1996/97
NU10
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels - helt eller delvis - 46 motioner från allmänna motionstiden om vissa
näringspolitiska frågor,
dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang
i regionala investmentbolag,
dels en motion med anledning av revisorernas förslag.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för den svenska träskiveindustrin.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett hundratal motionsyrkanden om olika
näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin
syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas. När det gäller
yrkanden om avreglering, stöd till uppfinnare och innovatörer, kvinnors
företagande, invandrares företagande, kompetensutveckling och mentorskap,
teknikspridning samt kooperativa företag hänvisar utskottet till olika
åtgärder som statsmakterna vidtagit, bl.a. inrättandet av
småföretagsprogrammet. I reservationer (m, fp, kd; c; v; mp) presenteras
respektive partiers uppfattning om hur näringspolitiken bör utformas.
Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om turistnäringen (reservation c),
om mineralfrågor (reservation mp), om miljövänlig bil (reservation kd) och om
träskiveindustrin (reservation (m, fp). Vidare avstyrks yrkanden om vissa
särskilda branscher m.m. Genomgående hänvisas till pågående beredningsarbete
inom Regeringskansliet eller inom utredningsväsendet.
Slutligen behandlar utskottet förslag från Riksdagens revisorer baserat på
en granskning av tidigare statliga engagemang i regionala investmentbolag.
Utskottet välkomnar revisorernas granskning och förutsätter att
Regeringskansliet beaktar revisorernas slutsatser vid överväganden om åtgärder
för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter. Emellertid finner
utskottet inte skäl att tillstyrka revisorernas förslag om en samlad
utvärdering av statliga åtgärder som har till syfte att stimulera
riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara företag i regioner med
sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur; utskottet hänvisar
till att det pågår olika utvärderingar och utredningar angående
regionalpolitiska stöd. Också ett förslag från revisorerna beträffande
redogörelsen för statliga företag avstyrks av utskottet. Med vissa
kompletteringar tillstyrks det sistnämnda förslaget i reservationer (m, c, fp,
kd; mp).
Riksdagens revisorers förslag
I Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 föreslås att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om en
samlad utvärdering av statliga åtgärder i syfte att stimulera
riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara företag i regioner med
sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om
vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport till riksdagen
om de statliga bolagen.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden skall
slutföra sitt arbete,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
minst 1 % av all statlig teknikupphandling bör kanaliseras till små och
medelstora företag.
1996/97:L212 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förenkling av regelmassan.
1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (båda s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av konsultföretag för och med invandrare,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med företagsutvecklingsinstitut i ett antal kommuner.
1996/97:Ub232 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsarbete
inom kommunikationshandikappområdet.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer
till ALMI och NUTEK.
1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
9. hos regeringen begär förslag till strategi för hur hälften av Sveriges
bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
miljövänliga bilen.
1996/97:T224 av Elver Jonsson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
europeiska integrationen och industriell växtkraft,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nyföretagande och småföretagsutveckling.
1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (båda v) såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens ansvar för Assi Domäns skogsstrategi.
1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare.
1996/97:N202 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för
att nyindustrialisera Sverige.
1996/97:N205 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
"uppfinnande" bör prövas som ett instrument för att skapa nya
arbetstillfällen.
1996/97:N206 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen
hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:N208 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvinnobank och nätverkskredit,
2. hos regeringen begär medel som möjliggör att en kvinnobank eller
nätverkskredit kan startas i enlighet med vad som har anförts i motionen.
1996/97:N209 av Kjell Ericsson och Kerstin Warnerbring (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer.
1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för
småföretagare,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande
företag,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i
riskkapitalbolagen,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
offentliga stödet till olika företagsformer.
1996/97:N213 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt
stenindustriellt centrum.
1996/97:N218 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av att lyfta fram den lokala kulturen och historien från
turistsynpunkt,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vägskyltning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skatteregler och flexibla arbetstider,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetslöshetsersättning.
1996/97:N220 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk varvsindustri.
1996/97:N221 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om lokala riskföretagsbörser i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1996/97:N222 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvaruförsörjning
inom den svenska skivindustrin.
1996/97:N224 av Sylvia Lindgren och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om nödvändigheten av att slå vakt om en seriös väktarbransch.
1996/97:N227 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovatörernas
administrativa problem.
1996/97:N228 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge anvisningar
till berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa
sektorn adekvat statistik.
1996/97:N229 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för
utveckling av svensk rese- och turistindustri.
1996/97:N231 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om hanteringen av pyrotekniska varor.
1996/97:N240 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
innovatörer.
1996/97:N242 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett
gott innovationsklimat.
1996/97:N243 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla
programmet för tekniköverföring till de mindre företagen.
1996/97:N244 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av möjligheterna att kvitta företagsstöd mot
sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:N246 av Ronny Korsberg och Eva Goës (båda mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativt entreprenörskap,
2. hos regeringen begär förslag om ett särskilt starta-vårt-stöd som ger ej
arbetslösa medlemmar i nystartade kooperativ motsvarande stöd som arbetslösa
medlemmar,
3. hos regeringen begär förslag om en särskilt anpassad stödform för att
stimulera till nystart av kooperativa företag.
1996/97:N252 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konsekvensanalyser av regelförändringar,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen inom den gröna sektorn,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen på de innovationsbefrämjande åtgärderna,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
program för främjande av kvinnors företagande,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ungdomar och företagande,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ansvaret för de kooperativa frågorna.
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av en näringspolitik som bygger på jobb genom företagande.
1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
staten skall ansvara för samhällsplanering och infrastruktur, sätta ramar och
övervaka att reglerna följs, inte agera både spelare och domare genom att
driva konkurrensutsatta företag,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
särskild småföretagarminister bör ingå i regeringen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättandet av en avregleringsdelegation som skall arbeta med uppgift att
löpande pröva befintliga lagar och förslag till nya lagar och förordningar som
berör företag och företagare,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Regeringskansliet vid beredning av beslut som berör företagande måste
undersöka och redogöra för effekterna för företagen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
företagsstöd,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av mentorsprogram för kvinnliga företagare,
11. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera
tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
samhället på olika sätt aktivt måste stödja även mindre företag att ta del i
forsknings- och utvecklingsarbete,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
innovativ teknikupphandling utökas så att minst 1 % av all statlig
teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag,
17. hos regeringen begär förslag om åtgärder för kompetensutveckling och
forskning i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
det statliga ägandet av konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt
det program som antogs av riksdagen hösten 1991,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
alla offentliga handlingar bör vara åtkomliga elektroniskt och att all
offentlig upphandling bör ske elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt
även för mindre företag att delta.
1996/97:N258 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl
uttjänta regelverk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att inrätta en avregleringsdelegation.
1996/97:N261 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den statliga
turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige.
1996/97:N262 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. godkänner de övergripande riktlinjerna och strategierna i
handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av dialog mellan myndigheter och turistanknuten verksamhet och de
turistiska organisationerna och företagen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och
turistindustrins företag,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
turismens miljöaspekter,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Östersjön som en utvecklad turistisk möjlighet,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
långväga inrikes transporternas betydelse för turismen i regionalt utsatta
områden,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samverkan mellan myndigheter, institutioner och organisationer.
1996/97:N263 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av
svenskt näringsliv.
1996/97:N266 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär att ett statligt bolag startas för prospektering
enligt vad i motionen anförts,
2. hos regeringen begär att resultat från prospekteringar skall överlämnas
till staten enligt vad i motionen anförts,
3. hos regeringen begär en lagstiftning som garanterar svenska staten del i
vinsten enligt vad i motionen anförts.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre
förutsättningar för företag och företagande,
21. beslutar inrätta en statlig avregleringsdelegation i enlighet med vad
som anförts i motionen,
22. hos regeringen begär förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två
år i enlighet med vad som anförts i motionen,
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
överföring av hos PRV registrerade patent till en databas,
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
databas med aktuell forskning,
27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av mentorskap.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas om till hållbar
utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av kärnkraft,
övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara, biologiska
transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb),
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
åtgärder som verkar för att ägandet hålls inom landet, regionen eller orten
skapar ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av
stabiliserande och sysselsättningsskapande art,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
förenkla regler, öka service och rådgivning samt minska skatter för
nystartare,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
öka sysselsättningen genom stöd till småföretag,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prospektörers redovisning av gjorda resultat och att den största tillåtna
prospekteringsarean fastställs,
18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
statens aktiva företagsägande och taxesättningskommissioner i anslutning till
monopolföretagen,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör få i uppdrag att
särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska
miljöinnovationer för möjlig svensk produktion,
27. hos regeringen begär en studie av de ekonomiska och demokratiska
effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande.
1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
näringspolitik under avsnittet Inledning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges näringsliv,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
kunskapsintensiva branscherna,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småföretagen under avsnittet De små företagen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
definitionerna på småföretag,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under
avsnittet Riskkapitalförsörjningen fungerar inte!,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nätverksstrategier.
1996/97:N406 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motoralkoholer.
1996/97:N428 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (båda c) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utveckling av energieffektiva motorer.
1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
programmet för småföretagsutveckling,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
företagsvänligt klimat,
37. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån
till kvinnors företag,
38. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativa företag,
40. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbildning i företagande.
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen av turistbranschen.
1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av reglerna för anlitande av tjänster,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av alternativa banker och finansiering,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
företagsgarantier,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning kring kvinnligt företagande.
Den motion som väckts med anledning av Riksdagens revisorers förslag är
1996/97:N5 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för en fungerande riskkapitalförsörjning.
Utskottet
Inledning
Betänkandet - i vilket bl.a. behandlas 46 motioner om olika näringspolitiska
frågor som väckts under allmänna motionstiden 1996 - är disponerat på följande
sätt. I det inledande avsnittet - om näringspolitikens inriktning, m.m. -
behandlas huvuddelen av motionsyrkandena. Först redovisas, under aktuella
rubriker, innehållet i de olika motionerna, och i anslutning till detta lämnas
vissa kompletterande uppgifter. Utskottets ställningstagande redovisas
därefter samlat.
Vidare behandlas i separata avsnitt ett antal särskilda frågor, som
aktualiserats i olika motioner. Avslutningsvis behandlar utskottet ett förslag
från Riksdagens revisorer angående statligt engagemang i regionala
investmentbolag.
Näringspolitikens inriktning, m.m.
Allmänt om näringspolitiken
Motionerna
I partimotioner från samtliga partier utom Socialdemokraterna finns yrkanden
om näringspolitikens inriktning.
I motion 1996/97:N269 (m) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av bättre
förutsättningar för företag och företagande. Sverige behöver bättre
förutsättningar för nya och växande företag samt nya och växande branscher,
anförs det. Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya
industriländer, snabbare teknikutveckling samt strukturella förändringar i
näringslivet och i arbetskraften ställer krav på en ny näringspolitik med ett
gynnsammare och flexiblare företagarklimat. Sammanfattningsvis anförs följande
i motionen:
- Skatten behöver sänkas betydligt för företag och företagare.
- Reglerna på det arbetsrättsliga området behöver förändras radikalt.
- Inom staten, kommunerna och landstingen bedrivs betydande verksamheter som
kan och bör konkurrensutsättas.
- Avregleringsarbetet bör påskyndas genom att en statlig
avregleringsdelegation ges i uppgift att löpande ompröva alla regler på
företagsområdet vart fjärde år.
- Frihandeln måste värnas.
Moderata samlingspartiets syn på näringspolitikens inriktning redovisas i
motionens fyra inledande avsnitt under följande rubriker: Krav på ny politik
(avsnitt 2 med underrubrikerna Nya villkor ställer krav på en ny politik,
Bristande förutsättningar för tillväxt och Bristande förutsättningar för
växande företag och nya branscher), En chans till en ny politik (avsnitt 3),
Socialdemokraterna kväver företagandet (avsnitt 4 med underrubrikerna
Bristande förståelse för entreprenören, Bristande förståelse för företagandets
drivkrafter, Socialdemokraterna ger en felaktig bild av företagarna, Sveket
mot de arbetslösa och Sveket mot företagarna och företagen), En politik för
växande företag (avsnitt 5 med underrubrikerna Öppna för nya arbeten i
företagen, Öppna tjänstesektorn för nya arbeten, Möjligheter för arbeten med
höga löner i Sverige och Nyföretagande).
Riksdagen bör göra ett uttalande om utvecklingen inom den gröna sektorn,
anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Allt talar för att de miljövänliga och
resurseffektiva företagen kommer att bli de mest framgångsrika företagen i
framtiden, säger motionärerna. De menar att det är i landets små och
medelstora företag som den stora potentialen finns för att skapa nya gröna
jobb. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala behov och
kretsloppsteknik sägs skapa nya möjligheter inom regioner som har en sviktande
ekonomisk utveckling. Det är viktigt att regionalpolitiska medel används till
kretsloppsinriktade företag och utveckling av den gröna sektorn, anför
motionärerna. De anser att det krävs särskilda insatser för att stimulera
framväxt av nya företag inom miljösektorn, t.ex. att bygga upp miljönätverk
och miljökompetens i näringslivet. Statens uppgift är därvid att skapa
förutsättningar för miljömedveten produktion genom forskning och utveckling
(FoU), skatteväxling, avgifter på miljöfarliga produkter m.m. Motionärernas
bedömning är att det i den aktuella sektorn finns förutsättningar att skapa 50
000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod.
I en annan partimotion från Centerpartiet - 1996/97:A432 (c) - begärs
uttalanden av riksdagen dels om programmet för småföretagsutveckling, dels om
ett företagsvänligt klimat. Landsbygdens näringslivsstruktur passar väl in i
den inriktning som angetts för programmet för småföretagsutveckling, anser
motionärerna; dock finns det uppenbara problem för landsbygden, beroende på
bl.a. ett alltför ensidigt näringsliv. Centerpartiet anser att lantbruket och
landsbygdens småskaliga näringslivsstruktur måste beaktas inom ramen för de
medel som anslagits till småföretagsprogrammet (1 miljard kronor). Hit räknas
behoven av kompetensutveckling men även utvecklandet av annat eller breddat
näringsliv. Merparten av framtidens jobb måste skapas i nya företag samt små
och medelstora företag, sägs det vidare i motionen. Staten måste därför
uppmuntra företagande i alla former och försöka komma till rätta med de hinder
som för närvarande föreligger - det gäller såväl skatter som
försäkringssystem. En grundförutsättning för allt företagande är någorlunda
stabila villkor och en god samhällsekonomisk bas med låga räntor och stabilt
låg inflation, anför motionärerna. Att lägga en sådan grund har, sägs det,
varit huvudmotivet för Centerpartiets samarbete med den socialdemokratiska
regeringen om den ekonomiska politiken.
I motion 1996/97:N255 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av en
näringspolitik som bygger på jobb genom företagande. En grundsten i ett
företagsklimat där man vågar investera i sina drömmar och satsa framåt är en
stabil omgivning, heter det. Att kunna räkna med att spelreglerna inte
förändras från dag till dag är nödvändigt för den som skall bygga upp en
långsiktig verksamhet - detta gäller beträffande såväl skatter och regler som
räntor, växelkurser och priser. Tillsammans med stabila spelregler är det
givetvis också viktigt med goda ekonomiska incitament, anför motionärerna. De
menar att ett bra företagsklimat dock inte bara handlar om att underlätta för
företagen. Det är något av en paradox att kortsiktiga förändringar som synes
stärka ett företags konkurrenskraft i själva verket kan riskera att ta bort
det omvandlingstryck som leder till den förnyelse som är själva grunden för en
verklig och långsiktig styrka, sägs det. För att en hög och stabil tillväxt
skall kunna upprätthållas är det nödvändigt med ett företagsklimat som
stimulerar till nytänkande, anför motionärerna. De menar att en hård inhemsk
konkurrens är en nyckelfaktor i ett sådant klimat. Kanske är dock det största
hindret för nyföretagande i Sverige varken höga räntor, krångliga regler eller
tunga skatter utan den bristande förmågan att förändra den inlärda synen på
företagande, anförs det.
I motion 1996/97:N5 (fp), som har väckts med anledning av Riksdagens
revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang i regionala
investmentbolag men som i sak inte berör revisorernas förslag, efterlyses
åtgärder för en förbättrad riskkapitalförsörjning. Motionärerna framhåller att
grunden för statens engagemang i de regionala investmentbolagen torde ha varit
en insikt om att i synnerhet små och nystartade företag har problem med
försörjningen av riskkapital. Det krävs emellertid, sägs det, helt andra
åtgärder än dessa engagemang för att underlätta riskkapitalförsörjningen. Till
dessa åtgärder hör ett avskaffande av dubbelbeskattningen på aktier. Vidare
avvisas i motionen förslag om att första-tredje fondstyrelserna inom Allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) skulle ges rätt att placera medel i aktier; i
stället förordas att genomförda skattehöjningar för det privata risksparandet
återställs.
I motion 1996/97:T224 (fp), med rubriken Västsverige, begärs uttalanden av
riksdagen om den europeiska integrationen och industriell växtkraft samt om
nyföretagande och småföretagsutveckling. En fortgående europeisk integration
ökar förutsättningarna för Västsverige att ytterligare expandera och dra nytta
av tillväxtkraft i näringslivet, anför motionärerna. De anser att regeringens
politik måste grundas på förståelse för ett bejakande av värden i samklang med
industri och företagande för att utnyttja de förutsättningar den europeiska
integrationen ger för industriell tillväxtkraft. Västsverige har särskilda
möjligheter att vidareutveckla goda traditioner för nyföretagande och
småföretagsamhet, sägs det; därför måste regeringens politik inriktas på att
medverka till och inte försvåra nyföretagande och småföretagsutveckling.
I en annan motion - 1996/97:A433 (fp) med rubriken Skärgården - begärs ett
riksdagsuttalande om småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård. I
alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika och driftiga för att
överleva, säger motionärerna och konstaterar att vid sidan av fiske och
jordbruk är annat småföretagande det viktigaste medlet att hålla bygden
levande. Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat innebär
samtidigt ökade möjligheter för en levande skärgård, anför motionärerna. De
framhåller att Folkpartiet liberalerna håller fast vid den politik som bedrevs
under åren 1991(1994 och som främjar småföretagens utveckling.
Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden begärs i motion 1996/97:
N271 (v). Det gäller vad som anförs i motionen om näringspolitik, om Sveriges
näringsliv, om de kunskapsintensiva branscherna, om småföretagen, om
definitionerna på småföretag, om att inte riskkapitalförsörjningen fungerar
samt om nätverksstrategier. En aktiv näringspolitik måste bidra till att
näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir
konkurrenskraftigt och ger jobb, anför motionärerna. De menar att
näringspolitiska satsningar kan ge resultat på kort sikt, men att det
generellt sett gäller att den politik som drivs för närvarande kommer att ge
resultat först om fem-tio år. Vänsterpartiet anser att staten har ett
övergripande ansvar för näringspolitiken och att det därför är av stor vikt
att staten behåller ett strategiskt ägande i näringslivet. Inget land är så
beroende av sina storföretag som Sverige, hävdar motionärerna och erinrar
vidare om att de flesta svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet.
Svenska företag har förlorat marknadsandelar på snabbväxande marknader, men
vunnit på stagnerande marknader, sägs det. Sverige kan inte behålla sin höga
levnadsstandard genom att konkurrera med låga löner, anför motionärerna. De
menar att utvecklingsmöjligheterna i stället finns inom den kunskapsintensiva
industrin, dvs. högteknologisk, FoU-intensiv industri. Den svenska
basindustrin måste också utvecklas, vilket anges kunna ske genom såväl ökad
förädlingsgrad som ökad produktdifferentiering. Om svensk ekonomi skall ha en
framtid måste det således inom näringspolitiken ske en satsning på de
kunskapsintensiva tillväxtbranscherna. Om Sverige hade haft samma
genomsnittliga utveckling som inom OECD-området skulle det ha funnits
ytterligare 110 000 jobb i dessa branscher, anförs det.
Ökad sysselsättning beräknas främst ske i de små företagen, sägs det vidare
i motionen. De flesta småföretag är i mycket stor utsträckning beroende av
hemmamarknaden och dess utveckling, varför den låga inhemska efterfrågan har
blivit ett stort hinder för dessa företags utveckling, anför motionärerna. De
menar att många egenföretagare föredrar att fortsätta ensamma framför att
anställa en medarbetare. För små företag som har anställda anges den hämmande
faktorn ofta vara problem att finansiera produktionshöjande investeringar som
i sin tur kan leda till nyanställningar. Den vanliga definitionen av
småföretag är företag med högst 200 anställda, erinras det om. Vänsterpartiet
anser dock att en sådan definition är felaktig. Gränsen för småföretag bör
eventuellt sättas till 20 anställda, sägs det; då skulle 95 % av företagen
definieras som småföretag. Beträffande företagsform bör beaktas att nästan
alla nystartade företag är enskilda firmor och handelsbolag/kommanditbolag;
stöd till nystartade företag bör alltså i större utsträckning riktas mot dessa
företagsformer, anför motionärerna.
Det höga ränteläget i Sverige är en av de viktigaste faktorerna som
förhindrar utveckling av småföretagen, anförs det härutöver i motionen. Det
erinras om att Vänsterpartiet kritiserade många inslag i den omorganisering av
riskkapitalförsörjningen som beslutades under åren 1991(1994, framför allt
sammankopplingen av löntagarfondernas avveckling med småföretagens
riskkapitalförsörjning. Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig
måste det skapas stabiliserande finansiella institutioner, anser motionärerna.
Att bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte
överlämnas till kapitalmarknaden, där det enda intresset är allt högre och
allt snabbare avkastning. Sverige bör kunna lära av framgångsrika regioner i
EU-länderna - Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland - anförs det
vidare i motionen. Nätverk och riskspridning har starkt bidragit till
framgångarna i dessa regioner. En ny svensk modell för att återupprätta
Sverige som ledande industrination kräver att många tänker om ( näringslivet,
fackföreningsrörelsen och politikerna, anser motionärerna och hänvisar till
att i Gnosjö med omnejd finns nätverk av ?Emilientyp? sedan länge etablerade.
För att sprida denna anda krävs en näringspolitik som inte skyggar för att
staten tar en aktiv roll i näringslivsutvecklingen, heter det i motionen.
I motion 1996/97:N270 (mp) begärs uttalanden av riksdagen i följande fem
avseenden: om att samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas
om till hållbar utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av
kärnkraft, övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara,
biologiska transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk, om en
yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb), om att åtgärder
som verkar för att ägandet behålls inom landet, regionen eller orten skapar
ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av
stabiliserande och sysselsättningsskapande art samt om att öka
sysselsättningen genom stöd till småföretag. Vidare begärs en studie av de
ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett
stort utländskt ägande. Målsättningen måste vara att omvandla
industriprocesserna och varuflödet till industriella kretslopp, anför
motionärerna. Hushållningen med naturresurser måste förbättras, varor och
material måste ingå i återanvändnings- och återvinningssystem och
produktionsprocesserna måste fungera som slutna system. Motionärerna menar att
potentialen för ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de
traditionellt mjuka sektorerna, dvs. inom vård, omsorg och utbildning.
Miljöpartiet de gröna eftersträvar ett differentierat, spritt och
decentraliserat ägande, bestående av såväl privata, kooperativa och kommunala
som statliga företag. Multinationella företag tenderar att flytta produktionen
till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och
arbetslagstiftning också ger låga kostnader, hävdar motionärerna. Ett program
inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95 har enligt gjorda
utvärderingar varit relativt framgångsrikt, sägs det. Det anförs att en
liknande satsning under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare.
En del av de i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) avsatta medlen
på 1 miljard kronor skulle kunna användas för detta ändamål, anser
motionärerna. De vill vidare att det skall göras en studie av de ekonomiska
och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort
utländskt ägande. Den föreslagna utredningen skall ha till syfte att skapa
bättre förutsättningar för lokala investeringar.
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka
spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur
samt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anförs det i motion
1996/97:N256 (kd). När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är
risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett
optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna, anser
motionärerna. De hänvisar till att denna strävan efter tydlig
ansvarsfördelning får stöd av de flesta nationalekonomer som anser att en
stabil marknads-ekonomisk miljö är avgörande för att stimulera tillväxten.
Insatser som främjar förutsättningarna för företagande och tillväxt kan bara
åstadkommas genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila
regler och en kraftfull tillväxtpolitik, bl.a. åtgärder avseende arbetsrätten
och lönebildningen, sägs det. Attityden till företagande anses vidare vara
helt avgörande. Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt
klimat än hittills, anför motionärerna; det är avgörande för Sveriges framtid
att små företag kan utvecklas. Samhället måste därför aktivt verka för att
skapa positiva attityder och ge kunskap om företagande. I regeringen bör en
särskild småföretagarminister ingå för att tydliggöra vikten av ett ökat och
väl fungerande småföretagande, menar motionärerna.
I motionen begärs också förslag om åtgärder för att stimulera
tjänstesektorn. Bedömare är i dag eniga om att framtidens arbeten i stor
utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn, säger motionärerna. De
konstaterar att ca 45 % av allt arbete i Sverige utförs i hemmen, och att
detta totalt motsvarar ca 3,7 miljoner heltidsarbeten. Hushållstjänster är en
sektor där den sedan årtionden förda politiken och skattesystemets utformning
motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden,
hävdar motionärerna. I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster
till hushållet och minska den omfattande förekomsten av s.k. svarta jobb vill
de införa en modell för hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark.
Det danska systemet innebär att hushållet betalar 60 danska kronor (nyligen
höjt till 80 danska kronor) per timme för att få de vanligaste
hushållsgöromålen utförda. Staten tillskjuter 85 danska kronor per timme, men
sägs trots detta göra en nettovinst på 24 danska kronor per timme.
Målsättningen för en dylik modell i Sverige bör vara att alla hushåll skall ha
råd att köpa tjänster avseende de mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom
privat barnomsorg och privat hälsovård, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade frågan om näringspolitikens inriktning senast i december
1996 i betänkande 1996/97:NU1 om anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv (s.
48). I reservationer (v; mp) och i särskilda yttranden (m; c; fp; v; kd)
redovisades respektive partis syn på näringspolitikens inriktning. Riksdagen
följde utskottet.
Riksdagen avslog vidare i december 1996 ett motionsyrkande (kd), liknande
det här aktuella i motion 1996/97:N256 (kd), om inrättande av ett nytt anslag,
Hushållstjänster, och anvisande av 300 miljoner kronor för ändamålet för år
1997 (bet. 1996/97:NU1).
En särskild utredare, ekonomen Dan Andersson, tillkallades hösten 1996 med
uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida
roll i samhällsekonomin och förutsättningarna för dess utveckling (dir.
1996:69). Utredningen, som antagit namnet Tjänstebeskattningsutredningen, har
i dagarna presenterat sitt betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning
(SOU 1997:17). Där föreslås bl.a. att arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna
för egenföretagare skall avskaffas i tjänstebranscher som kan anses utgöra
substitut till hemarbete och s.k. svart arbete. Förslaget omfattar följande
branscher: bilserviceverkstäder, reparationsverkstäder för hushållsartiklar,
restauranger, personalmatsalar, cateringföretag, landtransportföretag (endast
persontransporter), städföretag (endast verksamhet riktad till
privatkonsumenter) och andra serviceföretag. Vidare föreslås en höjd och
permanentad skattereduktion för utgifter för reparationer, ombyggnader och
tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (ROT-avdrag), ändringar i
föräldraförsäkringen och en särskild skattereduktion för pensionärer.
Betänkandet skall nu remissbehandlas.
Statliga företag
Motionerna
Ökat enskilt ägande av näringslivet - en plan för minskat offentligt ägande är
rubriken på motion 1996/97:N206 (m). Där begärs en plan för försäljning av
statlig verksamhet i enlighet med vad som redovisas i motionen. Enligt
motionärerna finns det inget självändamål med statligt ägande, som sägs binda
skattemedel och förhindra andra angelägna verksamheter. Utgångspunkten borde
vara att all verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i privat regi
bör vara privatägd. Konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi men
även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild
monopolreglering kan i många fall bedrivas bättre i privat regi.
Försäljningarna av de statliga företagen måste dock enligt motionärerna ske på
ett ansvarsfullt sätt. Sålunda skall varje enskilt företag bli starkare och
konkurrenskraftigare efter slutförd privatisering. Därför måste, sägs det,
starka hänsyn tas till företagens intressen vid valet av bl.a. tidpunkt för
försäljning, ägarstrukturen och metoden för genomförandet. Under förutsättning
att vissa ändringar görs beträffande beskattningen av riskkapital bedömer
motionärerna riskkapitalmarknaden sådan att det är möjligt att genomföra
minskningar av det statliga ägandet med i storleksordningen 10 miljarder
kronor per år.
I motionen lämnas en utförlig redovisning över vilka privatiseringar som
motionärerna anser bör genomföras. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de
olika bolagen och verksamheterna bör utföras. Redovisningen upptar följande
bolag:
- Inom Kommunikationsdepartementet: Telia AB, SAS Sverige AB, Statens
Järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters flygplatser, AB Svensk
Bilprovning samt vissa bolag inom Luftfartsverket.
- Inom Finansdepartementet: Nordbanken AB, Stadshypotek AB, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Securum AB (inklusive Retriva AB),
Vasakronan AB, V&S Vin & Sprit AB, AB Tipstjänst, Svenska Penninglotteriet
AB och AB Industrikredit.
- Inom Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall AB, Luossavaara
Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB,
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och SAQ Kontroll AB.
- Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges Television samt
TERACOM Svensk Rundradio AB.
- Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB.
I motion 1996/97:N256 (kd) anförs att det statliga ägandet av
konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt det program (med 34
namngivna företag) som antogs av riksdagen år 1991. Utvecklingen mot ett
minskat statligt ägande pågår runt om i hela Europa, påpekar motionärerna. De
framhåller att det är företag som är verksamma inom konkurrensutsatt
verksamhet som är aktuella för försäljning. Monopolföretag kan inte säljas
innan omstrukturering skett, sägs det. Enligt motionärerna bör allmänheten och
de anställda i företagen vara viktiga målgrupper vid utförsäljningarna.
Motivet för stat och kommun att äga och driva företag i den
konkurrensutsatta sektorn bör vara något mer än ren vinstmaximering, anförs
det i motion 1996/97:N270 (mp). Offentligt ägda företag bör enligt
motionärerna vara ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina
intressenter men också när det gäller miljö- och resursfrågor i vid
bemärkelse. I motionen berörs två andra aspekter beträffande statens
företagsägande. Den första gäller sammansättningen av styrelserna. De
offentliga ägarna måste i större utsträckning än hittills bredda kompetensen i
styrelsen; även ledamöter med erfarenheter utanför den offentliga sektorn bör
ingå. Vidare borde stat och kommun finna former för att effektivt övervaka hur
styrelserna sköter sina uppdrag. Den andra aspekten gäller taxesättningen hos
de statliga monopolen. Motionärerna anser att staten bör inrätta demokratiskt
valda taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och
kostnader inom monopolverksamheterna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen beslöt våren 1996 om att minskning av statens ägande ( med vissa
angivna restriktioner ( skall kunna ske beträffande åtta angivna företag
(prop. 1995/96:141, bet. NU26). De åtta företagen är följande: Assi Domän AB,
Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk
Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande ersatte
det bemyndigande som riksdagen lämnade år 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10).
Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade bemyndiganden avseende
Nordbanken, Securum AB (numera inklusive Retriva AB) och Svenska Skogsplantor
AB skall fortsätta att gälla.
I en reservation (m, c, fp, kds) avstyrktes regeringens förslag och
förordades i stället att de bemyndiganden om försäljning av statliga företag
som riksdagen tidigare gett regeringen skulle kvarstå och dessutom
kompletteras. I en annan reservation (v) stöddes utskottsmajoritetens
ställningstagande med undantag i fråga om Assi Domän AB. I en tredje
reservation (mp) tillstyrktes regeringens förslag, under förutsättning att det
fastställdes en policy för statliga företag. Privatisering av följande företag
förordades vidare i reservationer: TERACOM Svensk Rundradio AB (m); Telia AB,
Svensk Interkontinental Lufttrafik AB och Vasakronan AB (m, fp, kds); Arlanda
flygplats (m, fp); TV 2 och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (m).
Avreglering
Motionerna
Riksdagen bör besluta om att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas,
anförs det i motion 1996/97:N269 (m). Vidare bör riksdagen hos regeringen
begära förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två år. Oförståelsen och
ointresset för företagaren som person och småföretagandet som företeelse har
gjort att Socialdemokraterna genom åren vidtagit den ena åtgärden efter den
andra utan att inse effekterna på företagens och företagarnas vardagsvillkor,
hävdar motionärerna. De anser att ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig
förutsättning för att rättssamhället skall fungera, men att de omfattande
uppgiftskrav som företagarna för närvarande möter inte kan försvaras. Staten
måste med kraft verka för avregleringar, anför motionärerna och föreslår
därför att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas. En princip bör
därvid vara att varje företagsregel skall omprövas vart fjärde år. Under två
år bör vidare, med vissa oundgängliga undantag, all statistisk
uppgiftsskyldighet för företag ställas in. Under denna tid bör en kritisk
prövning göras av hela det regelkomplex som uppgiftslämnandet baserar sig på,
varvid erfarenheterna av den inställda uppgiftsskyldigheten bör tas till vara,
sägs det i motionen.
I motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av
stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare.
Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i
företagandet, anför motionärerna. För att underlätta och stimulera till
nyföretagande krävs även förenklingar av regelverken. Det måste generellt bli
enklare att starta företag, anser motionärerna och föreslår att det skall
räcka med en anmälan på en enkel blankett.
Det behövs en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl
uttjänta regelverk, anförs det i motion 1996/97:N258 (m). Sverige behöver ett
bättre tillväxtklimat, anför motionären, som anser att regelverken ibland
utgör ett hinder. Lika viktigt som att stifta nya lagar i takt med samhällets
förändringar är det att mönstra ut föråldrade, överspelade eller annars
uttjänta lagar, förordningar och bestämmelser, sägs det. Därför föreslås att
en avregleringsdelegation skall inrättas som ett ekonomiskt/juridiskt
expertorgan åt regeringen men med årlig rapporteringsskyldighet direkt till
riksdagen. Delegationens uppgift föreslås vara bl.a. att fortlöpande och
systematiskt inventera regelverk och författningssamlingar samt att ge
regeringen förslag och råd rörande lagar eller förordningar som bör upphävas.
Många företag, särskilt småföretagen, har i dag problem med att överblicka
den omfattande regelmassa de omgärdas av, anförs det i motion 1996/97: N252
(c). Det är viktigt att reglerna för företagsamhet är stringenta och över-
blickbara, anser motionärerna och föreslår att regering och riksdag skall
tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör småföretagen
föregås av konsekvensanalyser. Sådana analyser kan utföras av ett organ som är
fristående från regering och riksdag, sägs det.
Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förenkling av regelmassan för
företagare, anförs det i motion 1996/97:L212 (fp). Ett av de stora hindren som
identifierats för ökad konkurrenskraft är den omfattande och ökande
regelmassan, sägs det. Omfattningen av företagsregler har, enligt motionären,
uppskattats till 20 000 sidor. Behovet av regelförenklingar och avregleringar
framgår av en tysk studie, enligt vilken den relativa kostnaden för
administrativa bördor per anställd är 20 gånger större i ett litet företag än
i ett stort, säger motionären. Han hänvisar också till en annan rapport, The
UNICE Regulatory Report, där företag från 14 europeiska länder deltagit. Av
rapporten framgår att regleringar är ett stort hinder för de svenska
företagens möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft. De
lagstiftningsområden som anses ha mest negativa effekter på företagens
konkurrenskraft är i nämnd ordning skattelagar, arbetsrättslagar och
miljölagar.
Det behövs åtgärder för att förenkla regler, öka service och rådgivning samt
minska skatter för nyföretagare, anförs det i motion 1996/97:N270 (mp). En
företagsstart är ofta förenad med så knappa eller ojämnt fördelade inkomster
att man inte ens klarar att betala den kalkylmässigt beräknade
preliminärskatten, hävdar motionärerna. Korrespondens med myndigheter,
upprättande av deklarationer, sökande av tillstånd och andra administrativa
åtgärder upplevs av många nyföretagare som en oöverstiglig barriär.
Motionärerna anser dels att en översyn av regelsystemen i sig bör göras i
syfte att så långt som möjligt förenkla dem för nyföretagare, dels att ALMI
Företagspartner AB bör ge alla nyföretagare under de första åren en utökad
gratis service. De föreslagna regelförenklingarna, den ökade servicen och
eventuell skattereduktion under företagarens startfas bör utredas och beslutas
under det kommande budgetåret med verkställighet år 1998, anför motionärerna.
Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden bör
slutföra sitt arbete, anförs det i motionerna 1996/97:Fi214 (kd) och
1996/97:N256 (kd). Många företagare, framför allt de mindre, upplever sig ofta
kämpa mot en kompakt byråkrati, hävdar motionärerna. De anser att en
samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagarfrågor bör
ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar,
uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs. Målsättningen bör därvid vara
att det endast skall finnas en instans att vända sig till när en person vill
starta ett företag. Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka
vilken effekt den aktuella lagen kommer att få för företagandet, föreslår
motionärerna vidare. Många av de lagar, förordningar, avtal och andra regler
som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de stora och
multinationella företagen, sägs det. Den skillnad som finns mellan stora och
små företag måste avspeglas även i regelverken, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Inom Regeringskansliet har arbetet med regelreformering pågått under lång tid
inom ramen för ett program för god regelkvalitet och med en särskild
checklista för regelskrivare. Regeringen har vidare utfärdat anvisningar för
myndigheterna att inom ramen för budgetprocessen göra konsekvensanalyser av
sina egna regler.
Vid årsskiftet 1994/95 infördes i Regeringskansliet en särskild ordning för
systematisk genomgång av företagsregler. De regler som berörs är sådana som
mer påtagligt påverkar antingen företagens beteenden på marknaden respektive
vilja att driva näring eller på annat sätt påverkar själva betingelserna för
företagandet. Granskningen syftar till att förenkla, förändra eller ta bort
regler eller ersätta dem med andra styrmedel i de fall reglerna orsakar för
höga kostnader eller andra problem, t.ex. minskad effektivitet på marknaden. I
arbetet ingår även att granska reglers kostnadseffektivitet och att
uppmärksamma om de med tiden blivit felaktiga, onödiga, föråldrade,
kostnadsdrivande, ineffektiva eller icke ändamålsenliga ( exempelvis därför
att marknadssituationen har förändrats sedan de skrevs. I detta arbete skall
beaktas att det inte får ske försämringar av skyddet för viktiga intressen
såsom liv och hälsa, arbetar- och konsumentskydd samt miljön.
Varje departement ansvarar för arbetet på sitt område, och Närings- och
handelsdepartementet har en samordningsfunktion. Förteckningar över
företagsregler på olika nivåer ( lagar, förordningar, myndighetsföreskrifter
och allmänna råd ( har upprättats departementsvis. Urval har gjorts av områden
som granskas särskilt. En referensgrupp har bildats med bl.a. företrädare för
näringslivsorganisationer för att effektivisera flödet av information från
marknaden om enskilda regelsystems effekter.
Som arbetsverktyg i det rullande systemet för regelgranskning har utarbetats
ett antal checklistor och analysinstrument. Genom dessa hjälpmedel noteras
bl.a. kostnadsställen och kostnadsslag som har samband med vissa offentliga
regleringar och som anger var och hur marknadsmekanismerna och
konkurrensförhållandena kan skadas genom en viss reglering eller utformningen
av denna. Ett väsentligt inslag i systemet är effektivare konsekvensanalyser
och utvärdering av regler. Programmet är särskilt inriktat på de små och
medelstora företagens situation. Systemet med metodisk granskning av
företagsregler kom till på förslag av den tidigare avregleringsdelegationen,
som därmed ansågs ha slutfört sitt arbete.
Regeringen har inom EU verkat för en liknande ordning avseende
regelreformering. Sverige har också aktivt deltagit i det senaste
kommissionsinitiativet på regelförenklingens område, det s.k. SLIM-projektet.
De första resultaten från detta arbete kom i slutet av år 1995. Regeringen
anser att systemet med en mindre arbetsgrupp för varje utvalt regelområde är
framgångsrik och har förordat att arbetet inom EU fortsätter i denna
projektform.
Regeringen tillsatte hösten 1996 en delegation ( Småföretagsdelegationen (N
1996:4) - med uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att
undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Enligt
direktiven (dir. 1996:70) ingår i delegationens uppgifter bl.a. att
komplettera det arbete som pågår inom Regeringskansliet med avreglering och
regelreformering samt att uppmärksamma skillnader i konkurrensförutsättningar
mellan små och stora företag och söka lösningar för att reducera dessa
skillnader. Delegationens arbete skall baseras på en bred och åtgärdsinriktad
dialog med näringslivets organisationer, fackliga organisationer, statliga
myndigheter och kommuner samt inledas med en kartläggning av förekommande
typer av mer betydande problem för småföretagen. Erfarenheter skall samlas in
direkt från de lokala och regionala nivåerna för att komplettera den
information som kommer från central nivå. Det är viktigt att delegationen
också följer EG:s projekt med liknande syften samt övrigt internationellt
arbete av denna karaktär, sägs det. På basis av det insamlade
underlagsmaterialet skall delegationen utforma och aktualisera förslag till
konkreta åtgärder för att reducera hinder m.m. för företagsetableringar och
tillväxt. Det ingår även i delegationens uppgifter att lämna konkreta förslag
till hur information om bl.a. regelverk och stödsystem kan spridas till de små
företagen.
Företagsstöd
Motionerna
Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om möjligheterna att kvitta
företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anförs det i motion 1996/97:N244
(kd, m). Sveriges långsiktiga konkurrenskraft försvagas av snedvridande
företagsstöd, framhåller motionärerna. De menar att en växling av företagsstöd
mot sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka sysselsättningen och bidra till att
konkurrens sker på lika villkor. Den kommitté som tillsattes år 1995 med
uppgift att se över de statliga företagsstöden gjorde en bristfällig analys av
möjligheterna att kvitta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anser
motionärerna och hävdar att en grundlig genomgång av företagsstöden visar att
besparingar är möjliga. Dessa besparingar skulle ge utrymme för sänkta
arbetsgivaravgifter som i motsats till företagsstöd gynnar alla företag. En ny
parlamentarisk utredning borde tillsättas med uppdrag att analysera
företagsstödens konkurrenseffekter samt belysa i vilken mån sänkta
arbetsgivaravgifter är ett bättre alternativ.
Riksdagen bör göra ett uttalande om företagsstöden, föreslås det i motion
1996/97:N256 (kd). Företagsstöden är dåligt beskrivna och redovisade i
Sverige, anför motionärerna, som kritiserar resultatet av
Företagsstödsutredningens arbete. Målet för en förnyad översyn, menar
motionärerna, bör vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, t.ex.
arbetsgivaravgifter, varvid en rättvisare konkurrens bör eftersträvas.
Vissa kompletterande uppgifter
Företagsstödsutredningen lade i april 1996 fram sitt betänkande Kompetens och
kapital (SOU 1996:69). Utredningen behandlade det statliga företagsstödet inom
näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Enligt
utredningens beräkning uppgick detta stöd under budgetåret 1994/95 till ca 6,1
miljarder kronor, varav 3,9 miljarder kronor avsåg stöd inom
arbetsmarknadspolitikens område, 1,7 miljarder kronor stöd inom
regionalpolitiken och 0,5 miljarder kronor stöd inom näringspolitiken. Enligt
den avgränsning av begreppet företagsstöd som utredningen gjort ingår inte
följande delar i företagsstödet: bankstödet, jordbruksstödet, räntebidrag till
bostadsbyggande, utdelning av aktierna i riskkapitalbolagen Atle AB och
Investment AB Bure, praktik för arbetslösa, presstöd, kulturstöd till företag
och stöd från vissa forskningsstiftelser.
Utredningens uppfattning var att det näringspolitiska stödet är av begränsad
omfattning och har en adekvat inriktning. Utredningen lade fram förslag på
följande områden: åtgärder för att åstadkomma ett bättre företagsklimat samt
fler och aktivare entreprenörer, åtgärder för att förstärka information,
rådgivning och kompetensutveckling, åtgärder för att förbättra
finansieringsmöjligheterna, åtgärder för att effektivisera regionalpolitiken
och åtgärder för att främja kvinnors företagande. Utredningens betänkande
beaktades delvis i beredningen av sysselsättningspropositionen (prop.
1995/96:222) sommaren 1996.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Motionerna
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att
nyindustrialisera Sverige, anförs det i motion 1996/97:N202 (s). Att processen
från uppfinning till att konsumenterna köper en produkt fungerar optimalt är
väsentligt för att det skall kunna skapas nya jobb i Sverige, menar
motionärerna. I denna process anses den svagaste delen vara möjligheten att
erhålla riskkapital i samband med serieproduktion och marknadsintroduktion.
Det bör övervägas om innovationskunskap kan ingå som ett ämne i
gymnasieskolan, anser motionärerna. Med hänsyn till frågans komplexitet och
nationella intresse föreslår de att processen från idé till konsument skall
belysas i sin helhet utifrån målsättningen att nyindustrialisera Sverige,
genom att varje möjlighet till exploatering av svenska och utländska
uppfinningar tillvaratas optimalt.
Det finns administrativa problem för uppfinnare och innovatörer som bör
undanröjas, anförs det i motion 1996/97:N227 (s). Motionärerna anser att det
för det första bör vara möjligt att få till stånd fasta och låga priser för
nyhetsgranskningar, patentansökningar och mönsterskyddsansökningar. För det
andra bör genom engagemang från statens sida ekonomiskt och juridiskt stöd ges
för att hjälpa uppfinnaren i patentintrångsmål. För det tredje bör ett sy-stem
och stöd för ?mäkleriarbetet? mellan uppfinnare och exploatörer skapas, anförs
det.
Riksdagen bör göra ett uttalande om stöd till innovatörer, anförs det i
motion 1996/97:N240 (s). Många små innovatörer behöver ett ökat stöd till
skydd för sina idéer, anser motionärerna. Det skulle kunna åstadkommas genom
ett system där en opartisk instans kan bisitta idégivaren i de förhandlingar
där innovatören anser sig behöva skydd. Förhandlingarna skulle protokollföras
av den opartiska instansen; dessa protokoll kan senare vid eventuella tvister
åberopas och möjligen hjälpa till att bilägga tvisterna. Väsentligt för de små
innovatörerna är att kostnaderna som är förknippade med en opartisk bisittare
i förhandlingar inte blir oöverstigliga, anför motionärerna.
I motion 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om
vikten av ett gott innovationsklimat. De låsningar som existerar för att den
innovativa förmågan i Sverige skall kunna utvecklas utgörs inte främst av
hinder i de fria företagen, utan består i att det offentliga såväl i sin egen
produktion av tjänster som i sin skatte-, utgifts- och regleringsverksamhet
byggts för andra förutsättningar än de som tillhör framtiden, anför
motionärerna. I stället bör man sträva efter att i alla delar av politiken
skapa villkor för ett innovativt klimat för företagandet och befolkningen. En
sådan klimatförändring måste bli målet för den reformpolitik som bör bedrivas
inom olika politikområden, anser motionärerna och föreslår att detta mål skall
föras in i alla utredningsdirektiv och i övrigt prägla arbetet på alla nivåer
i syfte att skapa bättre förutsättningar för företagandet.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att "uppfinnande" skall prövas som ett
instrument för att skapa nya arbetstillfällen, anförs det i motion 1996/97:
N205 (m). Innovatörer och uppfinnare är en stor tillgång för Sverige,
konstaterar motionärerna och pekar på att Svenska Uppfinnareföreningen (SUF)
har angett olika åtgärder för att stimulera innovativ verksamhet. Bland dessa
finns en överföring av medel från arbetsmarknadssektorn till
utvecklingssektorn. SUF har genom sin rådgivarverksamhet under den senaste
treårsperioden medverkat till att skapa ca 500 nya arbetstillfällen, bl.a. på
orter i glesbygder, anför motionärerna vidare.
Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande
betydelse att få fram nya idéer och uppfinningar samt att få i gång
innovationsprocessen, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Motionärerna
föreslår att riksdagen skall uttala att de innovationsbefrämjande åtgärderna
skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och tillväxt genom att
vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom rådgivning och
utbildning samt personlig service i olika nätverk, stimulera en mångfald av
idéer och uppfinningar som är en förutsättning för att så många bärkraftiga
nya projekt som möjligt skall formuleras, vilket kan ske bl.a. genom
professionell rådgivning, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden
genom aktiv rådgivning och utveckling av entreprenörskap samt samverka med
andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen om
uppfinnandets betingelser och därigenom effektivisera innovationsarbetet.
Det krävs ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer, anförs det i
motion 1996/97:N209 (c). Innovationer som leder till nya produkter och
processer i befintliga eller nystartade företag är en viktig drivkraft för
tillväxt och förnyelse av svenskt näringsliv, säger motionärerna. De föreslår
att regeringen skall utreda och återkomma till riksdagen med förslag om
åtgärder på följande områden:
- Införande av en ny patentintrångsförsäkring; det anges som viktigt att denna
fråga får sin lösning.
- Ökat stöd till uppfinnare med idéer. Ytterligare resurser erfordras för att
ett antal uppfinnarcentrum, som kan tillhandahålla rådgivning och viss
finansiering, skall kunna etableras. Stödet till SUF:s rådgivarverksamhet
borde förbättras.
- Åtgärder för uppfinnare med inkomster från uppfinningar. Skatten på royalty
från uppfinningar borde minskas och möjligheter för uppfinnare att få
periodisera inkomster över tiden, typ skogskontomodell, borde skapas.
Vissa kompletterande uppgifter
Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom näringspolitiken av följande
aktörer: Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), ALMI-bolagen,
produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Av tablån på nästa sida
framgår vissa uppgifter om dessa organisationer (källa:
Företagsstödsutredningens betänkande SOU 1996:69).
NUTEK skall enligt regleringsbrevet rikta särskild uppmärksamhet mot
teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har
möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt mot innovationer
som kan bilda grund för företagsetableringar. Dessa företagsgrupper bör ha god
tillgång till rådgivning och finansiering, sägs det. Inom ramen för anslaget
till småföretagsutveckling har en särskild anslagspost (2) för
innovationsfrämjande åtgärder tagits upp med 28 miljoner kronor. Denna
anslagspost får täcka bidrag till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt
teknikbaserade företag, bidrag till Svenska Uppfinnareföreningen (SUF), bidrag
till verksamhet vid regionala s.k. produktråd för bl.a. bedömning av tekniska
idéer och rådgivning till enskilda innovatörer och företag samt s.k.
såddfinansiering i enlighet med förordningen (1995:1254) om statligt stöd till
teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. SUF
får, förutom från NUTEK, även bidrag från Innovationscentrum till sin
rådgivningsverksamhet. Under år 1996 fick SUF totalt 9 miljoner kronor i
sådant bidrag.
Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 5 miljoner
kronor till Ljusåret 1997, vilket är ett samverkansprojekt mellan regeringen
och ett fyrtiotal organisationer. Syftet är att stimulera och understödja
processer som är av betydelse för ekonomins långsiktiga förnyelsekraft och
utvecklingstakt genom att påverka attityder, belysa sambandet mellan
innovationer, tillväxt och välfärd samt utmana individer, företag och
organisationer att själva ta initiativ till förbättringar. Kostnaderna för
Ljusåret har beräknats till ca 80 miljoner kronor, varav ca 40 miljoner kronor
är fasta kostnader som Närings- och handelsdepartementet avses svara för.
Regeringen fattade vidare hösten 1996 beslut - inom ramen för
småföretagsprogrammet - om ett uppdrag till NUTEK att utforma ett program för
samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv. Aktiviteterna skall avse
samverkan med små och medelstora företag under en treårsperiod i syfte att
stärka företagens konkurrenskraft genom höjd kunskapsnivå och har
kostnadsberäknats till 60 miljoner kronor. Regeringen gav också NUTEK i
uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett vidgat program för
tekniköverföring till små och medelstora företag via
industriforskningsinstituten. För genomförandet av detta pilotprojekt har 20
miljoner kronor beräknats. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling
(KK-stiftelsen) fattade i slutet av år 1996 beslut om att utvidga ett
befintligt program för kunskapsöverföring mellan näringsliv och högskola med
totalt 80 miljoner kronor, vilket möjliggör finansiering av de båda nyssnämna
projekten. Det kan i detta sammanhang också noteras att riksdagen våren 1995
beslöt om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor för uppbyggnad av ett
nätverk för tekniköverföring till små och medelstora företag (prop.
1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20).
I januari 1997 fattade regeringen också beslut om att, inom ramen för
småföretagsprogrammet, avsätta 180 miljoner kronor under en treårsperiod för
att utveckla industriella utvecklingscentrum (IUC) på nio orter i Sverige.
Dessa orter är Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång, Arvika,
Borlänge, Sandviken och Skellefteå. Kommuner, landsting, länsstyrelser och
EU:s strukturfonder väntas bidra med ytterligare 40 miljoner kronor. Syftet
med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i små och medelstora företag.
Verksamheten skall bedrivas inom framför allt följande tre områden: uppsökande
verksamhet, produktutveckling och förstudier för avknoppning.
Regeringen meddelade vidare i sysselsättningspropositionen sin avsikt att
fatta nödvändiga beslut för att genomföra en patentintrångsförsäkring, byggd
på kommersiella grunder. Bakgrunden angavs vara att svenska patentinnehavare
för närvarande inte kan försäkra sig mot patentintrång. Avsikten är att en
försäkring skall vara en övergångslösning fram till det att en planerad
europeisk försäkring i EU-kommissionens regi kan komma till stånd. NUTEK fick
hösten 1996 regeringens uppdrag att ta fram ett underlag som skall innehålla
förutsättningar för samt förslag till utformning av en
patentintrångsförsäkring. Verket avlämnade i januari 1997 rapporten
Rättsskyddsförsäkring för patent (R 1997:4) till regeringen. I rapporten
föreslås sammanfattningsvis att regeringen skall ta de initiativ som krävs för
att få till stånd en svensk försäkringslösning med expansionsmöjligheter till
nordisk och europeisk nivå. Vidare föreslås att regeringen skall vidta
åtgärder i syfte att komma till rätta med patentprocessens problem samt ta
initiativ till en särskild utredning om en försäkringslösning för varumärken.
Beträffande en svensk försäkringslösning föreslås dels att regeringen skall
utse en förhandlingsman med uppgift att förhandla med potentiella intressenter
i ett nytt patentförsäkringsbolag, dels att staten genom bidrag eller
villkorslån skall finansiera vissa etablerings- och initialkostnader om 4
miljoner kronor. Härutöver föreslår NUTEK att regeringen skall verka för att
erforderligt grundkapital om ca 20 miljoner kronor kan säkerställas samt
engagera sig i och stimulera andra aktörer till informationsaktiviteter
rörande en försäkringslösning. Rapporten bereds nu inom Närings- och
handelsdepartementet.
Inom ramen för småföretagsprogrammet gav regeringen hösten 1996 i uppdrag åt
landshövdingarna i samtliga län att samla alla berörda parter för att utifrån
lokala och regionala förutsättningar utarbeta och genomföra åtgärder som
främjar småföretagsutveckling, däribland kooperativt företagande, tillväxt och
sysselsättning. Åtgärderna skall utarbetas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Företrädare för småföretag, fackliga organisationer, kommuner, landsting,
lokala utvecklingsgrupper, ALMI, lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU),
statliga myndigheter, folkrörelser och andra aktörer som kan bidra till goda
utvecklingsbetingelser för småföretagen skall, enligt uppdraget, erbjudas att
delta i samarbetet. Rapporter om planerade åtgärder och förslag om eventuella
regelförändringar har inlämnats till Närings- och handelsdepartementet. Beslut
har nyligen fattats om fördelning av medel på de olika länen. Det arbete som
landshövdingarna ansvarar för kan förväntas vara av relevans beträffande flera
områden som behandlas i det här aktuella betänkandet.
Kvinnors företagande
Motionerna
Riksdagen bör göra uttalanden om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör
rikta sin verksamhet till tjänsteproducerande företag, om att personer med
erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen
samt om det offentliga stödet till olika företagsformer, anförs det i motion
1996/97:N212 (m, fp, kd). Det finns gott om riskkapital hos investmentbolag
och fonder, men det finns en benägenhet att satsa på traditionella
verksamheter, framför allt i tillverkningsindustrin, anser motionärerna. De
menar att kvinnor ofta har svårt att få respons för nya och annorlunda
affärsidéer. Motionärerna anför att riskkapitalbolagen i ökad utsträckning bör
inriktas på de nya företagstyper som startas och föreslår att en del av det
befintliga riskkapitalet speciellt bör riktas till tjänsteproducerande företag
inom nya verksamheter. I riskkapitalbolagen bör personer som har erfarenhet av
ensam- eller småföretagande ingå, gärna kvinnor, säger motionärerna vidare.
Kvinnor väljer ofta att starta företag som enskild näringsverksamhet eller i
kooperativ form, och om dessa företagsformer negligeras i näringspolitiken
snedvrids bilden av företagandet, anför motionärerna. De anser att stödet från
samhället skall vara neutralt till olika företagsformer och ha lånesystem som
inte missgynnar någon företagsform.
Det behövs en ökad satsning på kvinnors företagande, anförs det i motion
1996/97:N252 (c). Av de företag som startades år 1995 ägdes endast 23 % av
kvinnor, sägs det. Den traditionella näringspolitiken har varit ensidigt
inriktad på mäns företagande och de branscher inom vilka män traditionellt
startar och driver företag, anser motionärerna. Därför borde ett tioårigt
program som innehåller rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors
företagande utarbetas. De kvinnliga resurscentrum som Centerpartiet tagit
initiativ till bör etableras och permanentas i varje län, heter det vidare.
Två andra åtgärder som anses ha stor betydelse för kvinnors företagande är
kvittningsrätten och de s.k. kvinnolånen.
Det är viktigt att de särskilda lånen till kvinnors företagande, som
infördes av den borgerliga regeringen år 1994, kan bevaras och utvecklas,
anförs det i motion 1996/97:A432 (c). Efterfrågan på dessa lån har varit stor,
säger motionärerna. De erinrar om att åtgärder för att underlätta för kvinnor
att starta egen verksamhet är ett viktigt led i Centerpartiets strävan att
skapa ökad sysselsättning.
I motion 1996/97:A807 (c) begärs det riksdagsuttalanden i sex avseenden - om
att det bör finnas kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun, om att hälften av
småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande, om att det behövs en
översyn av reglerna för anlitande av tjänster, om att det behövs alternativa
banker och finansiering, om att företagsgarantier bör införas samt om att det
behövs särskild forskning kring kvinnors företagande. Tjänstesektorn kommer
att växa, säger motionärerna och hänvisar till att bland offentliganställda
har många valt att starta egen verksamhet. Det krävs rådgivning till dem som
står i begrepp att starta eget, anser motionärerna. När det gäller
finansiering behövs det ett kvinnoperspektiv, där det småskaliga projektet kan
uppfattas som en styrka, heter det vidare. Som ett komplement till nuvarande
banker kan det behövas en särskild kvinnobank, och NUTEK måste fortsätta att
utveckla ett sådant alternativ, hävdar motionärerna. Det erfordras även andra
former av stöd till kvinnors företagande, t.ex. företagsgarantier. Uppdraget
till landshövdingarna måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet
riktas till kvinnliga företagare, anför motionärerna. De menar vidare att
kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom systematisk forskning.
Det anses också behövas en könsindelad statistik kring företagandet.
Det fordras en kvinnobank eller en särskild nätverkskredit för kvinnors
företagande, anförs det i motion 1996/97:N208 (mp). Vidare bör riksdagen hos
regeringen begära att medel som möjliggör en sådan bank eller en sådan
nätverkskredit ställs till förfogande. På Lofoten i Norge startades år 1992 en
nätverkskredit - en kvinnobank - för arbetslösa kvinnor, påpekas det. Denna är
uppbyggd så att fem arbetslösa kvinnor får 200 000 kr vardera av staten, och
varje person kan låna ytterligare 50 000 kr. Gruppen står solidariskt ansvarig
för lånet. På Lofoten har därigenom 15 företagsetableringar kommit till stånd.
Det framhålls att en kvinnobank skulle bidra till mångfalden av banker. I
Sverige finns en vilande företagsbank i Norrbotten (NORA), erinrar
motionärerna om. Vidare pågår för närvarande en förstudie avseende en
kvinnobank som Kvinnoforum svarar för. Enligt motionärerna krävs nu endast att
regeringen genom regelverk och anslag möjliggör starten av en kvinnobank eller
nätverkskredit.
Riksdagen bör uttala sig för ett mentorsprogram för kvinnliga företagare,
anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Det kvinnliga företagandet har en stor
potential och bör uppmuntras och stödjas, menar motionärerna och hänvisar till
att mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i chefsrollen.
Projekt av detta slag bör därför inrättas även för kvinnliga företagare.
Efterfrågan på de särskilda lånen för kvinnliga företagare har varit mycket
stor, erinrar motionärerna om, liksom om att det finns speciella
företagsutbildningar för kvinnor. Då kvinnor ofta startar sitt företag vid
sidan om en anställning är kvittningsrätten extra betydelsefull för kvinnor,
anför motionärerna avslutningsvis.
Vissa kompletterande uppgifter
NUTEK skall enligt regleringsbrevet inom ramen för programmet
Företagsutveckling lägga särskild vikt vid möjligheterna att öka antalet
kvinnliga företagare och stimulera vidareutvecklingen av företag med kvinnliga
ägare och ledare. I regleringsbrevet anges vidare under programmet Regional
utjämning och utveckling att NUTEK skall sträva efter att de regionala
utvecklingsinsatserna kommer kvinnor och män till del i lika hög grad.
Beträffande affärsrådgivarprojektet, som berörs i motion 1996/97:A807 (c),
gäller att NUTEK har fått i uppdrag att fortsätta med det ( dock täcker
projektet inte hela landet. NUTEK följer vidare utvecklingen av
nätverkskredit, som berörs i motion 1996/97:N208 (mp).
ALMI, som ansvarar för lån till kvinnors företagande, har våren 1996 av
regeringen i särskilda s.k. ägardirektiv anmodats att avsätta en ram för dessa
lån på totalt lägst 400 miljoner kronor. Lånen ges till alla slags
företagsformer, dvs. även kooperativa företag. Flertalet ALMI-bolag har en
särskilt utbildad handledare som arbetar med att koppla ihop kvinnliga
företagare med erfarna mentorer.
Beträffande synpunkten i motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) om ökad
kvinnorepresentation kan noteras att Statsrådsberedningen i en skrivelse till
samtliga statssekreterare våren 1995 uppmanade departementen att intensifiera
sina ansträngningar att öka andelen kvinnor i de statliga styrelserna och
kommittéerna.
Småföretagsdelegationen har, som tidigare redovisats, i uppgift att
identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för
etablering och tillväxt i småföretag. Detta gäller självfallet även kvinnors
företagande.
När det gäller yrkandet i motion 1996/97:A807 (c) om forskning kring
kvinnors företagande kan noteras att NUTEK i maj 1996 till Närings- och
handelsdepartementet överlämnade ett förslag till forskningsprogram om
kvinnors företagande (R 1996:32). I programmet avses följande sex projekt
ingå: Företagande som strategi att undkomma marginalisering, Kooperation och
franchising som kvinnliga organisationsformer, Omvandling av offentlig sektor
och kvinnors förflyttning, Familjeföretagandet som fenomen, Service och handel
som tillväxtgenerator samt Samspelet mellan kvinnors och mäns företagande.
Forskningsprogrammet är kostnadsberäknat till 4 miljoner kronor per år i fyra
år.
Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning tilldelades i maj 1996 14 miljoner
kronor av Närings- och handelsdepartementet för ett flerårigt
forskningsprogram på området små och medelstora företag. Inom ramen för detta
program fattade stiftelsen i december 1996 beslut om att 2 miljoner kronor
skulle avsättas för det nyssnämnda forskningsprogrammet om kvinnors
företagande under det första året. Detta innebär alltså att
forskningsprogrammet saknar finansiering för totalt 14 miljoner kronor av
kostnaderna.
Invandrares företagande
Motionerna
För att aktivt åtgärda problemen kring arbetslösheten och bidragsberoendet
bland invandrare krävs många olika nya idéer, initiativ och åtgärder som kan
leda till jobb, anförs det i motion 1996/97:Sf613 (s). För det första anses
det behövas särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag;
kunskap eller adekvat rådgivning ses som en viktig förutsättning för
invandrarnas företagande. Enligt motionärerna krävs det kraftfulla insatser
för att utveckla invandrarföretagandet och aktivt motarbeta de hinder sådana
företag möter. Konsultverksamhet som har till uppgift att stödja och utveckla
invandrarägda företag bör för det andra främjas, menar motionärerna. En sådan
verksamhet avses hjälpa invandrarföretagen med administration, marknadsföring,
juridik, revision, ekonomisk styrning, affärsutveckling och kontakter med
myndigheter och kreditgivare. Regeringen bör för det tredje överväga
möjligheten att på prov, i t.ex. tre kommuner där det finns många invandrare,
bygga upp ett mångkulturellt företagsutvecklingsinstitut. Erfarenheter från
Förenta staterna, Kanada och Australien borde därvid inhämtas.
Riktlinjerna för ALMI:s och NUTEK:s verksamheter bör ändras så att dessa
blir bättre anpassade till invandrare och människor i storstädernas förorter,
anförs det i motion 1996/97:Ub247 (fp). När människor med goda idéer vill
starta en verksamhet, ett företag, behöver man ofta stöd, säger motionären.
Riskkapital, rådgivning och administrativ hjälp styrs i hög grad av politiska
riktlinjer till ALMI, NUTEK m.fl., konstaterar hon och anför att det nuvarande
stödsystemet knappast alls fungerar för invandrare eller för människor i
storstädernas förorter.
Vissa kompletterande uppgifter
Företagsstödsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1996:69) att ALMI i
sin rådgivning skall rikta särskild uppmärksamhet mot företag som drivs av
invandrare. Regeringen har i särskilda ägardirektiv våren 1996 anmodat ALMI
att speciellt ta hänsyn till invandrarföretagen.
Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län påbörjade under hösten 1996 ett
projekt riktat mot invandrare som vill starta företag. Särskilda rådgivare med
invandrarbakgrund har engagerats. Verksamheten bedrivs i samarbete med
Internationella Företagarföreningen i Sverige. Avsikten är att ta fram en
modell som skall kunna appliceras i andra delar av landet. En utvärdering av
verksamheten planeras till hösten 1997, varefter etablering av liknande
verksamhet i övriga regioner kan ske under år 1998.
Lokala riskföretagsbörser
Motionen
Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om lokala riskföretagsbörser,
anförs det i motion 1996/97:N221 (m). Riskkapitalförsörjningen har alltid
varit ett stort problem för nyföretagandet, inte minst inom
högteknologiområdet, säger motionären och konstaterar att såväl utomlands som
i liten skala i Stockholm har modeller med riskkapitalbörser prövats. En sådan
modell innebär att substansvärdet i företaget ökar efterhand som
produktutvecklingen fortskrider, och denna ökning kan företaget tillgodogöra
sig medelst aktieemissioner som görs på en speciell riskföretagsbörs.
Vissa kompletterande uppgifter
Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK i oktober 1996 i uppdrag att
analysera förutsättningarna för organiserad handel med aktier i småföretag och
vidta åtgärder för att stimulera sådan verksamhet. NUTEK skall medverka i
utvecklingen av befintliga och projekterade marknadsformer som initierats för
kontakt mellan företag och investerare. Därvid skall NUTEK dels kartlägga de
förutsättningar som gäller vid marknadsplatserna och de projekt som pågår
eller befinner sig i en utredningsfas, dels analysera de allmänna
förutsättningar som krävs för att marknadsplatserna skall fungera i praktiken.
Verket skall dessutom finansiellt stödja de marknadsplatser eller projekt som
har goda förutsättningar att lyckas. NUTEK disponerar 5 miljoner kronor för
uppdraget. En delrapport har nyligen lämnats till regeringen, och en
slutredovisning skall presenteras senast den 1 september 1997.
Kompetensutveckling och mentorskap
Motionerna
Det behövs åtgärder för att främja utveckling av mentorskap, anförs det i
motion 1996/97:N269 (m). En nationell mentorsbank med pensionerade företagare
skulle kunna bistå små, växande och nya företag med kunskap och erfarenhet
inom teknik, marknadsföring, data, företagande och finansiella tjänster, sägs
det. Mentorer kan vara "bollplank", gå in som styrelseledamöter eller vara en
form av erfarenhetsbas att ösa ur, påpekas det.
I motion 1996/97:A432 (c) begärs ett uttalande om utbildning i företagande.
Bristen på möjligheter till sådan utbildning är ett problem som ofta påtalas,
anför motionärerna, som anser att utbildning i att starta och driva företag är
önskvärt. Mer av entreprenörskap bör finnas i ordinarie utbildningsutbud,
säger motionärerna. De menar att denna typ av utbildning är viktig inte minst
för att fler kvinnor skall våga satsa på att starta eget företag.
Företagsamhet bland ungdomar måste stimuleras på olika sätt och ett eget
entreprenörskap måste bli ett naturligt alternativ till anställning, sägs det
i motion 1996/97:N252 (c). Förståelse för företagandets villkor måste därför
grundläggas i ett tidigt skede. Utbildning som stimulerar till företagande och
entreprenörskap bör sålunda ges redan på grundskolenivå för att därefter
byggas vidare på i gymnasieskolan, säger motionärerna. De anser att även på
universitets- och högskolenivå bör utbildning i entreprenörskap erbjudas som
en del i utbildningsprogrammen.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att främja
kompetensutveckling och forskning, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Den
viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att vara kunskap, säger
motionärerna och anför att svenskt näringsliv behöver en satsning på
utbildning och kompetens. Kvalitet måste därvid vara ledordet och anpassning
ske till framtidens behov. En ökad koppling till näringslivet måste vidare
finnas. Det livslånga lärandet bör prägla såväl utbildningsväsendet som
arbetsplatserna, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog i december 1996 ett motionsyrkande om ökade insatser för
utbildning av företagare och mentorskap (bet. 1996/97:NU1). Utskottet
redovisade (s. 10) att regeringen inom ramen för småföretagsprogrammet har
anvisat 20 miljoner kronor till ALMI för managementutbildning. Insatserna
innefattar åtgärder på två områden, nämligen dels ett småföretagsinstitut för
kvalificerad utbildning, dels mentorskap och styrelseförstärkning.
När det gäller utbildning av företagare kan noteras att det enligt skollagen
(1985:1100) finns möjlighet att inom gymnasieskolans och den kommunala
vuxenutbildningens ram utforma individuella eller specialutformade program.
Beträffande utbildning på högskole- och universitetsnivå gäller att de olika
universiteten/högskolorna själva bestämmer sitt kursutbud, med beaktande av de
allmänna riktlinjer som statsmakterna utfärdar.
På uppdrag av Närings- och handelsdepartementet har det gjorts en utredning
om hur utbildning på olika nivåer kan främja ett ökat entreprenörskap.
Utredningen har granskat befintliga utbildningar och existerande hinder, och
resultatet har dokumenterats i skriften I entreprenörskapets tecken (Ds
1997:3). Utredningen har försökt göra en kartläggning av ekonomiska och
tekniska utbildningar inom högskolan med inriktning på entreprenörskap. Enligt
studien förekommer inom ekonomiska utbildningar 15 sådana program och 30
kurser, varvid program definieras som utbildning om minst 20 poäng eller en
termins heltidsstudier. Inom tekniska utbildningar förekommer 5 program och 20
kurser med inriktning på entreprenörskap. Som exempel på de utbildningar som
anordnas kan nämnas ett program vid Lunds universitet - Ekonomi för
entreprenörer, omfattande 60 poäng, och ett program vid Högskolan i Halmstad -
Utvecklingsingenjör, omfattande 120/180 poäng.
Teknikspridning m.m.
Motionerna
Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förnyelse av svenskt
näringsliv, anförs det i motion 1996/97:N263 (s). Eftersläpningen i svensk
industri beträffande produkter som till stor del är baserade på forskning och
utveckling är påtaglig, säger motionären. Han anger följande tänkbara åtgärder
från statens sida för att vända utvecklingen: statlig upphandling av för
landets infrastruktur strategiskt viktiga högteknologiska system, särskilda
investeringsbanker, stöd till samarbete mellan näringsliv och högskola,
utbildningsinsatser o.d. För mera ingående analyser av dessa frågor och
kraftfullare insatser från statens sida krävs, enligt motionären, en
organisation med bredare och djupare ansvar, befogenheter och kompetens än vad
som kan rymmas inom ett departement och inom NUTEK var för sig. Det föreslås
att en snabbutredning skall tillsättas med uppdrag att undersöka önskvärdheten
av och möjligheten till att inrätta en kraftfull myndighet med ansvar att
bidra till långsiktig förnyelse och effektivisering av svenskt näringsliv. I
utredningen skulle ingå representanter för riksdagen, näringslivet och
forskarsamhället.
Riksdagen beslöt våren 1995 om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor
till ett tvåårigt program för tekniköverföring till de små företagen (prop.
1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20), erinras det om
i motion 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd). Ansvaret lades på NUTEK, och en rad
myndigheter, företag och organisationer ingår dessutom i arbetet. För att en
förmedlingsorganisation skall komma till stånd behövs, enligt motionärerna,
följande: en förlängd försöksperiod, ett brett förankrat politiskt
ställningstagande till att en förmedlingsorganisation skall byggas upp, en
förankring av de principer som bör gälla för denna organisation - snabbhet,
enkelhet och låga transaktionskostnader för förmedling av projekt samt
formande av ett nationellt partnerskap på försöksbasis med
sekretariatsuppgifter som handhas av t.ex. NUTEK.
I motion 1996/97:N269 (m) begärs uttalanden av riksdagen om överföring till
en databas av registrerade patent hos Patent- och registreringsverket (PRV),
om att göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas
samt om en databas med aktuell forskning. Ett kännetecken för svensk
underleverantörsindustri är att den har varit legotillverkare snarare än
tillverkare av egna produkter med egen utveckling, anför motionärerna och
anser att detta förhållande måste förändras, vilket ställer högre krav på
teknikspridning än tidigare. Exempelvis bör PRV överföra alla sina patent till
data, och teknikrapporterna från Sveriges tekniska attachéer (STATT) bör göras
tillgängliga för en väsentligt vidare krets av läsare genom överföring till
datatext, föreslår motionärerna. De anser också att en databas med aktuell
forskning bör startas, exempelvis av NUTEK.
NUTEK och Sveriges tekniska attachéer bör i samverkan få i uppdrag att
särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska
miljöinnovationer för möjlig svensk produktion, anförs det i motion
1996/97:N270 (mp). I det föreslagna uppdraget skall ingå att utifrån den
insamlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera tillväxten i
miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggnad av nätverk och genom samordning.
Samhället måste på olika sätt aktivt stödja även små företag att ta del i
forsknings- och utvecklingsarbete, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd).
Vidare bör den innovativa teknikupphandlingen utökas så att minst 1 % av all
statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag, anser
motionärerna. De föreslår också att alla offentliga upphandlingar skall vara
åtkomliga elektroniskt och att all offentlig upphandling skall ske
elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt även för små företag att delta.
Innovationer tas inte tillräckligt väl hand om i Sverige, anser motionärerna.
Förutom att det behövs ett allmänt bra investerings- och företagsklimat,
måste, enligt motionärerna, ytterligare åtgärder vidtas som främjar
kommersialisering av innovationer. En utökad satsning på innovativ
teknikupphandling till små företag och uppfinnare bör ske, föreslår
motionärerna och hänvisar till erfarenheter från Förenta staterna,
Storbritannien och Nederländerna som pekar på framgångar med sådan riktad
upphandling. I Förenta staterna kanaliseras minst 1 % av all statlig
teknikupphandling till små och medelstora företag, vilket bör prövas även i
Sverige, anför motionärerna. De anser vidare att nya rön inom forskning och
utveckling bör göras mer lättillgängliga för småföretagen. Slutligen föreslås
det i motionen att den offentliga sektorn skall göra all upphandling
elektroniskt. Alla offentliga handlingar borde sålunda inom några år kunna nås
elektroniskt, och all offentlig information i elektronisk form borde vara
kostnadsfri. Det skall inte vara förbehållet storföretag och stora
tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser, anser
motionärerna.
I ytterligare en partimotion från Kristdemokraterna, 1996/97:Fi214 (kd),
begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att minst 1 % av all statlig
teknikupphandling skall kanaliseras till små och medelstora företag.
Vissa kompletterande uppgifter
En redovisning av åtgärder för tekniköverföring till små och medelstora
företag och för samverkan mellan näringsliv och högskola har lämnats i
avsnittet om stöd till uppfinnare och innovatörer.
Arbetet med att digitalisera olika typer av information av relevans för
småföretag som finns hos olika myndigheter och organisationer har
uppmärksammats av näringsutskottet vid olika tillfällen under de senaste åren.
Detta arbete består av olika delar, nämligen den tekniska information som
finns hos PRV, information som finns hos STATT och information om den
industrirelevanta forskningen. Hösten 1995 avstyrkte näringsutskottet i ett
yttrande över den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) motioner med
krav på åtgärder för att öka den elektroniska tillgängligheten. Utskottet
(1995/96:NU3y) anförde att det är ytterst angeläget att det skapas kanaler, så
att småföretagen kan få tillgång till den aktuella kompetensen, men ansåg inte
att det behövdes något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna följdes upp
i en avvikande mening (m, fp, kds).
Frågan om ökad tillgänglighet till PRV:s tekniska information togs också upp
hösten 1996 i betänkande 1996/97:NU1 i anslutning till ett motionsyrkande.
Utskottet redovisade att PRV, via anslaget Bidrag till tekniköverföring, för
budgetåret 1995/96 tillförts 5 miljoner kronor för en delvis finansiering av
arbetet med att utöka den externa tillgängligheten av verkets dokumentation
inom patentområdet. Inom PRV finns vidare ett IT-projekt som har till syfte
dels att underlätta och rationalisera PRV:s egen myndighetsutövning, dels att
göra PRV:s informationsmängd lättillgänglig för näringslivet. Projektet
innefattar bl.a. följande: digitalisering av information som för närvarande
endast finns i pappersform, komplettering av databaser med text och
bildinformation, uppbyggnad av parallella informationsdatabaser tillgängliga
för allmänheten, utveckling av programvaror som gör sökning effektiv och enkel
samt utveckling av system som är kompatibla med internationella system.
Finansieringen av detta projekt är dock oklar med hänsyn till att verksamheten
vid verket är avgiftsfinansierad.
Utskottet behandlade senast frågan om teknikupphandling i december 1996 i
anslutning till ett motionsyrkande om att 10 miljoner kronor skulle anvisas
till NUTEK för detta ändamål (bet. 1996/97:NU1). Utskottet redovisade att
regeringen har tillsatt en särskild utredare, universitetskansler Stig
Hagström (N 1995:06), med uppgift att utreda frågan om en mer aktiv tek-
nikupphandling från statens och övriga offentliga aktörers sida. Den s.k.
Teknikupphandlingsutredningen redovisade en första etapp av sitt arbete vid
årsskiftet 1996/97 i en promemoria till Närings- och handelsdepartementet.
Promemorian, som innehåller en allmän översikt av det aktuella området, har
legat till grund för diskussioner med departementet om det fortsatta arbetet
och på vilka områden fördjupade studier skall ske. Enligt vad utskottet
erfarit kommer fördjupning att ske på två områden, nämligen i fråga om
kommunala upphandlingar och utbildning. Utredningen planerar att lämna sin
slutrapport sommaren 1997.
Det kan också noteras att två delegationer har uppdrag som rör
teknikupphandling, nämligen Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik
och Byggkostnadsdelegationen (N 1996:06).
Beträffande förslaget om att 1 % av all statlig teknikupphandling skall
kanaliseras till små och medelstora företag bör noteras att detta står i strid
med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling. Däremot finns det inga hinder
för att informera alla berörda om de möjligheter som en statlig
teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag ha behov av extra, anpassad
information för att ?komma i nivå? med andra större företag. Sådan information
bör lämpligen inte ges av den som svarar för den offentliga upphandlingen.
Kooperativa företag
Motionerna
Om kooperationen på sikt skall bli en kraft att räkna med i det svenska
samhället och som företagsform bli ett känt och fullvärdigt alternativ måste
den få en plats i de olika bilder av närings- och organisationslivet som har
den officiella statistiken som grund, anförs det i motion 1996/97:N228 (s).
Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att utfärda anvisningar till
berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa
sektorn adekvat statistik. Den svenska kooperationen är, fortsätter
motionärerna, fortfarande i olika avseenden satt på undantag, vilket har
belysts av den s.k. Företagskooperativa utredningen. Detta anses inte minst
gälla hur kooperationen speglas av den officiella statistiken, vilken inte
sägs ge någon rättvisande bild av sektorn.
Ansvaret för de kooperativa frågorna bör ligga på Närings- och
handelsdepartementet, eftersom det i första hand är ett näringspolitiskt
ansvarsområde, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). För närvarande handlägger
flera departement ( Inrikes-, Arbetsmarknads- och Närings- och
handelsdepartementen ( kooperativa frågor, konstaterar motionärerna och anser
att denna uppdelning skapar osäkerhet kring ansvaret. Motionärerna noterar
dock samtidigt att frågan om hur verksamheten skall fördelas mellan de olika
departementen är en intern regeringsfråga.
För att öka resurserna för lån till kvinnors företagande har ALMI avsatt en
särskild ram för detta ändamål inom sin totala kapitalmängd, påpekas det i
motion 1996/97:A432 (c). Motionärerna anser att det inom denna ram även bör
skapas utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag.
I motion 1996/97:N246 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om kooperativt
entreprenörskap. Vidare föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om ett särskilt ?starta-vårt-stöd? som ger ej arbetslösa medlemmar i
nystartade kooperativ motsvarande stöd som lämnas till arbetslösa medlemmar.
Vidare efterlyses förslag om en särskilt anpassad stödform för att stimulera
till nystart av kooperativa företag. Huvudmålet i kooperativt entreprenörskap
är ofta att skapa arbetstillfällen eller att trygga befintlig sysselsättning,
säger motionärerna. De hänvisar till erfarenheter från de lokala kooperativa
utvecklingscentrumen (LKU); berörda entreprenörer skulle inte ha skapat de
aktuella arbetstillfällena om inte det kooperativa alternativet hade funnits.
Det kooperativa entreprenörskapets särdrag är, enligt motionärerna, att man är
flera och att man försöker skapa ett demokratiskt förvaltat företag. När en
grupp startar ett gemensamt ägt företag kan någon i gruppen ha rätt till
starta-eget-stöd, medan andra i gruppen har arbete och därmed inte rätt till
sådant stöd, säger motionärerna. De befarar att konsekvensen kan bli att
gruppen får en sämre kompetensmässig sammansättning, vilket skulle undvikas om
samtliga medlemmar fick rätt till stöd. Kooperativa och medarbetarägda företag
har svårare att erhålla riskkapital, hävdas det vidare. Det finns inga
speciella stödformer för kooperativa entreprenörer, men om det anses önskvärt
att en större del av befolkningen skall ta del i nyföretagande måste anpassade
stödformer inrättas, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1996 ett anslag på 6,5 miljoner kronor till stöd
till kooperativ utveckling (prop. 1996/97:1, bet. NU1). I betänkandet
redovisades (s. 12) vad som gäller för det aktuella anslaget (A 3). Detta
disponeras för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter härom
finns i förordningen (1993:569) om stöd till kooperativ utveckling.
Statsbidrag kan ges dels till kostnadsfri information och rådgivning till
allmänheten om kooperativt företagande, dels till kooperativa projekt. Det
övergripande målet är att stimulera en utveckling av kooperativa småföretag
genom att ge allmänheten tillgång till information och rådgivning om den
kooperativa företagsformen. Rådgivningen skall vara likvärdig med den som ges
om andra företagsformer. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för
kontakt och dialog med kooperationen. Merparten av stödet fördelas till 23
LKU.
Utskottet anförde i det nyssnämnda betänkandet (s. 50) att det såg positivt
på det som meddelades i budgetpropositionen om att det är regeringens ambition
att underlätta framväxten av nya kooperativa företag och främja kunskapen om
den kooperativa företagsformen. Utskottet utgick vidare från att LKU
uppmärksammas särskilt i uppdraget till landshövdingarna inom ramen för
småföretagsprogrammet.
Regeringen har nyligen, inom ramen för detta program, fattat beslut om att
anvisa ytterligare 3 miljoner kronor till verksamheten hos LKU utöver de 6,5
miljoner kronor som riksdagen fattade beslut om i december 1996.
Vidare har regeringen för avsikt att senare under år 1997 lämna en
proposition om den kooperativa företagsformen. I underlaget för denna
proposition ingår betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU
1996:31) som Företagskooperativa utredningen lade fram våren 1996. Utredningen
hade tillsatts mot bakgrund av ett riksdagsuttalande på näringsutskottets
initiativ våren 1994.
Beträffande behovet av fakta om den kooperativa sektorn som aktualiseras i
motion 1996/97:N228 (s) kan noteras att regeringen i budgetpropositionen
aviserade en samhällsekonomisk studie för att ytterligare belysa efekterna av
en satsning på kooperativt företagande. Institutet för regional forskning i
Östersund har vidare år 1996 publicerat en rapport om kooperativa företag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Därefter
kommenteras övriga aktuella yrkanden i den ordningsföljd som de har refererats
i det föregående. I den tidigare redovisningen har i anslutning till de olika
motionerna vissa kompletterande uppgifter lämnats under berörda rubriker.
Dessa omständigheter - till vilka utskottet här hänvisar - utgör i flertalet
fall grunden för utskottets ställningstagande till motionerna.
Enligt utskottets uppfattning och i likhet med vad som anfördes i
budgetpropositionen är näringspolitikens främsta syfte att medverka till en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. För att klara detta
krävs en omfattande förnyelse av näringslivet; näringspolitiken måste vara
inriktad på att främja nyföretagande och tillväxt i befintliga småföretag. De
små företagen har en avgörande roll för förnyelsen av näringslivet och därmed
för sysselsättningen.
Utskottet vill också framhålla att näringspolitiken måste ses mot bakgrund
av den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram
finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation.
Balans i de offentliga finanserna måste nås och upprätthållas.
För att underlätta förnyelsen av näringslivet är det viktigt att attityder
påverkas samt att villkoren för företagande, entreprenörskap och innovationer
förbättras. Olika hinder för småföretagens expansion måste undanröjas. En
angelägen uppgift för näringspolitiken är att främja utvecklingen av de små
och medelstora företagens förmåga att övergå till mer flexibla
arbetsorganisationer, att öka kunskaps- och kompetensnivån inom företagen och
att stimulera användningen av modern teknik.
Det program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på 1 miljard
kronor som riksdagen fattade beslut om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet.
FiU15) innebär just en sådan inriktning av näringspolitiken som utskottet
förordar. En viktig utgångspunkt är härvid att skillnader i regionala
förutsättningar skall påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En
annan viktig utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och
samverkan mellan olika aktörer på internationell, regional och lokal nivå,
liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för
näringslivet. Som framgått av den tidigare redogörelsen har under hösten 1996
och våren 1997 olika beslut fattats om till vilka ändamål de anslagna medlen
skall användas. Generellt gäller att de insatser som sålunda beslutats om ännu
inte har hunnit ge några påtagliga resultat. Beträffande de s.k.
landshövdingepengarna har beslut nyligen fattats.
Näringspolitikens inriktning på att främja förnyelse och tillväxt i
näringslivet innebär att med olika generella medel stärka det nationella
produktionssystemet. Därvid är det centralt att spelreglerna är överskådliga,
konsekventa och stabila. Sund konkurrens är vidare en förutsättning för ett
dynamiskt näringsliv.
Av stor betydelse för näringspolitiken är inriktningen och utformningen av
energipolitiken. Härvid är det av avgörande vikt att energiförsörjningen på
kort och lång sikt säkras. Regeringen har nyligen, på basis av en
överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet,
lagt fram en proposition om den framtida energipolitiken (prop. 1996/97:84).
Härmed inleds den nödvändiga omställningen av det svenska energisystemet.
Överenskommelsen får ses som en del i arbetet att bygga om Sverige till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt
konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för
riskkapitalförsörjningen. I syfte att underlätta försörjningen med riskkapital
för små och medelstora företag beslöt riksdagen i december 1996 om lättnader i
dubbelbeskattningen (prop. 1996/97:45, bet. SkU13). Vidare har beslut fattats
om en sänkning av lönekostnaderna för i första hand de små företagen genom att
arbetsgivaravgifterna fr.o.m. år 1997 reduceras med 5 procentenheter på en
lönesumma upp till 600 000 kr (prop. 1996/97:21, bet. FiU1).
Behovet av stabila spelregler lyfts fram i bl.a. motionerna 1996/97:N269
(m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd). Som nyss anförts ser utskottet
det som en central del av näringspolitiken att företagen har stabila
spelregler. I begreppet stabila spelregler inbegriper utskottet att företagen
kan räkna med låga räntor och låg inflation. Detta är helt avgörande för att
företagen skall kunna planera sin framtida verksamhet och sina investeringar.
Den sanering av statsfinanserna som genomförts i samarbete mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft till syfte att skapa
förutsättningar för låga räntor och låg inflation.
Vid saneringen av statsfinanserna har skattehöjningar utgjort en viktig del,
både genom att bidra med ökade inkomster till staten och genom att bördorna
därigenom har kunnat fördelas efter bärkraft. Några stora förändringar av det
totala skatteuttaget, som förordas i motion 1996/97:N269 (m), finns det med
hänvisning till kravet på balans i budgeten inte utrymme för. Däremot kan
justeringar och omfördelningar mellan olika skatter komma att aktualiseras,
bl.a. till följd av den fortgående internationaliseringen av den svenska
ekonomin samt önskemål om ökad miljörelatering av skattesystemet och om
förbättringar för småföretagen.
Ett tecken på den förbättring av företagsklimatet som skett är redovisningen
av antalet företagskonkurser, vilka stadigt har minskat sedan våren 1996.
Mellan februari 1996 och februari 1997 minskade sålunda antalet
företagskonkurser med 24 %, enligt uppgifter från Upplysningscentralen UC AB.
Vid en jämförelse mellan de två första månaderna åren 1996 och 1997 kan en
minskning av antalet företagskonkurser med 17 % konstateras.
Tjänstesektorns betydelse för möjligheterna att få till stånd en ökad
sysselsättning betonas i de tre nyssnämnda motionerna. I motion 1996/97:N256
(kd) förordas att en modell för hushållstjänster liknande den som finns i
Danmark skall prövas i Sverige. Som tidigare redovisats har
Tjänstebeskattningsutredningen haft i uppdrag att analysera den privata
tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin och
förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen har i dagarna avlämnat sitt
betänkande, vilket kommer att bli föremål för sedvanligt beredningsarbete. Med
hänvisning härtill finns det, enligt utskottets mening, inte anledning för
riksdagen att nu göra något uttalande i saken.
I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) föreslås insatser för
att främja utvecklingen av s.k. gröna jobb. I finansplanen i
budgetpropositionen angavs att den ekonomiska politiken skall utformas med
hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i
vid mening. En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt
hållbar tillväxt, sades det. Visionen är i stället att skapa ett ekologiskt
uthålligt samhälle där tillväxt och god miljö förenas. I budgetpropositionen
hänvisades också till det program om 1 miljard kronor under fem år för
miljöinvesteringar som riksdagen beslutade om sommaren 1996 (prop. 1995/96:
222, FiU15).
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen våren 1997 (skr. 1996/97:50)
redovisat sitt arbete under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle med vissa framåtblickar. En viktig del är, sägs det, att
tydliggöra de olika samhällssektorernas ansvar för hushållningen med
naturresurser och för att integrera miljöhänsyn i sina verksamheter. I
skrivelsen konstateras att regeringen - utöver ett antal pågående utredningar
som redovisas - har tillsatt en särskild delegation för ekologiskt hållbar
utveckling inom Regeringskansliet. Delegationen har två huvuduppgifter,
nämligen dels att utveckla en för samhällssektorerna gemensam plattform med en
sammanhängande målstruktur som innefattar såväl miljömål som mål för
användning av och försörjning med naturresurser, dels att utveckla de första
stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet och ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för detta program
skall läggas fast i den ekonomiska vårpropositionen 1997, och att en samlad
politik för ekologisk hållbarhet skall presenteras i sina huvuddrag i
anslutning till budgetpropositionen 1997.
Vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c) om att lantbruket och landsbygden
skall beaktas inom ramen för småföretagsprogrammet innebär ingen motsättning
mot uppläggningen av programmet. Avsikten med landshövdingeuppdraget är att de
olika regionerna skall kunna utforma de aktuella insatserna med utgångspunkt i
de speciella förutsättningar som gäller i respektive region.
I motion 1996/97:N271 (v) efterfrågas en mer aktiv näringspolitik med
inriktning på bl.a. de kunskapsintensiva branscherna, småföretagen och
nätverksstrategier. Detta är frågor som utskottet, enligt vad som tidigare
anförts, anser är viktiga beståndsdelar i den näringspolitik som utskottet
förordar och som kommer till uttryck i t.ex. småföretagsprogrammet. Som
exempel kan nämnas det nyligen beslutade stödet till de industriella
utvecklingscentrumen. Däremot anser utskottet inte att olika definitioner av
begreppet småföretag har någon praktisk betydelse för de insatser som görs på
området. När det gäller gränsen för antal anställda är detta, enligt
utskottets mening, en fråga för de organ som har ansvar för den officiella
statistiken. Beträffande företagsform anser utskottet att det är en
självklarhet att statliga insatser skall vara neutrala till olika
företagsformer.
Med det här anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motionerna
1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp),
1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v),
1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd).
Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en
betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra
branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och
regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare
naturtillgångar såsom skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en
funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Utskottet har
med tillfredsställelse noterat regeringens klargörande av att den inte ämnar
fortsätta med de ideologiskt motiverade utförsäljningarna av statligt ägda
företag som genomfördes av den borgerliga regeringen. Utskottet vill också
framhålla att det är av största vikt att staten kan agera effektivt i sin roll
som ägare av företag. Med detta avstyrker utskottet de här aktuella motionerna
1996/97:N206 (m), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar.
Beträffande yrkandena om avreglering vill utskottet hänvisa till den
tidigare redovisningen över vad som görs inom Regeringskansliet i den frågan.
Därav framgår den vikt som regeringen lägger vid detta arbete. Enligt vad
utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att göra en
kartläggning av vilka resultat som de olika departementen uppnått vad avser
regelförenkling. Detta kan komma att kopplas till en aviserad förfrågan från
OECD till medlemsländerna avseende regelreformering. Enligt utskottets mening
vore det värdefullt med en sådan kartläggning för att ytterligare kunna
effektivisera arbetet på området.
Vidare kan erinras om den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts och
som har till uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att
undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Med det
sagda avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N269
(m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:N252 (c),
1996/97:L212 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:Fi214 (kd).
Företagsstödsutredningen uppskattade omfattningen av statligt företagsstöd
inom närings-, regional- och arbetsmarknadspolitikområdena till totalt ca 6,1
miljarder kronor budgetåret 1994/95, varav stödet inom näringspolitiken
beräknades till 0,5 miljarder kronor. När man i den allmänna debatten, liksom
i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd), talar om
möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter
inkluderas ofta i begreppet företagsstöd sådana stödformer som jordbruksstöd,
räntebidrag till bostadsbyggande, bankstöd m.m. Dessa kan dock inte anses som
företagsstöd i mer avgränsad mening och tillhör inte heller näringsutskottets
beredningsområde. Utskottet avstyrker de båda nämnda motionerna i aktuella
delar.
Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill
utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på
marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att
åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som
framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av
stöd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer - NUTEK, ALMI-bolagen,
produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum.
Inom ramen för småföretagsprogrammet har, som redovisats, fattats olika
beslut av relevans för frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer. Det
gäller sådant som samverkan mellan högskolor och näringsliv, tekniköverföring
och projektet Ljusåret 1997. Särskilt intressant i detta sammanhang är det
nyligen fattade beslutet om utveckling av industriella utvecklingscentrum på
nio orter i landet. I några av de här aktuella motionerna tas upp frågan om de
problem en uppfinnare eller innovatör kan ställas inför i samband med
patentprocessen. NUTEK har, som nämnts, lämnat ett förslag om införande av en
rättsskyddsförsäkring för patent, vilket nu är föremål för beredning inom
Närings- och handelsdepartementet. Vidare vill utskottet hänvisa till de
insatser som kommer att göras inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget
och som har bäring också på situationen för uppfinnare och innovatörer. Med
det här anförda avstyrker utskottet i aktuella delar motionerna 1996/97:N202
(s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd),
1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c).
För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika
variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan
bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör
kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter
som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att
eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom
näringspolitiken. Liksom att det statliga stödet inom näringspolitiken bör
vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan
kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI ansvarar för kan ses
som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Flertalet ALMI-
bolag har också, som redovisats, särskilda handläggare som arbetar med
kvinnliga företagare.
Utskottet vill även erinra om att i landshövdingeuppdraget skall
möjligheterna att stödja kvinnors företagande särskilt beaktas. När det gäller
yrkandet om forskning om kvinnors företagande hänvisar utskottet till det
forskningsprogram som Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning nyligen fattat
beslut om visst stöd till. Utskottet utgår från att ytterligare medel skall
kunna erhållas för detta forskningsprogram.
Med vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N212 (m, fp,
kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:A807 (c), 1996/97: N208 (mp)
och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar.
De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt
utskottets mening, främst med att relevant information från myndigheter och
andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det
tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket
positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i
andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan
utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp)
avstyrks sålunda i berörda delar.
När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala
riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som
NUTEK har på området, och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen
avstyrks därmed.
Kompetensutveckling och mentorskap, som berörs i motionerna 1996/97: N269
(m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd), är viktiga
områden när det gäller näringspolitiska insatser för småföretagen. Som
utskottet tidigare redogjort för har inom ramen för småföretagsprogrammet 20
miljoner kronor anvisats dels till ett småföretagsinstitut för kvalificerad
utbildning, dels till mentorskap och styrelseförstärkning. Vidare har
utskottet redovisat vilka typer av utbildningar med inriktning på
entreprenörskap som finns inom skolväsendet och vid universiteten och
högskolorna. Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet
inte se och avstyrker därför i berörda delar de nyssnämnda motionerna.
Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna
1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m),
1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare
redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering
underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för
småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder, men att något
uttalande av riksdagen i saken inte är erforderligt. Frågan om
teknikupphandling, som berörs i vissa av de nämnda motionerna, är som nämnts
föremål för utredning ( slutrapportering planeras till sommaren 1997.
Tekniköverföring till småföretag och samverkan mellan näringsliv och högskola
är insatser som vidtagits inom ramen för småföretagsprogrammet. Sammantaget
anser utskottet att det inte för närvarande finns behov av något uttalande av
riksdagen avseende teknikspridning; sålunda avstyrks i berörda delar de här
aktuella motionerna.
Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom
småföretagsamheten. Som utskottet tidigare framhållit måste de kooperativa
företagen behandlas på ett med andra företagsformer konkurrensneutralt sätt.
Regeringen har aviserat en proposition om den kooperativa företagsformen
senare under år 1997. Något behov av ett uttalande av riksdagen om att lyfta
fram de kooperativa företagen i den officiella statistiken, som begärs i
motion 1996/97:N228 (s), kan utskottet inte se. Inte heller anser utskottet
att riksdagen bör göra något uttalande om att ALMI skall avsätta särskilda
lånemedel för kooperativa företag inom ramen för de medel som är avsatta för
lån till kvinnors företagande, vilket föreslås i motion 1996/97:A432 (c).
ALMI:s låneverksamhet skall självfallet vara neutral mellan olika
företagstyper. Frågan om ansvarsfördelningen mellan olika departement, som tas
upp i motion 1996/97:N252 (c), är en fråga för regeringen.
Att utöka det starta-eget-stöd som arbetslösa personer kan erhålla till att
också omfatta icke arbetslösa, vilket föreslås i motion 1996/97:N246 (mp),
menar utskottet vara principiellt helt felaktigt. Inte heller anser utskottet
att det bör införas några särskilda stödformer för kooperativa företag. I
stället bör strävan vara att kooperativa företag på olika sätt skall behandlas
likvärdigt med andra typer av företag. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om att regeringen nyligen beslutat anvisa - inom ramen för
småföretagsprogrammet - ytterligare 3 miljoner kronor till verksamhet hos
LKU, utöver de medel på 6,5 miljoner kronor som tidigare anslagits. Med det
anförda avstyrker utskottet i aktuella delar de fyra här nämnda motionerna.
Turism
Motionerna
Riksdagen bör göra ett uttalande om förutsättningarna för utveckling av svensk
rese- och turistindustri, anförs det i motion 1996/97:N229 (s). Turistnäringen
har, enligt motionärerna, många olika konkurrensfördelar men det finns också
begränsningar. Det rör sig om att tillgångar på turistområdet i form av natur,
kultur och sevärdheter inte är omsatta i produktion på ett kommersiellt sätt.
Produktionssystemen är också ofta inriktade på att leverera deltjänster,
varför samordning ur kundens synvinkel saknas. Vidare är resmål i många fall
inte utformade utifrån besökarens behov, och arrangörs- och återförsäljarleden
har för liten kapacitet. Det finns brister i samspelet mellan privat och
offentlig sektor, i kompetensen och i stödet inom näringspolitiken - på lokal,
regional och central nivå, anser motionärerna. Åtgärder måste vidtas för att
existerande företagsutvecklingsinsatser också skall omfatta turistnäringen,
vilket innebär en uppfordran till myndigheter och företag med uppgifter på
området att innefatta turismen i sin verksamhet, anför motionärerna.
Regeringen och riksdagen måste snarast besluta om en nationell
turistpolitik, förordas det i motion 1996/97:N261 (s). Härvid skall
utgångspunkten vara att turistnäringen skall utvecklas och nya
arbetstillfällen skapas. Sveriges förutsättningar att öka antalet turister är,
enligt motionärens mening, mycket goda. En dubblering av antalet besökare bör
vara det statliga målet för den svenska turistpolitiken, anser motionären. För
detta krävs, enligt honom, en långsiktig politik med klara spelregler och med
ett tydligt statligt åtagande - ekonomiskt och organisatoriskt.
Turismen är en av de snabbast växande näringarna, både nationellt och
internationellt, och den lokala turismen är en av förutsättningarna för ökad
turism, anförs det i motion 1996/97:N218 (c). Genom att lyfta fram den lokala
historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter bli intressanta ur
turistsynpunkt, anser motionärerna. Det är viktigt att turistbranschen blir
bättre på att identifiera och nå de möjliga kunderna, men en försvårande
omständighet är de begränsade möjligheterna till vägskyltning, sägs det.
Skyltningen måste därför underlättas så att turisterna lättare kan finna
attraktioner som drivs i privat regi. Förenklade skatteregler samt ökade
möjligheter till flexibla arbetstider skulle underlätta för det säsongsbundna
och service-inriktade arbetet inom turistnäringen, anser motionärerna vidare.
Ett av turistnäringens problem är att den oftast är säsongsbunden, sägs det.
Den som äger och driver ett företag som för tillfället inte är bärkraftigt
föreslås därför kunna erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen om
företagets verksamhet är vilande tills vidare.
I motion 1996/97:N262 (c) framställs yrkanden i sju avseenden - dels
föreslås att riksdagen skall godkänna de övergripande riktlinjerna och
strategierna i det handlingsprogram för utveckling av svensk turism som
Turistdelegationen presenterade i maj 1996, dels begärs riksdagsuttalanden om
behovet av dialog mellan myndigheter med turistanknuten verksamhet och de
organisationer och företag som är verksamma på turistområdet, om vikten av
lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och
turistindustrins företag, om turismens miljöaspekter, om Östersjön som en
möjlighet på turistområdet, om de långväga inrikestransporternas betydelse för
turismen i regionalt utsatta områden samt om behovet av samverkan mellan
myndigheter, institutioner och organisationer. I den senaste
budgetpropositionen anmälde regeringen att det nämnda handlingsprogrammet
utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet, erinrar
motionärerna om. De anser att även riksdagen bör ställa sig bakom
handlingsprogrammet. Detta program visar på nödvändigheten av att alla
myndigheter skall eftersträva en dialog med turistorganisationer och företag,
konstateras det. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt
beakta behovet av en sådan dialog i sin instruktionsgivning till
myndigheterna, menar motionärerna. För att företag skall etableras inom
turistnäringen erfordras lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga
spelregler. Att villkoren blir sådana är, enligt motionärerna, en uppfordran
till det politiska systemet av sådan dignitet att det särskilt bör
understrykas i ett riksdagsuttalande. Motionärerna förutsätter vidare att
resurser avdelas så att Turistdelegationen kan ges i uppdrag att tillsammans
med berörda myndigheter utarbeta ett program för miljön sett ur turistper-
spektiv. Östersjön måste på ett helt nytt sätt komma i fokus också inom
turistområdet, säger motionärerna och ser det som naturligt att de nya medel
som riksdagen beviljade sommaren 1996 också kan utnyttjas i detta sammanhang.
De långa transporterna ger betydande konkurrensnackdelar för den svenska
turismen, anser motionärerna. Enligt deras mening är det angeläget att detta
beaktas inom regionalpolitiken och i samarbetet med EU:s strukturfonder.
Avgörande för att den svenska rese- och turistindustrin skall få en positiv
utveckling är att ett samarbete mellan berörda företag och alla myndigheter
inom turistområdet kommer till stånd, anför motionärerna avslutningsvis. De
menar att Turistrådet med ökade resurser bättre skulle kunna hjälpa till att
etablera säljkanaler och marknadsplatser, varvid Turistdelega- tionen kan
fungera som en förmedlande länk.
Också i motion 1996/97:A433 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett
uttalande om utvecklingen av turistbranschen. Turistanläggningar bör inte
drivas av kommuner utan av privata företag, organisationer eller på
entreprenad av enskilda företagare, anser motionärerna med hänvisning till att
anläggningar som på något sätt är skattesubventionerade inte skall kunna
konkurrera ut privata intressenter. För att ta vara på den expansionsmöjlighet
som borde finnas inom turistbranschen vill de vidare sänka turistmomsen till 6
%.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen anvisade i december 1996 81,4 miljoner kronor till turistfrämjande
(prop. 1996/97:1, bet. NU1). De statliga insatserna inom turistområdet
genomförs dels av Turistdelegationen, dels av det av staten och turistnäringen
gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB (Turistrådet). Målet
för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som
turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Riksdagen beslöt
våren 1995 om inriktningen och utformningen av turistpolitiken (prop.
1994/95:100, prop. 1994/95:177, bet. KrU28).
Turistrådet har till uppgift att svara för övergripande marknadsföring och
information utomlands av Sverige som turistland. Rådet har utarbetat en
strategi för marknadsföring och utveckling av Sverige som resmål inom ramen
för projektet ?Kraftsamling Resmål Sverige?. Målsättningen med projektet är
att öka Sveriges attraktionskraft som resmål och att år 2000 ha skapat 25 000
nya jobb och genererat 35 miljarder kronor i ökade turistintäkter i Sverige.
Turistdelegationens uppgift är att dels samordna olika statliga insatser för
att stärka turistnäringens utveckling, dels utveckla samverkan mellan staten,
regionala organ, kommuner och turistnäringen.
Turistdelegationen lade, som tidigare nämnts, i maj 1996 fram ett
handlingsprogram för utveckling av svensk turism. Programmet, som syftar till
att starta en utvecklingsprocess där alla känner sig omfattade och delaktiga i
programmets strategier och förslag, riktar sig till företag, myndigheter och
organisationer med verksamhet som på något sätt har en anknytning till turism.
I programmet formuleras målen för svensk turistnäring på följande sätt:
Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland när det gäller såväl
fritids- som affärsresande och Sverige skall ha en långsiktigt
konkurrenskraftig och lönsam rese- och turistindustri.
Sju strategier för utveckling av svensk turism anges i programmet:
långsiktigt hållbar utveckling, företagandet behöver stabila och
konkurrenskraftiga villkor, rese- och turistindustrin är en samlad näring,
nätverk för resmål och teman, kundorienterad produktutveckling och
marknadsföring, turismen utvecklas genom kunskap och kunnighet samt kvalitet
skall vara vägledande i alla led. Under följande rubriker framläggs i
handlingsprogrammet ett antal förslag för att de uppsatta målen skall nås:
näringspolitik, produktutveckling, marknadsföring, marknadsinformation,
informationsteknologi och kompetensutveckling. I programmet sägs att
Turistdelegationen under år 1998 skall initiera ett vetenskapligt arbete för
utvärdering av handlingsprogrammet, vilket skall vara en utgångspunkt för det
program som skall tas fram till senast år 2001.
Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 11 miljoner
kronor till Turistdelegationen för delfinansiering av uppbyggnad av ett
kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan och vidareutveckling av
befintligt turistforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-medel.
Huvudsyftet med projektet är att stödja utvecklingen av näringslivet genom att
öka forskningsvolymen och stärka de små och medelstora företagens möjligheter
att utnyttja forskningsresultat för sin verksamhet. Forskningsarbetet
innefattar insatser på följande fem områden: företags- och
organisationsutveckling, områdes- och destinationsutveckling, kulturmiljöer,
naturmiljöer och naturresurser samt informationsteknik och
informationsförmedling. Regeringen har vidare beslutat om att från
småföretagsprogrammets medel anvisa 90 miljoner kronor till Turistrådet för
internationell marknadsföring av Sverige som turistland. Medlen utbetalas när
bolaget kan redovisa att ett dubbelt så stort belopp ställts till förfogande
för samma ändamål av berörda branschföretag och andra organ. Slutligen har
regeringen från småföretagsprogrammets medel anvisat 2 miljoner kronor till
Turistdelegationen för att förstärka dess kansli.
Det kan också noteras att riksdagen hösten 1995 fattade beslut om att anvisa
20 miljoner kronor till Turistrådet (prop. 1995/96:94, bet. NU13). Medlen
avsattes främst för att utveckla och anpassa informationsteknik för små och
medelstora turistföretag samt för rådgivning till dessa företag i samband med
introduktion och användning av de nya hjälpmedlen. Berörda företag förutsattes
svara för minst hälften av kostnaderna.
I det tidigare nämnda handlingsprogrammet angavs att Turistdelegationen
avsåg att, tillsammans med Svenska Rese- och Turistindustrins
Samarbetsorganisation (RTS), göra en kartläggning av förekomsten av byråkrati
och hindrande regler för turistnäringens utveckling. Denna kartläggning har
nyligen publicerats i rapporten Sunt förnuft - Grunden för en god byråkrati.
Där redovisas bl.a. problemställningar kring beskattning, säsongsvariationer,
konkurrenssnedvridning, tillstånds- och tillsynsfrågor, konflikter kring
naturens utnyttjande samt resegarantilagens (1992:1672) effekter för
småföretagen. De flesta av problemen är generella för små företag och
tjänsteföretag, men det anses också finnas hinder som är specifika för
turistnäringen.
Beträffande frågan om turismens miljöaspekter kan noteras att
Turistdelegationens instruktion nyligen ändrats så att sektorsansvaret för
miljön kommer till tydligare uttryck.
När det gäller samverkan på turistområdet kan nämnas att det inom
Utrikesdepartementet inrättats en nämnd för Sverigeinformation i utlandet.
Förutom representanter från departementet ingår i nämnden företrädare för
Svenska institutet, Sveriges exportråd, Turistrådet och Delegationen för
utländska investeringar i Sverige (ISA).
Utskottets ställningstagande
Tjänstesektorn, till vilken turistnäringen räknas, är en sektor inom vilken en
fortsatt sysselsättningsökning kan förväntas. Enligt utskottets mening är det
viktigt att turismen ges generellt goda möjligheter att utvecklas.
Gemensamt för flertalet av de motionsyrkanden som här är aktuella är att det
efterfrågas uttalanden av riksdagen om handlingsprogram, om hinder och om
åtgärder för att främja näringens utveckling. Som framgått av tidigare
redovisning har Turistdelegationen presenterat ett handlingsprogram för
utveckling av svensk turism. Regeringen angav i budgetpropositionen att detta
program utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet. Något
behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet inte se.
I den kartläggning som Turistdelegationen och Svenska Rese- och Turist-
industrins Samarbetsorganisation nyligen presenterat har en redovisning gjorts
av olika regler som utgör hinder för turistnäringens utveckling. Detta kommer
att utgöra underlag för de berörda aktörernas fortsatta arbete på området. I
det föregående har vidare redovisats olika åtgärder som statsmakterna vidtagit
för att främja turistnäringens utveckling. Något budgetmässigt utrymme för
ytterligare insatser finns det inte, enligt utskottets mening.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna 1996/97: N229
(s), 1996/97:N261 (s), 1996/97:N218 (c), 1996/97:N262 (c) och 1996/97:A433
(fp) i berörda delar.
Mineralfrågor
Motionerna
Staten har avhänt sig möjligheten att tjäna pengar på de mineraltillgångar som
de utländska bolagen exploaterar, anförs det i motion 1996/97:N266 (v).
Motionärerna föreslår att det skall startas ett statligt bolag för
prospektering på helt kommersiella grunder. Ett sådant bolag skulle ha till
uppgift att ta fram nya objekt, genomföra prospektering och öka den statliga
kontrollen över vilka som bryter malm och mineraler i Sverige. Motionärerna
anser vidare att de utländska bolag som prospekterar i Sverige skall ha
skyldighet att överlämna resultatet av sin prospektering till svenska staten
senast 10 år efter det att prospekteringen har avbrutits eller upphört.
Dessutom föreslås att regeringen skall låta se över lagstiftningen, så att
svenska staten garanteras en del i de vinster som utländska bolag gör när de
exploaterar Sveriges mineraltillgångar.
I motion 1996/97:N270 (mp) begärs en skärpning av minerallagstiftningen,
innebärande dels att prospektörer skall bli skyldiga att redovisa gjorda
resultat inom en månad efter avslutad undersökning, dels att den största
tillåtna prospekteringsarean skall fastställas. Motionärerna hänvisar för
motivering till en motion från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N221 (mp).
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen beslöt våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU18) att statens
insatser på mineralområdet skulle koncentreras till basverksamhet, främst i
form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samt forskning och
utveckling. Beslutet innefattade vidare en avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och Nämnden för statens gruvegendom (NSG). Våren
1993 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:238, bet. NU33) om vissa ändringar i
minerallagen (1991:45). Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession
avskaffades, och giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängdes från 10
till 25 år. Vidare avvecklades institutet kronoandel, enligt vilket staten
hade rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.
Motionsyrkanden om ett fortsatt statligt deltagande i prospekteringen har
framställts vid olika tillfällen sedan de nämnda förändringarna beslutades.
Vid det senaste tillfället, våren 1995, avslog riksdagen dem med hänvisning
till bl.a. att det inom dåvarande Näringsdepartementet övervägdes vissa
förändringar i de aktuella regelsystemen (bet. 1994/95:NU18 s. 62). I en
reservation (v, mp) förordades att ett statligt prospekteringsbolag skulle
inrättas. Våren 1996 avslog riksdagen den tidigare nämnda motionen
1994/95:N221 (mp) med krav på komplettering av minerallagen med regler som
skulle medföra skyldighet för prospektörer att redovisa resultaten av utförda
undersökningsarbeten (bet. 1995/96:NU15). Utskottet hänvisade (s. 4) till
den då pågående Gruvkommitténs arbete.
I betänkandet Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152), som Gruvkommittén
avlämnade hösten 1996, tas upp frågan om huruvida statlig prospektering skall
återinföras. Den särskilde utredaren, f.d. landshövdingen Görel Bohlin, anser
att detta inte bör ske, med hänvisning till att det skulle kunna få en effekt
motsatt den avsedda, bl.a. genom att konkurrenssituationen skulle ändras. I
stället framläggs förslag t.ex. om stöd till forskning och utveckling samt
till geologisk kartering. Vidare föreslås vissa ändringar i minerallagen bl.a.
om skyldighet för tillståndshavare att redovisa resultat. Betänkandet har
remissbehandlats. Regeringen avser, enligt vad näringsminister Anders
Sundström meddelat i ett svar på en fråga (1996/97:168) i december 1996, att
återkomma till riksdagen under år 1997 med förslag rörande mineralpolitiken.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har, som redovisats, aviserat att den under år 1997 skall lämna
förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. I beredningsunderlaget ingår
Gruvkommitténs betänkande, i vilket flera av de frågor som tas upp i de här
aktuella motionerna behandlas. Med hänvisning härtill anser utskottet att
riksdagen inte nu bör göra något uttalande i saken. Motionerna 1996/97:N266
(v) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks därmed i berörda delar.
Miljövänlig bil
Motionerna
Åtgärder bör vidtas för att främja användningen av motoralkoholer, anförs det
i motion 1996/97:N406 (s). Trots framgångar med tekniskt bättre motorer och
avgasrening ligger totalutsläppen av kväveoxid och koldioxid från trafiken på
en för hög nivå, konstaterar motionärerna. De anser att ersättning av fossila
bränslen med biologiska, t.ex. motoralkoholer, borde underlättas.
Motoralkoholer kan för närvarande användas i nyare bilar med en viss
(5(10 %) inblandning i bensinen. För att en sådan produkt skall få genomslag
är det dock av avgörande betydelse att biltillverkare lämnar garantier för
motorskador vid användning av blandprodukter, anför motionärerna. Vidare anses
de befintliga distributionskanalerna för fossila bränslen kunna utnyttjas även
för biobränslen och blandbränslen. Motionärerna föreslår att en utredning
skall ges i uppdrag att se över vilka möjligheter som finns att använda
befintliga kanaler för distribution av motorbränsle för att också
tillhandahålla motoralkoholer.
I motion 1996/97:N428 (c) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av
utveckling av energieffektiva motorer. Den svenska bilindustrin, som till stor
del är lokaliserad till Västsverige, har en mycket stor betydelse för
sysselsättningen, sägs det. Mot bakgrund av växthuseffekten anses det
nödvändigt att bilindustrin snarast fokuserar intresset på energieffektivitet
och förnybara bränslen. En satsning på mera energieffektiva motorer och nya
bränslen kommer att vara en överlevnadsfråga för bilindustrin i världen, säger
motionärerna och menar att svensk bilindustri skall gå i spetsen och därigenom
uppnå konkurrensfördelar.
Det bör ske en omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare, anförs det
i motion 1996/97:Jo728 (mp). I början av år 1994 startade NUTEK ett
elbilskonsortium för att samordna upphandlingen av elbilar, konstaterar
motionärerna och hävdar att spekulanter avvaktade konsortiets beslut med följd
att elbilsförsäljningen avstannade. NUTEK budgeterade för en försäljning på
500 personbilar och 500 lätta lastbilar/minibussar, men endast en mindre del
av denna försäljning kom till stånd, säger motionärerna. De menar att de medel
som anslagits för ändamålet därför bör kunna användas till att ge rabatter
till alla köpare av elbilar. Eventuella framtida upphandlingar bör vidare
utformas på ett sådant sätt att de inte leder till att marknaden avstannar,
anförs det.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till strategi för hur hälften av
Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen, anförs
det i motion 1996/97:T213 (kd). Sverige har mycket goda förutsättningar att
framställa förnybara drivmedel för fordon, anser motionärerna och förordar att
en introduktion av biobränslen skall ske både genom inblandning i
konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer. Tydliga mål bör,
enligt motionärerna, fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt
riktning. Ett tydligt mål bör därvid vara att minst hälften av alla bilar år
2010 skall drivas med annat än fossila bränslen. I alla biltillverkande länder
pågår en teknisk utveckling med inriktning på att minska bilarnas
bränsleförbrukning, sägs det. För att Sverige skall kunna hålla jämn takt med
övriga biltillverkande länder är det viktigt med en fortsatt effektiv
forskning och framtagning av nytänkande inom bilindustrin, anför motionärerna.
De föreslår att NUTEK och Försvarets forskningsanstalt (FOA), som förfogar
över spjutspetsteknik på området, skall få direktiv att utvärdera vilka
möjligheter till tekniköverföring som finns, varefter ett samarbetsprojekt med
fordonsindustrin bör inledas. Sammanfattningsvis anser motionärerna att
miljöbilen måste bli en självklarhet i framtidens Europa och att den
erforderliga kunskapen finns, men att samordning och stimulans saknas.
Vissa kompletterande uppgifter
Från anslaget Teknisk forskning och utveckling finansieras ett antal
forskningsprogram som i olika utsträckning tar sikte på utveckling av
förbränningsmotorer. NUTEK bedriver två större forskningsprogram rörande
förbränningsteknik. Tre av de nyligen inrättade kompetenscentrumen är också
inriktade på förbränningsteknik. Utöver detta finns ett fordonstekniskt
forskningsprogram som till viss del berör utveckling av förbränningsmotorer.
Inom forskningsprogrammet Motorrelaterad förbränningsteknik bedrivs
grundläggande forskning inom tre tillämpningsområden, nämligen dieselmotorer,
ottomotorer och gasturbiner. NUTEK:s finansiering uppgår till 35 miljoner
kronor under tre år. Målen för programmet är att ta fram kunskap och teknik
som underlättar för den tillverkande industrins framtida vidareutveckling av
förbränningsmotorer och avgasreningsteknik samt för att få teknik med minskade
miljöfarliga emissioner, ökad verkningsgrad och långsiktig anpassning till
biobränslen. Detta avses leda till reducerade utsläpp, minskad klimatpåverkan,
minskad energiförbrukning och ökad konkurrenskraft.
Forskningsprogrammet Miljöanpassade fordon och drivmedel är inriktat på
utveckling av miljöanpassade fordon inom områdena el- och elhybridfordon samt
alkoholdrivna fordon. NUTEK:s finansiering uppgår till 30 miljoner kronor
under tre år. Målen för programmet är att ta fram ny teknik för miljöanpassade
fordon. Med detta avses energieffektivisering och substitution av fossila
drivmedel med förnybara drivmedel under beaktande av framtida skärpta krav för
avgasemissioner. Detta skall leda till reduktion av emissioner till en nivå
minst motsvarande de krav som gäller i Kalifornien, till energieffektivisering
och reduktion av energiförbrukning med minst 50 % för personbilar och med 30 %
för tunga fordon, till substitution av fossila drivmedel med förnybara
drivmedel samt till ökad konkurrenskraft inom indu- strin.
Tre kompetenscentrum med anknytning till förbränningsområdet har som nämnts
inrättats, nämligen Förbränningsprocesser vid Lunds universitet samt
Förbränningsmotorteknik och Katalys vid Chalmers tekniska högskola.
Riksdagen beslöt år 1993 om inrättande av ett treårigt fordonstekniskt
forskningsprogram. Programmet syftar till att stärka den internationella
konkurrenskraften hos den svenska fordonsindustrin. Detta åstadkoms genom
forskningsprojekt inom utvalda områden i samverkan mellan industrin och
forskarsamhället. Den statliga insatsen har varit 30 miljoner kronor per år.
Industrin har bidragit med lika mycket. Ett viktigt mål för programmet är att
medverka till att skapa förutsättningar för utveckling av fordon och
fordonskomponenter som kan möta långtgående krav på kretsloppsanpassning och
på reduktion av miljöbelastning och bränsleförbrukning, samtidigt som övriga
relevanta långsiktiga fordonskrav från konsumenter, producenter och samhälle
kan uppfyllas. En viktig del i detta är fortsatt utveckling av
förbränningsmotorn. Riksdagen beslöt i december 1996 om en femårig förlängning
av programmet på samma ekonomiska nivå (prop. 1996/97:1, NU1).
För att det skall finnas förutsättningar att etablera en lönsam
etanoltillverkning till lägre priser än de som gäller för närvarande krävs
det, enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet, billigare råvaror,
högt utbyte av etanol och att synergier med andra verksamheter utnyttjas.
Närhet till råvarorna anses vara betydligt viktigare för att minimera
kostnaderna än närhet till marknaderna. Sverige har sedan lång tid satsat på
forskning om framställning av etanol från produkter från skogsindustrin och
jordbruket, och tekniken sägs nu vara mogen att börja testas i större skala.
Frågan om storskalig introduktion av biodrivmedel utreds av
Kommunikationskommittén (K 1995:01) och av Alternativbränsleutredningen (M
1995:06). Den senare utredningen har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande,
Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).
Teknikupphandlingen av el- eller hybridbilar, som är föremål för yrkande i
motion 1996/97:Jo728 (mp), har organiserats av NUTEK och finansierats inom
ramen för ett program för effektivare energianvändning. Det stöd som NUTEK
lämnat kan inte, som föreslås i motionen, ges som ett generellt stöd till alla
elbilsköpare, eftersom medlen är avsatta just för teknikupphandling. När det
gäller elbilar kan nämnas att en samverkansgrupp, Storstädernas elfordonsgrupp
(STEG), bildades år 1991 på initiativ av NUTEK.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har samma grundinställning som den som kommer till uttryck i de här
aktuella motionerna, dvs. att stora ansträngningar bör göras för att minska
olika utsläpp från trafiken. Därvid är det viktigt både med utveckling av
alternativa drivmedel och med utveckling av bilmotorer. Som framgått av den
lämnade redovisningen är statsmakterna på olika sätt engagerade i detta
arbete. Inom den svenska bilindustrin pågår också utvecklingsarbete på
området. För närvarande kan utskottet inte se att ett riksdagsuttalande skulle
innebära att utvecklingen fördes framåt. Med detta avstyrks motionerna
1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c), 1996/97:Jo728 (mp) och 1996/97: T213 (kd)
i berörda delar.
Träskiveindustrin
Motionen
Regeringen bör anmodas att noga följa utvecklingen av råvaruförsörjningen inom
den svenska träskiveindustrin, anförs det i motion 1996/97:N222 (s). En viktig
förutsättning för en fortsatt positiv utveckling av träskiveindustrin är att
en stabil råvaruförsörjning kan påräknas även i framtiden, säger motionären
och anför att det därvid inte går att bortse från de problem som denna
industrisektor har med konkurrensen om råvaran med energisektorn. Dessa
problem sammanhänger med förekomsten av styrmedel för att främja användning av
biobränslen i stället för olja och kol. Sverige är i behov av exportinkomster
för att stärka sin ekonomi. Motionären hänvisar till att skogsprodukter är
mycket viktiga exportvaror som har möjlighet att expandera om befintlig råvara
tas till vara på rätt sätt.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1995 motioner om vedråvaruförsörjningen till
träskiveindustrin och konkurrensen med bränslesektorn om råvaran (bet.
1994/95:NU18 s. 80). Utskottet konstaterade, mot bakgrund av uppgifter från
NUTEK, att det inte förelåg några akuta problem när det gäller
träskiveindustrins råvaruförsörjning. Utskottet utgick från att regeringen och
NUTEK på lämpligt sätt skulle fortsätta att följa utvecklingen. Det är
viktigt, menade utskottet, att snedvridningseffekter på den aktuella marknaden
till följd av bl.a. beskattningen uppmärksammas.
Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet är regeringen och
NUTEK sedan lång tid uppmärksamma på prisutvecklingen för träskiveindustrins
råvaror, bl.a. mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sågspån från
fjärrvärmeverk och pelletsfabriker. Departementet håller löpande kontakt med
berörda branscher.
Utskottets ställningstagande
Ur samhällsekonomisk synvinkel och från sysselsättningssynpunkt bör
spånråvaran, enligt utskottets mening, i första hand vidareförädlas. Detta är
inte minst viktigt med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i
regionalpolitiskt utsatta områden. Energiinnehållet i träskiveindustrins
produkter, som har ett högt bränslevärde, kan utnyttjas i ett senare skede som
bioråvara i avfallsförbränning. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen
att inom kort tillkalla en särskild förhandlare med uppgift att föra
diskussioner med berörda parter i syfte att nå en frivillig överenskommelse
som kan trygga träskiveindustrins råvaruförsörjning. Mot bakgrund härav bör
riksdagen inte nu göra något uttalande i saken; motion 1996/97:N222 (s)
avstyrks därmed.
Vissa särskilda branscher m.m.
Varvsindustrin
Motionen
I motion 1996/97:N220 (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om
svensk varvsindustri. Under år 1994 träffades en internationell
överenskommelse om att varvsstödet skulle vara avvecklat under år 1996,
erinras det om. Praktiskt taget alla länder - utom Sverige - fortsätter dock
att subventionera sin varvsproduktion, konstaterar motionärerna. I Förenta
staterna, Nederländerna, England, Danmark och Norge lämnas sålunda
subventioner på mellan 10 och 14 % av ordersummorna. Det mest naturliga är,
enligt motionärerna, att Sverige agerar kraftfullt för att avveckla
subventionerna i alla länder. Till dess att så sker bör dock också Sverige
lämna subventioner på någorlunda samma villkor som andra länder, anser
motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen biföll våren 1994 en hemställan från näringsutskottet om skapande av
internationell konkurrensneutralitet och införande av kreditgarantier för den
svenska varvsnäringen (bet. 1993/94:NU15).
Förhandlingar inom OECD resulterade i juli 1994 i en överenskommelse mellan
Europeiska gemenskapen, Finland, Förenta staterna, Japan, Republiken Korea
(Sydkorea), Norge och Sverige. Avtalet innebär i princip att allt direkt och
indirekt statligt stöd till varvsindustrin skulle upphöra den 1 januari 1996.
Avtalets ikraftträdande har försenats på grund av att Förenta staterna som
enda part ännu inte ratificerat det. Avtalets förbud mot statligt stöd kommer
att bli direkt tillämpligt i EU:s medlemsstater genom en av rådet beslutad EG-
förordning. På grund av ovissheten i fråga om Förenta staternas ratificering
har rådet vid två tillfällen senarelagt det datum som anger förordningens
ikraftträdande. Enligt nu gällande lydelse skall förordningen träda i kraft
samma dag som OECD-avtalet träder i kraft, dock senast den 31 december 1997.
NUTEK studerade år 1994 på regeringens uppdrag de svenska varvens och deras
underleverantörers situation. Av rapporten, Varv och underleverantörer (NUTEK
R 1994:56), framgår att den internationella konkurrensen är mycket hård,
särskilt i fråga om det större tonnaget till följd av bl.a. överkapacitet.
Konkurrensen är dessutom snedvriden, eftersom andra länder än Sverige i
varierande utsträckning subventionerar den nationella varvsindustrin.
Riksdagen beslöt våren 1995 om införande av ett kreditgarantisystem för
fartygsfinansiering i syfte att underlätta försäljningen av svenskbyggda
fartyg (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU15). Inom ramen för systemet kan
staten garantera dels varvets finansiering, dels redarens finansiering för att
förvärva fartyget. Garantisystemet är utformat så att det inte innehåller
något statligt stöd, eftersom de premier som tas ut för utestående garantier
långsiktigt täcker systemets kostnader.
Näringsminister Anders Sundström besvarade i januari 1997 en fråga
(1996/97:187) av Krister Örnfjäder (s) om huruvida regeringen har för avsikt
att ta initiativ till en noggrann analys av förutsättningarna för en eventuell
satsning på varvsnäringen i Sverige. I sitt svar redovisade näringsministern
vad som gäller enligt OECD-överenskommelsen och nyssnämnda
kreditgarantisystem. Vidare anförde han att Sverige tidigare har varit ett av
de ledande länderna vad gäller nyproduktion av fartyg, men att den svenska
produktionskapaciteten för närvarande är starkt begränsad sedan storvarven
avvecklats. Det finns dock en betydande kompetens vad gäller skeppsbyggnad och
fartygsproduktion, och det är angeläget att denna kompetens tas till vara,
sades det vidare. Näringsministern meddelade att regeringen, mot denna
bakgrund, avser att låta genomföra en analys av branschens förutsättningar och
konkurrenssituation. Regeringens ställningstagande kommer eventuellt att
redovisas i den ekonomiska vårpropositionen.
Den av regeringen aviserade analysen har nyligen rapporterats till Närings-
och handelsdepartementet i konsultrapporten Konkurrensvillkoren för svensk
varvsnäring (dnr N 97/513/F). I utredningen görs en kartläggning av befintlig
produktionskapacitet och antalet sysselsatta inom den svenska varvsindustrin.
Utredaren gör bedömningen att den enda möjligheten att bibehålla en svensk
varvsindustri som förmår att konkurrera med den i andra länder synes vara att
återinföra stöd i någon form. Därvid ses det som naturligt att välja den form
av stöd som finns inom EU, nämligen ett kontantstöd som är baserat på
kontraktsbeloppet. Kostnaderna för ett sådant stöd uppskattas till 60(80
miljoner kronor per år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser - liksom tidigare - att det är mycket viktigt att olika
industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande
industrigrenar i konkurrentländerna. Våren 1995 konstaterade utskottet, som
redan nämnts, med stor tillfresställelse att en överenskommelse träffats inom
OECD med innebörd att i princip allt statligt stöd till varvsnäringen skulle
vara avvecklat fr.o.m. den 1 januari 1996. Eftersom Förenta staterna dock inte
har ratificerat avtalet har detta ännu inte trätt i kraft. Som en följd härav
förekommer fortfarande subventioner i Sveriges konkurrentländer. Detta är,
enligt utskottets mening, inte en tillfredsställande ordning. Med hänvisning
till att frågan för närvarande är föremål för beredning inom regeringen anser
utskottet att riksdagen nu inte bör ta något initiativ i saken. Därmed
avstyrks motion 1996/97:N220 (s).
Stenindustrin
Motionen
Det bör skapas ett nationellt stenindustriellt centrum i Kalmar län, anförs
det i motion 1996/97:N213 (s). Enligt motionären talar följande skäl för en
utveckling av stenindustrihanteringen: ökat behov av yrkesmän på grund av
otillräcklig utbildning, behov av sammanknytning av utvecklingsarbete inom
design, formgivning och innovationer med företagande och nyetableringar, behov
av kunskap om restaurering för bevarande av kulturarvet samt behov av
forskning och utveckling. Motionären förordar att ett nationellt
stenindustriellt centrum etableras i Kalmar län och hänvisar till att länet är
ett genuint stendistrikt, stenexport från Öland har pågått under tusentals år,
transportmöjligheterna är goda genom närheten till havet, Öland är ett område
dit många konstnärer och formgivare söker sig, Kalmar län har hög arbetslöshet
samt att tillgången på lokaler är god.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet finns i nordöstra Skåne
en koncentrerad stenverksamhet (stenbrott, förädlingsverksamhet, montering
m.m.), där betydande steg till ett stencentrum har tagits. Ett antal
stenföretag i södra Sverige har med visst stöd från länsstyrelse och kommuner
byggt upp Breanäs Kulturhus med konstutställning, produktutställning,
stenapplikationer och konferenslokaler. Ett utvecklingsprogram har också lagts
upp tillsammans med Lunds universitet och med viss finansiering av NUTEK.
Programmet innehåller bl.a. doktorandtjänst, examensarbete, studentexkursioner
och seminarier. I närheten av Breanäs finns vidare Stenforsaskolan med en
speciell stenteknisk linje inom industriprogrammet med kapacitet för 16
elever, men där antalet sökande varit två per år. Det råder således snarare
brist på elever än på utbildningsplatser.
Det kan vidare noteras att resurser finns inom ALMI-nätverket för att knyta
samman utvecklingsarbete inom design, formgivning och innovationer med
företagande och nyetableringar.
Utskottets ställningstagande
Att riksdagen, som föreslås i motion 1996/97:N213 (s), skulle agera för att
ett nationellt stenindustriellt centrum skall komma till stånd i Kalmar län
kan utskottet inte se något motiv för. Som nämnts finns för närvarande en
koncentrerad stenverksamhet i nordöstra Skåne, vilken uppstått utifrån
befintliga förutsättningar. Härmed avstyrker utskottet den nämnda motionen.
Väktarbranschen
Motionen
Riksdagen bör göra ett uttalande om nödvändigheten av att en seriös
väktarbransch bevaras, anförs det i motion 1996/97:N224 (s). I en situation då
det tilltagande våldet leder till ökad otrygghet för samhällsmedborgarna är
det viktigt att allmänheten kan känna förtroende för bevakningsbranschen och
att den bedrivs i ordnade former, säger motionärerna. De anser att de signaler
som förekommit om en avreglering av branschen därför är ytterst oroväckande.
En reformering av väktarbranschen är en fråga som även diskuteras på
europeiskt plan, anför motionärerna och hänvisar till en överenskommelse om en
avsiktsförklaring av vilken framgår att införande av obligatorisk
auktorisation för hela väktarbranschen övervägs. Motionärerna är mot denna
bakgrund förvånade över den debatt som pågår i Sverige och som går ut på en
kraftig begränsning av den obligatoriska auktorisationen.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade senast motioner om bevakningsföretag våren 1994 (bet.
1993/94:NU15 s. 91).
Lagen (1974:191) om bevakningsföretag reglerar bevakningsföretagens
verksamhet. Lagen kräver att de som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter
för annans räkning skall ha statlig autorisation. Frågan om auktorisation
prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.
Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet. Auktorisation får beviljas endast om
det kan antas att verksamheten dels blir bedriven på ett sakkunnigt och
omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen,
dels inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Kom-
pletterande bestämmelser finns i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag.
Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd avseende
auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag etc.
Trygghetsutredningen, som har haft i uppdrag att se över rollfördelningen
mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet
mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar, avlämnade
hösten 1995 sitt slutbetänkande Trygghet mot brott ( rollfördelning och
samverkan (SOU 1995:146). Beträffande bevakningsföretagen och
säkerhetsbranschen i övrigt föreslår utredningen att lagen om
bevakningsföretag skall upphävas och ersättas av en lag om säkerhetsföretag.
Det föreslås att kravet på obligatorisk auktorisation för bevakning skall
begränsas kraftigt. För vissa slags uppdrag föreslås dock auktorisation krävas
även framöver. Betänkandet remissbehandlades under år 1996. Därvid framfördes
kritik mot den föreslagna lagen om säkerhetsföretag. Beredning pågår för
närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till att frågan om regleringen av väktarbranschen är föremål
för beredning inom Justitiedepartementet anser utskottet att motion 1996/97:
N224 (s) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Assi Domän AB:s skogsstrategi
Motionen
Motion 1996/97:Jo312 (v) innehåller ett yrkande om statens ansvar för
skogsstrategin inom Assi Domän AB. Denna strategi går ut på att köpa eller
byta till sig skog i tre områden där företaget har huvuddelen av sin industri.
Som majoritetsägare i Assi Domän bör inte staten acceptera att skogen i stora
regioner säljs ut, heter det i motionen. Det påpekas att särskilt
försäljningar i Jämtlands och Västernorrlands län har kritiserats eftersom de
bidragit till ökat s.k. utboägande. Ett ökat sådant ägande bidrar sannolikt
till ett minskat engagemang för bygden och sämre utvecklingsmöjligheter, menar
motionärerna och efterlyser en ordentlig konsekvensanalys i fråga om regionala
aspekter och sysselsättningen. Med samma syfte framställs i motionen också ett
yrkande om ändringar i jordförvärvslagen, vilket har hänvisats till
bostadsutskottet.
Vissa kompletterande uppgifter
I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för ombildning av
Domänverket till aktiebolag, Domän AB, behandlades även frågan om hur olika
delar av verkets markinnehav skulle hanteras (prop. 1991/92:134, bet. NU33).
Bland annat fastställde riksdagen riktlinjer för hur försäljningen av mark
till enskilda skulle genomföras. I den berörda propositionen anfördes att
försäljning av mark till enskilda är viktig och bl.a. syftar till att stärka
det enskilda skogs- och jordbruket. Det angavs att försäljningen skulle ske
efter två huvudlinjer: dels skulle mindre enskilda skogsskiften understigande
200 ha bjudas ut till försäljning, dels skulle privata skogsägare, som var i
behov av mera skogsmark för att uppnå effektivitet, hos Domän kunna begära
förhandlingar om förvärv av skogsmark. Vid årsskiftet 1993/94 sammanfördes AB
Statens Skogsindustrier (ASSI) och Domän AB genom att staten som
aktieägartillskott tillförde samtliga aktier i ASSI till Domän, som
namnändrades till Assi Domän AB. Staten äger för närvarande ca 50 % av
aktierna i detta bolag.
Näringsminister Anders Sundström lämnade i maj 1996 ett skriftligt svar på
en fråga (1995/96:407) av en av de två aktuella motionärerna - Maggi
Mikaelsson (v) - om Assi Domäns stora utförsäljningar av skogsmark. I sitt
svar konstaterade näringsministern att Assi Domän är ett börsnoterat bolag och
att staten äger drygt 50 % av aktierna i bolaget. Detta innebär dock inte att
staten som ägare har ett avgörande inflytande över de affärsbeslut som tas av
bolagets ledning, anförde statsrådet. Han erinrade om att en av de bärande
idéerna bakom skapandet av ett fjärde skogsblock i Sverige var att djupare
integrera råvaruproduktion och industriproduktion. Detta innebär att Assi
Domän koncentrerar sitt markinnehav till de delar av landet där bolaget
bedriver industriell produktion, dvs. till norra Norrland, Bergslagen och
Småland. Bolaget både förvärvar och säljer skog, varvid försäljningarna ofta
sker till privatpersoner, medan köp och byten i de flesta fall sker med bolag.
Det meddelades att näringsministern hade för avsikt att ta upp en diskussion
med ledningen för Assi Domän om företagets principer för markförsäljningar.
Slutligen påpekades att jordförvärvslagen naturligtvis också gäller för Assi
Domän.
Enligt jordförvärvslagen (1979:230) krävs tillstånd i vissa fall för förvärv
av lantbruksegendom. För juridiska personer krävs alltid tillstånd, medan
fysiska personers förvärv prövas endast om förvärvet avser egendom i glesbygd
eller egendom i s.k. omarronderingsområde. Tillstånd till förvärv av egendom i
glesbygd får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen eller
bosättningen på orten.
Ärenden om jordförvärvslagstiftningen handläggs av bostadsutskottet. Detta
utskott har nyligen i ett betänkande om vissa fastighetsrättsliga frågor -
1996/97:BoU11 - behandlat olika motionsyrkanden med krav på förändringar i
jordförvärvslagen, inklusive det tidigare nämnda yrkandet i motion
1996/97:Jo312 (v). Härvid har bostadsutskottet erinrat om att Jordbruksverket
har genomfört en utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Enligt verket
(rapport 1995:3) har lagens effekter för sysselsättning och bosättning varit
små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen krävt. Om lagen skall
ha ett regionalpolitiskt syfte är det enligt Jordbruksverkets uppfattning
nödvändigt att bestämmelserna i lagen skärps. På uppdrag avlämnade verket i
maj 1996 till regeringen en rapport med kompletterande slutsatser, bl.a. om på
vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att lagens regler om bosättning
inte skall kunna kringgås. Med hänvisning till att jordförvärvsfrågorna nu
bereds inom Regeringskansliet har bostadsutskottet avstyrkt bl.a. det aktuella
yrkandet i motion 1996/97:Jo312 (v) om förändringar i jordförvärvslagen.
Yrkandet har följts upp i en reservation (v). Andra uppfattningar i frågan om
jordförvärvslagstiftningen redovisas i tre andra reservationer (m; fp, kd; c).
Riksdagen kommer att behandla betänkandet inom kort.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör det berörda yrkandet i nämnda motion som
hänvisats till näringsutskottet och som avser statens ansvar för Assi Domäns
skogsstrategi inte föranleda något initiativ av riksdagen. Utskottet
förutsätter att bolagets styrelse och ledning beaktar de frågor som tas upp i
motionen i nu aktuell del. Såvitt gäller frågor om jordförvärvslagstiftningen
hänvisar utskottet till bostadsutskottets aktuella behandling av sådana frågor
i betänkandet 1996/97:BoU11. Med det sagda avstyrks ifrågavarande
motionsyrkande.
Kommunikationshandikapp
Motionen
Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av utvecklingsarbete inom
kommunikationshandikappområdet, anförs det i motion 1996/97:Ub232 (s). Sverige
har utvecklat unik kompetens inom viktiga välfärdsområden, inte minst på
handikappområdet, säger motionärerna och hänvisar till att Örebro län har
utvecklats till ett nationellt centrum för kompetens inom området
kommunikationshandikapp. Det utvecklingsarbete som där bedrivs är exempel på
den potential för tjänsteexport och industriell utveckling som finns inom den
offentliga sektorn, anser motionärerna. Om framgångsrika modeller för att
överföra mjukvarukunskap till industriell produktion skall kunna växa fram
krävs dock, enligt motionärerna, tillgång till såväl centrala ekonomiska
resurser som medverkan från centrala statliga organs sida. Detsamma anses
gälla tjänsteexporten. En aktiv strategi för samverkan med näringslivet kan ha
en betydelsefull påverkan på antalet nya jobb och tillväxten i svensk ekonomi,
anför motionärerna. De menar att det krävs medverkan från centralt statligt
håll om det i Sverige skall kunna utvecklas internationella kompetenscentrum
på handikappområdet.
Vissa kompletterande uppgifter
Socialdepartementet anordnade hösten 1996 en hearing om tjänsteexport inom de
sociala och medicinska områdena och möjligheterna för svenska intressenter att
bli mer aktiva i det sammanhanget. Som ett underlag för hearingen hade en
rapport om alternativa former för biståndsfinansierad tjänsteexport inom
Socialdepartementets ansvarsområden tagits fram. Syftet var att undersöka hur
de organisatoriska förutsättningarna kan bidra till att svenskt kunnande inom
områdena hälso- och sjukvård, socialförsäkring samt socialtjänst,
företrädesvis handikappfrågor, blir tillgängligt för biståndsfinansierad
tjänsteexport.
På Socialdepartementets område har vidare tre myndigheter - Socialstyrelsen,
Riksförsäkringsverket och Folkhälsoinstitutet - i regleringsbrev getts i
uppdrag att undersöka möjligheterna att på sina respektive områden bedriva
tjänsteexport. Redovisning skall för de två sistnämnda myndigheterna ske i
slutet av maj 1997 och för den förstnämnda myndigheten i mars 1998.
Närings- och handelsdepartementet anordnade i februari 1997 en hearing om
sjukvårdsexport. Därvid diskuterades överensstämmelsen mellan utbud och
efterfrågan och statens eventuella roll i sammanhanget. Frågan kommer att bli
föremål för fortsatta överväganden inom departementet.
När det gäller den aktuella verksamhet i Örebro som berörs i motionen, kan
nämnas att det finns ett konsultföretag, Sweden Senior Service, med säte i
Örebro, som kommunen och landstinget startat i samarbete med några privata
företag. Företaget är inriktat på export av svensk ?know how? inom
äldreomsorgen. Hösten 1996 gjorde företaget på uppdrag från Lettland en
handbok för omsorg, boende och rehabilitering av äldre och handikappade i
Lettland. Denna rapport har för kännedom också tillställts socialminister
Margot Wallström.
Utskottets ställningstagande
Tjänsteexport kan, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:Ub232 (s),
vara ett område där det kan finnas utvecklingsmöjligheter i framtiden. Som
framgått har frågan uppmärksammats av Social- och Närings- och
handelsdepartementen. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan utskottet
inte se - motionen avstyrks därmed.
Pyrotekniska varor
Motionen
Såväl lagändringar som begränsningsregler vad gäller tillgänglighet och rätten
att saluföra pyrotekniska varor torde erfordras för att komma till rätta med
det starkt tilltagande missbruket av dessa varor, anförs det i motion
1996/97:N231 (s). Flera länder i Europa har begränsat försäljningen av
fyrverkerier, säger motionärerna; i Danmark får inga smällare säljas över
huvud taget, bara raketer, och i Tyskland är försäljningen av fyrverkeripjäser
begränsad till vissa tidsperioder. Följande åtgärder föreslås i motionen:
genomförande av en översyn av gällande regelverk, införande av en begränsning
av rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad
förmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan verksamhet, införande av
en begränsning av rätten att sälja pyrotekniska varor enligt regler liknande
dem som gäller i Danmark och Tyskland, införande av absolut skyldighet för
handlare att kräva legitimation vid försäljning av pyrotekniska varor samt
införande av särskilt tillstånd för innehav av fyrverkeripjäser med stor
sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och den typ av smällare som
erfarenhetsmässigt i stor utsträckning används för rena okynnesändamål.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 1996 tre motioner med krav på översyn av regelverket
för hantering av fyrverkeriartiklar och på införande av vissa begränsningar i
nuvarande produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor (bet.
1995/96:NU16). För att få ett allsidigt underlag för utskottets behandling
gavs berörda myndigheter, organisationer och företag möjlighet att lämna
synpunkter på motionerna. Yttranden inkom från Sprängämnesinspektionen,
Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från de
tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders
Pyrotekniska AB samt från Sveriges Fyrverkeribranschförbund.
I betänkandet (s. 2(5) redogjordes för den lagstiftning som reglerar
verksamheten med pyrotekniska varor och som är av två slag. Den ena omfattar
bestämmelser på grundval av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor, och den andra utgörs av ordningslagen (1993:617). Den förstnämnda lagen
reglerar hantering och import av de nämnda varorna. Syftet med lagen är att
förhindra att dessa varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd
samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand
eller explosion vid hantering av varorna. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer har därutöver genom lagen bemyndigats att meddela
särskilda föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått vid hantering av
brandfarliga och explosiva varor. Av förordningen (1988:1145) om brandfarliga
och explosiva varor framgår att för att en explosiv vara skall få hanteras
eller importeras krävs att den är godkänd av Sprängämnesinspektionen.
Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18
år.
Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av
ordningslagen. Där stadgas bl.a. att pyrotekniska varor inte får användas utan
tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten,
platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller
någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, en kommun har enligt lagen möjlighet att meddela de
ytterligare föreskrifter som behövs för att förhindra att människors hälsa
eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor. En
kommun kan således i lokala föreskrifter införa krav på tillstånd för eller
förbud mot användningen av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område
eller beträffande sådana varor av visst slag.
Av de åtta remissinstanser som utskottet våren 1996 inhämtade yttrande ifrån
ansåg fem, däribland Sprängämnesinspektionen, att den gällande lagstiftningen
är tillräcklig.
När det gäller frågan om vilka begränsningar som skall gälla beträffande
hanteringen av fyrverkerier anförde utskottet i nämnda betänkande att det
måste göras en avvägning mellan önskemålet att förhindra vissa företeelser och
risken för att skärpta bestämmelser medför att oreglerad hemtillverkning ökar.
Utskottet fann efter en prövning att den nuvarande ordningen utgör en rimlig
avvägning och att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Utskottet
uteslöt dock inte att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen var
erforderlig och förutsatte att frågan uppmärksammas. Utskottet framhöll också
att avgörande för de risker som kan uppstå vid användning av pyrotekniska
varor är det egna ansvarstagandet, varvid en god säkerhetsinformation är av
stor vikt. Vidare underströk utskottet de möjligheter som ordnings-lagen ger
kommunerna att utfärda lokala ordningsföreskrifter rörande pyrotekniska varor,
varigenom förutsättningar skapas för att komma till rätta med vissa
olägenheter till följd av användningen av dessa varor.
Statsrådet Björn von Sydow besvarade i januari 1997 en fråga (1996/97:200)
av Siw Persson (fp) om huruvida regeringen har några planer på att skärpa
reglerna så att det blir svårare att få tag på och köpa pyrotekniska
produkter. I sitt svar redovisade statsrådet den gällande lagstiftningen. Han
anförde att de nödvändiga reglerna redan finns, men att det är angeläget att
höja medvetenheten bland dem som använder smällare och fyrverkeripjäser om
såväl faror och oljud som nedskräpning. Möjligen bör tillsynen av att
regelverket följs förbättras, sades det. Nyckeln till färre olyckor med
fyrverkeripjäser angavs vara information och tillsyn; någon skärpning av
reglerna på området är inte aktuell, påpekades det.
Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1997 en interpellation
(1996/97:116) av Sten Andersson (m) om vilka åtgärder regeringen var beredd
att vidta i syfte att minska okynneshanteringen av raketer och smällare. I
sitt svar redovisade justitieministern som sin grundinställning att det inte
finns skäl att motverka ett ansvarsfullt användande av pyrotekniska varor.
Däremot är det angeläget att hanteringen av varorna är föremål för kontroll
och begränsningar så att risken för skador och andra olägenheter motverkas,
sade hon. I svaret hänvisades till den gällande lagstiftningen, dvs. lagen om
brandfarliga och explosiva varor och ordningslagen. Justitieministern anförde
att frågan om vilka skärpningar som kan göras i första hand borde övervägas av
kommunerna, med hänvisning till att dessa har fått det redskap som
lagstiftningen anvisar. Hon ansåg att det säkert finns anledning för en del
kommuner att överväga på vilket sätt de skulle kunna förbättra situationen i
sin kommun.
Sprängämnesinspektionen genomförde inför årsskiftet 1995/96 olika
informationsinsatser. En video, Rapport om en vådasprängning, togs fram och
visades i TV. Videon har också distribuerats till ca 900 kemilärare inom
gymnasieskolan. Vidare förekom inslag om hanteringen av fyrverkeripjäser i
Anslagstavlan i TV, och pressmeddelande skickades ut. Även Svenska
Brandförsvarsföreningen har gått ut med pressmeddelande. För att underlätta
polisens tillsynsarbete har Sprängämnesinspektionen tagit fram en checklista
som har distribuerats till samtliga polismyndigheter. Inspektionen har vidare
skickat en enkät till samtliga polismyndigheter med frågor om t.ex. vilken typ
av skador de har noterat och vilka olägenheter av smällare som har förekommit.
Inspektionen har vidare infört förbud (fr.o.m. den 1 februari 1997) mot
försäljning av s.k. flygande smällare (smällare som inte ger något gnistregn
utan bara en knall), vid försäljning styckvis eller i förpackningar med endast
samma typ av smällare. Det är framför allt olägenheter med oljud och
skadegörelse som ligger bakom förbudet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet gjorde under riksmötet 1995/96, som redovisats, en grundlig
genomgång av frågan om hanteringen av fyrverkeriartiklar. Utskottet fann,
efter en prövning, att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Samtidigt
anförde utskottet att det inte kunde uteslutas att en viss uppstramning av
tillsynen och kontrollen är erforderlig och det förutsattes att frågan
uppmärksammas.
Någon anledning att nu göra något annat ställningstagande kan utskottet inte
finna. Det bör återigen understrykas att kommunerna genom ordningslagen har
stöd för att ingripa mot avarter när det gäller hantering av pyrotekniska
varor. Ett mer aktivt agerande härvidlag kan vara befogat.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:N231 (s).
Riksdagens revisorers förslag
Revisorernas granskning
Efter förslag från näringsutskottet har Riksdagens revisorer granskat statens
engagemang i sex regionala investmentbolag som bildades i slutet av 1980-
talet, nämligen Bergslagens Teknikutvecklings AB, Blekingen AB, Rödkallen AB,
Sorbinvest AB, Troponor Invest AB och Utvecklings AB Skeppsankaret. Staten
tillförde dessa bolag ca 187 miljoner kronor i ägarkapital och blev på så sätt
delägare i samtliga bolag. Avsikten var att bolagen skulle tillföra nytt
riskvilligt kapital till utvecklingsbara företag i regioner som drabbats av
företagsnedläggningar och relativt sett hög arbetslöshet.
Bakgrunden till utskottets förslag till granskning var att staten successivt
under 1990-talet sålt bolagen till privata intressenter, varför det enligt
utskottets mening fanns skäl att närmare granska vilket utbyte staten har
erhållit av dessa engagemang.
Revisorernas granskning har baserats på en utvärdering av civilekonom Ragnar
Boman. Efter remissbehandling av rapporten Regionala investmentbolag -
erfarenheter av statligt engagemang (1995/96:9) redovisas revisorernas
överväganden i förslag 1996/97:RR2 till riksdagen. Den motion - 1996/97:N5
(fp) - som väckts med anledning av förslaget har behandlats i det inledande
avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m.
Revisorernas överväganden och förslag
Revisorerna konstaterar vid en samlad bedömning att staten inte lyckats
särskilt väl med engagemangen i de sex aktuella investmentbolagen. Några
lyckade insatser har i och för sig skett. Sorbinvest och Troponor Invest
medverkade i några rekonstruktioner av konkursdrabbade företag, och Rödkallen
kom att bidra till utvecklandet av ett förhållandevis betydande
datakonsultföretag i Luleå. De företag som på detta sätt fått stöd av
investmentbolagen sysselsätter för närvarande tillsammans ca 400-500
anställda. Huruvida företagen existerat eller inte utan stödet i fråga går det
dock inte att uttala sig om med någon säkerhet.
Enligt revisorerna kan merparten av bolagen inte bedömas ha uppfyllt de mål
som statsmakterna ställt upp för verksamheterna i fråga. Vidare bedöms
kostnaderna per tillkommande arbetstillfälle ha varit relativt höga.
Revisorerna påminner om att det i en verksamhet av det aktuella slaget
ligger flera inbyggda problem och konflikter som försvårar möjligheterna för
ett gott resultat. En inbyggd motsättning är kravet på snabba åtgärder
samtidigt som det i praktiken tar flera år från den ursprungliga krisen innan
ett investmentbolag är i full gång. Samtidigt noteras att det finns andra och
mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter än att
initiera helt nya investmentbolag.
I fråga om statens roll som ägare anser revisorerna att resurserna inom
Regeringskansliet inte varit tillräckligt samordnade. Ett annat problem som
revisorerna framhåller är att styrningen via bolagsordning och andra
styrinstrument varit otillräcklig. De målsättningar som funnits vid sidan av
de strikt företagsekonomiska, exempelvis sysselsättningsmässiga, har inte
tillräckligt tydliggjorts i dessa styrinstrument. Revisorerna registrerar
också - vilket dock Närings- och handelsdepartementet delvis avvisar i sitt
remissvar - att staten uppträtt passivt i sin ägarroll, bl.a. i samband med
tillfällen då sammanslagningar av investmentbolag varit aktuella eller när
investmentbolag avyttrats.
Revisorerna framlägger två förslag till riksdagen. Enligt det första skall
riksdagen hos regeringen begära en samlad utvärdering av statliga åtgärder som
har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara
företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur.
Revisorerna erinrar om Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens och
kapital - om statligt stöd till företag (SOU 1996:69). Emellertid konstaterar
revisorerna att det inte inom den utredningens ram - eller i någon annan
utredning - genomförts eller initierats någon mer utförlig utvärdering av de
olika stödformernas effektivitet. Därför borde regeringen föranstalta om en
oberoende utvärdering med en sådan inriktning.
För det andra föreslår revisorerna ett uttalande av riksdagen till
regeringen om vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport
till riksdagen om de statliga bolagen. Revisorerna har bl.a. i sin granskning
av de regionala investmentbolagen funnit vissa brister i denna information
till riksdagen. Sålunda konstateras att statsmakternas mål för respektive
bolag, vid sidan av de strikt lönsamhetsmässiga, sällan är redovisade. Vidare
har viktigare avtal som ägaren tecknat med bolaget eller med andra delägare i
bolaget inte redovisats i skrivelsen till riksdagen. Revisorerna har noterat
regeringens avsikt (meddelad i proposition 1995/96:141) att utveckla och
förbättra de årliga redogörelserna för företag med statligt ägande och anser
att detta är ett steg i rätt riktning. Dock menar revisorerna att regeringen
härutöver i den årliga skrivelsen till riksdagen bör redovisa statsmakternas
mål för respektive företag och viktigare händelser i företaget, såsom nya
ägaravtal.
Vissa kompletterande uppgifter
Hösten 1996 behandlade riksdagen regeringens senaste redogörelse för företag
med statligt ägande (skr. 1996/97:20, bet. NU6). I samband härmed väcktes två
motioner med krav på kompletteringar av redogörelsen. Enligt den ena motionen
borde det av redogörelsen framgå för varje företag dels syftet med det
statliga ägandet, dels vad som gjorts under året och planeras under kommande
år för att uppfylla detta syfte. I den andra motionen efterlystes en
redovisning av ägarpolicyn för statligt ägda företag. Motionärerna menade att
den statliga företagssektorn tjänar flera viktiga ändamål och indelade de
statliga företagen i fyra grupper. Förutom generella policydeklarationer för
var och en av dessa grupper borde det enligt motionärerna utarbetas en policy
för varje enskilt statligt företag. På förslag av utskottet avslogs
motionerna. Utskottet erinrade om att den årliga redogörelsen till riksdagen
för de statliga företagen endast är avsedd att ge en samlad bild över denna
del av näringslivet. Frågor om riktlinjer för och syftet med det statliga
ägandet borde enligt utskottets uppfattning tas upp i näringspolitiska
princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag.
Slutligen framhöll utskottet det positiva i att 1996 års redogörelse hade
kompletterats med en redovisning över viktigare händelser m.m. beträffande de
statliga företagen. Den förstnämnda motionen fick stöd i en reservation (m, c,
fp, kd).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening har revisorerna redovisat en förtjänstfull granskning
av statens engagemang i de aktuella regionala investmentbolagen. Sammantaget
konstaterar revisorerna att staten inte lyckats särskilt väl med dessa
engagemang, även om några lyckade insatser har gjorts. Det framhålls att det
finns andra och mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade
orter än att initiera helt nya investmentbolag. Utskottet noterar vidare att
det också bland de regionala investmentbolag med helt privat ägande som
bildades under den aktuella perioden finns exempel på bolag med både mer och
mindre framgångsrik utveckling. Utskottet förutsätter att Regeringskan-sliet
tar del av slutsatserna i rapporten och beaktar dessa vid överväganden om
åtgärder för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter.
Som redovisats efterlyser revisorerna en utvärdering av statliga åtgärder
som har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara
företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur.
Efter avveckling av statens aktier i riskkapitalbolagen Atle AB och Investment
AB Bure är statens återstående insatser på riskkapitalområdet av begränsad
omfattning. Med sin begäran torde revisorerna i stället ha avsett främst olika
regionalpolitiska åtgärder med syfte att främja sysselsättningen i berörda
regioner. Frågor om regionalpolitiken handläggs inte av näringsutskottet,
varför utskottet saknar underlag att bedöma behovet av den föreslagna
utvärderingen. Utskottet har emellertid uppmärksammat att det hos revisorerna
pågår en granskning av det regionalpolitiska stödet utifrån medlemskapet i EU.
Vidare har den s.k. REKO-STAT-utredningen nyligen avlämnat sitt betänkande
Regionalpolitik för hela Sverige (SOU 1997:13), där det bl.a. skisseras hur en
samordning av statens verksamheter och regionala intressen kan bidra till en
högre tillväxt i alla landets regioner och en regionalt balanserad utveckling.
Härutöver har regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare (landshövding
Georg Andersson) med uppdrag att utreda frågan om ett utvidgat
regionalpolitiskt transportbidrag. Den nu redovisade bakgrunden leder
utskottet till slutsatsen att revisorernas begäran om en utvärdering bör
läggas till handlingarna utan vidare åtgärd av riksdagen.
Inte heller revisorernas förslag beträffande redogörelsen för statliga
företag bör enligt utskottets uppfattning bifallas av riksdagen. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att frågor om riktlinjer för och syftet med det
statliga ägandet av företag bör tas upp i näringspolitiska
princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag.
Vidare finner utskottet skäl att erinra om regeringens tidigare meddelade
avsikt att utöka den årliga skrivelsen med kompletterande uppgifter om de
statliga företagen. Sålunda innehöll den senaste skrivelsen - 1996 års
redogörelse - en redovisning över aktuella händelser och pågående aktiviteter
rörande de statliga företagen.
2. beträffande turism
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N218, 1996/97:N229, 1996/97:N261,
1996/97:N262 och 1996/97:A433 yrkande 6,
res. 5 (c)
3. beträffande mineralfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N266 och 1996/97:N270 yrkande 14,
res. 6 (mp)
4. beträffande miljövänlig bil
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Jo728
yrkande 6, 1996/97:N406 och 1996/97:N428 yrkande 2,
res. 7 (kd)
5. beträffande träskiveindustrin
att riksdagen avslår motion 1996/97:N222,
res. 8 (m, fp) - motiv.
6. beträffande vissa särskilda branscher m.m.
att riksdagen
a) avslår motion 1996/97:N220 (varvsindustrin),
b) avslår motion 1996/97:N213 (stenindustrin),
c) avslår motion 1996/97:N224 (väktarbranschen)
d) avslår motion 1996/97:Jo312 yrkande 6 (Assi Domän AB:s
skogsstrategi),
e) avslår motion 1996/97:Ub232 (kommunikationshandikapp)
f) avslår motion 1996/97:N231 (pyrotekniska varor).
7. beträffande Riksdagens revisorers förslag
att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2.
res. 9 (m, c, fp, kd)
res. 10 (mp)
Stockholm den 18 mars 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson
(s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran
Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens
inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Enligt
utskottets mening - och i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269
(m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd) ( är statens främsta
näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets
verksamhet och bidra till att skapa goda betingelser för långsiktig tillväxt.
Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya industriländer, snabbare
teknikutveckling och strukturella förändringar i näringslivet ställer krav på
ett gynnsammare företagsklimat. Sverige behöver bättre förutsättningar för nya
och växande företag samt nya och växande branscher.
Den strategi som regeringen valt för budgetsaneringen har präglats av en
felaktig balans mellan skattehöjningar, besparingar och behovet av
strukturförändringar, vilket försämrat förutsättningarna för nya jobb och
företag.
Regeringen har misslyckats i kampen mot arbetslösheten, och förtroendet för
regeringens förmåga att ge Sverige ett långsiktigt vitalt och utvecklande
företagsklimat har kraftigt urholkats. Läget är allvarligt. Arbetslösheten
stiger mot nya rekordnivåer i stället för att halveras, vilket regeringen
lovat. Behovet av nya företag är större än någonsin, men antalet
nyregistrerade företag minskar. Antalet konkurser har inte gått tillbaka till
nivåerna före lågkonjunkturen utan har planat ut på en alltför hög nivå.
Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer och påverkar både
investeringar och företagens förutsättningar att skapa nya jobb.
Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt utskottets mening,
välgrundad. På område efter område har regeringen slagit in på en kurs som
försämrar förutsättningarna för företagande. Det är fråga om en öppen
förtroendekris, där regeringen alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det
som nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna för
tillväxt och nya jobb. Då får inte partitaktiskt spel stå högst på
dagordningen!
Det är utskottets uppfattning att alla politiska krafter bör samlas för att
skapa förutsättningar för investeringar, företagande och nya jobb. I detta
perspektiv är den träffade energiuppgörelsen djupt olycklig. Den riskerar att
leda till höjda elpriser och skapar därtill betydande osäkerhet om de
långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige.
Den tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta för tillväxt
och nya jobb och med bibehållen industriproduktion inom landet - har
regeringen nu övergivit. Energipolitiken är inte det enda område där
regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror också på regeringens kursval i
fråga om skatte-, konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och
arbetsrättsområdena.
Sedan Socialdemokraterna hösten 1994 efterträdde den borgerliga regeringen -
bestående av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna - har skatterna för företagen
höjts i en snabbare takt än någonsin tidigare. Såväl problemet med stora s.k.
skattekilar för arbete som problemet med den höga beskattningen av
ägarkapitalet i företagen har därigenom förvärrats. Skattekilarna får t.ex.
som effekt att framväxten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn hindras.
Skattepolitiken har varit särskilt skadlig, då den hindrat framväxten av nya
företag. Besluten att fördubbla skatten på avkastningen på riskkapital samt
den i övrigt hårda och skärpta beskattningen har lett till att
riskkapitalförsörjningen för nya och växande företag fungerat sämre än vad den
annars skulle ha gjort. Riskkapitalmarknaden har också skadats av beslutet att
öka det statliga ägandet och den statliga kontrollen av företagen genom
inrättandet av en sjätte AP-fondstyrelse med uppgift att köpa aktier.
Regeringens skattechock mot företagen har inte avmattats. Det hårt
kritiserade beslutet om den förlängda arbetsgivarperioden försvårar vidare
tillkomsten av nya jobb. Trots detta har regeringen framhärdat och verkställt
beslutet. Den förtida inbetalningen av mervärdesskatt för företagen är också
en oacceptabel skattehöjning, som tvingar företag att betala mervärdesskatt på
basis av betalningar som de själva ännu inte fått från sina kunder.
Sedan regeringsskiftet har arbetet stannat upp när det gäller att stärka
konkurrensen, minska regeltrycket för företagen och förtydliga statens roll
inom näringspolitiken. Trots den kraftiga tillväxten av kommunala bolag och
det stora antalet anmälningar av brott mot konkurrensreglerna valde regeringen
att helt förbigå Underprissättningsutredningens betänkande. Regeringen har i
stället lagt hinder i vägen för skapandet av en sundare konkurrens, bl.a.
genom att stoppa försäljning av kommunala bostadsföretag. I den
energipolitiska propositionen (prop. 1996/97:84) har Vattenfall AB tilldelats
energipolitiska uppgifter. Därmed skapas osäkerhet om Vattenfalls möjligheter
att agera på affärsmässiga grunder och om konkurrensvillkoren på den
avreglerade elmarknaden. Åtgärden riskerar dessutom att skapa en generell
osäkerhet om hur marknadsaktörer bör se på företag där staten har ett
avgörande ägarinflytande.
På avregleringsområdet uppvisar de minimala arbetsinsatser som regeringen
gjort inga synbara resultat. Tvärtom har de byråkratiska hindren för företagen
ökat genom regeringens agerande på det arbetsrättsliga området. De
förändringar som genomförts innebär att de arbetsrättsliga hindren för
nyanställningar för närvarande är större än de var år 1994.
Regeringen visar sammantaget genom sin politik en bristande förståelse för
företagaren som person. I små företag går det inte att särskilja företagets
ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot ägarnas ekonomi slår också
mot deras företag och därmed mot möjligheterna till nya och växande företag.
Om inte arbete, risktagande och ägande tillåts löna sig, kommer få att vilja
sätta sin egen och familjens ekonomi på spel för att starta och driva företag.
Förhoppningarna om att nya statligt dirigerade byggprojekt och en
detaljstyrd energipolitik skall kunna bidra till nya jobb visar att regeringen
utgår från att välstånd kan skapas genom politiska beslut, oberoende av
enskilda människors entreprenöranda och risktagande.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört beträffande den
allmänna inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna
1996/97:N269 (m), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i
berörda delar. Yrkandet i den sistnämnda motionen om att det i regeringen bör
ingå en småföretagarminister avstyrks dock, med hänvisning till att det är en
intern regeringsfråga hur arbetet organiseras inom Regeringskansliet. Övriga
här aktuella motioner, 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:T224 (fp),
1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97: N270 (mp), avstyrks samtidigt
i motsvarande delar.
När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med
den som kommer till uttryck i motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256
(kd) och som våren 1996 redovisats i en reservation (m, c, fp, kds) till
betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som
där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och
regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser
för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som
utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad
problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning,
risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital
till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt
utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i
privat regi.
Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska
statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt
mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de
försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder
kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket
minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde
också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare
innehaft aktier.
Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för
försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts, varmed
de båda nämnda motionerna i sak blir tillgodosedda i aktuella delar. Motion
1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del.
På avregleringsområdet har regeringen som tidigare nämnts varit mycket
passiv. Ett visst uppgiftslämnande är visserligen en nödvändig förutsättning
för att ett rättssamhälle skall fungera, men den mängd av regler som ett
företag möter kan inte försvaras. En löpande omprövning av olika
företagsregler måste ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som
drabbar små företag. Riksdagen bör instämma i vad som här har anförts,
varigenom motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258
(m), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i huvudsak blir tillgodosedda i
här berörda delar. Motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks
samtidigt i motsvarande delar.
Förslagen i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd) om
möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter
bl.a. i syfte att sänka det totala skattetrycket för företagen och undvika
risken för konkurrenssnedvridning överensstämmer väl med den syn utskottet har
på betydelsen av en effektiv konkurrens. Som utskottet tidigare anfört har
arbetet med att stärka konkurrensen stannat av under den socialdemokratiska
regeringen. Riksdagen bör ansluta sig till det nu sagda, varigenom de nämnda
motionerna blir i sak tillgodosedda.
Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill
utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på
marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att
åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som
framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av
bistånd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer ( NUTEK, ALMI-
bolagen, produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Helt avgörande
är dock att det råder ett gott företagsklimat. Hur ett sådant klimat bör se ut
har utskottet redogjort för i det föregående.
I några av de här aktuella motionerna berörs de problem en uppfinnare eller
innovatör kan ställas inför i samband med patentprocessen. NUTEK har, som
nämnts, lämnat ett förslag om införande av en rättsskyddsförsäkring för
patent, vilket nu är föremål för beredning inom Närings- och
handelsdepartementet. Utskottet vill understryka vikten av att denna fråga får
en snar lösning. Med det här anförda avstyrker utskottet motionerna
1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c,
fp, kd), 1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) i berörda
delar.
Utskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt
stödja kvinnors företagande. Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga
företagare som infördes under den borgerliga regeringen är ett exempel på en
åtgärd som har gett goda resultat. Det finns en stor utvecklingspotential
bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening är det angeläget att fler
kvinnor blir företagare. Enligt beräkningar som gjorts utgör kvinnor ca 25 %
av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder
för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är,
enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken.
I motion 1996/97:N256 (kd) läggs förslag fram om ett mentorsprogram för
kvinnliga företagare. Utskottet anser ( som framgår av det följande ( att
insatser för mentorskap bör göras. Därvid är det självklart att de särskilda
behov som kvinnliga företagare har också skall beaktas. I det följande
föreslås riksdagen instämma i behovet av åtgärder för att främja mentorskap.
Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella
motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432 (c),
1996/97:A807 (c) och 1996/97:N208 (mp), avstyrks i motsvarande delar.
De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt
utskottets mening, delvis med att relevant information från myndigheter och
andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det
tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket
positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i
andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan
utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp)
avstyrks sålunda i berörda delar.
När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala
riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som
NUTEK har på området och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen
avstyrks därmed.
Utskottet anser beträffande kompetensutveckling och mentorskap ( i likhet
med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269 (m) och 1996/97:N256 (kd) ( att
det behövs åtgärder för att främja detta. Den viktigaste konkurrensfaktorn i
framtiden kommer att vara kunskap, varvid ledorden bör vara kvalitet och
anpassning till framtidens behov. Det bör också inrättas en nationell
mentorsbank med pensionerade företagare som skall kunna bistå små, växande och
nya företag med kunskap och erfarenhet inom teknik, marknadsföring, data,
företagande och finansiella tjänster. Riksdagen bör instämma i detta. Därmed
tillstyrks de nämnda motionerna i berörda delar, medan de övriga motionerna,
1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i motsvarande delar.
Enligt utskottets mening ( och i likhet med vad som anförs i motionerna
1996/97:N269 (m), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd) ( bör ytterligare
insatser göras för att främja teknikspridning till småföretag. Visserligen
pågår, som redovisats, en del arbete på området, men med hänsyn till den
snabba utvecklingen är detta inte tillräckligt.
Vad utskottet förordar är ett nytt och mer kraftfullt angreppssätt.
Ytterligare anslagsmedel är således inte det som erfordras. I stället gäller
det att hitta nya vägar för att göra t.ex. relevant forskningsinformation lätt
tillgänglig för småföretagen. Vidare bör redan pågående arbete vad gäller
digitalisering av PRV:s tekniska information och STATT:s information påskyndas
och slutföras. När det gäller offentlig upphandling kan elektronisk
åtkomlighet innebära att småföretagens möjlighet att delta underlättas.
Självfallet skall de regler som ställs enligt lagen (1992:1317) om offentlig
upphandling iakttas.
Riksdagen bör instämma i det sagda, varigenom de nämnda motionerna i sak
blir tillgodosedda i berörda delar. De övriga här aktuella motionerna,
1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N270 (mp),
avstyrks i motsvarande delar.
Kooperativa företag anser utskottet bör behandlas på ett likvärdigt sätt med
andra företagsformer. Som anförts inledningsvis bör över huvud taget en
generellt verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns ingen grund för att
påstå att kooperativa företag är missgynnade. Några ytterligare åtgärder för
att främja de kooperativa företagen anser utskottet inte erfordras och
avstyrker därför motionerna 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432
(c) och 1996/97:N246 (mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 13,
1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:N5, 1996/97:N212 yrkande 1, 1996/97:N255
yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 5(8, 11, 12 och 17(19, 1996/97:N258
och 1996/97:N269 yrkandena 1, 21 och 24(27, med anledning av motionerna
1996/97:Fi214 yrkande 14, 1996/97: N206 yrkande 4, 1996/97:N244,
1996/97:N256 yrkande 14 och 1996/97:N269 yrkande 22 och med avslag på
motionerna 1996/97: Sf613 yrkandena 5(7, 1996/97:Ub247 yrkande 3,
1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4,
1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 8(10, 1996/97:N221,
1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243,
1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N256 yrkande
4, 1996/97:N263, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27,
1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38
och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och
17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens
inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet redovisar - - - (= utskottet) - - - i saken.
I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N252 (c) anser utskottet att
den gröna marknaden är mycket expansiv. De miljövänliga och resurseffektiva
företagen kan förväntas bli de mest framgångsrika i framtiden. Det är i de små
och medelstora företagen som den stora potentialen finns för att skapa nya,
gröna jobb. I dessa företag finns en kreativitet och dynamik som kan ge upphov
till nya idéer och lösningar, vilka leder fram till nya, miljöanpassade
produkter och tjänster. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala
behov och kretsloppsteknik skapar, enligt utskottets mening, nya möjligheter
inom regioner som för närvarande har en sviktande ekonomisk utveckling.
För att stimulera framväxt av nya företag inom miljösektorn krävs särskilda
insatser, t.ex. att bygga upp miljönätverk och miljökompetens i näringslivet.
Regering och riksdag måste ställa upp tydliga mål för ett långsiktigt arbete
på miljöområdet. Det är de som är verksamma inom näringsliv och forskning som
har nyckelroller när det gäller att få till stånd kretsloppsinvesteringar för
fler gröna jobb. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för
miljömedveten produktion genom FoU, skatteväxling, avgifter på miljöfarliga
produkter m.m. Utskottet bedömer att det finns förutsättningar att skapa 50
000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod. Riksdagen bör anmoda
regeringen att vidta åtgärder enligt de riktlinjer som här angetts. Därigenom
blir motion 1996/97:N252 (c) tillgodosedd i berörd del och tillstyrks sålunda.
Den andra här aktuella motionen 1996/97:N270 (mp) avstyrks i motsvarande del.
Landsbygdens näringslivsstruktur passar, enligt utskottets mening och i
likhet med vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c), väl in i den inriktning
som gäller för småföretagsprogrammet. Det ensidiga näringslivet på landsbygden
utgör dock ett problem. Utskottet anser att lantbruket och landsbygdens
småskaliga näringslivsstruktur särskilt skall beaktas inom ramen för de medel
på 1 miljard kronor som anslagits till småföretagsprogrammet. Därvid bör
hänsyn tas till behovet av kompetensutveckling och ett mer differentierat
näringsliv. Regeringen bör göras uppmärksam på vad som här har anförts. Den
sistnämnda motionen tillstyrks därmed i berörd del.
I motion 1996/97:N271 (v) - - - (= utskottet) - - - olika företagsformer.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N252 (c) och
1996/97:A432 (c) i berörda delar. Motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97: N255
(fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v),
1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i motsvarande delar.
När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med
den som kom till uttryck i en reservation (m, c, fp, kds) våren 1996 till
betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som
där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och
regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser
för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som
utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad
problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning,
risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital
till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt
utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i
privat regi.
Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska
statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt
mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de
försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder
kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket
minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde
också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare
innehaft aktier.
Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för
försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts.
Motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd) blir därmed till viss del
tillgodosedda. Motion 1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del.
Beträffande frågan om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som
anförs i motion 1996/97:N252 (c), att riksdagen bör anmoda regeringen att
tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de små
företagen föregås av konsekvensanalyser. Dessa kan i en del fall utföras av
organ som är fristående från regering och riksdag. De små företagen har ofta
problem med att överblicka den omfattande regelmassa som berör deras
verksamhet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna för
företagsamhet är stringenta och överblickbara. Utskottet vill också erinra om
den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts, inom ramen för
småföretagsprogrammet, och som har till uppgift att identifiera problem och
föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt
i småföretag. Med det anförda tillstyrker utskottet den nyssnämnda motionen i
berörd del. Samtidigt avstyrks de övriga här aktuella motionerna 1996/97:N269
(m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:L212 (fp), 1996/97:
N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i motsvarande delar.
Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - aktuella
delar.
När det gäller stöd till uppfinnare och innovatörer har, som framgått av
tidigare redogörelse, olika åtgärder vidtagits under senare år. Dessa är dock
inte tillräckliga, utan arbetet med att förbättra innovationsklimatet måste
fortsätta. I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) redovisas hur de
innovationsfrämjande åtgärderna bör utformas. I den förstnämnda motionen
föreslås att åtgärderna skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och
tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom
rådgivning och utbildning, stimulera idéer och uppfinningar som är en
förutsättning för att så många bärkraftiga nya projekt som möjligt skall
formuleras, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden samt samverka
med andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen
om uppfinnandets betingelser.
I den andra motionen föreslås att regeringen skall anmodas utreda och
återkomma till riksdagen med förslag i vissa angivna avseenden. En fråga
gäller införande av patentintrångsförsäkring, där det nu bör vidtas åtgärder
så att en sådan försäkring kommer till stånd. Vidare bör ett antal
uppfinnarcentrum etableras som skall kunna ge stöd i form av rådgivning och
viss finansiering. Även stödet till Svenska Uppfinnareföreningen bör
förbättras. På skatteområdet bör stimulanser ges t.ex. genom att skatten på
royalty minskas och att möjligheter till periodisering av inkomster över tiden
av typ skogskontomodell införs.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Motionerna
1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) tillstyrks därmed i berörda delar; de
övriga här aktuella motionerna 1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s),
1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N205 (m) avstyrks
i motsvarande delar.
Kvinnors företagande bör, i likhet med vad som anförs i bl.a. motionerna
1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:A807 (c), lyftas fram inom
näringspolitiken. Kvinnors företagande kan få lika stor betydelse för ökning
av produktion och sysselsättning som kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
hade under första delen av 1900-talet. Den traditionella näringspolitiken har
varit alltför ensidigt inriktad på mäns företagande och på de branscher inom
vilka män vanligen startar och driver företag. För att öka satsningen på
kvinnors företagande bör, enligt utskottets mening, riksdagen anmoda
regeringen att utarbeta ett tioårigt program, innehållande rådgivning,
utbildning och finansiering för kvinnors företagande.
Utskottet vill också framhålla de åtgärder som redan har vidtagits för att
främja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor som ALMI
nu ansvarar för bör bevaras och utvecklas. Vidare vill utskottet understryka
vikten av att möjligheterna ( inom ramen för småföretagsprogrammet ( att
stödja kvinnors företagande särskilt beaktas.
Riksdagen bör instämma i vad utskottet här förordar, varigenom motionerna
1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) blir helt tillgodosedda i berörda delar.
Även motion 1996/97:A807 (c) blir väsentligen tillgodosedd. Övriga här
aktuella motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N208 (mp) och
1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar.
De problem - - - (= utskottet) - - - avstyrks därmed.
Beträffande kompetensutveckling och mentorskap vill utskottet framhålla, i
likhet med vad som görs i motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c),
att förståelse för företagandets villkor måste grundläggas i ett tidigt skede.
Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har en inriktning mot anställning,
varför de som skall ge sig ut i arbetslivet ofta saknar kunskaper om att
starta och driva företag. Riksdagen bör ansluta sig till uppfattningen att det
bör finnas mer av utbildning i entreprenörskap i det ordinarie
utbildningsutbudet, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i
berörda delar ( de tillstyrks sålunda.
Som framgått av tidigare redovisningar har inom ramen för
småföretagsprogrammet 20 miljoner kronor anvisats dels till ett
småföretagsinstitut för kvalificerad utbildning, dels till mentorskap och
styrelseförstärkning. De övriga två här aktuella motionerna 1996/97:N269 (m)
och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i berörda delar.
Olika förslag - - - (= utskottet) - - - aktuella motionerna.
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna
1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) är kooperativa företag en
verksamhetsform som bör bejakas. En åtgärd som bör vidtas är att det, inom den
ram som ALMI har avsatt för lån till kvinnors företagande, bör skapas särskilt
utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag. Ett
annat område där utskottet anser att riksdagen bör ta initiativ gäller
ansvaret för de kooperativa frågorna inom regeringen. Enligt utskottets mening
vore det bättre om ansvaret låg hos Närings- och handelsdepartementet i
stället för som för närvarande hos Inrikesdepartementet. Visserligen är detta
ytterst en sak för regeringen att ta ställning till, men utskottet anser ändå
att riksdagen bör uttrycka en sådan uppfattning. Med det anförda tillstyrker
utskottet de båda nämnda motionerna i berörda delar. De två övriga här
aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9
och 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, med anledning av motionerna
1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N256 yrkande 18 och 1996/97:A807 yrkandena
10(13, 15 och 17 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och
14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97: Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247
yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202,
1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97: N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1
och 8(10, 1996/97: N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240,
1996/97:N242, 1996/97: N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N255 yrkande
1, 1996/97: N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14, 17 och 19, 1996/97:N258,
1996/97: N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N270
yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8 och
1996/97:A433 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1)
Lennart Beijer (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens
inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottets redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. En aktiv
näringspolitik måste, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs
i motion 1996/97:N271 (v), ha en utformning som innebär att den bidrar till
att näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir
konkurrenskraftigt och att jobb skapas. Näringspolitiska insatser kan i vissa
fall ge resultat på kort sikt, men generellt gäller att den politik som
bedrivs vid en viss tidpunkt kommer att ge resultat först om 5(10 år. Eftersom
enskilda aktörer inte kan svara för en sådan långsiktighet, måste detta ansvar
i stället tas av staten.
Utskottet anser således att staten har ett övergripande ansvar för
näringspolitiken. Därför är det av stor vikt att staten behåller ett
strategiskt ägande i näringslivet. Kortsiktigt kan näringspolitiken inte skapa
ökad sysselsättning. Det är i stället framför allt realräntenivån och
storleken på efterfrågan på hemmamarknaden som är avgörande för om
arbetslösheten snabbt skall kunna sjunka. Sänkta skatter, minskad ekonomisk
trygghet, försämringar av arbetsrätten och försvagade fackföreningar medför
inte nyanställningar.
Inget land i västvärlden är så beroende av sina storföretag som Sverige. De
flesta av de svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet. Svenska
företag har förlorat andelar på snabbväxande marknader och vunnit på
stagnerande. Storföretagen har haft svårt att anpassa sig till sina kunders
önskemål. Skogsindustrin har tagit andelar främst genom en gynnsam
prisutveckling under 1980-talet. Trots att skogsindustrin har investerat
tiotals miljarder kronor, räknar man inte med fler nya jobb utan snarare
minskat antal sysselsatta. Samma mönster gäller för i stort sett alla svenska
storföretag.
Om det skall ske en utveckling av svensk ekonomi måste staten göra
näringspolitiska satsningar på de kunskapsintensiva tillväxtbranscherna.
Sverige ligger beträffande dessa branscher under genomsnittet för OECD-
länderna. Mellan åren 1975 och 1990 var antalet anställda i Sverige i
tillväxtbranscher oförändrat, medan genomsnittet av OECD-länder hade en ökning
med ca 50 %.
Det har rått stora förväntningar på att de små och medelstora företagen
skall bidra till ökad sysselsättning, bl.a. baserat på deras förmåga till
flexibilitet. De flesta småföretag är dock i mycket stor utsträckning beroende
av hemmamarknaden, och den under senare tid låga efterfrågan på denna marknad
är ett stort hinder för småföretagens utveckling. Ett annat hinder för
tillväxt i småföretag är det motstånd att växa som kan finnas hos företagaren.
För småföretag med anställda är ofta problem med att finansiera
produktionshöjande investeringar ett hinder för tillväxt.
En fråga av betydelse vid utformningen av en näringspolitik riktad till
småföretag är hur dessa företag definieras. Enligt den officiella statistiken
definieras småföretag som företag med färre än 200 anställda. Enligt
utskottets mening bör gränsen i det här aktuella sammanhanget i stället sättas
till 20 anställda. När det gäller företagsform kan konstateras att nästan alla
nystartade företag finns inom grupperna enskilda firmor och
handelsbolag/kommanditbolag; näringspolitiskt stöd bör alltså i större
utsträckning riktas till dessa företagsformer och inte till aktiebolag.
Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig måste det, enligt
utskottets mening, skapas stabiliserande finansiella institutioner. Att
bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte överlämnas
till marknaderna för kapital, som bara är intresserade av allt högre och allt
snabbare avkastning. Många av de beslut som fattades under åren 1991(1994
beträffande riskkapitalförsörjningen ledde knappast till några förbättringar.
Detta gällde särskilt inrättandet av riskkapitalbolagen Atle AB och Investment
AB Bure med löntagarfondsmedel. Utskottet anser att det erfordras bättre
tillgång till kapital genom det ordinarie kreditsystemet och att det uppnås en
lägre ränta.
Utskottet vill vidare peka på lyckade försök med nätverksbyggande i t.ex.
Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland. Framgångarna för dessa
regioner har uppkommit genom ett hårt omvandlingstryck och positiva
drivkrafter till förnyelse. Regionala myndigheter, företagsorganisationer,
fackföreningar, banker, universitet, högskolor och forskningsinstitut har
utgjort nätverk som starkt bidragit till framgångarna. Nyckelordet i de båda
regionerna är riskspridning; ett litet företag behöver inte ensamt ta hela
risken för en nysatsning. I Sverige är Gnosjö med omnejd ett område där
nätverk av den typ som här har beskrivits sedan länge är etablerade. För att
sprida denna anda krävs dock en mer aktiv näringspolitik, där staten tar en
pådrivande roll i näringslivsutvecklingen.
Riksdagen bör instämma i vad utskottet här anfört, varigenom motion
1996/97:N271 (v) blir helt tillgodosedd i berörda delar ( motionen tillstyrks
sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c),
1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp),
1996/97:A433 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97: N256 (kd), avstyrks i
motsvarande delar.
Utskottets inställning - - - (=utskottet) - - - nämnda motionerna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8
och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14,
1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247
yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202,
1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N208,
1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221,
1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97: N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243,
1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9,
1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och
17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och
24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:A432
yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807
yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens
inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som
kommer till uttryck i motion 1996/97:N270 (mp). Grundprincipen för ett
ekologiskt hållbart samhälle är att det som är hållbart långsiktigt också bör
vara lönsamt kortsiktigt. För närvarande är det ofta tvärtom, varför
näringslivet stimuleras att producera icke ekologiskt anpassade varor på ett
icke hållbart sätt. För att komma till rätta med detta krävs det, enligt
utskottets mening, en grön skatteväxling, dvs. sänkta skatter och avgifter på
arbete och höjda på energi, råvaror och utsläpp.
Näringslivet bör även vara socialt hållbart. Små företag, självstyrande
företag och kooperativa företag är ofta delar i ett socialt sammanhang, där
delaktighet och ansvarstagande omfattar något vidare än vinstmaximering.
Därför är det viktigt att dessa typer av företag stimuleras. En viktig
dimension i näringspolitiken är, enligt utskottets uppfattning, att människor
känner att de kan påverka, vara delaktiga och ha överblick. Ett socialt
hållbart näringsliv motverkas när näringslivet globaliseras; utvecklingen är
sådan att näringslivet blir allt mindre socialt hållbart.
Utskottet stöder i stor utsträckning de satsningar som görs inom
småföretagsprogrammet men ser samtidigt den fortgående minskningen av
sysselsättningen i industrisektorn som en lika naturlig utveckling som den
tidigare minskningen av sysselsättningen i jordbrukssektorn. Påståendet att
det nya IT-samhället kommer att ge många nya arbetstillfällen är, enligt
utskottets mening, en myt. Beträffande tjänstesektorn, som också hävdas vara
en växande sektor, anser utskottet att regeringen för en politik som medför
att de stora tjänstesektorerna inom såväl kommuner som landsting tvingas
avveckla arbetstillfällen. Utskottets uppfattning är att potentialen för en
ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de s.k. mjuka
sektorerna vård, omsorg och utbildning.
I de stora koncernerna har ägandet i stor utsträckning blivit
internationellt, även om makten över företagen ofta ligger kvar i det gamla
hemlandet. Det blir dock allt vanligare att dessa transnationella företag
övergår till att bli multinationella. I sådana företag finns det inte längre
någon solidaritet med något hemland, utan strävan är att flytta produktionen
till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och
arbetsmarknadslagstiftning också ger låga kostnader. Utskottet anser att
åtgärder som verkar för att ägandet av företag behålls inom landet, regionen
eller orten skapar ett engagemang som sträcker sig längre än till
vinstmaximering och därför har en stabiliserande och sysselsättningsskapande
verkan. Utskottet menar vidare att det bör göras en studie av de ekonomiska
och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort
utländskt ägande. I en sådan utredning bör också ingå ett uppdrag att lämna
förslag till hur bättre förutsättningar för lokala investeringar kan skapas.
Ett program inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95,
omfattande 800 miljoner kronor, har enligt gjorda utvärderingar varit relativt
framgångsrikt, på det sättet att en hög sysselsättningseffekt har åstadkommits
på kort tid. Utskottet anser att en liknande satsning med stöd till småföretag
under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare, eftersom den skulle
kunna baseras på de erfarenheter som vunnits.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir
motion 1996/97:N270 (mp) helt tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks
sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c),
1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp),
1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i
motsvarande delar.
När det gäller frågan om statliga företag anser utskottet, i likhet med vad
som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att offentligt ägda företag bör vara
ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina intressenter men
också beträffande miljö- och resursfrågor i vid bemärkelse. Vidare bör staten
i sin ägarroll agera på ett annat sätt. I styrelserna för de statliga och
kommunala företagen bör kompetensen breddas; även ledamöter med erfarenheter
utanför den offentliga sektorn bör ingå. Vidare bör stat och kommun finna
former för att effektivt övervaka hur styrelserna sköter sina uppdrag.
Utskottet anser avslutningsvis att det bör inrättas demokratiskt valda
taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och kostnader
inom monopolverksamheterna. Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom
den nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del. De övriga två
motionerna, 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande
delar.
Vad avser yrkandena om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som
anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att det behövs radikalt förenklade regler
för dem som skall starta ett nytt företag. Korrespondens med myndigheter,
upprättande av deklarationer, tillståndsansökningar och annat som krävs enligt
det svenska regelsystemet upplevs av många som vill starta ett företag som en
oöverstiglig barriär. Utskottet anser dels att det bör göras en översyn av
regelsystemen i syfte att förenkla dessa för dem som skall starta ett nytt
företag, dels att staten genom ALMI bör ge alla nystartare en gratis service
under de första åren när det gäller att fylla i blanketter, deklarera, m.m. De
av utskottet föreslagna regelförenklingarna och den ökade servicen för
nystartare bör utredas och beslutas under år 1997 och komma till
verkställighet år 1998; riksdagen bör ansluta sig till detta. Därmed
tillstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del, medan övriga här aktuella
motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m),
1996/97:N252 (c), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:Fi214 (kd), avstyrks i
motsvarande delar.
Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - och 1996/97:
N209 (c).
För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika
variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan
bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör
kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter
som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att
eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom
näringspolitiken.
I motion 1996/97:N208 (mp) föreslås en åtgärd som tar sikte på att
underlätta kvinnlig företagsamhet och kvinnligt sparande. Enligt modell från
en verksamhet som bedrivs på Lofoten i Norge, och som utskottet tidigare
redogjort för, föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att låta utreda
hur en kvinnobank eller en nätverkskredit skall kunna inrättas och att
riksdagen skall begära att medel ställs till förfogande för ändamålet.
Utskottet anser att riksdagen bör besluta i enlighet med detta och tillsyrker
därmed den nämnda motionen. Även i motion 1996/97:A807 (c) framläggs liknande
förslag; i denna del blir motionen således tillgodosedd. Övriga delar av
motionen, liksom andra här aktuella motioner i berörda delar - 1996/97:N212
(m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd) -
avstyrks.
De problem - - - (= utskottet) - - - nyssnämnda motionerna.
Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna
1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m),
1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare
redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering
underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för
småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder men att det inte
är tillräckligt. I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp) anser
utskottet att NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör ges i
uppdrag att särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och
inhemska miljöinnovationer för möjlig svensk produktion. I uppdraget bör ingå
att utifrån den samlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera
tillväxten i miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggande av nätverk och genom
samordning. Riksdagen bör ställa sig bakom vad som nu anförts - därmed
tillstyrks den sistnämnda motionen i berörd del; övriga här aktuella motioner
avstyrks i motsvarande delar.
Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom
småföretagsamheten. Erfarenheterna från de kooperativa utvecklingscentrumen
är, som anförs i motion 1996/97:N246 (mp), att många av de kooperativa företag
som har startats inte skulle ha kommit till stånd om inte det kooperativa
alternativet hade funnits. Att starta ett medarbetarägt företag reser ofta
speciella problem, på grund av bristande erfarenheter av företagsformen hos
omgivningen och genom att passande stöd- och regelsystem saknas. Det
kooperativa entreprenörskapets särdrag är att det är flera personer inblandade
och att det rör sig om ett demokratiskt förvaltat företag.
Kooperativa och medarbetarägda företag har, enligt utskottets bedömning,
svårare än andra typer av företag att erhålla riskkapital. Om en större del av
befolkningen skall delta i nyföretagande krävs därför särskilt anpassade
stödformer. Ett speciellt problem vid start av ett kooperativt företag är att
vissa personer kan ha rätt till starta-eget-bidrag, medan andra personer kan
ha arbete och därmed inte är berättigade till något stöd. Konsekvensen kan bli
att företaget får en sämre kompetensmässig sammansättning. För att undvika
detta bör samtliga medlemmar få rätt till stöd. Riksdagen bör ansluta sig till
det sagda - därmed tillstyrks den nämnda motionen. Övriga här aktuella
motioner, 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N208, 1996/97:N246 och
1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27 och med avslag på motionerna
1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613
yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10,
1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4,
1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227,
1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N244,
1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256
yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263,
1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och
8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och
1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
5. Turism (mom. 2)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande
lydelse:
Sverige har stora förutsättningar för en kraftig tillväxt i rese- och
turistnäringen. Denna näring kan ge betydande tillskott till sysselsättning i
hela landet, inte minst i de regionalt utsatta områdena. Avgörande för om
detta skall ske är att företagandet inom näringen kan utvecklas, och att det
går att fullfölja ett positivt samarbete mellan dessa företag och myndigheter
med uppgifter inom turistområdet.
I motion 1996/97:N262 (c) föreslås en rad åtgärder i syfte att främja
utvecklingen inom turistnäringen, vilka utskottet till fullo ställer sig
bakom. Det gäller att riksdagen aktivt bör uttala sitt stöd för det
handlingsprogram som Turistdelegationen presenterade i maj 1996. Vidare bör
riksdagen uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt, t.ex genom
instruktionsgivning, beakta behovet av en dialog mellan statliga myndigheter
och turistorganisationer och berörda företag.
I det nämnda handlingsprogrammet framhålls tillfredsställande lönsamhet samt
stabila och konkurrenskraftiga spelregler som förutsättningar för att företag
inom turistnäringen skall startas och vidareutvecklas. Att villkoren blir
sådana är, enligt utskottets mening, en uppfordran till det politiska sy-
stemet av sådan dignitet att det bör komma till uttryck i ett
riksdagsuttalande. Utskottet anser vidare att regeringen bör ge
Turistdelegationen i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter utarbeta
ett program för miljön med ett turistperspektiv - resurser bör avdelas för
detta ändamål.
Turistrådet har framhållit Östersjön som en ny marknad på turistområdet.
Utskottet anser att det vore naturligt om det program för samarbete och
utveckling i Östersjöregionen på 1 miljard kronor som riksdagen fattade beslut
om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) också kunde utnyttjas för
insatser på turistområdet. Enligt utskottets mening är det även angeläget att
frågan om de långa transporternas betydelse i regionalpolitiken och i
samarbetet med EU:s strukturfonder beaktas.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad utskottet här har
anfört. Därmed blir motion 1996/97:N262 (c) helt tillgodosedd. Även motion
1996/97:N218 (c) blir i sak tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner,
1996/97:N229 (s), 1996/97:N261 (s) och 1996/97:A433 (fp), avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande turism
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N262, med anledning av motion
1996/97:N218 och med avslag på motionerna 1996/97:N229, 1996/97:N261 och
1996/97:A433 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Mineralfrågor (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om mineralfrågor bort ha
följande lydelse:
Regeringen har visserligen, som redovisats, aviserat att den under år 1997
skall lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. Utskottet anser
dock, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att riksdagen nu
bör göra ett uttalande om behovet av en skärpning av minerallagen, så att
prospektörer åläggs att redovisa undersökningsresultat inom en månad efter
avslutad undersökning och så att en maximering av tillåten prospekteringsarea
uppnås. Genom ett sådant riksdagsuttalande blir regeringen informerad om
riksdagens inställning i frågan, vilket kan beaktas i den aviserade
propositionen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.
Den andra motionen, 1996/97:N266 (v), avstyrks samtidigt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande mineralfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 14 och med avslag på
motion 1996/97:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
7. Miljövänlig bil (mom. 4)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljövänlig bil bort ha
följande lydelse:
Transporter och kommunikation är precis som energi nödvändiga variabler i
all ekonomisk aktivitet. Transporter och resande ger dock inte bara
välfärdsvinster - deras negativa miljöpåverkan är påtaglig, och en stor
utmaning under de närmaste åren är att utveckla ett miljöanpassat
transportsystem. För att åstadkomma harmoni mellan trafiken och vad naturen
långsiktigt tål, måste bl.a. utsläppen av försurande ämnen och växthusgaser
minskas radikalt.
Tydliga mål bör, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motion 1996/97:T213 (kd), fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt
riktning. Riksdagen bör sålunda hos regeringen begära förslag till en strategi
för hur hälften av Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än
fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar att framställa
förnybara drivmedel. Introduktion av biobränslen bör ske både genom
inblandning i konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer.
Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt effektiv forskning och att
NUTEK och FOA bör ges i uppdrag att utvärdera möjligheterna till
tekniköverföring.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom den
nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks sålunda.
Övriga motioner, 1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:Jo728 (mp),
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande miljövänlig bil
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10 och med
avslag på motionerna 1996/97:Jo728 yrkande 6, 1996/97: N406 och
1996/97:N428 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Träskiveindustrin (mom. 5, motiveringen)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m)
och Eva Flyborg (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om
träskiveindustrin bort ha följande lydelse:
Träskiveindustrin, som sysselsätter ett tusental anställda, är viktig inte
minst med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i
regionalpolitiskt utsatta områden. De problem som träskiveindustrin står inför
sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som regeringen
tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet valt. Till följd härav
uppstår snedvridningar i konkurrensförhållandena som kan leda till att annars
konkurrenskraftiga branscher slås ut. Att i efterhand försöka komma till rätta
med problem som har uppstått till följd av en felaktig politik är, enligt
utskottets mening, inte konstruktivt. Med en annan utformning av politiken -
som utskottet förordar - skulle yrkandet i motion 1996/97:N222 (s) sakna
aktualitet; motionen avstyrks därmed.
9. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens
revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga
företagen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det dock skäl för riksdagen att ta till
sig revisorernas andra förslag beträffande en komplettering av den årliga
redogörelsen till riksdagen över de statliga företagen. Emellertid bör denna
komplettering ta sikte på en redovisning av syftet med det statliga ägandet i
respektive bolag snarare än statsmakternas mål för företagen i fråga. Med en
sådan redovisning av syftet med ägandet ges riksdagen tillfälle att
fortlöpande pröva de skäl som låg till grund för bildandet eller övertagandet
av bolaget i fråga. Utskottet menar vidare att det av redogörelsen bör framgå
vad som gjorts och vad som planeras för att syftet med det statliga ägandet
skall uppnås.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen hemställa om den komplettering
av den årliga redogörelsen för statliga företag som utskottet här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande Riksdagens revisorers förslag
att riksdagen
a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1,
b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens
revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga
företagen? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i revisorernas uppfattning att den årliga redogörelsen
för statliga företag bör kompletteras med uppgifter om statens mål för
respektive företag. Emellertid gäller att målet för företagen varierar
beroende på om det är fråga om konkurrensutsatta företag, monopolföretag,
företag som arbetar med hälsofarliga substanser eller företag som inte kan
komma till stånd på normala kommersiella villkor. Det är uppenbart att dessa
grupper av företag tjänar olika ändamål och att statens policy för företagen
bör skilja sig åt.
Enligt utskottets mening bör regeringen därför tillkalla en parlamentarisk
utredning med uppgift att utarbeta förslag till ägarpolicy för var och en av
dessa grupper. Vidare bör en enskild företagspolicy tas fram för varje
viktigare statligt företag. Vad utskottet här anfört bör riksdagen ställa sig
bakom genom ett uttalande till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort har följande lydelse:
7. beträffande Riksdagens revisorers förslag
att riksdagen
a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1,
b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)
Lennart Beijer (v) anför:
Jag vill erinra om att Vänsterpartiets förslag till budget för år 1997 som
framlades hösten 1996 med anledning av budgetpropositionen innebar att ramen
för utgiftsområde 24 Näringsliv översteg det som blev riksdagens beslut med
drygt 1 miljard kronor. Dessa ökade medel var avsedda att användas för
insatser på flera av de områden som berörs i de här aktuella motionerna. Det
gäller stöd till uppfinnare och innovatörer, kompetensutveckling,
teknikspridning och kooperativa företag. Om detta förslag hade vunnit
riksdagens bifall skulle näringspolitiken, enligt min mening, ha fått en mer
ändamålsenlig utformning.
2. Mineralfrågor (mom. 3)
Lennart Beijer (v) anför:
Med hänvisning till att regeringen har aviserat att den under år 1997 skall
lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken har jag avstått från
reservation på detta område. Jag vill dock framhålla att det är angeläget att
det sker en skärpning av minerallagen så att skyldighet införs att till
svenska staten överlämna resultatet av en prospektering om prospekteringen
avbryts eller upphör och så att en maximering av prospekteringsytan kommer
till stånd.
3. Miljövänlig bil (mom. 4)
Kerstin Warnerbring (c) anför:
Som framgår av den lämnade redovisningen är bilindustrin och statsmakterna
på olika sätt engagerade i arbetet med att utveckla alternativa drivmedel och
att utveckla en mer miljövänlig bilmotor. Mer påtagliga resultat av detta
arbete har dock ännu inte framkommit. Utsläppen från biltrafiken av försurande
ämnen och växthusgaser är fortfarande en av de största föroreningskällorna; de
måste radikalt minskas. Jag vill understryka vikten av att de insatser som
görs kraftfullt inriktas på sådant som kan ge konkreta resultat.
4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d)
Lennart Beijer (v) anför:
Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen avser att ta upp en diskussion
med Assi Domän om företagets principer för markförsäljning. Vi ifrågasätter
företagets policy att koncentrera sitt skogsinnehav till tre områden, norra
Norrland, Bergslagen och Småland. Totalt har 91 600 hektar sålts under åren
1992(1995. Konsekvensen har blivit att stora skogsarealer sålts ut i bl.a.
Jämtland, som inte är ett prioriterat område för det nya bolaget.
Försäljningarna har inte bidragit till att jordförvärvslagens bosättningsplikt
kunnat hävdas. Ett ökat utboägande riskerar på sikt att utarma inland och
glesbygd.
En annan konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att
skyddsvärd skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre
skydd. I vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från
Riksdagens revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket
gick snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid
för nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte
informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna
policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden.
Det är allvarligt när ett tidigare statligt verk, ombildat till bolag och
privatiserat men med statlig majoritet, inte följer de av riksdag och regering
fastställda målen och riktlinjerna. Vänsterpartiet var emot utförsäljningen av
Assi Domän. Hittills har vår kritik visat sig vara berättigad.
5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d)
Eva Goës (mp) anför:
En konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att skyddsvärd
skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre skydd. I
vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från Riksdagens
revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket gick
snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid för
nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte
informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna
policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden.
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Riksdagens revisorers förslag.........................2
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................9
Inledning...........................................9
Näringspolitikens inriktning, m.m..................10
Allmänt om näringspolitiken......................10
Vissa kompletterande uppgifter.................15
Statliga företag.................................15
Motionerna.....................................15
Vissa kompletterande uppgifter.................17
Avreglering......................................17
Motionerna.....................................17
Vissa kompletterande uppgifter.................19
Företagsstöd.....................................20
Motionerna.....................................20
Vissa kompletterande uppgifter.................21
Stöd till uppfinnare och innovatörer.............21
Motionerna.....................................21
Vissa kompletterande uppgifter.................23
Kvinnors företagande.............................26
Motionerna.....................................26
Vissa kompletterande uppgifter.................28
Invandrares företagande..........................29
Motionerna.....................................29
Vissa kompletterande uppgifter.................29
Lokala riskföretagsbörser........................30
Motionen.......................................30
Vissa kompletterande uppgifter.................30
Kompetensutveckling och mentorskap...............30
Motionerna.....................................30
Vissa kompletterande uppgifter.................31
Teknikspridning m.m..............................32
Motionerna.....................................32
Vissa kompletterande uppgifter.................33
Kooperativa företag..............................35
Motionerna.....................................35
Vissa kompletterande uppgifter.................36
Utskottets ställningstagande.....................36
Turism.............................................42
Motionerna.......................................42
Vissa kompletterande uppgifter...................44
Utskottets ställningstagande.....................46
Mineralfrågor......................................46
Motionerna.......................................46
Vissa kompletterande uppgifter...................47
Utskottets ställningstagande.....................47
Miljövänlig bil....................................48
Motionerna.......................................48
Vissa kompletterande uppgifter...................49
Utskottets ställningstagande.....................50
Träskiveindustrin..................................51
Motionen.........................................51
Vissa kompletterande uppgifter...................51
Utskottets ställningstagande.....................51
Vissa särskilda branscher m.m......................52
Varvsindustrin...................................52
Motionen.......................................52
Vissa kompletterande uppgifter.................52
Utskottets ställningstagande...................53
Stenindustrin....................................53
Motionen.......................................53
Vissa kompletterande uppgifter.................54
Utskottets ställningstagande...................54
Väktarbranschen..................................54
Motionen.......................................54
Vissa kompletterande uppgifter.................55
Utskottets ställningstagande...................55
Assi Domän AB:s skogsstrategi....................55
Motionen.......................................55
Vissa kompletterande uppgifter.................56
Utskottets ställningstagande...................57
Kommunikationshandikapp..........................57
Motionen.......................................57
Vissa kompletterande uppgifter.................58
Utskottets ställningstagande...................58
Pyrotekniska varor...............................58
Motionen.......................................58
Vissa kompletterande uppgifter.................59
Utskottets ställningstagande...................61
Riksdagens revisorers förslag......................61
Revisorernas granskning..........................61
Revisorernas överväganden och förslag............62
Vissa kompletterande uppgifter...................63
Utskottets ställningstagande.....................63
Hemställan.........................................64
Reservationer........................................66
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (m, fp, kd)..66
2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (c)..........71
3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........75
4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mp).........77
5. Turism (c)......................................80
6. Mineralfrågor (mp)..............................81
7. Miljövänlig bil (kd)............................82
8. Träskiveindustrin (m, fp).......................82
9. Riksdagens revisorers förslag (m, c, fp, kd)....83
10. Riksdagens revisorers förslag (mp).............83
Särskilda yttranden..................................84
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........84
2. Mineralfrågor (v)...............................84
3. Miljövänlig bil (c).............................84
4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (v)...............85
5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mp)...........85