I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om
civilt försvar m.m. I förtydligande syfte föreslås i betänkandet en ändring av
reglerna om överklagande i lagen (1994:1720) om civilt försvar. Vidare
föreslås ett par ändringar av formell natur i lagen (1994:260) om offentlig
anställning och i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen. Utskottet
föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Propositionen
Regeringens förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om civilt försvar
m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Bakgrund
I lagen (1994:1720) om civilt försvar finns regler om kommunernas ansvar inom
det civila försvaret och bestämmelser om hemskydd, verkskydd och
befolkningsskydd. Med hänsyn till de varierande beslut lagen kan föranleda hos
kommunala och statliga organ är lagens överklaganderegler omfattande. Vissa
beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, andra till statliga
myndigheter och åter andra till regeringen. I förarbetena (prop. 1994/95:7 Lag
om civilt försvar) anfördes som skäl för överklagandereglerna bl.a. att
regeringen endast skall pröva överklaganden av beslut där regeringens prövning
kan sägas vara av särskild vikt, såsom när ett politiskt ställningstagande
framstår som nödvändigt. Vidare sades att vissa andra beslut prövas av
domstol. Detta gäller beslut som rör enskild person och där rättssäkerhetsskäl
talar för domstolsprövning.
Enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt försvar har en byggherre rätt
till ersättning av staten för de merkostnader som uppkommer då ett skyddsrum
byggs och utrustas. Beslut om sådan ersättning fattas av länsstyrelsen i
enlighet med vad som närmare föreskrivs i förordningen (1995:128) om civilt
försvar. Om den ersättning länsstyrelsen bestämt är oskäligt låg, får Statens
räddningsverk enligt samma förordning besluta om en högre ersättning.
Överklagande av ett beslut enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt
försvar skall enligt 11 kap. 3 § första stycket samma lag ske hos allmän
förvaltningsdomstol. Emellertid föreskriver 11 kap. 5 § andra stycket samma
lag att beslut av en central myndighet i ärenden som inte överklagats till
myndigheten överklagas till regeringen. För de fall då Statens räddningsverk
fattat beslut om ersättning för merkostnader vid byggande av skyddsrum kan
således överklagandebestämmelserna synas motstridiga. Det kan förefalla som om
såväl 11 kap. 3 § som 11 kap. 5 § lagen (1994:1720) om civilt försvar är
tillämpliga.
Enligt regeringens mening är det dock 11 kap. 3 § lagen (1994:1720) om
civilt försvar som är tillämpligt enligt principen om att en bestämmelse som
reglerar ett speciellt förhållande i händelse av kollision har företräde
framför en bestämmelse av allmän karaktär. Bestämmelserna i 11 kap. 3 § tar
sikte på beslut i frågor enligt 6 kap. 20 § samma lag och gäller för såväl
det fallet att en kommun fattat beslutet som att detta gjorts av en myndighet.
Detta synsätt får också anses vara mest förenligt med de allmänna principerna
för vart överklagande skall ske. I detta ställningstagande fäster regeringen
särskild vikt vid de utökade rättssäkerhetsgarantier som en domstolsprövning
för med sig.
I klargörande syfte föreslår således regeringen att det i 11 kap. 5 § lagen
(1994:1720) om civilt försvar anges att denna bestämmelse inte skall tillämpas
vid sådana beslut som anges i 11 kap. 3 § samma lag.
Såväl lagen (1994:260) om offentlig anställning som lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning innehåller bestämmelser om skiljande från
arbetsuppgifter. En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen,
Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,
Värnpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får enligt 31
§ lagen (1994:260) om offentlig anställning med omedelbar verkan skiljas från
sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. En
motsvarande bestämmelse om skiljande från arbetsuppgifter finns i 9 § lagen
(1994:261) om fullmaktsanställning.
Den verksamhet som tidigare bedrevs av Militärhögskolan har övertagits av
den nya myndigheten Försvarshögskolan. Det behov som tidigare fanns vid
Militärhögskolan av att kunna skilja en arbetstagare från hans/hennes
arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa, finns
även vid den nya Försvarshögskolan. För den tidigare Försvarshögskolan fanns
däremot inte denna möjlighet. Den nya myndigheten bedriver visserligen
verksamhet som motsvaras av verksamheten hos såväl Militärhögskolan som den
tidigare Försvarshögskolan. Volymmässigt härrör verksamheten emellertid till
största delen från Militärhögskolan, vilket gäller även för antalet
arbetstagare. Det innebär således att det endast är ett fåtal arbetstagare
utöver dem som omfattats av den tidigare regleringen som kommer att beröras om
dessa regler fortsättningsvis kommer att avse den nya myndigheten
Försvarshögskolan.
I 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning och 9 § lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning föreslår därför regeringen att ändringar görs av innebörd
att arbetstagare vid Försvarshögskolan får skiljas från sina arbetsuppgifter,
om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Samtidigt bör
Militärhögskolan tas bort från de båda bestämmelsernas uppräkningar av
myndigheter.
I likhet med den tidigare myndigheten Värnpliktsverket har även
Totalförsvarets pliktverk ett behov av att kunna skilja arbetstagare från
deras uppgifter med stöd av 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning.
Däremot saknar Totalförsvarets pliktverk arbetstagare som är anställda med
fullmakt. Regeringen föreslår därför att 31 § lagen (1994:260) om offentlig
anställning ändras på motsvarande sätt som för den nya myndigheten
Försvarshögskolan, såvitt avser Totalförsvarets pliktverk och
Värnpliktsverket. Därutöver bör Värnpliktsverket tas bort från uppräkningen av
myndigheter i 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Med hänvisning till Statens arbetsgivarverks namnändring föreslår regeringen
att Statens arbetsgivarverk i 33 § första stycket i lagen (1994:260) om
offentlig anställning ändras till Arbetsgivarverket.
Under ärendets beredning i Regeringskansliet har under hand Försvarsmak-
ten, Totalförsvarets pliktverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens
räddningsverk, Officersförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation,
Facket för service och kommunikation, Försvarets civila tjänstemannaförbund,
Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet beretts tillfälle att yttra sig över
förslagen. De hörda instanserna har inte haft något att invända mot
regeringens förslag.
Mot bakgrund av att den föreslagna ändringen i lagen om civilt försvar
endast innebär ett förtydligande av nu gällande lagstiftning och övriga
föreslagna lagändringar bara är enkla organisatoriska anpassningar till en
förändrad myndighetsstruktur har regeringen ansett att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Utskottet
Regeringens förslag om ändring i lagen om civilt försvar syftar till att göra
ett förtydligande i överklagandereglerna i denna lag. Utskottet delar
regeringens uppfattning i denna fråga och föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar.
De föreslagna ändringarna i lagen om offentlig anställning och lagen om
fullmaktsanställning rör formella ändringar till följd av en förändrad statlig
myndighetsstruktur. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i
dessa delar utan föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag om
ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning och i lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:89 antar regeringens
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Stockholm den 6 mars 1997
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer
Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask
(s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag
(v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö
(kd), Ulf Kero (s) och Rolf Gunnarsson (m).
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Regeringens förslag till riksdagsbeslut 1
Bakgrund 1
Utskottet.............................................3
Hemställan 4
Bilagor
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 5
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig
anställning 6
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
7