrag att se över
nuvarande regler och föreslå ändringar som stärker rättssäkerheten för den
enskilde i dessa mål och ärenden.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So44 (m) yrkande 7,
So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp) yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande omhändertaganden av barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97:So49
yrkande 6 och 1996/97:So628 yrkande 10 samt med avslag på motion Ju512
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Delegation av beslutsrätt (mom. 36)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och
Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Frågor som rör omhändertaganden är utan tvekan de allra svåraste och
känsligaste inom socialtjänstens område. Detta gäller alldeles särskilt
omhändertaganden av barn. Ärendena kräver stor kompetens och livserfarenhet.
Enligt nu gällande regler är det möjligt för en socialnämnd att delegera
rätten att fatta beslut i ärenden om tvångsomhändertaganden enligt LVU och LVM
till ett arbets- eller socialtjänstutskott med endast ett begränsat antal
politiker. Det finns många exempel på fall där socialtjänstens beslut i ett
ärende rörande omhändertagande av ett barn visat sig vara grundat på felaktiga
uppgifter. Utskottet anser mot bakgrund härav att möjligheten att delegera
beslutsrätten avseende omhändertaganden av barn enligt såväl socialtjänstlagen
som LVU bör tas bort. Beslut i dessa ärenden skall i stället fattas av
socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvaret för
socialtjänstfrågor. Denna ordning innebär att fler personer deltar i beslutet,
vilket ökar möjligheten att fatta ett riktigt beslut. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 1 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande delegation av beslutsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Förhandlingar i länsrätt (mom. 37)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och
Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?I ärenden?
och slutar med ?yrkandena 7-9? bort ha följande lydelse:
Den som kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning eller till en
förhandling vid länsrätten känner sig ofta liten, svag och utlämnad. Utskottet
anser därför att den enskilde vid dessa tillfällen alltid skall ha rätt till
stöd av ett medborgarvittne eller annan stödperson. Rättssäkerheten vid
handläggandet av sociala mål i länsrätt ifrågasätts ofta av de inblandade
parterna. Enligt utskottet är det därför angeläget att förhandlingen är öppen
om de som berörs av ett mål i länsrätt så önskar. Vid begäran om öppna dörrar
måste dock hänsyn tas till barnets bästa. För att undvika olämpliga
placeringar av barn skall enligt utskottet de kontrollbesök som socialtjänsten
gör i familjehemmen vara oanmälda.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So628 (mp) yrkandena 7-9
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande förhandlingar i länsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Kontaktpersoner (mom. 38)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med ?I
propositionen? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:
En undersökning har visat att en stor del av de ungdomar som vistas på LVU-
hem återfaller i kriminalitet och drogmissbruk så snart vården upphör. Mycket
talar för att det är uppföljningsverksamheten som har de största bristerna. I
socialtjänstförordningen och LVU nämns bruket av kontaktperson endast
beträffande förebyggande insatser. I de flesta fall utses visserligen en
kontaktman till utskrivna ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på
samma ort. Månadskostnaden för en plats på ett LVU-hem är relativt hög. Ett
alternativ till det nuvarande systemet vore att minska tiden som tillbringas
på vårdhem för att på så sätt finansiera kontaktpersoner som ansvarar för
uppföljning på ungdomarnas hemort. Förslaget skulle enligt utskottets mening
göra behandlingen effektivare, inte bara ur kostnadssynpunkt utan framför allt
ur vård- och rehabiliteringssynpunkt.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So608 (kd) ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande kontaktpersoner
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So608 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Könsbaserad statistik (mom. 39)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med
?Arbetsmarknadsutskottet? och slutar med ?yrkande 14 avstyrks? bort ha
följande lydelse:
De flesta myndigheter är i dag medvetna om den könsbaserade statistikens
betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Könsbaserad statistik
synliggör förhållandena mellan könen och visar på missförhållanden som kan
tyda på könsdiskriminering. Utan könsbaserad statistik kan inte heller några
konsekvensanalyser göras. Enligt utskottet är det för socialnämnderna av
största vikt att det förs könsbaserad statistik. Om kommunen exempelvis skall
anslå medel till åtgärder för missbrukare är det viktigt att veta om flertalet
missbrukare är kvinnor eller män. Könsbaserad statistik på individnivå är
också viktig för socialforskningen. Därigenom kan avslöjas om kvinnor eller
män behandlas diskriminerande inom socialtjänsten, t.ex. om den ena gruppen
får mer hemtjänst eller ekonomiskt bistånd än den andra. Utskottet anser att
regeringen bör ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att utforma direktiv för
hur könsuppdelad statistik skall föras vid olika myndigheter.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande könsbaserad statistik
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Familjerådslag (mom. 42)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 86 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?den grunden? bort ha följande lydelse:
Försöksverksamheten med familjerådslag i Sverige har slagit väl ut.
Utskottet anser att de erfarenheter som gjorts av modellen är så positiva att
Socialstyrelsens utvärdering inte behöver avvaktas. Enligt utskottet bör
således alla kommuner som är intresserade snarast ges möjlighet att införa
familjerådslag som en arbetsmetod i socialtjänstens verksamhet.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So47 (kd) yrkande 6,
So49 (mp) yrkande 5, So604 (s) yrkande 3, So615 (kd) yrkande 2, So628 (mp)
yrkandena 3 och 4, So643 (fp) och So636 (kd) yrkande 3 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande familjerådslag
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97:So49
yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97: So615 yrkande 2,
1996/97:So628 yrkandena 3-4, 1996/97:So636 yrkande 3 och 1996/97:So643
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Valfrihet inom äldreomsorgen (mom. 43)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson
(m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Utskottet
ställer sig? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Valfriheten och mångfalden måste värnas också för de äldre. Utskottet anser
därför att de äldre måste ges lagstadgad rätt till valfrihet i fråga om
hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behoven av insatsen
är fastställda bör den enskilde själv kunna välja formerna för insatsen
liksom vem som skall ge den. Inriktningen skall vara att den enskild,e om han
eller hon så önskar, så långt som möjligt erbjuds vård i det egna hemmet.
Rätten att välja kommer, enligt utskottets mening, att leda till att fler
alternativ skapas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So44 (m)
yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och
1996/97:So46 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
42. Målet för socialtjänstens arbete med äldre människor (mom. 44)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Regeringen
föreslår? och på s. 91 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den nuvarande formuleringen i socialtjänstlagens 19 § om
?en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? bör återinföras.
Utskottet delar inte uppfattningen i propositionen att denna formulering
skulle vara uttryck för synen på äldre som passiva och ömkansvärda i behov av
aktivering, utan anser att formuleringen i stället ger uttryck för en strävan
efter en god samhällsgemenskap för äldre människor. Utskottet tillstyrker 19
§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL men anser samtidigt att
riksdagen med anledning av motion So40 yrkande 13 bör ge regeringen till känna
att den bör återkomma med förslag i vilket den tidigare formuleringen om ?en
aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? åter införs i
lagtexten.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre människor
att riksdagen
dels antar 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
dels med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet därutöver anfört,
43. Äldreombudsman (mom. 46)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 91 börjar med ?Utskottet
behandlade? och på s. 92 slutar med ?yrkande 6.? bort ha följande lydelse:
Det behövs en kontinuerlig uppföljning av verksamheten inom äldreomsorgen.
Enligt utskottets mening är det en trygghet för enskilda, personal och
politiker om det är oberoende personer som ständigt bevakar och följer det som
sker inom verksamheterna.
En äldreombudsman skulle kunna vara den instans dit personer kan vända sig med
synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera relationen till den personal
som ger omsorgen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 yrkande 6 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande äldreombudsman
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Brister i äldreomsorgen (mom. 47)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?I
betänkandet? och slutar med ?yrkande 11 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So48 (fp) att bristerna inom
äldreomsorgen måste åtgärdas. Ett välfärdskontrakt bör införas för att stärka
den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna hemmet liksom
en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en angiven
tidsperiod. Rehabiliteringen måste bli bättre. Utskottet anser också att
rätten till ett eget rum inom äldreboendet för den som så önskar måste slås
fast. Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras omsorgsverksamheten för
de dementa. Vikten av näringsriktig mat och god tandhälsa för hälsotillståndet
kan inte nog understrykas, liksom åtgärder för att förebygga olycksfall.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 (fp) yrkande 11 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande brister i äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen (mom. 48)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 93 slutar med ?yrkande 12 avstyrks därför? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det nödvändigt med en tydligare lagstiftning om avgifter
inom äldre- och handikappomsorgen så att intentionerna i propositionen
1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12 i detta avseende kan
förverkligas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till
en sådan lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 12
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. 35 § socialtjänstlagen (mom. 49)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med
?Likställighetsprincipen kräver? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks därför?
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet måste åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att
använda sig av taxor, inte minst progressiva taxor, som beräknas på
bruttoinkomsterna för hushållet gemensamt och oberoende av vem som utnyttjar
tjänsten. I specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en
objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för
någon inkomstfördelande verksamhet. Utskottet anser att den kollision som
föreligger mellan kommunallagen och socialtjänstlagen i denna fråga inte är
acceptabel. Enligt utskottet bör regler införas som preciserar vad som avses
med skäliga avgifter enligt 35 § SoL. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion K211 (m) yrkande 1 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande 35 § socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K211 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor (mom. 50)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med ?I motion
So40? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Äldre och funktionshindrade människor har olika behov. Unga
funktionshindrade har t.ex. helt annorlunda behov än äldre människor, även i
förhållande till äldre med funktionshinder. Utskottet anser att det i
socialtjänstlagen bör göras en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade
människor. De båda grupperna bör särskiljas och inte likabehandlas. Enligt
utskottet bör regeringen ge den nya socialtjänstutredningen i uppdrag att
föreslå ändringar i lagen med detta syfte. Detta bör riksdagen med anledning
av motion So40 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Tillståndsplikt för enskild verksamhet (mom. 51)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med ?Utskottet
instämmer? och på s. 95 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Socialtjänstkommittén har gjort en omfattande genomgång av de förändringar
som inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen tillkom.
Det har i vissa fall uppstått oklarheter kring ansvaret för enskilt bedriven
verksamhet och huruvida tillstånd för verksamheten krävs. Utskottet ser
positivt på förslaget i propositionen att precisera kraven för tillstånd men
delar inte regeringens uppfattning att ?hem eller öppen verksamhet för vård
under en begränsad tid av dygnet? skall vara tillståndspliktig. Enligt
utskottet kan denna bestämmelse medföra vissa avgränsningsproblem. Utskottet
anser det tillräckligt att verksamhet som bedrivs under en begränsad del av
dygnet står under tillsyn.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So46 (c) yrkande 8 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet
att riksdagen
dels antar 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
dels med anledning av motion 1996/97:So46 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Tillsyn över enskild verksamhet (mom. 52)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 95 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:
Enskild verksamhet som bedrivs som alternativ till den kommunala skall
enligt regeringens förslag till 69 c § SoL stå under löpande tillsyn av
socialnämnden i den kommun där verksamheten är belägen. Enligt utskottet är
detta inte tillfredsställande. Länsstyrelsen, som redan i dag har tillsyn över
den kommunala verksamheten, måste enligt utskottets mening anses vara mer
neutral i detta sammanhang. Utskottet anser således att länsstyrelsen skall
ansvara för den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet för vilken
tillstånd krävs enligt förslaget till 69 § första stycket SoL. Socialnämnden
skall vara rapporteringsskyldig om den får kännedom om missförhållanden i
verksamheten.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 69 b § SoL samt föreslår att
riksdagen med anledning av propositionen och motion So44 (m) yrkande 11 antar
det av reservanterna utarbetade förslaget till 69 c § SoL.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet
att riksdagen
dels antar 69 b § i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen,
dels med anledning av propositionen och motion 1996/97:So44 yrkande 11
antar 69 c § lagen om ändring i socialtjänstlagen med följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| 69 c § |
-------------------------------------------------------
|Verksamhet för vilken | Verksamhet för vilken|
|tillstånd krävs enligt 69 |tillstånd krävs enligt 69|
|§ första stycket står |§ första stycket står|
|under löpande tillsyn av |under löpande tillsyn av|
|socialnämnden i den kommun |länsstyrelsen i det län|
|där verksamheten är |där verksamheten är|
|belägen. Nämnden har rätt |belägen. Länsstyrelsen har|
|att inspektera |rätt att inspektera|
|verksamheten och får |verksamheten och ta del av|
|inhämta de upplysningar |de handlingar som behövs|
|och ta del av de |för tillsynen. |
|handlingar som behövs för | |
|tillsynen. | |
-------------------------------------------------------
|Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i|
|enskild verksamhet som står under länsstyrelsens|
|tillsyn, skall socialnämnden underrätta länsstyrelsen|
|om det. |
-------------------------------------------------------
50. Brottsförebyggande arbete (mom. 53)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med ?Med hänsyn?
och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Samhällets viktigaste uppgift när det gäller att stävja våldstendenser är
att bygga upp en väl fungerande brottsförebyggande verksamhet. För att
effektivisera det brottsförebyggande arbetet behövs enligt utskottet en
gemensam policy mellan olika myndigheter samt en bättre samordning bl.a.
mellan de myndigheter som har ansvar för barn och ungdomar. Skola, sociala
myndigheter, polis och kriminalvård måste engageras på ett tidigt stadium.
Enligt utskottet bör kommunerna och polisen få ett huvudansvar för att
samordna skilda myndigheters insatser när det gäller brottsförebyggande
arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck i socialtjänstlagen.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan
lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
motion Ju903 (c) yrkande 2. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande brottsförebyggande arbete
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 2 och med avslag
på motionerna 1996/97:So641 och 1996/97:Ju216 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Vård av missbrukare
Marie Engström (v) anför:
Under de senaste åren har det skett mycket dramatiska förändringar inom
missbrukarvården. De hårda besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt
hög grad drabbat missbrukarvården. Passivitet och resignation har börjat
spridas bland vårdare och missbrukare. Utebliven rehabilitering av de svåraste
missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar.
Missbrukare som inte får plats på behandlingshem eller i ett metadonprogram
hamnar i stället ofta i fängelse. Jag anser att denna utveckling är
utomordentligt allvarlig ur humanitär och samhällsekonomisk synpunkt. Det
finns enligt min mening därför behov av att överväga hur man med riktade
insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de
drogförebyggande insatserna.
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård
4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
17 kap.
1 §[2]
Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning
betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och
beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid
som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen
minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha
utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat
samtidigt.
------------------------------------------------------
| Om någon i väsentlig || Om någon i väsentlig|
|mån har fått sin ||mån har fått sin|
|försörjning genom ||försörjning genom|
|socialbidrag enligt 6 § ||ekonomiskt bistånd enligt|
|socialtjänstlagen ||socialtjänstlagen |
|(1980:620) får ||(1980:620) utan villkor|
|socialnämnden från ||om återbetalning får|
|försäkringskassan uppbära ||socialnämnden från|
|retroaktivt beviljad ||försäkringskassan uppbära|
|periodisk ersättning ||retroaktivt beviljad|
|enligt denna lag, till ||periodisk ersättning|
|den del den motsvarar vad ||enligt denna lag, till|
|socialnämnden sammanlagt ||den del den motsvarar vad|
|har betalat ut till ||socialnämnden sammanlagt|
|dennes samt hans makes ||har betalat ut till|
|och minderåriga barns ||dennes samt hans makes|
|försörjning för den tid ||och minderåriga barns|
|som den retroaktiva ||försörjning för den tid|
|ersättningen avser. ||som den retroaktiva|
| ||ersättningen avser. |
------------------------------------------------------
I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om
yrkesskador gäller 2 §.
-----------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om bistånd som beviljats
med tillämpning av de bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) som gällde
före den 1 januari 1998, skall äldre bestämmelser tillämpas.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1982:120
[2]: Senaste lydelse 1992:1700
Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
-------------------------------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag
|
-------------------------------------------------------------------------------
22 §
Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett
annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller
boende.
Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits
emot i ett annat hem än det egna får god vård.
Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med
anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.
-------------------------------------------------------
| | Vid placering av barn|
| |bör i första hand|
| |övervägas om barnet kan|
| |tas emot av någon|
| |anhörig eller annan|
| |närstående. Enligt 1 §|
| |skall dock barnets bästa|
| |alltid beaktas. |
-------------------------------------------------------
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att 47 och 75 §§ socialtjänstlagen (1980:620) i
paragrafernas lydelse enligt lagen (1997:193) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
47 §
------------------------------------------------------
| Uppdrag att besluta på || Uppdrag att besluta på|
|socialnämndens vägnar får ||socialnämndens vägnar får|
|ges endast åt en särskild ||ges endast åt en särskild|
|avdelning som består av ||avdelning som består av|
|ledamöter eller ersättare ||ledamöter eller ersättare|
|i nämnden i ärenden som ||i nämnden i ärenden som|
|ankommer på nämnden ||ankommer på nämnden|
|enligt 25 § första-fjärde ||enligt 25 § första-fjärde|
|styckena och 28 § denna ||styckena och 28 § denna|
|lag, 4 och 6 §§, 11 § ||lag, 4 och 6 §§, 11 §|
|första och andra ||första och andra|
|styckena, 13 §, 14 § ||styckena, 13 §, 14 §|
|tredje stycket, 21, 22, ||tredje stycket, 21, 22,|
|24, 26, 27 och 43 §§ ||24, 26, 27 och 43 §§|
|lagen (1990:52) med ||lagen (1990:52) med|
|särskilda bestämmelser om ||särskilda bestämmelser om|
|vård av unga samt 13 § ||vård av unga samt 11 och|
|lagen (1988:870) om vård ||13 §§ lagen (1988:870) om|
|av missbrukare i vissa ||vård av missbrukare i|
|fall. ||vissa fall. |
------------------------------------------------------
Första stycket gäller även i ärenden enligt 25 § femte stycket om samtycke
vägras.
75 §
Till böter döms den som
1. åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om inte
gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff i lagen (1997:192) om
internationell adoptionsförmedling,
2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 §,
------------------------------------------------------
| 3. utan tillstånd || 3. utan tillstånd|
|driver ett sådant hem för ||driver sådan verksamhet|
|vård eller boende som ||som avses i 69 §, |
|avses i 69 §, || 4. i strid mot ett|
| 4. i strid mot ett ||förbud som har meddelats|
|förbud som har meddelats ||enligt 70 § fortsätter|
|enligt 70 § fortsätter ||verksamheten. |
|verksamheten vid ett hem || |
|för vård eller boende. || |
------------------------------------------------------
Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,
länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.
Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Regeringens förslag Utskottets förslag
---------------------------------------------------------
| 1. Denna lag träder i || 1. Denna lag träder i|
|kraft, i fråga om 68-70 ||kraft, i fråga om 68-70 och|
|och 72 a §§, 75 § första ||72 a §§ samt upphävandet av|
|stycket 3 och 4 samt ||punkt 2 av|
|upphävandet av punkt 2 av ||övergångsbestämmelserna |
|övergångsbestämmelserna ||till lagen (1996:791) om|
|till lagen (1996:791) om ||ändring i socialtjänstlagen|
|ändring i ||(1980:620) den 1 juli 1997,|
|socialtjänstlagen ||och i övrigt den 1 januari|
|(1980:620) den 1 juli ||1998. |
|1997, och i övrigt den 1 || |
|januari 1998. || |
---------------------------------------------------------
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen
------------------------------------------------------
|Regeringens förslag ||Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| 6 § |
------------------------------------------------------
|Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt|
|tillgodose sina behov ||till bistånd av|
|eller kan få dem ||socialnämnden för sin|
|tillgodosedda på annat ||försörjning |
|sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och|
|bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt|
|för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans|
|(försörjningsstöd) och ||behov inte kan|
|för sin livsföring i ||tillgodoses på annat|
|övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för|
|de villkor som anges i ||biståndets nivå|
|6 b-6 f §§. ||fastställs av|
| ||kommunfullmäktige. |
| ||Kommunens beslut om|
| ||bistånd till den enskilde|
| ||skall godtas om det ej är|
| ||uppenbart oskäligt. |
------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| 6 a § |
------------------------------------------------------
| || |
| Den enskilde skall || Den enskilde skall|
|genom biståndet ||genom biståndet|
|tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social|
|levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet|
|skall utformas så att det ||skall utformas så att det|
|stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes|
|resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar|
|självständigt liv. ||och leva ett|
| ||självständigt liv.|
| ||Närmare föreskrifter om|
| ||försörjningsstödet |
| ||meddelas i 6 b och 6 c|
| ||§§ samt om annat bistånd|
| ||i 6 f §. |
| || Socialnämnden har rätt|
| ||att ställa skäligt krav|
| ||på motprestation om det|
| ||bedöms aktivt bidraga|
| ||till att stärka den|
| ||enskildes möjligheter att|
| ||leva ett normalt liv. |
------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
| 6 b § |
---------------------------------------------------------
|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |
| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|
|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|
|telefon och TV-avgift, |
---------------------------------------------------------
|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|
|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|
|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,|
|akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i|
|samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. |
|fackförening och || |
|arbetslöshetskassa. || Skäliga kostnader enligt|
| ||första stycket 1 utgår i|
| Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av|
|första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktige |
|enlighet med vad ||fastställd norm, beräknad|
|regeringen närmare ||per år i procent av det|
|föreskriver beräknas ||basbelopp som enligt 1 kap.|
|enligt en för hela riket ||6 § andra |
|gällande norm (riksnorm) || |
|på grundval || |
---------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|av officiella |stycket lagen (1962:381)|
|prisundersökningar rörande |om allmän försäkring har|
|olika hushållstypers |fastställts för året.|
|baskonsumtion. Om det i |Försörjningsstödet enligt|
|ett enskilt fall finns |första stycket 2 beräknas|
|särskilda skäl, skall |till belopp motsvarande|
|socialnämnden dock beräkna |den enskildes skäliga|
|dessa kostnader till en |kostnader för|
|högre nivå. Nämnden får |utgiftsposterna |
|också i ett enskilt fall | |
|beräkna kostnaderna till | |
|en lägre nivå, om det | |
|finns särskilda skäl för | |
|detta. | |
-------------------------------------------------------
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen
------------------------------------------------------
|Regeringens förslag ||Reservanternas förslag |
-------------------------------------------------------
| 6 § |
------------------------------------------------------
|Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt|
|tillgodose sina behov ||till bistånd av|
|eller kan få dem ||socialnämnden för sin|
|tillgodosedda på annat ||försörjning |
|sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och|
|bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt|
|för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans|
|(försörjningsstöd) och ||behov inte kan|
|för sin livsföring i ||tillgodoses på annat|
|övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för|
|de villkor som anges i ||biståndets nivå|
|6 b-6 f §§. ||fastställs av|
| ||kommunfullmäktige. |
------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
| 6 a § |
------------------------------------------------------
| || |
| Den enskilde skall || Den enskilde skall|
|genom biståndet ||genom biståndet|
|tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social|
|levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet|
|skall utformas så att det ||skall utformas så att det|
|stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes|
|resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar|
|självständigt liv. ||och leva ett|
| ||självständigt liv.|
| ||Närmare föreskrifter om|
| ||försörjningsstödet |
| ||meddelas i 6 b och 6 c|
| ||§§ samt om annat bistånd|
| ||i 6 f §. |
------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
| 6 b § |
---------------------------------------------------------
|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |
| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|
|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|
|telefon och TV-avgift, |
---------------------------------------------------------
|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|
|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|
|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,|
|akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i|
|samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. |
|fackförening och || Skäliga kostnader enligt|
|arbetslöshetskassa. ||första stycket 1 utgår i|
| Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av|
|första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktge fastställd|
|enlighet med vad ||norm, beräknad per år i|
|regeringen närmare ||procent av det basbelopp|
|föreskriver beräknas ||som enligt 1 kap. 6 § andra|
|enligt en för hela riket ||stycket lagen (1962:381) om|
|gällande norm (riksnorm) ||allmän försäkring har|
|på grundval av officiella ||fastställts för året.|
|prisundersökningar rörande ||Försörjningsstödet enligt|
|olika hushållstypers ||första stycket 2 beräknas|
|baskonsumtion. Om det i ||till belopp motsvarande den|
|ett enskilt fall finns ||enskildes skäliga kostnader|
|särskilda skäl, skall ||för utgiftsposterna. |
|socialnämnden dock beräkna || |
|dessa kostnader till en || |
|högre nivå. Nämnden får || |
|också i ett enskilt fall || |
|beräkna kostnaderna till || |
|en lägre nivå, om det || |
|finns särskilda skäl för || |
|detta. || |
---------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................2
Ärendets beredning i utskottet.......................11
Utskottet............................................11
Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten.........12
Allmänt om socialtjänstreformen..................12
Propositionen....................................13
Motioner.........................................17
Utskottets bedömning.............................20
Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen.......23
Gällande reglering...............................23
Försörjningsstöd (6 b §).........................24
Motionerna.....................................26
Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c e §§)31
Motionerna.....................................33
Annat bistånd (6 f §)............................34
Motionerna.....................................38
Utskottets bedömning.............................40
Socialnämndens uppgifter (5 §).....................47
Utskottets bedömning.............................49
Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd.............50
Utskottets bedömning.............................52
Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen..52
Utskottets bedömning.............................53
Kompetens och kvalitet.............................54
Personal och kompetens...........................54
Kvalitet.........................................55
Motionerna.......................................56
Utskottets bedömning.............................57
Frågor rörande missbrukare.........................59
Nuvarande ordning................................59
Propositionen, m.m...............................59
Motionerna.......................................63
Utskottets bedömning.............................66
Barn- och ungdomsfrågor............................70
Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL)
70
Utskottets bedömning...........................70
Vård och omsorg om unga..........................71
Utskottets bedömning...........................74
Socialtjänstens utredningsskyldighet.............76
Utskottets bedömning...........................79
Familjehemsvård..................................80
Propositionen..................................80
Motionerna.....................................81
Utskottets bedömning...........................84
Familjerådslag...................................85
Utskottets bedömning...........................86
Frågor rörande äldre och funktionshindrade.........87
Propositionen....................................87
Motionerna.......................................88
Utskottets bedömning.............................90
Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet.......93
Propositionen....................................93
Motionerna.......................................94
Utskottets bedömning.............................94
Brottsförebyggande arbete..........................95
Utskottets bedömning.............................96
Åtgärder mot spelberoende..........................96
Utskottets bedömning.............................97
Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt..97
Övriga lagförslag..................................98
Hemställan.........................................98
Reservationer.......................................104
Särskilt yttrande...................................142
Bilaga 1: I propositionen framlagda lagförslag..143
Bilaga 2:Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring
165
Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
166
Bilaga 4: Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
167
Bilaga 5: Av utskottet föreslagen ändring i 1.
Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lag om ändring
i socialtjänstlagen (1980:620)
168
Bilaga 6: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§ i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620)
169
Bilaga 7: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§
regeringens förslag till lag om ändring i i socialtjänstlagen
(1980:620)
171