Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU15

Internationella adoptionsfrågor


Innehåll

1996/97
SoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:91 Internationella
adoptionsfrågor och 18 motionsyrkanden som väckts med anledning av pro-
positionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen skall godkänna 1993
års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner och att konventionen inkorporeras i svensk lagstiftning. Utskottet
tillstyrker även övriga förslag i propositionen, bl.a. att beslut om samtycke
till att adoptionsförfarandet får fortsätta skall fattas av socialnämnderna.
För att garantera en snabb handläggning av dessa ärenden anser dock utskottet
att prövningen skall ske skyndsamt och senast inom två veckor från det att den
eller de som vill adoptera gjort en anmälan härom till nämnden och att denna
tid endast får förlängas om synnerliga skäl föreligger. Detta föranleder en
ändring i 25 § femte stycket i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen. Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli
1997.
Till betänkandet har fogats sex reservationer.

Propositionen

I proposition 1996/97:91 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen
dels godkänner den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner,
dels antar regeringens förslag till
- lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner,
- lag om internationell adoptionsförmedling,
- lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
- lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
- lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
- lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

1996/97:So23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de auktoriserade adoptionsorganisationerna
anförtros beslutet att adoptionen får fortsätta i enlighet med
Haagkonventionens artikel 17 c,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till tillägg i
socialtjänstlagens 25 § om den eller de som vill adoptera har
tillfredsställande kunskaper om barn,
3. att riksdagen beslutar att enskilda adoptioner även fortsättningsvis
skall vara möjliga.
1996/97:So24 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ytterligare
kontrollstation.
1996/97:So25 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella
adoptionsfrågor.
1996/97:So26 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en förlängning av
giltighetstiden till två år för medgivande från socialnämnd eller motsvarande
enligt vad i motionen anförts om hänsynstagandet till barnet,
2. att riksdagen vid bifall av yrkande 1 genom en formulering i
socialtjänstlagen låter konventionens krav på uppföljning också utgöra det
slutliga samtycket från socialnämndens sida,
3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 beslutar att det som i 25 §
socialtjänstlagen anges om skyndsam prövning ersätts med att socialnämnden
inom sju vardagar skall pröva om det skall ges samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortsätta,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kostnaderna för
internationella adoptioner enligt vad i motionen anförts om ett ökat stöd till
personer som önskar adoptera utländska barn,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till könsneutrala åldersregler
vid internationella adoptioner enligt vad i motionen anförts om att ersätta
den könsdiskriminerande praxis som åldersrekommendationen skapat.
1996/97:So27 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska
tillämpningen av Haagkonventionens artikel 17 c.
1996/97:So28 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att delegera beslut om fullföljande av adoptioner,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen till förmån för vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner till förmån för vad som anförts i motionen.
1996/97:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta de auktoriserade adoptionsförmedlingarna vara ansvariga
för den andra prövningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av den enskildes kostnader vid adoption och andra
åtgärder för att lösa problem vid barnlöshet,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till tillägg i
socialtjänstlagens  25 § vad gäller föräldrakunskap.
1996/97:So30 av Kerstin Heinemann och Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en ändring av regeringens förslag till 25 § femte
stycket lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) innebärande att
socialnämnden genast (i stället för skyndsamt) skall pröva om den skall ge
samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta.
Ärendets beredning i utskottet
Under beredningen av ärendet har utskottet den 20 mars 1997 anordnat en sluten
utfrågning med företrädare för Socialdepartementet, Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA) Förbundet Adoptionscentrum (AC) och
Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA).
Ett hundratal skrivelser har inkommit, bland annat från De auktoriserade
adoptionsorganisationernas samverkansgrupp och Adoptionscentrum Uppland. I
princip samtliga skrivelser vänder sig mot förslaget i propositionen att låta
socialnämnderna fatta beslut om samtycke till att adoptionsförfarandet får
fortsätta enligt artikel 17.c i Haagkonventionen. Enstaka klagomål avser
förslagen om begränsat utrymme för enskilda adoptioner samt kontroll av
adoptivföräldrarnas kunskaper om barn.

Utskottet

Bakgrund
Sverige har vid Konferensen för internationell privaträtt i Haag deltagit i
utarbetandet av en konvention med regler för hanteringen av internationella
adoptioner. Arbetet resulterade år 1993 i Konventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner, benämnd Haagkonventionen.
Den 27 maj 1992 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att se över
verksamheten med internationella adoptioner. Utredningen har avlämnat
betänkandet Internationella adoptionsfrågor, 1993 års Haagkonvention m.m. (SOU
1994:137).
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås att Sverige ratificerar 1993 års Haagkonvention om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner och att
konventionen blir en del av svensk lagstiftning genom att intas som bilaga
till en ny lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen.
Konventionen föranleder vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620),
sekretesslagen (1980:100) och lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. För
att förbättra effektivitet, insyn och rättssäkerhet i adoptionsprocessen
föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen och lagen (1988:1463) om bidrag
vid adoption av utländska barn. En ny lag om internationell
adoptionsförmedling föreslås vidare ersätta lagen (1979:552) om internationell
adoptionshjälp.
Godkännande av Haagkonventionen
Sverige har tidigt tagit ställning för att internationella adoptioner skall
ske under ordnade former och på ett etiskt godtagbart sätt. Sverige har också
aktivt verkat för Haagkonventionens tillkomst vid förberedelsearbetet i Haag.
Det blir därmed enligt regeringen naturligt att också ratificera konventionen.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Haagkonventionen.
Ingen motion har väckts med anledning av regeringens förslag i denna del.
Utskottet delar regeringens inställning och tillstyrker förslaget att
riksdagen godkänner Haagkonventionen.
Samtycke enligt artikel 17.c i konventionen m.m.
Propositionen
Konventionen föreskriver (art. 17) att innan ett barn får överlämnas till de
tilltänkta adoptivföräldrarna skall en sista avstämning göras i respektive
land huruvida förutsättningarna för adoptionen är uppfyllda. Denna prövning
aktualiseras först när ett visst barn i ursprungsstaten har föreslagits för
adoption till vissa sökande i mottagarlandet och de tilltänkta adoptanterna
samtycker till adoptionen. Därefter skall enligt artikel 17.c respektive land
samtycka till att adoptionsförfarandet får fortskrida. Det är enligt
propositionen, förutom en bedömning av de sökandes behörighet och lämplighet
att adoptera, fråga om en rättslig kontroll av att det inte finns sådan
bristande överensstämmelse mellan de berörda staternas lagar som kan utgöra
hinder för adoptionens genomförande. Regeringen påpekar att detta moment inte
finns i den nuvarande svenska lagstiftningen utan att det innebär en nyhet.
Enligt konventionen är det centralmyndigheten som skall besluta om samtycke
enligt artikel 17.c. Uppgiften får emellertid delegeras till offentliga organ
eller auktoriserade sammanslutningar (art. 22.1). Enligt regeringens mening
bör beslut om samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta fattas av
socialnämnderna. Förslaget sammanfaller i denna del med utredningens, vilket
väckt starka reaktioner från adoptionsorganisationerna. Dessa befarar att det
drar ut på tiden och försvårar eller äventyrar adoptionen om socialnämnderna
skall fatta beslutet. De har därför framfört önskemål om att själva få ansvara
härför. NIA och företrädare för kommunerna har emellertid tillstyrkt att
beslut om samtycke enligt artikel 17.c skall fattas av socialnämnderna.
Regeringen motiverar sin uppfattning med att socialnämnderna dels fattar
beslut om familjens lämplighet att adoptera, dels inte har några intressen i
adoptionen samt att beslutet har tydlig karaktär av myndighetsutövning.
Regeringen uttalar samtidigt att adoptionsmyndigheternas farhågor om
tidsutdräkt måste tas på stort allvar. Kommunerna får inte dröja med detta
beslut, om inte väsentliga skäl för dröjsmål finns. Vidare bör det vara
möjligt att delegera beslutsrätten till enskild tjänsteman. Regeringen
föreslår att föreskrifter om skyndsamhet respektive delegering skall införas i
25 § respektive 47 § socialtjänstlagen.
Lagrådet har påpekat att den föreslagna utformningen av 25 § femte stycket
socialtjänstlagen innebär att socialnämnden, även i sådana internationella
adoptionsärenden som faller utanför konventionen, skall pröva om den skall ge
samtycke till ett fortsatt adoptionsförfarande. Lagrådet ifrågasätter starkt
om en sådan ordning bör införas. Regeringen anser emellertid att behovet av en
något så när enhetlig hantering av olika adoptionsärenden väger tyngre samt
påpekar att konventionen är till för att stärka rättssäkerheten och barnets
skydd vid internationella adoptioner och att artikel 17.c är ett viktigt
moment i de strävandena.
Enligt 4 kap. 5 a § första stycket föräldrabalken (FB) skall föräldrarna
samtycka till adoptionen om barnet inte har fyllt arton år. Moderns samtycke
skall ha lämnats först sedan hon har hämtat sig tillräckligt efter nedkomsten.
Enligt praxis skall minst sex veckor ha förflutit från nedkomsten. Andra
stycket samma paragraf innehåller vissa undantag från kravet på samtycke.
I propositionen (s. 67 f.) anges att det i Haagkonventionen inte finns något
preciserat krav på samtycke av föräldrar eller någon annan till en adoption. I
vilka fall sådant samtycke skall lämnas skall bedömas i enlighet med
ursprungsstatens lag. Konventionen föreskriver att moderns samtycke, där
sådant krävs, skall ha givits först efter barnets födelse (art. 4.c 1).
Regeringen anför att det särskilt vad gäller moderns samtycke och tidpunkten
för det finns en uppenbar risk att lagen i ursprungsstaten inte stämmer
överens med svensk lag. Det får särskild betydelse när adoptionen skall äga
rum vid svensk domstol eftersom ansökan då enligt 2 § första stycket lagen
(1979:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption skall prövas
enligt svensk lag. Om ursprungsstatens lag inte är förenlig med svensk lag,
exempelvis då moderns samtycke har lämnats direkt efter förlossningen, kan det
enligt propositionen finnas anledning för den behöriga svenska myndigheten att
vägra ge sitt samtycke enligt artikel 17.c till att förfarandet får
fortskrida.
I propositionen (s. 51 f.) föreslås vissa ändringar avseende socialnämndens
medgivande att ta emot ett barn för adoption (25 § tredje och fjärde styckena
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen). För det första föreslås
att giltighetstiden för ett sådant medgivande förlängs från nuvarande ett år
till två år, med hänvisning till att vissa adoptionsärenden drar ut på tiden
och hemutredningarna därför behöver göras om. Regeringen påpekar att en
tvåårsgräns ökar sannolikheten att förutsättningarna under vilka medgivandet
givits förändras. Därför föreslås också en skyldighet för de sökande att
anmäla om sådana förändringar inträffar. För det tredje bör enligt regeringen
möjligheter att återkalla ett medgivande införas. Om förutsättningarna för
medgivandet inte längre föreligger skall det återkallas. En sådan återkallelse
skall kunna ske även sedan barnet anlänt till sökandena, innan adoptionen ägt
rum, om det är till barnets bästa.
Motionerna
I sex motioner ifrågasätts regeringens förslag att beslut om samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortsätta skall fattas av socialnämnderna och inte av
de auktoriserade adoptionsorganisationerna. I två av motionerna yrkas att
riksdagen ändrar regeringens lagförslag i denna del medan det i fyra motioner
begärs tillkännagivanden till regeringen i frågan.
I motion 1996/97:So23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att de auktoriserade adoptionsorganisationerna anförtros beslutet att
adoptionen får fortsätta i enlighet med Haagkonventionens artikel 17.c
(yrkande 1). Motionärerna anför för det första att socialnämnderna lider en
naturlig brist på kunskap samt erfarenhet av adoptioner och adekvat juridisk
kompetens. I adoptionsfrågor handlar det om komplicerad juridisk materia.
Dokumenten som skall granskas är ofta på ett främmande språk. Det krävs också
ingående kunskap om internationella förhållanden. Motionärerna anför vidare
att socialtjänstverksamheten i kommunerna är mycket hårt belastad och att de
redan i dag långa handläggningstiderna knappast torde bli kortare när
socialnämnderna påförs ytterligare ansvar.
I motion 1996/97:So28 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delegera beslut
om fullföljande av adoptioner (yrkande 1), att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen till förmån för vad som
anförts i motionen (yrkande 2) samt att riksdagen avslår regeringens förslag
till lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner till förmån för vad som
anförts i motionen (yrkande 3). Motionärerna anför att
adoptionsorganisationerna har kunskap om och lång erfarenhet av de aktuella
ländernas lagstiftning och myndighetsorganisation. Rättssäkerhetsaspekten är
fullt tillgodosedd genom att konventionen medger delegation av ifrågavarande
uppgift till auktoriserade sammanslutningar och genom att socialnämnden
genomför den inledande prövningen av adoptionsföräldrarna. Motionärerna
föreslår att regeringens förslag till 25 § femte stycket socialtjänstlagen
utgår samt att 3 § b) i förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde
till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner flyttas till 4 § och därmed blir 4 § d) i samma lag.
I motion 1996/97:So24 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ytterligare kontrollstation. Motionärerna anför att de svenska adoptions-
organisationerna har en bred erfarenhet av adoptionsförmedling från ett 40-tal
länder. Arbetet bygger på en god kännedom om varje lands specifika
lagstiftning, sedvänjor och kulturmönster. Organisationerna bedriver enligt
motionärerna ett seriöst arbete som har skapat ett förtroende hos respektive
lands sociala myndigheter att placera barn för adoption hos svenska föräldrar.
Motionärerna menar att förslaget om att införa ytterligare en byråkratisk
kontroll av svenska familjer försvårar adoptioner till Sverige, medför längre
väntetid för barnet och kräver resurser av kommunerna. Motionärerna påpekar
att de funktioner som tas upp i Haagkonventionens artikel 17 får delegeras
till godkända organ. De svenska adoptionsorganisationerna uppfyller de krav på
kompetens som kan ställas, anförs det.
I motion 1996/97:So25 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts angående internationella adoptionsfrågor. Även dessa
motionärer påtalar att de svenska auktoriserade adoptionsorganisationerna är
seriösa och har hög kompetens. Dröjsmål vid socialtjänstens
lämplighetsutredning drabbar inget utvalt barn. Vid den föreslagna andra
prövningen har familjen däremot foton och uppgifter om barnet samt ?går i
väntans tider?, anförs det. Kommunernas socialförvaltningar är redan nu
pressade av alla arbetsuppgifter. Ingen kan heller begära att tjänstemän vid
socialnämnderna skall vara eller bli lika insatta i frågorna som handläggarna
i adoptionsorganisationerna är. Alla ärenden rörande barn och ungdomar skall
handläggas skyndsamt. Enligt motionärerna kommer regeringens förslag att
innebära att barn som far illa i Sverige ställs mot barn som väntar på
barnhem. Sjuka barn drabbas hårdast, adoptionskostnaderna blir högre och
väntetiderna gör att Sverige blir ett sämre alternativ att arbeta med från de
utländska ländernas sida.
Motionärerna invänder vidare mot vad som sägs i propositionen om att
föräldrabalkens regler om moderns samtycke till att adoptera bort sitt barn
skall gälla vid internationella adoptioner. De svenska reglerna om att modern
skall ha återhämtat sig efter förlossningen kan innebära att barn som
övergivits direkt efter födseln inte kan få svenska adoptivföräldrar. Det
avgörande måste enligt motionärerna vara om en biologisk förälder har
möjligheter att behålla sitt barn. Förslaget att socialnämnden skall fatta ett
nytt beslut enligt artikel 17.c riskerar att skapa problem som inte finns i
nuvarande ordning. Motionärerna anser att det i föräldrabalken bör göras ett
tillägg om att samtycke vid internationell adoption även kan ges enligt lagen
i barnets ursprungsland.
I motion 1996/97:So27 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska
tillämpningen av Haagkonventionens artikel 17.c. Motionärerna framhåller att
barnets bästa måste sättas främst. Bedömningen av huruvida det föreligger
bristande överensstämmelse mellan de berörda staternas lagar som kan utgöra
hinder för adoptionens genomförande har sedan 1969 gjorts av de auktoriserade
adoptionsorganisationerna, vilka med sin samlade kompetens och kunskap om
ländernas lagstiftning kan fatta ett snabbt beslut. Motionärerna anför vidare
att trots att konventionen inte anger under vilka förutsättningar som samtycke
får vägras, bör det finnas möjlighet att överklaga beslut i de fall samtycke
inte givits. Överklagandena bör enligt motionärerna ske till NIA. I motionen
påpekas också att svensk praxis innebärande att moderns samtycke till adoption
får ske först sex veckor efter nedkomsten kan innebära administrativa
svårigheter vid internationella adoptioner. Enligt motionärerna förekommer det
ofta att modern i ursprungslandet ger sitt samtycke direkt efter nedkomsten
och att hon av sekretesskäl inte vill ha ytterligare kontakt med barnhemmet.
Svensk praxis får inte medföra att internationella adoptioner inte går att
genomföra, anförs det.
I motion 1996/97:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta de
auktoriserade adoptionsförmedlingarna vara ansvariga för den andra prövningen
(yrkande 1). Även dessa motionärer anser att socialnämnderna på grund av sina
huvuduppgifter inte har tid och möjlighet att engagera sig på nödvändigt sätt
i adoptionsärenden, att den bästa kompetensen finns hos de godkända
adoptionsorganisationerna och att den försening av adoptioner som regeringens
förslag skulle leda till riskerar att drabba barnen hårt genom onödigt långa
barnhemsvistelser och försvårade anpassningsmöjligheter.
I två motioner begärs bl.a. ändringar av regeringens förslag till 25 § femte
stycket socialtjänstlagen, i syfte att skärpa kravet på skyndsam handläggning
av ärenden om samtycke i socialnämnderna.
I motion 1996/97:So30 av Kerstin Heinemann och Lennart Rohdin (fp) yrkas att
riksdagen beslutar om en ändring av regeringens förslag till 25 § femte
stycket lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) innebärande att
socialnämnden genast (i stället för skyndsamt) skall pröva om den skall ge
samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta. Enligt motionärerna
måste kravet på snabbhet i förfarandet markeras. Genom att byta ut ?skyndsamt?
mot ?genast? skulle socialnämnderna åläggas att hantera ärendena på en
betydligt kortare tid än vad regeringens förslag innebär. Motionärerna anser
att ärendena måste hanteras inom några dagar eller allra längst en vecka.
I motion 1996/97:So26 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om en förlängning av giltighetstiden till två år för
medgivande från socialnämnd eller motsvarande enligt vad i motionen anförts om
hänsynstagande till barnet (yrkande 1) samt att riksdagen vid bifall av
yrkande 1 genom en formulering i socialtjänstlagen låter konventionens krav på
uppföljning också utgöra det slutliga samtycket från socialnämndens sida
(yrkande 2). Motionärerna påpekar att många länder kräver att
adoptivföräldrarna skall vistas i barnets hemland och där träffa barnet samt
att detta kan innebära att barnet hinner knyta an till sina blivande
föräldrar. Enligt motionärerna är det inte acceptabelt att riskera att barnet
utsätts för att tas ifrån sina adoptivföräldrar enbart av den anledningen att
kommunerna skall slippa göra utredningar. Motionärerna motsätter sig inte att
socialnämnderna har möjlighet att omhänderta ett adoptivbarn innan hemmet
godkänts men anser, för att minimera antalet omhändertaganden, att
giltighetstiden om ett år för socialnämndens medgivande skall vara kvar. I så
fall torde enligt motionärerna adoptionsförfarandet kunna gå till som i dag
och avslutas med en uppföljning från socialnämndens sida av hur barnet har det
i familjen i stället för med det föreslagna samtycket. Riksdagen behöver inte
avvakta den ytterligare översyn av socialtjänstlagen som regeringen föreslår i
sin proposition om ändringar i socialtjänstlagen, anförs det. Uppföljningen
bör enligt motionärerna göras inom en rimlig tid efter det att adoptivbarnet
kommit till Sverige. Adoptionsförfarandet torde kunna vara klart efter 12 till
15 månader.
För det fall yrkandena 1 och 2 skulle avslås yrkar motionärerna i andra hand
att riksdagen beslutar att det som i 25 § socialtjänstlagen anges om skyndsam
prövning ersätts med att socialnämnden inom sju vardagar skall pröva om det
skall ges samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta (yrkande 3).
Motionärerna anför att om det ovan beskrivna adoptionsförfarandet skulle
strida mot Haagkonventionen bör en press sättas på socialnämnderna att snabbt
behandla adoptionsärenden enligt propositionens intentioner. Regeringens
förslag att socialnämnderna ?skyndsamt? skall pröva om samtycke skall ges till
att adoptionsförfarandet får fortsätta är för oprecist. Motionärerna anser,
trots socialnämndernas stora arbetsbelastning, att dessa ärenden skall ha hög
prioritet och få förtur framför andra viktiga göromål.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att giltighetstiden för socialnämndernas
medgivande bör utsträckas till två år. Den förlängda giltighetstiden medför
att socialtjänstens handläggare som regel inte behöver göra en ny hemutredning
när en adoption drar ut på tiden. Härigenom besparas nämnderna
arbetsuppgifter. Genom att även införa en anmälningsplikt beträffande ändrade
förhållanden samt möjlighet att återkalla ett medgivande undanröjs enligt
utskottets mening risken för att ett barn förmedlas till en familj som inte
längre kan anses lämplig att adoptera.
Haagkonventionen kräver att centralmyndigheterna i ursprungsstaten och
mottagarstaten innan barnet överlämnas till de tilltänkta adoptionsföräldrarna
samtycker till att adoptionsförfarandet får fortskrida. En uppföljning av
socialnämnden efter det att barnet lämnats över kan således inte ersätta detta
samtycke. Utskottet tillstyrker 25 § tredje stycket sista meningen samt fjärde
stycket förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen i
fjärde stycket att ordet ?sökandena? ersätts av orden ?den eller de som vill
adoptera?. Utskottet avstyrker motion So26 (v) yrkandena 1 och 2.
Utskottet delar regeringens inställning att beslut om samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortskrida bör fattas av socialnämnderna. Ändamålet
med konventionen är att säkerställa att adoptionerna sker med beaktande av
barnets bästa. De tilltänkta föräldrarna skall vara lämpliga. Utskottet anser
liksom regeringen att uppgiften att fatta ifrågavarande beslut har klar
karaktär av myndighetsutövning och att den därför bör anförtros
socialnämnderna. Det skulle enligt utskottet vara principiellt olämpligt att
låta organisationerna överpröva socialnämndernas beslut om adoptionssökandenas
lämplighet. Den av regeringen föreslagna ordningen står enligt utskottet i god
överensstämmelse med svensk rättstradition i motsats till motionärernas
uppfattning. Det sagda får inte tolkas som ett misstroende mot
adoptionsorganisationerna utan enbart som ett ställningstagande när det gäller
rollfördelningen i adoptionsförfarandet.
Såsom argument mot att socialnämnderna skall fatta ifrågavarande beslut har
huvudsakligen anförts att nämnderna saknar erforderlig kompetens att pröva om
rättsliga hinder för adoptionens genomförande föreligger och att det skulle
förorsaka långa väntetider, till nackdel inte minst för det föreslagna barnet.
Utskottet konstaterar att adoptionsorganisationerna även fortsättningsvis
skall ansvara för den dokumentation från barnets ursprungsland som krävs för
att adoptionen skall kunna fullföljas i Sverige. NIA ger auktorisation till en
adoptionsorganisation endast för samarbete med ett land vars
adoptionslagstiftning är förenlig med den svenska lagstiftningen. NIA erbjuder
vidare utbildning av och rådgivning till handläggare av internationella
adoptionsärenden i kommunerna. NIA bedriver redan i dag utbildning för
handläggare av adoptionsärenden inom socialnämnderna. Dessa kurser kommer att
fortsätta i utvidgad form. Nämnden planerar att under våren rikta en
informationskampanj till samtliga kommuner och bl.a. erbjuda gratis deltagande
vid sex särskilda endagskurser över hela landet. NIA kommer vidare att i
samarbete med Svenska Kommunförbundet utarbeta olika blanketter samt förlagor
till socialnämndernas beslut. Socialnämnderna kommer slutligen att i
svårbedömda fall kunna inhämta synpunkter från NIA vid prövningen av huruvida
samtycke till fortsatt adoptionsförfarande i ett enskilt fall skall ges eller
ej.
Enligt utskottet bör inte svårigheten att fatta beslut i dessa ärenden
överdrivas. I de allra flesta fall kommer frågan att vara ganska okomplicerad
och snabbt kunna avgöras av en enskild tjänsteman. Det är samtidigt en
uppföljning av socialnämndens tidigare beslut om medgivande till adoption. För
att garantera en snabb handläggning bör enligt utskottets mening förslaget
till  25 § femte stycket socialtjänstlagen ändras på följande sätt.
Socialnämnderna skall skyndsamt, och senast inom två veckor från det att
anmälan kom in, pröva om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får
fortsätta. Ändringen innebär att den tjänsteman till vilken nämnden delegerat
att handlägga dessa frågor utan onödigt dröjsmål måste pröva ärendet. I
normalfallet bör handläggningen kunna gå betydligt snabbare än fjorton dagar.
Tiden för prövning av ärendet bör enligt utskottet kunna förlängas endast om
synnerliga skäl gör det nödvändigt. Avgörandet skall kunna skjutas upp om
anmälan måste kompletteras eller om socialnämnden i undantagsfall behöver
inhämta ytterligare information i ärendet, t.ex. från NIA, eller inte kan få
kontakt med adoptionssökandena. Synnerliga skäl får också anses föreligga om
frågan inte kan delegeras därför att samtycke bör vägras. För att undvika
kompletteringar bör det klart framgå av informationen till sökandena, av
blanketter o.dyl. vad som förväntas av dem. Utskottet avstyrker motionerna
So23 (m) yrkande 1, So24 (s), So25 (s) (delvis), So27 (c) (delvis), So28 (mp)
yrkandena 1-3 och So29 (kd) yrkande 1. Motionerna So26 (v) yrkande 3 och So30
(fp) får anses tillgodosedda och avstyrks på den grunden.
Utskottet tillstyrker 3 och 4 §§ förslaget till lag med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner med den ändringen i 3 § första stycket att orden
?sökandens eller? förs in före ordet ?sökandenas? samt med ytterligare en
mindre justering av texten. Utskottet tillstyrker 30 § andra och tredje
styckena, 47 § och 73 § första stycket förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till 25 §
femte stycket socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen får den
lydelse som framgår av bilaga 2.
Enligt 2 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption skall
ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. Det problem som tas upp i
motionerna So25 och So27 om att moderns samtycke till adoption enligt svensk
praxis får lämnas först sedan sex veckor förflutit från födelsen skall beaktas
vid domstolsprövningen. Det ingår i adoptionsorganisationernas uppgift att
förhindra att de i motionerna beskrivna situationerna uppkommer. Någon
anledning att nu ändra svensk lagstiftning på detta område finns inte enligt
utskottet. Utskottet avstyrker motionerna So25 (s) (delvis) och So27 (c)
(delvis).
Enskilda adoptioner
Propositionen
Regeringen föreslår att en bestämmelse införs som begränsar utrymmet för
enskilda (privata) internationella adoptioner. Enligt 4 § förslaget till lag
om internationell adoptionsförmedling skall den eller de som vill adoptera ett
barn från utlandet anlita en auktoriserad sammanslutning. Detta gäller dock
inte enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars
finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad
sammanslutning.
Regeringen anser det rimligt att de enskilda adoptionerna begränsas dels med
hänsyn till effekterna av Haagkonventionen för svensk del, dels mot bakgrund
av de risker som är förknippade med enskilda adoptioner. Konventionen kräver
att något organ förmedlar de nödvändiga adoptionshandlingarna från familjen
till givarlandet. Regeringen anför att något annat organ än NIA knappast kan
tänkas för en sådan förmedling och att det finns en uppenbar risk att NIA utåt
kommer att framstå som en organisation som förmedlar adoptioner i konkurrens
med de vanliga adoptionsorganisationerna. Enligt regeringen är detta inte
någon önskvärd utveckling. Regeringen påpekar också att de oetiskt genomförda
adoptioner som uppmärksammats internationellt ofta varit enskilda adoptioner
och att det alltså finns risker kopplade till denna typ av verksamhet. De
enskilda adoptionerna bör begränsas till särskilda fall där det inte framstår
som nödvändigt att anlita en adoptionsorganisation. Regeringen uttalar att
särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning
kan anses föreligga i fall då de sökande bott och arbetat i givarlandet eller
har sitt ursprung där eller har någon annan speciell relation till landet.
Motionen
I motion 1996/97:So23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att enskilda adoptioner även fortsättningsvis skall vara möjliga
(yrkande 3). Enligt motionärerna innebär konventionens krav på att
förmedlingen av adoptionshandlingar från familjen till givarlandet skall ske
av ett organ inte nödvändigtvis att enskilda adoptioner i praktiken måste
avskaffas. Motionärerna anser att den rent formella hanteringen av nödvändiga
dokument vid enskilda adoptioner fortsättningsvis skulle kunna skötas av de
auktoriserade adoptionsorganisationerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att utrymmet för enskilda adoptioner
bör begränsas. Haagkonventionen har tillkommit bl.a. för att säkerställa att
internationella adoptioner genomförs med beaktande av barnets bästa och för
att förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn. Detta
syfte väger enligt utskottets mening tyngre än adoptionssökandenas intresse av
att kunna välja adoptionsförfarande. NIA:s medverkan vid en enskild adoption
kan också ge ursprungsstaten intryck av att adoptionen inte är privat.
Adoptionsorganisationerna kan enligt utskottets mening inte åläggas ansvaret
för att vid en privat adoption förmedla adoptionshandlingar till
ursprungsstaten.
Utskottet tillstyrker 4 § förslaget till lag om internationell
adoptionsförmedling och avstyrker motion So23 (m) yrkande 3.
Adoptivföräldrarnas ålder
Propositionen
Enligt 4 kap. 1 § FB skall en adoptionssökande ha fyllt 25 år för att få
adoptera ett barn. Regeringen påtalar i propositionen (s. 65 f.) att
Haagkonventionen inte ställer några uttryckliga krav när det gäller
adoptionssökandenas ålder. Eftersom ett sådant krav har att göra med de
sökandes behörighet och lämplighet att adoptera är det emellertid en sådan
förutsättning för adoption som den mottagande staten bör ansvara för
(artiklarna 5 och 15).
Motionen
I motion 1996/97:So26 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till könsneutrala åldersregler vid internationella
adoptioner enligt vad i motionen anförts om att ersätta den
könsdiskriminerande praxis som åldersrekommendationen skapat (yrkande 5).
Motionärerna anför att NIA har utgivit rekommendationer om att medgivande till
adoption generellt sett inte bör beviljas personer som är över 45 år. När det
gäller förstagångsföräldrar bör dessa inte vara över 40 år. I
rekommendationerna anges vidare att när en kvinna uppnått eller närmar sig
slutet av sin fertila tid och då man som regel försöker adoptera barn, är
mannen inte så sällan 50 år. Detta har enligt motionärerna skapat en praxis
innebärande att socialnämnderna ger sitt medgivande till adoption om den
blivande adoptionsmodern är 40 år och fadern är 45 år men inte tvärtom, dvs.
när fadern är 40 år och modern 45 år. Motionärerna anser detta vara
könsdiskriminerande och vill ersätta den praxis som uppstått med av riksdagen
beslutade könsneutrala regler.
Utskottets bedömning
Utskottet förutsätter att socialnämnderna i varje enskilt fall gör en
bedömning av adoptionssökandenas lämplighet med utgångspunkt i vad som är bäst
för barnet. Det av motionärerna nämnda uttalandet av NIA om
adoptivföräldrarnas ålder utgör endast en rekommendation till socialnämnderna.
Något behov av ytterligare lagreglering såvitt avser adoptanternas ålder
föreligger inte enligt utskottets mening. Motion So26 (v) yrkande 5 avstyrks
därför.
Kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas kunskaper om barn
Propositionen
Regeringen föreslår (s. 73) att socialnämnden får lämna medgivande till
adoption endast om den eller de sökande har tillfredsställande kunskaper om
barn och deras behov och har blivit informerade om den planerade adoptionens
innebörd. Bestämmelsen föreslås införas i 25 § tredje stycket
socialtjänstlagen.
Regeringen anför att det redan ligger i den nuvarande svenska
lagstiftningens intentioner att de personer som adopterar skall ha goda
kunskaper om barn. I Haagkonventionens artikel 5.b stadgas att det skall vara
säkerställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna har erhållit den rådgivning
som kan vara nödvändig. Regeringen påpekar också att blivande adoptivföräldrar
i regel själva är medvetna om behovet av barnkunskaper och att ett stort antal
av dem deltar i föräldrautbildning. Socialnämnden bör i samband med
hemutredningen bedöma om föräldrarnas kunskaper är tillräckliga. Om så ej är
fallet bör enligt regeringen föräldrautbildning före adoptionen vara en
förutsättning för att adoptionen skall få genomföras.
Motionerna
I motion 1996/97:So23 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att avslå regeringens förslag till tillägg i socialtjänstlagens 25 §
om att den eller de som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper om barn
(yrkande 2). Motionärerna anför att det torde vara få föräldrar som är så
motiverade att få barn som de som beslutar sig för att adoptera ett barn. Ofta
har beslutet om adoption föregåtts av år av försök att få egna barn.
Motionärerna påpekar också att familjesekreterarnas adoptionsutredningar,
vilka ofta är av mycket hög kvalitet, redan i dag innehåller en bedömning av
föräldrarnas lämplighet.
I motion 1996/97:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag till tillägg i socialtjänstlagens 25 § vad gäller
föräldrakunskap (yrkande 3). Regeringens förslag i denna del är enligt
motionärernas mening onödigt, även om det finns speciella problem relaterade
till adoptivbarn och deras rätt till sitt ursprung. Motionärerna anser att
föräldrautbildning är viktig för alla föräldrar och motsätter sig att lyfta ut
en grupp föräldrar såsom varande i särskilt behov av sådan utbildning.
Förslaget ger lätt intrycket att regeringen anser att adoptivföräldrar är
mindre förberedda och lämpade för föräldraskap än de som får biologiska barn,
anförs det.
Utskottets bedömning
Haagkonventionen stadgar att det skall vara säkerställt att de tilltänkta
adoptivföräldrarna har erhållit den information som kan vara nödvändig.
Utskottet konstaterar på nytt att en adoption främst skall tillgodose barnets
bästa. Den kontroll av adoptionssökandenas kunskaper om barn och barns behov
som redan i dag ingår i socialnämndens lämplighetsbedömning utgör enligt
utskottets mening en mycket viktig del av samhällets medverkan vid adoptioner.
Utskottet tvivlar inte på att merparten av adoptionssökandena är mycket
motiverade att skaffa tillfredsställande kunskaper om barn men anser ändå
liksom regeringen att en bestämmelse härom bör införas för att uppfylla kraven
i Haagkonventionen.
Utskottet tillstyrker 25 § tredje stycket andra meningen förslaget till lag
om ändring i socialtjänstlagen samt avstyrker motionerna So23 (m) yrkande 2
och So29 (kd) yrkande 3.
Kostnader för internationella adoptioner
Propositionen
I propositionen föreslås att NIA vid beslut om auktorisation får förbinda den
med villkor rörande principerna för inbetalning av avgifter och för
redovisning (7 § förslaget till lag om internationell adoptionsförmedling).
Regeringen konstaterar att utredningen har lagt ner ett omfattande arbete på
att kartlägga och analysera adoptionsorganisationernas ekonomi, i syfte att
begränsa de enskildas kostnader vid adoption. Utredningen har med avsikt att
möjliggöra för konsumenterna, dvs. de sökande, att jämföra kostnaderna mellan
olika organisationer föreslagit att redovisningsprinciperna skall göras
likformiga mellan organisationerna. Regeringen ser också detta som ett viktigt
intresse och ansluter sig därför till förslaget. Regeringen förutsätter att de
gemensamma redovisningsprinciperna utarbetas av NIA efter samråd med
adoptionsorganisationerna. För att jämförelserna skall kunna bli rättvisande
bör också en samordning ske av de tidpunkter när familjerna betalar sina
avgifter till organisationerna, anförs det.
Regeringen påpekar vidare att det är viktigt att den vanliga verksamheten
med adoptionsförmedling hålls åtskild från de sidoverksamheter som
organisationerna bedriver, främst biståndsverksamhet. Det gäller såväl
organisatoriskt som personellt och ekonomiskt. Hur det skall gå till är enligt
regeringen också en fråga för NIA och organisationerna.
Regeringen nämner vidare att utredningen redovisar en omfattande
fonduppbyggnad som skett i vissa organisationer och att dessa i sin tur
framhåller att svackor förekommer i verksamheten och att reservkapital därför
behövs. Regeringen accepterar behovet av reservkapital men betonar samtidigt
vikten av att organisationerna är försiktiga med att belasta de sökande
familjerna med höga avgifter. Enligt regeringen bör även i övrigt utredningens
genomgång, analys och bedömningar användas i arbetet med att göra verksamheten
så effektiv som möjligt.
I propositionen föreslås vidare en ändring av reglerna om bidrag vid adoption
av utländska barn. Enligt förslaget skall, för det fall bidrag beviljas,
sådant bidrag alltid utgå med 24 000 kr, dvs. det nuvarande maxbeloppet.
Motivet härtill anges vara att kostnadsvariationerna är mycket mindre än vad
som förutsågs när bidraget infördes. Bidraget blir i allmänhet 24 000 kr.
Regeringen anför att några förutsättningar för en höjning av adoptionsbidraget
inte finns i rådande statsfinansiella läge.
Motionerna
I motion 1996/97:So26 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av kostnaderna för internationella adoptioner
enligt vad i motionen anförts om ett ökat stöd till personer som önskar
adoptera utländska barn (yrkande 4). Motionärerna påpekar att kostnaderna för
en ?normal? internationell adoption ligger en bit över 100 000 kr och att det
på grund av regeringens vägran att höja adoptionsbidraget är mycket svårt för
vanliga inkomsttagare att adoptera utländska barn. Andra sätt att ekonomiskt
stödja människor som vill adoptera barn är enligt motionärerna att täcka
kostnaderna för resa och uppehälle när barnet hämtas samt att ersätta
inkomstbortfall i de fall det krävs att de blivande adoptivföräldrarna vistas
en tid i barnets hemland. Motionärerna påpekar att antalet internationella
adoptioner minskar och menar att förbättringar av det ekonomiska stödet skulle
vända den utvecklingen. Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om hur den enskilde kan stödjas ekonomiskt utan att det för
den skull driver upp kostnaderna för internationella adoptioner.
I motion 1996/97:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
den enskildes kostnader vid adoption och andra åtgärder för att lösa problem
vid barnlöshet (yrkande 2). Motionärerna anför att barnlöshet för många par
kan bli en outhärdlig känsla av att något av det viktigaste i livet saknas och
att det därför är en viktig uppgift att underlätta för fler att få bli
föräldrar. Motionärerna påpekar att adoptionsförfarandet bl.a. är mycket
kostsamt och att många inte har råd med adoption. Enligt motionärerna skall
det inte vara ekonomin som styr hur ett barnlöst par skall bli föräldrar.
Regeringen bör därför göra en översyn för att få mer rättvisa förhållanden när
det gäller kostnader för barnlösa som vill bli föräldrar. Adoptioner skall på
olika sätt underlättas av staten som ett alternativ till olika metoder för
assisterad befruktning, anförs det.
Utskottets bedömning
Enligt sin instruktion skall NIA i verksamheten särskilt följa utvecklingen av
kostnaderna för adoptioner av utländska barn. I nuvarande statsfinansiella
läge saknas förutsättningar för att öka det ekonomiska stödet till de
adoptionssökande. Någon anledning att närmare utreda frågan kan mot denna
bakgrund inte anses föreligga. Utskottet delar regeringens uppfattning att
adoptionsorganisationerna bör vara återhållsamma vid sin avgiftsdebitering.
Motionerna So26 (v) yrkande 4 och So29 (kd) yrkande 2 avstyrks. Utskottet
tillstyrker 7 § förslaget till lag om internationell adoptionsförmedling och 4
§ förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag i övrigt.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande godkännande av Haagkonventionen
att riksdagen godkänner den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,
2. beträffande giltighetstiden för medgivande från socialnämnd
m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So26 yrkandena 1 och 2 antar 25 §
tredje stycket sista meningen och fjärde stycket i regeringens förslag
till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) med den ändringen i
fjärde stycket att ordet ?sökandena? ersätts av orden ?den eller de som
vill adoptera?,
3. beträffande samtycke enligt artikel 17.c i konventionen
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So23 yrkande 1, 1996/97:So24,
1996/97:So25 (delvis), 1996/97:So26 yrkande 3, 1996/97:So27 (delvis),
1996/97:So28 yrkandena 1-3, 1996/97:So29 yrkande 1 och 1996/97:So30 antar
a) 3 och 4 §§ i regeringens förslag till lag med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner med de ändringarna i 3 § att orden ?sökandens
eller? förs in före ordet ?sökandenas? i första stycket och ?d)? ersätts
av ?c)? i andra stycket,
b) 30 § andra och tredje styckena, 47 § och 73 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
c) 25 § femte stycket i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) med den ändringen att paragrafen erhåller i
bilaga 2 som ?Utskottets förslag? betecknade lydelse,
res. 1 (m, c, mp, kd)
4. beträffande moderns samtycke till adoption
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So25 (delvis) och 1996/97:So27
(delvis),
res. 2 (c)
5. beträffande enskilda adoptioner
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So23 yrkande 3 antar 4 § i
regeringens förslag till lag om internationell adoptionsförmedling,
res. 3 (m)
6. beträffande adoptivföräldrarnas ålder
att riksdagen avslår motion 1996/97:So26 yrkande 5,
res. 4 (v)
7. beträffande kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas
kunskaper om barn
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So23 yrkande 2 och
1996/97:So29 yrkande 3 antar 25 § tredje stycket andra meningen i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
res. 5 (m, kd)
8. beträffande kostnader för internationella adoptioner
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So26 yrkande 4 och
1996/97:So29 yrkande 2 antar 7 § i regeringens förslag till lag om
internationell adoptionsförmedling och 4 § i regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
res. 6 (m, v, kd)
9. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner i den mån det
inte omfattas av vad utskottet hemställer under moment 3,
b) lag om internationell adoptionsförmedling i den mån det inte omfattas
av vad utskottet hemställer under momenten 5 och 8,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställer under momenten 2, 3 och 7,
d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
e) lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
f) lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställer
under moment 8.
Stockholm den 10 april 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Elisebeth Markström (s), Catherine Persson (s) och Tuve Skånberg
(kd).

Reservationer

1. Samtycke enligt artikel 17.c i konventionen (mom. 3)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
delar regeringens inställning? och på s. 10 slutar med ?bilaga 2? bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motionerna So23 (m), So24 (s), So25 (s),
So27 (c), So28 (mp) och So29 (kd) att beslut om samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortsätta bör fattas av de auktoriserade
adoptionsorganisationerna. Handläggningen av ärendena förutsätter kompetens
att hantera de komplicerade juridiska spörsmål som kan uppkomma. De dokument
som skall granskas är ofta på ett främmande språk. Det fordras vidare ingående
kunskap om internationella förhållanden. Socialnämnderna i kommunerna är redan
i dag mycket hårt belastade och har på grund av sina huvuduppgifter inte tid
och möjlighet att engagera sig tillräckligt i adoptionsärenden. Enligt
utskottet är risken uppenbar att adoptionsförfarandet drar ut på tiden om
beslut om samtycke skall fattas av socialnämnderna. En fördröjning kan
innebära en risk för barnets hälsa och överlevnad, försvårade
anpassningsmöjligheter för barnet och även att adoptionen helt går om intet.
Konventionen medger att uppgiften delegeras till auktoriserad sammanslutning.
Enligt utskottet har de auktoriserade adoptionsorganisationerna den kunskap
och erfarenhet som krävs för en snabb och kompetent handläggning av
ifrågavarande ärenden.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So28 (mp) yrkandena
1-3 och med anledning av motionerna So23 (m) yrkande 1, So24 (s), So25 (s)
(delvis), So27 (c) (delvis) och So29 (kd) yrkande 1 avslår regeringens förslag
till 25 § femte stycket, 30 § andra och tredje styckena, 47 § och 73 § första
stycket socialtjänstlagen (1980:620) och motionerna So26 (v) yrkande 3 och
So30 (fp) samt antar det av reservanterna utarbetade förslaget till 3 och 4 §§
lagen med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av
barn och samarbete vid internationella adoptioner.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande samtycke enligt artikel 17.c i konventionen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So28 yrkandena 1-3 och med
anledning av motionerna 1996/97:So23 yrkande 1, 1996/97: So24,
1996/97:So25 (delvis), 1996/97:So27 (delvis) och 1996/97:So29 yrkande 1
a) avslår 25 § femte stycket, 30 § andra och tredje styckena, 47 § och
73 § första stycket i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) och motionerna 1996/97:So26 yrkande 3 och
1996/97:So30,
b) beslutar att 3 och 4 §§ förslaget till lag med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner skall ha följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse.
-------------------------------------------------------
|Utskottets förslag         |Reservanternas förslag   |
--------------------------------------------------------
|                                                      |
|                          3  §                        |
|                                                      |
| Ansökningar  som  avses  i  artikel 14 i konventionen|
|skall  göras  hos  socialnämnden   i  sökandens  eller|
|sökandenas hemkommun.                                 |
| Socialnämnden skall                                  |
| a)  sammanställa  rapporter  enligt  artikel  15.1  i|
|konventionen,                                         |
-------------------------------------------------------
|b)    pröva   frågor   om  | b) vidta åtgärder enligt|
|samtycke  enligt  artikel  |artikel 21 i konventionen.|
|17.c i konventionen,       |                         |
| c) vidta åtgärder enligt  |                         |
|artikel 21 i konventionen. |                         |
| I 25 § socialtjänstlagen  |                         |
|(1980:620)          finns  |                         |
|bestämmelser    om    att  |                         |
|socialnämnden      prövar  |                         |
|frågor om medgivande att i |                         |
|adoptionssyfte   ta  emot  |                         |
|barn      med     hemvist  |                         |
|utomlands.                 |                         |
--------------------------------------------------------
|                                                      |
| 4  §                                                 |
|                                                      |
| Om  en  auktoriserad  sammanslutning har anlitats för|
|förmedling av adoption, skall sammanslutningen        |
| a)  i  enlighet  med  artikel   15.2  i  konventionen|
|överlämna rapporter som av-                           |
|ses i artikel 15.1,                                   |
| b) i enlighet med artikel 16.2 i konventionen ta emot|
|rapporter som avses i artikel 16.1,                   |
-------------------------------------------------------
|c)   vidta  åtgärder  som  | c)  vidta  åtgärder  som|
|enligt artiklarna 18-20 i  |enligt artiklarna 18-20 i|
|konventionen  ankommer på  |konventionen  ankommer på|
|centralmyndigheten.        |centralmyndigheten,      |
|                           | d)   pröva   frågor   om|
|                           |samtycke  enligt  artikel|
|                           |17.c i konventionen.     |
-------------------------------------------------------
2. Moderns samtycke till adoption (mom. 4)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Enligt 2 §?
och slutar med ?So27 (c) delvis? bort ha följande lydelse:
Enligt föräldrabalken får barn under arton år inte adopteras utan
föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har hämtat
sig tillräckligt efter nedkomsten. Enligt svensk praxis skall minst sex veckor
ha förflutit från nedkomsten. Utskottet har erfarit att det ofta förekommer
att modern i ursprungslandet ger sitt samtycke direkt efter nedkomsten och att
hon av sekretesskäl inte vill ha ytterligare kontakt med barnhemmet. I
Haagkonventionen finns inget preciserat krav på samtycke. I vilka fall
samtycke skall lämnas skall bedömas i enlighet med ursprungsstatens lag. I
propositionen påpekas att det finns en uppenbar risk att lagen om samtycke i
ursprungslandet inte stämmer överens med svensk lag och att detta får särskild
betydelse när adoptionen skall äga rum vid svensk domstol. Ansökan om adoption
skall då alltid prövas enligt svensk lag, viket kan innebära att adoptionen
inte kommer till stånd. Det finns enligt utskottets mening inte någon
anledning att påverka praxis för adoptioner som sker inom nationen. Svensk
praxis får emellertid inte vara ett hinder för internationella adoptioner.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion So27 (c) (delvis)
och med anledning av motion So25 (s) (delvis) som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande moderns samtycke till adoption
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So27 (delvis) och med anledning
av motion 1996/97:So25 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Enskilda adoptioner (mom. 5)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?yrkande 3?bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till 4 § lagen om internationell adoptionsförmedling
innebär att möjligheten att adoptera enskilt i praktiken helt avskaffas. Detta
är enligt utskottets mening mycket olyckligt. Haagkonventionen kräver
visserligen att förmedlingen av adoptionshandlingar från mottagarstaten till
ursprungsstaten sköts av ett organ. Enligt utskottet kan emellertid den rent
formella hanteringen av nödvändiga dokument skötas av de auktoriserade
adoptionsorganisationerna vid enskilda adoptioner. Denna konstruktion innebär
att det även i fortsättningen blir möjligt att adoptera privat. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagre- glering.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So23 (m) yrkande 3 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande enskilda adoptioner
att riksdagen
a) antar 4 § i regeringens förslag till lag om internationell
adoptionsförmedling,
b) med bifall till motion 1996/97:So23 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Adoptivföräldrarnas ålder (mom. 6)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Utskottet
förutsätter? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Enligt föräldrabalken är den nedre åldersgränsen för adoptivföräldrar 25 år.
Någon lagstadgad övre gräns finns inte. Enligt NIA:s rekommendationer bör
medgivande till adoption generellt sett inte beviljas personer som är över 45
år. Förstagångsföräldrar bör enligt NIA inte vara över 40 år gamla. I
rekommendationerna sägs vidare att det inte är ovanligt att kvinnan uppnått
eller närmat sig slutet av sin fertila tid innan makarna beslutar sig för att
försöka adoptera ett barn och att mannen då inte så sällan är 50 år. Utskottet
har erfarit att detta uttalande har skapat en praxis innebärande att social-
nämnderna ger sitt medgivande till adoption av utländska barn om den blivande
adoptivmodern är 40 år och fadern är 45 år men inte tvärtom, dvs. när fadern
är 40 år och modern 45 år. Enligt utskottets mening är denna praxis
könsdiskriminerande. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
könsneutrala regler vad avser adoptivföräldrars ålder vid internationella
adoptioner.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion So26 (v)
yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande adoptivföräldrarnas ålder
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas kunskaper om barn (mom. 7)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med ?Haag-
konventionen stadgar? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motionerna So23 (m) och So29 (kd) om att det
är onödigt att i lag införa krav på att de tilltänkta adoptivföräldrarna skall
ha tillfredsställande kunskaper om barn. Det torde vara få föräldrar som är så
motiverade att tillägna sig kunskaper om barn och barns behov som de som har
beslutat sig för att adoptera ett barn. Ofta har beslutet föregåtts av flera
års försök att få egna barn. Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att
lyfta ut endast denna grupp av föräldrar såsom varande i särskilt behov av
föräldrautbildning. Vidare görs redan i dag i adoptionsutredningarna, vilka
ofta är av mycket hög kvalitet, en bedömning av de tilltänkta
adoptivföräldrarnas lämplighet. Utskottet anser att regeringens förslag i
denna del bör avslås.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna So23 yrkande 2
och So29 yrkande 3 avslår 25 § tredje stycket andra meningen i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas kunskaper
om barn
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So23 yrkande 2 och
1996/97:So29 yrkande 3 avslår 25 § tredje stycket andra meningen i
regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
6. Kostnader för internationella adoptioner (mom. 8)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Stig Sandström (v),
Birgitta Wichne (m) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Enligt sin?
och på s. 16 slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Barnlöshet kan för många bli en outhärdlig känsla av att något av det
viktigaste i livet saknas. Utskottet anser därför att det är en viktig uppgift
att underlätta för fler att få bli föräldrar. Adoption är ett av de alternativ
som finns för barnlösa par. Adoptionsförfarandet är emellertid både kostsamt
och krångligt. Kostnaderna för en internationell adoption överstiger normalt
sett 100 000 kr medan samhällsstödet i form av bidrag vid adoption av
utländska barn uppgår till 24 000 kr. De höga kostnaderna får till följd att
många inte har råd att adoptera utländska barn. Att höja bidraget vid adoption
av utländska barn skulle troligtvis vara kostnadsdrivande. Andra sätt att
stödja människor som vill adoptera barn är att täcka kostnaderna för resa och
uppehälle då barnet hämtas samt att ersätta inkomstbortfall i de fall det
krävs att de blivande adoptivföräldrarna vistas en tid i barnets hemland.
Utskottet anser det väsentligt att adoption inte blir en möjlighet endast för
dem med stora ekonomiska resurser. Adoptioner bör vidare på olika sätt
underlättas av staten som ett alternativ till olika metoder för assisterad
befruktning. Utskottet anser att regeringen bör göra en översyn av kostnaderna
för internationella adoptioner och hur den enskilde kan stödjas ekonomiskt.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So26 (v) yrkande 4
och So29 (kd) yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kostnader för internationella adoptioner
att riksdagen
a) antar 7 § i regeringens förslag till lag om internationell
adoptionsförmedling och 4 § i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
b) med anledning av motionerna 1996/97:So26 yrkande 4 och 1996/97:So29
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Av utskottet föreslagen ändring i 25 § femte stycket regeringens förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Regeringens förslag             Utskottets förslag
25 §
------------------------------------------------------
| När  ett visst barn har  ||När  ett  visst barn har|
|föreslagits för adoption, ||föreslagits för adoption,|
|skall      socialnämnden  ||skall      socialnämnden|
|skyndsamt  pröva  om den  ||skyndsamt och senast inom|
|skall  ge  samtycke till  ||två  veckor från det att|
|att adoptionsförfarandet  ||den  eller  de  som vill|
|får fortsätta. Om det är  ||adoptera kommit in med en|
|fråga       om       ett  ||anmälan  härom  pröva om|
|adoptionsförfarande  som  ||samtycke  skall ges till|
|omfattas     av    lagen  ||att adoptionsförfarandet|
|(1997:000) med anledning  ||får fortsätta. Om det är|
|av   Sveriges  tillträde  ||fråga       om       ett|
|till Haagkonventionen om  ||adoptionsförfarande  som|
|skydd    av   barn   och  ||omfattas     av    lagen|
|samarbete            vid  ||(1997:000) med anledning|
|internationella           ||av   Sveriges  tillträde|
|adoptioner, skall därvid  ||till Haagkonventionen om|
|3    §   i   den   lagen  ||skydd    av   barn   och|
|tillämpas.                ||samarbete            vid|
|                          ||internationella         |
|                          ||adoptioner, skall därvid|
|                          ||3    §   i   den   lagen|
|                          ||tillämpas.  Den tid inom|
|                          ||vilken  prövning  enligt|
|                          ||detta stycke  skall  ske|
|                          ||får     förlängas     om|
|                          ||synnerliga          skäl|
|                          ||föreligger.             |
------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Ärendets beredning i utskottet........................3
Utskottet.............................................3
Bakgrund............................................3
Propositionen i huvuddrag...........................3
Godkännande av Haagkonventionen.....................4
Samtycke enligt artikel 17.c i konventionen m.m.....4
Enskilda adoptioner................................11
Adoptivföräldrarnas ålder..........................12
Kontroll av de tilltänkta adoptivföräldrarnas kunskaper om barn13
Kostnader för internationella adoptioner...........14
Övriga lagförslag..................................16
Hemställan.........................................16
Reservationer........................................18
Bilaga 1 I propositionen framlagda
lagförslag............................................. 23
Bilaga 2 Av utskottet framlagt
lagförslag.................................................... 61