Utskottet tar i detta betänkande upp EU-
frågornas behandling i riksdagen. I
betänkandet framhåller utskottet att
riksdagen bör utöva ett aktivt och
reellt inflytande som gör det möjligt
att på förhand påverka de ståndpunkter
som Sverige skall inta i förhandlingar
och beslutsfattande inom EU. I
betänkandet betonas vikten av att
riksdagen, och särskilt dess utskott,
kommer in tidigt i EU:s beslutsprocess.
Som ett led i detta föreslås att
informationskraven på regeringen skärps.
Utskotten åläggs att följa arbetet inom
EU på respektive utskotts ämnesområde.
EU-nämnden föreslås få rätt att hålla
öppna sammanträden. Vidare föreslås en
ändring i sekretesslagen innebärande
utökad möjlighet att sekretessbelägga
uppgifter som förekommer i EU-nämndens
stenografiska uppteckningar.
Till betänkandet har fogats fem
reservationer.
Utskottet har under beredningen av
ärendet även behandlat frågan om
utskottens möjligheter att påverka
regeringens beredning av EU-ärenden,
t.ex. genom skriftliga uttalanden.
Utskottet tar dock inte upp frågan i
detta betänkande utan avser att
fortsätta utreda frågan.
I riksdagsordningen finns bestämmelser
som gäller EU i olika kapitel. Utskottet
föreslår att bestämmelserna samlas i ett
nytt kapitel med rubriken Behandlingen
av frågor i Europeiska unionen.
Utskottet
Ärendets beredning
Utskottet har under ärendets beredning
inhämtat yttranden från övriga utskott
samt EU-nämnden. Yttrandena, liksom en
promemoria som utgjort underlag för
utskottens svar, återfinns som bilagor
till betänkandet.
Vidare har utskottet delegationsvis
besökt Helsingfors, London och Wien och
där inhämtat information om parlamentens
behandling av EU-frågorna.
Utskottet har hållit två utfrågningar
under beredningen av ärendet, dels med
EU-nämndens ordförande Berit Löfstedt,
vice ordföranden Lars Tobisson och
dåvarande kanslichefen Hans Regner, dels
med statssekreteraren Gunnar Lund och
departementsrådet Maj-Britt Grufberg.
Utskottens roll samt informationen till
riksdagen
Bakgrund
I propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen anfördes att
riksdagen borde tillförsäkras ett
inflytande på förhand över de frågor som
skall behandlas i Europeiska unionens
råd (EU-rådet eller ministerrådet).
Detta borde, anförde regeringen,
åstadkommas genom att riksdagen gavs
möjlighet att påverka de ståndpunkter
som Sverige skall inta inför
förhandlingar och beslutsfattande inom
EU. Även i övrigt borde riksdagen få
insyn i och inflytande över
beslutsprocessen i EU (prop.
1994/95:19).
Talmanskonferensen föreslog i
1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle
inrättas för samråd med regeringen.
I det av riksdagen godkända betänkandet
1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)
behandlade konstitutionsutskottet
förslagen om samverkan mellan riksdag
och regering i frågor som rör Europeiska
unionen. Utskottet framhöll i
betänkandet att den föreslagna
samverkan, bl.a. inrättandet av EU-
nämnden, innebar helt nya förhållanden
och arbetsformer för riksdagen och att
utvecklingen därför skulle komma att
följas noga. Vidare anfördes att det låg
i sakens natur att arbetsformerna efter
hand skulle kunna komma att förändras
med anledning av vunna erfarenheter.
Bestämmelser om samråd mellan
regeringen och riksdagen i de aktuella
frågorna och om inrättande av en EU-
nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).
Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen
fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i EU
samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över
verksamheten i EU. Den första årliga
skrivelsen lämnades i mars 1996 (skr.
1995/96:190). Även en skrivelse inför
EU:s regeringskonferens (IGC) har
lämnats (skr. 1995/96:30).
Bestämmelserna om regeringens
samrådsskyldighet med EU-nämnden och
formerna härför finns intagna i 8 kap.
RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås
skyldigheten för regeringen att på
begäran informera utskotten i fråga om
arbetet inom EU på respektive utskotts
ämnesområde. I samma paragraf fastslås
statlig myndighets allmänna
uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.
Riktlinjerna för regeringens information
till riksdagen om EU-frågor drogs upp i
bl.a. talmanskonferensens förslag
1994/95:TK1 och betänkande 1994/95:KU22.
En beskrivning av riktlinjerna finns i
regeringens EU-sekretariats cirkulär
Samråd och information mellan regering
och riksdag. Cirkuläret är utformat i
samråd med riksdagens EU-nämnd.
Enligt gällande ordning skall samtliga
nya kommissionsdokument överlämnas till
riksdagens kammarkansli genom
regeringens försorg. Kammarkansliet
vidarebefordrar dem sedan till berörda
utskott och EU-nämnden. Beträffande
viktigare förslag skall regeringen till
kammarkansliet också överlämna s.k.
faktapromemorior med en redovisning av
förslagens huvudsakliga innebörd och
motsvarande svenska regler samt en
redogörelse för hur dessa regler
påverkas av förslaget. Dessutom skall
regeringen tillställa kammarkansliet
förteckningar över nya
kommissionsdokument med uppgift om vilka
av dokumenten som skall följas av
faktapromemorior och om tidpunkten då
promemoriorna skall lämnas. Även
faktapromemoriorna och förteckningarna
skall översändas till utskotten och EU-
nämnden från kammarkansliet.
Syftet med denna ordning är att främst
utskotten på ett tidigt stadium av
beslutsprocessen inom EU skall få
information dels om nya förslag, grön-
och vitböcker m.m. som kommissionen lagt
fram, dels om vilka av dokumenten som
kan anses vara mer betydelsefulla och
värda uppmärksamhet. Det ankommer sedan
på varje utskott att avgöra vilka
åtgärder som skall vidtas. Ett syfte med
faktapromemoriorna har också varit att
åstadkomma en mera lättillgänglig form
av information än kommissionsdokumenten.
EU-nämndens yttrande
Som en allmän bakgrund redovisar EU-
nämnden först sin principiella
inställning när det gäller riksdagens
ansvar för och behandling av EU-
frågorna.
Enligt regeringsformen ankommer det på
regeringen att svara för frågor som rör
Sveriges förhållanden till andra länder
och mellanfolkliga organisationer.
Medlemskapet i EU har inte medfört någon
förändring av regeringens rättigheter
och skyldigheter i detta avseende.
Primärt tillkommer det således
regeringen att avgöra hur förhandlingar
inom ramen för EU-samarbetet skall föras
och bestämma Sveriges positioner vid
beslutsfattandet. Samtidigt förhåller
det sig så att de frågor som behandlas
inom EU till den helt övervägande delen
inte är av utrikespolitisk karaktär utan
rör förhållanden som för Sveriges
vidkommande var inrikespolitik före
medlemskapet. Beslutanderätten på de
politikområden som ingår i EU har också
i viss utsträckning flyttats över från
riksdagen till främst ministerrådet.
Verksamheten vid EU-nämnden och
riksdagens behandling i övrigt av EU-
frågor måste ses mot denna bakgrund.
Ansvaret för Sveriges agerande vid
förhandlingar och beslut i EU måste
ytterst vila på regeringen. Riksdagen
måste emellertid ha insyn i EU-frågorna
och möjlighet att utöva ett inflytande
på regeringens agerande i EU. Nämnden
vill i sammanhanget erinra om att de
nationella parlamentens inflytande på
beslutsprocessen inom EU är en av de
frågor som kan komma att behandlas på
1996 års regeringskonferens.
Enligt EU-nämndens uppfattning har
samrådet med regeringen rörande EU-
frågorna i stort sett fungerat väl. Ett
ökat engagemang har skapats för EU-
frågorna i riksdagen, och riksdagen har
fått inblick i ett stort antal frågor
som tidigare inte varit öppna för insyn
och delaktighet från riksdagens sida.
Denna utveckling har främjats av att det
inrättats ett särskilt organ i riksdagen
för behandlingen av EU-frågor. För
riksdagen bör det också vara en fördel
att det i EU-nämnden finns samlade
erfarenheter från EU-arbetet och att
nämnden har en bred överblick över EU-
frågorna.
EU-nämndens syn på den skriftliga
informationen till riksdagen
Informationsflödet i form av
kommissionsdokument och faktapromemorior
har såvitt EU-nämnden kan bedöma
fungerat tillfredsställande.
Kommissionsdokumenten inkommer
regelmässigt kort tid efter det att de
publicerats. Standarden när det gäller
överlämnandet av faktapromemorior är
inte lika hög. Kvaliteten på
promemoriorna har dock höjts generellt
sedan början av 1995 men bör kunna
förbättras ytterligare. Bl.a. bör de
kunna göras mera problemorienterade.
Detta gäller särskilt redogörelserna för
hur svenska förhållanden påverkas. En
erfarenhet är vidare att
faktapromemoriorna ibland inkommer väl
sent. Femveckorsgränsen bör vara en
maximigräns. I allmänhet bör
faktapromemoriorna avlämnas tidigare.
Enligt inhämtade uppgifter överlämnar
den brittiska regeringen motsvarande typ
av dokument till parlamentet inom tio
dagar.
Ett allmänt önskemål från EU-nämndens
sida beträffande den skriftliga
informationen är att kvalitet bör gå
före kvantitet. Det kan också finnas
anledning att överväga om inte berört
utskott på lämpligt sätt bör underrättas
om regeringens huvudsakliga, preliminära
inställning till ett nytt och
betydelsefullt kommissionsförslag. En
sådan ordning skulle kunna underlätta
den fortsatta behandlingen i utskott och
bör inte medföra några problem för
regeringen. Det är en angelägen uppgift
för regeringen att styra och övervaka de
svenska representanternas medverkan
under beredningsarbetet i rådets
arbetsgrupper m.m. Det innebär att
regeringen på ett tidigt stadium behöver
ta ställning till Sveriges preliminära
förhandlingslinje. Uppgift om Sveriges
huvudsakliga inställning kan lämnas i en
faktapromemoria eller i en särskild
handling. Ett alternativ kan vara att
företrädare för regeringen tar initiativ
till en muntlig information i frågan.
Tillfogas bör att en uppgift av denna
art givetvis inte kan vara bindande för
framtiden och att regeringen måste ha
möjlighet att justera eller helt ändra
sin inställning.
EU-nämnden påpekar att en förutsättning
för att utskotten skall kunna ta
initiativ på grundval av den skriftliga
informationen är att
kommissionsdokumenten och
faktapromemoriorna tillställs de utskott
som berörs. I några fall har kunnat
konstateras att dessa dokument
överlämnats till andra utskott än dem
som skall svara för frågorna.
EU-nämndens syn på vikten av att
utskotten engageras
EU-nämnden framhåller i sitt yttrande
till konstitutionsutskottet att om
riksdagen skall kunna utöva ett
inflytande på EU-frågorna är det inte
tillräckligt med ett samrådsförfarande i
EU-nämnden. Nämnden ser det som
angeläget att också utskotten tar aktiv
del. I utskotten finns den sakkunskap
som behövs för en fördjupad bedömning av
olika EU-frågor. När dessa frågor blir
aktuella för samråd med regeringen inför
rådets ställningstaganden är det en stor
fördel om de tidigare varit föremål för
utskottens bedömningar. Utskottens
medverkan är särskilt viktig med hänsyn
till att möjligheterna till inflytande
är större under ett tidigt stadium av
beslutsprocessen inom EU än i omedelbar
anslutning till de slutliga
förhandlingarna på själva
ministerrådsmötena. Ett ytterligare skäl
för utskottens engagemang har samband
med behovet av styrning under
förberedelserna för rådsbeslut. Innan de
slutliga ställningstagandena sker i
ministerrådet behandlas frågorna i
rådets arbetsgrupper, i vissa kommittéer
och i Coreper, allt under medverkan av
tjänstemannarepresentanter från
medlemsländerna. I praktiken avgörs en
stor mängd frågor under detta
beredningsarbete, och endast frågor som
inte kunnat lösas på tjänstemannaplanet
blir föremål för reella diskussioner och
överväganden i rådet. För regeringen är
det självfallet en angelägen uppgift att
övervaka och styra det beredningsarbete
som föregår rådsbesluten. Också
riksdagen bör emellertid utöva ett
inflytande härvidlag. Denna uppgift
måste vila på utskotten. Samrådet mellan
regeringen och EU-nämnden äger rum
omedelbart före rådsmötena, och det
ligger i sakens natur att samrådet
främst tar sikte på de frågor som skall
realbehandlas på mötena. De uppgörelser
som träffats dessförinnan torde nämnden
inte annat än undantagsvis ha några
möjligheter att påverka.
I anslutning till det sagda vill
nämnden erinra om att beslutanderätten
inom EU tillkommer inte bara
ministerrådet utan också kommissionen.
Som verkställande organ har sålunda
kommissionen befogenhet att utfärda
föreskrifter och fatta bindande beslut
på åtskilliga områden. I en del fall
grundas dessa befogenheter på de
grundläggande fördragen men i många fall
har rådet delegerat beslutskompetens
till kommissionen. I de sistnämnda
fallen skall kommissionen biträdas av
kommittéer, s.k. kommittologikommittéer,
med olika starkt inflytande.
Ytterlighetsfallen representeras av
sådana kommittéer, som måste tillstyrka
ett beslut för att det skall kunna träda
i kraft, och kommittéer som inte ens
behöver höras innan beslut fattas och
endast har en rådgivande funktion.
Syftet med kommittologikommittéerna är
att rådet skall ha ett visst inflytande
när beslutanderätten delegerats till
kommissionen. I kommittéerna ingår
därför företrädare för medlemsländerna,
oftast regeringstjänstemän.
Den i riksdagsordningen föreskrivna
samrådsskyldigheten omfattar endast
frågor som behandlas i ministerrådet.
Enligt EU-nämndens uppfattning är det
emellertid angeläget att riksdagen kan
utöva ett inflytande också när viktiga
beslut fattas under verkställighetsfasen
i kommissionen. Nämnden vill därför
understryka vikten av att
kommittologiarbetet uppmärksammas av
utskotten.
När det i övrigt gäller EU-nämndens och
utskottens arbete med EU-frågorna vill
nämnden understryka vikten av att
arbetsformerna efter hand kan anpassas
till vad förhållandena kräver.
Detaljstyrning bör undvikas liksom
byråkratisering av arbetet. Sett från
nämndens utgångspunkter kan det
överlåtas åt varje utskott att självt ta
initiativ till behandling av EU-
frågorna. Hur utskottens arbete skall
utformas ankommer emellertid inte på
nämnden att uttala sig om.
I en avvikande mening framhåller
Folkpartiet liberalernas representant i
EU-nämnden, med hänsyn till den viktiga
roll som utskotten skall fylla, det
angelägna i att regeringen får en
skyldighet att aktivt informera
utskotten om viktiga frågor som skall
behandlas både under ett stadium av
beslutsprocessen och under
verkställighetsfasen. Regeringen bör
därvid inhämta utskottens synpunkter i
dessa frågor.
Utskottens yttranden
Flera utskott konstaterar i yttrandena
till konstitutionsutskottet att
informationsflödet när det gäller EU-
frågor är svåröverskådligt. Det kan vara
svårt att avgöra vad som är väsentligt,
och flera utskott efterlyser tydligare
information från regeringen i detta
avseende.
Genomgående uppger utskotten att
utskottskanslierna går igenom det
material som kommer in, främst från
kammarkansliet, och anmäler det till
utskottet. Material som bedöms vara av
intresse delas till utskottens
ledamöter. När det gäller EU-nämndens
handlingar erhåller utskottens
kanslichefer nämndens kallelser,
föredragningslistor samt rådsmötenas
dagordningar. Av nämndens kallelser
framgår vilket material som har gått ut
till nämndens ledamöter, och utskotten
rapporterar att de bevakar det som är
intressant för dem.
Utskotten redogör också för kontakter
med regeringsrepresentanter. Dessa
kontakter har kommit till stånd både på
utskottets och regeringens initiativ.
Vissa utskott, liksom EU-nämnden,
påpekar att det vore av värde om
regeringen meddelade sin preliminära
inställning till förslag från
kommissionen tidigare och i större
omfattning än i dag.
Beträffande de mer övergripande
frågorna om hanteringen av EU-frågor
fungerar väl och om utskotten menar sig
ha en god överblick över frågorna, är
det svårt att ge en entydig bild. Ett
par utskott anser sig ha en god
överblick medan andra har svårt att
urskilja vad som är viktigt i
materialflödet.
Utrikesutskottet, som har avgivit ett
principiellt hållet yttrande, erinrar om
att det enligt konstitutionsutskottets
uppfattning är viktigt att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom Europeiska unionen
(bet. 1994/95:KU22 s. 22). Detta har i
allmänhet tolkats som att utskotten
skall hålla sig informerade.
Konstitutionsutskottet har enligt
utrikesutskottet inte angivit några
närmare motiv beträffande varför
ledamöterna bör hålla sig informerade.
Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att
detta är en förutsättning för att
riksdagen genom frågeinstitutet skall
kunna utöva en effektiv parlamentarisk
kontroll. Även en rad andra motiv är
tänkbara.
Man får, fortsätter utrikesutskottet,
emellertid i sammanhanget inte bortse
ifrån sambandet mellan information och
påverkan. Reell påverkan förutsätter
information. Behovet av information, och
motivationen för att informera sig,
torde emellertid vara begränsat om
påverkansmöjlighet ej föreligger. Vad
gäller utskotten som sådana (ej
utskottsledamöterna) är dock
påverkansmöjligheterna, enligt
förarbetena, i princip begränsade enär
EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som
tilldelats rollen som samrådspartner
till regeringen.
Den tveksamhet om utskottens roll som i
viss utsträckning präglat det första
dryga året av svenskt medlemskap i EU
torde i viss utsträckning vara hänförlig
till oklarheter av ovan antydd art.
Enligt utrikesutskottets uppfattning
skulle klarlägganden på denna punkt vara
till gagn för det fortsatta arbetet med
EU-frågorna.
Jordbruksutskottet, som erinrar om att
så gott som samtliga ärenden inom
jordbruksutskottets beredningsområde i
större eller mindre utsträckning berörs
av EU:s regelverk, framhåller som en
allmän synpunkt i fråga om information
och påverkan att utskottet inte mött
några svårigheter när det gäller
informationsinhämtandet. Samarbetet med
Jordbruks- och Miljödepartementen har i
detta hänseende fungerat väl.
När det gäller information om ärenden
som befinner sig i ett tidigt stadium av
beslutsprocessen vill jordbruksutskottet
hänvisa till det stora antalet
arbetsgrupper och kommittéer med mer
eller mindre specialiserade och tekniska
uppgifter. Att rutinmässigt bevaka denna
verksamhet är sannolikt omöjligt av
praktiska skäl. I många fall är det inte
heller nödvändigt med en politisk
bevakning av de angivna frågorna.
Däremot vill utskottet understryka det
angelägna i att riksdagen får
information i ett så tidigt skede som
möjligt i viktigare frågor, särskilt
sådana som förutsätter att riksdagen
medverkar i slutskedet genom att
behandla lagförslag eller liknande
förslag från regeringen.
Jordbruksutskottet anser
sammanfattningsvis att utskottet haft en
tillfredsställande överblick över de EU-
frågor som varit aktuella i det löpande
arbetet och att relevant information om
EU-arbetet har funnits tillgänglig vid
behov. Utskottet har inte någon
fullständig överblick över det samlade
regelverket eller över de ärenden som
befinner sig i ett tidigt skede av
beslutsprocessen i EU. Utskottet utgår
från att dessa problem till stor del är
av övergående slag.
Finansutskottet framhåller i sitt
yttrande att flödet av information från
kommissionen är omfattande, utan
urskiljning och avisering av särskilt
viktiga frågor. Rapporterna kommer till
riksdagen oftast först i en engelsk
version, därefter med en sammanfattning
på svenska och så småningom kommer hela
rapporten på svenska.
Finansutskottet anser att den
information som lämnats har varit av god
kvalitet och av betydande omfattning.
Det har varit värdefullt för utskottets
arbete. En bättre framförhållning är
dock önskvärd. Det åligger såväl
utskottet som regeringen att se till att
riksdagen får relevant information vid
lämpliga tillfällen under beredningen.
Det är angeläget att regeringen bevakar
vad som kan vara av intresse och tar
initiativ till att informera utskotten
om ärenden redan när dessa är under
beredning i olika arbetsgrupper.
Utskottet har förståelse för att det kan
vara svårt för regeringen att avgöra vid
vilken tidpunkt som det är lämpligt att
informera utskotten. En praktisk ordning
för finansutskottets del skulle kunna
vara att Finansdepartementet minst en
gång per år, eller en gång per vår och
höst, kallas till utskottet för att
redovisa läget för olika aktuella frågor
samt svara på frågor.
Med tanke på EMU-frågornas stora
politiska betydelse förutsätter
utskottet att regeringen kontinuerligt
redovisar för finansutskottet hur
frågorna utvecklas. Finansutskottet är
medvetet om att detta kan innebära att
Finansdepartementets företrädare tvingas
lämna redogörelser både till
finansutskottet och till EU-nämnden.
Från EU-kommissionen erhåller
skatteutskottet via kammarkansliet en
strid ström av information avseende
bl.a. förslag från kommissionen och
diverse rapporter m.m. Detta flöde är
svårt att överblicka och tillgodogöra
sig.
Skatteutskottet framhåller att för att
riksdagen skall ha möjlighet att utöva
inflytande på ärenden som är på gång
inom EU och som kan förväntas bli
föremål för beslut i ministerrådet, är
det viktigt att berört utskott skaffar
sig relevant information redan när
ärendena är under beredning i olika
arbetsgrupper. Härigenom skulle
utskottets ledamöter få möjligheter att
framföra synpunkter på ärendet i fråga.
Dessa synpunkter skulle sedan kunna
vidarebefordras till EU-nämnden eller
regeringen på lämpligt sätt.
Försvarsutskottet erinrar om att det
inom EU inte finns någon gemensam
försvarspolitik eller gemensamt försvar.
Försvarsutskottets arbete har sålunda
hittills endast i liten omfattning
kommit att påverkas av riksdagens
behandling av EU-frågorna.
Försvarsutskottet vill emellertid
betona vikten av regeringens aktiva
information till och samråd med berörda
fackutskott. För närvarande är
regeringen endast skyldig att samråda
med riksdagens EU-nämnd, även i frågor
som berör försvarsutskottets
ansvarsområde. Försvarsutskottet anser
för sin del att riksdagen bör överväga
att utvidga regeringens
samrådsskyldighet till berörda
fackutskott samt att regeringen ges en
skyldighet att aktivt informera
fackutskotten om verksamheten inom EU.
Socialförsäkringsutskottet vill rent
principiellt framhålla att det är
angeläget att regeringen strävar efter
att tillse att fackutskotten erhåller
relevant information om viktiga EU-
frågor på ett tidigt stadium. Detta är
viktigt för att utskotten skall få
möjlighet att följa ärendena från första
början. En viss osäkerhet råder så till
vida att det är svårt att avgöra om
utskottet får all nödvändig information.
Socialutskottet bildade i slutet av år
1995 en informell EU-grupp bestående av
ledamöter från samtliga partier i
utskottet för att närmare följa EU-
frågorna och förbereda utskottets
ställningstaganden. Avsikten är att
gruppen skall sammanträda före varje
ministerrådsmöte där frågor på
utskottets område behandlas. Gruppen har
hittills sammanträtt tre gånger. Den
förses från kansliet, i huvudsak utan
kommentarer, med de handlingar som
överlämnas inför EU-nämndens
sammanträden om hälsofrågor eller
sociala frågor samt med de dokument som
erhålls från kommissionen. Det är enligt
utskottets uppfattning svårt att
överblicka informationsflödet. Många
dokument är svårlästa. Endast ett fåtal
är kommenterade från svensk sida. Mer
och bättre information om arbetet i
kommissionen behövs enligt utskottet i
framtiden.
När det gäller arbetet i kommissionens
olika arbetsgrupper har socialutskottet
hitintills endast kunnat erhålla en
mycket översiktlig information.
Utbildningsutskottet kan
sammanfattningsvis konstatera att -
utöver den rutinmässiga bevakningen av
material som tillställs utskottskansliet
från kammarkansliet och EU-nämndens
kansli - har kanaler upparbetats via
vilka utskottet förefaller kunna inhämta
information om ärenden av intresse för
utskottet på ett tämligen tidigt stadium
av beredningsprocessen. Utskottet har
inget att erinra mot vare sig
omfattningen eller kvaliteten i den
information som ges.
De EU-frågor som hör till
justitieutskottets beredningsområde
faller inom tredje pelaren där
samarbetet är mellanstatligt. Härav
följer att det inom justitieutskottets
område inte sker någon för Sverige
bindande reglering av EU:s organ utan
frågorna måste, i den mån regeringen
inte får besluta, behandlas i riksdagen
efter sedvanlig beredning i utskottet.
Justitieutskottet har påkallat och
erhåller regelbundet, minst tre gånger
per år, information från regeringen om
aktuella frågor.
På senare tid har det också vid ett par
tillfällen förekommit att regeringen
tagit initiativ till information i
särskilt viktiga och aktuella frågor.
Det har gällt dels frågor inför EU:s
regeringskonferens (IGC), dels
Schengenavtalet. Detta ser utskottet som
en positiv utveckling, och utskottet
framför uppfattningen att det är
angeläget att regeringen tar sådana
initiativ. Informationen bör inte
begränsa sig till olika EU-förslag och
deras effekter på den svenska
regleringen utan omfatta också en
bedömning av om och i vilken
utsträckning förslagen skulle medföra
ändringar i vad som kan sägas vara
grundläggande principer för
rättsordningen inom utskottets
beredningsområde.
I framtiden ser lagutskottet det som en
angelägen uppgift att på ett tidigt
stadium av beslutsprocessen inom EU
identifiera och bevaka för Sverige
angelägna frågor. Utskottet anser att
det därvid kan finnas anledning att i
större utsträckning än vad som hittills
skett analysera informationen och bedöma
vilka konsekvenser ett visst förslag kan
tänkas innebära för svensk del. För att
detta skall kunna ske bör informationen
i större utsträckning i framtiden vara
problemorienterad. Vidare kan det finnas
anledning att närmare efterhöra vilka
förhandlingspositioner som man från
svensk sida ämnar inta. Det är vidare
viktigt att utskottet om möjligt får
kännedom om andra länders inställning.
Beträffande de s.k. grönböckerna torde
det ofta finnas värdefull information
att hämta i anslutning till regeringens
arbete med utformningen av den svenska
hållningen till kommissionens förslag.
Från utskottets utgångspunkter skulle
det vara värdefullt om regeringen
underrättade utskottet om vilka åtgärder
som planeras för den svenska
beredningsfasen i form av
remissförfaranden och utfrågningar m.m.
och vilken tidsfrist som gäller för
ingivandet av de svenska synpunkterna på
förslagen. Med den överblick en sådan
enkel redovisning ger, skulle det vara
möjligt för utskottet att i enskilda
frågor av intresse begära närmare
information dels om vilka synpunkter som
under beredningen har lämnats av
organisationer och andra berörda, dels
om regeringens ställningstagande till
grönbokens innehåll och om inriktningen
i regeringens svar till kommissionen.
Vidare bör information inhämtas från
Sveriges EU-representation i Bryssel
liksom från nationella experter i olika
arbetsgrupper inom EU.
Trafikutskottet har en överenskommelse
med Kommunikationsdepartementet om en
fortlöpande kontaktverksamhet i samband
med hanteringen av olika EU-frågor.
Departementet fullgör sina åtaganden
enligt överenskommelsen.
Trafikutskottet framhåller dock i sitt
yttrande att informationsflödet i EU-
frågor är så omfattande att det är svårt
för utskottet att bilda sig en
uppfattning om vilka frågor som är
viktiga och möjliga att påverka. Härtill
kommer att informationen domineras av
frågor som befinner sig i långt
framskridna skeden av EU:s
beslutsprocess. Bl.a. dessa
omständigheter har lett till att
utskottet inte haft någon mera ingående
behandling av frågan om prioriteringar i
det EU-arbete som avser utskottets
beredningsområde. Trafikutskottet finner
det mycket angeläget att få till stånd
en diskussion i frågan. För att skapa
förutsättningar för diskussionen vore
det värdefullt för utskottet att få
information från regeringen om dess
strategi för arbetet inom EU med
transport- och kommunikationsfrågor på
något års sikt. Av informationen bör
framgå vilka frågor som regeringen avser
att prioritera samt regeringens
bedömning av möjligheterna att få gehör
inom EU för sina förslag. Utskottet
skulle därvid kunna lämna synpunkter på
regeringens prioriteringar.
Flera fördelar synes, enligt
trafikutskottet, kunna vinnas med ett
sådant förfarande. Det torde sålunda
vara till fördel för regeringens eget
arbete att veta att den vid regelbundet
återkommande tillfällen måste formulera
och motivera arbetets inriktning och
prioriteringar. Det torde också vara av
betydelse för regeringen att veta att
dess prioriteringar har stöd i
utskottet. Vidare skulle partierna få
möjlighet att på ett mer organiserat
sätt än nu framföra sina synpunkter på
EU-arbetet.
Trafikutskottet vill vidare framhålla
att det vore värdefullt om regeringen på
ett tidigt stadium informerade utskottet
om viktigare direktiv som skall
införlivas med svensk rätt.
En arbetsmetod enligt de angivna
riktlinjerna innebär också att det blir
lättare för utskottet att på ett tidigt
stadium särskilja viktigare frågor och
bedöma möjligheterna att via regeringen
påverka EU:s beslutsprocess. Här-igenom
förbättras även möjligheterna att
samordna EU-frågor och inrikespolitiska
frågor, något som utskottet finner
angeläget. Vid regelbundet återkommande
tillfällen bör regeringen också för
utskottet redovisa hur den lyckas med
att inom EU få gehör för de prioriterade
frågorna.
Arbetsmarknadsutskottet skriver i
yttrandet att handlingar som bedöms vara
särskilt intressanta delas ut till
ledamöterna. Det är inte alltid helt
lätt att avgöra status på en handling.
Ofta finns i materialet ingen indikation
på om handlingen är av särskild vikt
eller inte. En allmän iakttagelse är att
dokumenten är svårtillgängliga. Det
saknas t.ex. en sammanfattning av
dokumentets innehåll.
Som arbetsmarknadsutskottet ser det
ligger svårigheten i bevakningen av EU-
frågorna i att det är uppenbara problem
med att få tillräcklig och adekvat
information om vad som pågår i den mängd
av arbetsgrupper som sorterar under
rådet/kommissionen.
Utskottet ser i och för sig en
möjlighet till förbättring av
informationen till utskottet t.ex. genom
en mer kontinuerlig information från
regeringskansliets sida av de tjänstemän
som deltar i eller bevakar
arbetsgrupperna inom EU. Det är enligt
utskottet viktigt att också utskottet
självt är aktivt för att hålla sig
informerat om vilka ärenden som kan
komma att bli aktuella hos utskottet.
Utskottets överväganden
Riksdagens hantering av EU-frågor
Konstitutionsutskottet vill, i likhet
med vad som anfördes i propositionen om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:19), inledningsvis
framhålla att det svenska statsskicket
vilar på principen om folksuveränitet,
utövad genom den representativa
demokratin. Riksdagen är folkets främsta
företrädare. Den omständigheten att det
finns en kompetensfördelning mellan
riksdag och regering och att regeringen
alltså har vissa befogenheter på t.ex.
normgivningens område förändrar inte
detta. Det står riksdagen fritt att
t.ex. stifta lag också på det område där
regeringen har eller kan ha kompetens.
I och med Sveriges medlemskap i EU har
normgivningsmakt överlämnats till
Europeiska gemenskaperna (EG). Det är
regeringen som företräder Sverige i
ministerrådet, EG:s främsta lagstiftare.
I enlighet med principerna för det
svenska statsskicket bör riksdagen utöva
ett aktivt och reellt inflytande som gör
det möjligt att på förhand påverka de
ståndpunkter som Sverige skall inta
inför förhandlingar och beslutsfattande
inom EU. Utskottet vill betona att
samverkan mellan riksdag och regering
bör ske under sådana former att svenska
intressen tillgodoses på bästa sätt.
Riksdagens arbete bör, enligt utskottet,
koncentreras på frågor som före
medlemskapet avgjordes av riksdagen.
Demokratiutvecklingskommittén har i
sitt betänkande På medborgarnas villkor
- en demokratisk infrastruktur (SOU
1996:162) bl.a. anfört att riksdagen är
folkets främsta företrädare och därför
bör ta aktiv del i alla viktiga
politiska frågor, oavsett om besluten
fattas i riksdagen eller inom unionen.
Utskottet delar denna uppfattning och
anser att utskottets förslag i detta
betänkande ligger i linje med denna
principiella hållning.
Det är nödvändigt att riksdagen
erhåller relevant information från
regeringen om ärendena inom EU.
Utskottet föreslår därför nedan att
informationskraven på regeringen skärps.
Regeringen bör underrätta riksdagen om
vilken ståndpunkt den intar till ett
kommissionsförslag. Utskotten bör enligt
utskottets uppfattning åläggas att följa
arbetet inom EU.
Information till riksdagen om EU-frågor
Enligt de bestämmelser som infördes i
riksdagsordningen (RO) i samband med
Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995
kan utskotten påkalla information från
regeringen om EU-frågor (4 kap. 10 §).
Utskotten har också, vilket framgår av
yttrandena till konstitutionsutskottet,
utnyttjat denna möjlighet. Vidare skall
regeringen fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet inom EU (3 kap. 6 § RO).
Enligt förarbetena skall denna
information så långt möjligt lämnas vid
öppna riksdagssammanträden, dvs. i
kammaren (SOU 1993:14 s. 243, SOU
1994:10 s. 95-96, 1994/95:TK1 s. 10,
prop. 1994/95:19 s. 537). Regeringen har
lämnat information om arbetet inom EU i
kammaren, liksom i ett antal skrivelser
till riksdagen.
Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen
också varje år lämna en skrivelse till
riksdagen med berättelse över
verksamheten i Europeiska unionen. Den
första årliga skrivelsen avgavs i mars
1996 och behandlade Europeiska unionens
övergripande politiska och
institutionella utveckling, det
ekonomiska och sociala samarbetsområdet,
unionens förbindelser med omvärlden samt
det inrikes och rättsliga samarbetet
(skr. 1995/96:190, bet. 1995/96:UU25).
Riksdagen antog nämnda bestämmelser
efter förslag från
konstitutionsutskottet (bet.
1994/95:KU22). I betänkandet redogjordes
för talmanskonferensens arbetsgrupps
förslag (1994/95:TK1) rörande
information från regeringen till
riksdagen. Konstitutionsutskottet utgick
från att information skulle komma att
överlämnas från regeringen till
riksdagen i huvudsak enligt den av
arbetsgruppen skisserade ordningen.
Ordningen innebär bl.a. att samtliga
nya kommissionsdokument överlämnas till
riksdagens kammarkansli, som sedan
vidarebefordrar dem till berörda utskott
och EU-nämnden. Beträffande viktigare
förslag från kommissionen, vitböcker och
grönböcker skall regeringen också
överlämna s.k. faktapromemorior.
Utskottet anförde att med den skisserade
ordningen ges goda förutsättningar för
utskotten att kunna agera på ett tidigt
stadium under det att en fråga behandlas
inom Europeiska unionen.
Konstitutionsutskottet kan nu
konstatera att informationsflödet från
regeringen till riksdagen när det gäller
EU-frågor i huvudsak fungerar enligt de
riktlinjer som angavs i förarbetena. Det
finns dock utrymme för en del
förbättringar.
Som flera utskott påpekar i yttrandena
till konstitutionsutskottet är
informationsflödet svåröverskådligt.
Enligt konstitutionsutskottets
uppfattning bör regeringen tydligare än
i dag ange vilka förslag och dokument
från EU:s institutioner som är särskilt
viktiga ur svensk synpunkt.
Som påpekades i talmanskonferensens
förslag (1994/95:TK1) bör informationen
till utskotten bl.a. avse kommissionens
arbete med frågor som senare skall
föreläggas ministerrådet. Det är viktigt
att riksdagen redan under
beredningsfasen i kommissionen får
tillfälle att dels informera sig om,
dels påverka det pågående arbetet.
Utskottet anser att riksdagen på
lämpligt sätt bör underrättas om
regeringens huvudsakliga, preliminära
inställning till ett nytt och
betydelsefullt kommissionsförslag. I
vissa fall kan det vara motiverat att
ett samråd sker med det berörda
utskottet innan regeringen tar
ställning. Som EU-nämnden påpekar skulle
en sådan ordning kunna underlätta den
fortsatta behandlingen i utskottet och
bör inte medföra några problem för
regeringen. Det är en angelägen uppgift
för regeringen att styra och övervaka de
svenska representanternas medverkan
under beredningsarbetet i rådets
arbetsgrupper. Det innebär att
regeringen på ett tidigt stadium behöver
ta ställning till kommissionsförslagen.
Enligt regeringskansliets EU-
sekretariats cirkulär 3 Riktlinjer för
den gemensamma beredningen av svenska
ståndpunkter och instruktioner i EU-
frågor , ansvarar varje departement inom
sitt sakområde för att en gemensamt
beredd, svensk ståndpunkt beträffande
förslag och initiativ från kommissionen
tas fram på ett så tidigt stadium som
möjligt. Ett mål bör enligt promemorian
kunna vara att en sådan ståndpunkt är
klar senast fem veckor efter det att
kommissionen officiellt har överlämnat
förslaget till medlemsländerna i
Europeiska unionens råd. Förslagets
karaktär och innehåll,
beredningsprocessen inom EU m.m. avgör
dock ytterst kraven på när en fastställd
ståndpunkt måste vara klar.
Regeringens ställningstagande bör,
enligt utskottet, meddelas i en
faktapromemoria eller i en annan
handling eller lämnas muntligt vid ett
utskottssammanträde. Vidare bör
regeringen hålla riksdagen informerad om
viktiga vägval, när Sveriges inställning
kan behöva ändras, under
beredningsarbetets gång inom Europeiska
unionen. Det kan t.ex. gälla
förändringar som aktualiseras av
överläggningarna i ministerrådets
arbetsgrupper eller av
Europaparlamentets ställningstaganden.
De närmare formerna för regeringens
samråd med utskotten får utvecklas i
dialog mellan berört utskott och berört
departement. Som lagutskottet påpekar i
sitt yttrande vore det värdefullt med
information om vilka åtgärder som
planeras för den svenska beredningsfasen
i form av remissförfaranden och
utfrågningar m.m. och vilken tidsfrist
som gäller för ingivandet av de svenska
synpunkterna på förslaget. I enlighet
med vad som framkommit i yttrandena till
konstitutionsutskottet bör
faktapromemoriorna göras mer
problemorienterade än i dag. Det gäller
särskilt redogörelserna för hur svenska
förhållanden påverkas. Vidare bör
faktapromemoriorna göras mer enhetliga.
Utskottet vill understryka vikten av att
de ökade krav på promemoriorna som
ställts ovan uppfylls. Liksom i dag bör
regeringskansliet lämna faktapromemorior
och kommissionsdokument till
kammarkansliet. Enligt utskottets
uppfattning bör faktapromemoriorna genom
kammarkansliets försorg delges samtliga
riksdagsledamöter. Kommissionsdokumenten
bör som idag vidarebefordras till
berörda utskott och EU-nämnden.
Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att det inte finns någon
principiell skillnad när det gäller
önskvärdheten av offentlighet och öppen
diskussion mellan normgivningsprocessen
i EG och den i Sverige. På samma sätt
som den svenska lagstiftningsprocessen
kan följas via offentliga utredningar
som publiceras i SOU-serien,
propositioner och utskottsbetänkanden
som ingår i riksdagstrycket bör
normgivningsprocessen i EG kunna följas
av alla intresserade. Även dokument som
berör övriga delar av samarbetet inom
Europeiska unionen har ett allmänt
intresse. Faktapromemoriorna kan här
spela en viktig roll. Det bör åligga
regeringen att se till att
faktapromemoriorna blir lättillgängliga
för en bred allmänhet. Detta kan t.ex.
ske genom att en särskild officiell
serie för dessa promemorior inrättas.
Vad utskottet här anfört om publicering
av faktapromemoriorna bör riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna.
Konstitutionsutskottet delar
uppfattningen, som kommer till uttryck i
ett par utskotts yttranden, att det kan
vara värdefullt för ett utskott att få
information från regeringen om dess
strategi för arbetet i EU inom
utskottets område på något års sikt. Av
informationen bör framgå vilka frågor
som regeringen avser att prioritera samt
regeringens bedömning av möjligheterna
att få gehör inom EU för sina förslag.
Informationen kan lämnas muntligen vid
utskottssammanträden men också genom
t.ex. skrivelser till riksdagen för
vilka det råder motionsrätt. Regeringen
får i de enskilda fallen avgöra vad som
är lämpligt.
Detta är ett exempel på hur riksdagen
kan få mer information och utöva
inflytande på regeringens arbete inom
EU. Med ett fungerande
informationssystem kan riksdagen både
bevaka ärenden medan de behandlas i EU:s
beslutsprocess och när de ska avgöras på
ett ministerrådsmöte.
Utskottet anser att det är så viktigt
att riksdagen och utskotten erhåller
information om aktuella frågor inom EU
att utskottet föreslår att regeringens
informationsskyldighet ytterligare
regleras i riksdagsordningen. Detta
innebär att de riktlinjer för
regeringens information till riksdagen
som angavs i betänkande 1994/95:KU22
ligger fast men kompletteras med vad som
här anförts. Regeringen bör tydligare än
idag redovisa vilka förslag inom EU som
regeringen bedömer som betydelsefulla.
Vidare bör den ståndpunkt regeringen
intar till aktuella förslag delges
riksdagen. Riksdagen bör ges tillfälle
att lämna synpunkter på förslaget och på
regeringens ståndpunkt. Bestämmelsen bör
tas in som en ny bestämmelse i
riksdagsordningen. (Se 10 kap. 2 §
författningskommentaren s. 39.)
Utskottens roll
Vid behandlingen av frågan om samverkan
mellan riksdag och regering med
anledning av medlemskapet i EU (bet.
1994/95:KU22), anförde
konstitutionsutskottet att utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system innebär att dessa, normalt sett,
bör ha befattning med EU-processerna
fram till dess att de som formliga
ärenden skall behandlas i ministerrådet.
Konstitutionsutskottet vill på nytt
understryka utskottens viktiga
ställning. Det är nödvändigt att
utskotten följer de frågor inom
respektive ämnesområde som i och med
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
inte längre avgörs i riksdagen. Även i
frågor som ligger inom de icke
överstatliga delarna av EU är det
naturligt och önskvärt att utskotten är
aktiva.
Utskotten kan följa arbetet inom EU
dels genom att ta del av dokument,
framför allt kommissionens grön- och
vitböcker samt förslag, dels genom att
erhålla muntlig information från
företrädare för regeringen,
regeringskansliet, myndigheterna och
Sveriges EU-representation i Bryssel. Av
stor betydelse för utskottens arbete är
kommissionens arbetsplaner och
ordförandeskapets handlingsplaner.
Information kan också erhållas vid
sammanträffanden med företrädare för
EU:s institutioner. Utskottskanslierna
förutsätts spela en aktiv roll i
informationsinhämtandet. För den
offentliga debattens skull är det
vnskvärt att utskotten i särskilt
viktiga frågor anordnar öppna
utfrågningar.
För att markera vikten av att utskotten
engagerar sig i EU-frågor föreslår
utskottet att utskottens skyldighet att
följa arbetet inom EU regleras i
riksdagsordningen. (Se 10 kap. 3 §
författningskommentaren s. 39).
Förutom att lägga förslag om
tillkännagivanden till regeringen i
kammaren har utskotten i dag möjlighet
att direkt påverka regeringen i EU-
ärenden vid t.ex. informella samråd i
utskotten. Utskottet har under
beredningen av detta betänkande även
behandlat frågan om ökade möjligheter
för utskotten att påverka regeringen när
den bereder EU-ärenden. Utskottet har
därvid diskuterat möjligheten för
utskott att t.ex. lämna skriftliga
uttalanden till regeringen. Utskottet
tar dock inte upp frågan i detta
sammanhang utan avser att fortsätta att
utreda frågan.
EU-information
Utskottet har ovan föreslagit att
regeringens faktapromemorior skall göras
mer lättillgängliga samt att de skall
delas till riksdagens samtliga
ledamöter. Utskottet vill i detta
sammanhang också ta upp frågan om
allmänhetens tillgång till annan
information om de förslag som bereds
inom Europeiska unionens institutioner.
Enligt utskottet finns det ingen
principiell skillnad i önskvärdheten av
offentlighet och öppen diskussion när
det gäller normgivningsprocessen i EG
(den överstatliga delen av unionen) och
i Sverige. Som folkets främsta
företrädare har riksdagen här ett
särskilt ansvar. Utskottet föreslår
därför att riksdagen ger Riksdagens
förvaltningskontor i uppdrag att närmare
utreda riksdagens roll och ansvar för
tillgången på fullgod information om den
löpande normgivningsprocessen inom EG
(den överstatliga delen av unionen).
Förvaltningskontoret bör utreda vilka
kanaler som finns för information om
beslutsfattandet inom EU:s institutioner
och hur dessa skall kunna kompletteras.
En utgångspunkt för utredningsarbetet
bör vara att möjlighet till
direktbevakning av EU:s institutioner
bör finnas.
Utskottet vill erinra om att tidningen
Från Riksdag & Departement idag bevakar
den nationella lagstiftningskedjan.
Förvaltningskontoret bör i detta
sammanhang undersöka möjligheten att
tidningens uppdrag vidgas till att
omfatta även den normgivning som
beslutas inom EG. Möjligheten att
koordinera verksamheten med riksdagens
EU-upplysning bör också beaktas. Även
andra länders lösningar bör studeras.
Relationerna mellan utskotten och EU-
nämnden
Bakgrund
När det gäller EU-nämndens kompetens i
förhållande till bl.a. utskotten
poängterade konstitutionsutskottet (bet.
1994/95:KU22) att EU-nämndens område
avser samrådsfrågorna och att någon
förändring av utskottens ställning,
uppgifter och befogenheter inte
föranleds av inrättandet av EU-nämnden.
I frågan om hur utskottens kunskaper
och synpunkter skulle komma EU-nämnden
till godo vid samrådet anförde
konstitutionsutskottet att det är
nödvändigt att utskottens kunskaper och
synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet. Det är, anförde
utskottet, en fråga om en ömsesidig
process mellan utskotten och nämnden.
Enligt konstitutionsutskottet borde
utskotten givetvis kunna överlämna
formella yttranden till EU-nämnden både
på nämndens begäran och på eget
initiativ, men andra vägar kunde ofta
vara nog så ändamålsenliga, anfördes
det. I fråga om yttranden från utskottet
till EU-nämnden råder den svårigheten
att det inte finns något ärende eller
direkt förslag att knyta yttrandet till.
Det viktiga är, anförde
konstitutionsutskottet, att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom EU och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också ser det
som viktigt att påminna om väntade
ärenden och dagordningar inom EU. Dessa
samrådsformer får dock, anförde
konstitutionsutskottet, inte innebära
att samverkan, i avsaknad av en aktiv
reglering i riksdagsordningen, skall ske
blott på nämndens villkor. Utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system innebär att dessa normalt sett
bör ha befattning med EU-processerna
fram till dess att de som formliga
ärenden skall behandlas i ministerrådet.
EU-nämnden borde också, anförde
konstitutionsutskottet, ha kunskaper om
riksdagens ställningstaganden och
utskottens ståndpunkter inför det att
regeringen rådgör med nämnden.
Konstitutionsutskottet ville dock inte
förorda att formerna för samråd och
informationsutbyte mellan nämnden och
utskotten skulle regleras.
Erfarenheterna borde i stället avvaktas
och om det, efter viss tid, skulle visa
sig att samspelet mellan utskotten och
nämnden inte speglar denna
konstitutionsutskottets mening om
ömsesidighet avsåg utskottet att i
riksdagen väcka förslag om en reglering
i riksdagsordningen om nämndens
skyldighet att samråda med det utskott
till vars ämnesområde en fråga som skall
behandlas i EU-rådet hör.
Yttrandena
Generellt framhålls i yttrandena att
gränsdragningen mellan utskott och EU-
nämnd inte har vållat några stora
problem. Kontakterna mellan utskott och
EU-nämnd bör enligt de flesta utskott
ske inom partigrupperna. Så gott som
samtliga utskott avvisar tanken på en
reglering i riksdagsordningen av
förhållandet utskott - EU-nämnd.
EU-nämnden ser det som sin viktigaste
uppgift att samråda med regeringen i
frågor som skall behandlas på
förestående ministerrådsmöten och också
beträffande vissa övergripande
förhandlingsfrågor såsom spörsmål i
samband med 1996 års regeringskonferens.
Samtidigt är det en angelägen uppgift
för utskotten att bevaka EU-frågorna
under den beredningsprocess i
Europaparlamentet och ministerrådets
arbetsgrupper som föregår rådets
ställningstaganden. Endast genom ett
samspel mellan utskottsbehandling samt
information och samråd i EU-nämnden kan
ett tillfredsställande inflytande för
riksdagen åstadkommas.
Huvudregeln bör alltså vara att nämnden
svarar för samråden inför
ministerrådsmötena och utskotten för
bevakningen av frågorna dessförinnan.
Att både utskotten och EU-nämnden är
aktiva på samrådsstadiet innebär i
allmänhet en onödig dubblering och kan
medverka till att riksdagens inställning
blir oklar. EU-nämnden har dock inte
kunnat finna att den nuvarande
avsaknaden av regler om utskottens och
nämndens kompetens har medfört några
oklarheter om kompetensgränserna.
Med hänsyn till vikten av flexibilitet
kan nämnden inte finna det önskvärt att
det dras några formella gränser mellan
utskottens och EU-nämndens befattning
med EU-frågorna. Även om utskottens
främsta uppgift är att bevaka EU-
frågorna i början av beslutsprocessen
måste det också finnas utrymme för
utskotten att anlägga synpunkter under
slutfasen. Detta gäller inte minst när
det under EU:s beslutsprocess framlagts
förslag till ändrade lösningar. När
sådana fall inträffat i nämnden har
nämnden uppmanat det ansvariga
statsrådet att också höra berört
utskott.
Enligt nämndens uppfattning är det
angeläget att utskotten fortlöpande
hålls underrättade om de frågor som är
aktuella för behandling i ministerrådet
och att de också informeras om utgången
i frågorna. Mot den bakgrunden tillämpas
vid kansliet den rutinen att kallelser
och föredragningslistor till nämndens
sammanträden jämte de aktuella
dagordningarna för kommande rådsmöten
sänds till samtliga utskotts
kanslichefer i omedelbar anslutning till
att handlingarna till sammanträdet delas
ut till nämndens ledamöter.
Behovet av flexibilitet gör sig också
gällande beträffande samordningen med
utskottens synpunkter och därtill
anknytande spörsmål. Enligt nämndens
uppfattning bör därför en formalisering
av samspelet mellan utskotten och
nämnden undvikas. Kontakterna mellan
utskotten och nämnden bör ske på det
partipolitiska planet när det gäller
frågan både om hur utskottssynpunkter
skall komma nämnden till del och om
nämnden skall underrätta utskotten om
avvikande bedömningar. Liksom
beträffande utskottens behandling i
övrigt av EU-frågorna måste emellertid
utskotten själva få bestämma
arbetsformerna.
Finansutskottet menar att
ställningstagandet i EU-nämnden
underlättas om frågorna dessförinnan har
behandlats i respektive fackutskott.
Utskottet ser inte något behov att
formalisera samarbetet med EU-nämnden
genom skrivelser eller yttranden.
Samarbetet mellan EU-nämnden och
finansutskottet bör i huvudsak ske via
partigrupperna och kanslierna.
Samarbetet har hittills fungerat väl och
underlättas av att finansutskottet är
väl representerat i EU-nämnden.
Lagutskottet erinrar om att EU-nämnden
vid ett tillfälle hösten 1995 tagit
initiativ till att regeringen lämnat
viss särskild information till
utskottet. Initiativet ledde till att
justitieministern inför utskottet vid
ett sammanträde den 21 november 1995
informerade om arbetet med ett utkast
till en konvention om rättskipning och
verkställighet i domar i mål om
äktenskapsskillnad (Brysselkonvention
II). Informationen lämnades inför
ministerrådsmötet i inrikes och
rättsliga frågor den 23 och 24 november
1995.
Några direkta oklarheter om
kompetensgränserna mellan utskottet och
EU-nämnden har enligt lagutskottet inte
uppkommit. Utskottet har ingen närmare
kännedom om i vilken utsträckning EU-
nämnden ägnat sig åt samma ärenden som
utskottet. Enligt utskottets mening bör
den ordningen gälla att nämnden endast
svarar för samråden inför
ministerrådsmötena och utskotten för
bevakningen av frågorna dessförinnan.
Utskotten bör också ha möjligheter att
framföra synpunkter inför ett
ministerrådsmöte.
I de fall ett utskott har särskilda
synpunkter på ett kommissionsförslag bör
dessa naturligtvis komma till EU-
nämndens kännedom. Hur detta lämpligen
bör ske torde få avgöras i varje
särskilt fall. Ett informellt sätt kan
vara att utskottets synpunkter
vidarebefordras via partigrupperna till
EU-nämndens ledamöter. Även formella
yttranden bör kunna komma i fråga. Om
det skulle visa sig att EU-nämnden och
ett utskott inte har samma uppfattning i
en viss fråga anser utskottet att det är
lämpligt att det berörda utskottet
underrättas härom i någon form.
Enligt lagutskottets mening finns det
för närvarande inte skäl att förorda att
samarbetet mellan EU-nämnden och
utskotten formaliseras genom ändringar i
riksdagsordningen. Utskottet anför att
det med hänsyn till de begränsade
erfarenheter som hittills föreligger kan
finnas anledning att avvakta ytterligare
någon tid innan ett slutligt
ställningstagande kommer till stånd. Som
en allmän synpunkt vill utskottet dock
peka på att det också i framtiden bör
finnas utrymme för en betydande
flexibilitet i samrådsförfarandet mellan
EU-nämnden och utskotten.
Socialförsäkringsutskottet håller sig
informerat om vilka frågor som EU-
nämnden har aktuella inom utskottets
område, men har inte dubblerat
utfrågningen av statsråd. EU-nämnden och
utskottet har olika roller när det
gäller EU-frågorna och deras behandling.
Utskottets synpunkter bör inte
formaliseras i yttranden till EU-
nämnden. Synpunkterna bör komma till EU-
nämndens kännedom via partierna som ett
led i partiernas inre arbete.
Samarbetet med EU-nämnden har enligt
socialutskottets mening fungerat
utmärkt. Det har aldrig varit fråga om
någon kompetenskonflikt. EU-nämnden
bereder ställningstaganden i
ministerrådet. Utskottet skall koncen-
trera verksamheten på ärendenas
beredning i kommissionen. Utskottet
skall dock vid behov medverka även i
förberedelserna av ställningstaganden i
ministerrådet.
Kulturutskottet förordar att nuvarande
arbetssätt tills vidare bibehålls,
vilket innebär att utskottet strävar
efter att följa EU-frågornas
handläggning redan i ett tidigt skede
men överlåter åt EU-nämnden att svara
för kontakterna med regeringen inför
ministerrådsmötena. Utskottet vill
tillägga följande. Det torde ställa
mycket stora krav på EU-nämnden att
skaffa sig sakkunskap i den mångfald
ärenden som nämnden har att behandla, om
inte en nära samverkan med fackutskotten
äger rum. Det anförda talar för att
möjligheter skapas för att låta
fackutskotten delta i samråden med
regeringsmedlemmarna inför
ministerrådssammanträden. Hur en sådan
samverkan skall organiseras kräver
noggranna överväganden. Utskottet anser
dock att det finns skäl att avvakta med
ett ställningstagande tills dess att
ytterligare erfarenheter vunnits av EU-
arbetet i riksdagen.
Näringsutskottet instämmer i
bedömningen att det är viktigt med
kontakterna mellan utskotten och EU-
nämnden men anser - baserat på
hittillsvarande erfarenheter - att det
inte är lämpligt att formalisera dessa
kontakter genom formella yttranden eller
skrivelser av olika slag. Enligt
utskottets mening bör kontakterna i
första hand ske inom resp. partigrupp.
Utskottet utesluter emellertid inte att
informationsutbytet mellan utskottens
och nämndens tjänstemän kan förbättras
så att tjänstemännen i respektive kansli
hålls informerade om aktuella
aktiviteter på EU-området.
Sammanfattningsvis anser
näringsutskottet att strävan bör vara
att det upprätthålls en effektiv
arbetsfördelning mellan utskotten och EU-
nämnden samt att kontakterna dem emellan
och även med de svenska
europaparlamentarikerna väsentligen bör
ske via partigrupperna.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att gränsdragningen
mellan utskott och EU-nämnd enligt de
inhämtade yttrandena inte har vållat
några stora problem och att så gott som
samtliga utskott avvisar tanken på en
reglering i riksdagsordningen av
förhållandet utskott - EU-nämnd.
Utskottet har tidigare i betänkandet
föreslagit att det i riksdagsordningen
införs en bestämmelse om utskottens
skyldighet att följa EU-frågorna inom
det egna ämnesområdet. De frågor som
utskotten har engagerat sig i kommer i
normalfallet troligen också att bli
föremål för samråd i EU-nämnden.
Samrådet inför ministerrådets möten bör,
enligt utskottet, även fortsättningsvis
äga rum i EU-nämnden.
Enligt utskottets bedömning kommer den
ökning av utskottens aktivitet som
föreslagits inte att vålla några
oklarheter när det gäller
gränsdragningen mellan utskotten och EU-
nämnden. Konstitutionsutskottet delar
uppfattningen i yttrandena att formen
för kontakter mellan utskotten och EU-
nämnden inte bör regleras i
riksdagsordningen. Utskottet anförde när
EU-nämnden inrättades, att utskotten
givetvis bör kunna överlämna formella
yttranden till EU-nämnden både på
nämndens begäran och på eget initiativ,
men även andra vägar kan vara
ändamålsenliga.
Utskottet noterar att flera utskott
hänvisar till kontakterna inom
respektive partigrupp.
EU-nämndens arbete
EU-nämndens yttrande
Skriftlig information från regeringen
till EU-nämnden
EU-nämnden sammanträder regelmässigt på
fredagarna för samråd med regeringen om
de frågor som står på dagordningarna för
ministerrådsmötena påföljande vecka.
Inför sammanträdena tillställs EU-
nämnden dels förslagen till
dagordningar, dels s.k. kommenterade
eller annoterade dagordningar, dels s.k.
ministerrådspromemorior.
Dagordningsförslagen upprättas inom
ministerrådet medan de kommenterade
eller annoterade dagordningarna
upprättas inom regeringskansliet. Även
ministerrådspromemoriorna upprättas inom
regeringskansliet.
I ministerrådspromemoriorna ges
ytterligare information om viktigare
dagordningspunkter. De skall innehålla
en redovisning för den aktuella frågans
innebörd samt uppgifter om hur svenska
regler påverkas och vilka
författningsändringar som kan krävas.
Uppgifter skall också lämnas om
eventuella ekonomiska konsekvenser för
staten, kommunerna, företagen och
enskilda. Även andra omständigheter som
kan vara av betydelse för frågans
bedömning skall redovisas, exempelvis
åsikter som framförts av svenska
intresseorganisationer och utfallet av
remissbehandling i Sverige.
Promemoriorna skall vidare innehålla
uppgifter om beslutsproceduren inom EU,
däribland den juridiska grunden för
ett rådsbeslut, frågans läge i
beslutsprocessen, ändringsförslag från
Europaparlamentet och kommissionens
inställning till dessa samt andra
förhållanden som är av betydelse, t.ex.
medlemsländers öppet deklarerade
ställningstaganden. Slutligen skall
regeringens förslag till svensk
huvudposition redovisas och om möjligt
också regeringens inställning till
Europaparlamentets ändringsförslag.
De kommenterade eller annoterade
dagordningarna och
ministerrådspromemoriorna inkommer till
EU-nämndens kansli på måndagen före
fredagssammanträdet.
Dagordningsförslagen inkommer till
kansliet ca 10 dagar före sammanträdet
och översätts och redigeras inom
kansliet. Materialet delas sedan till
ledamöterna i EU-nämnden på måndag
eftermiddag eller tisdag förmiddag.
Enligt EU-nämndens uppfattning
innehåller materialet från
regeringskansliet i stort sett den
information som är önskvärd inför
sammanträdena. Kvaliteten skiftar dock
något bl.a. beroende på vilket
departement som sammanställt materialet
och bör på vissa punkter kunna
förbättras. EU-nämnden ser det som
särskilt angeläget att den skriftliga
informationen innehåller förslag till
svensk position och att denna är
avfattad på ett klargörande sätt.
Nämnden är dock medveten om att det i
vissa frågor kan vara svårt att ange den
svenska inställningen. Viktigt är också
att andra länders inställning redovisas
när det kan ske. En brist är att den
skriftliga informationen inte innefattar
utkast till resolutioner och andra
dokument som utarbetats inom rådet och
som skall diskuteras och beslutas vid
rådsmötena. Detta gäller inte minst
frågor inom andra och tredje pelaren.
Nämnden vill understryka vikten av att
sådana dokument tillställs nämnden inför
sammanträdena i görligaste mån.
En förutsättning för att
samrådsförfarandet skall bli effektivt
är att den skriftliga informationen
inför sammanträdena kommer ledamöterna
till handa i god tid före sammanträdena.
Den nuvarande ordningen med utdelning av
materialet i början av
sammanträdesveckan är inte
tillfredsställande. Att materialet inte
når nämnden tidigare har dock inte sin
främsta orsak i regeringskansliets
arbetsformer utan beror väsentligen på
förhållandena inom ministerrådet och
särskilt på den omständigheten att
Corepers beredning av ärendena till
ministerrådsmötena slutförs mycket kort
tid före rådsmötena. Nämnden
understryker det angelägna i att
arbetsformerna i rådet ändras. Det bör
påpekas att de problem som sammanhänger
med rådets arbetsformer inte enbart är
en svensk angelägenhet utan har påtalats
även från andra parlament och regeringar
i EU:s medlemsländer.
Inom ramen för nuvarande ordning bör
det dock vara möjligt att åstadkomma en
viss förbättring. Riktpunkten bör vara
att material inför sammanträdena skall
komma nämndens ledamöter till handa
senast under måndag eftermiddag. Det
innebär att materialet behöver inkomma
till EU-nämndens kansli under föregående
fredag.
A-punkterna
Med A-punkter avses ärenden på rådets
dagordningar som kan avgöras utan
diskussioner. Vilka ärenden som skall
behandlas som A-punkter avgörs vid
Coreper-beredningen som föregår
rådsmötena.
Den skriftliga information som
sammanställts inom regeringskansliet och
överlämnats inför EU-nämndens
sammanträden har hitintills - med något
enstaka undantag - saknat uppgifter om
de ärenden som avses komma upp som A-
punkter. I viss utsträckning har dock
kansliet via telefax från Sveriges
representation i Bryssel erhållit
uppgifter om A-punkter. När dessa
meddelanden kommit kansliet till handa
före sammanträdet har de inkommit så
sent att de inte kunnat redigeras och
översättas till sammanträdena. Ofta har
de emellertid nått kansliet först efter
den aktuella sammanträdesdagen.
I avsaknad av närmare information om A-
punkterna har några bedömningar av dessa
ärenden inte kunnat göras inom nämnden,
vilket får ses som en brist. Enligt
nämndens uppfattning är det angeläget
att regeringens skriftliga information
tillförs uppgifter om viktiga ärenden
som kan bedömas bli behandlade som A-
punkter. Något krav på en fullständig
förteckning över sådana A-punkter kan
dock inte ställas förrän rådets
arbetsformer ändrats.
Det sagda innebär inte att nämnden helt
saknat information om de ärenden som
behandlats som A-punkter. Arbetet i
ministerrådet karakteriseras bl.a. av
att ett ärende kan stå på dagordningarna
vid flera tillfällen innan det slutligen
avgörs. Enligt nämndens erfarenhet är
detta regelmässigt fallet i mera
kontroversiella och viktiga ärenden. Om
det slutliga avgörandet sedan sker som
en A-punkt har nämnden alltså
dessförinnan erhållit information om
ärendet och haft möjlighet att påverka
regeringens agerande.
När det gäller riksdagens insyn i och
inflytande på ärenden som behandlas som
A-punkter vill nämnden också framhålla
att de nuvarande problemen får anses
vara av övergående natur. När Sverige
inträdde som medlem i EU hade ett stort
antal frågor initierats av kommissionen
och var föremål för beredning på olika
nivåer i beslutsprocessen. Varken
regeringen eller riksdagen hade då någon
närmare överblick över dessa ärenden och
möjlighet att påverka utvecklingen.
Under den tid som förflutit sedan
Sverige blev medlem har vi kunnat
medverka i beslutsprocessen och
allteftersom ärendena mognat för
avgöranden i ministerrådet har riksdagen
främst genom EU-nämnden kunnat utöva ett
inflytande på regeringens agerande på
detta sena stadium. Annorlunda förhåller
det sig med de ärenden som initierats
efter Sveriges medlemskap i unionen.
Beträffande dessa finns tillfälle för
riksdagen att redan från början av EU:s
beslutsprocess, då möjligheterna till
påverkan är störst, utöva ett
inflytande. Enligt nämndens uppfattning
är det en angelägen uppgift för
utskotten att ta till vara dessa
möjligheter till inflytande.
Utvecklingen av arbetsformer m.m.
En förändring av verksamheten i EU-
nämnden är att, utöver frågor som stått
på dagordningarna för ministerrådsmöten,
samråd också har hållits med regeringen
rörande dels Schengenförhandlingarna,
dels förberedelserna för 1996 års
regeringskonferens.
Vid ett sammanträde den 27 januari
1995 med företrädare för
regeringskansliet diskuterades olika
samarbetsfrågor, främst kraven på den
skriftliga information som skall lämnas
från regeringskansliet inför samråden i
nämnden. De riktlinjer som därvid lades
fast togs sedan upp i ett cirkulär från
EU-sekretariatet om samråd och
information mellan regering och riksdag
i EU-frågor. Nämndens arbetsformer
diskuterades ånyo vid ett sammanträde
den 19 maj 1995. Då beslöts att - som en
försöksverksamhet - ordföranden vid
samråden med regeringen skulle göra en
sammanfattning av huruvida det finns
eller inte finns en majoritet emot den
föreslagna förhandlingsuppläggningen.
Vid ett sammanträde den 7 september
samma år beslöt nämnden att samråd med
regeringen inte längre skulle hållas
inför informella ministerrådsmöten
såvida det inte finns särskilda skäl.
Anledningen härtill var att sådana
samråd inte ansågs meningsfulla.
I samband med samråden har nämnden
vidare fortlöpande framfört synpunkter
till statsråden rörande samarbetet med
regeringen.
Det kan också påpekas att regelbundna
(månadsvisa) sammanträffanden har ägt
rum på tjänstemannaplanet mellan
nämndens kansli och EU-sekretariatet.
Kansliet har vidare etablerat ett
samarbete med sekretariatet till
Folketingets Europaudvalg. Härigenom får
kansliet tillgång till de öppna
handlingar som delas ut till
Europaudvalgets ledamöter. Ett visst
samarbete har också etablerats med
tjänstemännen vid det utskott i Finlands
riksdag (Stora utskottet) som har
arbetsuppgifter motsvarande EU-nämndens.
Med anledning av att enskilda ledamöter
i nämnden framställt önskemål om
information och samråd i vissa frågor
fattade nämnden den 19 januari 1996 ett
beslut om riktlinjer för hur sådana
frågor skulle behandlas
fortsättningsvis. Riktlinjerna innebär i
huvudsak att informations- eller
samrådsönskemål som är av den karaktären
att de lämpligen bör tas upp i kammaren
eller i utskotten inte bör tillgodoses
av nämnden. Övriga önskemål skall
handläggas inom nämnden.
Samrådsförfarandet
Enligt nämndens uppfattning bör samrådet
med regeringen utformas så att
regeringsföreträdarna först lämnar
upplysningar som komplettering till den
information som lämnats skriftligen. Det
kan t.ex. gälla omständigheter av
sekretessbetonad karaktär. Regeringen
bör därefter redovisa sin syn på hur
Sverige skall ställa sig i den aktuella
frågan. Det ankommer sedan på nämndens
ledamöter att diskutera det föreslagna
förhandlingsupplägget och begära de
preciseringar och ändringar som kan vara
önskvärda.
Samrådet med regeringen har hitintills
huvudsakligen följt den angivna mallen.
För den fortsatta verksamheten ser
nämnden det som angeläget att regeringen
vid samråden - i större utsträckning än
hitintills varit fallet - redovisar
vilka alternativa positioner som kan
finnas. Viktigt är även att nämnden får
kännedom om andra länders inställning.
Frågan i promemorian från
konstitutionsutskottets kansli huruvida
sammanträdena präglats mera av
information än av samråd kan nämnden
inte besvara. I den mån informationen
dominerat får det anses bero på nämndens
eget agerande. I sammanhanget måste det
beaktas att åtskilliga punkter på
ministerrådets dagordningar enbart
innefattar information, lägesrapporter
och liknande muntliga föredragningar
exempelvis från kommissionen eller
ordförandeskapet. Som en mera
övergripande aspekt på samrådet med
regeringen vill nämnden understryka
vikten av att arbetet främst inriktas på
principiella frågor av betydelse för
Sverige och på de politiska
ställningstagandena.
Som svar på frågan i promemorian om vem
som bör företräda regeringen vid
nämndens sammanträden vill nämnden
erinra om att praxis hitintills har
varit att det ansvariga statsrådet skall
inställa sig för samrådet och detta även
i sådana fall då en statssekreterare
eller annan tjänsteman skall
representera Sverige vid rådsmötet.
Nämndens erfarenheter är att
diskussioner om Sveriges
förhandlingspositioner är meningsfulla
endast om de förs med den som bär det
faktiska ansvaret för positionerna.
Enligt nämndens mening är det därför
angeläget att statsråden är närvarande
vid nämndens sammanträden. Undantag bör
endast förekomma i de fall då statsrådet
på grund av starka skäl är tvungen att
utebli. Om en statssekreterare skall
företräda regeringen vid rådsmötet kan
det vara lämpligt att också hon eller
han är närvarande vid nämndens
sammanträde.
Ordförandens sammanfattningar
De sammanfattningar beträffande
majoritetsförhållandena som numera görs
av ordföranden har enligt EU-nämnden
till syfte att klargöra opinionsläget i
nämnden. Det kan i och för sig hävdas
att det ankommer på det ansvariga
statsrådet att av den förda diskussionen
själv dra slutsatser om nämndens
inställning till den föreslagna
förhandlingspositionen. För statsråden
får det emellertid anses vara en fördel
om ordföranden kan konstatera att den
diskuterade förhandlingslinjen har stöd
i nämnden. Opinionsläget kan
naturligtvis också uttryckas på det
sättet att ordföranden - vid de
tillfällen detta inträffar - konstaterar
att statsrådet inte förefaller ha
majoritet för sin ståndpunkt i nämnden.
Hur avläsningen av EU-nämndens
inställning sker bör enligt nämnden även
fortsättningsvis vara en uppgift för
nämnden att bedöma.
Skulle den överenskomna
förhandlingslinjen sedermera behöva
frångås vid förhandlingarna i
ministerrådet anser nämnden att
statsrådet bör återkomma till nämnden i
frågan. Ett sådant förnyat samråd kan om
saken brådskar ske mera formlöst t.ex.
vid en telefonkonferens med
partiföreträdare eller i mycket
brådskande lägen genom en hänvändelse
till ordföranden, som sedan får
informera nämnden i dess helhet. Såvitt
nämnden har sig bekant har endast ett
sådant fall inträffat. Det gällde frågan
huruvida EG-domstolen skulle ges
behörighet att tolka
Europolkonventionen. Vid toppmötet i
Cannes i juni 1995 framlades ett
kompromissförslag i frågan. Förslaget
var i och för sig godtagbart från svensk
sida men överensstämde inte med den
inställning som tidigare förankrats i
nämnden. Det ansvariga statsrådet
begärde och fick då telefonledes ett
förnyat besked från företrädare för
nämnden innan förhandlingarna fortsatte.
Kontakter med utomstående
Beträffande nämndens kontakter med
intressegrupper och andra vill nämnden
som sin principiella inställning hävda
att nämndens verksamhet bör koncentreras
på samrådet med regeringen. I denna
verksamhet är kontakter med organ
utanför riksdagen och regeringen sällan
befogade. Intressegruppers och andras
eventuella synpunkter och önskemål
rörande olika EU-frågor bör lämpligen
framföras på ett tidigare stadium av
beslutsprocessen inom EU än i det skede
då samrådet skall hållas. Detta hindrar
dock inte att nämnden kan finna det
motiverat att utomstående ges möjlighet
att framföra synpunkter till nämnden. Så
kan exempelvis bli fallet beträffande
mera allmänna aspekter på EU-samarbetet
och frågor som aktualiseras under 1996
års regeringskonferens.
Öppna sammanträden
Enligt 8 kap. 17 § riksdagsordningen
skall nämnden sammanträda inom stängda
dörrar. Detsamma gäller utskottens
sammanträden men utskotten har möjlighet
att besluta att ett sammanträde till den
del det avser inhämtande av upplysningar
skall vara helt eller delvis offentligt
(4 kap. 12 § riksdagsordningen). Detta
innebär bl.a. att EU-nämnden inte har
formell möjlighet att hålla öppna
sammanträden för inhämtande av
information och åsikter i frågor som är
av stort allmänt intresse.
Det ligger i sakens natur att samråden
med regeringen inför ministerrådsmötena
inte kan ske vid öppna sammanträden dit
allmänheten har tillträde. Inte heller
torde det, som berörts i föregående
avsnitt, vara motiverat för nämnden att
inhämta information från utomstående i
de olika frågor som skall behandlas i
ministerrådet. När behov av sådana
utfrågningar aktualiseras torde det
främst ankomma på utskotten att inhämta
informationen. Det är dock inte
uteslutet att det i vissa övergripande
frågor, som naturligen inte hör hemma i
något eller några utskott, kan finnas
anledning för nämnden att hålla öppna
sammanträden för inhämtande av
information och åsikter från andra än
regeringen. Inte minst den nu pågående
regeringskonferensen om översyn av
Maastrichtfördraget kan medföra att
vissa frågor behöver bli föremål för en
allsidig och offentlig belysning.
Nämnden förordar därför att det skapas
en möjlighet till öppna sammanträden
också för nämnden.
Stenografiska uppteckningar
Enligt 8 kap. 19 § riksdagsordningen
skall protokoll föras vid nämndens
sammanträden. Vid sammanträdena skall
också föras stenografiska uppteckningar
över vad som yttras vid nämndens
överläggningar med regeringen.
Som skäl för skyldigheten att föra
stenografiska uppteckningar åberopades
(bet. 1994/95:KU22) att det inte är
tillräckligt med samma regler om
protokollföring som gäller för utskotten
eftersom det i EU-nämnden inte kommer
att finnas något betänkande att justera
och att det för granskningen av
statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning var
nödvändigt att kunna konstatera vad som
förevarit vid nämndens överläggningar
med regeringen. Ett ytterligare skäl var
allmänhetens och forskningens
möjligheter till insyn. Dessa skäl
ansågs väga tyngre än intresset av att
överläggningarna kan hållas i en
förtrolig anda och att ingen bindning
som kan skada den nödvändiga
flexibiliteten i förhandlingarna skall
uppkomma i känsliga förhandlingsskeden.
Den stenografiska uppteckningen vid
nämndens sammanträden ombesörjs av
kammarkansliets stenografer.
Kammarkansliet svarar också för att
uppteckningarna renskrivs, att
statsråden och nämndens ledamöter har
tillfälle att framställa eventuella
anmärkningar samt för att
uppteckningarna blir korrekturlästa. EU-
nämndens kansli svarar sedan för att
uppteckningarna granskas från
sekretessynpunkt och att de mångfaldigas
till de sammanträden då uppteckningarna
skall justeras. Om uppteckningarna
innehåller sekretessbelagd information
framställs upplagan i två versioner. Den
ena delas enbart ut till ledamöterna vid
justeringssammanträdet och förstörs
sedan med undantag för ett arkivexemplar
som förvaras på kansliet. Den andra
versionen innehåller öppna uppgifter och
hålls tillgänglig vid sammanträdet och
efter justeringen också för allmänheten.
Uppteckningen från ett sammanträde
justeras numera i allmänhet vid det
sammanträde som infaller två veckor
senare (jfr bet. 1995/96:KU22).
Beträffande överläggningarna med
regeringen rörande regeringskonferensen
avser nämnden att i fortsättningen föra
en särskild serie stenografiska
uppteckningar för dem.
Regler om sekretess för protokoll i
riksdagen finns i 11 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100). Bestämmelsen
innebär att uppgifter i de stenografiska
uppteckningarna kan sekretessbeläggas
endast enligt reglerna om utrikes- och
försvarssekretess i 2 kap.
sekretesslagen och om sekretess vid
arbetskonflikter inom den offentliga
sektorn (6 kap. 6 §). Av dessa regler är
det bara utrikessekretessen som i
praktiken är tillämplig på uppgifter i
de stenografiska uppteckningarna.
Möjligheterna att sekretessbelägga de
stenografiska uppteckningarna är alltså
betydligt mera begränsade än vad som
gäller andra handlingar som kommer in
till nämnden eller upprättas inom
nämnden. Det innebär exempelvis att
uppgifter som finns ifrån regeringen
inkomna handlingar kan hållas hemliga
vid nämnden av hänsyn till
finanspolitiska, penningpolitiska eller
valutapolitiska skäl. Finns motsvarande
uppgifter i de stenografiska
uppteckningarna kan de däremot inte
sekretessbeläggas.
När det gäller frågan hur skyldigheten
att föra stenografiska uppteckningar har
påverkat nämndens arbete understryker
nämnden att det är en grundläggande
förutsättning för ett meningsfullt
samråd med regeringen att
överläggningarna kan hållas under
förtroliga former. Saknas denna
förutsättning kan samråden med
regeringen inte ge riksdagen det
inflytande som varit avsett. Det är
också angeläget att åsikter fritt kan
utbytas både mellan nämndens ledamöter
och regeringens företrädare och
ledamöterna sinsemellan. Sett från dessa
utgångspunkter har skyldigheten att föra
stenografiska uppteckningar haft
negativa konsekvenser för nämndens
arbete. Det har sålunda visat sig att
man från regeringens sida ibland har
varit återhållsam med att lämna vissa
uppgifter av förtrolig karaktär. För
fullständighetens skull bör det dock
påpekas att denna tendens till
återhållsamhet inte präglat alla
samråden. Graden av öppenhet har
varierat bl.a. beroende på den aktuella
frågans natur. En annan nackdel har
varit att det fria åsiktsutbytet
hämmats.
Enligt nämndens uppfattning finns det
därför starka skäl som talar för att
frågan om förandet av stenografiska
uppteckningar bör övervägas på nytt. Ett
ytterligare skäl är att framställningen
av uppteckningarna är kostnadskrävande
och att allmänhetens efterfrågan på
uppteckningarna varit synnerligen
begränsad.
Intresset av att samrådet med
regeringen inte påverkas negativt måste
emellertid vägas mot de skäl som
tidigare anförts för att nämndens
överläggningar med regeringen skall
dokumenteras. Denna avvägning bör
enligt nämndens mening göras av
konstitutionsutskottet. Skulle det
därvid anses motiverat med en fortsatt
dokumentation kan det dock finnas
anledning att pröva hur dokumentationen
skall ske. EU-nämnden lägger i sitt
yttrande fram förslag till tänkbara
förändringar som främst tar sikte på
konstitutionsutskottets behov av
underlag för granskningsarbetet.
Om nämndens skyldighet att föra
stenografiska uppteckningar skall
kvarstå är det enligt nämnden angeläget
att möjligheterna till
sekretessbeläggning utökas. Det har i
flera fall förekommit vid samråden med
regeringen att uppgifter lämnats som
inte omfattas av utrikessekretess men
väl av andra sekretessregler. Det har
främst rört uppgifter rörande
förberedelserna för tredje steget i EMU.
I ett fall har också uppgifter lämnats
om enskilda företags förhållanden. I
princip bör samma sekretessregler kunna
tillämpas på de stenografiska
uppteckningarna som på andra allmänna
handlingar. Under alla omständigheter
måste dock reglerna i 3 kap. 1 §
sekretesslagen om sekretess av
finanspolitiska, penningpolitiska eller
valutapolitiska skäl kunna tillämpas.
Det kan förutses att uppgifter som bör
hemlighållas av dessa skäl kommer att
lämnas till nämnden i ökande
utsträckning allteftersom tiden för
övergången till det tredje steget i EMU
närmar sig.
I en avvikande mening (m) till nämndens
yttrande till utskottet erinras om att
de moderata ledamöterna reserverade sig
vid utskottsbehandlingen hösten 1994 mot
föreskriften om stenografiska
uppteckningar vid nämndens sammanträden.
De erfarenheter som gjorts anses ha
bekräftat farhågorna för att
överläggningarna skulle komma att
påverkas negativt vad avser förtrolighet
och flexibilitet i känsliga
förhandlingslägen. En protokollföring av
samma slag som sker för utskottens
sammanträden rekommenderas därför i den
avvikande meningen.
Enligt en annan avvikande mening (fp)
bör de stenografiska uppteckningarna
även fortsättningsvis föras men med
ökade möjligheter till
sekretssbeläggning i enlighet med vad
nämndens majoritet förordat.
Utskottets överväganden
I fråga om nämndens arbetsformer vill
utskottet inledningsvis konstatera att
det ramverk som riksdagen beslutade då
nämnden inrättades i huvudsak fungerat
bra. Inom detta ramverk har nämnden
själv kunnat förändra och förbättra sina
arbetsformer under det ett och ett halvt
år som gått sedan dess. Den redovisning
som nämnden lämnar i sitt yttrande till
utskottet är mycket värdefull och ger en
bra bild av arbetet och de problem som
finns.
Regeringens skriftliga information till
nämnden
När det gäller regeringens skriftliga
information till nämnden delar utskottet
nämndens uppfattning att den så långt
möjligt bör innehålla ett förslag till
svensk ståndpunkt i de frågor som kommer
upp för diskussion och ställningstagande
i ministerrådet. Det är, som nämnden
framhåller, angeläget att denna
ståndpunkt avfattas på ett klargörande
sätt. Den bör nämligen tjäna som
utgångspunkt för nämndens diskussioner
med regeringen. Nämndens diskussioner
bör också kunna omfatta vilka
andrahandsståndpunkter som är acceptabla
ur svensk synpunkt. Men det säger sig
självt att det skrivna materialet i
allmänhet inte kan innehålla några
reflexioner av det slaget.
Nämnden har också kritiska synpunkter
på när det skriftliga materialet når
nämnden. Som påpekas i yttrandet har den
sena leveransen av material främst att
göra med beslutsprocessen i
ministerrådet. Denna fråga behandlas i
den pågående regeringskonferensen.
A-punkter
Nämnden framhåller i sitt yttrande att
den skriftliga informationen från
regeringen sällan innehåller uppgifter
om vilka ärenden som kan avgöras utan
diskussioner vid ministerrådets möten,
s.k. A-punkter. Enligt nämndens
uppfattning är det angeläget att
regeringens skriftliga information
tillförs uppgifter om viktiga ärenden
som kan bedömas bli behandlade som A-
punkter. Utskottet vill starkt
understryka detta önskemål. Det är, som
nämnden skriver, visserligen troligt att
många av dessa ärenden tidigare varit av
kontroversiellt slag och då varit
föremål för behandling i nämnden. Detta
utesluter ändå inte att det är viktigt
att nämnden inför det slutliga
avgörandet i rådet får besked om vilken
ståndpunkt som det tidigare rådsarbetet
lett fram till.
Det torde emellertid också kunna
förekomma att viktiga frågor i
realiteten avgörs i Coreper eller i
andra kommittéer utan diskussioner i
rådet. Även dessa A-punkter bör enligt
utskottet redovisas för nämnden. Detta
bör enligt utskottet ges regeringen till
känna.
Samrådsförfarandet
Vid det muntliga samrådet i nämnden är
det enligt nämnden angeläget att
regeringen redovisar alternativa
positioner och andra länders
inställningar. Som redan framgått delar
utskottet denna uppfattning och anser
liksom nämnden att uppgifter av denna
art är betydelsefulla vid bedömningen av
vilken förhandlingslinje som är den
lämpligaste.
I detta sammanhang kommer nämnden in på
frågan vem som bör företräda regeringen
vid nämndens sammanträden. Nämndens
erfarenheter är att diskussioner om
Sveriges förhandlingspositioner är
meningsfulla endast om de förs med den
som bär det faktiska ansvaret för
positionerna. Enligt nämndens mening är
det därför angeläget att statsråden är
närvarande vid nämndens sammanträden.
Undantag bör endast förekomma i de fall
statsrådet på grund av starka skäl är
tvungen att utebli. Om en
statssekreterare skall företräda
regeringen vid rådsmötet kan det vara
lämpligt att också hon eller han är
närvarande vid nämndens sammanträde.
Utskottet instämmer till fullo i
nämndens uppfattning om värdet av
statsrådens närvaro vid nämndens
sammanträden. De uttalanden som nämnden
gjort i sitt yttrande bör enligt
utskottets uppfattning kunna tjäna som
riktlinjer i denna fråga.
Utskottet vill vidare anföra följande
beträffande samverkan inför Europeiska
rådets möten. Europeiska rådet består av
medlemsstaternas stats- eller
regeringschefer och sammanträder som
regel en gång per halvår. Vid dessa
möten fattas främst beslut i
övergripande politiska frågor. I
propositionen (1994/95:19, s. 538 f.) om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
angav regeringen att information skall
lämnas till riksdagen rörande frågor som
skall tas upp i Europeiska rådet. Enligt
regeringen låg det också i sakens natur
att riksdagen skall kunna begära att
information lämnas i sådana frågor.
Regeringen framhöll emellertid att
sådana frågor som rör utrikespolitiska
förhållanden som kan få betydelse för
riket, liksom utrikesärenden av större
vikt, självfallet skall behandlas i
Utrikesnämnden.
Någon särskild reglering av samverkan
mellan regering och riksdag inför
Europeiska rådet finns inte i
riksdagsordningen. I riksdagsordningen 3
kap. 6 § anges emellertid att
regeringen fortlöpande skall informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i Europeiska unionen.
Information om Europeiska rådets möten
torde falla inom denna bestämmelse. Om
informationen inför Europeiska rådets
möten lämnas i EU-nämnden bör
ovanstående riktlinjer om statsrådens
närvaro vid nämndens sammanträden också
gälla vid dessa tillfällen.
Vad utskottet anfört om statsrådens
närvaro i EU-nämnden bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Nämndens ställningstaganden
Utskottet noterar nämndens uppfattning
att ordförandens muntliga
sammanfattningar bidrar till att
klarlägga opinionsläget i nämnden. Ett
sätt att ytterligare förtydliga detta
opinionsläge skulle vara att nämnden
avslutar sina överläggningar med
regeringen i ärenden där regeringen
framlagt förhandlingsståndpunkter med
att anta ett skriftligt uttalande. Detta
uttalande kan vara en ren tillstyrkan
eller avstyrkan av regeringens
ståndpunkter. Det kan också innebära en
förändring och/eller tillägg till
regeringens förhandlingspositioner.
Föreligger flera meningar om vad nämnden
bör uttala får ordföranden avgöra vilken
mening som har de flestas stöd. Det bör
understrykas att sådana uttalanden
saknar formell rättslig betydelse.
Utskottet vill dock erinra om att
utskottet i samband med nämndens
tillkomst uttalade att man bör kunna
utgå från att regeringen inte kommer
att företräda en ståndpunkt som står i
strid med vad nämnden gett uttryck för i
samrådet (1994/95:KU22 s. 15). Nämnden
bör själv bedöma om och när denna metod
för att klarlägga nämndens inställning
bör användas. Någon ändring i de regler
i riksdagsordningen som gäller för
nämnden behöver enligt utskottets mening
inte göras. Med den samrådsuppgift som
nämnden har måste anses följa rätten att
besluta om uttalanden av detta slag.
Öppna sammanträden
EU-nämndens sammanträden äger rum inom
stängda dörrar (8 kap. 17 § RO). Nämnden
saknar den möjlighet som utskotten har
att anordna offentliga utfrågningar,
t.ex. när det gäller frågor som
behandlas i den pågående
regeringskonferensen. För att kunna
inhämta information och åsikter från
andra än regeringen i vissa övergripande
frågor, t.ex. den pågående
regeringskonferensen, förordar nämnden
att det skapas en sådan möjlighet också
för nämnden. Utskottet vill inte
motsätta sig att en möjlighet till öppna
sammanträden införs för nämnden men
förutsätter att den begagnas
restriktivt, vilket också är nämndens
uppfattning. Nämndens uppgift är att
samråda med regeringen inför beslut i
ministerrådet. Att anordna offentliga
utfrågningar i frågor som är under
behandling i EU:s institutioner är
däremot i första hand en uppgift för
riksdagens utskott. Den pågående
regeringskonferensen är emellertid ett
exempel på en fråga som på grund av sin
övergripande karaktär saknar naturlig
hemvist i något enskilt utskott.
Regeringskonferensen skulle därför kunna
föranleda att nämnden anordnade öppna
utfrågningar i syfte att skaffa sig
upplysningar om opinionsläget i de
frågor som regeringskonferensen
behandlar.
Utskottet föreslår således en ändring i
riksdagsordningens bestämmelse om att EU-
nämnden skall sammanträda inom stängda
dörrar. Ändringen innebär att EU-nämnden
om synnerliga skäl föreligger kan
besluta att sammanträde till den del det
avser inhämtande av upplysningar helt
eller delvis skall vara offentligt. Det
är enligt utskottet inte meningen att
regeringen eller annan statlig myndighet
som, enligt 10 kap. 5 och 6 §§ RO,
uppfyller sin uppgiftsskyldighet i
frågor som avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd, skall göra
detta vid en offentlig del av ett
sammanträde. Enligt utskottet bör den
nya bestämmelsen tillämpas restriktivt.
(Se förslag till 10 kap. 7 § s. 40).
Stenografiska uppteckningar
De skäl som utskottet angav för att EU-
nämndens överläggningar med regeringen
skulle dokumenteras var bl.a. att det
för granskningen av statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas
handläggning var nödvändigt att kunna
konstatera vad som förevarit vid
överläggningarna med regeringen samt
möjligheten till insyn för allmänheten
och för forskningen. Dessa skäl kvarstår
enligt utskottet för att
överläggningarna skall dokumenteras. De
skäl mot dokumentation som utskottet
anförde har visat sig ha viss bärkraft.
Det gäller främst det förhållandet att
dokumentationen av överläggningarna kan
leda till en begränsning av den
information som regeringen anser sig
kunna vidarebefordra till nämnden.
Utgångspunkten är enligt utskottet
givetvis att regeringen lämnar all den
information till nämnden som behövs för
att samrådet skall bli meningsfullt. En
grundläggande förutsättning för detta är
att överläggningarna kan hållas under
förtroliga former. Dessa former måste
dock av de skäl utskottet angivit ovan
innefatta någon form av dokumentation av
vverläggningarna. Enligt utskottet bör
stenografiska uppteckningar från EU-
nämndens överläggningar med regeringen
även fortsättningsvis föras men
möjligheten till sekretessbeläggning
utökas.
Den utökning av sekretessen som visat
sig mest angelägen och som utskottet
vill föreslå gäller sekretess för
uppgifter som angår rikets centrala
finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik. Utskottet anser inte att
det för närvarande därutöver finns skäl
att utöka sekretessen för uppgifter i de
stenografiska uppteckningarna då detta
inte visat sig nödvändigt. Utskottet
föreslår därför ett tillägg till 11 kap.
2 § andra stycket sekretesslagen
innebärande att för uppgift i EU-
nämndens stenografiska uppteckningar
enligt 10 kap. 9 § riksdagsordningen
gäller sekretess också för uppgift som
avses i 3 kap. 1 § sekretesslagen, dvs.
för uppgift som angår rikets centrala
finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik. Utskottet föreslår också
en redaktionell ändring i 11 kap. 2 §
första stycket med anledning av de
ändringar i riksdagsordningen som
utskottet föreslår.
Utskottet vill erinra om att riksdagen
enligt 11 kap. 3 § sekretesslagen får
förordna om undantag från sekretess i
fråga om uppgifter hos riksdagen.
Återrapportering från ministerrådsmötena
Bakgrund
Regeringen skall enligt de riktlinjer
som formulerats återrapportera till EU-
nämnden vad som förevarit på rådsmötena.
Dessa återrapporter distribueras av
nämndens kansli. Av nämndens kallelser,
som går till utskottskanslierna, framgår
vilka återrapporter som skickas ut.
Utskottskanslierna kan sedan hämta
relevanta rapporter hos nämndens kansli.
EU-nämndens yttrande
EU-nämnden anser det nödvändigt att
regeringen fortlöpande lämnar rapporter
om vad som förekommit vid
ministerrådsmötena. Sådana återrapporter
ger möjlighet för både utskotten och
nämnden att följa EU-frågornas
behandling i ministerrådet. De utgör
därmed en viktig del av regeringens
information till riksdagen.
Enligt nämndens bedömning sker en
tillfredsställande återrapportering från
ministerrådsmötena. En genomgång som
gjorts beträffande rådsmötena under
andra halvåret 1995 och dem som
hitintills hållits under 1996 visar att
med något enstaka undantag en
kontinuerlig återrapportering har skett.
Rapporterna, som även omfattar
informella ministerrådsmöten, inkommer i
regel till EU-nämndens kansli en vecka
efter det aktuella rådsmötet.
Kvaliteten på återrapporteringen
varierar mellan departementen. Detta
gäller också redovisningen av hur
företrädarna för regeringen agerat vid
rådsmötena.
Som svar på frågan om det sker någon
fortlöpande kontroll och uppföljning av
hur regeringen agerat och i vilken mån
nämndens råd har följts, framhåller
nämnden att det knappast ankommer på den
att svara för en sådan systematisk
granskning. Det torde främst ligga i de
politiska partiernas intresse att bevaka
om och i vilken utsträckning de
synpunkter som framförts vid samråden
beaktats av regeringen under
diskussionerna och förhandlingarna i
ministerrådet. I den mån en mera
övergripande och systematisk kontroll
bör ske torde den lämpligen utföras inom
ramen för konstitutionsutskottets
granskningsarbete. Någon fortlöpande
kontroll av regeringens agerande i
ministerrådet har därför inte genomförts
i nämnden.
I en avvikande mening (fp) framhålls att
det bör vara en viktig uppgift för
konstitutionsutskottet att kontrollera
och följa upp regeringens agerande i
samband med granskningsarbetet rörande
statsrådens tjänsteutövning.
Utskottens yttranden
Justitieutskottet anser att det bör
åligga regeringen att till utskottet
regelbundet lämna skriftlig information
om vad som förekommit vid rådsmötena för
inrikes och rättsliga frågor.
Enligt kulturutskottet bör
återrapporteringen innehålla besked om
Sveriges synpunkter har blivit
tillgodosedda. Erfarenheterna av
återrapportering är begränsade, men har
i de fall de förekommit uppfyllt
utskottets krav.
Utskottets överväganden
Konstitutionsutskottet förutsätter att
regeringskansliet återrapporterar
samtliga ministerrådsmöten till
riksdagen. Återrapporterna bör
tillställas både EU-nämnden och
kammarkansliet. Utskottet vill framhålla
att det är av stor vikt att
återrapporteringen från
ministerrådsmötena innehåller relevant
information. Återrapporteringen är
viktig både för att utskotten och
nämnden skall veta hur ärendena har
behandlats vid rådsmötena - riksdagen
kan ha anledning att ha synpunkter på
den fortsatta hanteringen av ärendet -
och för den granskning av regeringen där
konstitutionsutskottet har en viktig
roll. Utskottet vill påpeka att det
ankommer även på andra utskott samt på
EU-nämnden att följa upp regeringens
agerande i rådet. Endast utskotten och
nämnden har den sakkunskap som i många
fall krävs för att kunna bedöma
regeringens agerande.
Kontakter med Europaparlamentet och
andra EU-institutioner
EU-nämndens yttrande
Några formella kontakter mellan EU-
nämnden och de svenska
Europaparlamentarikerna har inte
förekommit. I samband med studiebesök i
Bryssel av delegationer från EU-nämnden
har dock informella sammanträffanden med
Europaparlamentarikerna ägt rum.
Tilläggas kan att nämndens kansli efter
en överenskommelse med
partigruppskanslierna översänder
nämndens sammanträdeshandlingar till
dessa för vidarebefordran till
Europaparlamentarikerna. I övrigt har
kontakterna med Europaparlamentarikerna
upprätthållits på det partipolitiska
planet. Någon anledning till ändringar
härvidlag kan nämnden inte finna. I
linje med vad nämnden anfört om vikten
av att behandlingen av EU-frågor inte
kringgärdas av formaliteter vill nämnden
avvisa alla tankar på att samarbetet med
de svenska ledamöterna i
Europaparlamentet skall regleras.
Utskottens yttranden
Flera utskott anger i sina yttranden att
de har besökt Europaparlamentet. Detta
har varit mycket givande, och t.ex.
socialutskottet anser att det är
angeläget att regelbundna/årliga
studiebesök i Bryssel för
utskottsdelegationer blir möjliga.
Finansutskottet anger att ordföranden i
Europaparlamentets utskott för ekonomi,
valutafrågor och industripolitik vid
några tillfällen har inbjudit
ordförandena i de nationella
parlamentens utskott för ekonomi och
valutafrågor till gemensamma möten om
olika aktuella frågor.
Justitieutskottet har under det senaste
året haft vissa direkta kontakter med EU-
parlamentet. Ledamöter från utskottet
har deltagit i ett par konferenser som
anordnats inom EU och som rört frågor om
ekonomisk brottslighet och bedrägerier
mot EU. Utskottet har också tagit emot
besök såväl från EU-parlamentets utskott
för medborgerliga rättigheter och
inrikes frågor som från ett nationellt
parlament.
Socialförsäkringsutskottet och
kulturutskottet anser att kontakterna
med Europaparlamentet och
Europaparlamentarikerna i första hand
bör organiseras via partierna.
Kulturutskottet anser att en viktig
faktor för ett ökat EU-engagemang är att
kontakt kan skapas med olika EU-organ
bl.a. genom delegationsresor till olika
EU-institutioner.
Ett exempel på resor som redovisas i
yttrandena är lagutskottets studieresa
till Bryssel och Luxemburg under hösten
1995. Vid besöket i Bryssel erhöll
utskottet allmän och värdefull
information i en mängd EU-frågor på
utskottets beredningsområde. Sveriges EU-
representation redovisade därvid
aktuella och övergripande frågor av
särskilt intresse för lagutskottet.
Därutöver inhämtade utskottet
information om aktuella projekt inom EU
av betydelse för utskottets
beredningsområde. Utskottet besökte
bl.a. två generaldirektorat, ett under
rådet och ett under kommissionen. Vid
besöket i Bryssel träffade utskottet
också representanter för EU-parlamentets
utskott för miljö, folkhälsa och
konsumentskydd. Besöket i Luxemburg
innefattade ett studiebesök i EG-
domstolen.
Socialutskottet fann ett nyligen
genomfört studiebesök i Bryssel mycket
värdefullt. Det är utskottets bestämda
uppfattning att det bör ges möjligheter
till denna typ av resor med viss
regelbundenhet. Utskottet utgår från att
intresset för EU-frågorna kommer att öka
när mer kunskaper vunnits om ärendena
inom EU och arbetet där. Utskottets
besök i Bryssel har inneburit att EU-
frågorna blivit mer konkreta och kommit
närmare .
Utskottets överväganden
Utskottet vill understryka vikten av att
riksdagen erhåller information från
flera olika källor. Utfrågningar i öppen
eller sluten form kan vara ett sätt för
utskotten att inhämta information. Ett
annat viktigt inslag i
riksdagsledamöternas arbete med EU-
frågor kan vara direktkontakter med
t.ex. Europaparlamentet. Utskottet
noterar med tillfredsställelse att flera
utskott har positiva erfarenheter av
resor till Europaparlamentet och andra
EU-institutioner.
Utskottet vill betona vikten av att EU-
frågorna blir en naturlig del av arbetet
för riksdagens ledamöter och tjänstemän.
En viktig aspekt är att riksdagen har
goda kontakter med EU:s institutioner.
Det bör finnas möjligheter till resor
till EU:s institutioner med viss
regelbundenhet så att riksdagens
ledamöter kan upprätthålla kunskaperna
på området och vidga kontakterna inom EU-
samarbetet. Också utskottens och
partiernas kansliers kontakter med EU:s
institutioner är av vikt. Utskottet
noterar att det enligt
budgetpropositionen avsatts medel som
möjliggör ett tjänstemannautbyte mellan
riksdagen och EU-parlamentet.
Utskottet har ovan under rubriken EU-
information föreslagit att
förvaltningskontoret ges i uppdrag att
utreda bl.a. vilka kanaler som finns för
information om beslutsfattandet inom
EU:s institutioner och hur dessa skall
kunna kompletteras. Uppdraget till
förvaltningskontoret bör även avse hur
förutsättningar för direktkontakter
mellan riksdagen och EU:s institutioner
kan skapas.
Utskottet ser mot bakgrund av de
inkomna yttrandena och de erfarenheter
som gjorts ingen anledning att föreslå
någon reglering av kontakterna med EU:s
institutioner eller till de svenska
ledamöterna i Europaparlamentet.
Andra och tredje pelaren
Bakgrund
I betänkande 1994/95:KU22 behandlade
konstitutionsutskottet bl.a. en
motionsvägen aktualiserad fråga om en
uppdelning av samrådsförfarandet mellan
EU-nämnden och vissa utskott.
Motionsförslagen innebar främst att
samrådet i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor skulle äga rum
i utrikesutskottet. Med hänsyn till den
betydelse som borde fästas vid ett
sammanhållet samrådsförfarande, där
samrådsorganet har överblick över den
samlade EU-politiken, fann
konstitutionsutskottet att det skulle
vara olämpligt att fördela samrådet på
olika utskott.
EU-nämndens yttrande
Den nuvarande ordningen enligt vilken
samråd mellan regeringen och EU-nämnden
äger rum i såväl frågor inom första
pelaren som det mellanstatliga
samarbetet inom ramen för andra och
tredje pelaren har enligt nämnden
utfallit väl och medfört att nämnden
fått den samlade överblick över EU-
politiken som varit avsedd. Därmed har
den fördelen vunnits att det i riksdagen
finns ett organ med en helhetsbild av
alla de samarbetsområden som ingår i EU
och samlade erfarenheter av hur
samarbetet fungerar. Det finns ett nära
samband mellan de utrikespolitiska
övervägandena i andra pelaren och främst
handelspolitiken och utvecklingsfrågorna
i första pelaren. En uppsplittring av
samrådet på flera organ skulle med all
säkerhet leda till en dubblering av
samrådsförfarandet.
Med hänvisning till det anförda vill EU-
nämnden bestämt ta avstånd från tanken
att man nu skulle dela upp
samrådsfunktionen vare sig det gäller
andra eller tredje pelaren eller frågor
inom första pelaren.
Utskottens yttranden
Utrikesutskottet anser att såväl
regeringen som konstitutionsutskottet i
sina överväganden rörande samverkan
mellan riksdagen och regeringen i EU-
frågor i allt väsentligt utgått från de
förhållanden som gäller EU:s s.k. första
pelare (området för övernationellt
beslutsfattande).
Ett huvudmotiv bakom införandet av
samverkansförfarandet mellan reger-ing
och riksdag i EU-frågorna har varit att
tillförsäkra riksdagen ett reellt
inflytande på områden där
suveränitetsöverlåtelse ägt rum.
Eftersom någon sådan överlåtelse ej
skett vad avser utrikespolitiken
(handels- och biståndspolitiken
undantagen) kan det förmodas att den
införda ordningen, vilken ju innefattar
nya samverkansformer också på
utrikespolitikens område, medför att
riksdagen får en större roll på
utrikespolitikens område än vad som var
avsett vid den nuvarande
regeringsformens tillkomst.
Den rådande ordningen kan enligt
utrikesutskottet sägas innebära att
utskottet är ålagt att hålla sig
informerat om viktigare frågor från det
att de blir aktuella inom GUSP (Gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik), via
behandlingen i ministerrådet (ibland
också i Europeiska rådet), till dess
eventuella beslut genomförts. Inför ett
ärendes behandling i ministerrådet har
EU-nämnden, samtidigt som
utrikesutskottet följer frågan, att
samråda med regeringen i samma ärende.
Kräver frågan i ett senare skede
riksdagsbehandling har utskottet att
även bereda ärendet. Det bör i
sammanhanget påpekas att
utrikesutskottet i kraft av sin
initiativrätt har möjlighet att föra in
frågor i GUSP-samarbetet.
Mot bakgrund av modeller som prövats i
andra EU-stater har bl.a. ifrågasatts
det lämpliga i att regeringen först
samråder med EU-nämnden i en fråga
vilken utrikesutskottet därefter har att
ta ställning till inför ett
riksdagsbeslut. Det har härvid anförts
att riksdagens uppfattning mera
konsistent och konsekvent skulle komma
till uttryck om utrikesutskottet även
skulle svara för samrådsfunktionen.
Genom sina fackkunskaper skulle
utskottet kunna ge samrådet en större
tyngd.
Hanteringen av utrikespolitiska frågor
inom riksdagen skiljer sig från vad som
är fallet på andra politikområden bl.a.
genom att själva besluten inte sällan
blott utgör en formell bekräftelse av
vad som framkommit genom föregående,
ofta långvariga diskussioner i andra
fora. Det kan mot denna bakgrund
ifrågasättas om ett samrådsförfarande i
samband med ministerrådsmötena är ägnat
att åstadkomma de avsedda resultaten.
Enligt utrikesutskottet är den ovan
antydda, alternativa modellen värd att
beakta. Utskottet är dock ej berett att
förespråka att den nu införs. Ett
ställningstagande bör ej ske förrän
ytterligare erfarenhet vunnits av den
nuvarande modellen och innan det står
klart vilka resultaten blir av EU:s
pågående regeringskonferens (IGC),
vilken kan komma att behandla de
nationella parlamentens roll i EU:s
beslutsprocess.
EU-nämnden har hand om samrådet med
regeringen inför möten i ministerrådet
medan justitieutskottet koncentrerar
sina insatser på beredningen av
ärendena. Utskottet anser att denna
ordning i princip fungerar väl; detta
visar sig inte minst i att det hittills
inte har funnits anledning för utskottet
att yttra sig till EU-nämnden - här
måste dock också beaktas att samarbetet
inom tredje pelaren är mellanstatligt.
Utskottet är för närvarande inte berett
att föreslå ändringar i den ordning som
gäller.
Försvarsutskottet anser att resultaten
av den nu inledda regeringskonferensen
bör avvaktas för att få klarhet i om
någon förändring sker för ärenden som i
dag faller inom EU:s andra och tredje
pelare och därmed påverkar riksdagens
roll i beslutsprocessen.
Socialförsäkringsutskottet har erhållit
information från
Arbetsmarknadsdepartementet om dessa
frågor. Utskottet menar sig ha erhållit
tillfredsställande information. Samråd
bör inte ske på annat sätt än i övriga
frågor.
Utskottets överväganden
Konstititionsutskottet delar EU-nämndens
uppfattning att det finns ett nära
samband mellan t.ex. de utrikespolitiska
övervägandena i andra pelaren och främst
handelspolitiken och utvecklingsfrågorna
i första pelaren.
Utskottet vill vidare, i likhet med vad
utskottet anförde när samverkan mellan
riksdag och regering med anledning av
Sveriges anslutning till EU behandlades
(bet. 1994/95:KU22), erinra om att
utrikesnämndens ställning och uppgifter
är reglerade i regeringsformen och inte
berörs av att EU-nämnden inrättats.
Utskottet noterar att varken EU-nämnden
eller något utskott föreslår att
samrådet inför rådssammanträden rörande
frågor inom andra och tredje pelaren nu
skall flyttas från EU-nämnden. Utskottet
vill erinra om vikten av att riksdagen
ägnar EU-frågorna uppmärksamhet också
när det gäller de frågor som faller inom
utrikesutskottets område.
Avslutningsvis vill utskottet påpeka
att EU:s pågående regeringskonferens
(IGC) kan komma att ändra
förutsättningarna för samarbetet inom
andra och tredje pelaren. Sammantaget
innebär det anförda att utskottet inte
finner anledning att föreslå någon
ändring när det gäller samrådet inför
ministerrådsmöten i frågor inom andra
och tredje pelaren. Även
fortsättningsvis bör detta äga rum i EU-
nämnden.
EU-frågornas behandling i kammaren
Bakgrund
Riksdagens utredningstjänst har i
oktober 1996 gjort en genomgång av bl.a.
interpellationer, frågor och information
från regeringen under riksdagsåret
1995/96 i syfte att belysa hur ofta EU-
frågor tas upp i kammaren.
Utredningstjänsten har bl.a. undersökt
de nio tillfällen då kammaren fått
information från regeringen. Vid fem av
dessa nio tillfällen hade informationen
anknytning till EU eller EMU. Det skall
nämnas att även om EU, EMU eller någon
annan EU-orientering bara kortfattat
omnämns i det undersökta materialet har
det ansetts ha anknytning till EU. Bland
annat har redogörelser för Europeiska
rådets möten lämnats i kammaren.
EU-nämndens yttrande
I promemorian har ställts frågan om det
finns andra ärenden som efter remiss
från kammaren eller på nämndens eget
initiativ bör beredas i nämnden och
behandlas i kammaren. Enligt nämndens
uppfattning bör, såvitt nu kan bedömas,
olika frågor med anknytning till EU
kunna beredas i utskotten. Nämnden kan
alltså för närvarande inte finna att det
finns några frågor som bör beredas i
nämnden.
En ytterligare fråga som ställts är
huruvida nämnden bör kunna hänskjuta en
samrådsfråga till debatt i kammaren.
Nämnden kan inte heller beträffande
denna fråga finna att någon ändring är
motiverad. Nämnden vill hänvisa till att
de politiska partierna kan ta initiativ
till att kammardebatter hålls i
särskilda frågor utan samband med
handläggningen av ärenden. Inom ramen
för spörsmålsinstitutet kan också
enskilda ledamöter begära besked i
särskilda frågor.
Folkpartiet liberalernas representant i
EU-nämnden anför i en avvikande mening
att det normalt bör ankomma på utskotten
att svara för beredningen av olika
ärenden med anknytning till EU. Vissa
mer övergripande spörsmål kan dock
hänvisas till EU-nämnden för beredning
före behandlingen i kammaren. Vidare
erinras om att, såvitt bekant, flertalet
av EU-nämndens motsvarande organ i de
övriga medlemsländernas parlament kan
hänskjuta en samrådsfråga till debatt i
kammaren. Det är angeläget att viktigare
samrådsfrågor kan bli föremål för öppna
debatter i kammaren.
I ett särskilt yttrande (v) anförs att
EU-nämnden bör kunna ta initiativ till
kammardebatter i EU-frågor.
Utskottets överväganden
Statsråden har som redovisats ovan vid
flera tillfällen lämnat information om
EU-frågor i kammaren.
Konstitutionsutskottet vill också erinra
om att enligt 2 kap. 10 §
riksdagsordningen kan talmannen efter
samråd med de av partigrupperna utsedda
ledamöterna i talmanskonferensen besluta
att debatt utan samband med annan
handläggning får äga rum vid sammanträde
med kammaren. Således kan enligt
nuvarande regler talmannen efter samråd
med partigruppernas företrädare besluta
att en debatt om t.ex. ett förslag som
har väckts inom EU får hållas i
kammaren. Utskottet delar EU-nämndens
uppfattning att nämnden inte bör kunna
hänskjuta en samrådsfråga till debatt i
kammaren.
Reglering av samverkan. Fortsatt
behandling av ärendet
Bakgrund
Regleringen av samverkan mellan riksdag
och regering i frågor som rör Europeiska
unionen återfinns i riksdagsordningen (3
kap. 6 §, 4 kap. 10 §, 8 kap.). I
1993/94:TK3 (s. 31) anges att frågan om
en reglering av nämnden i
regeringsformen bör övervägas i
framtiden.
Utskotten och EU-nämnden har i
yttrandena tagit upp frågan om närmare
reglering i riksdagsordningen av arbetet
med EU-frågor skulle vara ett stöd eller
hinder för verksamheten. Nämnden och så
gott som samtliga utskott anser att
någon ytterligare reglering i RO inte
bör ske. Framför allt två argument
anförs för detta, dels bör flexibilitet
eftersträvas, dels är det för tidigt att
dra några definitiva slutsatser om
riksdagens organisation för EU-arbetet.
Vidare erinras om att EU:s
regeringskonferens (IGC) kan innebära
förändringar i de nationella
parlamentens roll.
Flera utskott tar också upp frågan om
att riksdagens hantering av EU-frågor
även fortsättningsvis bör ägnas
uppmärksamhet. Det föreslås att
ytterligare en utvärdering kan komma
till stånd om ungefär ett år.
EU-nämndens yttrande
Nämnden hänvisar till att man redan
tidigare i yttrandet tagit avstånd från
tanken på en reglering av förhållandet
mellan nämnden och utskotten. Nämnden
kan inte heller finna det motiverat att
arbetsformerna i övrigt formaliseras
ytterligare. Eftersom verksamheten
kontinuerligt behöver anpassas till
förhållandena skulle en närmare
reglering i riksdagsordningen utgöra ett
hinder i arbetet och knappast främja
riksdagens behandling av EU-frågorna.
Vidare välkomnar EU-nämnden att
konstitutionsutskottet tagit initiativ
till en utvärdering rörande behandlingen
av EU-frågorna i riksdagen. Enligt
nämnden måste det dock samtidigt
konstateras att erfarenheterna
hitintills inte ger underlag för något
mera definitivt ställningstagande till
hur arbetet med EU-frågorna bör vara
utformat. Detta gäller särskilt
förhållandet mellan nämnden och
utskotten. Enligt nämndens uppfattning
skulle det därför vara värdefullt om en
ytterligare utvärdering, dock kanske av
mera begränsad omfattning, kom till
stånd om cirka ett år.
Utskottens yttranden
Utrikesutskottet erinrar om att Sverige
har varit medlem av EU under ett drygt
år. Vad avser utskottets befattning med
EU-frågorna har denna tid varit en
inlärnings- och anpassningsperiod under
vilken nya arbetsformer successivt vuxit
fram. Denna process kan knappast anses
vara avslutad. Det kan övervägas om det
inte vore lämpligt att bl.a. invänta
resultatet av konstitutionsutskottets
pågående utvärdering innan ett
ställningstagande till en eventuell
ändring i riksdagsordningen gjordes.
Ett för de flesta utskott representativt
yttrande i dessa frågor kommer från
skatteutskottet. Utskottet anser att det
är värdefullt att det nu görs en
utvärdering av så att säga
kontrollstationskaraktär av EU-frågornas
behandling i riksdagen. En sådan
utvärderingsåtgärd kan visa sig mycket
värdefull genom att den kan ge impulser
till förbättrade rutiner och genom att
utskotten får anledning att ompröva sina
ageranden såvitt avser EU-frågorna. Mot
bakgrund av de begränsade erfarenheterna
anser emellertid skatteutskottet att det
nu är alldeles för tidigt att göra en
definitiv utvärdering av riksdagens
organisation för EU-arbetet. Utskottet
förutsätter att sökandet efter
meningsfulla arbetsformer när det gäller
utskottens informationsinhämtande och
deras möjligheter till inflytande på
regeringens EU-politik fortsätter och
anser därför att en förnyad och mera
grundlig utvärdering av EU-frågornas
behandling i riksdagen bör genomföras
senare när ytterligare erfarenheter har
vunnits på detta område.
Enligt jordbruksutskottet utgör det nu
gällande regelverket för samarbetet
mellan riksdagen och regeringen i frågor
som rör EU inget hinder för fortsatta
förbättringar av förutsättningarna för
ett effektivt arbete med dessa frågor i
fackutskotten. Det bör ankomma på varje
enskilt utskott att utforma verksamheten
med utgångspunkt i arten och
omfattningen av de EU-frågor som har
anknytning till utskottets
beredningsområde.
Jordbruksutskottet anser inte att
erfarenheterna av drygt ett års
medlemskap i EU utvisar att samarbetet
mellan utskotten och EU-nämnden bör
formaliseras. En närmare reglering i
riksdagsordningen skulle snarare vara
ett hinder än ett stöd för verksamheten.
Under alla förhållanden förefaller det
rimligt att det nuvarande systemet får
verka ytterligare en tid innan
arbetsformerna omprövas i något
väsentligt avseende.
Liknande svar har inkommit från övriga
utskott på denna punkt.
Utskottets överväganden
Konstitutionsutskottet har tidigare
(bet. 1994/95:KU22) konstaterat att
bestämmelserna om samverkan mellan
riksdag och regering i EU-frågor är av
mycket stor betydelse för möjligheterna
för riksdagen att påverka utvecklingen
inom de områden som samarbetet i
Europeiska unionen avser. De kommer
därmed att gälla grunderna för
folkstyrelsen. Detta talar i sig för att
bestämmelserna bör tas in i en
författning av högre dignitet.
Utskottet vidhåller denna bedömning.
Vikten av att riksdagens ställning inte
undergrävs som en följd av överlåtandet
av beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna kan enligt utskottets
mening motivera att regeringens
skyldighet att informera och samråda med
riksdagen grundlagsfästs. Utskottet är
dock inte nu berett att föreslå en sådan
ändring.
I likhet med vad som anförs i
yttrandena, vill utskottet framhålla att
det bör finnas utrymme för flexibilitet
i riksdagens arbete med EU-frågor. Som
anförs i vissa yttranden kan EU:s
pågående regeringskonferens (IGC) komma
att innebära förändringar i de
nationella parlamentens roll. Vilka
åtgärder utfallet av
regeringskonferensen kan komma att
innebära har riksdagen att ta ställning
till i ett senare skede.
Utskottet avser att även framdeles
följa EU-frågornas hantering i
riksdagen. De erfarenheter som då
framkommer får avgöra om någon mer
genomgripande utvärdering bör göras.
Riksdagsordningens bestämmelser om EU
Utskottets bedömning
De bestämmelser som rör EU-frågornas
behandling i riksdagen är spridda på
olika ställen i riksdagsordningen (RO).
Som en följd av den ökade reglering som
utskottet föreslår i detta betänkande
skulle den bristande överskådligheten
komma att öka. Utskottet anser därför
att regleringen i RO som gäller EU-
frågornas behandling i riksdagen i
huvudsak skall finnas i ett kapitel.
Utskottet föreslår därför att de
bestämmelser som gäller riksdagens
befattning med EU-frågorna samlas i ett
nytt 10 kap. i RO. Kapitlet bör få
rubriken Behandlingen av frågor i
Europeiska unionen.
Författningskommentar
10 kap. Behandlingen av frågor i
Europeiska unionen
1 §
Regeringen skall fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i Europeiska unionen samt
varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över
verksamheten i Europeiska unionen.
Bestämmelsen flyttas från 3 kap. 6 §
andra stycket. Ingen ändring görs i
bestämmelsen.
2 §
Regeringen skall informera riksdagen om
sin syn på de förslag från Europeiska
gemenskapernas kommission som regeringen
bedömer som betydelsefulla.
Bestämmelsen är ny och har kommenterats
ovan s. 13-14. Informationen kan ske
skriftligt och/eller muntligt. Den
skriftliga informationen har vanligen
formen av s.k. faktapromemorior som
överlämnas till kammarkansliet som i sin
tur vidarebefordrar dem till berörda
utskott. Faktapromemoriorna är inga
skrivelser från regeringen i enlighet
med bestämmelsen i 3 kap. 6 § första
stycket och är därför inga
riksdagsärenden. De föranleder ingen
motionsrätt och inga beslut i kammaren.
Regeringen kan emellertid, om den finner
det lämpligt, lämna informationen i en
skrivelse, vilket i så fall medför
motionsrätt.
3 §
Utskott skall följa arbetet i Europeiska
unionen inom de ämnesområden som för
varje utskott anges i 4 kap. 4-6 §§ med
tillhörande tilläggsbestämmelser.
Beträffande statlig myndighets
skyldighet att lämna upplysningar till
utskott finns bestämmelser i 4 kap. 10
§.
Bestämmelsen i första stycket är ny och
har kommenterats ovan s. 14. Andra
stycket innehåller en hänvisning till
bestämmelsen i 4 kap. 10 § om statlig
myndighets upplysningsskyldighet. Av den
bestämmelsen framgår att när det gäller
regeringen åligger sådan skyldighet
endast i fråga om arbetet inom
Europeiska unionen på utskottets område.
4 §
För samråd med regeringen i frågor som
gäller Europeiska unionen skall
riksdagen inom sig för varje valperiod
tillsätta en nämnd för Europeiska
unionen (EU-nämnden).
Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 14 §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.
5 §
Regeringen skall underrätta EU-nämnden
om frågor som avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd. Regeringen
skall också rådgöra med nämnden om hur
förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som
betydelsefulla och i andra frågor som
nämnden bestämmer.
Begär minst fem av ledamöterna i EU-
nämnden att regeringen skall rådgöra med
nämnden enligt första stycket skall
nämnden föranstalta om detta, såvida den
inte finner att därmed förenat dröjsmål
skulle leda till avsevärt men.
Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 15 §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.
6 §
Annan statlig myndighet än regeringen
skall lämna upplysningar och avgiva
yttrande i frågor som skall behandlas i
Europeiska unionens råd, då EU-nämnden
begär det. Myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta begäran från
nämnden till regeringens avgörande.
Begär minst fem av ledamöterna i
nämnden att upplysningar eller yttrande
skall inhämtas enligt första stycket,
skall nämnden föranstalta om detta,
såvida den inte finner att därmed
förenat dröjsmål skulle leda till
avsevärt men.
Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 16 §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.
7§
EU-nämnden skall sammanträda inom
stängda dörrar. Nämnden kan medge att
även annan än ledamot, suppleant och
tjänsteman i nämnden är närvarande. Om
det finns synnerliga skäl får nämnden
besluta att sammanträde helt eller
delvis skall vara offentligt till den
del det avser inhämtande av
upplysningar.
Vid offentlig del av sammanträde är
företrädare för statlig myndighet inte
skyldig att lämna uppgift för vilken
sekretess gäller hos myndigheten.
Bestämmelsens två första meningar
motsvarar nuvarande 8 kap. 17 §.
Tillägget till bestämmelsen har
kommenterats ovan s. 28-29.
8 §
Den som är ledamot, suppleant eller
tjänsteman i EU-nämnden får ej
obehörigen yppa vad som enligt beslut av
regeringen eller nämnden skall hållas
hemligt med hänsyn till rikets säkerhet
eller av annat synnerligen viktigt skäl,
som betingas av förhållandet till
främmande stat eller mellanfolklig
organisation.
Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 18 §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen. I 16
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall
en hänvisning göras till 10 kap. 8 § RO,
(se bilaga 1).
9 §
Över sammanträde med EU-nämnden förs
protokoll.
Vid sammanträde med nämnden skall föras
stenografiska uppteckningar över vad som
yttras vid nämndens överläggningar med
regeringen.
Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 19 §.
Ingen ändring görs i bestämmelsen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagens
hantering av EU-frågor
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res.1 (mp)
2. beträffande publicering av
faktapromemoriorna
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om publicering av
faktapromemoriorna,
3. beträffande regeringens
information till riksdagen
att riksdagen antar det av utskottet
i bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 2 §,
4. beträffande utskottens roll
att riksdagen antar det av utskottet
i bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 3 §,
5. beträffande EU-information
att riksdagen beslutar uppdra åt
Riksdagens förvaltningskontor att
utreda frågan om EU-information i
enlighet med vad utskottet anfört,
6. beträffande A-punkter
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. beträffande
samrådsförfarandet
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om statsrådens närvaro i EU-
nämnden,
8. beträffande nämndens
ställningstaganden
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res. 2 (v,
mp)
9. beträffande nämndens
sammanträden
att riksdagen antar det av utskottet
i bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 10 kap. 7 §,
10. beträffande stenografiska
uppteckningar i EU-nämnden
att riksdagen antar det av utskottet
i bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 11 kap. 2 §,
res. 3 (m)
11. beträffande kontakter med
EU:s institutioner
att riksdagen beslutar uppdra åt
Riksdagens förvaltningskontor att
utreda frågan om kontakter med EU:s
institutioner i enlighet med vad
utskottet anfört,
res. 4 (mp)
12. beträffande EU-frågornas
behandling i kammaren
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
res. 5 (fp,
v, mp)
13. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen antar
dels det av utskottet i bilaga 1
framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen i vad
förslaget inte berörts ovan under
momenten 3, 4 och 9,
dels det av utskottet i bilaga 1
framlagda förslaget till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) i
vad förslaget inte berörts ovan under
moment 10.
Stockholm den 21 november 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus
(c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist
(v), Frank Lassen (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg
(fp), Nikos Papadopoulos (s), Nils
Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt
(m), Elisebeth Markström och Ola
Karlsson (m).
Reservationer
1. Riksdagens hantering av EU-frågor
(mom. 1)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med I och med och
slutar med arbetet inom EU. bort ha
följande lydelse:
Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen har inneburit att riksdagens
ställning försvagats. Lagstiftare på de
områden EG-rätten omfattar är Europeiska
unionens råd, i vilket regeringen och
inte riksdagen utövar Sveriges rösträtt
i lagstiftningsprocessen. För att
säkerställa det parlamentariska sy-
stemet måste därför riksdagens roll
stärkas så långt möjligt i
beslutsprocessen.
Utskottet anser att erfarenheterna från
den tid som gått sedan Sverige blev
medlem i EU visar att riksdagen inte har
kunnat utöva det inflytande som hade
varit önskvärt. Organisationen med en EU-
nämnd som tar det huvudsakliga ansvaret
för riksdagens del har inte fungerat som
avsett. Riksdagen har inte engagerats i
tillräcklig utsträckning, och EU-
frågorna har saknats i den offentliga
debatten.
Demokratiutvecklingskommittén har i
sitt betänkande På medborgarnas villkor
- en demokratisk infrastruktur (SOU
1996:162) anfört bl.a. Fler
riksdagsledamöter bör engageras i de
unionspolitiska frågorna. Därför bör
regeringens information och förankring
inför ministerrådsmötena ske hos
respektive fackutskott. Därigenom
utnyttjas hela den stora kompetens som
finns hos riksdagens ledamöter och
utskotten får ett eget intresse av att i
god tid sätta sig in i de förslag som är
på väg att ta form på unionsnivå. De kan
t.ex. föra diskussioner utifrån
vitböcker, grönböcker och förslag som
kommissionen presenterar. Detta innebär
också att riksdagens EU-nämnd blir
obehövlig och kan avskaffas. Utskottet
delar till stor del denna bedömning.
Utskottet anser att det behövs
betydande förändringar av riksdagens
hantering av EU-frågor. Utskotten bör
behandla förslag som väcks inom
Europeiska unionen på liknande sätt som
man behandlar förslag till t.ex.
nationella lagar. Utskotten bör kunna
hänskjuta EU-ärenden till kammaren för
debatt. Debatterna skall kunna mynna ut
i t.ex. antagandet av en resolution, där
riksdagen anger hur regeringen bör
bedriva förhandlingarna i EU i den
speciella frågan. Ett sådant system
skulle på ett smidigt sätt stärka
riksdagens roll. Det ökar möjligheten
att få en folkligt förankrad
beslutsprocess och skapar ett ökat
engagemang för Europapolitiken. Det ökar
också väsentligt möjligheterna för en
demokratisk kontroll av regeringen och
regeringens arbete. När frågan skall
behandlas på ett sammanträde med
ministerrådet bör samrådet ske i
utskotten och inte i EU-nämnden som
hittills. EU-nämndens arbetsuppgifter
bör begränsas till att vara aktiva i
speciella situationer, i frågor av
övergripande karaktär som t.ex.
Europeiska rådet och den pågående
regeringskonferensen.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande riksdagens hantering
av EU-frågor
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
2. Nämndens ställningstaganden (mom. 8)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 28 börjar med Utskottet
noterar och slutar med detta slag.
bort ha följande lydelse:
Utskottet drar den slutsatsen att EU-
nämndens sammanträden inte har präglats
av samråd utan av information.
Regeringens företrädare har informerat
om vilka frågor som skall behandlas på
ministerrådet och lyssnat på de
synpunkter nämndens ledamöter har
avgivit.
Utskottet anser att om samrådet skall
äga rum i EU-nämnden är en formalisering
nödvändig. Samverkansförfarandet bör
leda fram till ett besked om
förhandlingsuppläggningen som regeringen
kan utgå från i förhandlingarna i
ministerrådet. Fördelarna med en sådan
ordning är betydande. De svenska
partierna tvingas ta ställning till
Europapolitiken. Det leder till bredare
offentlig debatt och skärper de svenska
åsikterna. Det ökar möjligheten att få
en folkligt förankrad beslutsprocess och
skapar ett ökat engagemang för
Europapolitiken. Det ökar också
väsentligt möjligheterna för en
demokratisk kontroll av regeringen och
regeringens arbete.
Erfarenheterna från Danmark visar
enligt utskottets mening att en
möjlighet att fatta beslut i EU-nämnden
stärker det egna landets
förhandlingsposition.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande nämndens
ställningstaganden
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
3. Stenografiska uppteckningar i EU-
nämnden (mom. 10)
Inger René, Nils Fredrik Aurelius,
Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 29 börjar med De skäl och
slutar med uppgifter hos riksdagen.
bort ha följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottet skall
regeringen vid samrådet i EU-nämnden
lämna all den information till nämnden
som behövs för att samrådet skall bli
meningsfullt. En grundläggande
förutsättning för detta är att
överläggningarna kan hållas under
förtroliga former. Erfarenheterna har
visat, vilket också bekräftats av
representanter för regeringen, att det
faktum att överläggningarna upptas
stenografiskt medfört att
regeringsrepresentanterna inte varit så
öppenhjärtiga som varit önskvärt.
Konstitutionsutskottet anser att samma
regler om protokollföring som gäller för
utskotten är tillräckliga och bör gälla
även för EU-nämnden. Några stenografiska
uppteckningar skall därför inte längre
föras vid överläggningarna i EU-nämnden.
Enligt utskottet bör därför 8 kap. 19 §
andra stycket riksdagsordningen
upphävas.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande stenografiska
uppteckningar i EU-nämnden
att riksdagen upphäver 8 kap. 19 §
andra stycket riksdagsordningen,
4. Kontakter med EU:s institutioner
(mom. 11)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 32 börjar med Utskottet vill
betona och slutar med och EU-
parlamentet. bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona vikten av att EU-
frågorna blir en naturlig del av arbetet
för riksdagens ledamöter och tjänstemän.
En viktig aspekt är att riksdagen har
goda kontakter med EU:s institutioner.
Utskottet vill dock poängtera att goda
kontakter kan upprätthållas på flera
sätt, inte enbart genom regelrätta
resor. I större utsträckning bör t.ex.
modern informationsteknik kunna
utnyttjas. Detta skulle innebära att
antalet resor inte behöver öka.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande kontakter med EU:s
institutioner
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört
5. EU-frågornas behandling i kammaren
(mom. 12)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),
Peter Eriksson (mp) och Håkan Holmberg
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 36 börjar med Statsråden har
och slutar med i kammaren. bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att enligt
uppgift kan EU-nämndens motsvarighet i
samtliga andra EU-länder hänskjuta en
samrådsfråga för debatt till kammaren
(SOU 1996:42). Enligt utskottets
uppfattning bör nämnden ha en sådan
rätt. Öppna debatter i kammaren kan
skapa öppenhet och ett folkligt intresse
för frågorna. Principiellt är det
viktigt att det finns institutionella
former som bidrar till att främja debatt
i riksdagens kammare kring förslag som
kan bli gällande rätt i Sverige.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande EU-frågornas
behandling i kammaren
att riksdagen godkänner vad utskottet
anfört,
Av utskottet framlagda lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om
riksdagsordningen1
dels att 8 kap. 14-19 §§ samt
tilläggsbestämmelserna 8.14.1, 8.17.1
samt 8.17.2 skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 6 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett
nytt kapitel, 10 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
6 §
Regeringen får Regeringen får
lämna meddelande lämna meddelande
till riksdagen till riksdagen
genom skrivelse genom skrivelse
eller också eller också
muntligen genom muntligen genom
statsråd vid statsråd vid
sammanträde med sammanträde med
kammaren. kammaren.
Regeringen skall
fortlöpande
informera riksdagen
om vad som sker
inom ramen för
samarbetet i
Europeiska unionen
samt varje år till
riksdagen lämna en
skrivelse med
berättelse över
verksamheten i
Europeiska unionen.
10 kap.
Behandlingen av
frågor i Europeiska
unionen
1 §
Regeringen skall
fortlöpande
informera riksdagen
om vad som sker
inom ramen för
samarbetet i
Europeiska unionen
samt varje år till
riksdagen lämna en
skrivelse med
berättelse över
verksamheten i
Europeiska unionen.
2 §
Regeringen skall
informera riksdagen
om sin syn på de
förslag från
Europeiska
gemenskapernas
kommission som
regeringen bedömer
som betydelsefulla.
3 §
Utskott skall
följa arbetet i
Europeiska unionen
inom de
ämnesområden som
för varje utskott
anges i 4 kap. 4-6
§§ med tillhörande
tilläggsbestämmelse
r.
Beträffande
statlig myndighets
skyldighet att
lämna upplysningar
till utskott finns
bestämmelser i 4
kap. 10 §.
4 §
För samråd med
regeringen i frågor
som gäller
Europeiska unionen
skall riksdagen
inom sig för varje
valperiod tillsätta
en nämnd för
Europeiska unionen
(EU-nämnden).
EU-nämnden skall
bestå av udda antal
ledamöter, lägst
femton.
Tilläggsbestämmelse
10.4.1
Antalet ledamöter
i EU-nämnden
fastställs av
riksdagen på
förslag av
valberedningen.
5 §
Regeringen skall
underrätta EU-
nämnden om frågor
som avses bli
behandlade i
Europeiska unionens
råd. Regeringen
skall också rådgöra
med nämnden om hur
förhandlingarna i
rådet skall föras
inför beslut som
regeringen bedömer
som betydelsefulla
och i andra frågor
som nämnden
bestämmer.
Begär minst fem av
ledamöterna i EU-
nämnden att
regeringen skall
rådgöra med nämnden
enligt första
stycket skall
nämnden föranstalta
om detta, såvida
den inte finner att
därmed förenat
dröjsmål skulle
leda till avsevärt
men.
6 §
Annan statlig
myndighet än reger
ingen skall lämna
upplysningar och
avgiva yttrande i
frågor som skall
behandlas i
Europeiska unionens
råd, då EU-nämnden
begär det.
Myndighet som ej
lyder under
riksdagen kan
hänskjuta begäran
från nämnden till
regeringens
avgörande.
Begär minst fem av
ledamöterna i
nämnden att
upplysningar eller
yttrande skall
inhämtas enligt
första stycket,
skall nämnden
föranstalta om
detta, såvida den
inte finner att
därmed förenat
dröjsmål skulle
leda till avsevärt
men.
7 §
EU-nämnden skall
sammanträda inom
stängda dörrar.
Nämnden kan medge
att även annan än
ledamot, suppleant
och tjänsteman i
nämnden är
närvarande. Om det
finns synnerliga
skäl får nämnden
besluta att
sammanträde helt
eller delvis skall
vara offentligt
till den del det
avser inhämtande av
upplysningar.
Vid offentlig del
av sammanträde är
företrädare för
statlig myndighet
inte skyldig att
lämna uppgift för
vilken sekretess
gäller hos
myndigheten.
Tilläggbestämmelser
10.7.1
EU-nämnden
sammanträder första
gången på kallelse
av talmannen inom
två dagar efter det
att nämnden valts.
Därefter
sammanträder
nämnden på kallelse
av ordföranden.
Personlig kallelse
skall utgå till
samtliga ledamöter
och suppleanter.
Kallelse bör om
möjligt anslås i
riksdagens lokaler
senast kl. 18 dagen
före sammanträdet.
10.7.2
Innan ordförande
har valts, förs
ordet vid
sammanträde med EU-
nämnden av den av
de närvarande
ledamöterna som har
varit ledamot av
riksdagen längst
tid. Om två eller
flera har tillhört
riksdagen lika
länge, har den
äldste av dem
företräde.
8 §
Den som är ledamot,
suppleant eller
tjänsteman i EU-
nämnden får ej
obehörigen yppa vad
som enligt beslut
av regeringen eller
nämnden skall
hållas hemligt med
hänsyn till rikets
säkerhet eller av
annat synnerligen
viktigt skäl, som
betingas av
förhållandet till
främmande stat
eller mellanfolklig
organisation.
9 §
Över sammanträde
med EU-nämnden förs
protokoll.
Vid sammanträde
med nämnden skall
föras stenografiska
uppteckningar över
vad som yttras vid
nämndens
överläggningar med
regeringen.
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1997.
2. Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 §
och 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
2 §2
Föreskrifterna i 1 Föreskrifterna i 1
kap. 2-4 §§ gäller kap. 2-4 §§ gäller
inte för ledamot av inte för ledamot av
riksdagen såvitt riksdagen såvitt
avser uppgift som avser uppgift som
ledamoten har ledamoten har
erhållit under erhållit under
utövandet av sitt utövandet av sitt
uppdrag. uppdrag.
Föreskrifterna om Föreskrifterna om
tystnadsplikt för tystnadsplikt för
sådan ledamot och sådan ledamot och
för tjänsteman i för tjänsteman i
riksdagen finns i riksdagen finns i
10 kap. 7 § 10 kap. 7 §
regeringsformen regeringsformen
samt 2 kap. 4 §, 4 samt 2 kap. 4 §, 4
kap. 15 § och 8 kap. 15 § och 10
kap. 18 § kap. 8 §
riksdagsordningen. riksdagsordningen.
För uppgift om vad För uppgift om vad
som har förekommit som har förekommit
vid sammanträde med vid sammanträde med
riksdagens kammare riksdagens kammare
gäller sekretess gäller sekretess
enligt denna lag enligt denna lag
endast om endast om
sammanträdet har sammanträdet har
hållits inom hållits inom
stängda dörrar. För stängda dörrar. För
uppgift som har uppgift som har
intagits i intagits i
kammarens protokoll kammarens protokoll
gäller sekretess gäller sekretess
enligt denna lag enligt denna lag
endast i fall som endast i fall som
avses i 2 kap. För avses i 2 kap. För
uppgift i annat uppgift i annat
riksdagens riksdagens
protokoll eller protokoll eller
beslut gäller beslut gäller
sekretess enligt sekretess enligt
denna lag endast i denna lag endast i
de fall som avses i de fall som avses i
2 kap. och 6 kap. 6 2 kap., 6 kap. 6 §
§. och, när det gäller
EU-nämndens
stenografiska
uppteckningar
enligt 10 kap. 9 §
riksdagsordningen,
3 kap. 1 §.
Erhåller riksdagen från regeringen
uppgift som är sekretessbelagd där,
gäller sekretessen också hos riksdagen.
16 kap.
1 §3
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela
och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 §
första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5 kap. 1 § första stycket samt 3 §
första stycket 1 och 2
yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av
uppsåtligt åsidosättande av
tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.
1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i
övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje
stycket andra meningen regerings-
formen
2 kap. 4 § andra stycket riksdags-
såvitt avser uppgift vars röjande
ordningen eller beslut enligt 4 kap.
kan antas sätta rikets säkerhet i fara
15 § eller 8 kap. 14 § riksdagsord-
eller annars skada landet allvarligt
ningen
----------------------------------------
----------------------------------------
--------------
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela
och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 §
första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §
1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5 kap. 1 § första stycket samt 3 §
första stycket 1 och 2
yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av
uppsåtligt åsidosättande av
tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5
§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.
1 § första stycket och 3 § första
stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i
övrigt är begränsad, är de där
tystnadsplikten följer av
1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje
stycket andra meningen regerings-
formen
2 kap. 4 § andra stycket riksdags-
såvitt avser uppgift vars röjande
ordningen eller beslut enligt 4 kap.
kan antas sätta rikets säkerhet i fara
15 § eller 10 kap. 8 § riksdagsord-
eller annars skada landet allvarligt
ningen
----------------------------------------
----------------------------------------
--------------
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1997.
Konstitutionsutskottets promemoria 1996-
03-14
Finansutskottets yttrande
1995/96:FiU4y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 beslutat bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att yttra sig
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen.
EU-frågor inom finansutskottets
beredningsområde
Det finns inom utskottets
beredningsområde ett antal frågor inom
skilda områden som kan sägas vara EU-
frågor i den bemärkelsen att de är
föremål för diskussioner och
överenskommelser inom EU. Vissa av dessa
frågor aktualiserades redan genom EES-
avtalet och har i samband därmed
anpassats till EU:s regelverk och krav
på samordning. Till de senare hör den
offentliga upphandlingen och den
statliga statistikproduktionen.
Av EU-frågorna är det främst det
ekonomiska och monetära samarbetet inom
unionen och förutsättningar för Sveriges
deltagande i detta som utskottet följt
det senaste året. Förberedelser för
genomförande av den monetära unionens
(EMU) tredje steg med införandet av den
gemensamma valutan och den gemensamma
centralbanken har varit föremål för
diskussion och behandling i utskottet.
Dels har frågor med anknytning härtill
tagits upp i propositioner och i
motioner för ställningstagande i
utskottet, dels har utskottet haft
anledning att följa Sveriges
förberedelser och anpassning till de
s.k. konvergenskriterierna. Länder som
inte uppfyller dessa kriterier skall
enligt Maastrichtfördraget redovisa s.k.
konvergensprogram om på vilket sätt och
i vilken takt landet tänker sig att
uppfylla konvergenskriterierna.
I och med medlemskapet i EU betalar
Sverige en avgift till
gemenskapsbudgeten. Utskottet beredde
frågorna angående budgeteffekterna av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:40, FiU5, rskr. 67). EG-
budgetens omfattning styrs av fleråriga
beslut. Budgeten finansieras av tullar,
jordbruksavgifter, en
mervärdesskattebaserad avgift och en
s.k. BNI-avgift (avgift baserad på
bruttonationalinkomsten). EU-rådet och
EU-parlamentet har bestämt att
avgiftsuttaget skall öka från 1,20 % av
BNI år 1993 till 1,27 % år 1999.
Under 1997 skall frågan om avgiftens och
EG-budgetens storlek för åren efter 1999
tas upp till diskussion. Det är
angeläget att inför dessa beslut ta
ställning till utformningen av olika
program inom EU:s budget och hur de
påverkas av en eventuell utvidgning av
unionens medlemsländer.
Jordbruksprogrammet svarar för 50 % av
utgifterna och strukturprogrammen för 30
%. Utskottet ser det som en angelägen
uppgift att noggrant följa EG-budgetens
utformning, tillkomst och genomförande.
En viktig uppgift i sammanhanget är att
granska hur gemenskapens resurser
utnyttjas. Uppföljning, utvärdering och
revision av gemenskapens medel är därför
av stort intresse för utskottet.
Information och påverkan
Information från kommissionen
Flödet av information från kommissionen
är omfattande, utan urskiljning och
avisering av särskilt viktiga frågor.
Rapporterna kommer till riksdagen oftast
först i en engelsk version, därefter med
en sammanfattning på svenska och så
småningom kommer hela rapporten på
svenska. Eftersom flödet inte är
förutsebart eller kan överblickas
försvåras distributionen till utskottets
ledamöter. Redogörelser från
kommissionen och faktapromemorior från
departementen som inkommit till
utskottet via kammarkansliet anmäls
löpande vid utskottets sammanträden.
S.k. grön- och vitböcker är viktiga
informationskällor för riksdagen.
Hittills har information motsvarande ca
sex pärmar inkommit. Det kan konstateras
att en stor del av det material som
hittills vidarebefordrats till
finansutskottet via kammarkansliet är av
ringa intresse för utskottet.
Några kontakter direkt med företrädare
för kommissionen har inte förekommit.
Information från regeringen
Det är regeringen som representerar
Sverige och deltar som part i det
direkta beslutsfattandet i EU-
samarbetet. Företrädare för
regeringskansliet och olika myndigheter
förbereder ärenden och deltar i olika
arbetsgrupper under kommissionen.
Regeringen har inte skyldighet att i
detta förberedande skede av beredningen
av olika frågor efterhöra riksdagens
uppfattning. Men de viktiga frågorna
kommer så småningom upp för
ställningstagande i Rådet och inför
dessa möten redovisas regeringens
uppfattning av det ansvariga statsrådet
i EU-nämnden. Ställningstagandet i EU-
nämnden underlättas om frågorna
dessförinnan har behandlats i respektive
fackutskott.
Finansutskottet har vid ett flertal
tillfällen kallat till sig företrädare
för Finansdepartementet för att
informera sig om vad som pågår i de
frågor som är aktuella inom olika
ansvarsområden. Under det första
medlemsåret har det inte inträffat att
regeringen tagit initiativ till att
informera utskottet om någon aktuell EU-
fråga. Närmast följer en redovisning
område för område av vad utskottet gjort
för att sätta sig in i olika EU-frågor.
Det ekonomiska och monetära samarbetet
Statssekreteraren i Finansdepartementet
har vid ett par tillfällen rapporterat
för utskottet inför viktigare möten i
den monetära kommittén eller Ecofin-
möten om olika frågor med anknytning
till EMU. Inför överlämnandet av
Sveriges konvergensplan hölls den 13
juni 1995 en utfrågning i utskottet med
planeringschefen och andra tjänstemän i
Finansdepartementet.
Inom Riksbanken pågår ett omfattande
förberedelsearbete för att Sverige, om
riksdagen så beslutar, skall kunna delta
i tredje etappen av EMU. Företrädare för
Riksbanken, vice riksbankscheferna Lars
Heikensten och Stefan Ingves, har
redogjort för detta arbete inför
utskottet. I samband härmed har
Kommissionens grönbok On the practical
arrangements for the introduction of the
single currency och EMI-rapporten
Utvecklingen mot konvergens
distribuerats till utskottet.
En delegation från utskottet planerar
att göra ett studiebesök på Bundesbank
och EMI (Europeiska monetära institutet)
i Frankfurt senare i år.
Gemenskapsbudgeten samt kontroll och
revision av gemenskapens medel
Företrädare för Finansdepartementet har
för utskottet redogjort för olika frågor
kring EG:s budget. I samband härmed har
PM om EG:s budget som utarbetats inom
Finansdepartementet och en
sammanfattning av EG-budgeten redovisats
för utskottet.
Avsikten är att även revisionsfrågor
skall belysas.
Offentlig upphandling
Sverige har sedan EES-avtalet slöts
deltagit i det europeiska samarbetet på
upphandlingsområdet. En lag om offentlig
upphandling som överensstämmer med EU:s
direktiv på området har antagits av
riksdagen. Därmed har även den kommunala
upphandlingen blivit generellt reglerad.
Lagen har därefter modifierats ett antal
gånger och anpassats till de
förändringar som skett inom EU. Även
våren 1996 har en proposition lagts fram
för riksdagen med förslag till ändringar
bl.a. med hänsyn till vad som
överenskommits inom WTO (World Trade
Organisation). Företrädare för
Finansdepartementet har informerat
utskottet om aktuella frågor inom EU
kring den offentliga upphandlingen.
Statistik
Företrädare för Finansdepartementet och
SCB har inför utskottet redogjort för
vilka frågor som är föremål för
samordning inom det europeiska
samarbetsorganet Eurostat (EU:s organ
för statistikfrågor) och hur denna
samordning påverkar SCB:s arbete och den
information som SCB ansvarar för. Det är
omfattande krav som ställs på SCB från
EU:s sida både vad gäller statistikens
innehåll och rapporteringsformerna. Det
innebär att statistik som är av
nationellt intresse kommer att
prioriteras ned.
Finansutskottets syn på regeringens
information till utskottet
Riksdagen har vid flera tillfällen
strukit under vikten av att det
parlamentariska inflytandet kommer till
uttryck på ett tidigt stadium i
beslutsprocessen inom EU. Ett nära
samspel mellan riksdagen, dess utskott
och regeringen är nödvändigt om Sverige
skall kunna agera på ett effektivt och
trovärdigt sätt i EU-sammanhang.
Utskottet anser att den information som
lämnats har varit av god kvalitet och av
betydande omfattning. Det har varit
värdefullt för utskottets arbete. En
bättre framförhållning är dock önskvärd.
Det åligger såväl utskottet som
regeringen att se till att riksdagen får
relevant information vid lämpliga
tillfällen under beredningen. Det är
angeläget att regeringen bevakar vad som
kan vara av intresse och tar initiativ
till att informera utskotten om ärenden
redan när dessa är under beredning i
olika arbetsgrupper. Utskottet har
förståelse för att det kan vara svårt
för regeringen att avgöra vid vilken
tidpunkt som det är lämpligt att
informera utskotten. En praktisk ordning
för finansutskottets del skulle kunna
vara att Finansdepartementet minst en
gång per år eller en gång per vår och
höst kallas till utskottet för att
redovisa läget för olika aktuella frågor
samt svara på frågor. Frågor inom
utskottets beredningsområde som
redovisas i s.k. grön- och vitböcker bör
uppmärksammas särskilt.
EG:s budget tar rådet och parlamentet
upp under sommaren och hösten. Det
förefaller därför lämpligt att
finansutskottet informeras om det
pågående budgetarbetet någon gång sent
på våren.
För EMU-frågorna kan inte någon fast
tidsplan läggas fast. Det är angeläget
att utskottet successivt informeras om
när och hur dessa frågor tas upp i den
monetära kommittén och vid Ecofin-
mötena. Med tanke på frågornas stora
politiska betydelse förutsätter
utskottet att regeringen kontinuerligt
redovisar för finansutskottet hur
frågorna utvecklas. Utskottet är
medvetet om att detta kan innebära att
Finansdepartementets företrädare tvingas
lämna redogörelser både till
finansutskottet och till EU-nämden.
Information från annat håll
Som ett led i förberedelserna för ett
ställningstagande från riksdagens sida
till tredje steget i EMU har utskottet
kallat till sig ekonomer, experter på
monetära frågor som redovisat sin syn på
dessa frågor. Så t.ex. har medlemmar av
SNS konjunkturråd 1996, Nils Lundgren
och Carl B Hamilton, med anledning av
SNS- rapporten om EMU Vad vill Sverige
med EMU? inför utskottet redovisat sin
syn på EMU-frågorna.
Utskottets relationer till EU-nämnden
För att regeringen skall ha möjlighet
att på ett konstruktivt sätt kunna delta
i förhandlingar inom EU bör inte
riksdagen genom formella beslut eller
ställningstaganden låsa fast regeringens
förhandlingsmandat. Utskottet ser inte
något behov att formalisera samarbetet
med EU-nämnden genom skrivelser eller
yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden
och finansutskottet bör i huvudsak ske
via partigrupperna och kanslierna.
Samarbetet har hittills fungerat väl och
underlättas av att finansutskottet är
väl representerat i EU-nämnden. Sören
Lekberg (s) och Lars Tobisson (m) är
ordinarie ledamöter i både
finansutskottet och EU-nämnden. De
ordinarie ledamöterna i finansutskottet
Per-Ola Eriksson (c) och Anne Wibble
(fp) är suppleanter i EU-nämnden.
Ytterligare ett antal ledamöter är
suppleanter i både finansutskottet och i
EU-nämnden.
Samarbetet med Europaparlamentet
Ordföranden i Europaparlamentets utskott
för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik har vid några tillfällen
inbjudit ordförandena i de nationella
parlamentens utskott för ekonomi och
valutafrågor till gemensamma möten om
olika aktuella frågor. Bl.a. har den
ekonomiska tillväxten och den gemensamma
valutan diskuterats vid dessa möten.
Utskottets ordförande Jan Bergqvist har
vid flera tillfällen och Lars Tobisson
vid ett tillfälle för utskottets räkning
deltagit i dessa möten.
Sammanfattande slutsats
Det finns ännu ingen fråga inom
finansutskottets område som utskottet
kunnat följa hela vägen från ett
förberedande stadium till ett slutligt
beslut i EU. Eftersom erfarenheterna av
Sveriges medlemskap hittills bara
omfattar 16 månader anser utskottet det
vara för tidigt att redan nu dra några
definitiva slutsatser om riksdagens
organisation för EU-arbetet.
Stockholm den 18 april 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lars Tobisson (m), Lisbet Calner
(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m),
Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth
(v), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson
(mp), Mats Odell (kds) och Kjell
Nordström (s).
Avvikande mening
Utskottets relationer till EU-nämnden
Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och
Roy Ottosson (mp) anför:
Angående utskottets relationer till EU-
nämnden delar vi majoritetens
uppfattning att det inte är lämpligt att
alltför mycket formalisera samarbetet
genom regelbundna skrivelser eller
yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden
och finansutskottet bör i huvudsak ske
via partigrupperna och kanslierna. I
speciella fall och för att öka
öppenheten anser vi dock att skriftliga
synpunkter från finansutskottet bör
kunna delges EU-nämnden som ett underlag
för dess diskussion.
Skatteutskottets yttrande
1995/96:SkU11y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Inledning
Konstitutionsutskottet har hemställt hos
övriga utskott och hos EU-nämnden om
yttranden angående EU-frågornas
behandling i riksdagen. Som underlag för
denna begäran har konstitutionsutskottet
bifogat en promemoria som upprättats
inom utskottets kansli och som
innehåller olika frågor om utskottens
arbete med EU-frågorna och relationer
med EU-nämnden.
EU-frågor som skatteutskottet ansvarar
för
Förverkligandet av den inre marknaden
innebär bl.a. att EU strävar efter att
ta fram gemensamma regler även på
skatteområdet. Särskilt när det gäller
mervärdesskatten har harmoniseringen
redan kommit långt, i synnerhet såvitt
avser skattebasen. Även när det gäller
olika punktskatter pågår ett
harmoniseringsarbete som bl.a.
resulterat i att de punktskattebelagda
områdena (energi i olika former samt
tobaksvaror och alkoholvaror) stämmer
ganska väl överens i de olika länderna.
Gemensamma regler såvitt avser
inkomstskatterna är däremot hittills få.
På bolagsbeskattningens område har dock
vissa resultat uppnåtts. Vad gäller
kapitalbeskattningen är det en allmän
uppfattning att avsaknaden av gemensamma
regler skapar problem.
När det gäller tullen blev vid Sveriges
inträde i EU de gemenskapsförordningar
som reglerar handeln gentemot tredje
land direkt gällande här i landet.
Samtidigt infördes dock i den interna
svenska lagstiftningen - i avvaktan på
en permanent lösning - vissa
övergångsbestämmelser rörande tullens
befogenheter vid den inre gränsen. Under
innevarande vår kommer riksdagen att ta
ställning till ett förslag av regeringen
om att föra över dessa regler till en
särskild lag om tullens befogenheter vid
den inre gränsen (prop. 1995/96:166).
I den mån skattefrågor behandlas inom
EU hör de till första pelaren.
Samarbetet är således här överstatligt.
När det gäller beslut om skatter och
även vissa gränskontrollfrågor som också
hör till första pelaren erfordras
emellertid enhällighet. Ett enskilt
medlemsland har alltså vetorätt, dvs.
kan stoppa ett gemensamt beslut. Detta
förhållande bidrar till att det kan ta
lång tid innan beslut kan fattas på
skatteområdet.
Redan under hösten 1994, inför den
svenska anslutningen till EU, behandlade
skatteutskottet ett flertal lagkomplex
som syftade till att harmonisera den
svenska lagstiftningen inom skatte- och
tullområdet med EU-rätten. Det handlade
bl.a. om moms (bet. 1994/95:SkU7),
energiskatt (bet. 1994/95:SkU4), skatt
på alkohol och tobak (bet.
1994/95:SkU6), tullagstiftning (bet.
1994/95:SkU8) och regler om
omstrukturering av företag inom EU (bet.
1994/95:SkU10). Harmoniseringsarbetet
har sedan fortsatt under år 1995 med
ytterligare ändringar i momsreglerna
avseende omsättning av begagnade varor
(bet. 1994/95:SkU27) och i
förfarandereglerna för punktskatterna
(bet. 1994/95:SkU29). Under hösten 1995
har ytterligare förändringar skett med
avseende på bl.a. momsen för att bringa
de svenska momsreglerna i
överensstämmelse med gällande EG-
direktiv. Bl.a. har moms på allmänna
nyhetstidningar införts (bet.
1995/96:SkU12) och vissa förenklingar
genomförts (bet. 1995/96:SkU13).
Avsikten är vidare att förslag till
riksdagen som innebär en helhetslösning
av frågan om moms på kulturområdet skall
lämnas senast i september i år.
Information till utskottet
Från EU-kommissionen erhåller utskottet
via kammarkansliet en strid ström av
information avseende bl.a. förslag av
kommissionen och diverse rapporter m.m.
Detta flöde är svårt att överblicka och
tillgodogöra sig. Ofta är dokumenten
skrivna på engelska eller franska. Det
mesta materialet rör detaljfrågor, t.ex.
om speciella tullsatser på olika varor
från olika länder utanför EU. Det mesta
av denna information är av begränsat
intresse för utskottets ledamöter och
suppleanter.
Kansliets rutiner går ut på att
registrera dokumenten och föra upp dem
på en lista - med en kortfattad
redovisning av dokumentens innehåll -
som skickas ut till utskottets ledamöter
och suppleanter tillsammans med övriga
handlingar till utskottets sammanträden.
Dokumenten samlas på utskottets kansli
där de hålls tillgängliga för dem som
vill granska dem närmare. Dokument som
bedöms vara av ett större intresse för
utskottet kopieras och tillställs
ledamöterna och suppleanterna särskilt,
t.ex. genom utdelning i facken, om de
inte är alltför omfattande. Sådan
utdelning har t.ex. gjorts av
kommissionens arbetsprogram för 1996,
det italienska ordförandeskapets
prioriteringar och förteckning över
förslag från kommissionen.
Faktapromemorior och annat intressant
material om skatter och tullar som
framställts inom regeringskansliet delas
rutinmässigt omgående till utskottets
ledamöter och suppleanter.
Till EU-nämndens sammanträden inför
ekofinmötena erhåller kansliet
dagordning och sammanställningar av
handlingar m.m. På basis härav kan
snabbt bedömas vilket material som är av
intresse för utskottets ledamöter och
suppleanter och en delning i facken
göras av dessa handlingar.
Vid fem tillfällen under år 1995 och
1996 har tjänstemän från
Finansdepartementet, Riksskatteverket
och Generaltullstyrelsen kallats till
utskottet i särskild ordning för att
informera om skatte- och tullfrågor inom
EU. Därutöver - detta skedde redan år
1994 i anslutning till utskottets
beredningsuppgifter före det svenska EU-
inträdet - har tjänstemän från
Finansdepartementet, och i något fall en
statssekreterare, kallats att informera
utskottet i anslutning till EU-anknutna
propositioner som utskottet haft att
behandla.
Utskottet avser att senare i vår hålla
ett internt seminarium för att öka sitt
kunnande och sina insikter om de frågor
som hänger samman med de nuvarande och
de framtida momsreglerna inom EU. Till
det seminariet kommer utskottet att
kalla experter från Riksskatteverket,
någon revisor med stor sakkunskap om
momsproblemen sedda ur
företagsperspektiv samt
statssekreteraren för skattefrågor i
Finansdepartementet.
En grupp inom utskottet planerar att
göra en studieresa till EU-
institutionerna och EU-organen i Bryssel
senare i vår. Övriga ledamöter inom
utskottet kommer att göra motsvarande
resa vid ett senare tillfälle.
Omdömen
Det finns enligt utskottets uppfattning
anledning att göra skillnad mellan å ena
sidan den information som bör lämnas
till utskottet i samband med ett
omedelbart förestående beslut i
ministerrådet och å andra sidan den
kunskap som utskottet behöver för att
riksdagen skall kunna påverka ärenden
medan de fortfarande är under
övervägande i kommissionen och innan
positionerna har låsts. Utskottet tar
först upp den senare frågan.
För att riksdagen skall ha möjlighet
att utöva inflytande på ärenden som är
på gång inom EU och som kan förväntas
senare bli föremål för beslut i
ministerrådet är det viktigt att berört
utskott skaffar sig relevant information
redan när ärendena är under beredning i
olika arbetsgrupper. Härigenom skulle
utskottets ledamöter få möjligheter att
framföra synpunkter på ärendet i fråga.
Dessa synpunkter skulle sedan kunna
vidarebefordras till EU-nämnden eller
regeringen på lämpligt sätt.
Det är regeringen som representerar
Sverige och som deltar som part i det
direkta beslutsfattandet i EU-arbetet.
Företrädare för regeringskansliet och
olika myndigheter förbereder ärenden och
deltar i olika arbetsgrupper under
kommissionen. Regeringen har visserligen
ingen direkt formell skyldighet att
informera riksdagen i detta förberedande
skede. Utskottet vill emellertid betona
vikten av att berört utskott får
relevant information om de åtgärder som
regeringen förbereder eller har vidtagit
på ett så tidigt stadium som möjligt.
Det kan också vara värdefullt för
utskottet att känna till vilka
instruktioner och direktiv som har
givits till de svenska företrädarna i
EU:s arbetsgrupper.
Informationen från regeringen till
utskottet bör ges denna inriktning.
Detta innebär att det är en uppgift för
regeringskansliet att ta initiativ till
ett informationslämnande så snart som
det föreligger intressant information
att lämna. Samtidigt är utskottet
medvetet om att det kan framstå som
onödigt med alltför tätt återkommande
hearingar med regeringskansliets
tjänstemän. De rutiner som utvecklats
och som innebär att tjänstemän från
Finansdepartementet två eller tre gånger
per halvår lämnar muntlig information
till utskottet har utskottet hittills
ansett sig kunna acceptera, och
utskottet räknar med att även
fortsättningsvis kunna inhämta
information på detta sätt med jämna
mellanrum. Utskottet efterlyser dock en
ökad närvaro av de politiskt ansvariga
inom Finansdepartementet vid dessa
hearingar för att erhålla mera direkt
information om regeringens bedömningar.
Härigenom möjliggörs också en dialog
mellan utskottets ledamöter och de
politiskt ansvariga inom
regeringskansliet.
Det anförda innebär givetvis också att
utskottet självt måste ta ett större
ansvar då det gäller att penetrera och
sätta sig in i EU-materien. Utskottet
avser därför att prioritera EU-frågorna
högre och ägna mer tid och kraft åt att
inom sig diskutera de frågor som är
aktuella inom EU, medan det fortfarande
är meningsfullt att ge uttryck åt en
meningsyttring.
När det gäller ärenden som står inför
ett beslut i ministerrådet är det
givetvis också ett grundläggande krav
att utskottet ges den information som
behövs för att hålla utskottet à jour
med frågorna. Samtidigt bör det
framhållas att det normalt är alldeles
för sent att utöva något reellt
inflytande ens när det gäller
detaljfrågor när ett beslut i
ministerrådet är nära förestående. Det
material som kommer via EU-nämnden
innehåller ofta värdefull information
för utskottet, och utskottet är
angeläget om att detta informationsflöde
fortsätter. Vad i övrigt gäller
rollfördelningen mellan EU-nämnden och
utskottet anser utskottet att man bäst
upprätthåller en effektiv
arbetsfördelning genom att undvika att
formalisera och byråkratisera samarbetet
med skrivelser och formella yttranden
till nämnden. Kontaktarbetet bör i
stället som hittills ske genom
partigrupperna. Samarbetet har hittills
fungerat väl.
Informationen från kommissionen via
kammarkansliet är som nämnts tidigare
omfattande och svår att överblicka,
sortera och arkivera på ett meningsfullt
sätt. De rutiner som valts utgör enligt
utskottets uppfattning en godtagbar
kompromiss mellan behovet av att ta del
av relevant material och nödvändigheten
att lägga annat, som är av mindre
intresse, åt sidan. En förutsättning för
den valda ordningen är dock att det
genom utskottskansliets försorg
säkerställs att utskottet får kännedom
om även vad den sistnämnda informationen
i huvudsak handlar om och att de
aktuella handlingarna finns tillgängliga
för dem som vill granska dem närmare.
Utskottet vill dock betona att
förfarandet kan behöva ses över med
tanke på bl.a. problemet att göra
information på främmande språk snabbt
tillgänglig för utskottet.
Det är inte meningsfullt - eller över
huvud taget möjligt - att skatte
utskottet lägger sig i alla detaljfrågor
inom skatte- och tullområdet - t.ex.
sådana frågor som avser tullen på
enskilda varor från enskilda länder -
som kommer upp inom EU. I stället bör
utskottet inrikta sig på att följa upp
vissa principiellt viktiga frågor.
Exempel på sådana frågor är
momssystemet, punktskatterna,
företagsbeskattningen,
kapitalbeskattningen, tullfrågor av
större intresse samt frågor om ekonomisk
brottslighet på skatte- och tullområdet.
Två frågor som för närvarande är
särskilt aktuella är dels frågan om en
obligatorisk koldioxidskatt i hela EU,
dels införandet av ett definitivt
momssystem.
Skatteutskottets EU-frågor har stor
betydelse - skatterna berör ju alla
människor och samhällssektorer - men är
relativt få till antalet. Dessutom tar
det normalt många år från det att ett
förslag på skatteområdet kommit upp inom
EU - i synnerhet om det är ett viktigt
och kontroversiellt förslag - till dess
att ministerrådet fattar beslut om
direktiv. Den hittillsvarande perioden
av svenskt medlemskap om knappt sexton
månader har därför inte gett så mycket
erfarenheter av EU-arbete på
skatteområdet. Utskottet anser att det
är värdefullt att det nu görs en
utvärdering av så att säga
kontrollstationskaraktär av EU-frågornas
behandling i riksdagen. En sådan
utvärderingsåtgärd kan visa sig mycket
värdefull genom att den kan ge impulser
till förbättrade rutiner och genom att
utskotten får anledning att ompröva sina
ageranden såvitt avser EU-frågorna. Mot
bakgrund av de begränsade erfarenheterna
anser emellertid skatteutskottet att det
nu är alldeles för tidigt att göra en
definitiv utvärdering av riksdagens
organisation för EU-arbetet. Utskottet
förutsätter att sökandet efter
meningsfulla arbetsformer när det gäller
utskottens informationsinhämtande och
deras möjligheter till inflytande på
regeringens EU-politik fortsätter och
anser därför att en förnyad och mera
grundlig utvärdering av EU-frågornas
behandling i riksdagen bör genomföras
senare när ytterligare erfarenheter har
vunnits på detta område.
Stockholm den 23 april 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors
(s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson
(s), Sverre Palm (s), Lisbeth Staaf-
Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn
Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m),
Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v),
Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m),
Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson
(kds), Lars U Granberg (s), Carl Erik
Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp).
Avvikande mening
Lars Bäckström (v) och Ronny Korsberg
(mp) anför:
Angående skatteutskottets relationer
till EU-nämnden delar vi majoritetens
uppfattning att det inte är lämpligt att
alltför mycket formalisera samarbetet
genom regelbundna skrivelser eller
yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden
och utskottet bör i huvudsak ske via
partigrupperna och kanslierna. I
speciella fall och för att öka
öppenheten anser vi dock att skriftliga
synpunkter från utskottet bör kunna
delges EU-nämnden som ett underlag för
nämndens diskussion.
Justitieutskottets yttrande
1995/96:JuU7y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Inledning
Konstitutionsutskottet har i en
skrivelse den 14 mars 1996 hemställt om
yttrande från övriga utskott samt EU-
nämnden angående EU-frågornas behandling
i riksdagen.
Skrivelsen föranleder följande yttrande
från justitieutskottet.
Bakgrund
I propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen anfördes att
riksdagen borde tillförsäkras ett
inflytande på förhand över de frågor som
skall behandlas i Europeiska unionens
råd (EU-rådet eller ministerrådet).
Detta borde, anförde regeringen,
åstadkommas genom att riksdagen gavs
möjlighet att påverka de ståndpunkter
som Sverige skall inta inför
förhandlingar och beslutsfattande inom
EU. Även i övrigt borde riksdagen få
insyn i och inflytande över
beslutsprocessen i EU (prop.
1994/95:19).
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)
behandlade konstitutionsutskottet
således dels regeringens förslag till
bestämmelse om samverkan mellan
riksdagen och regeringen i frågor som
rör EU (prop. 1994/95:19), dels
förslag från talmanskonferensen om
inrättande av en EU-nämnd (1994/95:TK1)
och dels motioner som väckts med
anledning av förslagen.
I betänkandet föreslog
konstitutionsutskottet att riksdagen
skulle tillsätta en EU-nämnd för samråd
med regeringen i frågor som gäller
Europeiska unionen. Riksdagen biföll
konstitutionsutskottets förslag, och
regeringen skall således underrätta EU-
nämnden om frågor som avses bli
behandlade i Europeiska unionens råd.
Regeringen skall också rådgöra med
nämnden om hur förhandlingarna i rådet
skall föras inför beslut som regeringen
bedömer som betydelsefulla. Om nämnden
bestämmer det, skall regeringen rådgöra
med nämnden även i andra frågor. I
betänkandet betonade
konstitutionsutskottet att EU-nämndens
verksamhet inte påverkar regeringens i
regeringsformen fastställda skyldigheter
gentemot utrikesnämnden och att det inte
heller innebär någon förändring av
utskottens ställning och uppgifter
enligt riksdagsordningen.
Bestämmelserna om samråd mellan
regeringen och riksdagen i de aktuella
frågorna och om inrättande av en EU-
nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).
Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen
således fortlöpande informera riksdagen
om vad som sker inom ramen för
samarbetet i EU samt varje år till
riksdagen lämna en skrivelse med
berättelse över verksamheten i EU.
Reglerna om regeringens
samrådsskyldighet med EU-nämnden och
formerna härför finns intagna i 8 kap.
RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås
skyldigheten för regeringen att på
begäran informera utskotten i fråga om
arbetet inom EU på respektive utskotts
ämnesområde. I samma bestämmelse
fastslås myndighets allmänna
uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.
När det gäller EU-nämndens kompetens i
förhållande till bl.a. utskotten
poängterade konstitutionsutskottet att
EU-nämndens område avser samrådsfrågorna
och att någon förändring av utskottens
ställning, uppgifter och befogenheter
inte föranleds av inrättandet av EU-
nämnden. I flera motioner begärdes att
samrådet mellan regeringen och riksdagen
skulle ske via respektive fackutskott.
Konstitutionsutskottet uttalade att det
inte var lämpligt att fördela samrådet
på olika utskott med tanke på den
betydelse som borde fästas vid ett
sammanhållet förfarande där
samrådsorganet har överblick över den
samlade EU-politiken. Motionerna
avstyrktes.
I frågan om hur utskottens kunskaper
och synpunkter skulle komma EU-nämnden
till godo vid samrådet anförde
konstitutionsutskottet att det är
nödvändigt att utskottens kunskaper och
synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet. Det är, anförde
utskottet, en fråga om en ömsesidig
process mellan utskotten och nämnden.
Enligt konstitutionsutskottet borde
utskotten givetvis kunna överlämna
formella yttranden till EU-nämnden både
på nämndens begäran och på eget
initiativ, men andra vägar kunde ofta
vara nog så ändamålsenliga, anfördes
det. I fråga om yttranden från utskottet
till EU-nämnden råder, anfördes det, den
svårigheten att det inte finns något
ärende eller direkt förslag att knyta
yttrandet till. Det viktiga är, anförde
konstitutionsutskottet, att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom EU och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också ser det
som viktigt att påminna om väntade
ärenden och dagordningar inom EU. Dessa
samrådsformer får dock, anförde
konstitutionsutskottet, inte innebära
att samverkan, i avsaknad av en aktiv
reglering i riksdagsordningen, skall ske
blott på nämndens villkor. Utskottens
viktiga ställning i vårt parlamentariska
system innebär, anförde utskottet, att
dessa normalt sett bör ha befattning med
EU-processerna fram till dess att de som
formliga ärenden skall behandlas i
ministerrådet. EU-nämnden borde också,
anförde konstitutionsutskottet, ha
kunskaper om riksdagens
ställningstaganden och utskottens
ståndpunkter inför det att regeringen
rådgör med nämnden.
Konstitutionsutskottet ville dock inte
förorda att formerna för samråd och
informationsutbyte mellan nämnden och
utskottet skulle regleras.
Erfarenheterna borde i stället avvaktas
och om det, efter viss tid, skulle visa
sig att samspelet mellan utskotten och
nämnden inte speglar denna
konstitutionsutskottets mening om
ömsesidighet avsåg utskottet att i
riksdagen väcka förslag om en reglering
i riksdagsordningen om nämndens
skyldighet att samråda med det utskott
till vars ämnesområde en fråga som skall
behandlas i EU-rådet hör.
Konstitutionsutskottet framhöll i
betänkandet att den föreslagna samverkan
med bl.a. inrättandet av EU-nämnden
innebar helt nya förhållanden och
arbetsformer för riksdagen och att
utvecklingen därför skulle komma att
följas noga. Det anfördes att det låg i
sakens natur att arbetsformerna efter
hand skulle kunna komma att förändras
med anledning av vunna erfarenheter.
Konstitutionsutskottet har nu för
avsikt att i vår lägga fram ett
betänkande i kammaren om EU-frågornas
behandling i riksdagen.
Justitieutskottets ställningstaganden
Inledningsvis vill justitieutskottet
anmärka att de EU-frågor som hör till
utskottets beredningsområde faller inom
tredje pelaren där samarbetet är
mellanstatligt. Härav följer att det
inom utskottets område inte sker någon
för Sverige bindande reglering av EU:s
organ utan frågorna måste, i den mån
regeringen inte får besluta, behandlas i
riksdagen efter sedvanlig beredning i
utskottet.
Rubriksättningen i utskottets yttrande
överensstämmer med rubriksättningen i
den promemoria som upprättats inom
konstitutionsutskottet och som är
underlag för konstitutionsutskottets nu
aktuella skrivelse.
Information och påverkan
Utskottet har alltsedan Sveriges inträde
i EU ägnat stor uppmärksamhet åt att
skapa utskottsrutiner som syftar till
att utskottet tillförsäkras tidig och
tillräcklig information i frågor som rör
utskottets beredningsområde. Rutinerna
har också förbättrats och förändrats
genom de erfarenheter som gjorts. Det
arbetet fortsätter. För närvarande
gäller följande.
Inom ramen för utskottets arbete med EU-
frågor sker en omfattande
skrifthantering. Skrifter inkommer till
utskottet bl.a. direkt från olika EU-
organ, från kammarkansliet, från
regeringskansliet och från EU-nämnden.
På utskottets kansli genomgås EU-
nämndens föredragningslistor, och
bakgrundsmaterial i för utskottet
aktuella ärenden införskaffas. I den
utsträckning frågorna bedöms ha särskilt
intresse för utskottet gör kansliet en
muntlig föredragning av ärendet eller
delas materialet till utskottets
ledamöter. Samtliga handlingar förs in i
ett särskilt EU-diarium som förs på
kansliet och som månadsvis anmäls för
utskottet. Kopior av handlingarna
tillhandahålls naturligtvis på begäran.
Slutligen bör nämnas att utskottet inför
sina sammanträden som en stående punkt
på föredragningslistan har uppsatt EU-
frågor . Under denna punkt tas upp
information, inkomna handlingar m.m. som
rör EU.
Utskottet har påkallat och erhåller
regelbundet, minst tre gånger per år,
information från regeringen om aktuella
frågor. Regeringen brukar i dessa
sammanhang företrädas av
statssekreteraren i
Justitiedepartementet samt
cheftjänstemän och handläggare i
departementet. Syftet med dessa
sammankomster är att i ett tidigt skede
få tillfälle till information och
diskussion. Detta har medfört att
utskottet numera har mer kunskaper om
det arbete med konventioner m.m. som
pågår inom utskottets beredningsområde
än vad som var fallet före inträdet i
EU. Informationen har härrört från olika
nivåer i beslutsprocessen inom tredje
pelaren, dock i flertalet fall från
styrgrupperna och arbetsgrupperna.
På senare tid har det också vid ett par
tillfällen förekommit att regeringen
tagit initiativ till information i
särskilt viktiga och aktuella frågor.
Det har gällt dels frågor inför IGC-
konferensen, dels Schengenavtalet. Detta
ser utskottet som en positiv utveckling,
och utskottet vill gärna i detta
sammanhang framföra uppfattningen att
det är angeläget att regeringen tar
sådana initiativ. Informationen bör inte
begränsa sig till olika EU-förslag och
deras effekter på den svenska
regleringen utan omfatta också en
bedömning av om och i vilken
utsträckning förslagen skulle medföra
ändringar i vad som kan sägas vara
grundläggande principer för
rättsordningen inom utskottets
beredningsområde.
Utskottet har vidare diskuterat olika
EU-frågor direkt med berörda
myndigheter, t.ex. i samband med
utfrågningar men efterlyser här inte
någon förändring.
Utskottets relationer med EU-nämnden,
m.m.
Som framgått har EU-nämnden hand om
samrådet med regeringen inför möten i
ministerrådet medan utskottet
koncentrerar sina insatser på
beredningen av ärendena. Utskottet anser
att denna ordning i princip fungerar
väl; detta visar sig inte minst i att
det hittills inte har funnits anledning
för utskottet att yttra sig till EU-
nämnden - här måste dock också, som
inledningsvis påpekats, beaktas att
samarbetet inom tredje pelaren är
mellanstatligt. Utskottet är för
närvarande inte berett att föreslå
ändringar i den ordning som gäller.
Utskottet anser dock att det bör åligga
regeringen att till utskottet
regelbundet lämna skriftlig information
om vad som förekommit vid rådsmötena för
inrikes och rättsliga frågor.
Övriga frågor
Utskottet har under det senaste året
haft vissa direkta kontakter med EU-
parlamentet. Ledamöter från utskottet
har deltagit i ett par konferenser som
anordnats inom EU och som rört frågor om
ekonomisk brottslighet och bedrägerier
mot EU. Utskottet har också tagit emot
besök såväl från EU-parlamentets utskott
för medborgerliga rättigheter och
inrikes frågor som från ett nationellt
parlament. För närvarande planeras en
studieresa till Bryssel, i första hand
för de ledamöter som ännu inte på plats
bekantat sig med EU:s institutioner.
Sammanfattande synpunkter
Utskottet anser sammanfattningsvis att
den nuvarande ordningen för EU-frågornas
behandling i riksdagen fungerar väl
såvitt gäller utskottets
beredningsområde. Det kan dock sägas att
det råder ett visst
informationsunderskott som sammanhänger
med svårigheten för utskottet att hela
tiden hålla sig à jour med aktuella
drenden och således kunna ta initiativ
och påkalla information från regeringen
när ett ärende framskridit så långt att
detta är lämpligt. Denna brist synes
botas bäst genom att regeringen, när den
bedömer att ett ärende av vikt nått
denna punkt, tar initiativ till samråd.
Utskottet har med tillfredsställelse
noterat att regeringen under våren tagit
ett par sådana initiativ. Rapporteringen
från ministerrådets möten bör också
förbättras.
I övrigt har justitieutskottet inget
att anföra när det gäller EU-frågornas
behandling i riksdagen.
Stockholm den 18 april 1996
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid
Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström
(v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson
(kds), Helena Frisk (s), Görel Thurdin
(c) och Christel Anderberg (m).
Avvikande mening
Kia Andreasson (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som har rubriken
Sammanfattande synpunkter bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening fins det stora
brister i riksdagens hantering av EU-
frågorna. Bristen på öppen diskussion i
kammaren och utskotten om de problem som
medlemskapet medför är närmast
uppseendeväckande.
Det låter sig i och för sig sägas att
tillräcklig information kommer utskottet
till del. Men frågan är om inte
informationen är mer än tillräcklig.
Riksdagen och dess utskott översköljs av
information om stort och smått. De stora
och viktiga principiella frågorna
drunknar i informationsmängden. Här
skulle regeringen åtminstone något kunna
förbättra situationen genom att
tillgodose de önskemål som utskottet i
det föregående framfört om initiativ
från regeringen i ärenden under
beredning och om information från rådet
för inrikes och rättsliga frågor. Här
vill utskottet tillägga att det i fråga
om ärenden under beredning borde vara
självklart att utskottet får en
fortlöpande redovisning av läget i de
olika arbets- och styrgrupperna. Detta
är en förutsättning för möjligheten att
föra en debatt om och påverka de svenska
ställningstagande
Detta är emellertid inte tillräckligt.
Riksdagen måste också finna sådana
former för behandlingen av EU-frågorna
att de princiella frågorna förs fram och
blir tydligt belysta samtidigt som
debatten i riksdagen uppmuntras.
Lagutskottets yttrande
1995/96:LU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 beslutat hemställa om yttranden
från övriga utskott samt EU-nämnden
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen. Till beslutet har fogats en
inom konstitutionsutskottets kansli
upprättad promemoria med ett 40-tal
särskilda frågor som är avsedda att
utgöra underlag för yttrandena. Frågorna
till utskotten gäller bl.a. information
och påverkan samt utskottets relationer
till EU-nämnden.
Yttrandena bör ha inkommit till
konstitutionsutskottet senast den 23
april 1996.
Lagutskottet, som beslutat avge
yttrande, får anföra följande.
Inledning
Som en allmän bakgrund till de spörsmål
som aktualiseras genom
konstitutionsutskottets hemställan om
yttrande vill lagutskottet först
redovisa några av de regler som gäller
fr.o.m. den 1 januari 1995 för
riksdagens arbete med EU-frågorna.
Enligt 3 kap. 6 § riksdagsordningen
skall regeringen fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i EU samt varje år till
riksdagen lämna en skrivelse med
berättelse över verksamheten i EU. Av 4
kap. 10 § riksdagsordningen framgår att
regeringen på begäran av utskott är
skyldig att lämna upplysningar och avge
yttrande i fråga om arbetet inom EU på
utskottets ämnesområde.
EU-nämnden spelar en central roll i
riksdagens arbete med EU-frågorna. I 8
kap. 15 § riksdagsordningen föreskrivs
att regeringen skall underrätta nämnden
om frågor som avses bli behandlade i
EU:s råd. Regeringen skall också rådgöra
med nämnden om hur förhandlingarna i
rådet skall föras inför beslut som
regeringen bedömer som betydelsefulla
och i andra frågor som nämnden
bestämmer.
I sammanhanget kan nämnas att
regeringen nyligen överlämnat en sådan
skrivelse som avses i 3 kap. 6 §
riksdagsordningen (rskr. 1995/96:190,
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1995). Skrivelsen
behandlar EU:s övergripande politiska
och institutionella utveckling, det
ekonomiska och sociala samarbetsområdet,
unionens förbindelser med omvärden samt
det utrikes och rättsliga samarbetet.
Föreskrifterna i riksdagsordningen
bygger på de förslag som lades fram av
talmanskonferensen i en skrivelse hösten
1994 (1994/95:TK1). I skrivelsen
behandlades också frågan om utskottens
och EU-nämndens respektive roller.
Utskotten förutsattes därvid få en aktiv
roll, men det slutliga ansvaret för
samrådet med regeringen skulle ligga på
nämnden.
Vid konstitutionsutskottets behandling
av skrivelsen (bet. 1994/95:KU22)
följdes i huvudsak talmanskonferensens
förslag. I betänkandet behandlades också
fackutskottens ställning.
Konstitutionsutskottet framhöll därvid
att utskottens befogenheter inte
förändras genom inrättande av EU-
nämnden. Utskotten skall som tidigare
bereda remitterade ärenden inom sina
områden och har full möjlighet att inom
dessa områden ta sådana initiativ som de
anser påkallade. Konstitutionsutskottet
konstaterade vidare att EU-nämnden inte
kommer att överta någon av utskottens
uppgifter, utan nämndens område avser
samrådsfrågor.
Beträffande förhållandet i övrigt
mellan EU-nämnden och utskotten framhöll
konstitutionsutskottet att det är
nödvändigt att utskottens kunskaper och
synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet. Det är här, framhöll
konstitutionsutskottet, fråga om en
ömsesidig process mellan utskotten och
nämnden. Utskotten bör givetvis kunna
överlämna formella yttranden till EU-
nämnden både på nämndens begäran och på
eget initiativ, men andra vägar kan ofta
vara nog så ändamålsenliga. I fråga om
yttranden från utskotten till nämnden
kan det, anförde konstitutionsutskottet,
finnas den svårigheten att det inte
finns något ärende eller direkt förslag
att knyta yttrandet till. Vad som är
viktigt, framhöll konstitutionsutskottet
vidare, är att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade i
fråga om vad som händer på deras område
inom EU och att EU-nämndens ledamöter
och tjänstemän också ser det som viktigt
att påminna om väntande ärenden och
dagordningar inom EU. Dessa
samrådsformer får dock enligt
konstitutionsutskottet inte innebära att
samverkan, i avsaknad av en aktiv
reglering i riksdagsordningen, kan komma
att ske blott på nämndens villkor.
Utskottens viktiga ställning i vårt
parlamentariska system innebär att
dessa, normalt sett, bör ha befattning
med EU-processerna fram till dess att de
som formliga ärenden skall behandlas i
ministerrådet. Vidare anförde
konstitutionsutskottet att EU-nämnden
också bör ha kunskaper om riksdagens
ståndpunkter inför det att regeringen
enligt 8 kap. 15 § riksdagsordningen
rådgör med nämnden.
Konstitutionsutskottet ville inte
förorda att formerna för samråd och
informationsutbyte mellan nämnden och
utskotten reglerades. Utskottet ansåg i
stället att erfarenheterna borde
avvaktas.
Inom lagutskottets beredningsområde
finns ett antal frågor som omfattas av
EU-samarbetet. Inom det ekonomiska och
sociala samarbetsområdet finns
livsmedelsfrågor, konsumentfrågor,
bolagsrätt och immaterialrätt. I
samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor ingår konventionsarbeten på
privaträttens och konkursrättens
områden. För en närmare redovisning av
EU-samarbetet på lagutskottets
beredningsområde hänvisas till
regeringens skrivelse 1995/96:190 s.
58-61, 109, 110, 145-152 och 196-199.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse
att konstitutionsutskottet tagit
initiativ till en utvärdering av EU-
frågornas behandling i riksdagen.
Samtidigt måste emellertid konstateras
att erfarenheterna av arbetet hittills
är ganska begränsade. Utskottet har ännu
inte ett tillräckligt underlag för att
mer i detalj kunna gå in på alla de
frågor som ställts i
konstitutionsutskottets promemoria.
Fråga uppkommer om man inte bör avvakta
ytterligare någon tid innan en slutlig
utvärdering kommer till stånd.
Utskottet övergår därmed till att under
skilda rubriker behandla de frågor som
aktualiserats i konstitutionsutskottets
promemoria.
Information och påverkan
Lagutskottet har ägnat en inte obetydlig
tid till att informera sig i olika EU-
frågor. Till en början eftersträvades
att få en så allsidig information som
möjligt. Frågor som rörde EU:s
verksamhetsområden och rättsregler samt
EU:s institutioner och andra organ
ställdes därvid i förgrunden. Med hänsyn
till det stora informationsbehov som
förelåg i samband med Sveriges
anslutning till EU kom spörsmål om var i
berednings- eller beslutsprocessen en
viss samarbetsfråga befann sig att bli
av underordnat intresse. Under senare
tid har emellertid målsättningen varit
att få information på ett så tidigt
stadium som möjligt.
Information om EU-frågorna får numera
anses ingå som en naturlig del i det
löpande arbetet. Dokument från
kommissionen och inom regeringskansliet
upprättade faktapromemorior, som
tillställs utskottet via kammarkansliet,
anmäls regelmässigt i samband med
ordinarie utskottssammanträden. Vid
sammanträdena ges i regel en muntlig
sammanfattning om dokumentens innnehåll.
Enligt utskottets mening har detta
informationsflöde fungerat utan
anmärkning.
Utskottet har också tagit egna
initiativ till att få EU-information.
Under hösten 1995 företog utskottet en
studieresa till Bryssel och Luxemburg.
Vid besöket i Bryssel erhöll utskottet
allmän och värdefull information i en
mängd EU-frågor på utskottets
beredningsområde. Sveriges EU-
representation redovisade därvid
aktuella och övergripande frågor av
särskilt intresse för lagutskottet.
Därutöver inhämtade utskottet
information om aktuella projekt inom EU
av betydelse för utskottets
beredningsområde. Utskottet besökte
bl.a. två generaldirektorat, ett under
rådet och ett under kommissionen. Vid
besöket i Bryssel träffade utskottet
också representanter för EU-parlamentets
utskott för miljö, folkhälsa och
konsumentskydd. Besöket i Luxemburg
innefattade ett studiebesök på EG-
domstolen.
I samband med inhemska studiebesök
begär utskottet numera regelmässigt att
få information om aktuella EU-frågor.
Under våren 1996 har utskottet fått
sådan information vid studiebesök hos
Konsumentverket samt Patent- och
registreringsverket. Information och
synpunkter har således i viss
utsträckning inhämtats från andra än
regeringen. Några kontakter med
intressegrupper eller organisationer har
dock inte förekommit. Däremot har, såsom
utskottet närmare redovisat till
talmanskonferensen i en särskild
promemoria den 5 mars 1996 om
lagutskottets arbete med EU-frågorna,
förekommit uppvaktningar och skrivelser
från bl.a. näringslivsorganisationer när
fråga varit om att införliva beslutade
direktiv med svensk rätt.
Sedan våren 1995 förekommer regelbundna
kontakter med regeringskansliet för att
få information om aktuella EU-frågor.
Statssekreterarna vid
Justitiedepartementet och
Civildepartementet har därvid
tillsammans med andra
regeringstjänstemän vid olika tillfällen
inför utskottet informerat om pågående
arbete på civilrättens område respektive
konsumentområdet. Utöver vad utskottet
redovisat till talmanskonferensen den 5
mars 1996 kan nämnas att statssekretaren
i Justitiedepartementet tillsammans med
sex tjänstemän vid utskottssammanträde
den 26 mars 1996 lämnat redovisningar om
EU-samarbetet i olika civilrättsliga
frågor. Den 16 april 1996 har
ytterligare information på
konsumentområdet lämnats av företrädare
för Civildepartementet.
Genom vad som sålunda redovisats torde
en del av konstitutionsutskottets frågor
rörande information och
informationsflödet m.m. vara besvarade.
Beträffande övriga frågor som gäller
information och påverkan vill utskottet
anföra följande.
EU:s organisation samt de
procedurregler som gäller för beredning
och beslut har till en början medfört en
del svårigheter att få en helt
tillfredsställande överblick över EU-
samarbetet på utskottets
beredningsområde. Särskilt svårt har det
varit att få ett klart grepp på var inom
besluts- och beredningsprocessen en viss
fråga befunnit sig. Vidare har det inte
alla gånger varit möjligt att kunna få
en uppfattning om när ett slutligt
ställningstagande kan förväntas. Därmed
har viss osäkerhet rått om i vilken mån
utskottet kunnat påverka en viss fråga.
Utskottet har emellertid ingen kritik
mot den information som hittills
lämnats. Såvitt utskottet kan bedöma har
informationen varit relevant.
Genom regeringens skrivelse 1995/96:190
med en berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under år 1995 finns
numera för första gången tillgång till
en mer samlad redovisning över aktuella
och väsentliga EU-frågor. Enligt
utskottets mening torde redovisningen
fylla ett sedan länge konstaterat behov
av sammanfattande och koncentrerad
information. Såvitt utskottet nu kan
bedöma kommer redovisningen att vara
till hjälp i det fortsatta arbetet.
Den information som utskottet hittills
erhållit i olika sammanhang har inte
ansetts påkalla några omedelbara
åtgärder från utskottets sida. En
väsentlig orsak härtill torde vara att
Sverige som ett nytt medlemsland trätt
direkt in i en sedan länge pågående
berednings- och förhandlingsprocess.
Möjligheterna till påverkan i frågor som
vid Sveriges EU-inträde kommit långt i
beredningsprocesserna har i en del fall
bedömts som begränsade.
I framtiden ser utskottet som en
angelägen uppgift att på ett tidigt
stadium av beslutsprocessen inom EU
identifiera och bevaka för Sverige
angelägna frågor. Utskottet anser att
det därvid kan finnas anledning att i
större utsträckning än vad som hittills
skett analysera informationen och bedöma
vilka konsekvenser ett visst förslag kan
tänkas innebära för svensk del. För att
detta skall kunna ske bör informationen
i större utsträckning i framtiden vara
problemorienterad. Vidare kan det finnas
anledning att närmare efterhöra vilka
förhandlingspositioner som man från
svensk sida ämnar inta. Det är vidare
viktigt att utskottet om möjligt får
kännedom om andra länders inställning.
Beträffande de s.k. grönböckerna torde
det ofta finnas värdefull information
att hämta i anslutning till regeringens
arbete med utformningen av den svenska
hållningen till kommissionens förslag.
Från utskottets utgångspunkter skulle
det vara värdefullt om regeringen
underrättade utskottet om vilka åtgärder
som planeras för den svenska
beredningsfasen i form av
remissförfaranden och utfrågningar m.m.
och vilken tidsfrist som gäller för
ingivandet av de svenska synpunkterna på
förslagen. Med den överblick en sådan
enkel redovisning ger, skulle det vara
möjligt för utskottet att i enskilda
frågor av intresse begära närmare
information dels om vilka synpunkter som
under beredningen har lämnats av
organisationer och andra berörda, dels
om regeringens ställningstagande till
grönbokens innehåll och om inriktningen
i regeringens svar till kommissionen.
Vidare bör information inhämtas från
Sveriges EU-representation i Bryssel
liksom från nationella experter i olika
arbetsgrupper inom EU. Enligt utskottets
mening kan information således i ökad
utsträckning inhämtas via utfrågningar.
Utskottet har ingen generell uppfattning
i frågan om utfrågningarna bör vara
offentliga eller slutna.
I sammanhanget kan upplysas att
utskottet under våren 1996 beslutat att
med särskild uppmärksamhet följa några
aktuella EU-frågor. Dessa gäller
konsumenträtt (tvistlösningar och
rättsliga garantier), aktiebolagsrätt
(offentliga uppköpserbjudanden) och
immaterialrätt (konsumtionsreglerna).
Beträffande en närmare beskrivning av
dessa frågor hänvisas till lagutskottets
redovisning till talmanskonferensen den
5 mars 1996.
På konsumenträttens område kan kommande
ställningstaganden med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:181,
Konsumentpolitiken i EU - mål och
inriktning för det svenska arbetet,
komma att aktualisera ytterligare
områden för fördjupningar.
Relationerna till EU-nämnden
Lagutskottet har inte haft några
formella kontakter med EU-nämnden. Någon
samverkan mellan utskottet och EU-
nämnden har således inte kommit till
stånd. De kontakter som förekommit har
hittills ägt rum på kanslinivå och
syftat till att få information om frågor
inför ministerrådsmötena som berör
utskottet. Kansliet får regelmässigt
kallelser och föredragningslistor till
EU-nämndens samtliga sammanträden.
Därvid informeras också om vilka
underliggande handlingar som finns
tillgängliga på EU-nämndens kansli. På
föredragningslistorna anges också vilka
återrapporteringar från rådsmöten som
inkommit. Dokumentationen till EU-
nämndens sammanträden har, i den mån den
berört utskottets beredningsområde,
anmälts vid utskottssammanträden.
Vidare kan nämnas att EU-nämnden vi ett
tillfälle hösten 1995 tagit initiativ
till att regeringen lämnat viss särskild
information till utskottet. Initiativet
ledde till att justitieministern inför
utskottet vid ett sammanträde den 21
november 1995 informerade om arbetet med
ett utkast till en konvention om
rättsskipning och verkställighet i domar
i mål om äktenskapsskillnad
(Brysselkonvention II). Informationen
lämnades inför ministerrådsmötet i
inrikes och rättsliga frågor den 23 och
24 november 1995.
Beträffande konstitutionsutskottets
frågor som gäller utskottens relationer
med EU-nämnden vill lagutskottet anföra
följande.
Några direkta oklarheter om
kompetensgränserna mellan utskottet och
EU-nämnden har inte uppkommit. Utskottet
har ingen närmare kännedom om i vilken
utsträckning EU-nämnden ägnat sig åt
samma ärenden som utskottet. Enligt
utskottets mening bör den ordningen
gälla att nämnden endast svarar för
samråden inför ministerrådsmötena och
utskotten för bevakningen av frågorna
dessförinnan. Utskotten bör också ha
möjligheter att kunna framföra
synpunkter inför ett ministerrådsmöte.
Erfarenheterna av det ovan redovisade
ärendet angående Brysselkonvention II
visar att det i vissa frågor kan vara
motiverat att den sakkunskap som finns i
ett fackutskott kommer fram också på ett
sent stadium i beslutsprocessen. Enligt
utskottet är det viktigt att också
regeringen inför ministerrådsmötena kan
ta kontakt med utskotten när frågorna är
sådana att särskilda synpunkter från ett
utskott är erforderligt.
I de fall ett utskott har särskilda
synpunkter på ett kommissionsförslag bör
dessa naturligtvis komma till EU-
nämndens kännedom. Hur detta lämpligen
bör ske torde få avgöras i varje
särskilt fall. Ett informellt sätt som
bör kunna komma till användning kan vara
att utskottets synpunkter
vidarebefordras via partigrupperna till
EU-nämndens ledamöter. Också formella
yttranden bör kunna komma i fråga. Om
det skulle visa sig att EU-nämnden och
ett utskott inte har samma uppfattning i
en viss fråga anser utskottet att det är
lämpligt att det berörda utskottet
underrättas härom i någon form.
Övriga frågor
När det gäller kontakterna med
Europaparlamentarikerna har sådana i
begränsad utsträckning förekommit i
samband med utskottets studieresa till
Bryssel hösten 1995. Något behov av att
kontakterna organiseras utskottsvis
finns inte enligt utskottets mening.
Erfarenheterna av att frågor inom andra
och tredje pelaren ligger hos EU-nämnden
är så begränsade att utskottet nu inte
anser sig kunna besvara
konstitutionsutskottets frågor härom.
Det kan dock nämnas att utskottet
erhållit information om vissa rättsliga
frågor, främst konventionsarbete, som
hör till tredje pelaren på samma sätt
som enligt vad ovan redovisats gällt för
direktiv och förordningar.
Enligt utskottets mening finns det för
närvarande inte skäl att förorda att
samarbetet mellan EU-nämnden och
utskotten formaliseras genom ändringar i
riksdagsordningen. Som utskottet
inledningsvis anfört kan det med hänsyn
till de begränsade erfarenheter som
hittills föreligger finnas anledning att
avvakta ytterligare någon tid innan ett
slutligt ställningstagande kommer till
stånd. Som en allmän synpunkt vill
utskottet dock peka på att det också i
framtiden bör finnas utrymme för en
betydande flexiblitet i
samrådsförfarandet mellan EU-nämnden och
utskotten. Som framhållits i samband med
EU-nämndens inrättande måste det stå
ledamöterna i både EU-nämnden och
utskotten fritt att själva avgöra hur
arbetet med EU-frågorna skall bedrivas.
Avslutningsvis vill utskottet åter
understryka vikten av att utskottens
roll i arbetet med EU-frågorna
förstärks. Utskottens medverkan är
särskilt viktig med hänsyn till att
möjligheterna till inflytande torde vara
störst under ett tidigt stadium av
beslutsprocesserna. För den
parlamentariska förankringen av
samarbetet med EU är det också
värdefullt om inte bara EU-nämnden utan
också utskotten kan spela en aktiv roll
som samrådspartner till regeringen under
beslutsprocessen inom EU. En
utgångspunkt i det fortsatta arbetet
måste vara att utskotten själva följer
utvecklingen inom EU och på eget
initiativ skaffar sig den information
och kunskap i olika frågor som kan
behövas. Informations- och
kunskapsinhämtandet bör ske på ett så
tidigt stadium som möjligt.
Stockholm den 18 april 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Karin Olsson
(s), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v),
Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström
(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta
Carlsson (c), Anders Ygeman (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och
Kerstin Heinemann (fp).
Avvikande mening
Relationerna till EU-nämnden
Rolf Dahlberg, Tomas Högström och
Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Relationerna till EU-nämnden
som börjar med I de och slutat med
någon form bort ha följande lydelse:
När det gäller utskottens relationer
till EU-nämnden måste beaktas att
nämnden är ett rådgivande organ till
regeringen. Som framhållits i andra
sammanhang (se bet. 1994/95:KU22 s. 15)
är det regeringen som företräder Sverige
vid ministerrådets möten och regeringen
agerar därvid med fullt politiskt
ansvar. EU-nämndens medverkan vid
uppläggningen av förhandlingarna
påverkar inte riksdagens möjligheter att
använda de kontrollinstrument som anges
i 12 kap. regeringsformen.
Enligt utskottets mening finns det
bl.a. mot denna bakgrund inte skäl att
formalisera utskottens sammarbete med EU-
nämnden. Nämnden förutsätts ha kunskaper
om riksdagens tidigare
ställningstaganden i olika frågor, och
utskottens synpunkter i övrigt kan
enkelt och obyråkratiskt alltid
vidarebefordras via partigrupperna till
EU-nämndens ledamöter. Formella
yttranden från utskotten till EU-nämnden
bör, enligt utskottets mening, undvikas
och bör endast få förekomma i
undantagsfall. Också i de fall EU-
nämnden och ett utskott inte har samma
uppfattning i en viss fråga anser
utskottet att det är tillräckligt att
underrättelser härom sker via
partigrupperna.
Utrikesutskottet yttrande
1995/96:UU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 beslutat hemställa om yttranden
från övriga utskott samt EU-nämnden
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen. Som underlag för dessa
yttranden har inom
konstitutionsutskottets kansli
upprättats en "PM om remiss från
konstitutionsutskottet angående EU-
frågornas behandling i riksdagen".
Utskottet väljer att i det följande
begränsa sitt yttrande till mera
principiella frågor. Inom ramen för
dessa överväganden kommer även vissa av
konstitutionsutskottets mera detaljerade
frågor att besvaras.
1. Bakgrund
1.1 Proposition 1994/95:19
I proposition 1994/95:19 erinrar
regeringen om att ett svenskt medlemskap
innebär att Sverige på de områden som
faller inom EG:s kompetens kommer att ha
inflytande på och delta i de beslut EG
fattar men att vi också kan bli bundna
av beslut vi motsatt oss.
Regeringen konstaterar att EU-
medlemskapet som sådant och EG-rätten
inte ställer några krav på hur samspelet
mellan statsmakterna skall ordnas, utan
att detta i stället helt och hållet är
en nationell angelägenhet. Enligt
parlamentarismens principer skulle
regeringen, om Sverige blir medlem i EU,
i sitt sätt att sköta Sveriges intressen
inom EU visserligen ansvara inför
riksdagen, men riksdagens medverkan
skulle bli indirekt och riksdagens
kontroll av regeringen utövas i
efterhand. Regeringen anför att detta
skulle innebära att Sverige blir
folkrättsligt bundet av beslut inom
riksdagens nuvarande kompetensområde som
fattas utan någon direkt medverkan av
riksdagen, även om riksdagens medverkan
ibland kan vara nödvändig för att
Sverige skall kunna uppfylla de
förpliktelser som följer av beslutet.
Regeringen anser att det inte är
tillräckligt att riksdagens inflytande
utövas endast genom kontroll i efterhand
utan att det är önskvärt med en ordning
där riksdagen därutöver får ett aktivt
och reellt inflytande som gör det
möjligt att på förhand påverka de
ståndpunkter som Sverige skall inta
inför förhandlingar och beslutsfattande
inom EU.
Enligt regeringen bör riksdagen som
folkets främsta företrädare även i
övrigt få insyn i och ges inflytande
över den process som leder fram till för
vårt land viktiga och bindande beslut.
Samrådet syftar enligt propositionen
till att Sveriges inställning i olika
frågor skall bli parlamentariskt
förankrad. Regeringen anför även att ett
riksdagsorgans uttalande självfallet
inte kan bli bindande för hela riksdagen
och att det också saknar formell
konstitutionell betydelse.
När det gäller informations- och
samrådsskyldigheten beträffande beslut i
EU-rådet görs inte några formella
avgränsningar. Alla frågor oavsett
detaljeringsnivån skall i princip
omfattas. I sammanhanget påpekas att
viktigare utrikespolitiska frågor och
frågor om utrikespolitiska förhållanden,
vilka kan få betydelse för riket, liksom
hittills skall behandlas i
utrikesnämnden. Även i det avsnitt som
rör möten med Europeiska rådet
understryker regeringen utrikesnämndens
betydelse.
1.2 Konstitutionsutskottet (bet.
1994/95:KU22)
Konstitutionsutskottet anför i
betänkande 1994/95:KU22 under rubriken
Innebörden av samverkan (s. 14 f.)
följande:
Som anförs i propositionen ansvarar
regeringen i sitt sätt att sköta
Sveriges intressen inom EU enligt
parlamentarismens principer visserligen
inför riksdagen, men riksdagens
medverkan skulle bli indirekt och
riksdagens kontroll av regeringen utövas
i efterhand. Utskottet anser, i likhet
med regeringen, det inte vara
tillräckligt att riksdagens inflytande
utövas endast genom kontroll i
efterhand, utan det är önskvärt med en
ordning där riksdagen därutöver får ett
aktivt och reellt inflytande som gör det
möjligt att på förhand påverka de
ståndpunkter som Sverige skall inta
inför förhandlingar och beslutsfattande
inom EU. - - -
Ett riksdagsorgans uttalanden kan, som
framhålls i propositionen, inte bli
bindande för hela riksdagen och saknar
också formellt konstitutionell
betydelse. - - -
Riksdagen har den 7 juni 1994 fattat
principbeslut (bet. 1993/94:KU18) att en
nämnd för Europeiska unionen, EU-
nämnden, skall inrättas för samråd och
för att tillförsäkra riksdagen
inflytande över beslutsprocessen. EU-
nämndens uppgift bör bli den i
propositionen föreslagna. Regeringen bör
således underrätta nämnden om frågor som
avses bli behandlade i Europeiska
unionens råd samt rådgöra med nämnden om
hur förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som
betydelsefulla och i andra frågor som
nämnden bestämmer.
Senare i betänkandet (s. 19) erinrar
konstitutionsutskottet om att
utrikesnämndens ställning och uppgifter
är reglerade i regeringsformen och att
de inte berörs av att en EU-nämnd
inrättas. Konstitutionsutskottet påpekar
vidare att bestämmelser om utskottens
ställning och uppgifter finns i
riksdagsordningen. Inte heller i fråga
om utskottens befogenheter sker någon
förändring genom att EU-nämnden
inrättas.
Med tanke på den betydelse som bör
fästas vid ett sammanhållet förfarande
där samrådsorganet har överblick över
den samlade EU-politiken anser
konstitutionsutskottet (s. 20) att det
inte är lämpligt att fördela samrådet på
olika utskott. Däremot menar
konstitutionsutskottet (s. 22) att
utskottens kunskaper och synpunkter
skall kunna komma EU-nämnden till godo
inför dess samråd med regeringen.
Utskotten bör givetvis kunna överlämna
formella yttranden till EU-nämnden både
på nämndens begäran och på eget
initiativ, men andra vägar kan vara nog
så ändamålsenliga. Vad som är viktigt är
enligt konstitutionsutskottets
uppfattning att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade om
vad som händer på deras område inom
Europeiska unionen.
2. Utskottets överväganden
2.1 Övergripande synpunkter
Som framgår av ovanstående referat utgår
såväl regeringen som
konstitutionsutskottet i sina
överväganden rörande samverkan mellan
riksdagen och regeringen i EU-frågor i
allt väsentligt från de förhållanden som
gäller EU:s s.k. första pelare (området
för övernationellt beslutsfattande). Det
kan därför finnas anledning att från
utskottets sida framhålla de särdrag som
gäller andra pelaren (utrikesfrågor),
vilken inte omfattas av överstatlighet
utan i princip är att betrakta som ett
område för traditionell, mellanstatlig
samverkan.
Av 10 kap. regeringsformen framgår att
regeringen har omfattande befogenheter i
fråga om utrikespolitiken. I samband med
tillkomsten av regeringsformen och
riksdagsordningen konstaterade
Grundlagberedningen (bet. Ny
regeringsform, Ny riksdagsordning; SOU
1972:15) och regeringen (prop. 1973:90)
att utrikespolitikens betydelse för
rikets säkerhet motiverar att riksdagen
försäkrar sig om en vidsträckt insyn
däri och ett starkt inflytande däröver.
I 10 kap. regeringsformen finns också
bestämmelser som garanterar riksdagen
ett visst inflytande på viktigare
utrikespolitiska avgöranden.
Utvecklingen efter den nya grundlagens
tillkomst synes tala för att praxis
blivit den avsedda.
Ett huvudmotiv bakom införandet av
samverkansförfarandet mellan regering
och riksdag i EU-frågorna har, som
framgått ovan, varit att tillförsäkra
riksdagen ett reellt inflytande på
områden där suveränitetsöverlåtelse ägt
rum. Eftersom någon sådan överlåtelse ej
skett vad avser utrikespolitiken
(handels- och biståndspolitiken
undantagen) kan det förmodas att den
införda ordningen, vilken ju innefattar
nya samverkansformer också på
utrikespolitikens område, medför att
riksdagen får en större roll på detta
område än vad som var avsett vid den
nuvarande regeringsformens tillkomst.
Medan regeringen tidigare vände sig
till riksdagen endast i särskilt angivna
frågor och i frågor av större betydelse
har den nu införda ordningen kommit att
innebära att i princip alla frågor som
behandlas inom den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (GUSP), oavsett
betydelse, görs till föremål för
riksdagssamverkan. Det nya förfarandet
innebär också att detaljeringsgraden
ökat. Riksdagens insyn, och därmed också
dess möjlighet till inflytande, synes
således bli både bredare och djupare.
Detta kan komma att medföra att
riksdagens befattning med
utrikesfrågorna stundom skulle kunna
tangera den operationella hanteringen av
utrikespolitiken, något som skulle kunna
ifrågasättas ur lämplighetssynpunkt. Det
skulle även innebära en utveckling bort
från den i andra sammanhang uttryckta
ambitionen att fokusera riksdagens roll
på principiella och övergripande frågor.
2.2 Rollfördelningen mellan utskottet
och EU-nämnden beträffande frågor inom
andra pelaren
Den nu rådande ordningen kan sägas
innebära att utskottet är ålagt att
hålla sig informerat om viktigare frågor
från det de blir aktuella inom GUSP, via
behandlingen i ministerrådet (ibland
också i Europeiska rådet), till dess
eventuella beslut genomförts. Inför ett
ärendes behandling i ministerrådet har
EU-nämnden, samtidigt som
utrikesutskottet följer frågan, att
samråda med regeringen i samma ärende.
Kräver frågan i ett senare skede
riksdagsbehandling har utskottet att
även bereda ärendet. Det bör i
sammanhanget påpekas att
utrikesutskottet i kraft av sin
initiativrätt har möjlighet att föra in
frågor i GUSP-samarbetet.
Konstitutionsutskottet påpekar att
utskottens ställning, uppgifter och
befogenheter inte förändras genom att EU-
nämnden inrättas. Med tanke på den
betydelse som bör fästas vid ett
sammanhållet förfarande, där
samrådsorganet har överblick över den
samlade EU-politiken, anser
konstitutionsutskottet att det inte är
lämpligt att fördela samrådet på olika
utskott. Däremot menar
konstitutionsutskottet att utskottens
kunskaper och synpunkter skall kunna
komma EU-nämnden till godo inför dess
samråd med regeringen.
Konstitutionsutskottets ovan återgivna
synpunkter synes väga tungt vad avser
frågor inom första pelaren. Det är
däremot inte lika självklart att den
rådande modellen är lika funktionell på
utrikespolitikens område, där
suveränitetsöverlåtelse inte skett.
Mot bakgrund av modeller som prövats i
andra EU-stater har det bl.a.
ifrågasatts det lämpliga i att
regeringen först samråder med EU-nämnden
i fråga vilken utrikesutskottet därefter
har att ta ställning till inför ett
riksdagsbeslut. Det har härvid anförts
att riksdagens uppfattning mera
konsistent och konsekvent skulle komma
till uttryck om utrikesutskottet även
skulle svara för samrådsfunktionen.
Genom sina fackkunskaper skulle
utskottet kunna ge samrådet en större
tyngd.
Behovet av överblick över EU-ärendena
måste vägas mot behovet av en överblick
över och en samordnad hantering av de
utrikespolitiska frågorna. Det kan då
anföras att den nuvarande, splittrade
behandlingen av utrikespolitiken, vilken
i icke obetydlig del bedrivs utanför ett
EU-sammanhang, generellt sett får anses
försvaga riksdagens inflytande. Till
detta kommer att det grundläggande
argumentet för den särskilda
hanteringen inom riksdagen av EU-
frågorna - parlamentets minskade
inflytande till följd av
suveränitetsöverlåtelsen - inte är
tillämpligt vad avser utrikespolitiken.
EU-nämndens behov av överblick skulle
med denna alternativa modell kunna
tillgodoses genom att den direkt av
regeringen erhöll information i de
aktuella frågorna på motsvarande sätt
som redan i dag sker genom dubblerad
information också till utskott.
Genom att utrikesutskottet har det
samordnande beredningsansvaret i
riksdagen för hela EU-området, t.ex. vid
behandlingen av regeringens årligen
återkommande EU-skrivelse, har utskottet
(i likhet med EU-nämnden) en helhetsbild
av alla de sektorer som EU-samarbetet
omfattar. Utrikesutskottet har därutöver
också möjligheten till en överblick över
hela det utrikespolitiska området,
inklusive de delar som ligger utanför
GUSP-samarbetet. Av särskild betydelse
är att utskottet svarar för de centrala
säkerhetspolitiska frågorna, vilka
ligger utanför men nära berör EU-
samarbetet. Sammantaget torde därför
utrikesutskottet vara det riksdagsorgan
som har störst möjligheter att
överblicka regeringens agerande inom det
här aktuella området.
Hanteringen av utrikespolitiska frågor
inom riksdagen skiljer sig från vad som
är fallet på andra politikområden bl.a.
genom att själva besluten inte sällan
blott utgör en formell bekräftelse av
vad som framkommit genom föregående,
ofta långvariga diskussioner i andra
fora. Det kan mot denna bakgrund
ifrågasättas om ett samrådsförfarande i
samband med ministerrådsmötena är ägnat
att åstadkomma de avsedda resultaten.
Enligt utskottets mening är den ovan
antydda, alternativa modellen värd att
beakta. Utskottet är dock ej berett att
förespråka att den nu införs. Ett
ställningstagande bör ej ske förrän
ytterligare erfarenhet vunnits av den
nuvarande modellen och innan det står
klart vilka resultaten blir av EU:s
pågående regeringskonferens (IGC),
vilken kan komma att behandla de
nationella parlamentens roll i EU:s
beslutsprocess.
2.3 Information och påverkan
Enligt konstitutionsutskottets
uppfattning är det viktigt att
utskottens ledamöter - - - håller sig
väl informerade om vad som händer på
deras område inom Europeiska unionen .
Detta har i allmänhet tolkats som att
utskotten skall hålla sig informerade.
Konstitutionsutskottet har inte angivit
några närmare motiv beträffande varför
ledamöterna bör hålla sig informerade.
Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att
detta är en förutsättning för att
riksdagen genom frågeinstitutet skall
kunna utöva en effektiv parlamentarisk
kontroll. Även en rad andra motiv är
tänkbara.
Man får emellertid i sammanhanget inte
bortse ifrån sambandet mellan
information och påverkan. Reell påverkan
förutsätter information. Behovet av
information, och motivationen för att
informera sig, torde emellertid vara
begränsat om påverkansmöjlighet ej
föreligger. Vad gäller utskotten som
sådana (ej utskottsledamöterna) är dock
påverkansmöjligheterna, enligt
förarbetena, i princip begränsade enär
EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som
tilldelats rollen som samrådspartner
till regeringen. Som antyds i
konstitutionsutskottets frågeformulär
kan det emellertid också vara aktuellt
att söka information från, informera
eller påverka andra än regeringen.
Den tveksamhet om utskottens roll som i
viss utsträckning präglat det första
dryga året av svenskt medlemskap i EU
torde i viss utsträckning vara hänförlig
till oklarheter av ovan antydd art.
Enligt utskottets uppfattning skulle
klarlägganden på denna punkt vara till
gagn för det fortsatta arbetet med EU-
frågorna.
2.4 Eventuell reglering i
riksdagsordningen av arbetet med EU-
frågorna
Konstitutionsutskottet väcker frågan om
huruvida en närmare reglering i
riksdagsordningen av arbetet med EU-
frågorna, t.ex. vad avser förhållandet
utskott - EU-nämnd, skulle vara ett stöd
eller ett hinder för verksamheten.
Sverige har varit medlem av EU under
ett drygt år. Vad avser utskottets
befattning med EU-frågorna har denna tid
varit en inlärnings- och
anpassningsperiod under vilken nya
arbetsformer successivt vuxit fram.
Denna process kan knappast anses vara
avslutad. Det kan övervägas om det inte
vore lämpligt att bl.a. invänta
resultatet av konstitutionsutskottets
pågående utvärdering innan ett
ställningstagande till en eventuell
ändring i riksdagsordningen gjordes.
Även andra, externa skäl skulle kunna
tala för en dylik slutsats. Inom
utskottets beredningsområde finns en rad
EU-relaterade "gråzonsfrågor" avseende
bl.a. VEU och WEAG. Förhållandena
rörande bl.a. dessa kan förväntas komma
att påverkas av utgången av den pågående
regeringskonferensen (IGC). Som nämnts
ovan skulle även andra faktorer av
betydelse kunna framkomma. Det kan
därför förmodas vara en fördel om
resultatet av IGC inväntades innan ett
ställningstagande till den av
konstitutionsutskottet väckta frågan
gjordes.
Stockholm den 23 april 1996
På utrikesutskottets vägnar
Nils T Svensson
I beslutet har deltagit: Nils T Svensson
(s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-
Fries (s), Berndt Ekholm (s), Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v),
Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund
(kds), Christina Axelsson (s), Håkan
Juholt (s) och Anna Corshammar-Bojerud
(c).
Försvarsutskottets yttrande
1995/96:FöU5y
Angående EU-frågornas behandling i
riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 hemställt bl.a. om
försvarsutskottets yttrande över en inom
konstitutionsutskottets kansli upprättad
promemoria angående EU-frågornas
behandling i riksdagen.
Försvarsutskottet
Det finns inom Europeiska unionen ingen
gemensam försvarspolitik eller gemensamt
försvar. Eventuella unionsbeslut eller
aktioner som berör försvaret överlåts
till Västeuropeiska unionen (VEU). I VEU
är Sverige inte medlem utan har endast
observatörsstatus. EU-medlemskapet berör
försvarsutskottets beredningsområde
främst genom att utskottet följer EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitík
(GUSP). GUSP hänförs till den s.k. andra
pelaren inom vilken helt andra samarbets-
och beslutsformer förekommer än inom den
första pelaren. Sverige är suveränt i
dessa frågor.
Den helt dominerande delen av
försvarsutskottets beredningsområde -
frågor som rör totalförsvaret, dvs. den
nationella försvarspolitiken - är
sålunda inte en fråga för EU. I dessa
frågor har Sverige full suveränitet.
Genom att även den gemensamma utrikes-
och försvarspolitiken står utanför de
traditionella berednings- och
beslutsformerna inom unionen har
försvarsutskottet - som ett
riksdagsorgan - endast i begränsad
omfattning berörts av EU-frågornas
behandling i riksdagen.
Försvarsutskottet berörs dock i viss
utsträckning av frågor inom EU:s första
och tredje pelare som t. ex.
fredsräddningstjänsten, transport av
farligt gods, gränskontrollen till sjöss
samt försvarsindustriella frågor.
Dessa ärenden utgör dock ofta delar i
större frågor som huvudsakligen berör
andra politikområden och därmed i första
hand andra utskott.
Informationen om den verksamhet som
pågår inom EU, och som rör
försvarsutskottets verksamhetsområde,
har primärt kommit via det
allmänpolitiska intresse som fokuserats
till 1996 års regeringskonferens och i
massmedias rapportering som föregått
denna, samt genom information från EU
96-kommittén.
Försvarsutskottets arbete har sålunda
hittills endast i liten omfattning
kommit att påverkas av riksdagens
behandling av EU-frågorna. Utskottets
medverkan i EU-frågornas formella
behandling har hittills varit så pass
begränsad att det är svårt att nu ha
någon bestämd uppfattning om
samrådsförfarandet med, och
informationsgivningen till, riksdagen
behöver en omfattande reformering.
Utskottet anser vidare att resultaten
av den nu inledda regeringskonferensen
bör avvaktas för att få klarhet om någon
förändring sker för ärenden som i dag
faller inom EU:s andra och tredje pelare
och därmed påverkar riksdagens roll i
beslutsprocessen.
Utskottet vill emellertid betona vikten
av regeringens aktiva information till
och samråd med berörda fackutskott. För
närvarande är regeringen endast skyldig
att samråda med riksdagens EU-nämnd,
även i frågor som berör
försvarsutskottets ansvarsområde.
Försvarsutskottet anser för sin del att
riksdagen bör överväga att utvidga
regeringens samrådsskyldighet till
berörda fackutskott samt att regeringen
ges en skyldighet att aktivt informera
fackutskotten om verksamheten inom EU.
Mot bakgrund av vad försvarsutskottet nu
anfört avstår utskottet från att närmare
besvara de detaljfrågor som framställs i
den promemoria som utarbetats av
konstitutionsutskottets kansli.
Stockholm den 23 april 1996
På försvarsutskottets vägnar
Britt Bohlin
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin
(s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg
(s), Henrik Landerholm (m), Karin
Wegestål (s), Anders Svärd (c), Lennart
Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan
Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle
Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke
Carnerö (kds), Jörgen Persson (s), Rolf
Gunnarsson (m) och Göthe Knutson (m).
Avvikande mening
Lennart Rohdin (fp) anser
Med Sveriges medlemskap i EU har Sverige
fått ett välkommet och väsentligt ökat
inflytande över för medborgarna viktiga
frågor av främst gränsöverskridande
karaktär. Ett medborgarnas Europa kräver
emellertid att olika politiska frågor
hanteras på rätt nivå och i varje
sammanhang så nära de berörda
medborgarna som möjligt. EU riskerar
ofta att byråkratiseras och
centraliseras på ett oacceptabelt sätt.
Medborgarnas Europa får aldrig bli
eliternas Europa. Den demokratiska
kontrollen över de beslut som fattas
inom EU måste ligga hos de folkvalda.
Jag vill i detta sammanhang framhålla
den förskjutning från riksdagen till
regeringskansliet som medlemskapet i EU
inneburit. För att riksdagen skall kunna
skaffa sig bättre inflytande över EU:s
dagordning krävs att riksdagen kommer in
på ett betydligt tidigare stadium, om
möjligt redan då ärendena aktualiseras
inom EU. Detta lyfter fram frågan om
fackutskottens roll.
För närvarande är regeringen endast
skyldig att samråda med riksdagens EU-
nämnd, även i frågor som berör
försvarsutskottets ansvarsområde. Jag
anser att regeringens samrådsskyldighet
bör utvidgas till att samråda med
berörda fackutskott redan på det
stadium, när ärenden initieras inom EU.
Det gäller inte minst det arbete som
pågår inom EU:s olika arbetsgrupper.
Avvikande mening
Annika Nordgren (mp) anser
EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik (GUSP) hör till den
andra pelaren, vilket innebär att varje
enskilt land har vetorätt, men förväntas
enligt Maastrichtfördraget stödja den
överenskomna politiken i en anda av
lojalitet och ömsesidig solidaritet.
GUSP skall, enligt artikel J.4. i
Maastrichtfördraget, omfatta alla
frågor som berör unionens säkerhet,
inbegripet utformningen på lång sikt av
en gemensam försvarspolitik, som med
tiden skulle kunna leda till ett
gemensamt försvar . Denna målsättning
diskuteras under den pågående
regeringskonferensen.
Sverige är observatörer i
Västeuropeiska unionen (VEU). Eventuella
unionsbeslut eller aktioner som berör
försvaret överlåts till VEU.
Försvarsutskottet berörs också i viss
utsträckning av frågor inom EU:s första
och tredje pelare som t.ex.
fredsräddningstjänsten, transport av
farligt gods, gränskontrollen till sjöss
samt försvarsindustriella frågor.
Försvarsutskottet har vid ett tillfälle
haft besök av försvarsministern. EU-
skrivelser finns tillgängliga i en pärm
i utskottssalen.
Utskottets ledamöter har primärt
inhämtat information om den verksamhet
som pågår inom EU och som rör
försvarsutskottets verksamhetsområde
genom egna efterforskningar genom t.ex.
massmedias bevakning, det
allmänpolitiska intresse som har
fokuserats till regeringskonferensen
samt genom EU 96-kommitténs rapporter.
När det gäller EU-nämnden har samarbetet
ägt rum på det sättet att enskilda
ledamöter i de båda utskotten har haft
kontakt med varandra. Planen för EU-
nämndens sammanträden har också delats
ut till utskottets ledamöter.
Jag anser att det måste bedömas som
omöjligt att tillföra EU-nämnden
sakkunskap i den mångfald ärenden som
nämnden har att behandla. Därför bör
fackutskottet, där sakkunskapen finns,
bära ansvaret för riksdagens inflytande
över Sveriges agerande i EU.
Det är angeläget att utskottet på ett
så tidigt stadium som möjligt i
beslutsprocessen inom EU bevakar,
analyserar och bedömer angelägna frågor.
Min mening är därför att EU-nämnden bör
avskaffas. I andra hand anser jag att
regeringen skall informera om vad som
planeras för den svenska beredningen av
det aktuella ärendet och när synpunkter
skall vara ingivna. För att ett utskott
skall kunna ha reell möjlighet att
påverka behandlingen av en fråga är det
viktigt att utskottet tidigt i processen
får information om de ärenden som skall
tas upp av ministerrådet, samt om
ärenden inom utskottets beredningsområde
inom andra EU-organ.
Med en sådan arbetsordning skulle det
vara möjligt för utskottet att, i de
fall det anses intressant, kunna begära
närmare information och om det anses
nödvändigt kunna ta ett
utskottsinitiativ. Utskottet bör genom
formella yttranden framföra sina
synpunkter till EU-nämnden. Sveriges
agerande i EU måste också följas upp och
utvärderas. Därför skall utskottet
informeras efter förhandlingar.
Socialutskottets yttrande
1995/96:SoU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har hemställt om
yttrande från övriga utskott samt EU-
nämnden om EU-frågornas behandling i
riksdagen. Som underlag för yttrandena
har överlämnats en PM upprättad inom
konstitutionsutskottets kansli med
frågor till utskotten och EU-nämnden.
Socialutskottet har beslutat avge
yttrande och får anföra följande.
Utskottet
Inledning
Utskottet tog vid ett sammanträffande
med den dåvarande socialministern Ingela
Thalén i januari 1995 de första
kontakterna med Socialdepartementet för
att skaffa erforderlig information om
vilka frågor som behandlades inom EU på
utskottets område och vilka av dessa som
var aktuella i ministerrådet. Vid två
tillfällen därefter under 1995, i mars
och i oktober, har företrädare för
Socialdepartementet, bl.a. den ansvariga
statssekreteraren kallats till utskottet
för att redovisa utvecklingen inom EU
och de EU-frågor, som då var aktuella
inom departementet. Vid båda tillfällena
medverkade även ministern för sociala
frågor vid Sveriges ständiga
representation i Bryssel.
En utskottsdelegation bestående av elva
ledamöter och två tjänstemän har i
mitten av april gjort ett tvådagarsbesök
i Bryssel. Studiebesöket inleddes på
Sveriges ständiga representation med en
redogörelse för aktuella frågor inom EU.
Därefter besöktes Europaparlamentet med
bl.a. besök i respektive partigrupper.
Vidare besöktes ministerrådets
rådssekretariat och kommissionen (den
svenska kommissionären). Studiebesöket
var mycket värdefullt. Det är utskottets
bestämda uppfattning att det bör ges
möjligheter till denna typ av resor med
viss regelbundenhet för att riksdagens
ledamöter och tjänstemän skall kunna
upprätthålla kunskaperna på området och
vidga kontakterna inom EU-samarbetet.
Utskottet bildade i slutet av 1995 en
informell EU-grupp bestående av
ledamöter från samtliga partier i
utskottet för att närmare följa EU-
frågorna och förbereda utskottets
ställningstaganden. Avsikten är att
gruppen skall sammanträda före varje
ministerrådsmöte där frågor på
utskottets område behandlas. Gruppen har
hittills sammanträtt tre gånger. Den
förses från kansliet, i huvudsak utan
kommentarer, med de handlingar som
överlämnas inför EU-nämndens
sammanträden om hälsofrågor eller
sociala frågor samt med de dokument som
erhålls från kommissionen. En tjänsteman
vid utskottskansliet har fått i uppdrag
att särskilt följa EU-frågorna och ge
service åt EU-gruppen.
Information och påverkan
(frågorna 1a-1i)
Utskottet erhåller information om
utvecklingen inom EU dels genom
skriftliga handlingar från kommissionen
och ministerrådet dels genom muntliga
kontakter med företrädare för
Socialdepartementet. Utskottet har
sålunda vid några tillfällen kallat till
sig företrädare för Socialdepartementet,
bl.a. den ansvariga statssekreteraren,
för att redovisa utvecklingen inom
samarbetet i Bryssel och de EU-frågor
som vid respektive tillfälle varit
aktuella. Vid två av dessa tillfällen
medverkade även ministern för sociala
frågor vid Sveriges ständiga
representation i Bryssel. Informationen
har syftat till att ge utskottet en
allmän uppfattning om de frågor Sverige
(Socialdepartementet) prioriterar, dels
ge en bild av hur departementet och den
svenska representationen i Bryssel
arbetar med dessa frågor. Utskottet har
även efterfrågat information om det
förberedande arbetet i kommissionen.
Utskottet har intrycket att den
information som varit tillgänglig för
departementet också i lämplig omfattning
redovisats för utskottet vid dessa
sammanträffanden. Inga frågor har dock
varit aktuella som krävt aktiva
ställningstaganden och påverkan från
utskottets sida.
Socialutskottets sakfrågor berörs inte
särskilt mycket av EU-samarbetet. Sett
mot bakgrunden att Sverige varit medlem
i EU endast en kort tid anser utskottet
att informationsflödet fungerat
tillfredsställande och att informationen
i stort sett varit relevant. I några
fall har utskottet erhållit
kommissionsdokument som rört frågor inom
annat utskotts beredningsområde. Dessa
har då vidarebefordrats av kansliet. Det
är enligt utskottets uppfattning
emellertid svårt att överblicka
informationsflödet. Många dokument är
svårlästa. Endast ett fåtal är
kommenterade från svensk sida. Mer och
bättre information om arbetet i
kommissionen behövs enligt utskottet i
framtiden.
Utskottet har hittills erhållit två
faktapromemorior. Den ena rör ett
förslag från kommissionen till rådet om
program för hälsoindikatorer. Den andra
rör antagandet av en handlingsplan för
kampen mot cancer (1996-2000). När den
senare promemorian presenterades hade en
förlikningsprocedur avslutats och
Europaparlamentet och rådet hade
bekräftat resultatet. Inget av
programmen berör svensk lagstiftning. I
faktapromemoriorna nämns emellertid att
programmen kan ha positiva effekter för
Sverige eftersom medel kommer att kunna
sökas för svenska projekt. Någon form av
personella resurser kommer att krävas
för arbete med programmen (kostnader för
tjänstemännens arbetstid). Utskottet har
inte närmare övervägt om
faktapromemorior i andra fall än de
nämnda bort utarbetas.
När det gäller möjligheten att påkalla
information av regeringen har som
tidigare nämnts utskottet vid några
tillfällen utnyttjat möjligheten att
kalla till sig tjänstemän från
departementet. Det har också
överenskommits att mer allmän
information tills vidare skall ges
åtminstone två gånger om året. Nästa
mera allmänna information planeras ske i
maj 1996.
När det gäller arbetet i kommissionens
olika arbetsgrupper har utskottet
hitintills endast kunnat erhålla en
mycket översiktlig information. Frågan
har berörts vid departementets
informationstillfällen. Någon påverkan
på arbetet i arbetsgrupperna har alltså
inte kunnat ske. Det behövs i framtiden
mer information om utskottet skall kunna
ha en mer aktiv roll i detta sammanhang.
Med hänsyn till den korta tid Sverige
varit medlem anser utskottet att
situationen kan accepteras.
Utskottet har erhållit tre
återrapporteringar. Från ett ministerråd
den 27-29 oktober 1995 saknas dock helt
återrapportering. Utskottet anser att
omfattningen och innehållet i de
återrapporteringar som skett har varit
tillfredsställande.
Frågan om inhämtande av information och
synpunkter från andra än regeringen har
hittills inte varit aktuell för
utskottet. Inga intressegrupper har
kontaktat utskottet för att lämna
synpunkter. Ingen utfrågning har skett
på utskottets område.
De handlingar som kommer via
kammarkansliet samlas på
utskottskansliet i kronologisk ordning.
I några fall har utskottet erhållit
handlingar som har rört
socialförsäkringsutskottets område.
Sådana handlingar har lämnats vidare.
Sedan utskottets EU-grupp bildats
tillställs inkomna handlingar gruppens
medlemmar. Utskottet anser att
informationsflödet är så pass omfattande
och i en del fall så svårtillgängligt
att en mera ingående granskning av
samtliga dokument skulle kräva mer
personal för ändamålet. Hittills har
genomgången av handlingarna varit
närmast översiktlig när ingen ledamot
krävt något annat.
Som utskottet ovan framhållit saknas
tillfredsställande information om
arbetet i kommissionen. Ambitionen är
att förbättra situationen. Besöket i
Bryssel får bl.a. ses som ett led i
detta. Utskottet anser att besöket givit
goda inblickar i aktuella och kommande
frågor.
Utskottets relationer med EU-nämnden
(frågorna 2a-2d)
Samarbetet med EU-nämnden har enligt
utskottets mening fungerat utmärkt. Det
har aldrig varit fråga om någon
kompetenskonflikt. EU-nämnden bereder
ställningstaganden i ministerrådet.
Utskottet skall koncentrera verksamheten
på ärendenas beredning i kommissionen.
Utskottet skall dock vid behov medverka
även i förberedelserna av
ställningstaganden i ministerrådet.
Utskottet har hitintills uteslutande
agerat för att skaffa sig bättre
information och överblick. Ett led i
detta har varit att ta del av handlingar
inför ett nära förestående
ministerrådsmöte. I den meningen har
utskottet och EU-nämnden ägnat sig åt
samma ärende. Detta är väl också
förutsatt även om tyngdpunkten i
utskottets arbete i framtiden kommer att
ligga tidigare i beredningsprocessen i
EU. Vidare har utskottet försökt skaffa
sig översiktlig information om arbetet i
kommissionens arbetsgrupper m.m. Man kan
inte påstå att utskottet hitintills
ägnat sig åt ett visst ärende i
kommissionen. Följdfrågorna om
gränsdragning är enligt utskottet för
tidigt väckta.
Utskottet utgår från att framförandet av
synpunkter till EU-nämnden tills vidare
kan ske informellt genom att ledamöter i
utskottet kontaktar sina
representanter i EU-nämnden.
I det fall utskottet som sådant framför
sin bedömning till EU-nämnden i en viss
fråga som skall behandlas i
ministerrådet bör nämnden omgående
meddela utskottet om den avviker från
utskottets bedömning.
Övriga frågor
(frågorna 3a-3e)
De kontakter som har skett med de
svenska EU-parlamentarikerna har gått
via partigrupperna. Utskottet har i
samband med besöket i Bryssel haft en
längre överläggning med en svensk
parlamentariker som är ledamot i
utskottet för sociala frågor och
sysselsättning. Vidare följdes
respektive partis gruppmöten i
Europaparlamentet varvid tillfällen gavs
till mer informella samtal.
Frågan om ett överförande av
samrådsförfarandet från EU-nämnden till
utskottet i visst eller vissa ärenden
har inte varit aktuell.
Utskottet anser att ytterligare
erfarenheter bör vinnas innan ställning
tas till frågan om närmare reglering av
utskottens arbete med EU-frågorna.
Utskottet utgår från att intresset för
EU-frågorna kommer att öka när mer
kunskaper vunnits om ärendena inom EU
och arbetet där. Utskottets besök i
Bryssel har inneburit att EU-frågorna
blivit mer konkreta och kommit
närmare . Vid de överläggningar som
utskottet hade under besöket gavs goda
möjligheter att diskutera olika
sakfrågor inom utskottets område liksom
synen på riksdagens och fackutskottens
roll.
För att belysa svårigheterna att tränga
in i kommissionens förberedande arbete
kan nämnas att det inom
Socialdepartementet nyligen har
tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att
lämna förslag till en strategi för
Sveriges EG-arbete i frågor som gäller
folkhälsa och hälso- och sjukvård.
Gruppen leds av en
statssekreterare.Vidare ingår
generaldirektörerna för Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket
och Smittskyddsinstitutet samt även
företrädare för Landstings- och
Kommunförbunden. Gruppens uppgift är att
- kartlägga, såväl grupper och kommittéer
som vilka frågor som behandlas inom
hälso- och sjukvårdssamarbetet inklusive
miljö- och samhällsmedicinsk verksamhet,
hälsoskydd och smittskydd inom EG,
- lämna förslag till svenska
prioriteringar inom området,
- se över och lämna förslag till hur de
befintliga resurserna inom departement,
andra myndigheter och organisationer kan
samordnas och användas på bästa sätt.
Gruppens arbete skall vara avslutat den
31 maj 1996.
Sammanfattning
Utskottet avser att under den närmaste
tiden fortsätta sitt arbete med EU-
frågorna på samma sätt som hittills.
Inriktningen och uppläggningen av
arbetet är naturligtvis fortfarande
preliminär. Det är enligt utskottet ännu
för tidigt att dra några mer långtgående
slutsatser av det hittillsvarande
arbetet. Utskottets ambition är att
skaffa en bättre bild av de frågor som
behandlas inom kommissionen för att vid
behov kunna påverka arbetet så tidigt
som möjligt.
Utskottet anser det angeläget att
regelbundna/årliga studiebesök i Bryssel
för utskottsdelegationer blir möjliga.
Stockholm den 18 april 1996
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s),
Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson
(s), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman
(s), Mariann Ytterberg (s), Birgitta
Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson (kds), Annika Jonsell (m) och
Kerstin Warnerbring (c).
Kulturutskottets yttrande
1995/96:KrU6y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 beslutat hemställa om yttranden
från övriga utskott och EU-nämnden
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen. Som underlag för dessa
yttranden har inom
konstitutionsutskottets kansli
upprättats en promemoria med frågor till
utskotten och EU-nämnden.
Kulturutskottet yttrar sig i det
följande över flertalet av de till
utskotten ställda frågorna, nämligen de
frågor som har relevans för
kulturutskottets beredning av EU-frågor.
Utskottet
Allmänt
Kulturutskottet vill inledningsvis
understryka att antalet EU-frågor inom
kulturutskottets beredningsområde
hittills varit ytterst litet. Skälet
härtill är främst att kulturfrågorna -
som utgör den största delen av
utskottets beredningsområde - först
genom Maastrichtfördraget kom att räknas
in i EU:s kompetensområde. Vidare anses
kultur vara varje medlemsstats suveräna
angelägenhet, vilket har till följd att
EU inom kulturområdet har relativt små
beslutsbefogenheter. Inom utskottets
övriga beredningsområden, främst medie-,
turist- och ungdomsområdena, har antalet
aktuella frågor varit ringa. Det anförda
innebär att utskottets möjligheter att
dra några säkra slutsatser om
arbetsformerna för EU-arbetet i
riksdagen är begränsade.
I det följande lämnar kulturutskottet
synpunkter på konstitutionsutskottets
frågor.
Information och påverkan
Fråga 1 a
I betänkande 1994/95:KU22 anförs att det
är viktigt att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade i
fråga om vad som händer på deras område
inom EU. I vilken utsträckning har
utskottet erhållit information om och
kunnat påverka vad som är på gång inom
det egna området? Har utskottet försökt
att informera sig om vad som är på gång
redan innan kommissionen har lagt fram
sina förslag?
Synpunkter
Sedan Sverige blivit medlem i EU den 1
januari 1995 har kulturutskottet i god
tid fått information av tjänstemän i
Kultur-, Civil- och Näringsdepartementen
om de ärenden inom utskottets
beredningsområde som har skolat
behandlas på kommande ministerrådsmöten.
Utskottets ledamöter har därvid
tillfälle att framföra synpunkter på den
fortsatta hanteringen av aktuella
ministerrådsärenden.
Hösten 1995 fick utskottet en särskild
föredragning av representanter för
Näringsdepartementet rörande EU-
kommissionens grönbok Unionens roll inom
turistområdet. En grönbok på det
audiovisuella området kommer att läggas
fram i en nära framtid. Utskottet avser
att så snart den har blivit tillgänglig
begära särskild information om dess
innehåll och om regeringskan- sliets
bedömning.
Fråga 1 b
Utskotten erhåller bl.a. viktigare
redogörelser som lagts fram av
kommissionen och faktapromemorior om
förslag till viktigare rättsakter från
departementen via kammarkansliet. Hur
har informationsflödet fungerat, sett
från utskottets perspektiv? Har
utskottet uppfattat att det fått
relevant information? Har det varit
möjligt att bedöma vad i materialet som
har varit viktigt? Finns det upparbetade
rutiner för att tillgodose att utskottet
erhåller information? Vilka är i så fall
dessa rutiner och kan de förbättras? Har
material från EU överlämnats av
regeringen utan att dess innehåll och
innebörd har förklarats på ett
tillfredsställande sätt?
Synpunkter
Mängden EU-material som inkommer till
utskottet från kammarkansliet har efter
hand minskat och blivit mer relevant.
Behovet av att sålla materialet har
därigenom minskat eller praktiskt taget
upphört.
De rutiner som utarbetats inom
utskottskansliet när det gäller
skriftlig information om EU-frågor är i
korthet följande. Material från EU-
nämnden, från kammarkansliet och från
andra källor systematiseras efter vissa
principer så att den intresserade enkelt
kan få överblick över detsamma. Det
systematiserade materialet står
ständigt till ledamöternas förfogande.
EU-nämndens sammanträden har endast vid
ett tillfälle i mera betydande
utsträckning avsett kultur- och
mediefrågor. I detta fall informerades
ledamöterna omedelbart genom elektronisk
post om att det aktuella materialet
fanns samlat hos kansliet.
De rutiner som utarbetats när det
gäller muntlig information är följande.
Utskottskansliet gör en genomgång av EU-
nämndens arbetsplan och noterar vid
vilka sammanträden som nämnden avser att
behandla frågor som rör kulturutskottets
beredningsområde. Kansliet tar därefter
kontakt med departementens EU-
handläggare som ombeds komma till
utskottet och lämna information om de
ärenden som skall behandlas på kommande
EU-nämndssammanträden och
ministerrådsmöten. Det förekommer också
att - på utskottets begäran -
departementstjänstemän ger en allmän
orientering om arbetsläget på
ifrågavarande beredningsområde.
Utskottet har inte något att erinra mot
det sätt på vilket informationen
redovisats av regeringen eller
regeringskansliet.
Fråga 1 c
Regeringen behöver inte göra några
faktapromemorior rörande de rättsakter
som regeringen bedömer vara av mindre
vikt. Har utskottet kunnat göra en av
regeringen oberoende bedömning av dessa
ärendens vikt?
Synpunkter
Antalet ärenden som avser
kulturutskottets beredningsområde har
varit för få för att utskottet skall
kunna göra en meningsfull bedömning i
detta hänseende.
Fråga 1 d
Utskotten har möjlighet att påkalla
information av regeringen i fråga om
arbetet inom EU på utskottets område (4
kap. 10 § RO). I vilken utsträckning har
utskottet utnyttjat denna möjlighet? Har
det förekommit att regeringen lämnat
information på eget initiativ? Vilka
erfarenheter har utskottet av
omfattningen och kvaliteten på den
information som regeringen lämnat?
Synpunkter
Utöver vad som framgår under 1 a och 1 b
kan nämnas att den tidigare
kulturministern på eget initiativ lämnat
information om EU-frågor.
Utskottet har inte något att erinra i
fråga om omfattning och kvalitet på den
lämnade informationen.
Fråga 1 e
Det finns ungefär 200 arbetsgrupper
under rådet som behandlar kommissionens
förslag innan Coreper och rådet tar upp
ärendena. I vilken utsträckning har
utskottet följt och kunnat påverka
ärendena mellan det att kommissionen
kommit med sitt förslag och det att
ministerrådet tagit upp frågan på ett
rådssammanträde? Har utskottet haft
information om ärendenas behandling i
rådets arbetsgrupper och överblick över
vad som är på gång i dessa
arbetsgrupper?
Synpunkter
Utskottet hänvisar till vad som anförts
under 1 a.
Utskottet har inte fått någon mera
ingående information om verksamheten i
arbetsgrupperna.
Fråga 1 f
I vilken utsträckning har utskottet
erhållit rapporter om vad som förevarit
i ministerrådet? Vilka krav anser
utskottet att återrapporteringen från
ministerrådsmötena bör uppfylla?
Uppfylls dessa krav?
Synpunkter
Utskottet har erhållit återrapportering
från ett informellt och ett ordinarie
kulturministerråd. Enligt utskottets
uppfattning bör återrapporteringen
innehålla besked om Sveriges synpunkter
har blivit tillgodosedda. Erfarenheterna
av återrapportering är begränsade, men
har i de fall de förekommit uppfyllt
utskottets krav.
Fråga 1 g
I vilken utsträckning har information
och synpunkter inhämtats från andra än
regeringen? Har t.ex. intressegrupper
varit i kontakt med utskottet? På vems
initiativ har i så fall kontakterna
tagits? Anser utskottet att information
i ökad utsträckning bör inhämtas via
utfrågningar? Bör dessa utfrågningar
vara offentliga?
Synpunkter
Kulturutskottet har på eget initiativ
under våren 1996 haft kontakt med de i
det här sammanhanget viktigaste
myndigheterna/institutionerna inom
kulturområdet, vilka informerat om det
europeiska samarbete som bedrivs med
anledning av EU-direktiv, EU-program,
m.m. Vidare har
myndigheterna/institutionerna redogjort
för sin egen roll i EU-samarbetet och
sin verksamhet med EU-information i form
av publikationer, konferenser,
seminarier och kunskapsinhämtande i
andra former.
På turistområdet har en
intresseorganisation, Svenska Rese- och
Turistindustrins samarbetsorganisation,
på eget initiativ framfört synpunkter på
hur den svenska rese- och
turistindustrin påverkas av Sveriges
medlemskap i EU.
Utskottets handläggare har efter
inbjudan deltagit i ett seminarium om
arbetet i EU:s regionkommitté.
Hittills har utskottet inte upplevt
något behov av utfrågningar. Utskottet
utesluter dock inte att behov av
utfrågningar - offentliga eller icke
offentliga - kan komma att uppstå
framöver.
Fråga 1 h
Utskottens kanslier erhåller information
om EU-frågor bl.a. via kammarkansliet
och från EU-nämnden. Vilka rutiner finns
för att tillgodose att utskottets
ledamöter kan ta del av informationen?
Skiljer sig kansliets roll när det
gäller EU-ärenden från övriga, icke EU-
relaterade, ärenden? I så fall hur?
Synpunkter
Som framgår av svaret under 1 b
förekommer både skriftlig och muntlig EU-
information. Kansliet svarar för att
skrifligt EU-material görs tillgängligt
på ett systematiserat sätt.
I motsats till vad som är fallet i
utskottets ordinarie beredningsarbete
gör kansliet inte några egna utredningar
när det gäller EU-frågor.
Fråga 1 i
Har utskottet en tillfredsställande
överblick över EU-frågorna inom det egna
beredningsområdet? Anser utskottet sig
väl informerat om arbetet inom EU?
Synpunkter
För närvarande anser sig utskottet ha en
relativt god överblick över aktuella EU-
frågor inom utskottets beredningsområde.
Den delegationsresa som utskottet gjort
under våren 1996 har ökat kunskaperna i
utskottet om EU-arbetet.
Utskottets relationer med EU-nämnden
Fråga 2 a
Hur har relationen med EU-nämnden
fungerat? Har det rått oklarheter om var
kompetensgränserna mellan utskott och
nämnd går?
Synpunkter
Samarbetet mellan EU-nämnden och
kulturutskottet har ägt rum på det
sättet att enskilda ledamöter i de båda
riksdagsorganen haft kontakt med
varandra. Därutöver har utskottets
handläggare haft fortlöpande kontakter
med EU-nämndens kansli.
Fråga 2 b
I vilken utsträckning har utskott och
nämnd ägnat sig åt samma ärenden? Har
klara gränser då dragits mellan de olika
skedena av EU:s beslutsprocess så att
utskottet endast ägnat sig åt frågor som
inte skall behandlas på ett nära
förestående ministerrådsmöte? Bör en
gränsdragning av denna typ eftersträvas
eller bör utskottet delta aktivt inför
samrådet inför rådets sammanträden?
Synpunkter
Utskottet hänvisar till vad som anförts
ovan under 1 a om att utskottet i god
tid får information av tjänstemän från
departementen om de ärenden inom
utskottets beredningsområde som skall
behandlas på kommande ministerrådsmöten.
Utskottet förordar att nuvarande
arbetssätt tills vidare bibehålls,
vilket innebär att utskottet strävar
efter att följa EU-frågornas
handläggning redan i ett tidigt skede
men överlåter åt EU-nämnden att svara
för kontakterna med regeringen inför
ministerrådsmötena. Utskottet vill
tillägga följande. Det torde ställa
mycket stora krav på EU-nämnden att
skaffa sig sakkunskap i den mångfald
ärenden som nämnden har att behandla, om
inte en nära samverkan med fackutskotten
äger rum. Det anförda talar för att
möjligheter skapas för att låta
fackutskotten delta i samråden med
regeringsmedlemmarna inför
ministerrådssammanträden. Hur en sådan
samverkan skall organiseras kräver
noggranna överväganden. Utskottet anser
dock att det finns skäl att avvakta med
ett ställningstagande tills dess att
ytterligare erfarenheter vunnits av EU-
arbetet i riksdagen.
Fråga 2 c
Hur kan och bör utskottets synpunkter på
kommissionsförslagen komma till nämndens
kännedom? Genom formella yttranden?
Synpunkter
Utskottets synpunkter på
kommissionsförslagen bör
fortsättningsvis främst komma till
nämndens kännedom på samma sätt som
hittills skett, dvs. genom informella
kontakter mellan enskilda
riksdagsledamöter i utskottet och
nämnden. Det anförda bör inte hindra
utskottet från att även framföra
synpunkter till EU-nämnden i formella
yttranden. Utskottet är medvetet om att
en sådan ordning kommer att medföra en
ökad arbetsbelastning för utskottet och
dess kansli. Särskilt under pågående
budgetarbete kan det därför vara svårt
att tillämpa.
Fråga 2 d
Bör nämnden meddela utskottet om den
avviker från utskottets bedömning i en
viss fråga som skall behandlas i
ministerrådet?
Synpunkter
För den händelse det införs ett formellt
remissförfarande, bör utskottet
självfallet få en återrapportering från
nämnden.
Övriga frågor
Fråga 3 a
I vilken utsträckning har utskottet haft
kontakt med de svenska
Europaparlamentarikerna och motsvarande
utskott i Europaparlamentet? Hur bör
kontakterna organiseras?
Synpunkter
En delegation från utskottet har under
våren 1996 företagit en resa till
Bryssel och därvid sammanträffat med EU-
parlamentariker. Utskottet har inte haft
några kontakter med Europaparlamentets
kulturutskott.
Kontakterna med Europaparlamentarikerna
och Europaparlamentets kulturutskott bör
i första hand ske på partinivå.
Fråga 3 c
Skulle en närmare reglering i
riksdagsordningen av arbetet med EU-
frågor, t.ex. förhållandet utskott -
nämnd, vara ett stöd eller ett hinder
för verksamheten?
Synpunkter
Det torde vara alltför tidigt att redan
nu formellt reglera förhållandet mellan
utskott och nämnd.
Fråga 3 d
Hur kan utskottet och riksdagen
engageras mer i EU-frågor? Vilka goda
och dåliga erfarenheter finns så här
långt?
Synpunkter
En viktig faktor för ett ökat EU-
engagemang är att kontakt kan skapas med
olika EU-organ bl.a. genom
delegationsresor till olika EU-
institutioner. De breda kontakter som
utskottet har haft med regeringskansliet
och myndigheter/institutioner inom
utskottets beredningsområde har bidragit
till att göra bilden av EU tydligare.
Fråga 3 e
Vad vill utskottet framhålla beträffande
arbetet med EU-frågor i övrigt?
Synpunkter
För att ett utskott skall kunna ha en
reell möjlighet att påverka behandlingen
av en fråga är det - generellt sett - av
största betydelse att utskottet på ett
tidigt stadium får information om de
ärenden som skall tas upp av
ministerrådet liksom om ärenden inom
utskottets beredningsområde som är
aktuella i övriga EU-organ. Som
utskottet anfört inledningsvis har
antalet EU-frågor inom kulturutskottets
beredningsområde varit ytterst litet.
Enligt utskottets mening bör ytterligare
erfarenhet vinnas före ett slutligt
ställningstagande när det gäller EU-
frågornas behandling i riksdagen och
samarbetet mellan utskotten och EU-
nämnden.
Stockholm den 18 april 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson
(s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s),
Marianne Andersson (c), Lennart Fridén
(m), Agneta Ringman (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny
Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s),
Lars Lilja (s), Gunnar Hökmark (m),
Birgitta Wichne (m) och Elizabeth
Nyström (m).
Avvikande mening
Ewa Larsson (mp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Övriga
frågor som börjar med För att och
slutar med och EU-nämnden bort ha
följande lydelse:
För att ett utskott skall kunna ha en
reell möjlighet att påverka behandlingen
av en fråga är det - generellt sett - av
största betydelse att utskottet på ett
tidigt stadium får information om de
ärenden som skall tas upp av
ministerrådet liksom om ärenden inom
utskottets beredningsområde som är
aktuella i övriga EU-organ. Detta
konstaterande leder fram till
slutsatsen att det finns starka skäl som
talar för att EU-nämnden skall
omstruktureras. EU-nämnden har nu
funnits i närmare 16 månader. Genom den
omfattande remissbehandling som görs i
detta ärende får konstitutionsutskottet
bred kännedom om erfarenheterna i
riksdagen av EU-nämndens hittillsvarande
verksamhet. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet att beslut om en
omstrukturering bör kunna tas redan nu.
Utbildningsutskottets yttrande
1995/96:UbU3y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har genom beslut
den 14 mars 1996 hemställt om yttrande
från övriga utskott samt EU-nämnden
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen. Som underlag för yttrandena
har utskotten tillställts en på
konstitutionsutskottets kansli upprättad
promemoria, vari återfinns ett stort
antal frågor till utskotten i nu berört
ämne.
Inledning
Utbildningsutskottet vill inledningsvis
peka på att riksdagen - såvitt avser
utskottets beredningsområde - endast i
begränsad omfattning berörs av
samarbetet inom EU. Unionen fattar inte
beslut om gemensam utbildnings- och
forskningspolitik. Varje medlemsland
ansvarar för den nationella politiken på
området. Det bör dock i sammanhanget
erinras om att medlemsländerna har
kommit överens om ömsesidigt erkännande
av vissa yrkesexamina.
Samarbetet inom EU på utbildningens och
forskningens område sker inom ramen för
gemensamt beslutade program. För dessa
anvisar EU medel. Utbildningsprogrammen
är Socrates (för skola och högre
utbildning) och Leonardo da Vinci (för
yrkesutbildning). De syftar till att
höja kvaliteten i utbildningen och
kompetensutvecklingen. När det gäller
forskningen sker samarbetet
huvudsakligast inom s.k. ramprogram; för
närvarande löper det fjärde
ramprogrammet.
Som en allmän reflexion vill utskottet
framhålla svårigheten att redovisa
erfarenheter hittills av EU-frågornas
behandling i utskottet mot bakgrund av
den korta tid som löpt efter det att
Sverige blev medlem av unionen. Härtill
kommer att beredningen av ärenden som
under det första medlemsåret skulle
beslutas i ministerrådet var långt
framskriden och att ärendena var
tämligen okontroversiella; de har i stor
utsträckning rört samarbetsavtal med
länder utanför EU och det fjärde
ramprogrammet hade just börjat löpa.
Detta har inneburit att utskottets
behandling av EU-frågorna under år 1995
har varit begränsad och inte krävt
särskilda resurser. Utskottets kansli
har bevakat ärendena, för utskottet
anmält via kammarkansliet inkommet
material och i vissa fall i korthet
föredragit detta. Som framgår av det
följande har situationen undan för undan
förändrats allteftersom frågor av
intresse för utskottet har dykt upp på
ett tidigare stadium i
beredningsprocessen och kanalerna med
Utbildningsdepartementets EU-kansli har
upparbetats. - Utskottet vill i det här
sammanhanget också erinra om att
utskottet nyligen och delegationsvis
besökt Bryssel vid två tillfällen, i
september 1995 och januari 1996, och då
närmare satt sig in i formerna för EU-
samarbetet på utskottets område och
försökt orientera sig om vad som varit
aktuellt i kommissionens arbete.
Ytterligare en delegationsresa i samma
syfte kommer utskottet att företa i
september 1996 med deltagande av
ledamöter och suppleanter som inte hade
tillfälle att delta i någon av de båda
tidigare resorna.
Information och påverkan
I konstitutionsutskottets promemoria är
ett antal frågor samlade under rubriken
Information och påverkan. De gäller dels
hur informationen till utskottet har
fungerat, dels möjligheterna att påverka
ärendena inför rådssammanträdena.
När det gäller informationen vill
utskottet anföra följande.
Som redan framgått har utskottets
kansli genom kammarkansliets försorg
tagit del av de ärenden som rört
utskottets område. Samtliga akter har
anmälts för utskottet genom att de har
förts upp på en lista över inkomna
skrivelser, vilken rutinmässigt delas
till samtliga ledamöter vid varje
sammanträde. I några fall under år 1995
blev de föremål för en kort föredragning
eller kommentar från kansliets och/eller
utskottets sida. Det har också redan
framgått att ärendena under år 1995 var
okontroversiella och de föranledde
heller inga diskussioner inom utskottet.
Alldeles i början av året var chefen för
Utbildningsdepartementet Carl Tham
(ansvarig för högre utbildning och
forskning) och statsrådet Ylva Johansson
(ansvarig för skolväsendet) i utskottet
och gav information, som främst tog
sikte på hur departementet skulle
organisera hanteringen av EU-frågorna
och inrättandet av ett EU-kansli. De
båda statsråden besökte utskottet på
eget initiativ. I början av innevarande
år, den 20 februari, återkom statsråden
Tham och Johansson, denna gång på
utskottets initiativ. Nu gavs en fyllig
information om läget såväl beträffande
forskningsfrågorna som vissa
utbildningsfrågor. De senare hade blivit
högeligen aktuella med anledning av
kommissionens vitbok om utbildning från
slutet av år 1995 och de förslag som där
förs fram, av vilka några har visat sig
vara kontroversiella. I samma skede hade
utskottets kansli - med anledning av
vitboken och information som givits vid
EU-nämndssammanträde i slutet av år 1995
- tagit kontakt med EU-kansliet på
Utbildningsdepartementet för mer
information om vissa aktuella forsknings-
och utbildningsfrågor. Denna kontakt
resulterade i att en
departementstjänsteman i slutet av mars
gav utskottet en utförlig redovisning av
läget beträffande förslagen i vitboken.
Vidare kommer företrädare för EU-
kansliet i maj att ge motsvarande
information om vissa forskningsfrågor.
Naturligtvis har utskottet möjlighet att
ställa frågor till de tjänstemän som
framträder inför utskottet. I
sammanhanget skall påpekas att de
tjänstemän från departementet som kommer
till utskottet representerar Sverige i
berörda rådskommittéer i Bryssel. -
Senare under våren kommer, på utskottets
begäran, företrädare för EU
programkontoret och EU/FoU-rådet att
informera utskottet om de båda
myndigheternas verksamhet.
Utskottet kan sammanfattningsvis
konstatera att - utöver den rutinmässiga
bevakningen av material som tillställs
utskottskansliet från kammarkansliet och
EU-nämndens kansli - kanaler alltmer har
upparbetats via vilka utskottet
förefaller kunna inhämta information om
ärenden av intresse för utskottet på ett
tämligen tidigt stadium av
beredningsprocessen. Utskottet har inget
att erinra mot vare sig omfattningen
eller kvaliteten i den information som
gives.
Beträffande utskottets möjlighet att
följa och påverka ärendena vill
utskottet anföra följande.
Några reella möjligheter för utskottet
att påverka de få ärenden som var
aktuella under år 1995 har inte funnits.
Däremot ser utskottet möjlighet till
inflytande beträffande Sveriges
ställningstagande i de ärenden som för
närvarande är aktuella. Sålunda visade
utskottet - utan att fatta något som
helst formellt beslut - samstämmighet
med det föredragande statsrådets
uppfattning när det gällde vissa förslag
i vitboken. Informationen från EU-
kansliet röjde likaledes samstämmighet
mellan regeringens uppfattning och
utskottets i fråga om vitboken.
Beträffande nu aktuella frågor rörande
EU:s ramprogram för forskningssamarbetet
utgår utskottet från att dess
uppfattning kommer att föras vidare till
regeringen på icke formaliserade vägar.
Vidare utgår utskottet från att
regeringens uppfattning i frågan om
riktlinjer för nästa ramprogram, vars
förberedelser nu har påbörjats, kommer
att delges utskottet vid informationen
från EU-kansliet i maj och i den
aviserade forskningspropositionen i
höst. På detta underlag bör utskottet
kunna ta egen ställning till hur nästa
ramprogram bör utformas. Utskottet är
inte främmande för tanken på en
offentlig utfrågning om detta ramprogram
med företrädare för svensk forskning.
Utskottets relationer med EU-nämnden
Utskottet har inget att erinra mot
formerna för samarbetet med EU-nämnden
såvitt avser informationen om nämndens
arbete. Föredragningslistor för såväl
nämndens sammanträden som närmast
förestående ministerrådsmöten har
rutinmässigt sänts över till utskottets
kansli liksom ordförandeskapets
planering av vilka ämnen som skall tas
upp vid rådsmötena. Någon kollision av
ärenden som behandlats samtidigt i
nämnden och utskottet har inte
förevarit. Frågan huruvida nämnden bör
meddela utskottet om den avviker från
utskottets bedömning i en viss fråga som
skall behandlas i ministerrådet bör
principiellt besvaras med ett ja. Dock
är det, som utskottet ser det, av
praktiska skäl inte möjligt för nämnden
att - med den ordning som för närvarande
gäller - efter sitt sammanträde, normalt
på en fredag, och före rådssammanträdet
delge sin uppfattning för utskottet, som
normalt sammanträder på tisdagen
följande vecka. Nämndens uppfattning
kommer att slå igenom och utskottet får
finna sig i detta! Därtill kan
emellertid läggas att partierna inom sig
kan ombesörja att inbördes likartade
synpunkter förs fram i fackutskott och
EU-nämnd.
Övrigt
Utskottet har i sin egenskap av
riksdagsorgan inte haft kontakt med de
svenska Europaparlamentarikerna och
motsvarande utskott i Europaparlamentet.
Utskottet finner det mest naturligt att
sådana kontakter tas genom respektive
partier. - Utbildningsutskottet berörs
inte av frågor inom andra och tredje
pelaren.
Frågan ställs huruvida en närmare
reglering i riksdagsordningen av arbetet
med EU-frågor, t.ex. föhållandet mellan
utskott och nämnd, skulle vara ett stöd
eller hinder för verksamheten. Utskottet
anser att frågan är för tidigt väckt.
Erfarenhet av ytterligare ett års arbete
bör ligga till grund för fortsatta
överväganden om sådan reglering.
Utskottet vill emellertid redan nu varna
för risken att byråkratisera
verksamheten vid en reglering. Utskottet
ser en fördel i att arbeta genom
informella kanaler för ömsesidig
påverkan av ledamöter i EU-nämnden och
utskott, exempelvis partigrupperna och
partigruppernas olika kommittéer.
Det har framgått flera gånger i det
föregående att EU-samarbetet berör
utbildningsutskottets beredningsområde i
begränsad omfattning. Utskottets
erfarenheter efter ett drygt års arbete
med EU-frågorna är tämligen ringa.
Frågorna är dock viktiga och utskottet
är angeläget om att kunna hantera dem på
ett klokt och meningsfullt sätt. Redan
nu, ett stycke in på det andra året av
medlemskap i EU, ser utskottet ökade
möjligheter att engagera sig i frågorna
till följd av - vilket också har
framgått - att kontakter med berörda
organ inom regeringskansliet alltmer har
etablerats. Utskottet ser också framför
sig möjligheterna till direkta kontakter
med skilda organ i Bryssel, såväl
Sveriges ständiga representation
därstädes och EU-organ som enskilda
intresseorganisationers kontor (t.ex.
SAF, LO, TCO), allt i syfte att öka
utskottets och riksdagens möjligheter
till insyn och påverkan när det gäller
EU-frågorna.
Stockholm den 16 april 1996
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman
(s), Beatrice Ask (m), Bengt
Silfverstrand (s), Eva Johansson (s),
Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c), Agneta Lundberg
(s), Ulf Melin (m), Torgny Danielsson
(s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Majléne
Westerlund Panke (s), Ola Ström (fp) och
Tuve Skånberg (kds).
Särskilt yttrande
Gunnar Goude (mp) anför:
EU satsar stora belopp på utbildning och
forskning inom hårt styrda program.
Mycket stora EU-anslag finansierar
projekt med svenska forskare, lärare och
studerande som mottagare och deltagare.
EU-styrda anslag går också till
forskning inom svensk industri.
Självfallet kan inte riksdagens
planering av svensk utbildning och
forskning ske utan att EU-verksamheten i
Sverige beaktas. Sveriges
utbytesverksamhet med andra länder inom
utbildningsområdet påverkas i mycket
stor utsträckning av den verksamhet som
binds upp av EU:s olika program.
Frihetsgraderna för nationella beslut
minskar genom EU-medlemskapet, det är
uppenbart, men desto större anledning
finns det att från riksdagen bevaka
samordningen av det vi har kvar att
hantera med det som dikteras av EU.
Sverige har möjligheter att påverka
denna användning t.ex. genom att noga
styra den nationella satsning som krävs
för att EU-medlen skall beviljas
(motpresta- tionen från mottagarlandet
ligger ofta på upp emot 50 % av
kostnaden). Det handlar här om en ny
form av budgetstyrning som självfallet
måste utvecklas och ledas från riksdagen
på ett betydligt mer genomtänkt sätt än
vad som nu är fallet.
Villkoren för den del av svensk
utbildning och forskning som styrs via
EU-anslag och vidhängande regelverk och
villkor från EU kan visserligen inte
bestämmas av svenska folkets riksdag,
men Sverige har som medlem en viss
möjlighet att åtminstone deltaga i
utformningen av EU:s regelverk och
villkor. En förutsättning för detta är
naturligtvis att Sverige tar initiativ
och att Sverige kommer in tidigt i
beredningen av ärenden. Självfallet
måste utskotten, med sitt
beredningsansvar i riksdagen, både få
tillfälle att göra parlamentariskt
förankrade bedömningar i EU-ärenden och
att lämna förslag till
ställningstagande. Ärendena utgör ju
delar av den helhet för vilken riksdagen
har det yttersta ansvaret.
Den slutsats som måste dras utifrån
erfarenheterna av EU-arbetet i riksdagen
så här långt är att i stort sett
ingenting har fungerat. Informationen
har varit otillräcklig och kommit för
sent. Konsekvensbeskrivningar och
analyserna av EU-verksamhetens effekter
på olika områden har inte gjorts så att
ens ett rimligt underlag för riksdagens
beslut föreligger. Försök att påverka EU-
politiken inom utbildning och forskning
har lyst med sin frånvaro i
utbildningsutskottet. För
utbildningsutskottets del skulle detta
inte ha varit så allvarligt om det inte
finns skäl att tro att effekterna av EU-
politiken inom utskottets ansvarsområden
är stora. Erfarenheterna hittills visar
emellertid att t.ex. de stora EU-anslag
som sysselsätter en stor grupp svenska
forskare har inneburit ett steg i fel
riktning för svensk forskningspolitik.
De förvärrar obalansen mellan tillämpad
forskning och grundforskning, de tar
resurser från den relativt lilla pool av
högkvalificerade forskare som landet
disponerar och de bryter och minskar det
internationella samarbete som Sverige
haft med andra länder och hindrar
sannolikt utvecklingen av framtida sam
arbete med länder utanför EU.
Inom en rad områden innebär EU-
medlemskapet försämringar för Sverige.
Möjligheterna att kompensera för dylika
missförhållanden är mycket olika för
olika områden. Vad gäller t.ex.
näringslivet, inte minst småföretagarna
inom jordbruket, så är möjligheterna
starkt begränsade. För andra områden ser
det emellertid ljusare ut. Utbildning
och forskning hör än så länge till de
områden där många olägenheter skulle
kunna minskas avsevärt.
Utbildningsutskottet är därför av
speciellt intresse när det gäller
riksdagens EU-betingade arbete.
Rutiner för information på ett tidigt
stadium och möjligheter att påverka i
olika led (långt före det beslutande
ministerrådsmötet) liksom väl genomförda
uppföljningar av EU-politikens
konsekvenser måste utvecklas.
Självfallet skall riksdagens utskott
utgöra viktiga noder i det nät som
dylika informations- och
påverkansrutiner utgör.
Trafikutskottets yttrande
1995/96:TU4y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet (KU) har den 14
mars 1996 beslutat hemställa om
yttranden från övriga utskott samt EU-
nämnden angående EU-frågornas behandling
i riksdagen. Som underlag för yttrandena
tillhandahålls en inom KU:s kansli
upprättad promemoria innehållande bl.a.
Frågor till utskotten.
Trafikutskottets yttrande i det följande
inleds - i enlighet med det i
promemorian uttalade önskemålet - med en
översiktlig beskrivning av hur utskottet
behandlat EU-frågorna. Härefter följer
ett avsnitt, vari KU:s frågor om
information och påverkan, 1a-1i, återges
tillsammans med utskottets svar.
Frågorna om utskottets relationer med EU-
nämnden, 2a-2d, ges ett översiktligt
kortfattat svar. Ett avsnitt med
rubriken Trafikutskottets synpunkter i
övrigt avslutar utskottets yttrande.
1 Inledning
Transporter och kommunikationer är
frågor som i hög grad har
internationella aspekter. Dessa märks
mer och mer i trafikutskottets
verksamhet. EES-avtalet och därefter det
svenska medlemskapet i EU har
naturligtvis starkt bidragit till den
utvecklingen. Utskottets engagemang i EU-
frågorna, i vid mening, kan sägas ha
inletts våren 1988. Utskottet ställde
sig då bakom regeringens bedömningar i
en trafikpolitisk proposition om att den
svenska trafikpolitiken borde utvecklas
så att den inte avvek från huvuddragen i
EG:s trafikpolitik. Hösten 1991
tillstyrkte utskottet regeringens
förslag om godkännande av ett
luftfartsavtal mellan Sverige, Norge och
EG. I augusti 1992 och i maj 1994
yttrade sig utskottet över propositioner
om EES-avtalet, resp. tilläggsavtalet
till EES-avtalet. I november 1994
yttrade sig utskottet över propositionen
om Sveriges tillträde till EU. I
februari 1996 yttrade sig utskottet över
regeringens skrivelse om
förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen i Turin.
Som en följd av EES-avtalet och
Sveriges medlemskap i EU har utskottet
i ett flertal betänkanden behandlat
frågor med EG/EU-anknytning. I dessa
betänkanden har utskottet ställt sig
bakom regeringsförslag om införlivande
av diverse rättsakter med svensk rätt.
Rättsakterna har avsett datoriserade
bokningssystem för luftfart,
kompensation till passagerare som nekas
ombordstigning på luftfartyg i
regelbunden lufttrafik, redovisning av
vissa infrastrukturkostnader,
teleterminalutrustning, avskaffande av
diskriminering såvitt avser fraktsatser
och befordringsvillkor, överflyttning av
fartyg mellan fartygsregister, säkerhets-
och miljökrav på fritidsbåtar samt
körkortsbestämmelser.
Det bör understrykas att de EU-frågor
som utskottet behandlar i sina
betänkanden endast utgör en del av de
internationella frågor som utskottet tar
ställning till. Det händer också att EU-
frågor behandlas samtidigt med andra
internationella frågor. Såvitt gäller
utskottets betänkanden är det därför
svårt att uppskatta den tid som
uteslutande ägnas åt EU-frågor. En annan
sak är naturligtvis att åtskillig tid
ägnas EU-frågor som inte föranleder
något betänkande eller yttrande. Detta
framgår av utskottets svar i det
följande på KU:s frågor.
2 Frågor och svar
2.1 Information och påverkan
Fråga 1a: I betänkandet 1994/95:KU22
anförs att det är viktigt att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig väl
informerade i fråga om vad som händer på
deras område inom EU. I vilken
utsträckning har utskottet erhållit
information om och kunnat påverka vad
som är på gång inom det egna området?
Har försök gjorts att informera sig om
vad som är på gång redan innan
kommissionen har lagt fram sina förslag?
Svar: Trafikutskottet och
Kommunikationsdepartementet har kommit
överens om en fortlöpande
kontaktverksamhet i samband med
hanteringen av olika EU-frågor.
Överenskommelsen finns nedtecknad i en
PM. Avsikten är att information,
skriftlig eller muntlig, skall lämnas så
tidigt som möjligt. Under år 1995 och
hittills i år har statsråd,
statssekreterare och
departementstjänstemän vid ett flertal
tillfällen informerat utskottet om
aktuella EU-frågor. Utskottet tillämpar
också en ordning som syftar till att
fördjupa dess EU-kunskaper inom vissa
områden. Inom ramen för denna ordning
har hittills sjösäkerhets- och
telefrågor behandlats med
statssekreteraren som främste talesman
för departementet. Det har därvid i
vissa fall varit möjligt att bilda sig
en uppfattning om vad som är på gång
redan innan kommissionen har lagt fram
sina förslag . Under våren kommer
ytterligare något ämne att studeras
närmare.
Fråga 1b: Utskotten erhåller bl.a.
viktigare redogörelser som lagts fram av
kommissionen och faktapromemorior om
förslag till viktigare rättsakter från
departementen via kammarkansliet. Hur
har informationsflödet fungerat, sett
från utskottets perspektiv? Har
utskottet uppfattat att det fått
relevant information? Har det varit
möjligt att bedöma vad i materialet som
är viktigt? Finns det upparbetade
rutiner för att tillgodose att utskottet
erhåller information? Vilka är i så fall
dessa rutiner och kan de förbättras? Har
material från EU överlämnats av
regeringen utan att dess innehåll och
innebörd förklarats på ett
tillfredsställande sätt?
Svar: Den nämnda överenskommelsen mellan
utskottet och
Kommunikationsdepartementet syftar till
att etablera rutiner för utskottets
informationsinhämtning. Utskottet har
ingen anmärkning mot det sätt på vilket
Kommunikationsdepartementet fullgör sina
åtaganden enligt överenskommelsen.
Pappersflödet är dock så omfattande -
och ofta så svårtillgängligt - att det
är svårt att bedöma vad som är
väsentligt.
Fråga 1c: Regeringen behöver inte göra
några faktapromemorior rörande de
rättsakter som regeringen bedömer vara
av mindre vikt. Har utskottet kunnat
göra en av regeringen oberoende
bedömning av dessa ärendens vikt?
Svar: Utskottet har inte gjort några
sådana bedömningar.
Fråga 1d: Utskotten har möjlighet att
påkalla information av regeringen i
fråga om arbetet inom EU på utskottets
område (4 kap. 10 § RO). I vilken
utsträckning har utskottet utnyttjat
denna möjlighet? Har det förekommit att
regeringen lämnat information på eget
initiativ? Vilka erfarenheter har
utskottet av omfattningen och kvaliteten
på den information som regeringen
lämnat?
Svar: Utskottet hänvisar till den nämnda
överenskommelsen. Inom ramen för denna
sker en fortlöpande dialog om hur
utskottet skall informeras i olika
frågor. Som redan framhållits har
utskottet ingen anmärkning mot det sätt
på vilket Kommunikationsdepartementet
fullgör sina åtaganden enligt
överenskommelsen.
Fråga 1e: Det finns ungefär 200
arbetsgrupper under rådet som behandlar
kommissionens förslag innan Coreper och
rådet tar upp ärendena. I vilken
utsträckning har utskottet följt och
kunnat påverka ärendena mellan det att
kommissionen kommit med sitt förslag
och det att ministerrådet tagit upp
frågan på ett rådssammanträde? Har
utskottet haft information om ärendenas
behandling i rådets arbetsgrupper och
överblick över vad som är på gång i
dessa arbetsgrupper?
Svar: Utskottet har kunnat informera sig
om innehållet i vissa policydokument
från kommissionen av typen grön- och
vitböcker. Utskottet följer dock inte
arbetet i de nämnda arbetsgrupperna och
kan inte heller sägas ha någon överblick
över vad de sysslar med. Utskottet har
emellertid tillgång till en förteckning
över tjänstemän som deltar i olika
arbetsgrupper.
Fråga 1f: I vilken utsträckning har
utskottet erhållit rapporter om vad som
förevarit i ministerrådet? Vilka krav
anser utskottet att återrapporteringen
från ministerrådsmötena bör uppfylla?
Uppfylls dessa krav?
Svar: Utskottet erhåller regelmässigt
rapporter om vad som förevarit i
ministerrådet. Se i övrigt avsnitt 3 av
detta yttrande.
Fråga 1g: I vilken utsträckning har
information och synpunkter inhämtats
från andra än regeringen? Har t.ex.
intressegrupper varit i kontakt med
utskottet? På vems initiativ har i så
fall kontakterna tagits? Anser utskottet
att information i ökad utsträckning bör
inhämtas via utfrågningar? Bör dessa
utfrågningar vara offentliga?
Svar: Utskottet har anordnat ett
sammanträde gemensamt med
Europaparlamentets utskott för
transporter och turism. På dagordningen
stod sjösäkerhetsfrågor. I sammanträdet
medverkade också företrädare för
Sveriges redareförening. Vidare har
utskottet och skatteutskottet ordnat en
gemensam hearing med generaldirektören i
Luftfartsverket och
generaltulldirektören om vissa
flygplatsfrågor med EU-anknytning.
Fråga 1h: Utskottens kanslier erhåller
information om EU-frågor bl.a. via
kammarkansliet och från EU-nämnden.
Vilka rutiner finns för att tillgodose
att utskottets ledamöter kan ta del av
informationen? Skiljer sig kansliets
roll när det gäller EU-ärenden från
övriga, icke EU-relaterade, ärenden?
I så fall hur?
Svar: Trafikutskottets ledamöter delges
all den information inom trafikområdet
som överlämnas av regeringen till
kammarkansliet och EU-nämnden. Viktigare
faktapromemorior, grön- och vitböcker
m.m. delges ledamöterna i sin helhet.
När det gäller övriga dokument
informeras ledamöterna om rubriken på
dokumentet, som i sin helhet förvaras på
utskottskansliet.
Kommunikationsdepartementet inbjuder
vidare utskottets ledamöter till
seminarier som departementet anordnar om
olika EU-frågor.
När det gäller kansliets roll i fråga
om EU-ärenden får man skilja mellan
frågor som föranleder betänkanden eller
yttranden och övriga EU-frågor. De
förstnämnda frågorna presenteras för
utskottet på sedvanligt sätt. I svaret
på fråga 1d har utskottet framhållit att
en fortlöpande dialog sker med
företrädare för
Kommunikationsdepartementet om hur
utskottet skall informeras i olika EU-
frågor. Kansliet är självfallet
engagerat i den dialogen. I svaret på
fråga 1g ges andra exempel på kansliets
engagemang i vad som här kallas övriga
EU-frågor.
Fråga 1i: Har utskottet en
tillfredsställande överblick över EU-
frågorna inom det egna
beredningsområdet? Anser sig utskottet
väl informerat om arbetet inom EU?
Svar: Som utskottet redan framhållit har
det ingen anmärkning mot det sätt på
vilket Kommunikationsdepartementet
informerar utskottet om EU-frågor.
Utskottet har emellertid också
framhållit att det inte följer arbetet i
någon av de 200 arbetsgrupperna under
rådet samt att pappersflödet är så
omfattande - och ofta så
svårtillgängligt - att det är svårt att
bedöma vad som är väsentligt. Utskottet
vill vidare framhålla att det efter bara
15 månaders medlemsskap är svårt att
skaffa sig en överblick över EU-
frågorna. Det finns därför behov av
ytterligare utvärderingar av riksdagens
EU-arbete.
2.2 Trafikutskottets relationer med EU-
nämnden
Som framgår av svaren i det föregående
är det utskottets ambition att informera
sig om viktigare EU-frågor på ett så
tidigt stadium som möjligt i
beslutsprocessen. Utskottet finner det
emellertid angeläget att hålla sig
informerat också om nära förestående
rådsmöten och rådsbeslut. Inför
rådsmötena har utskottet tillgång till
de promemorior som
Kommunikationsdepartementet tillställer
EU-nämnden. För att inte
kommunikationsministern skall belastas
med dubbelarbete föredras de i
promemoriorna behandlade frågorna av
tjänstemän i departementet. Vid dessa
föredragningar har det i första hand
varit fråga om att inhämta information.
Det har därför inte rått någon oklarhet
om var kompetensgränsen mellan
trafikutskottet och EU-nämnden går.
I nästa avsnitt av detta yttrande
föreslås att regeringen för utskottet
redovisar sina proriteringar inom EU-
arbetet, såvitt avser utskottets
beredningsområde, på något års sikt.
Utskottets ställningstaganden med
anledning av sådana redovisningar bör
delges EU-nämnden.
3 Trafikutskottets synpunkter i övrigt
på EU-frågorna
Som framhållits i det föregående är
informationsflödet i EU-frågor så
omfattande att det är svårt för
utskottet att bilda sig en uppfattning
om vilka frågor som är viktiga och
möjliga att påverka. Härtill kommer att
informationen domineras av frågor som
befinner sig i långt framskridna skeden
av EU:s beslutsprocess. Bl.a. dessa
omständigheter har lett till att
utskottet inte haft någon mera ingående
behandling av frågan om prioriteringar i
det EU-arbete som avser utskottets
beredningsområde. Utskottet finner det
mycket angeläget att få till stånd en
diskussion i den frågan. För att skapa
förutsättningar för diskussionen vore
det värdefullt för utskottet att få
information från regeringen om dess
strategi för arbetet inom EU med
transport- och kommunikationsfrågor på
något års sikt. Av informationen bör
framgå vilka frågor som regeringen avser
att prioritera samt regeringens
bedömning av möjligheterna att inom EU
få gehör för sina förslag. Utskottet
skulle därvid kunna lämna synpunkter på
regeringens prioriteringar.
Fler fördelar synes kunna vinnas med
ett sådant förfarande. Det torde sålunda
vara till fördel för regeringens eget
arbete att veta att den vid regelbundet
återkommande tillfällen måste formulera
och motivera arbetets inriktning och
prioriteringar. Det torde också vara av
betydelse för regeringen att veta att
dess prioriteringar har stöd i
utskottet. Vidare skulle partierna få
möjlighet att på ett mer organiserat
sätt än nu framföra sina synpunkter på
EU-arbetet.
En arbetsmetod enligt de angivna
riktlinjerna innebär också att det blir
lättare för utskottet att på ett tidigt
stadium särskilja viktigare frågor och
bedöma möjligheterna att via regeringen
påverka EU:s beslutsprocess. Härigenom
förbättras även möjligheterna att
samordna EU-frågor och inrikespolitiska
frågor, något som utskottet finner
angeläget. Vid regelbundet återkommande
tillfällen bör regeringen också för
utskottet redovisa hur den lyckas med
att inom EU få gehör för de prioriterade
frågorna.
Utskottet vill vidare framhålla att det
vore värdefullt om regeringen på ett
tidigt stadium informerade utskottet om
viktigare direktiv som skall införlivas
med svensk rätt.
Stockholm den 16 april 1996
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman
(s), Per Westerberg (m), Jarl Lander
(s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman
(m), Krister Örnfjäder (s), Karin
Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Karl-
Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars
Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp),
Christina Axelsson (s), Claes-Göran
Brandin (s) och Hans Hoff (s).
Avvikande mening
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal
Reyes (mp) anser att följande två
meningar bort avsluta utskottets svar på
fråga 1a:
Utskottet kan utifrån överenskommelsen
med Kommunikationsdepartementet inte
bedöma i vilken utsträckning utskottet
lyckats påverka vad som är på gång inom
det egna beredningsområdet. Det är
tveksamt om informationstillfällena
också inbegripit en dialog mellan
utskottet och
Kommunikationsdepartementet, där
utskottet kunnat utöva sådan påverkan.
Jordbruksutskottets yttrande
1995/96:JoU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 hemställt om yttrande från samtliga
övriga utskott samt från EU-nämnden
angående EU-frågornas behandling i
riksdagen. Som underlag för dessa
yttranden har upprättats en promemoria
med frågor till utskotten m.m.
Utskottet
Inledning
Utskottet anser det lämpligt att inleda
yttrandet med en allmän beskrivning av
arten och omfattningen av utskottets
arbete med EU-frågorna. Utmärkande för
jordbruksutskottets beredningsområde är
att så gott som samtliga ärenden i
större eller mindre utsträckning berörs
av EU:s regelverk. Det gäller framför
allt jordbruksfrågorna, men även
trädgårdsnäring, skogsbruk, fiske, jakt
och viltvård, djurskydd,
utsädeskontroll, veterinära och
fytosanitära frågor, genteknik samt
miljö- och naturvård. Regelverket är
synnerligen omfattande och
svåröverskådligt. Inom t.ex.
Jordbruksdepartementets ämnesområde
finns uppskattningsvis 20 000 sidor
författningstext i form av direktiv och
förordningar. Den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP, Common
Agricultural Policy) svarar i dag för
ungefär 46 % av utgifterna på EU:s
budget eller ca 315 miljarder kronor.
Också miljöfrågorna har varit ett
viktigt inslag i samarbetet med EU.
Antalet rättsakter som berör
miljöfrågorna är i dag över 200. Det kan
tilläggas att regeringen i skrivelser
till riksdagen lämnat särskilda
redogörelser för inriktning och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU.
Under riksmötena 1994/95 och 1995/96
har utskottet avgett /kommer att avge/
sammanlagt 47 betänkanden. I dessa har
EU-frågorna varit aktuella i sammanlagt
35 betänkanden och därutöver i tre
yttranden till andra utskott.
I de angivna ärendena har utskottet i
huvudsak behandlat förslag av följande
slag, nämligen om anpassning av svenska
rättsregler till EU:s regelverk, om
medelsanvisning för nationella
stödåtgärder som godkänts av EU för
medfinansiering eller för genomförande
med enbart svenska budgetmedel samt om
utformningen av nationella stöd- och
handlingsprogram m.m. med utgångspunkt i
gemenskapens regler. Vid behandlingen av
fristående motioner har
beredningsarbetet främst koncentrerats
på förekomsten av eventuella direktiv
och förordningar i de ämnen som
motionerna tagit upp. Därvid har det
varit angeläget för utskottet att finna
ett system som garanterar att
detaljkunskaperna om samtliga aktuella
rättsakter kommer utskottet till del.
Arbetet med EU-frågorna har således
krävt betydande resurser i form av
sammanträdestid samt berednings- och
informationsinsatser. Under den tid som
hittills förflutit efter Sveriges
anslutning har utskottet av flera skäl
nödgats prioritera
implementeringsfrågorna, särskilt på
jordbruksområdet. Några belysande
exempel på tyngre jordbrukspolitiska
frågor är struktur- och regionalstödet
till de areella näringarna samt
mjölkkvoterna. Det har varit en både
angelägen och tidskrävande uppgift att
inhämta nödvändig information i
anslutning till dessa ärenden och till
löpande ärenden i övrigt. Den
rutinmässiga informationen angående
aktuella EU-frågor har successivt
utökats genom ett fortlöpande samarbete
med Miljödepartementet och
Jordbruksdepartementet. Denna verksamhet
kan nu sägas ha fått en viss stadga. I
några fall har utskottet tagit egna
initiativ i viktigare frågor med
anknytning till bl.a. EU:s jordbruksstöd
och anslutningsfördraget (se t.ex.
1994/95:JoU13 och 1995/96:JoU16). Dessa
initiativ har föregåtts av grundliga
genomgångar och utfrågningar rörande
tillämpliga EU-regler. I ett ärende
anordnade utskottet en särskild
utfrågning med EG-rättslig expertis
angående den svenska lageravgiften på
ris och socker (1994/95:JoU17).
Inom utskottskansliet har genomförts
ett uppföljningsprojekt som bl.a. syftar
till att sammanställa EU:s struktur-
och regionalstöd inom jordbruk,
skogsbruk och fiske m.m. (mål 5a, 5b och
6).
De dokument som inkommer till riksdagen
i form av förslag till direktiv och
förordningar samt antagna rättsakter
m.m. berör i stor utsträckning,
sannolikt till övervägande delen,
jordbruksutskottets ansvarsområde. Också
när det gäller att registrera och delge
ledamöterna sådana handlingar har vissa
rutiner utarbetats.
Inkommande kommissionsförslag och
liknande registreras, med sökord, i ett
särskilt databaserat register och anmäls
vid sammanträde. Viktigare förslag
utdelas till ledamöterna. Likaså utdelas
alla faktapromemorior och rapporter från
rådsmötena. Enligt en överenskommelse
med Riksdagsbiblioteket erhåller
utskottet ett exemplar av samtliga
publicerade rättsakter. Också dessa
registreras med sökord i ett databaserat
register.
Utskottet har hittills knappast haft
några möjligheter att följa arbetet i de
arbetsgrupper och kommittéer som arbetar
under rådet och kommissionen. Enligt
uppgift finns inom
Jordbruksdepartementets område ca 140
sådana arbetsgrupper och inom
Miljödepartementets område ca 80.
Huvuddelen av arbetsgrupperna på
jordbruksområdet är inriktade på
speciella produkter eller
produktionsgrenar, som t.ex. spannmål,
mjölk, socker men också vin,
silkesmaskar och råtobak. På miljö- och
naturvårdsområdet finns arbetsgrupper
för t.ex. luft, vatten, kemikalier och
genetiskt modifierade organismer,
buller, avfall, flora och fauna.
Det bör tilläggas att utskottet vid
sidan av regeringskansliet har ett
brett kontaktnät som också utnyttjas för
information om EU. Särskilt bör nämnas
att det på jordbruks- och fiskeområdet
finns fyra specialattachéer och på
miljösidan två specialattachéer med
placering vid den svenska
representationen i Bryssel. Vidare finns
lantbruksråd med placering bl.a. i Paris
och Warszawa. Svenska myndigheter och
intresseorganisationer har också spelat
en viktig roll när det gäller
information om EU-frågorna. Flera
myndigheter och organisationer har på
eget initiativ eller på inbjudan av
utskottet informerat om sina synpunkter
rörande EU-anslutningen. Vidare finns
representanter för utskottet i en
parlamentarisk utredning som syftar till
mer långsiktiga förändringar av EU:s
jordbrukspolitik.
Utskottets bedömning
Information och påverkan
Som framgår av redovisningen ovan har
utskottet, under den relativt korta tid
av EU-medlemskapet som hittills
förflutit, koncentrerat sig på att finna
fungerande och effektiva system för att
erhålla information om löpande ärenden
inom främst jordbruks- och
miljöområdena. En annan viktig uppgift
har varit att sortera och bedöma det
omfattande informationsflödet i form av
kommissionsförslag, antagna rättsakter
och andra dokument. Det bör understrykas
att detta är en pågående process som
ännu inte funnit sina slutgiltiga
former. Enligt utskottets mening utgör
det nu gällande regelverket för
samarbetet mellan riksdagen och
regeringen i frågor som rör EU inget
hinder för fortsatta förbättringar av
förutsättningarna för ett effektivt
arbete med dessa frågor i fackutskotten.
Det bör ankomma på varje enskilt utskott
att utforma verksamheten med
utgångspunkt i arten och omfattningen av
de EU-frågor som har anknytning till
utskottets beredningsområde.
Som en allmän synpunkt i fråga om
information och påverkan bör framhållas
att utskottet inte mött några
svårigheter när det gäller
informationsinhämtandet. Samarbetet med
Jordbruks- och Miljödepartementen har i
detta hänseende fungerat väl. I flera
fall har regeringen tagit initiativ till
informationsmöten i aktuella ärenden.
Omfattningen och kvaliteten av
informationen har inte gett anledning
till några allvarliga anmärkningar.
Utmärkande för framför allt
jordbruksfrågorna är att
informationsflödet är synnerligen
omfattande och att beslutstakten är hög.
I några frågor som tilldragit sig större
allmänt intresse har utskottet gjort
särskilda insatser för att få
information om t.ex. djurtransporter,
avel (köttrasen Belgian Blue),
äggproduktionen och BSE-sjukan hos
nötkreatur. På jordbruksområdet har den
muntliga informationen övervägt. I
miljöfrågorna tillämpas en kombination
av muntlig och skriftlig information
både före och efter ministerrådsmötena.
När det gäller information om ärenden
som befinner sig i ett tidigt stadium av
beslutsprocessen vill utskottet hänvisa
till uppgifterna ovan om det stora
antalet arbetsgrupper och kommittéer med
mer eller mindre specialiserade och
tekniska uppgifter. Att rutinmässigt
bevaka denna verksamhet är sannolikt
omöjligt av praktiska skäl. I många fall
är det inte heller nödvändigt med en
politisk bevakning av de angivna
frågorna. Däremot vill utskottet
understryka det angelägna i att
riksdagen får information i ett så
tidigt skede som möjligt i viktigare
frågor, särskilt sådana som förutsätter
att riksdagen medverkar i slutskedet
genom att behandla lagförslag eller
liknande förslag från regeringen.
Utskottet har för avsikt att ta upp
denna fråga med de berörda
fackdepartementen för fortsatta
överväganden. Ansvaret för att utskottet
erhåller denna typ av information måste
i första hand åvila regeringen.
Frågan om utskottets möjlighet att
påverka kan besvaras från flera olika
aspekter. Den sammanhänger i hög grad
med de informationsfrågor som nyss
berörts men också med mer praktiska
frågor, som t.ex. att utskottet i
initialskedet har tvingats prioritera
implementeringsfrågor m.m. En närmare
genomgång av EU:s verksamhet inom t.ex.
jordbruks- och fiskeområdet utvisar att
flertalet ärenden gäller intern
marknadsreglering, gränsskydd eller
exportsubventioner för specificerade
produkter. Det torde mera sällan
finnas något behov av politisk påverkan
i dessa ärenden. Dessutom bör
framhållas att det vid tidpunkten för
Sveriges anslutning redan fanns ett
stort antal ärenden i olika stadier av
beslutsprocessen som svårligen kunde
överblickas. I några fall har utskottet
emellertid tagit egna initiativ i
ärenden som haft direkt samband med EU-
medlemskapet. I dessa ärenden har
utskottet givetvis påverkat regeringens
agerande gentemot EU och
händelseförloppet inom EU:s
institutioner. I övrigt har graden av
påverkan varit låg eller obefintlig. Så
snart utskottet funnit ett system för
att erhålla information om relevanta
ärenden på ett tidigt stadium finns det
dock i övrigt inga institutionella eller
juridiska hinder mot att utskottet
utövar påverkan genom formella eller
informella kontakter. För utskottet är
det viktigt att konstatera att
möjligheterna existerar och att de kan
förväntas bli bättre efter hand som
arbetsformerna utvecklas och vissa
initialsvårigheter övervunnits. De
interna rutinerna för hantering av
inkomna dokument m.m. kan säkert också
förbättras när ytterligare erfarenheter
vunnits.
Beträffande rapportering från
ministerrådsmöten, kontakter med
intressegrupper m.m. hänvisar utskottet
till vad som anförts under rubriken
Inledning. Vad gäller utfrågningar anser
utskottet att detta är en effektiv metod
för att inhämta information, men att
också skriftliga redogörelser i princip
bör finnas tillgängliga. En fördel med
skriftliga redogörelser är att de blir
tillgängliga även för ledamöter som är
förhindrade att delta vid ett
informationstillfälle. Utfrågningarna
bör i normalfallet inte vara offentliga.
Kansliets roll i EU-ärenden skiljer sig
från övriga ärenden så till vida att
stora mängder information passerar
kansliet och därefter i de flesta fall
förs vidare till utskottet i form av
endast en kort rubrik angående
innehållet i respektive dokument. Av
bl.a. praktiska skäl måste kansliet på
eget ansvar sortera fram den information
som bör delges utskottet genom utskick
av kopior e.d. Det finns dock alltid
möjlighet för enskilda ledamöter att
beställa kopior av alla dokument som
anmäls.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
utskottet haft en tillfredsställande
överblick över de EU-frågor som varit
aktuella i det löpande arbetet och att
relevant information om EU-arbetet har
funnits tillgänglig vid behov. Som
framgår av det tidigare anförda har
utskottet inte någon fullständig
överblick över det samlade regelverket
eller över de ärenden som befinner sig i
ett tidigt skede av beslutsprocessen i
EU. Utskottet utgår från att dessa
problem till stor del är av övergående
slag.
Utskottets relationer med EU-nämnden.
Övriga frågor
Utskottets kontakter med EU-nämnden har
i huvudsak skett på partinivå och mellan
enskilda ledamöter. Samarbetet och
bevakningen i EU-frågorna har
underlättats av det faktum att några
ledamöter i utskottet också är ledamöter
i EU-nämnden. Utskottet och nämnden kan
i viss mån sägas ha ägnat sig åt samma
ärenden, men endast i den meningen att
utskottet av regeringen fått löpande
information om aktuella ärenden före och
efter ministerrådsmötena. I övrigt
förekommer inget nämnvärt dubbelarbete.
Enskilda ledamöter i utskottet har haft
vissa kontakter med
Europaparlamentarikerna och motsvarande
utskott i Europaparlamentet. Några
formaliserade kontakter har ännu inte
förekommit. I samband med en studieresa
till Bryssel planerar utskottet möten
med några svenska Europaparlamentariker.
Utskottet anser inte att erfarenheterna
av drygt ett års medlemskap i EU utvisar
att samarbetet mellan utskotten och EU-
nämnden bör formaliseras. En närmare
reglering i riksdagsordningen skulle
snarare vara ett hinder än ett stöd för
verksamheten. Under alla förhållanden
förefaller det rimligt att det nuvarande
systemet får verka ytterligare en tid
innan arbetsformerna omprövas i något
väsentligt avseende.
Stockholm den 16 april 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson
(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg
(s) och Siw Wittgren-Ahl (s).
Särskilda yttranden
1. Maggi Mikaelsson (v) anför:
I den remiss som konstitutionsutskottet
beslutat angående EU-frågornas
behandling i riksdagen har man ställt
närmare fyrtio frågor om hur utskotten
arbetar med EU-frågorna.
Jordbruksutskottet har valt att inte gå
in i detalj i dessa frågor utan i
stället göra en översikt över hur
frågorna hanteras i dag. Jag anser att
frågorna varit seriöst menade och skulle
ha besvarats mer konkret än vad som
skett i yttrandet.
Eftersom jordbruksutskottet är det
utskott som sannolikt har att hantera
flest frågor med EU-anknytning är det
viktigt att KU får en noggrann
redovisning av de svårigheter som finns.
Som framgår i de inledande avsnitten
hanterar JoU en stor mängd material i
form av kommissionsförslag och andra
förslag, förutom den stora mängd
arbetsgrupper som arbetar under
ministerråd och kommission. Hittills har
denna materia hanterats så att
exempelvis kommissionsförslag
distribueras till ledamöterna i
utskottet. I många fall gör däremot
kansliet på eget ansvar en sortering av
den information som bör delges
utskottet. Detta förfaringssätt - att
det sker en sortering av vad som delges
utskottet, samt att kommissionsförslag
endast delas ut utan diskussion, - är
enligt min mening en otillfredsställande
lösning. Det politisk-demokratiska
underskottet ökar och blir tydligt.
Det enda sättet för den folkvalda
riksdagen att få ett inflytande över
regeringens agerande är att
fackutskotten följer ett förslag från
det att det väcks inom EU-systemet tills
det är klart för beslut. Det är först då
EU-nämnden kan få ett bra underlag för
sina beslut. I JoU har det inte
förekommit någon politisk värdering av
de kommissionsförslag som delgivits.
Enligt min uppfattning måste det ske en
politisk prioritering av vilka frågor
som utskottet skall följa. Det är mycket
otillfredsställande att en första
sortering måste ske på tjänstemannanivå.
Det innebär i praktiken att många frågor
står utanför politisk demokratisk
kontroll under hela hanteringsprocessen
både i EU och i den svenska riksdagen.
En annan viktig förutsättning för en
demokratisk hantering av frågorna är att
regeringen snabbt till fackutskotten ger
ut faktapromemorior om de
kommissionsförslag och andra förslag som
läggs. Dessa promemorior skall visa den
EU-juridiska grunden för förslaget,
deras påverkan på svensk lagstiftning,
påverkan på svensk ekonomi, övriga
konsekvenser för Sverige samt en
preliminär regeringsposition. Vidare bör
utskotten få veta när det sker
väsentliga förändringar av förslagen i
de olika arbetsgrupperna och konse-
kvenserna av dessa. Även
Europaparlamentets inställning bör
redovisas. När det gäller direktiv eller
förordningar som beslutas inom
kommissionen på förslag inom
kommissionen bör regeringen när den får
information i föreskriftkommittéerna
kunna ge relevant information till
fackutskotten och EU-nämnden inför
beslut om svensk position.
2. Gudrun Lindvall (mp) anför:
Som anförs i utskottets svar på KU:s
frågor angående riksdagens EU-arbete är
jordbruksutskottet ett utskott som
påverkas mycket av medlemskapet i EU. I
och med medlemskapet är
jordbrukspolitiken harmoniserad, vilket
påverkat och kommer att påverka
utskottets arbete mycket.
Det frågeformulär som KU har sänt ut
till utskotten innehåller en rad
intressanta frågor, som Miljöpartiet de
gröna anser borde besvarats och belysts
bättre i utskottets svar. Det är
alldeles uppenbart att riksdagen inte
har funnit bra rutiner för EU-arbetet
än.
Vi anser att det är viktigt att finna
rutiner så att regeringen presenterar
förslag från kommissionen, redovisar
ståndpunkter och efterhör partiernas
synpunkter innan förslagen börjar
bearbetas och förhandlas. I dag kommer
utskottet in först då förslagen skall
behandlas på rådet, vilket är för sent.
Dessutom innebär denna hantering att de
så kallade A-punkterna försvinner .
Många av de direktiv som behandlas
resulterar i propositioner från
regeringen och påverkar områden, där
riksdagen tidigare tagit beslut. Med
dagens behandling av förslagen finns
inget tillfälle för partierna i
riksdagen att skriftligt uttrycka
åsikter eller framföra en annan
uppfattning än regeringens innan
propositionen läggs. När förslaget
presenteras som proposition är
direktivet redan beslutat, och riksdagen
har egentligen ingen formell möjlighet
att påverka. Det är därför viktigt att
utskottet kommer in i hanteringen av
ärenden på ett tidigare stadium än vad
som sker i dag. Det är också viktigt att
utskottet bereds tillfälle att yttra sig
under ärendets hantering fram till
rådets behandling och att regeringen
inhämtar utskottets synpunkter. Om inte
detta sker kommer det demokratiska
underskott som Miljöpartiet de gröna
ansåg skulle följa med EU-medlemskapet
att vara en realitet.
Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU7y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har hemställt hos
övriga utskott och hos EU-nämnden om
yttranden angående EU-frågornas
behandling i riksdagen. Som underlag för
denna begäran har konstitutionsutskottet
bifogat en promemoria som upprättats
inom utskottets kansli och som
innehåller olika frågor om utskottens
arbete med EU-frågorna och relationer
med EU-nämnden.
Näringsutskottet
Utskottets hittillsvarande arbete med EU-
frågorna
Med hänsyn till näringsutskottets
beredningsområde har utskottet anledning
att följa utvecklingen inom EU på ett
flertal områden, som ämnesmässigt är
fördelade på huvudsakligen tre olika
departement. Utskottet har också
hittills mottagit ett stort antal EU-
dokument.
Utskottets uppläggning av EU-arbetet
innebär att inkomna dokument registreras
i ett särskilt diarium. Utdrag ur
diariet avseende nyinkomna dokument
anmäls sedan inför utskottet i princip
en gång per vecka under perioder då
utskottet sammanträder. Vid viktigare
dokument (t.ex. grön- och vitböcker)
begärs - om så önskas - kompletterande
information från aktuellt departement.
Inkomna faktapromemorior samt rapporter
från berörda ministerrådsmöten utdelas
till samtliga ledamöter och suppleanter.
Härutöver har utskottet vid skilda
tillfällen inhämtat information från
företrädare för Finans-, Närings- och
Utrikesdepartementen om aktuella EU-
frågor. Hittills har utskottet fått
sådana redovisningar av berört statsråd
eller statssekreterare vid sammanlagt
sex tillfällen. I vissa fall har dessa
informationstillfällen legat i
anslutning till kommande
ministerrådsmöten.
I december 1995 beslutade utskottet att
koncentrera arbetet med EU-frågorna till
vissa särskilda områden, i första hand
forsknings- och energifrågor. På uppdrag
av utskottet utarbetade utskottskansliet
särskilda promemorior med redovisning av
vad som är aktuellt inom EU beträffande
nu nämnda områden. Efter genomgång av
dessa promemorior beslutades om vissa
insatser som skall företas av utskottet
i fråga om de båda områdena under den
närmaste tiden.
Vad gäller forskningsfrågorna skall
utskottet uppmärksamma i vilken
utsträckning som den svenska industrin -
inte minst de små och medelstora
företagen - deltar i och kan göra sig
gällande i forskningsprogram inom EU.
Vidare kommer utskottet att följa
arbetet med den grönbok om innovation
som framlagts av kommissionen.
På energiområdet avser utskottet att
under våren 1996 bevaka diskussionerna
inom regeringskonferensen om ett
eventuellt införlivande i Romfördraget
av gemensamma regler för energiområdet.
En rapport från kommissionen i den
frågan har nyligen lagts fram.Vidare har
en vitbok på energiområdet redovisats,
och utskottet skall följa arbetet kring
denna vitbok inför det planerade
energiministerrådsmötet i maj 1996.
Andra områden som utskottet ämnar
fördjupa sig i gäller den inre marknaden
för energi (särskilt frågan om
transitering på högspänningsnäten, s.k.
Third Party Access - TPA), ett
eventuellt nordiskt gasledningsnät samt
frågor om olika energiforsknings- och
energieffektiviseringsinsatser.
Utvärdering av det hittillsvarande
arbetet
Sverige har varit medlem i EU i endast
drygt ett år. Enligt näringsutskottets
uppfattning är det en alltför kort
period att basera en omfattande
utvärdering på. I det följande lämnas
därför endast en översiktlig redovisning
av utskottets uppfattning om det
hittillsvarande arbetet med EU-frågorna.
Näringsutskottet förutsätter att EU-
frågornas behandling i riksdagen blir
föremål för en fördjupad utvärdering
inom något år.
Näringsutskottets arbete med EU-
frågorna har under det första året
präglats av informationsinhämtande. Som
framgår av den inledande redovisningen
har utskottet införskaffat denna
information främst genom de framlagda
förslagen från kommissionen och
faktapromemoriorna från
regeringskansliet samt genom
återkommande redovisningar från berörda
departement. Från näringsutskottets
utgångspunkt har informationsflödet
fungerat i huvudsak bra. Den lämnade
redovisningen inför utskottet av berörda
statsråd och statssekreterare har
hittills skett enbart på utskottets
begäran. Återrapporteringen från
ministerrådsmötena har tillgodosetts
genom införskaffande av de upprättade
rapporterna från dessa möten. Det har
hittills inte givits tillfälle för
utskottet att informera sig i någon
fråga som är på gång inom kommissionen
eller i ett ärende som bereds av någon
arbetsgrupp inom rådet.
Näringsutskottet har inte i något
ärende haft någon formell kontakt med EU-
nämnden. Kallelser till nämndens
sammanträden tillställs utskottets
kansli, och utskottet ges därigenom
möjlighet att följa de frågor som är
aktuella på nämndens möten. Utskottet
ser för närvarande inga större problem
beträffande kompetensgränserna mellan
utskottet och nämnden.
Enligt näringsutskottet är det inte
meningsfullt att utskottet följer och
granskar alla EU-ärenden inom utskottets
ämnesområde. Utskottet har därför, som
redan nämnts, beslutat att koncentrera
arbetet med EU-frågorna till vissa
särskilda områden. Avsikten är att
utskottet skall sätta sig in mer
grundligt i frågor på dessa områden och
komma in tidigare i beslutsprocessen.
Exempel på frågor som utskottet ämnar
bevaka mer noggrant är sådana som tas
upp i viktigare grön- och vitböcker inom
utskottets ämnesområde. Förutom
kontakter med berörda departement i
dessa frågor kan utskottets arbete med
grön- och vitböckerna komma att innebära
kontakter med berörda arbetsgrupper
under rådet och aktuellt utskott i
Europaparlamentet. Näringsutskottet har
hittills inte haft några sådana
kontakter.
Frågan om reglering av arbetet med EU-
frågorna
I samband med riksdagens beslut om
samverkan mellan riksdag och regering
med anledning av Sveriges anslutning
till EU anförde konstitutionsutskottet
(bet. 1994/95:KU22) att det är
nödvändigt att utskottens kontakter och
synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet och att det är fråga
om en ömsesidig process mellan utskotten
och EU-nämnden. Konstitutionsutskottet
ville dock inte då förorda någon
reglering av formerna för samråd och
informationsutbyte mellan nämnden och
utskotten.
Näringsutskottet instämmer i
bedömningen att det är viktigt med
kontakterna mellan utskotten och EU-
nämnden men anser - baserat på
hittillsvarande erfarenheter - att det
inte är lämpligt att formalisera dessa
kontakter genom yttranden eller
skrivelser av olika slag. Enligt
utskottets mening bör kontakterna i
första hand ske inom respektive
partigrupp. Utskottet utesluter
emellertid inte att informationsutbytet
mellan utskottens och nämndens
tjänstemän kan förbättras så att
tjänstemännen i respektive kansli hålls
informerade om aktuella aktiviteter på
EU-området.
Sammanfattningsvis menar
näringsutskottet att strävan bör vara
att det skall upprätthållas en effektiv
arbetsfördelning mellan utskotten och EU-
nämnden samt att kontakterna dem emellan
- och även med de svenska
Europaparlamentarikerna - bör ske via
partigrupperna. Utskotten bör inrikta
sig på att tidigt i påverkansprocessen
informera sig om och lämna synpunkter i
frågor av mer väsentlig betydelse.
Enligt näringsutskottets mening kan det
finnas skäl att studera i vilken
utsträckning och på vilket sätt
fackutskotten i övriga EU-länder
engagerar sig på ett tidigt stadium när
det gäller viktigare EU-ärenden. Vidare
anser utskottet att en förnyad och mer
grundlig utvärdering av EU-frågornas
behandling i riksdagen bör genomföras
inom något år då ytterligare
erfarenheter hunnit nås.
Stockholm den 18 april 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Eva Goës (mp),
Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s),
Inge Carlsson (s), Sten Tolgfors (m),
Eva Flyborg (fp) och Frank Lassen (s).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1995/96:AU5y
EU-frågornas behandling i riksdagen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 14 mars
1996 beslutat hemställa om yttrande från
övriga utskott samt EU-nämnden angående
EU-frågornas behandling i riksdagen. Som
underlag till yttrandet har översänts en
inom KU:s kansli upprättad promemoria
med ett antal närmare preciserade
frågor.
Med anledning av KU:s hemställan får
arbetsmarknadsutskottet anföra följande.
Inledningsvis vill utskottet först
anmärka att det har gått förhållandevis
kort tid sedan Sverige blev medlem i EU
och att det ännu är alldeles för tidigt
att göra en ingående och omfattande
utvärdering av organisationen av EU-
arbetet i riksdagen.
EU-frågorna inom utskottets
beredningsområde
Lagstiftningsfrågor
Sedan Sverige blev medlem i EU har
utskottet behandlat fyra EG-direktiv för
införlivande i svensk lagstiftning. Det
gäller det s.k. övergångsdirektivet
(77/187/EEG) och direktivet (75/129/EEG)
om kollektiva uppsägningar.
Det förstnämnda direktivet innehåller
regler om skydd för arbetstagares
rättigheter vid övergång av företag
(bet. 1994/95:AU4, rskr. 123). Det andra
direktivet innehåller föreskrifter om
kollektiva uppsägningar. Båda direktiven
behandlas i utskottets betänkande
1994/95:AU4.
Båda dessa direktiv var aktuella för
införlivande redan före Sveriges
medlemskap men ledde då inte till
lagstiftning.
I dagarna har utskottet justerat två
betänkanden (1995/96:AU8 och
1995/96:AU9) som behandlar propositioner
om två EG-direktiv. Det ena, 94/45/EG,
leder till lagstiftning om europeiska
företagsråd. Det andra, 93/104/EG,
innebär att vissa förändringar görs i
arbetstidslagen.
Andra frågor inom utskottets
beredningsområde
I samband med behandlingen av
regeringens proposition 1994/95:137 om
stöd för nyanställningar (bet.
1994/95:AU8 och 1994/95:AU20, rskr. 180)
förekom under beredningen av ärendet
mycket omfattande kontakter med
regeringskansliet för att utröna
resultatet av den notifiering som
gjorts hos EU-kommissionen.
På motsvarande sätt hölls kontakter med
regeringskansliet i samband med
beredningen av den regionalpolitiska
propositionen 1994/95:161 (bet.
1994/95:AU13, rskr. 426), framför allt
vad gällde diskussionen om
strukturfondernas olika målområden.
Information och påverkan
Information från kommissionen
Den information som kommer till
utskottet från kommissionen kanaliseras
via kammarkansliet. Där diarieförs alla
inkommande handlingar. En lista på
inkommande ärenden tas ut ur diariet en
gång varje månad till utskottets
sammanträden. De handlingar som angår
arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde vidarebefordras till
utskottets kansli. Handlingar som bedöms
vara särskilt intressanta delas ut till
ledamöterna. Det är inte alltid helt
lätt att avgöra status på en handling.
Ofta finns i materialet ingen indikation
på om handlingen är av särskild vikt
eller inte. Inte sällan kommer
handlingen först i en engelsk version.
En allmän iakttagelse är att dokumenten
är svårtillgängliga. Det saknas t.ex. en
sammanfattning av dokumentets innehåll.
Några direkta kontakter med företrädare
för kommissionen har inte förekommit.
Information från regeringen
Sedan Sverige blev medlem i EU har
utskottet fått information om pågående
och kommande aktiviteter som rör
utskottets beredningsområde genom
regelbundna besök av representanter för
regeringen/regeringskansliet.
Det har skett antingen på begäran av
utskottet eller genom initiativ från
regeringskansliet.
På detta sätt har utskottet erhållit
information på sysselsättningsområdet av
dåvarande statssekreteraren Tommy
Ohlström samt i förekommande fall av
dåvarande biträdande statssekreteraren
Curt Malmborg och vederbörande
tjänstemän i Arbetsmarknadsdepartementet
vid fem tillfällen under det gångna
året. Vid det första tillfället i mars
1995 fick utskottet en allmän
orientering av aktuella ärenden hos EU.
Vid de fyra senare tillfällena var
informationen direkt kopplad till
aktuella ärenden hos kommissionen.
Curt Malmborg har vidare tillsammans
med vederbörande tjänstemän i
Arbetsmarknadsdepartementet vid fyra
tillfällen informerat utskottet om
arbetet med strukturfondsprogrammen. Vid
det första tillfället i mars 1995
lämnades en allmän orientering om
arbetet med programmen. Vid de senare
tillfällena har en mer detaljerad
redovisning lämnats om arbetet. Viss
skriftlig dokumentation har också
lämnats.
Statssekreteraren Lena Häll-Eriksson
och politiskt sakkunnige Mikael Sjöberg
informerade utskottet i mars förra året
om pågående arbete på arbetsrättens
område. På detta område har utskottet
som nyss sagts behandlat propositioner
som innehåller förslag om införande av
europeiska företagsråd resp.
införlivande av EG:s arbetstidsdirektiv.
I dessa ärenden har ytterligare
kontakter skett med regeringskansliet.
I april 1995 fick utskottet information
av dåvarande statssekreteraren Laila
Edholm om jämställdhetsarbetet inom EU,
framför allt om förberedelsearbetet
inför kvinnokonferensen i Peking. I
samband med beredningen av betänkandet
Jämställdhet (1995/96:AU1) återkom
departementsrådet och chefen för
jämställdhetsenheten i
Socialdepartementet Mona Danielson den
17 oktober och informerade om EU:s
fjärde handlingsprogram för jämställdhet
mellan kvinnor och män. Programmet lades
fast i juli 1995 och gäller perioden
1996-2000.
I slutet av mars 1996 erhöll utskottet
information av bl.a. rättschefen i
departementet, Per Virdesten, inför EU:s
ministerrådsmöte mellan social- och
arbetsmarknadsministrarna den 29 mars
1996.
Övrig information
Kännedom om aktuella frågor får
utskottet även genom EU-nämndens
föredragningslistor till sammanträdena i
nämnden. I dessa ärenden men framför
allt i ärenden som ännu inte hunnit så
långt att de är föremål för behandling i
nämnden får utskottet som nyss sagts
information från regeringskansliet.
Genom EU-nämndens försorg har utskottet
inbjudits att delta i EU-parlamentets
motsvarande utskotts sammanträden när
sysselsättningsfrågor varit föremål för
diskussion. Utskottet har genom
representation av presidiet deltagit i
ett sådant möte i januari i år. Vid
detta möte diskuterades två viktiga
dmnen som utskottet har anledning att
fortsättningsvis följa, nämligen frågan
om det skall finnas särskilda
bestämmelser i traktaten för
sysselsättningspolitiken och frågan om
grundläggande sociala rättigheter i
traktaten. Båda dessa ämnen är viktiga
inslag i den kommande
regeringskonferensen, som började den 29
mars.
Utskottet och utskottskansliet var
representerade vid ett seminarium i
Rosenbad den 16 februari i år om EU:s
social- och arbetsmarknadspolitik.
Föreläsare var generaldirektör Allan
Larsson från Europeiska kommissionen.
Utskottet har denna dag fått
information av representanter för
Svenska EU-programkontoret för
utbildning och kunskapsutveckling om
pågående arbete med vissa av programmen
av särskilt intresse för utskottet.
Utskottets relationer till EU-nämnden
Utskottet är tveksamt till behovet av
formalisering av samarbetet med EU-
nämnden. I EU-nämnden sitter dessutom
ordföranden i utskottet och ytterligare
en utskottsledamot, vilka utsetts som
representanter för sina resp. partier.
Samarbetet med Europaparlamentet
Utskottet har vid ett par tillfällen
erhållit inbjudningar att delta i
Europaparlamentets utskott för
sysselsättningsfrågor. Utskottets
ordförande har vid ett tillfälle och
vice ordförande har vid två tillfällen
deltagit i möten som rör sysselsättnings-
resp. jämställdhetsfrågor.
Avslutande synpunkter
Som utskottet ser det ligger svårigheten
i bevakningen av EU-frågorna däri att
det är uppenbara problem med att få
tillräcklig och adekvat information om
vad som pågår i den mängd av
arbetsgrupper som sorterar under
rådet/kommissionen.
Det har därför inte varit möjligt för
utskottet att följa ett ärende hela
vägen från det att det först
aktualiserats till dess att ett slutligt
beslut fattats i EU.
Utskottet ser i och för sig en
möjlighet till förbättring av
informationen till utskottet t.ex. genom
en mer kontinuerlig information från
regeringskansliets sida av de tjänstemän
som deltar i eller bevakar
arbetsgrupperna inom EU.
Dessutom bör en snabb återrapportering
göras till utskottet efter
ministerrådsmöten, där ärenden inom
utskottets beredningsområde behandlats.
En särskild bevakning kan ske genom att
den återrapportering som normalt görs
till EU-nämnden på lämpligt sätt kommer
till utskottets kännedom.
Det är som utskottet ser det viktigt
att också utskottet självt är aktivt för
att hålla sig informerat om vilka
ärenden som kan komma att bli aktuella
hos utskottet.
En sådan åtgärd för att hålla sig mer
informerad och kunna påverka ärenden kan
vara att utskottets ledamöter beslutar
att vid bestämda tidpunkter ta upp vissa
teman till belysning ur ett EU-
perspektiv. Särskilt inbjudna personer
med kunskap i ämnet skulle kunna
medverka.
Genom besök vid Europaparlamentet kan
utskottet konkret få en uppfattning om
hur arbetet i parlamentet går till och
hur adekvat information kan erhållas.
Utskottet avser att under hösten 1996 i
mindre grupper besöka EU:s institutioner
för att på plats få en uppfattning om
det arbete som bedrivs där och hur
kommunikationen med det nationella
parlamentet skulle kunna förbättras.
Stockholm den 18 april 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),
Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),
Elving Andersson (c), Laila Bjurling
(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson
(s), Christina Zedell (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp),
Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson
(s) och Ingrid Burman (v).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Utskottet 1
Ärendets beredning 1
Utskottens roll samt informationen
till riksdagen 2
Bakgrund 2
EU-nämndens yttrande 3
EU-nämndens syn på den
skriftliga informationen till
riksdagen 3
EU-nämndens syn på vikten av att
utskotten engageras 4
Utskottens yttranden 5
Utskottets överväganden 10
Riksdagens hantering av EU-
frågor 10
Information till riksdagen om EU-
frågor 11
Utskottens roll 14
EU-information 14
Relationerna mellan utskotten och
EU-nämnden 15
Bakgrund 15
Yttrandena 16
Utskottets överväganden 18
EU-nämndens arbete
........................................
......................................
19
EU-nämndens yttrande 19
Skriftlig information från
regeringen till EU-nämnden 19
A-punkterna 20
Utvecklingen av arbetsformer
m.m. 21
Samrådsförfarandet 22
Ordförandens sammanfattningar 23
Kontakter med utomstående 23
Öppna sammanträden 23
Stenografiska uppteckningar 24
Utskottets överväganden 26
Regeringens skriftliga
information till nämnden 26
A-punkter 27
Samrådsförfarandet 27
Nämndens ställningstaganden 28
Öppna sammanträden 28
Stenografiska uppteckningar 29
Återrapportering från
ministerrådsmötena 30
Bakgrund 30
EU-nämndens yttrande 30
Utskottens yttranden 30
Utskottets överväganden 31
Kontakter med Europaparlamentet och
andra EU-institutioner 31
EU-nämndens yttrande 31
Utskottens yttranden 31
Utskottets överväganden 32
Andra och tredje pelaren 33
Bakgrund 33
EU-nämndens yttrande 33
Utskottens yttranden 33
Utskottets överväganden
........................................
............................ 35
EU-frågornas behandling i kammaren
........................................
............ 35
Bakgrund 35
EU-nämndens yttrande 35
Utkottets överväganden 36
Reglering av samverkan. Fortsatt
behandling av ärendet 36
Bakgrund 36
EU-nämndens yttrande 37
Utskottens yttranden 37
Utskottets överväganden 38
Riksdagsordningens bestämmelser om
EU 38
Utskottets bedömning 38
Författningskommentar 39
Hemställan 41
Reservationer 42
1. Riksdagens hantering av EU-
frågor (mom. 1) 42
2. Nämndens ställningstaganden
(mom. 8) 43
3. Stenografiska uppteckningar i EU-
nämnden (mom. 10) 44
4. Kontakter med EU:s institutioner
(mom. 11) 44
5. EU-frågornas behandling i
kammaren (mom. 12) 45
Bilaga 1 Av utskottet framlagda
lagförslag 46
Bilaga 2 Konstitutionsutskottets
promemoria 1996-03-14 52
Bilaga 3 Utskottens och EU-nämndens
yttranden 58
_______________________________
1 Riksdagsordningen omtryckt 1995:272.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1994:1653.
3 Senaste lydelse 1996:419.