I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:208 Underhållsstöd till barn
till särlevande föräldrar, m.m. samt fem
motioner som väckts med anledning av
förslaget.
I propositionen föreslås att ett nytt
samhällsstöd skall ersätta det nuvarande
bidragsförskottet och det särskilda
bidraget till vissa adoptivbarn.
Utgångspunkter för regeringens förslag
har varit dels att samhällsstödet till
barn vars föräldrar inte bor tillsammans
skall vara oberoende av föräldrabalkens
regler om underhållsbidrag, dels att
reglerna skall utformas så att statens
kostnader minskas. Vidare skall det
klart framgå att det i första hand är
föräldrarna som har det ekonomiska
ansvaret för barnens försörjning.
Besparingen skall främst ske genom att
försörjningsförmågan hos den förälder
som barnet inte bor hos tas i anspråk i
större utsträckning än vad som sker för
närvarande.
Enligt förslaget skall underhållsstöd
lämnas med 1 173 kronor per månad och
barn. När barnet bor växelvis hos
föräldrarna skall underhållsstödet utges
i form av ett utfyllnadsbidrag. Om
barnet har egna inkomster, skall
underhållsstödets belopp minskas. Vid
inkomster som överstiger 48 000 kronor
per år skall underhållsstödet minskas
med 50 procent av överskjutande belopp.
För det underhållsstöd som lämnas till
barnet skall den förälder som inte bor
tillsammans med barnet vara
återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten föreslås
utformad som en viss procent av den
återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på
24 000 kronor. I propositionen föreslås
att procentsatsen för fastställande av
återbetalningsbelopp för ett barn skall
vara 10 procent, för två barn 6,25
procent för varje barn och för tre barn
5 procent per barn. Den totala
procentsatsen föreslås ökad med 1
procent för varje ytterligare barn
utöver tre. Vidare föreslås att alla den
återbetalningsskyldiges biologiska och
adopterade barn räknas med i antalet
barn.
Inkomstprövningen av
återbetalningsskyldigheten föreslås i
första hand grundad på inkomst av tjänst
samt intäkt av kapital och inkomst av
näringsverksamhet.
Återbetalningsskyldigheten skall grundas
på det senaste taxeringsbeslutet och
omräknas årligen.
Enligt regeringens förslag skall en
återbetalningsskyldig förälder helt
eller delvis kunna medges anstånd av
försäkringskassan med återbetalning till
staten. Anstånd skall medges i den mån
det behövs för att den bidragsskyldige
skall få behålla vad som behövs för eget
och familjens underhåll. En
bidragsskyldig skall också kunna medges
eftergift av försäkringskassan om det
finns synnerliga skäl med hänsyn till
den bidragsskyldiges ekonomiska eller
personliga situation.
Statens fordran på en
återbetalningsskyldig kommer enligt
bestämmelser i utsökningsbalken att
handläggas som allmänt mål. Detta
innebär bl.a. att lagen om preskription
av skattefordringar m.m. kommer att
gälla, vilket i princip innebär en
femårig preskriptionstid.
Den föreslagna lagen om underhållsstöd
föreslås träda i kraft den 1 december
1996 och tillämpas första gången i fråga
om underhållsstöd för februari 1997.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker bifall till
motionerna.
Enligt regeringens förslag kommer även
barn vars ena förälder avlidit att
omfattas av lagen om underhållsstöd
såvitt barnet inte har rätt till
barnpension enligt bestämmelser i lagen
om allmän försäkring. Utskottet
konstaterar att barnpension beräknas i
kvotdelar i förhållande till den
avlidnes bosättningstid eller tid med
intjänad ATP. Detta innebär att
barnpension för år räknat kan komma att
understiga det belopp som skulle ha
utgetts i underhållsstöd, särskilt om
den avlidne förälderna var bosatt i ett
land utanför EU. Även överkompensation
kan förekomma. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande om att regeringen inom
ramen för den uppföljning av reformen
som kommer att ske bör följa effekterna
av att underhållsstöd inte lämnas när
rätt till barnpension föreligger.
Regeringen bör vid behov återkomma till
riksdagen med förslag till ändrade
regler.
Utskottet har för sin del särskilt
framhållit vikten av att frågan om vilka
effekter den föreslagna reformen kan få
med avseende på föräldrarnas ekonomi
följs upp samt att frågan om hur
resekostnader vid umgänge skall beaktas
får en lösning.
Till betänkandet har fogats 11
reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i
proposition 1995/96:208 föreslagit
riksdagen att anta regeringens förslag
till
1. lag om underhållsstöd,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
5. lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
6. lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till
betänkandet.
Motionerna
1995/96:Sf24 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan den
underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och
föräldrabalkens regler om underhåll,
2. att riksdagen beslutar att
underhållsstödet och utfyllnadsbidraget
skall vara behovsprövat i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att
grundavdraget vid prövning av
underhållsbidragets storlek skall vara
48 000 kr i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning av möjligheterna att helt
avskaffa systemet med underhållsbidrag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
en fortlöpande uppföljning av vilka
ekonomiska effekter som underhållsstödet
kan föra med sig enligt vad i motionen
anförts om att regeringens förslag även
kan drabba mycket ekonomiskt svaga
underhållsskyldiga,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionenanförts om att besparingarna kan
bli avsevärt mindre än vad regeringen
angivit i sin proposition,
3. att riksdagen beslutar att
försäkringskassa, även i Sverige, skall
kunna vara ombud för barnet och
föranstalta om indrivningar av barns
fordringar när det gäller
underhållsbidrag,
4. att riksdagen beslutar att om den
underhållsskyldige häftar i skuld med
underhållsstöd skall denna inte
preskriberas förrän den
underhållsskyldigeuppnått
pensionsåldern, 65 år,
5. att riksdagen beslutar att
underhållsstödet indexeras enligt vad i
motionen anförts om att stödet skall
följa den allmänna löneutvecklingen
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringskassans behov av
ekonomiska resurser för att beivra fusk
med underhållsstöd.
1995/96:Sf26 av Ragnhild Pohanka m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen
snarast återkommer med faktiska förslag
om hur de underhållsskyldigas
resekostnader vid umgänge skall kunna
vägas in vid beräkningen av
underhållsstöd,
2. att riksdagen avslår propositionen i
den del som avser föreslagen nivå på
grundavdrag,
3. att riksdagen beslutar att
tillstyrka den ursprungliga promemorians
förslag om ett grundavdrag på 48 000 kr
per år,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningsbar inkomst som
underlag för beräkning av den
bidragsskyldiges underhållsstöd,
5. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändrad beräkningsgrund för
den underhållsskyldiges underhållsstöd
där hänsyn tas även till boförälderns
ändrade inkomst.
1995/96:Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition
1995/96:208,
2. att riksdagen (vid bifall till
yrkande 1) hos regeringen begär förslag
till ändring av systemet för statens
stöd till barn till särlevande föräldrar
enligt de principer som redovisas i
motionen.
1995/96:Sf28 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till underhållsstöd som beaktar
vårdnadshavarens ekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnader för resor m.m. i
samband med umgänget,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ensamföräldrar med
tonårsbarn,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa upp hur de nya
reglerna påverkar möjligheterna till
nära och goda relationer mellan barnet
och dess båda föräldrar.
Utskottet har hållit en offentlig
utfrågning angående regeringens förslag
till lag om underhållsstöd, bilaga 5.
Utskottet
Inledning
Gällande bestämmelser om
underhållsbidrag
De grundläggande bestämmelserna om
föräldrars underhållsskyldighet mot barn
finns i föräldrabalkens (FB) 7 kap.
Föräldrarna skall svara för underhåll
åt barnet efter vad som är skäligt med
hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
När underhållsskyldigheten bestäms skall
hänsyn tas till barnets egna inkomster
och tillgångar samt till barnets olika
sociala förmåner under beaktande av vad
som föreskrivs om dessa. Sinsemellan
skall föräldrarna ta del i kostnaderna
för barnets underhåll var och en efter
sin förmåga.
En förälder kan fullgöra sin
underhållsskyldighet genom att faktiskt
ta hand om barnet eller, om föräldern
inte varaktigt bor tillsammans med
barnet, genom att betala
underhållsbidrag till barnet.
Underhållsbidrag fastställs genom dom
eller avtal. Full avtalsfrihet råder och
ett ingånget avtal är i princip bindande
för såväl barnet som den
bidragsansvarige.
Socialstyrelsen har i Allmänna råd
1989:6 lagt fram detaljerade riktlinjer
för hur man räknar ut underhållsbidrag
till barn. Råden vänder sig i första
hand till tjänstemän i kommuner som
medverkar vid fastställande av
underhållsbidrag men har också fått
stort genomslag i domstols-praxis.
När underhållsbidrag bestäms räknas
enligt Socialstyrelsens riktlinjer först
barnets behov av underhåll fram. Härvid
används schablonbelopp som varierar
efter barnets ålder och
levnadssituation. Beloppen är knutna
till basbeloppet. Till detta
schablonbelopp läggs eventuella
barnomsorgskostnader. Därefter görs
avdrag för bl.a. barnbidrag och
eventuella arbetsinkomster som barnet
kan ha, dock inte mindre inkomster av
feriearbete eller liknande. Det belopp
som återstår motsvarar barnets behov av
underhåll från sina föräldrar.
Behovet av underhåll fördelas mellan
föräldrarna i förhållande till deras
förmåga, kvotdelningsmetoden.
Utgångspunkten är förälderns faktiska
inkomster. Föräldern får förbehålla sig
ett belopp för eget eller annans
underhåll som innefattar alla vanliga
levnadskostnader. Det egna
förbehållsbeloppet för föräldern
beräknas med ledning av ett normalbelopp
som utgör 120 % av basbeloppet.
Bostadskostnaden beräknas dock för sig
efter vad som är skäligt. Normer om vad
som är skälig bostadskostnad bestäms
årligen av Socialstyrelsen och
Riksförsäkringsverket. Om en förälder är
gift eller sammanboende får han eller
hon normalt förbehålla sig halva
bostadskostnaden. Har den som har att
utge underhåll hemmavarande barn får han
eller hon förbehålla sig ett belopp för
barnet som utgör 40 procent av
basbeloppet.
Underhållsbidrag till barn anpassas
automatiskt till ändringarna i
penningvärdet genom bestämmelser i lagen
(1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag, indexlagen. Om
föräldrarna är ense kan de själva ändra
vad som bestämts om underhåll i ett
avtal eller en dom.
En förälder kan alltid få avtal eller
domar om underhåll för framtiden
omprövade när bidraget - frånsett
indexuppräkning - har utgått med
oförändrat belopp under minst sex år.
Har inte så lång tid gått måste den som
vill få till stånd en förändring visa
att förhållandena har förändrats.
Förändringen bör vara påtaglig och ha en
viss varaktighet samt gå utöver vad som
kan påräknas vara normala variationer.
Gällande bestämmelser om bidragsförskott
De grundläggande bestämmelserna om
bidragsförskott finns i lagen (1964:143)
om bidragsförskott (BFL). Bestämmelserna
har ett nära samband med bestämmelserna
om underhållsbidrag.
Bidragsförskott kan lämnas när ingen
eller endast en av föräldrarna har
vårdnaden om barnet. Bidragsförskott
lämnas då i förhållande till den
förälder som inte har vårdnaden om
barnet. En ytterligare förutsättning för
att bidragsförskott skall utges är att
denne förälder inte varaktigt bor
tillsammans med barnet. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om barnet kan
bidragsförskott utges under
förutsättning att barnet bor tillsammans
med endast en av dem.
Bidragsförskottets årliga belopp är
fr.o.m. år 1995 14 080 kr eller 1 173 kr
per månad. Bidragsförskottet är inte
behovsprövat.
Bidragsförskott lämnas inte om
vårdnadshavaren utan giltigt skäl
underlåter att vidta eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidrag
eller faderskap till barnet fastställt,
eller om det finns grundad anledning
anta att den underhållsskyldige i
vederbörlig ordning betalar fastställt
underhållsbidrag som inte understiger
bidragsförskottsnivån eller det är
uppenbart att den underhållsskyldige på
annat sätt sörjt eller sörjer för att
barnet får motsvarande underhåll.
Bidragsförskottet består av två delar:
en förskottsdel och en utfyllnadsdel.
Förskottsdelen motsvarar fastställt
underhållsbidrag och betalas om
underhållsbidraget inte erläggs i rätt
tid eller med rätt belopp.
Underhållsbidraget förskotteras med
högst det belopp som svarar mot
bidragsförskottet (1 173 kr per månad).
Utfyllnadsdelen utgör skillnaden mellan
bidragsförskottet och
underhållsbidraget.
Finns det grundad anledning anta att
fastställt underhållsbidrag betalas i
vederbörlig ordning, betalas
bidragsförskottet endast i form av
utfyllnadsbidrag. Om det
underhållsbidrag som fastställts
uppenbarligen understiger vad den
bidragsskyldige bör betala, lämnas inte
bidragsförskott med högre belopp än
underhållsbidraget. Således utges i
dessa fall inte något utfyllnadsbidrag.
Det belopp som staten förskotterat
skall den bidragsskyldige betala
tillbaka till staten. Utfyllnadsbidraget
är ett rent samhällsstöd som inte
återkrävs från den bidragsskyldige.
Bidragsförskott betalas längst t.o.m.
den månad under vilken barnet fyller 18
år. Förlängt bidragsförskott kan lämnas
för barn som går i skola när det fyller
18 år eller återupptar skolgången innan
det fyller 19 år så länge barnet
bedriver studier som ger rätt till
förlängt barnbidrag eller studiehjälp,
dock längst t.o.m. juni månad det år
barnet fyller 20 år.
Allmänna principer för ett nytt
samhällsstöd till barn till särlevande
föräldrar
Propositionen
I propositionen föreslås att ett nytt
samhällsstöd skall ersätta det nuvarande
bidragsförskottet och det särskilda
bidraget till vissa adoptivbarn.
Regeringens grundläggande utgångspunkter
för förslaget har varit dels att
samhällsstödet till barn vars föräldrar
inte bor tillsammans skall vara
oberoende av föräldrabalkens regler om
underhållsbidrag, dels att reglerna
skall utformas så att statens kostnader
minskar.
Bidragsförskotten har enligt
propositionen spelat en viktig
fördelningspolitisk roll och gjort det
möjligt för ensamföräldrar att ge sina
barn en rimlig ekonomisk standard och
ett socialt väl integrerat liv. Av bl.a.
dessa skäl finns det enligt regeringen
anledning att behålla en ordning som
innebär att det allmänna träder in och
ger barn till särlevande föräldrar ett
garanterat bidrag till sin försörjning,
om barnet inte har möjlighet att direkt
av den bidragsskyldige föräldern få ett
underhåll av tillräcklig storlek.
De nya reglerna om samhällsstöd bör
enligt regeringen utformas så att det
klart framgår att det i första hand är
föräldrarna som har det ekonomiska
ansvaret för sina barn. Därvid bör
eftersträvas att den besparing som måste
genomföras blir fördelningspolitiskt
rimlig. För att ensamföräldrar inte
skall drabbas bör besparingen inte ske
så att samhällsstödet minskas.
Besparingen bör i stället ske genom att
försörjningsförmågan hos den förälder
som barnet inte bor hos tas i anspråk i
större utsträckning än vad som för
närvarande sker. Vidare bör enligt
propositionen beaktas att barn numera i
ökad utsträckning bor växelvis hos sina
föräldrar och att samhällsstödet även
skall omfatta dessa situationer. Det är
enligt regeringen angeläget att reglerna
utformas så att de inte motverkar nära
och goda relationer mellan barnet och
båda dess föräldrar. En strävan bör
också vara att reglerna blir enkla och
entydiga så att föräldrarna i en given
situation kan överblicka sina ekonomiska
förpliktelser.
Mot bakgrund av bl.a. det nu anförda
föreslår regeringen ett nytt
samhällsstöd, kallat underhållstöd, som
skall ersätta det nuvarande
bidragsförskottet och det särskilda
bidraget till vissa adoptivbarn.
Underhållsstöd skall enligt förslaget
lämnas med 1 173 kr per månad till barn
vars föräldrar inte bor tillsammans.
Underhållsstöd skall lämnas både när
barnet bor hos endast en av föräldrarna
och när barnet bor växelvis hos båda
föräldrarna. I det senare fallet skall
underhållsstöd lämnas som ett
utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn
till att båda föräldrarna bidrar till
barnets försörjning genom att ha det hos
sig. Vidare föreslås att förälder som
inte sammanbor med barnet skall vara
skyldig att återbetala hela eller en
viss del av underhållsstödet till
staten. Återbetalningsbeloppet föreslås
beräknat som en viss procent av den
återbetalningsskyldige förälderns
inkomst.
Motioner
I motion Sf27 yrkande 1 av Sigge Godin
m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
avslår propositionen och i yrkande 2
hemställs, under förutsättning av bifall
till yrkande 1, att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av
sy-stemet för statens stöd till barn
till särlevande föräldrar enligt i
motionen redovisade principer. I
motionen avvisas regeringens förslag
till principiella lösningar.
Motionärerna förordar i stället ett
reformerat system för beräkning av
underhållsbidrag enligt den modell som
förespråkas i betänkandet
Underhållsbidrag och bidragsförskott
(SOU 1995:26). I betänkandet föreslås en
s.k. nettokvotdelningsmodell, som
innebär att underhållsbidragets storlek
bestäms genom att man fördelar
kostnaderna för barnet mellan
föräldrarna i relation till deras
nettoinkomster. Därefter sker en
kontroll av att varje förälder kan
försörja sig själv. Om då det
preliminära underhållsbidrag man kommit
fram till är så stort att den
underhållsskyldige inte får kvar
tillräckligt för sin försörjning, måste
underhållsbidraget minskas. Klarar
föräldrarna inte att själva ekonomiskt
sörja för sina barn skall det enligt
motionärerna finnas en behovsprövad
modell för ett utfyllnadsbidrag. Har
barnet egna inkomster eller föräldrarna
sådana ekonomiska resurser att de själva
kan försörja sina barn skall rätten till
utfyllnadsbidrag inte prövas.
Utfyllnadsbidraget bör motsvara
skillnaden mellan barnets behov av
underhåll - beräknat efter en schablon
- och vad föräldrarna kan skjuta till
enligt bestämmelser i FB. Föreligger en
brist utges utfyllnadsbidrag. Detta är
enligt motionärerna modellens
principiella utformning. I motionen
framhålls vidare att vid fastställande
av om brist föreligger eller inte bör en
ny makes eller sambos inkomster beaktas
till hälften. Om den underhållsskyldige
föräldern eller dennes nya partner får
underhållsbidrag för ett eller flera
barn skall inkomsten höjas med detta
belopp. I motsvarande mån skall, om den
underhållsskyldige föräldern eller den
nya parten bidrar till försörjningen av
eget barn, inkomsten minskas. Nu
förespråkade modell innebär enligt
motionärerna att det allmännas kostnader
för stödet minskas.
I motion Sf24 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) anförs att en huvudinvändning mot
regeringens förslag är att man
frikopplar den underhållsansvariga
förälderns skyldighet att återbetala den
del av underhållsstödet som inte är det
s.k. utfyllnadsbidraget från FB:s regler
om underhåll. Skulden som föräldern får
relateras till staten och kopplas inte
till barnet. Motionärernas utgångspunkt
är att skulden till de egna barnen
alltid skall vara prioriterad och direkt
kopplad till föräldraansvaret i övrigt.
I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
härom.
I yrkande 4 i samma motion hemställs
att riksdagen begär en utredning av
möjligheterna att helt avskaffa systemet
med underhållsbidrag enligt vad som
anförs i motionen. Motionärerna anser
att det förslag som läggs fram är ett
steg i rätt riktning men framhåller att
det nu är dags att skyndsamt se över
möjligheterna att helt avskaffa ett
bidrag som, även med den nu föreslagna
modellen, är svåröverskådligt och
komplicerat och som de facto innebär att
skattebetalarna tar ansvar för något som
alltid bör vara de egna föräldrarnas
viktigaste uppgift, nämligen den
ekonomiska omsorgen om barnen. Enligt
motionärerna skall grundprincipen alltid
vara att föräldrarna aldrig kan komma
ifrån sitt försörjningsansvar. I de fall
där den underhållsskyldige inte kan
betala eller där faderskapet är okänt,
får socialtjänsten pröva rätten till
socialbidrag, på samma sätt som gäller
andra situationer där de egna
inkomsterna inte täcker de nödvändiga
utgifterna. Detta innebär en
inkomstprövning i varje enskilt fall,
vilket ger systemet en mer
fördelningspolitiskt attraktiv profil.
De som har störst behov av stöd
garanteras detta. Vid de fall där den
underhållsskyldige är känd, men för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller hennes skuld på samma sätt som
gäller t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget i systemet blir då att se
till att denna skuld bevakas och att den
återbetalas. Medel som eventuellt kommer
in utbetalas till den kommun som
utbetalat socialbidrag. Har socialbidrag
inte utbetalats, trots att
underhållsstöd inte utgått, tillfaller
pengarna ändå barnet, som skulle ha
erhållit stödet från början. På så sätt
garanteras kopplingen mellan
betalningsskyldigheten och det egna
barnet.
Utskottets bedömning
Socialförsäkringsutskottet kan
inledningsvis konstatera att de
nuvarande bestämmelserna om
bidragsförskott i olika sammanhang
kritiserats utifrån skilda
utgångspunkter. Bl.a.
Riksrevisionsverket (RRV) har
konstaterat att bidragsförskott i inte
obetydlig omfattning utbetalas till barn
som inte kan anses vara i behov av det
och att samhällsstödet i stor
utsträckning kommit att få en omvänd
fördelningsprofil. Ett annat problem är
att underhållsbidrag inte omprövas
tillräckligt ofta, vilket leder till för
låga underhållsbidrag. Vidare har
marginaleffekterna för den
bidragsskyldige i vissa fall varit
mycket höga.
Sambandet mellan den offentligrättsliga
regleringen av bidragsförskotten och den
civilrättsliga regleringen av
underhållsbidrag har också kritiserats.
Sambandet kan beskrivas så att reglerna
om bidragsförskott utgår från reglerna
om underhållsbidrag. Detta samband leder
till i vissa fall oönskade konsekvenser.
Enligt reglerna om bidragsförskott har
barnet rätt till förskott så snart det
inte lever med båda sina föräldrar.
Detta gäller även om barnet inte har
behov av något underhållsbidrag, därför
att barnet har egna inkomster eller
därför att den förälder som barnet bor
hos ensam kan försörja barnet. Reglerna
medför också att utfyllnadsbidraget
höjs, om ekonomin hos den förälder som
barnet bor hos förbättrats och
underhållsbidraget därför sänkts. Barnet
och dess föräldrar torde knappast agera
för en höjning av underhållsbidraget,
annat än om det kan bli aktuellt med ett
underhållsbidrag som överstiger
bidragsförskottsnivån.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat
yttrande från lagutskottet och
socialutskottet över regeringens förslag
jämte motioner (bilaga 3 och 4).
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande
bl.a. att utskottet från sina
utgångspunkter har en viss förståelse
för det synsätt som motionärerna i
motion Sf27 ger uttryck för. Den
föreslagna ordningen kommer nämligen att
leda till att betydelsen av de
civilrättsliga reglerna om
underhållsbidrag minskar avsevärt.
Förslaget innebär enligt utskottet att
bidragsskyldiga föräldrar i stor
utsträckning kommer att få
betalningsförpliktelser mot staten i
stället för mot barnen. Det är inte
orimligt att anta att vissa föräldrar
därmed kan komma att uppleva att de
betalar en form av avgift till samhället
i stället för ett underhållsbidrag till
sina barn. Den föreslagna ordningen kan
också komma att uppfattas så att
särlevande föräldrars försörjningsansvar
för sin barn minskar. Sammantaget anser
lagutskottet att det inte kan uteslutas
att förslaget innebär en viss risk för
att FB:s grundläggande principer om
föräldrars underhållsskyldighet gentemot
sina barn kan komma att rubbas.
Lagutskottet motsätter sig emellertid
inte att det framlagda förslaget till
ett nytt underhållsstöd till barn till
särlevande föräldrar nu införs. De
farhågor beträffande förslaget som
utskottet redovisat bör inte överdrivas.
Lagutskottet utgår från att regeringen
noga följer tillämpningen av den nya
lagen och därvid uppmärksammar, inte
bara de statsfinansiella effekterna av
reformen, utan också andra konsekvenser
av det slopade sambandet mellan reglerna
om underhållsbidrag och reglerna om
samhällsstöd.
Socialutskottet framhåller i sitt
yttrande att det framlagda förslaget
till underhållsstöd i allt väsentligt
tillgodoser de krav som måste ställas på
systemet, nämligen att ge barn till
särlevande föräldrar ett garanterat
bidrag till sin försörjning. Reglerna
har enligt socialutskottets mening
utformats så att det tydligt framgår att
det i första hand är föräldrarna som har
det ekonomiska ansvaret för sina barn.
Från utskottets synpunkter finns ingen
erinran mot förslagen i propositionen.
Socialförsäkringsutskottet kan utifrån
sina utgångspunkter konstatera att ett
minskat samband med bestämmelserna om
underhållsbidrag rymmer flera fördelar.
Lagutskottet har också som framgått ovan
framhållit att farhågorna i dessa
avseenden inte bör överdrivas. De
föreslagna reglerna om underhållsstöd är
så konstruerade att en förälders förmåga
att bidra till sina barns försörjning
tas i anspråk fullt ut och situationer
då föräldrar med goda inkomster erhåller
stöd från det allmänna kommer att
minska. Möjligheterna för föräldrar att
manipulera systemet genom att få ett för
lågt underhållsbidrag fastställt och
därigenom ett ökat samhällsstöd undviks.
En annan fördel är att föräldrar enbart
i de fall där underhållsbidraget kan
komma att överstiga underhållsstödets
belopp kan behöva anlita allmänna
domstolar för att få ett
underhållsbidrag fastställt. Reglerna i
det nya systemet är utifrån föräldrarnas
synpunkt lättöverskådliga, i så måtto
att dessa utan svårighet vid en
separation kan konstatera vilka
konsekvenser detta får med avseende på
de ekonomiska förpliktelserna. Vid
utskottets offentliga utfrågning var
flertalet av de inbjudna personerna av
uppfattningen att huvudprinciperna för
det föreslagna systemet är bra.
Socialförsäkringsutskottet, som nedan
kommer att behandla regeringens förslag
i dess enskildheter, anser att det
föreliggande förslaget om underhållsstöd
till barn till särlevande föräldrar ur
principiell synpunkt innebär att
föräldrarnas ekonomiska ansvar
tydliggörs och att barnen garanteras en
rimlig försörjning. Utskottet vill också
i likhet med socialutskottet bestämt
motsätta sig att en boförälder, i de
fall den underhållsskyldige inte kan
eller vill sörja för sitt barn eller är
okänd, skall hänvisas till att söka
socialbidrag om han eller hon inte ensam
kan sörja för sitt barn.
Mot denna bakgrund har utskottet ingen
erinran mot den principella utformningen
av underhållsstödet till barn till
särlevande föräldrar. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motionerna
Sf24 yrkandena 1 och 4 och Sf27.
Närmare om rätten till underhållsstöd
Propositionen
I propositionen föreslås att
underhållsstöd skall lämnas till barn
vars föräldrar inte bor tillsammans,
oberoende av om barnet varaktigt bor hos
endast en av föräldrarna eller växelvis
hos båda föräldrarna. Enligt
propositionen är gemensam vårdnad numera
huvudalternativet i FB:s regler om
vårdnad även för sådana fall där
föräldrarna inte bor tillsammans.
Föräldrarna kan således själva i
huvudsak komma överens om hur den
faktiska vården skall utformas. I vissa
fall förekommer s.k. växelvis boende,
dvs. att barnet i stor omfattning bor
hos båda föräldrarna. All erfarenhet
talar enligt propositionen för att det
är bäst för barnet att vidmakthålla nära
och goda relationer till båda sina
föräldrar även när föräldrarna inte
lever tillsammans. De ändringar som
under senare år vidtagits inom ramen för
FB:s regelsystem om vårdnad har därför
syftat till att främja
samförståndslösningar och vidga utrymmet
för gemensam vårdnad. Även när det
gäller barnets underhåll och regler om
underhållsstöd bör systemet utformas så
att stöd kan lämnas såväl till barn som
varaktigt bor tillsammans med endast en
förälder som till barn som bor växelvis
hos båda föräldrarna. Underhållsstöd
skall enligt propositionen lämnas enbart
om barnet är folkbokfört hos en av
föräldrarna och också varaktigt bor
tillsammans med den föräldern, vilket
enligt propositionen inte hindrar att
barnet kan bo tillsammans med den andre
föräldern. Med förälder bör jämställas
särskilt förordnad vårdnadshavare. I
propositionen framhålls att
underhållsstödet betalas ut till den
förälder som barnet är folkbokfört hos
och att det förhållandet att
återbetalningsskyldigheten beräknas på
den andres inkomster innebär en
samstämmighet med reglerna för särskilt
bidrag för barn enligt lagen om
bostadsbidrag. Samstämmigheten innebär
att man förhindrar att en förälder
uppbär utfyllnadsdelen av
underhållsstödet, medan den andre uppbär
bostadsbidrag för samma barn, vilket
sammanlagt skulle innebära mer i bidrag
om föräldrarna har olika hög inkomst än
vad som är avsett av lagstiftaren.
Vid växelvis boende har enligt
propositionen båda föräldrarna kostnader
för barnet. Vardera föräldern står för
barnets kostnader under den tid barnet
vistas hos henne eller honom. Någon
underhållsskyldighet enligt FB kan inte
fastställas vid sådant boende. Den
förälder som inte är boförälder bör
enligt propositionen vid växelvis boende
inte heller åläggas
återbetalningsskyldighet gentemot
staten. Samtidigt har boföräldern lägre
kostnader för barnet under den tid det
vistas hos den andre föräldern.
Underhållsstödet till boföräldern bör
därför, enligt vad som framhålls i
propositionen, minskas i motsvarande mån
och lämnas i form av utfyllnadsbidrag.
I propositionen föreslås vidare att ett
barn inte har rätt till underhållsstöd
om barnets mor är boförälder och utan
giltigt skäl låter bli att medverka till
att få faderskapet till barnet
fastställt, eller det finns grundad
anledning anta att en bidragsskyldig
förälder i rätt ordning erlägger
underhållsbidrag som inte är lägre än
det belopp som enligt den föreslagna
lagen skulle betalas ut i underhållsstöd
eller det är uppenbart att den
bidragsskyldige föräldern på något annat
sätt ser till att barnet får motsvarande
underhåll. Vidare föreslås att
underhållsstöd inte skall lämnas om
boföräldern trots föreläggande och utan
giltigt skäl inte medverkar till de
åtgärder som behövs för att
försäkringskassan skall kunna driva in
underhållsbidrag från en bidragsskyldig
förälder som är bosatt utomlands. Även
barn vars ena förälder är avliden kommer
att omfattas av den nya lagen.
Regeringen har i propositionen hänvisat
till att riksdagen uttalat att en
utredning bör ske av vilka möjligheter
som kan finnas för att kompensera ett
barn för bortfallet av stöd till
försörjningen om barnet inte kan få
efterlevandepension när en förälder
avlider (bet. 1992/93:SfU4, rskr.
1992/93:69). I propositionen föreslås
emellertid att ett barn inte skall ha
rätt till underhållsstöd om barnet har
rätt till barnpension enligt
bestämmelser i lagen om allmän
försäkring (AFL).
Utskottets bedömning
Det nya underhållsstödet kommer att
omfatta en vidare krets barn än vad
gäller bidragsförskottssystemet. Förutom
barn med särlevande föräldrar och barn
som adopterats av en ensam person kommer
även barn vars ena förälder avlidit att
omfattas. Underhållsstöd kommer också
att kunna lämnas till barn som växelvis
bor hos föräldrarna. Utskottet anser det
utmärkt att hela denna grupp kan
omfattas av samma regelsystem.
Beträffande barn vars ena förälder
avlidit gäller att barn som har rätt
till barnpension enligt AFL inte kommer
att få rätt till underhållsstöd. Här bör
nämnas att underhållsstödets storlek är
ungefär detsamma som barnpensionens
garantibelopp, 40 % av basbeloppet.
Barnpensionen enligt AFL beräknas
emellertid i kvotdelar i förhållande
till den avlidne förälderns
bosättningstid i Sverige eller tid med
intjänad ATP-rätt. Vid bestämmande av
efterlevandepensionens storlek kan även
framtida bosättningstid beräknas, och
detta sker på motsvarande sätt som vid
förtidspension enligt bestämmelser i 5
kap. 9 § AFL. Det anförda innebär att
barnpension för år räknat kan komma att
understiga det belopp som skulle ha
utgetts i underhållsstöd, särskilt om
den avlidne föräldern varit bosatt i ett
land utanför EU. Situationer kan även
förekomma då barnet överkompenseras,
t.ex. då enbart en utländsk
efterlevandepension utbetalas. Utskottet
anser att regeringen inom ramen för den
uppföljning av reformen som kommer att
ske bör följa upp effekterna av att
underhållsstöd inte lämnas när rätt till
barnpension föreligger. Regeringen bör
vid behov återkomma till riksdagen med
förslag till ändrade regler. Det anförda
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet vill nämna att RFV i Allmänna
råd 1989:10 beträffande bidragsförskott
angett att med växelvis boende avses
situationer då barn tillbringar mer än
en tredjedel av tiden hos den
underhållsskyldige. Utskottet utgår från
att detta kommer att ligga till grund
för bedömningen även beträffande
underhållsstödet.
Utskottet tillstyrker propositionen i
nu behandlad del.
Underhållsstödets storlek
Propositionen
I propositionen föreslås att
underhållsstöd skall lämnas med 1 173 kr
per barn och månad vilket motsvarar
ungefär hälften av normalkostnaderna för
ett barn sedan hänsyn tagits till det
allmänna barnbidraget. Om barnet har
egna inkomster är det enligt vad som
framhålls i propositionen rimligt att
dessa beaktas och att underhållsstödet
minskas om inkomsterna är tillräckligt
höga. Ferieinkomster och andra mindre
inkomster skall dock inte beaktas. I
propositionen föreslås att inkomster som
överstiger 48 000 kr per år skall
beaktas och medföra att underhållsstödet
minskas med 50 % av överskjutande
belopp.
Underhållsstöd skall också kunna
betalas ut som ett utfyllnadsbidrag och
utgör då skillnaden mellan
underhållsstödet och den
återbetalningsskyldighet som skall
fastställas till viss procent av den
återbetalningsskyldiges årsinkomst (se
nedan). Underhållsstöd skall betalas som
utfyllnadsbidrag om det finns grundad
anledning anta att en förälder betalar
underhåll till barnet som motsvarar
återbetalningsskyldigheten enligt
bestämmelserna om underhållsstöd, om
barnet bor växelvis hos båda föräldrarna
eller om sökanden begär det.
Motioner
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion
Sf24 yrkande 2 beslut om att
underhållsstödet och utfyllnadsbidraget
skall vara behovsprövat. Motionärerna
accepterar inte att underhållsstödets
utfyllnadsdel utges som en allmän
grundläggande trygghet för alla barn
till särlevande föräldrar som då gynnas
i förhållande till andra barn. Enligt
motionärerna måste målsättningen för
statens insatser på det familjepolitiska
området vara att barn lever i nära
relationer till båda föräldrarna.
Förslaget innebär, framhålls det i
motionen, att staten gynnar en
familjesplittring. Mot bakgrund härav
bör såväl underhållsstödets förskottsdel
som utfyllnadsdel vara behovsprövat.
I motion Sf26 yrkande 5 av Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp) begärs förslag om
ändrad beräkningsgrund för den
underhållsskyldiges underhållsstöd där
hänsyn tas till boförälderns ändrade
inkomst. Motionärerna framhåller att den
bidragsskyldige föräldern får betala mer
i underhållsstöd om hans eller hennes
inkomster ökar och mindre när
inkomsterna minskar. Vidare tas hänsyn
till barnets inkomster. Motionärerna
anser att det finns starka skäl för att
närmare pröva om inte även boförälderns
inkomst skall påverka den
bidragsskyldiges underhållsstöd.
I motion Sf28 yrkande 1 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag
till underhållsstöd som beaktar
vårdnadshavarens ekonomi. Enligt
motionärerna är det i nuvarande
statsfinansiella läge, med besparingar
inom snart nog varje område inom
välfärdssystemet, stötande att
underhållsstöd skall komma
vårdnadshavare i de högsta
inkomstskikten till del. En sådan
ordning riskerar att undergräva
systemets legitimitet. I de fall då den
underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet inte är lika
stor som underhållsstödet bör därför en
inkomstprövning ske. En sådan modell
måste enligt motionärerna utformas så
att marginaleffekterna minimeras och så
att administrationskostnaderna inte
ökar. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om ensamföräldrar med
tonårsbarn. Enligt motionärerna kan det
finnas skäl att relatera
underhållsstödet till barnens ålder. Ett
faktum torde vara att omkostnaderna för
tonårsbarn är högre än för yngre barn.
Det allmännas stöd minskar också när
barnen går ut grundskolan. Med hänsyn
till en arbetsmarknadssituation som ger
få ungdomar i åldrarna 16-18 år
möjlighet till arbete på fritid kan den
ekonomiska situationen för många
tonårsföräldrar vara mycket pressad.
Regeringen bör därför enligt
motionärerna noga följa och uppmärksamma
denna grupp och överväga justeringar i
stödsystemet.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i
motion Sf25 att då nivån på
underhållsstödet knyts till den
underhållsskyldiges inkomst kommer
statens kostnader för underhållsstödet
att minska i takt med löneutvecklingen.
På vilket sätt barnet skall få
tillgodogöra sig en underhållsskyldigs
löneökning berörs inte i propositionen.
I yrkande 5 begärs att underhållsstödet
skall indexeras så att nivån följer den
allmänna löneutvecklingen.
Utskottets bedömning
Frågan om en behovsprövning av
underhållsstödet i förhållande till den
förälder som barnet bor hos diskuteras i
propositionen. Ett stort antal
remissinstanser har ifrågasatt om inte
ett samhällsstöd som betalas ut till
vårdnadshavaren oberoende av dennes
ekonomi riskerar att undergräva
systemets legitimitet. Enligt regeringen
finns det flera skäl som talar mot en
behovsprövning. I propositionen uppges
att det är en mycket liten grupp av
boföräldrar som har höga inkomster.
Statens inkomster skulle inte minska
annat är marginellt om en behovsprövning
infördes. I förevarande förslag är
underhållsstödets storlek utformat så
att det skall motsvara halva
normalbeloppet för ett barn utöver
barnbidraget. Boföräldern svarar enligt
propositionen regelmässigt för en
motsvarande del av försörjningen och
ofta betydligt mer. Därtill kommer att
marginaleffekterna för föräldrar med
goda och medelgoda inkomster redan i dag
är besvärande genom att dessa får lägre
bostadsbidrag och höjda
barnomsorgsavgifter. En behovsprövning
inom ramen för det nya systemet skulle
ytterligare förstärka dessa effekter.
Socialutskottet har i sitt yttrande
framhållit att en behovsprövning är
förenad med så många nackdelar att det
inte bör införas.
I likhet med vad som anförs i
propositionen anser
socialförsäkringsutskottet att ett
system där en behovsprövning sker i
förhållande till boförälderns ekonomi
har många nackdelar. Farhågorna att
förslaget skulle innebära att systemets
legitimitet ifrågasätts får enligt
utskottets uppfattning inte överdrivas.
Ett system med behovsprövning måste
dessutom utformas så att
marginaleffekterna minimeras samtidigt
som administrationskostnaderna inte
nämnvärt ökar. Utformningen av ett
sådant system innebär enligt utskottets
uppfattning betydande svårigheter och
kan komma att ställa stora krav på
administrationen med åtföljande
kostnader. Sammanfattningsvis delar
utskottet de skäl som regeringen anför
mot att nu införa en behovsprövning.
Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag och avstyrker bifall
till motionerna Sf24 yrkande 2, Sf26
yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
Beträffande frågan om en indexering av
underhållsstödet och frågan om
underhållsstöd bör utges med olika
belopp beroende av barnens ålder anser
socialutskottet i sitt yttrande att en
indexering av underhållsstödet inte bör
ske och att stödet i princip bör utgå
till alla barn med lika stort belopp.
Socialförsäkringsutskottet delar
socialutskottets uppfattning och
avstyrker bifall till motionerna Sf25
yrkande 5 och Sf28 yrkande 3.
Allmänt om återbetalningsskyldighet
Propositionen
I propositionen föreslås att för det
underhållsstöd som lämnas till barnet
skall den förälder som inte bor
tillsammans med barnet vara
återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten föreslås
bestämd enligt en schabloniserad
procentmetod. Om ett underhållsbidrag
bestämts i form av ett engångsbelopp
skall någon återbetalningsskyldighet
inte fastställas.
Regeringen framhåller att
utgångspunkten för förslaget är att båda
föräldrarna efter förmåga skall bidra
till barnets försörjning. Det är enligt
propositionen inte rimligt att staten,
som nu ofta är fallet, står för
kostnader för barnet som den förälder
som barnet inte bor hos har möjlighet
att bidra till. Att svara för sina barns
försörjning bör vara en etablerad
samhällelig norm.
En ökning av försörjningsbidraget från
den förälder som inte har sitt barn
boende hos sig bör enligt regeringens
mening åstadkommas genom att särskilda
regler införs, som innebär att dessa
föräldrar blir skyldiga att helt eller
delvis återbetala underhållsstödet till
staten. Återbetalningsskyldigheten mot
staten bör enligt propositionen
bestämmas med hänsyn till den
återbetalningsskyldiges ekonomiska
förhållanden. Återbetalningsskyldigheten
bör också vara oberoende av den andra
förälderns ekonomi. På så sätt påverkas
inte statens kostnader för
underhållsstöd av de ekonomiska
förhållandena hos boföräldern. Enligt
propositionen innebär detta att bandet
mellan barnet och föräldrarna sätts i
förgrunden medan föräldrarnas ekonomiska
beroende av varandra minskar. I de fall
underhållsstöd utges i form av
utfyllnadsbidrag skall någon
återbetalningsskyldighet inte
fastställas. Utfyllnadsbidraget är ett
rent samhälleligt stöd.
Återbetalningsskyldigheten bör enligt
propositionen bestämmas enligt ett
enkelt system med så få tolkningsmoment
och inslag av skönsmässiga bedömningar
som möjligt. Det bör vidare vara lätt
att anpassa återbetalningsskyldigheten
till ändrade ekonomiska förhållanden. En
lämplig metod blir därför att bestämma
återbetalningsskyldigheten med
utgångspunkt i den
återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett grundavdrag på
24 000 kr. Återbetalningsskyldigheten
föreslås fastställd till en viss procent
av den så framräknade inkomsten. I
propositionen föreslås att procentsatsen
för fastställande av
återbetalningsskyldighet för ett barn
skall vara 10 %, för två barn 6,25 % för
varje barn och för tre barn 5 % per
barn. Den totala procentsatsen föreslås
ökad med 1 % för varje ytterligare barn
utöver tre. Vidare föreslås att alla den
återbetalningsskyldiges biologiska barn
och adoptivbarn räknas med i antalet
barn.
Enligt propositionen torde
möjligheterna att driva in statens
fordran utomlands beträffande
återbetalningsskyldighet vara små.
Regeringen föreslår därför att om den
bidragsskyldige föräldern är bosatt
utomlands bör försäkringskassan ha
möjlighet att låta bli att fastställa
återbetalningsskyldighet.
Försäkringskassan inträder då i barnets
rätt till underhållsbidrag, och statens
fordran kan drivas in i utlandet i samma
utsträckning som i dag. I propositionen
föreslås också att det bör införas en
bestämmelse om att försäkringskassan
helt eller delvis får upphäva ett redan
fattat beslut om
återbetalningsskyldighet om den
bidragsskyldige föräldern bosätter sig
utomlands.
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i
motion Sf25 att regeringens förslag
innebär att de som har höga inkomster
eller stor förmögenhet kommer att få
återbetala en mycket större del av
underhållsstödet än de gör i nuvarande
bidragsförskottssystem. Regeringen har
dock bedömt att även vissa
återbetalningsskyldiga föräldrar med
låga inkomster kommer att betala mer
till staten än vad som sker i dag. Detta
framgår också av de analyser som
presenteras i propositionen. De
bidragsskyldiga i decilgrupperna 2 och 3
får en minskning av sin disponibla
inkomst som - med tanke på de låga
inkomsterna - kan bli svår att bära.
Enligt motionärerna är syftet med
reformen inte att stjälpa utan snarare
att poängtera båda föräldrarnas ansvar
för barnens försörjning. Det kan också
bli svårt för staten att driva in
återbetalningen för de nämnda grupperna.
Motionärerna anser därför att det
fortlöpande bör göras en uppföljning av
vilka effekter som underhållsstödet kan
föra med sig för dem med låga inkomster.
Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande härom.
I motion Sf28 yrkande 4 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att följa
upp hur de nya reglerna påverkar
möjligheterna till nära och goda
relationer mellan barnet och dess båda
föräldrar. Motionärerna framhåller att
underhållsstödet handlar om kronor och
ören, men det är också av stor vikt att
stödets utformning inte motverkar utan
bidrar till att nära och goda relationer
mellan barnet och dess föräldrar kan
upprätthållas. Vid en uppföljning måste
också de fördelningspolitiska effekterna
av förslaget beaktas.
I två motioner tas upp frågan om
grundavdragets storlek.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i
motion Sf24 yrkande 3 beslut om att
grundavdraget skall vara 48 000 kr.
Motionärerna hänvisar till att det i
departementspromemorian föreslogs just
detta belopp. En halvering av avdraget
kan enligt motionärerna skapa problem i
så måtto att det kommer att finnas
underhållsskyldiga vars skuld kommer att
vara större än förbehållsbeloppet.
Även i motion Sf26 av Ragnhild Pohanka
m.fl. (mp) hänvisas till
departementspromemorian och att det
halverade beloppet kan komma att drabba
underhållsskyldiga med låga inkomster.
Motionärerna begär i yrkandena 2 och 3
att riksdagen beslutar fastställa
grundavdraget till 48 000 kr.
Utskottets bedömning
I propositionen framhålls att
tillämpningen av reglerna om
bidragsförskott och reglerna om
underhållsbidrag successivt lett till
allt lägre genomsnittliga bidrag till
barnens försörjning från den förälder
som inte stadigvarande bor tillsammans
med barnet. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det inte är rimligt att
staten, som nu ofta är fallet, står för
den del av barnets försörjning som den
förälder som barnet inte bor hos har
möjlighet att bidra till. Den föreslagna
lösningen om återbetalningsskyldighet
innebär att den bidragsskyldiges
betalningsförmåga tas i anspråk i ökad
utsträckning. Återbetalningsskyldigheten
föreslås vara oberoende av den andre
förälderns ekonomi, varigenom statens
kostnader för underhållsstödet inte
påverkas av de ekonomiska förhållandena
hos boföräldern. Sambandet mellan
oönskade effekter mellan FB:s regler om
underhållsbidrag och utgivet
underhållsstöd kommer också därmed att
upphöra.
I den departementspromemoria,
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar (Ds 1996:2), som låg till
grund för regeringens förslag föreslogs
att ett grundavdrag från inkomsten skall
få göras med 48 000 kr. I propositionen
föreslås dock att ett grundavdrag skall
få göras med 24 000 kr. Skälen härför
är, enligt vad företrädare för
Socialdepartementet uppgett för
utskottet, i första hand att de redan
beslutade sparmålen skall kunna uppnås.
Regeringen framhåller vidare i
propositionen att ett grundavdrag på 24
000 kr tar hänsyn till dem med svag
ekonomi. Återbetalningsskyldiga med
mycket låga inkomster kommer då att få
en låg återbetalningsskyldighet eller
ingen alls. I propositionen föreslås
dessutom att återbetalningsskyldigheten
helt skall bortfalla om den skulle bli
lägre än 100 kr per barn och månad.
Socialutskottet tillstyrker i sitt
yttrande regeringens förslag och
avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet noterar att RRV i sitt
remissyttrande över
departementspromemorian har ansett att
förslagen om återbetalningsbelopp fått
en fördelningspolitiskt mindre lämplig
profil. Besparingskravet, som då var 500
miljoner kronor, uppnåddes inte heller
genom förslagen. RRV gjorde egna
beräkningar som visade att ett
grundavdrag på 72 000 kr och
procentsatser på 14, 17 och 20 % för
ett, två respektive tre barn skulle ge
bättre effekter i nämnda avseenden. Vid
utskottets offentliga utfrågning har RRV
angett att man inte gjort några
beräkningar med anledning av det höjda
besparingskrav som nu ställts och de nya
beräkningsgrunder som regeringen
föreslagit. RRV har uppgett att man för
att hitta den bästa lösningen behöver
ett större underlag men att reglerna kan
justeras efter hand.
Utskottet delar uppfattningen att det
inte minst mot bakgrund av sparmålen och
med hänsyn till statens finanser är
rimligt att grundavdraget nu bestäms
till 24 000 kr. Utskottet har härvid
även beaktat möjligheterna som
försäkringskassan får att bevilja
anstånd respektive medge eftergift. Med
ett lågt grundavdrag betonas också alla
föräldrars ansvar att bidra till sina
barns försörjning. Vilken effekt detta
får med avseende på bl.a. möjligheterna
att driva in en uppkommen skuld får
beaktas inom ramen för uppföljningen av
reformen. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna Sf24 yrkande 3 och Sf26
yrkandena 2 och 3.
Utskottet anser det väsentligt att
frågan om vilka effekter den nu
föreslagna reformen kan komma att få med
avseende på föräldrarnas ekonomiska
situation följs upp. I propositionen
anförs också att regeringen noga kommer
att följa upp denna fråga. Syftet med
motion Sf25 yrkande 1 får därmed anses
tillgodosett.
Företrädare för Socialdepartementet
har uppgett att även andra konsekvenser
av reformen kommer att följas
upp.Utskottet anser det väsentligt att
så sker och anser därmed att syftet med
motion Sf28 yrkande 4 är tillgodosett.
I sammanhanget vill utskottet särskilt
kommentera regeringens förslag till lag
om underhållsstöd såvitt avser 23 §
andra stycket. Enligt detta skall beslut
om återbetalningsskyldighet inte
meddelas i bl.a. de fall
underhållskyldighet enligt FB har
fastställts i form av ett engångsbelopp.
För att övergången till det nya systemet
inte skall få orimliga konsekvenser
anser utskottet att
återbetalningsskyldighet inte heller
skall fastställas om domstol konstaterat
att annan förmögenhetsöverföring till
barn är att jämställa med
underhållsbidrag i form av ett
engångsbelopp, i vart fall då
överföringen skett innan nu föreslagen
lag om underhållsstöd trätt i kraft.
Inkomstunderlag
Propositionen
Inkomstprövningen av
återbetalningsskyldigheten föreslås i
första hand grundad på inkomst av tjänst
samt intäkt av kapital och inkomst av
näringsverksamhet. Med hänsyn till att
en förälders försörjningsansvar skall
grundas på förmåga utan hänsynstagande
till andra åtaganden och att systemet
skall vara enkelt och förutsebart, bör
enligt regeringen i princip inte beaktas
andra avdrag eller eventuella underskott
under de två förstnämnda inkomstslagen
än sådana som får göras vid beräkning av
inkomst av tjänst. Bruttolön med avdrag
för vid beskattningen medgivna avdrag i
inkomstslaget tjänst - såsom resor till
och från arbetet och resor i tjänsten -
ränteintäkter etc. får enligt regeringen
anses vara ett bra mått att beräkna den
ekonomiska förmågan. Avdrag under
inkomstslaget kapital skall inte
beaktas. Inkomst av näringsverksamhet
bör ökas genom att vissa avdrag som har
karaktär av vinstdispositioner
återläggs. Dessa är avsättning till
periodiseringsfonder, viss del av avdrag
för egen pension samt ökning av
expansionsmedel. Även avdrag för
underskott från tidigare år skall
återläggas. Dock skall den
bidragsskyldiges inkomst minskas med
belopp som avser återföring till
beskattning av avdrag för avsättning
till periodiseringsfonder och minskning
av expansionsmedel. Tillägg skall göras
med 1 % av skattepliktig förmögenhet som
överstiger
800 000 kr samt för inkomst, inklusive
kostförmån, som beskattas enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt och
studiemedel i form av studiebidrag.
Återbetalningsskyldigheten skall
grundas på det senaste taxeringsbeslutet
och omräknas årligen.
Om en återbetalningsskyldig förälder
inte betalar till staten i rätt tid
föreslås att ränta skall betalas på
skulden. Ränta skall även erläggas om
anstånd medgetts. Räntan, som inte skall
vara avdragsgill, bör enligt förslaget
årligen fastställas av regeringen till
en nivå som motsvarar statens utgifter
för dess upplåning.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i
motion Sf26 yrkande 4 ett
tillkännagivande om att beskattningsbar
inkomst bör utgöra underlag för
beräkning av den bidragsskyldiges
underhållsstöd så att exempelvis avdrag
för resor till och från arbetet kan
beaktas.
Utskottets bedömning
Den föreslagna metoden att
procentbeloppet beräknas med ledning av
senast fastställd taxering ger enligt
utskottets mening ett enkelt och tydligt
system med förutsebara effekter.
Återbetalningsbeloppet kommer hela tiden
att anpassa sig till ändrade
inkomstnivåer. Inkomstnivån kommer dock
att hänföra sig till förhållandena cirka
ett till två år tidigare när
återbetalningsbeloppet fastställs.
Möjligheterna att enligt 28 § bestämma
återbetalningsskyldigheten till ett
högre skäligt belopp gäller endast
speciella situationer. Regeringen har
tillkallat en särskild utredare att se
över inkomstbegreppen inom bidrags- och
socialförsäkringssystemen (dir.
1996:52). Utredaren skall bl.a.
analysera nuvarande regler och redovisa
förslag till så långt möjligt gemensamma
regler för hur inkomst skall beräknas.
Utskottet utgår från att även
inkomstbegreppet i den nu föreslagna
lagen om underhållsstöd kan bli föremål
för utredningens granskning. Utskottet
har dock inga invändningar mot
förslagets utformning i nu behandlad
del. Utskottet avstyrker bifall till
motion Sf26 yrkande 4.
Utskottet vill i sammanhanget peka på
att 800 000 kr är den gräns som
tillämpas för när skatt börjar tas ut på
förmögenhet. Fr.o.m. den 1 januari 1997
är denna gräns ändrad till 900 000 kr
(prop. 1995/96:198, SkU31, rskr. 305).
Vidare skall framhållas att det enligt
förslag i proposition 1995/96:227
föreslås att lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall upphävas. Förslaget
behandlas för närvarande av riksdagen. I
nämnda proposition föreslås en ändring i
enlighet härmed i 26 § lagen om
underhållsstöd.
Resekostnader i samband med umgänge
Motioner
I två motioner tas upp frågan om
kostnader för resor i samband med
umgänge mellan föräldrar och barn.
I motion Sf26 yrkande 1 av Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp) begärs att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med
förslag om hur de underhållsskyldigas
resekostnader vid umgänge skall kunna
vägas in vid beräkningen av
underhållsstöd. Motionärerna framhåller
att, om de underhållsskyldiga framdeles
i ökad omfattning kommer att få erlägga
högre belopp än i dag, kan eventuella
möjligheter till umgänge försvåras. Där
samhället har ett starkt intresse av att
se till att föräldrar själva klarar att
försörja sina barn, har samhället också
en moralisk skyldighet att skydda ett
kanske redan skört och ömtåligt
förhållande mellan den
underhållsskyldige och barnet.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i
motion Sf28 att när barn och
underhållsskyldig är bosatta på skilda
orter uppkommer kostnader för resor m.m.
i samband med umgänge. Att regeringen
inte tar upp denna fråga i nu
förevarande proposition är enligt
motionärerna en brist. Motionärerna
understryker vikten av att denna fråga
löses snarast möjligt. En möjlig
konsekvens av den skärpta
återbetalningsskyldigheten som måste
motverkas är minskad möjlighet att
utnyttja umgängesrätten på grund av höga
kostnader. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Såsom framhålls i motionerna kan det
vara förenat med höga resekostnader vid
utövande av umgänge. Som framgått ovan
är huvudregeln numera enligt
bestämmelser i FB att föräldrarna skall
ha gemensam vårdnad om barnen. Detta
innebär att domstol inte kan förordna om
hur umgängesrätten skall regleras utan
parterna förutsätts själva komma överens
om denna. För närvarande finns heller
inga särskilda bestämmelser som reglerar
föräldrarnas inbördes ansvar för sådana
särskilda kostnader. Vid fastställande
av underhållsbidrag kan dock enligt
praxis resekostnader beaktas.
Frågan om resekostnader vid umgänge har
behandlats i flera olika utredningar
utan att denna fått sin lösning.
Riksdagen har tidigare uttalat att det
är angeläget att frågan om resekostnader
vid utövande av umgänge får en lösning
(bet. 1992/93:LU22). Senast har frågan
behandlats i SOU 1995:26. Utredningen
föreslår i detta sammanhang att
föräldrarna skall dela på
resekostnaderna i förhållande till deras
respektive ekonomiska förmåga. I
propositionen anförs att avsikten var
att de förslag som lämnats i nämnda
betänkande skulle behandlas tillsammans
med departementspromemorian om
underhållsstöd, vilket av tidsskäl
visade sig vara omöjligt. För att uppnå
fastställda sparmål krävdes att nu
förevarande proposition lades fram för
riksdagen före sommaren 1996.
Lagutskottet har i sitt yttrande över
motionerna framhållit att det är
väsentligt att frågan om kostnader för
umgängesresor får en lösning. Barnets
behov av goda och nära relationer till
båda sina föräldrar kräver, enligt
utskottets mening, att frågan får sin
lösning.
Socialutskottet framhåller i sitt
yttrande att det av propositionen
framgår att regeringen är medveten om
att problem med försörjningsbördan på
ett negativt sätt påverkar barnets
möjligheter att umgås med den
bidragsskyldige föräldern. Enligt
utskottets uppfattning behövs inte något
tillkännagivande med anledning av
motionsyrkandena då regeringen kommer
att ta upp frågan om resekostnader i
samband med umgänge i den proposition
som förväntas bli framlagd nästa år på
grundval av Vårdnadstvistutredningens
betänkande Vårdnad, boende och umgänge
(SOU 1995:79).
Socialförsäkringsutskottet, som är
medvetet om att frågan om hur
resekostnader vid umgänge skall lösas
rymmer särskilda svårigheter, anser i
likhet med lagutskottet och
socialutskottet att det är väsentligt
att denna fråga får en lösning. Enligt
uppgift kommer regeringen att ta upp
frågan om resekostnader i samband med
umgängesfrågor i en proposition som
förväntas bli framlagd nästa år. Mot
bakgrund härav anser utskottet det inte
påkallat med något uttalande från
riksdagens sida med anledning av
motionerna Sf26 yrkande 1 och Sf28
yrkande 2. Utskottet vill dock tillägga
att i den mån ett underhållsbidrag
fastställts till lägre belopp med hänsyn
till resekostnader vid umgänge har det
nuvarande bidragsförskottssystemet
inneburit en viss statlig subvention om
utfyllnadsbidrag blivit aktuellt.
Anstånd, eftergift och utmätning
Propositionen
En bidragsskyldig förälder skall enligt
förslaget helt eller delvis kunna medges
anstånd av försäkringskassan med
återbetalningen till staten. Anstånd
skall medges i den mån det behövs för
att den bidragsskyldige skall få behålla
vad som behövs för eget och familjens
underhåll. Därvid skall
utsökningsbalkens bestämmelser om
gäldenärens beneficium tillämpas. Även i
andra fall skall anstånd kunna medges om
det finns anledning till det med hänsyn
till den bidragsskyldiges personliga
eller ekonomiska situation eller annan
särskild anledning. En bidragsskyldig
skall också kunna medges eftergift av
försäkringskassan om det finns
synnerliga skäl med hänsyn till den
bidragsskyldiges ekonomiska eller
personliga situation.
Enligt bestämmelser i 1 kap. 6 §
utsökningsbalken (UB) kommer statens
fordran på återbetalningsskyldighet vid
utmätning att handläggas som allmänt
mål.
I propositionen föreslås att
försäkringskassans fordringar gentemot
den återbetalningsskyldige vid
löneutmätning skall ha samma företräde
framför andra fordringar som barnets
fordringar enligt FB. Vid samtidig
utmätning skall det innehållna beloppet
fördelas efter de löpande bidragens och
återkravens storlek.
Försäkringskassan skall enligt
förslaget som huvudregel inte längre i
samband med sina egna återkrav ge barnet
tillfälle att samtidigt kräva in
överskjutande underhållsbidrag.
Om den bidragsskyldige föräldern är
bosatt utomlands och någon
återbetalningsskyldighet inte har
fastställts av försäkringskassan
föreslås däremot att kassan skall få
träda in i barnets rätt till
underhållsbidrag. Statens fordringar kan
då enligt propositionen drivas in i
utlandet i samma utsträckning som sker i
dag. Enligt vad som framhålls i
propositionen torde möjligheterna att
driva in statens fordran utomlands
beträffande återbetalningsskyldighet
vara små. Försäkringskassan bör i
utlandsärenden även fortsättningsvis i
samband med sina egna återkrav ge barnet
tillfälle att samtidigt kräva in
överskjutande underhållsbidrag.
Motion
I motion Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann
m.fl. (v) begärs beslut om att
försäkringskassan, även i Sverige, skall
kunna vara ombud för barnet och
föranstalta om indrivning av barnets
fordringar vad gäller underhållsbidrag.
Motionärerna framhåller att om staten
måste gå in med underhållsstöd i de
situationer där underhållsbidraget
fastställts till högre belopp innebär
detta att en konflikt föreligger mellan
föräldrarna. För att få ut det
överskjutande underhållsbidraget måste
barnet självt föranstalta om
indrivningsåtgärder. Enligt motionärerna
innebär detta att ett av syftena med
reformen, nämligen att barnen skall
lämnas utanför, försvinner för dessa
barn.
Utskottets bedömning
I förslaget till lag om underhållsstöd
finns bestämmelser om att
försäkringskassan kan medge anstånd med
inbetalning av återbetalningsbelopp.
Försäkringskassan kan också helt eller
delvis efterge statens fordran avseende
återbetalningsskyldigheten. Dessa
bestämmelser utgör en viktig del i det
nya systemet. Därigenom finns möjlighet
att underlätta situationen för en
underhållsskyldig som tillfälligt eller
för längre tid inte har möjlighet att
fullgöra sin återbetalningsskyldighet.
Den nya konstruktionen av
återbetalningsskyldigheten innebär att
fordringen inte längre avser ett
civilrättsligt underhållsbidrag utan en
offentligrättslig avgift. När fordringen
skall drivas in av kronofogdemyndigheten
hanteras den således som ett allmänt
mål. Detta behöver dock inte innebära
någon förändring av försäkringskassans
hantering av ärendet dessförinnan. På
samma sätt som i dag bör
försäkringskassan således i allmänhet
försöka få till stånd frivilliga
inbetalningar av den
återbetalningsskyldige.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i dessa delar.
Vad gäller frågan om försäkringskassan
som ombud för barn vid indrivning av
underhållsbidrag konstaterar
lagutskottet i sitt yttrande att statens
fordran, när det gäller
återbetalningsskyldigheten, som regel
inte kommer att ha något samband med ett
eventuellt underhållsbidrag. Endast i
ärenden där den återbetalningsskyldige
föräldern är bosatt utomlands kommer
statens fordran att vila på
civilrättslig grund. Mot denna bakgrund
framstår det, enligt lagutskottets
mening, som naturligt att
försäkringskassan inte i andra ärenden
än s.k. utlandsärenden skall behöva
lämna barnet biträde med indrivning av
barnets fordran på underhållsbidrag i
samband med att kassan själv kräver
eterbetalning.
Socialförsäkringsutskottet delar den
uppfattning som framförs i lagutskottets
yttrande. Utskottet tillstyrker sålunda
regeringens förslag och avstyrker bifall
till motion Sf25 yrkande 3.
För att säkerställa ett
indrivningsförfarande i enlighet med
intentionerna i förevarande proposition
föreslår utskottet vissa
konsekvensändringar i 7 kap. UB. Ändring
föreslås också i regeringens förslag
såvitt avser 7 kap. 23 § och
övergångsbestämmelserna. Utskottet
lägger i bilaga 2 fram förslag till
lagtext. Punkt 3 i
övergångsbestämmelserna syftar till att
ett redan påbörjat indrivningsförfarande
beträffande återkrav för utgivna
bidragsförskott direkt skall kunna
övergå till att avse det nya
återbetalningsbeloppet. Utskottet
föreslår vidare att samtliga ändringar i
utsökningsbalken skall träda i kraft den
1 januari 1997.
Preskription
Propositionen
Statens fordran på en
återbetalningsskyldighet kommer enligt
huvudregeln i 1 kap. 6 §
utsökningsbalken att handläggas som ett
allmänt mål. Detta innebär enligt
propositionen att bl.a. lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar
gäller, vilket medför att
kronofogdemyndigheten får möjlighet att
ansöka om att den återbetalningsskyldige
skall försättas i konkurs. Vidare kommer
lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. att gälla för
fordringen, vilket innebär en
preskriptionstid på som huvudregel fem
år. Preskription enligt sistnämnda lag
innebär att åtgärder för att få betalt
för en fordran inte får vidtas. Exempel
på sådana åtgärder är
betalningsanmaning, kvittning, utmätning
och ansökan om förlängning av
preskriptionstid. Om en fordran helt
eller delvis säkerställts får åtgärden
emellertid fullföljas även efter det
preskriptionstiden gått ut.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion
Sf25 att underhållsstödet genom sin
utformning får samma karaktär som
studielån. Vänsterpartiet har i tidigare
motioner förordat att preskriptionstiden
för återbetalning av bidragsförskott
skall jämföras med återbetalning av
studielån. Motionärerna uppger att det
ekonomiska föräldraansvaret enligt
bestämmelserna i FB om
underhållskyldighet i princip upphör när
barnet fyller 18 år. Skulden för icke
återbetalt underhållsstöd har
följaktligen uppstått före det att
underhållsskyldigheten upphör.
Motionärerna anser därför att
återbetalning av underhållsstöd skall
ske till dess den underhållsskyldige har
uppnått pensionsåldern. I yrkande 4
begärs att riksdagen beslutar härom.
Utskottets bedömning
I SOU 1995:26 har beräkningar gjorts om
att en förlängning av preskriptionstiden
från fem till tio år skulle kunna
innebära en kostnadssänkning för
bidragsförskotten med 30 miljoner
kronor. Samtidigt ställs dock krav på en
effektiv återkravshantering som enligt
utredningens bedömande skulle öka
kostnaderna för återkrav och indrivning
med 25 miljoner kronor. Vidare skulle
det kunna antas att antalet ansökningar
om eftergift skulle komma att öka,
vilket innebär fördyrade
administrationskostnader. Utredningen
ansåg att en förlängning av
preskriptionstiden från fem till tio år
sannolikt inte skulle medföra någon
besparing.
Med hänsyn till de beräkningar som
gjorts av utredningen skulle, enligt
utskottets mening, en förlängning av
preskriptionstiden i det föreslagna
underhållsstödet till barn innebära
endast marginella besparingar. Detta
torde gälla även för en sådan lång
preskriptionstid som föreslås i
motionen, nämligen att preskription
skall infalla först i och med
pensionsåldern. Utskottet vill också
framhålla att reglerna om uppbörd av
skatt och socialavgifter, bl.a.
preskriptionsreglerna, nyligen setts
över av Skattebetalningsutredningen vars
betänkande Ett system för
skattebetalningar (SOU 1996:100) för
närvarande bereds i Finansdepartementet.
Någon ändring i sak vad gäller
preskriptionsreglerna har inte
föreslagits av utredningen.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag och
avstyrker bifall till motion Sf25
yrkande 4.
Ekonomiska effekter av förslagen
Propositionen
De i propositionen framlagda förslagen
innebär enligt regeringen att det
allmännas utgifter för stödsystemet kan
beräknas minska med 1 140 miljoner
kronor för år 1997, med 1 535 miljoner
kronor för år 1998 och med 1 800
miljoner kronor för år 1999. Vid
beräkning av kostnaderna för det
föreslagna systemet har
återbetalningsskyldigheten beräknats
utifrån de bidragsskyldigas inkomster,
det antal barn de är bidragsskyldiga för
och det totala antalet barn de
uppskattas ha. För att kunna uppskatta
kostnaderna har en inbetalningsandel på
80 % antagits. Inbetalningsandelen är
något högre än den andel av statens
fordringar som betalas i dag. En sådan
inbetalningsandel kan enligt regeringen
förväntas eftersom förutsättningarna för
eftergift ändras och en bättre
anpassning mellan inkomst och det belopp
som fastställs av försäkringskassan
åstadkoms. I propositionen framhålls
vidare att vissa besparingar redan
genomförts i och med att
bidragsförskottsnivån fr.o.m. år 1995
inte längre kopplas till basbeloppet.
Genom att bidragsförskottet ligger fast
ökar besparingen över tiden. Av
betydelse för kostnadsutvecklingen är
också enligt propositionen att storleken
på de belopp som de
återbetalningsskyldiga skall betala till
staten följer löneutvecklingen medan
underhållsstödets belopp är fastställt
till en nominell nivå. Vidare uppges i
propositionen att vissa besparingar
kommer att ske genom att de allmänna
domstolarna inte kommer att behöva
anlitas i samma utsträckning som nu
sker. Däremot beräknas förslagen
innebära ökade kostnader för de allmänna
förvaltningsdomstolarna samt ökade
administrativa kostnader för
försäkringskassan, Riksförsäkringsverket
och Riksskatteverket. Vidare kan
exekutionsväsendets kostnader för
indrivning komma att öka.
Motion
I motion Sf25 yrkande 2 av Ulla Hoffmann
m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om
att besparingarna kan komma att bli
avsevärt mindre än vad regeringen
angivit. Möjligheten att driva in
återbetalningen med hjälp av kronofogden
för dem som har låga inkomster är enligt
motionärerna små. Risken är därför stor
att regeringen måste återkomma med
regler som innebär ytterligare
försämringar. I yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om försäkringskassans
behov av ekonomiska resurser för att
beivra fusk med underhållsstöd.
Motionärerna menar att kassorna bör få
en mer aktiv roll i förebyggandet av
fusk och inte som i dag lita till
anonyma angivelser. I dag åligger det
dessutom försäkringskassan att visa att
boföräldern och den underhållsskyldige
lever tillsammans. 25 miljoner kronor
bör enligt motionärerna avsättas för
ändamålet i fråga.
Utskottets bedömning
Socialdepartementet har inför utskottet
redovisat hur regeringen beräknat de
besparingseffekter som det föreslagna
underhållsstödet kan komma att få för
staten. Beräkningarna bygger bl.a. på en
återbetalningsandel på 80 %. I
propositionen framhålls dock att
reglerna om underhållsstöd innebär,
trots förekomsten av ett grundavdrag,
att föräldrar med så låga inkomster att
de redan ligger under
socialbidragsnormerna kan komma att bli
återbetalningsskyldiga gentemot staten.
Återbetalningsbeloppet kan då inte
krävas in eftersom den
återbetalningsskyldige inte har medel
som överstiger vad han eller hon får
förbehålla sig vid införsel. Förutom
motionärerna har bl.a. RRV vid
utskottsutfrågningen ifrågasatt om
besparingsmålen kan uppnås. Utskottet
ser också att det med hänsyn till bl.a.
systemets konstruktion kan föreligga
vissa svårigheter att bedöma de
ekonomiska effekterna. Avgörande för
statens kostnader för det nya stödet
blir inte minst återbetalningsandelens
storlek. Enligt utskottets uppfattning
är beräkningsunderlaget av sådan art att
de antaganden regeringen gjort bör
godtas. Att reformen noga skall följas
upp har tidigare redogjorts för, och
utskottet anser detta vara inte minst
viktigt med hänsyn tagen till de
uppsatta sparmålen. Utskottet avstyrker
bifall till motion Sf25 yrkande 2.
Att fusk i systemet för underhållsstöd
liksom inom andra
socialförsäkringssystem skall motverkas
är enligt utskottets uppfattning en
självklarhet. Riksdagen har också i ett
tillkännagivande till regeringen begärt
en kartläggning av i vilken omfattning
det förekommer fusk med förmåner och
olika bidrag av social karaktär.
Beroende av vad kartläggningen utvisar
bör regeringen återkomma till riksdagen
med förslag i syfte att stävja
bidragsfusket (bet. 1993/94:SfU2, rskr.
11). RRV har sedan fått i uppdrag att
kartlägga fusk med förmåner och bidrag
med social karaktär. Kartläggningen har
resulterat i tre rapporter i vilka RRV
lämnar förslag till åtgärder (RRV
1995:32-34). Vidare har
Riksförsäkringsverket utarbetat och till
Socialdepartementet överlämnat en
rapport Missbruk och fusk med försäkring
och bidrag (RFV ANSER 1996:2) med
förslag till åtgärder. I proposition
1996/97:1 utgiftsområde 10 uppges att
regeringen har för avsikt att med
utgångspunkt från RRV:s rapporter under
våren 1997 lägga fram en proposition för
riksdagen om åtgärder för att komma till
rätta med de problem som konstaterats.
Utskottet anser att regeringens förslag
till åtgärder bör avvaktas och avstyrker
bifall till motion Sf25 yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på
propositionen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf27,
res. 1 (fp)
2. beträffande utredning om
avskaffande av underhållsstödet på
sikt
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4,
res. 2 (m)
3. beträffande barnpensioner
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. beträffande vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf24 yrkande 2, 1995/96:
Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28
yrkande 1,
res. 3 (m)
res. 4 (c, kd)
res. 5 (mp)
5. beträffande indexering
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf25 yrkande 5,
res. 6 (v)
6. beträffande tonårsbarn
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf28 yrkande 3,
res. 7 (kd)
7. beträffande uppföljning
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf25 yrkande 1 och 1995/96:
Sf28 yrkande 4,
res. 8 (kd)
8. beträffande grundavdragets
storlek
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 3 och
1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar
regeringens förslag till lag om
underhållsstöd såvitt avser 26 §,
res. 9 (m, mp)
9. beträffande inkomstunderlag
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf26 yrkande 4,
10. beträffande resekostnader
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf26 yrkande 1 och 1995/96:
Sf28 yrkande 2,
res. 10 (mp, kd)
11. beträffande preskription
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf25 yrkande 4,
res. 11 (v)
12. beträffande besparingar
m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf25 yrkandena 2, 3 och 6,
13. beträffande
utsökningsbalken
att riksdagen
dels beslutar att 7 kap. 4, 6 och 17
§§ skall erhålla ändrad lydelse i
enlighet med utskottets förslag i
bilaga 2 med den ändringen av
ingressen till regeringens förslag
till lag om ändring i
utsökningsbalken som föranleds härav,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i utsökningsbalken med
den ändringen att 7 kap. 23 § och
övergångsbestämmelserna skall erhålla
lydelse i enlighet med utskottets
förslag i bilaga 2,
14. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen antar regeringens
förslag till
1. lag om underhållsstöd, i den mån
förslaget inte berörts under mom. 8,
med den ändringen att 13 § tredje
meningen skall erhålla följande
lydelse: I meddelandet skall även
underrättelse lämnas om innehållet i
3, 4, 8-10 och 21-28 §§.,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),
4. lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
Stockholm den 8 oktober 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),
Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),
Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt
(c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann
(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf
Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp),
Rose-Marie Frebran (kd) och Siw Wittgren-
Ahl (s).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 8 börjar med
Socialförsäkringsutskottet kan och på
s. 10 slutar med och Sf27. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nu
gällande systemet med bidragsförskott
förknippat med en rad svåra och oönskade
problem. Ett av dem är den stora
kostnadsökning som skett under senare
tid.
Regeringens förslag till att åtgärda de
brister som finns i dagens system är
dock enligt utskottets mening behäftat
med så många brister att det inte bör
antas av riksdagen. Utskottet anser det
således fel att som föreslås i
propositionen frikoppla ansvaret för den
underhållsskyldige föräldern från
föräldrarnas gemensamma ekonomiska
ansvar för barnen, ett ansvar som också
slås fast i FB. Enligt utskottets mening
bör det gemensamma ansvaret gälla även
om båda föräldrarna inte bor tillsammans
med barnet. Det finns ingen anledning
till att ett gemensamt ansvar för
gemensamma barn plötsligt skall
reduceras till att vardera föräldern
åläggs en form av ett halvt ansvar
efter en separation och, i den mån
detta halva ansvar inte tas, att staten
åtar sig att fylla ut detta halva
ansvar. I regeringens förslag är det
dessutom så att den underhållsskyldige
föräldern inte betalar sin del av
underhållsstödet till barnet utan
återbetalar det till försäkringskassan.
Att den underhållsskyldige föräldern
betalar till kassan kan vara motiverat
av flera skäl, exempelvis av
administrativa skäl, men bör inte vara
en förstahandslösning. Flera
remissinstanser har också framhållit att
det är bättre om föräldern betalar
direkt till det egna barnet och inte
till en myndighet.
Utöver dessa grundläggande invändningar
mot regeringens förslag finns enligt
utskottets mening ett antal andra
brister i propositionen, något som också
flera remissinstanser pekat på. Dessa
invändningar är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern beaktas vid utbetalning av
samhällsstöd
- att inte ställning tas till kostnader
för umgängesresor
- att återbetalningsskyldighet
fastställs och dessutom räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på grund av den återbetalningsskyldige
förälderns bristande ekonomiska resurser
- oklarhet när man skall använda FB:s
bestämmelser vid beräkning av
underhållsbidrag
- att fler föräldrar kommer att hamna
inom det nya systemet.
Mot bakgrund av det ovan anförda
ställer sig utskottet avvisande till
propositionens principiella lösningar.
Utskottets uppfattning är att barn är
föräldrars gemensamma ansvar även efter
en separation mellan föräldrarna.
Samhällets stöd till barn till
särlevande föräldrar bör inskränkas till
ett behovsprövat utfyllnadsbidrag.
Underhållsstödet bör beräknas efter en
sådan nettokvotdelningsmodell som
redogörs för i betänkandet
Underhållsbidrag och bidragsförskott
(SOU 1995:26). Regeringen bör enligt
utskottets mening återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag till
underhållsstöd som utgår från de
principer som redogjorts för. Riksdagen
bör med bifall till motion Sf27 avslå
propositionen och som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på
propositionen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf27
dels avslår propositionen,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning om avskaffande av
underhållsstödet på sikt
(mom. 2)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s.8 börjar med
Socialförsäkringsutskottet kan och på
s. 10 slutar med och Sf27. bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att även om
det finns brister i de förslag som
regeringen lägger fram, är det ett steg
i rätt riktning. En huvudinvändning mot
förslaget är enligt utskottets mening
att man frikopplar förälderns skyldighet
att återbetala den del av
underhållsstödet som inte är s.k.
utfyllnadsbidrag från föräldrabalkens
regler om underhåll. Skulden som
föräldern får enligt förslaget relateras
således till staten och kopplas inte
till barnet. Enligt utskottets mening
innebär förslaget en betydande risk för
att FB:s grundläg. I fråga om fordran
enligt lagen (1964:143) om
bidragsförskott eller lagen (1984:1095)
om förlängt bidragsförskott för
studerande gäller 23 § i sin äldre
lydelse gande principer om föräldrars
underhållsskyldighet gentemot sina barn
kommer att urholkas. Lagutskottet delar
denna uppfattning i sitt yttrande och
anser att det hade varit önskvärt om
regeringen mer ingående övervägt
möjligheten att bibehålla samordningen
mellan reglerna för underhåll i FB och
reglerna för bidragsförskott och därvid
försökt undanröja de nuvarande negativa
verkningarna av denna samordning. Att
kopplingen mellan de civilrättsliga
reglerna om underhåll och de föreslagna
bestämmelserna om underhållsstöd i
princip upphör innebär också att det i
framtiden kommer att saknas incitament
för parterna att träffa civilrättsliga
avtal om underhållsbidrag. Detta kommer
att innebära att fler än i dag kommer
att söka underhållsstöd med därav
följande kostnadsökningar. Enligt
utskottets uppfattning riskerar därmed
de beräknade besparingarna att utebli.
Enligt utskottets uppfattning har det
nu föreslagna systemet så många
nackdelar att det på sikt bör övervägas
att avskaffa hela systemet.
Grundprincipen när det gäller barns
underhåll skall alltid vara att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. För att inte ett
avskaffande av bidragsförskotten skall
innebära att det offentliga ger
incitament för separation anser
utskottet att socialtjänsten, i de fall
den underhållsskyldige inte kan betala
eller där faderskapet är okänt, får
pröva rätten till socialbidrag, på samma
sätt som gäller andra situationer där de
egna inkomsterna inte räcker till de
nödvändiga utgifterna. Det innebär en
inkomstprövning i varje enskilt fall,
vilket ger systemet en mer
fördelningspolitiskt attraktiv profil.
De som har störst behov av stöd
garanteras också detta. Vid de fall där
den underhållsskyldige är känd, men för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller hennes skuld på samma sätt som
t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget blir då att se till att
denna skuld bevakas och att den
eterbetalas. De medel som då kommer in
går till den kommun som betalat
eventuellt socialbidrag. Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållbidrag inte utgetts, tillfaller
pengarna ändå barnet som skulle ha
erhållit stödet från början. På så sätt
garanteras enligt utskottets mening
kopplingen mellan betalningsskyldighet
och det egna barnet. Grundprincipen
måste, enligt utskottets bestämda
uppfattning, vara att skulden till de
egna barnen är den viktigaste skulden
att reglera och som den
betalningsansvarige aldrig skall kunna
dra sig undan.
Det anförda bör ges regeringen till
känna med anledning av motion Sf24
yrkandena 1 och 4.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande utredning om
avskaffande av underhållsstödet på
sikt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Frågan om och
på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha
följande lydelse:
Utskottet motsätter sig ett stöd som
generellt ges till barn till särlevande
föräldrar. Målsättningen för statens
insatser på det familjepolitiska området
måste vara att barn lever i nära
relationer till såväl sin mor som far.
Då får man inte på detta sätt gynna
familjesplittring. Såväl
underhållsstödets förskottsdel som
utfyllnadsbidraget bör behovsprövas.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf24 yrkande 2,
Sf26 yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2,
1995/96:Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28
yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Ingrid Skeppstedt (c) och Rose-Marie
Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Frågan om och
på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha
följande lydelse:
I nuvarande statsfinansiella läge med
krav på besparingar inom snart sagt
varje område inom välfärdssystemen är
det stötande att statligt stöd skall
komma vårdnadshavare i de högsta
inkomstskikten till del. En sådan
ordning riskerar att undergräva
legitimiteten i systemet. I de fall då
den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet inte är lika
stor som underhållsstödet bör därför en
inkomstprövning ske vad gäller
underhållsstödets utfyllnadsdel.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till en modell som även
beaktar den s.k. boförälderns ekonomi.
En sådan modell måste utformas så att
marginaleffekter minimeras och så att
administrationskostnaderna inte ökar.
Detta bör riksdagen med bifall till
motion Sf28 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf28 yrkande 1 och med anledning
av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2 och
1995/96:Sf26 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Frågan om och
på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det finns starka
skäl för regeringen att närmare pröva om
inte förutom barnets inkomstförhållanden
även den s.k. boförälderns inkomster
skall påverka underhållsstödets storlek.
Detta bör riksdagen med bifall till
motion Sf26 yrkande 5 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande vårdnadshavarens
ekonomi
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf26 yrkande 5 och med
anledning av motionerna 1995/96:Sf24
yrkande 2 och 1995/96:Sf28 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Indexering (mom. 5)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Beträffande
frågan och slutar med yrkande 3. bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att genom att nivån på
underhållsstödet knyts till den
återbetalningsskyldiges inkomster så
kommer statens kostnader för
underhållsstödet att minska i takt med
den allmänna löneutvecklingen. På vilket
sätt barnen skall få tillgodoräkna sig
denna utveckling berörs inte i
propositionen. Utskottet anser att
underhållsstödet bör indexeras så att
stödet antingen följer den allmänna
löneutvecklingen eller räknas upp med
basbeloppet. Det anförda bör med
anledning av motion Sf25 yrkande 5 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande indexering
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf25 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Tonårsbarn (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Beträffande
frågan och slutar med yrkande 3 bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett par av
remissinstanserna fört fram tanken att
underhållsstödet bör relateras till
barnets ålder. Synpunkten är enligt
utskottets uppfattning relevant av två
skäl. För det första torde det vara ett
faktum att omkostnaderna för ett
tonårsbarn är högre än för ett yngre
barn. För det andra minskar samhällets
stöd när barnet går ut grundskolan. Då
utges nämligen barnbidrag endast under
nio av årets tolv månader. Med en
arbetsmarknadssituation som ger få 16-
till 18-åringar möjlighet att få arbete
på kvällar, helger och ferier kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn vara mycket pressad.
Regeringen bör därför enligt utskottets
mening noga följa och uppmärksamma denna
grupp och överväga justeringar i
stödsystemet. Detta bör riksdagen med
bifall till motion Sf28 yrkande 3 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande tonårsbarn
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf28 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Uppföljning (mom. 7)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Företrädare
för och slutar med är tillgodosett.
bort ha följande lydelse:
Regeringen konstaterar i propositionen
att det inte går att göra någon
bedömning av vilka konsekvenser de nya
reglerna för underhållsstöd får för de
återbetalningsskyldiga föräldrarna utan
att göra beräkningar i ett
representativt och tillräckligt stort
urval av verkliga fall. Någon sådan
jämförelse har regeringen inte låtit
göra. Detta är enligt utskottets
uppfattning en stor brist i förslaget.
Det kan inte nog betonas hur viktigt det
är att regeringen infriar löftet att
noga följa upp frågan om hur de
återbetalningsskyldiga föräldrarnas
ekonomiska situation påverkas av de nya
reglerna. Arbetsgruppen på
Socialdepartementet angav som ett av
målen för ett nytt system att det skulle
innebära en genomsnittlig reducering av
återbetalningsskyldigheten för
bidragsskyldiga med de lägsta
inkomsterna medan de med högre inkomster
får de största genomsnittliga
ökningarna. Utskottet anser att det är
ett fördelningspolitiskt rimligt mål.
RRV:s bedömning av promemorians förslag
är att målet inte uppfylls.
Propositionens förslag är något
modifierat, men inte på ett sådant sätt
att det bidrar till större
måluppfyllelse i detta avseende.
Regeringen bör därför speciellt beakta
de fördelningspolitiska effekterna vid
uppföljningen av de nya reglernas
konsekvenser. Grundavdraget på
bruttoinkomsten samt procentsatserna som
reglerar betalningsskyldigheten kan
behöva justeras efter en utvärdering.
Underhållsstöd handlar om kronor och
ören, men det är också av stor vikt att
stödets utformning inte motverkar utan
bidrar till att nära och goda relationer
mellan barnet och dess båda föräldrar
kan upprätthållas. Även ur denna aspekt
bör regeringen följa upp vilka
konsekvenser de nya reglerna får. Detta
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande uppföljning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf25 yrkande 1 och
1995/96:Sf28 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Grundavdragets storlek (mom. 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson
(m) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Utskottet
noterar och på s. 17 slutar med 2 och
3. bort ha följande lydelse:
I departementspromemorian
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar (Ds 1996:2) föreslogs att ett
grundavdrag på totalt 48 000 kr skall
beaktas vid beräkningen av den
underhållsskyldige förälderns inkomst
vid fastställande av
återbetalningsskyldigheten. Regeringen
har i propositionen valt att halvera
detta grundavdrag och föreslår i stället
24 000 kr. Detta riskerar enligt
utskottets mening att skapa ett problem
som också tas upp i propositionen,
nämligen att det kommer att finnas
återbetalningsskyldiga vars skuld kommer
att vara större än förbehållsbeloppen
när det blir fråga om indrivning. Ett
högre grundavdrag ger även vissa
möjligheter för dem med lägre inkomster
till ett ekonomiskt utrymme som kan
utnyttjas för resor och umgänge med
barnen. Utskottet anser således att
grundavdraget bör fastställas till 48
000 kr.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande grundavdragets
storlek
att riksdagen med bifall motionerna
1995/96:Sf24 yrkande 3 och
1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar
regeringens förslag till lag om
underhållsstöd såvitt avser 26 § med
den ändringen att i andra stycket
skall talet 24 000 bytas mot 48 000,
10. Resekostnader (mom. 10)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie
Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med
Socialförsäkringsutskottet, som och
slutar med blivit aktuellt. bort ha
följande lydelse:
Kostnader för resor m.m. uppkommer om
barnet och den förälder som barnet skall
umgås med är bosatta på skilda orter.
Regeringen tar i propositionen inte upp
frågan hur dessa kostnader skall beaktas
utan hänvisar till att detta kommer att
ske i annat sammanhang. Enligt
utskottets uppfattning är det en
allvarlig brist att denna fråga inte
fått sin lösning i samband med förslaget
till lag om underhållsstöd. Utskottet
vill understryka vikten av att frågan
snarast möjligt får sin lösning. En
möjlig konsekvens av den skärpta
återbetalningsskyldigheten som måste
motverkas är att en förälder kan få
minskad möjlighet att utnyttja sin
umgängesrätt eftersom han eller hon inte
förmår att betala resekostnaden, m.m.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf26 yrkande 1
och Sf28 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande resekostnader
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Sf26 yrkande 1 och
1995/96:Sf28 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Preskription (mom. 11)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med I SOU och på s.
23 slutar med yrkande 4. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning får genom
sin utformning det föreslagna
underhållsstödet liknande karaktär som
de statliga studielånen och det kan
därför finnas skäl att
återbetalningstiden för studielån
jämförs med det förslag till
preskription som återfinns i
propositionen. Studielån är man skyldig
att återbetala till dess man uppnår
pensionsåldern. Enligt FB:s bestämmelser
upphör i princip föräldrarnas ekonomiska
ansvar för barnet när det fyller 18 år.
Undantag härifrån görs när barnen
studerar vid gymnasieskola. Även
underhållsskyldigheten upphör i princip
när barnet fyller 18 år. Således har en
skuld för till staten icke återbetalt
underhållsstöd uppstått innan det
ekonomiska ansvaret upphört. Ett syfte
med reformeringen av underhållsstödet är
att synliggöra föräldrarnas ekonomiska
ansvar för sina barn. Utskottet anser
därför att samhället bör markera detta
ansvar. Mot bakgrund härav anser
utskottet att återbetalningsskyldigheten
inte skall preskriberas före det den
återbetalningsskyldige uppnått den
allmänna pensionsåldern. Vad utskottet
med anledning av motion Sf25 yrkande 4
sålunda anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande preskription
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Sf25 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie
Frebran (kd) anför:
Det nu föreliggande förslaget till lag
om underhållsstöd innebär att sambandet
mellan de civilrättsliga reglerna om
underhållsbidrag och den
offentligrättsliga regleringen av
underhållsstöd minskar i stor
omfattning. Att som regeringen nu gör
enbart behandla den offentligrättsliga
regleringen av underhållsstöd utan att
samtidigt överväga de civilrättsliga
reglerna om underhållsbidrag m.m. är
enligt vår uppfattning en stor brist. I
betänkandet Underhållsbidrag och
bidragsförskott (SOU 1995:26) diskuteras
samordningen mellan systemen och lämnas
förslag till olika lösningar. En
samtidig beredning av denna utredning
hade enligt vår uppfattning inneburit
att man hade kunnat undvika flera
negativa verkningar av det nu
föreliggande förslaget, bl.a. hade den
viktiga frågan om resekostnader i
samband med umgänge kunnat få en
lösning. Regeringens ursäkt att
tidsbrist gjort detta omöjligt är enligt
vår uppfattning inte hållbar.
I propositionen framlagda lagförslag
Av utskottet framlagt lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av 7
kap. 4, 6 och 17 §§ utsökningsbalken
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
7 kap.
4 §1
Lön får tas i Lön får tas i
anspråk genom anspråk genom
utmätning endast utmätning endast
till den del den till den del den
överstiger vad överstiger vad
gäldenären behöver gäldenären behöver
för sitt och för sitt och
familjens underhåll familjens underhåll
samt till samt till
fullgörande av fullgörande av
betalningsskyldighe betalningsskyldighe
t mot annan som vid t mot annan som vid
utmätning av lön utmätning av lön
har bättre rätt har bättre rätt
till lönen. Vid till lönen. Vid
utmätning för utmätning för
underhållsbidrag fordran med
med företrädesrätt företrädesrätt
enligt 14 § skall enligt 14 § första
även stycket 1 skall
betalningsskyldighe även
t mot annan som har betalningsskyldighe
lika rätt som t mot annan som har
sökanden beaktas. lika rätt som
sökanden beaktas.
Om utmätningen avser ackordslön,
provision eller annan ersättning som
innestår för längre tid än en månad,
skall särskild hänsyn tas till detta
förhållande.
6 §2
Utmätning av lön för underhållsbidrag
som avses i 4 kap. 1 a § första stycket
får ske endast om bidragsbeloppet
utestår obetalt eller om gäldenären vid
två eller flera tillfällen under de
senaste två åren före utmätningsbeslutet
har underlåtit att betala i rätt tid och
det finns anledning att anta att detta
skall upprepas.
Utmätning får bara Utmätning får bara
ske för ske för
bidragsbelopp som bidragsbelopp som
är förfallet när är förfallet när
verkställighet verkställighet
skall ske eller som skall ske eller som
förfaller näst för-faller näst
därefter. därefter. Detsamma
gäller vid
utmätning för
fordran som avser
återbetalningsskyld
ighet enligt lagen
(1996:000) om
underhållsstöd.
1 Senaste lydelse 1995:298
2 Senaste lydelse 1995:298
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
17 §3
Bor gäldenären varaktigt tillsammans
med sin make och överstiger
underhållsbidrag till maken eller till
makarnas barn vad som skäligen bör
tillkomma den underhållsberättigade, får
bidraget till tillämpningen av 14 och 16
§§ jämkas med hänsyn till annan fordran
för vilken utmätning sker samtidigt. Om
det finns särskilda skäl, får sådan
jämkning ske även av annat
underhållsbidrag, om detta överstiger
vad som skäligen behövs för den
underhållsberättigades försörjning.
Har gäldenären Har gäldenären
rätt till avdrag på rätt till avdrag
underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 §
enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken
föräldrabalken, får eller 23 § andra
belopp som på denna stycket lagen
grund (1996:000) om
tillgodoräknas underhållsstöd, får
honom inte tas i belopp som på denna
anspråk genom grund
utmätning för tillgodoräknas
fordran, som honom inte tas i
tillkommer annan än anspråk genom
den utmätning för
underhållsberättiga fordran, som
de eller någon som tillkommer annan än
har inträtt i den
dennes rätt. underhållsberättiga
de eller någon som
har inträtt i
dennes rätt, eller
för fordran som
avser
underhållsstöd till
samma barn.
Utskottets förslag till lydelse av 7
kap. 23 § och övergångsbestämmelserna
till förslaget till lag om ändring i
utsökningsbalken
Regeringens förslag Utskottets förslag
7 kap.
23 §4
Har arbetsgivaren Har arbetsgivaren
innehållit medel innehållit medel
vid utmätning av vid utmätning av
lön i allmänt mål lön i allmänt mål
för fordran som för fordran med
avses i 2 § lagen företrädesrätt
(1993:891) om enligt 14 § första
indrivning av stycket 1 eller 3,
statliga fordringar är gäldenären inte
m.m., är gäldenären längre
inte längre betalningsskyldig
betalningsskyldig för den del av
för den del av fordringen som
fordringen som motsvaras av det
motsvaras av det innehållna
innehållna beloppet, även om
beloppet, även om det inte kan tas ut
det inte kan tas ut hos arbetsgivaren.
hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när
Detsamma gäller när medel har
medel har innehållits för
innehållits för fordran som avser
fordran som avser underhållsbidrag,
underhållsbidrag, om fordringen
om fordringen tillkommer allmän
tillkommer allmän försäkringskassa
försäkringskassa enligt 31 § lagen
enligt 31 § lagen (1996:000) om
(1996:000) om underhållsstöd.
underhållsstöd.
3 Senaste lydelse 1995:298
4 Senaste lydelse 1995:298
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder 1. Denna lag träder
i kraft den 1 i kraft den 1
februari 1997. januari 1997.
2. I fråga om 2. I fråga om
fordran enligt fordran enligt
lagen (1964:143) om lagen (1964:143) om
bidragsförskott bidragsförskott
eller lagen eller lagen
(1984:1985) om (1984:1095) om
förlängt förlängt
bidragsförskott för bidragsförskott för
studerande gäller studerande gäller
23 § i sin äldre 23 § i sin äldre
lydelse. lydelse.
¨
3. Även om ett
beslut om
återbetalningsskyld
iget enligt lagen
(1996:000) om
underhållsstöd ännu
inte har delgetts
den bidragsskyldige
den 1 januari 1997,
får pågående
handläggning hos
kronofogdemyndighet
en avseende
återkrav enligt
3. Belopp som vid lagen (1964:143) om
fördelning enligt 7 bidragsförskott
kap. 16 § första eller lagen
stycket tilldelats (1984:1095) om
fordran enligt förlängt
lagen (1996:000) om bidragsförskott för
underhållsstöd studerande
skall i första hand fortsätta och
avräknas på omfatta även krav
fordringar som för som gäller
samma barn fastställd
uppkommit enligt återbetalningsskyld
den upphävda lagen ighet enligt lagen
(1964:143) om om underhållsstöd.
bidragförskott och
den upphävda lagen 4. Belopp som vid
(1984:1095) om fördelning enligt 7
förlängt kap. 16 § första
bidragsförskott. stycket tilldelats
fordran enligt
lagen (1996:000) om
underhållsstöd
skall i första hand
avräknas på
fordringar som för
samma barn
uppkommit enligt
den upphävda lagen
(1964:143) om
bidragsförskott och
den upphävda lagen
(1984:1095) om
förlängt
bidragsförskott för
studerande.
Lagutskottets yttrande
1995/96:LU5y
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 28
maj 1996 beslutat att bereda
lagutskottet och socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över
proposition 1995/96:208 Underhållsstöd
till barn till särlevande föräldrar,
m.m. jämte eventuella motioner som kan
komma att väckas med anledning av
propositionen.
I propositionen föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till dels en
ny lag om underhållsstöd, dels vissa
ändringar i bl.a. föräldrabalken (FB)
och utsökningsbalken (UB). Med anledning
av propositionen har väckts sammanlagt
fem motioner.
Lagutskottets beredningsområde berörs i
första hand av de i propositionen
föreslagna ändringarna i FB och UB.
Vidare berörs utskottets
beredningsområde i motionerna Sf24
yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m),
Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann m.fl.
(v) samt Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp).
Lagutskottet, som beslutat avge
yttrande i ärendet, får anföra följande.
De grundläggande bestämmelserna om
föräldrars underhållsskyldighet mot barn
finns i 7 kap. FB. Kapitlet reformerades
på ett genomgripande sätt år 1978 (prop.
1978/79:12, LU9, rskr. 99). Ett
huvudsyfte med reformen var att mildra
underhållsbördan för underhållsskyldiga
med svag ekonomi. Ett annat syfte var
att få till stånd en mer enhetlig
bedömning av bidragsfrågorna.
Av 7 kap. 1 § FB framgår att
föräldrarna skall svara för underhåll åt
barnet efter vad som är skäligt med
hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas ekonomiska förmåga. När
föräldrarnas underhållsskyldighet
bestäms skall hänsyn tas till barnets
inkomster och tillgångar samt till
barnets sociala förmåner under beaktande
av vad som följer av föreskrifter om
dessa. Underhållsskyldigheten upphör när
barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan
vid denna tidpunkt eller återupptas
skolgången innan barnet fyller 19 år, är
föräldrarna dock intill dess barnet
fyller 21 år underhållsskyldiga så länge
skolgången pågår. I kostnaderna för
barnets underhåll skall föräldrarna
sinsemellan ta del var och en efter sin
förmåga.
Enligt 7 kap. 2 § FB skall föräldrar
fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet,
om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt bor
tillsammans med barnet. Detsamma gäller
om vårdnaden om barnet är gemensam med
den andra föräldern, men barnet endast
varaktigt bor tillsammans med den andra
föräldern. Underhållsbidrag fastställs
genom dom eller avtal. Talan om
underhållsbidrag tas upp av tingsrätten
i den ort där den underhållsskyldige har
sin hemvist. Finns inte någon behörig
domstol tas målet upp vid Stockholms
tingsrätt. Frågor om underhållsbidrag
kan väckas även i samband med mål om
fastställande av faderskap till barn,
äktenskapsmål eller mål om vårdnaden om
barn. Enligt 7 kap. 11 § FB skall
socialnämnden se till att barn vars
föräldrar är ogifta tillförsäkras
underhåll, och av 7 kap. 14 § framgår
att socialnämnden har rätt att föra
talan för barnet.
När underhållsbidrag bestäms får den
bidragsskyldige förbehålla sig ett
belopp för eget eller annans underhåll
(förbehållsbelopp) enligt bestämmelserna
i 7 kap. 3 § FB. Förbehållsbeloppet för
den bidragsskyldiges eget underhåll
innefattar alla vanliga
levnadskostnader. Bostadskostnaden
beräknas för sig efter vad som är
skäligt. De andra levnadskostnaderna
beräknas med ledning av ett normalbelopp
som per år utgör 120 % av gällande
basbelopp. Om det finns särskilda skäl
får ett belopp förbehållas för underhåll
åt make som den bidragsskyldige bor
tillsammans med. Med make jämställs
annan som den bidragsskyldige varaktigt
bor tillsammans med, om de har
gemensamma barn. Ett sådant
förbehållsbelopp skall normalt vara 60 %
av basbeloppet. Om den bidragsskyldige
har hemmavarande barn får han vidare
förbehålla sig ett belopp som
tillsammans med vad som utges till
barnet av den andre föräldern eller för
dennes räkning utgör 40 % av gällande
basbelopp. Rätten kan dock i särskilda
fall om det är motiverat bestämma ett
annat förbehållsbelopp.
Lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag innehåller bestämmelser
som innebär att fastställda
underhållsbidrag ändras med vissa
procenttal i förhållande till
ändringarna av basbeloppet.
I 7 kap. 10 § FB finns bestämmelser om
jämkning och omprövning av
underhållsbidrag. Dom eller avtal om
underhållsbidrag kan jämkas av rätten,
om ändrade förhållanden föranleder det.
Avtal om underhåll kan också jämkas om
avtalet är oskäligt med hänsyn till
omständigheterna vid dess tillkomst och
förhållandena i övrigt. Har ett
underhållsbidrag under en tid av sex år
inte ändrats på annat sätt än som avses
i lagen om ändring av vissa
underhållsbidrag kan rätten dessutom
alltid ompröva bidragets storlek.
Fordran som avser underhållsbidrag till
barn har vid utmätning av lön enligt 7
kap. 14 § UB företräde framför andra
fordringsanspråk.
För underhållsberättigade barn kan utgå
bidragsförskott av allmänna medel.
Bidragsförskottet var, som ordet
antyder, från början ett rent förskott
från det allmänna och kunde aldrig vara
högre än det underhållsbidrag som
bestämts genom dom eller avtal. Genom
lagen (1964:143) om bidragsförskott kom
själva karaktären av stödet att ändras.
Oberoende av om underhållsbidrag
fastställts och utan begränsning till
storleken av eventuellt fastställt
belopp lämnas numera, med vissa
begränsningar, ett generellt stöd upp
till en viss nivå,
bidragsförskottsnivån. Fr.o.m. den 1
januari 1995 uppgår bidragsförskottet
till 14 080 kr per barn och år.
Dessförinnan var bidragsförskottets
storlek knuten till basbeloppet.
Bidragsförskottet består av två delar;
en förskottsdel och en utfyllnadsdel.
Förskottsdelen motsvarar fastställt
underhållsbidrag och betalas om
underhållsbidraget inte erläggs i tid
eller med rätt belopp. Underhållsbidrag
förskotteras med högst det belopp som
svarar mot bidragsförskottet, dvs. 1 173
kr per månad. Utfyllnadsdelen utgör
skillnaden mellan bidragsförskottet och
underhållsbidraget. Det belopp som
staten förskotterar skall den
bidragsskyldige betala tillbaka till
staten. Utfyllnadsbidraget däremot är
ett rent samhällsstöd som inte återkrävs
av den bidragsskyldige. I de fall något
underhållsbidrag inte är fastställt
eller fastställt till noll kr har hela
bidragsförskottet karaktär av
utfyllnadsbidrag.
Bidragsförskott lämnas inte om
vårdnadshavaren uppenbarligen utan
giltigt skäl har underlåtit att vidta
eller medverka till åtgärder för att få
underhållsbidraget fastställt.
Bidragsförskott lämnas inte heller om
det finns grundad anledning att anta att
den bidragsskyldige i vederbörlig
ordning betalar fastställt
underhållsbidrag till barnet och
underhållsbidraget uppgår till minst
samma belopp som bidragsförskottet. Om
det underhållsbidrag som fastställts
uppenbarligen understiger vad den
bidragsskyldige bör betala, lämnas inte
bidragsförskott med högre belopp än
underhållsbidraget. Något
utfyllnadsbidrag betalas alltså inte.
Beslut om bidragsförskott fattas av de
allmänna försäkringskassorna.
Bidragsförskott betalas längst t.o.m.
den månad under vilken barnet fyller 18
år. Härefter kan barnet få förlängt
bidragsförskott enligt lagen (1984:1095)
om förlängt bidragsförskott för
studerande. Bestämmelser om särskilt
stöd motsvarande bidragsförskottet till
barn som är adopterade av endast en
person finns i lagen (1984:1096) om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Reglerna om bidragsförskott och
reglerna om underhållsbidrag har i
praktiken ett nära samband, och de har
beskrivits som kommunicerande kärl (se
Ds 1992:53 Ensamförälderstöd, s. 37). I
många fall är möjligheten att få
bidragsförskott lika angelägen för den
bidragsberättigade som att få
underhållsbidrag. Det som
vårdnadshavaren inte får som
underhållsbidrag ges i flertalet fall i
stället ut som bidragsförskott.
Bestämmelserna om underhållsbidrag och
bidragsförskott har under en följd av år
varit föremål för ett omfattande
utredningsarbete i flera olika
sammanhang. Utredningsarbetet har
motiverats främst av att reglerna om
bidragsförskott medför alltför stora
kostnader för staten. Kritik har därvid
riktats mot bl.a. det nära samband som
råder mellan den offentligrättsliga
regleringen av bidragsförskott och de
civilrättsliga reglerna om
underhållsbidrag. Kritiken har gått ut
på att reglerna om bidragsförskott utgår
från reglerna om underhållsbidrag. Den
del av bidragsförskottet som skall
återbetalas av den bidragsskyldiga
föräldern till staten (förskottsdelen)
bestäms av det underhållsbidrag som
fastställts genom dom eller avtal. I
konsekvens med detta bestäms också den
del av bidragsförskottet som är ett rent
bidrag från staten (utfyllnadsdelen) av
det underhållsbidrag som fastställs.
Sambandet mellan reglerna har ansetts i
vissa fall leda till oönskade
konsekvenser. Enligt reglerna om
bidragsförskott har barnet rätt till
bidragsförskott så snart det inte lever
med båda sina föräldrar. Detta gäller
även om barnet inte har något behov av
underhållsbidrag, därför att barnet har
egna inkomster eller därför att den
förälder som barnet bor hos ensam kan
försörja barnet. Reglerna medför också
att utfyllnadsbidraget höjs, om ekonomin
hos den förälder som barnet bor hos
förbättras och underhållsbidraget därför
sänks. Kritikerna har gjort gällande att
underhållsbidraget således inte är någon
bra mätare på barnens behov av
ekonomiskt stöd från det allmänna.
På begäran av riksdagen (bet.
1985/86:SoU29, rskr. 345) tillkallades
år 1987 en kommitté med uppgift att göra
en översyn av reglerna för
underhållsbidrag och bidragsförskott.
Kommittén, som antog namnet 1987 års
Underhållsbidragskommitté, avslutade
sitt arbete år 1990. I betänkandena (SOU
1990:8 och SOU 1990:48) Samhällsstöd
till underhållsberättigade barn I-III
presenterades tre olika modeller för
samhällsstöd till ensamstående föräldrar
med barn. Förslagen ledde inte till
lagstiftning.
Därefter övervägdes
bidragsförskottsreglerna och deras
anknytning till reglerna om
underhållsbidrag av en
interdepartemental arbetsgrupp. Arbetet
redovisades år 1992 i promemorian (Ds
1992:53) Ensamförälderstöd. I
promemorian anvisades en lösning som
innebär att statsstödet frikopplas från
underhållsbidraget och att statsstödet
till ensamföräldrar betalas i form av
ett behovsprövat bidrag utformat ungefär
som bostadsbidraget. Promemorian
remissbehandlades men föranledde inte
lagstiftning.
År 1993 tillkallade den dåvarande
regeringen en särskild utredare för att
se över reglerna om fastställande av
underhållsbidrag m.m. I utredningens
direktiv ingick inte att pröva några mer
genomgripande förändringar med sikte på
att bryta sambandet mellan reglerna om
underhållsbidrag och reglerna om
bidragsförskott. Utredningen, som antog
namnet Underhållsbidrags- och
bidragsförskottsutredningen -93,
avlämnade år 1995 betänkandet (SOU
1995:26) Underhållsbidrag och
bidragsförskott. I betänkandet föreslogs
bl.a. förenklingar i reglerna om
beräkning av underhållsbidrag och vissa
begränsningar i rätten till
bidragsförskott.
Hösten 1994 beslutade riksdagen om
vissa besparingar inom
bidragsförskottssystemet (bet.
1994/95:FiU1, rskr. 145). Beslutet
innebar bl.a. att bidragsförskottet
fr.o.m. den 1 januari 1995 inte längre
skall vara knutet till basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring utan anges i kronor och ligga
kvar på samma nivå som år 1994 (dvs. 14
080 kr per barn och år). I den
proposition som låg till grund för
riksdagens beslut (prop. 1994/95:25)
aviserade regeringen att man avsåg att
återkomma med förslag till ytterligare
utgiftsminskningar, som tillsammans med
beslutet om bidragsförskottsnivån skall
ge en besparing på 700 miljoner kronor
senast år 1998.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet
har därefter i promemorian (Ds 1996:2)
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar lämnat förslag till hur
reglerna för samhällets stöd till barn
som inte bor tillsammans med båda sina
föräldrar kan ändras så att de negativa
verkningarna av samordningen mellan
reglerna om underhållsbidrag och
reglerna om bidragsförskott så långt
möjligt elimineras, samtidigt som den
aviserade besparingen uppnås.
Departementspromemorian har
remissbehandlats och ligger
huvudsakligen till grund för förslagen i
den nu aktuella propositionen.
I propositionen lämnas förslag till ett
nytt samhällsstöd, kallat
underhållsstöd, som skall ersätta det
nuvarande bidragsförskottet och det
särskilda bidraget till vissa
adoptivbarn. Underhållsstödet skall vara
oberoende av FB:s regler om
underhållsbidrag. Enligt förslaget skall
underhållsstöd lämnas med 1 173 kr per
månad till barn vars föräldrar inte bor
tillsammans. För det underhållsstöd som
lämnas till barnet skall den förälder
som inte bor tillsammans med barnet vara
återbetalningsskyldig mot staten.
Återbetalningsskyldigheten skall
bestämmas enligt en schabloniserad
procentmetod och beräknas som en viss
procent av den återbetalningsskyldiga
förälderns inkomst. Skyldigheten att
återbetala underhållsstödet relateras
till den återbetalningsskyldiga
förälderns årliga bruttoinkomst efter
ett grundavdrag på 24 000 kr.
Återbetalningsskyldigheten skall
fastställas till en viss procent av det
på så sätt framräknade beloppet.
Procentsatsen är 10 % för ett barn,
6,25 % per barn för två barn och 5 % per
barn för tre barn. Den totala
procentsatsen ökar med en procentenhet
för varje ytterligare barn utöver tre.
Alla den återbetalningsskyldiges
biologiska barn och adoptivbarn räknas
med i antalet barn. Om återbetalningen
skulle bli lägre än 100 kr per barn och
månad bortfaller
återbetalningsskyldigheten.
Återbetalningsskyldigheten skall enligt
förslaget justeras årligen.
Vidare föreslås att det i FB införs en
regel om att den förälder som är
återbetalningsskyldig enligt de
föreslagna reglerna om underhållsstöd
skall anses ha fullgjort sin
underhållsskyldighet intill det belopp
som lämnas i underhållsstöd till barnet.
FB:s regler om underhållsbidrag kvarstår
i övrigt oförändrade. Enligt förslaget
upphävs emellertid FB:s regler om
socialnämndernas skyldighet att se till
att barn vars föräldrar är ogifta
tillförsäkras underhåll samt reglerna om
socialnämndernas rätt att föra talan om
underhåll i sådana fall.
Därutöver föreslås vissa ändringar i UB
som innebär att statens fordran avseende
återbetalning får samma företräde
framför andra fordringsanspråk som
barnets fordran på underhållsbidrag
enligt FB. Vid löneutmätning skall
således försäkringskassans fordringar
gentemot den återbetalningsskyldige ha
samma företräde framför andra fordringar
som barnets fordringar på
underhållsbidrag enligt FB. Vid samtidig
utmätning skall det innehållna beloppet
fördelas efter de löpande bidragens och
återkravens storlek.
Den nya lagstiftningen om
underhållsstöd föreslås träda i kraft
den 1 december 1996 och tillämpas första
gången i fråga om underhållsstöd som
avser tiden efter den 31 januari 1997.
Ändringarna i FB och UB föreslås träda i
kraft den 1 februari 1997.
I två av de motioner som väckts med
anledning av propositionen riktas kritik
mot att det nya samhällsstödet görs
oberoende av FB:s regler om
underhållsbidrag.
Sigge Godin m.fl. (fp) yrkar i motion
Sf27 att riksdagen skall avslå
propositionen och begära ett nytt
förslag. Motionärerna ställer sig helt
avvisande till de principiella lösningar
som regeringen valt. I stället förordas
ett reformerat system för
underhållsbidragens fastställande och
ändrade regler för utfyllnadsbidrag som
skall utgå till barn som är i behov av
ett ekonomiskt stöd utöver barnbidrag
och bostadsbidrag. I motionen hänvisas
till förslagen i betänkandet (SOU
1995:26) Underhållsbidrag och
bidragsförskott. Motionärerna menar att
ett av de grundläggande felen i
regeringens förslag är att frikoppla
ansvaret för den underhållsskyldige
föräldern från föräldrarnas gemensamma
ekonomiska ansvar för sina barn. Enligt
motionärernas mening är det bättre om
den bidragsskyldige föräldern betalar
direkt till barnet i stället för till en
myndighet. Motionärerna anser vidare att
föreliggande proposition innehåller
flera andra brister. En sådan brist är
att regeringen inte tagit ställning till
frågor som rör kostnader för s.k.
umgängesresor.
Gullan Lindblad m.fl. (m) anför i
motion Sf24 att de förslag som
regeringen nu presenterar är ett steg i
rätt riktning. En invändning mot
propositionen gäller dock förslaget om
att frikoppla den
underhållsbidragsansvariga förälderns
betalningsskyldighet från FB:s regler om
underhåll. Motionärerna påpekar att
skulden härigenom kommer att relateras
till staten och inte till barnet. I
motionen begärs ett tillkännagivande om
vad som sålunda anförts om sambandet
mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och FB:s regler
om underhåll (yrkande 1).
Lagutskottet har från sina
utgångspunkter en viss förståelse för
det synsätt som motionärerna gett
uttryck för. Den föreslagna ordningen
kommer nämligen att leda till att
betydelsen av de civilrättsliga reglerna
om underhållsbidrag minskar avsevärt.
När underhållsstöd lämnas kommer det i
de flesta fall inte att finnas något
behov av att få ett underhållsbidrag
fastställt enligt reglerna i FB. Som
regel blir det bara i sådana situationer
där FB:s bestämmelser leder till ett
underhållsbidrag överstigande
samhällsstödets belopp som den
bidragsberättigade kan ha ett intresse
av att aktualisera frågan om
underhållsbidrag. Förslaget innebär
vidare att bidragsskyldiga föräldrar i
stor utsträckning kommer att få
betalningsförpliktelser mot staten i
stället för mot barnet. Det är inte
orimligt att anta att vissa föräldrar
därmed kan komma att uppleva att de
betalar en form av avgift till samhället
i stället för ett underhållsbidrag till
sitt barn. Någon av remissinstanserna
har pekat på att detta förhållande kan
medföra negativa konsekvenser för
kontakterna med barnet. Som Lagrådet
varit inne på i sitt yttrande kan den
föreslagna ordningen också komma att
uppfattas så att särlevande föräldrars
försörjningsansvar för sina barn
minskar. Därtill kommer, såsom också
Lagrådet anfört, den omständigheten att
betalning skall erläggas till staten för
många föräldrar kan kännas mindre
angelägen än att betala direkt till
barnet. En annan nackdel är att
betalningsskyldigheten enligt den nu
föreslagna lagstiftningen skall
bestämmas efter helt andra kriterier än
underhållsbidrag. Sammantaget kan det,
enligt lagutskottets mening, inte
uteslutas att förslaget innebär en viss
risk för att FB:s grundläggande
principer om föräldrars
underhållsskyldighet gent-
emot sina barn kan komma att rubbas.
Utskottet anser att det hade varit
önskvärt om regeringen mer ingående hade
övervägt möjligheten att bibehålla
samordningen mellan reglerna för
underhållsbidrag i FB och reglerna för
bidragsförskott och därvid sökt
undanröja de nuvarande negativa
verkningarna av denna samordning. Av
propositionen framgår emellertid att det
av tidsskäl inte varit möjligt att
behandla de förslag som lämnats i
betänkandet (SOU 1995:26)
Underhållsbidrag och bidragsförskott
tillsammans med förslagen i
departementspromemorian (Ds 1996:2)
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar. För att uppnå det fastställda
sparkravet för år 1997 krävs nämligen
med nödvändighet ett riksdagsbeslut i
frågan hösten 1996. För att uppnå målet
för saneringsprogrammet för de
offentliga finanserna krävs, enligt vad
som framgår av propositionen, att
kostnaderna för
bidragsförskottssystemet, utöver vad som
tidigare beslutats, minskas med omkring
en miljard kronor fr.o.m. år 1997. I
propositionen beräknas förslagen minska
det allmännas utgifter för stödsystemet
med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535
miljoner kronor år 1998 och 1 800
miljoner kronor år 1999.
Mot denna bakgrund vill utskottet inte
motsätta sig att det framlagda förslaget
till ett nytt underhållsstöd till barn
till särlevande föräldrar nu införs. De
farhågor som ovan redovisats rörande
konsekvenserna av den nya lagstiftningen
bör inte överdrivas. Invändningarna är
inte av sådan art att lagutskottet anser
sig ha tillräckliga skäl att förorda att
förslaget avstyrks. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer tillämpningen
av lagen om underhållsstöd och därvid
uppmärksammar, inte bara de
statsfinansiella effekterna av reformen,
utan också andra konsekvenser av det
slopade sambandet mellan reglerna om
underhållsbidrag och reglerna om
samhällsstödet. Att förslaget nu
genomförs behöver inte heller innebära
att frågan om kopplingen mellan den
offentligrättsliga regleringen av
underhållsstöd och de civilrättsliga
reglerna om underhållsbidrag en gång för
alla är avgjord. Om det skulle visa sig
att det uppkommer behov av att
åstadkomma någon form av samordning
mellan FB:s regler om underhållsbidrag
och bestämmelserna om underhållsstöd
förutsätter utskottet att regeringen
återkommer till riksdagen med
erforderliga förslag. Som framgår av
propositionen kommer regeringen i ett
annat sammanhang att överväga förslagen
i betänkandet (SOU 1995:26)
Underhållsbidrag och bidragsförskott.
Utskottet utgår från att
samordningsfrågan då åter kommer att bli
föremål för prövning.
Bakgrunden till den i motion Sf27
behandlade frågan om kostnader för
umgängesresor är följande. När en
umgängesberättigad förälder är bosatt på
annan ort än barnet kan utövandet av
umgänget vara förenat med särskilda
kostnader. Detta kan leda till att ett
för barnet önskvärt umgänge inte kommer
till stånd. FB innehåller inte några
bestämmelser som reglerar föräldrarnas
inbördes ansvar för umgängeskostnader.
Inte heller finns något särskilt
offentligt stöd för umgängeskostnader.
Frågan om resekostnader i samband med
umgänge behandlades av utskottet redan
hösten 1990 (bet. 1990/91:
LU13). Utskottet ansåg därvid att
regeringen skyndsamt borde ta upp frågan
om kostnader för umgängesresor till
närmare övervägande och därefter
återkomma med förslag till riksdagen.
Vad utskottet då anförde gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna
(rskr. 53). Därefter har frågan
aktualiserats motionsvägen vid
åtskilliga tillfällen. När spörsmålet
behandlades senast hösten 1995 (bet.
1995/96:LU2) hänvisade utskottet till
betänkandet SOU 1995:26, vari föreslås
bl.a. en regel om att föräldrarna skall
dela på de resekostnader som uppstår i
samband med att barnet träffar en
förälder som bor på en annan ort än
barnet. Utskottet ansåg att resultatet
av det fortsatta beredningsarbetet borde
avvaktas och förutsatte att arbetet
bedrevs med erforderlig skyndsamhet.
Något ytterligare tillkännagivande i
saken ansågs därför inte erforderligt.
Lagutskottet vidhåller nu sin
inställning när det gäller frågan om
resekostnader. Barnets behov av goda och
nära relationer till båda sina föräldrar
kräver, enligt utskottets mening, att
problemet med resekostnader i samband
med umgänge får en lösning. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag i ämnet. Utskottet ser med
tillfredsställelse på att regeringen i
förevarande proposition förklarat sig ha
för avsikt att i ett annat sammanhang ta
upp frågan.
Sammanfattningsvis anser lagutskottet
att propositionen i nu behandlad del bör
tillstyrkas och att motionerna Sf24
yrkande 1 och Sf27 bör avstyrkas.
Utskottet övergår därmed till att
behandla en fråga som rör indrivning av
underhållsbidrag som tas upp i ett av de
nu aktuella motionsyrkandena. Enligt 17
§ andra stycket lagen om bidragsförskott
gäller, om det fastställda
underhållsbidraget är högre än
bidragsförskottet, att försäkringskassan
bör ge barnets ställföreträdare
tillfälle att samtidigt med
försäkringskassan kräva in det
överskjutande underhållsbidraget. I
praktiken medför bestämmelsen att
försäkringskassan regelmässigt biträder
barnet vid indrivning av det
överskjutande beloppet.
Enligt propositionen skall
försäkringskassan inte längre i samband
med sina egna återkrav ge barnet
tillfälle att samtidigt kräva in
överskjutande underhållsbidrag. Om den
bidragsskyldiga föräldern är bosatt
utomlands och någon
återbetalningsskyldighet inte har
fastställts av försäkringskassan
inträder emellertid försäkringskassan,
enligt regeringens förslag, i barnets
rätt till underhållsbidrag. Statens
fordran kan då drivas in i utlandet i
samma utsträckning som i dag. I
utlandsärenden skall därför
försäkringskassan även i fortsättningen,
i samband med sina egna återkrav, ge
barnet tillfälle att samtidigt kräva in
överskjutande underhållsbidrag.
I motion Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl.
(v) begärs att riksdagen beslutar att
försäkringskassan, också när den
bidragsskyldige föräldern är bosatt i
Sverige, skall kunna vara ombud för
barnet och föranstalta om indrivningar
av barns fordringar när det gäller
underhållsbidrag (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att statens
fordran när det gäller
betalningsskyldighet, enligt regeringens
förslag till lag om underhållsstöd, som
regel inte kommer att ha något samband
med ett eventuellt underhållsbidrag.
Endast i ärenden där den
återbetalningsskyldiga föräldern är
bosatt utomlands kommer statens fordran
att vila på civilrättslig grund. Mot
denna bakgrund framstår det, enligt
utskottets mening, som naturligt att
försäkringskassan inte i andra ärenden
än s.k. utlandsärenden skall behöva
lämna barnet biträde med indrivning av
barnets fordran på underhållsbidrag i
samband med att kassan själv kräver
återbetalning.
Med det anförda föreslår utskottet att
yrkande 3 i motion Sf25 avstyrks.
Stockholm den 20 augusti 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund
(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Anders Ygeman (s),
Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson
(c), Kerstin Kristiansson (s) och
Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Avvikande meningar
1. Bengt Harding Olson (fp) anser att
den del av lagutskottets yttrande som
börjar med Utskottet anser och slutar
med bör avstyrkas bort ha följande
lydelse:
Mot denna bakgrund anser utskottet det
vara fel att frikoppla ansvaret för den
underhållsskyldige föräldern från
föräldrarnas gemensamma ekonomiska
ansvar för sina barn. Utgångspunkten bör
i stället vara att barnen är
föräldrarnas gemensamma ansvar även
efter en separation mellan föräldrarna.
Vidare bör, enligt utskottets mening,
huvudprincipen vara att den
bidragsskyldige föräldern betalar
underhållsbidraget direkt till barnet
och inte till en myndighet.
Enligt utskottets mening innehåller
propositionen även vissa andra brister.
En brist i regeringens förslag gäller
underlåtenheten att nu ta ställning till
frågan om kostnader för umgängesresor.
Barnets behov av nära och goda
relationer till båda sina föräldrar
kräver nämligen, enligt utskottets
mening, att problemet med resekostnader
i samband med umgänge snarast får en
lösning.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan
ställer sig utskottet avvisande till
propositionens principiella lösningar
och förordar i stället, i likhet med vad
som anförs i motion Sf27, ett reformerat
system för underhållsbidragens
fastställande och förändrade regler för
de utfyllnadsbidrag som skall utgå till
de barn som är i behov av ett ekonomiskt
stöd utöver barnbidrag och
bostadsbidrag. Utskottet anser därvid
att den nuvarande modellen för beräkning
av underhållsbidrag bör ersättas med
den modell som förespråkas i betänkandet
(SOU 1995:26) Underhållsbidrag och
bidragsförskott, dvs. en s.k.
nettokvotdelningsmodell. Vissa förbehåll
för den underhållsskyldige föräldern bör
avskaffas. Vidare bör samhällets stöd
till barn till särlevande föräldrar
inskränkas till ett behovsprövat
utfyllnadsbidrag. Utskottet anser att
regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förslag till ändring av sy
stemet för statens stöd till barn till
särlevande föräldrar i enlighet med vad
utskottet nu anfört.
Enligt utskottet bör riksdagen dels med
bifall till motion Sf27 yrkande 1 avslå
propositionen, dels med bifall till
motion Sf27 yrkande 2 och med anledning
av motion Sf24 yrkande 1 som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Rolf Dahlberg, Stig Rindborg och
Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m)
anser att den del av lagutskottets
yttrande som börjar med Lagutskottet
har och slutar med bör avstyrkas bort
ha följande lydelse:
Lagutskottet, som anser att
propositionens förslag är ett steg i
rätt riktning, anser att propositionen i
nu behandlad del bör tillstyrkas.
Ställningstagandet innebär att motion
Sf27 bör avstyrkas. När det gäller
motion Sf24 yrkande 1 har emellertid
utskottet från sina utgångspunkter
förståelse för det synsätt som
motionärerna gett uttryck för. Den
föreslagna ordningen kommer nämligen att
leda till att betydelsen av de
civilrättsliga reglerna om
underhållsbidrag minskar avsevärt. När
underhållsstöd lämnas kommer det i de
flesta fall inte att finnas något behov
av att få ett underhållsbidrag
fastställt enligt reglerna i FB. Som
regel blir det bara i sådana situationer
där FB:s bestämmelser leder till ett
underhållsbidrag överstigande
samhällsstödets belopp som den
bidragsberättigade kan ha ett intresse
av att aktualisera frågan om
underhållsbidrag. Förslaget innebär
vidare att bidragsskyldiga föräldrar i
stor utsträckning kommer att få
betalningsförpliktelser mot staten i
stället för mot barnet. Det är inte
orimligt att anta att vissa föräldrar
därmed kan komma att uppleva att de
betalar en form av avgift till samhället
i stället för ett underhållsbidrag till
sitt barn. Någon av remissinstanserna
har pekat på att detta förhållande kan
medföra negativa konsekvenser för
kontakterna med barnet. Som Lagrådet
varit inne på i sitt yttrande kan den
föreslagna ordningen också komma att
uppfattas så att särlevande föräldrars
försörjningsansvar för sina barn
minskar. Därtill kommer, såsom också
Lagrådet anfört, den omständigheten att
betalning skall erläggas till staten för
många föräldrar kan kännas mindre
angelägen än att betala direkt till
barnet. En annan nackdel är att
betalningsskyldigheten enligt den nu
föreslagna lagstiftningen skall
bestämmas efter helt andra kriterier än
underhållsbidrag. Enligt lagutskottets
mening innebär förslaget en betydande
risk för att FB:s grundläggande
principer om föräldrars
underhållsskyldighet gentemot sina barn
kommer att undergrävas.
Utskottet anser mot denna bakgrund att
regeringen omedelbart mer ingående skall
överväga möjligheten att bibehålla
samordningen mellan reglerna för
underhållsbidrag i FB och reglerna för
bidragsförskott och därvid söka
undanröja de nuvarande negativa
verkningarna av denna samordning. Det
bör ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med erforderliga
lagförslag i enlighet med det anförda.
Vad utskottet sålunda anfört om
sambandet mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och
föräldrabalkens regler om underhåll bör
riksdagen, med bifall till motion Sf24
yrkande 1, som sin mening ge regeringen
till känna.
3. Tanja Linderborg (v) anser att den
del av lagutskottets yttrande som börjar
med Utskottet konstaterar och slutar
med Sf25 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Lagutskottet delar den uppfattning som
kommer till uttryck i motion Sf25
yrkande 3 och anser det sålunda önskvärt
att försäkringskassan även i
fortsättningen, i samband med sina egna
återkrav, kan biträda barnet vid
indrivning av överskjutande
underhållsbidrag.
Utskottet anser därför att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag
som gör det möjligt för
försäkringskassan att vara ombud för
barnet och föranstalta om indrivning av
barnets fordran på underhållsbidrag även
när den bidragsskyldige föräldern är
bosatt i Sverige.
Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen, med anledning av motion Sf25
yrkande 3, som sin mening ge regeringen
till känna.
Socialutskottets yttrande
1996/97:SoU6y
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Inledning
Socialförsäkringsutskottet har berett
socialutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1995/96:208
Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m. jämte eventuella
motioner som kan komma att väckas med
anledning av propositionen.
Socialutskottet bereder bl.a. ärenden
som rör omsorg om barn och ungdom och
andra socialtjänstfrågor. Utskottet har
tidigare även haft att bereda ärenden om
stöd åt barnfamiljer inklusive bl.a.
frågor om bidragsförskott och särskilt
bidrag för vissa adoptivbarn. Sedan den
15 september 1996 bereds dock dessa
ärenden av socialförsäkringsutskottet,
som också bereder ärenden om anslag inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn.
Socialutskottet har mot denna bakgrund
beslutat yttra sig i ärendet. Utskottet
begränsar yttrandet i första hand till
förslaget till en ny lag om
underhållsstöd. Utskottet avstår från
att yttra sig över frågor om det
allmännas utgifter m.m. för det nya
stödsystemet, kapitel 8 i propositionen
samt motion Sf25 (v) yrkandena 2-4 och
6.
Fråga om avslag på propositionen m.m.
I propositionen lämnas förslag till ett
nytt samhällsstöd, kallat
underhållsstöd, som skall ersätta det
nuvarande bidragsförskottet och det
särskilda bidraget till vissa
adoptivbarn. Underhållsstöd skall enligt
förslaget lämnas med 1 173 kr per månad
till barn vars föräldrar inte bor
tillsammans. Om barnet har egna
inkomster, skall understödsbeloppet
minskas på visst sätt. Någon
inkomstprövning av underhållsstödet mot
den s.k. boförälderns inkomster föreslås
inte.
Underhållsstödet utgår till dess barnet
fyller 18 eller om barnet går i skolan
längst till och med juni månad det år
barnet fyller 20 år.
Underhållsstöd skall lämnas både när
barnet bor hos endast en av föräldrarna
och när barnet bor växelvis hos båda
föräldrarna. I det senare fallet skall
underhållsstöd lämnas som ett
utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn
till att båda föräldrarna bidrar till
barnets försörjning genom att ha barnet
hos sig. Underhållsstödet skall
administreras av försäkringskassan. Den
förälder som barnet inte bor tillsammans
med skall vara skyldig att återbetala
hela eller viss del av underhållsstödet
till staten. Återbetalningsskyldigheten
skall fastställas till en viss procent
av inkomsten. Återbetalningsskyldigheten
skall justeras årligen.
Den nya lagstiftningen om
underhållsstöd föreslås träda i kraft
den 1 december 1996 och tillämpas första
gången i fråga om underhållsstöd som
avser tiden efter den 31 januari 1997.
Ändringarna i föräldrabalken föreslås
träda i kraft den 1 februari 1997.
Förslagen beräknas minska det allmännas
utgifter för stödsystemet med 1 140
miljoner kronor år 1997, 1 535 miljoner
kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor
år 1999.
I motion Sf27 (fp) hemställs att
riksdagen avslår propositionen (yrkande
1) och hos regeringen begär förslag till
ändring av systemet för statens stöd
till särboende föräldrar enligt de
principer som redovisas i motionen
(yrkande 2). Motionärerna anser att det
är fel att frikoppla ansvaret för den
underhållsskyldige föräldern från
föräldrarnas gemensamma ekonomiska
ansvar för barnen, ett ansvar som ju
också slås fast i föräldrabalken. Det är
enligt motionärernas mening detta
gemensamma ansvar som skall vara
gällande även om båda föräldrarna inte
bor ihop med barnet.
Det finns ingen anledning till att ett
gemensamt ansvar för gemensamma barn
plötsligt skall reduceras till att
vardera föräldern åläggs en form av ett
halvt ansvar efter en separation, och
i den mån detta halva ansvar inte kan
tas, det allmänna åtar sig att fylla ut
detta halva ansvar.
I regeringens förslag är det så att den
underhållsskyldige föräldern inte
betalar sin del av underhållsstödet till
barnet utan återbetalar det till
försäkringskassan.
Utöver denna grundläggande invändning
mot regeringens förslag finns enligt
motionärerna ett antal andra brister i
propositionen, något som även en del av
remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern beaktas vid utbetalning av
samhällsstödet,
- att inte ställning tas till
umgängesresor,
- att återbetalningsskyldighet
fastställs och dessutom räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på grund av underhållsförälderns
bristande ekonomiska resurser,
- oklarhet när man skall använda
föräldrabalkens bestämmelser vid
beräkning av underhållsbidrag samt
- att fler föräldrar hamnar inom
systemet.
Regeringen bör enligt motionärerna
återkomma till höstriksdagen med en ny
proposition som utgår från dessa
principer för stöd till barn till
särlevande föräldrar.
I motion Sf24 (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en
utredning om möjligheterna att helt
avskaffa systemet med underhållsbidrag i
enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 4). Grundprincipen skall enligt
motionärerna alltid vara att föräldrarna
aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. För att inte ett
avskaffande av bidragsförskottet skall
innebära att det offentliga ger
incitament för separering - liknande det
amerikanska stödet till ensamstående
mammor - anser motionärerna att i de
fall den underhållsskyldige inte kan
betala eller där faderskapet är okänt -
vilket är ytterst ovanligt - får
socialtjänsten pröva rätten till
socialbidrag, på samma sätt som gäller
andra situationer där de egna
inkomsterna inte täcker de nödvändiga
utgifterna. Det innebär också en
inkomstprövning i varje enskilt fall,
vilket ger systemet en mer
fördelningspolitiskt attraktiv profil.
De som har störst behov av stöd
garanteras också detta. Vid de fall den
underhållsskyldige är känd, men för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller hennes skuld på samma sätt som
t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget blir då att se till att man
bevakar denna skuld och ser till att den
återbetalas. De medel som då kommer in
går till den kommun som utbetalat
eventuellt socialbidrag. Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållsstöd inte utgått, tillfaller
pengarna ändå barnet som skulle ha
erhållit stödet från början. På så sätt
garanteras kopplingen mellan
betalningsskyldigheten och det egna
barnet. Grundprincipen måste, enligt
motionärernas bestämda uppfattning, vara
att skulden till de egna barnen är den
viktigaste skulden att reglera och som
den betalningsansvarige inte skall kunna
dra sig undan.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att skyndsamt utreda den ovan skisserade
modellen och återkomma till riksdagen
med förslag.
Utskottets bedömning
Ett barn har rätt till god omvårdnad,
trygghet och fostran. Det bästa för
barnet är normalt att leva tillsammans
med sina föräldrar under stabila och
trygga förhållanden. Detta uppmuntras
också i lagstiftningen. Emellertid
förekommer det inte sällan att
slitningar av olika skäl uppkommer i
äktenskap och samboförhållanden.
Lagstiftningen bör då inte tvinga
kvinnor och män att av ekonomiska skäl
stanna kvar i konfliktfyllda och dåliga
relationer.
Det grundläggande ekonomiska stödet
till barnfamiljerna består av två delar,
det allmänna barnbidraget, som alla får
del av, och det inkomstprövade
bostadsbidraget, som är kopplat till en
familjs försörjningsbörda. Vidare finns
stöd i vissa situationer. Till detta
stöd hör bl.a. ersättning från
föräldraförsäkringen, som gör det
möjligt för nyblivna föräldrar att vara
hemma under barnens första levnadsår,
bidragsförskott, som ger ett ekonomiskt
grundskydd som är särskilt viktigt för
ensamföräldrar, barnpensioner samt
vårdbidrag för handikappade barn.
Bidragsförskottssystemet har spelat en
viktig fördelningspolitisk roll och
gjort det möjligt för ensamföräldrar att
ge sina barn rimlig ekonomisk standard
även när den andra föräldern inte kunnat
eller velat betala ett underhåll av
tillräcklig storlek. Bidragsförskottet
har underlättat ensamstående föräldrars
ibland svåra situation.
Reglerna om bidragsförskott har under
en följd av år kritiserats i olika
sammanhang. Systemet medför stora
kostnader för staten. Den
försörjningsbörda som åvilar den
förälder som inte bor tillsammans med
barnet har i stor utsträckning kommit
att fullgöras av det allmänna.
Bidragsförskotten anses i en inte
obetydlig omfattning betalas till barn
vars föräldrar har goda ekonomiska
förhållanden och har i stor utsträckning
kommit att få en omvänd
fördelningsprofil. Kritik har också
riktats mot det nära sambandet mellan
den offentligrättsliga regleringen av
bidragsförskott och de civilrättsliga
reglerna om underhållsbidrag. Sambandet
leder i vissa fall till oönskade
konsekvenser.
Bidragsförskotten har därför under lång
tid varit föremål för omfattande
utredningsarbete. Flera förslag till
ändringar av systemet har lagts fram.
Här kan nämnas Familjelagssakkunnigas
betänkande (SOU 1977:37) Underhåll till
barn och frånskilda, 1987 års
underhållsbidragskommittés betänkanden
(SOU 1990:8 och 1990:48) Samhällsstöd
till underhållsberättigade barn och
departementspromemorian (Ds 1992:53)
Ensamförälderstöd. Av olika skäl har
förslagen inte lett till lagstiftning.
Det nu framlagda förslaget till
underhållsstöd tillgodoser enligt
utskottet i allt väsentligt de krav som
måste ställas på systemet, nämligen att
ge barn till särlevande föräldrar ett
garanterat bidrag till sin försörjning.
Stödet görs i huvudsak oberoende av
föräldrabalkens regler om
underhållsbidrag. Reglerna har utformats
så att det tydligt framgår att det i
första hand är föräldrarna som har det
ekonomiska ansvaret för sitt barn. De
besparingar som är nödvändiga åstadkoms
genom att försörjningsförmågan hos den
förälder som barnet inte bor hos tas i
anspråk i större omfattning än vad som
för närvarande är fallet. Reglerna är
enkla och tydliga och svårare att
manipulera.
Från sina utgångspunkter har utskottet
ingen erinran mot förslagen i
propositionen och anser därför att
motion Sf27 (fp) bör avstyrkas.
Utskottet vill bestämt motsätta sig att
ensamföräldrar i de fall den
underhållsskyldige inte kan eller vill
sörja för sitt barn eller är okänd skall
vara hänvisade att söka socialbidrag om
han eller hon inte ensam kan klara
försörjningen. En bidragsprövning i
varje enskilt fall skulle också bli
kostsam och administrativt betungande.
Även motion Sf24 (m) yrkande 4 om en
utredning i syfte att avskaffa systemet
bör enligt utskottet avstyrkas.
Underhållsstödets storlek
Enligt propositionen skall
underhållsstödet uppgå till 1 173 kr per
månad och barn.
Om barnet har egna inkomster, skall
underhållsstödets belopp minskas. Vid
inkomster som överstiger 48 000 kr per
år skall underhållsstödet minska med 50
procent av överskjutande belopp.
Det finns enligt propositionen flera
skäl som talar mot en behovsprövning av
underhållsstödet med beaktande av
boförälderns ekonomiska förhållanden.
Som det framgår av bl.a.
Underhållsbidrags- och
bidragsförskottsutredningens betänkande
(SOU 1995:26) är det en mycket liten
grupp boföräldrar som har höga
inkomster. Statens utgifter för
samhällsstödet skulle inte minska annat
än marginellt om en behovsprövning
införs. Underhållsstödets belopp är
bestämt så att det skall motsvara halva
normalkostnaden för ett barn sedan
hänsyn tagits till det allmänna
barnbidraget. Det är rimligt att barn
till särlevande föräldrar tillförsäkras
ett sådant stöd. Boföräldern svarar
regelmässigt för en motsvarande del av
barnets försörjning och ofta betydligt
mer. Därtill kommer att vårdnadshavare
med goda och medelgoda inkomster vid en
inkomstökning ofta får lägre
bostadsbidrag och höjda avgifter för
barnomsorg. Marginaleffekterna för dessa
föräldrar är således stora redan i dag,
och en behovsprövning skulle förstärka
dem. Dessutom innebär en behovsprövning
administrativa merkostnader.
Det anförda visar enligt propositionen
att en behovsprövning är förenad med
många nackdelar. Mot denna bakgrund kan
den marginella utgiftsminskning som
skulle uppkomma för staten inte anses så
betydelsefull att en behovsprövning bör
införas.
I tre motioner begärs att
underhållsstödet skall behovsprövas.
I motion Sf24 (m) framförs invändningar
mot förslaget att underhållsstödets
utfyllnadsdel skall utgå som en allmän
grundläggande trygghet för alla barn
till särlevande föräldrar (yrkande 2).
Utöver det stöd som generellt ges till
barn skall staten således särskilt gynna
barn till särlevande föräldrar. Detta
kan motionärerna inte acceptera.
Målsättningen för statens insatser på
det familjepolitiska området måste vara
att barn lever i nära relationer till
såväl sin mor som sin far. Då får man
inte på detta sätt gynna
familjesplittring. Motionärerna anser
att såväl underhållsstödets förskottsdel
som själva utfyllnadsbidraget skall
behovsprövas.
I motion Sf28 (kds) anförs att det i
nuvarande statsfinansiella läge, med
besparingar inom snart sagt varje område
i välfärdssystemen, är stötande att
statligt stöd skall komma vårdnadshavare
i de högsta inkomstskikten till del
(yrkande 1). En sådan ordning riskerar
enligt motionärerna att undergräva
legitimiteten i systemet. I de fall då
den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet inte är lika
stor som underhållsstödet bör därför
inkomstprövning ske. Regeringen bör
således återkomma till riksdagen med
förslag till en modell som även beaktar
vårdnadshavarens ekonomi. En sådan
modell måste utformas så att
marginaleffekter minimeras och så att
administrationskostnaderna inte ökar.
Motionärerna i motion Sf26 (mp) anser
att det finns starka skäl för att
närmare pröva om inte även boförälderns
inkomst skall påverka den
bidragsskyldiges underhållsstöd (yrkande
5).
I en motion, Sf25 (v), hemställs att
riksdagen beslutar att underhållsstödet
indexeras enligt vad som anförs om att
stödet skall följa den allmänna
löneutvecklingen (yrkande 5).
I motion Sf28 (kds) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om
ensamföräldrar med tonårsbarn (yrkande
3). Ett par av remissvaren på
promemorians förslag för fram tanken att
underhållsstödet bör relateras till
barnets ålder. Synpunkten är enligt
motionärerna relevant av två skäl. För
det första torde det vara ett faktum att
omkostnaderna för ett tonårsbarn är
högre än för ett yngre barn. För det
andra minskar det offentligas allmänna
stöd när barnet går ur grundskolan. Då
försvinner nämligen tre av tolv
barnbidrag. Med en
arbetsmarknadssituation som ger få 16-
till 18-åringar möjlighet att få arbete
på kvällar, helger och lov kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn vara mycket pressad.
Regeringen bör därför noga följa och
uppmärksamma denna grupp och överväga
justeringar i stödsystemet enligt
motionärerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i
propositionen att en behovsprövning är
förenad med många nackdelar och därför
inte bör införas. Motionerna Sf24 (m)
yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28
(kds) yrkande 1 bör därför avstyrkas.
När det gäller frågan om
underhållsstödet bör indexeras
konstaterar utskottet att regeringen
enligt propositionen anser det rimligt
att framtida ökade betalningar från de
underhållsskyldiga föräldrarna kommer
deras barn till godo. Utskottet har
samma uppfattning. Underhållsstödet bör
dock inte indexeras. Motion Sf25 (v)
yrkande 5 bör avstyrkas.
Utskottet anser att underhållsstödet i
princip bör utgå med samma belopp för
alla barn. Förslaget i motion Sf28 (kds)
yrkande 3 om att underhållsstödet bör
relateras till barnets ålder bör därmed
avstyrkas.
Återbetalningsskyldigheten mot staten
I propositionen framhålls att den
förälder som inte bor tillsammans med
barnet skall vara återbetalningsskyldig
gentemot staten för det underhållsstöd
som lämnas till barnet.
Återbetalningsskyldighet skall bestämmas
enligt en schabloniserad procentmetod.
Återbetalningsskyldigheten skall
beräknas på inkomst av tjänst, intäkt av
kapital och inkomst av
näringsverksamhet. Avdrag under
inkomstslaget kapital skall inte
beaktas. Inkomst av näringsverksamhet
skall ökas genom att vissa avdrag som
har karaktär av vinstdispositioner
återläggs. Dessa är avsättning till
periodiseringsfonder, avdrag för egen
pension (viss del) samt ökning av
expansionsmedel Även avdrag för
underskott från tidigare beskattningsår
skall återläggas.
Tillägg skall göras med 1 % av
skattepliktig förmögenhet som överstiger
800 000 kr samt för inkomst, inklusive
kostförmån, som beskattas enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt och
studiemedel i form av studiebidrag. Det
sålunda framräknade beloppet skall
minskas med 24 000 kr.
Återbetalningsskyldigheten skall
fastställas till en viss procent av det
på så sätt framräknade beloppet.
Procentsatsen är 10 % för ett barn, 6,25
% per barn för två barn och 5 % per barn
för tre barn. Den totala procentsatsen
ökar med en procentenhet för varje
ytterligare barn utöver tre. Alla den
återbetalningsskyldiges biologiska barn
och adoptivbarn räknas med i antalet
barn. Om återbetalningen skulle bli
lägre än 100 kr per barn och månad
bortfaller återbetalningsskyldigheten.
Återbetalningsskyldighet skall justeras
årligen.
I motion Sf24 (m) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om
sambandet mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och
föräldrabalkens regler om underhåll
(yrkande 1). Motionärerna motsätter sig
förslaget att frikoppla den
underhållsbidragsansvariga förälderns
skyldighet att återbetala till
försäkringskassan den del av
underhållsstödet som inte är det s.k.
utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens
regler om underhåll. Skulden som
föräldern får relateras således till
staten och kopplas inte till barnet.
Motionärernas utgångspunkt är att
skulden till de egna barnen alltid skall
vara prioriterad och direkt kopplad till
föräldraansvaret i övrigt.
I motion Sf26 (mp) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om
beskattningsbar inkomst som underlag för
beräkning av återbetalningsskyldigheten
(yrkande 4). Motionärerna framhåller att
regeringens förslag innebär att den
underhållsskyldige skall betala ett
visst bidrag som andel av sin
bruttoinkomst. Detta har emellertid en
allvarlig nackdel för de fall där
omkostnaderna för inkomstens förvärvande
är höga och där således den
beskattningsbara inkomsten är avsevärt
lägre. Det kan t.ex. gälla boende i
glesbygd som måste företa långa
pendlingsresor för att kunna försörja
sig. Regeringen bör därför pröva om
underhållsstödet i stället skall
beräknas som andel av beskattningsbar
inkomst. Eventuellt borde även
studieskulder medföra rätt till avdrag
på liknande sätt.
I två motioner hemställs att riksdagen
beslutar att grundavdraget från
inkomsten vid bestämmande av
återbetalningsskyldighet skall vara 48
000 kr.
I motion Sf24 (m) yrkande 3 framhålls
sålunda följande. I
departementspromemorian föreslogs att
ett grundavdrag på totalt 48 000 kr
skall gälla vid beräkningen av den
underhållsskyldige förälderns inkomst
vid fastställande av underhållsbidragets
storlek. Regeringen har i propositionen
valt att halvera detta grundavdrag och
föreslår i stället 24 000 kr. Detta
riskerar att skapa ett problem som
regeringen också tar upp i förslaget,
nämligen att det kommer att finnas
underhållsskyldiga vars skuld kommer att
vara större än förbehållsbeloppet. Mot
den bakgrunden anser motionärerna att
det är märkligt att regeringen ändå
väljer att halvera grundavdraget.
I motion Sf26 (mp) yrkandena 2 och 3
framhålls att halveringen av grund-
avdraget i förhållande till
departementspromemorian främst drabbar
underhållsskyldiga med låga inkomster.
Promemorians föreslagna grundavdrag ger
underhållsskyldiga i de lägre
inkomstskikten en reell möjlighet att i
det överskott som uppstår skapa
ekonomiskt utrymme för resor och umgänge
med barnen. Motionärerna anser därför
att promemorians ursprungliga
grundavdrag på 48 000 kr per år måste
ersätta regeringens förslag.
Två motioner tar upp frågan om den
underhållsskyldiges resekostnader vid
umgänge.
I motion Sf26 (mp) begärs att
regeringen snarast återkommer med
faktiska förslag om hur de
underhållsskyldigas resekostnader vid
umgänge skall kunna vägas in vid
beräkningen av underhållsstöd (yrkande
1). Ett liknande yrkande finns i motion
Sf28 (kds) yrkande 2. I den förra
motionen framhålls att regeringen i sin
proposition utlovar att den skall
återkomma med förslag om hur situationen
skall lösas för föräldrar som dras med
höga resekostnader för att kunna ha
umgänge med sina barn. Det är enligt
motionärerna oerhört viktigt att
regeringen skyndsamt belyser
problemställningen. Om föräldraansvaret
poängteras så att de underhållsskyldiga
framöver i ökad omfattning skall erlägga
ett högre belopp än i dag, så kan
eventuellt möjligheten till umgänge med
barnet riskeras! Den del av överskottet
som tas i anspråk för att erlägga
underhållsstöd får enligt motionärerna
inte medföra att den underhållsskyldige
efter fullgörandet av sina ekonomiska
plikter inte har möjlighet att betala
resa och uppehälle för sitt barn så att
de de facto kan träffas! Där samhället
har ett starkt intresse av att se till
att föräldrar själva klarar av att
försörja sina barn, har samhället också
en moralisk skyldighet att skydda ett
kanske redan skört och ömtåligt
förhållande mellan den
underhållsskyldige och barnet. För
förskolebarn är dessutom kvalitet i
umgänget överensstämmande med kvantitet
i tid. Ett stort ansvarstagande från
föräldrarnas sida t.ex. i form av
växelvis boende bör på alla vis
underlättas.
Utskottets bedömning
I motion Sf24 (m) riktas invändningar
mot att den underhållsbidragsansvariga
förälderns återbetalningsskyldighet för
utgivet underhållsstöd frikoppas från
föräldrabalkens regler och underhåll
enligt propositionen (yrkande 1).
Av propositionen framgår att detta sker
i barnets intresse och för att minska
risken för konflikter mellan
föräldrarna. Det tidigare nära sambandet
mellan reglerna om bidragsförskott och
underhållsbidrag har i vissa fall lett
till oönskade konsekvenser.
Från sina utgångspunkter har utskottet
inget att erinra mot att reglerna om
underhållsstöd i huvudsak frikopplas
från föräldrabalkens regler om
underhåll. Utskottet anser att
propositionen i denna del bör
tillstyrkas och att motionsyrkandet
avstyrks.
Utskottet avstyrker också förslaget i
motion Sf26 (mp) yrkande 4. Som framförs
i propositionen bör inkomstprövningen i
första hand grundas på inkomst av tjänst
samt intäkt av kapital och inkomst av
näringsverksamhet.
I departementspromemorian föreslogs att
den bidragsskyldige skulle få göra ett
grundavdrag på 48 000 kr vid beräkning
av återbetalningsskyldigheten. Enligt
propositionen bestäms grundavdraget till
24 000 kr. Som motiv anförs bl.a. att
det är av principiell betydelse att även
återbetalningsskyldiga föräldrar med
låga inkomster skall bidra till sina
barns försörjning. Även hänsynen till
det allmännas utgifter för systemet
åberopas. Regeringen avser att noga
följa upp hur de nya reglerna påverkar
de återbetalningsskyldiga föräldrarnas
ekonomiska situation. Utskottet gör
ingen annan bedömning och tillstyrker
därför förslaget i propositionen i denna
del och avstyrker bifall till motionerna
Sf24 (m) yrkande 3 och Sf26 (mp)
yrkandena 2 och 3. Utskottet återkommer
senare till frågan om uppföljning av
reformen.
Frågan om beaktande av den
underhållsskyldiges resekostnader i
samband med umgänge med barnet tas upp i
motionerna Sf26 (mp) yrkande 1 och Sf28
(kds) yrkande 2. Av propositionen
framgår att regeringen är medveten om
att det är problem om försörjningsbördan
på ett negativt sätt påverkar barnets
möjligheter att umgås med den
återbetalningsskyldiga föräldern. Enligt
uppgift kommer regeringen att ta upp
frågan om resekostnader i samband med
umgänge i den proposition som förväntas
bli framlagd under våren 1997 på
grundval av Vårdnadstvistutredningens
betänkande (SOU 1995:79) Vårdnad, boende
och umgänge. Något tillkännagivande till
regeringen behövs alltså inte, och
motionerna bör därför avstyrkas.
Uppföljning av reformen
I propositionen gör regeringen den
bedömningen att de föreslagna reglerna
om återbetalningsskyldighet till staten
innebär att många återbetalningsskyldiga
föräldrar med goda inkomster kommer att
få återbetala en större del av
samhällsstödet till staten än de gör nu
enligt reglerna om bidragsförskott.
Återbetalningsskyldiga föräldrar med
låga inkomster kommer i vissa fall att
få betala mer till staten och i andra
fall mindre än i dag. De belopp som
staten återkräver kommer i vissa fall
inte att kunna drivas in av
kronofogdemyndigheterna till följd av
utsökningsbalkens regler om vad en
gäldenär skall få förbehålla sig för
sitt uppehälle. I propositionen
framhålls också att det inte går att
säkert säga hur reglerna om
underhållsstöd påverkar de
återbetalningsskyldiga föräldrarnas
situation. Regeringen avser att noga
följa upp denna fråga.
I motion Sf25 (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en
fortlöpande uppföljning av vilka
ekonomiska effekter som underhållsstödet
kan föra med sig enligt vad som anförts
om att förslaget även kan drabba mycket
ekonomiskt svaga underhållsskyldiga
(yrkande 1). Förslaget innebär att de
som har höga inkomster eller
förmögenheter kommer att få återbetala
en mycket större del av underhållsstödet
till staten än de gör i nuvarande
bidragsförskottssystem. Regeringen
bedömer dock att vissa
återbetalningsskyldiga föräldrar med
låga inkomster också kommer att få
betala mer till staten än i dag. Detta
framgår också av de konsekvensanalyser
som presenteras. De bidragsskyldiga i
decilgrupperna 2 och 3 får enligt
motionärerna en minskning av sin
disponibla inkomst som - med tanke på de
låga inkomsterna - kan bli svår att
bära. Syftet med reformen har inte varit
att stjälpa någon utan snarare att
poängtera båda föräldrarnas ansvar för
barnens försörjning. Motionärerna anser
därför att det fortlöpande bör göras en
uppföljning av vilka effekter som
underhållsstödet kan föra med sig för
framför allt decilgrupperna 2 och 3 för
att riksdagen skall kunna göra
finjusteringar med syfte att göra
systemet mer fördelningsmässigt
rättvist.
I detta sammanhang bör också framhävas
att möjligheten att driva in
återbetalningen med hjälp av kronofogden
är liten för dessa decilgrupper.
I motion Sf28 (kds) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om
en uppföljning av hur de nya reglerna
påverkar möjligheterna till nära och
goda relationer mellan barnet och dess
båda föräldrar (yrkande 4). Motionärerna
framhåller att underhållsstöd handlar om
kronor och ören, men att det också är av
stor vikt att stödets utformning inte
motverkar utan bidrar till att nära och
goda relationer mellan barnet och dess
båda föräldrar kan upprätthållas. Även
ur denna aspekt bör regeringen följa upp
vilka konsekvenser de nya reglerna får.
Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det viktigt att
regeringen noga följer hur reglerna om
understöd påverkar de
återbetalningsskyldiga föräldrarnas
ekonomiska situation. Utskottet delar
därmed inställningen i propositionen och
motion Sf25 (v) yrkande 1. Yrkandet är
därigenom tillgodosett och bör
avstyrkas. Även andra konsekvenser av
reformen bör noga följas upp. Motion
Sf28 (kds) yrkande 4 är därmed
tillgodosedd och kan avstyrkas.
Stockholm den 24 september 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s),
Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö
(m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman
(s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Stig Sandström (v), Christin
Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd),
Kerstin Warnerbring (c) och Lennart
Thörnlund (s).
Avvikande meningar
1. Avslag på propositionen m.m.
Barbro Westerholm (fp) anser att
utskottets bedömning under avsnittet
Fråga om avslag på propositionen m.m.
med undantag för sista stycket bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det fel att som
föreslås i propositionen frikoppla
ansvaret för den underhållsskyldige
föräldern från föräldrarnas gemensamma
ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar
som slås fast i föräldrabalken. Det är
enligt utskottets mening detta
gemensamma ansvar som skall vara
gällande även om båda föräldrarna inte
bor ihop med barnet. Det finns ingen
anledning till att ett gemensamt ansvar
för gemensamma barn plötsligt skall
reduceras till att vardera föräldern
åläggs en form av ett halvt ansvar
efter en separation, och i den mån detta
halva ansvar inte kan tas, det allmänna
åtar sig att fylla ut detta halva
ansvar.
I propositionen är det vidare ett
grundläggande fel att den
underhållsskyldige föräldern inte
betalar sin del av underhållsstödet till
barnet utan återbetalar det till
försäkringskassan.
Utöver denna grundläggande invändning
mot regeringens förslag finns enligt
utskottet ett antal andra brister i
propositionen, något som även en del av
remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:
- att inte den ekonomiska förmågan hos
boföräldern beaktas vid utbetalning av
samhällsstödet,
- att inte ställning tas till
umgängesresor,
- att återbetalningsskyldighet
fastställs och dessutom räntebeläggs
trots att beloppet inte går att driva in
på grund av underhållsförälderns
bristande ekonomiska resurser,
- oklarhet när man skall använda
föräldrabalkens bestämmelser vid
beräkning av underhållsbidrag samt
- att fler föräldrar hamnar inom
systemet.
Regeringen bör enligt utskottet
återkomma med en ny proposition som
utgår från dessa principer för stöd till
barn till särlevande föräldrar.
Sammanfattningsvis bör riksdagen med
bifall till motion Sf27 (fp) avslå
propositionen och ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
2. Ny utredning
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser att sista stycket i utskottets
bedömning under avsnittet Fråga om
avslag på propositionen m.m. bort ha
följande lydelse:
Grundprincipen när det gäller barns
underhåll skall alltid vara att
föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. För att inte ett
avskaffande av bidragsförskottet skall
innebära att det offentliga ger
incitament för separering - liknande det
amerikanska stödet till ensamstående
mammor - anser utskottet att i de fall
den underhållsskyldige inte kan betala
eller där faderskapet är okänt - vilket
är ytterst ovanligt - socialtjänsten får
pröva rätten till socialbidrag, på samma
sätt som gäller andra situationer där de
egna inkomsterna inte täcker de
nödvändiga utgifterna. Det innebär också
en inkomstprövning i varje enskilt fall,
vilket ger systemet en mer
fördelningspolitiskt attraktiv profil.
De som har störst behov av stöd
garanteras också detta. Vid de fall den
underhållsskyldige är känd, men för
tillfället inte kan betala, adderas hans
eller hennes skuld på samma sätt som
t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget blir då att se till att man
bevakar denna skuld och ser till att den
återbetalas. De medel som då kommer in
går till den kommun som utbetalat
eventuellt socialbidrag. Har
socialbidrag inte betalats ut, trots att
underhållsstöd inte utgått, tillfaller
pengarna ändå barnet som skulle ha
erhållit stödet från början. På så sätt
garanteras kopplingen mellan
betalningsskyldigheten och det egna
barnet. Grundprincipen måste, enligt
utskottets bestämda uppfattning, vara
att skulden till de egna barnen är den
viktigaste skulden att reglera och som
den betalningsansvarige inte skall kunna
dra sig undan.
Riksdagen bör enligt utskottet med
anledning av motion Sf24 (m) yrkande 4
ge regeringen till känna att den
skyndsamt bör utreda den nu skisserade
modellen för samhällsstödet och
återkomma till riksdagen med förslag.
3. Behovsprövning
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m) och
Chatrine Pålsson (kd) anser att första
stycket i utskottets bedömning under
avsnittet Underhållsstödets storlek
bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig införandet av
ett stöd som ges generellt till barn
till särlevande föräldrar. Staten får
inte gynna barn till särlevande
föräldrar. Målsättningen för statens
insatser på det familjepolitiska området
måste vara att barn lever i nära
relationer till såväl sin mor som sin
far. Då får man inte på detta sätt gynna
familjesplittring. Såväl
underhållsstödets förskottsdel som
själva utfyllnadsbidraget bör
behovsprövas.
I nuvarande statsfinansiella läge med
krav på besparingar inom snart sagt
varje område i välfärdssystemen är det
vidare stötande att statligt stöd skall
komma vårdnadshavare i de högsta
inkomstskikten till del. En sådan
ordning riskerar att undergräva
legitimiteten i systemet. I de fall då
den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet inte är lika
stor som underhållsstödet bör därför
inkomstprövning ske. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag
till en modell som även beaktar den s.k.
boförälderns ekonomi. En sådan modell
måste utformas så att marginaleffekter
minimeras och så att
administrationskostnaderna inte ökar.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande
2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds)
yrkande 1.
4. Behovsprövning
Thomas Julin (mp) anser att första
stycket i utskottets bedömning under
avsnittet Underhållsstödets storlek
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns starka
skäl för regeringen att närmare pröva om
inte förutom barnets inkomstförhållanden
även den s.k. boförälderns inkomster
skall påverka underhållsstödets storlek.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande
2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds)
yrkande 1.
5. Underhållsstöd till tonårsbarn
Chatrine Pålsson (kd) anser att sista
stycket i utskottets bedömning under
avsnittet Underhållsstödets storlek
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett par av
remissinstanserna för fram tanken att
underhållsstödet bör relateras till
barnets ålder. Synpunkten är enligt
utskottet relevant av två skäl. För det
första torde det vara ett faktum att
omkostnaderna för ett tonårsbarn är
högre än för ett yngre barn. För det
andra minskar det offentligas allmänna
stöd när barnet går ur grundskolan. Då
försvinner nämligen tre av tolv
barnbidrag. Med en
arbetsmarknadssituation som ger få 16-
till 18-åringar möjlighet att få arbete
på kvällar, helger och lov kan
situationen för många ensamföräldrar med
tonårsbarn vara mycket pressad.
Regeringen bör därför enligt utskottet
noga följa och uppmärksamma denna grupp
och överväga justeringar i stödsystemet.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motion Sf28 (kds) yrkande
3.
6. Sambandet mellan underhållsstödet och
föräldrabalkens regler om underhåll
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser att de tre första styckena i
utskottets bedömning under avsnittet
Återbetalningsskyldigheten mot staten
bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens
förslag att frikoppla den
underhållsbidragsansvariga förälderns
skyldighet att återbetala till
försäkringskassan den del av
underhållsstödet som inte är det s.k.
utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens
regler om underhåll. Skulden som
föräldern får enligt förslaget relateras
således till staten och kopplas inte
till barnet. Utskottets utgångspunkt är
att skulden till de egna barnen alltid
skall vara prioriterad och direkt
kopplad till föräldraansvaret i övrigt.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motion Sf24 (m) yrkande 1.
7. Grundavdraget
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser att femte stycket i utskottets
bedömning under avsnittet Återbetal-
ningsskyldigheten mot staten bort ha
följande lydelse:
I departementspromemorian föreslogs att
ett grundavdrag på totalt 48 000 kr
skall gälla vid beräkningen av den
underhållsskyldige förälderns inkomst
vid fastställande av underhållsbidragets
storlek. Regeringen har i propositionen
valt att halvera detta grundavdrag och
föreslår i stället 24 000 kr. Detta
riskerar att skapa ett problem som
regeringen också tar upp i
propositionen, nämligen att det kommer
att finnas underhållsskyldiga vars skuld
kommer att vara större än
förbehållsbeloppet. Mot den bakgrunden
är det märkligt att ändå välja att
halvera grundavdraget. Regeringens
förslag till grundavdrag bör ändras till
48 000 kr per år.
8. Grundavdraget
Thomas Julin (mp) anser att femte
stycket i utskottets bedömning under
avsnittet Återbetalningsskyldigheten
mot staten bort ha följande lydelse:
Halveringen av grundavdraget i
propositionen i förhållande till
departementspromemorian drabbar främst
underhållsskyldiga med låga inkomster.
Promemorians föreslagna grundavdrag ger
underhållsskyldiga i de lägre
inkomstskikten ett ekonomiskt utrymme
för resor och umgänge med barnen.
Utskottet anser därför att grundavdraget
bör bestämmas till 48 000 kr per år.
9. Underhållsskyldigas resekostnader
Chatrine Pålsson (kd) anser att sista
stycket i utskottets bedömning under
avsnittet Återbetalningsskyldigheten
mot staten bort ha följande lydelse:
Kostnader för resor m.m. uppkommer om
barnet och den förälder som barnet skall
umgås med är bosatta på skilda orter.
Regeringen tar i propositionen inte upp
frågan hur dessa kostnader skall beaktas
utan hänvisar enbart till att den kommer
att tas upp i annat sammanhang. Det är
en brist att regeringen inte anger i
vilket sammanhang och med vilket
tidsperspektiv den ämnar ta upp denna
fråga. Utskottet vill understryka vikten
av att detta sker snarast möjligt. En
möjlig konsekvens av den skärpta
återbetalningsskyldigheten som måste
motverkas är att en förälder kan få
minskad möjlighet att utnytta sin
umgängesrätt eftersom han eller hon inte
förmår att betala resekostnaden, m.m.
Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Sf26 (mp)
yrkande 1 och Sf28 (kds) yrkande 2.
Gotab, Stockholm 1996
Offentlig utfrågning i riksdagen om
underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar
Datum: Onsdagen den 18 september 1996
Tid: 09.00-13.00
Lokal: Andrakammarsalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Börje Nilsson (s), ordförande i
socialförsäkringsutskottet: Då skall jag
hälsa er mycket välkomna till
socialförsäkringsutskottets utfrågning
om underhållsstöd till barn till
särlevande föräldrar. Den sker i
anledning av regeringens proposition
1995/96:208, som jag förutsätter att
alla har tagit del av. Det är egentligen
ingen proposition om vårdnad och
umgänge, utan det handlar om att göra en
besparing på samhällets kostnader för
underhållsstöd. Utskottet vill ändå
sätta in frågan i sitt sammanhang, och
vill därför inleda med att behandla
frågan om barnet och föräldrarna. Det
kommer också att ske en kort stund.
Efter utfrågningen sker utskottets
behandling, och enligt planen är det
tänkt att debatt skall hållas och beslut
fattas i kammaren den 23 oktober.
Utfrågningen är uppdelad i två avsnitt.
Det första skall pågå till kl. 10 och
handla om barnet i centrum. Från kl. 10
skall det handla om det nya
underhållsstödet. Vi skall sluta senast
12.45 och ha en paus 10.30 till klockan
11, då vi bjuder på kaffe här utanför.
Hjärtligt välkomna!
Jag lämnar allra först över ordet till
Eva Falkenberg från Barnombudsmannen.
Varsågod!
Eva Falkenberg: Jag heter Eva
Falkenberg, och jag är för närvarande
kanslichef hos Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen har blivit ombedd att
inleda denna hearing under temat Barnet
i centrum. Tyvärr hade Louise Sylwander
inte möjlighet att komma hit i dag, men
vi uppskattar verkligen att vi fick
komma hit och inleda denna hearing med
fokus på barnet i centrum. Diskussionen
om och utformningen av ett
underhållsstöd till barn med särlevande
föräldrar kan lätt bli teknisk och
ensidigt inriktad på ekonomi. Det gäller
att alltid ha i bakhuvudet att det
handlar om hur vi skall lösa frågorna
för de barn som har särlevande föräldrar
från deras perspektiv, men också ur
samhällets perspektiv - det som Börje
tog upp inledningsvis. Jag tror inte att
barnets perspektiv och samhällets
perspektiv är oförenliga. Någon har en
gång sagt att ett gott samhälle är ett
samhälle där man gör bra för barn och
gamla. Ett sådant samhälle har vi i
Sverige, och det skall vi ha i
fortsättningen också.
Barnet i centrum - så är temat. Så
önskar vi att det alltid vore. Tänk ett
samhälle där barnet alltid är i centrum,
ett samhälle som lyfter fram barnets
bästa, ett samhälle där man lyssnar till
barnen, ett samhälle som blickar framåt
och tänker på vad olika beslut får för
konsekvenser för barnen! Ni står nu
inför att fatta beslut om att åstadkomma
ett förändrat underhållsstöd med
ändringar av bidragsförskottsreglerna.
Det är ett viktigt beslut för de berörda
barnen och deras föräldrar. Får vi ett
samhälle som underlättar för barnen när
föräldrarna har gått isär med de
reformer som ni skall fatta beslut om?
Det hoppas jag.
Hur många barn är det som berörs? Hur
ser familjestrukturen ut i Sverige? 75 %
av alla barn under 18 lever med båda
sina föräldrar, men det är 25 % som inte
lever med båda sina föräldrar. Det är
över 470 000 barn som kanske berörs av
denna reform på olika sätt. Enligt en
aktuell siffra upplever ungefär 46 000
barn varje år en separation. Vi vet att
en separation kan vara en svår och
kaotisk upplevelse för barnen. Vi vet
också att alltför många separationer
leder till att barnen tappar kontakten
med den ena föräldern eller att
kontakten blir mer sporadisk. Det är
oftast pappan det gäller, även om
utvecklingen går åt rätt håll, dvs. mot
att barn har lika mycket kontakt med sin
pappa som med sin mamma.
Vad har barn för behov vid
separationer? Det finns många barn och
unga i olika situationer som inte blir
sedda och som man inte lyssnar på.
Vuxenvärldens behov skymmer sikten för
vad som händer med de egna barnen. De
vuxna orkar eller förmår inte reagera på
barnens signaler. Denna konflikt mellan
barns behov och vuxnas intressen blir
särskilt tydlig vid separationer. Vid
separationer och skilsmässor ställs ofta
barnens och föräldrarnas behov emot
varandra. Vid vårdnads- och
umgängestvister finns det en olycklig
tendens att fokusera på de vuxnas
problem, och det innebär att barnens
intressen kommer till korta. Det kan vi
ofta se i vårdnadsmålsutredningarna i
domstolarna, där man inte ens har tagit
reda på barnens önskemål. Det är
spännande att se vad reformeringen i
föräldrabalken från den 1 januari i år
innebär. Nu skall man alltså ta reda på
och ta hänsyn till vad barnen önskar i
dessa situationer.
Vi vet att det är många barn som
förlorar kontakten med en förälder vid
separation. Barnombudsmannen anser
därför att föräldrarnas eget ansvar för
att upprätthålla kontakten med barnet
måste fästas mycket starkare i
föräldrabalken. Det borde nästan vara en
skyldighet att träffa barnet, men det
får aldrig gå så långt att det är en
skyldighet för barnet att träffa
föräldern. Det kan finnas situationer då
barnen inte vill eller inte mår bra av
det. Skyldigheten borde ligga på
föräldrarnas sida. Vi vet hur ofta
barnen blir slagträn i debatten. Frågan
om understöd och bidragsförskottsregler
kan också påverka kampen mellan
föräldrarna.
Barn behöver föräldrar som kan
samarbeta. Samhället har mycket att
vinna på att hjälpa föräldrarna i
konflikterna runt en separation för att
förebygga större konflikter. Som ett led
i denna strävan borde det finnas
obligatoriska föräldrasamtal som har
till syfte att föräldrarna skall komma
fram till ett avtal, en lösning, vad
gäller vårdnad, umgänge, boende osv. Det
gäller att dessa understödsregler
utformas så att konflikterna mellan
föräldrarna elimineras i möjligaste mån.
Dessa frågor har BO tittat på framför
allt när det gäller
Vårdnadstvistutredningen. Vi har skrivit
till Vårdnadstvistutredningen om hur vi
ser på dessa bitar. Det kommer en
proposition nu till våren.
En viktig bit är familjerådgivningen.
Vi ser med oro på vad som händer när man
drar ned på resurserna inom
familjerådgivningen. Inom Göteborgs
kommun lär det vara så, att föräldrarna
skall ha barn under tre år för att komma
direkt till familjerådgivningen. De
andra få stå tillbaka eller vänta på sin
tur. Man kan tänka sig hur det är att
behöva stå och vänta flera veckor när
man har tagit beslut om att vända sig
till familjerådgivningen.
En annan reflexion som BO gör under
temat Barnet i centrum gäller vilket
perspektiv man har på olika saker. För
att sätta barns behov i centrum måste
man utgå från ett tydligt
barnperspektiv. Men vad är det? Eftersom
det finns nästan lika många
uppfattningar som det finns personer
måste vi försöka reda ut vad vi menar
med barnperspektivet. BO brukar dela in
det i tre delar. Det är barnets
perspektiv och det vuxna
barnperspektivet, dvs. när den vuxna
eller föräldern tolkar och fattar beslut
åt barnet. Det tredje är det generella
perspektivet. Det är alltså samhällets
syn på barn och ungas behov. Där kan vi
tala om det goda samhället.
Varje enskilt barn har förstås sitt
eget perspektiv. Konkret handlar det om
hur barnet ser på omvärlden. Det följer
självfallet med barnets ålder. Barnets
utveckling påverkas av dessa
förändringar. De vuxna i barnets
omgivning påverkar, såväl som kamrater,
film och medier.
Sedan har vi det vuxna
barnperspektivet. Vuxna kan aldrig
riktigt se verkligheten utifrån barnets
eget perspektiv, även om vi försöker
göra det. Därför finns det nästan lika
många vuxna barnperspektiv som det finns
vuxna. Det vuxna barnperspektivet är
präglat av de egna erfarenheterna från
vår egen barndom och från vår egen
bakgrund, våra samlade kunskaper och
vilket samhälle vi lever i.
Sedan har vi samhällets barnperspektiv.
Det grundar sig på de samlade
värderingar och de synsätt som finns i
allmänhet, företrädesvis hos vuxna, om
barnens fysiska, psykiska och sociala
behov och rättigheter. Har vi barnens
bästa i fokus? Samhällets barnperspektiv
präglas fortfarande på många områden av
ett auktoritärt synsätt, där barn och
unga på grund av sin ålder anses vara
oansvariga och otillräckliga, och där
den vuxnes behov fortfarande står i
centrum. Vi jobbar på BO för att få ett
ökat inflytande från barn och ungdomar
när det gäller samhället. Det saknas
formella strukturer som ger barn en
reell möjlighet att påverka. Man
tillvaratar inte ungas kompetens och
kreativitet utanför familjen på ett sätt
som sätter spår i samhället. Fortfarande
är det främmande för många vuxna att
barn kan ha en åsikt av betydelse och
någonting viktigt att lära oss vuxna.
Gapet mellan vuxna och barn ökar, fast
det egentligen borde vara tvärtom i vårt
föränderliga samhälle. Inom vissa
områden, t.ex. medier och IT, har barnen
mera kunskap än vad vi vuxna har. Vi
borde ha goda förutsättningar för att
integrera barnens synpunkter i dessa
frågor.
Det finns en del hinder och svårigheter
när det gäller att få fram barnets
perspektiv. De är huvudsakligen tre
stycken. För det första ges barn och
unga mycket sällan tillfälle att själva
formulera sina problem och existentiella
frågor, eftersom de anses sakna
tillräcklig erfarenhet, förmåga och
omdöme. Hur många barn har lagt fram
synpunkter på denna proposition, t.ex.?
När de någon gång får lov att göra det
blir det gärna upprepningar av det
föräldrar, vuxna och andra idoler i
omgivningen har sagt. Barns talan förs
också ofta av vuxna och föräldrar som
talar utifrån det vuxna
barnperspektivet, eller professionella
som använder barnets behov som argument
för sina egna intressen.
Som representant för Barnombudsmannen
vill jag också kort beröra FN:s
barnkonvention, som är väldigt viktig i
detta sammanhang. Barnkonventionen har
inlett en ny epok i arbetet för barns
villkor. Det är egentligen första gången
som barns egna rättigheter formuleras i
ett internationellt bindande avtal.
Konventionen uttrycker världssamfundets
samlade syn, och denna syn ges ett
gemensamt språk och en gemensam strävan
som gäller för alla länder, oavsett hur
de ekonomiska och sociala
förutsättningarna varierar.
Konventionens fundament uttrycker
barnets rätt till liv och till
utveckling, barnets rätt till trygghet
och skydd och barnets rätt att säga sin
mening och få den respekterad. En
grundtanke är att barn har samma
människovärde som vuxna och att barn
behöver särskilt stöd för att komma i
åtnjutande av det. Skälet är att barn
saknar makt i samhället och därför har
svårt att själva hävda sina intressen.
Barn är särskilt sårbara när de är små.
Jag vill framhålla att barnkonventionen
talar om barnet i bestämd form.
Rättigheter tillkommer varje enskilt
barn. Det räcker inte med att skaffa sig
en uppfattning om vad barn i allmänhet
tycker, känner och vill, utan det gäller
att i varje situation se till vad som är
bäst för det enskilda barnet. Genom att
vi har ratificerat konventionen är det
ett internationellt åtagande att
respektera och aktivt verka för barns
rättigheter enligt konventionen. Det är
en försäkran som inte får stanna på
papperet, utan konventionens principer
skall fungera som ett rättesnöre i det
dagliga samhällslivet. Det gäller
framför allt artikel 3, som talar om att
det är barnets bästa som skall komma i
främsta rummet, och artikel 12, som tar
upp att man skall lyssna på barnets
åsikter och att de skall tillmätas
betydelse i förhållande till barnets
elder och mognad. I artikel 18 står det
att staterna skall göra sitt bästa för
att säkerställa erkännandet av principen
att båda föräldrarna har ett gemensamt
ansvar för barnets uppfostran och
utveckling. Dessa tre principer tror jag
skall vara som ett rättesnöre när man
tänker på hur underhållsstödet skall
utformas i Sverige i framtiden.
Avslutningsvis tänkte jag bara lämna
några små kommentarer kring själva
propositionen. Vi är alla överens om att
det behövs en reformering av
bidragsförskottet - det är många som har
väntat på det - inte minst ur
samhällsekonomisk synpunkt. Det är också
grundläggande att föräldrar både vill,
kan och skall bidra till sina barns
försörjning efter sin förmåga. Om man
ser på förslaget utifrån barnets
synpunkt är det några saker jag kan
lyfta fram. En är frågan om växelvis
boende. Det är väldigt bra att man har
infört möjligheten, men vi måste också
tänka på att det skall ske utifrån
barnets bästa. Det är inte föräldrarnas
behov och önskemål som skall styra det
växelvisa boendet. Det skall inte finnas
några ekonomiska incitament när det
gäller att tillämpa eller inte tillämpa
växelvis boende. Där måste reglerna vara
helt neutrala.
Man måste också noga analysera vad
reglerna för inkomstberäkning och det
knappa förbehållsbeloppet på 24 000 får
för konsekvenser för den
underhållsansvarige föräldern. Ekonomin
för denna förälder får inte bli så
ansträngd att han - det är oftast pappan
- inte får råd att resa och hälsa på
sitt barn om barnet bor på en annan ort.
Om han har höga omkostnader i samband
med inkomstens förvärvande, gör resor
eller har hög hyra eller studieskulder
blir det kanske inte några pengar kvar
för att åka och hälsa på sitt barn. Det
dr också en brist att man inte har löst
frågan om resor till och från barnen vid
umgängesrätt i propositionen.
Med dessa ord vill jag tacka för mig.
Jag hoppas att debatten i fortsättningen
kommer att koncentreras på barnet i
centrum.
Ordföranden: Vi tackar Eva Falkenberg.
Nästa inledningsanförande hålls av
Charles Millqvist från Föreningen
Söndagsbarn.
Charles Millqvist: God morgon! Charles
Millqvist heter jag. Jag är rådgivare på
Föreningen Söndagsbarn här i Stockholm.
Föreningen arbetar för barnens rätt till
två föräldrar och nära anhöriga vid
familjesplittringar, bl.a. genom att
stödja föräldrarna i en samvetsanda med
rådgivning, partssamtal, caféverksamhet,
samtalsgrupper m.m. Föreningen är också
med i olika samverkansprojekt med t.ex.
Folkhälsoinstitutet och Öppna förskolan.
Genom föreningens arbete har vi erhållit
stora erfarenheter av barn till
särlevande föräldrar, där även
underhållsbidrag och bidragsförskott
kommer in i bilden. Föreningens
medlemmar är både kvinnor och män från
hela landet - vårdnadshavare, föräldrar
med umgängesrätt, mor- och farföräldrar,
anhöriga, myndigheter m.fl.
Barnen kommer väldigt ofta i kläm på
grund av vuxnas konflikter, på grund av
pengar samt paragrafer hit och dit.
Barnombudsmannen har väldigt fint
redogjort för barnens situation i dessa
sammanhang. Vi instämmer i det som sades
tidigare. I slutändan handlar det ändock
om människor i vårt samhälle - små som
vuxna.
Föreningen ser väldigt positivt på att
utskottet inbjudit oss till denna
utfrågning, trots att föreningen inte är
någon myndighet. Vi kan se oss själva
som ett slags representant för de
människor som kommer att påverkas av de
beslut som fattas av utskottet.
Föreningen vill gärna dela med sig av
sina erfarenheter - inte bara i dag,
utan även i framtiden. Det är viktigt
att vi alla tillsammans satsar på
barnens framtid. När de gäller
propositionen har föreningen tillskrivit
utskottets ledamöter på deras privata
adresser, och i övrigt står vi i dag
till utskottets förfogande genom att
svara på de frågor som behöver ställas.
Vi hoppas att vi tillsammans skall ha en
givande och konstruktiv utfrågning här i
dag. Därmed vill jag tacka för ordet.
Ordföranden: Jag tackar Charles
Millqvist. Då kan vi starta själva
utfrågningen. Jag får be om relativt
korta frågor och relativt korta svar så
att vi hinner med allt vi skall under
förmiddagen. Ordet är fritt.
Ulla Hoffmann (v): Tack, herr
ordförande. Jag har en fråga till
Barnombudsmannen. Du talade om
inkomstberäkningen och räknade upp många
olika faktorer som kunde göra att
inkomsten blev låg och som sedan kunde
påverka umgängesresorna. Du tog bl.a.
upp studielånen. Hur ser
Barnombudsmannen på att samhället
betraktar det som viktigare att betala
studielånet än att betala för sina barn?
Eva Falkenberg: Vår uppfattning är
självfallet att det primära är att
betala för sina barn. Det tror jag också
att föräldrarna vill. Inte minst är
barnets känsla att föräldrarna tar hand
om honom eller henne viktig. Det är den
biten som skall gå före. Det bästa är om
man betalar direkt, men ibland uppkommer
det situationer då det finns anledning
att gå via försäkringskassan. Det ser vi
som det primära. Så tror jag också att
de flesta föräldrar och inte minst
barnen uppfattar det.
Ulla Hoffmann ( v): Det var egentligen
inte svar på min fråga. Jag ville veta
hur ni ser på det faktum att samhället
anser att det är viktigare att man
betalar tillbaka studielånen än att man
betalar till sina barn.
Eva Falkenberg: Med det jag sade trodde
jag att du skulle uppfatta att vi tycker
att det är viktigare att man betalar för
sina barn än att man betalar tillbaka
sina studieskulder.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har också
en fråga till Eva Falkenberg. Du sade
när det gällde propositionen om växelvis
boende att det var väldigt viktigt att
reglerna var neutrala. Vad anser du då
om propositionen? Anser du att det är
ett neutralt förslag?
Eva Falkenberg: I dag är det inte
neutralt på det sättet att växelvis
boende inte kan berättiga till
bidragsförskott. Enligt den analys jag
har gjort är förslaget ett steg i rätt
riktning. Jag tror att förslaget är
neutralt, men den analysen vill jag
överlåta till de mer tekniskt kunniga.
Systemet skall vara neutralt. I den
analys jag har gjort finner jag
ingenting som tyder på att förslaget
inte är neutralt, men jag kan överlåta
den analysen till andra.
Suzanne Julin: Det finns egentligen
ingen definition i propositionen av vad
som avses med växelvis boende. Den
frågan är för närvarande ofta uppe till
diskussion. Vad menas med växelvis? Är
det lika långt boende hos båda
föräldrarna? Är det tre veckor på ena
stället och en vecka på andra? Det kan
också vara ett växelvis boende om det är
ständigt återkommande. Jag kan inte säga
att detta förslag är riktigt neutralt,
eftersom föräldrarna delvis
överkompenseras vid växelvis boende. Det
är inte neutralt ur den synpunkten.
Bo Könberg (fp): I inledningsanförandet
och i en replik alldeles nyss nämnde Eva
Falkenberg att det var viktigt att
föräldrarna samarbetade. Du nämnde nu på
slutet att de allra flesta föräldrar
vill betala till sina barn och att det i
enstaka fall kan bli så att man behöver
gå via försäkringskassan för att klara
av det. Som jag har uppfattat
regeringens förslag utgår det från ett
annat synsätt. Det utgår från synsättet
att det finns ett samhällsstöd och att
den icke hemmaboende föräldern skall
betala tillbaka i den utsträckning
vederbörande kan. Har du någon synpunkt
på den principiella uppläggningen av
regeringens förslag?
Eva Falkenberg: Stödet bygger ju på ett
ansökningsförfarande från den ena
föräldern. Ansöker inte den ena
föräldern utgår vi från att man kan lösa
problemet mellan föräldrarna. Det är en
sekundär lösning att man ansöker via
försäkringskassan. Det primära är
faktiskt att föräldrarna löser
problemet.
Bo Könberg (fp): Har ni för egen del
gjort ett försök till bedömning av om
det kommer att innebära en större
omfattning av ansökningar, eller kommer
man att i de allra flesta fallen klara
det själv?
Eva Falkenberg: Den bedömningen har vi
inte gått in på, men vi vet att
girigheten råder. Kan man få ett stöd
från samhället finns det alltid
föräldrar som inte avstår från det,
trots att den förälder som har barnet
har väldigt god ekonomi och inte behöver
stödet. Men de behöver inte söka det.
Suzanne Julin: Jag tror att förslaget
kommer att innebära att fler föräldrar
kommer in i systemet, därför att
problemet blir så mycket svårare att
lösa på privat väg med stöd av
föräldrabalkens regler. Det är mycket
enklare att göra på detta vis. Många
fler föräldrar kommer med i systemet.
Bo Könberg (fp): Jag kan bara antyda att
vi för vår del har lutat åt att det blir
ungefär så som det framställdes i det
senaste svaret. Vi tror också att
förslaget snarare gör att antalet
föräldrar i systemet ökar. Den
principiella utgångspunkten är en annan
än den som Barnombudsmannen egentligen
pläderar för. Sedan får vi se hur det
blir i praktiken om förslaget genomförs.
Åke Sundqvist (m): Eva Falkenberg talade
om det positiva i delat boende. Jag har
fått propåer om att pappan, som många
gånger är den ekonomiskt starkare, får
fördelar när han har barnen boende hos
sig. Hur ser ni på det?
Eva Falkenberg: När det gäller delat
eller växelvis boende är vår uppfattning
att det skall styras från barnens
önskemål. Man skall lyssna på barnen och
ta hänsyn till vad som passar dem. Det
lilla barnet är i stort behov av närhet,
och då är boendeförhållanden och närhet
till dagis osv. viktiga. Äldre barn
kanske kan pendla mer. Det får prövas.
Det gäller också barns mognad. En pojke
kanske behöver sin fars stöd mer eller
mindre i olika åldrar. Boendet skall
inte vara statiskt. Man skall hela tiden
ha barnets bästa för ögonen. Var vill
barnet bo? Det skall inte styras av
mammans eller pappans ekonomi, utan man
skall lyssna på barnet, och det han
eller hon säger skall vara vägledande. I
dag kan det vara föräldrarnas ekonomi
som styr, och det är vår uppfattning att
det inte skall vara så. Barnets bästa
skall styra. Det måste man pröva i varje
enskilt fall.
Åke Sundqvist (m): Om jag uppfattade det
rätt kan man alltså efter hand ompröva
boendet.
Margareta Israelsson (s): När vi talar
med utgångspunkt från barnet och det
växelvisa boendet ställs två frågor mot
varandra. Det visade de frågor som
ställdes tidigare. Det gäller vad som är
viktigast för barnen. Är det de
ekonomiska intressena och föräldrarnas
inkomster, eller är det rätten att umgås
med sina föräldrar? Det är en fråga som
belyser komplexiteten i det vi håller på
med, eftersom socialförsäkringsutskottet
inte har att ansvara för frågorna kring
vårdnad och umgänge. Vi skall här
diskutera de tillfällen då samhället
skall träda in eftersom föräldrarna inte
reder upp sin situation.
Jag skulle vilja fråga Barnombudsmannen
och Föreningen Söndagsbarn om ni anser
det vara viktigt att samhället
lagstiftar kraftfullare kring
föräldrarnas umgänge med barnet.
Samhället träder ju bara in med
underhållsstöd när föräldrarna inte
kommer överens, utan i stället väljer
att söka underhållsstödet. Diskussionen
med Socialstyrelsen får vi ta sedan.
Charles Millqvist: Föreningen anser att
det är oerhört viktigt att samhället,
genom att Sverige har undertecknat FN:s
barnkonvention, påvisar för föräldrarna
att barnens behov av umgänge med bägge
föräldrarna är oerhört viktigt och att
ekonomiska intressen inte får gå före.
Vår erfarenhet är att det sker oerhört
ofta i dag. Pengarna styr i stor
utsträckning umgänget. Det blir ett
väldigt litet umgänge därför att den
förälder som har barnet förlorar pengar
på detta. Det görs olika utspel. Om du
inte gör något avdrag går det bra att ha
barnet, men om du gör avdrag får du inte
ha barnet. Det är viktigt att samhället
gör en stark markering. Föräldrarna
klarar många gånger inte av detta
själva.
Ragnhild Pohanka (mp): Det har talats så
mycket om växelvis boende, men det är ju
bara möjligt när det gäller skolbarn om
föräldrarna bor nära varandra. De allra
flesta bor kanske en bit ifrån varandra.
Hur gör man då?
Eva Falkenberg: Jag kan inte besvara den
frågan. Det är ju väldigt många
praktiska frågor som orsakar bekymmer
här. Man skulle vilja se att
bostadspolitiken underlättade för
föräldrar som separerar att kunna bo
nära varandra. Men dessa instrument har
vi inte i dag, och med det
bostadsmarknadsläge som råder är detta
väldigt svårt att lösa. Vi skulle gärna
se att man kunde hitta lösningar som
främjar nära boende för föräldrar som
har separerat.
Det finns fall där barnen bor kvar i
bostaden och föräldrarna kommer växelvis
till bostaden, men det är ju en mycket
speciell särlösning. Här finns inga
direkta svar att ge, men det gäller att
försöka ordna det hela på bästa möjliga
sätt för dessa barn. Det är därför vi
har kommit in på frågorna om
umgängesresor, så att de föräldrar som
bor långt ifrån varandra kan få hjälp.
Önskemålet finns hos barnet, hos mamman
och pappan, men de ekonomiska
möjligheterna saknas. Vi måste hitta en
lösning så att dessa barn kan få träffa
den andre föräldern, även om denne bor
långt borta.
Suzanne Julin: Jag vill vidga frågan
till att inte bara omfatta
umgängesresor. Det vardagliga umgänget
kommer att försvåras av att
förbehållsbeloppet är så lågt att det
inte alltid är möjligt för den förälder
hos vilken barnet inte stadigvarande bor
att ha ett umgänge med barnet. De
ekonomiska möjligheterna finns inte.
Även här måste man se till
bostadssituationen så att den förälder
som har umgängesrätt har rätt till en så
pass stor lägenhet att det går att ha
barnet boende hos sig. Bostadsbidragen
får inte skäras ned så att det inte ges
en praktisk möjlighet att umgås med sina
barn. Den frågan måste belysas, för jag
tror att det som de flesta föräldrar
slåss för är hur man skall sköta det
vardagliga umgänget när man varken har
resurser eller praktiska möjligheter att
göra det.
Det är synd att inte dessa frågor tas
upp i propositionen. De har varit
föremål för utredningar under hela 80-
och 90-talen. Ändå har man inte kommit
fram till någon lösning. Det är
exempelvis inte ens sagt vem som skall
stå för kostnaden för umgängesresor. Det
finns ingenting i lagstiftningen i dag
som klart utpekar om kostnaden skall
delas eller om den ena eller den andra
föräldern skall stå för den. Går det
hela att lösa genom privat
överenskommelse så är det jättebra. Men
i de fall då det uppstår tvister mellan
föräldrarna måste man kunna hjälpa
föräldrarna att komma överens. Det kan
man inte i dagens läge, och det är
därför dessa tvister förekommer.
Ordföranden: Frågan är ju naturligtvis
också hur mycket samhället skall behöva
gå in och styra och reglera detta. I
förslaget förutsätts det ju att
föräldrarna är något så när överens. Det
är detta som finns i grunden, såvitt jag
förstår.
Ulf Sjögren: Jag arbetar på
Riksskatteverket på den avdelning som
arbetar gentemot kronofogdemyndigheterna
och med tillämpningen av den exekutiva
lagstiftningen. Jag skulle litet grand
vilja anknyta till frågan om
samhällsstöd för umgängesresor.
Kostnaderna när man har barnet hos sig
består av, som jag brukar säga när jag
håller kurser, dels kostnaden för
köttbullar - det rörliga avdraget som
regleras i föräldrabalken 7:4 - dels
kostnaden för resor.
Kronofogdemyndigheterna meddelar om
löneutmätning, dels för de
underhållsbidrag som inte betalats, dels
för andra typer av skulder såsom
skatteskulder etc.
Vid löneutmätning räknas
förbehållsbeloppet fram. Det kan vara
fråga om en pappa som bor i exempelvis
Stockholm som har umgängesrätt med ett
barn i Göteborg, vilket man har
förutsatt att han skall träffa. Men
enligt den nuvarande exekutiva
lagstiftningen inräknas inte kostnader
för barnets resor osv. Som ordföranden
sade alldeles nyss är frågan hur mycket
som skall tas ut på borgenärernas
bekostnad. Jag vill bara i detta
sammanhang anmäla att sådan är
tillämpningen. Göta hovrätt har i ett
hovrättsutslag nyligen bekräftat att
denna tillämpning är riktig. Från
kronofogdemyndigheternas sida skulle man
säkert önska att man fick vägledning,
för det är inte alltid så lätt för den
enskilde handläggaren när han sitter med
en förtvivlad pappa mitt emot sig. Men
vi ser det som ett politiskt beslut och
inte som ett myndighetsbeslut från RSV:s
sida.
Gullan Lindblad (m): Flera talare här
har tagit upp frågan om
förbehållsbeloppet. Den utredning som
föregick det hela var ju inne på ett
högre förbehållsbelopp. Om jag har
tolkat flera av er rätt, är det så att
om en förälder själv har möjlighet att
få ett större förbehållsbelopp så har
han eller hon också ökad möjlighet när
det gäller umgängesresor m.m. Det
innebär, som flera här har påpekat, att
det ändå är föräldrarnas ansvar för sina
barn som är det viktiga men att deras
möjligheter att själva ordna exempelvis
umgänget bör underlättas. Detta krav
skall inte ställas på samhället-staten.
Lennart Westman: Jag vill återknyta
litet till frågan om växelvis boende.
Det är en enormt viktig fråga mot
bakgrund av den verklighet vi lever i
där ensamhushållen ökar. Min enkla
fråga, som jag tror att många instämmer
i, är: Vad är det som är bäst för
barnen?
Eva Falkenberg: Vad som är barnets bästa
måste avgöras i varje enskilt fall. Det
går inte att dra generella slutsatser.
Vad som är barnets bästa och var barnet
bör bo kan variera med åldrarna. Vi vet
att barnens lojalitet mot båda
föräldrarna är enormt stark, så det är
inte alltid så lätt att bara fråga
barnet: Var vill du bo?
Barn hamnar i en svår konflikt om de
skall behöva välja. De flesta barnen
vill ju bo hos båda föräldrarna. Kan man
ordna det med växelvis boende så är det
bra. Men man kan aldrig ange någon
generell regel, utan man måste se till
varje enskilt fall. Det går inte att
bara ställa frågan rakt ut till barnet,
utan det finns många olika aspekter att
ta hänsyn till. Man får försöka värdera
hur barnet reagerar på olika lösningar.
Margareta Israelsson (s): Eva Falkenberg
var tidigare inne på något som snuddade
vid ett annat samtal kring neutraliteten
när det gäller samhällets stöd vid
växelvis boende och möjligheten att få
utfyllnadsbidrag. Om föräldrarna har
kommit överens om växelvis boende, så
träder inte samhället in med
underhållsstöd. Jag tror att det var
Suzanne Julin från Socialstyrelsen som
tog upp frågan om var gränsen går. Jag
har fått uppfattningen att man ofta i
domstolar och länsrätter sätter något
slags gräns vid 30 %, dvs. att samhället
inte skall träda in om barnet bor till
30 % eller mer hos den ene föräldern. Vi
skall ju diskutera själva systemet litet
senare här i dag. Men jag vill nu ta upp
frågan om man ekonomiskt styr barnets
rätt till umgänge. Möjligen känner någon
från Justitiedepartementet eller någon
annan till om man generellt kan säga att
en sådan gräns finns i samhället och
därför kan vara tänkt att gälla också
med ett nytt system, dvs. att
samhällsstödet inte generellt skall
träda in utöver utfyllnadsbidraget, om
barnet bor till 30 % eller mer hos en
förälder.
Anita Wickström: Siffran 30 % är hämtad
från Riksförsäkringsverkets
rekommendation till försäkringskassorna
vid tillämpning av lagen om
bidragsförskott. Enligt de allmänna
råden utgör siffran ett riktmärke för
när ett växelvis boende kan anses
förekomma. Därutöver finns naturligtvis
en rad andra omständigheter som också
måste vägas in - var barnet har sina
saker, var barnet får sina kläder
tvättade, vem som lagar mat m.m.
Anders Wicksell: Anita återgav precis
det som står i våra allmänna råd när det
gäller bidragsförskott. Vi säger att en
tredjedel eller mindre regelmässigt bör
anses som umgänge. Ungefär hälften utgör
växelvis boende. Däremellan finns det,
som Anita sade, en gråzon där samtliga
omständigheter i det enskilda fallet får
vägas in.
Ulla Hoffmann (v): Jag vill bara göra en
liten kommentar till diskussionen om
umgängesresor. I den här propositionen
tas inte frågan upp i dess helhet. Det
skall komma en proposition om hur man
skall reglera detta med umgängesresor.
Det är ytterligare en sak som inte finns
med i propositionen, som inte någon har
nämnt, nämligen att vi på något sätt
måste modernisera detta med växelvis
boende. Dagens regler för avdrag för den
förälder som betalar underhållsstöd är
inte riktigt moderna. Jag tror att det
finns många fäder t.ex. som träffar sina
barn på ett helt annat sätt jämfört med
hur umgänget är reglerat i dag. Jag
hoppas verkligen att en förändring av
reglerna kommer till stånd.
Karin Israelsson (c): Jag skulle vilja
ställa en fråga till representanten för
Föreningen Söndagsbarn.
Barnombudsmannens representant nämnde ju
hur ni ser på familjerådgivningens
verksamhet. I och för sig tas inte denna
fråga upp i propositionen. Men det kan
vara av betydelse för oss ledamöter att
ha kännedom om den, om det finns
förbättringar att göra och om man får
den rådgivning som man behöver - något
som man efter en separation ofta
upptäcker att man hade behövt.
Vidare vill jag fråga Barnombudsmannen
om huruvida det är flera barn till
särboende föräldrar som hör av sig på
grund av att situationen är som den är
med svårigheter att åka till föräldrar
som bor långt borta, i de fall den ene
föräldern inte har ekonomiska
möjligheter att betala resorna.
Charles Millqvist: Det är oerhört
viktigt att man kommer in tidigt när
dessa situationer uppstår. Det är
viktigt att se till att man inte drar in
advokater och domstolar utan att man går
in med familjerådgivning och
naturligtvis då gärna med två
samtalsledare, en man och en kvinna. Det
är bara att själv tänka sig in i en
situation där man samtalar med två
motparter, för det är så föräldrar
upplever det. Det behövs en utbyggnad av
familjerådgivningen, eftersom det är
långa väntetider och alltför få män som
jobbar inom familjerådgivningen. Det är
svårt att på rak arm tala om vad man
skall göra åt detta, men här måste det
på något sätt till ett bättre stöd för
att komma till rätta med problemen. Om
familjerådgivningen kan komma in i ett
tidigt skede blir förutsättningarna att
påvisa för föräldrarna att de bägge två
är viktiga mycket bättre liksom
möjligheterna att tillsammans vinna
erfarenheter. Vid Föreningen
Söndagsbarns partssamtal, där både man
och kvinna jobbar, har vi haft mycket
goda resultat i de fall där vi har
kommit in i ett tidigt skede.
Eva Falkenberg: Vi får inte så mycket
samtal direkt från barn när det gäller
umgängesresor. Men vi får ofta samtal
ifrån fäder som inte får möjlighet att
träffa sina barn i den utsträckning de
vill därför att mamman har flyttat från
orten, kanske avsiktligt för att bryta
kontakten med pappan. Det kan vara
mycket olyckliga fäder som verkligen
vill träffa sina barn men som inte har
möjlighet att göra det. Jag har hört att
ungefär 7 % av de barn som har
separerade föräldrar har en
umgängesförälder som bor väldigt långt
bort, vilket innebär långa resor. De
flesta föräldrar försöker att bo på
samma ort för att det inte skall bli så
långa resor.
När det gäller siffran 7 % vet jag inte
vilket avstånd man utgår från. Det är ju
inte så många som berörs, men de som gör
det drabbas ju desto hårdare. Olyckliga
fäder ringer ofta till BO därför att de
vill träffa sina barn men ser en massa
hinder på vägen, varav ett är att mamman
har flyttat så långt från orten att det
försvårar umgänget med barnen.
Gullan Lindblad (m): Jag upprepar det
som jag tidigare sade som en
sammanfattning, men jag ställer nu i
stället frågan till representanten för
Föreningen Söndagsbarn: Är det inte
bättre att papporna, vilka det oftast är
fråga om, får ett ökat förbehållsbelopp,
så att de själva har möjlighet att resa
till sina barn, än att de får ett bidrag
från staten? Om papporna får mer pengar
i handen kan de ju själva disponera mer
medel för resor till sina barn.
Charles Millqvist: Ärligt talat förstod
jag inte riktigt frågan.
Gullan Lindblad (m): Som jag tidigare
sade har utredningen föreslagit att
förbehållsbeloppet skall vara 48 000 kr.
Men i propositionen anges beloppet
24 000 kr. Det innebär ju på sätt och
vis att man tar ansvaret från
föräldrarna och lägger det på staten i
någon form av bidragsgivning. Vi behöver
inte fixera oss vid ett exakt belopp,
men grundfrågan är om det inte är bättre
att föräldern får ett ökat
förbehållsbelopp att kunna resa för än
att det skall administreras av staten.
Charles Millqvist: Det är naturligtvis
riktigt. Principen borde egentligen vara
att bägge föräldrarna tillsammans skall
hjälpas åt för att klara barnens resor.
Det är orimligt att, som det är i dag,
den ena föräldern flyttar långt bort
medan den andre föräldern som bor kvar
på orten skall stå för reskostnaderna.
Detta kommer naturligtvis också att slå
väldigt blint. Oavsett hur stort
grundavdraget är slår det väldigt olika
beroende på inkomstens storlek när det
gäller hur mycket pengar man får kvar.
Låt säga att resorna kostar 1 000-2 000
kr per umgänge, så har man inte dessa
pengar kvar om man har en låg inkomst
medan den som har en hög lön kanske har
3 000 kr kvar. Så det slår väldigt
olika. Principen att föräldrar skall
betala är ju riktig, men bägge
föräldrarna borde ju vara med och
betala.
Margareta Israelsson (s): Jag har kanske
mer en fundering kring frågan om den
underhållsskyldiges rätt att behålla mer
av sina medel. Det kanske har med
föräldrarollen att göra, men det
förändrar ju egentligen inte statens
åtaganden. Statens åtagande beror ju på
om föräldern betalar eller inte.
Sune Wiklander: Ulla Hoffmann m.fl.
ställde en fråga angående de kostnader
som uppstår för umgängesresor. Det
åligger ju alltid den förälder som har
umgängesrätt att stå för denna kostnad.
Vårdnadshavaren kan alltså sitta hemma
och vänta och säga: Du får väldigt gärna
träffa barnet, men du får komma hit och
hämta barnet och får själv stå för
resekostnaden. I PM:n tas det ju inte
upp någonting om vem som skall stå för
resekostnaderna. Har man sina barn i
Korpilombolo, blir det ju mer eller
mindre omöjligt att hämta och lämna
barnen, eftersom resekostnaderna blir så
höga. Samtidigt är det mycket märkligt
att man i PM:n inte tar hänsyn till
umgängestiderna. Vissa föräldrar träffar
inte sina barn, andra träffar barnen upp
till 40 % av tiden. Man borde ta hänsyn
till umgängestiderna vid beräkningen av
underhållet, liksom att man borde ta
hänsyn till barnets ålder. En ettåring
ger inte lika höga kostnader som en 18-
åring. Det är sådana frågor som borde ha
beaktats i utredningen.
Ulla Hoffmann (v): Sune Wiklander
belyste problemet med exemplet
Korpilombolo. Det finns ju i dag många
svenska kvinnor som varit gifta med
utländska män. Barnen bor i Sverige och
pappan kanske bor i USA etc. Man måste
diskutera kostnaderna för
umgängesresorna, som av naturliga skäl
inte kan företas varannan helg eller
liknande utan någon gång på sommaren.
Jag är övertygad om att den kommande
propositionen kommer att innehålla
förnuftiga förslag i frågan.
Sune Wiklander tog upp ett annat
problem, som också jag försökte antyda,
vilket också måste lösas. Jag tror att
de unga fäderna i dag inte träffar sina
barn regelbundet. Man får göra avdrag
från kl. 24.00 på fredagen för att ett
visst antal dagar skall räknas. Det
krävs ett visst antal dagars umgänge per
månad för att man skall ha rätt att göra
avdrag. Dessa regler måste ses över och
göras mer flexibla.
Sune Wiklander: Vad gäller avdrag på
underhållet skall man ha barnet hos sig
fem hela dygn. Om man hämtar ett barn
onsdag kl. 8 på morgonen och lämnar
barnet på måndag kl. 18, får man inte
dra av ett enda öre. Man måste alltså ha
barnet hos sig i fem hela dygn för att
få göra ett avdrag på underhållet. Det
märkliga är att om man har semester en
månad på sommaren, vilket mer eller
mindre alla har, får man från de 28
semesterdagarna ta bort hämtnings- och
lämningsdagarna. Det ger 26 dagar kvar,
och då får man göra avdrag med 26
fyrtiondelar av det underhåll man
betalar. Vi vet att att det finns 87 000
föräldrar som är nollade och inte
betalar någonting i underhåll på grund
av att de lever på existensminimum. De
får göra avdrag med 26 fyrtiondelar av
noll kronor. Det innebär att
vårdnadshavaren får hela underhållet
trots att den förälder som har så dålig
ekonomi skall ha barnet hos sig i 28
dagar. Jag tycker är mycket märkligt att
man inte har tagit hänsyn till detta.
Ordföranden: Som jag sade tidigare är
frågan hur långt samhället skall gripa
in och detaljstyra allting. Det
förutsätts ju i grunden att föräldrarna
kan komma överens så långt det är
möjligt, vilket naturligtvis är det
bästa för barnet.
Om ledamöterna inte har några
ytterligare frågor föreslår jag att vi
går över till nästa punkt på programmet,
Det nya underhållsstödet.
Jan Vikström: Riksrevisionsverket har
nyligen genomfört en granskning av
bidragsförskottssystemet, vilken vi har
redovisat i två rapporter. Några av
resultaten redovisas kortfattat även i
den nu aktuella propositionen om
underhållsstöd. Det handlar bl.a. om att
ett omfattande statligt stöd utbetalas
till barn som inte kan anses vara i
behov av ett sådant. Stödet har delvis
en omvänd fördelningsprofil. Vi noterade
också att underhållsbidraget sällan
omprövas, vilket leder till att det
statliga stödet blir för stort.
Vår egen undersökning visade att
inkomsterna i genomsnitt underskattades
med ca 10 %. Vidare konstaterade vi att
det i vissa fall kunde uppstå
marginaleffekter på upp till 100 % på en
inkomstökning för den bidragsskyldige.
Jag skall också nämna att vi som
underlag för analys och beräkningar
gjorde en egen insamling av primärdata
bestående av ett urval autentiska
bidragsförskottsärenden, något som
ligger till grund för många av våra
bedömningar.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från
vår granskning redovisade vi i den andra
rapportdelen ett antal krav som vi menar
bör uppfyllas för att minimera bristen
och höja effektiviteten i systemet. Vi
sade att systemet skall ha ett klart
syfte. Det skall vara enkelt och
förutsägbart för den enskilde, enkelt
att tillämpa för försäkringskassan och
det skall tydligt ange
ansvarsfördelningen mellan föräldrarna
och staten. Systemet skall upplevas som
rättvist, och det skall vara svårt att
manipulera. Marginaleffekterna skall
kunna minimeras och de statliga
utgifterna begränsas.
Vi är principiellt positiva till den
föreslagna schablonmodellen som vi menar
uppfyller vissa av de nämnda kraven,
framför allt när det gäller kravet på
enkelhet och kravet på svårighet att
manipulera. Det finns ju med det nya
förslaget inte längre något intresse för
parterna att träffas. Underhållsavtalen
skall vara så låga som möjligt, eftersom
schablonmodellen innebär en
återbetalningsskyldighet enligt vissa
procentsatser på bruttoinkomsten. Vi
föreslog även en årlig omprövning av
återbetalningsansvaret. Enligt det nya
förslaget kan inkomsterna lätt
kontrolleras.
Detta var det som var positivt med den
nya modellen. Men vi pekar också på
brister som vi menar minskar det nya
systemets möjligheter att bli
långsiktigt stabilt. Det gäller framför
allt att vårdnadshavarens
försörjningsförmåga och ekonomi inte
beaktas i förslaget. Här finns två
aspekter. Rättvisekravet tillgodoses
inte på det här sättet. Det kan uppstå
ett legitimitetsproblem som på sikt
riskerar att undergräva förslaget. Det
finns också ekonomiska aspekter. Ett
argument för att inte involvera
vårdnadshavaren var att föreställningen
att vårdnadshavare med höga inkomster
ofta har en f.d. make/maka som har samma
höga inkomstläge. Detta förhållande kan
vi inte se i vårt material. Tvärtom är
det så, att för vårdnadshavare med de
högsta inkomsterna, över 20 000 kr i
månaden, har motsvarande
underhållsskyldiga en inkomst som i
genomsnitt motsvarar endast 55 % av
vårdnadshavarens. Samtidigt var det
väldigt få av dessa fall där
underhållsbidraget nådde upp till
garantinivån.
Om det nya förslaget går igenom skulle
det innebära att ett inte obetydligt
statligt stöd skulle komma att utgå i de
här fallen. Den ökade belastningen, som
det nya förslaget kommer att innebära
för en bidragsskyldig, kan riskera att
styra vårdnaden av barnet till den
förälder som har högst inkomst i högre
grad än vad som kanske är fallet i dag.
Vi noterade i vårt material att 70 % av
vårdnadshavarna med de högsta
inkomsterna, över 20 000 kr per månad,
var män. I det totala materialet är
siffran 15 %. Detta ansåg vi kunde tyda
på en viss bidragsplanering. Den
möjligheten kommer att kvarstå. När det
gäller möjligheten till styrning finns
det en annan faktor, nämligen
bostadsbidraget, som verkar i motsatt
riktning. Exakt hur den kalkylen faller
ut för den enskilde är det svårt att
överblicka. Men det finns givetvis en
koppling till andra bidragssystem.
En annan risk som vi pekar på är att de
ekonomiska konsekvenserna för nya
familjebildningar inte beaktas. När det
gäller vårdnadshavarsidan kunde vi
notera att de ombildade familjerna, där
vårdnadshavaren har gift om sig och
skaffat ny familj, får lika stort
statligt stöd i dag som de som bor
ensamma med sina barn, trots att
tvåvuxenhushållet i vårt material hade
mer än dubbelt så hög inkomst som
enförälderhushållet. Det här har vissa
rättviseaspekter.
När det slutligen gäller de mer
renodlat ekonomiska bedömningarna,
bedömningar av de ekonomiska
konsekvenserna av den här
schablonmodellen, innebär förslaget
enligt våra beräkningar att fördelningen
av det ökade återbetalningsansvaret får
en profil som i högre utsträckning
belastar bidragsskyldiga i lägre
inkomstskikt, vilket knappast har varit
avsikten. Jag vill säga att vi inte har
haft några möjligheter att göra nya
beräkningar utifrån propositionens
reviderade modell. Men det är uppenbart
att den här tendensen skulle förstärkas
med propositionens förslag, som ju
innebär att man halverar grundavdraget i
förhållande till utredningens förslag.
Det här riskerar i sin tur att
omintetgöra den besparing som man har
tänkt sig. Risken är att
inbetalningsgraden minskar i stället för
att öka som man förutsätter i
propositionen. Det innebär en ökad
skuldbörda för den enskilde. Vi menar
att möjligheten att hämta hem den här
besparingen ytterst torde vara beroende
av att det ökade återbetalningsansvaret
bättre fördelas efter faktisk bärkraft.
Det förslag som vi själva skisserade i
vår andra delrapport bygger snarare på
att det skulle krävas en uppjustering av
såväl grundavdrag som procentsatser för
att det fördelningspolitiska och
statsfinansiella målet skulle kunna
uppfyllas. Men vi säger också att det
skulle krävas ett större underlag än det
vi har haft tillgång till för att kunna
göra en bra avvägning, en avvägning med
större säkerhet och precision.
Margareta Israelsson (s): Tack så mycket
för en mycket intressant genomgång.
Jag har två frågor. Den ena vill jag
ställa med hänvisning till den tidigare
inriktningen på diskussionen. Det gäller
barnens situation. Du nämnde det som
naturligtvis är tydligt i förslaget,
nämligen att de ombildade familjerna får
lika stort statligt stöd som de
ensamboende. Däri ligger ju också den
aspekten att den underhållsskyldiges
försörjningsansvar skall tas i beaktande
liksom barnets rätt till del av inkomst
för den förälder som barnet inte bor
tillsammans med. Jag undrar om du har
någon kommentar till det.
Den andra frågan gäller din
slutkommentar. Du sade att det skulle
krävas en uppjustering av både
procentsatser och grundavdrag för att nå
det optimala i det förslag som finns.
Har du någon uppfattning om, skulle du
på något sätt kunna skatta, var en sådan
förändring skulle ligga i så fall?
Jan Vikström: På den första frågan kan
jag bara säga att vi inser att problemet
inte är lätt att lösa eftersom
försörjningsansvaret gäller det
biologiska barnet. Men det är trots allt
ett problem. Vi har inte någon lösning
på den frågan.
Vad gäller ett optimalt läge givet den
här konstruktionen på modellen förordade
vi ett förslag i vår rapport. Vi gjorde
ett antal simuleringar och fastnade för
ett förbehåll på 6 000 kr i månaden, men
med procentsatser på 14 %, 17 %, 20 %,
21 % osv. I de simuleringar vi gjorde
gav det här det bästa
förändringsresultatet.
Margareta Israelsson (s): För att
kontrollera att jag har förstått det
rätt: I fråga om det ekonomiska utfallet
för staten gäller i det här förslaget en
återbetalningsskyldighet. Tolkar jag dig
rätt?
Jan Vikström: Framför allt skulle det
fördelningspolitiska målet uppfyllas
bättre på det här sättet. Även
statsfinansiellt sett tror jag att vi
gjorde bedömningen att det var rimligt
med en besparing på omkring 500
miljoner.
Margareta Israelsson (s): Det bygger
alltså på en 500-miljonersbesparing, där
de i högre inkomstlägen betalar mer med
en fördelning av underhållsansvar för
samtliga underhållsskyldiga. Gör man
något slags generalisering och säger att
det är flest fäder som är
underhållsskyldiga, så kan man säga att
fäder med högre inkomster betalar
underhållsstöd för fäder med lägre
inkomster.
Margit Gennser (m): Jag skall ställa två
frågor som kan uppfattas vara av teknisk
natur. Den ena har ställts till mig i
första hand med anledning av information
som har gått ut via försäkringskassorna.
Man skriver: Enligt förslag kommer det
som i dag är bestämt om underhållsbidrag
, dom eller avtal inte längre att gälla
när understöd betalas ut. Du kommer att
få ett särskilt beslut vid årsskiftet om
vad du skall betala i fortsättningen.
Problemet i det här fallet var att
innan skilsmässa ägde rum hade mannen
överfört en icke obetydlig förmögenhet
till barnen. Sedan har det drivits
ganska omfattande rättsprocesser, med
höga kostnader för processen. Mannen
fick rätt; detta skulle räknas in som
underhållsbidrag. Det betyder alltså att
barnen har egna, icke obetydliga
inkomster av förmögenhet. Även om barnen
har mer än 48 000 kr skall alltså mannen
i fråga betala 50 % av
underhållsskyldigheten, om jag har
förstått det hela rätt. Hans fråga, som
också är min, är först och främst: Går
det att retroaktivt sätta sig över en
dom som har fastställts av Högsta
domstolen? Det här kanske kan sägas vara
en helt ny lagstiftning i så fall. I
propositionen hänvisas till att
föräldrarna skall komma överens. Men har
man processat för många hundratusen
kronor tror jag inte att man kommer att
samarbeta i framtiden.
Jag skulle vilja fråga
Justitiedepartementet och andra
rättssakkunniga: Har vi inte här ett
mycket stort legitimitetsproblem? Vilka
möjligheter skulle vi kunna ha för att
lösa det här? Visserligen skall man
uppenbart ha fullgjort sin skyldighet.
Men det stämmer nog inte riktigt. Om
mannen hade vetat vad lagstiftaren
skulle hitta på hade han köpt en
engångslivränta och därmed sluppit
underhållsbidrag. Det var den första
tekniska frågan.
Den andra, som är ännu mera teknisk,
går till Riksskatteverket. Det gäller
inkomstbegreppet. Det sägs att man skall
utgå från den deklarerade inkomsten. Men
när det gäller inkomst av
näringsverksamhet skall man återlägga
avdrag för pension, utom det som gäller
ett halvt basbelopp. Jag undrar om det
inte har dragits en något felaktig
parallell till löntagardeklarationer. I
det här fallet skall ju företagarens
högre rätt till avdrag för pension täcka
avtalspensionerna också. Jag tycker att
det saknas symmetri här.
Den sista frågan gäller avsättningar
till periodiseringsfonder. Det skall
alltså återläggas. Det kan väl vara
riktigt. Men har man då tänkt sig
symmetri? Det kan jag inte utläsa av
propositionen. När
periodiseringsfonderna måste aktiveras
igen och det tas ut som inkomst, tar man
då hänsyn till att detta har beaktats en
gång innan?
Gudrun Antemar: Jag tänkte svara på den
första frågan. När det gäller
förhållandet mellan de civilrättsliga
reglerna i föräldrabalken och de
föreslagna reglerna om underhållsstöd,
finns det civilrättsliga systemet kvar.
Det är inte någon ändring i det
systemet. Det innebär att om det finns
en dom från en domstol om
underhållsbidrag så förlorar inte den på
något sätt sin giltighet. Men det finns
en regel i föräldrabalken som säger att
man kan fullgöra sin civilrättsliga
underhållsskyldighet genom att
återbetala till staten enligt reglerna
om underhållsstöd. På det sättet finns
sambandet mellan regelsystemen ändå
kvar.
I det exempel som togs upp är det två
olika system. Ett av syftena är att
koppla isär systemen. Då blir de inte
riktigt parallella och lika. En yttersta
gräns för den civilrättsliga
underhållsskyldigheten är att barnet har
behov av pengar. Har barnet inte något
behov av underhåll, blir det inte något
underhållsbidrag. Så är det inte riktigt
i reglerna om underhållsstöd. De bygger
på att barnet kan ha en inkomst med ett
visst grundavdrag. Sedan minskar
underhållsstödet upp till ganska stora
inkomster för barnet. Dessutom finns den
regel som nämndes, som innebär att
barnet inte har rätt till underhållsstöd
om det är uppenbart att den
bidragsskyldige föräldern på något annat
sätt sörjer för barnet. Då kan
konsekvensen bli den som nämndes. Jag
håller med; om föräldern hade känt till
det här hade han genom att träffa ett
snabbt avtal om engångsunderhållsbidrag
kommit förbi den här situationen. Men
den uppkom just därför att systemen inte
är helt parallella. Barnets behov sätter
en yttersta gräns i det ena systemet men
inte i det andra.
Margit Gennser (m): Jag håller med om
att exemplet naturligtvis är ovanligt.
Men borde det inte finnas någon
övergångsregel eller någon formulering
som gör det lättare att klara av dessa
fall, som naturligtvis är få men som kan
upplevas som väldigt orättvisa? Man
skall uppenbart fullgöra sin skyldighet,
och man skall på annat sätt fullgöra sin
underhållsskyldighet. Men vi skall komma
i håg att problemet var att
förmögenheten överläts före skilsmässan.
Då är det inte någon
underhållsskyldighet. Då går det att
hävda att han hade överlåtit
förmögenheten ändå. Men sedan har
naturligtvis Högsta domstolen ändå
konstaterat att det här gick att
likställa. Men det är ju inte önskvärt
att det skall bli ytterligare omgångar
hos myndigheter för överföring. Därför
undrar jag om det hade funnits en
möjlighet att få någon liten formulering
som gör att det går att sortera ut de
här något udda fallen.
Monica Lövdahl: Vi har tidigare påtalat
hela komplexiteten i inkomstberäkningen.
Det är många osäkra faktorer som man
tänker ta hänsyn till. Vi har kanske
inte sagt så mycket om
pensionsförsäkringspremier. När det
däremot gäller periodiseringsfonder och
tidigare års underskott kommer vi i
många fall inte att få riktiga
uppgifter.
Bo Könberg (fp): Jag hade egentligen ett
par frågor till Riksrevisionsverket. Men
det svar som Margit Gennser fick från
Justitiedepartementet gör att jag skulle
vilja börja med att ställa en fråga till
departementet.
Om jag förstod svaret rätt finns det en
mycket större problematik i skillnaderna
mellan det civilrättsliga förfarandet
och det nu föreslagna förfarandet än som
belystes av det möjligen speciella fall
som Margit Gennser tog upp och som
kanske rör ett relativt fåtal konkreta
fall. Min fråga är: Är det rätt att det
kommer att uppstå ganska många fler fall
av en annan typ därför att man har valt
att ha två olika regelsystem?
Min andra fråga är: Är den lösning som
nu föreslås den som skulle ha varit
Justitiedepartementets
förstahandslösning?
Gudrun Antemar: Jag tackar för de
frågorna. Jag kan börja med den första
frågan. Svaret på den är: Nej, vi kan
inte se det. Men vi ser en skillnad
mellan systemen eftersom det ena
systemet är behovsprövat och det andra
inte är det. Barnets behov sätter ju
civilrättsligt i alla fall den yttersta
gränsen.
Den andra frågan vill jag passa på.
Bo Könberg (fp): Jag tackar för bägge
svaren. Jag skulle vilja fortsätta med
att ställa frågor till
Riksrevisionsverket. De rapporter som
verket har lagt fram tycker jag har
varit mycket värdefulla. De ger en
inblick i problemen och anger
eventuella, tänkbara lösningar på den
svåra frågan. Vi vet ju alla att det är
mycket svårt att hitta en bra lösning på
frågan. Någon perfekt lösning finns
knappast. Själv har jag närmast läst
verkets analyser så att de pekar fram
mot en annan principiell lösning på hela
problematiken än den som har blivit
regeringens förslag och som vi nu
diskuterar i utskottet på olika sätt.
Men det är ju en sak.
Under föredragningen räknade
föredraganden upp fyra-fem brister.
Detta gjorde han efter att ha
konstaterat att man i huvudsak tycker
att det går åt rätt håll. Sedan
avrundade han med verkets eget förslag
till lösning som ju i grova drag handlar
om höjda grundavdrag eller
förbehållsbelopp och höjda
procentsatser. Om man gör som verket
föreslår skulle man såvitt jag förstår
lösa en av de brister som konstaterades
i det föreliggande förslaget.
Min första fråga är om vi är överens om
att ert eget förslag bara löser någon
enstaka brist. Om jag får det svar jag
tror att jag får på den frågan har jag
en följdfråga. Varför gör ni inte något
försök att rätta till de återstående
bristerna?
Jan Vikström: Ja, det stämmer att de
beräkningar som vi redovisade, med nya
procentsatser och grundavdrag, löser ett
problem. Vi säger också i vår rapport
att på längre sikt måste man fundera på
hur man skall hantera
vårdnadshavarsidan. Men vi kommer inte
med några lösningar. Ett stort problem
blir ju de marginaleffekter som kan
uppstå om man skall involvera
vårdnadshavaren i de här beräkningarna.
Vi säger att man förmodligen måste ta
ett större grepp kring det här och inte
bara betrakta systemet isolerat.
Staffan Ivarsson: Jag vill bara fylla i
med att säga att eftersom vi nu studerar
ett system i taget har vi inte underlag
för att uttala oss om hela det
familjepolitiska stödet. Vi betar nu
igenom system för system. Vi håller på
med föräldraförsäkring och barnbidrag. I
januari eller februari känner vi oss
sannolikt mogna för att återkomma.
Bo Könberg (fp): Tack för svaren. Jag
har full förståelse för att
Riksrevisionsverket inte i första hand
har till uppgift att söka en lösning som
stämmer överens med föräldrabalk och
sådant. Man har mera att ta fram
konsekventa förslag som är
samhällsekonomiskt vettiga, där pengarna
kommer till rätt ställe och som inte
kostar för mycket.
Jag är mer nyfiken på det som ni kom in
på i slutet av era svar. Är det möjligt
att komplettera er variant med ett
försök att lösa problemet med att få med
vårdnadshavarens situation? Tror ni att
man kommer att köra huvudet i väggen?
Eller går det att göra även om ni har
avstått i den här omgången?
Jan Vikström: Vi skriver också i
rapporten - det tror jag i alla fall -
att den här modellen kan bilda
utgångspunkt även för förändringar där
man tar ett större grepp i fråga om
stödet. Det tror vi.
Anita Persson (s): Det här nya
underhållsstödet skall ju ersätta
bidragsförskottssystemet. Det blir helt
generellt. Enligt vad försäkringskassan
skriver kommer det automatiskt att gå ut
till dem som i dag har bidragsförskott.
Men meningen är ju att man även skall
spara på den sidan. Jag undrar om ni har
någon uppfattning om hur många fallen är
där den underhållsskyldige kommer upp i
ett sådant belopp att det generella
stödet inte behövs. Har ni någon
uppfattning om hur mycket man kan spara
på själva utbetalningarna av
underhållsstödet? Blir det någon
besparing där, eller blir det bara
besparingar på inbetalningarna till
systemet?
Sedan skulle jag vilja höra hur
Barnombudsmannen ser på
bidragsförälderns intresse av att betala
nu när man inte längre betalar direkt
till barnet. I stället betalar man ju
direkt till staten, eftersom bidraget nu
är generellt.
Jag hade några andra frågor också, men
dem har jag redan fått svar på.
Jan Vikström: Jag förstod inte första
delen av frågan. Kan du sammanfatta den?
Anita Persson (s): Avsikten är ju att
man skall spara. Det skall man göra även
på det generella underhållsstöd som
skall gå ut från statens sida. Tanken är
att man skall försöka minska även det.
Försäkringskassan har gått ut i dag och
sagt att någon ny ansökan inte behöver
lämnas in. Alla som har bidragsförskott
i dag kommer automatiskt att få det nya
underhållsstödet. Min fundering är om ni
vet hur mycket man i fortsättningen kan
komma att spara genom att
bidragsföräldern betalar tillbaka så
mycket till staten att underhållsstödet
inte borde utgå. Det är meningslöst att
staten skall vara förmedlingsorgan
mellan föräldrarna. De skall kunna göra
upp det här själva. Det skulle spara
mycket pengar även för försäkringskassan
om föräldrarna betalade direkt till
varandra.
Jan Vikström: Vi har inte gjort några
sådana bedömningar. Därtill har vi inte
särskilt studerat propositionens
reviderade förslag. Jag skulle tro att
det snarare är en bedömningsfråga att
avgöra hur många som kommer att
involveras i ett nytt system på det här
sättet. Jag vet inte om någon från Rfv
kan svara på det.
Anders Wicksell: Det sparbeting som
finns i propositionen skall tas ut av de
bidragsskyldiga. Det är i allt
väsentligt samma grupper som i dag får
bidragsförskott som har rätt till
underhållsstöd, med några få undantag.
Bl.a. tillkommer vissa barnpensionsbarn
liksom utfyllnadsbidrag vid växelvis
boende, som vi också har pratat om.
Vi har inte sett någon redovisning av
hur många av dagens bidragsskyldiga i
bidragsförskottssystemet som når taket,
1173 kr, med det nya beräkningssättet.
Vi har inte heller gjort någon sådan
undersökning på Riksförsäkringsverket.
Margareta Israelsson (s): Jag tycker att
det här bitvis är en intressant fråga.
Precis som underströks från
Riksförsäkringsverket sägs det också i
propositionen att det i allt väsentligt
bör vara samma familjer som skall få
underhållsstöd. Precis som Anita Persson
var inne på och som jag tror står mellan
raderna överför vi nu ett nytt generellt
stöd, sett ur det perspektivet, som
utgår till föräldrarna utan att man
särskilt ansöker om det.
Å andra sidan kan det kanske finnas
vissa problem med att generellt säga: Nu
stoppar samhället en form av utbetalning
för regleringen, och något mer utgår
inte förrän det har kommit in en
ansökan. Det kan ju skapa både
administrativa och andra problem. Jag
tycker det vore intressant om
Försäkringskasseförbundet kanske också
kommenterade aspekten med den
fortlöpande översyn som sker. Det har ju
också varit ett önskemål från kassorna
att få litet bättre översikt över när
bidragen skall betalas ut och när så
inte skall ske. Det var ju föremål för
den kritik som Riksrevisionsverket lyfte
fram. Jag vill alltså få sagt att jag
tror att det är ett problem att man
stoppar ett system och säger att det nya
systemet inte skall utgå förrän alla
barn som har rätt till stödet ansöker om
det.
Jag vill återigen understryka: Det vi
talar om är inte att staten skall sköta
föräldrarnas underhåll. Detta gäller ju
när föräldrarna inte betalar.
Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen.
Jag skall hälsa Margareta Orrell och Eva
Hammar från Socialdepartementet
välkomna. De skall besvara rena
faktauppgifter.
Anita Persson (s): Frågan gäller hur vi
ser på det förhållandet att fäderna
betalar till staten i stället för att
betala direkt till barnet.
Ansökningsförfarandet finns ju kvar. Om
det fungerar mellan mamman och pappan så
skall han betala direkt. Den modellen
skall ju vara den vanliga. Men om det
brister i rutinen, dvs. att pappan
slarvar, då kan mamman söka och få
pengar via försäkringskassan. Det är ju
en trygghet för kontinuiteten i hennes
ekonomi. Och för fäderna innebär det en
skyldighet att betala in pengar till
samhället.
Det är viktigt för barnen att den som
barnet bor hos har en trygghet och
kontinuitet när det gäller ekonomin. Men
i de flesta fall får man hoppas att
detta fungerar och att det inte behöver
ske något ansökningsförfarande. Då
betalar pappan direkt till barnen. Jag
tror därför att reglerna utifrån barnets
perspektiv är bra på det viset att ett
ansökningsförfarande behöver ske först i
de fall när det börjar trassla. Då
behövs den tryggheten.
Diskussionen har ju också handlat om
att fäder inte tar lika mycket ansvar
för sina barn när de bara betalar till
staten. Men det är ju ändå bara ett
förskott. Det går ju till deras barn.
Jag ser inte någon stor fara för barnets
del.
Anders Bodecker: Om jag uppfattar frågan
rätt så gällde den hur
försäkringskassorna skall klara
administrationen vid övergången till det
nya systemet. När det gäller
utbetalningen av bidragsförskott
respektive underhållsstöd står det i
övergångsreglerna att de som uppbär
bidragsförskott med automatik också
skall ha det nya underhållsstödet.
När det gäller kravet är det så vist
ordnat att vi har en dataanläggning som
kommer att hjälpa oss med att se till
att alla som nu är underhållsskyldiga
kommer att få ett meddelande i början av
december. Då har vi nämligen 1996 års
taxerade inkomst för inkomståret 1995.
Då kommer den underhållsskyldige att få
ett beslut om hur stort underhållsstödet
kommer att bli och att man utgår från si
och så många barn. Om den
underhållsskyldige sedan har synpunkter
på det får han eller hon höra av sig
till Försäkringskassan, och det blir då
en utredning i vanlig ordning. När det
sedan kommer in nya barn i systemet blir
det naturligtvis ett
ansökningsförfarande. Det är alltså
nödvändigt med dessa övergångsregler.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har två
frågor till RRV. Den ena gäller att man
skall beakta vårdnadshavarens ekonomi.
Det har delvis redan tagits upp. Jag
delar uppfattningen att man borde beakta
vårdnadshavarens ekonomi. Då måste man
erkänna att det finns två krux. Det ena
är marginaleffekter, och det andra är
administrationskostnader. Jag vill fråga
om ni från RRV bedömer möjligheterna att
kunna minimera marginaleffekterna och
hålla nere administrationskostnaderna
som goda, om det är realistiskt att man
kan klara det på ett bra sätt.
Min andra fråga gäller summorna som man
får hålla undan och procentsatserna. Ni
från RRV har ju föreslagit högre
grundavdrag och högre procentsatser.
Samtidigt uppfattade jag att Jan
Wikström avslutade med att säga att det
egentligen skulle krävas ett större
underlag än det som ni har haft. Därför
vill jag fråga: Menar ni från RRV:s sida
att underlaget är tillräckligt för att
det skall vara möjligt att bedöma att
andra siffror i propositionen är bättre
eller behövs det mer underlag? Som jag
har läst propositionen har ju regeringen
inte byggt sitt förslag på direkta
undersökningar. Man säger att man inte
vet vilka konsekvenserna egentligen blir
utan att det är något som man får följa
upp. Men tycker inte ni att man behöver
undersöka mer, så att man kan bygga
detta på mer än vad ni har gjort?
Jan Vikström: För att kunna hitta den
optimala balanspunkten för att nå en
bättre precision och säkerhet när det
gäller hur den här modellen borde se ut
skulle det behövas ett större underlag.
Detta är i och för sig saker och ting
som kan justeras efter hand som man
utifrån verkligheten upptäcker att detta
behöver justeras. Det kan i och för sig
anstå till dess.
När det gäller frågan om vi tror att
man kan undvika marginaleffekter genom
att involvera vårdnadshavaren i
prövningen, har vi sagt att det inte är
något lätt problem, särskilt inte om man
betraktar detta system isolerat. Vi har
tänkt att vi skall fundera vidare på
detta och att vi kanske kan återkomma
till hur man i ett bredare perspektiv
skulle kunna lösa den frågan.
Staffan Ivarsson: I det förslag som RRV
redovisar på s. 47 i den blå rapporten
som ni har fått, RRV 1996:21, har vi
höjt fribeloppet och höjt
procentsatserna. Det har gjorts för att
byta ut hundraprocentiga
marginaleffekter för låginkomsttagare
som riskerar att hamna i
socialbidragsberoende mot något högre
marginaleffekter för vanliga
låginkomsttagare och mellaninkomsttagare
och sådana som har högre inkomster med
dessa höjningar per barn som vi
redovisar. I propositionen redovisas 9,
12 och 15, och vi har räknat upp dem med
några procentenheter. Men det slår trots
allt inte så kraftigt på vanliga
inkomster när det gäller
marginaleffekter. Det är det tricket som
vi har gjort. Detta var ett
förtydligande.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag fick inte
något direkt svar när det gäller
administrationskostnaderna, dvs. om man
skulle ta hänsyn till vårdnadshavarens
ekonomi.
Jan Vikström: Vi har kanske inte
funderat så mycket på den saken. Men vi
kan konstatera att det i dag finns ett
bostadsbidrag som i stort sett omfattas
av samma människor som de som får
bidragsförskott. Man ser lätt att det
skulle kunna finnas
samordningsmöjligheter.
Staffan Ivarsson: Vi har lämnat detta
med vårdnadshavare litet grand. Vi ser
att det är något som måste behandlas
separat. Enligt den blå skriften framgår
det att vi vill gå vidare, och vi tycker
oss i klartext se att den här
procentmodellen håller i någon form som
en isolerad mekanism.
Ingrid Skeppstedt (c): Jan Vikström sade
att återbetalningsskyldigheten belastar
de som har låga inkomster. I detta
förslag sägs det att man inte skall ta
in lägre belopp än 100 kr. Det innebär
ju väldigt låga inkomster. Det blir ju
bara 3 000 kr per månad om man räknar på
ett barn, eftersom det är 10 %. Men
detta är ju långt under existensminimum.
Vad är det som gör att man har satt
denna gräns vid 100 kr?
Eva Hammar: Som jag minns det berodde
detta på att man inte skulle behöva
kräva in för låga belopp och att man
skulle sätta en gräns någonstans. Man
skulle slå två flugor i en smäll, så att
de som har de allra lägsta inkomsterna
inte skulle behöva betala till kassan.
Ingrid Skeppstedt (c): Detta innebär ju
att den som är återbetalningsskyldig och
kanske vill betala inte kan betala. Det
blir alltså en stor press på denna
person.
Eva Hammar: Jag kan bara säga att vi i
dessa fall har anståndsförfarandet att
tillgå.
Gullan Lindblad (m): Om vi ser bakåt är
det fem sex olika utredningar som har
utrett underhållsbidrag, bidragsförskott
och underhållsstöd. Jag har själv suttit
med i en utredning där vi presenterade
tre olika modeller, men där vi kanske
framför allt tittade på sambandet mellan
bostadsbidrag och bidragsförskott.
För ett par år sedan kom en
departementspromemoria. Den tyckte jag
på sitt sätt var sympatisk, eftersom man
skulle kanalisera ut det som fanns inom
de befintliga ramarna till dem som var
fattigast. Men det blev ett himmelsskri
över detta. Jag kommer ihåg artiklar i
Dagens Nyheter i vilka det stod att
17 000-kronorsmamman, dvs. en mamma som
hade den månadsinkomsten, förlorade sin
guldkant på tillvaron. Men det kanske
inte är guldkanten på tillvaron som är
det viktigaste i dag när vi har en så
stor statsskuld och ett så stort
budgetunderskott. Jag vågar säga att
alla riksdagens partier är väl nu inne
på att vi måste komma fram till
besparingsförslag. När jag nu sitter och
lyssnar tycker jag dock att ingen
egentligen har ett fullödigt förslag,
allra minst jag själv. Förvirringen har
vkat till en något högre nivå, kan man
säga. Det är alltid bra, eftersom det ur
detta kan födas något nytt. Men på något
sätt har vi nog börjat litet grand i fel
ände. Man borde först och främst ha sett
på det civilrättsliga och på
underhållsbidragen, dvs. föräldrarnas
gemensamma ansvar för barnen. Men vi vet
ju nu att förslag om detta inte kommer
förrän nästa höst, och här sitter vi nu.
Något radikalt kanske borde göras. Men
är det någon som i dag kan säga oss vad
vi egentligen skall göra för att få det
så rättvist som möjligt? Jag kan ställa
frågan till samtliga. Alla som har ett
tips att ge borde ge det. Jag tycker
själv att det borde vara ett högre
förbehållsbelopp. Jag tycker också,
vilket Riksrevisionsverket har
föreslagit, att det är sympatiskt. Men
på något sätt måste vi tillbaka till
föräldraansvaret och föräldrabalken. Det
har vi också fått synpunkter på från
lagutskottet. Men icke förty sitter vi
med det konkreta förslaget, och vi
sitter mer eller mindre fast i rävsaxen
i dag.
Sune Wiklander: Vi från UFR bjöd in
Laila Freivalds 1989 och kom med ett
förslag om familjenämnder eller barnråd.
Vi jobbade med detta och uppvaktade
Justitiedepartementet och
Socialdepartementet samt utskott och
riksdagsmän. Alla tyckte att detta lät
vettigt, men så enkelt fick det inte
vara. Vi uppvaktade också flera kommuner
och bad om pengar för att få starta ett
projekt som alla tyckte var bra. Jag
talade med lagmän och Domstolsverket.
Men förslaget fick ju inte komma från
UFR. Därför fick förslaget läggas fram
av en riksdagsman. Det förslaget finns
nu hos Nordiska rådet och håller på att
utvecklas. Vidare har vi föreslagit
förenklade sätt när det gäller
underhåll. Men det är ingen som lyssnar
på oss. Man bestämmer uppifrån hur
reglerna skall vara.
Ett sätt att lösa det problem som
Gullan Lindblad tog upp är att man
budgeterar umgänget under ett år. Om
t.ex. den ena föräldern skall ha barnet
120 dagar och den andra föräldern 245
dagar under ett år så tittar man på vad
barnet kostar och på föräldrarnas
inkomster på ungefär samma sätt som nu
sker. Man budgeterar umgänget. Det
innebär att av den potten skall den som
är umgängesrättsförälder betala 245/365.
Den andra föräldern skall betala
120/365, dvs. vårdnadshavaren. På det
sättet kommer umgängesrättsföräldern
redan att ha avräknats att han skall ha
umgänge. På det sättet ställer han också
upp på umgänget. Om vårdnadshavaren
börjar strula med sjuka barn eller andra
saker och inte vill lämna ut barnet, då
har umgängesrättsföräldern redan
tillgodoräknat sig att han eller hon
skall ha barnet under den tiden.
Vårdnadshavaren får då själv stå för
kostnaderna. Det är ett sätt att lösa
det hela.
Jag har ju varit mycket i kontakt med
familjeekonomerna Pia Nilsson och Inger
Persson. De säger också att Sverige har
en av de bästa modeller som finns när
det gäller dessa frågor. Den skulle bara
behöva förbättras litet grand. De har
gett ut en tidskrift om detta som heter
Att längta och betala, där man också
påvisar att en vårdnadshavare i
genomsnitt har 1 260 kr kvar när allt är
betalt, medan umgängesrättsföräldern går
back 290 kr varje månad. Jag vill säga
att det är en myt som många tror handlar
om den rika pappan och den fattiga
mamman.
Vi ställer gärna upp med förslag, och
vi har bett många riksdagsmän att komma
till föreningen, men många har tyvärr
inte tid.
Staffan Ivarsson: Vi har i vår blå
rapport gett svar i form av ett förslag.
Jag vill påminna om bakgrunden till det
hela, så att man inte fördjupar sig i
detaljer. Vi talar om ett stöd till
familjer. Det finns många olika system.
Det som vi talar om är ett system som
består av två delar. Av historiska skäl
började man i början av 1900-talet med
indrivningen för ensamma mödrar, ensamma
mödrar som kom att utsättas för en
brutal situation när den andra parten
drog i väg. Successivt klev staten in
alltmer och hjälpte till med denna
indrivning. 1964 sade man att det inte
räcker med bara detta utan att man även
skulle ha ett garantibelopp. Jag skall
inte föregripa det som vi kommer att
föreslå i vår syntesrapport i februari,
men vad vi ser är att fler och fler
system har adderats under årens lopp,
och vart och ett är komplext och måste
studeras noga, eftersom det finns
målsättningar av alla de slag.
Vi har genom bidragsförskottssystemet
sett hur t.ex. 7 kap. 1 § föräldrabalken
inte kommer att efterlevas i
verkligheten genom tillämpningen av
bidragsförskottslagen. Det finns även
andra motstridigheter och kanske
dubbelöverlappningar. Det finns två
delar i detta, ekonomi och indrivning.
Vi ser att detta är ett inte helt
orealistiskt system för
indrivningsdelen. Det handlar om att dra
in pengar från den ena parten. Det går
inte att bortse från att en part är svag
och att det blir problem. Det kan också
vara någon som så att säga nekar.
Ekonomidelen, och då talar vi ganska
uppenbart om vårdnadshavarens ekonomi,
skulle vi vilja återkomma till, vilket
vi också explicit skriver. Vi talar
också om administrationskostnader. Vi
tror att det förslag som har lagts fram
på något sätt är möjligt. Man kan
diskutera de olika beloppen och
fördelningspolitiska aspekter. Vi har
tyckt att man kanske skall höja
fribeloppet något för att underlätta för
de verkliga låginkomsttagarna, dvs. de
med inkomster under 9 000-10 000 kr och
höja procentsatsen för de övriga för att
kamma hem det som man förlorar hos de
verkliga låginkomsttagarna för att man
skall få en annan typ av
marginaleffektstrappa.
Eva Falkenberg: Jag kan inte komma med
någon direkt modell för ett rättvist
system. Men en aspekt som jag tror att
man skall tänka på i detta sammanhang är
att man också måste se till
kärnfamiljernas rätt till stöd. Vi vet
att skilsmässorna bland arbetslösa
föräldrar ökar på grund av påfrestningar
i äktenskapet. Men man får inte ha ett
sådant system som innebär att
föräldrarna vinner på att flytta isär
genom att de då får samhällsstöd. Jag
tror inte att det är så i dag. Men det
är viktigt att ha med i bakhuvudet att
en del föräldrar inte kan försörja sina
barn inom äktenskapet. Många
kärnfamiljer har i dag en mycket
ansträngd ekonomi. Man måste ändå ha i
åtanke att det bästa för barnen är att
föräldrarna lever tillsammans men att
det kan vara sådana slitningar att de
inte klarar det. Då får det inte finnas
ekonomiska incitament att flytta isär.
Jag tror att det är mycket viktigt
utifrån barnets perspektiv att
möjligheten till stödsamtal finns kvar
för familjer där det börjar knaka i
fogarna.
Ulf Sjögren: Jag vill svara på Gullan
Lindblads fråga. Jag tycker att det är
mycket viktigt att man framhåller att
indrivningen av underhållsstödet vid
kronofogdemyndigheterna är en
offentligrättslig avgift. Enligt
gällande rätt har försäkringskassorna
övertagit underhållsbidragen från barnen
vär ansökan om indrivning lämnas. Jag
har i våra diskussioner med
Riksförsäkringsverket, när det gäller
det praktiska genomförandet, sagt att
det är bättre med ett underhållsstöd där
kassan själv förfogar över ärendet och
själv kan fatta ett beslut. I dag är
förhållandet sådant att en skilsmässa
börjar med en separation. Från den
tidpunkten utbetalar man
bidragsförskott. Sedan är
försäkringskassan i händerna på
parternas processföring. Det blir ett
betänketidsprotokoll. Då fastställs ett
underhållsbidrag från den tidpunkten. I
samband med äktenskapsskillnaden bör en
domstol med en viss retroaktivitet
fastställa ett underhållsbidrag. Men det
är inte alltid som den
underhållsberättigade yrkar att få
bidrag under de första månaderna, dvs.
från separationstidpunkten. Eftersom jag
personligen har arbetat med detta anser
jag att de föreslagna underhållsstöden
är en bra modell. Det är en bättre
modell. Den innebär att vi har återkrav
av en avgift. Kronofogdemyndigheterna
kan då hantera denna som allmänna mål.
Genom att detta är en avgift får kassan
samma rätt som staten har vid indrivning
av kvarskatt och när det gäller
flertalet allmänna mål om återbetalning
av överskjutande skatt och annat. I den
här situationen, då man har gått över
till allmänna mål, har vi en
indrivningslag. Borgenärsfunktionen
läggs på kronofogdemyndigheterna.
Ett problem i detta sammanhang har
gällt anstånd där försäkringskassan ges
vissa anståndsmöjligheter men där det
finns uppskovsmöjligheter enligt
indrivningslagen. Det talas inte ett ord
om detta i propositionen. I den
praktiska hanteringen har vi fått
fundera över detta, eftersom vi måste gå
ut till våra organisationer och tala om
hur detta skall vara.
Min bedömning är alltså att detta
förslag säkert kommer att innebära
fördelar när det gäller indrivning.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Nu när
Socialdepartementets representanter har
kommit vill jag ställa en fråga som i
och för sig har ställts tidigare. Den
gäller frikopplingen av samhällsstödet
från de civilrättsliga reglerna som
finns i föräldrabalken. Vilka incitament
finns det egentligen för föräldrarna att
över huvud taget göra upp några
civilrättsliga avtal enligt
föräldrabalken i och med det nya
underhållsstödet? Det måste ändå vara
önskvärt och det normala att föräldrarna
gör upp detta själva och inte blandar in
samhället. Men vilka incitament kommer
det att finnas framöver att göra det, om
man kan räkna med att få mer pengar än
dessa 1 173 kr, eftersom det väl då blir
civilrättsliga avtal som gäller? Men om
man inte räknar med det, varför skall
man då över huvud taget göra upp detta
sinsemellan?
Eva Hammar: Jag vet inte vad jag som
rättssakkunnig skall svara på det. Jag
vet inte om det är riktigt min sak.
Staffan Ivarsson: Vad vi har sett är att
bidragsförskottslagen har skapat en
olycklig bindning när det gäller
kopplingen mellan civilrättsliga avtal
och offentligrättsliga. I verkligheten
är det väl på det sättet att avtal som
sluts i domstol ligger till grund för
det statliga stödet. Detta försöker vi
komma ifrån. För att detta skall
omprövas, t.ex. när den
underhållskyldiges inkomst stiger, krävs
en omfattande apparat, t.ex. att
vårdnadshavaren skall ta kontakt med den
förhatlige f.d. partnern och försöka
förmå honom eller henne till en gemensam
förhandlingssituation, gärna med kassan
och kommunala ombud, vilket kanske
medför domstol och bråk. Detta struntar
man i. Det är i dag en fullständigt
olycklig sammanblandning mellan två
regelverk. Jag vill inte svara på frågan
om incitamenten, men man kommer
åtminstone delvis bort från denna
olycksaliga sammanblandning.
Gudrun Antemar: Efter inlägget från
Riksrevisionsverket har jag inte
särskilt mycket att tillägga.
Incitamenten är naturligtvis låga.
Bo Könberg (fp): Jo, incitamenten är
sannolikt låga. Hela frågan om huruvida
de nuvarande problemen skall lösas genom
att totalt frikoppla systemen från
varandra eller genom en annan lösning
får vi väl återkomma till.
Jag begärde ordet för att fråga
departementet om vi kunde få litet hjälp
när det gäller exempelvis kostnader. Vi
hade för vår del svårt att utläsa hur
besparingen kan bli så stor som det står
i propositionen. Om jag minns rätt
skulle besparingen 1997 röra sig om
drygt 1 miljard för att 1999 vara uppe i
1,8 miljarder. Vi talar nu om en kostnad
för 1995/96 som ligger på ungefär
3,3 miljarder. På ytan verkar det, när
man läser detta, som om drygt hälften av
kostnaderna kan sparas in med liggande
förslag.
Under diskussionen har det flera gånger
sagts att det inte blir några större
besparingar på mottagarsidan , utan det
handlar om betalarsidan.
Blir det en besparing om i
storleksordningen 1,8 miljarder inom ett
par tre år, som det står i
propositionen? Hur kan vi andra läsa oss
fram till det? Finns det något sådant
dokument?
Jag kan fråga Socialdepartementet: Har
man en uppfattning om hur många av de
betalande som i fortsättningen, med de
ny reglerna, kommer att betala minst
1 173 kr i månaden? Det gäller alltså
att behovet av utfyllnad bortfaller.
Margareta Orrell: Olyckligtvis är den
som har gjort beräkningarna inte här.
Beräkningarna bygger på en samkörning
mellan faktiska inkomster för den stock
som fanns för, tror jag, mars förra året
och bidragsbelopp som i dag betalas. Vi
kan inte se annat än att med de
antaganden om löneutveckling, barnantal
o.d. som gällde vid det tillfället, blir
det de här besparingarna. Arbetslösheten
och en del andra saker spelar också in.
Vi måste följa detta oerhört noga
framöver för att se om man kan justera
procentbelopp e.d. om det inte håller.
Bo Könberg (fp): Jag vill bara få
bekräftat att detta skall läsas på det
sättet att om lagda förslag genomförs
blir statens utgifter, jämfört med om
man inte skulle ha gjort det,
1,8 miljarder mindre på tre år. Jag ser
nu att jag får en nick till bekräftelse.
Tack!
Ulla Hoffmann (v): Syftet med förslaget,
så som jag ser detsamma, är att statens
kostnader skall minska för något som
enligt vad många här har betonat är
föräldrarnas gemensamma ansvar för sina
barn. Men det pratas om incitament för
att träffa civilrättsliga avtal. Det
borde väl ändå ligga i båda föräldrarnas
intresse att dela på ansvaret för sina
barn.
Jag tror att det var Socialstyrelsen
som sade att allt fler kommer att ansöka
om underhållsstöd i och med det här nya
förslaget. Jag skulle vilja veta vad det
påståendet bygger på.
Margareta Israelsson (s):
Hundraprocentigt säker kan man aldrig
vara. Men jag tror att i och med att det
inte är fråga om ett behovsprövat stöd -
den förälder som barnet bor hos får ju
det här stödet om det ansöks om detta -
är det mycket enklare för dem att söka.
De får en garanti för att det här
beloppet kommer regelbundet varje månad.
Man kan binda upp sin ekonomi på det.
Risken kan dock finnas, och det är en av
orsakerna till att många gått in i
bidragsförskottssystemet, att den som
skall betala underhållet inte gör det
regelbundet. Det uppstår kostnader,
förseningar och trassel för föräldrarna
sinsemellan. Därför gäller det att
slippa de tvisterna. Genom att det inte
är ett behovsprövat stöd kommer alla att
söka. Man resonerar kanske så här: Okej,
jag får de här pengarna. Sedan får
staten ta hand om det och kräva in det
andra. Det gör att man förlorar
incitamentet att göra upp avtal
sinsemellan. Jag kan inte klart säga att
det absolut kommer att bli så. Den
erfarenhet jag har av att prata med
föräldrar och mina erfarenheter av
kommunerna när det gäller fastställande
av underhållsbidrag talar dock i nämnda
riktning.
Vidare tror jag att det är litet
olyckligt om många föräldrar som skall
betala underhållsbidrag upplever att de
betalar en avgift till staten - de
betalar inte till sitt barn, utan det
går in i statskassan och sedan ut på
andra sätt. Kopplingen inom familjen
förlorar kraftigt på det här förslaget.
Det kan vara olyckligt för kopplingen
mellan barn och förälder som betalar.
Ulla Hoffmann (v): Jag delar inte
riktigt den uppfattningen. Jag blir
verkligen helt ställd här. Är
bidragsförskottet verkligen
behovsprövat, så att det beror på t.ex.
moderns inkomst? Min uppfattning har
varit att det inte är så, utan att det
bygger på att om fadern inte betalar går
kassan in och förskotterar. Det heter ju
just förskott. Jag skall dock inte
fortsätta den diskussionen nu.
Margareta Israelsson (s): Det är viktigt
att klarlägga denna fråga. Många gånger
framställs detta så att vi nu gör en
förändring. På flera håll verkar
förslaget bygga på att staten går in och
säger: Nu, underhållsskyldiga föräldrar,
skall ni inte längre betala till ert
barn. Strunta i det! Nu betalar staten,
och sedan får ni gå till
försäkringskassan och betala.
Det incitamentet finns ändå inte här.
Grunden är i stället hela tiden om
föräldern inte betalar till barnen. En
viktig aspekt att lyfta fram kan
naturligtvis vara den om ett underhåll
inte fungerar mellan två parter. Det kan
vara fråga om att en underhållsskyldig
förälder inte betalar. Det blir
förseningar och problem. Då skulle
kritiken gälla att det är fel att staten
går in och reglerar här.
Skälet till det är ju inte att ta ifrån
föräldern detta ansvar, utan skälet är
att man vill garantera barnet och
vårdnadshavaren en fortsatt ekonomisk
möjlighet. Barnomsorgsavgifter och hyra
skall ju ändå betalas. Även om den
underhållsskyldige inte sköter sina
datum för inbetalningar skall den som är
vårdnadshavare betala sina avgifter. Det
är egentligen det som vi talar om.
Naturligtvis är det ett problem att vi
som sitter med här och som representerar
socialförsäkringsutskottet har som vårt
ansvarsområde statens ekonomiska ansvar
för barnfamiljerna, inte den lagliga
regleringen av vårdnad och umgänge. Det
är nog ett av skälen till att vi har
velat lyfta fram en utfrågning på detta
sätt och därmed få med även
socialutskottets och lagutskottets
sakkunskaper. Då kan vi väga in de här
frågorna. För vår del kan vi då också
skicka vidare sådana synpunkter som vi
tycker att det kan vara värt att beakta
när regeringen så småningom skall komma
med en proposition om vårdnad och
umgänge.
Vi har tagit ansvar för att de pengar
som staten betalar ut fungerar på rätt
sätt och går till rätt mottagare. Det
finns ingen önskan att öka den utgiften.
Tvärtom handlar det med det här
förslaget om en minskning.
Sune Wiklander: Det finns två sätt att
lösa problem utan att staten gör en
förlust. Det ena sättet är det man
försöker sig på här: att ta in mera
pengar till staten. Det andra sättet är
att låta bli att betala ut så mycket
pengar från staten. Nu har man bara
undersökt det ena sättet, nämligen att
vi måste ta in mera pengar till staten.
Ingen tittar på vem det är som drabbas
hårdast. Det är ju de
underhållsskyldiga, som redan i
flertalet fall ligger på
existensminimum.
Ett typiskt exempel är den här boken
och utredningen. Det sägs där att man
skall ta från de rika papporna, därför
att många smiter från sina underhåll. I
tabellen på s. 68 i den gula boken kan
man se att den som tjänar 30 000 kr får
en höjning med 352 kr, medan den som
tjänar 15 000 kr får en höjning med
342 kr - alltså 10 kr mindre! Och sedan
går man ut och säger att man skall ta
från de rika! Men det finns bara 1 800
personer som har över 30 000 kr i lön.
Det är inte där man tar pengarna, utan
man tar pengarna från dem som redan
ligger på existensminimum och som av
ekonomiska skäl har väldigt svårt att
träffa sina barn.
Anders Bodecker: Jag vill ta upp det som
Margareta Israelsson nämnde. I dagsläget
kan man ju bevilja utfyllnad när en
underhållsskyldig betalar sitt
underhållsbidrag, om detta är lägre än
bidragsförskottet. På något sätt har den
möjligheten försvunnit i det här
förslaget. Man utgår från att 1 173 kr
beviljas, och sedan kräver man in
underhållsstödet. Det finns ingen
möjlighet att bevilja utfyllnad.
Margit Gennser (m): Många gånger har vi
varit inne på konsekvenserna för
återbetalningsskyldiga. Jag skall
försöka ta upp de frågorna på ett något
annorlunda sätt.
På s. 55 i propositionen konstateras
det att nu övergår man till att helt och
hållet ta ut det här beloppet på
bruttoinkomster. Hänsyn tas inte till
den enskilde personens
levnadsomkostnader, med ett undantag.
Man vet att detta leder till
svårigheter. Grundavdraget på 24 000 kr
är halverat utifrån utredningens
förslag.
Litet längre ned sägs det att det för
närvarande inte går att göra någon
bedömning av vilka konsekvenser de nya
reglerna får för återbetalningsskyldiga
föräldrar utan att beräkningar görs hos
ett representativt och tillräckligt
stort urval av verkliga fall. Någon
sådan jämförelse har inte gjorts. Det
betyder att vi egentligen inte vet vad
vi gör - detta händer ofta.
Har Riksrevisionsverket redan nu i
uppdrag att förbereda en prospektiv
undersökning av hur detta slår?
När sådana här regler sätts i sjön
skulle man också ha ett färdigt
utvärderingssystem, så att de värsta
felaktigheterna kan rättas till på basis
av kunskap. Det är kanske något som
utskottet skall tänka på när man där
skriver sina texter.
Diskussioner förs. På
Socialdepartementet är man orolig. Man
har problem, men man säger: Om vi höjer
grundavdraget exempelvis till 48 000 kr
får vi hundraprocentiga
marginaleffekter. Där har jag en fråga:
Får man inte det hur som helst, även om
de inte blir så tydliga? Alla skall ju
betala det här. Det man inte klarar av
att betala direkt och som man fått
uppskov med har man som en ryggsäck med
sig. Det måste ju betalas senare. Man
kan tänka sig att personen får ett
bättre jobb. Är det då inte närapå en
hundraprocentig marginaleffekt som
inträder? Nu är vi nere på ganska låga
inkomster. Vi ligger lägre än
socialbidragsnormen. Finns inte risken
att man i denna grupp skapar
arbetsovilja? Man kan ju säga: Ja, men
jag får inte ut något av detta. Sedan
fortsätter det på det viset.
Jag tycker att nämnda aspekt i alla
fall skall följas. Vi har sett
motsvarande saker i annan lagstiftning
tidigare. Här har vi ju
Riksrevisionsverket och
Riksförsäkringsverket. Egentligen tror
jag att skattemyndigheterna har
erfarenhet av regler som kan leda till
att folk hellre ägnar sig åt svart
verksamhet.
Jan Vikström: Det som efterlyses i
propositionen på s. 55 är ungefär vad vi
har gjort, även om det kanske kan
diskuteras om det är fråga om ett
tillräckligt stort urval för att man med
precision skall kunna uttala sig om hur
modellen borde se ut. Vi har alltså
inget uppdrag att vidare följa detta.
Även den granskning som vi redan har
gjort är initierad från vår sida. Det är
klart att det hade varit en fördel om en
noggrannare studie hade gjorts av ett
sådant här material innan förslaget
läggs. Å andra sidan finns nu
möjligheten att noga från början följa
upp det förslag som man slutligen kommer
fram till.
Jan Almqvist: Inom Riksförsäkringsverket
planerar vi naturligtvis att följa detta
väldigt noga och att utvärdera
effekterna av ett sådant här förslag.
Margit Gennser (m): Hur snabbt får vi
representativa signaler ifall det går
illa? Är våra system sådana att vi
verkligen kan få feedback snabbt?
Jan Almqvist: Det är alltid problem med
att snabbt få svar på en utvärdering.
Det känner vi till från vår
utvärderingsverksamhet. Jag kan därför
inte lova att det går så snabbt, men
naturligtvis kommer vi hela tiden att
följa detta och försöka göra det så fort
som möjligt.
Anders Wicksell: Så mycket kan väl ändå
lovas som att vi i mitten av januari
nästa år vet hur mycket vi kommer att
debitera för februari. Därmed kan vi
rimligen göra ett antagande i varje fall
om sparbetinget eventuellt kan uppnås.
Självfallet kan vi inte då på
individnivå eller i grupper analysera
effekterna. Vi vet dock vad vi kommer
att debitera i februari jämfört med i
januari.
Anita Jönsson (s): Några, framför allt
Riksrevisionsverket, har varit inne på
detta med att ändra på principen om att
vårdnadshavarens ekonomi också skall
finnas med när samhället skall betala ut
sitt stöd. När ni har tittat på detta,
har ni då sett vad det skulle innebära i
form av ökade kostnader utifrån
marginaleffekter och en betydligt större
administration?
Staffan Ivarsson: Vi har inte tittat på
de administrationskostnader som det
skulle kunna tänkas medföra. Däremot har
vi i en tidigare studie redovisat hur
mycket för mycket staten betalar ut via
det rådande bidragsförskottssystemet;
givet att även 7 kap. 1 §,
föräldrabalken om båda föräldrarnas
gemensamma ansvarsskyldighet iakttas.
Jag tror att det rör sig om 745 miljoner
kronor som betalas ut till
vårdnadshavare och underhållsskyldig,
trots att betalningsförmåga finns.
Bo Könberg (fp): Det gäller det belopp
som betalas ut för mycket , eftersom
det inte behovsprövas på andra sidan.
Det rör sig tydligen om 745 miljoner
kronor. Jag försöker smälta den siffran.
En fråga som infinner sig gäller den
bedömning som görs i propositionen, att
en förändring på den punkten skulle
spela mycket liten roll. Jag minns inte
exakt orden i propositionen. Det sägs
att nackdelarna med
administrationskostnader,
marginaleffekter osv. är sådana att man
har avstått från att göra något på den
punkten. Det intryck jag fick när jag
läste om detta var att det rörde sig om
mycket marginella belopp som man skulle
kunna spara - givetvis utifrån bilden
att väldigt få vårdnadshavare har så god
ekonomi att det skulle spela en roll.
Jag skulle vilja skicka med frågan till
departementet om man där har samma bild
av beloppet och om man i så fall
betraktar 745 miljoner kronor som ett
marginellt belopp.
Ordföranden: Den på departementet som
har gjort beräkningen är tydligen inte
här. Det får vi belysa vid utskottets
behandling.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har en
fråga till Riksrevisionsverket: Hur ser
ni på departementets bedömning om en
besparing på 1,8 miljarder kronor inom
tre år med liggande förslag?
Staffan Ivarsson: Vi har inte kunnat
ställa våra beräkningar exakt mot deras.
Det beror på litet olika och ganska
tekniska saker. De har en helt annan
databas än vi. Möjligen kan vi uttala
att det förefaller vara så att effekten
är något högt skattad. Man skall dock
komma ihåg att vi har olika
datamaterial. Om jag inte missminner mig
är de 1,8 miljarderna ett belopp som
består av en rad olika delar. Dels
handlar det om en dynamisk effekt; man
räknar med förändringar i underlaget,
vilket vi inte har gjort. Dels finns det
allmänna priseffekter och andra saker
med. Sedan har vi förslaget per se,
alltså förslaget i sig. Naturligen
kommer de till en litet högre siffra på
grund av att de tagit med några fler
faktorer. Bortsett från det kommer vi
dndå inte riktigt till samma belopp.
Jan Vikström: En i sammanhanget
avgörande faktor är att man får en
fördelningspolitiskt rimlig börda vad
gäller det ökade återbetalningsansvaret.
Som det är nu räknar man i propositionen
med en ökad inbetalningsgrad. Man gör
dock en annan bedömning av de
fördelningsmässiga konsekvenserna. Om
det blir som vi bedömer blir det nog
svårare att uppnå besparingsmålet, om
det blir den skeva fördelning som vi
förutser.
Margareta Israelsson (s): Det gäller de
745 miljonerna. Man kan när det gäller
vårdnadshavarens ekonomi mäta detta så
att det vägs in i fråga om en ansökan om
utfyllnadsdelen eller från början när
beloppet skall fastställas. De
745 miljonerna kan ju inte vara en
beräkning avseende
bidragsförskottssystemet, utan det
bygger väl på den nya modellen. Är
tanken att väga in detta över huvud
taget när underhållsskyldigheten
fastställs, eller görs det i samband med
ansökan om utfyllnadsdelen?
Jan Vikström: Det bygger på den gamla
modellen, på den nuvarande modellen - de
745 miljonerna - och är beräknat så att
vi tittar på makarnas, vårdnadshavarens
respektive den bidragsskyldiges,
överskott. Vi har tittat på dem var för
sig och även sammantaget. Deras
sammantagna överskott räcker för att
enligt föräldrabalken kunna försörja
sina barn. Ändå utgår ett statligt stöd
som uppräknat motsvarar 745 miljoner i
nuvarande system.
Anders Wicksell: 120 % i
förbehållsbelopp i föräldrabalken är
lägre än såväl utsökningsbalkens regler
om förbehållsbelopp som Socialstyrelsens
norm för socialbidrag.
Sigge Godin (fp): Kan
Socialdepartementet komma med en
redovisning av hur den här besparingen
har räknats fram? Det skulle vara av
värde om utskottsbetänkandet innehöll en
sådan redovisning. Om det är möjligt att
ge utskottet en sådan vore vi tacksamma.
Är detta möjligt?
Ordföranden: Det är en fråga för
utskottet som vi sedan får ta upp. Det
här ingår ju i utskottsbehandlingen.
Gullan Lindblad (m): Får jag fråga
departementet hur det kommer sig att ni
inte sänt hit den person som är bäst
skickad att svara på frågorna?
Ordföranden: Naturligtvis är det
utskottets sak att syna besparingen. Det
skall vi också göra. Det är väl där den
frågan hör hemma.
Sune Wiklander: Den här metoden har
funnits i tio år i Norge, men där har
det visat sig att den inte fungerar.
Varför tittar man på den?
Ordföranden: Det är utskottets ledamöter
som ställer frågor. Det är det som är
vitsen med en utfrågning. Du har rätt
att svara och belysa de frågor som
utskottet ställer. Själva behandlingen
ligger nu hos utskottet. Departementet
har alltså lämnat detta ifrån sig. Den
fråga som du har får du utveckla hos oss
i utskottet. Det går bra att göra det
skriftligen.
Eftersom fler frågor inte synes
föreligga ber jag att få tacka samtliga
här för i dag. Det har varit mycket
intressanta frågor och svar.
Behandlingen fortsätter i utskottet.
Beslut fattas den 23 oktober i kammaren.
Deltagare i socialförsäkringsutskottets
hearing den 18 september 1996
om underhållsstöd till särlevande
föräldrar
Barnombudsmannen
Eva Falkenberg
Föreningen Söndagsbarn
Charles Millqvist
Sune Olsén
Försäkringskasseförbundet
Anders Bodecker
Kerstin Linderoth
Kommunförbundet
Margareta Erman
Riksförsäkringsverket
Anders Wicksell
Jan Almqvist
Kurt Eriksson
Riksrevisionsverket
Jan Vikström
Staffan Ivarsson
Gert Jönsson
Christina von Greyerz
Riksskatteverket
Artur Burup
Monica Lövdahl
Ulf Sjögren
Socialstyrelsen
Suzanne Julin
Umgängesrättsföräldrars Riksförening
Sune Wiklander
Lennart Westman
Justitiedepartementet
Anita Wickström
Gudrun Antemar
Socialdepartementet
Margareta Orrell
Eva Hammar
Lagutskottet
Socialutskottet
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 4
Inledning 4
Gällande bestämmelser om
underhållsbidrag 4
Gällande bestämmelser om
bidragsförskott 5
Allmänna principer för ett nytt
samhällsstöd till barn till
särlevande föräldrar 6
Propositionen 6
Motioner 7
Utskottets bedömning 8
Närmare om rätten till
underhållsstöd 10
Propositionen 10
Utskottets bedömning 11
Underhållsstödets storlek 12
Propositionen 12
Motioner 12
Utskottets bedömning 13
Allmänt om återbetalningsskyldighet 14
Propositionen 14
Motioner 15
Utskottets bedömning 16
Inkomstunderlag 17
Propositionen 17
Utskottets bedömning 18
Resekostnader i samband med umgänge 19
Motioner 19
Utskottets bedömning 19
Anstånd, eftergift och utmätning 20
Propositionen 20
Motion 21
Utskottets bedömning 21
Preskription 22
Propositionen 22
Utskottets bedömning 22
Ekonomiska effekter av förslagen 23
Propositionen 23
Motion 24
Utskottets bedömning 24
Hemställan 25
Reservationer 26
1. Avslag på propositionen (mom. 1) 26
2. Utredning om avskaffande av
underhållsstödet på sikt (mom. 2) 28
3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 29
4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 29
5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom.
4) 30
6. Indexering (mom. 5) 30
7. Tonårsbarn (mom. 6) 31
8. Uppföljning (mom. 7) 31
9. Grundavdragets storlek (mom. 8) 32
10. Resekostnader (mom. 10) 32
11. Preskription (mom. 11) 33
Särskilt
yttrande................................
........................................
....................33
Bilaga 1: Regeringens
lagförslag..............................
.................................35
Bilaga 2: Av utskottet framlagt
lagförslag..............................
...................54
Bilaga 3: Lagutskottets yttrande
1995/96:LU5y............................
............57
Bilaga 4: Socialutskottets yttarande
1996/97:6y..............................
.........69
Bilaga 5: Utskottets
hearing.................................
.....................................81