Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU03

Ändring i fiskelagen (1993:787)


Innehåll

1996/97
JoU3

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas   proposition
1995/96:223    Ändring   i    fiskelagen
(1993:787). Inga motioner har väckts med
anledning av propositionen.
Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag   till   lag   om   ändring    i
fiskelagen.

Propositionen

Regeringen    föreslår   i   proposition
1995/96:223    att    riksdagen    antar
regeringens förslag till lag om  ändring
i   fiskelagen   (1993:787).   Förslaget
innebär     att    lagens    geografiska
tillämpningsområde     vidgas.     Vissa
bestämmelser  som  i  dag   gäller   för
svenskt   havsfiske  på  internationellt
vatten  utanför Sveriges ekonomiska  zon
utsträcks  till att också  gälla  sådant
fiske i andra länders territorialvatten.
Lagändringen föreslås träda i kraft den
1  januari  1997.  Lagrådet  har  avgett
yttrande över lagförslaget. Lagförslaget
fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Propositionen

Fiskelagen  (1993:787)  reglerar  rätten
till  fiske  samt fisket  inom  Sveriges
sjöterritorium   och    inom    Sveriges
ekonomiska  zon.  I de  fall  som  anges
särskilt   gäller  lagen  även   svenskt
havsfiske   på  internationellt   vatten
utanför  den  ekonomiska  zonen.   Denna
möjlighet          att         utsträcka
tillämpningsområdet utnyttjas i fråga om
lagens    bemyndiganden   att    meddela
föreskrifter om fiskevård,  hänsyn  till
naturvården,       begränsningar       i
användningen       av      fiskeredskap,
fartygstillstånd,     uppgiftsskyldighet
samt   märkning   och   utmärkning    av
fiskeredskap.  Även  bestämmelserna   om
vilken  hänsyn den som fiskar  skall  ta
till  andra  som vistas i  samma  område
gäller    för   svenskt   havsfiske    i
internationellt   vatten   utanför   den
ekonomiska zonen.
Svenskt havsfiske bedrivs även  i  våra
grannländers territorialvatten med  stöd
av  internationella överenskommelser  om
fiske   samt  inom  ramen  för  Sveriges
deltagande      i     den     gemensamma
fiskeripolitiken.  Enligt  artikel  1  i
rådets  förordning (EEG) nr  3760/92  av
den    20    december   1992   om    ett
gemenskapssystem    för    fiske     och
vattenbruk (grundförordningen)  omfattas
alla   vatten   inom  ett   medlemslands
sjöterritorium och ekonomiska zon av den
gemensamma   fiskeripolitiken.    Vidare
omfattas gemenskapsfartygens fiske i det
fria  havet och, inom ramen för träffade
fiskeöverenskommelser,  även  fisket   i
vatten under tredje lands jurisdiktion.
Behörigheten  att besluta  om  åtgärder
för  att  nyttja fiskresurserna i  havet
tillkommer  gemenskapen,  som   beslutar
ramar  för  fisket. Medlemsländerna  får
endast  reglera fisket i sina vatten  om
gemenskapen överlåter uppgiften på  dem.
Detta sker ofta genom att det överlämnas
till    medlemsländerna   att    meddela
detaljföreskrifter   i   olika   frågor.
Enligt  artikel  10  i grundförordningen
får medlemsländerna t.ex. rätt att vidta
åtgärder  för  att bevara  och  förvalta
fiskeresurserna  i de  egna  vattnen  om
åtgärderna rör lokala bestånd  eller  om
åtgärderna är tillämpliga enbart i fråga
om  landets  egna fiskare.  Däremot  får
medlemsländerna  inte   reglera   övriga
länders  fiske som utövas  med  stöd  av
grundförordningens bilaga  1  eller  med
stöd av anslutningsfördraget. I den  mån
det     erfordras    bestämmelser    som
kompletterar EG:s föreskrifter  för  det
fiske som bedrivs i andra medlemsländers
vatten  ankommer  det på  fiskefartygets
eget    land    att    utfärda    sådana
bestämmelser.
Medlemsländerna beslutar sålunda själva
i    vissa    frågor,   t.ex.    rörande
fiskelicenser enligt förordning (EG)  nr
3690/93 av den 20 december 1993  om  ett
gemenskapssystem  för  fastställande  av
bestämmelser  om  vilka  uppgifter   som
minst måste ingå i fiskelicenser. Vidare
beslutar   medlemsländerna   själva   om
särskilda     fisketillstånd      enligt
förordning  (EG) nr 1627/94  av  den  27
juni  1994 om allmänna bestämmelser  för
särskilda   fisketillstånd    för    att
möjliggöra   styrning  av  de   enskilda
fiskefartygens      fiskeansträngningar.
Enligt förordning (EG) nr 3317/94 av den
22    december    1994    om    allmänna
bestämmelser  om tillstånd  att  bedriva
fiske  i  ett  tredje lands vatten  inom
ramen  för ett fiskeavtal faller det  på
medlemsländerna  att meddela  nationella
föreskrifter  för  administrationen   av
sådana tillstånd.
Ett  väsentligt inslag i den gemensamma
fiskeripolitiken   är   kontrollen    av
fisket.  Grundläggande  bestämmelser  om
denna   kontroll  finns  i  förordningen
(EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober  1993
om ett kontrollsystem för den gemensamma
fiskeripolitiken.  Utöver   det   ansvar
länderna har för kontrollen av fisket  i
egna  vatten  måste de även övervaka  de
egna   fartygens  verksamhet   i   andra
vatten.  En viktig del av kontrollen  är
skyldigheten för de fiskande  att  lämna
uppgifter  om  fisket. Det gäller  bl.a.
uppgifter   om  fångster,  fiskeplatser,
redskapsanvändning,    landningar    och
omlastningar.  Medlemsländerna  ansvarar
för  att uppgifter lämnas i fråga om  de
egna  fiskefartygens verksamhet i tredje
lands  vatten. Uppgifterna  om  fångster
används  bl.a. för att beräkna  när  ett
land   har   utnyttjat  sin  kvot.   När
medlemslandet  bedömer  att  kvoten  har
utnyttjats  skall landet  förbjuda  sina
fartyg  att  fortsätta med  fisket.  Ett
sådant  förbud kan avse fisket  i  andra
länders territorialvatten.
Det   finns   följaktligen   behov   av
nationella  föreskrifter  som  i   olika
avseenden    kompletterar   gemenskapens
bestämmelser om fisket. Fiskelagen ger i
dag  stöd  för  sådana föreskrifter  för
fisket  i  svenska vatten,  i  det  fria
havet  och  i  andra länders  ekonomiska
zoner.   Svenska   fiskefartyg   används
emellertid  även  för  fiske   i   andra
länders   territorialvatten.  Regeringen
föreslår  att bestämmelserna som  gäller
för  svenskt havsfiske i internationellt
vatten  utsträcks till  att  gälla  även
svenskt   havsfiske  i   andra   länders
territorialvatten.
Utskottets överväganden

Utskottet   delar   uppfattningen    att
fiskelagens    tillämpningsområde    bör
utsträckas till att omfatta även svenskt
havsfiske     som    med     stöd     av
internationella överenskommelser bedrivs
i andra länders territorialvatten. Såsom
regeringen   föreslagit  bör  nationella
föreskrifter  kunna  meddelas  för   att
komplettera EG:s förordningar om  fisket
vid  svenskt  havsfiske i dessa  vatten.
Härmed säkerställs att fisket utövas  på
ett  sätt  som är förenligt med Sveriges
skyldigheter   enligt   den   gemensamma
fiskeripolitiken och med internationella
överenskommelser i övrigt.
De  föreskrifter som kan komma i  fråga
kan  avse  bl.a. fiskevård, hänsyn  till
naturvården,         redskapsanvändning,
fartygstillstånd,      märkning      och
utmärkning        av       fiskeredskap,
uppgiftsskyldighet   och   förbud    mot
fortsatt fiske när en tilldelad kvot har
fiskats upp. Även lagens bestämmelser om
den  hänsyn en fiskande skall visa andra
fiskande   bör   vara  tillämpliga   vid
svenskt   havsfiske  i   andra   länders
territorialvatten när fisket bedrivs med
stöd          av         internationella
överenskommelser.    Såsom    regeringen
anfört   bör  utvidgningen   av   lagens
tillämpningsområde begränsas till sådant
fiske   som  sker  inom  ramen  för   de
internationella   överenskommelser   som
Sverige omfattas av.
Utskottet  ansluter  sig  sålunda  till
regeringens överväganden och tillstyrker
den föreslagna lagändringen.

Hemställan

Utskottet hemställer
att   riksdagen  antar   regeringens
förslag   till  lag  om   ändring   i
fiskelagen (1993:787).
Stockholm den 26 september 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus


I  beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c),  Göte  Jonsson (m),  Leif  Marklund
(s),  Ingvar Eriksson (m), Alf  Eriksson
(s),  Ingemar  Josefsson  (s),  Carl   G
Nilsson  (m),  Eva Eriksson  (fp),  Ann-
Kristine  Johansson  (s),  Åsa  Stenberg
(s),   Gudrun  Lindvall  (mp),   Michael
Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s),  Ola
Sundell  (m), Lennart Fremling (fp)  och
Hanna Zetterberg (v).


Propositionens lagförslag