I betänkandet behandlas en proposition
med ett samlat förslag till åtgärder för
att främja en hållbar utveckling i
landets fjällområden. Vidare behandlas
11 följdmotioner med 59 yrkanden.
Huvuddelen av åtgärderna syftar till en
skärpt reglering av skotertrafiken genom
inrättande av nya regleringsområden m.m.
Ett utökat skydd mot terrängkörning på
jordbruksmark införs. Traktorkort eller
körkort skall krävas för behörighet att
föra terrängskoter. Ett miljömål införs
för rennäringen i rennäringslagen. En
generell hastighetsgräns skall införas
för terrängskotrar. Obligatoriska buller-
och avgaskrav för nya terrängskotrar
skall införas från den 1 juli 1998.
Åtgärder redovisas för att begränsa
effekterna av barmarkskörning i fjällen.
Förslagen omfattar även mineralutvinning
och turism i fjällen. Ett miljömål för
turistsektorn införs.
Utskottet tillstyrker lagförslagen i
propositionen och ansluter sig i allt
väsentligt till regeringens
överväganden. När det gäller en generell
hastighetsgräns för terrängskotrar
föreslår utskottet för sin del, med
instämmande i vissa motioner, att
gränsen bestäms till 70 km/tim.
Utskottet understryker att beslut om
reglering av skotertrafiken m.m. bör
fattas i nära samråd med kommuner och
andra lokala intressen.
Till betänkandet fogas 17
reservationer.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår
i proposition 1995/96:226 att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i
terrängkörningslagen (1975:1313),
2. lag om ändring i körkortslagen
(1977:477),
3. lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437),
4. lag om ändring i jaktlagen
(1987:259).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas ett samlat
förslag till åtgärder i syfte att främja
en hållbar utveckling i landets
fjällområden.
Det föreslås lagändringar i
terrängkörningslagen (1975:1313),
körkortslagen (1977:477),
rennäringslagen (1971:437) och jaktlagen
(1987:259).
I terrängkörningslagen föreslås
möjlighet för regeringen att meddela
skärpta regler för undantag, exempelvis
för skoterleder, i regleringsområden,
tidigare allmänt benämnda
skoterförbudsområden. Vidare föreslås
ett utökat skydd mot terrängkörning på
jordbruksmark. Bestämmelserna för
överträdelser av terrängkörningslagen
föreslås också skärpas. I körkortslagen
föreslås traktorkort eller körkort som
behörighetskrav för förare av
terrängskoter.
I rennäringslagen föreslås införas
miljömål för rennäringen. Vidare
föreslås ändrade regler i
rennäringslagen och jaktlagen för
överklagande av beslut i
rennäringsärenden.
I propositionen redovisas även andra
åtgärder i syfte att främja en hållbar
utveckling i fjällen. En fjälldelegation
för regionalt samarbete kommer att
inrättas.
För att minska störningarna från
skotertrafiken avser regeringen att
föreslå att medel anvisas för bidrag
till anläggande av skoterleder m.m.
Ytterligare regleringsområden kommer att
införas i samband med en översyn av re
gleringsområden med förbud mot
skoterkörning. Skärpta regler kommer att
införas i vissa regleringsområden, bl.a.
för yrkestrafik. Inför kommande beslut
om regleringsområden kommer fortsatta
samråd att ske med berörda länsstyrelser
och kommuner. Även kommunerna kommer att
ges möjlighet att besluta om
regleringsområden. En generell
hastighetsbegränsning om 50 km/tim
kommer att införas för terrängskotrar.
Obligatorisk anmälan för samråd med
länsstyrelsen införs för den som avser
att anordna fast skoterled. Vidare
kommer krav på samråd med
Naturvårdsverket att införas för
länsstyrelsen i fråga om beslut om
anläggande av skoterled i
regleringsområde. Skyddet mot
terrängkörning i ung- och plantskog
förtydligas. Föreslagna åtgärder rörande
terrängkörning skall följas upp och
utvärderas.
För terrängskotrar föreslår regeringen
att obligatoriska buller- och avgaskrav
efter anmälan till EG-kommissionen
införs för nya fordon från den 1 juli
1998.
Åtgärdsprogram för överbetade områden i
fjällen upprättas. Obligatorisk anmälan
för samråd med länsstyrelsen införs för
anordnande av renstängsel m.m. Åtgärder
redovisas för att begränsa effekterna
från barmarkskörning i fjällen.
Obligatorisk anmälan för samråd med
länsstyrelsen införs i fråga om
undersökningsarbete för mineralutvinning
i s.k. obrutna fjällområden.
Ändringarna i körkortslagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1997. Övriga
lagändringar föreslås träda i kraft den
1 januari 1997.
Lagförslagen fogas som bilaga 1 till
detta betänkande.
Motionerna
1995/96:Jo26 av Rune Berglund och Jörgen
Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastighetsgränser för
terrängfordon,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattesatser på
tvåtaktsdrivmedel.
1995/96:Jo27 av Leo Persson och Laila
Bäck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna skall få i
uppdrag att utforma regler för
skoterleder i regleringsområdena,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behörighetskraven för
framförandet av snöskoter,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en snabbutredning
om införandet av förarbevis för
snöskoter,
4. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag om införande av en
generell hastighetsbegränsning om 50
km/tim för terrängskoter.
1995/96:Jo28 av Lennart Gustavsson m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fler
regleringsområden för skotrar,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att terrängkörningslagen bör
skärpas,
3. att riksdagen begär att regeringen
återkommer med förslag om hur
övervakning av och information till
allmänheten om skoteråkning skall ske
och finansieras,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försäljningsskatten på
skotrar bör vara så utformad att det
finns ett starkt incitament att köpa
miljöanpassade skotrar,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även skotrarnas tekniska
prestanda skall regleras så att
hastighetsbestämmelserna kan efterlevas,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skyndsamt
skall initiera samtal med
skoterbranschen och berörda myndigheter
i Nordamerika om internationella
miljökrav och regler beträffande
skotrar,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begränsa flygtrafiken
utifrån bl.a. bedömningarna i
Naturvårdsverkets fjällutredning.
1995/96:Jo29 av Göte Jonsson m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om beslut på lokal nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastighetsbegränsning,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkes- och binäringsfisket,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om barmarkskörning.
1995/96:Jo30 av Carin Lundberg och
Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
miljökrav på skotrar och om kommunalt
ansvar.
1995/96:Jo31 av Ulf Kero m.fl. (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till
hastighetsbegränsning på 70 km/h,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka det lokala
inflytandet,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förarlicenser.
1995/96:Jo32 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om planering i fjällområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att företrädare för miljö-
och naturvård skall vara väl
representerade i fjälldelegationen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att de av
Miljövårdsberedningen föreslagna
regleringsområdena inrättas skyndsamt,
utan ytterligare samråd, i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att området BD 7
Riksgränsen inrättas, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya skoterleder i princip
inte skall få anläggas i
regleringsområdena,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all skotertrafik skall
vara målinriktad,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skotertrafiken i
detaljplanelagt område i princip skall
vara förbjuden,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvärderingen år 2001
skall bygga på de kvalitetskriterier som
Miljövårdsberedningen utformat,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att om
utvärderingen av skoterregleringarna
visar att dagens problem kvarstår skall
ett nytt riksdagsbeslut fattas, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv skärpning av
miljöklasserna för skotrar,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Glesbygdsverket skall
vara central rennäringsmyndighet,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av gränsstängslen
mot Norge,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omförhandling av
renbetesavtal,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om mineralutvinning i den
obrutna fjällkedjan,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på
miljökonsekvensbeskrivningar för
turistföretag,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av
dispensmöjligheter för transport av
jaktvapen på terrängfordon,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att
terrängkörningskungörelsen skall
kompletteras med en bestämmelse med
förbud mot att följa efter spår av vilda
djur,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att liknande regleringar
beträffande tysta områden som föreslås
införas i fjällen även införs i
skärgården.
1995/96:Jo33 av Lennart Fremling och
Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett generellt förbud mot
skotertrafik annat än på godkända leder,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en begränsning av
flygverksamheten i fjällområdena.
1995/96:Jo34 av Lennart Brunander m.fl.
(c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår de i
propositionen föreslagna ändringarna i
terrängkörningslagen (1975:1313),
2. att riksdagen begär att regeringen
skyndsamt återkommer med förslag till
ändringar i terrängkörningslagen
(1975:1313) i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömålet i rennäringen.
1995/96:Jo35 av Ulf Björklund och Rolf
Åbjörnsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare begränsningar av
terrängkörning i fjällområdena,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag om en generell
hastighetsbegränsning om 50 km/tim och i
stället utformar begränsningen efter
lokala hänsyn,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygtrafik i fjällen,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om turism i fjällen,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om turistnäringens sektorsansvar
för miljön och utveckling av en samisk
natur- och kulturturism,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om renbetesinventeringar,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudmannaskapet för den
centrala rennäringsverksamheten.
1995/96:Jo36 av Karin Israelsson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas medverkan i
beslut rörande regleringsområden för
terrängkörning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas möjligheter att
lämna dispenser för yrkesmässig trafik
med terrängskoter,
3. att riksdagen avslår förslaget om
hastighetsbegränsning för terrängskoter,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastighetsbegränsning för
terrängskotrar genom inbyggd
hastighetsreglering,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bullerbekämpning av
terrängskotrar,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglering av skoterleder i
andra områden än fjällbygden,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av
traktor/körkortskrav för förande av
terrängskoter,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade insatser för
alkoholinformation till skoterförare.
Uppvaktningar, skrivelser m.m.
Utskottet har uppvaktats av Svenska
naturskyddsföreningen, Svemo/Snofed och
företag som tillverkar snöskotrar m.m.
(Bombardier-Rotax GmbH, Bombardier
Nordtrac Oy m.fl.) Ett stort antal
skrivelser från organisationer och
enskilda har inkommit till utskottet.
Yttranden från andra utskott
Näringsutskottet och bostadsutskottet
har avgett yttranden, se bilagorna 2 och
3.
Utskottet
Inledning
Som framgår av propositionen har
fjällområdet, liksom andra delar av
landet, påverkats av olika former av
mänskliga aktiviteter. Fjällområdet har
såväl från nationella som
internationella utgångspunkter mycket
stora natur- och kulturvärden och är
därför mycket attraktivt för rekreation
och friluftsliv i olika former.
Samtidigt brukas i princip hela
fjällområdet av rennäringen, som bedrivs
av den samiska befolkningen.
Många anspråk på mark har ställts och
ställs på fjällområdet bl.a. för
vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning,
fjällnära skogsbruk och för fjällturism.
Under senare år har också påverkan från
rennäringen och terrängkörningen,
särskilt snöskotertrafiken, ökat i
omfattning. Utvecklingen har lett till
markskador och andra typer av slitage.
Utbredningen av buller i våra natur- och
rekreationsområden i fjällen har ökat
markant under de senaste åren, främst
till följd av den ökade användningen av
snöskotrar. Samtidigt är användning av
både terrängfordon och flyg i
fjällområdet nödvändig inom rennäringen
och viss annan näringsverksamhet samt
för vissa samhälleliga insatser. De är
också värdefulla transportmedel för
lokalbefolkning och turister.
Regeringen erinrar om att riksdagen år
1993 beslutade om en strategi för
biologisk mångfald med grundläggande
principer för bevarande och hållbart
utnyttjande av biologisk mångfald.
Strategin omfattar dels en
miljöanpassning av olika
samhällsverksamheter, dels skydd av
värdefulla naturområden. Stora områden i
fjällen skyddas som nationalparker och
naturreservat enligt naturvårdslagen.
Den sammanlagda arealen skyddade områden
ovanför skogsodlingsgränsen i de fyra
fjällänen utgör enligt
Miljövårdsberedningen ca 24 700 km2.
Planer finns dessutom på ytterligare
nationalparker i Naturvårdsverkets
nationalparksplan. Vidare planeras flera
nya naturreservat.
I naturresurslagen (NRL) utpekas
fjällområdena som riksintresse med
hänsyn till områdenas natur- och
kulturvärden samt för friluftslivet. I
lagens särskilda
hushållningsbestämmelser ges för de s.k.
obrutna fjällområdena ett starkare skydd
mot olika exploateringsåtgärder.
Bestämmelserna i NRL konkretiseras i den
kommunala översiktsplaneringen enligt
plan- och bygglagen, och bestämmelserna
tillämpas vid beslut enligt de lagar som
är anknutna till NRL.
I fjällen finns 12 områden i
Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län där regeringen med
stöd av terrängkörningslagstiftningen
förbjudit körning i terräng på snötäckt
mark med motordrivna fordon. Områdena
anges av Miljövårdsberedningen ha en
sammanlagd areal om ca 23 000 km2. I
flera av dessa områden har
länsstyrelserna enligt bemyndigande i
terrängkörningsförordningen medgett
undantag från förbuden till förmån för
skoterleder.
Sverige har under år 1995 till EG-
kommissionen anmält områden som bör ingå
i Natura 2000, det sammanhängande
europeiska ekologiska nät som skall
skapas enligt EU:s art- och
habitatdirektiv. Flera av dessa objekt
avser nationalparker och naturreservat i
fjällområdet. Vidare har regeringen
beslutat att ett vidsträckt område i
Norrbotten - benämnt det lappländska
världsarvsområdet - skall föreslås som
område på Unescos världsarvslista.
Mot bakgrund av de redovisade
miljöhoten mot fjällområdenas stora
natur- och kulturvärden finns enligt
regeringen starka skäl att nu vidta
ytterligare åtgärder för en hållbar
utveckling. De speciella ekologiska
förhållandena i fjällområdet och
karaktären av storslaget naturlandskap
med stora sammanhängande ostörda områden
bör vidmakthållas. Vidare bör
utnyttjandet av naturresurser inte få
överskrida resursernas uthålliga
produktionskapacitet. En hållbar
utveckling bör ses i ett ekologiskt,
socialt och ekonomiskt perspektiv. De
som bor i fjällregionen måste ges
möjligheter till arbete, utbildning,
trygghet och livskvalitet inom ramen för
vad naturen tål. Utvecklingen i
fjällområdet måste självfallet beakta
den samiska befolkningens kultur och
dess rätt till nyttjande av fjällområdet
samt rennäringens möjligheter att
utvecklas i ett modernt samhälle.
Samtidigt måste rennäringen bedrivas i
sådana former att naturen inte tar
skada.
I syfte att främja en hållbar
utveckling i fjällområdena lämnar
regeringen förslag till olika åtgärder
för att stärka skyddet, särskilt inom de
obrutna fjällområdena. Utskottet
redovisar förslagen och tillhörande
motionsyrkanden i det följande avsnitt
för avsnitt.
De delar av propositionen som inte
närmare kommenteras har inte föranlett
någon erinran från utskottets sida.
Utvecklad och samordnad fjällplanering
Propositionen
Enligt regeringens bedömning ger en
utvecklad kommunal översiktsplanering
enligt plan- och bygglagen (1987:10 PBL)
med stöd av naturresurslagens (1987:12
NRL) hushållningsregler verkningsfulla
medel för kommunerna att ta hänsyn till
de starka bevarandeintressena i
fjällområdena och att främja en hållbar
utveckling i dessa områden. En översyn
av bestämmelserna i 3 kap. NRL bör anstå
i avvaktan på Miljöbalksutredningens
arbete.
En fjälldelegation sammansatt av
representanter från länsstyrelserna i
fjällänen bör inrättas. Den
organisationsform för samråd som finns i
Norrbottens län i form av ett s.k.
fjällråd bör övervägas även för övriga
fjällän. Fjällkommunerna bör utveckla
det lokala samrådet.
Motionen
I motion Jo32 (mp) yrkande 1 understryks
att det är mycket viktigt att en
utvecklad och samordnad fjällplanering
kommer till stånd. En samordnad
fjällplanering skall slås fast i de
kommunala översiktsplanerna, och
länsstyrelserna skall ta fram underlag
för de fjällkommuner som berörs av 3
kap. NRL. Boverket bör utforma en
vägledning för arbetet.
Vidare yrkas i motionen (yrkande 2) att
företrädare för miljö- och naturvård
skall vara väl representerade i
fjälldelegationen.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har avgett yttrande
över propositionens avsnitt om
fjällområdenas planering samt yrkande 1
i motion Jo32. Utskottet delar
regeringens uppfattning om att de
särskilda behov som gör sig gällande
beträffande fjällområdena kan
tillgodoses med gällande regler i plan-
och bygglagen (PBL), bl.a. genom en
fördjupning av översiktsplanen. Det är
angeläget att kommunerna genom den
kommunala planeringen uppmärksammar
frågan om en hållbar utveckling i dessa
områden. I detta sammanhang är enligt
bostadsutskottet de nyligen vidtagna
ändringarna i PBL av särskild vikt. Det
gäller bl.a. att kraven på miljöhänsyn
stärkts vid planeringen och att
översiktsplanens roll har förtydligats
avseende behandlingen av naturintressen
enligt NRL. Mot bakgrund av det sagda
anser bostadsutskottet liksom regeringen
att det inte nu finns anledning att
ställa särskilda krav på planeringen av
landets fjällområden.
Jordbruksutskottet delar
bostadsutskottets bedömning och
avstyrker motion Jo32 yrkande 1.
När det gäller fjälldelegationen
konstaterar utskottet att delegationen
skall ha till uppgift att främja en
hållbar utveckling i fjällområdena. Det
framstår därför närmast som en
självklarhet att delegationen
organiserar sitt arbete på ett sätt som
garanterar att miljövårds- och
naturvårdsintressen beaktas. I sedvanlig
ordning ankommer det på regeringen att
besluta om närmare föreskrifter för
delegationen. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion Jo32
yrkande 2.
Terrängkörning
Propositionen
Användningen av motoriserade färdmedel i
fjällen har ökat markant under de
senaste decennierna. Framför allt gäller
detta användningen av terrängskotrar.
Antalet registrerade terrängskotrar i
landet har ökat från ca 28 500 år 1975
till ca 147 000 i trafik och ca 41 000
avställda i december 1995. Huvudparten
av skotrarna finns i de fyra nordligaste
länen.
I fjällen har regeringen med stöd av
terrängkörningslagen förbjudit körning
med motordrivet fordon i terräng i 12
s.k. skoterförbudsområden. Dessutom har
för vissa nationalparker och
naturreservat föreskrivits sådana förbud
med stöd av bestämmelserna i
naturvårdslagen.
Miljövårdsberedningen har utrett
konsekvenserna av en övergång till ett
regelsystem med ett generellt förbud mot
körning på snötäckt mark i kombination
med vissa undantag. Tre alternativ har
övervägts, varav det första avser ett
system där skotertrafik i hela landet
generellt tillåts endast på leder och
det andra där skotertrafiken i
fjällområdena generellt endast tillåts
på leder och i vissa områden. Det tredje
alternativet innebär en utökning av
dagens förbudsområden.
I syfte att upprätthålla ostördheten i
värdefulla och känsliga fjällområden bör
enligt regeringens bedömning en utökning
och översyn ske av nuvarande
regleringsområden för terrängkörning. I
likhet med Miljövårdsberedningen
förordar således regeringen det tredje
alternativet.
Vid en översyn av regleringsområden för
terrängkörning bör ytterligare
regleringsområden i fjällen införas. För
vissa regleringsområden eller delar
därav bör en mer skärpt reglering av
skotertrafiken införas. Lagtekniskt
innebär detta förslag att regeringen med
stöd av det redan nu gällande
bemyndigandet i 1 § andra stycket
terrängkörningslagen förbjuder all
terrängkörning inom vissa delar av
fjällområdet. Regeringens beslut att
inrätta ett regleringsområde innebär
endast en geografisk avgränsning av
området. Kvaliteten i fråga om tystnad
och ostördhet inom området bestäms av i
vilken utsträckning länsstyrelserna
beviljar enskilda dispenser och undantag
för skoterleder för terrängtrafik.
Nuvarande praxis har enligt regeringens
mening getts en alltför generös
inriktning. För att nå det önskade målet
för ostördhet i de delar av fjällområdet
som avses bör kraven för dispenser
ställas högre. En sådan skärpning kan
uppnås genom att 2 §
terrängkörningslagen ändras så att
regeringen får föreskriva att kravet för
undantag från förbud eller föreskrifter
höjs från nuvarande särskilda skäl till
synnerliga skäl. En sådan skärpning
kommer att leda till motsvarande
författningsändringar i
tillämpningsförordningen. En skärpning
kan även komma att beröra de
verksamheter som i dag har generella
undantag från förbuden. Beslutsrätten
för dispenser bör ligga kvar på
länsstyrelserna, som har kännedom om
lokala förhållanden.
Regeringen anför vidare (s. 29) att
starka begränsningar bör införas även
för yrkestrafiken i de regleringsområden
som har särskilt unika bevarandevärden.
Det gäller bl.a. de nuvarande
undantagen i 4, 6 och 7 §§
terrängkörningsförordningen. Sådan
yrkestrafik bör inte omfattas av
generella undantag utan prövas i
enskilda dispensärenden.
Regeringen framhåller att åtgärderna
bör genomföras efter samråd med berörda
länsstyrelser och kommuner.
Vidare föreslås att kommunerna ges
möjlighet att inrätta regleringsområden
för terrängkörning på motsvarande sätt
som länsstyrelserna. Härigenom kan även
kommunerna begränsa störningarna från
terrängskotrar och i ökad utsträckning
kanalisera skotertrafiken. En ändring
som tillgodoser detta syfte kommer att
införas i 5 §
terrängkörningsförordningen. Det
framhålls att kommunerna sedan tidigare
haft möjlighet att reglera
skotertrafiken genom att avsätta
kommunala naturreservat och genom lokala
trafikföreskrifter.
Motionerna
I några motioner förordas generellt en
mer restriktiv hållning till
terrängskotertrafiken, och motionärerna
understryker i dessa motioner bl.a. att
både Norge och Finland har andra och mer
restriktiva system. Enligt motion Jo33
(fp) innebär propositionen ett steg i
rätt riktning, men den går inte
tillräckligt långt. Det behövs en
grundregel med ett generellt förbud mot
skotertrafik, från vilket man undantar
trafik utefter särskilda leder.
Grundprincipen kan inte vara fri körning
i naturen med motordrivna fordon,
eftersom detta strider mot en
långsiktigt hållbar utveckling (yrkande
1). Liknande synpunkter framförs i
motion Jo34 (c). Motionärerna framhåller
bl.a. terrängkörningens negativa
miljöeffekter och konsekvenser för
rennäring, jord- och skogsbruk samt
turism i fjällregionen. Samtliga
näringar är beroende av en utveckling
som innebär att utnyttjandet av
naturresurserna inte överskrider
resursernas uthålliga
produktionskapacitet. Ett annat viktigt
skäl för att införa ett generellt
förbud mot terrängkörning är att den
inte kan anses förenlig med
allemansrätten och äganderätten.
Motionärerna yrkar att riksdagen avslår
förslaget om ändring i
terrängkörningslagen och begär att
regeringen skyndsamt återkommer med
lagförslag i enlighet med motionens
överväganden (yrkandena 2 och 3). Också
i kd-motionen Jo35 yrkande 1 förordas
ett generellt förbud utom på vissa leder
och i vissa områden och med möjligheter
till dispens.
I motion Jo28 (v) anförs att det i
vissa avseenden borde ha varit möjligt
att komma längre med restriktioner mot
snöskotertrafiken. Regeringen bör
snarast återkomma med förslag om fler
regleringsområden (skoterförbuds
områden). Målet bör vara att ha samma
regler i Norden - dvs. på sikt ett
generellt förbud. Regleringen av
terrängtrafiken bör skärpas, tydliggöras
och anpassas till det faktum att det ej
föreligger någon uttalad rätt till fri
färd med terrängskoter (yrkandena 1 och
2).
Enligt motion Jo32 (mp) är det
positivt att det nu för första gången
tas ett samlat grepp om miljön i våra
fjällområden. Förslagen i propositionen
utgör en början mot en hållbar
utveckling i landets fjällområden.
Beträffande nya regleringsområden anförs
i motionen att det redan skett samråd
med berörda länsstyrelser och kommuner
och att beslut om inrättande av nya och
utökade regleringsområden enligt
Miljövårdsberedningens förslag redan nu
kan fattas. Ytterligare samråd kommer
att fördröja processen att skydda
känsliga områden mot skoterkörning, och
den kommer sannolikt inte att leda till
förbättringar för miljön. Riksdagen bör
uttala att de av Miljövårdsberedningen
föreslagna nationella regleringsområdena
samt ytterligare ett område BD 7
Riksgränsen skyndsamt inrättas
(yrkandena 3 och 4). All skotertrafik
skall vara målinriktad. Icke målinriktad
körning med höga hastigheter på sjöar
och uppför fjällsluttningar orsakar
nämligen särskilt mycket buller (yrkande
6). Skotertrafik i fjällen skall i
första hand vara förbehållen målinriktad
dagturstrafik till utflyktsmål för
naturupplevelser, fiske m.m. Ett stort
problem är körningen kring tätorter, som
orsakar mycket buller och föroreningar.
Skotertrafik i detaljplanelagt område
skall i princip vara förbjuden (yrkande
7).
Några motioner tar särskilt upp frågan
om inflytande på lokal nivå och
kommunernas roll i regleringsarbetet.
Enligt motion Jo27 (s) bör kommunerna,
ortsbefolkningen, de lokala
myndigheterna, markägarna,
skoterklubbarna och övriga intressenter
engageras i utformandet av regler för
skoterleder inom respektive kommun.
Kommunerna bör samråda med
länsmyndigheterna och i förekommande
fall Naturvårdsverket (yrkande 1). I
motion Jo29 (m) anförs att fjällområdena
är särskilt känsliga för slitage och att
det är angeläget att minska de
skadeverkningar som beror på ovarsam och
alltför utbredd användning av
terrängskotrar. När det gäller t.ex.
snöskoterkörning, friluftslivets
naturhänsyn och lokala trafikregleringar
finns det större förutsättningar för att
fatta väl avvägda beslut på lokal än på
central nivå. Denna närhetsprincip bör
följas genomgående när det gäller den
typ av frågor som behandlas i
propositionen. Allra helst bör
avgörandena ligga på lokal nivå (yrkande
1). Enligt motion Jo30 (s) är det
viktigt att öka det lokala
ansvarstagandet för skotertrafiken. I
kommunerna finns den lokala kunskapen
och det lokala engagemanget. Kommunerna
kan aktivt bidra till en mer hållbar
utveckling, inte bara i fjällområdena
utan även i inlandet. Kommunernas
åsikter och kommunala översiktsplaner
bör därför vara vägledande för
regeringsbeslut om regleringsområden.
Enligt motion Jo31 (s) yrkande 2 är det
viktigt att regeringen tar starkt
intryck av samrådet innan beslut fattas
om nya regleringsområden. Det är av
största vikt att kommunernas ställning
klart fastslås i det som propositionen
behandlar.
I motion Jo36 (c) erinras om att många
kommuner har restriktioner lagda över
stora delar av kommunens yta. Om
ytterligare restriktioner skall beslutas
är det en självklarhet att kommunens
synpunkter skall beaktas. Detta gäller
inte minst en fortsatt översyn av
regleringsområdena (yrkande 1). Vidare
anförs farhågor rörande aviserade
inskränkningar i yrkestrafiken. När det
t.ex. gäller snabbt uppkommande behov av
reparationer eller av hämtning av vilda
djur bör dispensförfarandet förenklas
och kunna ges fastboende eller
yrkesutövare som får denna typ av
uppdrag för att inte ytterligare
försvåra och förhindra för fastboende
att få normal service i sitt boende.
Kommunen bör kunna ombesörja denna typ
av dispenser (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Propositionens allmänna inriktning m.m.
Utskottet delar regeringens bedömning
att utvecklingen i fråga om
terrängkörning ställer krav på
ytterligare åtgärder för att
upprätthålla ostördheten i värdefulla
och känsliga fjällområden. Ökningen av
framför allt antalet snöskotrar har
medfört buller, slitage och andra
störningar i en allt större del av
fjällvärlden. Som regeringen framhåller
innebär samtidigt tillgången till
motorfordon att människor lättare kan få
nya naturupplevelser. För handikappade
personer kan motordrivna färdmedel vara
en förutsättning för att de skall kunna
ha en aktiv fritid. I många
glesbygdsområden ger jakt, fiske, svamp-
och bärplockning ett väsentligt
tillskott till ekonomin för de enskilda
hushållen. Snöskotrar används
yrkesmässigt inom bl.a. rennäring,
skogsbruk och fjällräddning och har stor
betydelse för dessa verksamheter.
Det är riktigt som påpekas i några
motioner att t.ex. Norge och Finland har
en betydligt mer restriktiv lagstiftning
dn Sverige när det gäller
terrängkörning. Miljövårdsberedningen
och regeringen har också övervägt olika
alternativ till skärpt lagstiftning för
Sveriges del, däribland ett regelsystem
med ett generellt förbud mot körning på
snötäckt mark i kombination med vissa
undantag. Konsekvenserna av ett sådant
regelsystem är emellertid enligt
regeringens bedömning alltför
omfattande. I likhet med beredningen
förordar regeringen ett alternativ med
översyn och utökning av nuvarande s.k.
skoterförbudsområden enligt
terrängkörningslagen. Detta alternativ
har också ett bredare stöd bland
remissinstanserna.
Utskottet vill erinra om att riksdagen
redan år 1975, efter ingående
överväganden, beslutade om en reglering
av terrängkörningen som i huvudsak
innebär generellt förbud mot körning på
barmark och på snötäckt skogsmark med
plant- eller ungskog som riskerar att
skadas genom körningen. I övrigt har
riksdagen bemyndigat regeringen att
meddela selektiva förbud inom
fjällområdet eller vissa andra områden
enligt de förutsättningar som anges i 1
och 3 §§ terrängkörningslagen (prop.
1975/76:67, JoU 1975/76:28). Förbud
eller föreskrift som bl.a. avser områden
utanför fjällområdet får enligt 5 §
terrängkörningsförordningen meddelas av
länsstyrelsen. I ärende av vikt skall
samråd ske med kommunen. Utskottet anser
att det av regeringen nu förordade
alternativet ger de bästa möjligheterna
att väga olika motstående intressen mot
varandra. Det är enligt utskottets
mening en fördel om denna
intresseavvägning kan ske inom ramen för
ett regelsystem som i huvudsak bygger på
principerna i 1975 års riksdagsbeslut.
Regeringens förslag i den nu aktuella
propositionen syftar bl.a. till en
översyn och utökning av
regleringsområdena. Möjligheten att
besluta om undantag från förbud mot
terrängkörning inskränks. För vissa
delar av fjällområdet med utpräglad
vildmarkskaraktär skall dispenser kunna
ges endast vid synnerliga skäl.
Tillsammans med övriga förslag i
propositionen, vilka närmare redovisas i
det följande, ger det av regeringen
förordade alternativet ett
verkningsfullt instrument i arbetet för
att motverka fortsatta negativa effekter
av fordonstrafik i naturen. Det bör
understrykas att huvudparten av
snöskotrarna finns i de fyra nordligaste
länen, där det redan i dag råder förbud
eller restriktioner mot terrängkörning
inom vidsträckta områden.
I några motioner tar man upp problemen
kring terrängkörning, markägande och
allemansrätt som motiv för en mer
långtgående reglering. Det bör
emellertid framhållas att det finns ett
stort antal bestämmelser som reglerar
rätten att färdas med terrängmotorfordon
och att någon allmän färdselrätt för
körning i terräng med sådana fordon inte
kan anses föreligga. De förslag som
framläggs i propositionen innefattar
ytterligare inskränkningar på detta
område. När det gäller enskild väg
aviserar regeringen ett förtydligande i
vägtrafikkungörelsen att trafik med
motordrivet fordon på sådan väg är
förbjuden om inte vägens ägare har gett
tillstånd (prop. s. 68). Vidare
inskränks rätten att framföra
terrängfordon på jordbruksmark (prop. s.
32).
Inte heller allemansrätten kan åberopas
för att möjliggöra passage för
motortrafik. Utskottet hänvisar
härvidlag till redovisningen i
propositionen på s. 22 f. och vill i
övrigt framhålla att
terrängkörningslagen, enligt vad som
uttalades i förarbetena, inte avser att
reglera allemansrättsliga frågor (prop.
1975/76:67 s. 33-34).
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag om ändring i
terrängkörningslagen och avstyrker
avslagsyrkandet i motion Jo34 yrkande 1.
I enlighet härmed avstyrks även
motionerna Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande
1, Jo34 yrkande 2 och Jo35 yrkande 1.
Enligt motion Jo28 yrkande 1 bör
regeringen återkomma med förslag om fler
regleringsområden för skotertrafik.
Utskottet vill framhålla att syftet med
det av regeringen förordade alternativet
är just att utöka antalet
regleringsområden och att dessutom
regleringen skall skärpas i vissa delar
av fjällområdet. Enligt 1 §
terrängkörningslagen har regeringen av
riksdagen bemyndigats att fatta beslut
om regleringsområden. I denna fråga har
regeringen således ingen skyldighet att
återkomma till riksdagen med förslag i
någon formell mening, men givetvis
förutsätter utskottet att riksdagen på
annat sätt kommer att få information om
det fortsatta regleringsarbetet. Detta
kan t.ex. ske i samband med regeringens
årliga miljöredovisning till riksdagen.
Motionen bör i denna del anses
tillgodosedd med det anförda.
Även i anslutning till motion Jo32
yrkandena 3 och 4 hänvisar utskottet
till att det enligt riksdagens beslut
ankommer på regeringen att fatta beslut
om regleringsområden. Motionärerna anser
att frågan om ytterligare
regleringsområden är färdigberedd genom
det samrådsförfarande som ägt rum inom
ramen för Miljövårdsberedningens
verksamhet. Utskottet erinrar om att det
enligt allmänna förvaltningsrättsliga
principer ankommer på beslutsmyndigheten
att avgöra om beredningsunderlaget i ett
ärende är fullständigt. Som framgår av
bestämmelserna i 7 kap. 2 §
regeringsformen finns det ett allmänt
beredningskrav i fråga om
regeringsärenden, som innebär att
regeringen skall inhämta behövliga
upplysningar och yttranden från berörda
myndigheter. I den omfattning som behövs
skall också tillfälle lämnas
sammanslutningar och enskilda att yttra
sig. Självfallet måste det ankomma på
regeringen att på eget ansvar bedöma
huruvida beslutsunderlaget i fråga om
planerade regleringsområden är komplett
eller ej och om kraven i regeringsformen
är uppfyllda i detta hänseende. Det
framgår för övrigt av propositionen (s.
27) att regeringen ämnar samråda med
berörda länsstyrelser och kommuner innan
beslut fattas om avgränsning eller
särskilda föreskrifter. Motionen
avstyrks i dessa delar.
I anslutning till yrkandena 6 och 7 i
motion Jo32 får utskottet anföra
följande. När det gäller förslaget att
all skotertrafik skall vara målinriktad
delar utskottet motionärernas grundsyn
att man bör motarbeta sådan
snöskoterkörning som är störande för
omgivningen och som i många fall kan
betecknas som okynneskörning. Det är
dock tveksamt om en föreskrift att all
trafik skall vara målinriktad är ett
ändamålsenligt sätt att lösa dessa
problem. För polismyndigheten torde det
i förekommande fall vara en i det
närmaste omöjlig uppgift att motbevisa
ett påstående av en skoterförare att
körningen har ett speciellt mål eller
syfte. I terrängtrafikkungörelsen
(1972:603) finns redan i dag några
grundregler som ställer krav på
hänsynstaganden från fordonsförarens
sida och som väl motsvarar motionens
allmänna syfte. Enligt 35 §
terrängtrafikkungörelsen skall den som
färdas i terräng anpassa färdväg,
hastighet och färdsätt i övrigt så att
människor och djur ej störs i onödan och
att skador på annans mark och växtlighet
undviks. Enligt 38 § skall förare av
motordrivet fordon iaktta den omsorg och
varsamhet som till förekommande av
trafikolycka betingas av
omständigheterna. Föraren skall behandla
fordonet så att det inte bullrar onödigt
mycket. Han skall i möjligaste mån se
till att fordonet inte släpper ut
avgaser i sådan mängd att de orsakar
olägenheter. Den som bryter mot dessa
regler kan dömas till böter. Enligt
utskottets mening är dessa bestämmelser
mer verkningsfulla när det gäller att
motverka okynneskörning och störande
trafik än en regel att all körning skall
vara målinriktad.
I fråga om förbud mot terrängkörning i
detaljplanelagt område hänvisar
utskottet dessutom till 57 §
terrängtrafikkungörelsen, som ger
kommunen fullgoda möjligheter att
reglera sådan terrängkörning genom
lokala trafikföreskrifter. Med det
anförda är yrkandena 6 och 7 i motionen
i huvudsak tillgodosedda. Ytterligare
regleringar på detta område skulle inte
tjäna något meningsfullt syfte.
Samråd på lokal och regional nivå
Bostadsutskottet har i sitt yttrande
främst berört frågan om PBL bör
innehålla särskilda regler i fråga om
regleringsområden för skotertrafikleder.
Enligt utskottet är det av vikt att
kommunerna ges ett inflytande över
områdena och lederna. Regeringens samråd
med kommunerna avser uppenbarligen att
tillgodose önskemål om ett sådant
inflytande. Det kan antas att regeringen
kommer att lägga stor vikt vid de
synpunkter kommunerna kommer att
framföra under samrådet. Också andra i
propositionen nämnda åtgärder avser att
tillgodose ett sådant inflytande, bl.a.
möjligheten för kommunerna att själva
inrätta regleringsområden och att ett
framtida statligt ekonomiskt bidrag till
lederna i första hand kommer att ges för
leder som har angetts i den kommunala
planeringen. Enligt bostadsutskottet
kommer den i propositionen beskrivna
ordningen att ge kommunerna ett
tillräckligt inflytande. Utskottet
finner inte skäl att bifalla något av
motionsyrkandena om ett ökat kommunalt
inflytande.
Jordbruksutskottet konstaterar att
flera motioner i detta avsnitt går ut på
att beslut om reglering av
skoterkörningen och inrättande av
skoterleder m.m. bör förankras på lokal
nivå. Det framhålls att kommuner,
ortsbefolkningen, skoterklubbar m.fl.
bör engageras i arbetet. I några
motioner förordas att besluten fattas
mera på lokal nivå än på central nivå
eller att kommunerna ges rätt att
besluta om dispenser m.m.
Utskottet ansluter sig till
bostadsutskottets synpunkter och vill i
anslutning till motionerna dessutom
erinra om att själva beslutanderätten
såvitt avser större regleringsområden,
vilka berör flera län eller kommuner,
rimligtvis måste ligga hos regeringen
eller i förekommande fall hos
vederbörande länsstyrelse. Som framgår
av utskottets redovisning i föregående
avsnitt innefattar terrängkörningslagen
och terrängkörningsförordningen
bemyndiganden till regeringen och
vederbörande länsstyrelse att besluta i
dessa frågor. I propositionen anförs att
regeringen kommer att samråda med
berörda länsstyrelser och kommuner innan
beslut fattas om avgränsning av
regleringsområden eller om särskilda
föreskrifter. Vidare föreslår regeringen
att kommunerna ges möjlighet att inrätta
regleringsområden för terrängkörning (s.
30). I propositionen framhålls att det
är viktigt med ett ökat lokalt
ansvarstagande för skotertrafiken.
Lokala insatser är nödvändiga för
områden med konflikter när det gäller
skotertrafik, exempelvis kring
anläggningar för turism och närområden
till tätorter med många snöskotrar.
Vidare erinras om att kommunerna med
stöd av 57 § terrängtrafikkungörelsen
(1972:603) kan meddela lokala
trafikföreskrifter om t.ex. förbud mot
trafik med fordon av visst slag eller om
färdhastighet.
Utskottet har i samband med en
uppvaktning fått närmare information om
det - delvis frivilliga - arbete som
bedrivs i skoterfrågor av kommuner och
skoterklubbar. I likhet med
bostadsutskottet vill jordbruksutskottet
understryka värdet av att den fortsatta
verksamheten bedrivs i nära samråd med
lokala intressen och att kommunerna ges
ett stort inflytande i dessa frågor.
Motionerna får anses till stor del
tillgodosedda med vad bostadsutskottet
och jordbruksutskottet anfört.
Utskottet föreslår att motionerna Jo27
yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30
(delvis), Jo31 yrkande 2 och Jo36
yrkandena 1 och 2 lämnas utan vidare
åtgärd.
Hänsyn till naturmiljön och viltet
Propositionen
Bestämmelser om hänsyn till naturmiljön
finns i terrängtrafikkungörelsen. Dessa
bestämmelser bör enligt regeringens
bedömning inte föras över till
terrängkörningslagen. De bestämmelser
som finns i jaktlagen om förbud mot att
ofreda eller förfölja viltet är
tillräckliga. Det behövs alltså inte
någon ytterligare reglering i detta
hänseende.
Motionen
I motion Jo32 anförs att det enligt
jaktlagen är förbjudet att bedriva jakt
från skoter, men att länsstyrelserna kan
bevilja dispens från detta förbud för
transport av vapen till och från ett
jaktområde. I och med detta ligger i
stort sett all mark där jakt är tillåten
öppen för jägare under den tid av året
då det är skoterföre. Motionärerna
föreslår att dispensmöjligheten för
transport av jaktvapen på alla typer av
terrängfordon tas bort för alla utom för
dem som är handikappade eller behöver
vapen för sin yrkesutövning (yrkande
16). Vidare anser motionärerna att det
finns behov av att i
terrängtrafikkungörelsen särskilt
markera hänsynen till naturmiljön.
Därför bör kungörelsen kompletteras med
en bestämmelse som anger att det är
förbjudet att följa efter spår av vilda
djur med skoter.
Utskottets överväganden
Transport av vapen med motordrivna
fordon
Utskottet erinrar om att det i 31 §
jaktlagen (1987:259) finns bestämmelser
om förbud mot att på olika, närmare
angivna sätt använda motordrivna
fortskaffningsmedel i samband med jakt.
Enligt av riksdagen givna bemyndiganden
i paragrafen får regeringen dels meddela
föreskrifter om undantag från förbudet,
dels meddela föreskrifter som förbjuder
eller ställer upp särskilda villkor för
att skjutvapen skall få medföras vid
färd med motordrivna
fortskaffningsmedel.
I 22 § jaktförordningen (1987:905,
ändrad senast 1996:727) har regeringen
utfärdat ett generellt förbud mot att
medföra skjutvapen vid färd med
motordrivet fordon i terräng. Förvaras
ett skjutvapen i ett motordrivet
fortskaffningsmedel får det inte finnas
ammunition i vapnets patronläge eller
magasin. I 22 § andra stycket anges i
fyra punkter när undantag medgetts
generellt från förbudet att medföra
vapen vid terrängtransporter. Undantagen
omfattar bl.a. bevakningspersonal,
militär personal eller polis under
tjänsteutövning, vid jakt som bedrivs på
särskilt uppdrag av kommunal miljö- och
hälsoskyddsnämnd, om det behövs för att
motverka viltskador samt vid vissa
transporter av fällt vilt till närmaste
bilväg. Vidare kan länsstyrelsen enligt
23 § jaktförordningen i särskilt fall
besluta om undantag från förbudet om det
behövs för renskötseln eller om det
annars finns särskilda skäl.
Under utskottsberedningen har det
upplysts att motion Jo32 yrkande 16
endast avser länsstyrelsens
dispensgivning i enskilda fall. Enligt
motionärerna är länsstyrelsernas
dispenser alltför generösa när det
gäller att transportera jaktvapen till
och från ett jaktområde.
Utskottet vill framhålla att motionen
tar upp en fråga om rättstillämpningen
hos länsstyrelserna i enskilda fall och
om tolkningen av begreppet särskilda
skäl . Om riksdagen eller regeringen
skulle anse att det finns grundad
anledning att ändra rättstillämpningen
krävs det i princip att också
regelverket ändras. Då jaktförordningen
tillhör regeringens kompetensområde har
utskottet inte funnit skäl att föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida i
denna fråga. Utskottet avstyrker motion
Jo32 yrkande 16.
Spårning av vilda djur
Utskottet hänvisar till redovisningen i
föregående avsnitt och tillägger att det
i 31 § jaktlagen finns bestämmelser om
förbud mot att använda motordrivna
fortskaffningsmedel eller andra
motordrivna anordningar för att bl.a.
söka efter, spåra, förfölja eller
genskjuta vilt. Bestämmelserna fanns
ursprungligen i 1938 års jaktstadga men
överfördes till jaktlagen i samband med
1987 års jaktreform (prop. 1986/87:58,
bet. JoU15). Till skillnad från 31 §
jaktlagen omfattade jaktstadgan all
användning av fortskaffningsmedel,
oavsett om det skedde i samband med jakt
eller i annat syfte.
För att den nya jaktlagen skulle göras
heltäckande i detta avseende infördes i
5 § en bestämmelse med allmänna krav på
hänsyn till viltet. Enligt 5 § jaktlagen
skall sålunda var och en visa viltet
hänsyn. Idrottstävlingar och annan
liknande friluftsverksamhet i marker där
det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som
möjligt. Enligt 5 § andra stycket får
viltet inte ofredas och inte heller
förföljas annat än vid jakt. Av
förarbetena till dessa lagbestämmelser
framgår tydligt att 5 § jaktlagen
omfattar störning av vilt med
motordrivet fortskaffningsmedel (se
prop. 1986/87:58 s. 69 och 82). Vid
brott mot 31 § jaktlagen finns en
straffskala som i grova fall innefattar
upp till två års fängelse. Vid brott mot
5 § jaktlagen kan böter utdömas.
Enligt 36 § terrängtrafikkungörelsen
skall den som färdas i terräng anpassa
färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt
så att människor och djur ej störs i
onödan och att skador på annans mark och
växtlighet undviks.
Som framgår av det anförda finns det
således bestämmelser i nu gällande
författningar som på ett heltäckande
sätt reglerar störning av vilt i samband
med fordonstrafik. Det gäller såväl
allmänna krav på hänsyn till viltet som
det mer preciserade fallet avseende
spårning med hjälp av snöskoter. Reger
ingen framhåller också i anslutning till
ett förslag från Miljövårdsberedningen
att ännu en föreskrift på detta område
inte gör lagstiftningen mer
ändamålsenlig utan tvärtom skapar
onödiga konkurrensproblem. Utskottet
delar denna uppfattning och avstyrker
motion Jo32 yrkande 17.
Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark
m.m.
Utskottets överväganden
Enligt regeringens förslag införs ett
allmänt förbud i terrängkörningslagen
mot körning med motordrivet fordon på
snötäckt jordbruksmark om det sker för
annat ändamål än jord- eller
skogsbrukets behov. Förbudet gäller dock
inte om det är uppenbart att körningen
kan ske utan risk för skada på marken.
Reglerna för terrängkörning i skogsmark
bör förtydligas och anpassas till nya
skogsbruksmetoder vad gäller begreppet
plant- och ungskog.
Utskottet ansluter sig till regeringens
förslag och överväganden. Genom den
föreslagna ändringen kommer samma
försiktighetskrav att ställas i fråga om
körning på snötäckt skogsmark och
snötäckt jordbruksmark. En skärpning av
reglerna för körning på jordbruksmark är
motiverad bl.a. med hänsyn till att det
vid upprepad körning med terrängskoter
på snötäckt jordbruksmark finns risk för
att snön packas hårdare. Detta kan leda
till senare snösmältning och
tjällossning av markunderlaget, med risk
för skador på gröda eller annan
vegetation.
Som framgår av propositionen ämnar
regeringen vidare ändra bestämmelserna i
vägtrafikkungörelsen så att det klart
framgår att trafik med motordrivet
fordon på enskild väg är förbjuden om
inte vägens ägare har gett tillstånd
till denna trafik. Utskottet har ingen
erinran mot detta.
Hastighetsbegränsning för terrängskotrar
Propositionen
Den tekniska utvecklingen av
snöskotrarna har medfört att dessa under
gynnsamma betingelser kan nå en
betydande hastighet, långt över 100
km/tim. Regeringen anser att det av
säkerhets- och miljöskäl, främst för att
begränsa bullerstörningarna, samt för
att begränsa konflikterna gentemot
övrigt friluftsliv, är befogat att
införa en generell hastighetsgräns för
terrängskotrar. Det gäller i synnerhet
som det numera inte finns någon
frivillig effektbegränsning av
snöskotrar. Såväl buller som utsläpp av
föroreningar har samband med
hastigheten. Vid normal användning av
terrängskoter i terräng är det knappast
möjligt och inte heller nödvändigt att i
de flesta fall framföra normala skotrar
med högre hastighet än 50 km/tim.
Bestämmelser om en sådan
hastighetsbegränsning bör införas i
terrängtrafikkungörelsen. Därutöver har
kommunen möjlighet att införa lokala
regler om lägre hastighet i tätbebyggt
område och länsstyrelsen inom
regleringsområden och områden som
skyddas enligt naturvårdslagen.
Naturvårdsverket kan dessutom reglera
hastigheten i nationalparker.
Motionerna
Samtliga motioner som berör detta
avsnitt innehåller antingen yrkanden om
avslag på förslaget om en
hastighetsbegränsning till 50 km/tim
eller yrkanden om alternativa åtgärder.
Enligt motion Jo26 yrkande 1 (s) bör det
uppdras till berörda länsstyrelser att
tillsammans med kommuner och
skoterklubbar utfärda lokala
hastighetsbestämmelser. Om riksdagen
ändå vill ha en hastighetsbegränsning
bör den högsta tillåtna hastigheten vara
70 km/tim. Liknande synpunkter framförs
i motion Jo31 (s) yrkande 1. I motion
Jo27 (s) yrkas avslag på förslaget om en
generell hastighetsgräns om 50 km/tim
(yrkande 4). I motion Jo28 (v) anförs
att det blir svårt med efterlevnaden och
att därför möjligheten att begränsa
skotrarnas prestanda bör ses över
(yrkande 5). I motion Jo29 (m) hänvisas
till kontrollsvårigheterna och till att
det redan nu finns stora möjligheter att
besluta om hastighetsbegränsningar
(yrkande 2). I motion Jo35 (kds) yrkas
avslag på en generell hastighetsgräns
och förordas lokala begränsningar
(yrkande 2). I motion Jo36 (c) yrkas
likaledes avslag på regeringens förslag,
och i stället förordas tekniska
begränsningar så att skotrarna ej kan
framföras med högre hastighet än 70
km/tim (yrkandena 3 och 4).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning
att det är befogat att införa en
generell hastighetsgräns för
terrängskotrar. Både säkerhets- och
miljöskäl samt behovet av att begränsa
bullerstörningarna och konflikterna med
övrigt friluftsliv talar för en sådan
reglering. Emellertid delar utskottet
den bedömning som görs i flera motioner
att en allmän hastighetsbegränsning på
50 km/tim är onödigt långtgående.
Givetvis kan det i många fall vara
motiverat med en sådan hastighetsgräns
som regeringen föreslår eller t.o.m. med
en ännu lägre gräns. I dessa fall finns
det enligt utskottets bedömning goda
möjligheter för berörda myndigheter och
kommuner att meddela selektiva
föreskrifter om högsta tillåtna
hastighet. Det kan t.ex. gälla lokala
föreskrifter om lägre hastighet i
tätbebyggt område eller föreskrifter
rörande trafiken inom regleringsområden
och områden som skyddas enligt
naturvårdslagen.
Med hänvisning till det anförda
förordar utskottet för sin del att den
generella hastighetsbegränsningen
bestäms till 70 km/tim. Vad utskottet
anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande
4, Jo29 yrkande 2, Jo31 yrkande 1, Jo35
yrkande 2 och Jo36 yrkande 3 som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet har förståelse för vad som
anförs i motion Jo28 om svårigheterna
att kontrollera efterlevnaden av en
allmän hastighetsbegränsning. Det
framstår dock inte som något realistiskt
alternativ att kräva att
skotertillverkarna inför tekniska
särlösningar för den svenska
skotermarknaden, som representerar en
mycket liten del av den totala
försäljningsvolymen. Utskottet avstyrker
motionerna Jo28 yrkande 5 och Jo36
yrkande 4.
Medel för anläggande av skoterleder m.m.
Propositionen
För att åstadkomma en bättre
kanalisering av skotertrafiken och
därmed påtagliga miljöförbättringar
kommer regeringen att föreslå att medel
anvisas för en treårsperiod som bidrag
till anläggande av skoterleder och andra
anläggningar för skotertrafik samt för
informationsinsatser. Bidrag bör kunna
lämnas med högst 50 % av kostnaderna.
Regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga i budgetpropositionen hösten
1996.
Anmälningsskyldighet för samråd med
länsstyrelsen bör införas för anläggande
av fast led för körning med
terrängskoter.
Länsstyrelsen bör samråda med
Naturvårdsverket före beslut om undantag
för skoterled i regleringsområde.
Naturvårdsverket bör ges möjlighet att
överklaga länsstyrelsens beslut till
regeringen.
Motionen
Enligt motion Jo28 (v) yrkande 3 bör
regeringen återkomma med förslag om hur
en ökad övervakning och information till
allmänheten skall ske och finansieras
för att befintlig och kommande
lagstiftning skall efterlevas.
I motion Jo32 (mp) yrkande 5 anförs att
nya skoterleder i princip inte skall få
anläggas i regleringsområdena. Det
påpekas att det redan finns ca 200 mil
skoterleder i dagens regleringsområden.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen ämnar
regeringen i budgetpropositionen
återkomma till frågor om finansiering av
bl.a. informationsinsatser. I den
sedermera framlagda budgetpropositionen
föreslås att sammanlagt 30 miljoner
kronor avsätts under en treårsperiod för
bidrag till anläggande av skoterleder
och andra anläggningar för
skotertrafiken samt informationsinsatser
(prop. 1996/97:1 utg.omr. 20).
Därmed bör motion Jo28 yrkande 3 anses
tillgodosedd. Motionen påkallar ingen
särskild åtgärd från riksdagens sida.
Beträffande skoterleder anförs i
propositionen bl.a. att en kanalisering
av skotertrafiken kan vara ett sätt att
minska bullerstörningar och konflikter
med andra intressen, t.ex. friluftsliv.
För att garantera att allmänna intressen
beaktas föreslår regeringen att det
införs en särskild samrådsskyldighet vid
anläggande av fasta snöskoterleder. Med
hänsyn till att det här handlar om
frågor som till stor del påverkar
naturmiljön bör en sådan skyldighet
regleras med stöd av naturvårdslagen
(1964:822). Markägarens medgivande
fordras för anordnande av fasta leder.
Enligt 2 § terrängkörningslagen jämfört
med 5 § terrängkörningsförordningen har
länsstyrelsen bemyndigats att medge
undantag från terrängkörningsförbud för
individuella dispenser och skoterleder.
För att kunna garantera kvaliteten i
tillkommande och befintliga
regleringsområden avser regeringen att
stärka det centrala myndighetsansvaret
vad gäller beslut om skoterleder i
regleringsområdet. Besluten skall fattas
efter samråd med Naturvårdsverket.
Utskottet delar regeringens bedömning
att det bör finnas starka skäl att medge
undantag för terrängkörning i
regleringsområdena i fjällen. Utskottet
är inte berett att gå så långt som
föreslås i motion Jo32 yrkande 5 i den
mån motionen syftar till ett
principiellt förbud mot inrättande av
nya skoterleder. Ett sådant beslut
skulle för övrigt inte stå i
överensstämmelse med den - av riksdagen
beslutade - ansvarsfördelning i fråga
om föreskrifter för terrängkörning som
utskottet tidigare redovisat. Motionen
avstyrks i denna del.
Reglering av terrängskotertrafik i
känsliga skärgårdsområden m.m.
Propositionen
Regeringen framhåller att
skärgårdsområden kan vara väl så
känsliga som fjällområden när det gäller
störningar från t.ex. motordrivna
fordon. De erfarenheter som vunnits av
de begränsningar som Länsstyrelsen i
Norrbottens län har infört i länets kust-
och skärgårdsområden har varit positiva.
Även andra berörda länsstyrelser bör
närmare överväga de begränsningar av
skotertrafiken som är motiverade från
såväl allmänna naturvårds- och
kulturmiljövårdssynpunkter som för att
begränsa främst bullerstörningar i
känsliga skärgårdsområden. Det bör ske i
nära samarbete med kommunala
myndigheter. Genom ändrade bestämmelser
i terrängkörningsförordningen skall även
kommunerna få möjlighet att inrätta
regleringsområden vad avser
terrängkörning. Härigenom ökas det
lokala ansvarstagandet att reglera
körningen med terrängfordon. Kommunerna
kan därmed inrätta regleringsområden
även i känsliga skärgårdsområden.
Motionerna
I motion Jo29 (m) anförs att det är bra
att besluten om regleringsområden i
skärgården förs ner på en mer lokal nivå
där kunskapen om de faktiska
förhållandena är bättre. Det är
emellertid viktigt att betona att yrkes-
och binäringsfisket, som i dag på många
håll har nytta av snöskotrar, måste ges
garantier att inte drabbas av skadliga
inskränkningar. Möjligheten att
yrkesmässigt använda terrängskoter för
yrkes- och binäringsfiske får inte
försämras i samband med att nya
regleringsområden inrättas i skärgården
(yrkande 3).
I motion Jo32 (mp) anförs att
möjligheten att uppleva tystnaden och
stillheten i naturen med de ljud som hör
naturen till inte får gå förlorad och
måste värnas. Motionärerna förordar
liknande begränsningar som i fjällen med
tysta områden i skärgården (yrkande 18).
Enligt motion Jo36 (c) yrkande 6 kan
även områden i mellanbygden ha liknande
skäl som i skärgården att undantas från
terrängkörning. Inte minst i närheten av
städerna borde tysta, miljövänliga
områden eftersträvas. Skoterleder och
övervakning av lederna bör också finnas
i dessa områden.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning
att det kan finnas starka motiv att
motverka bullerstörningar i
skärgårdsområdena, likaväl som i
fjällområdena. Det är därför angeläget
att berörda länsstyrelser överväger de
begränsningar av skotertrafiken som är
motiverade från bl.a. allmänna
naturvårds- och
kulturmiljövårdssynpunkter. Som
regeringen framhåller är det viktigt att
även kommunerna får möjlighet att
inrätta sådana regleringsområden. För
utskottet framstår motion Jo32 yrkande
18 närmast som ett instämmande i
regeringens överväganden om behovet av
bullerfria områden i skärgårdsområdena.
Utskottet utgår givetvis från att
regeringens överväganden får genomslag i
den praktiska tillämpningen. I
sammanhanget bör tilläggas att
Miljövårdsberedningen nyligen framlagt
ett betänkande med förslag om
ytterligare åtgärder för att begränsa
fordonsbuller i skärgårdarna (Hållbar
utveckling i landets skärgårdsområden,
SOU 1996:153). Utskottet utgår från att
Miljövårdsberedningens förslag kommer
att utgöra underlag för ytterligare
överväganden angående behovet att
motverka bullerstörningar i
skärgårdsområdena. Med det anförda
föreslår utskottet att motion Jo32
yrkande 18 lämnas utan åtgärd.
Beslut om regleringsområden av det
slag som nu åsyftas kommer i
statsrättsligt hänseende att grundas på
bemyndigandena i terrängkörningslagen.
Enligt 3 § andra stycket i denna lag
skall iakttas att körning som är till
gagn för ortsbefolkningen eller som
behövs för yrkesutövning eller annat
nyttigt ändamål ej onödigtvis hindras.
Som framgår av propositionen skall
övervägandena ske i nära samarbete med
kommunala myndigheter. Härigenom bör det
finnas möjlighet att informera
beslutsmyndigheten om sådana
yrkesmässiga behov som berörs i motion
Jo29. Utskottet förutsätter att
synpunkterna i motionen kan tillgodoses
inom ramen för de undantagsbestämmelser
som finns och föreslår att yrkande 3 i
motion Jo29 lämnas utan någon vidare
åtgärd.
Reglerna i 3 § terrängkörningslagen är
så utformade att de möjliggör förbud mot
eller föreskrifter rörande
terrängkörning i de fall körningen kan
medföra olägenhet från
naturvårdssynpunkt eller annan allmän
synpunkt. Härigenom kan således även de
intressen som anges i motion Jo36
yrkande 6 tillgodoses. Möjligheten för
kommunerna att reglera terrängtrafik med
lokala trafikföreskrifter torde också
vara av intresse i detta sammanhang.
Uppföljning och utvärdering av
regleringen i fjällområdet
Propositionen
Det är angeläget att det samlade arbetet
om reglering av färdseln med
terrrängfordon utvärderas. Berörda
länsstyrelser kommer att ges i uppdrag
att i samråd med Naturvårdsverket göra
en årlig uppföljning av utvecklingen på
området, bl.a. när det gäller
kommunernas arbete med
regleringsområden. Regeringen bedömer
att en samlad redovisning och
utvärdering bör ske efter ungefär fyra
år. Om problemen då i allt väsentligt
skulle kvarstå kan regeringen komma att
överväga en mer skärpt reglering.
Motionen
Enligt motion Jo32 (mp) bör
utvärderingen år 2001 bygga på de
kvalitetskriterier som
Miljövårdsberedningen har utformat. Om
utvärderingen av skoterregleringarna år
2001 visar att kommunerna inte inrättat
ytterligare regleringsområden och att
dagens problem kvarstår skall ett nytt
förslag med skoteråkning generellt
tillåten endast på leder och i vissa
områden presenteras riksdagen för beslut
(yrkandena 8 och 9).
Utskottets överväganden
Det system för uppföljning och
utvärdering som förordas av regeringen
ger alla möjligheter att beakta sådana
synpunkter som framförs i motion Jo32.
Som framgår av propositionen håller
regeringen möjligheten öppen att införa
en skärpt reglering om utvärderingen
skulle visa att de aktuella förslagen
inte ger de avsedda effekterna.
Utskottet ser ingen anledning att nu i
detalj ange vilken inriktning
terrängkörningslagstiftningen bör ges i
framtiden i det hypotetiska fall som
anges i motionen. Den fortsatta
utvecklingen och resultatet av
utvärderingen måste givetvis bli
vägledande i detta avseende. Motion Jo32
yrkandena 8 och 9 föranleder inga
ytterligare uttalanden av utskottet.
Miljökrav på terrängskotrar
Propositionen
Frihet från buller och avgaser är en
viktig kvalitet i fjällområdena.
Terrängskotrar är i detta sammanhang ett
problem eftersom bullret kan vara
betydande och avgasutsläppen kan ge
upphov till lokalt höga halter av främst
kolväten. En första nivå av
obligatoriska avgaskrav bör införas för
nya terrängskotrar fr.o.m. den 1 juli
1998. Regeringen avser att inom kort
anmäla ett sådant förslag till EG-
kommissionen och WTO-sekretariatet.
Motionerna
I motion Jo26 (s) förordas en sänkning
av skattesatsen på miljövänliga
tvåtaktsdrivmedel så att priset kommer i
paritet med övriga drivmedel på
marknaden (yrkande 2). Enligt motion
Jo28 (v) yrkande 4 bör
försäljningsskatten på skotrar vara så
utformad att det finns ett starkt
incitament att köpa miljöanpassade
skotrar. Enligt yrkande 6 bör regeringen
inleda samtal med branschen och berörda
myndigheter i Nordamerika, där de stora
marknaderna finns, om internationella
miljökrav på skotrar; det kan gälla
t.ex. bullernivåer,
luftföroreningsemissioner, bränslesorter
m.m. I motion Jo30 (s) förordas
kraftfulla åtgärder för att åstadkomma
en långtgående miljöanpassning av
skotrarna. Enligt motion Jo32 (mp)
yrkande 10 bör regeringen ange en
successiv utveckling och skärpning av
miljöklasserna i syfte att minska
utsläppen av luftföroreningar och
buller. I motion Jo36 (c) yrkande 5
anförs att man med teknikens hjälp bör
kunna lösa bullerproblemen på sikt.
Denna möjlighet bör eftersträvas i det
fortsatta arbetet.
Utskottets överväganden
Enligt vad som anförs i propositionen
bedömer regeringen att det efter år 2000
kan komma att finnas gemensamma
kravnivåer som kan tillämpas för
terrängskotrar. Därmed är det inte
troligt att en nationell svensk standard
motsvarande Miljöklassutredningens
förslag till miljöklass 1 kan införas.
Mot denna bakgrund är det regeringens
uppfattning att miljökrav för
terrängskotrar inledningsvis införs
genom att nya terrängskotrar efter ett
visst datum skall uppfylla bestämda
krav. Frågan om ett system med flera
miljöklasser kan därmed anstå till dess
att internationellt etablerade
kravnivåer kan utnyttjas i systemet.
Regeringen avser nu att anmäla ett
förslag till svenska regler om
obligatoriska buller- och avgaskrav för
terrängskotrar i de anmälningsprocedurer
för förslag till tekniska regler som
finns i EG och enligt GATT-avtalet. De
kravnivåer som kommer att anmälas
grundas på Miljöklassutredningens
förslag till krav i miljöklass 2, dvs.
en tekniknivå som utredningen ansåg vara
möjlig att uppnå genom en optimering av
dagens tvåtaktsmotorer.
Utskottet anser att det av regeringen
aviserade förslaget utgör ett viktigt
första steg i arbetet på en ökad
miljöanpassning av terrängskotrar och
utgår från att regeringen fullföljer
detta arbete på ett kraftfullt och
målmedvetet sätt. När det gäller
förutsättningarna för att genomföra
miljökraven till den 1 juli 1998 kan
utskottet konstatera att det finns
delade meningar om hur lång tid som
krävs för att utveckla
tillfredsställande tekniska lösningar
inom tillverkningsindustrin. I dagsläget
har utskottet emellertid ingen anledning
att frångå den tidsplanering som
regeringen föreslår. Propositionen ger i
denna del uttryck för en målsättning som
inte är rättsligt bindande. Utskottet
ansluter sig till regeringens
överväganden i detta avsnitt.
När det gäller beskattning av drivmedel
m.m. kan nämnas att utskottet i sitt
betänkande 1996/97:JoU4 behandlar en
proposition om miljöklassning av
alkylatbensin. Som framgår av utskottets
uttalanden har frågan om miljörelaterad
beskattning av drivmedel samband med det
arbete som bedrivs av utredningen om
alternativa bränslens och blandbränslens
miljöegenskaper m.m. Med det anförda
föreslår utskottet att motion Jo28
yrkandena 4 och 6 lämnas utan vidare
åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning i fråga
om motionerna Jo26 yrkande 2, Jo30
(delvis), Jo32 yrkande 10 och Jo36
yrkande 5.
Behörighetskrav för förare av
terrängskoter m.m.
Propositionen
För att få framföra terrängskoter skall
det krävas traktorkort eller körkort.
Regeringen föreslår att bestämmelser om
behörighetskrav införs i körkortslagen
(1977:477). Det enda krav som ställs för
närvarande är att skoterföraren fyllt 16
år. Genom att kräva körkort eller
traktorkort av den som framför
terrängskoter markeras att skoterkörning
är något som kräver ansvarstagande och
kunskap. En sådan reglering gör
sanktionsmöjligheterna vid
regelöverträdelser tydligare genom att
körkortslagens bestämmelser om bl.a.
återkallelse och varning kan tillämpas.
Kravet på körkort eller traktorkort
innebär att straffbestämmelserna i
körkortslagen och i trafikbrottslagen
måste ses över. Dessa ändringar behöver
övervägas ytterligare, och regeringen
återkommer i denna fråga.
Vidare föreslår regeringen att en
särskild förarlicens införs för förare
av terrängskoter. Utformningen av en
sådan licens bör emellertid först
utredas närmare.
Motionerna
I motion Jo27 (s) anförs att kravet på
traktorkort eller körkort inte är
relevant för tillämpning på snöskoter.
Motionärerna föreslår i stället att
regeringen snabbutreder frågan om en
förarlicens (yrkandena 2 och 3). I
motion Jo31 (s) föreslås att den
aviserade förarlicensen blir frivillig
och baseras på skoterklubbarnas
nuvarande utbildning. Det är av stor
betydelse att medlemmarna och de
förtroendevalda i skoterklubbarna även
för framtiden får ett uttalat förtroende
i detta viktiga arbete (yrkande 3).
Enligt motion Jo36 (c) kan kravet på
körkort leda till att många äldre förare
inte får framföra sina fordon de
närmaste åren. Tiden för ikraftträdande
bör därför framflyttas till den 1 juli
1998. I detta arbete bör också beaktas
att i 80 % av skoterolyckorna är förarna
alkoholpåverkade. Ökade insatser krävs
därför för alkoholinformation till
skoterförare (yrkandena 7 och 8).
Utskottets överväganden
Som regeringen anför är det viktigt att
anpassa kraven på terrängskoterförarna
till faktiska förhållanden och att bryta
en icke önskvärd utveckling när det
gäller regelöverträdelser. Det är också
viktigt att man från samhällets sida
ännu starkare än hittills markerar att
skoterkörning är något som kräver
ansvarstagande och kunskap. Krav på
körkort innebär bl.a. att
sanktionsmöjligheterna vid vissa
regelöverträdelser blir tydligare, t.ex.
vid olovlig körning. Vidare ges
möjlighet att genom t.ex. återkallelse
av körkort ingripa mer effektivt mot
upprepade förseelser.
Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag om ändring i
körkortslagen (1977:477, ändrad senast
1996:420). Det innebär att terrängskoter
får föras endast av den som har körkort
eller traktorkort. Med terrängskoter
avses enligt 2 § vägtrafikkungörelsen
terrängmotorfordon med en tjänstevikt av
högst 400 kilogram. Genom att
körkortskravet inte knyts till någon
särskild behörighetsklass enligt 1 §
körkortslagen blir den nedre
åldersgränsen för förande av
terrängskoter även fortsättningsvis 16
år. Traktorkort kan dock enligt 29 §
körkortslagen utfärdas för den som har
fyllt 15 år, om särskilda skäl
föreligger.
Som framgår av propositionen krävs
ytterligare lagändringar när det gäller
bl.a. straffbestämmelserna i
körkortslagen och trafikbrottslagen.
Regeringen återkommer i denna fråga till
riksdagen.
I enlighet med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo27 yrkande 2.
I anslutning till motion Jo36 om
svårigheter för vissa förarkategorier
vid övergången till ett system med
körkortskrav vill utskottet hänvisa
till att det enligt körkortsförordningen
finns möjligheter att i enskilda fall
ge undantag från bestämmelserna om
körkortskrav. Som regeringen anför kan
undantagsbestämmelsen utvidgas till att
avse även den föreslagna 2 a §
körkortslagen om krav på körkort eller
traktorkort för förande av
terrängskoter. Utskottet anser att det
i dispensprövningen finns anledning att
visa särskild generositet mot äldre
skoterförare och utgår från att
regeringen beaktar detta vid
utformningen av nya bestämmelser i
körkortsförordningen. Utskottet
avstyrker yrkande 7 i motion Jo36 i den
mån motionen ej tillgodoses med det
anförda.
Utskottet har ingen invändning mot
regeringens överväganden om en särskild
och obligatorisk förarlicens för förare
av terrängskoter. Det hade i och för sig
varit önskvärt att samordna
körkortskravet med frågan om
förarlicens. Det torde emellertid inte
vara praktiskt möjligt att genomföra en
så omfattande utbildningsinsats som det
här är fråga om under en relativt kort
tidsperiod. Det bör i anslutning till
motionerna om skoterföreningarnas
medverkan understrykas att föreningarna
redan i dag gör en viktig insats genom
en omfattande utbildning av förare på
frivillig väg. Det är angeläget att den
resurs som skoterföreningarna
representerar tas till vara i det
fortsatta arbetet. Utskottet utgår från
att regeringen närmare undersöker vilka
möjligheter det finns att genomföra
utbildningen i samarbete med
skoterföreningarna eller att överlåta
ansvaret för utbildningen på sådana
föreningar. I övrigt går utskottet inte
närmare in på frågor om förarlicens,
eftersom regeringen avser att återkomma
med ett mer genomarbetat förslag i
ämnet. Enligt utskottets mening är det
viktigt att sådana förslag utarbetas så
snart som möjligt. Med det anförda
tillgodoses i stor utsträckning
motionerna Jo27 yrkande 3 och Jo31
yrkande 3.
Utskottet delar givetvis synpunkterna i
motion Jo36 yrkande 8 om värdet av
informationsinsatser angående riskerna
med alkoholförtäring vid
snöskoterkörning. Det torde dock vara
uppenbart för var och en att onykterhet
i samband med framförande av fordon är
ett beteende som är både olämpligt och
trafikfarligt och som kan bestraffas
enligt trafikbrottslagen, oavsett om det
gäller vägtrafik eller terrängtrafik. I
årets budgetproposition avsätts medel
för informationsinsatser, som vid behov
bör kunna omfatta även sådana frågor som
avses i motionen.
I övrigt bör det ankomma på behöriga
myndigheter och organisationer, t.ex.
skoterföreningarna, att informera om
riskerna med alkoholförtäring i samband
med terrängkörning. Vid en uppvaktning
inför utskottet av
skoterorganisationerna har det upplysts
att man i den frivilliga
förarutbildningen ägnar stor
uppmärksamhet åt allmänna hänsynsregler,
säkerhetsfrågor och riskerna med
förtäring av droger och alkohol. Det bör
vidare tilläggas att körkortskravet,
liksom en eventuell förarlicens, ger
ytterligare möjligheter för myndigheter
och trafikskolor m.fl. att i ordnade
former informera om dessa frågor.
Utskottet avstyrker motionen i denna del
i den mån den ej blivit tillgodosedd.
Luftfartyg i fjällen
Propositionen
Luftfartsverket bör ges i uppdrag att, i
samarbete med bl.a. Naturvårdsverket och
Försvarsmakten, se över behovet av
ytterligare restriktioner för
överflygningar med luftfartyg i fjällen.
Vissa bestämmelser i
luftfartslagstiftningen om landning bör
ses över av Luftfartsverket. Berörda
länsstyrelser bör ges i uppdrag att se
över restriktioner för landning i olika
regleringsområden.
Motionerna
Enligt motion Jo28 (v) yrkande 7 bör
flygverksamheten begränsas i
fjällvärlden. Redan nu kan vissa områden
befrias från flygtrafik utifrån
bedömningarna i Naturvårdsverkets
fjällutredning. Flygtrafiken bör också
hänvisas till vissa stråk för att
minimera bullerstörningarna. Också i
motionerna Jo33 (fp) yrkande 2 och Jo35
(kds) yrkande 3 förordas ytterligare
begränsningar respektive kanalisering av
flygverksamheten i fjällen. Vissa
områden borde redan nu ha utpekats som
fria från flygtrafik.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning
att flygtrafiken utgör en av
bullerkällorna i fjällen och att
ytterligare restriktioner kan behövas
för att bevara fjällområdenas karaktär
av ostördhet. Det uppdrag som aviseras i
propositionen bör kunna ge underlag för
mer konkreta åtgärder i enlighet med
motionerna Jo28, Jo33 och Jo35.
Motionerna bör i berörda delar inte för
närvarande föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Rennäringen
Propositionen
Det centrala myndighetsansvaret för
rennäringen bör ligga kvar på
Jordbruksverket. Sametinget har också
ett särskilt ansvar för att styra
utvecklingen av rennäringen. I
rennäringslagen skrivs in ett miljömål
av innebörd att rennäringen skall
bedrivas så att naturbetesmarkernas
långsiktiga produktionsförmåga
upprätthålls och att markerna uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som den
biologiska mångfalden bevaras. En ny
metod för renbetesinventering bör
utvecklas i enlighet med tidigare
upplagt program. I samband med översynen
av det svenska
miljöersättningsprogrammet för
jordbruksnäringen kommer att övervägas
om rennäringen även kan omfattas av
miljöstöd. Berörda länsstyrelser bör ges
i uppdrag att i samråd med berörda
samebyar upprätta åtgärdsprogram för
överbetade områden.
I redovisningen för samebyarnas
markanvändning bör speciellt värdefulla
eller känsliga områden för renskötseln,
naturvården och kulturmiljövården anges.
Anmälningsskyldighet för samråd med
länsstyrelsen bör införas i fråga om
anordnande av renstängsel eller annan
fast anläggning för rennäringen.
Länsstyrelserna och samebyarna bör
överväga i vilken utsträckning
befintliga renstängsel kan tas bort.
Från år 2000 bör endast fordon som
uppfyller särskilda krav vad gäller
marktryck vid barmarkskörning vara
tillåtna. Naturvårdsverket ges i uppdrag
att efter samråd med Vägverket utforma
föreskrifter för terrängfordon om bl.a.
högsta marktryck.
Länsstyrelsens beslut enligt
rennäringslagen (1971:437) skall
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol i stället för hos
Jordbruksverket. Beslut om upplåtelse av
nyttjanderätt skall dock överklagas hos
regeringen. Avser beslutet upplåtelse av
rätt till jakt eller fiske, får det
endast överklagas av berörd sameby.
Bestämmelserna om besittningsskydd i
jaktlagen skall inte gälla för
upplåtelser enligt rennäringslagen.
Motionerna
I motion Jo29 (m) yrkande 4 anförs att
inskränkningar i möjligheten till
barmarkskörning försvårar renskötseln.
Enligt motionen bör barmarkskörning i
samband med och i anslutning till
renskiljning undantas från den
föreslagna skärpta regleringen. Eftersom
renskiljning endast pågår under vissa
tider och på vissa ställen innebär inte
ett sådant undantag något hinder för
ambitionen att minska belastningen på
kalfjället.
Enligt motion Jo32 (mp) bör
rennäringsfrågorna ges större tyngd i
myndighetsarbetet. Jordbruksverket har
haft ett betungande arbete med
förändringar av jordbrukspolitiken efter
EU-anslutningen. I likhet med
Miljövårdsberedningen anser motionärerna
att rennäringsfrågorna bör flyttas till
Glesbygdsverket (yrkande 11). I
anslutning till förslaget om miljömål
m.m. föreslås att gränsstängslen mot
Norge i den södra delen av fjällkedjan
tas bort i syfte att minska nedslitning
av fjällvegetationen. Renbetesavtalen
med Norge bör omförhandlas så att
renarnas vandring i väst-östlig riktning
kan återupptas (yrkandena 12 och 13).
I motion Jo34 (c) välkomnas förslaget
om ett miljömål för rennäringen. För att
riksdagen skall ges möjlighet att ta
ställning till hur det uppställda
miljömålet följs bör regeringen
återkomma med redovisningar hur målet
uppnås och vilka åtgärder som vidtas för
att uppnå det (yrkande 3).
Enligt motion Jo35 (kds) krävs
renbetesinventeringar med en metod som
ger ett adekvat och vederhäftigt
resultat med avseende på betesmarkernas
kapacitet. Det brådskar att slutföra det
påbörjade inventeringsarbetet så att
eventuell överbetning snabbt kan
konstateras. Åtgärdsprogram för att
komma till rätta med överbetning bör
snarast utarbetas i samarbete med
samebyarna. Vidare instämmer
motionärerna i att Jordbruksverket blir
central myndighet för rennäringen tills
vidare men vill markera att Sametinget
på sikt bör överta dessa uppgifter
(yrkandena 6 och 7).
Utskottets överväganden
Regeringen redovisar utförligt i
propositionen vilka myndighetsuppgifter
och verksamheter som har samband med
rennäringen. Ett stort antal viktiga och
betungande uppgifter av betydelse för
rennäringen ingår i Jordbruksverkets
ansvarsområde. Utskottet delar
regeringens bedömning att övervägande
skäl talar för att det centrala
myndighetsansvaret för rennäringsfrågor
ligger kvar på Jordbruksverket. Därmed
avstyrks motion Jo32 yrkande 11.
Vidare avstyrker utskottet motion Jo35
yrkande 7 om huvudmannaskap för
rennäringen.
Det är enligt utskottets mening
värdefullt att rennäringslagen
kompletteras med ett miljömål. Utskottet
tillstyrker förslaget. I anslutning till
motion Jo34 yrkande 3 vill utskottet
framhålla att det är viktigt att
miljömålet uppfylls och att resultatet
redovisas för riksdagen. Om en sådan
redovisning skall vara meningsfull krävs
dock först att metoder utarbetas för
att mäta måluppfyllelsen i termer av
bl.a. naturbetesmarkernas långsiktiga
produktionsförmåga och bibehållen
biologisk mångfald. Dessa frågor
sammanhänger även med det riksdagsbeslut
om renbetesinventeringarna som utskottet
hänvisar till nedan. När angivna
förutsättningar föreligger utgår
utskottet från att resultatet av det nya
miljömålet redovisas, t.ex. i samband
med regeringens årliga miljöredovisning
till riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks
i den mån det ej kan anses tillgodosett.
Riksdagen har år 1994 gjort ett
uttalande angående renbetesinventeringen
(se 1993/94:BoU11). Som närmare
redovisas i propositionen (s. 56 f.)
pågår ett arbete med att utveckla en ny
metod för renbetesinventeringar.
Regeringen bedömer att en ny
inventeringsmetodik kan redovisas i
budgetpropositionen hösten 1997.
Utskottet hänvisar härvidlag till
redovisningen i proposition 1996/97:1
utg.omr. 23. Något ytterligare
riksdagsuttalande i detta ämne behövs
inte, och utskottet avstyrker motion
Jo35 yrkande 6.
Enligt yrkande 12 i motion Jo32 bör
renstängslen mot Norge i den södra delen
av fjällkedjan tas bort för att minska
nedslitning av fjällvegetationen.
Utskottet avstyrker detta yrkande med
hänvisning till att frågan ej kan
avgöras genom ett ensidigt beslut från
svensk sida. Ett sådant beslut skulle
stå i strid med 1972 års
renbeteskonvention mellan Sverige och
Norge.
Renbeteskonventionen mellan Sverige och
Norge gäller t.o.m. den 30 april år
2002. Den svenska regeringen har hos den
norska regeringen påkallat att en
blandad svensk-norsk kommission
tillsätts för att utreda behovet av
fortsatt renbetning i det andra landet.
Regeringen utgår från att kommissionen i
enlighet med vad Jordbruksverket
föreslagit i sin aktionsplan för
biologisk mångfald noga uppmärksammar
behovet av stängsel och att nödvändiga
stängsel dras på ett sätt som minimerar
risken för skador på miljön. Uttalandet
ligger i linje med synpunkterna i motion
Jo32 yrkande 13. Även denna fråga måste
i första hand utredas och övervägas i
bilaterala förhandlingar mellan Sverige
och Norge. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen i denna del.
När det gäller regleringen av
barmarkskörning på kalfjället
konstaterar regeringen att vissa fordon
har större påverkan än andra på
terrängen. Som regeringen anför måste
rennäringens legitima krav att bedrivas
rationellt och med utnyttjande av modern
teknik ske inom ramen för den hänsyn som
krävs för att uppfylla rennäringens nya
miljömål. Utskottet är därför inte
berett att förorda några generella
undantag för de situationer som anges i
motion Jo29 yrkande 4. Det får
förutsättas att dispenser kan ges i
enskilda fall om det skulle uppstå behov
av särskilda hänsynstaganden till
rennäringen. Motionen avstyrks i denna
del.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om överklagande av
beslut i rennäringsärenden.
Mineralutvinning
Propositionen
Anmälningsskyldighet för samråd med
länsstyrelsen bör införas i fråga om
undersökningsarbete enligt minerallagen
(1991:45) inom område som avses i 3 kap.
5 § lagen om hushållning med
naturresurser m.m. Undersökningsarbete
bör utföras så att det kan antas ske
utan att påtaglig skada för områdets
natur- och kulturvärden uppkommer samt
utan att områdets karaktär påverkas.
Naturvårdsförordningen bör kompletteras
med bestämmelser om obligatorisk anmälan
om samråd i fråga om undersökningsarbete
enligt minerallagen i angivna områden.
Motionen
Enligt motion Jo32 (mp) yrkande 14 är
mineralutvinning och annan exploatering
i fjällområdena inte önskvärda eftersom
det skulle innebära mycket stora och
bestående skador. Skyddsbestämmelserna i
naturresurslagen är inte tillräckliga,
eftersom mineralutvinning kan tillåtas
om det finns särskilda skäl. Man bör nu
gå längre än regeringen föreslagit och
ge fjällområdena ett starkare skydd mot
exploateringar. Naturresurslagens
gränser bör ses över så att större
områden ges ett sådant starkare skydd.
Minerallagen bör ändras så att
undersökningsarbete i obrutna
fjällområden inte får ske utan
regeringens medgivande. Regeringen bör
ge Boverket i uppdrag att lämna förslag
till hur skyddet av fjällområdena kan
förbättras så att mineralutvinningen
inte kan komma till stånd i de obrutna
fjällområdena.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har enligt sitt
yttrande tidigare anfört att endast
mycket starka samhällsintressen bör leda
till gruvdrift i de obrutna
fjällområdena och att avvägningen i den
praktiska hanteringen måste bli beroende
av den vikt man tillmäter ett aktuellt
brytningsintresse. Den utformning NRL
fått i detta avseende måste enligt
utskottet anses väl avvägd.
Utredningsarbetet rörande minerallagen
bör enligt utskottet avvaktas innan
riksdagen tar ställning till frågan om
hur minerallagens regler bör se ut vad
gäller de obrutna fjällområdena.
Näringsutskottet gör en utförlig
redovisning av gällande regler i
naturvårds- och minerallagstiftningen
och konstaterar att de av regeringen
aviserade åtgärderna kan leda till vissa
oklarheter för berörda företag vad
gäller skillnaden mellan nuvarande
tillståndsprövning enligt minerallagen
och den samrådsskyldighet som regeringen
ämnar föreskriva i
naturvårdsförordningen. Näringsutskottet
har dock inget att erinra mot att det
införs ett samrådskrav i förordningen
som uttryckligen är inriktat mot
undersökningsarbete enligt minerallagen.
Utskottet erinrar om att Gruvkommittén
nyligen avlämnat ett betänkande,
Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152)
och förutsätter att regeringen i
beredningen av kommitténs förslag
beaktar behovet av att undanröja
eventuella oklarheter. Beträffande
motion Jo32 yrkande 14 anför
näringsutskottet att det inte finns
några bärande motiv för att överföra
tillståndsprövningen i ärenden om
undersökningsarbete från länsstyrelsen
till regeringen. De aktuella
bedömningarna görs bäst på den lokala
nivån, och det finns ingen anledning att
betvivla att miljöprövningen utförs på
samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen
som i regeringskansliet.
Jordbruksutskottet ansluter sig till
bostadsutskottets och näringsutskottets
bedömning och avstyrker motion Jo32
yrkande 14.
Turism
Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1995 om
inriktningen och omfattningen av
turistpolitiken (prop. 1994/95:177,
bet.1994/95:KrU28). Målet för
turistpolitiken är att Sverige skall ha
en hög attraktionskraft som turistland
och en långsiktigt konkurrenskraftig
turistnäring. En särskild myndighet,
Turistdelegationen, inrättades den 1
juli 1995 med uppgift att förbättra
samordningen av olika statliga insatser
som kan medverka till att stärka
turistnäringens utveckling samt för att
öka samverkan mellan staten, regionala
organ, kommuner och näringen.
Turistdelegationen har av regeringen
fått i uppdrag att utarbeta ett
handlingsprogram, vilket skall vara ett
stöd för samarbetet på de mest centrala
områdena i utvecklingen av svensk
turism. Uppdraget omfattar även frågor
om inriktningen av miljöanpassad turism.
Regeringen avser att ändra instruktionen
för Turistdelegationen så att
myndighetens sektorsansvar för miljön
framgår tydligt.
Motionerna
Enligt motion Jo32 (mp) är det positivt
att Turistdelegationens sektorsansvar
för miljön förtydligas. Motionärerna
förutsätter att delegationen lägger stor
vikt vid miljöfrågorna under
utarbetandet av handlingsprogrammet och
föreslår att konsekvensbeskrivningar som
beskriver olika turistprojekts miljö-
och naturpåverkan genomförs. Detta bör
göras såväl i samband med planering av
nya anläggningar och arrangemang som vid
utbyggnad av befintliga anläggningar
(yrkande 15).
I motion Jo35 (kds) förordas en regel
som anger att turismföretag måste
redovisa vilka naturhänsyn man planerar
vid utbyggnad och vid start av nya
arrangemang. Vidare föreslås att nya
företag utvecklas inom samisk turism med
inriktning på s.k. eko- och
kulturturism (yrkandena 4 och 5).
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet anför att kravet på
miljökonsekvensbeskrivningar i plan- och
bygglagen, PBL, gäller för
detaljplanelagt område och torde träffa
flertalet turistanläggningar. Krav på
miljökonsekvensbeskrivning finns också i
annan lagstiftning. Vidare hänvisar
utskottet till Miljöbalksutredningens
arbete och föreslår att motion Jo32
avstyrks i berörd del.
Näringsutskottet anför, efter
redovisning av gällande bestämmelser,
att den befintliga lagstiftningen
ställer omfattande krav på att
miljökonsekvensbeskrivningar skall
upprättas i de fall en anläggning bedöms
medföra betydande inverkan på miljön
eller hushållningen med naturresurser.
Yrkandet i motion Jo32 om krav på
miljökonsekvensbeskrivningar är redan
tillgodosett i gällande regelverk.
Jordbruksutskottet delar
bostadsutskottets och näringsutskottets
bedömning och vill i anslutning till
motionerna Jo32 och Jo35 anföra
följande. I den del motionerna avser
fasta anläggningar för turism och
friluftsliv finns det, som framgår av de
ovan angivna utskottens yttranden, ett
antal lagbestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar och
hänsynstaganden till miljöintressen vid
markexploatering m.m. som går i samma
riktning som motionärerna önskar.
Utskottet vill särskilt erinra om att
turismföretag i form av fasta
anläggningar berörs av särskilda
skyddsregler mot exploatering i vissa
områden i landet, däribland kustområden
och obrutna fjällområden (3 kap.
naturresurslagen). Vidare har regeringen
i 5 kap. 2 § naturresurslagen erhållit
bemyndigande att ställa krav på
miljökonsekvensbeskrivningar enligt de
lagar som anges i 1 kap. 2 §, vari ingår
bl.a. plan- och bygglagen. En sådan
beskrivning skall möjliggöra en samlad
bedömning av en planerad anläggnings,
verksamhets eller åtgärds inverkan på
miljön, hälsan och hushållningen med
naturresurser. Särskilt bör nämnas att
det i 5 kap. 18 § finns bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivning som omfattar
bl.a. uppförande av skidliftar eller
kabinbanor, hotellkomplex eller
fritidsbyar samt permanenta tävlings-
eller testbanor för bilar eller
motorcyklar. Också i 25 §
naturvårdsförordningen (1987:939) finns
bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar för företag
som kan påverka natur och miljö.
I den aktuella propositionen anförs
(s. 68) att Miljövårdsberedningen har
föreslagit att länsstyrelsen skall kunna
meddela anmälningsplikt för
organisationer av en viss aktivitet i
ett visst område. Motsvarande fråga har
även behandlats i Naturvårdsverkets
rapport Allemansrätten och kommersen
(rapport 4446). Miljövårdsberedningens
förslag i denna del och
Naturvårdsverkets rapport har
överlämnats till Miljöbalksutredningen
för beaktande i utredningens arbete.
Utredningen har föreslagit (SOU 1996:103
s. 321) att miljöbalkens generella
regler för verksamheter skall gälla även
verksamhet bestående i att organisera
friluftsliv. Av detta följer bl.a. att
organisatören skall vidta förebyggande
åtgärder för att förhindra att
deltagarna orsakar skada och att
anmälningsplikt kan införas för
organisatörens verksamhet.
Sammanfattningsvis konstaterar
utskottet att motionerna Jo32 yrkande 15
och Jo35 yrkande 4 är väl tillgodosedda
i de delar de avser miljöprövning av
fasta anläggningar för turism. Vidare
utgår utskottet från att frågorna om
turismens miljöpåverkan kommer att ägnas
fortsatt uppmärksamhet i olika
sammanhang, inte minst inom
Turistdelegationen. I avvaktan på
fortsatta överväganden om det av
regeringen angivna handlingsprogrammet
och om lagreglerade hänsynstaganden m.m.
i den framtida miljölagstiftningen
föreslår utskottet att yrkandena lämnas
utan vidare åtgärd.
Motion Jo35 yrkande 5 om utveckling av
samisk turism m.m. går bl.a. ut på att
samerna själva bör ta initiativ till och
ansvara för utvecklingen på detta
område. I den mån motionen också tar
sikte på insatser från det allmännas
sida vill utskottet erinra om att det
åvilar Sametinget att verka för en
levande samisk kultur och därvid ta
initiativ till verksamheter och föreslå
åtgärder som främjar denna kultur. Som
framgår av näringsutskottets yttrande
finns det inom ramen för EU:s
strukturstöd m.m., mål 6, möjlighet att
erhålla stöd inom områdena
företagsutveckling, kompetensutveckling,
jordbruk, fiske och naturresurser, lokal
utveckling och samisk utveckling. I det
svenska programdokumentet för mål 6
anförs att samernas behov kommer att
ägnas speciell uppmärksamhet. För
perioden 1995-1999 har avsatts ca 16
miljoner ecu inom delområdet Åtgärder
inom turism och kultur och för samisk
utveckling ca 15 miljoner ecu. Enligt
näringsutskottet uppgår resurserna inom
delområdet Samisk kultur under perioden
till ca 42 miljoner kronor. Sametinget
och Samefonden skall här svara för den
nationella, offentliga medfinansieringen
på ca 21 miljoner kronor.
Enligt ett pressmeddelande den 24
oktober 1996 från Närings- och
handelsdepartementet har regeringen
fördelat 90 miljoner kronor till
marknadsföring av Sverige som
turistland. Tidigare i år har 11
miljoner kronor avsatts för
turismforskning vid Mitthögskolan.
Åtgärderna utgör en uppföljning av
riksdagens beslut om
sysselsättningsskapande åtgärder m.m.
(1995/96:
FiU15).
I likhet med näringsutskottet anser
jordbruksutskottet att motion Jo35
yrkande 5 är tillgodosedd genom de
betydande insatser som är under
genomförande. Motionen påkallar ingen
ytterligare åtgärd i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande samordnad
fjällplanering m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (mp)
2. beträffande
terrängkörningslagen
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på
motion 1995/96:Jo34 yrkande 1 antar
förslaget till lag om ändring i
terrängkörningslagen (1975:1313),
3. beträffande skärpning av
terrängkörningslagen m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo28 yrkande 2, 1995/96: Jo33
yrkande 1, 1995/96:Jo34 yrkande 2 och
1995/96:Jo35 yrkande 1,
res. 2 (c)
4. beträffande förslag om
ytterligare regleringsområden
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo28 yrkande 1,
5. beträffande beslut om
regleringsområden utan ytterligare
samråd m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (mp)
6. beträffande målinriktad
skotertrafik m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkandena 6 och 7,
res. 4 (mp)
7. beträffande förbud mot nya
skoterleder i regleringsområden
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 5,
res. 5 (mp)
8. beträffande medverkan på
lokal nivå m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo27 yrkande 1, 1995/96: Jo29
yrkande 1, 1995/96:Jo30 delvis,
1995/96:Jo31 yrkande 2 samt
1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2,
res. 6 (m, c)
9. beträffande transport av
jaktvapen på terrängfordon
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 16,
res. 7 (mp)
10. beträffande ändring av
terrängtrafikkungörelsen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 17,
11. beträffande generell
hastighetsbegränsning för
terrängskotrar
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,
1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29
yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1,
1995/96:Jo35 yrkande 2 samt
1995/96:Jo36 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår
motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och
1995/96:Jo36 yrkande 4,
res. 8 (m)
res. 9 (fp, mp)
res. 10 (v)
12. beträffande förslag om
finansiering av övervakning och
information
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo28 yrkande 3,
res. 11 (v)
13. beträffande
regleringsområden i skärgården
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo32 yrkande 18 och
1995/96:Jo36 yrkande 6,
14. beträffande dispens för
yrkesfiske m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo29 yrkande 3,
15. beträffande uppföljning och
utvärdering m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkandena 8 och 9,
16. beträffande miljökrav på
terrängskotrar
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo30 delvis, 1995/96:Jo32
yrkande 10 och 1995/96:Jo36 yrkande
5,
17. beträffande skatt på
drivmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo26 yrkande 2 och 1995/96:
Jo28 yrkande 4,
res. 12 (v, mp)
18. beträffande samtal med
skoterbranschen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo28 yrkande 6,
19. beträffande behörighetskrav
för förare av terrängskoter
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1995/96:Jo27 yrkandena
2 och 3, 1995/96:Jo31 yrkande 3 och
1995/96:Jo36 yrkande 7 antar
förslaget till lag om ändring i
körkortslagen (1977:477),
res. 13 (m)
20. beträffande insatser för
alkoholinformation
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo36 yrkande 8,
21. beträffande flygverksamhet i
fjällen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo28 yrkande 7, 1995/96: Jo33
yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 3,
22. beträffande central
rennäringsmyndighet
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo32 yrkande 11 och
1995/96:Jo35 yrkande 7,
res. 14 (mp)
23. beträffande rivning av
renstängsel mot Norge
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 12,
24. beträffande omförhandling av
renbeteskonventionen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 13,
25. beträffande
renbetesinventering
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo35 yrkande 6,
26. beträffande miljömål för
rennäringen
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
rennäringslagen (1971:437),
27. beträffande redovisning av
miljömål för rennäringen
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo34 yrkande 3,
28. beträffande barmarkskörning
på kalfjället
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo29 yrkande 4,
res. 15 (m)
29. beträffande
mineralutvinning
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo32 yrkande 14,
res. 16 (mp)
30. beträffande
miljökonsekvensbeskrivningar för
turismprojekt
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo32 yrkande 15 och
1995/96:Jo35 yrkande 4,
res. 17 (fp, mp)
31. beträffande samisk natur-
och kulturturism
att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo35 yrkande 5,
32. beträffande jaktlagen
att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259).
Stockholm den 5 november 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s),
Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Ingemar Josefsson (s), Eva Eriksson
(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Berndt Sköldestig
(s) och Ola Sundell (m).
Reservationer
1. Samordnad fjällplanering m.m. (mom.
1)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 8 börjar med
Jordbruksutskottet delar och på s. 9
slutar med yrkande 2 bort ha följande
lydelse:
Fjällområdena är en betydelsefull
nationell resurs med betydande värden
för nuvarande och kommande generationer.
En utvecklad och samordnad
fjällplanering bör därför, som föreslås
i Miljöpartiets motion Jo32, slås fast i
de kommunala översiktsplanerna.
Utskottet anser således att man bör ta
fasta på förslaget från
Miljövårdsberedningen. Detta innebär
också att länsstyrelserna bör få i
uppdrag att ta fram underlag för de
fjällkommuner som omfattas av 3 kap. NRL
och att Boverket bör utforma vägledning
för detta arbete. Den planering som är
nödvändig bör påbörjas nu. Det finns
enligt utskottets mening inte något
hinder i den nuvarande
naturresurslagstiftningens utformning
som gör att man bör avvakta den nya
miljöbalken.
När det gäller fjälldelegationen
instämmer utskottet i motionärernas krav
att fjälldelegationen bör ges klara
direktiv att dess arbete skall utgå från
en hållbar utveckling och att ett
tillvaratagande av miljö- och
naturresurser skall vara vägledande för
delegationens arbete. Som anförs i
motionen bör miljö- och naturvården vara
väl företrädd i delegationen.
Riksdagen bör med anledning av motion
Jo32 yrkandena 1 och 2 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande samordnad
fjällplanering m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Skärpning av terrängkörningslagen
m.m. (mom. 3)
Lennart Daléus och Lennart Brunander
(båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet vill
och på s. 13 slutar med Jo35 yrkande 1
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ...(=utskottet)... med
kommunen. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i motion Jo34
m.fl. motioner att många skäl talar för
ett generellt förbud mot skoterkörning
även i Sverige. Ett sådant förbud kan
kombineras med ett antal särregler för
viss trafik, i vissa områden och på
vissa leder. Enligt utskottets bedömning
torde det av regeringen förordade
alternativet knappast leda till en
minskning av skotertrafiken. För att
uppnå en uthållig utveckling i
fjällvärlden krävs det att den negativa
miljöpåverkan som terrängkörningen
innebär minskar. De problem och skador
som dagens omfattande skotertrafik
orsakar på naturen och för friluftslivet
är utförligt redovisade i ett flertal
utredningar inklusive den senaste
utredningen, utförd av
Miljövårdsberedningen. På sikt kommer
den omfattande terrängtrafiken att få
konsekvenser för såväl rennäring, jord-
och skogsbruk som turistnäringen i
fjällområdet. Samtliga dessa näringar är
beroende av en utveckling som innebär
att utnyttjandet av naturresurserna inte
överskrider resursernas uthålliga
produktionskapacitet.
Ett annat viktigt skäl för att införa
ett generellt förbud mot terrängkörning
är att den inte kan anses vara förenlig
med allemansrätten och äganderätten till
mark. Det faktum att man i dag kan ta i
anspråk annans mark för överfart med
motorfordon innebär en allvarlig
inskränkning i den privata äganderätten,
särskilt med tanke på att denna överfart
kan leda till skador på mark och
växtlighet som är till förfång för
markägaren. Överfart med
terrängmotorfordon bör således, som
huvudregel, endast kunna ske med
markägarens medgivande.
Utskottet anser följaktligen att ett
generellt förbud mot att framföra
motordrivna terrängfordon bör införas i
landets fjällområden. Förbudet bör
utformas så att körning tillåts då den
sker i samband med behov relaterade till
näringsverksamhet och till myndigheters
verksamhet. Dessutom bör körning vara
tillåten på för ändamålet särskilt
anordnade leder och i områden som
särskilt avsatts som lämpliga för
terrängkörning. Möjligheten att inrätta
leder och ange sådana områden bör ges
till berörda kommuner. Besluten bör
föregås av samråd med kommunens
invånare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag om skärpning av
terrängkörningslagen enligt de
riktlinjer som utskottet förordat ovan.
I avvaktan på ett sådant förslag kan
utskottet tills vidare godta regeringens
förslag till ändring av
terrängkörningslagen, eftersom detta
innebär en visserligen begränsad men
dock skärpning av dagens alltför
liberala regelsystem. I enlighet härmed
anser utskottet att riksdagen av
formella skäl ej bör bifalla
avslagsyrkandet i motion Jo34.
Vad utskottet anfört om grunderna för
en reform av terrängkörningslagen bör
riksdagen med anledning av motionerna
Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande 1, Jo34
yrkande 2 och Jo35 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande skärpning av
terrängkörningslagen m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 2,
1995/96:Jo33 yrkande 1, 1995/96:Jo34
yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Beslut om regleringsområden utan
ytterligare samråd m.m. (mom. 5)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Även i och på
s. 14 slutar med dessa delar bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i mp-motionen Jo32
så till vida att det inom ramen för
Miljövårdsberedningens arbete skett ett
omfattande samråd med länsstyrelser och
kommuner. Detta bör underlätta
regeringens arbete med de nya regler
ingsområdena. I många fall torde
tillräckligt samråd ha ägt rum för att
beslut skall kunna fattas i stort sett
omgående. Utskottet föreslår att
riksdagen uttalar att arbetet med
inrättande av regleringsområden bör
bedrivas skyndsamt. Vidare anser
utskottet, i likhet med motionärerna,
att regeringen snarast bör inrätta
ytterligare ett regleringsområde BD 7
Riksgränsen. Riksgränsen är ett viktigt
skidområde i anslutning till
turistanläggningarna Riksgränsen,
Katterjokk och Björkliden, som är mycket
belastat av skotertrafik. Vad utskottet
anfört bör riksdagen med anledning av
motion Jo32 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande beslut om
regleringsområden utan ytterligare
samråd m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Målinriktad skotertrafik m.m. (mom.
6)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med I anslutning
och slutar med vara målinriktad bort
ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo32 bör
utgångspunkten för regelsystemet vara
att skotertrafik i fjällen i första hand
skall utgöras av målinriktad
dagturstrafik till utflyktsmål för
naturupplevelser, fiske m.m. Reglerna
bör vidare utformas så att de motverkar
okynnesåkning och bullrande trafik på
sjöar och uppför fjällsluttningar. Detta
bör riksdagen, med anledning av motion
Jo32 yrkande 6, som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande målinriktad
skotertrafik m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt lämnar motion
1995/96:Jo32 yrkande 7 utan vidare
åtgärd,
5. Förbud mot nya skoterleder i
regleringsområden (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet
delar och slutar med denna del bort
ha följande lydelse:
Som framgår av motion Jo32 finns det
redan ca 200 mil skoterleder i dagens
regleringsområden. Riksdagen bör med
anledning av yrkande 5 i motionen uttala
att nya skoterleder i princip inte skall
få anläggas i regleringsområdena.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande förbud mot nya
skoterleder i regleringsområden
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Medverkan på lokal nivå m.m. (mom. 8)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m),
Ingvar Eriksson (m), Eva Björne (m),
Lennart Brunander (c) och Ola Sundell
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet har
och slutar med vidare åtgärd bort ha
följande lydelse:
I anslutning till motionerna och
bostadsutskottets yttrande vill
jordbruksutskottet för sin del ännu
starkare understryka vikten av att en
närhetsprincip gör sig gällande i alla
frågor som gäller reglering av
snöskotertrafiken. Regeringen bör som
utgångspunkt för sin handläggning av
frågorna om regleringsområden och
skotertrafikleder tillämpa den
grundläggande principen att kommunernas
åsikter skall beaktas i största möjliga
utsträckning. Detta gäller givetvis även
sådana frågor som t.ex. hastighetsregler
och dispenser för vissa förarkategorier.
Endast större nationella och regionala
intressen bör leda till avsteg från
denna princip. Riksdagen bör med
anledning av de berörda motionerna Jo27
yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30 delvis,
Jo31 yrkande 2 och Jo36 yrkandena 1 och
2 göra ett särskilt uttalande till
regeringen om vikten av att
närhetsprincipen tillämpas.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande medverkan på lokal
nivå m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Jo27 yrkande 1,
1995/96:Jo29 yrkande 1, 1995/96:Jo30
delvis, 1995/96:Jo31 yrkande 2 och
1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Transport av jaktvapen på
terrängfordon (mom. 9)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Utskottet vill
och slutar med yrkande 16 bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo32 kan
länsstyrelserna ge dispens från förbudet
mot transport av jaktvapen på
terrängfordon för att möjliggöra
transport till och från ett jaktområde.
Detta innebär att i stort sett all mark
där jakt är tillåten ligger öppen för
jägare under den del av året då det är
skoterföre. En skärpning av
dispensregeln i 23 § jaktförordningen är
enligt utskottets mening befogad.
Paragrafen bör ändras så att den nu
åsyftade dispensmöjligheten endast
gäller dem som är handikappade eller
behöver vapen för sin yrkesutövning. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Jo32 yrkande 16 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande transport av
jaktvapen på terrängfordon
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Generell hastighetsbegränsning för
terrängskotrar (mom. 11)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva
Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 19 börjar med Utskottet
delar och slutar med till känna bort
ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo29
m.fl. motioner anser utskottet att någon
allmän hastighetsbegränsning för
terrängskotrar inte bör införas.
Förslaget har kritiserats av ett flertal
viktiga remissinstanser. Ett avgörande
skäl för utskottets ställningstagande är
att det skulle bli mycket svårt att
övervaka och kontrollera efterlevnaden
av en allmän hastighetsgräns. I de
områden där det finns anledning att
begränsa hastigheten av t.ex. hänsyn
till övrigt friluftsliv och
naturvårdsintressen m.m. finns det redan
nu goda möjligheter att meddela
föreskrifter om hastighetsgränser. Det
bör således ankomma på behöriga organ
(Naturvårdsverket, länsstyrelser och
kommuner) att besluta om nödvändiga
lokala hastighetsbegränsningar där detta
är befogat. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna
Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande 4, Jo29
yrkande 2, Jo35 yrkande 2 och Jo36
yrkande 3 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell
hastighetsbegränsning för
terrängskotrar
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,
1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29
yrkande 2, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och
1995/96:Jo36 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1995/96:Jo28
yrkande 5, 1995/96:Jo31 yrkande 1 och
1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Generell hastighetsbegränsning för
terrängskotrar (mom. 11)
Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 19 börjar med Utskottet
delar och slutar med till känna bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedöming
att det är befogat att införa en
generell hastighetsgräns för
terrängskotrar. Både säkerhets- och
miljöskäl och behovet av att begränsa
bullerstörningarna och konflikterna med
övrigt friluftsliv talar för en sådan
reglering. Som regeringen framhåller är
det vid normal användning av
terrängskoter i terräng knappast möjligt
och inte heller nödvändigt att framföra
normala skotrar med högre hastighet än
50 km/tim. Bestämmelser om en sådan
hastighetsbegränsning bör föras in i
terrängtrafikkungörelsen. Utskottet
ställer sig således bakom regeringens
överväganden i detta avsnitt och
avstyrker motionerna Jo26 yrkande 1,
Jo27 yrkande 4, Jo29 yrkande 2, Jo31
yrkande 1, Jo35 yrkande 2 och Jo36
yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell
hastighetsbegränsning för
terrängskotrar
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27
yrkande 4, 1995/96:Jo28 yrkande 5,
1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo31
yrkande 1, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och
1995/96:Jo36 yrkandena 3 och 4,
10. Generell hastighetsbegränsning för
terrängskotrar (mom. 11)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 19 börjar med Utskottet
delar och slutar med yrkande 4 bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i v-
motionen Jo28 att det blir mycket svårt
att kontrollera efterlevnaden av en
allmän hastighetsgräns för
terrängskotrar. Utskottet är inte berett
att nu ställa sig bakom regeringens
överväganden om en sådan
hastighetsgräns. I stället bör
regeringen se över möjligheten att
begränsa snöskotrarnas prestanda. Detta
är som motionärerna framhåller en mer
effektiv metod att åstadkomma en allmän
hastighetsbegränsning för sådana fordon.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna Jo28 yrkande 5
och Jo36 yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet
anfört. Övriga motioner i detta avsnitt
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande generell
hastighetsbegränsning för
terrängskotrar
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och
1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår
motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,
1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29
yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1,
1995/96:Jo35 yrkande 2 och
1995/96:Jo36 yrkande 3,
11. Förslag om finansiering av
övervakning och information (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Därmed bör
och slutar med riksdagens sida bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i v-motionen Jo28
yrkande 3 att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag eller
redovisning av hur övervakning och
information i fråga om terrängkörning
skall utformas och finansieras för att
befintlig och kommande lagstiftning
skall efterlevas. De uppgifter som
lämnas i årets budgetproposition är inte
tillräckliga för att riksdagen skall få
nödvändig information i denna fråga. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Jo28 yrkande 3 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande förslag om
finansiering av övervakning och
information
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo28 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Skatt på drivmedel m.m. (mom. 17)
Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 24 börjar med När det och
slutar med vidare åtgärd bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i v-
motionen Jo28 att försäljningsskatten
för snöskotrar skall vara så utformad
att den ger ett starkt incitament att
köpa miljöanpassade skotrar. Regeringen
bör återkomma med förslag om
erforderliga ekonomiska styrmedel. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Jo28 yrkande 4 som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motioner avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom utskottets förslag.
dels att utskottets hemställan under 17
bort ha följande lydelse:
17. beträffande skatt på drivmedel
m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo28 yrkande 4 och med avslag
på motion 1995/96:Jo26 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
13. Behörighetskrav för förare av
terrängskoter (mom. 19)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva
Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 25 börjar med Som regeringen
och på s. 26 slutar med yrkande 3 bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion
Jo27 anser utskottet att regeringen inte
framlagt några bärande skäl för att
införa ett körkortskrav för
terrängskoter. De allra flesta
skoterförare är medvetna om att
skoterkörning är något som kräver
ansvarstagande och kunskaper. Enligt
utskottets mening finns det redan i dag
tillräckliga rättsliga möjligheter att
ingripa mot t.ex. vårdslöshet i trafik
eller andra typer av trafikbrott. De
allmänna hänsynsreglerna i 35 och 38 §§
terrängtrafikkungörelsen innebär också
att terrängfordon måste framföras på ett
sådant sätt att olägenheter för
omgivningen inte uppkommer. Regeringen
bör i stället skyndsamt fullfölja
övervägandena om en särskild förarlicens
för skoterförare. Med en sådan ordning
blir det möjligt att ytterligare
understryka trafiksäkerhetens krav och
behovet av kunskaper angående natur- och
miljöhänsyn, flora och fauna m.m.
Utskottet avstyrker således regeringens
förslag om ändring i körkortslagen och
föreslår att riksdagen med anledning av
motion Jo27 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört. De problem för äldre
förare som berörs i motion Jo36 yrkande
7 blir med detta ställningstagande ej
aktuella. Motion Jo31 yrkande 3 avstyrks
i den mån den ej tillgodoses med det
anförda.
dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:
19. beträffande behörighetskrav för
förare av terrängskoter
att riksdagen dels avslår regeringens
förslag till lag om ändring i
körkortslagen (1977:477), dels med
anledning av motion 1995/96:Jo27
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels avslår motionerna
1995/96:Jo31 yrkande 3 och
1995/96:Jo36 yrkande 7,
14. Central rennäringsmyndighet (mom.
22)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 28 börjar med Regeringen
redovisar och slutar med yrkande 11
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i mp-
motionen Jo32 att rennäringsfrågorna bör
ges större tyngd i myndighetsarbetet.
Statens jordbruksverk, som i dag är
central myndighet för dessa frågor, har
haft ett betungande arbete med
jordbrukspolitiken i samband med
Sveriges anslutning till EU. Därför har
rennäringsfrågorna haft relativt sett
låg prioritet. I likhet med
Miljövårdsberedningen och motionärerna
anser utskottet att flera tunga skäl
talar för att ansvaret för
rennäringsfrågorna förs över till
Glesbygdsverket i Östersund. Verket har
ett arbetsområde som sammanfaller med
renskötselområdet. Det är en
förhållandevis liten myndighet, och
rennäringsfrågorna kan därför ges större
tyngd i verkets arbete. Det är också en
fördel att myndigheten är placerad i den
del av landet där renskötsel bedrivs.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Jo32 yrkande 11 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande central
rennäringsmyndighet
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 11 och med
avslag på motion 1995/96:Jo35 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Barmarkskörning på kalfjället (mom.
28)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva
Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 29 börjar med När det och
slutar med denna del bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning i
stort när det gäller behovet att minska
skadorna på fjällmarken genom bättre
fordon och försiktigare
fordonsanvändning. Det bör dock
framhållas att inskränkningar i rätten
till barmarkskörning försvårar
renskötseln. Det är främst i samband med
renutskiljning som barmarkskörning med
terrängfordon är nödvändig. Utskottet
anser därför, i likhet med vad som
anförs i m-motionen Jo29, att barmarks
körning i samband med och i anslutning
till arbete med renutskiljning bör
undantas från den skärpta regleringen.
Eftersom renutskiljning endast pågår
under vissa tider och på vissa ställen
innebär inte ett sådant undantag något
hinder för ambitionen att minska
belastningen av motorfordon på
kalfjället. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motion Jo29
yrkande 4 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 28
bort ha följande lydelse:
28. beträffande barmarkskörning på
kalfjället
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo29 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Mineralutvinning (mom. 29)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 30 börjar med
Jordbruksutskottet ansluter och
slutar med yrkande 14 bort ha följande
lydelse:
De obrutna fjällområdena har ett stort
värde som inte får äventyras till följd
av mineralutvinning, vilken medför stora
och bestående skador. Fjällområdena
skyddas av bestämmelserna i 3 kap. NRL.
Bestämmelserna utgör dock inte hinder
mot mineralbrytning, om det finns
särskilda skäl. Påtagliga skador som en
följd av brytningen accepteras under
vissa förhållanden. NRL:s gränser bör
ses över och strängare regler införas
för undersökningsarbete som syftar till
utvinning i fjällområdena. Boverket bör
ges i uppdrag att ta fram förslag till
hur skyddet av fjällområdena kan
förbättras så att mineralutvinning inte
kan komma till stånd i de obrutna
fjällområdena. Riksdagen bör med
anledning av motion Jo32 yrkande 14 som
sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 29
bort ha följande lydelse:
29. beträffande mineralutvinning
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Miljökonsekvensbeskrivningar för
turismprojekt (mom. 30)
Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 31 börjar med
Jordbruksutskottet delar och på s. 32
slutar med vidare åtgärd bort ha
följande lydelse:
Turistnäringen är på flera sätt av stor
betydelse för vårt land. Det gäller
människors rekreation och
utkomstmöjligheter, det senare inte
minst i glesbygden. Tillgången till
orörd natur är en särskilt viktig
faktor. Turismen har dock även
nackdelar. Naturen utsätts för slitage,
avfall lämnas kvar och risken för
bränder ökar. Utvecklingen av turismen
bör få ett stöd i särskilda
konsekvensbeskrivningar avseende olika
turistprojekts miljö- och naturpåverkan.
Ett krav på beskrivning bör gälla både
vid planering av nya anläggningar och
vid utbyggnad av befintliga
anläggningar. Riksdagen bör med
anledning av motion Jo32 yrkande 15 som
sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört. Härigenom tillgodoses
i viss utsträckning även motion Jo35
yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 30
bort ha följande lydelse:
30. beträffande
miljökonsekvensbeskrivningar för
turismprojekt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo32 yrkande 15 och med avslag
på motion 1995/96:Jo35 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Näringsutskottets yttrande
1996/97:NU3y
Hållbar utveckling i landets
fjällområden
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett
näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1995/96:226 om hållbar
utveckling i landets fjällområden jämte
motioner, såvitt propositionen och
motionerna rör näringsutskottets
beredningsområde.
Inledning
I betänkandet Hållbar utveckling i
landets fjällområden (SOU 1995:100)
lämnade den s.k. Miljövårdsberedningen
förslag till vissa miljöstärkande
åtgärder. Förslagen berör bl.a. vissa
förutsättningar för mineralutvinning och
turism i fjällkedjan.
I frågan om mineralutvinning i
fjällområdena menade beredningen att
strängare bestämmelser bör införas i
lagstiftningen vad gäller skyddet mot
exploateringar. Särskilt avsågs de s.k.
obrutna fjällområdena, som definieras i
lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (den s.k.
naturresurslagen). Strängare regler kan
åstadkommas bl.a. genom en ändring i
minerallagen (1991:45) så att beslut om
tillstånd till undersökningsarbete i de
aktuella områdena underställs regeringen
för prövning i stället för
länsstyrelsen.
I de delar av betänkandet som behandlar
turismen föreslogs att
Turistdelegationen skall ges i uppdrag
att utarbeta en handlingsplan för
miljöanpassad turism. Beredningen ansåg
också att myndighetens sektorsansvar för
miljön bör framgå av instruktionen på
ett tydligare sätt.
Utgångspunkten för regeringen i
proposition 1995/96:226 om hållbar
utveckling i landets fjällområden är att
statsmakternas överväganden måste
präglas av ett ekologiskt, socialt och
ekonomiskt perspektiv. De som bor i
fjällregionen måste ges möjligheter till
arbete, utbildning, trygghet och livs-
kvalitet inom ramen för vad naturen tål.
Mot denna bakgrund lämnar regeringen
förslag - på grundval av
Miljövårdsberedningens arbete - till
olika åtgärder för att stärka
miljöskyddet, särskilt inom de obrutna
fjällområdena.
Näringsutskottet behandlar
propositionen och motionerna i de delar
som tar upp dels frågan om tillämpning
av bestämmelser beträffande
undersökningsarbete enligt minerallagen,
dels åtgärder för att stärka
miljöhänsynen i samband med turism inom
de aktuella områdena.
Mineralutvinning i fjällområdena
I propositionen sägs att det finns skäl
att förtydliga kraven på skydd av de
obrutna fjällområdena. Hänsyn måste tas
till unika bevarandevärden och ett
samtidigt ökande intresse för
prospektering inom fjällvärlden.
Regeringen hänvisar i propositionen till
det uppdrag (dir. 1995:166) som lagts på
den s.k. Gruvkommittén (N 1995:13),
under ledning av f.d. landshövding Görel
Bohlin, att utvärdera minerallagen. I
utvärderingen ingår bl.a. att göra en
bedömning av formerna för den statliga
prospekteringsverksamheten.
I avvaktan på resultatet av
utredningens arbete väljer regeringen i
propositionen att inte ta ställning till
Miljövårdsberedningens förslag att
förändra minerallagen. I stället
meddelar regeringen sin avsikt att
komplettera naturvårdsförordningen
(1976:484) med bestämmelser om samråd
med länsstyrelsen i samband med ansökan
om undersökningsarbete enligt
minerallagen i de obrutna fjällområdena.
Regeringen erinrar om att ett
samrådsförfarande enligt 20 § naturvårds
lagen (1964:822) innebär att länssty
relsen kan meddela villkor om
återställningsåtgärder. Länsstyrelsen
kan även förbjuda att arbetet påbörjas.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) välkomnas
regeringens aviserade komplettering.
Motionärerna anser emellertid att
åtgärden inte är tillräcklig. De
områdesgränser som utpekas i
naturresurslagen borde ses över i syfte
att ge större områden skydd mot
exploateringar. Med instämmande i
Miljövårdsberedningens förslag menar
motionärerna att minerallagen bör ändras
så att undersökningsarbete i obrutna
fjällområden inte får ske utan
regeringens medgivande. Regeringen bör
också, anförs det, ge Boverket i uppdrag
att ta fram förslag till hur skyddet av
fjällområdena kan förbättras så att
mineralutvinning där inte kan komma till
stånd.
I minerallagen (3 kap. 6 §, pkt 3)
infördes år 1993 (prop. 1992/93:238,
bet. NU33) hinder mot bedrivande av
undersökningsarbete i bl.a. obrutna
fjällområden. Med hänvisning till
naturresurslagens 3 kap. 5 §, i vilken
de i sammanhanget aktuella områdena
utpekas, föreskrivs att
undersökningsarbete ej får äga rum i
dessa områden utan medgivande av
länsstyrelsen. Sådant tillstånd kan
meddelas om bedömningen görs att
områdenas karaktär inte påverkas av
undersökningsarbetet.
Den samrådsskyldighet som regeringen nu
avser att införa, med den angivna
förändringen i naturvårdsförordningen,
görs med stöd av naturvårdslagen. Enligt
denna lag skall samråd ske med
länsstyrelsen för sådana arbetsföretag
som kan komma att väsentligt ändra
naturmiljön (20 §). I minerallagen finns
en allmän hänvisning (1 kap. 7 §) till
andra bestämmelser - bl.a. i
naturvårdslagen - vilka berör
verksamheter som minerallagen reglerar
(undersökning och bearbetning av
mineralfyndigheter). I naturresurslagen
(1 kap. 2 §) sägs att bestämmelserna
beträffande t.ex. obrutna fjällområden
skall tillämpas enligt vad som är
föreskrivet i bl.a. naturvårdslagen. I
naturvårdslagen och
naturvårdsförordningen finns å andra
sidan inte någon uttrycklig hänvisning
till att arbetsföretag enligt
minerallagen omfattas av bestämmelserna.
Avsikten är att denna otydlighet skall
rättas till med den aviserade
förändringen av naturvårdsförordningen.
Dock kommer det inte att framgå av
minerallagen, eller mineralförordningen
(1992:285), att det föreligger en
samrådsskyldighet med länsstyrelsen,
förutom den redan föreskrivna
tillståndsplikten, för
undersökningsarbete inom de obrutna
fjällområdena.
Vilken blir då den reella effekten av
införande av en samrådsskyldighet i
naturvårdsförordningen i förhållande
till den befintliga tillståndsprövningen
enligt minerallagen med hänsyn till att
den prövande instansen är densamma?
Enligt vad näringsutskottet erfarit blir
skillnaden för den sökande i praktiken
inte stor. Det tillståndsförfarande som
tillämpas för närvarande innebär att
länsstyrelsen kan uppställa villkor i
samband med bifall till en ansökan,
inklusive att föreskriva om t.ex.
återställningsåtgärder, i syfte att
uppfylla den aktuella bestämmelsen i
naturresurslagen (3 kap. 5 §). De
villkor som länsstyrelsen på detta sätt
meddelar är emellertid inte preciserade
i vare sig minerallagen eller
naturresurslagen, utan lämnas i enlighet
med den bedömning som den ansvariga
länsstyrelsen gör i det enskilda fallet
vad gäller påverkan på områdenas
karaktär. Ändringen i
naturvårdsförordningen innebär att
riktlinjer kommer att utarbetas för den
prövande instansen, dvs. länsstyrelsen,
avseende vad som skall beaktas i
samrådsprocessen. En bestämmelse kommer
att införas i förordningen som ger den
prövande instansen en handlingsregel om
vilka hänsyn som skall tas för att ett
tillstånd skall få meddelas.
I Gruvkommitténs nyligen avlämnade
betänkande - Gruvorna och framtiden (SOU
1996:152) - behandlas (s. 114)
minerallagens regler om miljöskydd.
Utredningen konstaterar att den aktuella
paragrafen i minerallagen (3 kap. 6 §)
inte innehåller någon redogörelse för
vad länsstyrelsen har att beakta när
medgivande skall lämnas. Det är också
enligt utredningen oklart om
länsstyrelsen har rätt att meddela
villkor för undersökningsarbete.
Utredningen föreslår mot denna bakgrund
att minerallagen förtydligas genom att
en bestämmelse införs av vilken skall
framgå att ett medgivande till
undersökningsarbete inom de obrutna
fjällområdena skall förenas med de
villkor som behövs för att förhindra att
påtaglig skada uppkommer för områdets
natur- och kulturvärden. Förslagen i
betänkandet kommer inom kort att
remissbehandlas.
Näringsutskottet har inget att erinra
mot att det i naturvårdsförordningen
införs ett samrådskrav uttryckligen
inriktat mot undersökningsarbete i
enlighet med minerallagen. Dock vill
utskottet peka på att oklarhet kan komma
att uppstå för berörda företag vad
gäller skillnaden mellan nuvarande
tillståndsprövning enligt minerallagen
och den samrådsskyldighet som regeringen
avser föreskriva i nämnda förordning. I
detta sammanhang noterar utskottet de
påpekanden som Gruvkommittén gjort om
behovet av att tydliggöra minerallagen
beträffande de villkor som länsstyrelsen
kan meddela när tillstånd lämnas till
undersökningsarbeten. Utskottet
förutsätter att regeringen i beredningen
av kommitténs förslag beaktar behovet av
att undanröja eventuella oklarheter i
denna fråga.
Det förslag som framförs i motion
1995/96:Jo32 (mp) om att överföra
tillståndsprövningen i ärenden om
undersökningsarbete från länsstyrelsen
till regeringen finner utskottet inga
bärande motiv för. Den aktuella
bedömningen görs bäst på den lokala
nivån, och det finns ingen anledning att
betvivla att miljöprövningen utförs på
samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen
som i regeringskansliet.
Med det sagda avstyrker
näringsutskottet nämnda motion såvitt
här är i fråga.
Turism
Turistdelegationen inrättades den 1 juli
1995 (prop. 1994/95:177, bet. KrU28).
Delegationen är en myndighet med uppgift
dels att förbättra samordningen av olika
statliga insatser i syfte att stärka
turistnäringens utveckling, dels att
främja samverkan mellan staten,
regionala organ, kommuner och näringen.
Staten medverkar också i
marknadsföringen av Sverige som
turistland. Ett av staten och näringen
gemensamt ägt marknadsföringsbolag,
Sveriges Rese- och Turistråd AB, har
bildats för ändamålet.
I propositionen meddelar regeringen - i
enlighet med Miljövårdsberedningens
förslag - att Turistdelegationens
uppdrag i fortsättningen skall innefatta
även frågor om inriktningen av
miljöanpassad turism. Regeringen avser
också att ändra instruktionen för Turist
delegationen så att myndighetens
sektorsansvar för miljön framgår
tydligt. Innebörden av det sistnämnda
är, anför regeringen, att miljömålet för
turistsektorn skall formuleras så att
fjällregionernas specifika na
turtillgångar nyttjas på ett hållbart
sätt och därmed kan bibehålla sin
attraktionskraft som turistmål. Vidare
erinras i propositionen om
Turistdelegationens arbete, på uppdrag
av regeringen, att ta fram ett handlings
program till stöd för samarbetet på de
mest centrala områdena av svensk turism.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) understöds
regeringens avsikt att skriva in ett
miljömål i instruktionen för
Turistdelegationen. I motionen föreslås
införande av krav på miljökonsekvensbe
skrivningar som redovisar olika tu
ristprojekts miljö- och naturpåverkan.
Regeringens avsikt att föra in ett
miljömål i Turistdelegationens
instruktion är otillräcklig, anförs det
i motion 1995/96:Jo35 (kds). En regel
borde i stället införas om att
turistföretag måste redovisa vilka
naturhänsyn som skall tas vid utbyggnad
och start av nya arrangemang.
Motionärerna aktualiserar också
förutsättningarna för samisk turism. I
motionen påpekas att samisk turism är
ett relativt outvecklat område.
Möjligheter finns, sägs det, att bygga
vidare på det samiska områdets särprägel
och utveckla nya företag med inriktning
på s.k. eko- och kulturturism, med natur
och kulturupplevelser som huvud
ingrediens.
Vad gäller förslaget om
miljökonsekvensbeskrivningar för
turistföretags inverkan på natur och
miljö gäller enligt naturresurslagen (5
kap. 2 §) att regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, får
föreskriva att det i ärenden som berörs
av lagar angivna i 1 kap. 2 § samma lag
skall upprättas en miljökonsekvensbe
skrivning. En sådan beskrivning skall
möjliggöra en samlad bedömning av en
planerad anläggnings, verksamhets eller
åtgärds inverkan på miljön, hälsan och
hushållningen med naturresurser.
Bland de lagar som utpekas i det nämnda
lagrummet återfinns naturvårdslagen. I
förordningen (1991:738) om
miljökonsekvensbeskrivningar hänvisas
till bl.a. bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivning i 25 §
naturvårdsförordningen. Av denna
bestämmelse framgår att ansökningar om
undantag, dispens, tillstånd samt
anmälan om samråd, vilka sammantaget
regleras i ett stort antal bestämmelser
i naturvårdslagen, skall vara åtföljda
av karta, skiss eller ritning samt i den
utsträckning som behövs i det enskilda
fallet en miljökonsekvensbeskrivning.
I plan- och bygglagen (1987:10) sägs i
den del (5 kap. 18 §) som reglerar
upprättande av detaljplan och om
rådesbestämmelser, att en
miljökonsekvensbeskrivning skall
upprättas om detaljplanen medger en
användning av mark eller av byggnader
eller andra anläggningar som innebär
betydande påverkan på miljön, hälsan
eller hushållningen med naturresurser.
Turistdelegationens handlingsprogram,
Turismen skapar nya jobb - när alla drar
åt samma håll, överlämnades till
regeringen i maj 1996. I programmet iden
tifieras sju delstrategier som skall
leda till att de övergripande målen för
verksamheten skall nås. En av dessa
strategier - långsiktigt hållbar utveck
ling - utgår ifrån att en god miljö är
själva grundförutsättningen för
turismen. Med detta avses en långsiktigt
hållbar utveckling inom natur- och
kulturmiljö samt social miljö.
Turistdelegationen ämnar att initiera
särskilda handlingsprogram för
långsiktigt hållbar utveckling i utsatta
områden. Under år 1998 planerar
Turistdelegationen också att initiera
ett vetenskapligt arbete för utvärdering
av handlingsprogrammet. Detta arbete
skall vara en utgångspunkt för det
turistiska handlingsprogram som skall
tas fram till senast år 2001.
Av programdokumentet för hur medel ur
EU:s strukturfonder skall användas i
svenska mål 6-områden avseende
programperioden 1995-1999 framgår att
resurserna skall fördelas på fem
insatsområden:
1) företagsutveckling,
2) kompetensutveckling,
3) jordbruk, fiske och naturresurser,
4) lokal utveckling,
5) samisk utveckling.
Målen för insatsområde 5 - Samisk
utveckling - är att ge ökad information
om samisk kultur och kulturarv, att ge
ökad tillgång till informationsteknik
till samerna och att skapa förbättrade,
ekologiskt anpassade system för
rennäringen. Resurserna för insatser
inom delområdet Samisk kultur uppgår
under perioden till ca 42 miljoner
kronor. Sametinget och Samefonden skall
här svara för den nationella, offentliga
medfinansieringen på ca 21 miljoner
kronor.
Näringsutskottet har inget att invända
mot att regeringen kompletterar
verksamhetsmålen för Turistdelegationen
så att de även innefattar inriktningen
på miljöanpassad turism. Utskottet
finner det likaledes lämpligt att ändra
instruktionen för Turistdelegationen i
syfte att tydliggöra myndighetens
sektorsansvar för miljön.
Av Turistdelegationens handlingsprogram
framgår turistnäringens stora
sysselsättningspolitiska betydelse. En
fördubbling av all turism i Sverige
motsvarar ca 100 000 nya
arbetstillfällen. Näringsutskottet ser
det som angeläget att framhålla
turistnäringens stora potential att
kunna bidra till en minskning av
arbetslösheten. Enligt utskottets
bedömning behöver det inte föreligga
någon konflikt mellan ambitionen att öka
sysselsättningen i näringen och att ta
hänsyn till en hållbar, miljöanpassad
utveckling i de känsliga områden som är
särskilt attraktiva för turismen. Det
finns anledning att utgå ifrån att båda
målen kan uppnås med lämpligt utformade
riktlinjer från statsmakternas sida och
en omfattande samverkan mellan statliga,
kommunala och privata intressen.
Som redovisats i det föregående ställer
den befintliga lagstiftningen omfattande
krav på att miljökonsekvensbeskrivningar
skall upprättas i de fall en anläggning
bedöms medföra betydande inverkan på
miljön eller hushållningen med
naturresurser. Sådana krav inkluderar
anläggningar för turiständamål.
Utskottets uppfattning är att yrkandet i
motion 1995/96:Jo32 (mp) om krav på
miljökonsekvensbeskrivningar för
turisprojekts miljö- och naturpåverkan
redan är tillgodosett i nuvarande
regelverk och att ytterligare
lagstiftningsåtgärder ej är behövliga.
Näringsutskottet avstyrker därför motion
1995/96: Jo32 (mp) i här berörd del.
Näringsutskottet konstaterar vidare att
Turistdelegationen - på uppdrag av
regeringen - genomfört ett ambitiöst
programarbete för att säkerställa att
målen för turismen även innefattar
vederbörliga miljöhänsyn. Utskottet
noterar också det handlingsprogram som
skall utarbetas i syfte att säkerställa
turismens bidrag till en hållbar
utveckling. Med detta anser utskottet
att det som tas upp i motion
1995/96:Jo35 (kds) i denna del blir
tillgodosett. Även beträffande
utvecklingen av en samisk natur- och
kulturturism, vilken berörs i samma
motion, menar utskottet att betydande
insatser är under genomförande. Den
tidigare redogörelsen visar att
omfattande resurser kommer att ställas
till förfogande i syfte att främja den
samiska kulturturismen.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet
motion 1995/96:Jo35 (kds) såvitt här är
i fråga.
Stockholm den 22 oktober 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Nils-Göran Holmqvist (s),
Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och
Tuve Skånberg (kd).
Avvikande mening
Mineralutvinning i fjällområdena
Eva Goës (mp) anser att den del av
näringsutskottets yttrande - under
rubriken Mineralutvinning i
fjällområdena - som börjar med
Näringsutskottet har och slutar med i
fråga bort ha följande lydelse:
I enlighet med Miljövårdsberedningens
förslag ser näringsutskottet det som
angeläget att tillståndsprövningen i
ärenden som gäller rätten att påbörja
undersökningsarbete i obrutna
fjällområden flyttas från länsstyrelsen
till regeringen. Det finns skäl att anta
att regeringen på ett bättre sätt än
berörd länsstyrelse kan avväga det
sysselsättningsmässiga intresset av att
ge tillåtelse till brytning i
förhållande till de mycket stora och
bestående skador som ett sådant ingrepp
medför. Utskottet anser också att
regeringen bör ge Boverket i uppdrag att
ta fram förslag till hur skyddet av
fjällområdena kan förbättras så att
mineralutvinning inte kan komma till
stånd i de obrutna fjällområdena.
Med det anförda tillstyrker
näringsutskottet motion 1995/96:Jo32
(mp) i berörd del.
Bostadsutskottets yttrande
1996/97:BoU4y
Hållbar utveckling i landets
fjällområden
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett
bostadsutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1995/96:226 om
hållbar utveckling i landets
fjällområden jämte i anledning av
propositionen avgivna motioner i de
delar bostadsutskottets beredningsområde
berörts.
Bostadsutskottets yttrande omfattar
frågor om den fysiska planeringen av
fjällområdena, däribland om kommunernas
inflytande vad gäller regleringsområden
för terrängkörning och
skotertrafikleder, om
riksgränsstängslet, mineralutvinning och
miljökonsekvensbeskrivningar vad gäller
turistprojekt. Utskottet noterar att
propositionen, såvitt den berör
utskottets beredningsområde, inte
innehåller några till riksdagen ställda
förslag.
Fjällområdenas planering
Regeringen gör i propositionen den
bedömningen att en utvecklad kommunal
översiktsplanering enligt plan- och
bygglagen (PBL) med stöd av
naturresurslagen (NRL) ger
verkningsfulla medel för kommunerna att
hävda de starka bevarandeintressena i
fjällområdena och att främja en hållbar
utveckling i dessa områden. Regeringen
anser därför att det inte nu finns skäl
att införa särskilda krav på planeringen
av fjällområdena. En översyn av NRL bör
enligt regeringens mening anstå i
avvaktan på Miljöbalksutredningens
arbete.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1
föreslås att förslaget i
Miljövårdsberedningens betänkande SOU
1995:100 Hållbar utveckling i landets
fjäll-områden genomförs. Detta skulle
bl.a. innebära att en utvecklad och
samordnad fjällplanering slås fast i
kommunernas översiktsplaner. Eftersom
Miljövårdsberedningens förslag inte
förutsatte några förändringar av NRL
finns, enligt motionärerna, inte
anledning att avvakta den nya
miljöbalken.
Utskottet delar regeringens uppfattning
om att de särskilda behov som gör sig
gällande beträffande fjällområdena kan
tillgodoses med gällande regler i PBL,
bl.a. genom en fördjupning av
översiktsplanen. Det är angeläget att
kommunerna genom den kommunala
planeringen uppmärksammar frågan om en
hållbar utveckling i dessa områden. I
detta sammanhang är de nyligen vidtagna
ändringarna i plan- och bygglagen (PBL)
av särskild vikt (prop. 1994/95:230,
bet. 1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30).
Det gäller bl.a. att kraven på
miljöhänsyn stärkts vid planeringen och
att översiktsplanens roll har
förtydligats avseende behandlingen av
naturintressen enligt NRL. Mot bakgrund
av det sagda anser utskottet liksom
regeringen att det inte nu finns
anledning att ställa särskilda krav på
planeringen av landets fjällområden. Mp-
motionen bör således avstyrkas.
Utskottet noterar att
Miljöbalksutredningen numera lagt fram
ett förslag till en miljöbalk (SOU
1996:103; Miljöbalken), i vilken NRL
inarbetats och att en översyn av NRL kan
bli aktuell.
Den fysiska planeringen och reglerna för
terrängkörning och skotertrafikleder
Enligt propositionen kommer flera
åtgärder att vidtas vad gäller
terrängkörning och skotertrafikleder.
Åtgärderna syftar till att av
miljöhänsyn begränsa och koncentrera
skotertrafiken. I propositionen uttalas
att vid en översyn av regleringsområdena
för terrängkörning bör ytterligare
regleringsområden i fjällen införas samt
att åtgärderna genomförs efter samråd
med kommunerna. För områden där
utredningsarbete pågår kan en fortsatt
lokal eller regional process komma att
övervägas. Regeringen avser att genom en
bestämmelse i
terrängkörningsförordningen ge
kommunerna möjligheter att inrätta
regleringsområden. Enligt regeringen är
det lämpligt att behandla skoterleder i
den kommunala översiktsplaneringen.
Någon formell anknytning till plan- och
bygglagen anser regeringen inte
erforderlig.
I ett flertal motionsyrkanden tas
frågan upp om det kommunala inflytandet
över regleringsområden och
skotertrafikleder. Enligt motion
1995/96:Jo30 (s) (delvis) bör
kommunernas åsikter ock kommunala
översiktsplaner vara vägledande för
regeringens beslut om regleringsområden.
Motionärerna bakom motion 1995/96:Jo29
(m) yrkande 1 anser det positivt att
regeringen anger att översynen av
regleringsområdena bör genomföras i
samråd med kommunerna. En närhetsprincip
bör följas genomgående när det gäller
den typ av frågor som behandlas i
propositionen. Motionärerna anser att
avgörandena helst bör ligga på lokal
nivå. Också motion 1995/96:Jo31 (s)
yrkande 2 ger uttryck för att det lokala
inflytandet bör stärkas. Det anses vara
av stor betydelse att regeringen tar
starkt intryck av samråd innan beslut om
nya regleringsområden fattas. Enligt
motion 1995/96:Jo36 (c) yrkande 1 bör
riksdagen ge regeringen till känna att
kommunens synpunkter skall beaktas vid
en fortsatt översyn av
regleringsområdena. I motion
1995/96:Jo28 (v) yrkande 1 föreslås att
regeringen snarast bör återkomma med
förslag till nya regleringsområden med
sikte på bl.a. ett generellt förbud mot
terrängkörning. I fråga om
skotertrafikleder lämnas i motion
1995/96:Jo27 (s) yrkande 1 förslag om
att det skall införas en formell
anknytning till PBL varigenom lederna
kommer att behandlas fullt ut i den
kommunala översiktsplaneringen.
Kommunerna bör enligt motionärerna på
detta sätt få i uppdrag att utforma
reglerna för skoterleder i
regleringsområdena.
Utskottets ställningstagande avser i
främsta rummet frågan om PBL bör
innehålla särskilda regler i fråga om
regleringsområden och skotertrafikleder.
Enligt utskottets mening är det av vikt
att kommunerna ges ett inflytande över
områdena och lederna. Regeringens samråd
med kommunerna avser uppenbarligen att
tillgodose önskemål om ett sådant
inflytande. Det kan antas att regeringen
kommer att lägga stor vikt vid de
synpunkter kommunerna kommer att
framföra under samrådet. Också andra i
propositionen nämnda åtgärder avser att
tillgodose ett sådant inflytande, bl.a.
möjligheten för kommunerna att själva
inrätta regleringsområden och att ett
framtida statligt ekonomiskt bidrag till
lederna i första hand kommer att ges för
leder som har angetts i den kommunala
planeringen. Enligt utskottet kommer den
i propositionen beskrivna ordningen att
ge kommunerna ett tillräckligt
inflytande. Utskottet anser mot denna
bakgrund att det i PBL inte bör införas
särskilda regler varigenom kommunerna
tilläggs inflytande i de frågor som nu
behandlas eller som på annat sätt knyter
regleringsområdena och lederna till
denna lag. Utskottet anser inte heller
att kommunernas inflytande på annat sätt
särskilt behöver garanteras. Med
hänvisning till detta finns inte skäl
att bifalla något av motionsyrkandena
från (s), (m) och (c) om ett ökat
kommunalt inflytande.
För att bereda kommunerna tillfälle
till ett välgrundat samråd är det av
vikt att en utökning av
regleringsområdena inte forceras. Det
finns därför inte anledning för
riksdagen att nu ge regeringen till
känna att den skall återkomma snarast
med förslag till fler områden. Utskottet
avstyrker därför också v-motionen.
Riksgränsstängsel
I en konvention från 1972 mellan Norge
och Sverige behandlas frågor om stängsel
vid riksgränsen. Senast den 1 maj 1997
skall en kommission vara tillsatt för
att utreda behovet av fortsatt
renbetning i de områden som berörs av
konventionen. I propositionen utgår
regeringen från att kommissionen noga
uppmärksammar behovet av stängsel och
att nödvändiga stängsel dras på ett
sådant sätt att skador på miljön
minimeras.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 12
föreslås att gränsstängslen mot Norge i
den södra delen av fjällkedjan bör tas
bort för att man skall minska
nedslitningen av fjällvegetationen och
att renbetesavtalen med Norge bör
omförhandlas så att renarnas vandring
över gränsen kan återupptas.
Enligt utskottet bör de miljöfrågor som
är kopplade till renbetesstängslen mot
Norge kunna få sin lösning inom ramen
för den kommission som skall tillsättas
i anledning av den konvention som gäller
riksgränsstängslen. Utskottet anser
därför att det i vart fall inte nu finns
skäl för riksdagen att ta ställning till
frågan om stängslets vidare fortbestånd
eller rivning. Mp-motionen avstyrks
därför.
Mineralutvinning
I propositionen gör regeringen bl.a. den
bedömningen att det bör införas en
anmälningsskyldighet för samråd med
länsstyrelsen i fråga om
undersökningsarbete enligt minerallagen
vad gäller område som anges i 3 kap. 5 §
NRL, dvs. de obrutna fjällområdena.
Undersökningsarbete bör utföras så att
det kan antas ske utan att påtaglig
skada för områdets natur- och
kulturvärden uppkommer samt utan att
områdets karaktär påverkas. Regeringens
åtgärder skall ske i avvaktan på en
pågående översyn och utvärdering av
minerallagen (dir. 1995:166, 1996:45).
Enligt motionärerna bakom motion
1995/96:Jo32 (mp) yrkande 14 bör NRL:s
gränser ses över så att större arealer i
fjällområdena ges ett starkare skydd mot
exploateringar och ett starkare skydd
införas i minerallagen mot
undersökningsarbete i de obrutna
fjällområdena. Regeringen bör därför ge
Boverket i uppdrag att ta fram förslag
till hur skyddet av fjällområdena kan
förbättras så att mineralutvinning inte
kan komma till stånd i de obrutna
fjällområdena.
Utskottet tog senast vid riksmötet
1990/91 (bet. BoU18) upp frågan om
mineralutvinning i de obrutna
fjällområdena med anledning av motioner
om att mineralutvinning i princip inte
skall vara tillåten i de obrutna
fjällområdena. Utskottet ansåg då att
endast mycket starka samhällsintressen
bör leda till gruvdrift i dessa områden
och att avvägningen i den praktiska
hanteringen måste bli beroende av den
vikt man tillmäter ett aktuellt
brytningsintresse. Den utformning NRL
har fått ansågs väl avvägd. Utskottet
finner nu inte skäl till annat
ställningstagande. Minerallagens
bestämmelser är nu föremål för
utredningsarbete. Utredningen skall
bl.a. lämna förslag till hur negativa
konsekvenser för miljön och naturvården
skall kunna minimeras vid såväl
undersökningsarbeten som vid
bearbetningskoncessioner. Detta arbete
bör, enligt utskottets mening, avvaktas
innan riksdagen tar ställning till
frågan om hur minerallagens regler bör
se ut vad gäller de obrutna
fjällområdena. Liksom regeringen anser
utskottet att det inte nu finns skäl att
ta ställning till frågan om en översyn
av NRL:s bestämmelser. Utskottet har
uppmärksammat Miljöbalksutredningens
uppfattning att det framöver kan behövas
ytterligare överväganden bl.a. vad
gäller bestämmelserna om hushållning och
riksintressen i 2 och 3 kap. NRL (se SOU
1996:103, del 1, s. 266 f.). Det
förtjänar också att erinras om att den
nuvarande planprocessen utgör del av ett
dynamiskt system där underlaget om
riksintressenas omfattning och
inriktning successivt är föremål för
reviderade bedömningar. Utskottet
finner på anförda skäl anledning att
avstyrka mp-motionen.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Turistdelegationen har som uppdrag bl.a.
att förbättra samordningen av olika
instanser som kan medverka till att
stärka turistnäringens utveckling.
Delegationens uppdrag angående
handlingsprogram för turistnäringen
innefattar även frågor om inriktningen
av miljöanpassad turism. Regeringen
avser att ändra instruktionen för
Turistdelegationen så att myndighetens
sektorsansvar för miljön framgår på ett
tydligt sätt.
I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 15
föreslås införandet av ett krav på
miljökonsekvensbeskrivningar angående
olika turistprojekts miljö- och
naturpåverkan. Kravet bör gälla i
samband med planering av nya
anläggningar och utbyggnad av nya.
Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i
PBL gäller för detaljplanelagt område
och torde träffa flertalet
turistanläggningar. Krav på
miljökonsekvensbeskrivning finns också i
annan lagstiftning.
Miljöbalksutredningen föreslår i sitt
betänkande Miljöbalken (SOU 1996:103)
att kravet utsträcks så att det inte
bara gäller åtgärder som leder till
betydande miljöpåverkan. Detta förslag
är nu föremål för beredning i
regeringskansliet. Resultatet av denna
beredning bör avvaktas. Mp-motionen
avstyrks med hänvisning till det
anförda.
Stockholm den 26 september 1996
På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Britta Sundin (s), Sten Andersson
(m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars
Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga
Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf
Björklund (kd), Juan Fonseca (s) och
Peter Weibull Bernström (m).
Avvikande meningar
1. Fjällområdenas planering
Per Lager (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Fjällområdenas planering börjar med
Utskottet delar och slutar med bli
aktuell bort ha följande lydelse.
Fjällområdena är en betydelsefull
nationell resurs med betydande värden
för nuvarande och kommande generationer.
En utvecklad och samordnad
fjällplanering bör därför slås fast i de
kommunala översiktsplanerna. Utskottet
anser således att man bör ta fasta på
förslaget från Miljövårdsberedningen.
Detta innebär också att länsstyrelserna
bör få i uppdrag att ta fram underlag
för de fjällkommuner som omfattas av 3
kap. NRL och att Boverket bör utforma
vägledning för detta arbete. Den
planering som är nödvändig bör påbörjas
nu. Det finns enligt utskottets mening
inte något hinder i den nuvarande
naturresurslagstiftningens utformning
som gör att man bör avvakta den nya
miljöbalkens närmare avfattning.
Riksdagen bör med anledning av motion
1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1 ge
regeringen till känna vad utskottet nu
anfört.
2. Den fysiska planeringen och reglerna
för terrängkörning och skotertrafikleder
Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Den fysiska planeringen och reglerna för
terrängkörning och skotertrafikleder
börjar med Utskottets
ställningstagande och slutar med
kommunalt inflytande bort ha följande
lydelse.
Utskottets ställningstagande avser i
främsta rummet frågan om PBL bör
innehålla särskilda regler i fråga om
regleringsområden och skotertrafikleder.
Enligt utskottets mening är det av vikt
att kommunerna ges ett stort inflytande
över områdena och lederna. Regeringens
samråd med kommunerna avser
uppenbarligen att tillgodose önskemål om
ett kommunalt inflytande. Också andra i
propositionen nämnda åtgärder har ett
sådant ändamål, bl.a. möjligheten för
kommunerna att själva inrätta
regleringsområden och att ett framtida
statligt ekonomiskt bidrag till lederna
i första hand kommer att ges för leder
som har angetts i den kommunala
planeringen. Enligt utskottets mening
finns det inte tillräckliga skäl att i
PBL införa särskilda regler varigenom
kommunerna tilläggs inflytande i de
frågor som nu behandlas eller på annat
sätt knyter regleringsområdena eller
lederna till denna lag. Det är
emellertid viktigt att en närhetsprincip
så långt möjligt får göra sig gällande.
Utskottet anser att regeringen som
utgångspunkt för sin handläggning av
frågorna om regleringsområdena och
skotertrafiklederna bör ha som en
grundläggande princip att kommunernas
åsikter skall beaktas i största möjliga
utsträckning. I princip bör endast
större nationella och regionala
intressen medföra undantag från
principen. Utskottet anser att riksdagen
i anledning av motionerna från (s), (m)
och (c) om ett ökat kommunalt inflytande
bör ge regeringen till känna vad
utskottet nu anfört.
3. Den fysiska planeringen och reglerna
för terrängkörning och skotertrafikleder
Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf
Björklund (kd) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Den fysiska planeringen och reglerna för
terrängkörning och skotertrafikleder
börjar med För att och slutar med v-
motionen bort ha följande lydelse.
De miljöskäl som ligger bakom
regeringens proposition gör sig så
starkt gällande att på sikt en
grundregel bör införas som innebär ett
generellt förbud mot terrrängkörning.
Undantag från denna princip får sedan
göras för vissa områden för bl.a.
yrkesmässig eller näringsinriktad
trafik. I syfte att uppnå målet om ett
generellt förbud, och därmed uppnåendet
av en liknande reglering i hela Norden,
bör ytterligare regleringsområden
tillskapas. Det finns inte någon
anledning att avvakta med detta utan
tillskapandet bör ske snarast. Utskottet
anser att riksdagen med bifall till v-
motionen skall ge regeringen till känna
vad utskottet nu anfört.
4. Riksgränsstängsel
Per Lager (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Riksgränsstängsel börjar med Enligt
utskottet och slutar med avstyrks
därför bort ha följande lydelse.
Renskötseln sliter på markvegitationen.
Det stora renantalet har medfört
överbetning och utarmning av floran.
Renstängslen bidrar till att
betesmarkerna utnyttjas ojämnt.
Stängslen förhindrar renarnas vandring
upp i de norska högfjällen.
Renbetesavtalen med Norge bör förhandlas
om så att renarnas vandring i väst-
östlig riktning kan återupptas. I
anledning av 1972 års konvention mellan
Sverige och Norge skall en kommission
tillsättas vilken regeringen förutsätter
noga uppmärksammar behovet av stängsel
och att nödvändiga stängsel dras på ett
sådant sätt att skador på miljön
minimeras. Utskottet anser det vara
viktigt att en ekologiskt anpassad
stängseldragning kommer till stånd samt
att kommissionen arbetar skyndsamt. Vad
utskottet med anledning av mp-motionen
anför om stängselfrågan och om
kommissionens arbete bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
5. Mineralutvinning
Per Lager (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken
Mineralutvinning börjar med Utskottet
tog och slutar med mp-motionen bort
ha följande lydelse.
De obrutna fjällområdena har ett stort
värde som inte får äventyras till följd
av mineralutvinning vilket medför stora
och mycket bestående skador.
Fjällområdena skyddas av bestämmelserna
genom 3 kap. NRL. Bestämmelserna utgör
dock inte hinder mot mineralbrytning, om
det finns särskilda skäl. Påtagliga
skador som en följd av brytningen
accepteras under vissa förutsättningar.
NRL:s gränser bör ses över och strängare
regler införas för undersökningsarbete
som syftar till utvinning i dessa
områden. Enligt utskottets mening bör
Boverket ges i uppdrag att ta fram
förslag till hur skyddet av
fjällområdena kan förbättras så att
mineralutvinning inte kan komma till
stånd i de obrutna fjällområdena.
Riksdagen bör i anledning av mp-motionen
ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
6. Miljökonsekvensbeskrivningar
Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per
Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser
att den del av utskottets yttrande som
under rubriken
Miljökonsekvensbeskrivningar börjar med
Kravet på och slutar med det anförda
bort ha följande lydelse.
Turistnäringen är på flera sätt av stor
betydelse för vårt land. Det gäller
människors rekreation och
utkomstmöjligheter, det senare inte
minst i glesbygdsområden. Tillgången
till orörd natur är en särskilt viktig
faktor. Turismen har dock även
nackdelar. Naturen utsätts för slitage,
avfall lämnas kvar och risken för
naturbrand ökar. Utvecklingen av
turismen bör få ett stöd i särskilda
konsekvensbeskrivningar avseende olika
turistprojekts miljö- och naturpåverkan.
Ett krav på beskrivning bör gälla både
vid planering av nya anläggningar och
vid utbyggnad av befintliga. Utskottet
anser att riksdagen i anledning av mp-
motionen bör ge regeringen till känna
vad utskottet anfört om
miljökonsekvensbeskrivningar.
Särskilt yttrande
Reglerna för terrängkörning och
skotertrafikleder
Ulf Björklund (kd) anför:
Det finns enligt min mening starka skäl
som talar för att terrängkörningen i
fjällområdet bör starkt begränsas. Det
gäller både med avseende på den
miljöbelastning som den redan i dag ger
upphov till och den än större framtida
belastning som annars kan befaras. Denna
principiella uppfattning har också
kommit till uttryck i den motion -
1995/96:Jo35 - som jag tillsammans med
Rolf Åbjörnsson väckt med anledning av
regeringens proposition om en hållbar
utveckling i landets fjällområden.
Utgångspunkten för förslaget i motionen
är att en reglering bör ske i
terrängkörningslagen. Motionen har av
detta skäl inte kommit upp till
behandling i bostadsutskottet, eftersom
utskottet i första hand behandlar
frågans koppling till den fysiska
planeringen. Jag har därför valt att
ansluta mig till de förslag på området
som förs fram i den avvikande meningen
nr 3. Det är dock min och
Kristdemokraternas avsikt att fortsatt
driva de förslag som återfinns i den
ovan nämnda motionen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Motionerna 2
Uppvaktningar, skrivelser m.m. 6
Yttranden från andra utskott 6
Utskottet 6
Inledning 6
Utvecklad och samordnad
fjällplanering 8
Propositionen 8
Motionen 8
Utskottets överväganden 8
Terrängkörning 9
Propositionen 9
Motionerna 10
Utskottets överväganden 12
Propositionens allmänna
inriktning m.m. 12
Samråd på lokal och regional
nivå 14
Hänsyn till naturmiljön och viltet 15
Propositionen 15
Motionen 16
Utskottets överväganden 16
Transport av vapen med
motordrivna fordon 16
Spårning av vilda djur 17
Skotertrafik på jordbruks- och
skogsmark m.m. 17
Utskottets överväganden 17
Hastighetsbegränsning för
terrängskotrar 18
Propositionen 18
Motionerna 18
Utskottets överväganden 19
Medel för anläggande av skoterleder
m.m. 19
Propositionen 19
Motionen 19
Utskottets överväganden 20
Reglering av terrängskotertrafik i
känsliga skärgårdsområden m.m. 20
Propositionen 20
Motionerna 21
Utskottets överväganden 21
Uppföljning och utvärdering av
regleringen i fjällområdet 22
Propositionen 22
Motionen 22
Utskottets överväganden 22
Miljökrav på terrängskotrar 23
Propositionen 23
Motionerna 23
Utskottets överväganden 23
Behörighetskrav för förare av
terrängskoter m.m. 24
Propositionen 24
Motionerna 24
Utskottets överväganden 25
Luftfartyg i fjällen 26
Propositionen 26
Motionerna 26
Utskottets överväganden 27
Rennäringen 27
Propositionen 27
Motionerna 27
Utskottets överväganden 28
Mineralutvinning 29
Propositionen 29
Motionen 30
Utskottets överväganden 30
Turism 31
Propositionen 31
Motionerna 31
Utskottets överväganden 31
Hemställan 33
Reservationer 36
Lagförslag 46
Näringsutskottets yttrande 52
Bostadsutskottets yttrande 59