Finansutskottets betänkande
1996/97:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (prop. 1996/97:1, 17, 19, 21, 40)


Innehåll

1996/97
FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut
I detta betänkande läggs förslag fram  om  ramar för
utgiftsområden  och  en  beräkning av statsbudgetens
inkomster för första gången  i  enlighet med den nya
beslutsordning  som  riksdagen  fastställt  för  sin
behandling av den statliga budgeten.  När  riksdagen
behandlat  detta  betänkande  och  fattat beslut  om
ramarna  för  de  27  utgiftsområden  som   budgeten
indelats  i,  skall dessa utgiftsramar vara styrande
för    riksdagens     fortsatta     beredning     av
budgetförslaget.
I   betänkandet   behandlas   förutom   förslag   i
budgetpropositionen,       förslag      i      olika
skattepropositioner m.m. (prop.  17  Skattereduktion
för fastighetsskatt i vissa fall, 19 Beskattning  av
bilförmån,  m.m.,  21 Nedsättning av socialavgifter,
m.m. och 40 Försäljning av aktier i Stadshypotek AB)
samt 386 motionsyrkanden.
Utskottets förslag till beräkning av inkomsterna år
1997 uppgår till 623,4  miljarder  kronor (se bilaga
1).  Statsbudgetens  utgifter  föreslås  uppgå  till
677,8  miljarder  kronor  fördelade   på   de  olika
utgiftsområdena på sätt som framgår av bilaga 2 till
betänkandet.  Såväl  inkomsterna som utgifterna  har
därvid justerats upp i  förhållande till regeringens
förslag  i  budgetpropositionen  med  1,2  miljarder
kronor till följd  av  utskottets  ställningstagande
till  utgifterna  för arbetslöshetsförsäkringen  och
dess finansiering.  Statens  upplåningsbehov  för år
1997 beräknas till 54,4 miljarder kronor, vilket  är
samma    belopp    som    regeringen   beräknade   i
budgetpropositionen.
Det av riksdagen i juni 1996 beslutade utgiftstaket
för  år  1997 på 723 miljarder  kronor  för  statens
utgifter  inklusive   socialförsäkringssektorn   men
exklusive statsskuldsräntorna ligger fast.
Konjunkturutvecklingen
Efter ett år som präglats av en konjunkturavmattning
i   Västeuropa   väntas   utvecklingen   nu   vända.
Tillväxten  ökar  i EU-området och bedöms 1997 närma
sig 2,5 %. För de två  stora industriländerna gäller
att Japan med stor sannolikhet  lämnar  stagnationen
bakom sig och når en tillväxt på ca 2,5 %  i  år och
nästa år samtidigt som tillväxten i Förenta staterna
är fortsatt stabil och väntas uppgå till 2,4 %  i år
och 2,3 % nästa år.
Trots att konjunkturen förbättras i Västeuropa sker
ingen     förbättring     av    arbetsmarknadsläget.
Arbetslösheten förväntas även  år  1997  ligga  över
11 %.
Reviderade   nationalräkenskaper  från  Statistiska
centralbyrån visar  att  tillväxten  i  den  svenska
ekonomin åren 1994 och 1995 var väsentligt högre  än
man  tidigare  räknat  med.  År 1994 uppgick sålunda
tillväxten till 3,3 % och år 1995  till 3,6 %. För i
år  och  nästa år bedöms i propositionen  tillväxten
uppgå   till    1,6   %   respektive   2,3   %.   Om
Finansdepartementets prognos skulle infrias  innebär
detta att den genomsnittliga  tillväxten  i  Sverige
åren  1994-1997  ligger  väl  i  linje med såväl den
genomsnittliga tillväxten för OECD-området  som  för
EU-området.
På  samma  sätt som för de flesta EU-länderna viker
inte arbetslösheten  i Sverige trots en relativt god
tillväxt. Arbetslösheten  är alltjämt hög: den öppna
arbetslösheten uppgick i oktober till 7,6 %.
Den ekonomiska politiken
Målet för den ekonomiska politiken  är  att  halvera
den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. En viktig
förutsättning   för  att  klara  detta  mål  är  att
åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de
kommande åren. Detta  kräver fortsatt arbete för att
förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut
måste    fattas   rörande   bl.a.    lönebildningen,
arbetsmarknaden,  energipolitiken,  pensionssystemet
och den offentliga sektorn.
Socialdemokraterna  och  Centerpartiet   har  sedan
våren  1995  samarbetat om den ekonomiska politiken.
Detta samarbete  har haft en avgörande betydelse för
den  politiska stabiliteten  och  bidragit  till  en
dramatisk  förbättring  av de offentliga finanserna.
Detta har bl.a. inneburit  sänkta  räntor och stärkt
krona.   Budgetpropositionen   har   föregåtts    av
överläggningar  med  Centerpartiet  som  står  bakom
riktlinjerna   för   den  ekonomiska  politiken  och
utgiftstaket,   åtgärderna   för   budgetsaneringen,
konvergensprogrammet    och   tilläggsbudgeten   för
budgetåret 1995/96. Genom  detta samarbete bekräftas
att det finns en stabil politisk  majoritet  för  en
ekonomisk politik inriktad på balans i de offentliga
finanserna   1998   och   halvering   av  den  öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000.
Uppskov med förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen
Finansutskottet   biträder  arbetsmarknadsutskottets
förslag att de i juli  1996 beslutade förändringarna
i arbetslöshetsförsäkringen  inte  bör träda i kraft
den  1  januari  1997 utan skjutas upp  för  att  ge
riksdagen  tillfälle   att  ta  ställning  till  ett
sammanhållet  förslag som  regeringen  senast  under
våren 1997 bör presentera riksdagen.
I  likhet  med arbetsmarknadsutskottet  förutsätter
finansutskottet  att detta samlade förslag bygger på
principen att arbetslöshetsförsäkringen  skall  vara
en omställningsförsäkring som ger skydd för personer
med  fast  förankring  på  arbetsmarknaden.  För att
markera karaktären av omställningsförsäkringen skall
det  föreslagna  försäkringsskyddet vara tidsmässigt
begränsat.  I enlighet  med  det  tidigare  beslutet
utgår finansutskottet  från  att  den ersättningstid
som skall beaktas därvid börjar räknas fr.o.m. den 1
januari 1996.
Alla   förslag   till   förändringar   skall   vara
finansierade  fullt  ut  på ett saldoneutralt  sätt.
Finansieringen    skall    också     omfatta     det
budgetbortfall som uppkommer genom den nu föreslagna
senareläggningen av förändringarna.
Finansutskottet    föreslår    att    ramarna   för
statsbudgetens utgifter anpassas till detta uppskov.
Nivån  på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet  vid
arbetslöshet  och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv bör
därför höjas med  sammanlagt  1 155 miljoner kronor.
Höjningen begränsar den s.k. budgeteringsmarginalen,
men kan genomföras inom ett oförändrat utgiftstak.
Regeringen  bör återkomma med förslag  till  samlad
lösning   av   hur   de   olika   förändringarna   i
arbetslöshetsförsäkringen     skall     finansieras.
Finansutskottet utgår från att regeringen  i  första
hand     prövar     förutsättningarna    att    höja
finansieringsavgiften     för    att    täcka    den
budgetförsvagning  som senareläggningen  ger  upphov
till. Utskottets förslag till beräkning av inkomster
anpassas till detta förslag.
Höjs finansieringsavgiften  i  den  omfattning  som
utskottet  förutsatt  får  det  till  följd  att den
genomsnittliga  medlemsavgiften  i  a-kassorna måste
höjas med i genomsnitt drygt 15 kronor per månad och
medlem.
Beräkningen av statens inkomster
Utskottet   tillstyrker   i   betänkandet   i   allt
väsentligt inkomstberäkningen i budgetpropositionen.
Det   innebär   att   utskottet  ställer  sig  bakom
regeringens   förslag   om    bl.a.   justering   av
skiktgränsen,   ändrad   energibeskattning,   ändrad
alkoholbeskattning,       höjd      avgift       för
insättningsgarantin,   förändrad    beskattning   av
bilförmån   (prop.  19),  reducerade  socialavgifter
(prop. 21) och  en  tillfällig  nedsättning  i vissa
fall     av     fastighetsskatten     (prop.    17).
Regeringsförslagen   tillstyrks,   men   beträffande
alkoholbeskattningen och beskattningen av  bilförmån
gör   utskottet   vissa   smärre   justeringar.  Med
anledning  av  en  motion  föreslår  utskottet   att
växthusnäringen i avvaktan på en översyn av reglerna
får   behålla   möjligheten   till   nedsättning  av
koldioxidskatten vid inköp av bränsle.
Utskottet  föreslår  vidare  ett tillkännagivande  beträffande
regeringens  förslag  i  proposition   29   om  höjd
koldioxidskatt  för  industrin  och växthusnäringen.
Riksdagen  kan  inte  fatta  beslut i  enlighet  med
propositionens förslag innan besked  kommit från EG-
institutionerna. Om förslagen inte kan träda i kraft
den  1  januari  1997  bör regeringen återkomma  med
förslag om hur bortfallet  skall  täckas.  Detta bör
enligt utskottet ske genom en inkomstförstärkning på
den inkomsttitel som berörs, Energiskatter.
Vidare   föreslår  utskottet  ett  tillkännagivande
rörande  utformningen   av  en  teknisk  översyn  av
fastighetstaxeringen m.m.
Utskottet  tillstyrker  också  i  detta  betänkande
regeringens  förslag  om  försäljning  av  aktier  i
Stadshypotek AB (prop. 40).











Fördelning av utgifter på utgiftsområden
Finansutskottet tillstyrker  i  övrigt, i likhet med
vad   fackutskotten  föreslagit  i  yttranden   till
finansutskottet, regeringens förslag till fördelning
av  utgifter   på   utgiftsområden  under  år  1997.
Utskottet anser också  att  riksdagen skall godkänna
regeringens       förslag       till      preliminär
utgiftsfördelning under 1998 och 1999.
Övriga partiers förslag till alternativa  ramnivåer
avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats 61 reservationer  och  5
särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels  proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen), i
vad avser finansplan m.m. yrkandena 1-12 och 40 samt
avsnittet Utgiftsområde 2 yrkandena 1 och 2,
dels  proposition   1996/97:17  Skattereduktion  för
fastighetsskatt i vissa fall,
dels   proposition   1996/97:19    Beskattning    av
bilförmån, m.m.,
dels    proposition    1996/97:21   Nedsättning   av
socialavgifter, m.m.,
dels proposition 1996/97:40  Försäljning av aktier i
Stadshypotek AB.
Finansplanens avsnitt 6 Förslag  till tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (yrkandena
13-39)   behandlas  i  finansutskottets   betänkande
1996/97:FiU11   med   undantag   för   förslaget  om
tidigareläggning  av offentliga tillfälliga  arbeten
för   äldre   arbetslösa   (yrkandena   32-35)   som
överlämnats      till       arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet  har behandlat  förslaget  i
sitt betänkande 1996/97:AU5 (rskr. 1996/97:12).
I detta betänkande behandlar utskottet även följande
motioner:
dels  de  under  allmänna motionstiden  1996  väckta
motionerna
1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi202 av  Birger  Schlaug  m.fl. (mp) i vad
avser yrkandena 1, 2 och 4-10,
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och  Göthe Knutson
(m) i vad avser yrkandena 1-8, 10 och 11,
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi205  av  Bengt  Hurtig och Kenneth  Kvist
(v),
1996/97:Fi206  av Lars Tobisson  m.fl.  (m)  i  vad
avser yrkandena 1 och 3-6,
1996/97:Fi207 av  Gunnar  Hökmark  m.fl.  (m) i vad
avser yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s),
1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig m.fl. (v),
1996/97:Fi210  av  Olof  Johansson m.fl. (c) i  vad
avser yrkandena 1, 2, 5-7 och 9,
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) i vad
avser yrkandena 1-7,
1996/97:Fi212  av  Gudrun Schyman m.fl. (v)  i  vad
avser yrkandena 1-14 och 16,
1996/97:Fi213 av Marianne  Samuelsson  m.fl. (mp) i
vad avser yrkandena 1-14, 23, 25 och 26,
1996/97:Fi214  av  Alf  Svensson m.fl. (kd)  i  vad
avser yrkandena 1-5, 7-12, 17, 21, 24-27, 30, 31 och
33,
1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m),
1996/97:Fi402 av Tuve Skånberg (kd),
1996/97:Fi403 av Lena Klevenås (s),
1996/97:Fi404 av Elizabeth Nyström (m),
1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp),
1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m),
1996/97:Fi409 av Lena Larsson (s),
1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi411 av Marianne  Andersson  m.fl.  (c, m,
fp, kd),
1996/97:Fi413 av Knut Billing (m),
1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m),
1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m),
1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s),
1996/97:Fi417   av  Eskil  Erlandsson  och  Lennart
Brunander (c),
1996/97:Fi418 av  Göran  Magnusson m.fl. (s, c, fp,
v, mp, kd),
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) i vad
avser yrkandena 1-5, 7-11, 13 och 14,
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl.  (mp)  i
vad avser yrkandena 1, 2, 5-9, 14-24, 26-28 och 32,
1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl. (s),
1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m),
1996/97:Fi610 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1996/97:Fi611  av  Gudrun  Schyman  m.fl. (v) i vad
avser yrkande 1,
1996/97:Fi613  av  Lars Tobisson m.fl.  (m)  i  vad
avser yrkande 7,
1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1996/97:Fi904 av Bengt Kronblad (s),
1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c),
1996/97:Fi907 av Kristina Nordström (s),
1996/97:Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s),
1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c),
1996/97:Fi913 av Dan Ericsson (kd),
1996/97:Fi922 av Birgitta Carlsson (c),
1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1 och 2,
1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood (m),
1996/97:Sk329 av Sigge Godin (fp),
1996/97:Sk330 av Märta Johansson m.fl. (s),
1996/97:Sk331 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),
1996/97:Sk346 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m),
1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd),
1996/97:Sk349 av Anders Svärd (c),
1996/97:Sk366 av Ingbritt Irhammar (c),
1996/97:Sk367  av  Andreas   Carlgren  och  Lennart
Daléus (c),
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman  m.fl.  (v)  i  vad
avser  yrkandena  1-6,  8, 10, 12, 15, 19-26, 30, 31
och 33-36,
1996/97:Sk371  av Alf Svensson  m.fl.  (kd)  i  vad
avser yrkandena 1,  2  4,  6, 12-15, 17, 18, 21, 22,
och 25-30,
1996/97:Sk601  av  Leif Carlson  och  Nils  Fredrik
Aurelius (m),
1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m),
1996/97:L708 av Ingbritt  Irhammar  m.fl. (c) i vad
avser yrkande 9,
1996/97:L713  av Yvonne Ruwaida m.fl.  (mp)  i  vad
avser yrkandena 23 och 26,
1996/97:U502 av  Carl  Bildt  m.fl. (m) i vad avser
yrkande 3,
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser
yrkandena 23-25,
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl.  (m), i vad avser
yrkande 18,
1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl.  (m)  i  vad
avser yrkande 2,
1996/97:Sf253  av  Birger  Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkande 13,
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad  m.fl.  (m)  i vad
avser yrkandena 8-11 och 41,
1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
c, v, mp, kd) i vad avser yrkande 4,
1996/97:So423  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 1 och 24,
1996/97:So424 av Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  i vad
avser yrkande 1,
1996/97:So636  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kd) i vad
avser yrkande 10,
1996/97:So655  av  Thomas  Julin  m.fl. (mp) i  vad
avser yrkande 7,
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  i vad
avser yrkandena 9-11,
1996/97:So668  av  Elver  Jonsson  (fp) i vad avser
yrkande 1,
1996/97:So672  av Gudrun Schyman m.fl.  (v)  i  vad
avser yrkande 13,
1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson
(m) i vad avser yrkande 7,
1996/97:Ub451 av  Olof  Johansson  m.fl.  (c) i vad
avser yrkandena 5 och 20,
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl.  (mp)  i
vad avser yrkandena 5, 6 och 8,
1996/97:Jo713  av  Dan  Ericsson  m.fl.  (kd) i vad
avser yrkande 1,
1996/97:Jo727  av  Olof Johansson m.fl. (c)  i  vad
avser yrkande 32,
1996/97:Jo728 av Kia  Andreasson  m.fl.  (mp) i vad
avser yrkandena 4 och 5,
1996/97:N255  av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  i  vad
avser yrkandena 4, 7 och 9,
1996/97:N269 av  Carl  Bildt  m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 2-13, 17 och 19,
1996/97:N270 av Birger Schlaug  m.fl.  (mp)  i  vad
avser yrkandena 7 och 19,
1996/97:N424  av  Birger  Schlaug  m.fl. (mp) i vad
avser yrkande 3,
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m)  i  vad  avser
yrkandena 2, 13 och 21,
1996/97:A425  av  Margareta  E Nordenvall och Inger
Koch (m) i vad avser yrkandena 2-4,
1996/97:A427 av Dan Ericsson och  Chatrine  Pålsson
(kd) i vad avser yrkande 3,
1996/97:A433  av  Karin  Pilsäter  m.fl. (fp) i vad
avser yrkande 5,
1996/97:A434  av  Eva Zetterberg m.fl.  (v)  i  vad
avser yrkande 11,
1996/97:Bo201 av Carl  Bildt  m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 5-8,
dels  den  under allmänna motionstiden  1995  väckta
motionen
1994/95:Bo519  av  Per Lager m.fl. (mp) i vad avser
yrkande 3,
dels  de  med anledning  av  proposition  17  väckta
motionerna
1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v),
1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c),
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd),
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c),
1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp),
1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c),
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp),
dels  de med  anledning  av  proposition  19  väckta
motionerna
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd),
1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1996/97:Fi12  av  Karin Pilsäter och Isa Halvarsson
(fp),
1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v),
dels  de  med anledning  av  proposition  21  väckta
motionerna
1996/97:Fi14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),
1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s),
1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v),
1996/97:Fi17  av  Karl-Gösta  Svenson m.fl. (m, fp,
kd),
dels  den  med  anledning av proposition  40  väckta
motionen
1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v),
dels   den   med   anledning    av   proposition   3
Kulturpolitik väckta motionen
1996/97:Kr4  av  Birger Schlaug m.fl.  (mp)  i  vad
avser yrkande7.
Regeringens lagförslag
De   lagförslag  som  regeringen   lägger   fram   i
propositionerna  1,  17,  19,  21 och 40 återfinns i
bilaga  4 till betänkandet. Såvitt  avser  förslaget
till  lag   om   ändring   i   lagen  (1983:890)  om
allemanssparande har utskottet rättat ett skrivfel i
19 § beträffande årtalet.
Finansutskottet  har för lagteknisk  samordning  med
motsvarande lagrum till skatteutskottet överlämnat
dels proposition  1996/97:17 såvitt avser förslaget
till lag om ändring  i lagen (1996:000) om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),
dels proposition 1996/97:21  såvitt avser förslaget
till   lag   om   ändring  i  lagen  (1990:325)   om
självdeklaration och  kontrolluppgifter  (2  kap. 25
§).
Utskottets lagförslag
Av   utskottet   framlagda  lagförslag  återfinns  i
betänkandets hemställan mom. 40.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har  berett  övriga  berörda utskott
tillfälle  att  avge  yttrande  över  de  förslag  i
propositionerna   jämte   motioner   som  rör  resp.
utskotts  beredningsområde. Yttranden har  avlämnats
från
- konstitutionsutskottet (1996/97:KU1y),
- skatteutskottet (1996/97:SkU1y),
- justitieutskottet (1996/97:JuU1y),
- utrikesutskottet (1996/97:UU1y),
- försvarsutskottet (1996/97:FöU1y),
- socialförsäkringsutskottet (1996/97:SfU1y),
- socialutskottet (1996/97:SoU1y),
- kulturutskottet (1996/97:KrU1y),
- utbildningsutskottet (1996/97:UbU1y),
- trafikutskottet (1996/97:TU1y),
- jordbruksutskottet (1996/97:JoU1y),
- näringsutskottet (1996/97:NU1y),
- arbetsmarknadsutskottet  (1996/97:AU1y  och  AU2y
samt protokollsutdrag 1996/97:4.6)
- bostadsutskottet (1996/97:BoU1y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 5-19 i betänkandet.
Arbetsmarknadsutskottets  protokollsutdrag redovisas
i berört avsnitt i betänkandet.
Offentlig utfrågning
Utskottet anordnade den 7 november 1996 en offentlig
utfrågning om penningpolitiken  med  riksbankschefen
Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 20 i
betänkandet.
Inkomna skrivelser m.m.
Under  ärendets  beredning  har  utskottet  mottagit
skrivelser från följande företag och organisationer:
- med anledning av budgetpropositionen  från  Philip
Morris AB,
-  med  anledning  av proposition 17 Skattereduktion
för fastighetsskatt  i  vissa  fall  från Branteviks
samhällsförening,  Småhusägare mot boendeskatt  samt
Socialdemokraterna i Stockholms län,
-  med anledning av proposition  19  Beskattning  av
bilförmån,  m.m.  från  Säljarnas  Riksförbund  samt
Volvo AB,
-  med  anledning  av  proposition 21 Nedsättning av
socialavgifter,  m.m.  från  Svenska  Bankföreningen
samt Kooperativa förbundet,
-  med anledning av proposition  40  Försäljning  av
aktier   i  Stadshypotek  AB  från  företrädare  för
Centrala Företagsklubben inom Stadshypotek AB.
Dessutom har  utskottet i ärendet mottagit ett antal
skrivelser från privatpersoner.
Propositionernas förslag
Proposition 1
I   proposition   1996/97:1    (budgetpropositionen)
föreslår regeringen
dels i Finansplanen m.m.
1.  att riksdagen godkänner de allmänna  riktlinjer
för den ekonomiska politiken som regeringen förordat
(avsnitt 3),
2. att  riksdagen  för  budgetåret 1997 beslutar om
fördelning   av  utgifterna  på   utgiftsområden   i
enlighet med vad  regeringen  anfört  (tabell  4.14,
avsnitt 4.4.5),
3.  att  riksdagen  för  budgetåret  1998  och 1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på  utgiftsområden  som  riktlinjer  för regeringens
budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5),
4.  att  riksdagen  för  budgetåret 1997  godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1),
5.  att  riksdagen  för budgetåret  1997  godkänner
beräkningen av budgeteffekter  av förändrade skatte-
och avgiftsregler (avsnitt 4.5),
6.  att  riksdagen  dels godkänner  vad  regeringen
förordat  om  principer   för   utgiftsbemyndiganden
(avsnitt  4.4.6), dels medger att  regeringen  under
det  kommande   budgetåret   får   besluta  att  ett
ramanslag  får överskridas om ett riksdagsbeslut  om
anslag på tilläggsbudget  inte  hinner  inväntas, om
utgiften  ryms inom utgiftstaket för staten  och  om
överskridandet   är   nödvändigt   för  att  ett  av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget  skall kunna
uppfyllas (avsnitt 4.4.6),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att  ta  upp
lån enligt
lagen  (1988:1387)  om  statens  upplåning (avsnitt
4.3.5),
8.  att  riksdagen  för  budgetåret 1997  godkänner
beräkningen av förändringar  av  myndigheters  m.fl.
in-   och   utlåning  i  Riksgäldskontoret  (avsnitt
4.3.5),
9.  att riksdagen  för  budgetåret  1997  godkänner
beräkningen  av förändringar i anslagsbehållningarna
(avsnitt 4.4),
10.  att riksdagen  godkänner  regeringens  förslag
till en  ny  modell  för garantihanteringen i staten
(avsnitt 5.3.2),
11. att riksdagen för  budgetåret  1997  bemyndigar
regeringen    att    dels    besluta    om   lån   i
Riksgäldskontoret      till      investeringar     i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill
ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels
besluta  om  krediter  för myndigheters  räntekonton
intill  ett sammanlagt belopp  av  13  000  000  000
kronor (avsnitt 5.4),
12.  att   riksdagen  godkänner  att  systemet  med
lönekostnadspålägg  ersätts  med  försäkringsmässigt
beräknade premier enligt vad regeringen  förordar  i
avsnitt 5.6,
40. att riksdagen antar regeringen förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning
av statlig  inkomstskatt  på  förvärvsinkomster  vid
1996-1999 års taxeringar,
2.  lag  om  ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
3. lag om upphävande  av lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft,
4. lag om ändring i lagen  (1994:1776)  om skatt på
energi,
5.  lag om ändring i lagen (1983:1104) om  särskild
skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk,
6.  lag   om   ändring   i   lagen  (1994:1564)  om
alkoholskatt,
7.   lag   om   ändring  i  lagen  (1994:1565)   om
beskattning av privatinförsel  av alkoholdrycker och
tobaksvaror  från  land som är medlem  i  Europeiska
unionen,
8. lag om ändring i  lagen  (1994:1551)  om  frihet
från skatt vid import, m.m.,
9.    lag   om   ändring   i   mervärdesskattelagen
(1994:200),
10. lag  om ändring i lagen (1996:836) om ändring i
lagen (1994:1563) om tobaksskatt.
dels i avsnittet Utgiftsområde 2
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om    ändring     i     lagen     (1995:1571)     om
insättningsgaranti,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Proposition 17
I  proposition  17 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1.  lag om skattereduktion  för  fastighetsskatt  i
vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
3. lag  om  ändring i lagen (1996:000) om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),
4.   lag  om  ändring   i   lagen   (1987:813)   om
homosexuella sambor.
Proposition 19
I proposition  19 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3.   lag  om  ändring   i   lagen   (1990:325)   om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
4.  lag   om   ändring   i   lagen   (1981:691)  om
socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om  uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
6.  lag  om  ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
7. lag om ändring  i  lagen  (1962:381)  om  allmän
försäkring,
8.  lag  om  ändring  i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Proposition 21
I proposition 21 föreslår  regeringen  att riksdagen
antar regeringens förslag till
1.  lag  om ändring i lagen (1990:659) om  särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
2. lag om  ändring  i  lagen  (1962:381)  om allmän
försäkring,
3.   lag   om   ändring   i   lagen  (1981:691)  om
socialavgifter,
4.   lag   om   ändring   i  lagen  (1990:325)   om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
Proposition 40
I proposition 40 föreslår regeringen
dels att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2.   lag   om   ändring   i  lagen  (1991:981)   om
värdepappersrörelse,
3.   lag   om   ändring   i  lagen  (1992:701)   om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
dels
4. att riksdagen bemyndigar  regeringen att besluta
om försäljning av aktieinnehavet i Stadshypotek AB,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen  att utfärda
en     revers     till     Konungariket     Sveriges
stadshypotekskassa om 475 miljoner kronor.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om människors rätt till
frihet och självbestämmande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om den grundläggande
tryggheten i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  angelägenheten av
att individer och familjer kan leva på sin lön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  betydelsen  av
enskilt   sparande   och   behovet   av   offentligt
skyddsnät,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skydd för äganderätt
och ekonomisk frihet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  betydelsen  av
stabilt penningvärde och stark valuta,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om nödvändigheten  av
sunda statsfinanser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  ökat  utrymme för
arbetsvilja och företagande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att främja
kunskap och förkovran.
1996/97:Fi202  av  Birger  Schlaug  m.fl. (mp)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  de övervägande
fördelarna  med att för Sveriges del stanna  utanför
EMU,
2. att riksdagen  beslutar att svenskt medlemskap i
EMU skall föregås av en folkomröstning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  den  ekonomiska
politiken i samband med ett svenskt nej till EMU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om beslutsfattande om
valutapolitisk regim, anslutning till ERM m.m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad  i  motionen  anförts  angående   svensk
anslutning till ERM,
7.  att  riksdagen  beslutar  att  riksdagen  skall
avgöra ett eventuellt deltagande i ERM eller ERM2,
8. att riksdagen  hos regeringen begär en analys av
miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet,
9. att riksdagen hos regeringen begär en plan eller
ett åtgärdsprogram för  minskad miljöskuld som del i
fullföljandet av konvergensprogrammet,
10.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till  känna   vad   i  motionen  anförts  om  bättre
kontroll, prioritering  och  uppföljning  av  bidrag
från Europeiska unionen.
1996/97:Fi203  av  Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(m) vari yrkas
1.  att  riksdagen  beslutar   att   den   allmänna
löneavgiften (löneskatten) om 1,5 % slopas generellt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
2.  att  riksdagen  avslår förslaget om höjning  av
egenavgiften till sjukförsäkringen  i  enlighet  med
vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten
slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen  beslutar  att dubbelbeskattningen
av  aktier  avvecklas helt i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
5. att riksdagen  avslår  förslaget  om  elskatt  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om att diskriminerande
regler för fåmansföretagen bör slopas, t.ex. när det
gäller skatten  på kapital och skyldigheten att gå i
personlig borgen för riskkapital,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i   motionen    anförts    om    att
riskkapitalavdraget bör utvidgas och förbättras,
11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att  en  privat
tjänstesektor  för arbete i hemmen inrättas och  att
avdragsrätt för sådana tjänster medges med 50 %.
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen  godkänner allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
2.   att  riksdagen  fastställer  utgiftstaket  för
staten  inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten  för  år  1997  till  671 miljarder
kronor,  för  år 1998 till 651 miljarder kronor  och
för 1999 till 641  miljarder  kronor  i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen för budgetåret 1997 beslutar  om
fördelning   av   utgifterna   på  utgiftsområden  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen  för budgetåret  1998  och  1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden i enlighet  med  vad som anförts i
motionen,
5.  att  riksdagen  för  budgetåret 1997  godkänner
beräkningen av statsbudgetens  inkomster  i enlighet
med vad som anförts i motionen,
6.  att  riksdagen  för  budgetåret  1997 godkänner
beräkningen av budgeteffekter av förändrade  skatte-
och  avgiftsregler i enlighet med vad som anförts  i
motionen,
7. att  riksdagen  bemyndigar regeringen att ta upp
lån enligt
lagen (1988:1387) om  statens  upplåning  högst med
det belopp som motsvarar det beräknade lånebehovet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth Kvist  (v)
vari   yrkas   att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till  känna  vad  i  motionen anförts om
åtgärder  för att säkra riksdagens  möjligheter  att
säga nej till  svenskt  medlemskap i den förestående
valutaunionen.
1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts  om  vikten  av  att
stimulera hushållssparandet,
3. att riksdagen  hos regeringen begär en utredning
om trygghetssparande  i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om    ny
försäkringsrörelselag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  villkoren  för
aktiesparande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om vinstandelssystem
och anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget.










1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  under  avsnittet  Att
kunna leva på sin lön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  under  avsnittet
Företagsamhetens samhälle,
1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EMU.
1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig  m.fl.  (v) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en
parlamentarisk  utredning   med  uppdrag  att  lägga
förslag till åtgärder för att  stärka den ekonomiska
demokratin.
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för  den  ekonomiska  politiken  som   redovisas   i
finansplanen,
2.  att  riksdagen  för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning  av  utgifterna   på   utgiftsområden   i
enlighet med förslagen i proposition 1996/97:1,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om en miljöbilaga till
finansplanen,
6. att  riksdagen  som  mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valutapolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de
ändrade ölskatterna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatt på kväveoxid,
1996/97:Fi211  av  Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas
1. att riksdagen godkänner  de  allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2.  att riksdagen beslutar fastställa  utgiftstaket
för staten  inkl. socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten  för  år  1997  till  702 miljarder
kronor,  för  år 1998 till 696 miljarder kronor  och
för  år 1999 till  709  miljarder  kronor  (tabellen
bilaga 1),
3. att  riksdagen  för  budgetåret 1997 beslutar om
fördelning  av utgifterna på  utgiftsområden  enligt
vad som anförts i motionen (tabellen bilaga 2),
4.  att riksdagen  för  budgetåren  1998  och  1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden  som  riktlinjer  för  regeringens
budgetarbete  enligt  vad  som  anförts  i  motionen
(tabellen bilaga 2),
5.   att   riksdagen   godkänner   beräkningen   av
statsbudgetens  inkomster  för  1997  enligt vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagförslag  för  att
stärka Riksbankens självständighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om redovisning till
riksdagen     av    de    offentliga     finansernas
konjunkturkänslighet,
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen  godkänner  de allmänna riktlinjer
för  den ekonomiska politiken som  har  förordats  i
denna motion,
2. att  riksdagen med avslag på regeringens förslag
beslutar   om    fördelning    av    utgifterna   på
utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförts
(avsnitt 4 tabell 3),
3.  att  riksdagen avslår regeringens förslag  till
preliminär     fördelning     av    utgifterna    på
utgiftsområden för budgetåren 1998  och  1999  och i
stället  ger  regeringen  till  känna vad i motionen
anförts (avsnitt 2.4),
4. att riksdagen med de förändringar som i motionen
anförts i tabell 2 godkänner regeringens beräkningar
av statsbudgetens inkomster för år 1997,
5.  att  riksdagen  hos regeringen  och  Riksbanken
begär    förslag   om   hur   den    penning-    och
valutapolitiska  strategin  skall  se ut för Sverige
utanför EMU (avsnitt 2.2),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om skattepolitiken
(avsnitt 2.3),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om grundavdrag (avsnitt
2.3),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattningen
av tjänstebilar (avsnitt 2.3),
9.  att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag om  upphävande  av lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft,
10. att riksdagen avslår  regeringens  förslag till
lag  om  ändring  i  lagen  (1994:1776) om skatt  på
energi,
11. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag  om  ändring  till lagen (1983:1104) om särskild
skatt för elektrisk kraft för kärnkraftsverk,
12. att riksdagen  hos  regeringen begär förslag om
höjda  elskatter  för industrin  kombinerat  med  en
takregel för energiintensiva  företag i enlighet med
vad i motionen anförts (avsnitt 2.3),
13. att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
14.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om en lägre skatt
på  folköl och bibehållen skatt på starköl  (avsnitt
2.3),
16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts  om  kommunerna
(avsnitt 2.5),
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen antar  de  allmänna riktlinjer för
den  ekonomiska  politiken som föreslås  i  motionen
samt  därmed  avslår  regeringens  förslag  i  detta
avseende,
2. att riksdagen  för  budgetåret  1997 beslutar om
fördelning   av   utgifterna  på  utgiftsområden   i
enlighet med vad som  anförts  i  motionen  (avsnitt
3.4, tabell 3),
3.  att  riksdagen  för  budgetåren  1998  och 1999
godkänner  den  i  motionen  föreslagna  preliminära
fördelningen  av  utgifterna  på utgiftsområden  som
riktlinjer  för  regeringens  budgetarbete  (avsnitt
3.4, tabell 3),
4. att riksdagen för budgetåret  1997 godkänner den
i motionen föreslagna beräkningen av  statsbudgetens
inkomster (avsnitt 3.2, tabell 1),
5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner de i
motionen  föreslagna beräkningarna av budgeteffekter
av förändrade skatte- och avgiftsregler,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i   motionen   anförts  om  den  växande
miljöskulden och nödvändigheten av att minska denna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  mer  aktiv
miljöpolitik  som  en  drivkraft   för   en  positiv
ekonomisk utveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts angående hushållens
sparande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  mer  aktiv
fördelningspolitik i statens sparande,
10.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad i motionen anförts om vikten av ökad
självtillit som mål för den ekonomiska politiken,
11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts om låg  realränta
som mål för den ekonomiska politiken,
12. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  grön
skatteväxling,
13. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag om
lagstiftande  övergripande  mål  för  Riksbanken   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om  minskad
arbetslöshet genom sänkt arbetstid, lägre  skatt  på
arbete och en satsning på gröna jobb,
23.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  vikten av att
stödja  en utveckling där riktiga jobb tillkommer  i
offentlig och privat sektor,
25. att  riksdagen  beslutar  avskaffa lagen om att
minska  statsbidrag  till  kommuner  som  höjer  sin
kommunalskatt,
26.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om vikten av att
förbättra  kommunsektorns   ekonomiska  förhållanden
t.ex. genom sänkta egenavgifter  och  andra åtgärder
som förbättrar deras skatteunderlag.
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1.  att  riksdagen  antar  de  riktlinjer  för  den
ekonomiska politiken som anges i motionen,
2.  att  riksdagen för budgetåret 1997 beslutar  om
fördelning   av   utgifterna   på  utgiftsområden  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen  för budgetåren  1998  och  1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på  utgiftsområden som  riktlinjer  för  regeringens
budgetarbete,
4. att  riksdagen  för  budgetåret  1997  godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster,
5.  att  riksdagen  för  budgetåret  1997 antar  de
förslag  till  förändringar  i anslagsbehållningarna
som anförts i motionen,
7.  att  riksdagen  avslår regeringens  förslag  om
ändringar i
lagen   (1994:1852)   om   beräkning   av   statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster  vid 1996-1999 års
taxeringar,
8. att riksdagen avslår regeringen förslag om sänkt
skatt på kärnkraftsel,
9.  att  riksdagen  avslår regeringens  förslag  om
sänkt skatt på maltdrycker,
10. att riksdagen beslutar  om  höjd skatt på tobak
med ytterligare 200 miljoner kronor,
11.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om ERM,
12. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en halvering av
den totala arbetslösheten till år 2000,
17.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts  om  vikten  av
sparande,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
använda medel från  forskningsstiftelserna  för  att
finansiera forskning inom utgiftsområdena 16, 20 och
24,
24.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen anförts  om  att  EU:s
miljöstödsprogram skall användas fullt ut,
25.  att riksdagen beslutar  om  en  höjd  moms  på
livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  utförsäljning
av statliga företag,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av momsreglerna att momsintäkterna kan
öka i enlighet med vad som anförts i motionen,
30.  att  riksdagen  beslutar  om  ett slopande  av
grundavdraget vid statlig inkomstskatt,
31. att riksdagen beslutar om ett återställande  av
avdragsrätten    för   pensionssparande   till   ett
basbelopp,
33. att riksdagen  beslutar  om sänkta egenavgifter
med 1,5 procentenheter.
1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson  (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad i motionen anförts om fastighetsskatten.
1996/97:Fi402  av  Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i motionen anförts om fastighetstaxeringen  för
fastboende i attraktiva kustområden.
1996/97:Fi403  av  Lena  Klevenås (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad    i    motionen    anförts    om    miljövänlig
fastighetsskatt.
1996/97:Fi404  av  Elizabeth Nyström (m) vari  yrkas
att riksdagen hos regeringen begär ändring i
lagen om fastighetstaxering  i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  fastighetsskattens
effekter för åretomboende i skärgården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts  om  reformering  av
markvärdesberäkningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om införande av s.k.
miljöfaktor avseende  förbättringar  på  energi- och
miljösidan.
1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl.  (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  behovet  av en
skyndsam  revidering  av  skattesystemet i syfte att
åstadkomma ökad fördelningspolitisk rättvisa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  behovet  av  att
undanröja  de   negativa   fördelningeffekterna   av
egenavgifterna.
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om inriktning och mål
för skattepolitiken,
2. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
sänkt  kommunalskatt  i  samband  med införandet  av
nationell skolpeng i enlighet med vad  som anförts i
motionen,
3.   att  riksdagen  beslutar  sänka  den  allmänna
egenavgiften  för  sjukförsäkring  till  2 % fr.o.m.
1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen beslutar höja grundavdraget  och
införa  ett  extra  grundavdrag  för  barn  vid  den
kommunala  beskattningen  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
5.   att  riksdagen  beslutar  sänka  den  statliga
inkomstskattesatsen  till  20  %  från den 1 januari
1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar om fullt  inflationsskydd
fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att återställa
marginalskattereformen,
8.  att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
från 1998  halverad  och  från  1999  slopad  allmän
löneavgift   i   enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,
9. att riksdagen  beslutar  sänka fastighetsskatten
på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari
1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på
bostäder  sänks med 0,1 procentenhet  1997  och  0,1
procentenhet  1998  i enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar  att  enbart  hälften av
det taxerade markvärdet skall läggas till grund  för
fastighetsbeskattning  av  småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag om
ett    tak    för   markvärde   som   underlag   för
fastighetsbeskattning  av  småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
13.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen  anförts  om  successivt
slopad fastighetsskatt,
14.  att riksdagen hos regeringen begär förslag  om
en omläggning  av beskattningen av småhus i enlighet
med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen  beslutar återställa det tidigare
avdragsutrymmet  för  enskilt   pensionssparande   i
enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar sänka avkastningsskatten
på  pensionssparande  i  tre  steg  1997 till 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
17.  att  riksdagen avslår regeringens  förslag  om
höjda energiskatter  på  elektrisk kraft och fossila
bränslen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18.     att    riksdagen    beslutar     återställa
mervärdesskatten   på   livsmedel   fr.o.m.  1998  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
19.  att  riksdagen avslår regeringens  förslag  om
höjd avgift  inom insättargarantisystemet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi408  av  Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts  om  att energiskatten  på
industriproduktion sänks och på sikt helt avvecklas.
1996/97:Fi409  av Lena Larsson (s)  vari  yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad  i motionen anförts om en  skyndsam  översyn  av
både    beskattningen     av     fastigheter     och
realisationsvinsten.
1996/97:Fi410  av  Bo  Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad
reklamskatt och höjd mervärdesskatt på dagstidningar
till 21 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp,
kd) vari yrkas att riksdagen  hos  regeringen  begär
utredning rörande bilförmånsbeskattningen i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi413 av Knut Billing (m) vari yrkas
1.  att  riksdagen avslår budgetpropositionen i den
del den avser  höjd cigarettskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar höja skatten på rulltobak
till 649 kr per  kilo  och  på  snus till 163 kr per
kilo i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att höjd  tobaksskatt  på
cigaretter   träder   i   kraft  två  månader  efter
riksdagens beslut i enlighet  med  vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad  i  motionen   anförts  om  skattebefrielse  för
låginkomsttagare.
1996/97:Fi415 av Margareta  E  Nordenvall  (m)  vari
yrkas
1.  att  riksdagen avslår regeringens förslag om en
tillfällig  skattereduktion  av  fastighetsskatten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
2.  att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
sådan   lagändring  att  fastighetsskatten  på  sikt
avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
sådan    lagändring    att    skatt    baserad    på
fastighetstaxeringen    ersätts    med   skatt   per
kvadratmeter boyta, i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl.  (s)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts  om  beskattning  av
fruktviner och drycker.
1996/97:Fi417  av   Eskil   Erlandsson  och  Lennart
Brunander (c) vari yrkas att  riksdagen beslutar vad
i  motionen  anförts  om  systemet  för  uppbörd  av
energiskatt för växthusodlingen.
1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v,
mp, kd) vari yrkas att riksdagen  avslår regeringens
förslag om ändrad ölbeskattning.
1996/97:Fi419  av  Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  inriktningen  på
skattepolitiken,
2. att  riksdagen  beslutar  att sänka den statliga
inkomstskatten från 25 till 20 %,
3. att riksdagen avslår regeringens  förslag  om ny
beräkning för skiktgränsen i inkomstskatteskalan,
4.     att    riksdagen    beslutar    om    sänkta
arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
ändring av  tidpunkter för redovisning och betalning
av mervärdesskatt  i  enlighet med vad som anförts i
motionen,
7.     att     riksdagen     beslutar      avskaffa
dubbelbeskattningen av aktier,
8.      att     riksdagen     beslutar     avskaffa
fastighetsskatten på industribyggnader,
9. att riksdagen  avslår  regeringens  förslag  att
införa sociala avgifter för andel-i-vinst-system,
10.  att  riksdagen  beslutar återgå till de regler
för förmögenhetsvärdering av aktier som gällde 1995,
11. att riksdagen beslutar  höja  avdragsrätten för
det privata pensionssparandet till 1 basbelopp,
13.  att  riksdagen avslår förslag till  ändring  i
lagen  (1984:1052)   om   statlig   fastighetsskatt,
förslag till ändring i lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft, förslag till ändring  i  lagen
(1994:1776)  om  skatt  på  energi samt förslag till
ändring i lagen (1983:1104) om  särskild  skatt  för
elektrisk  kraft  från  kärnkraftverk,  såvida  inte
arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån,
14.   att  riksdagen  beslutar  om  en  höjning  av
mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad   i   motionen   anförts  om  behovet  av
skattefinansiering, bieffekter  av  höga skatter och
skattekvoten i framtiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en skatteväxling
mellan  skatter på energi och arbete bör  genomföras
som omfattar  ca  25 miljarder kronor t.o.m. år 1999
och ca 100 miljarder kronor t.o.m. år 2010,
5.  att  riksdagen beslutar  att  upphäva  tidigare
beslut om indragning  av  statsbidrag  från kommuner
som höjer utdebiteringen för år 1997 eller 1998,
6.  att  riksdagen  avslår  regeringens förslag  om
justering av skiktgränsen vid  beräkning  av statlig
inkomstskatt,
7. att riksdagen beslutar att statlig skatt fr.o.m.
1998  skall  utgå  med  25  %  på  inkomstdelar  som
överstiger taket i egenavgifterna,
8.  att  riksdagen beslutar att egenavgifterna till
sjukförsäkringen  1997,  1998  och 1999 skall utgöra
oförändrat 3,95 %,
9. att riksdagen hos regeringen  begär förslag till
förändring av grundavdraget vid kommunal och statlig
beskattning  i  enlighet  med  vad  som   anförts  i
motionen,
14. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
beslutar  att  aktier  skall värderas till 75  %  av
marknadsvärdet vid förmöghetsbeskattning,
15. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
beslutar  att  gränsen  för  förmögenhetsbeskattning
skall vara 800 000 kr med  ett  avdrag  på högst 100
000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus
eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt,
16.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till    känna    vad    i   motionen   anförts    om
fastighetsskatten,
17.  att riksdagen beslutar  att  fastighetsskatten
för bostäder  fr.om.  1997 års taxering (inkomståret
1996) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,
18.  att  riksdagen  beslutar   att   den  tidigare
beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall
genomföras under år 1997,
19.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen  anförts   om   en
parlamentarisk utredning om fastighetsskatten,
20.  att  riksdagen  beslutar  att  den  föreslagna
fastighetsskatten på elproduktionsenheter skall utgå
med 4,10 % av taxeringsvärdet,
21. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte
skall   utgå   på   taxeringsenhet    med   outbyggt
vattenfall,
22.  att  riksdagen  avslår regeringens förslag  om
sänkning och förändring av skatten på öl,
23.  att  riksdagen  beslutar  höja  den  generella
koldioxidskatten  med  10  öre  per  kg  CO2  utöver
indexhöjning enligt gällande  regler  den  1 januari
1997, 1998 respektive 1999,
24. att riksdagen beslutar höja energiskatterna  på
fossila  bränslen och elektrisk kraft med belopp som
motsvarar   1   öre   per   kWh   av   energislagens
energiinnehåll den 1 januari 1997,
26.  att riksdagen beslutar att höja den  särskilda
skatten  på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 1
öre per kWh  den  1  januari  1997,  1998 respektive
1999,
27. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 20 och
26,     återtar     beslutet     om    höjning    av
produktionsskatterna   på   elektrisk   kraft   från
kärnkraft och äldre vattenkraft den 1 juli 1997,
28. att riksdagen, vid avslag  på  yrkandena 20 och
26,  avslår regeringens förslag att återta  beslutet
om  höjning  av  produktionsskatterna  på  elektrisk
kraft  från  kärnkraft  och  äldre vattenkraft den 1
juli 1997 och ersätta dem med höjda energiskatter på
elektrisk kraft och fossila bränslen,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder  m.fl.  (s)  vari
yrkas  att  riksdagen  som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en återkommande
information    två    gånger   per    år    om    de
fördelningspolitiska konsekvenserna.
1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  det  kommunala
utjämningsavgiftssystemet,
2. att riksdagen beslutar  att  lagen  om kommunala
utjämningsavgifter  skall  upphöra att gälla  senast
vid  årsskiftet  1996/97  i  enlighet  med  vad  som
anförts i motionen.
1996/97:Fi610 av Roy Ottosson  m.fl. (mp) vari yrkas
att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen  till
känna vad i motionen  anförts  om att överföra medel
från arbetsmarknadspolitiska åtgärder  till bidraget
till kommunsektorn.
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag  om
sänkta   arbetsgivaravgifter    för   kommuner   och
landsting från 1 januari 1997, enligt vad i motionen
anförts.
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
7.  att riksdagen beslutar om ett  grundlagsriktigt
utjämningssystem   vilket   skall   ersätta   dagens
grundlagsstridiga  system,  i  enlighet  med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari  yrkas
att  riksdagen  avslår  regeringens förslag att höja
avgiften till systemet för  insättningsgaranti  från
0,25    till    0,5    %    av    det    garanterade
insättningsbeloppet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi904  av Bengt Kronblad (s) vari yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet  av  att analysera
effekterna    av    sammanfallande    tidpunkt   för
utbetalning av ersättningar.
1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen  anförts  om  en jämn fördelning av
statens utbetalningar till enskilda.
1996/97:Fi907 av Kristina Nordström  (s)  vari yrkas
att  riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att föreslå hur skattesystemet
skall utformas för att gynna övriga politiska mål.
1996/97:Fi908  av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  rättvisa   för
personer  utan  arbete,  enskilda människors ekonomi
och offentliga sektorns funktion.
1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar  om sådan ändring i lagen
(1988:1385)     om     Sveriges     riksbank     att
riksbanksfullmäktige inte utan riksdagens medgivande
kan ansluta kronan till EU:s växelkursmekanism, ERM,
2. att riksdagen hos regeringen begär  en utredning
och förslag om sådan ändring i lagen (1988:1385)  om
Sveriges riksbank, att Riksbankens politiska ledning
stärks,  samt  att  arbete  åt  alla och en uthållig
tillväxt blir överordnade mål, i  enlighet  med  vad
som anförts i motionen.
1996/97:Fi913  av  Dan  Ericsson (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi922 av Birgitta  Carlsson  (c)  vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna   vad  i  motionen  anförts   om   att   ändra
utbetalningsdagarna för statliga ersättningar.
1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvantitativa mål för
budgeten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts om att "budgetbalans
över konjunkturcykeln" skall  vara mål för riksdagen
och regeringen.
1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood  (m) vari yrkas
att  riksdagen beslutar ändra beloppet 8  000  kr  i
punkt  sex,  tredje  stycket anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen till  ett  basbelopp  och att de
nya bestämmelserna tillämpas första gången  vid 1998
års  taxering  i  enlighet  med  vad  som  anförts i
motionen.
1996/97:Sk329  av  Sigge  Godin (fp) vari yrkas  att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad   i   motionen   anförts   om  en  utredning  av
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk330  av  Märta Johansson  m.fl.  (s)  vari
yrkas att riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om   lokala
taxeringsnämnder    och   en   allmän   översyn   av
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk331 av Rolf  Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  riktlinjer för
utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.
1996/97:Sk346  av Bo Lundgren m.fl. (m)  vari  yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om behovet  av  en
utredning      och     förenklade     regler     för
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk347 av  Kent  Olsson  och Stig Grauers (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  inrättande  av
fastighetstaxeringsnämnder med lokalt inflytande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts  om  att  sänka
fastighetsskatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts  om   att   slopa
förmögenhetsskatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om  att  halvera
tomtvärdet.
1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas
att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts  om  fastighetsskatt på
tomträttsmark.
1996/97:Sk349  av  Anders Svärd (c) vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet  av  en översyn av
reglerna för taxeringsvärdeshöjning som  en följd av
energisparinvesteringar.
1996/97:Sk366  av  Ingbritt Irhammar (c) vari  yrkas
att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  riktlinjer för
utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.
1996/97:Sk367 av Andreas Carlgren och Lennart Daléus
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om en utvärdering  av
1996 års allmänna fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen    anförts    om   lokala
fastighetstaxeringsnämnder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering.
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts under avsnitt  2.1  om
skattepolitikens allmänna riktlinjer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen  anförts under avsnitt 3.1 om
värnskatten,
3. att riksdagen hos regeringen  begär förslag till
slopat  grundavdrag  enligt  vad  som anförts  under
avsnitt 3.2,
4. att riksdagen hos regeringen begär  förslag till
höjt   grundavdrag  enligt  vad  som  anförts  under
avsnitt 3.3,
5. att  riksdagen  beslutar om ett nytt skatteskikt
enligt vad som anförts under avsnitt 3.4,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  under  avsnitt  3.5
angående ny modell för bilförmånsbeskattning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  ram för tillväxt,
avsnitt 4.1,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
skärpt  avdragstak  enligt  vad  som  anförts  under
avsnitt 5.1,
12.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  under avsnitt 6.0
angående framtidsfonder,
15.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts  om reducering av
socialavgifterna under avsnitt 6.1,
19.  att  riksdagen  beslutar  om  en  höjning   av
bolagsskatten  från  28 % till   30 % enligt vad som
anförts under avsnitt 6.3,
20.  att riksdagen beslutar  om  införandet  av  en
bolagsvärnskatt  enligt vad i motionen anförts under
avsnitt 6.3,
21. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under  avsnitt 6.3
angående dubbelbeskattningen,
22.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  under avsnitt 7.1
angående en överföring av fastighetsskatten till det
kommunala beskattningsområdet,
23.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till känna vad i motionen  anförts under avsnitt 7.1
angående fastighetstaxeringsregler,
24.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i motionen anförts under avsnitt 7.1
angående  fastighetsskatt   och   taxeringsvärde  på
bostadsrätter,
25. att riksdagen beslutar att återinföra  skalsteg
i  förmögenhetsskatten enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 7.2,
26.   att   riksdagen  beslutar  om  reducering  av
taxeringsvärden  vid  förmögenhetsbeskattning enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 7.2,
30. att riksdagen hos  regeringen  begär förslag om
energibeskattning  enligt  vad  i  motionen  anförts
under     avsnitt     9.2     angående    industrins
energibeskattning,
31. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag om
bensinprisskattehöjning   enligt   vad   i  motionen
anförts under avsnitt 9.3,
33.  att  riksdagen  beslutar  om  skatt  på diesel
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5,
34.   att  riksdagen  beslutar  om  höjd  skatt  på
mineralolja/smörjmedel enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 9.5,
35. att  riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på
bekämpningsmedel enligt vad i motionen anförts under
avsnitt 9.5,
36. att riksdagen  beslutar  om reklamskattehöjning
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5.
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de  mål  och  riktlinjer
för skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om mål och riktlinjer
för skattepolitiken inom EU,
4.     att     riksdagen      beslutar     avskaffa
dubbelbeskattning på avkastning på aktier i enlighet
med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar om en  återgång  till  de
regler  som gällde före 1996 beträffande redovisning
av mervärdesskatt,
12. att  riksdagen  avslår  regeringens  förslag om
sänkt skatt på kärnkraftsel,
13.  att  riksdagen  beslutar att högsta skattesats
för statlig inkomstskatt  sänks  till  20 % samt att
grundavdraget     slopas     vid     den    statliga
inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1997,
14.  att  riksdagen  avslår  förslaget  om  att  ej
justera   skiktgränsen   vid  beräkning  av  statlig
inkomstskatt,
15.  att  riksdagen  beslutar  om  en  sänkning  av
egenavgifterna i enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen,
17.  att  riksdagen  beslutar att 75 % av värdet på
skattepliktiga      aktier     tas      upp      vid
förmögenhetsbeskattningen,
18. att riksdagen beslutar  i  enlighet med vad som
anförts   i   motionen   om  höjd  avdragsrätt   för
pensionssparande,
21.  att riksdagen avslår  regeringens  förslag  om
sänkt skatt på starköl,
22. att  riksdagen  beslutar  höja  tobaksskatten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen beslutar om återgång  till  25  %
matmoms,
26.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om att successivt
ersätta    fastighetsskatten    med    en   kommunal
fastighetsavgift,
27.  att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
till 1,5 % av taxeringsvärdet,
28. att  riksdagen  beslutar  att fastighetsskatten
enbart skall beräknas på en tredjedel  av markvärdet
ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
29.  att  riksdagen  beslutar  att tabellnivån  för
byggnader vid fastighetstaxeringen begränsas till 5,
30. att riksdagen beslutar avslå  förslaget  om  en
särskild  löneskatt  på  bidrag  som en arbetsgivare
lämnar till en vinstdelsstiftelse.
1996/97:Sk601  av  Leif  Carlson  och  Nils  Fredrik
Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen  anförts om
att  inrätta en kommission som följer effekterna  av
de     föreslagna      skatteförändringarna     inom
alkoholområdet.
1996/97:Sk609 av Eva Björne  och  Åke  Sundqvist (m)
vari   yrkas  att  riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad i motionen anförts om att
skyndsamt utreda  hur  de  elintensiva  industrierna
skall kunna fortsätta sin verksamhet inom landet.
1996/97:L708  av  Ingbritt  Irhammar m.fl. (c)  vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad motionen anförts om öronmärkning av en del
av   reklamskatten   för  konsumentvägledning,   för
granskning   av   reklamen    samt   för   en   ökad
konsumentkunskap.
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
23.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i motionen anförts om att Boverket i
samråd med Konsumentverket  och Naturvårdsverket bör
ta   fram   ett   system   för  differentiering   av
fastighetsskatten  för miljöanpassade  bostäder  och
att  detta system bör  samordnas  med  systemet  för
miljödeklaration av bostäder,
26. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts   om  att  ge
Vägverket  direktiv att i samråd med Konsumentverket
och  Naturvårdsverket   ta   fram   ett  system  för
differentiering av beskattningen av förmånsbilar som
utgår  från  bilens  miljöegenskaper och  att  detta
system samordnas med systemet  för  miljödeklaration
av bilar.
1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om att Sverige  bör
delta i det europeiska valutasamarbetet.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
23.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
avstå från ett deltagande i EMU:s tredje fas 1999,
24. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till  känna vad i motionen anförts  om  att  det  är
riksdagen  som skall avgöra om Sverige skall delta i
EMU,
25. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till   känna   vad   i   motionen   anförts  om  att
punktskatter på alkohol och tobak skall  höjas minst
i takt med inflationen,
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen beslutar att 472 miljoner  kronor
överförs från utgiftsområde 6 till utgiftsområde 7 i
enlighet vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf238  av  Ulf  Kristersson  m.fl.  (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att premiereserven
måste  bokföras  som  en  del  av  statsskulden  och
påföras det statliga lånebehovet.
1996/97:Sf253  av  Birger  Schlaug  m.fl.  (mp) vari
yrkas
13.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  beräknad
fördelning  vad  gäller  socialförsäkringar  utanför
statsbudgeten för åren 1997,  1998  och  1999 enligt
budgettabell 4.
1996/97:Sf254  av  Gullan  Lindblad  m.fl. (m)  vari
yrkas
8.  att riksdagen avslår förslaget om  sänkning  av
uttaget av socialavgifter den 1 januari 1997 och den
1 januari  1998  i  enlighet  med  vad som anförts i
motionen,
9.  att  riksdagen  avslår förslaget att  höja  den
allmänna löneavgiften  den  1 januari 1997 och den 1
januari  1998  i  enlighet  med vad  som  anförts  i
motionen,
10.  att riksdagen avslår förslaget  att  höja  den
särskilda     löneskatten    och    den    särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar den 1 januari
1997 och den 1  januari  1998 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen avslår  proposition  1996/97:21 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
41.  att  riksdagen  beslutar  att  utgifterna  för
socialförsäkringssektorn för budgetåret  1997  skall
vara  130  167  000  000  kr  i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:So293 av Barbro Westerholm  m.fl. (fp, s, m,
c, v, mp, kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om information  och
avgifter på tobak.
1996/97:So423  av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag till
de kommuner som utvecklar äldreboendet,
24. att riksdagen  till  utgiftsområde  25, A 2 för
budgetåret  1997 anvisar  500 000 000 kr utöver  vad
regeringen föreslagit eller således 900 000 000 kr.
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  att  tillföra
kommunerna 5 miljarder kronor  så att de kan behålla
sin personal.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
10.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i motionen anförts om utbetalning av
barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag.
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  punktskatterna på
alkohol.
1996/97:So656  av  Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  vari
yrkas
9.  att  riksdagen  avslår  de  ändringar  i  lagen
(1994:1564) om alkoholskatt som regeringen föreslår,
10.  att  riksdagen avslår  de  ändringar  i  lagen
(1994:1565)  om  beskattning  av  privatinförsel  av
alkoholdrycker  och  tobaksvaror  från  land  som är
medlem i Europeiska unionen som regeringen föreslår,
11.  att  riksdagen  avslår  de  ändringar  i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt av import, m.m. som
regeringen föreslår.
1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1.  att riksdagen avslår regeringens förslag om  en
sänkning av skatten på öl.
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att  riksdagen  som  sin  mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om att skatten på
starköl   förblir  2,41  kr/liter  och  volymprocent
alkohol och för folköl 1,22 kr/liter,
1996/97:Kr519  av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson
(m) vari yrkas
7. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
slopande av reklamskatten, i enlighet  med  vad  som
anförts i motionen.
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om en internationell
högskola för transport,
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad  i motionen anförts om ramarna  för
1998.
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att miljöavgiften
höjs till 5,60 kr per kilogram kväve i gödselmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om en miljöavgift  på
kadmium i gödselmedel  på  50  kr  per  gram för Cd-
innehållet över 5 gram per ton fosfor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöavgiften på
bekämpningsmedel  höjs  till  100  kr  per  kilogram
verksam  substans, i enlighet med vad som anförts  i
motionen.
1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
om ändring  i  lagen om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk.
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
32. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till   känna  vad  i  motionen  anförts  om  att   i
kompletteringspropositionen  våren  1997 utöka ramen
för utgiftsområde 20.
1996/97:Jo728  av  Kia  Andreasson m.fl.  (mp)  vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om tjänstebilsförmånen
och elbilar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om  förmånsvärde  och
elbilar.
1996/97:N255  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om avskaffande  av
dubbelbeskattningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffandet  av den
nya fastighetsskatten på industrifastigheter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om avskaffande av  de
nya reglerna för förmögenhetsvärdering av aktier.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen  beslutar  att dubbelbeskattningen
av utdelade och kvarhållna vinster slopas från den 1
januari  1997  i  enlighet  med vad  som  anförts  i
motionen,
3.  att riksdagen beslutar om  lindrade  spärregler
för  fåmansbolag   fr.o.m.  den  1  januari  1997  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar  ändra  lagstiftningen om
riskkapitalavdrag  fr.o.m.  den  1  januari  1997  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  permanent
riskkapitalkonto,
6. att riksdagen beslutar att inkomster  av royalty
som   härrör   från   patent   skall  beskattas  som
kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7.      att     riksdagen     beslutar     avskaffa
förmögenhetsskatten  fr.o.m.  den  1  januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8.  att  riksdagen beslutar sänka skattesatsen  för
kapitalinkomster   fr.o.m.  den  1  januari  1997  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9.  att  riksdagen  beslutar   införa   rätt   till
nuvärdesavskrivning  fr.o.m.  den  1  januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om möjlighet till
avsättning till periodiseringsfonder,
11.  att  riksdagen  som sin mening ger  regeringen
till  känna  vad i motionen  anförts  om  senarelagd
förfallodag för momsredovisning,
12. att riksdagen  beslutar  om skattereduktion med
30  %  och  slopade  arbetsgivaravgifter  för  vissa
hushållstjänster i enlighet  med  vad  som anförts i
motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
permanent  avdrag  för  underhåll  och reparation av
egna  bostäder  i  enlighet  med vad som  anförts  i
motionen,
17. att riksdagen avslår proposition  1996/97:21  i
den  del  som berör förslaget till nedsättning av de
sociala avgifterna  i enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen avslår  proposition  1996/97:21 i
den  del som berör förslaget till uttag av  särskild
löneskatt på vinstandelsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen.










1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen   anförts   om  att  höjd
företagsbeskattning tillgodoförs kommunerna,
19.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till  känna  vad  i  motionen  anförts  om  fortsatt
statligt ägande av Nordbanken.
1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om  beräknad  total ram
för utgiftsområde 21 Energi för åren 1998 och 1999.
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2.  att  riksdagen  beslutar  för  budgetåret  1997
fastställa  ramen  för  utgiftsområde  13  Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet till 30 725 000 000  kr  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13.  att  riksdagen  beslutar  för  budgetåret 1997
fastställa ramen för utgiftsområde 14  Arbetsmarknad
och arbetsliv till 50 393 000 000 kr i enlighet  med
vad som anförts i motionen,
21.  att  riksdagen  beslutar  för  budgetåret 1997
fastställa  ramen  för  utgiftsområde  19   Regional
utjämning  och  utveckling  till 3 044 000 000 kr  i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A425  av  Margareta E Nordenvall  och  Inger
Koch (m) vari  yrkas
2. att riksdagen avslår  regeringens  förslag om en
tillfällig reduktion av fastighetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag  om
att på sikt  avskaffa  fastighetsskatten  i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4.  att  riksdagen hos regeringen begär förslag  om
att som ett  första  steg avskaffa fastighetsskatten
vad avser markvärdet i  enlighet med vad som anförts
i motionen.
1996/97:A427 av Dan Ericsson  och  Chatrine  Pålsson
(kd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag  till
sådan   ändring   av   fastighetsbeskattningen   och
fastighetstaxeringssystemet  som gör att de orimliga
effekter  som  i dag kan uppstå  i  skärgårdsområden
undanröjs.
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen
för bofasta i skärgårdsområden.
1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts om att  avskaffa
systemet med förmånsbilar.
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att fastighetsskatten bör avvecklas,
6. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari
1996 sänka fastighetsskatten  till  1,5 % i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det
taxerade markvärdet skall räknas in i underlaget för
fastighetstaxeringen i enlighet med vad  som anförts
i motionen,
8.  att  riksdagen  beslutar  att höja gränsen  för
skattepliktig  förmögenhet  till  1  200  000  kr  i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion från allmänna motionstiden 1995
1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  differentierad
fastighetsskatt.
Motioner väckta med anledning av
proposition 17
1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1.  att riksdagen begär förslag till takregler  för
fastighetstaxeringen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en  översyn av
fastighetstaxeringsreglerna.
1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering  av 1996
års allmänna fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts om utredning av det
framtida  taxeringsförfarandet  och  underlaget  för
fastighetsskatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i    motionen    anförts   om   lokala
fastighetstaxeringsnämnder.
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström  m.fl.  (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i   motionen   anförts   om   slopad
fastighetsskatt,
2. att riksdagen  beslutar  sänka fastighetsskatten
till 1,5 % av taxeringsvärdet,
3.  att  riksdagen  beslutar att  fastighetsskatten
enbart skall beräknas  på en tredjedel av markvärdet
ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
4. att riksdagen beslutar  att  tabellnivåvärdet  K
för byggnader begränsas till 5,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i    motionen    anförts    om   att
förmögenhetsskatten vid permanentboende slopas.
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1.   att   riksdagen   beslutar  avslå  proposition
1996/97:17  i  enlighet  med   vad   som  anförts  i
motionen,
2.  att  riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari
1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen  beslutar att fastighetsskatten på
bostäder sänks med 0,1  procentenheter  vardera åren
1997  och  1998  i  enlighet  med vad som anförts  i
motionen,
4. att riksdagen beslutar med  verkan  från  den  1
januari  1996  att  enbart  hälften  av det taxerade
markvärdet    skall    läggas    till    grund   för
fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att med verkan från den 1
januari   1996   höja   gränsen   för  skattepliktig
förmögenhet till 1 200 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6.  att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
ett   tak    för    markvärde   som   underlag   för
fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  successivt slopad
fastighetsskatt,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
omläggning av beskattning av småhus  i  enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering  av 1996
års fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna    vad    i   motionen   anförts   om   lokala
fastighetstaxeringsnämnder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  utredning  av det
framtida  taxeringsförfarandet  och  underlaget  för
fastighetsskatt.
1996/97:Fi6  av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas
att riksdagen  hos  regeringen  begär  förslag  till
ändring  i  reglerna  för  fastighetsbeskattningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  utredning  av  det
framtida taxeringsförfarandet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering.
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för
bostäder fr.o.m 1997 års taxering (inkomståret 1996)
skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,
3.   att   riksdagen   beslutar  att  den  tidigare
beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall
genomföras under år 1997,
4. att riksdagen med upphävande  av tidigare beslut
beslutar att gränsen för förmöghetsbeskattning skall
vara  800 000 kr med ett avdrag på högst         100
000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus
eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt.











Motioner väckta med anledning av
proposition 19
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att  riksdagen avslår regeringens förslag om att
inte räkna upp brytpunkten för statlig inkomstskatt,
2. att riksdagen  beslutar att schablonvärdet skall
motsvara 25 % av nybilspriset,
3.  att riksdagen beslutar  att  drivmedelsförmånen
skall värderas till marknadsvärdet multiplicerat med
1,5,
4. att  riksdagen  hos  regeringen begär förslag på
beräkningsmodell där bilarnas  miljöklassning  skall
påverka schablonen på ett miljöoptimalt sätt.
1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1.  att  riksdagen avslår proposition 1996/97:19  i
den   del   den    avser   skyldighet   att   betala
socialavgifter  och lämna  kontrolluppgift  avseende
skattepliktiga  rabatter   och   andra  förmåner,  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2.  att riksdagen beslutar att s.k.  flyer-rabatter
undantas från skatteplikt från den i januari 1997, i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att  riksdagen  avslår regeringens förslag om ny
beskattningsmodell för  värdering  av  bilförmån och
därmed sammanhängande förslag,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt  förslag
till beskattning av bilförmån i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi12  av  Karin  Pilsäter och Isa Halvarsson
(fp) vari yrkas
1.  att  riksdagen avslår propositionen  vad  avser
ändrade     regler      för      beskattning     och
kontrolluppgiftsskyldighet för bilförmån,
2.  att  riksdagen avslår propositionen  vad  avser
kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter på utgivna rabatter.
1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen  hos  regeringen  begär förslag om
vad  i  motionen  anförts under avsnitt  3  angående
drivmedelskostnader,
2. att riksdagen hos  regeringen  begär  förslag om
vad  i  motionen  anförts  under  avsnitt 3 angående
avgiftsrundande förmånsvärde när det  gäller sociala
avgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  under  avsnitt   3
angående reseavdrag,
4.  att  riksdagen  hos regeringen begär förslag om
vad  i motionen anförts  under  avsnitt  3  angående
förmånsvärdets fasta del,
5. att  riksdagen  hos  regeringen begär förslag om
vad  i  motionen anförts under  avsnitt  3  angående
förhindrande av momsavdrag.
Motioner väckta med anledning av
proposition 21
1996/97:Fi14  av  Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag om särskild
löneskatt på vinstandelsmedel.
1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i motionen anförts om en förändring inom
ramen för den av regeringen föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgifterna.
1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen  avslår  regeringens  förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2.  att  riksdagen avslår regeringens förslag  till
lag   om   ändring    i    lagen    (1990:325)    om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
3.  att  riksdagen  hos regeringen begär förslag om
begränsning av nedsättning  av socialavgifter enligt
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag  om
minskade  egenavgifter  för  enskilda  näringsidkare
enligt vad i motionen anförts.
1996/97:Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp, kd)
vari yrkas att riksdagen avslår regeringens  förslag
om  särskild  löneskatt  för bidrag som arbetsgivare
lämnar till vinstandelsstiftelse  i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Motion väckt med anledning av proposition
40
1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Stadshypotek AB,
2.  att riksdagen avslår regeringens  förslag  till
ändring  i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotek AB,
3. att riksdagen  avslår  regeringens  förslag  att
bemyndiga  regeringen  att besluta om försäljning av
aktieinnehavet i Stadshypotek AB,
4.  att riksdagen avslår  regeringens  förslag  att
bemyndiga  regeringen  att  utfärda  en  revers till
Konungariket  Sveriges  stadshypotekskassa  om   475
miljoner kronor.
Motion väckt med anledning av proposition 3
Kulturpolitik
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om att en höjning av
anslaget  i budgetpropositionen  till  utgifter  för
kultur,  medier  och  trossamfund  med  40  miljoner
kronor skall beviljas.

Utskottet

Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen
Inledning
I utskottets betänkande 1995/96:FiU15 om regeringens
förslag till  en  ekonomisk  politik för att halvera
den  öppna  arbetslösheten  till   4   %   år   2000
redovisades  Konjunkturinstitutets (KI) rapport från
den 25 juni i  år  i  vilken BNP-tillväxten bedömdes
stanna   vid   blygsamma  0,8 %.   I   en   gemensam
reservation    från     Moderata    samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna framhölls att även
denna   tillväxt   kunde   vara   för   hög.   Andra
konjunkturbedömare hävdade att  utvecklingen  skulle
bli  ännu  sämre  och att svensk ekonomi i år skulle
närma sig nolltillväxt.
En viktig förklaring  till  att  prognoserna pekade
mot  att  vi  i  år  skulle  få en låg eller  nästan
obefintlig  tillväxt  var  den förväntade  fortsatta
svaga utvecklingen i EU-länderna  som i förening med
en    starkare    krona    skulle   hålla   tillbaka
exporttillväxten och därmed också tillväxten av BNP.
Den  statistik  som redovisades  under  sensommaren
efter det att KI publicerade  sin  juniprognos tydde
emellertid  på en bättre utveckling av  den  svenska
exporten än vad  de  flesta  konjunkturbedömare hade
räknat med. Som KI anförde i sin senaste redovisning
av konjunkturläget (96-08-14)  präglades inledningen
av året, liksom även senare delen  av år 1995, i hög
grad   av   konjunkturavmattningen   i   Västeuropa.
Institutet   räknade   därför   i   juni   med   att
produktionen  i Sverige under första halvåret skulle
stagnera och sedan  under hösten vända uppåt. Den nu
tillgängliga  statistiken   -   revidering   och  ny
nationalräkenskapsstatistik         samt        KI:s
konjunkturbarometer   för  september  -  visar   att
återhämtningen i ekonomin  är väsentligt starkare än
vad som framgått av tidigare  publicerad  statistik.
Den aktuella statistiken visar att tillväxten  under
perioden  1994-1996  kommer att ligga betydligt över
den av OECD angivna genomsnittliga  tillväxten  i EU
och i hela OECD-området.
Svängningarna i olika konjunkturprognoser har under
den  senaste  tiden varit betydande. Som exempel kan
nämnas att OECD  skrev ned sin tillväxtprognos för i
år för Tyskland från  2,4  %  i  december förra året
till 0,5 % i juni. Kraftiga nedrevideringar  gjordes
också i flera av de övriga EU-länderna och även  för
produktionstillväxten  i  Förenta  staterna. När det
gäller  Sverige  gör KI och andra konjunkturbedömare
nu     betydande     upprevideringar     av     sina
tillväxtprognoser från  i våras. Det finns mot denna
bakgrund skäl att framhålla  den stora osäkerhet som
i  dag  präglar  bedömningen av konjunkturläget.  En
förklaring till de stora svängningarna i prognoserna
kan vara de stora  förändringar  i  välfärdssystemen
som  nu  sker  i  EU-länderna  samtidigt  som  EMU:s
konvergenskriterier    frambringar   en   ekonomisk-
politisk    åtstramning    i    ett     läge     där
konjunkturuppgången  i  Europa har svårt att komma i
gång på allvar.
Det internationella konjunkturläget
Svensk exports regionala fördelning
Av tabell 1 framgår att EU-länderna är det dominerande området
för svensk export. Inkluderas  även Förenta staterna
och EFTA-länderna blir exportandelen  nära 75 %. Som
framgår  av  Finansdepartementets  analys   av   den
ekonomiska  utvecklingen  är  det emellertid de s.k.
DAE-länderna (Dynamic Asian Economies)  och Kina som
tillsammans utgör den snabbast växande regionen  för
svensk   export.   Även   länderna  i  Central-  och
Östeuropa - dvs. länderna som före Berlinmurens fall
tillhörde  Sovjetunionens  maktsfär   -  får  nu  en
växande betydelse för den ekonomiska utvecklingen  i
Västeuropa och därmed också för svensk export.
Tabell  1  BNP-tillväxt  per  region  samt andel av svensk
export per region
--------------------------------------------------
Andel
av                                           BNP-
tillväxt
--------------------------------------------------
svensk export      Årlig procentuell förändring
--------------------------------------------------
1995
1995   1996       1997
--------------------------------------------------
--------------------------------------------------
Världen1               100,0    3,4    3,7    4,2
--------------------------------------------------
OECD                            2,0    2,0    2,4
78,5
--------------------------------------------------
EU                              2,5    1,4    2,4
60,9
--------------------------------------------------
S.k.                           -1,4    0,4    3,8
transitionsekonomier     4,1
--------------------------------------------------
Central-  och           4,8    4,2    4,7
Östeuropa                2,5
--------------------------------------------------
F.d.          -4,1   -0,9    3,8
Sovjetunionen2           1,7
--------------------------------------------------
U-länder                        5,8    6,0    6,2
18,3
--------------------------------------------------
Afrika                     3,0    5,4    4,9
1,5
--------------------------------------------------
Asien                      8,4    7,7    7,6
8,7
--------------------------------------------------
Dynamiska
asiatiska                       7,7    6,4    6,6
ekonomier3        4,5
--------------------------------------------------
Kina                    10,2   10,5   10,5
1,5
--------------------------------------------------
Mellan-           och           0,9    3,0    4,1
Sydamerika               2,1
--------------------------------------------------
1 P.g.a avrundning och att vissa uppgifter är från
1994  summerar  inte  OECD, transitionsekonomierna
och u-länderna till exakt 100,0 %.
2  Inkl. Baltikum som står  för  0,7  %  av  total
svensk export.
3  Definieras   som  Sydkorea,  Taiwan,  Hongkong,
Singapore, Thailand och Malaysia.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Som   framgår  av  diagram   1   utgör   den   "nya"
industrivärldens  tillväxt alltjämt en begränsad del
av svensk export. Mycket  talar för att utvecklingen
i den "gamla" världen (dvs. OECD-området) kommer att
vara  avgörande  för  utvecklingen  av  den  svenska
utrikeshandeln fram till sekelskiftet.












Merge-UTKAST>>

Diagram 1 Andelen av världens industriproduktion
Procentuell fördelning







Källa: Unido.
Utvecklingen i Förenta staterna, Japan och EU-
området
Som  framgår  av  tabell  2   avviker  de  prognoser  för  den
internationella   utvecklingen   som   redovisas   i
budgetpropositionen (jfr tabell 2) endast marginellt
från den prognos som OECD färdigställde  i slutet av
maj.
Tabell 2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
---------------------------------------------------------
1994  1995           1996
1997
----------------------------------------------------------
OECD   Fi-     OECD    Fi-
dep.            dep.
----------------------------------------------------------
maj -  sept.   maj  -  sept.
96     -96     96      -96
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
BNP
----------------------------------------------------------
OECD                                 2,0      2,5    2,4
2,8   2,0    2,1
----------------------------------------------------------
EU                                   1,4      2,7    2,4
2,8   2,5    1,6
----------------------------------------------------------
Förenta                              2,4      2,0    2,3
staterna        3,5   2,0    2,3
----------------------------------------------------------
Japan                                2,8      2,4    2,5
0,5   0,9    2,2
----------------------------------------------------------
Tyskland                             0,5      2,4    2,1
2,9   1,9    0,5
----------------------------------------------------------
Frankrike                            1,1      2,4    2,2
2,8   2,2    1,0
----------------------------------------------------------
Italien                              1,7      2,3    2,2
2,2   3,0    1,7
----------------------------------------------------------
Storbritannien                       2,2      3,0    2,9
3,8   2,4    2,2
----------------------------------------------------------
Norden                               2,0        -    2,4
4,0   3,3    -
----------------------------------------------------------
Danmark                              1,5      2,7    2,5
4,4   2,6    1,1
----------------------------------------------------------
Norge                                4,0      2,4    2,3
5,7   3,7    4,2
----------------------------------------------------------
Finland                              2,5      3,5    3,3
4,4   4,2    2,4
----------------------------------------------------------
Sverige                              1,6      2,0    2,3
3,3   3,6    1,3
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Konsumentpriser
----------------------------------------------------------
OECD                                 2,3      2,3    2,3
2,3   2,4    2,6
----------------------------------------------------------
EU                                   2,6      2,1    2,3
3,0   3,1    2,5
----------------------------------------------------------
Norden                               1,8        -    2,3
1,8   2,3    -
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Arbetslösheten i % av arbetskraften
----------------------------------------------------------
OECD                                 6,9      7,6    6,9
7,2   6,8    7,7
----------------------------------------------------------
EU              11,6  11,2   11,4  11,4     11,3   11,3
----------------------------------------------------------
Norden          10,5            -    9,0       -     8,7
9,5
----------------------------------------------------------
Källa: OECD och budgetpropositionen år 1997.
Finansdepartementet gör bedömningen att Japan nu bör
vara  inne  i  en återhämtningsfas och därmed lämnar
den  stagnation  som   under  de  tre  senaste  åren
karakteriserat japansk ekonomi.
För Förenta staterna gäller att tillväxten är stabil
och väntas uppgå till 2 %  i  år  och  knappt  2,5 %
nästa  år.  Några  överhettningstendenser  kan  inte
utläsas   av   den  senast  publicerade  amerikanska
statistiken. En  tillväxt  på drygt 2 % väntas gälla
även  för år 1997 vilket bl.a.  innebär  att  Förena
Staterna  med  en  arbetslöshet  på  5,5  %  markant
skiljer   sig  från  EU-området  där  arbetslösheten
fortsätter att vara mycket hög.
Senare delen  av  år 1995 och inledningen av år 1996
innebar för EU-området  en  påtaglig  försämring  av
konjunkturen.  För  samtliga länder inom EU dämpades
tillväxten.  I propositionen  görs  bedömningen  att
räntorna mot bakgrund  av  en fortsatt låg inflation
och en betydande ledig produktionskapacitet  förblir
låga     under     prognosperioden.    Vidare    har
valutasituationen stabiliserats  jämfört  med första
halvåret 1995. Därtill kommer att en fortsatt  stark
efterfrågan  från  resten  av  världen  också väntas
stödja EU-konjunkturen under år 1997.
Osäkerheter i bedömningen av det internationella
konjunkturläget
Vilka risker föreligger för en sämre utveckling  i vår omvärld
än den som förutsätts i propositionen?
Som  framhålls  i  propositionen  befinner  sig  den
amerikanska  ekonomin  nära  sitt  kapacitetstak.  I
somras  fanns  förväntningar  på  en  ökad  tillväxt
vilket kunde ha inneburit ett inflationshot som hade
tvingat  fram räntehöjningar i Förenta staterna  och
som med stor sannolikhet hade följts av högre räntor
även i Europa.  Som  nämnts  ger emellertid inte den
senast redovisade statistiken  något  belägg för att
inflationen ökar i Förenta staterna.
Den japanska ekonomin har att döma av utfallet första halvåret
gått in i en mycket stark återhämtningsfas. En sådan
tolkning  av  den  ekonomiska  situationen  i  Japan
förutsätter  emellertid  att den höga  tillväxt  som
förväntas i år blir uthållig.  Årets  höga  tillväxt
har  sin  förklaring bl.a. i betydande insatser  för
att åter bygga  upp Kobe efter jordbävningen. Vidare
har såväl finans-  som penningpolitiken sedan mer än
ett   år   tillbaka  haft   en   kraftigt   expansiv
inriktning.  Det  är  emellertid  alltjämt svårt att
bedöma om utvecklingen pekar mot en stabil tillväxt.
Bostadsbyggandet och den privata konsumtionen  ökar.
Men industriproduktionen växer endast marginellt och
kapacitetsutnyttjandet  är  lågt. Det är i dag svårt
att   avgöra  om  tillväxten  är  självbärande   när
effekterna av stimulanspolitiken avtar.
Tillväxten i OECD-området förväntas öka från 2,0 % i
år till  2,4 %  nästa  år. Eftersom tillväxten antas
bli något lägre i Förenta  staterna  och Japan nästa
år  måste denna nedgång balanseras av en  uppgång  i
EU-området. De hot mot den ökning av tillväxten i EU
som anges  i tabell 2 är i stor utsträckning desamma
som den svenska  ekonomin  har  att  möta.  För  att
konjunkturuppgången i  Västeuropa skall ta ordentlig
fart krävs att hemmamarknaden i Tyskland men också i
övriga EU-länder förstärks. En faktor som talar emot
en  sådan  utveckling  är bl.a. att arbetslösheten i
EU-området inte visar några  tecken  på  att minska.
Den tillväxt på drygt 2 % som förutses för  Tyskland
nästa  år  väntas  inte leda till att arbetslösheten
sjunker. Vidare är den  ekonomiska  politiken  i EU-
länderna  även  fortsättningsvis  inriktad  mot  att
närma  sig  EMU:s  konvergenskriterier vilket verkar
bromsande på konjunkturuppgången.  Det  är svårt att
hitta     en    motsvarighet    tidigare    eftersom
budgetförstärkningar   av  denna  omfattning  aldrig
lagts  fram  samtidigt  i  så  många  Västeuropeiska
länder.  I  vilken utsträckning  expansiva  monetära
förhållanden  och  ökat  förtroende  kan motverka de
kontraktiva    effekterna   av   en   finanspolitisk
åtstramning är svårt att avgöra.
Svensk ekonomi i ett konjunkturperspektiv
Prognosförutsättningar och nyckeltal
I   propositionen    anges    följande   förutsättningar   för
konjunkturprognosen.
Tabell 3 Prognosförutsättningar
----------------------------------------------------
1994   1995   1996  1997
----------------------------------------------------
BNP-tillväxt i OECD         2,8    2,0    2,0   2,4
----------------------------------------------------
Konsumentprisindex     i    2,3    2,4    2,3   2,3
OECD
----------------------------------------------------
Dollarkurs (SEK)            7,7    7,1    6,7   6,7
----------------------------------------------------
TCW-index1                126,1  127,3  116,0 115,0
----------------------------------------------------
Tysk    ränta    5   års    6,2    6,0    5,1   5,4
statsobligation
----------------------------------------------------
Svensk   ränta   5   års    9,1    9,9    7,5   7,0
statsobligation
----------------------------------------------------
Svensk  ränta 6 månaders    7,7    8,9    6,0   5,4
ssvx
----------------------------------------------------
1 TCW-index  på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-
index på ca 114.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
När    det    gäller     marknadsräntorna    innebär
budgetpropositionens  antaganden   att   de  svenska
marknadsräntorna  förutsätts  ligga på en väsentligt
lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen.
Till grund för prognosen ligger  antagandet  att de
korta  svenska  marknadsräntorna  planar ut på nivån
5 %  i  slutet  av  1996 för att stiga  något  under
loppet  av  1997  i  takt   med   att   den  väntade
konjunkturuppgången  i  Europa  driver upp de  tyska
korträntorna.  Den  femåriga  statsobligationsräntan
antas  stabiliseras på ca 7 % kring  årsskiftet  för
att sedan  ligga  kvar  på  denna  nivå. Visserligen
bedöms  de  amerikanska långa räntorna  börja  stiga
något, vilket  ger  återverkningar  för  Europa, men
samtidigt  bör den svenska räntemarginalen  gentemot
utlandet kunna  krympa  på  grund  av de förbättrade
offentliga  finanserna,  det  växande överskottet  i
bytesbalansen     och     den     bestående     låga
inflationstakten.  Den  svenska  kronan  antas  vara
stabil och TCW-index (Total Competitiveness Weights)
uppgå  till 115 vilket innebär en något  ytterligare
förstärkt   krona  i  jämförelse  med  antagandet  i
vårpropositionen.










Merge-UTKAST>>

Tabell 4 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring (om inte annat anges)
------------------------------------------------------------
1994  1995
1996       1997
------------------------------------------------------------
Timlön, kostnad             2,4   3,4     5,6         4,5
(5,6)2     (4,6)
------------------------------------------------------------
KPI, dec.-dec.              2,6   2,6     1,0         2,2
(1,5)      (2,1)
------------------------------------------------------------
NPI, dec.-dec.              1,7   1,0     0,5         0,8
(0,9)      (0,7)
------------------------------------------------------------
Disponibel inkomst          1,1  -0,1     1,2         0,8
(0,7)      (0,4)
------------------------------------------------------------
Sparkvot (nivå i %)         8,6   8,2     8,5         7,5
(8,0)      (6,7)
------------------------------------------------------------
Industriproduktion         13,8   9,4     2,5         5,3
(1,2)      (5,0)
------------------------------------------------------------
Relativ                    -4,5   0,3   14,3          0,5
enhetsarbetskostnad                    -          -
------------------------------------------------------------
Öppen        arbetslöshet   8,0   7,7     7,7         6,9
(nivå)1                                (7,9)      (7,0)
------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska     5,2   4,4     5,0         5,4
åtg. (nivå)1                           (4,8)      (5,3)
------------------------------------------------------------
Handelsbalans  (miljarder  67,1 105,6  124,4      139,6
kronor)                                (112,3)    (132,0)
------------------------------------------------------------
Bytesbalans ( % av BNP)     0,4   2,0      3,1        3,7
(2,3)      (3,1)
------------------------------------------------------------
1 I % av arbetskraften.
2   Uppgifterna    inom    parentes   avser   KI:s
juniprognos.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
I budgetpropositionen antas  att  den genomsnittliga
löneökningen för hela ekonomin under  innevarande år
kommer att uppgå till 5,6 %, varav avtalen  står för
4,4 %  och  löneglidningen för resterande 1,2 %.  År
1997   ger  avtalen   en   ökning   på   3,7 %   och
löneglidningen väntas uppgå till strax under 1 %.
Vid en  internationell  jämförelse  framgår att den
svenska  löneutvecklingen  är relativt stark,  trots
att  den  svenska  arbetslösheten   ligger   på   en
historiskt  sett mycket hög nivå. Industritimlönerna
inom EU:s kärnländer beräknas stiga med i genomsnitt
ca  3 % per år  1995  till  1997.  Den  här  antagna
löneutvecklingen  bidrar  till att konkurrenskraften
för svensk industri försämras under prognosperioden.
Diagram 2 Timlöneutvecklingen i industrin







Anm:  Med  EU:s  kärnländer  avses   Tyskland,  Frankrike,
Beneluxländerna och Italien.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
För   inflationsutvecklingen  görs  antagandet   att
inflationstakten  i år kommer att uppgå till 1 % och
nästa  år  till  något   över  2 %.  Av  Statistiska
centralbyråns   (SCB)   senaste    redovisning    av
prisutvecklingen  från  den  10  oktober framgår att
inflationstakten kan komma att bli  väsentligt lägre
än vad som anges i propositionen.
Av      septemberredovisningen      framgår     att
konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,6 % mellan
augusti   och   september.  Inflationstakten,   dvs.
förändringen under den senaste tolvmånadersperioden,
var i september 0,2 % (i augusti 0,3 %).
Nettopriserna,  dvs.   konsumentpriserna  exklusive
nettot av de indirekta skatter  och subventioner som
påverkar priserna, steg med 0,1 % mellan augusti och
september. Mellan september 1995  och september 1996
sjönk nettopriserna med 1,0 %.
Som  jämförelse  kan nämnas att i augusti  var  den
genomsnittliga inflationstakten  för  Sveriges  åtta
viktigaste  handelspartners  1,8 %,  inom  EU  2,3 %
medan den i Sverige uppgick till 0,3 %.
Den realekonomiska utvecklingen.
Försörjningsbalansen 1994-1997
Om  den prognos för BNP-tillväxten som redovisas  i  tabell  4
infrias,  innebär  utvecklingen under åren 1994-1997
att   Sverige   under   denna    period    har    en
produktionstillväxt   som  är  densamma  som  i  EU.
Samtidigt har Sverige blivit  det land som i dag har
den    lägsta    inflationen    bland   EU-länderna.
Arbetslösheten ligger emellertid  kvar  på en mycket
hög   nivå.   Den   realekonomiska  bakgrunden  till
utvecklingen i Sverige framgår av tabell 5.
Tabell 5 Försörjningsbalans, 1994-1997
----------------------------------------------------------
Procentuell
Miljarder kr               volymförändring
----------------------------------------------------------
1995
1994       1995           1996               1997
------------------------------------------------------------
BNP                     1         3,0   1,6
634,9  2,6              (0,8) 2,3 (2,2)
------------------------------------------------------------
Import              563,8         8,7   2,7
13,4             (3,2) 4,9 (3,7)
------------------------------------------------------------
Tillgång                2         4,3   1,9
198,7  4,9              (1,4) 2,9 (2,5)
------------------------------------------------------------
Privat konsumtion   853,5         0,3   0,9
0,8              (1,0) 1,8 (1,7)
------------------------------------------------------------
Offentlig           422,6    -   -2,3  -1,0    (-   -    (-
konsumtion                 0,5               1,2) 0,5  0,6)
------------------------------------------------------------
Stat             131,3    -   -4,5  -1,0    (-     (0,4)
0,1               0,9) 0,0
------------------------------------------------------------
Kommuner         291,3    -   -1,2  -1,0    (-   -    (-
0,7               1,3) 0,7  1,0)
------------------------------------------------------------
Bruttoinvesteringar 237,8    -   10,6
0,2          8,1 (9,4) 2,0 (1,3)
------------------------------------------------------------
Näringsliv  171,6        24,5      (10,1)
exkl. bostäder             14,4         9,6       2,0 (1,9)
------------------------------------------------------------
därav   60,9        37,5  16,0(15,0)   -    (-
industri                   28,6                   4,0  2,0)
------------------------------------------------------------
Bostäder          26,7  -        -  16,1(26,1)        (-
35,3  27,9             2,7  2,3)
------------------------------------------------------------
Myndigheter       39,4         1,6  -3,5    (-
10,6              4,6) 1,4 (1,4)
------------------------------------------------------------
Lagerinvesteringar   17,5         0,5  -1,5    (-
1,5               1,3) 0,5 (0,3)
------------------------------------------------------------
Export              667,3        11,4   6,5
14,1             (3,8) 5,6 (5,4)
------------------------------------------------------------
Användning              2         4,3   1,9
198,7  4,9              (1,4) 2,9 (2,5)
------------------------------------------------------------
Inhemsk användning      1         1,6   0,0
531,4  1,9              (0,4) 1,8 (1,3)
------------------------------------------------------------
1   Uppgifterna    inom    parentes   avser   KI:s
juniprognos,  dvs.  den  prognos  som  gällde  som
underlag för prop. 1995/96:207 och 220.
Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.
I     Finansdepartementets     bilaga     2     till
budgetpropositionen   beskrivs   utvecklingen   fram
t.o.m. år 1997 på följande sätt.
Exporten beräknas öka mer än vad bl.a. KI förutsåg i
somras och är den faktor som främst ligger bakom den
uppreviderade    prognosen    för    BNP-tillväxten.
Exportpriserna på bearbetade varor har  fallit,  men
på   grund   av   förstärkningen   av   kronan   har
prissänkningarna   inte  kunnat  hindra  en  markant
höjning av relativpriserna.  Trots detta har svenska
företag    i    år    ändå   fortsatt   att    vinna
marknadsandelar, vilket  har sin förklaring i att av
de positiva effekterna av  deprecieringen  av kronan
alltjämt ligger kvar.
Finansdepartementet  gör  bedömningen  att exporten
inte   ökar   lika   mycket   som   föregående   år.
Motiveringen     till     de     något    försämrade
exportutsikterna är det med viss fördröjning  kommer
att  höja kostnadsläget relativt till omvärlden  och
en  fortsatt   mindre  appreciering  av  kronan  att
resultera  i  marknadsandelsförluster   för  svenska
företag.
Bedömningen av importutvecklingen har reviderats ned
-   från  3,2  %  till  2,7 %.  Detta  kan  möjligen
förklaras av den pågående lageravvecklingen. Det bör
dock nämnas att importstatistiken är svårtolkad.
Enligt   här   angivna  prognoser  för  den  svenska
utrikeshandeln   kommer   -   såväl   handels-   som
bytesbalansen   att    uppvisa    stora   överskott.
Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas visa
ett överskott på upp till 3,7 % år  1997 (jfr tabell
4), vilket är den högsta siffran i modern tid.
Jämfört  med  KI:s  juniprognos  är förändringen  av
prognosen  för  inhemsk efterfrågan  obetydlig.  Den
privata konsumtionen  ökade  med  knappt  1 % första
halvåret  1996  och  bedöms  för  hela året öka  med
knappt  1 %.  Den gynnsamma ekonomiska  utvecklingen
under  prognosperioden   borde  få  till  följd  att
hushållens framtidsförväntningar  förbättras  vilket
öppnar möjligheter för att sparkvoten minskar något.
Hushållens  reala disponibla inkomster beräknas  öka
med 1,2 % i år  och  med  0,8 %  nästa år. Kravet på
fortsatt budgetkonsolidering och det  fortsatt svåra
läget    på    arbetsmarknaden   verkar   emellertid
tillbakahållande   på   tillväxten   i  den  privata
konsumtionen.
Den  offentliga konsumtionen fortsätter  att  minska
både  i   år  och  nästa  år  om  än  inte  i  samma
utsträckning som förra året.
Bruttoinvesteringarna förra året var tillsammans med
exporten den  starkaste drivkraften bakom tillväxten
i ekonomin. Näringslivets  investeringar  ökade  med
nära  25 %. Industrins investeringar ökade med drygt
37 %. Även  i år kommer investeringarnas bidrag till
tillväxten att  vara  god.  År 1997 avtar tillväxten
för         bruttoinvesteringarna.        Företagens
investeringsplaner   tyder   på   att   ökningen  av
industrins investeringar efter de senaste  tre årens
mycket   starka   investeringstillväxt   kommer  att
minska. Bostadsinvesteringarna bedöms öka  med drygt
15 %  i  år  men ökningstakten faller tillbaka  till
knappt 3 % nästa år. Tillbakagången förklaras av att
ombyggnadsinvesteringarna minskar med 10 % år 1997.
Enligt  nationalräkenskaperna   skedde   en   mycket
omfattande  lageravveckling under andra kvartalet  i
år. Även om statistikunderlaget  i detta avseende än
så   länge   är   bräckligt   tycks   en  omfattande
lageravveckling nu ha genomförts. Denna kommer i hög
grad  att  prägla  den  kortsiktiga utvecklingen  av
produktionen. För helåret  1996 beräknas lagerposten
ge   ett   negativt   bidrag   till   BNP-tillväxten
motsvarande   närmare   1,5 %enheter.    Lagercykeln
beräknas  nästa år verka i motsatt riktning  och  ge
ett positivt bidrag motsvarande ca 0,5 %enheter.
Den nationalräkenskapsstatistik  (NR) som SCB och KI
publicerat   efter   det   att   Finansdepartementet
färdigställde   sin  konjunkturprognos   visar   att
tillväxten åren 1994 och 1995 var betydligt högre än
vad     som    tidigare     framgått.     Reviderade
nationalräkenskapsdata för år 1994 och färdigställda
årsvisa nationalräkenskaper  för  år  1995 visar att
BNP-tillväxten  för  år 1994 blev 3,3 % och  för  år
1995   3,6 %.   Tabell   6   visar   differensen   i
försörjningsbalansens  olika  poster   utifrån   det
statistiska    material   Finansdepartementet   hade
tillgång till vid  färdigställandet  av  den prognos
som     redovisas    i    budgetpropositionen    och
försörjningsbalansen för åren 1994 och 1995.
Tabell   6   Försörjningsbalansen   åren   1994   och   1995   enligt
Finansdepartementet
(Fi-dep. sept.) och SCB:s statistik (SCB, okt.)
Förändring i procent
------------------------------------------------
1994          1995
-----------------------------------------------
Fi-   SCB    Fi-    SCB
dep. okt.-   dep.  okt.-
sept.-    96 sept.-     96
96           96
-----------------------------------------------
BNP                    2,6   3,3    3,0    3,6
-----------------------------------------------
Privat konsumtion      0,8   1,8    0,3    0,8
-----------------------------------------------
Offentlig             -0,5     -   -2,3   -1,0
konsumtion                   0,7
-----------------------------------------------
Bruttoinvesteringar   -0,2   2,0   10,6   10,9
-----------------------------------------------
Lagerinvesteringar,    1,5   1,4    0,5    0,5
procent
-----------------------------------------------
Export                14,1  14,0   11,4   12,6
-----------------------------------------------
Import                13,4  13,2    8,7   10,3
-----------------------------------------------
Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.
Som  framgår  av  tabell 6 har utvecklingen av
den    privata   konsumtionen    underskattats
kraftigt.     Enligt    de    nu    redovisade
nationalräkenskaperna  föll sparkvoten år 1995
till 6,9 % från 8,0 % år  1994.  En jämförelse
mellan BNP-utvecklingen enligt gamla  och  nya
NR redovisas i diagram 3.

Merge-UTKAST>>

Diagram    3   BNP-utveckling   1990-1996,   utfall,
säsongsrensade värden








Konjunkturinstitutets   kvartalsbarometer  för
industrin för september bekräftar den positiva
tendensen  i  de  senaste  månadsbarometrarna.
Företagens förväntningar på  fjärde  kvartalet
är  optimistiska  och  såväl  orderingång  som
produktionsvolym  förutses  öka  i   betydande
omfattning. Det är främst från exportmarknaden
som  företagen  räknar  med  ökad orderingång.
Några  positiva  effekter  på sysselsättningen
kan  emellertid inte skönjas  utan  i  stället
räknar   man   med   fortsatta  nedskärningar.
Industrins   produktionsplaner    för   första
halvåret 1997 pekar klart uppåt.
Även  konjunkturbarometern för tjänstesektorn
visar  att   förväntningarna   på  innevarande
kvartal är relativt ljusa. Flertalet branscher
räknar med en förstärkning av efterfrågeläget.
Starkast  tillväxt  väntar  sig datakonsulter,
detaljhandel  samt  handel  med   motorfordon.
Några  påtagliga  effekter på sysselsättningen
kommer    heller    inte    det    förbättrade
efterfrågeläget i denna sektor att ge.
De senaste konjunkturbarometrarna och nya NR-
data      kan      innebära      att       den
försörjningsbalansprognos   som   redovisas  i
budgetpropositionen   har   underskattat   den
kommande ekonomiska utvecklingen.
Nästa  redovisning  av  konjunkturläget   och
prognoser   fram   t.o.m.   1998   kommer  att
publiceras av KI den 4 december i år.
Omläggningen av utrikeshandelsstatistiken
Det   finns   i   anslutning   till  redovisningen   av
försörjningsbalansen anledning att  erinra  om
vidtagna förändringar av insamlingsförfarandet
inom utrikeshandelsstatistiken.
Utrikeshandelsstatistiken   t.o.m.   år  1994
baserades på uppgifter insamlade av Tullverket
vid  import  och export. I och med att Sverige
blivit medlem av EU har gränskontrollerna inom
EU-området tagits  bort  och  uppgifterna  för
utrikeshandelsstatistiken  kan inte längre tas
in     via     Tullverket.     Export-     och
importstatistikframställningen    som    berör
handeln  inom  EU  sker  nu i stället på samma
sätt      som      i     övriga     EU-länder.
Insamlingssystemet       Intrastat,        som
introducerades den 1 januari 1993, innebär ett
försök  till  kompromiss mellan behovet av hög
tillförlitlighet  och  minskat  arbete  för de
uppgiftslämnande    företagen.    Genom   s.k.
tröskelvärden  begränsas  antalet företag  som
behöver lämna uppgifter till Intrastat (för en
översiktlig beskrivning av  Intrastat hänvisas
till  "SCB  indikatorer"  december   1994  och
februari 1996).
För  att kunna tillgodose det från ekonomisk-
politisk  synpunkt  stora  behovet av en snabb
månadsvis information gör SCB  sedan  år 1995,
parallellt  med  Intrastat,  en  insamling  av
totalvärden för utförsel och införsel från ett
mycket  begränsat urval företag. Detta  är  en
förutsättning     för     att     det     även
fortsättningsvis    skall   finnas   en   s.k.
snabbstatistik som kan  publiceras  kring  den
18:e   i  månaden  efter  redovisningsmånaden.
Denna   snabbstatistik    utgör    också   ett
nödvändigt underlag för nationalräkenskaperna.
Tidigare i betänkandet har tillförlitligheten
vad   gäller   importstatistiken  ifrågasatts.
Intrastat     har     inneburit      betydande
igångsättningsproblem i de flesta EU-länderna.
Förseningar  och  bortfall har skapat problem.
Alltjämt efter tre  år  med Intrastat kvarstår
stora    problem   både   för   export-    och
importstatistiken. Bl.a. har Intrastat fått en
så hög detaljeringsgrad  att uppgiftslämnandet
skapat problem för företagen  vilket i sin tur
medfört att statistiken blivit svårtolkad. Vad
gäller  exportsektorn  är problemen  sannolikt
mindre  eftersom  denna  sektor  domineras  av
stora   företag.  För  importen   är   däremot
svårigheterna    stora    att    behålla   den
kvalitetsnivå   som   tidigare   gällde    för
importstatistiken.  Svårigheterna  inom EU att
erhålla     en     godtagbar    kvalitet    på
utrikeshandelsstatistiken   innebär   att   de
problem  som  föreligger vid jämförelse mellan
länder  vad  gäller   t.ex.   nivån   på   och
tillväxten i BNP ytterligare försvåras.
De offentliga finanserna
Den   offentliga   sektorns   finanser  förbättras   nu
kraftigt.   Som  andel  av  BNP  minskar   det
finansiella underskottet  från  drygt  8 %  år
1995  till  knappt  4 %  i  år.  Förbättringen
fortsätter  år  1997 då underskottet  beräknas
uppgå  till  2,6 %   av  BNP.  Sverige  skulle
således    i    detta    avseende     uppfylla
Maastrichtkriteriet.    Förbättringen   i   de
offentliga finanserna är  helt  hänförlig till
staten.   Förstärkningen   av  den  offentliga
sektorns  finanser  i  år  ligger   främst  på
inkomstsidan och en rad tillfälliga faktorer -
bl.a. förstärker omläggningen av systemet  för
uppbörd  av  mervärdesskatt  den underliggande
utvecklingen.      Kommunernas     finansiella
situation beräknas bli fortsatt ansträngd.
Utgiftskvoten nådde  sin  högsta nivå år 1993
och uppgick då till 73 %. De  tillfälligt höga
skatteintäkterna under år 1996  medför att den
offentliga     sektorns     inkomster    växer
långsammare  under  år  1997 och  skatte-  och
avgiftskvoten   sjunker   något.   I   gengäld
beräknas  utgifterna  minska   mätt   i  fasta
priser,   vilket   medför   att  utgiftskvoten
reduceras  från  67,2 % av BNP  år  1996  till
64,7 % av BNP år 1997.
Bedömningen av utvecklingen för den offentliga
sektorns utgifter  och  inkomster i ett längre
perspektiv framgår av diagram 4.
Diagram  4 Den offentliga  sektorns  inkomster  och  utgifter,
1970-2000






Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Senaste uppgifter från Riksgäldskontoret visar
att  de  offentliga   finanserna   ytterligare
förbättras.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
I början av 1980-talet steg den totala arbetslösheten i
EU-området  till över 8 % för att sedan  ligga
kvar  på  mycket  höga  nivåer  i  intervallet
8-12 % (jfr. tabell 7).
Tabell 7 Arbetslösheten i vissa länder i Europa
-------------------------------------------
|ArbetslöshetenArbetskraften
|i    %    av  i    %    av
|arbetskraften befolkningen
-------------------------------------------
|1985    1995          1995
-------------------------------------------
-------------------------------------------
Tyskland         8,0     9,4          68,6
-------------------------------------------
Frankrike       10,2    11,6          67,1
-------------------------------------------
Italien          8,6    12,0          59,1
-------------------------------------------
Storbritannien  11,0     8,2          74,0
-------------------------------------------
Österrike        4,2     5,9          67,1
-------------------------------------------
Belgien         12,4    13,0          63,4
-------------------------------------------
Danmark          9,0    10,0          79,6
-------------------------------------------
Finland          5,0    17,2          73,2
-------------------------------------------
Holland          9,2     7,1          61,3
-------------------------------------------
Norge            2,6     4,9          77,6
-------------------------------------------
Sverige          2,9     7,7          77,1
-------------------------------------------
EU              10,2    11,2          66,2
-------------------------------------------
Källa: OECD.
I  Sverige  steg  arbetslösheten  kraftigt  år
1992.  Därefter har Sverige haft en utveckling
på  arbetsmarknaden   som  i  allt  väsentligt
överensstämmer med utvecklingen  i majoriteten
av  EU-länderna. Det kan dock konstateras  att
långtidsarbetslösheten  i  Sverige jämfört med
EU-området alltjämt är väsentligt  lägre  (jfr
diagram  5.  Uppgifterna i diagrammet avser år
1994).
Diagram 5 Andel  personer  som varit utan arbete i över ett år
av samtliga arbetslösa 1994.







Källa: Välfärdsbulletinen sept -96.
Sysselsättningen har fallit sedan slutet av år
1995.  Utvecklingen  av sysselsättningen  inom
olika branscher och totalt  framgår  av tabell
8.    Sambandet    mellan    bl.a.   tillväxt,
produktivitetsutveckling   och  förändring   i
medelarbetstiden beskrivs i tabell 9.
Tabell 8 Sysselsättning i olika branscher
---------------------------------------------------
Nivå       Förändring i % från
föregående år
---------------------------------------------------
1995   1994  1995  1996   1997
---------------------------------------------------
Sysselsättning i tusental
---------------------------------------------------
Jord-         och    124     -1   -11    -8     -1
skogsbruk
---------------------------------------------------
Industri             803    -10    41     4     13
---------------------------------------------------
Byggnadsverksamhet   224    -17     5    -1      3
---------------------------------------------------
Privata tjänster   1 572     31    34    -3     17
---------------------------------------------------
Kommunal           1 079    -27    -8   -19    -10
verksamhet
---------------------------------------------------
Statlig              184    -11     1    -1      2
verksamhet
---------------------------------------------------
Totalt             3 988    -38    61   -28     24
---------------------------------------------------
Arbetskraft,       4 320    -53    54   -30    -12
totalt
---------------------------------------------------
Källa: Budgetpropositionen år 1997.












Merge-UTKAST>>

Tabell 9 Arbetsmarknad
-------------------------------------------------
1994  1995  1996  1997
-------------------------------------------------
Årlig        procentuell
förändring
-------------------------------------------------
BNP, producentpris         3,2   3,5   1,7   2,5
-------------------------------------------------
Produktivitet              1,8   1,3   1,5   1,7
-------------------------------------------------
Antalet arbetade timmar    1,3   2,1   0,2   0,8
-------------------------------------------------
Medelarbetstid             2,3   0,6   0,9   0,2
-------------------------------------------------
Antalet sysselsatta       -0,9   1,6  -0,7   0,6
-------------------------------------------------
Arbetskraft               -1,2   1,3  -0,7  -0,3
-------------------------------------------------
%  av  arbetskraften,
nivå
-------------------------------------------------
Öppen arbetslöshet         8,0   7,7   7,7   6,9
-------------------------------------------------
Personer               i
arbetsmarknadspolitiska    5,2   4,4   5,0   5,4
åtgärder
-------------------------------------------------
Anm:  I  begreppet  arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ovan ingår de äldre arbetslösa  som sätts i arbete i
offentlig   sektor.  Åtgärderna  jobbsökaraktivitet,
företagsutbildning samt yrkesinriktad rehabilitering
ingår ej. Dessa  beräknas omfatta ca 10 000 personer
1997.  Uppgifterna   i  tabell  8  är  hämtade  från
budgetpropositionen. Den  nya  NR-statistiken  visar
att  produktiviteten blev högre än vad som angavs  i
tabellen.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Som anges  i  tabell 9 gör Finansdepartementet
den bedömningen  att  den öppna arbetslösheten
faller från 7,7 % år 1995  till  6,9 % år 1997
vilket   motsvarar   knappt  40 000  personer.
Samtidigt    ökar    antalet     personer    i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca 45 000
personer,  till en nivå motsvarande  5,4 %  av
arbetskraften.
Av  diagram  6  framgår  hur  sysselsättningen
utvecklats åren 1980 till 1996.
Diagram 6 Sysselsättning  i  timmar  och  personer  samt total
arbetslöshet









Källor:    Konjunkturinstitutet    och   Statistiska
centralbyrån.
Av diagram 6 framgår att av det kraftiga  fall
i  antalet arbetade timmar som inträffade åren
1991-1993  (den heldragna kurvan i diagrammet)
har mellan en tredjedel och hälften återtagits
år 1996. Den  8  november  redovisade  SCB det
aktuella  läget  på  arbetsmarknaden. Av SCB:s
redovisning    framgår   att    arbetslösheten
alltjämt är hög. Jämfört med samma månad förra
året var arbetslösheten  oförändrad. I oktober
i  år  uppgick  den öppna arbetslösheten  till
7,6 %. Av de arbetslösa  hade  118  000  varit
arbetslösa  mer än 6 månader. Det är en ökning
med 13 000 jämfört  med  oktober  förra  året.
Antalet    personer    i    konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder  uppgick till
196 000  vilket är 15 000 fler än för  ett  år
sedan.
Arbetskraften  (sysselsatta  och  arbetslösa)
uppgick  i  september  till  nära 4,3 miljoner
personer,   vilket   innebär  att  77,5 %   av
befolkningen i åldersgruppen  16-64 år fanns i
arbetskraften. Totala antalet sysselsatta  och
antalet  utförda  arbetstimmar  i oktober i år
var oförändrade jämfört med motsvarande  månad
förra    året.   Övertidsarbetet   var   också
oförändrat.
Svensk ekonomi fram t.o.m. år 2000. Två
scenarier
I propositionen presenteras två alternativa kalkyler av
utvecklingen  fram  t.o.m. år 2000. Kalkylerna
kan  inte  metodologiskt   jämföras   med  den
konjunkturprognos  som  har  redovisats  i  de
föregående  avsnitten.  De skall i stället ses
som  räkneexempel som bl.a.  skall  belysa  de
krav som  är  förenliga  med en utveckling som
innebär   att  arbetslösheten   halveras   vid
sekelskiftet.
Kalkylerna  baseras på den ekonomiska politik
och de regler  som  beslutas av riksdagen samt
de  förslag till förändringar  som  regeringen
presenterar     i    den    nu    föreliggande
budgetpropositionen.  I  de  fall  där  det är
osannolikt  att  inga  nya  beslut fattas, har
vissa tekniska antaganden gjorts. För perioden
1998 t.o.m. 2000 finns exempelvis  inga beslut
om  arbetsmarknadspolitiska åtgärder.  I  båda
alternativen  har  antagits  att volymen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna  successivt
avtar.
De förutsättningar som är gemensamma  för båda
alternativen redovisas i tabell 10.
Tabell 10 Gemensamma förutsättningar för  alternativ
(Bas) och (Hög)
Årsgenomsnitt
---------------------------------------------------------
1996   1997   1998   1999  2000
---------------------------------------------------------
BNP OECD (16)             2,0    2,4    2,5    2,5   2,5
---------------------------------------------------------
KPI OECD (16)             2,3    2,3    2,5    2,5   2,5
---------------------------------------------------------
Marknadstillväxt, OECD    4,8    6,1    6,0    6,0   6,0
(14)
---------------------------------------------------------
Tysk   ränta   5   års    5,1    5,4    5,9    6,0   6,0
statsobligation
---------------------------------------------------------
Basalternativ
---------------------------------------------------------
Svensk   ränta  5  års    7,5    7,0    7,0    7,0   7,0
statsobligation
---------------------------------------------------------
TCW-index
116    115    115    115   115
---------------------------------------------------------
Högtillväxt
---------------------------------------------------------
Svensk   ränta  5  års    7,5    6,9    6,6    6,4   6,2
statsobligation
---------------------------------------------------------
TCW-index                 116  114,5  113,5    113   113
---------------------------------------------------------
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
I  basalternativet   (B)  antas  att  ekonomin
konvergerar mot en årlig  BNP-tillväxt på 2 %.
Denna tillväxt - den potentiella  tillväxten -
är  den  som  kan  uppnås  utan att löner  och
priser  utvecklas  på  ett ohållbart  sätt.  I
högtillväxtalternativet    (H)    antas    den
potentiella   tillväxten  ligga  nära  3 %.  I
jämförelse    med    basalternativet    bygger
högtillväxtalternativet  på en ljusare bild av
den   svenska  ekonomins  funktionssätt.   Den
viktigaste   skillnaden   mellan  alternativen
utifrån  här  givna  förutsättningar   är  att
högtillväxtalternativet  kännetecknas  av   en
icke-inflationistisk  lönebildning och av en i
övrigt   väl   fungerande  arbetsmarknad.   De
arbetskraftsresurser  som finns i utgångsläget
kan  därigenom  tas  i anspråk  utan  att  det
uppstår överhettningstendenser  som driver upp
löner,  priser  och räntor. Utvecklingen  fram
t.o.m. år 2000 beskrivs  i  tabellerna  11 och
12.
Tabell 11 Svensk ekonomi 1996-2000 enligt (Bas) och (Hög)
Procentuell volymförändring
-------------------------------------------------------------
1996
1997    1998      1999    2000
-------------------------------------------------------------
H
B   H   B         B   H   B   H
-------------------------------------------------------------
BNP                    1,6 2,3 2,6 2,6   3,5 2,4 3,3 2,0 2,8
-------------------------------------------------------------
Import                 2,7 4,9 5,1 6,3   6,3 6,0 6,1 5,7 5,8
-------------------------------------------------------------
Privat konsumtion      0,9 1,8 2,1 2,4   2,8 2,5 2,9 2,2 2,6
-------------------------------------------------------------
Offentlig konsumtion  -1,0   -   -   -     -   - 0,3 0,2 1,0
0,5 0,3 1,2   0,4 0,5
-------------------------------------------------------------
Bruttoinvesteringar    8,1 2,0 2,5 8,5  10,4 6,1 7,9 3,7 5,0
-------------------------------------------------------------
Lagerbidrag           -1,5 0,5 0,5 0,1   0,1 0,0 0,0 0,0 0,0
-------------------------------------------------------------
Export                 6,5 5,6 5,8 5,6   6,1 5,2 5,7 5,0 5,5
-------------------------------------------------------------
KPI (dec.-dec.)        1,0 2,2 2,1 2,2   2,0 2,2 2,0 2,2 2,0
-------------------------------------------------------------
Öppen arbetslöshet     7,7 6,9 6,7 6,1   5,4 5,8 4,6 5,7 4,0
-------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska5,0 5,4 5,4 5,0   5,0 4,3 4,2 3,8 3,8
åtg.
-------------------------------------------------------------
1 Nivå i % av arbetskraften.
Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Tabell 12 Utvecklingen på arbetsmarknaden enligt (B) och (H)
Tusental personer
------------------------------------------
Förändring
till 2000
------------------------------------------
1995     B        H
------------------------------------------
Sysselsättning           3   123      237
988
------------------------------------------
Reguljär                 3   157      272
sysselsättning         926
------------------------------------------
Öppet arbetslösa             -84     -156
332
------------------------------------------
Konjunkturberoende           -24      -24
åtgärder               191
------------------------------------------
Utbud                    4    38       81
320
------------------------------------------
Underliggande utbud      4    48       91
449
------------------------------------------
Källor: Budgetpropositionen år 1997.
Partimotionerna och de i propositionen
redovisade bedömningarna av den ekonomiska
utvecklingen
I  allt  väsentligt  reses  i  partimotioner utifrån de
givna     förutsättningarna     inte     några
invändningar    mot    den    här    beskrivna
konjunkturprognosen.
När  det  gäller  risken  för  avvikelser   i
prognosen  framhålls  i  motionerna  att dessa
främst ligger på nedsidan.
I  motion Fi204 (m) hyser motionärerna  vissa
tvivel   om  att  exportprognosen  kommer  att
infrias. Antagandet  i  regeringens  bedömning
att  de  svenska  exportföretagen  skall sänka
sina   priser  i  svenska  kronor  och  därmed
acceptera    lägre    vinstmarginaler   finner
motionärerna riskfyllt.  I  likhet med vad som
sägs i motionerna Fi211 (fp),  Fi213  (mp) och
Fi214   (kd)   är   det  vidare  motionärernas
uppfattning att antagandet  om  att  hushållen
skall  minska  sitt  sparande kan vara alltför
optimistiskt.
Utskottet anser att det givetvis inte går att
helt utesluta att tillväxten  fram  t.o.m.  år
1997  kan  bli lägre än vad som anges i tabell
5. Som tidigare  anförts talar den nu aktuella
statistiken   för   att   Finansdepartementets
konjunkturprognos    kan    ha    underskattat
utvecklingen. I motion  Fi204  (m)  hävdas att
regeringen    vad    gäller    exportprognosen
förutsätter  att  svenska exportföretag  skall
fortsätta   att   vinna    marknadsandelar   i
utlandet.        I        Finansdepartementets
konjunkturprognos görs antagandet  att  kronan
apprecieras  med ca 9 % i år och med 1 % nästa
år. Trots att  exportpriserna i svenska kronor
antas falla något under prognosperioden kommer
relativpriserna  att öka. I enlighet med denna
bedömning utgår Finansdepartementet  ifrån att
resultatet blir minskande marknadsandelar  mot
slutet  av  år  1996  och  under  år 1997. Att
exporten ändå bedöms öka med 6,5 %  i  år  och
5,6 %  nästa  år  förklaras av en relativt god
marknadstillväxt för svensk export. Den senast
redovisade utrikeshandelsstatistiken  och KI:s
konjunkturbarometer  emotsäger  ej  heller  en
sådan utveckling.
I motionerna Fi211 (fp) och Fi213 (mp)  anses
bedömningen  av  utvecklingen  av  den privata
konsumtionen vara för optimistisk.
I  motion Fi211 (fp) framhålls att regeringen
ständigt har tvingats korrigera sina prognoser
som förutsatt en sänkt sparkvot.
I motion  Fi213 (mp) framhålls att antagandet
att hushållen  skall  minska sitt sparande och
"åter   dra   på   sig   spenderbyxorna"    är
anmärkningsvärt.
Utskottet  konstaterar att det är riktigt som
motionärerna           framhåller          att
Finansdepartementets      bedömningar       av
sparkvotens   utveckling   inte   alltid   har
infriats.   Men   utskottet   vill   i   dessa
sammanhang   framhålla  att  korrigeringen  av
sparkvoten inte  orsakats  av alltför positiva
konsumtionsprognoser.   I   stället   är   det
nämnaren   i  sparkvoten  -  dvs.   hushållens
inkomster -  som  varit  svår att förutse. Det
kan  i  detta  sammanhang  finnas   skäl   att
framhålla      att      senast     publicerade
nationalräkenskapsdata visar  att  ökningen av
den    privata   konsumtionen   kraftigt   har
underskattats  åren  1994  och  1995  och  att
nedgången  i sparkvoten blev större än vad som
förutsattes i prognoserna för dessa år.
I samtliga  motioner  som  behandlas  i detta
avsnitt ifrågasätts regeringens bedömning  att
arbetslösheten  i  år  skall uppgå till knappt
8 %  och  falla till under  7 %  nästa  år.  I
motion   Fi211    (fp)   framhålls   att   det
allvarligaste  felet   i  regeringens  prognos
gäller sysselsättningsutvecklingen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
arbetsmarknadsprognosen    är    osäker.   Som
framhålls i budgetpropositionens bilaga  2  är
den  främsta  orsaken  till att arbetslösheten
ökat att efterfrågan på arbetskraft utvecklats
svagare     än    vad    som    bedömdes     i
vårpropositionen. Detta berodde i sin tur på -
jfr tabell 9  -  att  både produktiviteten och
medelarbetstiden                uppreviderats.
Medelarbetstiden för år 1996 skrivs nu upp med
0,8       procentenheter      jämfört      med
vårpropositionen.         Vidare         antas
medelarbetstiden  år 1997 inte öka lika mycket
som under de senaste åren. Förklaringen är att
sjukfrånvaron inte  bedöms  minska i lika stor
utsträckning som tidigare. Finansdepartementet
understryker   emellertid  att  prognosen   är
mycket osäker i detta avseende.
Med hänvisning till  de  i budgetpropositionen
redovisade  scenarierna fram  t.o.m.  år  2000
hävdas i motion  Fi211  (fp) att regeringen nu
tycks acceptera att den totala  arbetslösheten
kommer  att  uppgå  till  ca 10 % år  2000.  I
motion Fi214 (kd) anförs att  regeringen  inte
ens  själv  räknar  med  att dess egen politik
skall  nå  målet 4 %s öppen  arbetslöshet  vid
sekelskiftet.  Utskottet vill med anledning av
dessa  påståenden   understryka   att   det  i
propositionen  redovisade s.k. basalternativet
inte  anger  en  acceptabel   eller   önskvärd
utveckling.     Självfallet    anser    varken
regeringen    eller    utskottet    att    det
alternativet leder  fram  till  en  acceptabel
situation på arbetsmarknaden. Utskottet räknar
med att ytterligare åtgärder kommer att vidtas
under de år som återstår fram till år 2000 för
att bekämpa arbetslösheten och hindra  att den
permanentas  på  en hög nivå i slutet av detta
decennium.
Inriktningen av den ekonomiska
politiken
Inledning
Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet
står   den   svenska   ekonomin    inför    en
konjunkturuppgång. För bara några år sedan var
Sverige  inne  i  en djup kris. Arbetslösheten
ökade lavinartat, budgetunderskottet  skenade,
statsskulden  nådde en nivå som var på gränsen
att   inte   kunna    kontrolleras.    Statens
ränteutgifter  växte  till  en storleksordning
som hotade de mest angelägna  delarna  av  den
offentliga  sektorns verksamhet. Räntorna steg
kraftigt, investeringarnas  andel  av BNP föll
till  en  extrem  bottennivå  och  vår  totala
produktion    minskade.   I   dag   är   läget
annorlunda.
Inflationstakten i Sverige är både historiskt
och internationellt  sett mycket låg. Exporten
fortsätter  att utvecklas  starkt,  trots  den
avsevärda uppgång  av  kronkursen  som har ägt
rum sedan sommaren 1995. Sverige har  nu stora
och växande överskott i utrikeshandeln  och  i
bytesbalansen.      Genom     den     kraftiga
investeringsökningen  under  de  senaste åren,
särskilt       i       näringslivet,       har
produktionskapaciteten byggts ut och därigenom
förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt.
Saneringen  av  de  offentliga finanserna har
gått snabbare än vad som  förutspåddes så sent
som  i den ekonomiska vårpropositionen.  Denna
dramatiska   förbättring   av   de  offentliga
finanserna saknar motstycke. Den har lett till
ett  markant  ökat förtroende för den  svenska
ekonomin och den  ekonomiska  politiken både i
Sverige  och  internationellt.  Härigenom  har
räntorna sjunkit avsevärt.
Arbetslösheten  ligger nu på samma  nivå  som
genomsnittet  för  EU-länderna,  vilket  under
inga omständigheter  kan accepteras. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten  till  4 % år
2000      ligger     fast.     Att     bekämpa
massarbetslösheten    är   och   förblir   den
ekonomiska politikens främsta uppgift.
I   det   följande  gör  utskottet   en   kort
sammanfattning  av  de  i  budgetpropositionen
angivna   riktlinjerna   för  den   ekonomiska
politiken och de alternativ till inriktning av
den ekonomiska politiken som  anges i motioner
avgivna  med anledning av budgetpropositionen.
Avsnittet  om  riktlinjer  för  den ekonomiska
politiken      avslutas     med     utskottets
ställningstagande.
Penning- och valutapolitiken  är  självfallet
en   viktig  del  av  den  samlade  ekonomiska
politiken.  Riksbankens  förda  penningpolitik
för  att  säkerställa ett stabilt penningvärde
har ett brett stöd i riksdagen.
I samtliga  partimotioner  om  den ekonomiska
politiken behandlas frågan som bl.a.  hör till
Sveriges  anslutning till den monetära unionen
(EMU), anknytningen  till EU:s växelkurssystem
(ERM)  och  Riksbankens   framtida  ställning.
Dessa frågor tas upp i ett särskilt avsnitt om
penning- och valutapolitiken.
Samarbetet mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet
En  viktig förklaring till att  restaureringen
av den  svenska  ekonomin  har hunnit så långt
som   här   angivits   är,  som  framhålls   i
propositionen,   att  Socialdemokraterna   och
Centerpartiet sedan  våren  1995 samarbetat om
den ekonomiska politiken. Detta  samarbete har
haft en avgörande betydelse för den  politiska
stabiliteten  och bidragit till sänkta  räntor
och  stärkt  krona.   Budgetpropositionen  har
föregåtts av överläggningar  med Centerpartiet
som  står bakom de i propositionen  redovisade
riktlinjerna  för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,
konvergensprogrammet  och tilläggsbudgeten för
budgetåret  1995/96.  Genom   detta  samarbete
bekräftas  att  det finns politisk  stabilitet
för en ekonomisk  politik inriktad på balans i
de offentliga finanserna år 1998 och halvering
av den öppna arbetslösheten till år 2000.
Jämställdhet
I regeringsförklaringen  i  mars 1996 sägs att
arbetet för ett jämställt samhälle fortsätter.
Det          framgår         också         att
jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla
delar av regeringens  politik. Det innebär att
jämställdhetsarbetet   skall   ingå   som   en
naturlig del i regeringens  arbete  och  i  de
propositioner som regeringen presenterar. Utan
att     det     särskilt     påpekas     skall
jämställdhetsper-  spektivet hela tiden finnas
med i alla delar av regeringens politik.
Regeringen  har  i  en   särskild   skrivelse
(Jämställdhetspolitiken    1996/97:41)    till
riksdagen        redogjort       för       hur
jämställdhetspolitiken   hittills   utvecklats
under   mandatperioden   och   också   angivit
huvuddragen i den fortsatta inriktningen.  Där
konstateras     bl.a.     att     målen    för
jämställdhetspolitiken   ligger   fast.    Det
innebär  att  kvinnor  och  män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla   väsentliga  områden  i  livet.   Vidare
innebär  det  en  jämn  fördelning av makt och
inflytande  mellan  kvinnor   och  män,  samma
möjligheter  till  ekonomiskt oberoende,  lika
villkor  och  förutsättningar   i   fråga   om
företagande,    arbete,   arbetsvillkor   samt
utvecklingsmöjligheter  i arbetet. Det innebär
också  lika  tillgång  till   utbildning   och
möjligheter   till  utveckling  av  personliga
ambitioner,  intressen   och  talanger,  delat
ansvar  för  hem  och  barn samt  frihet  från
sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Finansutskottet  konstaterar  att  det  finns
stora brister när det  gäller  balansen mellan
mäns     och     kvinnors    inflytande    och
maktförhållandet mellan könen.
Ett stort antal insatser  behövs  för att öka
kvinnors  makt och inflytande på alla  områden
och nivåer  i  samhället inom såväl privat som
offentlig sektor.
Att  uppnå  en  jämn   könsfördelning  mellan
kvinnor och män på beslutsfattande  poster  är
en    viktig    demokrati-    och   maktfråga.
Regeringens     möjligheter     att    påverka
utvecklingen  på  detta  område  är begränsade
utom   i   de   fall   regeringen   själv  har
beslutanderätten.  Arbetet  att åstadkomma  en
jämn könsfördelning på alla områden måste dock
fortsätta.
Jämställdhetsfrågorna kan inte  behandlas som
en  delfråga  inom  ett visst utgiftsområde  i
budgetprocessen.   Det   ankommer   på   såväl
regeringen som riksdagen att fortsätta arbetet
med att forma en samlad jämställdhetsstrategi.
Ett annat viktigt medel  att  uppnå  målen är
att   ställa   ökade   resurser   till  JämO:s
förfogande.  Eftersom kraftfulla insatser  för
att nå målen kommer att vara nödvändiga är det
tillfredsställande  att de medel som tilldelas
JämO   är   de   största  sedan   myndighetens
tillkomst.
Tillsammans med de övriga resurser som ställs
till förfogande i jämställd- hetsarbetet visar
budgetpropositionen att regeringen tar arbetet
för ökad jämställdhet på största allvar.
Propositionen
Målet  att halvera  den  öppna  arbetslösheten
till 4 %  år 2000 ligger fast. I propositionen
anförs att  en  viktig  förutsättning  för att
klara  sysselsättningsmålet  är att åstadkomma
en  förbättrad  ekonomisk  tillväxt  under  de
kommande  åren.  Detta  underlättas   av   den
förestående   konjunkturuppgången,   men   det
kommer  även att krävas fortsatta strukturella
förändringar  för att förbättra ekonomins sätt
att fungera.
Viktiga beslut  måste  fattas  rörande  bl.a.
lönebildningen,               arbetsmarknaden,
energipolitiken,  pensionssystemet   och   den
offentliga   sektorn.   Även  arbetsmarknadens
parter har en viktig roll att spela i detta.
De förbättrade offentliga  finanserna  skapar
en större handlingsfrihet framgent än vad  som
har   varit  fallet  under  de  senaste  årens
saneringsarbete.  Det  kommer  därför att vara
möjligt        att        överväga       vissa
fördelningspolitiskt   prioriterade   insatser
under de kommande åren,  förutsatt  att  de är
ansvarsfullt finansierade.
De  skapar  också  goda  förutsättningar  för
Sverige    att    1997    uppfylla   de   s.k.
konvergenskraven inför den  tredje  etappen  i
den  ekonomiska  och  monetära  unionen,  EMU.
Beslut  om  huruvida Sverige skall delta eller
ej  i  valutaunionen   kommer  att  fattas  av
Sveriges riksdag hösten  1997.  Det är en stor
fördel om detta beslut kan fattas  utifrån  en
styrkeposition,  dvs.  att  Sverige  då har en
reell  valfrihet.  Mycket talar nu för att  så
blir fallet.
Inflationen måste varaktigt  hållas på en låg
nivå.  Löntagare, företagare, konsumenter  och
långivare   måste   kunna   lita  på  att  den
ekonomiska politiken under inga omständigheter
kommer  att  tillåta  ett  återfall  i  gångna
tiders penningvärdesförsämring. I takt med att
detta    förtroende    byggs    upp,    skapas
förutsättningar     för     en     ytterligare
räntenedgång.
Det   finns   vidare   skäl,   sägs   det   i
propositionen,  att höja ambitionerna, när det
gäller  utvecklingen   av   sparandet   i  den
offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör  vara
att  etablera  ett  permanent  överskott i den
offentliga sektorn. Det knyter an  till en god
svensk tradition, eftersom det under  de  mest
framgångsrika perioderna under efterkrigstiden
var  möjligt  att  förena full sysselsättning,
stigande reallöner och  en  snabb utbyggnad av
näringslivet  med  låg  inflation,   en  stark
utrikesbalans och ett positivt sparande  i den
offentliga      sektorn.     Tilltron     till
pensionssystemet   skulle   stärkas.  Med  ett
överskott i de offentliga finanserna  blir det
möjligt att öka investeringarna utan att  låna
i  utlandet.  Därigenom skapas förutsättningar
för ökad tillväxt och stigande sysselsättning.
Möjligheterna att  uppnå  och vidmakthålla ett
överskott    i    de   offentliga   finanserna
underlättas  av  regeringens   ambitioner  att
pressa tillbaka arbetslösheten.
Inriktningen  av  finanspolitiken  måste  utgå
ifrån att
-  de  budgetpolitiska   målen  ligger  fast.
Statsskulden   som  andel  av   BNP   skall
stabiliseras 1996,  den offentliga sektorns
finansiella underskott  skall  ej överstiga
3 %   av   BNP   1997   och  de  offentliga
finanserna skall vara i balans 1998.
-  utgiftstaket  ligger fast.  Riksdagen  har
fastställt    utgiftstaket    för    staten
inklusive socialförsäkringssektorn till 723
miljarder kronor 1997, 720 miljarder kronor
1998 och 735 miljarder kronor 1999.
- konsolideringsprogrammet  ligger  fast. Det
omfattar 126 miljarder kronor, eller ca 8 %
av BNP. Regeringens bedömning är att  detta
är    tillräckligt   för   att   uppnå   de
budgetpolitiska målen.
Regeringen gör sålunda bedömningen att det för
närvarande     inte     behövs     ytterligare
budgetförstärkande   åtgärder   för   att   de
budgetpolitiska målen skall uppnås. Regeringen
kommer  dock  även  fortsättningsvis att följa
utvecklingen    noga.    Nästa     halvårsvisa
uppföljning av konvergensprogrammet  kommer  i
anslutning       till      den      ekonomiska
vårpropositionen     1997.      Den     snabba
förbättringen  av de offentliga finanserna  är
anmärkningsvärd    vid    en    internationell
jämförelse  och  saknar motstycke bland  OECD-
länderna.
Näringspolitikens   främsta  uppgift  är  att
medverka  till  en  halvering   av  den  öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000. Till följd av
riksdagens     beslut     i    anledning    av
sysselsättningspropositionen        disponerar
regeringen 1 miljard kronor för nya, offensiva
insatser    för    tillväxt,   förnyelse   och
småföretagsutveckling.          En          ny
tillväxtorienterad   regional   näringspolitik
påbörjas under budgetåret 1995/96  och  kommer
att utvecklas ytterligare under år 1997, bl.a.
genom    en   utvecklad   näringspolitik   för
landsbygden   med   inriktning   mot   turism,
livsmedelssektor  och skogssektor. Ytterligare
åtgärder   för   att  främja   framväxten   av
kunskapsintensiva  mindre  företag  kommer att
vidtas.  Regeringen  avser  även att under  år
1997  fortsätta de hittillsvarande  insatserna
för   att   utveckla   småföretag,   inklusive
kooperativa   företag,  och  turistnäringen  i
syfte att dessa  delar  av  näringslivet skall
kunna   bidra  till  en  högre  tillväxt   och
sysselsättning.
De övergripande  målen  för regionalpolitiken
skall  vara  uthållig tillväxt,  rättvisa  och
valfrihet  så  att  likvärdiga  levnadsvillkor
skapas  för  medborgarna   i  hela  riket.  En
balanserad   regional   utveckling    är    en
förutsättning   för   att   en  god  ekonomisk
tillväxt    skall    uppnås.    De   regionala
obalanserna  tenderar  nu  att  öka,  och  den
regionala  utjämningspolitiken  måste   därför
även  i fortsättningen bedrivas med kraft.  En
ny tillväxtorienterad  regional näringspolitik
utvecklas  genom  bl.a. en  bred  samverkan  i
länen och ett nytt partnerskap.
Företagsstöden   kommer    att    ytterligare
inriktas   mot   att   skapa   incitament  för
ekonomisk tillväxt med särskild  inriktning på
små och medelstora företag. Det breda  arbetet
med   EG:s   strukturfondsprogram  innebär  en
kraftig förstärkning  av regionalpolitiken och
dess genomförande.
Målet  med  miljöpolitiken   är   att  skydda
människors   hälsa,   bevara   den  biologiska
mångfalden,   främja   en   långsiktigt    god
hushållning   med  naturresurser  samt  skydda
natur- och kulturlandskap. Hotet mot miljön är
ett hot mot livet självt. Regeringens ambition
är att Sverige  skall vara en pådrivande kraft
och ett föregångsland  i strävan att skapa ett
hållbart  samhälle. De ekologiska  kraven  kan
leda till nästa stora språng i tillväxten. Det
krävs aktiva  medborgare,  men också en tydlig
politik,    för    att    främja   ett    ökat
kretsloppstänkande.
Sverige  har en aktiv och pådrivande  roll  i
det europeiska  samarbetet  för  ökad tillväxt
och   sysselsättning.  Ett  starkt  europeiskt
samarbete    kan    stödja    de    nationella
ansträngningarna  i kampen mot arbetslösheten.
Regeringen  ger  därför  sysselsättningsfrågan
högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och
verkar  för  att  det   nya   fördraget  skall
innehålla    en    särskild    avdelning    om
sysselsättning.
Partimotionerna och inriktningen av den
ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiet
I motion Fi204 (m) yrkande 1 anförs att de övergripande
målen för den ekonomiska politiken  skall vara
att  skapa förutsättningar för snabb tillväxt,
en   kraftig    ökning    av    antalet    nya
arbetstillfällen        och       en       god
reallöneutveckling.  Skall   dessa  mål  kunna
uppfyllas,     så    att    massarbetslösheten
elimineras  och  Sverige  inte  längre  halkar
efter  den ekonomiska  utvecklingen  i  övriga
industriländer,    krävs    en   genomgripande
omläggning av den ekonomiska politiken. Dagens
ekonomiska  problem  är strukturella  och  kan
inte        lösas        utan       omfattande
strukturförändringar.   Det    medger,   menar
motionärerna, regeringen i budgetpropositionen
men  utan  att några ansatser till  nödvändiga
reformer kan skönjas.
För att uppnå en snabb ekonomisk tillväxt, en
kraftig ökning av antalet arbetstillfällen och
en god reallöneutveckling  krävs  en,  i  bred
bemärkelse,  ny  ekonomisk  politik  som leder
till  stabilitet,  ökar  friheten  och stärker
incitamenten  till  arbete  och förkovran,  en
politik   som   främjar  privat  ägande,   fri
företagsamhet  och  konkurrens.  I  motionerna
Fi201 (m) och Fi207  (m)  yrkandena  1  och  2
anges   vilka   förutsättningar   som   enligt
motionärerna  måste  gälla  för  en  nödvändig
förnyelse  av Sverige och för att ett samhälle
med möjligheter  för  alla att utvecklas skall
kunna skapas.
Stabila offentliga finanser  och  ett stabilt
penningvärde är grundläggande för företags och
privatpersoners  möjligheter  att planera  sin
framtid.  Statsfinansiell  obalans  och  snabb
inflation   leder   till   höga   räntor,   en
ineffektiv     ekonomi     och     godtyckliga
omfördelningar   i   samhället.  Målsättningen
skall vara att de offentliga  finanserna skall
vara  i balans över konjunkturcykeln  och  att
det stabila  penningvärdet  skall säkras genom
en oberoende riksbank och ett deltagande i det
europeiska valutasamarbetet.
Som  motionärerna  ser det är  en  av  de  få
nyheterna i regeringens  budgetproposition att
Sverige,   när  balans  åstadkommits   i   den
offentliga sektorns  finanser, skall bygga upp
permanenta  överskott  vilket  leder  till  en
överbeskattning     av    befolkningen     och
socialisering   av   sparandet.    En    sådan
inriktning  av  finanspolitiken måste avvisas.
Målet skall vara  att  den offentliga budgeten
skall balanseras över konjunkturcykeln. Med en
sådan  norm  förblir  skulden   oförändrad   i
nominella  termer  men  minskar  successivt  i
förhållande  till  BNP  i takt med tillväxten.
Därmed sprids finansieringen  av  tidigare och
nuvarande  generationers överkonsumtion  ut  i
jämn   takt   på    nuvarande   och   kommande
generationer. Tanken  är dessutom att regering
och  riksdag inte skall  behöva  ägna  sig  åt
diskretionär  stabiliseringspolitik,  dvs. att
höja  och  sänka  skatter och utgifter i syfte
att  påverka  konjunkturläget,   särskilt  som
sådan  politik  sällan har varit framgångsrik.
Den måttfulla stabilisering  som  ändå  kommer
till  stånd  sker  i stället automatiskt genom
att  skatteintäkterna   ökar   och  utgifterna
minskar  i  goda  tider och tvärtom  i  dåliga
tider. Det innebär  att  begränsade underskott
kan   tillåtas  i  lågkonjunkturer   men   att
överskott   i  gengäld  kommer  att  uppstå  i
högkonjunkturer.  Ovan  beskrivna  ordning  är
naturligtvis     ett     idealtillstånd.     I
verkligheten   uppför  sig  inte  ekonomin  så
välordnat. För det  första  måste  det  finnas
visst    utrymme   för   politiskt   beslutade
stabiliseringsåtgärder   i  extrema  låg-  och
högkonjunkturer.   För   det   andra    bygger
resonemanget på att man redan kommit fram till
ett  väl fungerande utgifts- och skattesystem.
Där befinner vi oss inte i dag. Den offentliga
utgifts-  och  skattekvoten  är  för  stor och
måste minskas.
Stabila offentliga finanser motverkas  av  en
stor offentlig sektor som i Sverige. Storleken
har  gjort  den  till en koloss på lerfötter -
konjunkturkänslig   och  destabiliserande  för
ekonomin  i övrigt. Anledningen  till  att  de
svenska   offentliga    finanserna    är    så
konjunkturkänsliga   är   emellertid  att  den
offentliga sektorn är så stor och att särskilt
de  regelstyrda  socialförsäkringssystemen  är
omfattande.     Konjunkturkänsligheten     har
sannolikt minskat  något  med strängare regler
och       lägre      ersättningsnivåer       i
socialförsäkringssystemen    samt    med   den
stramare budgetprocessen. Fortfarande  är dock
den offentliga utgiftskvoten mycket stor i ett
internationellt perspektiv.
Lösningen är därmed inte att bygga upp  stora
offentliga buffertar för sämre tider utan  att
flytta  över  delar  av ansvaret för att spara
inför sämre tider från  den offentliga sektorn
till   den   enskilda   individen.    Eftersom
merparten av nuvarande transfereringar innebär
en  omfördelning  över  individens  livscykel,
skulle detta vara fullt möjligt utan att någon
stor    omfördelning    behöver   ske   mellan
individer.
Den   politiska   sektorns  inflytande   måste
minskas  för  att bereda  utrymme  för  privat
verksamhet    och     individuellt     ansvar.
Överflyttning   av  kommunal  verksamhet  till
privat    regi    samt    avregleringar    och
skattesänkningar    för     företagande     är
förutsättningar  för  att  vi  skall  få  ökad
konkurrens,   fler  och  växande  företag  och
därmed fler nya arbetstillfällen.
Skattepolitikens  inriktning  måste  vara  att
genom  kraftiga skattesänkningar på arbete med
tyngdpunkt   på  låg-  och  medelinkomsttagare
minska    bidragsberoendet    samtidigt    som
individens  frihet  och  ansvar att forma sitt
eget liv ökar. Det skall löna  sig  att arbeta
och   man   skall   kunna  leva  på  sin  lön.
Utbildning och kompetens  måste  premieras  om
Sverige   skall   kunna   konkurrera   på   en
världsmarknad  som  är  i  ständig utveckling.
Skattepolitiken  måste  genom   lägre  skatter
skapa  förutsättningar  för väsentligt  bättre
tillväxt och betydligt flera  arbetstillfällen
samtidigt  som bidragsberoendet  minskar.  Det
skattesänkningsutrymme  som måste skapas under
de närmaste åren bör till  en del avsättas för
att stärka förutsättningarna  för  företagande
och  kapitalbildning,  främst genom att  slopa
den extra höga beskattningen  av investeringar
och  kapitalbildning.  Särskild  uppmärksamhet
måste  ägnas  åt  de s.k. fåmansbolagsreglerna
som   straffar   mindre,   expansiva   företag
särskilt       hårt.       Huvuddelen       av
skattesänkningsutrymmet     bör     emellertid
användas för att sänka skatten på arbete genom
främst    sänkta   egenavgifter   och    sänkt
inkomstskatt  för alla. Dessa skattesänkningar
gynnar låg- och  medelinkomsttagare  mest  och
medför att bidragsbehoven minskar.
När   det  gäller  penningpolitiken  anförs  i
motionen   att   det   tar  många  år  för  en
centralbank   att  bevisa  sin   förmåga   att
kontrollera  inflationstrycket,  och  den  har
egentligen ännu  inte  satts på prov, eftersom
efterfrågan i ekonomin har  varit tämligen låg
sedan inflationsnormen infördes.
Det finns emellertid vissa "genvägar" för ett
land  att  visa  att  man  menar  allvar   med
inflationsbekämpningen.   Viktigast   i  detta
sammanhang   är   att   lagstifta   om  större
oberoende  för Riksbanken. Sverige har  i  och
med inträdet  i  EU  förpliktat  sig  att göra
Riksbanken   mer   självständig,  innan  EMU:s
tredje  fas  träder i  kraft,  oavsett  om  vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.
Senast måste det  ske  i december 1997, så att
riksdagen  kan fatta ett  första  beslut  före
valet 1998.  Eftersom  det  är  frågan  om  en
ändring  av  regeringsformen,  krävs beslut av
två  riksdagar  med  mellanliggande  val.  Ett
sådant     steg     skulle     innebära     en
avsiktsförklaring att Sverige ämnar  gå  med i
EMU   så   snart   som  möjligt  eftersom  ett
deltagande i ERM, under två år före övergången
till   EMU:s   tredje   fas,    är    ett   av
Maastrichtavtalets  kriterier  för  att delta.
Motionärerna ser det som angeläget att Sverige
går  med  i  EMU  så  snart  vi  har  uppfyllt
villkoren för att få delta.
I  motion  Fi204  (m) understryks vidare  att
Sverige nu måste inleda  en period som bringar
förhållandena  på arbetsmarknaden  i  samklang
med rörlighetens och det växande företagandets
krav.  Även  i motion  Fi207  (m)  yrkande  10
framhålls att  förändringar av arbetsrätten är
nödvändiga. Motionärerna  förordar  en radikal
förenkling  av  den  lagstiftning  som  i  dag
reglerar förhållandena mellan medarbetare  och
arbetsgivare. Merparten av den arbetsrättsliga
lagstiftningen bör enligt motionärernas mening
ersättas  med  ett fåtal stadganden som alltid
skall iakttas i anställningsförhållanden. Till
dessa skall den  enskilde  personligen,  eller
den  organisation  till vilken denne uppdragit
att föra talan, kunna  addera andra villkor av
betydelse förhandlingsvägen.
Dagens  lönebildning  utgör   ett  allvarligt
problem  för  svenska företags konkurrenskraft
och   måste   därför   reformeras.   Att   som
regeringen konsekvent avvisa varje tanke på en
mer varierad lönesättning  förstärker,  enligt
motionärerna,  problemen  på  arbetsmarknaden.
För en mer tillväxtfrämjande lönebildning  ser
motionärerna   det   som   angeläget   med  en
avveckling    av   de   regler,   t.ex.   inom
lagstiftningen    om    kollektivavtal,    som
motverkar  ett  modernt  synsätt.  En  alltmer
varierad    arbetsmarknad,   där   de   lokala
förutsättningarna - också inom samma branscher
- kan skilja  sig  åt  betänkligt,  lämpar sig
sällsynt illa för centrala överenskommelser. I
stället  bör  en  ordning  etableras  där  den
enskilde själv avgör huruvida han eller  hon i
lönehänseende  önskar  vara  företrädd  av den
fackliga     organisationen    -    respektive
arbetsgivare  av   arbetsgivarorganisation   -
eller   vill   svara   för   förhandling   och
uppgörelse  på  egen  hand.  Praktiskt innebär
detta att kollektivavtalens räckvidd begränsas
till  att omfatta dem som uttryckligen  utbett
sig om att bli företrädda på detta sätt.
Slutligen  framhålls i motionen att en tryggad
energiförsörjning  är en förutsättning för att
företag och hushåll  skall  kunna  planera för
sin   framtid.   En   förtida   avveckling  av
kärnkraften   skulle   få   mycket  allvarliga
följder för tillväxten och uppkomsten  av  nya
arbetstillfällen men även för miljön.
Centerpartiet
I  motion Fi210 (c) framhålls att det är en styrka  för
landet,  företagen  och  sysselsättningen  att
Centerpartiet  tillsammans med regeringen står
för   de   ekonomisk-politiska   riktlinjerna.
Därmed finns en stabil majoritet i riksdagen.
Budgetpropositionen    har    föregåtts    av
överläggningar    mellan   Centerpartiet   och
regeringen. Centerpartiet  och regeringen står
sålunda      gemensamt     bakom     budgetens
utgiftsramar.
Centerpartiet    har   valt   samarbete   för
nationens bästa före  politisk  konfrontation.
Bakgrunden  till  detta  är  den mycket  svåra
statsfinansiella situation som landet befunnit
sig  i sedan början på 1990-talet.  Saneringen
av    statens     finanser    påbörjades    av
fyrklöverregeringen,  men  var  inte  klar när
regeringsmakten    år   1994   övergick   till
Socialdemokraterna.   I  valrörelsen  år  1994
förespråkade Centerpartiet  nationell  samling
för   att   klara   landets  stora  ekonomiska
problem.
Sedan  samarbetet  inleddes   med  regeringen
våren    1995,    med   överenskommelsen    om
kompletteringspropositionen,    har   samtliga
övergripande propositioner varit  föremål  för
förhandling    och    överenskommelse   mellan
Centerpartiet och regeringen.  Den  ekonomiska
politiken  har  varit  framgångsrik  under  de
senaste  18 månaderna. Förtroendet för  svensk
ekonomi  har   markant   förbättrats.  De  för
ekonomin, företagen och hushållen  så  viktiga
räntorna   har  sedan  i  april  1995  sjunkit
radikalt. Den  femåriga obligationsräntan, som
styr  bl.a. bolån,  har  sjunkit  med  mer  än
4,5 %enheter.  För  en familj med ett villalån
på  500  000  kr, som sätts  om  i  början  på
oktober i år, är  räntekostnaderna ca 1 700 kr
lägre per månad, jämfört  med  om samma familj
hade bundit sina lån i april 1995.
Inflationen   är  låg,  kronan  har   stärkts
avsevärt  och budgetunderskottet  har  minskat
kraftigt.
Arbetslösheten  framstår  fortfarande som det
allt  annat  överskuggande  problemet  i  vårt
land.  Med  anledning  av  det  mycket   svåra
arbetsmarknadsläget   tog   Centerpartiet  och
regeringen    ledningen    i    kampen     mot
arbetslösheten  i juli i år med ett omfattande
sysselsättningspaket. Det är första steget mot
målet  att halvera  den  öppna  arbetslösheten
till  år   2000.  De  allra  flesta  av  dessa
åtgärder träder  i  kraft  vid  årsskiftet och
kommer     därefter     att     få    positiva
sysselsättningseffekter.                    De
sysselsättningsskapande  åtgärderna  genomförs
utan    att    statens    finanser   urholkas.
Arbetslöshetsmålet  skall  följas   upp  varje
halvår.   Ytterligare   åtgärder   kommer  att
vidtas.
Den   illa   fungerande  lönebildningen   ser
motionärerna som  en  delorsak  till  den höga
arbetslösheten.  Mycket  talar  för att staten
måste   agera   mer   kraftfullt   och   skapa
incitament  för parterna att enas om löneavtal
som är förenliga  med  den  svenska ekonomiska
utvecklingen i stort. Risken  är  överhängande
att     arbetslösheten    stiger    om    inte
lönebildningen  sköts  ansvarsfullt.  Det  kan
inte  Centerpartiet  acceptera. Staten har ett
vidare ansvar än arbetsmarknadens  parter.  Om
inte  parterna förmår att ta samhällsansvar är
det ofrånkomligt  att  staten måste gripa in i
avtalsprocessen.
Det   råder   en  betydande   samsyn   mellan
Centerpartiet och  regeringen  när  det gäller
utformningen av finanspolitiken. Centerpartiet
har  aktivt medverkat till att sanera  statens
finanser  och  har därmed lagt grunden för att
budgetbalans skall  kunna uppnås till år 1998.
Därefter   bör  statsbudgeten   överbalanseras
under en räcka  av år för att betala av på den
mycket  stora  statsskulden.   Finanspolitiken
måste   sålunda   syfta  till  att  åstadkomma
överskott     i    statens     budget     över
konjunkturcyklerna.
När     det    gäller     inriktningen     av
skattepolitiken är det Centerpartiets ambition
att fr.o.m.  år  1998 ta beslut som leder till
att  skattekvoten successivt  minskar.  Skälet
till  de   hittills  höjda  skatterna  är  den
ekonomiska krisens  akuta karaktär. I en sådan
situation är det rimligt att de som tjänar mer
också bidrar mer till  saneringen  av  landets
ekonomi.  Att  belasta dem som har det svårast
alltför hårt är inte kostnadsfritt för staten,
kommunerna och landstingen.  En  sådan politik
vill  inte  Centerpartiet medverka till.  Lika
litet är det  möjligt att nedmontera välfärden
för att åstadkomma massiva skattesänkningar. I
stället  måste  de  skattesänkningar  som  kan
finnas inom statens  handlingsutrymme  vara av
sådan    art    att   de   leder   till   ökad
sysselsättning.
Inom  vissa  delar   av   skatteområdet   har
Centerpartiet     och     regeringen     olika
uppfattningar      om      utformningen     av
skattepolitiken. Som exempel  kan nämnas vissa
miljöskatter, skatt på vinstandelar och avdrag
för   yrkesfiskare.  Dessa  frågor   behandlas
senare   i   betänkandet   i  anslutning  till
avsnittet om inkomster och utgiftsramar.
Den    nödvändiga    budgetsaneringen     har
oundvikligen    medfört   fördelningspolitiska
spänningar.    I    motionen     anförs    att
Centerpartiet  inget  har att erinra  mot  den
redogörelse som görs i  bilaga  4 till volym 1
av budgetpropositionen, men mycket  talar  för
att    man   bör   initiera   en   analys   av
socialbidragsberoendet,  som  har  ökat  under
senare år. Det finns därför all anledning  att
undersöka  vilka  faktorerna  är  som  gör att
människor tvingas söka socialbidrag.
På  miljöområdet vill Centerpartiet gå längre
och snabbare fram än regeringen. Centerpartiet
har i  samarbete med regeringen fått genomslag
för       ett        miljardprogram        för
kretsloppsanpassning.  Miljöteknikdelegationen
sätter i gång sitt arbete  fr.o.m. årsskiftet.
Koldioxidskatten för industrin fördubblas från
årsskiftet. En avfallsskatt,  som  initierades
under förra mandatperioden skall införas  från
årsskiftet    1997/98.   Sysselsättningen   på
miljöområdet ökar redan starkt, men kommer att
öka än mer till följd av nämnda beslut.
Centerpartiet   föreslår   att  en  skatt  på
kväveoxid  införs  fr.o.m.  1998.   Den  skall
finansiera viktiga satsningar på miljöområdet.
För  år  1997  föreslår  Centerpartiet att  50
miljoner  kronor  används  ur  programmet  för
hållbar utveckling till kalkning av sjöar samt
inköp    av    mark   för   naturvårdsändamål.
Miljöräkenskaper  måste  föras och redovisas i
en  bilaga till budgetpropositionen  i  likhet
med vad  som  gjordes  år  1992. Centerpartiet
vill  prioritera  en skatteväxling  med  sänkt
skatt   på   arbete   och   höjd   skatt   för
miljöstörande verksamhet.
Folkpartiet
Förslagen i motion Fi211  (fp) syftar till, heter det i
motionen, att återge människor  i Sverige tron
på  framtiden.  Om  framtidstron  skall  kunna
återvinnas måste mycket bli annorlunda  i vårt
land. Människor måste kunna lita på samhällets
institutioner och på besked från det politiska
systemet.  Den känsla av hopplöshet som följer
i  massarbetslöshetens   spår   måste  brytas.
Tilltron     till    välfärdssystemen    måste
återupprättas.    Just    det    faktum    att
samhällsförändringarna  går allt snabbare, gör
- kanske paradoxalt - långsiktighet  i  beslut
som   rör   de  institutionella  ramarna  allt
viktigare.   Återställare    och   ytterkants-
politik måste bytas mot en stabilitetspolitik,
förankrad i den huvudfråga där  huvuddelen  av
det svenska folket åsiktsmässigt befinner sig:
Det    innebär    en   politik   som   bejakar
företagsamhet och marknadsekonomi  i  förening
med långtgående ambitioner i fråga om rättvisa
och välfärd.
Folkpartiets  politik  för  stabilitet innebär
följande:
- Sunda statsfinanser - besparingar  på  bl.a.
företagssubventioner.
-  Låg  inflation, bl.a. genom valutasamarbete
och ny lönebildning.
-   Fasta   spelregler    för   löntagarna   -
återupprätta skattereformen.
- Fasta spelregler för företagarna  som gynnar
expansion i näringslivet.
- Pensionsreform ur askan av ATP.
-          Stabila,         självfinansierande
socialförsäkringar.
I  motionen  görs  med  utgångspunkt  från  en
rapport  från  NUTEK   (LU   -95   bilaga   6)
nedanstående  sammanställning,  vars  syfte är
att   illustrera   en  tänkbar  fördelning  av
nytillkommande   arbetstillfällen.    Det   är
sålunda    ingen    prognos   utan   just   en
illustration.
Förändring i sysselsättningen fram till år
2010
Ett    tillväxtscenario     med     fördelning    av
nytillkommande arbetstillfällen på olika sektorer
----------------------------------------------------
Industrisektorn (inkl. jordbruk, bygg      + 90 000
m.m.)
----------------------------------------------------
Handel och transporter
+ 40 000
----------------------------------------------------
Ej   hushållsrelaterad  tjänstesektor
(uppdragsverksamhet,          reklam,
formgivning, konsulter, data m.m.)        + 170 000
----------------------------------------------------
Hushållsnära  tjänstesektor  (turism,
privatvård,    städning,   bank   och
försäkring, ideella  sektorn, medier,     + 180 000
underhållning, kultur m.m.)
----------------------------------------------------
Offentliga sektorn
+ 20 000
----------------------------------------------------
Summa
+ 500 000
----------------------------------------------------
Det   här   beskrivna  scenariet  innebär  ett
dramatiskt  trendbrott  jämfört  med  Sveriges
utveckling de  senaste 25 åren. Den inriktning
av den ekonomiska  politiken  som  förordas  i
motionen  och  som är en förutsättning för att
ett sådant trendbrott  skall  komma till stånd
kan sammanfattas på följande sätt:
Nyföretagandet måste öka kraftigt.
Investeringsnivån   måste   likaledes    höjas
kraftigt.  Om  Sverige  skall  ha en chans att
växla  in  på en högre tillväxtbana  krävs  en
väsentligt snabbare  investeringsutveckling än
i dag. Det ställer i sin tur stora krav på den
ekonomiska politiken.  Sverige  måste utveckla
ett  ovanligt  attraktivt  investeringsklimat.
Skattepolitiken,      energipolitiken      och
inställningen till EMU  är  därvid tre områden
där   Sverige   skulle   kunna   flytta   fram
positionerna   och   därigenom  bli  ett   mer
attraktivt land för investeringar.  Om däremot
skatterna      förblir      skadligt     höga,
energipolitiken  präglas av kortsiktighet  och
Sverige väljer att på obestämd tid stå utanför
EMU  blir investerings-  och  företagsklimatet
avsevärt sämre.
Expansionsmöjligheterna  för  existerande  och
nya   företag  måste  förbättras.  I  motionen
framhålls    att    det    framför   allt   är
småföretagarna  som  kan  hjälpa   Sverige  ur
massarbetslöshetens   grepp.   Men   då  måste
politiken också inriktas på att underlätta för
människor att starta företag och att undanröja
hindren  för  expansion. Fåmansbolag får  inte
längre   diskrimineras    jämfört    med    de
börsnoterade  företagen. Regelverken måste för
dessa företag snarast förändras och förenklas.
Hushållens möjligheter att köpa tjänster måste
förbättras  avsevärt   genom   minskade   s.k.
skattekilar.
Ett  "kunskapslyft"  måste  åstadkommas  genom
bättre   utbildad   arbetskraft   och   större
satsningar på forskning.
För att åstadkomma dessa förändringar krävs  i
sin tur:
Sänkta arbetsgivaravgifter.
Förenklad  arbetsrätt,  som  bl.a.  innebär en
omedelbar  återgång  till de regelförändringar
som genomfördes av den  borgerliga regeringen.
Vidare måste en anpassning  ske  av  nuvarande
regelverk   till   utvecklingstendenserna   på
dagens arbetsmarknad.
Slopad dubbelbeskattning.
Långsiktig energipolitik,  som säkrar tillgång
till elenergi till konkurrenskraftiga priser.
Kraftfull   budgetsanering   med    sikte   på
budgetbalans  år  1998  genom besparingar  och
försäljning av aktier i statliga företag.
Särskilda  åtgärder  för att  minska  de  s.k.
skattekilar, som i praktiken nästan omöjliggör
för hushållen att köpa tjänster samt införande
av s.k. servicecheckar enligt franskt mönster.
En  skattepolitik som återställer  förtroendet
för   skattereformen    genom    att    högsta
marginalskatt  sänks  till 50 % och att planer
på   andra   höjningar  av  marginaleffekterna
(t.ex.  avgifter  i  socialförsäkringarna  som
inte motsvaras  av  förmåner  eller s.k. värn-
och   vårdskatter)  avskrivs.  Skattepolitiken
måste  innebära   en   successiv  sänkning  av
skattetrycket. Viktigt är att man identifierar
och sänker de mest skadliga skatterna först. I
motionen  föreslås  betydande   sänkningar  av
arbetsgivaravgifterna för tjänstesektorn.
En  ny  modell för lönebildningen,  som  bl.a.
innebär att  löntagarna får bära en större del
av  kostnaderna   för   den  arbetslöshet  som
uppstår om resultatet av avtalsförhandlingarna
blir för stora lönehöjningar.  Ytterst  är det
arbetsmarknadens parter som har ansvar för att
lönebildningen  fungerar.  Men det finns också
handlingsutrymme inom den politiska sfären som
kan   utnyttjas   för   att   åstadkomma   mer
balanserade    spelregler    -   och   skärpta
ekonomiska  motiv  - för parterna  att  träffa
avtal   som   ligger  inom   ramen   för   vad
samhällsekonomin  tål.  Till  rätten att fatta
beslut   måste  också  höra  ett  ansvar   för
konsekvenserna.  Om  löneavtalen  blir så höga
att människor tvingas ut i arbetslöshet är det
inte  rimligt att de fackliga organisationerna
kan skicka  hela  notan för detta till staten.
På marginalen svarar  staten  för  100 % av a-
kassornas    ökade   utgifter.   Makten   över
lönebildningen måste också följas av ett visst
finansiellt ansvar. I motionen föreslås därför
att  statsbidraget   sänks  till  75 %  av  a-
kassornas utbetalningar och att egenavgifterna
följaktligen      höjs,     samtidigt      som
inkomstskatten                          sänks.
Arbetslöshetsförsäkringen  bör  utvidgas  till
att  bli  en  allmän  försäkring, som omfattar
alla med förankring på arbetsmarknaden.
En modernisering av arbetsmarknadspolitiken är
nödvändig.  Arbetsmarknadspolitikens   främsta
uppgift måste vara att underlätta individernas
rörlighet   på   arbetsmarknaden,   såväl  den
geografiska som den yrkesmässiga. Det  innebär
bl.a.    en    anpassning    till    de    nya
utvecklingstendenser   vi   i   dag   ser   på
arbetsmarknaden.  Fler  kommer att byta arbete
oftare  i livet, och fler  kommer  därmed  att
under  kortare   perioder  vara  arbetssökande
eller  i utbildning.  Arbetsmarknadspolitikens
uppgift  att  underlätta rörlighet accentueras
då  ytterligare.   De   många  nya  former  av
kontrakt eller anställningar  som  växer  fram
ställer   också  krav  på  förnyelse  av  både
arbetsförmedlingarna   och   de  traditionella
åtgärderna, som i hög grad är  utformade efter
det  gamla  industrisamhällets  behov.  Vidare
måste  kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen
förbättras.   Utbildningen   måste   i  större
utsträckning vara anpassad efter den enskildes
behov  och  till  kraven  på  arbetsmarknaden.
Motionärerna menar också att det  borde finnas
stora     möjligheter     att    effektivisera
verksamheten inom AMS. Vissa s.k. företagsstöd
som för närvarande utgår via AMS bör reduceras
och     pengarna     användas     för    lägre
företagsskatter.  I  motionen understryks  att
arbetsmarknadspolitiken    är   en   nationell
angelägenhet    och    att   den   inte    bör
kommunaliseras.
Fortsatt antiinflationspolitik, bl.a. genom en
deklarerat positiv inställning  till fördjupad
svensk  medverkan i europeiskt valutasamarbete
så snart den svenska ekonomin är mogen samt en
självständigare ställning för Riksbanken.
Återupptagen  reformering  av  den  offentliga
sektorn        genom       valfrihet       och
konkurrensutsättning.
Kraftfullt    försvar     av    en    generell
välfärdspolitik, som ger bra  utbildning,  god
vård  och  trygghet  vid oväntade händelser på
rättvisa villkor - en  sådan  politik  som gör
att människor vågar satsa på framtiden.
Vänsterpartiet
I motion Fi212 (v) anförs att massarbetslösheten är det
stora  hotet mot välfärden och jämställdheten.
Vänsterpartiets      politik      för     full
sysselsättning innefattar olika delar. För det
första föreslås ett 20-miljarderspaket för nya
jobb,  bl.a.  gröna  investeringar, stöd  till
småföretag och kommunal  verksamhet.  För  det
andra  föreslås  stimulanser  av  den  privata
konsumtionen  för  att  stärka hemmamarknaden,
bl.a.  genom  skattelättnader   för  låg-  och
medelinkomsttagare.  För  det tredje  föreslås
strukturreformer     på    arbetstids-     och
miljöområdet     för    att    befrämja     en
arbetskraftsintensiv  och uthållig tillväxt. I
motionen understryks att  en strategi för full
sysselsättning      måste      vara      såväl
konjunkturstimulerande     som     långsiktigt
strukturpåverkande. Avsikten är att  den skall
stärka  den  uthålliga  tillväxten,  förbättra
villkoren för kvinnorna på arbetsmarknaden och
innebära   avgörande  steg  mot  en  ekologisk
omställning.
Statens finanser  har  förbättrats  radikalt.
Tillsammans    med    den    historiskt   låga
inflationen borde detta ge förutsättningar för
lägre räntor och minskad arbetslöshet. Men hur
utvecklingen  blir  framöver  beror   i   stor
utsträckning   på  den  ekonomiska  politikens
inriktning. Som  motionärerna ser det kvarstår
tre grundläggande problem i svensk ekonomi:
- Massarbetslöshet.
-  Höga realräntor  i  kombination  med  stora
privata    sparöverskott    och    offentliga
underskott.
- Stora skillnader i makt och inkomster mellan
könen och samhällsklasserna.
De   senaste   två  åren  har  finanspolitiken
utformats  som en  i  och  för  sig  nödvändig
budgetsaneringspolitik  som emellertid med sin
utformning      skapat      onödigt      stora
fördelningspolitiska orättvisor.
Denna   politik   måste  enligt  motionärerna
läggas om. Arbetslösheten  måste  bekämpas och
den  sneda  resursfördelningen mellan  sociala
grupper  och  mellan  kvinnor  och  män  måste
brytas. Dessa båda  faktorer  hänger  dessutom
ihop.  Lägre  arbetslöshet  stärker löntagarna
och   skapar   förutsättningar   för   jämnare
inkomstfördelning  och jämställdhet.  Dessutom
skapas   bättre  betingelser   för   offentlig
verksamhet,  välfungerande trygghetssystem och
en gynnsammare arbetsmarknad för kvinnor.
Även om vi nu  får  en uppgång i konjunkturen
är det motionärernas uppfattning att det finns
utrymme för en mer expansiv ekonomisk politik.
Den höga arbetslösheten  och  de senaste årens
höga  investeringsnivåer i näringslivet  talar
för att  det  finns  utrymme för ett betydligt
högre  kapacitetsutnyttjande   utan  risk  för
inflationsdrivande                flaskhalsar.
Vänsterpartiets budgetförslag är -  eventuella
indirekta eller dynamiska effekter oräknade  -
ca  12  miljarder kronor svagare. Motionärerna
menar att  detta  är  en  rimlig avvägning som
också innebär att Vänsterpartiet står fast vid
budgetsaneringsprogrammet  på   114  miljarder
kronor.  Men  det  finns  naturligtvis   också
anledning   att   varna  för  att  en  alltför
expansiv finanspolitik riskerar att slå över i
hög    inflation,   hämmar    förnyelsen    av
näringslivet,   stimulerar   spekulation   och
ineffektiv       verksamhet.       1980-talets
erfarenheter förskräcker.
I finansplanen redovisar regeringen  att  det
knappast kommer att vara möjligt att genomföra
annat än marginella förändringar av det totala
skatteuttaget  framöver.  Motionärerna delar i
stort   denna   bedömning,   men   menar   att
fördelningspolitiska  och miljöpolitiska  skäl
talar  för  att kraftfulla  omfördelningar  av
skatterna  behövs.   Vänsterpartiets   förslag
innebär också ett totalt skatteuttag som  är 3
miljarder  kronor  netto  högre än regeringens
förslag.
I  motionen  framhålls  att  penningpolitiken
måste  bli  mindre  åtstramande. Målsättningen
att  få  ner  inflationen   har   mer  än  väl
uppnåtts.   Även  penningpolitiken  måste   nu
inriktas  på  att   få   ner   arbetslösheten.
Reporäntan kan sänkas ytterligare.  Det  finns
inte  några  som  helst  sakliga motiv för att
Sverige  skall  ha  en  högre   nivå   på  den
viktigaste  styrräntan  än  sina  grannländer.
Riksbanken  har ett stort ansvar för  att  via
ytterligare    målmedvetna     räntesänkningar
möjliggöra  en  återhämtning  på  den  svenska
hemmamarknaden och en lägre arbetslöshet.
I  motionen ställs krav på särskilda  insatser
för   sysselsättning  och  uthållig  tillväxt.
Vänsterpartiets  sysseslättningsstrategi vilar
på tre pelare:
-  Näringspolitiken.   I   motionen   föreslås
omfattande  satsningar  på  nyföretagande  och
stimulanser  av  små  och medelstora  företag,
bl.a.  genom  sänkta egenavgifter,  reducerade
arbetsgivaravgifter,    kreditlättnader    och
investeringsbidrag.    Sverige    behöver   en
industriell  utveckling  i  högförädlande  och
kunskapsintensiv    riktning    i   framtiden.
Motionärerna  föreslår  också  ett  omfattande
program  för  ekologisk omställning och  gröna
jobb. Utöver detta  avsätts 5 miljarder kronor
för fler jobb i privat tjänstesektor.
-    Omfördela    privat   konsumtionsutrymme.
Skattesänkningar   föreslås   för   låg-   och
medelinkomsttagare via  ett  höjt grundavdrag.
Värnskatten  för höginkomsttagare  bör  finnas
kvar även efter  1998  (gärna  i  form  av  en
vårdskatt).  Aktiv fördelningspolitik är också
effektiv    konjunkturpolitik    utan    några
budgetbelastande        effekter.        Skall
hemmamarknaden   stärkas   måste  den  privata
konsumtionen  öka  och  det privata  sparandet
minska. Det förutsätter i sin tur tilltro till
offentliga  trygghetssystem,  mindre  oro  för
arbetslöshet och lägre realräntenivåer.
-  Kommuner  och   landsting.   Den  kommunala
verksamheten   måste   värnas.  5,4  miljarder
kronor  bör  omfördelas  till   den  kommunala
sektorn  i  form av sänkta arbetsgivaravgifter
och utökning  av  fonden  för akutinsatser. En
välfungerande   kommunal  verksamhet   är   en
förutsättning för uthållig tillväxt.
Ett samlat 20-miljardersprogram  föreslås  för
bekämpning   av   arbetslösheten.   Programmet
består dels av riktade skattesänkningar,  dels
av   utgiftsökningar   som   möjliggörs  genom
omfördelningar  och  ett  svagare  budgetsaldo
jämfört med regeringens budgetproposition.










Merge-UTKAST>>

20-miljardersprogrammet:
Arbetsgivaravgiftssänkning i tjänstesektorn
- Kommuner och landsting 5 miljarder kronor
- Privat sektor 5 miljarder kronor
Sänkta  egenavgifter  för  egenföretagare  0,6
miljarder kronor
Kreditstöd småföretag 1,3 miljarder kronor
Stöd      till      försöksverksamhet      med
arbetstidsförkortning 2,0 miljarder kronor
Grönt investeringsprogram (kalkning, vallstöd,
marksanering) 1,0 miljarder kronor
Allergisanering  (sjuka   hus)  0,6  miljarder
kronor
Näringspolitiska     satsningar     (FOU-stöd,
nätverk,  högteknologiska   företag,   turism,
kvinnliga företagare) 1,0 miljarder kronor
Aktiv  arbetsmarknadspolitik  (kvinnosatsning,
stöd          till         arbetshandikappade,
utbildningsbidrag osv.) 3,5 miljarder kronor
I        motionen       understryks        att
jämställdhetsperspektiv     nu     måste    få
genomslagskraft   vid   utformningen  av   den
ekonomiska politiken. Regeringens  arbete  med
dessa frågor går trögt. Av största vikt är att
statistiken    blir   könsuppdelad   och   att
regeringsförslagen       får      könpolitiska
konsekvensbeskrivningar. På SCB måste resurser
omfördelas från könsneutral  till könsuppdelad
statistik. På Konjunkturinstitutet bör projekt
"könsräkenskaper"          inledas         med
miljöräkenskapsprojektet     som     förebild.
Myndigheterna bör kunna klara detta inom given
ram.
I      motionen      framhålls      att     en
arbetstidsförkortning   måste   ses   som   en
fördelningspolitisk  fråga.  Så  t.ex.  är det
uppenbart att en förkortning av arbetstiden på
sikt    skulle    innebära    att    både   de
arbetsrelaterade   sjukdomarna   och   arbets-
olyckorna  kommer  att  minska.  Vidare skulle
också     en    arbetstidsförkortning    verka
inkomstutjämnande mellan könen.
För  att en  arbetstidsförkortning  skall  få
genomslag  inom  hela arbetslivet krävs enligt
motionärerna en lagändring.  I  dag förhandlar
parterna utifrån 40-timmarsveckan  som norm. I
ett  första  steg  bör  detta ändras till  35-
timmarsvecka  och  på  sikt   på  andra  sidan
sekelskiftet  till  30  timmar  i  veckan.   I
förhandlingar      kan      sedan     parterna
branschanpassa   arbetstiderna    och    deras
förläggning.  Motionärerna  anser  att  det är
dags att påbörja en utvidgad försöksverksamhet
inom olika sektorer och i olika branscher  med
förkortad arbetstid.
I  motionen  föreslås att riksdagen begär att
regeringen  återkommer  till  riksdagen  under
hösten  med  en   tidsplan   för  en  generell
arbetstidsförkortning.
Arbetsrätten   bör   reformeras.  I   motionen
understryks att inriktningen  därvid  inte får
vara  att  försämra  anställningsskyddet,  öka
visstidsanställningarna      och      försvaga
löntagarnas      förhandlingsposition.     Den
förändrade  situationen   på   arbetsmarknaden
reser i stället krav på en utvidgad arbetsrätt
som vidgar arbetstagarbegreppet och som fångar
upp löntagarnas legitima behov av trygghet och
inflytande     i    förhållande    till    nya
anställningsformer   och   beslutsnivåer.  Det
behövs också verksamma regler  för  att  säkra
jämställdhet   mellan   könen  i  arbetslivet.
Vänsterpartiet    föreslår    att     en    ny
parlamentarisk   utredning   tillsätts  om  en
förstärkt och utvecklad arbetsrätt.
Enligt motionärerna skjuter regeringen  ifrån
sig  ansvaret för arbetslösheten. Gång på gång
framhåller  regeringen att det är parterna som
skall garantera  att  vi  får en lönebildning,
som inte är inflationsdrivande. Detta innebär,
menar motionärerna, i själva  verket ett stort
steg   bort  från  arbetarrörelsens   tidigare
positioner.  Som  motionärerna  ser det är det
riksdagen  och  regeringen  som måste  ha  det
överordnade   ansvaret   för  den   ekonomiska
politiken och som skall skapa  förutsättningar
för  en  lönebildning  som  är  förenlig   med
samhällsekonomisk    balans.    Dagens   stora
löneskillnader,      diskrimineringen       av
kvinnolöner  och omotiverat höga vinstnivåer i
det privata näringslivet skapar inga gynnsamma
förutsättningar för lönebildningen.
I en enskild  motion  Fi209  av  Bengt Hurtig
m.fl.   (v)  föreslås  att  en  parlamentarisk
utredning  tillsätts  med  uppdrag  att  lägga
förslag   om   åtgärder  för  att  stärka  den
ekonomiska demokratin.
Miljöpartiet
I motion Fi213 (mp)  framhålls  att  Sverige behöver en
grön ekonomisk politik. Under de kommande  tre
åren  bör  den  ekonomiska  politiken särskilt
inriktas mot följande mål:
- Miljöskuldsökningen skall upphöra  senast år
1999  och därefter skall miljöskulden minskas.
Det     kräver      långtgående     miljökrav,
miljöanpassning    av    skattesystemet    och
betydande  satsningar  på  miljön   inom  både
offentlig och privat sektor.
-  En rättvisare och mer solidarisk fördelning
av  såväl  tillgångar  som  besparingar  skall
uppnås  med en stark fördelningspolitik, bl.a.
genom  lägre   ersättningar  och  bidrag  till
medel-   och   höginkomsttagare    och   färre
besparingar  på  subventioner  till ekonomiskt
och socialt klämda människor.
- Den öppna arbetslösheten skall  minskas till
under 4% år 2000, bl.a. genom sänkt arbetstid,
minskad   beskattning   av   arbete,  statliga
investeringssatsningar  till gröna  jobb  inom
bl.a.     kultur-,     kommunikations-     och
energiområdena  och  genom  att  skapa  bättre
förutsättningar för främst  små och medelstora
företag.
-  Enskilda människors ekonomiska  självtillit
skall  stegvis  stärkas  genom  brutet tak och
grundskydd     i     socialförsäkrings-    och
pensionssystemen, lägre  beskattning av arbete
och högre miljöskatter, ökat  inflytande i den
demokratiska   processen   och   i  offentliga
angelägenheter m.m.
-   Underskottet  i  den  offentliga  sektorns
finansiella  sparande  skall  uppgå till högst
3 % av BNP 1997 och balans nås 1998. Från 1999
bör  även statsbudgeten vara i balans  så  att
statsskulden kan börja minska.
- Realräntorna  skall  pressas ner bl.a. genom
bibehållna  låga  kostnadsökningar,  fullföljd
statsfinansiell sanering  och  utgiftskontroll
samt  en  bättre  fungerande och mer  dynamisk
arbetsmarknad.
- Förutsättningar skall  skapas för en växande
privat sektor med fler små,  medelstora  eller
kooperativa  företag.  Detta  skall ske så att
ett      resurs-      och      energieffektivt
produktionssätt  främjas  och sysselsättningen
ökar.  Med  hänsyn  bl.a. till  fortsatt  höga
realräntor är det angeläget att finna sätt att
underlätta   för  företagen   att   öka   sina
investeringar.   Det   är   särskilt  små  och
medelstora   företag   som   uppvisar    stora
svårigheter att trygga sin kapitalförsörjning.
De   övergripande   ekologiska  aspekterna  på
ekonomin måste ges betydligt  större  tyngd  i
den  ekonomiska politiken. Det är inte rimligt
att  förvänta  sig  att  miljöpolitiken  ensam
skall   kunna   klara   de  mer  grundläggande
orsakerna       till       den      omfattande
resursförstöringen,      utarmningen       och
förgiftningen  av  miljön.  Miljöproblemen  är
inte marginella fenomen som kan fixas av någon
eftersläpande   städpatrull.   De  är  tvärtom
grundläggande    problem   som   handlar    om
förutsättningarna   för  vår  försörjning  och
ekonomi. Den ekonomiska politiken måste därför
läggas   om   till   en  långsiktigt   hållbar
kretsloppsekonomi.    Miljöanpassningen     av
ekonomin    innebär   emellertid   inte   bara
begränsningar. Tvärtom innebär den också stora
möjligheter till  fler arbetstillfällen och på
sikt  bevarat  välstånd.  Även  på  kort  sikt
öppnar en miljöanpassning  av  den  ekonomiska
politiken stora möjligheter. Miljöbranschen är
i sig en viktig tillväxtbransch med stora  och
växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k.
grön  skatteväxling skapas förutsättningar för
minskad   miljöskuld,  ökad  livskvalitet  och
fortsatt välfärd.
I motion Fi202  (mp)  understryks  att  det är
oerhört viktigt att statens budget- underskott
vänds  till ett överskott och att statsskulden
minskas.  Det  är  av  största  betydelse  att
inflationen  och  räntorna  hålls  låga  och i
paritet  med  vår  omvärld. Det är viktigt att
kronans  värde  är  stabilt.   De   fem   s.k.
konvergenskraven    står    därför    inte   i
motsatsförhållande   till  en  grön  ekonomisk
politik. Men den ekonomiska politiken kan inte
tillåtas  bestå  av  enbart  dessa  fem  krav.
Tvärtom  måste  de  underordnas   övergripande
sociala   och   miljömässiga   mål   för   den
ekonomiska  politiken. Miljöpartiets medverkan
i detta konvergensprogram  har  bl.a.  medfört
att såväl arbetslösheten som miljöfrågorna har
lyfts   upp  som  centrala  mål  jämsides  med
konvergenskriterierna.  I  de  hittills gjorda
uppföljningarna av konvergensprogrammet hösten
1995  (bilaga i tillväxtpropositionen),  våren
1996  (bilaga   i   vårpropositionen)   och  i
anslutning     till     den     nu    aktuella
budgetpropositionen finns emellertid ingen som
helst  uppföljning vad gäller miljömålen  med.
Med anledning  av  detta föreslår vi riksdagen
att  begära  att  regeringen  återkommer  till
riksdagen med en analys av miljökonsekvenserna
av konvergensprogrammet.
Finanspolitiken skall  inriktas  på att snabbt
sanera     statens    finanser    och    skapa
förutsättningar  för  en växande privat sektor
med  fler  små, medelstora  eller  kooperativa
företag. Detta  skall  ske  så att resurs- och
energieffektiva  produktionssätt  främjas  och
sysselsättningen   ökar.    Bekämpningen    av
arbetslösheten  måste,  jämte en aktiv politik
för minskad miljöskuld, vara  en  viktig del i
finanspolitiken.
I  motionen  föreslås  en  skatteväxling  där
skatt  på arbete ersätts med skatt  på  energi
och miljö.  Därigenom  stimuleras tjänste- och
miljörelaterade  sektorer   av  ekonomin.  Med
hänsyn   till   miljösektorns   förhållandevis
snabba tillväxt internationellt sett  och  att
såväl   miljösektorn   som   tjänstesektorn  i
Sverige är förhållandevis underutvecklade, bör
skatteväxlingen  medföra ett ökat  företagande
och en ökad sysselsättning.
Besparingar  i  den  offentliga  sektorn  bör
göras men får inte  ske  så  att  de  slår  ut
förutsättningarna  för  ett  jämlikt  och gott
samhälle. Besparingarna bör inriktas mot bl.a.
de  mycket  höga  utgifterna  för ett militärt
försvar   som   numera   framstår   som   helt
omotiverade,       vägbyggen      med      låg
samhällsekonomisk    nytta,     bidrag     och
ersättningar till enskilda och företag som kan
klara    sig    hyfsat    ändå.   Genom   grön
framtidspolitik  som  medför   minskad   total
arbetslöshet kan betydande besparingar göras i
statsbudgeten.
Välfärdens  kärnområden  -  vård,  omsorg och
skola  - måste så långt möjligt undantas  från
sparniten.  Besparingar  på  dessa  områden är
samhällsekonomiskt   tvivelaktiga.   Mot   den
bakgrunden föreslås att kommunsektorn  ges ett
ökat   ekonomiskt   utrymme   genom   att   de
avdragsgilla  egenavgifterna  inte  höjs  åren
1997  och  1998  och  genom  att  sektorn  får
behålla   en   del   av   överskottet   av  en
skatteväxling           mellan          sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.
De      övergripande     principerna      för
skattepolitiken  bör vara följande. Behovet av
skattefinansiering  av offentliga verksamheter
kommer  att  var  stort   även   i  framtiden.
Samtidigt  finns  det  en  risk för att  vissa
skattebaser urholkas, bl.a.  som  en  följd av
allt öppnare gränser. Miljöpartiet bedömer att
den totala skattekvoten kommer att ligga  kvar
på  ungefär  nuvarande nivå under överblickbar
framtid.   Inom    ramen    för   det   totala
skatteuttaget måste en skatteväxling  ske  med
lägre  skatter  på arbete och högre på energi,
utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen
bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999
och ca 100 miljarder  t.o.m. år 2010. Inom den
ramen      kan      skatten      på     arbete
(arbetsgivaravgifter, egenavgifter  och i viss
mån    inkomstskatten)    sänkas    med   nära
12 %enheter. Skatteväxlingen är det viktigaste
styrmedlet   för   att   få   till   stånd  en
genomgripande  och  långsiktig  omvandling  av
samhället    mot   ett   ekologiskt   hållbart
kretsloppssamhälle.  För att detta skall kunna
ske  på  effektivast  möjliga   sätt   behöver
samhällets aktörer, företag och hushåll  klara
långsiktiga   politiska   beslut   som   anger
färdriktningen. Riksdagen bör därför redan  nu
fatta  bindande  beslut  om  skatteväxling för
åren    1997-1999    och    därutöver    fatta
principbeslut  om  en  fortsatt  skatteväxling
fram till år 2010.
Målet  måste  vara  att  halvera  den  totala
arbetslösheten   till   sekelskiftet.   Enligt
motionärerna    ger    förslagen    en   öppen
arbetslöshet  på  ca  3,5  % år 2000. Men  som
motionärerna    ser    det   måste   en    rad
omfördelningar   av   samhällets    ekonomiska
tillgångar  ske om detta mål skall klaras.  En
arbetstidsförkortning  är  helt  nödvändig  om
arbetslösheten  varaktigt skall minska i någon
större omfattning.  Miljöpartiets  långsiktiga
mål är en förkortning av arbetstiden  till  30
timmar per vecka. Som ett första steg föreslås
att  normalarbetstiden sänks från nuvarande 40
timmar  till  35  timmar  per vecka fr.o.m. år
1998. Utöver en arbetstidsförkortning krävs en
rad    ytterligare    åtgärder,    som     att
beskattningen  av  arbete  sänks samtidigt som
miljörelaterade  skatter  höjs  i  motsvarande
grad.  Vidare  bör  en  storsatsning   på   en
ombyggnad      av     Sverige     till     ett
kretsloppsanpassat    samhälle    skapa    nya
arbetstillfällen.      För      att      uppnå
sysselsättningsmålet        måste        också
personalindragningarna   inom   kommuner   och
landsting begränsas.
De fördelningspolitiska orättvisorna växer  i
vårt  land. I anslutning till propositionen, i
bilaga  4,  lämnas  en sedan länge efterfrågad
fördelningspolitisk   analys   av   hushållens
inkomstutveckling 1975-1994. Den bekräftar att
inkomstklyftorna     i     samhället     ökar.
Regeringens, enligt motionärerna,  nonchalanta
inställning till fördelningsfrågorna  är  helt
oacceptabel.   Miljöpartiet   kräver   en  rad
fördelningspolitiskt motiverade förändringar.
-   Miljöpartiets  förslag  till  ändringar  i
socialförsäkringarna,       a-kassan       och
pensionssystemen      innebär      att     det
fördelningspolitiska  inslaget  blir betydligt
starkare.  En  betydande omfördelning  görs  i
ersättningarna så  att  de  som i dag erhåller
låga eller inga ersättningar  får  mer.  Detta
finansieras  genom  att  de som i dag erhåller
höga ersättningar får mindre  än  vad de får i
dag.
- Den kanske största orättvisan är  mellan  de
arbetslösa  och de som har arbete. Förslagen i
motionen  på det  arbetsmarknadspolitiska  och
kommunalpolitiska   området,   som  redovisats
ovan, innebär att arbetslösheten  halveras  på
fyra  års  tid.  Våra  förslag till generösare
inträdesregler och försörjningstillägg i bl.a.
a-kassan innebär att betydligt fler kommer att
omfattas av trygghetssy- stemen.
- Förslaget innebär vidare  att  kommunsektorn
får  bättre  ekonomi  jämfört  med regeringens
förslag,  vilket  innebär  drygt 20  000  fler
arbetstillfällen.    Välfärdens    kärnområde,
skolan, får därigenom  bättre förutsättningar.
Det har stor fördelningspolitisk betydelse.
Kristdemokraterna
I  motion  Fi214  (kd)  anförs  att  Kristdemokraternas
alternativ till regeringens  budgetproposition
tar  sikte på tre huvuduppgifter.  Den  första
huvuduppgiften      gäller      att      skapa
förutsättningar  för  nya  och växande företag
för  att åstadkomma de nya jobben.  Den  andra
huvuduppgiften  är  att  skapa resurser så att
kommuner  och  landsting kan  möta  de  snabbt
växande behoven av vård och omsorg. Den tredje
uppgiften  är att  den  ekonomiska  saneringen
skall bedrivas  på ett sådant sätt att de mest
utsatta grupperna inte drabbas ytterligare och
att  de  som  drabbats   mest  av  regeringens
nedskärningar kompenseras.
Den främsta målsättningen  för den ekonomiska
politiken  måste vara att halvera  den  totala
arbetslösheten.  Nackdelarna  med  regeringens
inriktning   på   den   öppna   arbetslösheten
framkommer enligt motionärerna tydligt när man
granskar regeringens förslag. Öppet arbetslösa
döljs  bakom  en stor utbildningssatsning  och
traditionella          arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Insikten om att endast  den  privata  sektorn
kan  skapa  den  expansion av samhällsekonomin
och   den  ökning  av   det   totala   antalet
arbetstillfällen  som  Sverige  så väl behöver
kräver en kraftfull tillväxtpolitik som bygger
på strukturella och tillväxthöjande  åtgärder.
Den     traditionella    konjunkturorienterade
tillväxtpolitiken  måste,  menar motionärerna,
ge plats för en politik som  via  djupverkande
och  långsiktiga  insatser  främjar de  reella
förutsättningarna för tillväxt.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken  som  presenteras  i  motionen   kan
sammanfattas under följande rubriker.
Ett    gott    företagsklimat    skapar    nya
framtidsjobb,   och   förväntningarna  på  nya
arbetstillfällen ställs  i  första  hand på de
mindre företagen. Utrymmet för produktivitets-
och effektivitetsförbättringar i framför  allt
de  stora  företagen  innebär  att man i dessa
företag  samtidigt  kan  öka produktionen  och
minska antalet anställda.  Under  den  senaste
tioårsperioden  minskade  antalet anställda  i
storindustrin  med  19 %  medan   småindustrin
ökade antalet anställda med 11 %.
Ett    gynnsamt    klimat    för   små-   och
nyföretagande är därför av största  vikt inför
1990-talets  kamp  mot den höga arbetslösheten
och    för   sanering   av    statsfinanserna.
Attityderna till företagande måste bli bättre.
Inställningen         till        företagande,
företagsklimatet,     är     avgörande     för
benägenheten  att  starta företag.  Politiker,
skolor, företagare,  organisationer  m.fl. har
ett gemensamt ansvar för detta. Vidare  är  en
fortsatt  produktivitetstillväxt  viktig.  För
att   en   sådan   skall   främjas  krävs  att
devalveringspolitik undviks. En väl fungerande
infrastruktur,  inklusive  telekommunikationer
och  informationsteknik, är också  en  central
förutsättning  för  att  svenskt  näringsliv i
hela  landet  skall  kunna  expandera.   Stora
satsningar  på  forskning  och  utbildning  är
nödvändiga  om  svenskt näringsliv skall kunna
fortsätta  att  utveckla   produkter   som  är
internationellt    konkurrenskraftiga.    Goda
forskarmiljöer  är  viktiga  för  att  behålla
forsknings-    och   utvecklingsverksamhet   i
Sverige. Utbytet  mellan högskolor/universitet
och    näringsliv    för     att     stimulera
kommersialiseringen    av   forskningsresultat
måste förbättras.
Många,   framför   allt  mindre   företagare,
upplever  sig  ofta  kämpa   mot   en  kompakt
byråkrati.  Kristdemokraterna  välkomnar   mot
denna  bakgrund  att  regeringen nu tillsätter
ytterligare  en  utredning  för  att  se  över
byråkratin för småföretagare.  Det  finns även
anledning  att  se  över  alla de myndigheter,
institutioner och organisationer  som på olika
sätt handhar företagarfrågor och hitta  former
för  att  samordna de olika verksamheterna  på
ett sätt som  dels  förenklar  för  företagen,
dels   kan   innebära   rationaliseringar  och
effektiviseringar av de olika  stöd som staten
står  bakom  till företagen. Kristdemokraterna
föreslår  att den  avregleringsdelegation  som
tillsattes  under den förra mandatperioden får
slutföra sitt arbete. Kapitalförsörjningen för
de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av
dubbelbeskattningen.
Arbetsrätten  måste  reformeras  så  att  den
bättre  svarar  mot  dagens  arbetsmarknad och
unga    människors    syn   på   arbete    och
flexibilitet.  Kristdemokraterna   avser   att
återkomma   i   denna   fråga  när  regeringen
presenterar   sitt  förslag   till   förändrad
arbetsrätt.
Ökade  krav  på  flexibilitet  i  arbetslivet
ställer också allt  större krav på fortlöpande
kompetensutveckling.  Olika  metoder  för  att
stimulera  till såväl egen kompetensutveckling
som utbildning  inom arbetslivet måste prövas.
Ett system med individuella  utbildningskonton
bör införas.
Målet  för den översyn av företagsstöden  som
nu görs bör  kunna  vara sänkta företagsstöd i
utbyte     mot    sänkta    skatter,     t.ex.
arbetsgivaravgifter.       En       rättvisare
konkurrenssituation skall eftersträvas.
Stimulanser  för att påskynda utvecklingen  av
antalet  tjänsteföretag  skulle  få  påtagliga
effekter  på   antalet   nya  jobb.  Också  ur
resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme
för  tjänstesektorn,  t.ex.   när  det  gäller
reparationer  och  underhåll,  angeläget.  Att
generellt  minska tjänsteföretagens  kostnader
genom   t.ex.    sänkt    moms   eller   sänkt
arbetsgivaravgift  skulle, för  att  ge  någon
betydande   effekt,  i   dagsläget   vara   en
statsfinansiellt  alltför  dyr åtgärd. Som ett
första  steg  bör  därför en selektiv  lösning
väljas.
Motionärerna vill mot  den bakgrunden avsätta
ytterligare resurser utöver  regeringens  ROT-
program  för att kunna bredda basen för arbete
som berättigar  till  avdrag  liksom  för  att
möjliggöra    en    större    skattereduktion.
Hushållssektorn måste stimuleras genom att den
modell  för  hushållstjänster  som   finns   i
Danmark införs.
Arbetsmarknadspolitiken    måste   reformeras.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat
utgå från subsidaritetsprincipen.  Det innebär
att  det en lägre nivå klarar av på egen  hand
skall   inte   högre   nivåer   lägga  sig  i.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara subsidär på
så  sätt  att  samhällets insatser skall  vara
stödjande när så  krävs,  dock  utan att skada
ordinarie arbetsmarknad.
Det är nu nödvändigt att få en ny  syn på den
statliga     arbetsmarknadspolitiken    kontra
kommunerna och deras ansvar för de arbetslösa.
Riksdagen beslutade under maj månad i år om en
begränsad  försöksverksamhet  med  ökad  lokal
samverkan.
Rapporter har den senaste tiden kommit om att
flera utvalda  kommuner  hoppat  av  projektet
efter  besvikelse  över  att  användningen  av
finansiella  medel  fortfarande  omgärdas   av
starka  regleringar. De erfarenheter som redan
finns av  lokal samverkan borde emellertid tas
tillvara  för  att  förbättra  samarbetet  och
effektiviteten   på   arbetsmarknadspolitikens
område. Därför borde alla  kommuner som önskar
få  delta  i  försöksverksamheten   med  lokal
samverkan. Staten kan aldrig avhända  sig  det
nationella             ansvaret            för
arbetsmarknadspolitiken  men  väl  se till att
kommunerna   får   möjlighet  att  göra  bästa
möjliga av situationen.  Projektet  bör vidare
ses över så att den intention som uttalats  om
friare  användning  av finansiella medel också
kan realiseras.
För  att förhindra en  ökning  av  den  öppna
arbetslösheten  med personal som avskedas från
kommuner       och       landsting       borde
arbetsmarknadspolitiska medel och a-kassemedel
inom försöksverksamhetens ram få användas till
kompetensutveckling/utbildning    för    dessa
personalgrupper.
Ungdomar    måste    få   ett   fotfäste   på
arbetsmarknaden för att  sedan kunna utvecklas
i   sin   yrkesroll.  Möjligheten   att   vara
visstidsanställd   bör   förlängas   till   24
månader.
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är
miljö-    och    energisektorn.    Genom    en
skatteväxling  med  höjda  skatter  på ändliga
naturresurser  och  miljöskadliga utsläpp  och
sänkta kostnader för  arbete  skulle  ge  fler
arbetstillfällen   samtidigt   som  vår  miljö
skyddas. Efter det att Skatteväxlingskommittén
avslutat   sitt   arbete   bör  en  genomtänkt
strategi för successiv skatteväxling utarbetas
och presenteras för riksdagen.  Redan  nu  bör
dock      energi-      och     miljörelaterade
skattehöjningar   växlas  mot   åtgärder   som
befrämjar sysselsättningen. På miljöområdet är
det väsentligt att  föra en långsiktig politik
som syftar till att bevara nuvarande miljö och
naturresurstillgångar   samt   återställa   de
skador  som  uppkommit.  EU:s  miljöstöd måste
användas  fullt  ut  för  att säkra  biologisk
mångfald och öppna landskap.
Utskottets ställningstagande
I Moderata samlingspartiets motioner Fi201 och
Fi204  riktas stark kritik mot  den  nu  förda
politiken. I motionerna ges en bild av Sverige
där orsakerna  till  1990-talets problem måste
sökas i den politik som  utformades  för flera
decennnier  sedan. I motion Fi201 (m) går  man
ännu längre tillbaka  i  tiden.  Idén  om  att
skapa ett samhälle med ett väl utbyggt socialt
välfärdssystem  - tanken att skapa ett folkhem
-  blev enligt motionärerna  inledningen  till
dagens         problem.        Folkhemstankens
"kollektivistiska  syn  på  samhället  var fel
redan  när  den  formades  och  har  spelat en
alltmer   destruktiv   roll   för  vårt  lands
utveckling", heter det i motion Fi201 (m).
Utskottet  kan  inte i något avseende  ställa
sig   bakom   den   historiebeskrivning    som
presenteras  i  motionerna Fi201 (m) och Fi204
(m).  Dessvärre är  det  också  så  att  denna
bakgrundsbild av utvecklingen i Sverige bildar
utgångspunkt  för de förslag till åtgärder som
redovisas i motion  Fi204 (m). Finanspolitiken
skall   ges   en   utformning   med   kraftiga
skattesänkningar     innebärande     fortsatta
omfattande  nedskärningar  av  den  offentliga
sektorns  verksamhet.   I   motion  Fi204  (m)
karakteriseras den offentliga  sektorn som "en
koloss  på  lerfötter".  Vidare  föreslås  att
förutsättningarna för lönebildningen  ändras i
riktning   mot   individerna   i  stället  för
centrala  övereskommelser  och  att   radikala
förändringar   sker   inom   arbetsrätten  som
försvagar     löntagarens     ställning     på
arbetsmarknaden.
Det  kan  enligt  utskottets mening  i  detta
sammanhang finnas anledning  att  redovisa vad
som  innefattas i begreppet offentlig  sektor.
Ett vanligt  mått  på  den offentliga sektorns
storlek är kvoten mellan sektorns utgifter och
BNP. Sverige som har den  högsta utgiftskvoten
- utgiftskvoten nådde sin högsta  nivå år 1993
och  uppgick  då till 73 % och beräknas  falla
till 63 % år 1997  -  ligger  tillsammans  med
Holland, Belgien och de nordiska länderna över
OECD-genomsnittet på 50 %. Den största andelen
av   dessa   utgifter   utgörs  emellertid  av
transfereringar och räntor.  Ser  man till den
egentliga  verksamheten som till större  delen
utgörs av produktion  av tjänster, blir bilden
en  annan. Den offentliga  konsumtionen  utgör
knappt  30 %  av BNP. Norden befinner sig även
här   i  främsta  ledet   med   väl   utbyggda
offentliga  sektorer.  Sverige  har den högsta
andelen  beroende  på  en  mycket  hög   andel
konsumtion   av  kommunala  tjänster.  Andelen
statlig   konsumtion    ligger   för   Sverige
emellertid under genomsnittet för OECD.
Utskottet  avvisar  den  inriktning   av  den
ekonomiska politiken som föreslås i motionerna
Fi201  (m)  och  Fi204  (m).  Den  av Moderata
samlingspartiet   föreslagna   politiken   med
kraftiga   skattesänkningar  i  förening   med
nedskärningar i en offentlig sektor, som redan
drabbats   svårt    av    1990-talets    djupa
lågkonjunktur,   innebär   att  den  generella
välfärdspolitiken måste överges. Denna politik
kombinerad     med    de    förändringar     i
lönebildningen   som   motionärerna   förordar
kommer sannolikt att  kraftigt  öka  klyftorna
vad gäller levnadsvillkoren för olika  grupper
i   samhället.   Det  är  utskottets  bestämda
uppfattning    att    grunderna    för    vårt
välfärdssystem   måste   försvaras.   Det   är
emellertid  ofrånkomligt  att   ett  generellt
välfärdssystem,  som  i  dag  kännetecknar  de
nordiska länderna, får en hög utgiftskvot.  En
bidragande  orsak  är också att i dessa länder
beskattas   de  offentliga   bidragen   vilket
förstorar utgifterna.
Vad   utskottet    här    anfört    om   vårt
välfärdssystem emotsäger inte att anpassningar
löpande  måste  vidtas för att systemet  skall
kunna  fungera  i en  föränderlig  värld.  Den
genomförda skattereformen  åren  1990-1991  är
ett exempel på detta.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka
betydelsen   av   stabila  välfärdssystem.  En
förutsättning för att  företag skall investera
är  att  det  finns  en efterfrågan  på  deras
varor. Detta kräver i  sin tur att medborgarna
känner     trygghet    och    tilltro     till
välfärdssystemen.  Trygga individer förmår att
ta  initiativ som driver  utveklingen  framåt.
Medborgarnas      tilltro      till      olika
försäkringssystem    måste   därför   stärkas.
Tydliga  och stabila regler  måste  gälla  vid
sjukdom, arbetslöshet och pension.
I motsats  till vad som hävdas i motion Fi204
(m)  anser  utskottet   att  Sverige  har  ett
skattesystem som är förmånligt för företag och
företagande,   även   vid  en   internationell
jämförelse. Ett väl fungerande skattesystem är
av grundläggande betydelse  för  att  uppnå en
stabil  och  hög  tillväxt i samhällsekonomin.
För   att   nå   sysselsättningsmålet    måste
skatteregler   och   andra   spelregler   vara
långsiktigt  stabila  så  att både företag och
privatpersoner skall kunna  investera och göra
långsiktiga  bedömningar. Detta  är  speciellt
viktigt  i en ekonomi  som  den  svenska,  där
skatterna  utgör en stor andel i relation till
den samlade  produktionen. Vid den sanering av
statsfinanserna som har genomförts sedan valet
år 1994 har skattehöjningar  utgjort en viktig
del, både genom att bidra med  ökade inkomster
till  staten och genom att bördorna  därigenom
har kunnat  fördelas efter bärkraft. Utskottet
förutsätter inte  några  stora förändringar av
det totala skatteuttaget framöver. Däremot kan
justeringar  och omfördelningar  mellan  olika
skatter aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den
fortgående   internationaliseringen   av   den
svenska  ekonomin.   Önskemål   om   en   ökad
miljörelatering  av  skattesystemet  kan också
motivera   förskjutningar   i   skatteuttaget.
Ytterligare åtgärder för främst mindre företag
är  också  motiverade.  Regeringen har  därför
lagt fram förslag som förbättrar villkoren för
nyinvesteringar   för   små   och   medelstora
företag. Regeringen förbereder  också ett nytt
system  för betalning av skatter och  avgifter
som kommer  att  underlätta  och effektivisera
både   företagens   och   skatteförvaltningens
arbete.
Utskottet delar inte den uppfattning som förs
fram i motion Fi204 (m) att  det  måste ske en
radikal     förändring     av    arbetsrätten.
Föreställningen  att den enskilde  personligen
skall  kunna  nå  goda  villkor  av  betydelse
förhandlingsvägen av  utöver  vad  som  skulle
regleras i en "förenklad arbetsrätt" måste för
stora   grupper   av  arbetstagare  vara  helt
verklighetsfrämmande.   Självfallet   är   det
viktigt   att   arbetsrätten   anpassas   till
förändringar  på  arbetsmarknaden.  Regeringen
har  också  nyligen träffat en överenskommelse
med   Centerpartiet    om    förändringar    i
arbetsrätten.  Inriktningen  är  att  göra det
lättare  för företagen att anställa, inte  att
göra  det  lättare   att   säga   upp.  En  ny
anställningsform,                överenskommen
visstidsanställning, införs för att  göra  det
lättare    att    anställa   personal.   Ökade
möjligheter till nyanställningar  är  särskilt
viktigt  i  den  konjunkturuppgång som väntas.
För att stärka främst  kvinnors  ställning  på
arbetsmarknaden  föreslås  dessutom  rätt till
ökad sysselsättningsgrad för deltidsarbetslösa
och en tidsgräns för vikariatanställningar. En
proposition  i detta ärende överlämnades  till
riksdagen den 24 oktober.
Med hänvisning  till vad utskottet här anfört
avstyrker  utskottet   motionerna   Fi201  (m)
yrkandena 1-3 och 5-9 och Fi204 (m) yrkande 1.
I  motion  Fi207  av Gunnar Hökmark m.fl.  (m)
yrkandena 1 och 2 framförs bl.a. synpunkter på
utformningen av skattepolitiken  som  har viss
anknytning   till  motsvarande  behandling   i
motionerna  Fi201   (m)  och  Fi204  (m).  Här
aktuella yrkanden i motion  Fi207 (m) avstyrks
av utskottet.
I      Folkpartiet     liberalernas     motion
Fi211framhålls   särskilt  vikten  av  att  om
arbetslösheten skall  kunna  tvingas  tillbaka
måste            nyföretagandet            och
expansionsmöjligheterna för företagen öka. Det
är,    menar    motionärerna,   framför   allt
småföretagen  som   kan   hjälpa   Sverige  ur
massarbetslöshetens  grepp.  Kritik  riktas  i
motionen  mot  att  den  förda  politiken inte
anpassar  skatte-  och  regelsystemet  på  ett
sådant sätt att företagssektorn kan växa.
Utskottet vill med anledning av motionärernas
syn    på    möjligheterna    att    expandera
företagssektorn anföra följande.
Ett   gott   företagsklimat  förutsätter   en
internationellt              konkurrenskraftig
företagsbeskattning   och   tillfredsställande
villkor för riskkapitalförsörjningen.  Sverige
har också som utskottet tidigare i betänkandet
framhållit i en internationell jämförelse  ett
skattesystem    som    är    förmånligt    för
företagande.  För  större företag med tillgång
till de internationella  kapitalmarknaderna är
villkoren goda. För små och medelstora företag
behöver    emellertid    försörjningen     med
riskkapital   underlättas.  Regeringen  har  i
proposition 45  lagt  fram  ett  förslag  till
lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning
mot   dessa   företag.   I   detta  betänkande
behandlar utskottet också förslag om att sänka
arbetsgivaravgifterna för de mindre  företagen
med över 2,5 miljarder kronor (prop. 21).
När   det  gäller  regelsystemets  utformning
delar utskottet  till  viss  del motionärernas
uppfattning. Reglerna för att starta och driva
företag  bör förenklas. Regeringen  har  också
tillsatt  en   delegation   med   uppgift  att
förenkla olika regler för de mindre företagen.
För   att  komma  till  rätta  med  den  illa
fungerande       lönebildningen       föreslår
motionärerna   att  de  som  har  makten  över
lönebildning  - enligt  motionärernas  synsätt
löntagarnas   organisationer    -    tar   ett
finansiellt   ansvar   för   alltför  kraftiga
löneökningar.  Ansvaret  skall utkrävas  genom
att  statsbidraget  sänks  till  75  %  av  a-
kassornas  utbetalningar  vilket  innebär  att
egenavgifterna höjs.
Som    framgått   av   utskottets    tidigare
redovisning  i  betänkandet  av det ekonomiska
läget    i    den    svenska    ekonomin   har
löneutvecklingen trots det mycket  svåra läget
på arbetsmarknaden legat över genomsnittet för
våra viktigaste handelspartner. Som  utskottet
ser det är detta en situation som i längden är
ohållbar. Lönebildningen måste förbättras  och
bringas  i samklang med vår omvärld. Sker inte
detta kan  ansträngningarna  att nå målet - en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 %
år  2000  -  omintetgöras.  Det är  emellertid
utskottets uppfattning att ansvaret  att skapa
en  robust  lönebildningsprocess  måste  åvila
arbetsmarknadens parter. Alternativet är -  om
stora  fördelningspolitiska  orättvisor  skall
undvikas  -  en  statlig  inkomstpolitik,  ett
alternativ  som  utskottet  inte vill förorda.
Som anförs i propositionen behövs  för  att ta
Sverige   ur   massarbetslösheten   ett   nytt
kontrakt   för  samverkan  på  lönebildningens
område. I samband  med vårpropositionen inbjöd
därför regeringen arbetsmarknadens  parter att
redovisa    sin    syn    på    den   framtida
lönebildningen.  Inbjudan speglar  regeringens
inställning att lönebildningen  i  första hand
är   en  fråga  för  arbetsmarknadens  parter.
Parterna fick därefter i uppdrag att fram till
den   31   mars   1997   gemensamt   formulera
nödvändiga  förändringar  av förhandlings- och
lönebildningssystemet för att  säkerställa  en
bättre fungerande lönebildning. Som ett första
steg  har Edingruppen fått i uppdrag att under
hösten  1996  granska  utfallet av den senaste
avtalsrörelsen.
I motion Fi211 (fp) tas även frågan upp om en
reformering   av   arbetsrätten.    Utskottets
ställningstagande vad gäller arbetsrätten  har
redovisats tidigare i betänkandet i anslutning
till   ställningstagandet   till  de  moderata
partimotionerna.
I motion Fi211 (fp) ställs också  krav på att
arbetsmarknadspolitiken            reformeras.
Motionärerna        vill       bl.a.       att
arbetsmarknadsutbildningen    förbättras   och
anpassas    efter    den    enskildes   behov.
Verksamheten   vid  AMS  måste  effektiviseras
genom       en      decentralisering       och
avbyråkratisering.   En   nära  samverkan  med
kommuner och näringsliv bör upprättas.
Utskottet vill här framhålla  att arbetet med
att  förändra  arbetsmarknadspolitiken  i  den
riktning som motionärerna  önskar redan pågår.
Regeringen  har  sedan den tillträdde  arbetat
med     att     reformera      den      aktiva
arbetsmarknadspolitiken.  Kompetenshöjning  är
ett  centralt  inslag  i  strategin   för  att
återföra  arbetslösa  till  reguljärt  arbete.
Många  av dem som har blivit arbetslösa saknar
den kompetens  som behövs för att kunna få ett
nytt jobb. Det krävs  ofta  en  ny kunskap för
att möta de krav som de nya jobben ställer.
Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas
roll stärkts. Kommunerna har fått ett starkare
inflytande. De arbetsmarknadspolitiska  medlen
har  blivit mer flexibla och individinriktade.
Konkreta    och    realistiska    individuella
handlingsplaner  upprättas i samarbete  mellan
de   arbetssökande   och   arbetsförmedlingen.
Därigenom tydliggörs både  den  arbetssökandes
och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet  är att
påskynda   återgången   till   den   reguljära
arbetsmarknaden.
Utskottet avstyrker med det anförda yrkande  1
i motion Fi211 (fp).
I   Vänsterpartiets  motion  Fi212  krävs  att
finanspolitiken   och   penningpolitiken  blir
mindre    restriktiv.    Det   finns,    menar
motionärerna, utrymme för  ett betydligt högre
kapacitetsutnyttjande     utan    risk     för
inflationsdrivande flaskhalsar.  Stark  kritik
riktas  mot fördelningspolitiken. Klyftorna  i
samhället  har  ökat  på  grund  av  den  höga
arbetslösheten   men   klyftorna   har   också
förstärkts genom den förda politiken.
Utskottet  är  av samma mening som regeringen
att  saneringen av  de  offentliga  finanserna
måste  fullföljas i den utsträckning som anges
i propositionen.  Som  tidigare  redovisats  i
betänkandet  pekar  prognoserna  mot  att  den
offentliga  sektorns  underskott kan vara helt
eliminerat  år  1998.  Statsskulden   beräknas
börja  minska i år men dess omfattning innebär
ändå  att  räntorna  är  den  enskilt  största
utgiftsposten     i    statsbudgeten.    Denna
omständighet begränsar möjligheterna för såväl
stabiliseringspolitiken                    som
fördelningspolitiken.          Även         om
stabiliseringspolitiken på grund  av obalansen
i   de   offentliga   finanserna  inte  kunnat
utnyttjas i full utsträckning  som  det  svåra
arbetsmarknadsläget  kräver  har  den hittills
genomförda   saneringen   av   de   offentliga
finanserna lett till ett kraftigt räntefall.
Vänsterpartiet  vidhåller,  såvitt  utskottet
förstår,    uppfattningen   att   ett   större
underskott i  de  offentliga  finanserna  inte
nämnvärt    skulle    driva    upp   räntorna.
Konsolideringsprogrammet  kan  därför,   menar
motionärerna,  begränsas  till  114  miljarder
kronor  som skall jämföras med regeringens  på
126 miljarder.  Utskottets  mening  är att ett
sådant  antagande är en riskfylld utgångspunkt
vid utformningen  av finanspolitiken. Med stor
sannolikhet skulle räntorna åter börja stiga.
I  motion  Fi212  (v)   hävdas   vidare   att
utgiftstaket  i  den nya budgetprocessen utgör
ett   hinder   för  att   föra   en   effektiv
stabiliseringspolitik.  Utskottet  delar  inte
denna    uppfattning.    Innebörden   av   ett
utgiftstak  är att regering  och  riksdag  ges
möjlighet     att     få     kontroll     över
budgetutvecklingen.  Är  statens skuldkvot låg
och räntorna på skulden en  marginell  post  i
statsbudgeten  skapar  detta  givetvis  bättre
förutsättningar  för att motverka effekter  av
en konjunkturförsvagning.
I  motionen  upprepar   Vänsterpartiet   sitt
påstående  att  den  av  regeringen  förordade
ekonomiska politiken, som kännetecknas  av  en
alltjämt stram finanspolitik, är helt inriktad
på   ett  deltagande  i  EMU.  Utskottet  vill
återigen  understryka  att detta är en felsyn.
Även om Sverige skulle välja  att  stå utanför
EMU  så  måste  det  stora underskottet  i  de
offentliga finanserna elimineras.
Enligt motionärerna finns  det inte några som
helst sakliga motiv för att Sverige  skall  ha
en  högre nivå på den viktigaste styrräntan än
våra   grannländer.   Även  om  differensen  i
obligationsräntan mellan  Sverige och Tyskland
minskat   är   skillnaden   i   realräntenivån
betydande. Riksbanken har, menar motionärerna,
ett  stort  ansvar  för  att  via  ytterligare
målmedvetna   räntesänkningar  möjliggöra   en
återhämtning på den svenska hemmamarknaden och
en lägre arbetslöshet.
Utskottet konstaterar  att  de långa räntorna
har    fallit    från    ca   11   %   (5-årig
statsobligation) i april 1995  till knappt 6,5
%  i  början  av  november  1996.  Regeringens
bedömning  är att de långa räntorna kan  komma
att  sjunka ytterligare  eftersom  inflationen
och statsfinanserna  är under god kontroll. En
viktig  förklaring till  denna  utveckling  är
förtroendet   för  den  svenska  ekonomin  som
skapats      genom      samarbetet      mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Den  dämpade  inflationen   och   det   ökade
förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att
lätta på penningpolitiken under 1996 genom att
sänka  den  s.k.  reporäntan  vid  ett flertal
tillfällen.  I  början  av året var reporäntan
8,91 %.   I   början  av  november   har   den
reducerats till 4,60 %.
Riksbanken har  sålunda  under året genomfört
betydande sänkningar av reporäntan.  Avgörande
för   den   fortsatta   utvecklingen   är   om
inflationen    kan    förväntas   stiga   över
inflationsmålet   under  de   kommande   åren.
Riksbanken gör i sin senaste inflationsrapport
bedömningen   att   inflationen   kommer   att
utvecklas i linje med Riksbankens mål på 2 %.
Budgetsaneringen  måste  enligt  motionärerna
ges  ett  annat fördelningspolitiskt  innehåll
med förslag  som bl.a. omfördelar skattebördan
från låg- och medelinkomsttagare samtidigt som
kommunsektorn får en resursförstärkning.
Utskottet vill  i  detta sammanhang framhålla
att en omfattande sanering  av  den offentliga
sektorns    finanser    oundvikligen    skapar
fördelningsproblem.  Grunden  vid utformningen
av konsolideringsprogrammet har dock varit att
bördorna skall bäras rättvist.  Regeringen har
därför      fortlöpande      redovisat      de
fördelningspolitiska  effekterna  av den förda
politiken.  Konsolideringsprogrammet  omfattar
både höjda skatter  och  besparingar  för  att
bördorna skall bäras så rättvist som möjligt.
I   propositionen   bedöms   den  sammantagna
effekten av konsolideringsprogrammet och de nu
föreslagna  justeringarna ha, med  programmets
omfattning     i     åtanke,     en     rimlig
fördelningspolitisk profil. Sålunda bidrar den
femtedel av hushållen  som har högst ekonomisk
standard      med     nära     40     %     av
budgetförstärkningen,  medan  den femtedel som
har  den  lägsta ekonomiska standarden  bidrar
med ca 15 %.  I  dessa  beräkningar ingår inte
effekterna av de kraftigt  sänkta räntorna som
följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre
räntor medför att hushållens köpkraft ökar och
utrymmet för ekonomiska investeringar vidgas.
Utskottet vill även erinra  om att regeringen
i    budgetpropositionen    föreslår     vissa
fördelningspolitiskt motiverade justeringar av
konsolideringsprogrammet.    Efter   det   att
regeringen   presenterat   sina   förslag    i
budgetpropositionen  har  regeringen därutöver
beslutat   om   en   medelsförstärkning   till
kommunsektorn för år 1997.
I   Vänsterpartiets   partimotion    föreslås
åtgärder  för  att  intensifiera  arbetet  med
jämställdhetsfrågorna. Med hänvisning till vad
utskottet  tidigare  anfört om inriktningen av
jämställdhetsarbetet avstyrks motion Fi212 (v)
i denna del.
Med  hänvisning  till det  anförda  avstyrker
utskottet motion Fi212 (v) yrkande 1.
I motion Fi209 (v)  föreslås  att en utredning
tillsätts  med  uppdrag att lägga  förslag  om
åtgärder  för  att   stärka   den   ekonomiska
demokratin. Bl.a. föreslås att fonder inrättas
för en styrning av investeringsverksamheter.
Utskottet  är  för  sin  del inte berett  att
föreslå  en utredning med den  inriktning  som
föreslås i motionen. Motionen avslås därmed.
I  Miljöpartiet   de   grönas   motion   Fi213
understyrks   vikten   av   att   miljöskulden
minskar.  Ett  åtgärdsprogram  krävs  för  att
minska  miljöskuld  i  anknytning  till  EMU:s
konvergenskrav. Skatteväxling anges som ett av
de  främsta  medlen  för att förbättra miljön.
Arbetslösheten  skall bekämpas  med  bl.a.  en
generell arbetstidsförkortning.  Stark  kritik
riktas mot regeringens fördelningspolitik.
Utskottet  noterar  att  Miljöpartiet i flera
avseenden  har samma syn på  miljöproblem  och
miljöpolitiken    så   som   de   beskrivs   i
propositionen. Som  framhålls  i motionen blir
hushållningsaspekterna    i    ekonomin    mer
framträdande i en långsiktigt hållbar ekonomi.
Effektivare  energianvändning,  ökad  grad  av
återanvändning  och  återvinning  och  minskad
total  användning av naturresurser måste  vara
viktiga   delar  i  en  kretsloppsekonomi.  En
tillväxt som  i  stället  skulle  bygga  på en
rovdrift  av  naturen kan aldrig skapa hållbar
utveckling.
Utskottet   vänder    sig    emellertid   mot
Miljöpartiets uppfattning att det  måste  råda
ett  motsatsförhållande  mellan en strävan att
öka tillväxten och ambitionen  att  skydda och
förbättra     miljön.     Enligt    utskottets
uppfattning  måste  den  ekonomiska  politiken
utformas på ett sådant sätt att hänsynstagande
till  medborgarnas krav på  god  livskvalitet,
miljö och  välfärd  i  vid mening beaktas. Som
anförs i propositionen skall visionen vara att
skapa det ekologiskt uthålliga  samhället  där
tillväxt  och  god  miljö  förenas. För att nå
fram till ett sådant samhälle krävs omfattande
insatser  under lång tid och  inom  de  flesta
samhällsområden.    Om    de    miljöpolitiska
insatserna skall ge resultat som bl.a. innebär
en minskning av miljöskulden är det  också ett
nödvändigt  villkor  att  övriga delar av  den
ekonomiska politiken utformas  på  ett  sådant
sätt att obalanser av en sådan storleksordning
som drabbade den svenska ekonomin i början  av
1990-talet inte inträffar.
I sin partimotion framhåller Miljöpartiet att
en miljöanpassning av den ekonomiska politiken
öppnar  stora  möjligheter.  Miljökraven  kan,
sägs   det  i  motionen,  ses  som  en  av  de
viktigaste   drivkrafterna   för   en  hållbar
ekonomisk    utveckling.    De    skapar   ett
förändringstryck    som    leder    till   ett
effektivare  och bättre ekonomiskt utnyttjande
av   både   naturresurser   och   arbetskraft.
Miljöbranschen  är  därför  i  sig  en  viktig
tillväxtbransch    med   stora   och   växande
möjligheter i framtiden.
Utskottet kan instämma i att de investeringar
som är nödvändiga för  att  skapa  en uthållig
tillväxt  också  bör  kunna  ge ett väsentligt
bidrag   till   kampen   mot   arbetslösheten.
Beskrivningen  av miljöanpassningens  positiva
effekter på ekonomin är ett utmärkt exempel på
att det inte behöver  finnas någon motsättning
mellan en utveckling mot  en  bättre miljö och
ekonomisk tillväxt.
I likhet med motionärerna anser utskottet att
det  är viktigt att skatterna förutom  att  de
bidrar  till  finansieringen av den offentliga
sektorns   uppgifter   också   utnyttjas   som
styrmedel i  miljöpolitiken.  Ett stort steg i
den    riktningen    togs    i   samband   med
skattereformen 1990-1991.
Förslagen  i  motion Fi213 (mp)  innebär  att
skatteväxling som  styrmedel  i miljöpolitiken
kommer   att   utnyttjas  i  stor  skala.   En
avgörande   fråga   är   därvid   hur   snabbt
skattebaserna   kommer   att   urholkas.  Till
årsskiftet kommer Skatteväxlingskommittén  att
redovisa sina överväganden och förslag rörande
dessa frågor.
I   motion   Fi213   (mp)   ses  en  generell
arbetstidsförkortning som en åtgärd  som måste
vidtas  om  arbetslösheten  skall kunna pressa
tillbaka arbetslösheten.
Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets
förslag     att    genomföra    en    generell
arbetstidsförkortning anföra följande.
1995  års Arbetstidskommittés  slutbetänkande
överlämnades till regeringen i september i år.
Kommittén      behandlar     effekterna     på
samhällsekonomin  om kortare arbetstid införs.
Inledningsvis konstaterar  utredarna  att  det
finns  olika  sätt  att  förkorta  arbetstiden
genom    lagstiftning.   Förutom   en   allmän
förkortning  har  lagstiftaren  möjlighet  att
genom  en  sänkt  eller  rörlig  pensionsålder
förkorta arbetstiden.
Utredningen har valt att göra en analys av en
lagstadgad generell arbetstidsförkortning. Man
analyserar  dels  de  troliga  effekterna   på
verksamhetsnivå,   dels   konsekvenserna   för
sysselsättningen på samhällsnivå. Utgångspunkt
för  analysen  är nationalekonomisk teori samt
sammanställningar   av   såväl  teoretisk  som
empirisk  forskning  på  området.  Utredningen
konstaterar   att   det   utifrån    teoretisk
forskning  inte  är  möjligt  att  förorda  en
generell arbetstidsförkortning i syfte att öka
sysselsättningen.  De empiriska resultaten  är
däremot mer skiftande  och  i många europeiska
länder    där   arbetstidsförkortningar    har
genomförts   visar   resultaten   på  positiva
sysselsättningseffekter,  om än lägre  än  vad
som förväntats.
Utskottet konstaterar att  kommittén inte ser
en  generell  arbetstidsförkortning   som   en
avgörande  lösning  på arbetslöshetsproblemet.
Däremot  skulle  selektiva  åtgärder  för  att
förkorta arbetstiden kunna vidtas genom beslut
av  arbetsmarknadens   parter  och  genomföras
genom  kollektivavtal.  Utredningen  skall  nu
remissbehandlas   innan  regeringen   föreslår
eventuella åtgärder inom detta område.
I  motion Fi213 (mp)  kritiseras  regeringens
fördelningspolitik.   Regeringens  nonchalanta
inställning till fördelningsfrågorna  är  helt
oacceptabel,  heter  det i motionen. Utskottet
anser att motionärernas  kritik  av  den förda
fördelningspolitiken  är  både onyanserad  och
orimlig.  När  det gäller fördelningspolitiken
hänvisar  utskottet   till   vad  som  anförts
tidigare  i  betänkandet  vid behandlingen  av
motion Fi212 (v).
Med  det  anförda  avstyrker utskottet  motion
Fi213 (mp) yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23.
I   Kristdemokraternas    motion    Fi214   är
framställningen    på   samma   sätt   som   i
vårpropositionen      (prop.      1995/96:150)
koncentrerad till de budgetpolitiska frågorna.
När det gäller riktlinjerna för den ekonomiska
politiken  framhålls  i motionen  att  om  den
ekonomiska  politiken  skall  bidra  till  att
pressa   tillbaka   arbetslösheten    är   det
motionärernas uppfattning att det måste skapas
bättre  förutsättningar  för  nya  och växande
företag.    I    det   sammanhanget   pläderar
motionärerna   för   en   stor   satsning   på
tjänstesektorn. Vidare  anförs  att de utsatta
grupperna  i  samhället drabbats för  hårt  av
saneringsprogrammet           och          att
fördelningspolitiken därför måste läggas om.
Utskottet   konstaterar  att  inom   områdena
finans-          och          skattepolitiken,
arbetsmarknadspolitiken    och   arbetsrätten,
lönebildningen och villkoren  för  företagande
finns stora likheter mellan Kristdemokraternas
motion   och  den  politik  som  förordas   av
Moderata  samlingspartiet   och   Folkpartiet.
Utskottets ställningstagande till dessa frågor
framgår    av   vad   utskottet   tidigare   i
betänkandet   framfört   vid  behandlingen  av
motionerna  Fi204  (m)  och Fi211  (fp).  Sitt
ställningstagande      till     den      förda
fördelningspolitiken har utskottet redovisat i
avsnittet  om Vänsterpartiets  riktlinjer  för
den ekonomiska politiken.
Med anledning  av  förslagen  i  motion Fi214
(kd)     till     särskilda    insatser    för
tjänstesektorns  utveckling   vill   utskottet
anföra följande.
I  motionen  framhålls  bl.a.  att  generellt
minska tjänsteföretagens kostnader genom  till
exempel     sänkt     moms     eller     sänkt
arbetsgivaravgift  skulle,  för  att  ge någon
betydande   effekt,   i   dagsläget   vara  en
statsfinansiellt  alltför dyr åtgärd. Som  ett
första  steg bör därför  en  selektiv  lösning
väljas. Därvidlag har hushållssektorn och ROT-
sektorn en betydande potential.
Utskottet  vill  framhålla att tjänstesektorn
utgör  en  betydande   del   av   den  svenska
ekonomin.       Privat      och      offentlig
tjänsteproduktion  uppgår  till ca 70 % av BNP
och   de   svarar  tillsammans  för   ca   två
tredjedelar  av den totala sysselsättningen. I
en jämförelse  med  andra  länder  framgår att
bilden  är  likartad  i flertalet OECD-länder.
Tjänstesektorn utgör drygt  hälften av BNP och
svarar för mellan hälften och  två tredjedelar
av  sysselsättningen  i dessa länder.  Sverige
har   dock  den  största  andelen   offentligt
producerade   tjänster   bland  OECD-länderna,
vilket  kan  förklaras med den  stora  andelen
omsorgstjänster   som   i   Sverige  utförs  i
offentlig regi. Men också i Sverige  är det de
privata  tjänsterna som utgör större delen  av
tjänstesektorn.
Tjänstesektorn    svarar   sålunda   för   en
betydande   del   av   sysselsättningen    och
utvecklingen  i  denna sektor är därför viktig
för att klara en halvering  av arbetslösheten.
Som  framgår av propositionen  har  regeringen
därför  tillsatt  en utredning med uppdrag att
analysera  den  privata   tjänsteproduktionens
samhällsekonomiska roll och dess betydelse för
sysselsättningen.  Utredningen   skall  vidare
analysera motiven för att effekterna  av olika
tänkbara regel- ändringar, som syftar till att
främja   utbud   och  efterfrågan  på  privata
tjänster och sysselsättningen  i  denna del av
ekonomin.  Utredningsarbetet  skall genomföras
skyndsamt och vara avslutat före  den  15 mars
1997.
När   det   gäller   den  inriktning  av  den
ekonomiska politiken som rör miljön föreslås i
motion Fi214 (kd) yrkande  24  att  regeringen
ökar        insatserna        vad        avser
miljöersättningsprogrammet för jordbruket  för
att  Sverige  därigenom skall tillgodogöra sig
ett större bidrag från EU
Utskottet   vill   här   hänvisa   till   att
regeringen i budgetpropositionen  föreslår att
nivån   på  miljöersättningsprogrammet   skall
höjas  från  och  med  år  1997.  Därmed  höjs
omfattningen  av  programmet  med 600 miljoner
kronor per år.
Mot denna bakgrund avstyrks motion Fi214 (kd)
yrkande 1 och 24.
I motion Fi214 (kd) yrkande 12  framhålls även
att det övergripande målet för den  ekonomiska
politiken  skall  vara att halvera den  totala
arbetslösheten   och    inte   som   anges   i
propositionen    att   halvera    den    öppna
arbetslösheten.   I    motionen   hävdas   att
regeringen  valt  "öppen arbetslöshet"  därför
att  bakom  ett  sådant   mål   kan   en  stor
utbildningssatsning      och     traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder döljas.
Utskottet  har  svårt  att  avgöra  om  detta
misstänkliggörande av regeringens mål beror på
ett  avsiktligt  missförstånd  eller  allmänna
svårigheter att ta del av en propositionstext.
Utskottet  har i anslutning till  behandlingen
på  försommaren   i  år  av  propositionen  om
åtgärder   för   att   halvera    den    öppna
arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207
och  1995/96:FiU15  s. 38) utförligt redovisat
varför regeringen valt  att målsätta den öppna
arbetslösheten.   Utskottet   vill   i   detta
sammanhang hänvisa till här nämnda betänkande.
Utskottet avstyrker motion Fi214 (kd) yrkande
12.
I  motion  Fi210 redovisar  Centerpartiet  sin
inriktning   av   den   ekonomiska   politiken
(yrkande   1).   Utskottet   konstaterar   med
tillfredsställelse  att de ekonomisk-politiska
riktlinjer som anges  i  motionen  stämmer väl
överens  med  den inriktning av politiken  som
förordas i budgetpropositionen.
Socialdemokraterna   och   Centerpartiet  har
sedan våren 1995 samarbetat om  den ekonomiska
politiken.  Utskottet  har i inledningen  till
detta avsnitt av betänkandet  konstaterat  att
detta   samarbete   har   haft   en  avgörande
betydelse   för   den  politiska  stabiliteten
vilken i sin tur starkt  bidragit  till sänkta
räntor,   stärkt   krona  och  ökad  tillväxt.
Samarbetet fullföljs  nu genom att ytterligare
intensifiera  arbetet med  att  nå  målet  att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
Utskottet tillstyrker  de  allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken  som  förordas  i
budgetpropositionen   och   som  Centerpartiet
ställt sig bakom.
Sparandet
I motionerna Fi201 (m) och Fi206 (m) och Fi214
(kd)    och    i    Folkpartiets   partimotion
understryks vikten av  ett  ökat sparande. Ett
privat  sparande ses som en av  de  viktigaste
källorna   för   den   enskildes  trygghet.  I
motionerna  framhålls det  enskilda sparandets
betydelse  för  kapitalbildningen.   Samtidigt
understryks  det  privata  ägandets  avgörande
betydelse        för       en       fungerande
marknadshushållning.   I   motion   Fi206  (m)
konstateras vidare att i dagsläget är  Sverige
ett land med dåligt sparklimat. Skattesystemet
bör  därför utformas så att det lönar sig  att
arbeta    och   spara   och   driva   företag.
Skattetrycket  måste sänkas. Långsiktigt fasta
spelregler  måste   gälla.   Den   i  motionen
föreslagna sparpolitiken syftar till att skapa
ett generellt gott klimat för privat sparande,
med  regler och skatter som är internationellt
konkurrenskraftiga. En modell föreslås med tre
olika       sparformer:       ungdomssparande,
medborgarkonto      och     ett     förbättrat
pensionssparande. Avsikten  är  att  stimulera
ett   långsiktigt   bundet   privat  sparande.
Därutöver förordar motionärerna  mer gynnsamma
villkor  för  aktiesparare och vinstandelar  i
företag.
Utskottet  vill   med  anledning  av  vad  som
anförts i motionerna anföra följande.
Enligt utskottets  mening  förs  i motionerna
resonemang om sparandets betydelse  som om den
svenska ekonomin i dag utnyttjar alla resurser
som   står   till   buds   och   att   det  på
arbetsmarknaden     närmast     råder     full
sysselsättning.   Så   är   inte  fallet.  Som
framhålls  i  andra  avsnitt  i  här  citerade
motioner  befinner vi oss i ett läge  med  hög
arbetslöshet. Under de inledande åren av 1990-
talet stagnerade  den  svenska ekonomin. Under
några år minskade den totala  produktionen. En
av  förklaringarna  till denna utveckling  var
att   den   privata   konsumtionen   minskade.
Spegelbilden  till denna  utveckling  var  att
sparkvoten  ökade.   År   1994   vände   denna
utveckling.  Den  privata  konsumtionen  ökade
dvs.  sparkvoten föll och BNP-tillväxten ökade
till nära  3%.  Ekonomin  befinner sig nu i en
uppgångsfas  men  det går inte  att  med  full
säkerhet hävda att  den är säkerställd. Det är
enligt utskottets mening  av stor vikt att det
nu sker en återhämtning på  hemmamarknaden. En
sådan    utveckling    bör   innebära    högre
investeringar och ökad tillväxt  vilket  i sin
tur  leder  till  att läget på arbetsmarknaden
kommer att förbättras.  Det  saknas emellertid
inte  orosmoln.  SCB:s senaste redovisning  av
hushållens inköpsplaner (961105) anger en ökad
pessimism vad gäller  utvecklingen av den egna
ekonomin.  Att i nuvarande  situation  med  en
extremt   hög    arbetslöshet    inrikta   den
ekonomiska    politiken   på   att   stimulera
hushållen att öka sin sparkvot anser utskottet
vara felaktigt.
Med hänvisning  till vad utskottet här anfört
avstyrker  utskottet   motionerna   Fi201  (m)
yrkande 4, Fi206 (m) yrkandena 1 och  3-6 samt
Fi214 (kd) yrkande 17.
I   detta   sammanhang  vill  utskottet  också
kommentera     vad      som      anförs      i
budgetpropositionen  att  Sverige  i framtiden
bör ha ett permanent överskott i de offentliga
finanserna. I Moderata samlingspartiets motion
om den ekonomiska politiken avvisas  en  sådan
inriktning   av  finanspolitiken.  I  motionen
hävdas  att  ett  permanent  överskott  i  den
offentliga sektorns finanser inte är någonting
annat än en överbeskattning av medborgarna.
Utskottets uppfattning  är att det kan finnas
skäl till att Sverige i framtiden  kan  ha ett
överskott  i  de  offentliga  finanserna.  Som
också framhålls i propositionen har Sverige en
lång tradition av detta. Under efterkrigstiden
förenades    full   sysselsättning,   stigande
reallöner   och    en   snabb   utbyggnad   av
näringslivet  med  låg   inflation,  en  stark
utrikesbalans och ett positivt  sparande i den
offentliga sektorn. Överskott i de  offentliga
finanserna   är   i   en   ekonomi  med  fullt
kapacitetsutnyttjande väsentligt för att kunna
skapa utrymme för investeringar  och samtidigt
undvika omfattande bytesbalansunderskott.  Det
svenska  pensionssystemet  innebär  vidare att
staten  har gjort stora utgiftsåtaganden.  För
att undvika  underskott då andelen pensionärer
ökar  måste  det  finnas  goda  reserver.  Ett
permanent överskott i de offentliga finanserna
gör det också möjligt att minska statsskulden.
En sådan utveckling  är  en  förutsättning för
att kunna driva en aktiv stabiliseringspolitik
när   konjunkturen   försvagas.   Målet    för
budgetpolitiken  efter  år  1998  bör, mot här
given  bakgrund  och  under förutsättning  att
läget på arbetsmarknaden påtagligt förbättras,
vara   att  etablera  ett  överskott   i   den
offentliga sektorns finansiella sparande.
I  motion  Fi213  (mp)  görs  bedömningen  att
hushållens  sparkvot inte kommer att sjunka så
mycket  som  regeringen   förutspår.  För  att
kompensera  en  utveckling med  allt  för  låg
privat konsumtion föreslår motionärerna en mer
aktiv fördelningspolitik  och  ökade  resurser
till  kommunsektorn. Dessa åtgärder skulle  ge
ett  större  ekonomiskt  utrymme  främst  till
grupper  med små ekonomiska marginaler, som är
mer konsumtionsbenägna.
Som utskottet tidigare i betänkandet redovisat
talar flera  faktorer för att motionärerna har
fel i sin bedömning av sparkvotens utveckling.
Till kommunsektorn  har  regeringen efter det
att   budgetpropositionen  överlämnades   till
riksdagen utlovat en resursförstärkning. Detta
framgår  av  regeringens skrivelse 1996/97:51.
Som   anförts  i   propositionen   skapar   de
förbättrade  offentliga  finanserna  en större
handlingsfrihet framgent än vad som har  varit
fallet under de senaste årens saneringsarbete.
Det  kommer därför att vara möjligt att senare
överväga       vissa      fördelningspolitiskt
prioriterade insatser.
Utskottets    ställningstagande     till    de
fördelningspolitiska     frågorna     har    i
betänkandet   behandlats   i  anslutning  till
avsnittet om motion Fi212 (v).
Med  hänvisning  till  vad  utskottet   anfört
avstyrker    utskottet   motion   Fi213   (mp)
yrkandena 8 och 9.
Kommunerna och samhällsekonomin
Den kommunala sektorns ekonomiska
utrymme
Motionerna
I Vänsterpartiets motion Fi212 framhålls att kommunerna
måste   få  ett  större   ekonomiskt   utrymme
framöver.  Som  skäl  därför  anges  bl.a. att
behovet  av äldreomsorg ökar med 20 % till  år
2020  till   följd  av  ändrad  åldersstruktur
samtidigt  som   kostnaderna  för  grundskolan
stiger. Antalet elever  i grundskolan beräknas
enligt motionen således öka  med  125 000 till
år 2000 och sedan fortsätta att öka.Till detta
kommer    en    ökad    pensionsskuld,   ökade
socialbidragskostnader   och    ett    minskat
skatteunderlag på grund av arbetslösheten  och
statliga egenavgifter.
Den  politik  som  regeringen  står  bakom  i
budgetpropositionen utgår däremot från att den
kommunala  konsumtionen  kommer  att fortsätta
att    minska    liksom    antalet   kommunalt
sysselsatta. Det finns också risk för minskade
kommunala skatteinkomster år 1997 som en följd
av  att kommunerna fått för stora  preliminära
skatteinkomster under tidigare år.
När    det   gäller   de   dramatiskt   ökade
socialbidragskostnaderna  i  kommunerna  under
senare  år  är  de  en direkt effekt av en rad
nedskärningar  i välfärdssystemen  som  staten
genomfört,  hävdar   motionärerna.  Det  finns
enligt motionen starka argument för den modell
som används i Danmark  där  stat  och kommuner
delar   på   socialbidragskostnaderna.   Detta
tvingar staten  att i större utsträckning än i
dag utvärdera de samhällsekonomiska effekterna
av enskilda besparingsbeslut.
I  Miljöpartiet de  grönas  motion  Fi213  tas
olika  frågor upp om kommunsektorns ekonomi i.
Motionärerna  pekar  på  att  kommunernas  och
landstingens  ekonomi  de närmaste åren enligt
propositionen kommer att  försämras. Enligt de
redovisade beräkningarna kommer underskottet i
den kommunala sektorn år 1997  att  uppgå till
3,5 miljarder, år 1997 till 13,2 miljarder och
år  1998  till  10,3 miljarder. Denna negativa
utveckling förklaras till stor del av statliga
beslut,  men  trots  detta  vidtar  regeringen
inte de åtgärder  som krävs för att kompensera
kommunsektorn.  Även   i   motion  Fi213  (mp)
betonas  att  behovet  av  kommunala  tjänster
kommer    att    öka    som   en   följd    av
befolkningsförändringarna  samtidigt som ökade
socialbidragskostnader  i många  kommuner  tar
resurser  i  anspråk  som skulle  behövas  för
vård, omsorg och utbildning.
Miljöpartiet    har   föreslagit    att    de
avdragsgilla egenavgifterna åren 1997 och 1998
inte skall höjas.  Därigenom urholkas inte det
kommunala skatteunderlaget. Även Miljöpartiets
förslag   till   skatteväxling    ger   enligt
motionärena    ett    positivt    netto    för
kommunsektorn,     vars     verksamheter    är
energisnåla men lönekostnadsintensiva.  Om man
också  inräknar effekterna av partiets förslag
om arbetstidsförkortning  till  35  timmar per
vecka     och     föreslagna    ändringar    i
socialförsäkringarna  kommer, enligt motionen,
de     ekonomiska    förutsättningarna     för
kommunsektorn  (i  form  av ökade intäkter och
minskade kostnader) bli 2,8  miljarder  kronor
bättre  år  1997  4,7 miljarder bättre år 1998
och  7,6  att  miljarder   bättre   år   1999.
Sammantaget  innebär  denna  politik en bättre
konsumtionsutveckling        och        större
sysselsättning i kommuner och landsting än med
den politik som regeringen förordar.
Utskottets bedömning
Utskottet   vill   understryka   att   riksdagens   och
regeringens  ambition i samband med de senaste
årens sanering  av  statsfinanserna  bl.a. har
varit  att  kärnverksamheterna i kommuner  och
landsting,  d.v.s.  skola,  vård  och  omsorg,
skall     prioriteras     framför     statliga
transfereringar.  Under  en  period  då  stora
besparingar   har   gjorts   i   de   statliga
utgifterna har statsbidragen till kommuner och
landsting    i   princip   hållits   nominellt
oförändrade.  Under   samma   period  har  ett
ambitiöst rationaliseringsarbete  bedrivits på
kommunal  nivå.  Den  anpassning  till  knappa
ekonomisk   ramar  som  genomförts  har   bl.a
resulterat i  att antalet sysselsatta inom den
kommunala verksamheten har gått ner. Samtidigt
har kvaliteten  i  verksamheten  enligt gjorda
bedömningar      generellt     sett     kunnat
upprätthållas  på ett  rimligt  sätt.  För  de
närmaste åren har  i  syfte  att skapa stabila
spelregler en överenskommelse om den kommunala
ekonomin träffats mellan regeringen och de två
kommunförbunden.
Mot  bakgrund  av  att  många  kommuner   och
landsting har ett utsatt ekonomiskt läge inför
år  1997,  för kommunernas del inte minst till
följd  av  ökade  socialbidragskostnader,  har
regeringen med  stöd  av  Centerpartiet den 24
oktober 1996 beslutat om en  justering  av den
uppräkning      som     skall     göras     av
skatteunderlaget.  Härigenom tillförs kommuner
och landsting ytterligare 2,6 miljarder kronor
för år 1997 utöver vad  som eljest hade gällt.
Detta  innebär  i  sin  tur enligt  utskottets
mening  bättre möjligheter  för  de  kommunala
huvudmännen  att  värna  om  vård,  omsorg och
utbildning liksom att undvika uppsägningar  av
personal.    Vid    samma   tillfälle   beslöt
regeringen att fördela  200 miljoner kronor av
beviljade medel för särskilda insatser i vissa
kommuner  och  landsting   till  ett  tjugotal
kommuner  med  en mycket hög andel  flyktingar
och hög arbetslöshet.
Regeringen har  i  en särskild skrivelse till
riksdagen (1996/97:51)  lämnat  en redogörelse
för de åtgärder som vidtagits inför  år  1997.
Skrivelsen   och   de  motioner  som  den  kan
föranleda kommer att  behandlas av utskottet i
anslutning  till beredningen  av  förslagen  i
budgetpropositionen   för   utgiftsområde   25
Allmänna bidrag till kommuner.
Med   vad   utskottet  ovan  anfört  avstyrks
motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och Fi213 (mp)
yrkande 26.
Sänkt kommunalskatt i samband med
införandet av nationell skolpeng
Motionen
Enligt  Moderata   samlingspartiets   motion  Fi407  är
kommunalskatten   för   de  allra  flesta  den
tyngsta  skatten  att  bära.   Det  är  därför
viktigt att varje kommun koncentrerar  sig  på
kärnuppgifterna och tar tillvara möjligheterna
att  effektivisera  verksamheten för att kunna
sänka  skatteuttaget.  Utöver  detta  kan  ett
utrymme  skapas  för  en  generell sänkning av
kommunalskatterna  i alla kommuner  om  staten
tar  över  kostnader  som   i   dag   belastar
kommunerna. Motionärerna hänvisar till  motion
Ub211   Kunskap  och  kompetens  där  Moderata
samlingspartiet  föreslagit  att  en nationell
skolpeng  skall  införas  för grundskolan  och
gymnasieskolan.
Den  nationella  skolpengen   innebär  enligt
förslaget att staten övertar huvudansvaret för
att  finansiera  utbildning i grundskolan  och
gymnasiet med ett  fast belopp per elev. Medel
skall  utdelas direkt  till  skolorna  utifrån
antalet  inskrivna elever i olika åldrar eller
olika  program.   Reformen   genomförs  enligt
förslaget  i  flera  steg  genom skatteväxling
mellan stat och kommun. Resurser för särskilda
behov skall finnas på kommunal  nivå, eftersom
ett  relativt  generellt skolpengssystem  inte
kan ta alla hänsyn som krävs för utbildning av
elever med mycket speciella behov.
När denna kostnad  lyfts av kommunerna skapas
ett utrymme som kan utnyttjas  för  att  sänka
kommunalskatten.   I   motionen   hävdas   att
långsiktigt   motsvarar   detta   utrymme   en
skattesänkning   på   drygt   sex   konor  per
skattekrona. För att garantera att det utrymme
som successivt skapas verkligen utnyttjas  för
skattesänkningar    införs    ett    kommunalt
skattestopp och krav på en skattesänkning  som
motsvarar den bortfallande kostnaden.
Enligt  det moderata budgetalternativet finns
för  år 1999  ett  utrymme  för  att  ta  över
kostnader  som  motsvarar  en  sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med 2,50 kronor
per  skattekrona,  sägs i motionen.  Redan  år
1998  bör kommunalskatterna  sänkas  generellt
med 1 krona,  för  vilket  ett  utrymme  finns
reserverat i budgetalternativet.
Utskottets bedömning
Utskottet   vill   när   det   gäller  de  principiella
skolpolitiska ställningstagandena hänvisa till
utbildningsutskottets yttrande (1995/96:UbU6y)
över  ett  motsvarande  motionsförslag   våren
1996.   Yttrandet   avgavs  med  anledning  av
regeringens vårproposition (prop.1995/96:150).
Utbildningsutskottet  kunde  för  sin del inte
instämma i den misstro mot kommunernas förmåga
att  fullgöra  sina  åligganden på skolområdet
som  förslaget  om nationell  skolpeng  enligt
utskottets mening  ger  uttryck för. Trots det
kärva  ekonomiska  läge  som   många  kommuner
befinner   sig   i   bör   riksdagen,   enligt
utbildningsutskottet,  hävda deras ansvar  för
att skolans verksamhet bedrivs  i enlighet med
de bestämmelser som riksdagen beslutat och att
skolans    undervisning   når   de   mål   som
statsmakterna  fastställt. Riksdagen bör kunna
utgå från att kommunerna i sina prioriteringar
tillför skolan de  resurser  som är nödvändiga
för  att  upprätthålla  en  hög  standard   på
verksamheten, sägs det i yttrandet.
Finansutskottet  har  för  sin del inte någon
annan uppfattning än utbildningsutskottet  när
det  gäller  värdet  av ett fortsatt kommunalt
verksamhets-   och   finansieringsansvar   för
skolan   och   kommunernas   möjligheter   att
fullgöra sina åligganden.  Utskottet  kan inte
ställa    sig    bakom   förslaget   att   med
lagstiftning     tvinga     fram     kommunala
skattesänkningar.
Med hänsvisning till  det  anförda  avstyrker
utskottet motion Fi407 (m) yrkande 2.
Begränsning av kommunalskatterna åren
1997 och 1998
Motionerna
Enligt  motion  Fi213  (mp)  bör  beslutet  att  minska
statsbidragen  till de kommuner och  landsting
som  höjer sin utdebitering  1997  eller  1998
rivas upp av såväl principiella som ekonomiska
skäl.   Beslutet   innebär   i  praktiken  ett
allvarligt    ingrepp    i    det    kommunala
självbestämmandet.  Sådana ingrepp bör  endast
göras som en yttersta  nödfallsåtgärd  om  det
föreligger  reella  hot  att  kommunerna genom
okontrollerade  skattehöjningar  riskerar  att
allvarligt skada  den totala samhällsekonomin.
Några    sådana    hot    föreligger    enligt
motionärerna inte i dag.
Miljöpartiet de gröna bedömer  att  - med den
allmänna    återhållsamhet   som   finns   hos
kommunpolitikerna  och  med  de  lättnader för
kommunsektorn  som  partiet  föreslagit  -  en
bestraffning  av  kommuner  och landsting  som
höjer  skatten  inte  är nödvändig.  Sannolikt
kommer    skattehöjningarna     under     alla
förhållanden  att bli mycket små, kanske högst
10 öre per år.  Detta  är  enligt motionärerna
ett pris som får accepteras för att bevara det
kommunala   självbestämmandet   och   ge   ett
nödvändigt  andrum   till   de  allra  hårdast
utsatta kommunerna och landstingen.
Även  i  Miljöpartiet de grönas  motion  Fi420
ställs krav på att det kommunala "skattestopp"
som införts  för  åren  1997  och 1998 och som
innebär att staten håller inne statsbidrag vid
kommunala skattehöjningar skall  avskaffas med
hänsyn till att denna bestraffning strider mot
det kommunala självbestämmandet.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att riksdagen helt nyligen på förslag
av  utskottet  antagit  regeringens förslag  i
proposition 1995/96:213 till  lag om minskning
i    särskilda    fall    av   det   generella
statsbidraget  till  kommuner   och  landsting
(bet.  1996/97:FiU6,  rskr.  1996/97:16).   Av
propositionen  framgår  att lagen är ett led i
strävandena   att   begränsa    kommunsektorns
utgifter  till  en  nivå  som  är  långsiktigt
samhällsekonomiskt hållbar.
I anslutning till behandlingen av proposition
213  avstyrkte  utskottet  ett  motionsyrkande
från  Miljöpartiet  de  gröna  med en  i  allt
väsentligt likartad argumentering  som den som
nu  åter  förs  fram  från  partiet. Utskottet
anförde därvid bl.a. som sin  uppfattning  att
konstruktionen  av  den   nu aktuella tvååriga
spärren mot höjningar av utdebiteringen var en
lämplig    avvägning    mellan    kraven    på
samhällsekonomisk   balans   och   kraven   på
kommunal    självstyrelse.    Utskottet   står
självfallet kvar vid denna ståndpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi213 (mp) yrkande 25 och Fi420  (mp)  yrkande
5.
Penning- och valutapolitik
Propositionen
I budgetpropositionen konstateras att den  övergripande
uppgiften  för  penningpolitiken  är att värna
penningvärdet.       Riksbanken       bedriver
penningpolitiken       självständigt       och
riksbanksfullmäktige  har  definierat målet om
prisstabilitet    som    att    ökningen    av
konsumentprisindex skall begränsas  till  2  %
med  en  tolerans om 1 %enhet uppåt respektive
nedåt. Regeringen  stöder  denna inriktning av
penningpolitiken. Inflationsvägen  för  svensk
ekonomi   är  stängd.  Stabila  priser  är  en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt
skall kunna  bekämpas.  En  ekonomisk  politik
inriktad  på  låg  inflation  bidrar även till
förväntningar  om  låg  inflation   och   låga
riskpremier  samt  låga  räntor vilket främjar
tillväxt och sysselsättning.
Regeringens uppfattning är  att  det  inte är
aktuellt    att   delta   i   det   europeiska
växelkurssamarbetet  ERM.  Sedan november 1992
har    Sverige    en    flytande    växelkurs.
Prisstabilitet  är det övergripande målet  för
penningpolitiken. Denna inriktning av penning-
och  valutapolitiken   har  fungerat  väl.  En
stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd
och måste för att vara robust  underbyggas med
låg  inflation och god balans i de  offentliga
finanserna.
Under   hösten  1997  skall  riksdagen  fatta
beslut om Sveriges deltagande i den europeiska
valutaunionen  EMU.  För  att  ett  deltagande
skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller
inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna.
För Sverige ligger det inom räckhåll att klara
konvergenskriterierna. Under hösten kommer ett
allt  bättre  underlag  att föreligga för  det
kommande svenska ställningstagandet  till  den
gemensamma valutan.
EUs  finansministrar,  det  s.k. Ekofinrådet,
strävar efter att under hösten  klara ut vissa
återstående  frågor,  som kommer att  vara  av
stort  intresse  för  ställningstagandet  till
valutaunionen.  Det  gäller  bland  annat  hur
budgetdisciplinen  skall  upprätthållas  i  de
länder som deltar i  EMU.  Det gäller även hur
relationerna  skall  utformas  mellan  de  EU-
länder som deltar i valutaunionen  och  de som
inte gör det.
Vissa  lagändringar  kan  behöva  göras  till
följd  av Sveriges medlemskap i EU och vid ett
eventuellt  inträde  i  EMU.  En  del av dessa
måste  genomföras  vare  sig Sverige deltar  i
valutaunionen eller ej. Det  gäller exempelvis
bestämmelser  rörande  Riksbankens  ställning.
Andra   lagändringar  aktualiseras   bara   om
Sverige skall delta i valutaunionen.
Regeringen  avser att bjuda in representanter
för riksdagspartierna  till  överläggningar om
dessa  frågor.  Det  är  väsentligt   att   en
intensiv   debatt   förs   inför  beslutet  om
valutaunionen   och  att  alla  infallsvinklar
granskas. Det gäller  inte minst att väga för-
och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid
understrykas  att vi inte  kan  föra  en  svag
finanspolitik eller  låta inflationen stiga om
Sverige   väljer   att  ställa   sig   utanför
valutaunionen. Tvärtom,  med Sveriges historia
av  hög  inflation och budgetunderskott  talar
det mesta  för  att  ett  val  att stå utanför
valutaunionen kräver en än mer konsekvent  och
uthållig disciplin i den ekonomiska politiken.
Motionerna
I  motion  Fi204  (m)  sägs  att  nedgången  i de långa
räntorna   sedan   förra   våren   visar   att
förtroendet           för          Riksbankens
låginflationspolitik  nu   börjat   få  fäste.
Fortfarande   har  vi  dock  en  räntemarginal
gentemot Tyskland - och även gentemot Finland,
som inte har haft  låg inflation mycket längre
än vi. De nominella  räntorna har dock sjunkit
betydligt långsammare än inflationen, som nu i
Sverige   ligger  under  den   tyska,   varför
realräntan  är  mycket  hög  i  ett historiskt
perspektiv.
Det  är viktigt att visa, anför motionärerna,
att      man       menar       allvar      med
inflationsbekämpningen.  Viktigast   i   detta
sammanhang   är   att   lagstifta   om  större
oberoende  för Riksbanken. Sverige har  i  och
med inträdet  i  EU  förpliktat  sig  att göra
Riksbanken   mer   självständig,  innan  EMU:s
tredje  fas  träder i  kraft,  oavsett  om  vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.
Främst    krävs   ett    lagfäst    mål    för
penningpolitiken  att värna penningvärdet samt
förändringar   beträffande    riksbankschefens
ställning   och  utformningen  av  Riksbankens
styrande organ.  Ju  förr  förslaget om en mer
oberoende riksbank läggs på  riksdagens  bord,
desto bättre.
Ett  annat viktigt steg, sägs det i motionen,
är   att    gå    med    i    den   europeiska
växelkursmekanismen (ERM). Det  skulle vara en
avsiktsförklaring att vi ämnar gå med i EMU så
snart som möjligt.
Det är, framhålls det också i motion  U502
(m)  yrkande  3,  angeläget att Sverige går
med  i  EMU  så  snart   vi   har  uppfyllt
villkoren för att få delta. Det  faktum att
regeringen inte har någon åsikt vad  gäller
ett svenskt deltagande i EMU gör att vi har
en  onödigt  hög  ränta  i  Sverige, vilket
medför    högre    kostnader    för   såväl
privatpersoner    och   företag   som   den
offentliga sektorn.  Om avsiktsförklaringen
om  ett  deltagande  i  EMU  skulle  minska
räntemarginalen mot Tyskland, skulle själva
deltagandet därutöver leda  till  att den i
princip     försvinner     samtidigt    som
valutastabiliteten ökar.
De konvergenskriterier för inflation,  räntor,
budgetunderskott och statsskuld som skall vara
uppfyllda  för  att kunna delta i EMU:s tredje
steg är, framhålls  det i motion Fi210 (c) ett
verksamt  medel  för  att   främja   ekonomisk
disciplin.  Men  uppfyllandet av dessa innebär
inte att Sverige måste  delta  i  EMU:s tredje
steg.  Centerpartiet  är av uppfattningen  att
Sverige skall säga nej  till  ett medlemskap i
EMU. Om riksdagen ändå föreläggs  förslag till
EMU-medlemskap  måste  ett sådant för  Sverige
avgörande beslut föregås av en folkomröstning.
Om  vi  väljer  att  ställa  oss  utanför  den
ekonomiska  och  monetära   unionen  blir  det
emellertid  minst  lika viktigt  att  föra  en
politik som skapar balans  i statens finanser.
Sverige  kommer  också  i  fortsättningen  att
bedömas  utifrån  förmågan att  föra  en  sund
ekonomisk politik.
Centerpartiet   anser    att   ansvaret   för
valutapolitiska   beslut   skall   ligga   hos
regeringen i likhet med vad  som  är  fallet i
flertalet  EU-länder. Samtidigt är det viktigt
att Riksbankens  självständiga  ställning  och
ansvar  för  penningpolitiken understryks. Det
ger   ökad   trovärdighet   åt   den   svenska
ekonomiska politiken.
Det är enligt Centerpartiet inte önskvärt att
nu knyta kronan till ERM, eller på något annat
sätt  låsa  växelkursen.  I  stället  förordar
Centerpartiet ett system med rörlig växelkurs,
kombinerat med  en penningpolitik som inriktas
på   att  hålla  nere   inflationen   och   en
finanspolitik   som   ser   till  att  statens
finanser   är   i   balans.  Det  innebär   en
kontinuerlig bedömning  av  marknaden.  Vi får
löpande  information  om  förändringar  i  vår
växelkurs och våra räntor.
I  motion  Fi211  (fp) uttalas ett starkt stöd
för   fortsatt   låginflationspolitik.   Under
innevarande år har räntorna sjunkit och kronan
stärkts. Med hänsyn  till att inflationstakten
avtagit under perioden har emellertid de reala
räntenivåerna fortsatt  att ligga mycket högt.
Realräntan  är  högre  i Sverige  än  i  många
jämförbara  länder.  Detta   tyder   på   viss
kvarvarande  förtroendebrist  för  den svenska
ekonomiska politiken.
Enligt motionärernas bedömning skulle  beslut
om  ökad  självständighet  för Riksbanken, ett
lagfäst  mål att värna penningvärdet  och  ett
förbud att  begära eller ta emot instruktioner
annat än via  lagstiftning öka förtroendet för
att    Sverige   driver    och    avser    att
fortsättningsvis            driva           en
låginflationspolitik. Detta skulle  underlätta
en  fortsatt nedgång av räntenivåerna,  vilket
vore  till  stor  fördel  för en bra ekonomisk
utveckling. Riksdagen bör därför begära sådana
lagförslag hos regeringen (yrkande 6).
Folkpartiet anser att det  skulle  vara  till
Sveriges fördel om vi kunde delta i den tredje
fasen  av  EMU  redan  från  början.  Med  den
ekonomiska    politik   som   regeringen   för
närvarande bedriver  kommer  emellertid  många
allvarliga strukturproblem att finnas kvar vid
den  tidpunkten,  vilket försvårar ett svenskt
deltagande redan från början. Det är också ett
allvarligt problem att många medborgare har en
skeptisk  eller rent  av  negativ  inställning
till den planerade  valutaunionen,  liksom för
övrigt EU-samarbetet som helhet.
Om  Sverige  uppfyller  kraven  att  delta  i
valutaunionen, men ändå väljer att ställa  sig
utanför  -  i varje fall tills vidare - kommer
detta  att tolkas  så  att  vi  vill  ha  kvar
möjligheten att låta växelkursen sjunka. Detta
skapar osäkerhet  och  priset vi får betala är
högre räntor.
Penningpolitiken  måste bli  betydligt  mindre
åtstramande  anför  Vänsterpartiet   i  motion
Fi212.  Regeringen  berömmer  sig  av  att  de
nominella   räntorna   fallit  kraftigt  under
senare tid. Det är naturligtvis  positivt. Men
samtidigt är realräntan oerhört hög.  Och  det
är realräntan som har ett direkt inflytande på
investeringar  och  konsumtion.  Målsättningen
att   få  ner  inflationen  har  mer  än   väl
uppnåtts.   Även   penningpolitiken  måste  nu
inriktas   på   att  få  ner   arbetslösheten.
Reporäntan kan sänkas  ytterligare.  Det finns
inte  några  som  helst sakliga motiv för  att
Sverige ska en högre  nivå  på  den viktigaste
styrräntan   än  våra  grannländer.  Även   om
differensen i obligationsräntan mellan Sverige
och Tyskland minskat  är  alltså  skillnaden i
realräntenivån betydande. Riksbanken  har  ett
stort   ansvar   för   att   via   ytterligare
målmedvetna   räntesänkningar  möjliggöra   en
återhämtning på den svenska hemmamarknaden och
en lägre arbetslöshet.
Vänsterpartiet   ser  positivt  på  en  aktiv
penning- och valutapolitik som syftar till att
stabilisera  växelkursen   på  en  långsiktigt
hållbar  nivå.  En stabilare växelkurs  är  en
förutsättning för  att  finanspolitiken ska ge
avsedda  resultat  och  ger   dessutom  bättre
förutsättningar för näringslivets  utveckling.
Näringslivet ska konkurrera med nya  produkter
och  effektivare produktion, inte med minskade
relativa lönekostnader.
Det är  nödvändigt  att  finna en långsiktigt
hållbar valutapolitik för den svenska kronan -
en  linje  som  står emot valutaspekulanternas
attacker. En möjlighet  kan vara en valutakorg
-  ett vägt genomsnitt av  valutor  för  olika
länder  -  som  norm  för kronkursen. En annan
möjlighet kan vara LO-ekonomernas  förslag  om
en    "halvfast    kurs"    med    ett   "lätt
apprecieringstryck  mot kronan". Regering  och
riksbank bör ges i uppdrag  att  lägga förslag
till   riksdagen  om  hur  den  penning-   och
valutapolitiska  strategin  skall  se  ut  för
Sverige utanför EMU.
I  motion  Fi213  (mp) anförs att Riksbanken i
högre  grad  än  hittills   skall  stödja  den
långsiktiga ekonomiska politik  som  riksdagen
beslutat.   Övergripande   krav   att   minska
miljöskulden  och  arbetslösheten  skall  vara
centrala.  Motionärerna anser att riksdagen  i
lag skall fastställa  att  Riksbankens mål ska
vara  att  stödja  den långsiktiga  ekonomiska
politiken (yrkande 11).
Riksdagen  bör  också  genom  lag  fastställa
Riksbankens penningpolitiska mål. Det ska vara
att   bibehålla  en  prisstabilitet   på   god
europeisk  nivå.  Prisstabilitet har avgörande
betydelse  för  möjligheterna   att  uppnå  en
ekologiskt  hållbar  ekonomisk utveckling.  En
varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder
bl.a. till lägre räntor och minskad känslighet
för konjunktursvängningar.
I motion Fi213 (mp),  liksom  i  motion Fi202
(mp), anförs vidare att avgörande förändringar
i  den  valutapolitiska  regimen som t.ex.  en
eventuell anslutning till  ERM  skall beslutas
av   regeringen   i   stället  för  Riksbanken
(yrkande       5).      Riksdagen,       eller
riksdagspartierna,  måste  ges inflytande över
sådana beslut (yrkande 7). Det  kan  lämpligen
ske  genom  informella  konsultationer på  ett
motsvarande    sätt   som   säkerhetspolitiska
frågor.   Det   kan    övervägas    att   hela
valutapolitiken   i   sista   hand  avgörs  av
regeringen - det skall i så fall  ske  i  nära
samarbete med Riksbanken.
Miljöpartiet  framhåller  att  den  nuvarande
valutaregimen  skall  behållas  och att kronan
inte  skall knytas till andra valutor  (yrkade
6). En  knytning  till ERM eller andra valutor
skulle medföra att  kronan  riskerar  utsättas
för  spekulation,  att obalanser mellan svensk
ekonomi  och  andra  länder  tilltar  och  att
räntenivån    pressas   upp    igen.    Enligt
Miljöpartiet talar  de  övervägande fördelarna
för att Sverige bör stanna  utanför EMU (Fi202
yrkandena  1  och  4).  Ett  beslut   om   ev.
medlemskap  i  EMU  skall  enligt motionärerna
föregås av en folkomröstning (yrkande 2).
Kristdemokraterna  uttrycker   i  motion  U515
(kd)  farhågor för att ånyo låsa  den  svenska
växelkursen.   Det   vore  olyckligt  eftersom
regeringen  inte  vidtar   några   som   helst
åtgärder   för  att  komma  tillrätta  med  de
strukturella   problemen   i  svensk  ekonomi.
Kristdemokraterna  anser  att  Sverige  varken
skall anslutas till ERM eller EMU (motion U515
yrkandena 23 och 24, motion Fi214 yrkande 11).
Birgitta Hambraeus (c) kräver  i  motion Fi911
att   riksbankslagen  skall  ändras  så    att
riksbanksfullmäktige   inte   utan  riksdagens
medgivande   kan  ansluta  kronan  till   EU:s
växelkursmekanism,  ERM och att arbete åt alla
och en uthållig tillväxt  blir överordnade mål
för Riksbanken.
I motion Fi205 av Bengt Hurtig  och  Kenneth
Kvist (v) sägs att regeringen omgående bör  ta
upp   förhandlingar  med  EU  för  att  i  ett
särskilt protokoll enligt brittisk eller dansk
modell  slå fast att Sveriges riksdag kan säga
nej   till    ett    svenskt    medlemskap   i
valutaunionen för obestämd tid.
Enligt  Bengt-Ola  Ryttar (s) i motion  Fi208
återstår   i  dag  varken   ekonomiskt   eller
politiskt hållbara motiv för att ta det tredje
steget in i  EMU.  Varför  skall  vi lägga den
övergripande makten i ett EMU som är  medvetet
konstruerat   för   att   det   skall   förbli
oåtkomligt  för  varje  ansvarsutkrävande  och
folkligt inflytande anför motionären. Säger vi
ja  till  EMU säger vi för alltid nej till ett
samhälle som  bygger  på de värderingar och de
metoder     som     skapat     det     svenska
välfärdssamhället.
Finansutskottets bedömning
Inledning
Finansutskottet konstaterar i likhet med regeringen att
förtroendet för den svenska ekonomin har ökat.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen att
de långa räntorna har fallit från  ca 11 % (5-
årig statsobligation) i april 1995 till ca 7 %
i   mitten   av  september  1996.  Regeringens
bedömning är att  de  långa räntorna kan komma
att  sjunka ytterligare  eftersom  inflationen
och statsfinanserna är under god kontroll. Den
svenska  kronan  har  förstärkts  med  ca 14 %
sedan april 1995. Den dämpade inflationen  och
det  ökade  förtroendet  har  möjliggjort  för
Riksbanken att lätta på penningpolitiken under
1996  genom  att sänka den s.k. reporäntan vid
ett flertal tillfällen.
Efter det att  budgetpropositionen lagts fram
har räntorna fortsatt  att  sjunka. Reporäntan
har  sänkts till 4,6 %. Utskottet  konstaterar
att  målet   för  penningpolitiken  att  värna
penningvärdet har stark uppslutning i Sveriges
riksdag.    Utskottet     delar    regeringens
uppfattning  att  inflationsvägen  för  svensk
ekonomi  är  stängd.   Stabila  priser  är  en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt
skall  kunna  bekämpas. En  ekonomisk  politik
inriktad på låg  inflation  bidrar  även  till
förväntningar   om   låg  inflation  och  låga
riskpremier samt låga  räntor  vilket  främjar
tillväxt och sysselsättning.
Riksbankens ställning
Som   utskottet   redovisat  måste  vissa  lagändringar
genomföras   vare   sig   Sverige   deltar   i
valutaunionen   eller   ej.   Regeringen   har
inbjudit representanter för  riksdagspartierna
till  överläggningar  i  dessa  frågor.  Någon
åtgärd med anledning av motionerna  är  därmed
inte  motiverad  varför  motionerna Fi211 (fp)
yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande 13 och Fi911 (c)
yrkande 2 avstyrks av utskottet.
Ansvaret för valutapolitiken
Frågan om det nationella ansvaret  för  valutapolitiken
utreds  för närvarande. Utredaren skall enligt
direktiven    (dir.    1996:65)   föreslå   de
grundlagsförändringar och  övriga lagändringar
som krävs för att ge regeringen  ansvaret  för
övergripande  valutapolitiska beslut såsom val
av  växelkursregim   och  valutasamarbete  med
andra länder. Förslag  väntas till utgången av
december månad 1996.
Utskottet  anser att utredarens  förslag  och
regeringens förslag  med  anledning  härav bör
avvaktas  innan  riksdagen tar ställning  till
hur de framtida valutapolitiska besluten skall
fattas.  Med det anförda  avstyrker  utskottet
motionerna  Fi210  (c)  yrkande  6,  Fi212 (v)
yrkande 5 och Fi213 (mp) yrkande 11.
Växelkurssamarbetet (ERM)
Utskottet    delar    regeringens    uppfattning    att
prisstabilitet  är det övergripande målet  för
penningpolitiken.      En     stabilitet     i
växelkursutvecklingen är  önskvärd  och  måste
för   att  vara  robust  underbyggas  med  låg
inflation  och  god  balans  i  de  offentliga
finanserna.  Utskottet  anser  i  likhet   med
regeringen  att  det  inte  är aktuellt att nu
knyta  kronan  till  växelkurssamarbetet  inom
ERM.  Motionerna  Fi202  (mp)  yrkandena  5-7,
Fi214 (kd) yrkande  11,  Fi911  (c)  yrkande 1
avstyrks.
EMU
Den s.k. Calmforskommissionen, som utrett  konsekvenser
för Sverige av att delta respektive inte delta
i  valutaunionen  har  nyligen  redovisat sina
överväganden med anledning härav (SOU 1996:158
Sverige och EMU). Även andra utredningsförslag
som     är     av     stort    intresse    för
ställningstagandet kommer att läggas fram inom
kort.      Därefter      kommer      sedvanlig
remissbehandling att ske.
Sverige             deklarerade             i
medlemskapsförhanlingarna   att  ett  slutligt
svenskt ställningstagande avseende  övergången
till  den  tredje  etappen  av EMU kommer  att
göras  i ljuset av den fortsatta  utvecklingen
och  i enlighet  med  fördraget.  Beslutet  om
Sverige skall delta skall fattas av riksdagen.
I budgetpropositionen  förutsätter  regeringen
att  riksdagen  under  hösten  1997  skall  ta
ställning till om Sverige skall delta i tredje
etappen av EMU. Riksdagen har tidigare  ställt
sig  bakom  denna ordning (1995/96:FiU1, rskr.
131, 1995/96:FiU10, rskr. 304).
Utskottet ser  inte  anledning att förorda en
annan  beslutsordning  och   avstyrker  därmed
motionerna Fi202 (mp) yrkandena  1,  2  och 4,
Fi205 (v), Fi208 (s), U502 (m) yrkande 3, U515
(kd) yrkandena 23 och 24.
Övriga ekonomisk-politiska
motionsyrkanden
Offentliga finansers
konjunkturkänslighet
I  motion Fi211 (fp) yrkande 7 anförs att  den
offentliga  sektorns  rådande  regelsystem  på
inkomst-    och    utgiftssidan   är   extremt
konjunkturkänslig.  I  motionen  föreslås  att
regeringen   till   riksdagen   redovisar   de
offentliga finansernas konjukturkänslighet.
Finansutskottet  har från  Finansdepartementet
erfarit att ett projekt  pågår för att ta fram
mått     på     den     offentliga    sektorns
konjunkturkänslighet.
Ambitionen är att kunna  göra  en redovisning
till    vårpropositionen    eller    i   nästa
budgetproposition. Det innebär att syftet  med
motionen   kommer   att   tillgodoses.   Något
särskilt  tillkännagivande  behövs inte varför
yrkande 7 i motion Fi211 (fp) avstyrks.
Fördelningspolitiska
konsekvensanalyser
I motionerna Fi507 av Krister  Örnfjäder m.fl.
(s),  Fi908  av  Hans Karlsson m.fl.  (s)  och
Fi913   av   Dan  Ericsson   (kd)   efterlyses
konsekvensanalyser   av  besparingarna  i  det
pågående    saneringsprogrammet     för    den
offentliga   sektorn.   I   motion  Fi507  (s)
framhålls att regeringen två gånger per år bör
ge   information  om  de  fördelningspolitiska
konsekvenserna.   I  motion  Fi908  (s)  anser
motionären att det är utomordentligt angeläget
att    det    snarast    sker     en    samlad
konsekvensanalys  av de förändringar  som  ägt
rum under 90-talet  i ersättningssystemen. Hur
har det påverkat de olika huvudmännens ekonomi
och enskilda människors  möjlighet  att  klara
sin egen försörjning?
I   motion  Fi913  (kd)  ställs  krav  på  en
ingående  konsekvensanalys  av vad de statliga
nedskärningarna  i  sociala system  innebär  i
kronor  och  ören  för  såväl   kommuner   och
landsting   som  för  enskilda  individer  och
familjer.
Finansutskottet  har  tidigare i betänkandet i
anslutning  till  sitt ställningstagande  till
riktlinjer   för  den   ekonomiska   politiken
refererat   till    den   fördelningspolitiska
redogörelse  som bifogats  budgetpropositionen
(bil. 4 Fördelningspolitisk redogörelse).
I  redogörelsen  analyseras  fördelningen  av
årsinkomster   enligt  SCB:s  undersökning  av
hushållens inkomster  (HINK).  Huvudskälet att
fokusera  på  fördelningen av årsinkomster  är
det stora intresse som under senare år riktats
mot de ökade inkomstklyftorna. Som framhålls i
bilagan är långtifrån  alla  viktiga  frågor i
välfärdsfördelningen belysta. Exempelvis ingår
inte    utgifter    för   vård   och   omsorg,
förmögenhetsfördelningen,    fördelningen   av
utbildning,  hälsa, boende, fördelningen  över
livet  och  mellan  generationer,  rörligheten
mellan    inkomstgrupper,     klasser     osv.
Redogörelsen  är  således  i  flera  avseenden
begränsad.
Redogörelsen   omfattar  endast  utvecklingen
fram t.o.m. år 1994.  Skälet härtill är att år
1994 är det senaste året  för vilket det finns
officiell statistik från SCB.  Den  innefattar
därmed  de första åren av den djupa ekonomiska
krisen  och   konsekvenserna   av   de  första
besparingarna  i de sociala transfereringarna.
De  direkta effekterna  av  ändrade  regler  i
skatte-  och  transfereringssystemen  därefter
genom    saneringsprogrammet    har   tidigare
utförligt redovisats vid ett antal tillfällen,
senast   i   den  ekonomiska  vårpropositionen
(prop. 1995/96:150 s. 41-46).
Mot  bakgrund   av   de  fördelningspolitiska
frågornas   centrala   betydelse   förutsätter
utskottet att regeringen successivt kommer att
bygga  ut de fördelningspolitiska  analyserna.
Med  hänvisning  härtill  avstyrks  motionerna
Fi507 (s), Fi908 (s) och Fi913 (kd).
Miljökonsekvenserna av
konvergensprogrammet
I motion  Fi202  av  Birger Schlaug m.fl. (mp)
föreslås  att  riksdagen   skall   uppdra   åt
regeringen att återkomma till riksdagen med en
analys      av      miljökonsekvenserna     av
konvergensprogrammet.
Finansutskottet  vill   med  anledning  härav
anföra följande. I budgetpropositionens bilaga
3        kommenteras        främst       EMU:s
konvergenskriterier.   Utskottet    vill   här
framhålla  att  dessa  konvergenskriterier  är
formulerade  utifrån  de  specifika  krav  som
måste  ställas  på  ett  deltagarland   i  den
monetära  unionen.  EMU:s kriterier skall inte
ses  som  en  heltäckande   uppräkning  av  de
centrala   mål   som  skall  gälla   för   den
ekonomiska politiken.  När det gäller åtgärder
för att nedbringa arbetslösheten och förbättra
miljön  har utskottet tidigare  i  betänkandet
behandlat dessa frågor.
Som också  framhålls i motion Fi202 (mp) står
de   fem   s.k.   konvergenskraven    inte   i
motsatsförhållande  till en aktiv och ambitiös
inriktning av miljöpolitiken.  Ett uppfyllande
av konvergenskraven kan emellertid  ses som en
viktig förutsättning för att föra en  ambitiös
miljöpolitik.  Det  förtjänar att understrykas
att  den  ekonomiska  politiken   består  inte
enbart    av    de    fem    konvergenskraven.
Miljöfrågorna    måste    vara    en    viktig
utgångspunkt  vid utformningen av riktlinjerna
för den ekonomiska politiken.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks
motion Fi202 (mp) yrkandena 8 och 9.
Miljöbilaga till finansplanen
I motion Fi210  (c)  yrkande 5 föreslås att en
miljöbilaga   med   en  redogörelse   för   de
miljöpolitiska   insatserna    skall   bifogas
budgetpropositionen.
Finansutskottet   vill  med  anledning   härav
anföra följande. Regeringen  redovisade  under
förra    riksmötet    inriktningen    av   det
miljöpolitiska  arbetet (skr. 1994/95:120).  I
en  särskild  skrivelse   (skr.   1994/95:167)
presenterade  regeringen en strategi  för  det
svenska  miljöarbetet   i  EU.  Riksdagen  har
ställt sig bakom huvudlinjerna i skrivelserna.
Innehållet i dessa skrivelser  utgör  grunden
för  regeringens  miljöpolitiska arbete. Årets
miljöredovisning (1995/96:120)  innehåller  en
redovisning  av  tillståndet  i miljön och det
miljöpolitiska arbetet under år 1995.
Som   utskottet  ser  det  är  det  givietvis
möjligt   att   här   nämnda   skrivelser  kan
redovisas i nära anslutning eller som särskild
bilaga  till  budgetpropositionerna.   Det  är
angeläget  att  redovisningen av miljöfrågorna
görs på ett sådant sätt att miljöpolitiken får
stor  uppmärksamhet.   Ibland   kan   dock  en
skrivelse    till    riksdagen    ha    större
genomslagskraft     än    en    bilaga    till
budgetpropositionen. Utskottet förutsätter att
regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt behovet
av   genomarbetade   redogörelser    för   det
miljöpolitiska arbetet.
Utskottet   anser  därför  att  det  inte  är
nödvändigt för riksdagen att göra ett särskilt
uttalande i frågan. Utskottet avstyrker motion
Fi210 (c) yrkande 5.
Merge-UTKAST>>

INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR
Inkomster
Inledning
Riksdagens  nya  budgetberedning  innebär  att
riksdagen   skall    fatta   ett   beslut   om
statsbudgetens  samlade   utgifter  och  deras
fördelning på utgiftsområden  samt godkänna en
beräkning    av    statsbudgetens    inkomster
(riksdagsordningen     5     kap.    12    §).
Finansutskottet redovisar i detta  avsnitt  de
förslag     som    berör    inkomstsidan    av
statsbudgeten.  Utskottet  återkommer senare i
avsnittet    Finansutskottets   sammanfattande
bedömning av budgetförslagen  för  år 1997 med
sina överväganden och ställningstaganden  både
beträffande inkomst- och utgiftsförslag. I  de
fall  som  inkomstförslagen inte har betydelse
för  1997  års   statsbudget,  tar  emellertid
utskottet ställning  till  dessa redan i detta
avsnitt.
Utskottet  redovisar  i  huvudsak   de  olika
förslagen  i den ordning motsvarande inkomster
tas   upp   på   statsbudgetens   inkomstsida.
Avsnittet  om respektive  inkomsttitel  inleds
med   en   tabell    där    regeringens    och
oppositionspartiernas  förslag  till beräkning
av   inkomsterna   för   aktuell  inkomsttitel
redovisas. Av tabellerna framgår vilken effekt
regeringens förslag i budgetpropositionen  och
särpropositioner beräknas få för statsbudgeten
under  1997. Tabellerna visar också effekterna
av oppositionspartiernas förslag i förhållande
till regeringens beräkning av statsinkomsterna
för 1997.
De belopp  som  redovisas  i  tabellerna  har
hämtats  från  dels  budgetpropositionen, dels
partimotionerna.   Några   belopp   har   dock
justerats   i   samarbete    med    partiernas
företrädare i finansutskottet. Samtliga belopp
i tabellerna är i tusental kronor.
I  bilagorna 1 och 2 återges regeringens  och
partiernas  förslag beträffande statsbudgeten.
Bilaga 1 innefattar  alltså en sammanställning
inkomsttitelvis av de  uppgifter som återfinns
i de tabeller som löpande  redovisas  i  detta
avsnitt.  I  bilaga 1 återfinns utskottets och
reservanternas    beräkningar    av   samtliga
inkomsttitlar.
I  budgetpropositionen (Finansplanen,  avsnitt
1)  föreslår   regeringen  riksdagen  att  för
budgetåret 1997  vad  gäller  inkomsterna dels
godkänna    beräkningen    av   statsbudgetens
inkomster    (yrkande   4),   dels    godkänna
beräkningen av  budget- effekter av förändrade
skatte- och avgiftsregler (yrkande 5).
Regeringen har utformat  sitt budgetförslag i
nära samarbete med Centerpartiet. Detta gäller
också  huvuddragen  i  de  förslag  som  berör
inkomstsidan för år 1997.
Alternativa   förslag  till  inkomstberäkning
återfinns    som    yrkanden     i    följande
partimotioner:  Fi204  (m), Fi211 (fp),  Fi212
(v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Utöver     budgetpropositionen      behandlar
finansutskottet   i   detta   sammanhang  även
följande propositioner:
1996/97:17 Skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall,
1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m.,
1996/97:21   Nedsättning   av  socialavgifter,
m.m.,
1996/97:40    Försäljning    av    aktier    i
Stadshypotek AB.
Följande  fyra propositioner påverkar  enligt
budgetpropositionen                      också
inkomstberäkningarna:
1996/97:10    Mervärdesskatt   inom   kultur-,
utbildnings- och idrottsområdet,
1996/97:12  Vissa   justeringar   i  lagen  om
räntefördelning vid beskattning m.m.,
1996/97:14 Vissa punktskattefrågor,
1996/97:29  Höjning  av  koldioxidskatten  för
industrin och växthusnäringen.
Propositionerna 10, 12 och  14  har  hänvisats
till  skatteutskottet och ingår i det aktuella
ärendet  endast  såvitt avser budgeteffekterna
och     inkomstberäkningarna     för     1997.
Propositionernas  förslag i dessa avseenden är
dock  marginella. Beträffande  hanteringen  av
den    till     finansutskottet    remitterade
proposition 29, om höjning av koldioxidskatten
för industrin och  växthusnäringen, återkommer
utskottet      nedan      under       rubriken
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997.
I detta avsnitt om  statsbudgetens  inkomster
behandlas   även   motioner   som  väckts  med
anledning  av här aktuella propositioner  samt
motioner väckta  under  allmänna  motionstiden
som   behandlar   frågor   av   betydelse  för
beräkningen av inkomsterna.
I  de fall som inkomstförslagen inte  påverkar
1997  års statsbudget, tar utskottet ställning
till dessa redan i detta avsnitt. Detta gäller
följande  avsnitt  (inom parentes anges om det
är        propositionsförslag        och/eller
motionsförslag som behandlas):
Skattepolitikens inriktning (motioner),
skattskyldighet  för  rabatter  (prop.  19  i
denna del jämte motioner),
skatterättslig   hemvist  för  anställda  vid
Europeiska universitetsinstitutet m.fl. (prop.
19 i denna del),
skatteplikt respektive  avdragsrätt för ränta
och  avgift  i  det nya bostadsbidragssystemet
(prop. 19 i denna del),
resor  med  egen  bil   mellan  bostaden  och
arbetsplatsen (prop. 19 i denna del),
skatteavdrag på ersättningar  till  anställda
vid EU:s institutioner eller organ (prop. 19 i
denna del),
avdrag för uthyrning (motion),
självdeklaration      som      lämnas      av
kreditinstitut,      värdepappersbolag     och
försäkringsföretag (prop. 19 i denna del),
löneskatt på vinstandelar  (prop.  21 i denna
del jämte motioner),
översyn    av    fastighetstaxeringen    m.m.
(motioner),
fastighetsskatt  för  mark  som  innehas  med
tomträtt (motion),
skatt på kväveoxid (motion),
utvärdering  av  ändrade ölskatter (motioner)
samt
beskattning av fruktviner (motion).
Skattepolitikens inriktning
Regeringens förslag  till  allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken  som  redovisas i
Finansplanen  innehåller ett särskilt  avsnitt
(3.6)   om  skattepolitiken.   Där   framhålls
inledningsvis    att    ett   väl   fungerande
skattesystem har grundläggande  betydelse  för
samhällsekonomin.    Vid   den   sanering   av
statsfinanserna som har genomförts sedan valet
1994  har skattehöjningar  utgjort  en  viktig
del, både  genom att bidra med ökade inkomster
till staten  och  genom att bördorna därigenom
har  kunnat fördelas  efter  bärkraft.  Enligt
regeringens  bedömning kommer det knappast att
vara möjligt att genomföra annat än marginella
förändringar  av   det   totala  skatteuttaget
framöver. Däremot kan en del  justeringar  och
omfördelningar     mellan     olika    skatter
aktualiseras   bl.a.  mot  bakgrund   av   den
fortgående   internationaliseringen   av   den
svenska  ekonomin.   Önskemål   om   en   ökad
miljörelatering  av  skattesystemet  kan också
motivera   förskjutningar   i   skatteuttaget.
Samtidigt  betonar regeringen att  det  är  av
betydelse   för    att    både   företag   och
privatpersoner skall kunna  investera och göra
långsiktiga  bedömningar att skatteregler  och
andra  spelregler   är   långsiktigt  stabila.
Skattereformen 1990-1991 har  på ett avgörande
sätt  bidragit  till  att  Sverige   har   ett
hållbart skattesystem med förhållandevis enkla
regler baserade på sunda principer.
Av   propositionen   framgår  att  regeringen
följer   de   planer   på  skatteområdet   som
redovisades  i  somras  vid   behandlingen  av
sysselsättningspolitiken  (prop.   1995/96:207
och 222, FiU15, rskr. 307). I enlighet  härmed
avser regeringen att senare i höst lägga  fram
förslag  om förbättringar främst för de mindre
företagen.   Vidare   har  regeringen  nyligen
tillsatt  en  särskild  utredare   som   skall
analysera         förutsättningarna        för
tjänstesektorns  tillväxt.  Inom  kort  kommer
Skatteväxlingskommittén   att   redovisa  sina
överväganden        och       förslag.       I
budgetpropositionen   och    i    tre    andra
propositioner   som   lagts   fram   samtidigt
presenterar regeringen de väntade förslagen om
temporära  lättnader  i fastighetsskatten  för
vissa villaägare som fått  kraftiga  höjningar
av  taxeringsvärdet, ändringar i beskattningen
av   bilförmåner    och    en    höjning    av
koldioxidskatten    för    industrin.   Vidare
föreslås en omfördelning inom beskattningen av
alkohol  och  tobak  och vissa  åtgärder  inom
energibeskattningen. Utskottet återkommer till
dessa skatteförslag under  särskilda  rubriker
nedan. I budgetpropositionen lägger regeringen
också  fram  det  i somras aviserade förslaget
att  skiktgränsen  för   statlig  inkomstskatt
under inkomståret 1997 skall  ligga  kvar  vid
209 100  kr.  Bakgrunden  härtill är bl.a. att
ändringarna i fråga om bilförmåner  medför ett
inkomstbortfall.
Moderata    samlingspartiets    förslag   till
inriktning  för  skattepolitiken  återfinns  i
motion  Fi407 (yrkande 1) av Carl Bildt  m.fl.
(m). Där förordas en politik för tillväxt, nya
jobb och minskat bidragsberoende genom skatte-
och   avgiftssänkningar    för    arbete   och
stimulanser  för  tjänstesektorn,  företagande
och kapitalbildning. Motionärerna menar att de
höga   svenska  skatterna  gör  dubbel  skada.
Medborgarnas   beroende   av   den   politiska
sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir
mycket  stort. Samtidigt försvagas valfriheten
och den trygghet  som ligger i att ha kontroll
över sin egen ekonomi.  Därtill  kommer att de
höga skatterna snedvrider ekonomins  sätt  att
fungera,  försvårar  möjligheterna  att  skapa
förutsättningar för de nya arbeten som så  väl
behövs och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
För  att  de ekonomiska problemen skall kunna
lösas och medborgarna  återfå  det  ekonomiska
oberoende   som   är   en   förutsättning  för
långsiktig  trygghet,  menar motionärerna  att
det  krävs att utrymme skapas  för  kraftfulla
skattesänkningar.  Inriktningen  bör  vara att
skapa  förutsättningar  för  väsentligt  högre
tillväxt     och     betydligt     fler    nya
arbetstillfällen   samtidigt   som  det  stora
bidragsberoendet minskar. Moderaterna föreslår
i  sitt budgetalternativ besparingar  för  att
skapa  utrymme  för  skattesänkningar på ca 37
miljarder kronor år 1997,  50 miljarder kronor
år 1998 och 65 miljarder kronor  år  1999.  De
föreslagna   skattesänkningarna   avser  sänkt
skatt   på   arbete   för   främst   låg-  och
medelinkomsttagare och eliminering av  det som
motionärerna  ser  som  en överbeskattning  av
företagande.  Dessutom  föreslås  en  generell
sänkning  av fastighetsskatten.  I  konsekvens
härmed  framställs   i   andra  motioner  från
Moderaterna  konkreta  yrkanden  och  krav  på
lagändringar    och   riksdagsuttalanden    om
skattelättnader i olika hänseenden.
Folkpartiet    liberalernas    förslag    till
riktlinjer för skattepolitiken  i motion Fi419
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande  1 utgår
från idén att skatterna skall utformas med den
enskilda människan och företagaren för ögonen.
Politiken  bör  präglas  av förståelse för  de
motiv  som driver människor  och  företag  att
utvecklas.   Skattepolitiken   måste,   enligt
motionärerna,  läggas  om  så  att den främjar
ekonomisk utveckling, företagsamhet och en god
miljö.   Folkpartiet  liberalernas   krav   på
riktlinjer   på   skatteområdet   innebär   en
återgång  till skattereformen med högst 50 % i
marginalskatt  och  en  skattepolitik för fler
jobb med skattesänkningar  på  ca 30 miljarder
kronor,   varav   en   stor   del   är  sänkta
arbetsgivaravgifter. Riktlinjerna innebär  att
åtgärderna skall finansieras genom besparingar
på   de   offentliga   utgifterna   och  vissa
skattehöjningar.     Momsen    på    livsmedel
återställs   till   25 %,   beskattningen   av
förmånsbilar på nuvarande  nivå  bibehålls och
en arealskatt för jordbruket införs.  Konkreta
yrkanden  och  krav  på  riksdagsuttalanden  i
dessa    hänseenden,    om    lättnader    och
förenklingar i företagsbeskattningen,  om ökad
avdragsrätt   för   pensionssparande   och  en
återgång     till    tidigare    regler    för
förmögenhetsbeskattningen av aktier framställs
också  i motioner  som  kommer  att  redovisas
under separata rubriker nedan.
Vänsterpartiet      anför     förslag     till
skattepolitikens  inriktning  i  motion  Fi212
(yrkande 6) av Gudrun  Schyman  m.fl.  (v) och
Sk370 (yrkande 1) av Gudrun Schyman m.fl. (v).
Motionärerna pekar bl.a. på att den kritik som
Vänsterpartiet     tidigare     riktat     mot
skattereformens   effekter   visat   sig  vara
riktig.  Grundprinciperna  bakom reformen  var
riktiga,  men  reformen finansierades  på  fel
sätt  och den genomfördes  vid  fel  tidpunkt.
Valet av  finansieringsmetod  medförde att den
blev  kraftigt underfinansierad.  På  så  sätt
bidrog  skattereformen  till att förstärka och
troligtvis även utlösa den  ekonomiska krisen.
Vänsterpartiet    instämmer    i   övrigt    i
regeringens    analys    och   bedömning    om
skattepolitiken i finansplanen,  men menar att
det    finns    skäl   för   justeringar   och
omfördelningar mellan  olika skatter och också
vissa    skattehöjningar.    Förslaget    till
riktlinjer för skattepolitiken  innebär  bl.a.
att      man      av     fördelningspolitiska,
miljöpolitiska   och   andra   skäl   genomför
skattehöjningar  med  ca  3  miljarder  kronor
netto  och  tar  steg  mot  en  miljörelaterad
skatteväxling. Motionärerna  vill också ha ett
riksdagsuttalande    om   att   skattereformen
förstärkt lågkonjunkturen  och  bidragit  till
negativa     fördelningspolitiska    effekter.
Motionärerna kräver bl.a. höjt grundavdrag för
låginkomsttagare,     skatteskärpningar    för
höginkomsttagare, ett avdragstak på 100 000 kr
för skuldräntor, skärpt  bolagsskatt  m.m. och
skärpt  förmögenhetsskatt. Till dessa konkreta
yrkanden      återkommer     utskottet     med
redovisningar under separata rubriker.
Miljöpartiet   de    grönas    inriktning   av
skattepolitiken redovisas dels i  motion Fi213
(yrkande  12)  av  Marianne  Samuelsson  m.fl.
(mp), dels i motion Fi420 (yrkandena  1 och 2)
av    Marianne    Samuelsson    m.fl.    (mp).
Motionärerna    bedömer    att    den   totala
skattekvoten kommer att ligga kvar  på ungefär
nuvarande  nivå  under  överblickbar  framtid.
Inom ramen för det totala skatteuttaget  anser
de  emellertid att det måste ske förändringar.
De föreslår en lägre beskattning av arbete som
finansieras  genom  en skatteväxling mot högre
miljöskatter i storleksordningen  25 miljarder
kronor t.o.m. år 1999 och 100 miljarder kronor
t.o.m.  år  2010. Yrkandena innebär bl.a.  att
den statliga  inkomstskatten  skall ligga kvar
vid 25 % på höga inkomster, att  grundavdragen
läggs om för att sänka skatten för lågavlönade
heltidsarbetande       och      att      andra
fördelningspolitiskt  motiverade  förändringar
genomförs.    Motionärernas    förslag    till
skattepolitiken  skall också ses som ett led i
deras förslag om arbetstidsförkortning till 35
timmar i veckan. För att underlätta övergången
bör    bl.a.   inkomstskatten    sänkas    för
lågavlönade heltidsarbetande.
Kristdemokraternas  förslag till riktlinjer på
skatteområdet i motion  Sk371 yrkande 1 av Alf
Svensson     m.fl.     (kd)     tar    utifrån
förvaltarskapstanken  sin  utgångspunkt  i  en
social   och   ekologisk  maknadsekonomi   och
eftersträvar  utveckling   och   stabilitet  i
samhällsekonomin.  Enligt motionärerna  bygger
en  väl  fungerande  marknadsekonomi   på  ett
samhälle med en grundläggande etisk samsyn och
förutsätter  stabila  spelregler. Motionärerna
föreslår åtgärder på skattepolitikens område i
syfte bl.a. att genomföra  en stor satsning på
hushållstjänster   (genom   avdragsrätt)   och
åstadkomma  bättre  villkor  för  företagande.
Bland  åtgärderna  kan nämnas att  regeringens
förslag beträffande  skiktgränsen  för statlig
inkomstskatt  avslås,  grundavdraget  vid  den
statliga      inkomstbeskattningen     slopas,
avdragsrätten för  pensionssparande återställs
och  en  avdragsrätt  för   avsättningar  till
individuella  utbildningskonton   införs.  Ett
flertal    åtgärder    avser    lättnader    i
företagsbeskattning,      såsom      permanent
riskkapitalavdrag, slopad dubbelbeskattning av
aktier, lättnader  i beskattning av royalty på
uppfinningar       och       lättnader       i
förmögenhetsskatten   på   arbetande  kapital.
Åtgärderna finansieras bl.a. genom en återgång
till  25 % moms på mat och moms  på  spel  och
dobbel.  Till de konkreta förslagen återkommer
utskottet under särskilda rubriker.
I motion  Sk371 (kd) anförs även förslag till
särskilda riktlinjer  för skattepolitiken inom
EU (yrkande 2). Motionärerna  påpekar  att det
med  en  fri gränshandel och fri rörlighet  av
varor, tjänster,  personer och kapital inte är
möjligt att hålla en  väsentligt  högre  eller
annorlunda   skattestruktur   än  i  de  andra
medlemsländerna. De anför sedan  förslag  till
riktlinjer   för   den   svenska   regeringens
agerande  i  EU  beträffande mervärdesskatten,
punktskatterna och  energiskatter.  I  korthet
innebär dessa att regeringen bör verka för  en
europeisk  miniminivå  för koldioxidskatt samt
fortsatta undantagsregler  beträffande  regler
för införsel av alkoholprodukter.
I    tre    motioner    har   skattepolitikens
fördelningspolitiska effekter  tagits  upp.  I
motion  Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
föreslås    en    skyndsam    revidering    av
skattesystemet    i   syfte   att   åstadkomma
fördelningspolitisk   rättvisa   (yrkande  1).
Motionärerna föreslår även att riksdagen skall
ge   regeringen  till  känna  vad  i  motionen
anförts   om   att   undanröja   de   negativa
fördelningseffekterna     av    egenavgifterna
(yrkande 2).
Annika Jonsell (m) påpekar i motion Fi414 att
skatten ofta är den största  utgiftsposten för
dem som har små inkomster. Allt fler människor
hamnar i en situation där de inte  klarar  att
leva   på  sin  inkomst.  Motionären  föreslår
därför skattebefrielse för låginkomsttagare.
Kristina Nordström (s) påpekar i motion Fi907
att    den     ekonomiska     politiken    och
skattepolitiken  är  styrmedel  för   att   nå
bestämda  politiska  mål. Motionären menar att
skattesystemet  skall bli  ett  styrmedel  som
harmoniserar, underlättar och gynnar politiska
mål såsom arbete  åt  alla,  ett  miljövänligt
samhälle  och en rättvis fördelning,  och  hon
föreslår  att   en   utredning  tillsätts  med
uppgift att föreslå hur  skattesystemet  skall
utformas för att uppnå detta.
Skatteutskottet  tillstyrker  i  sitt yttrande
(SkU1y) propositionens förslag till riktlinjer
för  skattepolitiken och avstyrker  behandlade
motioner.   Skatteutskottet   motiverar   sitt
ställningstagande   med  att  de  förslag  som
regeringen  lägger  fram   innebär   att   den
ekonomiska   politiken  ligger  fast  och  att
arbetet  med  olika  skattefrågor  kommer  att
fullföljas   enligt    tidigare    riktlinjer.
Skatteutskottet instämmer nu liksom tidigare i
regeringens  bedömning att det saknas  utrymme
för skattelättnader  av den art och omfattning
som  föreslås  i flertalet  motioner  och  att
möjligheterna till  ett ökat skatteuttag också
är starkt begränsade.  Skatteutskottet erinrar
om  att  det  i  sina senaste  yttranden  till
finansutskottet  (1995/96:12y   och  13y)  har
understrukit att de åtgärder som  vidtas måste
ha  en  acceptabel fördelningspolitisk  profil
och   att   de    bördor    som    den   förda
saneringspolitiken    krävt   måste   fördelas
rättvist.  De fördjupade  fördelningspolitiska
analyser som  regeringen nu redovisar (avsnitt
3.7   s. 50  och  bilaga   4)   talar   enligt
skatteutskottets  mening också för att man bör
undvika skattelättnader som försvagar budgeten
och  leder till att  den  fördelningspolitiska
balansen  försämras.  I  sammanhanget  erinrar
skatteutskottet  om  att  värnskatten  och den
lägre   mervärdesskatten  på  livsmedel  utgör
viktiga inslag i denna balans.
De  aktuella   motionerna  innehåller  enligt
skatteutskottets bedömning inte något nytt som
bör föranleda en  ändrad  ståndpunkt  i  dessa
frågor.  Härtill kommer att en stor del av  de
framställda yrkandena gäller frågor som kommer
att   prövas   i   utredningsarbetet   rörande
förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt
eller av Skatteväxlingskommittén.
Avvikande     meningar    har,    beträffande
skattepolitikens   inriktning,   avgivits   av
företrädare   för   Moderata  samlingspartiet,
Folkpartiet    liberalerna,    Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottet ser ingen anledning att avvika
från    skatteutskottets     ställningstagande
beträffande    skattepolitikens    inriktning.
Utskottet  avstyrker  därmed motionerna  Fi212
(v) yrkande 6, Fi213 (mp)  yrkande  12,  Fi406
(s),  Fi407  (m)  yrkande  1, Fi414 (m), Fi419
(fp) yrkande 1, Fi420 (mp) yrkandena  1 och 2,
Fi907 (s), Sk370 (v) yrkande 1 samt Sk371 (kd)
yrkandena 1 och 2.











Merge-UTKAST>>

Skatt på inkomst 1997
Fysiska personers inkomstskatt
-------------------------------------------------------------
Fysiska personers inkomstskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------
Regeringen
37 185
000
-------------------------------------------------------------
Justering av skiktgräns (BP 96)                      + 840
000
-------------------------------------------------------------
Förändrad  beskattning  bilförmån (P                 - 270
19)                                                    000
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-12 340
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96)       - 840
000
-------------------------------------------------------------
Sänk  skatteuttaget  till 20 % inkl.   - 5 300
inflationsskydd                            000
-------------------------------------------------------------
Bredda riskkapitalavdraget               - 300
000
-------------------------------------------------------------
Sänk kapitalinkomstskatten               + 100
000
-------------------------------------------------------------
Avdrag för reparation av egen bostad   - 1 000
000
-------------------------------------------------------------
Avdrag          för          styrkta     - 900
barnomsorgskostnader                       000
-------------------------------------------------------------
Sänkt       avkastningsskatt      på   - 1 000
pensionssparande                           000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning *             - 3 100
000
-------------------------------------------------------------
Folkpartiet
-16 300
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96)       - 840
000
-------------------------------------------------------------
Ej  förändrad  beskattning bilförmån     + 950
(P 19)                                     000
-------------------------------------------------------------
Sänk skatteuttaget till 20 %           - 4 300
000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning *             - 3 100
000
-------------------------------------------------------------
Sänkt inkomstskatt                     - 9 000
000
-------------------------------------------------------------
Yrkesfiskeavdrag                      - 10 000
-------------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 6 850
000
-------------------------------------------------------------
Ej  förändrad  beskattning bilförmån     + 950
(P 19)                                     000
-------------------------------------------------------------
Slopat grundavdrag över brytpunkt      + 7 300
000
-------------------------------------------------------------
Ny skattesats 30 %                     + 2 000
000
-------------------------------------------------------------
Avdragstak skuldräntor                   + 600
000
-------------------------------------------------------------
Begränsad lindring av                  + 1 000
dubbelbeskattning *                        000
-------------------------------------------------------------
Höjt grundavdrag under brytpunkt       - 5 000
000
-------------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+110 000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96)       - 840
000
-------------------------------------------------------------
Ej  förändrad  beskattning bilförmån     + 950
(P 19)                                     000
-------------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
-8 665
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96)       - 840
000
-------------------------------------------------------------
Förändrad beskattning bilförmån          + 600
000
-------------------------------------------------------------
Sänk  skatteuttaget till 20 %, inkl.   - 2 500
slopat grundavdrag                         000
-------------------------------------------------------------
Skattereduktion       för      vissa   - 2 000
hushållstjänster                           000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning *             - 1 700
000
-------------------------------------------------------------
Slopad skatt på royalty *             - 50 000
-------------------------------------------------------------
Yrkesfiskeavdrag                      - 75 000
-------------------------------------------------------------
Individuella utbildningskonton           - 300
000
-------------------------------------------------------------
Återställ tidigare pensionsavdrag        - 900
000
-------------------------------------------------------------
Återställ riskkapitalavdrag *            - 900
000
-------------------------------------------------------------
*) Dessa förslag redovisas under avsnittet om
företagsbeskattning (juridiska personers inkomstskatt)
nedan.
Justering av skiktgränsen
(budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (Finansplanen, avsnitt 1, yrkande
40) föreslår  regeringen  att skiktgränsen för
den statliga inkomstskatten  för år 1997 skall
ligga  kvar  på  1996  års  nivå. Förändringen
innebär att skiktgränsen kommer  att  ligga  3
100  kr  lägre  än vid tillämpning av gällande
regler. Justeringen av skiktgränsen aviserades
redan i proposition  1995/96:222 och kopplades
då   samman   med   det  samtidigt   aviserade
förslaget   om   förändrad    beskattning   av
bilförmån,    vilket    innebär    ett   visst
inkomstbortfall.      Förslaget      om     ny
förmånsbeskattning  av  bilförmåner  behandlar
utskottet nedan under särskild rubrik.
Propositionsförslaget avvisas i sammanlagt sex
motioner:  Fi9  (kd)  yrkande  1,  Fi214  (kd)
yrkande  7,  Fi407  (m)  yrkande 6, Fi419 (fp)
yrkande  3, Fi420 (mp) yrkande  6  samt  Sk371
(kd) yrkande  14.  I tre fall är motionärernas
ståndpunkt  kopplad  till   att   de   framför
alternativa förslag till bilförmånsbeskattning
Fi9  (kd),  Fi214  (kd)  och  Fi420  (mp)).  I
motionerna  Fi407  (m),  Fi419  (fp) och Sk371
(kd) anser motionärerna att förslaget  strider
mot   marginalskattereformen  och  därför  bör
avvisas.
Skatteutskottet   erinrar   i   sitt  yttrande
(SkU1y)   om  att  riksdagen  i  samband   med
ställningstagandena                       till
sysselsättningspropositionerna   i   somras  i
princip  godtog det förslag som regeringen  nu
lägger  fram.  Skatteutskottet  vidhåller  den
ståndpunkt som utskottet då redovisade och har
inte något  att  erinra  mot  utformningen  av
förslaget.
Företrädare   för  Moderata  samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna  och Kristdemokraterna
har    i    sina    avvikande   meningar    om
skattepolitikens inriktning  yrkat  avslag  på
propositionen  i  denna  del  i  enlighet  med
respektive partis motioner.
Finansutskottet    återkommer    i   avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Beskattning av bilförmån (proposition 19)
I proposition 19 föreslår  regeringen  nya  regler  för
beskattning  av bilförmån. Förmånsvärdet skall
bestämmas efter  en  schablon som bygger på en
uppskattad genomsnittlig  privat körsträcka om
1 600  mil  per  år  och  skall  omfatta  alla
kostnader   för  bilen  utom  för   drivmedel.
Schablonen  omfattar  ett  belopp  motsvarande
30 %  av  basbeloppet   med   tillägg  av  ett
ränterelaterat  belopp  och  ett prisrelaterat
belopp.  Det  ränterelaterade  beloppet  skall
beräknas  till  75 %  av  statslåneräntan  vid
utgången  av november månad  andra  året  före
taxeringsåret  multiplicerat  med nybilspriset
för  årsmodellen. Det prisrelaterade  beloppet
skall  för  en  bil  med  ett  nybilspris  för
årsmodellen   som   uppgår   till   högst  7,5
basbelopp  beräknas  till 9 % av nybilspriset.
Överstiger nybilspriset  7,5  basbelopp  skall
det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 %
av  7,5  basbelopp  med  tillägg av ett belopp
motsvarande  20 % av den del  av  nybilspriset
som överstiger 7,5 basbelopp.
Den nya schablonen medför lägre förmånsvärden
än dagens schablon.  Till skillnad från dagens
regler utgår emellertid  de  nya reglerna från
att   förmånshavaren   själv   skall    betala
drivmedel för den privata körningen. Syftet är
att  reglerna  skall  ge  ett  incitament till
mindre privat körning med förmånsbilar. Om det
i bilförmånen ingår fritt eller  delvis  fritt
drivmedel  skall förmånen i denna del värderas
till drivmedlets  marknadsvärde  multiplicerat
med 1,2. Uppräkning skall inte ske för den del
av drivmedlet som kan antas ha förbrukats  vid
tjänstekörning.    Förmånshavaren   måste   då
presentera   någon  form   av   tillförlitligt
underlag som visar  eller gör sannolikt vilken
omfattning och vilket ändamål tjänstekörningen
haft.
Reglerna för förmånsbilar som är sex år eller
äldre  ändras  så att dyra  äldre  bilar  inte
skall åsättas omotiverat  låga  förmånsvärden.
Värdet    skall    normalt   beräknas   enligt
huvudregeln. Om nybilspriset  för  årsmodellen
är  lägre än 80 % av ett uppskattat nybilspris
för   beskattningsårets    årsmodell   av   de
vanligast   förekommande   bilarna   ägda   av
juridiska   personer   skall  i  stället   som
nybilspris anses sistnämnda  belopp.  En annan
större   förändring   med  de  föreslagna  nya
reglerna är att nuvarande  jämkningsregler vid
tjänstekörning   ersätts  med  en   regel   av
innebörd att den som  kör  minst  3 000  mil i
tjänsten   om   året  skall  få  förmånsvärdet
nedsatt  till  75 %.   Härutöver  finns  vissa
särskilda jämkningsregler, bl.a. för taxibilar
som   körs   mer   än  6 000  mil   om   året.
Jämkningsgrunden  arbetsredskap   blir   kvar.
Vidare     skall     avdrag     medges     för
bränslekostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen  med 5 kr per mil för dieselolja
och  8  kr  per  mil   för  annat  bränsle  om
förutsättningar i övrigt  finns för avdrag för
dessa  bilresor.  Samma  avdragsbelopp   skall
tillämpas   när   förmånsbilen   använts   vid
tjänsteresor   om   förmånshavaren  själv  har
betalat bränslet.
De nya bilförmånsreglerna,  som skall träda i
kraft   den   1   januari  1997,  beräknas   i
propositionen medföra  ett  skattebortfall för
offentlig  sektor  om  knappt 1  040  miljoner
kronor. Belastningen på statsbudgeten beräknas
till 275 miljoner kronor 1997 och 350 miljoner
kronor för vart och ett av åren 1997 och 1998.
För   den  konsoliderade  offentliga   sektorn
beräknas  effekten  år  1997  bli 950 miljoner
kronor.
Med  anledning  av propositionen  har,  såvitt
gäller frågan om  nya bilförmånsregler, väckts
motionerna Fi9 yrkandena  2-4  av  Mats  Odell
m.fl.  (kd),  Fi11  yrkandena  1  och 2 av Roy
Ottosson m.fl. (mp), Fi12 yrkande 1  av  Karin
Pilsäter  och  Isa  Halvarsson  (fp) samt Fi13
yrkandena  1-5  av  Per  Rosengren m.fl.  (v).
Vänsterpartiet har även tagit upp sina förslag
beträffande   förmånsbilar  i   motion   Fi212
(yrkande 8) av Gudrun Schyman m.fl. (v).
I motionerna Fi11  (mp)  och  Fi12 (fp) yrkas
att     regeringens     förslag     om     nya
bilförmånsregler   skall   avslås.   I  övriga
motioner  förordas olika ändringar i förslaget
och att regeringen  skall  återkomma  i  några
frågor.  En  schablon som grundas på en längre
privat körsträcka än 1 600 mil förordas i Fi13
(v). Den uppräkning som skall ske av värdet av
drivmedel som  ingår i förmånen bör enligt Fi9
(kd)  bestämmas till  1,5.  Motionärerna  till
Fi13   (v)    vill    ha    en    ännu   högre
uppräkningsfaktor,  1,85,  och  att uppräkning
även    skall    ske    vid    beräkning    av
socialavgifter.      Enligt     Fi13     skall
förmånshavaren inte medges  avdrag  för  resor
med    förmånsbilen    mellan   bostaden   och
arbetsplatsen  och  arbetsgivaren  skall  inte
medges avdrag för moms  som  hänför  sig  till
förmånshavarens drivmedelsinköp med företagets
kreditkort.
Motion  Fi9  (kd) innehåller även ett yrkande
om att riksdagen  skall  begära att regeringen
lägger fram förslag om en beräkningsmodell där
bilarnas    miljöklassning    skall    påverka
schablonen.  Enligt Fi11 (mp) skall  riksdagen
begära att regeringen  lägger  fram  ett  nytt
förslag   som  inte  försvagar  de  offentliga
finanserna   eller   kommer   i  konflikt  med
trafikpolitiska och miljöpolitiska mål.
Beskattning  av  bilförmån har tagits  upp  i
några ytterligare motioner  som  väckts  under
allmänna  motionstiden  i  år.  I motion Sk370
yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förordas
ett tillkännagivande till regeringen  om en ny
modell  för  beskattning  av förmånsbilar  med
rörlig   marginalkostnad   motsvarande   minst
drivmedelspriset  som  skall vara  finansierad
inom systemet. Marianne Andersson m.fl. (c, m,
fp, kd) har i motion Fi411 tagit upp frågan om
fortsatt utredning, bl.a. vad gäller bilar som
är    arbetsredskap    och    i    fråga    om
proportionering av kostnader mellan  körning i
arbetet och privat körning.
Under  den  allmänna  motionstiden  har  också
väckts  motionsyrkanden  om  bilförmån som har
hänvisats till skatteutskottet. I motion Jo728
yrkandena  4  och 5 hemställer Kia  Andreasson
m.fl.     (mp)     om    en     översyn     av
tjänstebilsförmånen   för   att   studera  hur
elbilar kan gynnas. Enligt motion L713 yrkande
26   av   Yvonne   Ruwaida  m.fl.  (mp)  skall
Vägverket  ges  direktiv   att  i  samråd  med
Konsumentverket och Naturvårdsverket  ta  fram
bl.a.   ett   system  för  differentiering  av
beskattningen av  förmånsbilar  som utgår från
bilens miljöegenskaper. I motion  A434 yrkande
11 av Eva Zetterberg m.fl. (v) tas  upp frågan
om en kraftig miljöanpassning av reglerna  för
förmånsbilar   alternativt  att  systemet  med
förmånsbilar skall avskaffas. För att samordna
behandlingen    av    dessa    motioner    med
behandlingen  av regeringens  förslag  om  nya
bilförmånsregler      har      skatteutskottet
överlämnat   dessa   motioner   för   fortsatt
beredning i finansutskottet.
Skatteutskottet   påpekar   i   sitt  yttrande
(SkUy1)  att  det  vid tidigare behandling  av
bilförmånsbeskattningen har framhållit att det
är angeläget att skatteuttaget  kan  relateras
till den privata körsträckans längd. Det är en
brist    i    de    nuvarande   reglerna   att
förmånstagaren inte har några ekonomiska motiv
för att begränsa sin  körning  eller att välja
en bränslesnål bil. Regeringens förslag med en
rörlig kostnad för drivmedel undanröjer  denna
brist. De fördelar från miljösynpunkt som  kan
uppnås  med  de  föreslagna  reglerna  och att
reglerna   ger   en  rättvisare  värdering  av
förmånsvärdet får  anses  uppväga de nackdelar
som  det  innebär från administrativ  synpunkt
att lämna ett  regelsystem  där  förmånsvärdet
bestäms helt schablonmässigt.
Enligt  skatteutskottets  mening  har  det  i
motionerna inte anförts tillräckliga  skäl att
göra andra avvägningar än dem regeringen gjort
när  det  gäller  förslagets  olika  detaljer.
Skatteutskottet  anser  följaktligen  att  ett
nytt  system för beskattning av bilförmån  bör
ges  den   utformning   som   regeringen   har
föreslagit.
När  det  gäller de frågor om miljöanpassning
av bilar som tagits upp i motionerna Fi9 (kd),
Fi11 (mp), L713  (mp),  Jo728(mp) och A434 (v)
nämner skatteutskottet att  det  måste vara en
målsättning  att  en  ökad miljöanpassning  av
bilar  inriktas  mot hela  bilbeståndet,  inte
bara förmånsbilar.
I  motion  Fi13  (v)   berörs   en  fråga  om
arbetsgivarens  avdragsrätt för mervärdesskatt
på drivmedel som  en  förmånshavare förbrukar.
Skatteutskottet   vill   framhålla    att   om
arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader  får
därmed  normalt  en skattepliktig förmån anses
ha   uppkommit   som   skall   värderas   till
marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant
fall  är  arbetsgivaren  i  förekommande  fall
också berättigad till avdrag  för den ingående
momsen   på   drivmedlet.   Om   arbetstagaren
ersätter arbetsgivaren med visst belopp, t.ex.
drivmedlets marknadsvärde, skall förmånsvärdet
sättas ned med ersättningens belopp.
Övergången till det nya systemet  ställer nya
krav  på dokumentation för att det skall  vara
möjligt  att  skilja  på drivmedelsförbrukning
som avser resor i tjänsten från privata resor.
Det kan förutsättas att  berörda  arbetsgivare
och   anställda   kommer   att   ha  behov  av
vägledning från skattemyndigheternas  sida vid
övergången     till     de    nya    reglerna.
Skatteutskottet   förutsätter    därför    att
regeringen   är  uppmärksam  på  hur  det  nya
systemet kommer att fungera i praktiken.
Skatteutskottet  tillstyrker  med  hänvisning
till det anförda regeringens förslag  till  en
ny   bilförmånsbeskattning  och  avstyrker  de
motioner  som  har väckts i hithörande frågor.
Vid yttrandet har avvikande meningar fogats av
företrädare  för   Moderata   samlingspartiet,
Folkpartiet    liberalerna,    Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottet    återkommer    i   avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Skattskyldighet för rabatter m.m. (proposition
19)
I proposition 19 (avsnitt  5)  föreslås  lagändringar i
förtydligande  syfte  i fråga om rabatter m.m.
för kundtrohet eller liknande.  Bakgrunden  är
att   det  skatteundantag  för  s.k.  frequent
flyer-rabatter   vid   utrikes  flygresor  som
infördes 1992 upphör att  gälla  fr.o.m. den 1
januari  1997  och  att  de  regler  som  styr
skyldigheten att lämna kontrolluppgift och att
betala  in  arbetsgivaravgifter därför behöver
förtydligas.
Propositionens   förslag   innebär   att  det
normalt  är  arbetsgivaren  som  skall  betala
arbetsgivaravgifter   avseende   skattepliktig
rabatt, bonus eller annan förmån,  som  ges ut
på   grund   av   kundtrohet  eller  liknande.
Arbetsgivaren skall  också  göra  skatteavdrag
och lämna kontrolluppgift.
I  motion Fi10 yrkande 1 av Bo Lundgren  m.fl.
(m)  och  Fi12 yrkande 2 av Karin Pilsäter och
Isa Halvarsson  (fp)  yrkas  att propositionen
avslås  i  denna  del. Enligt Fi10  yrkande  2
skall riksdagen besluta  att  frequent  flyer-
bonus skall vara fortsatt skattefri.
Skatteutskottet,  som  i sitt yttrande (SkUy1)
inte  finner  anledning  till   omprövning  av
riksdagens tidigare beslut om skatteplikt  för
bl.a.  kundtrohetsrabatter och liknande, delar
regeringens   uppfattning   att   reglerna  om
ansvaret     för    arbetsgivaravgifter    och
kontrolluppgiftsskyldighet  i  fråga om sådana
förmåner   bör  få  en  tydligare  utformning.
Skatteutskottet       tillstyrker       därför
propositionen  också i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Vid yttrandet har fogats avvikande meningar i
denna fråga från  Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottet     delar     skatteutskottets
uppfattning     och     tillstyrker     därmed
propositionen i denna del. Motionerna Fi10 (m)
samt Fi12 (fp) yrkande 2 avstyrks.
Skatterättslig hemvist för anställda vid
Europeiska universitetsinstitutet m.fl.
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt  6.2) föreslår regeringen att
anställd             vid            Europeiska
universitetsinstitutet,  under  vissa  angivna
villkor,  skall  ha  kvar sitt skatterättsliga
hemvist  i  Sverige.  Detsamma   gäller  sådan
persons  make  och  barn. Förslaget föranleder
ändringar i 69 § kommunalskattelagen  och 17 §
lagen om statlig inkomstskatt.
Skatteutskottet  tillstyrker  i  sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.
Skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta
och avgift i det nya bostadsbidragssystemet
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.3) föreslår  regeringen att
sådan ränta och avgift som kan utgå inom ramen
för de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari
1997  i  fråga  om  bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737)   om   bostadsbidrag   skall   vara
skattefria  respektive   ej  avdragsgilla  vid
taxering    till    statlig    och    kommunal
inkomstskatt. Förslaget föranleder  ändring  i
19 och 20 §§ kommunalskattelagen (1928:370).
Skatteutskottet  tillstyrker  i  sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.
Resor med egen bil mellan bostaden och
arbetsplatsen (proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.4) föreslår  regeringen att
avdrag  för  kostnader  för resor med egen bil
mellan bostaden och arbetsplatsen skall medges
med   1  krona  och  30  öre  per   kilometer.
Förslaget  föranleder  ändring  i  punkt  4 av
anvisningarna  till  33  § kommunalskattelagen
samt  en  särskild  övergångsbestämmelse  till
ändringen i kommunalskattelagen.
Skatteutskottet tillstyrker  i  sitt  yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.
Skatteavdrag på ersättningar till anställda
vid EU:s institutioner eller organ
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.5) föreslår  regeringen att
den   som  betalar  ut  ersättning  för  ökade
levnadskostnader   till   anställd   vid  EU:s
institutioner eller organ under längre  tid än
tre år vid beräkningen av skatteavdraget skall
ta  hänsyn  till  hela  ersättningen,  om inte
skattemyndigheten   efter   särskild   ansökan
beslutar  något  annat.  Förslaget  föranleder
ändring i 10 § uppbördslagen (1953:272).
Inga  motioner  har  väckts  med anledning  av
propositionsförslaget    och   skatteutskottet
reser ingen invändning mot det i sitt yttrande
(SkU1y).
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.
Avdrag för och beskattning av pensionssparande
Förslag  om ändrade skatteregler  för  pensionssparande
framförs i fyra motioner.
I    motion     Fi407    föreslår    Moderata
samlingspartiet att riksdagen dels återställer
det  tidigare  avdragsutrymmet   för   enskilt
pensionssparande  (yrkande  15),  dels  sänker
avkastningsskatten  på pensionssparande i  tre
steg från år 1997 till år 1999 (yrkande 16).
I    motion   Fi419   föreslår    Folkpartiet
liberalerna  att riksdagen höjer avdragsrätten
för  pensionssparande   till   ett   basbelopp
(yrkande  11). I Folkpartiets budgetalternativ
har dock detta  förslag  inte antagits påverka
statsbudgetens inkomster år 1997.
I Kristdemokraternas motioner Fi214 (yrkande
31) och Sk371 (yrkande 18)  föreslås  en lägre
beskattning   på   pensionssparande  genom  en
höjning av avdragsrätten.
Motiveringarna  till   förslagen  är  i  allt
väsentligt likalydande i  de  fyra motionerna.
Motionärerna anser att pensionssparande  är en
viktig del av det privata sparandet och därmed
fyller en viktig funktion i samhällsekonomin.
Skatteutskottet  avstyrker motionsförslagen  i
sitt   yttrande   (SkU1y).   Företrädare   för
Moderata     samlingspartiet,      Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna har  i  sina
avvikande    meningar    om   skattepolitikens
inriktning förordat en politik  som  ligger  i
linje  med  de här aktuella motionsförslagen i
respektive partis motioner.
Finansutskottet    återkommer    i   avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Avdrag för uthyrning
I motion Sk328 föreslaår  Elisabeth  Fleetwood  (m) att
det   skattefria  beloppet  vid  uthyrning  av
fritidshus,    4 000    kr    plus   20 %   av
hyresintäkten, skall höjas till  ett basbelopp
fr.o.m. 1998 års taxering i syfte  att  främja
tillgången på fritidshus med god standard  för
turister.
Enligt  skatteutskottets mening finns det inte
tillräckliga      skäl     för     ytterligare
skattelättnader av detta slag. Skatteutskottet
avstyrker alltså i sitt yttrande (SkU1y) denna
motion.
Även finansutskottet  avstyrker  motion  Sk328
(m).
Övriga motionsförslag beträffande fysiska
personers inkomstskatt
Utöver  vad  som  redan  redovisats  ovan  har  förslag
beträffande  inkomstskatten  väckts på framför
allt    tre    områden:    utformningen     av
grundavdraget,    nivån    på   den   statliga
inkomstskatten   samt   avdrag   för   räntor,
underhåll       och       reparation      samt
hushållstjänster.
I     motion     Fi407    föreslår    Moderata
samlingspartiet     att      den      statliga
inkomstskatten  sänks  till  20  % från den  1
januari  1997  (yrkande  5) och att regeringen
ges till känna vad i motionen  anförts  om att
återställa marginalskattereformen (yrkande 7).
I  yrkande  4  föreslås att grundavdraget höjs
och att ett extra  grundavdrag införs för barn
vid den kommunala beskattningen. I motion N269
(m)   föreslås  vidare   att   riksdagen   hos
regeringen  begär  förslag om permanent avdrag
för underhåll och reparation  av egna bostäder
(yrkande  13). Motionärerna föreslår  även  en
skattereduktion   med   30   %   och   slopade
arbetsgivaravgifter för vissa hushållstjänster
(yrkande   12).   Slutligen   föreslås   sänkt
skattesats för kapitalinkomster fr.o.m. den  1
januari    1997    (yrkande    8).    I   sitt
budgetalternativ   har   Moderaterna  dessutom
räknat     med     effekter     för    breddat
riskkapitalavdrag,  sänkt  kapitalskatt,  ROT-
avdrag,    barnomsorgsavdrag    samt    slopad
dubbelbeskattning.
Även  Folkpartiet  liberalerna  föreslår  att
värnskatten   slopas.  I  motion  Fi419   (fp)
föreslås sänkt  statlig inkomstskatt till 20 %
(yrkande 2). Motionärerna  vill med sänkningen
återgå  till  marginalskatteprinciperna  bakom
skatterefomen.    I   sitt   alternativ   till
inkomstberäkning   i    motion    Fi211    har
Folkpartiet liberalerna dessutom inberäknat en
skattesänkningsreserv  om  9  miljarder kronor
som   t.ex.   kan   utformas  som  ett   sänkt
grundavdrag,   slopad  dubbelbeskattning   och
yrkesfiskeavdrag (yrkande 5 i denna del).
Vänsterpartiet  föreslår i två motioner olika
förslag   beträffande    inkomstbeskattningen.
Förslagen motiveras med att de är fördelnings-
och miljöpolitiskt nödvändiga.  I motion Fi212
(v)   föreslås  att  grundavdraget  höjs   för
låginkomsttagare och tas bort vid den statliga
taxeringen  (yrkande  7).  Motsvarande förslag
framförs  även  i  motion  Sk370   (v)  i  två
separata  yrkanden  (3 och 4). I samma  motion
föreslår    motionärerna    även    bibehållen
värnskatt efter  1998  (yrkande  2),  ett nytt
skatteskikt   i   skatteskalan  på  30  %  för
inkomster över 300  000 kr (yrkande 5) och ett
skärpt  avdragstak  för   låneräntor,   vilket
skulle  innebära att ett avdragstak för räntor
inrättas   på  100  000  kr  per  skattskyldig
(yrkande 10).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi420
(mp)  ett  höjt  grundavdrag  som  ett  led  i
förslaget till  arbetstidsförkortning (yrkande
9). Höjningen skall framför allt syfta till en
sänkning för lågavlönade  heltidsarbetande med
lönenivåer kring 12 000-13 000 kr per månad. I
yrkande  7  föreslås att statlig  skatt  skall
utgå med 25 %  på  inkomstdelar som överstiger
taket för egenavgifterna.
Kristdemokraterna  föreslår  i  motion  Fi214
(kd)  att  grundavdraget  slopas  vid  statlig
inkomstskatt  (yrkande 30). Förslaget upprepas
i motion Sk371  (kd) där det även föreslås att
värnskatten  slopas   (yrkande   13).  I  sitt
budgetalternativ    räknar    man    även   in
skattereduktion   av  vissa  hushållstjänster,
yrkesfiskeavdrag       och        individuella
utbildningskonton  (motion Fi214 yrkande  4  i
denna del).
Slutligen föreslås  i  motion Fi203 av Gullan
Lindblad  och  Göthe  Knutsson   (m)   att  en
särskild   ordning   inrättas  för  en  privat
tjänstesektor  för arbete  i  hemmen  och  att
avdrag för sådana  tjänster  medges  med  50 %
(yrkande 11).
Skatteutskottet   avstyrker  i  sitt  yttrande
(SkU1y)    alla    här   aktuella    yrkanden.
Företrädare   för  Moderata   samlingspartiet,
Folkpartiet    liberalerna,    Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de  gröna  och  Kristdemokraterna
har    i    sina    avvikande   meningar    om
skattepolitikens   inriktning    förordat   en
politik som ligger i linje med de här aktuella
motionsförslagen i respektive partis motioner.
Finansutskottet    återkommer    i   avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Juridiska personers inkomstskatt 1997
----------------------------------------------------------
Juridiska  personers   inkomstskatt
1997
Belopp i 1000-tal kronor
52 094
Regeringen                                            000
----------------------------------------------------------
Halvering   representationsavdrag             + 200 000
(P 12)
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet             + 100 000
----------------------------------------------------------
Avslag  representationsavdrag  (P  - 200 000
12)
----------------------------------------------------------
Lindrad       beskattning      av  - 500 000
fåmansbolag
----------------------------------------------------------
Utnyttja  del  av 2 mdkr-ram från  + 800 000
1994
----------------------------------------------------------
Folkpartiet
-300 000
----------------------------------------------------------
Lindrad       beskattning      av  - 300 000
fåmansbolag
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+3 400
000
----------------------------------------------------------
Ej       arbetsgivarperiod      i  - 400 000
sjukförsäkringen    för    mindre
företag
----------------------------------------------------------
Framtidsfond kompetensutveckling     - 1 100
000
----------------------------------------------------------
Investeringsbidrag  på  3  %  för    - 1 300
inventarier                              000
----------------------------------------------------------
Höjd bolagsskatt                     + 4 100
000
----------------------------------------------------------
Värnbolagsskatt  på vinst över 50    + 2 100
milj.                                    000
----------------------------------------------------------
Anm.:    Förslagen    om   slopad   dubbelbeskattning,
riskkapitalavdrag och slopad  skatt  på  royalties som
redovisas  i  detta  avsnitt  påverkar  i första  hand
fysiska   personers  inkomstskatt  och  beloppen   för
förslagens  effekt  har därför redovisats i tabellen i
avsnittet om dessa skatter ovan.
Självdeklaration som lämnas av kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt  6.2) föreslår regeringen att
företag    som    omfattas    av   lagen    om
årsredovisning     i    kreditinstitut     och
värdepappersbolag     eller      lagen      om
årsredovisning  i  försäkringsföretag till sin
självdeklaration skall  foga årsredovisningen.
I sådana fall skall uppgifter från bokföringen
i  form  av  ett  s.k.  räkenskapsschema  inte
lämnas i självdeklarationen. Förslaget innebär
att nya bestämmelser tas  in  i  2  kap.  20 §
lagen   (1990:325)   om  självdeklaration  och
kontrolluppgifter.
Skatteutskottet tillstyrker  i  sitt  yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.
Halvering av representationsavdraget
Regeringen    föreslår    i    proposition    12    att
representationsavdraget   halveras.  Förslaget
kommer att behandlas av riksdagen senare under
hösten  och  beaktas  i  här  aktuellt  ärende
endast   för  såvitt  gäller  beräkningen   av
statsbudgetens inkomster för år 1997.
Moderata    samlingspartiet    har    i    sin
budgetmotion   (Fi204)   redovisat   att   man
avstyrker regeringens förslag och följaktligen
belastat   sitt   budgetalternativ  med  lägre
inkomster  om  200  miljoner   kronor   än   i
regeringens  beräkning  av  inkomster  för  år
1997.
Skatteutskottet,  som  kommer  att  bereda här
aktuella förslag i betänkande SkU7, bedömer  i
sitt  yttrande  (SkU1y)  att det inte nu finns
skäl att avvika från regeringens  beräkning av
budgeteffekter för budgetåret 1997.
Finansutskottet    återkommer    i   avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Företagsbeskattning: dubbelbeskattning,
riskkapitalavdrag, bolagsskatt m.m.
Med   syftet  att  förbättra   villkoren   för
företagande   i   Sverige   föreslår  Moderata
samlingspartiet  i  motion  N269  (m)  en  rad
skattesänkningar          för         företag:
dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna
vinster   slopas  från  den  1  januari   1997
(yrkande  2),   spärreglerna  för  fåmansbolag
lindras fr.o.m. den  1  januari  1997 (yrkande
3),    villkoren    för    riskkapitalavdragen
förbättras fr.o.m. den 1 januari 1997 (yrkande
4),  ett  permanent  riskkapitalkonto   införs
(yrkande  5),  royalty  som härrör från patent
skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den
1   januari  1997  (yrkande  6),   rätt   till
nuvärdesavskrivning  införs den 1 januari 1997
(yrkande   9),   förbättrade    villkor    för
avsättning  till periodiseringsfonder (yrkande
10).     Vad     gäller      förslagen      om
dubbelbeskattning,  regler för fåmansbolag och
riskkapitalavdrag återfinns  liknande  förslag
även  i  motion  Fi203  av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) (yrkandena  4,  7  och 8). I
sitt  budgetalternativ  utnyttjar  Moderaterna
också  den  s.k. tvåmiljardersramen från  1994
för att förstärka  inkomsterna  (motion  Fi204
(m) yrkande 5 i denna del).
Folkpartiet  liberalerna  föreslår  i  motion
Fi419  (fp)  att dubbelbeskattningen av aktier
avskaffas  (yrkande  7).  Motsvarande  förslag
återfinns även i motion N255 (yrkande 4).
Vänsterpartiet  avsätter  i  motion Sk370 (v)
1,1  miljard  kronor till en framtidsfond  för
företags  kompetensutveckling   av   personal.
Medel  skall kunna sökas, och om det beviljas,
utgår  förmånen   i  form  av  skattereduktion
(yrkande 12). Motionärerna  föreslår vidare en
höjning av bolagsskatten från  28  % till 30 %
(yrkande 19). De vill även införa en  särskild
bolagsvärnskatt  på  5  %  på vinster över  50
miljoner  kronor  (yrkande  20).   Vad  gäller
dubbelbeskattningen   avvisar   Vänsterpartiet
delvis    det    av    regeringen    aviserade
lagförslaget.  Motionärerna menar att det  bör
avsättas 2,5 miljarder  kronor  för att lindra
dubbelbeskattningen i mindre företag  (yrkande
21).  Vänsterpartiet  har  även  räknat in  en
inkomstförsvagning om 400 miljoner  kronor för
sitt  förslag  om  förkortad arbetsgivarperiod
för  mindre företag.  Att  förslaget  belastar
budgetens    inkomstsida    beror    på    att
Vänsterpartiet föreslår en skattereduktion för
de berörda företagen (motion Fi212 yrkande 4 i
denna del).
Miljöpartiet föreslår i motion N270 av Birger
Schlaug     m.fl.    (mp)    att    en    höjd
företagsbeskattning     tillförs    kommunerna
(yrkande 7).
Kristdemokraterna föreslår  i motion Sk371 av
Alf      Svensson      m.fl.      (kd)     att
dubbelbeskattningen avskaffas (yrkande 4).
Skatteutskottet   avstyrker  i  sitt  yttrande
(SkU1y)   här  aktuella   förslag.   Avvikande
meningar beträffande företagsbeskattningen har
avgivits  från   företrädare   från   Moderata
samlingspartiet,    Folkpartiet   liberalerna,
Vänsterpartiet,  Miljöpartiet   de  gröna  och
Kristdemokraterna. I deras avvikande  meningar
om   skattepolitikens   inriktning  tar  dessa
partiföreträdare upp här aktuella förslag.
Finansutskottet   återkommer    i    avsnittet
Finansutskottets  sammanfattande bedömning  av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Social- och arbetsgivaravgifter 1997
---------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsavgift
Belopp i 1000-kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
37 074
000
---------------------------------------------------------
Reducerade     socialavgifter                   -2 650
(Prop. 21)                                         000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
+ 2 650 000
---------------------------------------------------------
Avslag på regeringens förslag  + 2 650 000
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 400 000
---------------------------------------------------------
Begränsa   till  företag  med  + 1 000 000
högst 20 anställda
---------------------------------------------------------
Inga egenavgifter  på  första    - 600 000
40 000 kr
---------------------------------------------------------
Nedsättning av socialavgifter (proposition 21)
I  proposition  21  föreslår  regeringen  en  nedsättning  av
socialavgifterna.     Förslagen     aviserades    i
proposition  1995/96:222  (Vissa åtgärder  för  att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag
för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.).
Förslaget innebär att arbetsgivare  vid  beräkning
av  arbetsgivaravgifter  varje månad skall få  göra
ett särskilt avdrag med 5  %  av avgiftsunderlaget,
dock högst 2 500 kr. Om flera arbetsgivare  ingår i
en koncern skall de i avdragshänseende anses som en
arbetsgivare.
Vid   beräkningen  av  egenavgifter  föreslås  att
avdrag skall få göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 9 000 kr per år.
Avdraget     skall     vid     fördelningen     av
arbetsgivaravgifterna  avse arbetsmarknadsavgiften.
Avdrag från egenavgifterna  skall i angiven ordning
avse  arbetsmarknadsavgiften  och   till   den  del
avdraget överstiger denna, sjukförsäkringsavgiften,
arbetsskadeavgiften,          folkpensionsavgiften,
delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Ändringarna föreslås träda i kraft  den  1 januari
1997 och tillämpas beträffande egenavgifter  första
gången vid 1998 års taxering.
Enligt  vad som anförs i propositionen är avsikten
med   förslagen    att    reducera   de   indirekta
lönekostnaderna  för  att  på   så  sätt  stimulera
nyanställningar   och   uppmuntra  egenföretagande.
Förslagen riktar sig främst till små och medelstora
företag  även om lättnaderna  i  avgifterna  kommer
samtliga arbetsgivare och egenföretagare till del.
Förslaget    väntas    minska    inkomsterna    på
statsbudgeten med 2 650 miljoner kronor år 1997.
I  motion  N269  (m)  begärs avslag på förslaget om
nedsättning  av  de  sociala   avgifterna.   Enligt
motionärerna  är  den föreslagna sänkningen alltför
begränsad  för att ha  någon  avgörande  effekt  på
sysselsättningen. Sänkningen kan dessutom leda till
snedvridningar  genom  att  man  strävar  efter  en
uppdelning  av  en  existerande verksamhet på flera
företag (yrkande 17).  Även  Gullan  Lindblad m.fl.
(m)  begär  i  motion Sf254 avslag på förslaget  om
nedsättning av socialavgifter (yrkande 11).
I motion Fi16 av  Per  Rosengren  m.fl. (v) begärs
avslag  på förslaget i propositionen  (yrkandena  1
och 2). I  samma motion begärs i stället förslag om
nedsättning  av  socialavgifter  som begränsas till
företag  med  högst  20  anställda, detta  för  att
undvika  att stödet kommer  större  och  etablerade
företag  till   del   (yrkande  3).  Samma  förslag
återfinns i motion Sk370 (v). Åtgärden beräknas öka
statens inkomster med 1 000 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag (yrkande 15).
I  nämnda  motion  Fi16  (v)   begärs  förslag  om
minskade  egenavgifter för enskilda  näringsidkare.
Motionärerna  föreslår  att egenavgifter inte skall
tas ut på resultat under  40  000  kr.  Detta anges
medföra minskade inkomster med 600 miljoner  kronor
(yrkande 4).
I  motion Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande  om  en  förändring inom ramen
för      den      föreslagna      sänkningen     av
arbetsgivaravgifterna. Motionärerna  framhåller att
förslaget  kan  ge  upphov till en snedvridning  av
konkurrensen  beroende   på   hur  verksamheten  är
organiserad.   Inom   bl.a.   detaljhandeln   råder
speciella                   konkurrensförhållanden.
Konsumentkooperationen är organiserad  i  ett fåtal
juridiska   personer   medan  konkurrenten  ICA  är
uppdelad  på  ett  mycket  stort   antal  juridiska
personer. Får den ena av två konkurrerande  butiker
en  kostnadsfördel  som  beror  på  annat  än  egna
åtgärder   innebär   det  enligt  motionärerna  att
konkurrensen snedvrids på ett otillbörligt sätt.
Socialförsäkringsutskottet  erinrar i sitt yttrande
(SfU1y)  om att man i yttrande  1995/96:SfU6y  till
finansutskottet   med   anledning   av  proposition
1995/96:222  förklarade  sig  inte  ha  något   att
invända  mot  att  socialavgifterna sätts ned med 5
procentenheter  fr.o.m.   den   1   januari   1997.
Socialförsäkringsutskottet   framhöll  dock  vikten
dels av att avgifter används för  angivna  ändamål,
dels  av en tydlig redovisning av statens inkomster
och utgifter.  Arbetslösheten  är  oacceptabelt hög
och socialförsäkringsutskottet anser  att  åtgärder
som   stimulerar   nyanställningar  och  uppmuntrar
egenföretagande är angelägna.
Vad    gäller    frågan    om     att     begränsa
avgiftsnedsättningen till företag med färre  än  20
anställda   konstaterar  socialförsäkringsutskottet
att förslaget  i  propositionen  är  riktat  mot de
mindre  företagen  men  att  det är utformat så att
även   övriga  företag  kommer  att   få   del   av
avgiftsnedsättningen.                        Enligt
socialförsäkringsutskottets mening är det främst av
administrativa skäl som uttaget av socialavgifter i
princip bör vara lika för alla arbetsgivare.
Vad   därefter   gäller   frågan   om   att  slopa
egenavgifterna  för  enskilda  när- ingsidkare  för
resultat      under     40     000     kr     anser
socialförsäkringsutskottet  att  en  sådan  lösning
skulle  innebära  ett  större avsteg från principen
att socialavgifter skall erläggas för inkomster som
är  förmånsgrundande  i  socialförsäkringssystemen.
Den  skulle  också  ge betydande  marginaleffekter,
därtill vid en låg inkomstnivå.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att i motion
Fi15 (s) har uttryckts farhågor om att förslaget om
avgiftsnedsättning  kan  få  negativa  konsekvenser
beroende på det sätt  på  vilket olika verksamheter
är organiserade. Det kan enligt  motionärerna  leda
till   att   konkurrensen   snedvrids.  Kooperativa
institutet   har   för   socialförsäkringsutskottet
påtalat    att   förslaget   om   nedsättning    av
socialavgifter  inte är konkurrensneutralt. Företag
med intressegemenskap som består av ett stort antal
juridiska personer  gynnas  kraftigt.  Företag  med
intressegemenskap  inom  ramen för huvudsakligen en
eller ett begränsat antal juridiska personer kommer
att  missgynnas.  Enligt  institutet   kommer   den
situationen  att  uppstå  att nedsättningen för KF-
koncernen - på grund av verksamhetens  organisation
-  begränsas  till ett blygsamt belopp medan  vissa
konkurrenter med annan organisationsstruktur får en
nedsättning  av   socialavgifter   med   åtskilliga
miljoner kronor.
Med hänsyn till vad som anförts i motion  Fi15 (s)
anser   socialförsäkringsutskottet  att  regeringen
noga bör  följa upp effekterna av förslaget och, om
så   erfordras    för   att   motverka   eventuella
konkurrensproblem,  överväga  förslag  till möjliga
åtgärder.  Socialförsäkringsutskottet anser  motion
Fi15  (s)  tillgodosedd  med  det  anförda.  Övriga
motioner avstyrks.
Socialförsäkringsutskottet   biträder  regeringens
förslag.      Moderata     samlingspartiet      och
Vänsterpartiet har anmält avvikande meningar.
Arbetsmarknadsutskottet   har   yttrat   sig  över
propositionens    avsnitt    4    Nedsättning    av
socialavgifter    och    anknytande   ändringar   i
socialavgiftslagen    jämte    berörda    motioner.
Arbetsmarknadsutskottet, som har  yttrat sig i form
av  ett protokollsutdrag (1996/97:4.6),  anser  att
regeringens    förslag    bör    tillstyrkas    och
motionsyrkandena  bör  avstyrkas.  Mot detta beslut
har  Moderata  samlingspartiet  och  Vänsterpartiet
reserverat sig.
Finansutskottet      återkommer     i     avsnittet
Finansutskottets   sammanfattande    bedömning   av
budgetförslagen  för  år  1997  och redovisar  sina
överväganden och ställningstaganden.











Merge-UTKAST>>

Motionsyrkanden rörande avgiftsfrågor i övrigt
-----------------------------------------------------------
Allmän sjukförsäkringsavgift 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
38 239
000
-----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-12 700
000
-----------------------------------------------------------
Sänk                     allmän     -12 700
sjukförsäkringsavgift                   000
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
-7 700 000
-----------------------------------------------------------
Sänk                     allmän  -7 700 000
sjukförsäkringsavgift
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
-7 050 000
-----------------------------------------------------------
Sänk                     allmän  -7 050 000
sjukförsäkringsavgift
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
Förändrade arbetsgivaravgifter
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 5 500
000
-----------------------------------------------------------
Slopade  arbetsgivaravgifter på    -500 000
hushållstjänster
-----------------------------------------------------------
Sänkta arbetsgivaravgifter          - 5 000
000
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
-12 000
000
-----------------------------------------------------------
Reducerad     arbetsgivaravgift  -2 000 000
kortare arbetstid
-----------------------------------------------------------
Sänkta      arbetsgivaravgifter  -5 000 000
kommuner
-----------------------------------------------------------
Sänkta      arbetsgivaravgifter  -5 000 000
privat tjänstesektor
-----------------------------------------------------------
I motion Fi407 (m)  begärs  beslut  om  sänkning  av  den
allmänna  egenavgiften  i  form  av sjukförsäkringsavgift
till  2 % fr.o.m. år 1997. Eftersom  sjukförsäkringen  är
finansierad  bör enligt motionärerna den redan genomförda
och de för kommande  år  beslutade höjningarna undanröjas
(yrkande 3). I samma motion  begärs  förslag  om  från år
1998  halverad och från år 1999 slopad allmän löneavgift.
Enligt  motionärerna  urholkar  den allmänna löneavgiften
löneutrymmet  eller  höjer  kostnadsläget  samtidigt  som
konkurrenskraften försämras (yrkande 8).
Gullan  Lindblad  m.fl. (m) begär  i  motion  Sf254  att
uttaget av socialavgifter  inte  sänks åren 1997 och 1998
(yrkande 8). I samma motion begärs också att den allmänna
löneavgiften inte höjs åren 1997 och  1998  (yrkande  9).
Vidare  begär  motionärerna att den särskilda löneskatten
och den särskilda premieskatten för grupplivsförsäkringar
inte höjs åren 1997 och 1998 (yrkande 10).
Även i motion Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(båda m) begärs  avslag  på  förslaget  om höjning av den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen  (yrkande  2)
liksom  beslut att slopa den allmänna löneavgiften om 1,5
% (yrkande 1).
I  motion   Fi419   (fp)   begärs   beslut   om   sänkta
arbetsgivaravgifter.     Motionärerna     föreslår    att
arbetsgivaravgifterna sänks med 5,5 miljarder  kronor för
år  1997  och med ytterligare 7 miljarder kronor år  1998
och 9 miljarder  kronor  år 1999. En mindre del bör ske i
form   av   helt   avskaffade   arbetsgivaravgifter   för
hushållssektorn,   i  första  hand  under   en   fyraårig
försöksperiod (yrkande 4).
I   motion   Fi611  (v)   begärs   förslag   om   sänkta
arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den 1
januari     1997.     Motionärerna      föreslår      att
arbetsgivaravgifterna sänks med 3 procentenheter (yrkande
1).  Vidare  föreslår  Vänsterpartiet  i motion Sk370 att
arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn skall
sänkas  med  5  miljarder kronor. För att klargöra  vissa
gränsdragningsproblem  krävs  en  särskild  beredning  av
förslaget.     Om     det    skulle    visa    sig    att
avgränsningsproblemen blir  för  stora  är Vänsterpartiet
berett att pröva andra sysselsättningsfrämjande  åtgärder
inom  den  privata sektorn. Detta får ske inom denna  ram
för  tillväxt   på   5   miljarder  kronor  (yrkande  8).
Vänsterpartiet  föreslår  vidare   i   motion  Fi212  att
arbetsgivaravgifterna  reduceras för försök  med  kortare
arbetstid med 2 miljarder kronor (yrkande 4 delvis).
I motion Fi420 (mp) begärs  beslut  om  att den allmänna
egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift  åren  1997,
1998 och 1999 skall utgöra oförändrat 3,95 % (yrkande 8).
I  motion Sk371 (kd) begärs beslut om en sänkning av  de
allmänna  egen-  avgifterna.  Motionärerna  anser  att de
allmänna    egenavgifterna    skall    sänkas   med   1,5
procentenheter  (yrkande  15). Även i motion  Fi214  (kd)
begärs beslut om att sänka de allmänna egenavgifterna med
1,5 procentenheter (yrkande 33).
Socialförsäkringsutskottet   erinrar   i   sitt  yttrande
(SfU1y) om att man i betänkande 1996/97:SfU4  (rskr.  22)
tillstyrkt  såväl en höjning av den allmänna egenavgiften
i  form  av  sjukförsäkringsavgift  som  en  sänkning  av
sjukförsäkringsavgiften  för arbetsgivare och för den som
har       inkomst      av      annat      förvärvsarbete.
Socialförsäkringsutskottet   har   vidare  tillstyrkt  en
höjning  av den allmänna löneavgiften  och  de  särskilda
löneskatterna   på   vissa   förvärvsinkomster   och   på
pensionskostnader  liksom  av den särskilda premieskatten
för grupplivförsäkringar m.m.  Socialförsäkringsutskottet
finner inte skäl att frångå dessa  ställningstaganden och
anser  att  det  inte heller är motiverat  att  i  övrigt
föreslå förändringar  i  uttaget  av socialavgifter. De i
yttrandet behandlade motionerna avstyrks.
Avvikande  meningar  har  avgivits av  företrädarna  för
Moderata   samlingspartiet,   Folkpartiet    liberalerna,
Vänsterpartiet,    Miljöpartiet   de   gröna   respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer  i  avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen  för  år 1997
och redovisar sina överväganden och ställningstaganden.
Löneskatt på vinstandelar (proposition 21)
Ett  stort  antal  företag  har sedan början av 1980-talet  överfört
vinstmedel     till     särskilda    stiftelser,     s.k.
vinstandelsstiftelser. Syftet med överföringarna är bl.a.
att de anställda skall få del av företagets vinst och att
därigenom känslan av samhörighet  med företaget skall öka
produktiviteten. I regel beslutar företaget om överföring
av vinstmedel i anslutning till att  resultatet  för  det
gångna  året  fastställs. Överföringen sker till en av de
anställda eller  personalorganisationerna  vid  företaget
bildad  stiftelse.  Stiftelsen, som är ett från företaget
fristående rättssubjekt,  förvaltar  de  överförda medlen
(vinstandelsmedlen)   för   andelsägarnas   räkning   och
placerar dem i regel i värdepapper, ofta i aktier  i  det
företag  som  lämnat  bidraget. När stiftelsen betalar ut
medlen beskattas mottagaren för sin andel i inkomstslaget
tjänst.
För  åren  1988-1990 var  en  arbetsgivare  skyldig  att
erlägga arbetsgivaravgifter  i  form av andra avgifter än
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag
som  arbetsgivaren lämnade till en  vinstandelsstiftelse.
Till     följd     av     skattereformen     kom     även
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift att tas ut på
bidrag som lämnades under år 1991.
För att stimulera  det  sparande  som  vinstandelssystem
innebär  slopades  avgiftsskyldigheten  fr.o.m.   den   1
januari  1992  för  bidrag  till  sådan  stiftelse (prop.
1991/92:60,   bet.1991/92:SkU10).   Därvid   angavs   att
avgifter inte heller skulle tas ut när de anställda  fick
sin andel från stiftelsen.
I samband med att skattereformen genomfördes gjordes  en
ändring   som   innebar   att   även   annan   person  än
arbetsgivaren    som    utgav    vissa    förmåner   blev
avgiftsskyldig  (prop.  1989/90:110,  bet. 1989/90:SkU30,
prop.  1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10).  Problem  uppstod
därför  i   tillämpningen   om   vad   som  skulle  gälla
beträffande ersättning som vinstandelsstiftelse  betalade
ut fr.o.m. den 1 januari 1993. Genom en lagändring (prop.
1992/93:29,     bet.1992/93:SfU5)    slogs    fast    att
avgiftsfriheten    gällde     för     utbetalning    från
vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1 januari 1992.
För avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller dock
att  de bidrag som arbetsgivaren lämnat  skall  ha  varit
avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och på
likartade  villkor  tillkomma  en  betydande  del  av  de
anställda.   För   bidrag  från  ett  fåmansbolag  gäller
avgiftsfriheten fr.o.m.  den  1  januari 1993 inte heller
ersättning som vinstandelsstiftelsen lämnar till delägare
eller   till  företagsledare  som  har   ett   väsentligt
inflytande   i  företaget.  Avgiftsfriheten  gäller  inte
heller ersättningar som lämnas till närstående till sådan
företagsledare eller delägare. Eftersom avgiftsskyldighet
gällde för bidragen  åren 1988-1991 skall avgifter aldrig
grundas på ersättning  från  stiftelsen  som  härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.
I proposition 21 framhålls att en av grundtankarna  bakom
skattereformen  är  att  alla  typer av förvärvsinkomster
skall behandlas likformigt. I de fall inkomsterna grundar
rätt  till socialförsäkringsförmåner  tas  socialavgifter
ut. Beträffande  inkomster  som  inte  grundar  rätt till
sådana  förmåner  begränsas  uttaget  till  den särskilda
löneskatten      som     motsvarar     skattedelen     av
socialavgifterna.     För     närvarande    tas    varken
socialavgifter   eller   särskild   löneskatt    ut    på
överföringar  som  görs  till  vinstandelsstiftelser.  De
medel  som  betalas ut från en vinstandelsstiftelse utgör
skattepliktig  inkomst  för mottagaren. Inkomsten grundar
sig på en överföring som  en  arbetsgivare  gjort  för en
anställds räkning. De bidrag som arbetsgivare lämnar till
vinstandelsstiftelser  bör  därför  enligt  propositionen
beläggas   med  antingen  socialavgifter  eller  särskild
löneskatt.
Enligt vad  som  anges  i propositionen får de medel som
avsätts till en vinst-andelsstiftelse  i  de  flesta fall
lyftas av den anställde först efter det att en  viss  tid
förflutit - minst tre år - och den anställde uppnått viss
ålder, vanligen 55-65 år. Ofta förekommer att utbetalning
görs   i   samband   med   den  anställdes  pensionering.
Utbetalningen   sker   periodiskt   eller   i   form   av
engångsbelopp som avser  arbetsprestationer  som  utförts
under  tidigare  år. Avsättningen betraktas ofta av såväl
arbetsgivaren som  den  anställde som en form av pension.
Det  finns enligt propositionen  således  stora  likheter
mellan   överföringar   till   vinstandelsstiftelser  och
avsättningar till pension, för vilka  det tas ut särskild
löneskatt. I propositionen föreslås därför  att  särskild
löneskatt  skall  tas  ut  på  bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Ändringarna föreslås träda i kraft  den  1  januari 1997
och beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning om ca 100
miljoner   kronor.   För   år  1997  påverkas  dock  inte
statsbudgeten. Förslaget föranleder  ändring  i 1 § lagen
(1990:659)     om    särskild    löneskatt    på    vissa
förvärvsinkomster samt i 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Fyra partier (m,  c,  fp  och  kd)  motsätter  sig i sina
respektive  motioner  förslaget om särskild löneskatt  på
bidrag  som  en  arbetsgivare   lämnar   till  en  vinst-
andelsstiftelse.
I motion N269 (m) begärs avslag på förslaget om uttag av
särskild    löneskatt    på    vinstandelsmedel.   Enligt
motionärerna är det viktigt att  anställda  ges möjlighet
att få ett ekonomiskt utbyte som är relaterat till graden
av framgång i företaget (yrkande 19).
Också  i  motion Fi14 (c) begärs avslag på förslaget  om
särskild  löneskatt   på  vinstandelsmedel.  Motionärerna
framhåller  att  bidragen  inte  kan  jämföras  med  lön.
Införandet  av  särskild   löneskatt   på  sådana  bidrag
riskerar  att  avsevärt  minska  omfattningen   av  denna
positiva  företeelse, vilket i sin tur påverkar storleken
på den förväntade skatteintäkten.
I motion Fi419  (fp)  begärs  avslag  på  förslaget  att
införa  avgifter  för  andel-i-vinst-system. Motionärerna
menar   att   vinstandelssystem    ökar   de   anställdas
arbetsglädje och motivation samtidigt som det bidrar till
att  öka förståelsen för näringslivets  villkor  (yrkande
9).
Även i motion Sk371(kd) begärs avslag på förslaget om en
särskild  löneskatt  på bidrag som en arbetsgivare lämnar
till en vinstandelsstiftelse (yrkande 30).
I motion Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp och kd)
begärs  avslag  på förslaget  om  särskild  löneskatt  på
bidrag    som    arbetsgivare    lämnar    till    vinst-
andelsstiftelse.  Enligt  motionärerna  kan  bidrag  till
vinstandelsstiftelse  inte  jämföras  med  lön.  Bidragen
bestäms i efterhand och andelarna binds under viss tid.
Socialförsäkringsutskottet  delar  regeringens  bedömning
att särskild löneskatt bör tas ut på arbetsgivares bidrag
till en vinstandelsstiftelse och biträder därför  i  sitt
yttrande (SfU1y) förslaget. Motionerna avstyrks.
Till   denna  del  av  yttrandet  har  avvikande  mening
avgivits  av  företrädarna  för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet,      Folkpartiet     liberalerna      samt
Kristdemokraterna.
Finansutskottet     delar     socialförsäkringsutskottets
uppfattning att propositionen bör tillstyrkas.
Utskottet vill erinra  om  att  i proposition 1994/95:25
Vissa   ekonomisk-politiska   åtgärder,    m.m.   anmälde
regeringen att den senare avsåg att återkomma med förslag
om    slopande    av    avgiftsfriheten    såvitt   avser
vinstandelsstiftelser. Socialförsäkringsutskottet anförde
då  i  sitt yttrande (1994/95:SfU6y) till finansutskottet
att starka  skäl talade för att socialavgifter bör tas ut
för vinstandelar.  De  bidrag en arbetsgivare lämnar till
en  sådan stiftelse är avsedda  att  komma  arbetstagarna
till  godo, dels på grund av anställningen, dels på grund
av det  arbete  de  utfört  i  företaget.  Bidragen utgör
således    i   praktiken   en   form   av   lön,   enligt
socialförsäkringsutskottets                  uppfattning.
Socialförsäkringsutskottet  hade  mot  bakgrund av  detta
inga   erinringar  mot  vad  som  anförts  i  proposition
1994/95:25.  Finansutskottet  (bet.1994/95:FiU1  s.  113)
gjorde från sina utgångspunkter ingen annan bedömning  än
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet  har  inga  invändningar mot förslaget i
proposition 21 att särskild löneskatt  skall  tas  ut  på
bidrag    som    en    arbetsgivare    lämnar   till   en
vinstandelsstiftelse.  Förslaget  tillstyrks.  Motionerna
Fi14  (c),  Fi17 (m, fp och kd), Fi419  (fp)  yrkande  9,
Sk371 (kd) yrkande  30  och  N269 (m) yrkande 19 avstyrks
därmed.
Skatt på egendom
Förmögenhetsskatt
------------------------------------------------------
Fysiska personers förmögenhetsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
----------------------------------------------------------
Regeringen
3 028 000
----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
- 1 500 000
----------------------------------------------------------
Slopa förmögenhetsskatt       - 1 500 000
----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 400 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 %        - 400 000
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
400 000
----------------------------------------------------------
Höjd förmögenhetsskatt          + 400 000
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
- 340 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 %        - 400 000
----------------------------------------------------------
Annan fastighetsvärdering        + 60 000
----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
- 550 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 %        - 400 000
----------------------------------------------------------
Slopa    sambeskattning   av
förmögenhet     och    slopa    - 150 000
höjning av fribelopp
----------------------------------------------------------
Förmögenhetsbeskattningen av permanentbostäder
Förmögenhetsbeskattningen     kopplas     i    några    motioner    till
fastighetstaxeringen.    Förslag    om    förändringar     i
förmögenhetsbeskattningen av permanentbostäder tas upp i fem
motioner.
Enligt  motion  Fi3  (kd) yrkande 5 bör förmögenhetsskatten
vid permanentboende på  sikt  avskaffas. Som ett första steg
mot en avveckling föreslås att den begränsning av markvärdet
m.m.  som  i  samma  motion  förordas   för   att   begränsa
fastighetsskatten       också      skall      gälla      vid
förmögenhetsbeskattningen.
I motion Fi4 (m) yrkande  5  och motion Bo201 (m) yrkande 8
samt i motion Fi401 (m) såvitt  nu  är  i fråga förordas att
gränsen för förmögenhetsskatt skall höjas  till 1 200 000 kr
- detta i avvaktan på att förmögenhetsbeskattningen slopas.
Med  upphävande av tidigare beslut föreslås  i  motion  Fi8
(mp) yrkande  4  att  gränsen  för  förmögenhetsskatt  skall
sättas till 800 000 kr samtidigt som ett avdrag med 100  000
kr  får  göras  vid  förmögenhetsberäkningen  för  värdet av
permanentbostad. Motsvarande förslag återfinns även i motion
Fi420 yrkande 15 (mp).
Bostadsutskottet  är  i  sitt  yttrande  (BoU1y) inte berett
förorda      en      förändring      av     reglerna     för
förmögenhetsbeskattningen.   Bostadsutskottet    erinrar   i
sammanhanget   om   att   gränsen  för  beskattning  fr.o.m.
taxeringsåret 1997 höjs med  100 000 kr från 800 000 kr till
900 000 kr. Motionerna avstyrks sålunda.
Vid yttrandet har fogats avvikande  meningar  från Moderata
samlingspartiet,      Miljöpartiet      de     gröna     och
Kristdemokraterna.
Även  skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande  (SkU1y)  de
aktuella motionsförslagen.
Finansutskottet   återkommer  i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande bedömning  av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.
Förmögenhetsvärdering av aktier
I  några motioner föreslås att  aktier  skall  värderas  till  75  %  av
marknadsvärdet  vid  förmögenhetsbeskattning  i enlighet med
tidigare  regler: Fi419 (fp) yrkande 10, Fi420 (mp)  yrkande
14,  Sk371  (kd)  yrkande  17  samt  N255  (fp)  yrkande  9.
Motiveringen  till  förslaget  är att motionärerna anser att
enskilt aktiesparande är värdefullt för samhällsekonomin.
Skatteutskottet  kommenterar i sitt  yttrande  (SkU1y)  inte
särskilt förmögenhetsvärderingen av aktier, men avstyrker de
motionsförslag som  det  behandlar.  I  det aktuella ärendet
gäller det motionerna Fi419 och Fi420. Avvikande  mening har
fogats vid yttrandet.
Finansutskottet   återkommer  i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande bedömning  av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.
Nivån på förmögenhetsskattesatsen
Förslag  om  slopad  förmögenhetsbeskattning  återfinns  i  de  moderata
motionerna  Fi203  yrkande   3,   Sk347   yrkande  3  och  i
partimotionen N269 (yrkande 7).
Skärpt  förmögenhetsskatt  föreslås  av  Vänsterpartiet   i
motion Sk370 (v) yrkande 25. Motionärerna anser att skalsteg
bör återinföras i förmögenhetsskatten.
Kristdemokraterna beräknar i sitt budgetalternativ i motion
Fi214  att  slopad sambeskattning av förmögenhetsbeskattning
och  gränsen  för   förmögenhetsbeskattningen   leder   till
minskade statsinkomster om 150 miljoner kronor för år 1997.
Skatteutskottet  anför bl.a. i sitt yttrande (SkU1y) att det
saknas utrymme för skattelättnader av den art och omfattning
som föreslås i flertalet motioner och att möjligheterna till
ett ökat skatteuttag också är starkt begränsat.
Finansutskottet  återkommer   i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen  för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.
Arvs- och gåvoskatt
------------------------------------------------------
Arvsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
1 166 100
------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 160 000
------------------------------------------------------
Höjd arvsskatt                + 160 000
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Gåvoskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
250 000
------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 40 000
------------------------------------------------------
Höjd gåvoskatt                 + 40 000
------------------------------------------------------
I sin  redovisning  av sitt alternativ till inkomstberäkning
redovisar Vänsterpartiet  i  motion  Sk370  och  Fi412 ökade
inkomster  för  skärpt  beskattning  av arv och gåva (motion
Fi412 yrkande 4 i denna del).
Finansutskottet  återkommer  i  avsnittet   Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för  år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.
Stämpelskatt
------------------------------------------------------
Stämpelskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
1 400 000
------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 2 000
000
------------------------------------------------------
Återta             beslutad     + 2 000
stämpelskattesänkning               000
------------------------------------------------------
För att finansiera en sänkning av fastighetsskatten från
1,7 till 1,5 % föreslås i motion Fi8 (mp) yrkande 3 samt
i partimotion Fi420 (mp)  yrkande  18  att  den tidigare
beslutade  tillfälliga  nedsättningen  av stämpelskatten
vid fastighetsöverlåtelser skall upphävas.
Bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande (BoU1y) att den
nedsättning   av   stämpelskatten   som   under    vissa
förutsättningar gäller för fastighetsförvärv under tiden
den   12  juni  1996-den  31  december  1997  bl.a.  har
tillkommit    i   avsikt   att   öka   omsättningen   på
andrahandsmarknaden  för  bostäder. En rimlig omsättning
av befintliga bostäder utgör en av förutsättningarna för
att bostadsbeståndet skall kunna utnyttjas på ett så bra
sätt som möjligt. Bostadsutskottet  är  inte  berett att
ställa  sig  bakom  förslaget i motion 1996/97:Fi8  (mp)
yrkande 3 samt i partimotion  1996/97:Fi420 (mp) yrkande
18, varför motionerna avstyrks.
Miljöpartiet de grönas företrädare  i  bostadsutskottet
har redovisat en avvikande mening.
Även skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande  (SkU1y)
här aktuella yrkanden.
Finansutskottet  återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning  av budgetförslagen för år 1997
och    redovisar    sina    överväganden     och    sitt
ställningstagande.
Fastighetsskatt
Fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
(proposition 17)
Fastighetsskatten på småhus har höjts fr.o.m.  den  1  januari  1996
från  1,5 %  till 1,7 %. Tillsammans med de höjningar av
taxeringsvärdena  som  genomförts  vid 1996 års allmänna
fastighetstaxering  har  detta i många  fall  lett  till
kraftiga höjningar av fastighetsskatten.  För att lindra
dessa   effekter   föreslås   i   proposition   17   att
fastighetsägarna under vissa förutsättningar skall kunna
få   en   skattereduktion   för   fastighetsskatten  vid
1997-2001  års  taxeringar. Om basvärdet  vid  1996  års
fastighetstaxering  blivit  minst  40 %  högre än taxer-
ingsvärdet  1995  och  ökat med minst 200 000  kr  skall
skattereduktion medges vid  1997 års taxering med 1,7  %
av det överskjutande beloppet, dock med högst 10 000 kr.
Vid 1998-2001 års taxeringar  blir skattereduktionen 80,
60,  40 respektive 20  % av skattereduktionen  vid  1997
års taxering. För att skattereduktion skall kunna medges
föreslås  i  princip  att den skattskyldige skall ha ägt
fastigheten den 1 januari  1996  och  ha varit bosatt på
fastigheten vid denna tidpunkt och vid  utgången av året
före taxeringsåret.
Regeringens      beräkning     av     kostnaden     för
skattereduktionen  år   1997   framgår  av  nedanstående
tabell.  I  tabellen  redovisas  även  de  förslag  till
ändrade  skatteregler  för  fastighetsbeskattningen   av
småhus   som   lagts  av  oppositionspartierna  och  som
redovisas i deras  alternativ  till inkomstberäkning för
år 1997.

-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
16 940
300
-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt  vattenkraft  (BP                + 1 720
96)*                                                 000
-----------------------------------------------------------
Nedsättning   fastighetsskatt  (P               - 70 000
17)
-----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
- 5 200
000
-----------------------------------------------------------
Sänk     fastighetsskatten     på    - 2 800
bostäder                                 000
-----------------------------------------------------------
Beskatta   bara  hälften  av  det    - 2 400
taxerade markvärdet                      000
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 680 000
-----------------------------------------------------------
Arealskatt                    för  + 600 000
jordbruksfastigheter
-----------------------------------------------------------
Lägre    fastighetsskatt    vissa  - 500 000
områden
-----------------------------------------------------------
Slopad            fastighetsskatt  - 780 000
industrilokaler
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
- 1 800
000
-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt vattenkraft*       + 600 000
-----------------------------------------------------------
Sänk     fastighetsskatten     på    - 2 400
bostäder                                 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
- 2 000
000
-----------------------------------------------------------
Nedsättning   fastighetsskatt  (P    - 2 000
17)                                      000
-----------------------------------------------------------
*) Dessa  förslag  redovisas under avsnittet om fastighetsskatt
på elproduktionsenheter  och  skatt  på  viss  elektrisk  kraft
nedan.
Regeringens  förslag  till  skattereduktion avvisas i
motionerna Fi4 (m) yrkande 1,  Fi415  (m)  yrkande  1
samt   A425  (m)  yrkande  2.  Enligt  motionerna  är
fastighetsskatten  på  bostäder  i  dag  av  en sådan
storlek  att  den  ter sig som helt orimlig. Att  som
regeringen   föreslår    stegvis   införa   den   nya
skattenivån  innebär  därför   inte   någon  egentlig
lösning på problemen. I stället bör fastighetsskatten
enligt motionerna successivt sänkas för  alla  och på
sikt helt tas bort.
Som  ett  led  i  en avveckling av fastighetsskatten
förordas i de moderata  motionerna Fi4 (m) yrkande 4,
Fi407 yrkande 11, Sk347 yrkande 4, A425 yrkande 4 och
Bo201 yrkande 7 att endast  hälften  av  det taxerade
markvärdet     skall    ligga    till    grund    för
fastighetsbeskattningen  av  småhus. För att dessutom
begränsa  skatteuttaget  för fastigheter  i  de  mest
utsatta  områdena  föreslås   i  motionerna  Fi4  (m)
yrkande 6 och Fi407 (m) yrkande  12  att  ett tak för
markvärdet  som  underlag för fastighetsbeskattningen
skall införas.
I  flera  motioner   förs   förslag  fram  om  sänkt
fastighetsskatt. I motionerna Fi3 (kd) yrkande 2, Fi4
(m) yrkande 2, Fi8 (mp) yrkande  2,  Fi401 (m) såvitt
nu  är  i  fråga  och  Sk347  (m)  yrkande 2  samt  i
partimotionerna  Fi407  (m)  yrkande  9,   Bo201  (m)
yrkande  6,  Fi420  (mp)  yrkande  17  och Sk371 (kd)
yrkande  27  förordas att fastighetsskatten  år  1997
skall sänkas från  1,7  %  till  1,5  %.  Förslagen i
motionerna  Sk347  (m), Fi4 (m) yrkande 3 samt  Fi407
(m)  yrkande  10 innebär  dessutom  att  skattesatsen
skall sänkas med  ytterligare  0,1 procentenheter för
vart och ett av åren 1998 och 1999.
Den reduktion av fastighetsskatten  i vissa fall som
regeringen   föreslår  är  enligt  motion  Fi6   (fp)
otillräcklig.   Ytterligare   åtgärder  måste  därför
vidtas. Enligt förslaget bör taxeringsvärdet för mark
begränsas.  Dessutom  förordas  att  energibesparande
åtgärder    inte    skall    bestraffas   med    höjt
taxeringsvärde. Sammantaget förordas att 500 miljoner
kronor avsätts för dessa ändamål.  För  att  på  sikt
lösa  problemen  med dagens fastighetsbeskattning bör
enligt förslaget den s.k. Kalifornienmodellen seriöst
utredas.
Den senaste taxeringen  innebär  enligt  motion  Fi3
(kd)  att  skillnaderna  ökat mellan lågprisorter och
högprisorter - skillnader  som  måste  utjämnas.  Ett
sätt  att  göra  detta  anges vara att endast beräkna
fastighetsskatten på den  tredjedel av markvärdet som
överstiger   150  000  kr  (yrkande   3).   För   att
ytterligare  utjämna   skillnaderna   i   beskattning
föreslås  desssutom  att  de tabellvärden som  ligger
till grund för beräkningen  av  byggnadsvärdet  skall
begränsas  (yrkande  4). Även i den kristdemokratiska
motionen Sk371 (yrkandena 28 och 29) förs motsvarande
förslag fram.
I  sitt  yttrande  (BoU1y)   över  några  av  de  här
behandlade  motionsförslagen  anför  bostadsutskottet
att det av samhällsekonomiska skäl  inte  är  möjligt
att sänka fastighetsskatten varför förslag med  denna
innebörd   avstyrks.   Däremot   finns   det   enligt
bostadsutskottets  mening  starka  skäl som talar för
att   fastighetsskatten   bör   reduceras    för   de
fastigheter   som   fått  de  relativt  sett  största
höjningarna   av   taxeringsvärdet.    Vidare   anför
bostadsutskottet följande:
De invändningar som i motioner riktats mot  förslaget
som  sådant  har,  som utskottet uppfattar det,  inte
heller gällt reduktionen  i  sig, utan att den skulle
vara  otillräcklig. Det kan naturligtvis  hävdas  att
förslaget  inte  är  tillräckligt  långtgående. Sedan
resultaten  av  1996  års allmänna fastighetstaxering
blivit kända har också uppgifter framkommit som tyder
på att effekterna i en del fall är sådana att en mera
långsiktig lösning bör  sökas.  Samtidigt  kan  denna
omständighet  inte  tas  till  intäkt  för  att i den
uppkomna  situationen  avstå från att vidta åtgärder.
Enligt utskottets mening  bör  därför  den föreslagna
reduktionen   av   fastighetsskatten  tillämpas   för
taxeringsåret 1997.
Vad  avser  propositionsförslaget  om  reducering  av
fastighetsskatten  och motsvarande motionsförslag med
bäring  på  budgetåret   1997   har   företrädare   i
bostadsutskottet    för   Moderata   samlingspartiet,
Miljöpartiet de gröna  och  Kristdemokraterna avgivit
flera   avvikande   meningar,  varav   en   gemensam.
Folkpartiet  liberalernas   företrädare   har  i  ett
särskilt  yttrande  påpekat  att  Folkpartiet i  sitt
budgetalternativ avsätter 500 miljoner kronor för att
lindra de mest akuta problemen.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt  yttrande  (SkU1y)
propositionsförslaget    och    avstyrker    de    av
skatteutskottet  behandlade motionsförslagen om sänkt
fastighetsskatt. Avvikande meningar har avgivits från
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna,    Miljöpartiet     de     gröna     och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet      återkommer      i      avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen   för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Översyn av fastighetstaxeringen m.m.
I  proposition  17 aviseras  att  en  utvärdering  av  1996  års
allmänna  fastighetstaxering   bör  utföras  eftersom
stora förändringar har skett under  senare år när det
gäller  förfarandet vid fastighetstaxeringen.  Frågan
om  fastighetsskattens  framtida  utformning  och  om
fortsatt   utredning  av  fastighetsbeskattningen  av
småhus har dessutom tagits upp i flera motioner.
Förslag om  att  fastighetsskatten  successivt skall
avvecklas  förs  fram  i  de moderata motionerna  Fi4
yrkande 7, Fi401 såvitt nu  är i fråga, Fi407 yrkande
13, Fi415 yrkande 2, A425 yrkande 3 och Bo201 yrkande
5.    Enligt   motionerna   måste   fastighetsskatten
avvecklas  för  att bl.a. sänka boendekostnaderna och
för  att  slå vakt  om  äganderätten.  I  motion  Fi4
yrkande  8,   Fi407  yrkande  14  samt  Sk346  begärs
dessutom att beskattningen av småhus skall läggas om.
Enligt den sistnämnda  motionen  bör småhustaxeringen
förenklas. Något som enligt förslaget  underlättas av
ett lägre skatteuttag.
Den   nuvarande  modellen  för  fastighetstaxeringen
innehåller  enligt  motion  Fi2 (c) flera brister som
motiverar att den ses över. Det  är  enligt  motionen
därför    positivt   att   regeringen   aviserar   en
utvärdering  av  1996  års fastighetstaxering. Enligt
förslaget  bör utvärderingen  ske  i  parlamentariska
former (yrkande  1).  Den bör dessutom avse ordningen
för  kommande  fastighetstaxeringar.  En  modell  som
enligt motionen bör prövas är att låta köpeskillingen
ligga till grund  för  fastighetsskatten (yrkande 3).
De  brister  i systematiken  m.m.  som  finns  i  den
nuvarande   fastighetstaxeringen   gör   det   enligt
motionen viktigt  att  en  utvärdering sker snabbt så
att  en  omtaxering  kan ske om  det  visar  sig  att
fastigheter i de mest  utsatta  områdena  åsatts  för
höga taxeringsvärden (yrkande 2). På liknande grunder
som  i  motion  Fi2  (c)  förs  krav  på  utvärdering
respektive översyn av fastighetstaxeringen fram också
i de centerpartistiska motionerna Fi5 yrkandena 1 och
3, Fi7 yrkande 1, Sk331, Sk366 samt Sk367 yrkande 1.
I  motion  Fi405  (fp)  förs  fram  förslag  om  att
markvärdesberäkningen skall reformeras (yrkande 2). I
samma   motion   yrkande   1  begärs  ett  riksdagens
tillkännagivande  om fastighetsskattens  effekter  på
permanentboende i skärgården  som  bl.a.  innebär att
beräkningen   av   taxeringsvärden   bör  reformeras.
Liknande förslag framförs i motion A433  (fp) yrkande
5.
I  motion  Fi8  (mp)  yrkande 1 samt i Miljöpartiets
partimotion   Fi420   yrkande    16    förordas   att
fastighetsskatten stegvis skall sänkas och avskaffas.
Enligt förslaget bör sänkningen finansieras  genom en
reducering   av   ränteavdragen   och   med  en  höjd
realisationsvinstbeskattning.  I  motion  Fi420  (mp)
yrkande  19  föreslås en parlamentarisk utredning  få
till  uppgift  att   lägga  fram  förslag  med  denna
inriktning.
De  av  regeringen  i  proposition   17   föreslagna
förändringarna   är   enligt   motion  Fi1  (v)  inte
tillräckliga eftersom de inte hjälper fastighetsägare
i attraktiva skärgårdsområden att bo kvar. Regeringen
bör enligt motionen därför återkomma  till  riksdagen
med förslag till takregler som löser den akuta krisen
(yrkande  1).  För att på lång sikt komma till  rätta
med    de   problem   som    uppstår    med    dagens
fastighetstaxeringsmodell  förordas  dessutom  att en
översyn  av  fastighetstaxeringsreglerna  skall göras
(yrkande  2).  En modell som härvid bör övervägas  är
enligt förslaget  den  s.k. Kalifornienmodellen, dvs.
en   beskattning   som   baseras   på   den   senaste
köpeskillingen.
I motion Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
22-24 och 26 begär motionärerna riksdagsuttalanden om
att  överföra fastighetsskatten  till  det  kommunala
beskattningsområdet,  om  att  införa  takvärden  för
fastighetstaxeringen, om en beskattning av villaägare
och bostadsrättshavare på grundval av bruksvärdet och
om  att  förmögenhetsvärdet för fastigheter som bebos
permanent  bör  begränsas  exempelvis  till  75 %  av
taxeringsvärdet.
Enligt  förslagen  i  motion Fi3 (kd) yrkande 1 samt
motion Sk371 (kd) yrkande 26 bör fastighetsskatten på
sikt   avvecklas  och  ersättas   med   en   kommunal
fastighetsavgift.   I  dagens  statsfinansiella  läge
anges detta dock inte  vara  möjligt, men när statens
ekonomi förbättras är en avveckling enligt motionerna
naturlig.
I motionerna Fi2 (c) yrkande 4,  Fi5  (c)  yrkande 2,
Sk330  (s),  Sk347 (m) och Sk367 (c) yrkande 2  läggs
förslag fram om att lokala fastighetstaxeringsnämnder
skall återinrättas.
I motionerna Fi7 (c) yrkande 2 och Sk367 (c) yrkande
3 föreslås att omtaxering under vissa förutsättningar
skall kunna komma till stånd.
I   sex  motioner   förordas   en   reformering   av
fastighetsskatten  så  att den inte motverkar energi-
och  miljöåtgärder.  Enligt   motion  Fi403  (s)  bör
fastighetsskatten   reformeras  så   att   bl.a.   ny
miljöteknik   stimuleras.    I    avvaktan   på   att
fastighetsskatten  avvecklas  bör den  enligt  motion
Fi404  (m)  ändras  så att energibesparande  åtgärder
inte      ger     högre     fastighetsskatt.      Vid
fastighetsbeskattningen  bör  det enligt motion Fi405
(fp) yrkande 3 införas en s.k.  miljöfaktor  för  att
mildra  beskattningen  av  energi- och miljöåtgärder.
Även Sigge Godin (fp) föreslår  i  motion  Sk329  att
fastighetstaxeringen    skall    utformas   för   att
energibesparande investeringar i boendet  inte  skall
bestraffas med ökad fastighetsskatt. Med utgångspunkt
i   ett  förslag  om  ett  miljöklassningssystem  för
byggnader   föreslås   i  motion  1994/95:Bo519  (mp)
yrkande 3 att fastighetsskatten  skall differentieras
med  avseende på dess miljöklass. I  motion  L713  av
Yvonne  Ruwaida  m.fl.  (mp)  yrkande 23 föreslås att
Boverket    i   samråd   med   Konsumentverket    och
Naturvårdsverket   skall   ta  fram  ett  system  för
differentiering     av     fastighetsskatten      för
miljöanpassade   bostäder   och   att   detta  system
samordnas   med  systemet  för  miljödeklaration   av
bostäder. Anders  Svärd  (c)  föreslår i motion Sk349
att  reglerna  för  fastighetstaxeringshöjning   till
följd av energisparinvesteringar ses över.
Margareta  E  Nordenvall (m) föreslår i motion Fi415
yrkande 3 att fastighetstaxeringen  i  fortsättningen
skall baseras på boytan.
Slutligen  läggs  i  ytterligare ett antal  motioner
från allmänna motionstiden fram utredningsförslag som
avser fastighetsbeskattningen.
Enligt motion Fi402 (kd) bör en utredning tillsättas
för  att  lösa  den  situation   för   fastboende   i
skärgårdsområden  som fastighetsskatten kan innebära.
En lösning som härvid  bör prövas anges vara den s.k.
Bornholmsmodellen, som innebär  att  den  som  bor  i
huset  mer  än  sex  månader  får lägre skatt. Även i
motion A427 (kd) yrkande 3 föreslås att särskild vikt
i utredningsarbetet läggs på de  orimliga  effekterna
för skärgårdsbefolkningen.
En  skyndsam översyn av fastighetsbeskattningen  och
realisationsvinstbeskattningen   bör   enligt  motion
Fi409  (s) genomföras. Enligt motionen bör  översynen
bl.a. avse  förhållandet  mellan  beskattningen under
innehavstiden   och   den  vid  avyttringen   av   en
fastighet.
Vad    gäller   förslagen   om    en    översyn    av
fastighetstaxeringen  och  fortsatt  utredningsarbete
m.m.  anför bostadsutskottet i sitt yttrande  (BoU1y)
följande:
Mot  bakgrund   av   de   delvis   nya  reglerna  för
fastighetstaxeringen     uttalar     regeringen     i
propositionen att en utvärdering av 1996 års allmänna
fastighetstaxering  bör  komma till stånd.  Utskottet
delar    denna   uppfattning.   Inte    minst    från
bostadspolitiska   utgångspunkter  framstår  det  som
naturligt   att  en  allsidig   utvärdering   snarast
genomförs  för  att  i  olika  avseenden  kontrollera
taxeringsutfallet. Frågor som härvid bör aktualiseras
är enligt utskottets  mening  relationen mellan åsatt
taxeringsvärde och marknadsvärde liksom effekterna av
den  föreslagna  reduktionen  av fastighetsskatten  i
vissa fall. Det har i olika sammanhang hävdats att de
metoder   som   i  dag  används  för  att   få   fram
marknadsvärdet inte  fullt ut fungerar som avsett. En
förutsättning  för  att   fastighetstaxeringen  skall
uppfattas som rättvis är naturligtvis att den korrekt
och  på  ett  så  noggrant sätt  som  möjligt  förmår
återspegla fastighetsvärdet.
Vidare  förordar  bostadsutskottet   att  en  översyn
innefattar överväganden om hur lokala förutsättningar
fortsättningsvis  skall  beaktas,  hur särregler  kan
undvikas,   hur   fastighetsskatten   kan    ges   en
skatteteknisk  utformning  som  står  i  samklang med
andra bostadspolitiska mål samt hur fastighetsskatten
skall utformas för att inte hindra angelägna  energi-
och  miljöåtgärder.  Den  nu  förordade  översynen av
fastighetsbeskattningen  bör  enligt bostadsutskottet
ske skyndsamt och i sådana former  att  ett förslag i
frågan  kan  föreläggas  riksdagen  i  sådan tid  att
nödvändiga  förändringar  kan  träda  i  kraft  redan
fr.o.m. taxeringsåret 1998.
Avvikande  meningar har avgivits av företrädare  för
Moderata samlingspartiet  och  Miljöpartiet de gröna.
Särskilda  yttranden  har fogats vid  yttrandet  från
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Skatteutskottet,  som  anser   att  de  grundläggande
principerna  för  fastighetsbeskattningen  bör  ligga
fast,  tillstyrker  propositionen   i  sitt  yttrande
(SkU1y) och anser därutöver att man nu  bör  göra  en
genomgripande analys av hur systemet har fungerat och
gå  igenom samtliga de faktorer som har inflytande på
värderingen  i  syfte  att  möjliggöra  en så korrekt
bedömning som möjligt. Det är angeläget att  man  vid
en  översyn  samtidigt  bedömer om organisationen kan
förbättras genom en lokal  anknytning  och  ett  ökat
lekmannainflytande.  Enligt  vad  skatteutskottet har
inhämtat  kommer  den  tekniska  översyn   som  skall
genomföras  att  få denna inriktning. Skatteutskottet
utgår från att de  synpunkter  som  motionärerna  har
anlagt   på   dessa   frågor  kommer  att  beaktas  i
utredningsarbetet,      utan       några      närmare
ställningstaganden  från  riksdagens  sida.   Den  nu
förordade  översynen  av  fastighetsskatten  bör  ske
skyndsamt   och   i   sådana   former   att  den  ger
förutsättningar  för  att  ett  förslag i frågan  kan
föreläggas riksdagen i sådan tid att förändringar kan
träda i kraft redan fr.o.m. taxeringsåret 1998.
Fastighetsskattens framtida utformning  tas upp i de
avvikande   meningarna   om  fastighetsskatten   från
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de  gröna
och Kristdemokraterna.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande
att  det  krävs  en översyn av fastighetsskatten, och
att den bör genomföras  skyndsamt.  Översynen  bör ha
den  inriktning som skatteutskottet anger. Detta  bör
riksdagen med anledning av motionerna Fi1 (v) yrkande
2, Fi2  (c),  Fi5(c),  Fi7 (c), Fi403 (s), Fi405 (fp)
yrkande 3, Sk329 (fp), Sk330  (s),  Sk331  (c), Sk346
(m),  Sk347  (m) yrkande 1, Sk349 (c), Sk366 (c)  och
Sk367 (c) som  sin mening ge reger- ingen till känna.
Motionerna i följande tabell avstyrks.
----------------------------------------------------
Motion  Motionärer                        Yrkanden
----------------------------------------------------
Fi1    av Per Rosengren m.fl. (v)        1
----------------------------------------------------
Fi3    av   Michael  Stjernström  m.fl.  1
(kd)
----------------------------------------------------
Fi4    av Bo Lundgren m.fl. (m)          7, 8
----------------------------------------------------
Fi8    av Ronny Korsberg (mp)            1
----------------------------------------------------
Fi401  av Ingvar Eriksson (m)            i   denna
del
----------------------------------------------------
Fi402  av Tuve Skånberg (kd)
----------------------------------------------------
Fi404  av Elizabeth Nyström (m)
----------------------------------------------------
Fi405  av Kenth Skårvik (fp)             1, 2
----------------------------------------------------
Fi407  av Carl Bildt m.fl. (m)           13, 14
----------------------------------------------------
Fi409  av Lena Larsson (s)
----------------------------------------------------
Fi415  av Margareta E Nordenvall (m)     2, 3
----------------------------------------------------
Fi420  av   Marianne  Samuelsson  m.fl.  16, 19
(mp)
----------------------------------------------------
Sk370  av Gudrun Schyman m.fl. (v)       22-24, 26
----------------------------------------------------
Sk371  av Alf Svensson m.fl. (kd)        26
----------------------------------------------------
L713   av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)      23
----------------------------------------------------
A425   av  Margareta  E  Nordenvall och  3
Inger Koch (m)
----------------------------------------------------
A427   av  Dan  Ericsson  och  Chatrine  3
Pålsson (kd)
----------------------------------------------------
A433   av Karin Pilsäter m.fl. (fp)      5.
----------------------------------------------------
Bo201  av Carl Bildt m.fl. (m)           5
----------------------------------------------------
1994/95:Bo519av Per Lager m.fl. (mp)      3
----------------------------------------------------
Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt
I   motion   Sk348   av   Michael  Stjernström  (kd)  yrkas  att
fastighetsskatt  för mark som  innehas  med  tomträtt
skall erläggas av kommunen, dvs fastighetsägaren, och
inte av tomträttshavaren.
Enligt skatteutskottets mening (SkU1y) finns det inte
skäl för att ändra  den  nuvarande ordningen. Det bör
framhållas att detta knappast  kan ha någon ekonomisk
betydelse   för   tomträttshavaren,    eftersom    en
omläggning  av  betalningsansvaret  torde  komma  att
medföra  en motsvarande höjning av tomträttsavgälden.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionen.
Finansutskottet avstyrker motion Sk348 (kd) med samma
motivering som skatteutskottet.
Fastighetsskatt på industrifastigheter
I motionerna  Fi419 (fp) yrkande 8 och N255 (fp) yrkande 7 yrkas
att  fastighetsskatten   på  industribyggnader  skall
avskaffas.
I  sitt yttrande (SkU1y) erinrar  skatteutskottet  om
att  en  fastighetsskatt  på  industrifastigheter med
0,5 % av taxeringsvärdet infördes  1995 som ett led i
finansieringen av EU-medlemskapet (prop. 1994/95:203,
bet.    SkU28).    Skatten    är    avdragsgill     i
näringsverksamheten.  Enligt  skatteutskottets mening
bör principerna för EU-finansiering inte omprövas nu,
och    skatteutskottet    avstyrker   därför    dessa
motionsyrkanden.
Finansutskottet      återkommer      i      avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen  för  år   1997  och  redovisar  sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Arealskatt på jordbruksfastigheter
Folkpartiet  liberalerna  redovisar   i   sitt  alternativ  till
inkomstberäkning  i  motion  Fi211  ett förslag  till
arealskatt   på   jordbruksfastigheter.  Arealskatten
skall vara riktad mot jordbrukare som erhåller bidrag
från EU och beräknas  medföra ökade statsinkomster om
600 miljoner kronor (yrkande 5 i denna del).
Finansutskottet      återkommer      i      avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen  för  år   1997  och  redovisar  sina
överväganden och sitt ställningstagande.
Skatt på varor och tjänster
Fastighetsskatt på elproduktionsenheter och skatt på
viss elektrisk kraft (budgetpropositionen)
I  budgetpropositionen  (finansplanen,   avsnitt  7.3)  föreslår
regeringen   att  skatten  på  elektrisk  kraft   som
produceras i äldre  vattenkraftverk omvandlas till en
fastighetsskatt. Fastighetsskatten skall vara baserad
på  markvärdet.  Fastighetsskatt  skall  tas  ut  med
3,42 %  av  markvärdet  på  elproduktionsenheter  med
vattenkraftverk,       (inklusive       andel       i
regleringsanläggning),  taxeringsenhet  med  outbyggt
vattenfall  som  får  byggas  ut enligt verkställbart
beslut  samt taxeringsenhet vars  huvudsakliga  värde
utgörs av andels- eller ersättningskraft.
Regeringen  anför att beskattningen av vattenkraften
motiverats bl.a.  med  behovet  av  att  förhindra en
alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre
vattenkraftstillgångar.    Prisstegringarna    hänger
samman   med   att   tillgången   på  vattenkraft  är
begränsad. Vattenkraftsskatten har  enligt regeringen
brister.   Anläggningarna  förändras  gradvis   genom
nyinstallationer.    Härigenom   kommer   allt   fler
anläggningar att omklassificeras åldersmässigt. Denna
omständighet och det faktum att skatten är fastställd
till  ett  visst  krontal  gör  att  den  realt  sett
urholkas    med   en   sjunkande    beskattning    av
kraftföretagen  som  följd.  Vattenkraftsskatten  har
varit  föremål  för  en  översyn  av  utredningen  om
kraftföretagens  vinster  (SOU  1991:8 Beskattning av
kraftföretag).  Utredningen konstaterar  att  skatten
bör ha en utformning  som  påverkar  produktions- och
investeringsbeslut  så litet som möjligt.  Regeringen
delar  också utredningens  bedömning  att  det  finns
grund för påståendet att nuvarande beskattningsmodell
innebär  risk  för  ineffektivitet  i utnyttjandet av
landets  vattenkrafttillgångar.  Särskilt   stor   är
risken  för  att handeln med el inom Norden påverkas.
Det   finns   därför    starka    skäl    att   ändra
beskattningsmodellen så att den blir mer generell.
Den  slopade  skatten på vattenkraftsel innebär  att
inkomsterna på statsbudgeten år 1997 minskar med 2,06
miljarder kronor.  Den  nya fastighetsskatten innebär
inkomster  år  1997  på 1,72  miljarder  kronor.  Den
varaktiga effekten på  de  offentliga  finanserna  är
neutral.
Effekterna  av omläggningen redovisas dels i tabellen
i  avsnittet  om   fastighetsskatten   ovan,  dels  i
tabellen i avsnittet om energiskatter nedan.
I   motion   Fi419   (fp)   anför   motionärerna  att
regeringens   förslag  om  höjda  energiskatter   kan
accepteras  endast   under   förutsättning   att   en
motsvarande    sänkning    av   arbetsgivaravgifterna
genomförs. De hemställer att  regeringens  förslag  i
annat fall bör avslås (yrkande 13 i denna del).
I   motion  Fi420  (mp)  föreslår  motionärerna  att
fastighetsskatten    bestäms    till    4,1    %   av
taxeringsvärdet  (yrkande  20).  Härigenom inkluderas
enligt   motionärerna  den  av  riksdagen   beslutade
höjningen  av  vattenkraftsskatten  den  1 juli 1997.
Vidare  bör enligt motionärerna fastighetsskatt  inte
utgå på fastighet  med  outbyggt vattenfall. En sådan
skatt skulle kunna stimulera en utbyggnad som i vissa
fall   kan  ha  negativa  miljömässiga   konsekvenser
(yrkande 21).
Skatteutskottet  påpekar  i sitt yttrande (SkU1y) att
omläggningen av beskattningen av elproduktionsenheter
har en i det närmaste budgetneutral  utformning.  Ett
avslag  på  förslaget ger därför inte någon möjlighet
till  sänkta  arbetsgivaravgifter.  Motivet  för  om-
läggningen är således inte finansiellt utan en önskan
att  få  till  stånd  en  mer  ändamålsenlig  och  ur
ekonomisk synpunkt  bättre  beskattningsteknik. Några
egentliga invändningar mot denna  grundtanke har inte
rests i ärendet.
När   det  gäller  yrkandet  om  ett  undantag   för
fastigheter   som   ännu   inte   bebyggts   med  ett
vattenkraftverk  men  där  ett  verkställbart  beslut
föreligger  anser  skatteutskottet att syftet med  en
beskattning av elproduktionsenheternas  markvärde  är
att träffa det mervärde som uppkommer på grund av den
begränsade tillgången på fastigheter som kan användas
som  elproduktionsenheter.  Några  problem av den typ
motionärerna     befarar     bör     inte     uppstå.
Vattendomstolens prövning av ansökningar om tillstånd
att bygga vattenkraftverk omfattar även miljöfrågor.
Med    det   anförda   tillstyrker   skatteutskottet
regeringens förslag om en omläggning av beskattningen
av elproduktionsenheter  och avstyrker de nu aktuella
motionsyrkandena. Folkpartiet liberalernas respektive
Miljöpartiet de grönas företrädare  har  i  avvikande
meningar tillstyrkt sina motionsförslag.
Finansutskottet   återkommer   senare   i   avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen   för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden beträffande  beräkningen  av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Energiskatter (budgetpropositionen och proposition
29)
I  budgetpropositionen  (finansplanen, avsnitt  7.4)  återkommer
regeringen   till   frågan   om    en    höjning   av
produktionsskatterna på el den 1 juli 1997. Riksdagen
beslutade    våren    1996    om    en   höjning   av
produktionsskatterna    på    vattenkraftverk     och
kärnkraftverk den 1 juli 1997. Skatten på vattenkraft
höjs  enligt  detta  beslut  med 1 öre till 6 öre per
kWh. Skatten på kärnkraft höjs med 1 öre per kWh till
3,2 öre per kWh.
Regeringen  föreslår  att  dessa   höjningar  -  som
finansierar en kraftfull satsning på utbildning under
de  kommande  åren  -  ersätts  med  en  höjning   av
energiskatten  på  bränslen  och el. Energiskatten på
bränslen höjs med 2 % och skatten  på elektrisk kraft
med 0,8 öre per kWh.
I budgetpropositionen tar regeringen  upp den kritik
som     riktats     mot     beslutet     att     höja
produktionsskatterna  på  el  och risken för orimliga
kostnadsökningar   för  den  elintensiva   industrin.
Regeringen  konstaterar   att   de  överväganden  som
gjordes  inför beslutet att höja produktionsskatterna
den 1 juli  1997  förutsatte  att  höjningen  i  allt
väsentligt  skulle  stanna  på  de  kraftproducerande
bolagen som en följd av konkurrensen  på området. Det
har  dock visat sig att de kraftproducerande  bolagen
kunnat  övervältra  den höjning som genomfördes den 1
september 1996 på kunderna.  Förklaringen är dels att
den nyligen införda lagstiftningen  om en elmarknad i
konkurrens ännu inte har trätt i full  funktion, dels
att  det  förekommer  långsiktiga  leveransavtal  som
tillåter ensidiga prisjusteringar. Det  är  mot denna
bakgrund  som  regeringen  föreslår att höjningen  av
produktionsskatterna ersätts med höjd energiskatt. På
detta  sätt  undviks  risken  för  en  utslagning  av
industrin.
I   proposition   29   föreslår  regeringen   att
koldioxidskatten  för industrin  och  växthusnäringen
höjs. Beträffande hanteringen  av  denna  proposition
och  berörda  motioner  återkommer  utskottet  senare
under    rubriken   Finansutskottets   sammanfattande
bedömning av budgetförslagen för år 1997.
-------------------------------------------------------
Energiskatt
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------
Regeringen
52 728
300
-------------------------------------------------------
Höjd  energiskatt   el  och                    + 480
bränsle (BP 96)                                  000
-------------------------------------------------------
Höjd         koldioxidskatt                    + 450
industrin (P 29)                                 000
-------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-930 000
-------------------------------------------------------
Nej  till höjd  energiskatt      -480 000
(BP 96)
-------------------------------------------------------
Nej        till        höjd      -450 000
koldioxidskatt industrin (P
29)
-------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+1 520 000
-------------------------------------------------------
Nej  till  höjd energiskatt      -480 000
(BP 96)
-----------------------------------------------------------
Höjd elskatt industrin            +1 000 000
-----------------------------------------------------------
Höjd dieselskatt                    +500 000
-----------------------------------------------------------
Höjd                    skatt       +300 000
mineralolja/smörjmedel
-----------------------------------------------------------
Höjd bensinskatt                    +200 000
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
5 020 000
----------------------------------------------------------
Nej till höjd energiskatt (BP       -480 000
96)
---------------------------------------------------------
Koldioxidskatten                     +4 200
000
---------------------------------------------------------
Energiskatten                        +2 600
000
---------------------------------------------------------
Vägkostnadsansvar     (skatt    på     -300
drivmedel för fordon)                   000
---------------------------------------------------------
Reserv för energiskattenedsättning   -1 000
000
---------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Särskild   skatt   på  elektrisk
kraft från kärnkraftverk
Belopp i 1000-tal kronor
----------------------------------------------------------
Regeringen
1 354 000
----------------------------------------------------------
Sänkt  skatt  på  kärnkraftsel                - 290 000
(BP 96)
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+290 000
----------------------------------------------------------
Nej   till   sänkt   skatt  på    +290 000
kärnkraftsel (BP 96)
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+700 000
----------------------------------------------------------
Höjd skatt på kärnkraftsel        +700 000
----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+ 290 000
----------------------------------------------------------
Nej   till   sänkt   skatt  på    +290 000
kärnkraftsel (BP 96)
----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
Skatt på viss elektrisk kraft
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
151 000
-----------------------------------------------------------
Slopad  skatt  vattenkraftsel                    - 2 060
(BP 96)*                                             000
-----------------------------------------------------------
Ej  höjd skatt vattenkraftsel                  - 190 000
(BP 96)
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+190 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt vattenkraftsel (BP     +190 000
96)
-----------------------------------------------------------
*) Detta  förslag  har  redovisats  i  avsnittet om fastighetsskatt på
elproduktionsenheter och skatt på viss elektrisk kraft ovan.
I motion Fi407 (m) hemställer motionärerna om avslag på
förslaget  såvitt  avser  höjning  av energiskatten  på
elkraft och bränslen (yrkande 17). Också i motion Fi203
av  Gullan  Lindblad och Göthe Knutson  (m)  yrkas  att
riksdagen  skall   avslå  regeringens  förslag.  Enligt
motionärerna  har  på  energiområdet  skatter  införts,
tagits tillbaka och  höjts  igen på ett sätt som saknar
motstycke (yrkande 5).
I motion Fi419 (fp) framställs  ett  yrkande om avslag
på regeringens förslag i dess helhet. På samma sätt som
i     föregående     avsnitt     (Fastighetsskatt    på
elproduktionsenheter)  förklarar  motionärerna  att  en
höjning av energiskatten endast kan  accepteras  om den
utgör   ett   inslag  i  en  skatteväxling  med  sänkta
arbetsgivaravgifter.   I  annat  fall  bör  regeringens
förslag avslås (yrkande 13 i denna del).
Enligt    motionärerna    bakom    Fi212    (v)    bör
intäktsförstärkningen ligga  kvar  inom företagssektorn
men utformas som en skyldighet för industrin att betala
elskatt på en nivå som motsvarar hälften  av hushållens
elskatt. För att inte utsätta den elintensiva industrin
för   svårigheter   bör  en  sådan  beskattning  enligt
motionärerna kompletteras  med  en  särskild  takregel.
Motionärerna  anser  att det är viktigt att i nuvarande
läge prioritera åtgärder som gynnar en efterfrågeökning
i samhället. De avslår  regeringens  förslag  och begär
ett  nytt förslag i enlighet med det anförda (yrkandena
9-12).  Ett  motsvarande  yrkande  framställs  i motion
Sk370 (v) (yrkande 30). I detta sammanhang framhålls  i
motion Sk370 (v) vidare vikten av att skatten på bensin
och   drivmedel   höjs   i   tillräcklig  utsträckning.
Regeringens förslag innebär en  höjning  av  skatten på
bensin  år  1997  med  27  öre per liter under det  att
motionärerna för närvarande  bedömer  en  höjning på 30
öre per liter som nödvändig för att Sverige skall klara
sitt   åtagande   att  minska  utsläppen  av  koldioxid
(yrkande 31). Resultatet av Skatteväxlingsutredningens,
Kommunikationskommitténs  och  Naturvårdsverkets arbete
med dessa frågor bör dock enligt motionärerna avvaktas.
Motionärerna  yrkar  vidare att dieseloljeskatten  höjs
med 25 öre per liter den  1  januari  1997 (yrkande 33)
och att skatten på mineralolja/smörjmedel den 1 januari
1997 höjs med ett belopp som svarar mot  en  intäkt  på
300 miljoner kronor (yrkande 34).
I  motion  Fi420 (mp) föreslås en höjning av skatterna
på energi för  en  treårsperiod  för  att på det sättet
påverka  konsumtionsmönstret och skapa utrymme  för  en
långsiktig  sänkning av andra skatter. Koldioxidskatten
höjs med 10 öre  per  kg  den  1 januari 1997, 1998 och
1999 (yrkande 23) och energiskatten  med  motsvarande 1
öre   per   kWh   den  1  januari  1997  (yrkande  24).
Kärnkraftsskatten höjs  med 1 öre per kWh den 1 januari
1997, 1998 och 1999 (yrkande 26). Om riksdagen beslutar
genomföra    dessa    höjningar     samt    fastställer
fastighetsskatten för elproduktionsenheter  till  4,1 %
kan den planerade höjningen av vattenkraftsskatten  och
kärnkraftsskatten   slopas  (yrkande  27).  Regeringens
förslag  om  höjda  energiskatter  kan  således  avslås
(yrkande 28). Vidare  föreslår  Miljöpartiet de gröna i
motion  Fi213  att  medel  motsvarande   den   tidigare
beslutade  höjningen  av fordonsskatten bör föras  över
till den del av beskattningen  av bensin och dieselolja
som är avsedd att bekosta vägväsendet.  Miljöpartiet de
gröna  reserverar i sitt förslag 1 miljard  kronor  för
nedsatta  energiskatter  för  energiintensiva  företag.
Medlen   skall   kunna   användas   för   undantag  och
nedsättningar för de mest utsatta företagen,  i de fall
skatteomläggningar  i  utlandet  sackar efter allt  för
långt (yrkande 4 i denna del).
I  motion Fi214 (kd) framhålls att  beslutet  om  höjd
produktionsskatt  på  kärnkraftsel  den 1 juli 1997 bör
stå kvar eftersom denna beskattning bidrar  till att ge
en  riktig bild av kärnkraftens kostnader (yrkande  8).
Motsvarande  yrkanden  framställs  i  motion Sk371 (kd)
(yrkande 12) och i motion Jo713 av Dan  Ericsson  m.fl.
(kd) (yrkande 1).
I  motion  Sk609  av  Eva Björne och Åke Sundqvist (m)
anför    motionärerna    att    de     höjningar     av
produktionsskatten  på  äldre  vattenkraftverk  och  på
kärnkraftverk  som  riksdagen  nyligen fattat beslut om
innebär  en  kraftig  belastning  för  den  elintensiva
industrin  och  påverkar  lönsamheten   och   planerade
investeringar  och  utbyggnader.  Enligt  motionärernas
mening  måste  särskilda  åtgärder vidtas så att  denna
industri  kan  behålla sin konkurrenskraft.  Regeringen
bör skyndsamt utreda hur beskattningen av el kan ändras
så att de elintensiva industrierna kan få möjlighet att
fortsätta  sin  verksamhet.  I  motion  Fi408  av  Olle
Lindström (m) anförs att den svenska industrin inte bör
ha högre energiskatter  än  sina  konkurrenter  och att
detta  är  särskilt  betydelsefullt  för Norrbotten och
Västerbotten     med     deras    tunga    basindustri.
Energiskatterna på industriproduktion  bör enligt denne
motionär sänkas och på sikt helt avvecklas.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande  (SkU1y) om att
man redan vid behandlingen av vårens ärende  om höjning
av  produktionsskatterna på elkraft hade anledning  att
gå in  på situationen för den elintensiva industrin och
problemet  med  en  eventuell övervältring på denna. På
samma  sätt  som  då  måste   utgångspunkten   för  ett
ställningstagande  vara  behovet  att  nå en långsiktig
finansiell balans i statsbudgeten och möjligheterna att
inom ramen för denna begränsning få till stånd åtgärder
mot arbetslösheten som är positiva och kan  bidra  till
att   stärka   Sveriges  konkurrenskraft  och  ekonomi.
Riksdagen har under  våren  beslutat om sådana åtgärder
på    en   rad   områden.   Huvudvikten    ligger    på
utbildningsområdet  och en flerårig satsning på 100 000
nya utbildningsplatser som nu genomförs. Finansieringen
av denna satsning sker  bl.a.  genom den nu diskuterade
höjningen av produktionsskatterna på el.
Som  skatteutskottet  nämnt  uppkom  redan  när  detta
beslut togs en fråga om vilken effekt beslutet kunde få
på  den  konkurrensutsatta  och elintensiva  industrin.
Från  skatteutskottets sida konstaterades  då  att  den
avreglerade  marknaden  på  el innebär att priset sätts
efter  marknadsmässiga  förutsättningar   och  att  det
därför  inte  finns  någon  automatisk koppling  mellan
höjda  produktionsskatter  och   priserna   på  el.  De
uppgifter  som  ändå  lämnats  om att en sådan koppling
skulle   kunna   föreligga   var  av  sådan   art   att
skatteministern bedömde att frågan  borde  snabbutredas
och  ett  besked  lämnas  under hösten 1996. Mot  denna
bakgrund  fanns  det enligt skatteutskottets  bedömning
skäl att gå vidare med den föreslagna finansieringen av
satsningen  på utbildningsplatser.  Den  utredning  som
företagits  visar   att   en   övervältring  skett  och
regeringen har därför föreslagit  att  finansieringen i
denna del läggs om till energiskatten.
Skatteutskottet  delar regeringens bedömning  när  det
gäller  risken  för  att  den  planerade  höjningen  av
produktionsskatterna skulle  få  negativa  effekter för
den   elintensiva   industrins   konkurrenskraft.   Som
regeringen anför bör dock utvecklingen  mot  en alltmer
konkurrensutsatt    elmarknad    kunna    medföra   att
förhållandena  så  småningom ändras. För närvarande  är
det dock motiverat med  en  omläggning  i  enlighet med
regeringens förslag.
När   det   gäller   yrkandena  om  delvis  avslag  på
regeringens förslag och  om  mer långtgående omläggning
av  energibeskattningen  genom  successiva  skärpningar
eller genom en allmän sänkning vill  skatteutskottet  i
all  korthet  erinra  om att den åtgärd som nu föreslås
från regeringens sida endast är avsedd att undanröja en
brist i utformningen av  den finansiering som riksdagen
beslutat   om   under   våren  och   att   man   enligt
skatteutskottets  mening  i   övrigt  bör  avvakta  det
utredningsarbete      som     pågår     på     området.
Skatteväxlingskommitténs   arbete   kommer   att   vara
slutfört  inom  en  nära framtid och när det gäller mer
principiella     ställningstaganden     rörande     den
energiöverenskommelse  som  gäller  i dag pågår det ett
arbete   inom   ramen   för   de   överläggningar    om
energipolitiken som regeringen inbjudit till.
Skatteutskottet    tillstyrker    med    det   anförda
regeringens  förslag i denna del. Motionerna  avstyrks.
Avvikande meningar  har  avgivits  av  företrädarna för
Moderata   samlingspartiet,   Folkpartiet  liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet  de   gröna   respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottet   återkommer    senare    i   avsnittet
Finansutskottets     sammanfattande     bedömning    av
budgetförslagen   för   år  1997  och  redovisar   sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna och
de därtill hörande förslagen.
Växthusnäringen
Växthusnäringen erhåller  i dag sin nedsättning av energiskatten
och  koldioxidskatten  redan  vid  inköp  av  bränslet.
Enligt ett tidigare beslut  skall näringen gå över till
det system med kvartalsvis återbetalning  som industrin
tillämpar. Tidpunkten för denna övergång har successivt
senarelagts.   Enligt   det   senaste   beslutet  skall
övergången  ske den 1 januari 1997 (bet. 1995/96:SkU31,
rskr. 305, SFS 1996:687).
I  motion  Fi417   av   Eskil  Erlandsson  och  Lennart
Brunander    (c)    framställs    yrkanden    om    att
växthusnäringens nuvarande möjligheter till nedsättning
skall   bibehållas.   Motionärerna    framhåller    att
övergången  till  kvartalsvis  återbetalning kommer att
utsätta   företagen   för   en   likviditetsbelastning.
Motionärerna      anser      att      det     nuvarande
uppbördsförfarandet för växthusodlingen  med  försäkran
till bränsleleverantören bör bibehållas.
Skatteutskottet  anför i sitt yttrande (SkU1y) att  det
behövs ett förhållandevis  säkert system för kontrollen
av den skattelättnad som industrin  och växthusnäringen
erhåller. Behovet gäller inte främst  de företag som är
berättigade  till  nedsättningen utan har  samband  med
risken för försäljning  till  reducerad skattesats till
företag som inte uppfyller villkoren  för  nedsättning.
Det system med kvartalsvis återbetalning som  industrin
tillämpar   har   bedömts  fylla  detta  kontrollbehov.
Skatteutskottet är  medvetet  om  att  en övergång till
kvartalsvis        återbetalning        medför       en
likviditetsbelastning för växthusnäringen och detta har
också vid tidigare beslut i saken utgjort  skäl för att
medge en senareläggning av övergången.
Vidare  påpekar  skatteutskottet  att  för  närvarande
tillämpas   ett   system   med  preliminärt  besked  om
tillämplig skattesats. Enligt  skatteutskottets  mening
bör  förekomsten  av  ett  sådant  system  medföra  att
regeringen ser över reglerna på detta område.
I  avvaktan på regeringens översyn av dessa frågor bör
växthusnäringen    enligt   skatteutskottet   ha   kvar
möjligheten till nedsättning vid inköp. Skatteutskottet
föreslår  att  finansutskottet   förelägger   riksdagen
förslag till en sådan lagändring.
Finansutskottet    återkommer    senare   i   avsnittet
Finansutskottets     sammanfattande    bedömning     av
budgetförslagen  för  år   1997   och   redovisar  sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna och
de därtill hörande förslagen.
Skatt på kväveoxid
I motion Fi210 av Olof Johansson (c) föreslås  att en miljöskatt
på  kväveoxid  utöver  nuvarande  avgift på utsläpp  av
kväveoxid införs (yrkande 9). Motionärerna  erinrar  om
att  Sverige  har  förbundit  sig  att  internationellt
minska utsläppen av kväveoxider med 30 %  från  år 1980
fram  till 1998. Intäkterna från den föreslagna skatten
skall användas  för  angelägna  miljöåtgärder. Avgiften
skall  kunna  finansiera  kalkningen   av   sjöar   och
vattendrag    långsiktigt.   Motionärerna   anser   att
regeringen bör  återkomma  till  riksdagen  med förslag
till skatt på kväveoxid.
Skatteutskottet  avstyrker i sitt yttrande (SkU1y)  det
aktuella motionsyrkandet. Centerpartiets representant i
skatteutskottet har  avgivit  en  avvikande mening till
förmån för motionen.
Finansutskottet  delar  skatteutskottets   uppfattning.
Utskottet      vill     också     erinra     om     att
Skatteväxlingskommitténs arbete pågår. Utskottet finner
inte   anledning   att    föreslå    riksdagen    något
tillkännagivande  med  anledning  av  motionen.  Motion
Fi210 (c) yrkande 9 avstyrks därmed.
Alkohol och tobak (budgetpropositionen)
I  budgetpropositionen  (finansplanen,  avsnitten 7.5  och  7.6)
föreslår  regeringen  ändringar i alkoholbeskattningen.
Regeringen anför att förutsättningarna  att  bedriva en
traditionell  svensk  alkoholpolitik  och  att  använda
prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel har ändrats
i  och med det svenska EU-inträdet. De ändrade reglerna
för  införsel  av alkohol och avskaffandet av monopolen
för   tillverkning,    import    och   partihandel   av
alkoholdrycker   reser   krav   på   en  förnyelse   av
alkoholpolitiken.  Gränshandeln  i  södra   Sverige  av
framför  allt  danskt  starköl  har  antagit  så  stora
proportioner  att  det  enligt regeringens bedömning är
nödvändigt att vidta motverkande  åtgärder.  Den  ökade
gränshandeln  medför,  förutom  att  varan  inköps  och
beskattas utomlands, att människor köper större mängder
och   starkare   öl   än   annars.   Målen  för  svensk
alkoholpolitik   är   enligt   regeringen  att   minska
alkoholkonsumtionen och påverka  dryckesmönstret så att
människor    går    över    från   spritdrycker    till
alkoholsvagare drycker. Ett sätt att ytterligare stärka
en konsumtionsförändring i riktning  mot alkoholsvagare
drycker och motverka den ökande gränshandeln  är enligt
regeringens bedömning att sänka skatten på öl och  höja
skatten  på  sprit.  Dessutom  kan  enligt  regeringens
mening  en förändring av nollskattegränsen på  öl  från
2,25 volymprocent  till  2,8  volymprocent  ytterligare
stimulera  ölkonsumenterna att välja ett alkoholsvagare
öl.
Regeringen  föreslår mot den angivna bakgrunden att en
enhetlig skatt  införs  på  öl  med  en alkoholhalt som
överstiger  2,8  volymprocent  och att skatten  bestäms
till  1,45  kr per liter och volymprocent  i  1996  års
nivå. Förslaget  beräknas  höja  priset på folköl med i
genomsnitt 8 % och sänka priset på starköl med ca 17 %.
Härigenom kan gränshandeln med öl förväntas minska. För
att motverka den marginella ökning  av  konsumtionen av
alkohol som detta kan leda till föreslår regeringen att
skatten  på  sprit  höjs med 2 %, vilket väntas  ge  en
genomsnittlig prisökning  på  1,6  %. Denna prishöjning
bedöms  som  tillräcklig  för att uppnå  en  oförändrad
konsumtionsvolym av alkohol.
De nya alkoholskattesatserna  kan,  med hänsyn till de
efterfrågeanpassningar  som förändringarna  ger  upphov
till,  enligt  propositionen  förväntas  leda  till  en
varaktig nettobudgetförsvagning  på 510 miljoner kronor
för  den  konsoliderade offentliga sektorn.  Regeringen
föreslår därför att skatten på tobaksvaror höjs med 7,9
%, vilket ger  en  förstärkning på 540 miljoner kronor.
Eftersom   priset   som   alkoholpolitiskt   instrument
framöver   kommer  att  försvagas   blir   det   enligt
regeringens  bedömning än viktigare med andra insatser,
framför allt på  lokal  och  regional  nivå. Regeringen
avser därför att med en lokal och regional kraftsamling
av     insatserna    höja    ambitionsnivån    i    det
alkoholförebyggande  arbetet.  Överfinansieringen på 30
miljoner kronor motiveras av ökade informationsinsatser
om alkoholens skadeverkningar.
I övrigt föreslår regeringen att alkoholskattesatserna
räknas   upp   med   1,2 %, vilket   bedöms    motsvara
indexförändringen.  Härtill  kommer följdändringar  och
vissa  rättelser i lagen om privatinförsel  av  alkohol
och  mervärdesskattelagen  (1994:200).  Bl.a.  utvidgas
definitionen   av   vin   för   att   de   kvantitativa
begränsningarna   vid   införsel   även   skall   gälla
alkoholdrycker   med   en   alkoholhalt   upp  till  15
volymprocent som inte är vin eller öl.
-----------------------------------------------------------
Tobaksskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
9 330 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt tobak (BP 96)                        +600 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+200 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt tobak                  +200 000
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
Skatt på spritdrycker 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
5 660 000
-----------------------------------------------------------
Höjd  skatt  spritdrycker (BP                   + 40 000
96)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
Skatt på maltdrycker 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
2 682 500
-----------------------------------------------------------
Sänkt  skatt  maltdrycker (BP                   -600 000
96)
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition               + 600 000
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition               + 600 000
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition               + 600 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition               + 600 000
-----------------------------------------------------------
I motion So656 (fp) anför motionärerna att införseln
från Danmark är ett alkoholpolitiskt problem men att
det inte  är  så  stort  att  det  finns skäl för en
kraftig sänkning av skatten på mellan-  och  starköl
med  de  följder  som detta får för inte minst yngre
konsumenter. Även om höjningen av lättölsgränsen kan
ge positiva effekter  genom  introduktionen  av  ett
lättfolköl   anser   motionärerna   att  regeringens
förslag om en enhetlig ölskatt kommer  att  innebära
en ökad konsumtion av alkohol och de avvisar  därför
förslaget.   Motionärerna   har   dock   inte  någon
invändning  när  det gäller höjningen av skatten  på
starksprit  och  tobak  (yrkandena  9-11).  Också  i
motion  So668  av  Elver   Jonsson  (fp)  hemställer
motionären  att  förslaget om  ändrad  ölbeskattning
avslås (yrkande 1).
Också i motion Fi212  (v)  anför  motionärerna  att
regeringens  förslag  om  sänkning av skatten på det
alkoholstarkare     ölet    är    förkastligt     ur
alkoholpolitisk   synpunkt.   Enligt   motionärernas
uppfattning  är  det  sannolikt  att  prissänkningen
leder till en ökning  av  alkoholkonsumtionen med ca
10 %. Motionärerna anser att  förslaget  bör  avslås
(yrkande  13)  och  att regeringen får återkomma med
ett förslag som innebär  att den enhetliga ölskatten
läggs    på   nuvarande   starkölsnivå    och    att
folkölsbeskattningen behålls upp till 2,8 % (yrkande
14). I motion  So672  (v) framställs ett motsvarande
förslag (yrkande 13).
I  motion  Fi420 (mp) avslås  förslaget  om  ändrad
beskattning av  öl.  Problemen  med  gränshandeln är
enligt dessa motionärer hanterbara och  mindre än de
problem med ökad konsumtion av starköl som uppkommer
när  priset  sänks.  Regeringen bör i stället  verka
aktivt för att problemen  med gränshandeln begränsas
genom  att  kräva  att Sveriges  undantag  från  EU-
reglerna permanentas  (yrkande  22).  Också i motion
So655   av   Thomas   Julin   m.fl.   (mp)   avvisar
motionärerna  en sänkning av skatten på starköl  och
folköl.  Enligt   motionärerna   finns  det  oroande
tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka
som  berusningsmedel  för  ungdomar  långt   ner   i
åldrarna.  Det är enligt dessa motionärer förvånande
att  regeringen   går   ifrån   principen   om   att
alkoholdrycker   med   en   alkoholhalt   över  2,25
volymprocent skall beskattas (yrkande 7).
I  motion  Fi214 (kd) yrkar motionärerna avslag  på
förslaget om ändrad ölbeskattning (yrkande 9) och om
en höjning av  skatten  på  tobak  med  200 miljoner
kronor (yrkande 10). I motion Sk371 (kd)  framställs
motsvarande förslag (yrkandena 21 och 22).  I motion
U515  (kd)  framhåller motionärerna att punktskatter
på alkohol och  tobak  skall  höjas minst i takt med
inflationen (yrkande 25).
Även i motion Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c,
fp, v, mp, kd) yrkas avslag på  regeringens förslag.
Ölskatterna  behöver  enligt dessa  motionärer  inte
ändras  förrän  den  1  januari   1998  och  då  kan
starkölsbeskattningen   utvidgas   ner    till   2,8
volymprocent  och  folkölsbeskattningen behållas  på
nuvarande nivå eller höjas.
Knut Billing (m) anser i motion Fi413 att förslaget
om höjda skatter på  cigaretter bör avslås och att i
stället  skatten på rulltobak  och  snus  bör  höjas
(yrkandena  1  och  2).  Motionären anför vidare att
kravet på prismärkning av cigaretter ger upphov till
problem  för  näringen  om beslutet  om  höjd  skatt
fattas  kort tid före skattehöjningen.  Följden  kan
bli att priserna  inte  kommer  att kunna höjas till
den  1  januari  1997,  vilket  är  allvarligt   för
näringen   eftersom   det   rör  sig  om  en  större
skattehöjning. I andra hand yrkar  motionären därför
att  höjningen  av skatten senareläggs  så  att  den
träder i kraft två  månader  efter riksdagens beslut
(yrkande 3).
I motion So293 av Barbro Westerholm  m.fl.  (fp, s,
m,  c,  v, mp, kd) föreslås ett tillkännagivande  om
att en avgift  på  försäljning  av tobak bör införas
för  att sprida kunskap om tobakens  skadeverkningar
(yrkande 4).
Skatteutskottet  instämmer i sitt yttrande (SkU1y) i
de  bedömningar som  regeringen  redovisat  och  som
ligger till grund för det förslag som läggs fram.
En detalj  i sammanhanget är enligt skatteutskottet
den  indexuppräkning  av  alkoholskattesatserna  som
regeringen föreslår. Sedan regeringen lagt fram sitt
förslag   har   konsumentprisindex   för   september
fastställts   till   en  annan  nivå  än  regeringen
förutsatt.   Enligt  skatteutskottets   mening   bör
skattesatserna   räknas   om  med  hänsyn  till  den
verkliga konsumentprisutvecklingen under perioden.
När det gäller tobaksnäringens  behov av rådrum med
genomförandet   av   den  förslagna  skattehöjningen
påpekar skatteutskottet att beslutet om denna enligt
nuvarande planer kommer  att  fattas  av riksdagen i
slutet   av   november.   Ett   preliminärt   besked
föreligger  också genom skatteutskottets ställnings-
tagande i yttrandet.  Mot  denna  bakgrund finns det
enligt  skatteutskottets  mening  inte  tillräckliga
skäl att senarelägga ikraftträdandet.
Enligt  skatteutskottets  mening  finns   det  inte
anledning  att utöver nuvarande punkskatt ta  ut  en
särskild      informationsavgift      på      tobak.
Skatteutskottet avstyrker detta motionsyrkande.
Med   det   anförda   tillstyrker   skatteutskottet
regeringens  förslag   med   angiven   justering  av
skattesatserna. Aktuella motioner avstyrks. Moderata
samlingspartiet,       Folkpartiet      liberalerna,
Vänsterpartiet,   Miljöpartiet    de    gröna   samt
Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet   återkommer   senare   i  avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande   bedömning    av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden beträffande  beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Utvärdering av ändrade ölskatter
I  två  motioner  tar  motionärerna  upp  behovet  att  följa
utvecklingen på alkoholområdet  och  då särskilt när
det gäller gränshandeln med Danmark. I  motion Fi210
av  Olof  Johansson  m.fl. (c) föreslås att  de  nya
skattereglerna skall utvärderas efter en tid för att
belysa hur införseln från Danmark påverkats (yrkande
7). I motion Sk601 av  Leif Carlson och Nils Fredrik
Aurelius (m) begärs att  en  kommission inrättas som
följer      effekterna      av     de     föreslagna
skatteförändringarna.
Skatteutskottet anger i sitt  yttrande  (SkU1y)  att
man  utgår  ifrån att regeringen följer utvecklingen
noggrant när det gäller gränshandeln med Danmark och
effekterna på denna. Det kan enligt skatteutskottets
mening också  finnas  anledning  att  efter  en  tid
genomföra  en  utvärdering  av  de  åtgärder  som nu
vidtas  för att få ett underlag för en bedömning  av
effekten   på  gränshandeln.  Skatteutskottet  utgår
ifrån att regeringen  genomför  en sådan utvärdering
och  ser  därför  inte  någon  anledning   till  ett
särskilt  tillkännagivande  i saken. Med det anförda
anser  skatteutskottet  att  motionerna   Fi210  (c)
yrkande 7 och Sk601 (m) delvis tillgodosetts.
Finansutskottet utgår, liksom skatteutskottet, ifrån
att regeringen följer utvecklingen noggrant  när det
gäller  gränshandeln  med Danmark och effekterna  på
denna. Det kan också finnas  anledning  att efter en
tid genomföra en utvärdering av de åtgärder  som  nu
föreslås  i  budgetpropositionen och som utskottet i
allt väsentligt  ställt  sig  bakom.  I  likhet  med
skatteutskottet   utgår  finansutskottet  ifrån  att
regeringen genomför en sådan utvärdering.
Något tillkännagivande  är  därmed  inte  påkallat.
Motionerna   Fi210  (c)  yrkande  7  och  Sk601  (m)
avstyrks med det anförda.
Beskattning av fruktviner
I motion Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s) tar motionärerna upp
beskattningen av fruktviner med en alkoholhalt under
10  volymprocent.  Motionärerna  framhåller  att  de
svenska  skattereglerna  i detta fall inte gör någon
skillnad  på  drycker  där  alkoholhalten  uppkommit
genom jäsning och drycker där  alkoholhalten  delvis
uppkommit  genom  tillsats  av  ren  alkohol. Enligt
motionärernas     mening    bör    fruktviner    där
alkoholhalten i huvudsak uppkommit genom tillsats av
alkohol inte beskattas  som  fruktvin. I stället bör
dessa beläggas med den högre skattesats  som  gäller
för sprit.
Skatteutskottet   gör   i   sitt   yttrande  (SkU1y)
bedömningen  att det är tveksamt om det  finns  skäl
att införa en  spärr  av  den  typ  som motionärerna
önskar  när  det  gäller drycker med en  alkoholhalt
under   10   volymprocent.   De   svenska   reglerna
överensstämmer på denna punkt också väl med gällande
EU-direktiv. Skatteutskottet  ser mot denna bakgrund
inte   något  skäl  att  tillstyrka   det   aktuella
förslaget utan avstyrker motionen.
Finansutskottet   har  ingen  annan  uppfattning  än
skatteutskottet  i denna  fråga.  Motion  Fi416  (s)
avstyrks därmed.
Mervärdesskatt
I proposition 10 återfinns  förslag  om  moms  på kultur m.m.
Vidare  återfinns  också  i  ett  par motioner olika
förslag avseende mervärdesskatten.  Hur  inkomsterna
av mervärdesskatt påverkas av förslagen redovisas  i
följande tabell.
---------------------------------------------------------
Mervärdesskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
144 880
000
---------------------------------------------------------
Moms på kultur m.m. (P 10)                    + 80 000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
+809 000
---------------------------------------------------------
Ej moms på utbildning             -170 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på dagstidningar        +979 000
---------------------------------------------------------
Folkpartiet
+10 100 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på livsmedel         +10 500 000
---------------------------------------------------------
Ändrad   inbetalningstidpunkt     -400 000
företag
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 800 000
---------------------------------------------------------
Ökade   momsintäkter   p.g.a.    + 800 000
energiskattehöjningar       i
skatteväxlingen
---------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+12 890 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på livsmedel         +10 500 000
---------------------------------------------------------
Utvidgad  momsbas,  spel  och  + 2 000 000
finansområdet
---------------------------------------------------------
Ändrad   inbetalningstidpunkt    - 140 000
företag
---------------------------------------------------------
Slopad moms på barnböcker          -70 000
---------------------------------------------------------
Effektivare skatteindrivning      +600 000
---------------------------------------------------------

Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och
idrottsområdet
I proposition 10, som behandlas i skatteutskottets betänkande
1996/97:  SkU6, lämnas förslag till sådana ändringar
i  den  svenska   mervärdesskattelagstiftningen  för
kultur, utbildnings-  och  idrottsområdet som enligt
regeringen behöver genomföras till följd av Sveriges
medlemskap i EU. Ändringarna  innebär i huvudsak att
vissa  tillhandahållanden av tjänster  som  tidigare
varit    befriade     från    mervärdesskatt    blir
skattepliktiga. Sammantaget  innebär  förslagen  att
statsbudgetens inkomster ökar med 80 miljoner kronor
under år 1997.
I  motion  Fi204  av  (m)  yrkas på en förändring av
reglerna   för  moms  på  utbildning   jämfört   med
regeringens  förslag.  Motionärernas förslag innebär
att  inkomsterna minskar  med  170  miljoner  kronor
(yrkande 6 i denna del). Också ett par andra partier
yrkar  avslag på hela eller delar av proposition 10.
Dessa partier  har  dock  inte  inräknat effekten av
ställningstagandena i sina budgetalternativ.
Skatteutskottet finner i sitt yttrande  (SkU1y) inte
nu  skäl  att  avvika från regeringens beräkning  av
budgeteffekter.       Moderata      samlingspartiets
representanter har i en  avvikande mening tillstyrkt
partiets förslag.
Finansutskottet  återkommer   senare   i   avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning   av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden beträffande beräkningen av  inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Mervärdesskatt på livsmedel
Enligt motion Fi407 (m) bör riksdagen besluta  att återställa
mervärdesskatten  på livsmedel fr.o.m. 1998 (yrkande
18). I motion Fi419  (fp) yrkas att mervärdesskatten
på livsmedel höjs till  den generella nivån (yrkande
14).  I  motionerna  Fi214 (yrkande  25)  och  Sk371
(yrkande  25) föreslår  också  Kristdemokraterna  en
höjning av livsmedelsmomsen till 25 %.
Skatteutskottet  avstyrker  i  sitt yttrande (SkU1y)
aktuella   motionsförslag.   Representanterna    för
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet  liberalerna
respektive  Kristdemokraterna  har avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet   återkommer  senare   i   avsnittet
Finansutskottets   sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden  beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Inbetalningsregler för mervärdesskatten
Ett par motioner  tar  upp  frågan om tidpunkten för företags
inbetalning av mervärdesskatt.  Enligt  motion  N269
(m)  är  de  förändrade  reglerna  för moms- uppbörd
felaktiga.     Motionärerna     erinrar    om    att
Skattebetalningsutredningen föreslår  att  den  12 i
andra  månaden efter redovisningsperioden skall vara
förfallodag   för   moms.   Detta  datum  är  enligt
motionärerna rimligt om det gäller  för alla företag
oavsett    nivån    på    omsättningen,   samt   att
förfallodagen   avser   inbetalningsdag   och   inte
tidpunkt  för  när  betalningen  skall  vara  staten
tillhanda. Motionärerna  förväntar  sig  ett färdigt
förslag om ett s.k. skattekonto, som utformas så att
de  brister  som  påtalats  i  nuvarande regler  för
uppbörd  av mervärdesskatt undanröjs  (yrkande  11).
Enligt motion Fi419 (fp) innebär de nya reglerna för
betalning  av  mervärdesskatt  att  företagaren inte
hinner   få  betalt  från  sina  kunder  innan   den
mervärdesskatt som han debiterat för statens räkning
skall  redovisas  och  betalas  in.  Regeringen  bör
snarast möjligt förelägga riksdagen ett nytt förslag
som innebär  att  företagen  får en längre tidsfrist
med momsinbetalningarna (yrkande  5).  Även i motion
Sk371    (kd)    behandlas    frågan   om   företags
momsredovisning. Motionärerna föreslår att riksdagen
beslutar om återgång till de tidigare  reglerna  för
momsinbetalning (yrkande 6).
Skatteutskottet  avstyrker  i  sitt yttrande (SkU1y)
aktuella   motionsförslag.   Representanterna    för
Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet  liberalerna
respektive  Kristdemokraterna  har avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet   återkommer  senare   i   avsnittet
Finansutskottets   sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden  beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Övriga momsfrågor
Enligt motion Fi410  (i  denna  del) av Bo Lundgren m.fl. (m)
bör mervärdesskatten på dagstidningar  höjas till 21
% för att uppnå en bättre konkurrenssituation mellan
dagstidningar  och  tidskrifter. Som anges  nedan  i
avsnittet Övriga inkomster  bör  enligt motionärerna
reklamskatten slopas samtidigt.
Miljöpartiet  de  gröna  anger i motion  Fi213  att
momsintäkterna ökar med 800  miljoner  kronor som en
följd    av    energiskattehöjningarna    i    deras
skatteväxlingsförslag (yrkande 5 i denna del).
I   motion   Fi214  (kd)  föreslås  att  regeringen
återkommer med  förslag  som ökar momsintäkterna med
sammanlagt 2 miljarder kronor  per  år. Motionärerna
påpekar  att  i  dag  har ett flertal områden  ingen
eller reducerad moms. Som  exempel nämns att moms på
spel  och  dobbel  ger 2 miljarder  kronor  och  att
finansmoms ger ca 2  miljarder  kronor (yrkande 27).
Kristdemokraterna framhåller vidare  i  motion Fi214
att det är motiverat att slopa momsen på barnböcker.
Kostnaden för detta beräknas till 70 miljoner kronor
per  år  (yrkande  4 i denna del). Genom att  anvisa
ytterligare     100     miljoner     kronor     till
skatteförvaltningen räknar Kristdemokraterna med att
skatteintäkterna ökar med  600  miljoner  kronor per
år.
Skatteutskottet  avstyrker  i  sitt yttrande (SkU1y)
aktuella   motionsförslag.   Representanterna    för
Moderata   samlingspartiet,  Miljöpartiet  de  gröna
respektive Kristdemokraterna  har  avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet   återkommer   senare  i   avsnittet
Finansutskottets   sammanfattande    bedömning    av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden  beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Miljöskatt på inrikesflyg
I proposition 1996/96:14,  som  behandlas  i skatteutskottets
betänkande  1996/97:SkU8,  föreslår  regeringen  att
lagen om miljöskatt på inrikes flygtrafik upphör att
gälla  den  1  januari  1997.  Miljörelateringen  av
Luftfartsverkets landningsavgifter förstärks.
-----------------------------------------------------------
Övriga  skatter  på  varor  och
tjänster 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
75 100
-----------------------------------------------------------
Slopad miljöskatt inrikesflyg                  - 180 000
(P 14)
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna               +150 000
-----------------------------------------------------------
Höjd landningsavgift för flyg    + 150 000
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet  de  gröna  yrkar  i  motion  Fi420 att
miljörelaterade  landningsavgifter på flyg skall  ge
lika  stora  intäkter   till   statskassan   som  de
nuvarande miljöskatterna (yrkande 4 i denna del).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y)  inte  nu skäl
att    avvika    från   regeringens   beräkning   av
budgeteffekter. Miljöpartiet  de grönas representant
har  i  en  avvikande  mening  tillstyrkt   partiets
förslag.
Finansutskottet   återkommer   senare   i  avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande   bedömning    av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden beträffande  beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Miljöavgifter på bekämpningsmedel
---------------------------------------------------------
Miljöavgift    på    bekämpningsmedel    och
handelsgödsel 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
379 501
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet                      +400 000
---------------------------------------------------------
Höjd miljöavgift                  +400 000
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna             +1 400 000
---------------------------------------------------------
Höjd miljöavgift                +1 400 000
---------------------------------------------------------
I  motion  Sk370  (v)  yrkas att avgiften på bekämpningsmedel
skall höjas fr.o.m. januari 1997 (yrkande 35).
I  motion  Jo241 (mp) föreslås  att  avgifterna  på
handelsgödsel  och  bekämpningsmedel höjs (yrkandena
5,  6  och  8).  Ett  yrkande   med  samma  innebörd
framställs i motion Fi420 (mp) (yrkande  32). Enligt
sistnämnda  motion  förväntas höjningarna leda  till
att statsbudgetens inkomster ökar med 1 400 miljoner
kronor.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande (JoU1y) att
en  höjning av avgifterna  på  bekämpningsmedel  och
handelsgödsel  kan  leda  till  en försämring av den
svenska jordbruksnäringens konkurrenskraft  och  kan
därmed  inte anses vara förenlig med mer långsiktiga
svenska intressen  inom  ramen  för  den  gemensamma
jordbrukspolitiken   (CAP).   Motionerna   avstyrks.
Företrädarna     för    Vänsterpartiet    respektive
Miljöpartiet de gröna har avgivit avvikande meningar
i denna fråga.
Finansutskottet  återkommer   senare   i   avsnittet
Finansutskottets    sammanfattande    bedömning   av
budgetförslagen  för  år  1997  och  redovisar  sina
överväganden beträffande beräkningen av  inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.
Övriga motionsförslag som påverkar
statsbudgeten 1997
Avslutningsvis  redovisas  här övriga motionsförslag
som påverkar statsbudgetens inkomster.
---------------------------------------------------------
Skatt  på  annonser  och reklam
1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
979 100
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet            -979 000
---------------------------------------------------------
Slopad reklamskatt                -979 000
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet                      +300 000
---------------------------------------------------------
Höjd reklamskatt                  +300 000
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Fordonsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
6 001 000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet            -500 000
---------------------------------------------------------
Sänkt     bränsleskatt    för     -500 000
arbetsredskap
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Avfallsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 1 000 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt             + 1 000 000
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna               +500 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt                +500 000
---------------------------------------------------------
Kristdemokraterna                + 1 650 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt              +1 650 000
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Reserv   för   skattesänkningar
1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-2 000 000
---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Övriga   inkomster   av   statens
verksamhet 1997
Belopp i 1000-tal kronor
--------------------------------------------------------
Regeringen
330 000
--------------------------------------------------------
Folkpartiet liberalerna             + 20 000
--------------------------------------------------------
Utauktionering               av   + 20 000
radiofrekvenser
--------------------------------------------------------










Merge-UTKAST>>

---------------------------------------------------










Merge-UTKAST>>

---------------------------------------------------
Miljöstöd (EU) 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------
Regeringen
766 000
---------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna          + 50 000
---------------------------------------------------
Ökat  stöd till ekologisk    + 50 000
odling
---------------------------------------------------
I motion  Fi204   (m)  föreslås  att riksdagen beslutar att
återinföra  de  regler  om  lägre drivmedelsbeskattning  av
arbetsredskap  som  gällde före  1995.  Vidare  bör  enligt
motionärerna 2 miljarder  kronor  avsättas  för ytterligare
skattesänkningar (yrkande 5 i denna del).
Enligt motion Fi410 (i denna del) av Bo Lundgren m.fl. (m)
bör reklamskatten slopas. Samtidigt bör, som  nämnts  ovan,
mervärdesskatten på dagstidningar höjas till 21 %. Också  i
motion  Kr519  av  Bo  Lundgren  och Karl-Gösta Svenson (m)
föreslås att reklamskatten slopas (yrkande 7).
I motion Sk370 (v) föreslås att riksdagen fattar beslut om
en höjning av reklamskatten. Höjningen  bör ge 300 miljoner
kronor (yrkande 36).
I   motion   Fi211   (fp)   föreslås   utauktionering   av
radiofrekvenser.  Detta  ökar  enligt motionärerna  statens
inkomster med 20 miljoner kronor (yrkande 5 i denna del).
I motionerna Fi212 (v) (yrkande 4 i denna del), Fi213 (mp)
(yrkande 4 i denna del) samt Fi214  (kd) (yrkande 4 i denna
del) föreslås att avfallskatt införs.
Enligt motion Fi213 (mp) kan statsbudgetens  inkomster öka
med 50 miljoner kronor genom bidrag från EU:s jordbruksfond
(yrkande 4 i denna del).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) inte nu skäl
att avvika från regeringens beräkning av budgeteffekter. De
av skatteutskottet behandlade motionsförslagen  kan  därmed
anses avstyrkta. Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet  liberalerna,  Vänsterpartiet, Miljöpartiet  de
gröna respektive Kristdemokraterna  tillstyrker i avvikande
meningar sina respektive partimotioner  i  de  delar  dessa
behandlas i yttrandet.
Finansutskottet     återkommer     senare    i    avsnittet
Finansutskottets      sammanfattande      bedömning      av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina överväganden
beträffande  beräkningen  av  inkomsterna  och  de  därtill
hörande förslagen.
Insättningsgarantin (budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (utg.omr. 2 avsnitt 4.3)  konstateras
att  ett  system för garanti för insättningar i bank  är  i
kraft sedan den 1 januari 1996 och att systemet finansieras
genom årliga  inbetalningar  av  avgifter från bankerna och
vissa   värdepappersbolag.   I   vårpropositionen    (prop.
1995/96:150)  anförde  regeringen följande: "För att stärka
de offentliga finanserna  föreslås avgiften höjas till 0,50
% från den 1 januari 1997.  Det innebär ett ökat offentligt
sparande  med  ca 750 miljoner  kronor.  Därmed  kan  också
systemets finansiella styrka snabbare byggas upp." I den nu
aktuella propositionen  lämnas  förslag  om de lagändringar
som  krävs  för  att  genomföra  höjningen. Beträffande  de
ekonomiska   konsekvenserna   av   förslaget    anförs    i
propositionen  att  under förutsättning att storleken på de
garanterade insättningarna är stabil kommer uppbyggnaden av
insättningsgarantifonden,  som  finns placerad på konto hos
Riksgäldskontoret,  att  öka  med ca  950  miljoner  kronor
årligen till dess kontobehållningen  uppgår  till  2,5 % av
det  totala  garanterade insättningsbeloppet. Eftersom  det
offentliga   sparandet    påverkas    av   förändringar   i
garantifondens behållning hos Riksgäldskontoret  ökar detta
sparande med 950 miljoner kronor under 1997. Då avgiften är
skattemässigt    avdragsgill    för    instituten    kommer
statsbudgetens  saldo  att  påverkas  negativt  med  ca 200
miljoner  kronor. Nettoeffekten på det offentliga sparandet
blir således  enligt  dessa beräkningar en årlig ökning med
ca  750  miljoner kronor  fr.o.m.  år  1998  till  dess  de
behållna avgiftsmedlen  sammanlagt uppgår till den målsatta
nivån.
Regeringen  föreslår  vidare   att  lagen  (1995:1571)  om
insättningsgaranti   skall   ändras   i   ytterligare   två
avseenden. Det föreslås att nivåbestämmelserna i 12 § skall
gälla  när  Insättningsgarantinämnden  fattar  sitt  årliga
beslut  om  avgifter för samtliga institut.  Möjlighet  att
bortse från nivåkravet  skall  dock finnas när avgiften för
ett  enskilt  institut bestäms genom  omprövning  eller  av
domstol efter överklagande  och  när  avgiften för ett nytt
institut  bestäms  enligt  14  §. Vidare föreslås  att  ett
instituts avgift, uttryckt i procent  av  dess  garanterade
insättningsbelopp, skall vara lägst 80 % och högst 120 % av
den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar.
I  motion Fi407 yrkande 19 (m) och i motion Fi705  av  Lars
Tobisson  m.fl.  (m)  avvisas  förslaget  om  en höjning av
avgiftens  storlek.  Motionärerna  anser  att höjningen  av
avgiften inte är orsakad av bristande garantier  i systemet
utan är en ren skattehöjning som kommer att drabba kunderna
i  Sveriges  banker.  Till  det kommer att avgiftshöjningen
innebär  en  snedvridning  av  konkurrensen   mellan  olika
banker. I motionerna yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag    att    höja    avgiften    till   systemet   för
insättningsgaranti.
Finansutskottet   återkommer  i  avsnittet   Beräkning   av
inkomsterna  och redovisar  sina  överväganden  beträffande
beräkningen av statsinkomsterna.
Försäljning av aktier i Stadshypotek AB
(proposition 40)
I proposition  1995/96:207  En  ekonomisk  politik  för att
halvera  den  öppna  arbetslösheten  till år 2000 aviserade
regeringen   att  den  inom  kort  skulle  återkomma   till
riksdagen     med     förslag     om     försäljning     av
Stadshypotekskassans aktieinnehav i Stadshypotek AB.
I  proposition  40   föreslås   att  den  sista  etappen  i
ombildningen     av    stadshypoteksinstitutionen     skall
genomföras. Regeringen konstaterar att såväl låntagarna som
staten har bidragit  till  att bygga upp Stadshypoteks eget
kapital. Låntagarna har tidigare erhållit 55 % av kapitalet
i bolaget. Regeringen har i  proposition 1995/96:207 slagit
fast att denna grupp därmed får  anses kompenserad för sitt
bidrag till kapitaluppbyggnaden i  Stadshypotek  och att de
tillgångar  som  nu  finns  i kassan därför tillhör staten.
Regeringen föreslår att aktierna  i  Stadshypotek  AB  förs
över  från  Stadshypotekskassan  till staten för att säljas
samt  att  riksdagen  bemyndigar regeringen  att  genomföra
försäljningen. Försäljningslikviden skall användas till att
minska statsskulden.
Beträffande  Stadshypotekskassans  uppgifter  i  framtiden
föreslås  i  propositionen  att  Stadshypotekskassan  skall
finnas kvar och  förvalta  låneskulden.  När låneskulden är
reglerad skall kassan likvideras i enlighet  med reglerna i
lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.  Kassans
uppgifter  ändras  som  en  följd  av  att aktieinnehavet i
Stadshypotek  AB flyttas över till staten  och  av  att  de
regionala låntagarstämmorna  samt  ombudsstämman avskaffas.
Grundfonden, som utgörs av en av Riksgäldskontoret utfärdad
garantiförbindelse, skall även i fortsättningen finnas kvar
i kassan till tryggande av utestående lån. Låntagarna skall
inte längre vara representerade i kassans  styrelse.  Denna
skall  i  fortsättningen  bestå  av  tre  ledamöter  och en
suppleant,   vilka  utses  av  regeringen.  Regeringen  och
Finansinspektionen   utser   vardera   en  revisor  och  en
revisorssuppleant.
Regeringen   föreslår   vidare  att  garantiavgiften   för
grundfonden även i fortsättningen  skall betalas av kassan.
För grundfonden betalar kassan en årlig avgift till staten.
För  att  klara betalningarna av garantiavgiften  efter  år
1997 bör kassan  erhålla  en  revers. Reversens storlek bör
motsvara  summan  av  framtida  garantiavgifter  till  dess
grundfonden upphör. Regeringen föreslår  att reversen skall
lyda på 475 miljoner kronor.
Beträffande  de  ekonomiska  konsekvenserna  av  förslaget
anförs i propositionen att de aktier  i Stadshypotek AB som
i dag innehas av Stadshypotekskassan är hos kassan bokförda
till  ett värde av 4 792 miljoner kronor,  men  värdet  kan
enligt  den  börskurs  (september  1996)  som gäller för A-
aktierna   uppskattas   till   ca   6,5  miljarder  kronor.
Försäljningen   av   aktierna   kommer  att   innebära   en
substantiell  intäkt  för  staten  genom  en  minskning  av
statsskulden   och  av  statens  upplåningsbehov   det   år
försäljningen  sker.  Aktieförsäljningen  kommer  dock  att
medföra    vissa    kostnader.     Regeringen     har     i
budgetpropositionen  för 1997 föreslagit ett nytt anslag om
60 miljoner kronor.
Regeringen   föreslår   vidare    vissa    ändringar    av
rättelsekaraktär  i bankrörelselagen (1987:617) och i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.
I motion Fi22 av Johan  Lönnroth  m.fl.  (v)  anförs att om
staten  säljer  sitt  aktieinnehav  i  Stadshypotek  AB  så
försvagas     statens     förutsättningar    att    påverka
kreditmarknaden. Genom att  behålla aktierna i Stadshypotek
AB kan staten motverka de koncentrationstendenser som finns
och  på så sätt stärka konkurrensen  inom  kreditmarknaden.
Vidare  anförs  att  kreditföretagen  trots kraftigt sänkta
räntor under året har behållit stora räntemarginaler mellan
in- och utlåningsräntorna. Genom att behålla  aktierna  får
staten en möjlighet att hålla nere utlåningsräntorna vilket
ökar  kraven  på  övriga kreditföretag. Mot bakgrund av det
anförda yrkas i motionen  att  riksdagen som sin mening ger
regeringen   till   känna   vad  i  motionen   anförts   om
Stadshypotek AB, att regeringens  förslag  till ändringar i
lagen      (1992:701)      om     Konungariket     Sveriges
stadshypotekskassa avslås samt  att regeringens förslag att
den  skall  bemyndigas  att  besluta   om   försäljning  av
aktieinnehavet i Stadshypotek AB och utfärda en revers till
Konungariket  Sveriges  stadshypotekskassa om 475  miljoner
kronor avslås.
Finansutskottet  återkommer   i   avsnittet   Beräkning  av
inkomsterna  och  redovisar  sina  överväganden beträffande
beräkningen av statsinkomsterna.
Försäljning av statliga företag
I  motion  N270  yrkande  19 av Birger Schlaug  m.fl.  (mp)
framhålls att det kan visa sig viktigt att staten genom ett
aktivt ägande kan medverka  till att en bank har låg ränta,
etik  och  andra kvalitativa målsättningar  som  komplement
till vinstkravet.  Nordbanken bör därför behållas i statlig
ägo samtidigt som ägarna  måste  bli  mer  aktiva  när  det
gäller  bankens  målsättning. Inom banksektorn kan det vara
av  stort  värde  med   olika  ägarformer  såsom  enskilda,
kooperativa, statliga etc.  även  om en god konkurrens just
nu  växer  fram  inom denna sektor. I  motionen  yrkas  att
riksdagen som sin  mening  ger  regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt statligt ägande i Nordbanken.
I  motion  Fi214  yrkande  26 av Alf  Svensson  m.fl.  (kd)
redovisas Kristdemokraternas  syn  på statligt företagande.
Den  baseras på principen att konkurrensutsatt  verksamhet,
som inte  av t.ex. hälsomässiga eller sociala skäl bör vara
kopplade   till   staten,   skall   bedrivas   av   privata
intressenter.  Utifrån  ett kristdemokratiskt synsätt finns
det anledning att gå vidare  med  att  minska  det statliga
ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs
av  riksdagen  hösten  1991.  Utöver  dessa bör ytterligare
företag som är hel- eller delägda av staten bli föremål för
försäljning,  helt  eller  delvis. Till dessa  företag  hör
Telia AB, Assi Domän AB, Celsius AB, Securum AB, Retriva AB
och Nordbanken. Kristdemokraterna vill öka ambitionsnivån i
utförsäljningen av statliga företag för att kunna nedbringa
statsskulden och räntebördan.  Utförsäljningarna  från  den
lista   av   företag   som  fastställdes  av  den  tidigare
regeringen  bör  genomföras   så  att  ränteeffekten  minus
uteblivna inleveranser blir 800 miljoner större 1997, 1 600
miljoner  större  1998  och  2 400  miljoner  större  1999.
Effekten har beaktats av motionärerna  vid  beräkningen  av
utgifter    för    utgiftsområde    26   Statsskuldsräntor.
Motionärerna  yrkar  att  riksdagen  som   sin  mening  ger
regeringen   till   känna   vad   i  motionen  anförts   om
utförsäljning av statliga företag.
Andra motionsförslag om försäljning  av  statliga  företag
har    presenterats   av   Moderata   samlingspartiet   och
Folkpartiet.    Dessa    förslag   har   remitterats   till
näringsutskottet. Folkpartiet  har  i sitt budgetalternativ
räknat  med att statsskuldsräntorna skall  bli  lägre  till
följd av försäljningen av statliga företag.
Finansutskottet  återkommer  i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och ställningstaganden.
Kommunal utjämningsavgift
Riksdagen beslutade hösten 1995 om ett nytt utjämningsystem
för  kommuner respektive landsting (prop. 1995/96:64,  bet.
FiU5,  rskr.  116).  Syftet  med  det  nya  systemet är att
åstadkomma  likvärdiga  ekonomiska  förutsättningar  mellan
kommuner  respektive  landsting.  Utjämningen  avser  såväl
skillnader  i  skattekraft  som skillnader  i  strukturella
förhållanden.
De kommuner vars skattekraft  eller  mätbara  strukturella
förhållanden    är    sämre   än   genomsnittet   får   ett
utjämningsbidrag  från  staten   medan   de   kommuner  och
landsting   vars  skattekraft  eller  mätbara  strukturella
förhållanden   är   bättre   än   genomsnittet  betalar  en
utjämningsavgift till staten. Avgiften  är  beräknad så att
de sammanlagda avgiftsinkomsterna i princip skall  bli lika
stora   som   utjämningsbidraget.   Bidraget   redovisas  i
förslaget  till statsbudget för år 1997 under utgiftsområde
25 Allmänna  bidrag  till  kommuner  (anslaget A 3 Statligt
utjämningsbidrag   till   kommuner  och  landsting)   medan
utjämningsavgiften  redovisas   på   budgetens  inkomstsida
(inkomsttitel 1500).
I  motion  Fi609  av  Henrik  S  Järrel (m)  sägs  att  den
kommunala    beskattningsrätten    utgör    en    väsentlig
förutsättning för den kommunala självstyrelsen.  Rätten att
ta  ut  skatt  är emellertid - enligt förarbetena till  den
nuvarande grundlagen  -  begränsad i den meningen att skatt
endast  får  tas ut i den utsträckning  som  erfordras  för
skötseln av de  uppgifter  som  i  olika  hänseenden och på
olika   grunder  åvilar  kommunen  respektive  landstinget.
Enligt   kommunallagen    skall    vidare    de   kommunala
angelägenheterna vara av allmänt intresse och ha anknytning
till   kommunens   eller  landstingets  område,  den   s.k.
lokaliseringsprincipen.
Enligt motionären förutsätter  en  "avgift"  i regel någon
form  av motprestation, vilket det dock i detta  fall  inte
till någon del är fråga om. Avgiften är i detta sammanhang,
enligt  vad som hävdas i motionen, mera att betrakta som en
pålaga som  närmast kan liknas vid en skatt. Oavsett vilken
term  som  används   utgör   utjämningssystemet   en   grav
urholkning  av  den  kommunala  självstyrelsen.  I motionen
ställs  mot  denna  bakgrund  krav  på  att  det  kommunala
utjämningsavgiftssystemet   skall   avskaffas.  Det  är  en
statlig  uppgift  att via den statliga  inkomstskatten  och
andra statliga intäktskällor  sörja  för finansieringen och
konstruktionen av ett kommunalt resursutjämningssystem.
Ett liknande resonemang förs i motion  Fi613  yrkande 7 av
Lars  Tobisson  m.fl.  (m).  För Moderaterna är det  enligt
motionen  självklart  att  hävda   den  för  den  kommunala
självstyrelsen grundläggande principen  att  det  en kommun
upptar  i  skatt skall disponeras fullt ut av kommunen  för
sina lokala  uppgifter.  Detta är enligt motionärerna också
bakgrunden   till  att  kommuner   och   landsting   enligt
grundlagen inte tillerkänts rätt att ta upp skatt för andra
ändamål.
När   nu  den  statliga   kommittén   om   den   kommunala
självstyrelsens           grundlagsskydd           föreslår
grundlagsförändringar  för  att  möjliggöra för staten  att
disponera kommunala skattemedel är detta ett grundskott mot
den  kommunala  självstyrelsen,  sägs  det  i  motionen.  I
stället  borde  det  vara så även fortsättningsvis  att  en
kommuns  skatteinkomster   i   sin  helhet  skall  gå  till
kommunens  skötsel.  Enligt  motionen  är  det  en  statlig
uppgift att ge bidrag till kommuner  och  landsting med för
sina     uppgifter     otillräcklig     skattekraft.    Ett
grundlagsenligt  statsbidragssystem  måste  därför  snarast
införas.
Finansutskottet  återkommer  i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och ställningstaganden.

Utgifter
Fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
1997
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
          Utgiftsområdet
omfattar utgifter för statschefen, riksdagen och dess
ombudsmän (JO) samt regeringen. Dessutom ingår utgifter för
den demokratiska processen, bl.a.  allmänna  val  och  stöd
till  politiska  partier.  Vidare  omfattar  utgiftsområdet
utgifter för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna
Justitiekanslern, Datainspektionen och Sametinget.
          I
propositionen (avsnitt 4.4.5) föreslås bland  annat  en höjning av
partistödet  med  30  miljoner  kronor. Regeringen har även
föreslagit  omprioriteringar  från  vissa  myndighetsanslag
till  regeringskansliets  anslag.   Vidare  har  Riksdagens
förvaltningsstyrelses  förslag  till anslag  för  riksdagen
beaktats.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997   3 781     -489      -330     -40       -      -70
150
---------------------------------------------------------
1998   3 990     -709      -300      ..       -      -70
150
---------------------------------------------------------
1999   3 993     -709      -240      ..       -      -70
175
---------------------------------------------------------
Moderata  samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att utgiftsramen
sänks med hänsyn  till  de besparingar partiet förespråkar i fråga
om bl.a. presstöd och stödet till politiska partier.
Även Folkpartiet förordar  i  motion  Fi211  en  ramminskning mot
bakgrund  av  de  besparingar  partiet  vill  göra  i  press-  och
partistöd.
Vänsterpartiet  vill  minska anslaget till regeringskansliet  och
föreslår därför en motsvarande ramminskning i motion Fi212.
Miljöpartiet de gröna motsätter  sig  den föreslagna höjningen av
partistödet och föreslår i motion Fi213  bl.a.  av  detta skäl att
ramnivån minskas.
Kristdemokraternas   i   motion   Fi214  föreslagna  ramminskning
motsvaras helt av partiets förslag till besparing i presstödet.
Konstitutionsutskottet   tillstyrker  i   sitt   yttrande   (KU1y)
regeringens förslag till ramnivåer  för  budgetåren 1997-1999
samt
           avstyrker motsvarande förslag i motionerna  Fi204 (m),
Fi211 (fp),
Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Moderata   samlingspartiet,   Folkpartiet,  Vänsterpartiet   samt
Miljöpartiet de gröna biträder i  var  sin  avvikande  mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet  återkommer  senare  i  avsnittet Finansutskottets
sammanfattande  bedömning  av  budgetförslagen  för  år  1997  och
redovisar sina överväganden beträffande  fördelningen  av utgifter
på utgiftsområden.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal
mindre nämnder.
           Några   av   de   större   myndigheterna  är
Riksrevisionsverket,
           Statskontoret,  Statistiska
centralbyrån,   Konjunkturinstitutet,
           Finansinspektionen och
Riksgäldskontoret. Andra  större  åtaganden
           inom
utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och
låneförvaltning  samt  betalningen  av  Sveriges  kapitalandel   i
Europeiska investeringsbanken.
           I  propositionen
(avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen - i enlighet
           med vad
som aviserades  i  den  ekonomiska  vårpropositionen  - en
förstärkning  av  kontrollfunktionen i staten. Utöver redan gjorda
satsningar  på  effektivare  skattekontroll,  föreslås  att
medel
avsätts  dels  för  att  utreda  hur  kontrollen  i  bidrags-  och
stödsystemen kan  förbättras,  dels  för att genomföra de åtgärder
som föreslås.
Regeringen  anger  också  i propositionen  att  den  av  riksdagen
beslutade  besparingen på statlig  konsumtion  (prop.  1994/95:100
bil. 1, bet.  FiU10,  rskr. 179) avseende budgetåren 1995/96, 1997
och 1998 ligger fast.

Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997   3 808      -70      -110      -2     -31       (0
---------------------------------------------------------
1998   2 834       (0      -115      ..     -31       (0
---------------------------------------------------------
1999   2 883       (0      -120      ..     -31       (0
---------------------------------------------------------
I   motion  Fi204  Moderata  samlingspartiet  föreslås  en
minskning  för
            utgiftsområde  2  i  förhållande  till
regeringens förslag på 70 miljoner
            kronor. Minskningen avser
medel för folk- och bostadsräkningen.
            I motion Fi211
föreslår Folkpartiet liberalerna att propositionens förslag
till ram för år 1997 minskas med 110 miljoner  kronor. Folkpartiet
avvisar
            bl.a. förslaget till anslag för ett nytt
lägenhetsregister  som  en del av
            en kommande folk- och
bostadsräkning.
            Vänsterpartiet  föreslår i motion Fi212 att
ramen för 1997 när det  gäller
            Utgiftsområde 2 skall
minskas med 2 miljoner kronor. Vänsterpartiet anser
            att
Ekonomiska rådet bör avvecklas.
             Enligt motion Fi213 av
Miljöpartiet de gröna bör ramen för Utgiftsområde
            2  för
budgetåret  1997 minskas  med  31  miljoner  kronor.  Miljöpartiet
föreslår att anslaget  till  folk- och bostadsräkningen bör minskas
med 40
            miljoner kronor samtidigt som  Statistiska
centralbyrån  bör  tillföras 5
            miljoner  kronor för
förbättrad miljöstatistik och könsuppdelad statistik.
Konjunkturinstitutet  bör  vidare  tillföras  4  miljoner  kronor  för
att
            påskynda arbetet med miljöjusterade nationalräkenskaper
(s.k. "grön BNP").
             Finansutskottet  anser  att
de  myndigheter  och insatser som finanseras
            under
utgiftsområdet  har  en  mycket  betydelsefull   roll  för  en  väl
fungerande   och  effektiv  statsapparat.  Regeringen  bedömer   att
det
            hittillsvarande   resultatet  för  myndigheterna  inom
utgiftsområdet  är
            tillfredsställande.  Eftersom  antalet
myndigheter  är  stort  och  deras
            verksamhet  har
skiftande  karaktär  hänvisas   i  propositionen  till de
resultatbedömningar   som  görs  under  respektive  anslag.  En
utvecklad
            sammanfattande resultatredovisning  för
utgiftsområdet i sin helhet finns
            således  inte  i
propositionen. Utskottet har  förståelse  för  att  detta
heller inte kan  göras  på  ett  enkelt  sätt. Detta förhållande
försvårar
            emellertid   samtidigt   ställningstagandena
till   såväl   den   totala
            resurstilldelningen för
utgiftsområdet som till  avvägningen  mellan olika
            anslag
inom utgiftsområdet. Enligt utskottet bör strävan i det  fortsatta
utvecklingsarbetet  vara att ta ytterligare steg mot att belysa hur
väl de
            insatta resurserna uppfyller  de  mål  som riksdagen
ställer upp för olika
            verksamhetsområden inom utgiftsområdet
liksom  för  de olika myndigheterna
            och deras
verksamhet.
             De motioner som föreslår större minskningar för
utgiftsområdets  ram  gör
            detta  med  motiveringen  att
folk- och bostadsräkningen kan senareläggas.
            Utskottet
kommer  senare  (i  betänkande  FiU2)  att  ta  ställning  till
fördelningen av utgifterna inom utgiftsområde 2 men ser inte anledning
att
            nu med de motiveringar som framförs i motionerna förorda
en neddragning av
            ramen för utgiftsområdet.
Utskottet har inget att invända  mot  de  förslag till ramnivåer för
åren
            1997-1999  som  föreslås  i propositionen och anser
det  rimligt  att  de
            föreslagna besparingarna genomförs.
Utskottet  konstaterar  samtidigt att
            utgifterna inom
utgiftsområdet sjunker med ca 1 miljard kronor mellan åren
1997  och  1998  främst beroende på minskade inbetalningar till
Europeiska
            investeringsbanken.
Finansutskottet   återkommer    senare    i   avsnittet
Finansutskottets
            sammanfattande bedömning av budgetförslagen
för år 1997 och redovisar sina
            överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
            Utgiftsområdet
omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket.
Propositionens förslag (avsnitt 4.4.5) innebär  att myndigheterna
beviljas
            var sitt ramanslag, Riksskatteverket 354 505 000
kr, Skattemyndigheterna 4
            328   345   000   kr  och
Tullverket  1  031  858  000  kr.  Vad   gäller
skatteförvaltningen  betonas  inriktningen mot en fortsatt
rationalisering
            av grundhanteringen och en effektivisering
av  kontrollverksamheten  samt
            att  särskilda  insatser
föreslås  för  att  stärka  skatteförvaltningens
            medverkan
i    bekämpandet    av    den    ekonomiska   brottsligheten.
Skatteförvaltningens  anslag har reducerats med  ca  2  %  till  följd
av
            tidigare  beslutade  besparingar   på   statlig
konsumtion.  Vad  gäller
            Tullverket  aviserar  regeringen
en  utvärdering  av  de   effekter   som
organisationsförändringen    i    samband    med   EU-inträdet   haft
på
            kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt. Det
tidigare beslutade
            besparingsprogrammet på 288 miljoner
kronor under  åren  1995/96  och 1997
            ligger fast.

             Förslag till ram för utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997   5 715       (0        (0    +122      +4     +200
---------------------------------------------------------
1998   5 777       (0        (0      ..      +4     +200
---------------------------------------------------------
1999   5 975       (0        (0      ..      +4     +200
---------------------------------------------------------
             I  motion  Fi212  av Vänsterpartiet yrkas att ramen utökas
med 122 miljoner kronor,
             varav 87 miljoner kronor  till
Skatteförvaltningen  och  35  miljoner  kronor till
Tullverket. Då det gäller ramen för åren 1998 och 1999 yrkar motionärerna
avslag på
             propositionen.
              I  motion  Fi213
av  Miljöpartiet  de gröna yrkas att ramen utökas med 4 miljoner
kronor som motionärerna vill tillföra  Tullverket  för att
intensifiera arbetet med
             att hindra införsel av droger
m.m.
              I motion Fi214 av Kristdemokraterna yrkas att ramen
räknas  upp  med 200 miljoner
             kronor. Härav avses
Riksskatteverket och Tullverket få 100 miljoner  kronor var för
samverkan  med  polisen  i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
respektive  ett
             förbättrat gränsskydd mot illegal införsel
av narkotika, alkohol och vapen.
             Skatteutskottet framhåller
i  sitt  yttrande  (SkU1y) att den föreslagna ramen för
anslagen inom utgiftsområde 3 Skatteförvaltning  och uppbörd ligger i linje
med vad
             som tidigare beräknats. Mot bakgrund av det
nuvarande  statsfinansiella läget anser
             utskottet  att
regeringens förslag bygger på en rimlig avvägning.  Skatteutskottet
tillstyrker regeringens  förslag  till  ramnivåer  för  budgetåren
1997-1999  samt
             avstyrker motsvarande förslag i
motionerna Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Vänsterpartiet,  Miljöpartiet  de  gröna  samt Krisdemokraterna biträder i
var sin
             avvikande mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
              Finansutskottet
återkommer  senare  i avsnittet  Finansutskottets  sammanfattande
bedömning  av  budgetförslagen  för  år  1997   och   redovisar  sina
överväganden
             beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.
             Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
I  utgiftsområdet  ingår  polisväsendet,  åklagarväsendet,
domstolsväsendet,  kriminalvården,
             kronofogdemyndigheterna,
Brottsförebyggande     rådet,    Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpen. De totala
utgifterna för
             utgiftsområdet  år  1996  beräknas  uppgå
till  ca  21,6 miljarder  kronor,  varav
             polisväsendets
utgifter motsvarar drygt 11 miljarder kronor.
              I
budgetpropositionen redovisar regeringen att besparingar  på 630 miljoner
kronor
             kommer  att  genomföras  t.o.m.  budgetåret 1998,
varav 300 miljoner  kronor  under
             budgetåret 1997. För 1999
görs inga  preciseringar  om  besparingar.  Utrymmet  för
besparingar  skapas  till  stor  del genom att det genomgripande
reformarbetet inom
             rättsväsendet fortsätter.
Det  övergripande  målet för rättsväsendet  är  den  enskildes
rättssäkerhet  och
             rättstrygghet. Målet  för
kriminalpolitiken  är  att minska brottsligheten och öka
människors trygghet.
              Regeringen föreslår ramar för
utgiftsområdet för 1997,  1998  och 1999 som avviker
             från
de belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150).
Orsaken
             till avvikelsen för 1997 är främst att ca 354
miljoner kronor kommer att föras över
             till  utgiftsområde
8 Invandrare och flyktingar. De överförda medlen  avser  bl.a.
kostnader  för asyl- och  medborgarskapsutredningar,  förvar  samt
transporter  av
             avvisade och  utvisade.  Nämnda
överföringar föranleds av att regeringen inom kort
             avser
att  lägga  en proposition med  förslag  om  att  vissa  delar  av
polisens
             utlänningsverksamhet skall föras över till Statens
invandrarverk.

Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet            (       de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      20        +      + 50       -     ( 0        +
825      227                15              300
---------------------------------------------------------
1998      21        +     + 132      ..     ( 0        +
115      532                                630
---------------------------------------------------------
1999      21        +     + 257      ..     ( 0        +
817      548                                630
---------------------------------------------------------
(   Det   för   Vänsterpartiet  angivna  värdet  har
justerats  av  partiets  företrädare  i
justitieutskottet.
            Moderata samlingspartiet  förordar  i
motion Fi204 höjningar av utgiftsramarna
            med hänvisning till
att regeringens förslag innebär otillräckliga resurser för
polisen,  åklagarverksamheten  och kriminalvården  samt,  när  det  gäller
de
            kommande åren, även för domstolsväsendet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 ramökningar för att
förstärka
            rättshjälpen  samt  för att förstärka  polisens
resurser  för  bekämpning  av
            kriminella
motorcykelorganisationer.
             Vänsterpartiet yrkar  i  motion
Fi212  att  utgiftsramen för 1997 minskas. I
            motionen
föreslås  att  anslaget till Säkerhetspolisen  minskas.  En  del  av
beloppet tillförs anslaget  till  kronofogdemyndigheterna  för
bekämpning  av
            ekonomisk  brottslighet  och  förbättrad
indrivning medan återstoden utgör en
            besparing.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi214 samtliga  neddragningar  vad
gäller
            rättsväsendet och polisen som regeringen föreslår med
hänvisning till  att vår
            demokrati   är   beroende   av
att   de   rättsvårdande  myndigheterna  inom
            utgiftsområdet
kan  verka  i  praktiken. I stället  föreslås  en  höjning  av
utgiftsramen.
            Justitieutskottet tillstyrker i  sitt
yttrande (JuU1y) regeringens förslag och
            avstyrker
motionerna Fi204, Fi211, Fi212 och Fi214 i berörda delar.
"Innebörden  av  det beslut som justitieutskottet  förordat
beträffande  åren
            1998-1999 är att regeringens
preliminära  beräkning för utgiftsområde 4 skall
            ligga  till
grund  för  det fortsatta budgetarbetet.  Justitieutskottet  vill
därför  framföra  några allmänna  reflektioner  beträffande
utgiftsramen  för
            rättsväsendet för åren 1998-1999.
            Enligt justitieutskottets  mening  måste det uppmärksammas
att det finns flera
            förutsättningar för att verksamheten
inom  rättsväsendet  skall  kunna drivas
            inom  den
preliminära  ramen  med  bibehållen kvalitet. Regeringen diskuterar
också denna fråga i budgetpropositionen  (utg.omr.  4 avsnitt 3.4).
Sålunda är
            en  förutsättning  att  redan  beslutade
organisationsförändringar   får   en
            kostnadsbesparande
effekt. Vidare gäller att andra sådana förutsättningar som
nu diskuteras, t.ex.  på  kriminalvårdens område, genomförs och att
resultatet
            blir  det önskade. Slutligen  krävs  också  att
lagändringar  som  regeringen
            förelagt  (t.ex.  prop.
1996/97:9 Ny rättshjälpslag) eller avser att förelägga
riksdagen också antas.  Utskottet kan sålunda svårligen se att det skulle
vara
            möjligt att inom ramen för  en i allt väsentligt
oförändrad struktur genomföra
            besparingar av den
storleksordning  som  är  aktuell  för  de  närmaste åren."
"Utskottet  utgår  från  att  regeringen  vid sitt förslag till
fördelning  på
            utgiftsområden för åren 1998-1999 tar
hänsyn  till  vad  justitieutskottet  nu
            anfört, och
utskottet föreslår att finansutskottet erinrar regeringen härom."
Företrädare    för   Moderata   samlingspartiet,   Folkpartiet
liberalerna,
            Vänsterpartiet  och  Kristdemokraterna  har
var  för  sig  avgivit  avvikande
            meningar till
yttrandet.
            Finansutskottet återkommer  senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande
            bedömning av budgetförslagen
för  år  1997  och  redovisar  sina överväganden
beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet  och de
            96  utlandsmyndigheterna,
bidrag  till  vissa internationella organisationer,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor,  handelspolitik  samt
information
            om Sverige i utlandet.
            I
budgetpropositionen  (avsnitt  4.4.5)  anges att Utrikesdepartementet
f.n.
            genomför en mycket genomgripande omorganisation  för
att anpassa departementet
            till de nya uppgifter som den
tilltagande internationaliseringen medfört. Till
            de områden
som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet  under de närmaste åren
hör, enligt regeringens förslag, ett utvidgat och förstärkt
EU-samarbete, stöd
            till FN:s och andra internationella
organisationers arbete  för internationell
            fred, säkerhet
och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna
finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
Inom utgiftsområdet genomförs, enligt propositionen, besparingar  om
ca  335
            miljoner   kronor   under   budgetåret   1997,
varav  de  största  inom  den
            fredsbevarande verksamheten
och inom utrikesförvaltningen.
             Förslag till ram för
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997   2 757     + 50       ± 0    ..       - 4      ± 0
---------------------------------------------------------
1998   2 774     + 33       ± 0    ..       - 4      ± 0
---------------------------------------------------------
1999   2 849     + 50       ± 0    ..       - 4      ± 0
---------------------------------------------------------
I   motion   Fi204   (m)   anförs  att  internationaliseringen
ställer  ökade  krav  på
             utrikesförvaltningen.  Den  snabba
globaliseringen  fordrar  också  svensk  diplomatisk
närvaro inte bara i utomeuropeiska  industriländer  utan  även i det
dynamiska Asien och
             Latinamerika.
Utrikesdepartementet  bör  återfå  ansvaret  för  biståndspolitiken.
Hanteringen   av
             utvecklingsbiståndet bör
decentraliseras.
              Folkpartiet  framlägger  sina  yrkanden
om  tak  för  de  olika  utgiftsområdena i den
             principiellt
hållna  motionen  Fi211  (fp)   vilken  ej  innehåller  några
speciella
             motiveringar vad avser här aktuellt
utgiftsområde.
              I sin motion Fi213  (mp)  anför
Miljöpartiet  att  det  vill  dra ner utgifterna med 4
miljoner kronor inom anslaget B 1 avseende Schengen-avtalet. Eftersom
partiet anser att
             Sverige inte skall ansluta sig till
nämnda avtal anser det inte heller att  pengar skall
             anslås
till ändamålet.
             Utrikesutskottet   anser  i  sitt  yttrande
(UU1y)  att  regeringens  förslag  avseende
             utgiftsområde
5 är väl  avvägt,  varför  det  bör  tillstyrkas.  I konsekvens härmed
bör
             förslagen  i motionerna Fi204 (m), Fi212 (v), och Fi213
(mp) i berörda  delar  avstyrkas
             vad avser såväl budgetåret
1997 som budgetåren 1998 och 1999.
              Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har
avgivit avvikande meningar.
             Finansutskottet
återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande bedömning
av budgetförslagen  för år 1997 och redovisar sina överväganden
beträffande fördelningen
             av utgifter på utgiftsområden.
             Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar  verksamheter  inom  det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen,
             nämnder samt stödverksamhet
till det militära  och  civila  försvaret.  I utgiftsområdet
ingår  även  den  internationella  fredsfrämjande  verksamhet som
genomförts med  svensk
             militär trupp utomlands.
Totalförsvaret innefattar den  verksamhet  som är nödvändig för
att  förbereda  samhället  inför  yttre  hot  och  för  att  ställa  om
samhället  till
             krigsförhållanden.  För  att  stärka
landets  försvarsförmåga  kan  beredskapen  höjas.
Totalförsvarsresurserna  skall utformas för att även kunna användas vid
internationella
             fredsfrämjande och humanitära  insatser
samt  för  att  stärka  samhällets  förmåga att
             förebygga
och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
             I
budgetpropositionen  (avsnitt  4.4.5)  hänvisar  regeringen när det gäller
frågor  om
             totalförsvarets fortsatta utveckling till
proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse
             - etapp
2 som avser perioden 1997-2001. Regeringen redovisar  där  sina
överväganden med
             anledning  av den säkerhetspolitiska
kontrollstation som genomförts under  medverkan  av
Försvarsberedningen.   Försvarsberedningen   har   noga  analyserat  det
senaste  årets
             säkerhetspolitiska utveckling och gjort
bedömningen  att  ett väpnat angrepp, som skulle
             kunna
hota  Sverige  i  dag,  ter sig osannolikt men att den grundläggande
osäkerheten
             består  och blivit än mer framträdande  vad
gäller  Ryssland.  Försvarsberedningen  har
             dragit
slutsatsen  att  riktlinjerna  för  totalförsvaret - som riksdagen
beslutade om i
             december 1995 - bör bestå.
Regeringen menar därför att det inte heller  finns  anledning  att i
någondera riktning
             föreslå en ändring av den ekonomiska ram
som riksdagen beslöt om år 1995. Den innebar en
             besparing
om 4 miljarder kronor på de årliga försvarsutgifterna jämfört  med
budgetåret
             1994/95 och skall vara genomförd år 2001.
Utöver  förslaget  till  treårsinriktning  som  regeringen lämnat
i budgetpropositionen
             föreslår regeringen i
försvarsbeslutspropositionen  att den sammanlagda ekonomiska ramen
inom  utgiftsområdet  för hela försvarsbesluts-perioden
1997-2001  bestäms  till  220,9
             miljarder kronor.

Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      42      + 2       ± 0  - 560      - 2     + 15
373      375                       400
---------------------------------------------------------
1998      41      + 4       ± 0    ..       - 3     + 15
366      627                       000
---------------------------------------------------------
1999      44      + 3       ± 0    ..       - 6        +
276      243                       300      815
---------------------------------------------------------
Moderata  samlingspartiet  ser  i  motion  Fi204  med oro på
de åtgärder som regeringen föreslår på
              försvarsområdet,
särskilt vad gäller det militära försvaret.  Regeringens  förslag  vad
gäller det
              militära försvaret bör avvisas. I stället för
att fullfölja nedrustningsbeslutet från 1995 bör 1992
              års
försvarsbeslut i stort fullföljas.
               Vidare  förordar
Moderata  samlingspartiet i motion Fö201 (yrkande 17) en ekonomisk
planeringsram
              för totalförsvaret åren 1997-2001  på
240,6  miljarder  kronor. Den säkerhetspolitiska osäkerheten
motiverar anslag som möjliggör ett starkt svenskt försvar  också  i
framtiden.  Vidare  förordas i
              samma  motion  (yrkande
18)  att  anslaget  till  de  internationella fredsbevarande styrkorna
bör
              inordnas i utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Därmed  bör 472 miljoner kronor föras över från
utgiftsområde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd.
               Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211
samma belopp  som  regeringen  för  utgiftsområdet
Totalförsvar.  I  motion Fö38 (yrkande 6) föreslår Folkpartiet liberalerna
att riksdagen  godkänner
              den föreslagna ramen för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
               Vänsterpartiet
anser  i  motion  Fi212  att det inte riktas några militära hot mot
Sverige. Därför
              föreslås   ytterligare   minskningar
inom   Försvarsmaktens   organisation.   Vidare   framhåller
Vänsterpartiet  i  en motion som hänvisats till försvarsutskottet  att
den  ekonomiska  ramen  för
              totalförsvaret åren
1997-2001 bör uppgå till 202,6 miljarder kronor.
Miljöpartiet  de  gröna   förordar  i  motion  Fi213  kraftiga
neddragningar  de  närmaste  åren.
              Besparingarna bör inte
ske bara  av  statsfinansiella  skäl,  utan även av främst ideologiska. I
en
              annan motion som hänvisats till försvarsutskottet
föreslår Miljöpartiet  de gröna att riksdagen för
utgiftsområde  6.  Totalförsvar  för  perioden  1997-2001  anvisar
34,9 miljarder  mindre  än  vad
              regeringen föreslagit.
Kristdemokraterna  menar  i  sin  kommittémotion Fö23
(yrkande 48) att totalförsvarets  utveckling
              följsamt
skall  anpassas till omvärldsförändringarna.  Osäkerheten  i  omvärlden
kräver  att  den
              beslutade besparingen på 2 miljarder
kronor under perioden 1999-2001 inte bör verkställas.
I partimotion Fi214   förordar  Kristdemokraterna att utgiftsområde 6
Totalförsvar förs upp med 15
              miljoner kronor mer under
1997.
              Försvarsutskottet ställer sig i sitt  yttrande
(FöU1y) bakom den bedömning Försvarsberedningen och
regeringen  har  gjort att ett väpnat angrepp, som  skulle  kunna  hota
Sverige  i  dag,  ter  sig
              osannolikt men att den
grundläggande osäkerheten om den säkerhetspolitiska utvecklingen
består.
               Någon omprövning  av riktlinjerna från 1995 är
enligt försvarsutskottets mening inte nu motiverad.
              I
likhet med regeringen  anser  försvarsutskottet  att  det  sålunda  inte
finns  anledning  att i
              någondera  riktningen  föreslå
någon  ändring  av  den  ekonomiska  ram som riksdagen beslutat om.
Motioner  som  föreslår andra utgiftsnivåer - såväl högre som
lägre - än  regeringens  bör  sålunda
              avslås av
riksdagen.
               Enligt försvarsutskottets  mening  bör någon
omprövning inte ske inför beredningen av budgeten för
              1997
när  det  gäller  frågan  om  inom  vilket   utgiftsområde   utgifterna
för  Försvarsmaktens
              internationella  fredsfrämjande
verksamhet  skall  finansieras. Riksdagen  har  under  våren  1996
beslutat att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6
Totalförsvar.
               Frågan   om   den   ekonomiska   ramen  för
hela  försvarsbeslutsperioden   1997-2001   behandlar
försvarsutskottet i sitt betänkande  om  utgiftsområde  6   Totalförsvaret.
Den  ramen  bör enligt
              försvarsutskottets  mening  i
första hand ses som en planeringsinriktning från riksdagens sida  och
utgöra grund för regeringens och myndigheternas fortsatta
planeringsarbete.
               Företrädarna   för  Moderata
samlingspartiet,   Vänsterpartiet,   Miljöpartiet   de   gröna   och
Kristdemokraterna  har  fogat  avvikande meningar till yttrandet
där de tillstyrker sina respektive
              motioner.
Finansutskottet  återkommer  senare   i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande  bedömning  av
              budgetförslagen för år 1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.
              Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
              Utgiftsområdet omfattar
utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central- och Östeuropa.
I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) anförs  att  saneringen
av statsfinanserna har nödvändiggjort
              att enprocentsmålet
för biståndet inte kunnat upprätthållas.  Ambitionen  är att Sverige åter
skall
              nå upp till enprocentsmålet när de statsfinansiella
förutsättningarna föreligger.  Regeringen har i
              sitt
förslag  utgått  från att biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av BNI. För
år 1997  motsvarar
              detta 11 946 miljoner kronor.  Beloppet
utgör  en  sänkning  med 1 414 miljoner kronor på årsbasis
jämfört med budgetåret 1995/96.
               För  samarbetet  med
Central-  och  Östeuropa  har  riksdagen beslutat  om  ett
samarbetsprogram
              omfattande åren 1995/96, 1997 och 1998.
Till programmet  avsattes  4 010  miljoner  kronor för hela
perioden.
               Regeringen  avser  att under år 1998 lämna
förslag på omfattningen och inriktningen av  samarbetet
efter år 1998. Huvuddelen  av  insatserna  avser kunskapsöverföring och
tekniskt samarbete men även
              investeringar på miljö- och
energiområdet.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      11        -       + 1   + 1       + 1      + 1
002      871       200   800       430      968
---------------------------------------------------------
1998      11      - 1       + 1    ..       + 1      + 2
627      530       500             860      241
---------------------------------------------------------
1999      11      - 2       + 1    ..       + 2      + 3
414      230       800             330      186
---------------------------------------------------------
I  motion  Fi201 (m) anförs att internationellt bistånd bör
omfatta insatser och stöd för att främja mänskliga
rättigheter  och  demokrati,  fattigdomsutrotning  i  u-länder, omvandling
i Central- och Östeuropa, humanitär
                hjälp vid
katastrofer, kriser och krig samt förebyggande,  fredsbevarande  och
fredsskapande verksamheter som
                genomförs med militär
trupp utomlands.
                 Genom  en  omläggning av
biståndspolitiken, sägs det i motionen, kan en större effekt  uppnås
samtidigt  som
                utgiftsminskningar  på  871  miljoner
kronor kan genomföras 1997. Den långsiktiga effekten uppgår till drygt
2
                miljarder kronor.
                 I motion Fi210
(c) föreslås inte  någon  förändring avseende ramen för år 1997 i
förhållande till regeringen.
                Motionärerna  uppmanar
dock regeringen att snarast  återkomma  till  riksdagen  med  en
redovisning  av  hur
                återgången till enprocentssmålet
skall  ske.  Centerpartiet  utvecklar  sin  uppfattning  i  denna fråga i
en
                särskild motion om internationellt
utvecklingssamarbete.
                 Folkpartiet framlägger sitt
yrkande om tak för utgiftsområdet i den principiellt hållna motionen  Fi211
(fp).
                Partiets  budgetförslag  utgår  från  synen  att
enprocentssmålet  i  biståndet åter skall uppnås och att nya
demokratier och de allra fattigaste länderna prioriteras.
I  Vänsterpartiets  motion Fi212 (v) föreslås en förstärkning för
utgiftsområdet  med  1,8  miljarder  kronor
                jämfört med
propositionen.
                 Vänsterpartiets förslag  skall  ses mot
bakgrund av partiets i annat sammanhang motionsvis framförda krav att
riksdagen antar en treårsplan för  att  stegvis  öka
biståndsanslaget till 0,8 % av BNI för 1997, 0,9 % av BNI
för 1998 och 1 % av BNI för 1999.
                 I sin motion Fi213
(mp) framhåller Miljöpartiet att  det,  i  jämförelse  med  sitt  tidigare
förslag,  nu i
                snabbare takt vill återgå till
biståndsmålet 1 % av BNI.
                 En % av BNI till bistånd och
utvecklingssamarbete är, sägs det i motionen, en liten summa om man sätter
den i
                relation till den solidaritet och det stöd som den
rikare delen av världen är skyldig den fattigare delen.
De  nuvarande  mönstren för världshandel är huvudorsaken till
underutveckling i vissa producentländer. Det är
                därför
av stor betydelse  att  i  biståndspolitiken också påverka övergripande
handels- och näringsstrukturer,
                globalt och nationellt,
i syfte att minska råvaruberoendet och stärka självtilliten i
u-länderna.
                 Det är viktigt att föra en ekonomisk
politik i Sverige som stärker kronans ställning gentemot dollarn,
vilket
                ger ökad biståndseffekt.
Behovet av ekonomiskt bistånd till  det  fortsatta  arbetet för miljön i
och kring Östersjön är stort, liksom
                kärnsäkerhet och
nedläggning av kärnkraftverk.
                 I motion Fi214 (kd)
anförs att grundläggande för biståndspolitiken  är  solidaritetstanken
- människors lika
                värde  och  därigenom  ett
gemensamt ansvar för varandra. Syftet med biståndet är att stödja
människors  egna
                ansträngningar och möjligheter  i
fattiga  länder  att  fritt och utan fruktan för repressalier få forma
sitt
                samhälle. Samtidigt som världens samlade bistånd
sjunkit till  den  lägsta  nivån på 20 år ökar klyftan mellan
rika och fattiga länder.
                 I motionen föreslås en
återgång till enprocentssnivån senast år 2001, eller tidigare om ekonomin
så tillåter.
                Moderaterna föreslår i sin partimotion
Fö201 (m) yrkande 18, att anslaget till de fredsbevarande styrkorna bör
inordnas under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Därmed skulle 472 miljoner  kronor överföras för detta
ändamål från utgiftsområde 6.
                Utrikesutskottet  anför  i
sitt  yttrande  (UU1y)  att  i enlighet med tidigare ställningstaganden
har  regeringen  i  sitt
                budgetförslag utgått från att
biståndsramen skall uppgå till  0,7  %  av  BNI. Till följd av att
BNI-prognosen
                skrivits upp innebär regeringens förslag
en höjning av utgiftstaket för utgiftsområde  7  i jämförelse med vad
som förutsågs i den ekonomiska vårpropositionen 1996 (prop.
1995/96:150).
                 Utrikesutskottet  välkomnar denna
utveckling och finner anledning påpeka att förstärkningen  av  den
svenska
                kronan därutöver fått  som  följd att
biståndseffekten av anslagna medel ökats. Utrikesutskottet menar att
det
                är angeläget att biståndsramen under den här
aktuella perioden uppgår till minst 0,7 % av BNI. Sammantaget bör
ramen för utvecklingssamarbete  med  u-länder  inom utgiftsområdet
i krontal uppgå minst till de av regeringen
föreslagna.
                 Vad avser östsamarbetet bör det beslutade
samarbetsprogrammet,  som  sträcker  sig  t.o.m.  budgetåret  1998,
fullföljas.  Utrikesutskottet  noterar att regeringen under 1998
avser återkomma med förslag på omfattning och
                inriktning
av samarbetet efter år 1998. Enligt utrikesutskottets tidigare framförda
uppfattning (1995/96:UU4y)
                måste detta innebära att
taket för  utgiftsområde  7  Internationellt bistånd för 1999 sätts så att
det rymmer
                såväl en ram för u-landsbiståndet, omfattande
minst 0,7  %  av  BNI,  som  tillräckliga  medel  för att på ett
adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare.
Utrikesutskottet  anser  förslaget  mindre  lämpligt  i  motion  Fö201  (m)
yrkande  18,  att  anslaget till
                fredsbevarande
styrkor,  som enligt propositionens förslag ligger inom utgiftsområde 6,
skall överföras  till
                utgiftsområde 7. Det bör således
avstyrkas enligt utrikesutskottet.
                 Utrikesutskottet
anser att  regeringens  förslag  avseende  utgiftsområde  7  är  väl
avvägt, varför det bör
                tillstyrkas. I konsekvens härmed
bör förslagen i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212  (v),  Fi213 (mp)
och
                Fi214  (kd)  avstyrkas  vad  avser  såväl budgetåret
1997 som, i förekommande fall, budgetåren 1998 och  1999.
Förslaget till ram i motion Fi210 (c) avviker inte från regeringens.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna  har  fogat  avvikande   meningar   till   yttrandet  där
de  tillstyrker  sina  respektive
                partimotioner.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för
                år 1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.
                Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
                Utgiftsområdet omfattar den statliga
flykting-, invandrings- och  invandrarpolitiken. Till området hör således
frågor som rör
                förläggningsverksamhet, ersättning till
kommuner för flyktingmottagning,  överföring  av  flyktingar, lån till
hemutrustning,  åtgärder  för  invandrare,  bidrag  till
stiftelsen Invandrartidningen, särskilda  åtgärder  i
invandrartäta  områden,  insatser  mot  främlingsfientlighet   och  rasism
samt  internationell  samverkan  i
                flyktingfrågor.     I
området     ingår    också    Statens    invandrarverk,
Utlänningsnämnden     och
Diskrimineringsombudsmannen.
                Av propositionen (avsnitt
4.4.5) framgår  att  regeringen  avser  att lägga fram en
migrationspolitisk proposition som väntas
                bidra till att
utgifterna inom området begränsas, främst genom minskat  flyktingmottagande
i  kommunerna  och
                därmed  också  minskat  behov  av
statlig  ersättning.  Regeringen  prioriterar  åtgärder  för att
underlätta
                invandrares  integration.  En  fortsatt
satsning  görs  år  1997  på  särskilda åtgärder i invandrartäta  och
eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism.
                  Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
                  Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet¹                   de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997   3 453     -121        ±0    +750      ±0       ±0
---------------------------------------------------------
1998   3 675     -100        ±0      ..      ±0       ±0
---------------------------------------------------------
1999   3 712     -201        ±0      ..      ±0       ±0
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet angivna värdena har
justerats av partiets företrädare
                      i
socialförsäkringsutskottet.
                  Moderata
samlingspartiet påpekar i motion Fi204 att kostnaderna för
flyktingmottagningen har sjunkit under de senaste åren
och att en  sänkning  av  utgifterna utöver vad regeringen har föreslagit
är möjlig. För budgetåret 1997 bör utgifterna för
mottagandet av asylsökande  minskas  med  30  miljoner  kronor och
kommunersättningen vid flyktingmottagande minskas med 70
miljoner kronor. Genom effektiviseringar och rationaliseringar  bör  även
kostnaderna för utresor för avvisade och utvisade
kunna sänkas.
                   Vänsterpartiet framhåller i motion
Fi212 att för budgetåret 1997 bör  mottagandet  av  asylsökande  tillföras
300 miljoner
                  kronor och kommunersättningen vid
flyktingmottagande 450 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för  budgetåren 1997-1999
samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m) och Fi212
(v).
                   Moderata  samlingspartiet  och  Vänsterpartiet
biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive  förslag
till
                  ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare  i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.
                  Utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
                  Utgiftsområdet  omfattar
merparten av  statens  utgifter  för  vård  och  omsorg  inklusive
utgifterna  för  de  flesta  myndigheter  under
Socialdepartementet,  bidrag  till  organisationer  samt  olika  stimulans
och utvecklingsbidrag inom det sociala området.
Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade
offentliga  utgifterna  för  hälso- och sjukvård samt
social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en kommunal
angelägenhet.
                  Av  propositionen  (avsnitt  4.4.5)
framgår  att  besparingar  genomförts i enlighet med vad som angavs i  den
ekonomiska
                  vårpropositionen. Dock har ikraftträdandet
av den reviderade tandvårdstaxan  senarelagts  fjorton dagar till den 15
oktober
                  1996.
                   Regeringen
hänvisar också till de förslag som framlagts i en särskild proposition
(prop. 1996/97:27) om läkemedelsförmåner
                  vars syfte
bl.a. är att begränsa den kraftiga kostnadsökningen på
läkemedelsområdet.
                    Förslag till ram för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
                     kraterna
partiet¹                   de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      23       -5      +615    +832    +211
+1
                              722      500
145
---------------------------------------------------------
1998      23       -5      +615      ..      +1       +1
027      605                       111      145
---------------------------------------------------------
1999      24       -5      +615      ..      +1       +1
475      779                       111      145
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet angivna värdena har av partiets
företrädare i socialut-
                     skottet justerats med
hänsyn till att partiets förslag om assistansersättning hänförts till
fel
                     utgiftsområde i partiets motioner.
Moderata  samlingspartiet  förordar  i  motion  Fi204 att en
allmän hälsoförsäkring införs för att stärka såväl den
enskildes som vårdpersonalens valfrihet. Alla skall  omfattas av
försäkringen som skall följa den enskilde i dennes
                 val
av  sjukvård.  I  andra  motioner  har  partiet  föreslagit   att
tandvården,   läkemedelsförsäkringen   och
högkostnadsskyddet  för  sjukvård  reformeras.  Motionärerna  motsätter
sig  också  den  besparing  som regeringen
                 föreslagit i
den statliga assistansersättningen.
                  Folkpartiet  anser
i  motion  Fi211  att  vården  och  då  särskilt omsorgen om äldre och
funktionshindrade måste
                 tillföras mer resurser. Den
ojämförligt effektivaste metoden att  öka resursutnyttjandet är
konkurrensutsättning av
                 offentlig verksamhet. Privata
alternativ och entreprenader samt konsekvent  användning av
konkurrensupphandling ger
                 enligt motionärerna mycket
stora vinster, som direkt kan komma t.ex. vården till  del. De motsätter
sig regeringens
                 förslag  till  försämrat
högkostnadsskydd, som enligt deras mening är alltför orättvist  och  går
även  emot  den
                 föreslagna besparingen i
assistansersättningen.
                  Vänsterpartiet föreslår i
motion  Fi212  att stödet till olika verksamheter inom utgiftsområdet skall
ökas. Bl.a.
                 vill motionärerna anvisa ytterligare medel
till  tandvårdsförsäkringen,  läkemedel  och  psykiatrireformen. De
vill
                 också öka medelstilldelningen till bilstöd för
handikappade, ungdomsvården och Handikappinstitutet.
Miljöpartiet  de  gröna  förespråkar  i  motion  Fi213  en  samordning  av
tandvårdsförsäkringen och  sjukvårdens
betalningssystem. Motionärerna kan inte acceptera regeringens förslag att
kraftigt  försämra  tandvårdsförsäkringen
                 utan anser
att tandvården bör tillföras ytterligare medel fr.o.m. år 1998. De är även
kritiska  till  förslaget  om
                 höjt  högkostnadsskydd
som  enligt  deras mening främst drabbar barnfamiljer, handikappade och
pensionärer. Likaså
                 motsätter de sig att besparingen i
den statliga assistansersättningen blir så omfattande som regeringen
föreslår.
                  Kristdemokraterna anser i motion Fi214 att
högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel skall bibehållas på nivån
1 800 kronor per år. Motionärerna motsätter  sig  även
besparingen  i  statlig assistansersättning och förslår att
missbrukarvården tillförs ytterligare resurser.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU1y) att den enskilde skall i
utsatta situationer, vid sjukdom, skada
                 och  ålderdom
vara  förvissad  om  att  få  den  vård,  omsorg,  bemötande  och  respekt
som   kännetecknar  ett
                 välfärdssamhälle.  Vården  och
omsorgen skall enligt socialutskottet vara ett prioriterat område i
politiken.  Det
                 utredningsarbete som pågår inom
regeringskansliet för att få underlag för en strategi som skall läggas fast
för att
                 möta eventuellt ökade behov inom vård och
omsorg är därvid av stor betydelse.
                  Socialutskottet
anser att regeringens  förslag  till  utgiftsram  för  utgiftsområdet är
välavvägd och tillstyrker
                 således  de av regeringen
föreslagna ramnivåerna för budgetåren 1997-1999  samt  avstyrker
motsvarande  förslag  i
                 motionerna Fi204 (m), Fi211
(fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
                  Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt
Kristdemokraterna biträder i var
                 sin avvikande mening
sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet  återkommer  senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år
                 1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.
                 Utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp
                 Utgiftsområdet
omfattar socialförsäkringsförmåner  som  lämnas  vid  ohälsa.  Förmånerna
ges  i  form  av  dagersättningar  såsom
                 sjukpenning,
rehabiliteringsersättning,  närståendepenning  samt  vissa
yrkesskadeersättningar.  Därutöver ingår i
utgiftsområdet   folkpension   och  pensionstillskott  i  form  av
förtidspension.  Inom  området  redovisas  även
administrationskostnaderna   för  socialförsäkringsförmånerna,   dvs.
Riksförsäkringsverket   och   de   allmänna
försäkringskassorna.
                 I propositionen (avsnitt 4.4.5)
uppges  att  besparingar  genomförts  inom  utgiftsområdet  i  enlighet
med  vad som angavs i den
                 ekonomiska  vårpropositionen.
Regeringen  avser  att  besluta  om  tilläggsdirektiv  till  utredningen
Översyn av
                 inkomstbegreppen  inom  bidrags-  och
socialförsäkringssystemet  (dir.  1996:52).  Tilläggsdirektivet  innebär
att
                 utredningens förslag skall leda till besparingar
motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998.

                   Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och
                   handikapp
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartiet¹partiet
kraterna¹
partiet¹                   de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      35       -6       +40      +1       -       -1
833      379               405     300      250
---------------------------------------------------------
1998      36      -10      -110      ..      -1       -2
578      295                       785      900
---------------------------------------------------------
1999      38      -14      -485      ..      -1       -4
317      207                       935      650
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna angivna värdena
                       har av
partiernas företrädare i socialförsäkringsutskottet justerats med hänsyn
till att vissa
                       förslag  hänförts till fel
utgiftsområden i respektive partis motioner. En ytterligare justering av
Kristdemokraternas värden har gjorts med anledning av
att partiet avvisar regeringens förslag till förlängning av
sjuklöneperioden och denna effekt redovisas här.
Moderata samlingspartiet  avvisar  i  motion Fi204 att sjuklöneperioden
förlängs liksom planerna på att höja kompensationsnivån i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari  1998.  Motionärerna anser
vidare att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på
ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster  samt  att
ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen. Enligt
motionärerna är det också möjligt att minska kostnaderna i
socialförsäkringen  genom ökad kontroll av utnyttjandet av sjukpenning
och  förtidspension.  Därutöver  förordar  motionärerna
en  höjning  av  den  faktiska pensionsåldern  genom  bl.a.
effektivare
                   rehabilitering.
Folkpartiet anser i motion Fi211 att ersättningsnivån i sjukförsäkringen
skall  höjas till 80 % redan den 1 januari 1997 och att
antalet dagar med närståendepenning skall utökas. Vidare motsätter sig
motionärerna  att  sjuklöneperioden  förlängs. De förordar
däremot  stramare  regler  för  rätt  till  förtidspension och vill
också kraftigt öka resurserna till rehabilitering  och  korta
vårdtiderna genom omfördelning mellan rehabilitering och
sjukpenning.
                    Vänsterpartiet anser i motion Fi212 att
sjukpenningnivån  skall  höjas  till  80  %  redan  den  1 januari 1997 och
att den s.k.
                   semesterlönefaktorn  skall  räknas  in
i den sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare avvisar motionärerna
förslaget  att  minska
                   försäkringskassornas medel för
köp av rehabiliteringstjänster  respektive  de  särskilda  medlen  för
upphandling  av medicinska
                   rehabiliterings-  och
behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården. Motionärerna vill vidare
bibehålla nuvarande kriterier  för
                   rätt till
sjukpenning och förtidspension och motsätter sig att beräkningen av
antagandepoäng för förtidspensioner ändras. För att
ge försäkringskassorna  en  mer  aktiv  roll i arbetet med att förebygga
fusk bör 20 miljoner kronor tillföras kassorna för detta
arbete.
                    Miljöpartiet de gröna förespråkar i
motion Fi213 att ett s.k. brutet tak införs i sjukpenningförsäkringen.
Förslaget innebär att
                   ersättningen skall höjas till
80 % för inkomster  upp  till  4,2 basbelopp, men för den del av inkomsten
som överstiger detta tak
                   skall ersättningen sänkas
till 40 %. Därtill föreslår motionärerna  ett enhetligt tak på 6,5
basbelopp i socialförsäkringarna och
arbetslöshetsförsäkringen. De vill på sikt också slå samman
försäkringskassa,  arbetsförmedling  och  delar  av socialtjänsten på
kommunal nivå. Den av motionärerna i annat sammanhang
föreslagna skatteväxlingen för miljön medför ett höjt basbelopp,  vilket
i
                   sin tur påverkar beräkningen av bl.a.
förtidspensioner.
                    Kristdemokraterna  föreslår  i
motion  Fi214  att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen och
att ersättningsnivån i
                   sjukförsäkringen höjs till 80
% den 1 januari 1997.  Motionärerna  avvisar samtidigt förslaget att man i
den sjukpenninggrundande
                   inkomsten inte skall få
räkna in skattepliktiga förmåner och skattepliktiga  kostnadsersättningar.
De föreslår i stället att den
                   sjukpenninggrundande
inkomsten  beräknas  på  genomsnittsinkomsten  under de två senaste åren.
Vidare avvisar  de  förslaget  om
                   förlängd
sjuklöneperiod. De anser också att förtidspension från 63 års  ålder  skall
ersättas med förtida uttag av ålderspension
                   samt att
den genomsnittliga pensionsåldern bör kunna höjas genom aktiv
rehabilitering.
                   Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till  ramnivåer
för budgetåren 1997-1999 samt
                   avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd).
                    Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande
                   mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet  återkommer  senare  i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen  för  år  1997  och
redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter
på utgiftsområden.
                   Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
                   Utgiftsområdet
omfattar folkpension och  pensionstillskott  i  form  av  ålders-  pension,
efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till
pensionärer (BTP).
                   I  propositionen (avsnitt
4.4.5) framhålls att de i vårpropositionen redovisade besparingarna  inom
utgiftsområdet  fullföljts  på  det  sätt  som
redovisades där.
                     Förslag till ram för
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser  från
propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
                      kraterna¹
partiet¹                   de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      63       +1      +350      +1    +250       +1
975      376               010              785
---------------------------------------------------------
1998      64       +1      -600      ..    +515       +2
305      298                                075
---------------------------------------------------------
1999      65     +973        -1      ..    +780       +2
007                150                      075
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna angivna
värdena har av partier-
                          nas företrädare i
socialförsäkringsutskottet justeras med hänsyn till att vissa förslag
hänförts till fel utgiftsområden i respektive partis motioner.
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi204
samtliga regeringens förslag till besparingar inom utgiftsområdet.
Folkpartiet  har  i motion Fi211 anpassat sitt ramförslag
med hänsyn till att partiet inte kan acceptera den föreslagna halveringen
av den s.k.
                     omställningstiden och inte heller
förslaget om inkomstprövning av efterlevandepensionen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi212 en utökning av ramen för att ge
utrymme för en uppräkning av stödet till efterlevandepensioner för
vuxna
                     och bostadstillägg till pensionärer.
Miljöpartiet de gröna  motsätter  sig  i  motion  Fi213  en
sänkning  av  bostadstillägget  och  kräver  att det skall vara oförändrat
85 % av
                     bostadskostnaden. Motionärernas
ramberäkning påverkas också av deras förslag till höjda miljöskatter,
vilket  får  genomslag  på basbeloppet och
                     därmed
också på deras beräkning av pensionsutgifterna.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi214 flera av regeringens
besparingsförslag, bl.a. inkomstprövningen av änkepensionen och förkortad
tid för
                     omställningspension.  Motionärerna  anser
att  ytterligare medel bör anvisas för budgetåret 1997 för att höja
pensionstillägget till  de  sämst
                     ställda
pensionärerna.
                     Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande  (SfU1y)  regeringens  förslag  till  ramnivåer
för  budgetåren 1997-1999 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd).
                      Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder  i  var  sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet  återkommer  senare  i  avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
och  redovisar  sina
                     överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer,
dock inte bostadsbidragen som redovisas i utgiftsområde 18. Stödet utgörs
av allmänna barnbidrag,
                     föräldraförsäkring,
underhållsstöd till barn med särlevande  föräldrar,  folkpension  i  form
av  barnpension  samt  vårdbidrag  för  barn  med
funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid adoption av barn
från utlandet.
                     Av  propositionen  (avsnitt 4.4.5)
framgår att besparing genomförts inom utgiftsområdet i enlighet med vad som
angavs i vårpropositionen. Regeringen  föreslår  dock
inga förändringar i reglerna för barnpension. Denna aviserade besparing
har därför ersatts av andra besparingar.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
                       Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser
från
                                       propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
                        kraterna
partiet                    de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      35       -2        +1      +1    +150
+1
                                 161      068       800     080
774
---------------------------------------------------------
1998      36       -3        +1      ..       -       +1
538      307       800             920
334
---------------------------------------------------------
1999      37       -3        +1      ..       -       +1
171      360       800             920
403
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi204 att det
utöver barnbidraget införs ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
den kommunala beskattningen.
                       För familjer vars
inkomst är lägre än avdraget skall ett motsvarande kontantbidrag utges.
Motionärerna föreslår också att kvarvarande delar av flerbarnstillägget
slopas  fr.o.m.  år  1997 och att den av regeringen
aviserade höjningen av ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen från 75 %
till 80 % inte genomförs. De vill
                       också införa
två karensdagar  i  föräldraförsäkringen och avskaffa
havandeskapspenningen. De i motionen föreslagna ramnivåerna utgår slutligen
också från att man
                       återinför vårdnadsbidraget och
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader.
Folkpartiet anser i motion Fi211  att  barnfamiljerna  tvingats svara för
en stor del av regeringens budgetsanering. För att mildra effekterna av
detta föreslår
                       partiet  att flerbarnstillägget
återinförs och att barnbidragen  höjs.  Motionärerna  anser  vidare  att
den  tidigare,  högre  ersättningsnivån  för  den  s.k.
mamma/pappamånaden bör återinföras.
Vänsterpartiet  föreslår i motion Fi212 att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen bör höjas till 80 % redan fr.o.m. år 1997 och att den
högre ersättningsnivån
                       för den s.k.
mamma/pappamånaden  bör  återinföras.  Motionärerna  anser  också  att
alla  här  i  landet  bosatta  barn skall ha rätt till folkpension i form
av
                       barnpension.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att ett höjt beskattat
barnbidrag på 970 kr per barn och månad införs.  Motionärerna  föreslår
bl.a. också att ett
                       brutet tak skall införas för
ersättningen i föräldraförsäkringen, vilket innebär att ersättningen skall
motsvara 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och för
inkomstdelar därutöver 40 %. Vidare anser motionärerna att taket i
föräldraförsäkringen bör sänkas till 6,5 basbelopp.
Kristdemokraterna  anser  i  motion  Fi214  att  den  80-procentiga
ersättningsnivån  i  föräldraförsäkringen skall införas redan fr.o.m. år
1997.  Vidare  bör
                       vårdnadsbidraget återinföras
och finansieras genom en sänkning av statsbidraget till kommunerna,  som
kommer  att  avlastas  kostnader  för kommunal barnomsorg.
Motionärerna föreslår också att barnbidraget sänks med 40 kr per
månad och att den besparing som uppkommer i sin helhet skall föras över
till  den barnrelaterade
                       delen av
bostadsbidraget.
                       Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till ramnivåer för
budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande  förslag  i
motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och
Fi214 (kd).
                        Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet  återkommer  senare  i  avsnittet  Finansutskottets
sammanfattande  bedömning  av  budgetförslagen  för  år 1997 och redovisar
sina överväganden
                       beträffande fördelningen av
utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
I utgiftsområdet ingår bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader
för kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
Ramnivån påverkas i första hand av nivån
                       på den
öppna arbetslösheten som styr utgifterna för arbetslöshetsersättning och
kontant arbetsmarknadsstöd.
                       Den  i  propositionen
(avsnitt  4.4.5)  föreslagna  ramnivån  bygger  på  att  ett  antal
besparingar genomförs inom utgiftsområdet.  Bl.a.  kommer  enligt  tidigare
riksdagsbeslut
                       kvalifikationskraven  för  rätt
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen att skärpas. Besparingarna
har  vidtagits  i  syfte  att  bl.a.  finansiera  den
utbildningssatsning som kommer att  påbörjas  under  1997 och höjningen
av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 % till 80 % fr.o.m.
den 1 januari
                       1998.  Av  propositionen  framgår
vidare  att  regeringen  avser   att   återkomma   till   riksdagen   under
våren  med  ytterligare  förslag  rörande  bl.a.
arbetslöshetsförsäkringen.

Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
                          Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser
från
                                          propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
                                          partiet
de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      35       -4       -10      +1    +965
-1
                                    250      525       200     500
400
---------------------------------------------------------
1998      34       -7       -10      ..      -4       -4
466      831       200             870
000
---------------------------------------------------------
1999      29       -8       -10      ..     -14       -1
733      921       200             910
000
---------------------------------------------------------
Moderata  samlingspartiet  föreslår  i  motionerna
Fi204 och A304 (yrkande 2) att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
skall ligga kvar på 75 % och att en bortre gräns för
ersättningen  skall  finnas  vid  300  dagar.  Av  anständighetsskäl
bör   dagens  ordning  med  a-kassor  knutna  till  de  fackliga
organisationerna  ersättas  med  en  allmän
arbetslöshetsförsäkring som är neutral i förhållande till medborgarna. En
högre grad av självfinansiering förordas.
Folkpartiet föreslår i motion Fi211 omfattande besparingar som skall uppnås
främst  genom  att statsbidraget till arbetslöshetskassorna minskas.
Partiet anser att staten skall stå
                          för 75 % av
a-kassornas utbetalningar och att egen- avgifterna skall höjas i
motsvarande mån,  vilket  beräknas leda till en besparing på 9 miljarder
kronor. Genom införandet av en
                          lånedel i
utbildningsbidragen räknar partiet med att kunna göra ytterligare
besparingar.
                           Vänsterpartiet anser i motion
Fi212 att ersättningsnivån i a-kassan bör återgå till 80 % redan från den
1  januari  1997  då  också  begränsningsregeln  för deltidsarbetslösa
bör
                          upphävas. Vidare föreslår motionärerna att
de regler som infördes med anledning av sysselsättningspropositionen skall
upphävas.
                           Miljöpartiet de gröna utgår i
motion Fi213 från att kraftiga besparingar kan göras på utgiftsområdena 13
och 14 genom en snabb sänkning av arbetstiden till 35 timmars
arbetsvecka.
                          De  stora  effekterna  inträder
från  år  1998.  För  1997  föreslår  partiet  en  något  större  ram  på
utgiftsområde 13. Ett s.k. brutet tak vid 4,2 basbelopp bör införas
inom
                          arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med
ett höjt inkomsttak till 6,5 basbelopp. En återgång till de tidigare
kvalificeringsreglerna bör också ske.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 att ersättningsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen snarast skall  återställas  till  80 % av
inkomsten och att den lägsta nivån inom KAS
höjs till vad som gällde tidigare. Motionärerna framhåller att partiets
samlade budgetpolitik innebär en kraftfull förstärkning av  resurserna
till  kommuner  och landsting vilket
                          motsvarar
ca  38 000  heltidstjänster.  Detta gör det möjligt att avvisa förslaget
om de tillfälliga offentliga arbetena för äldre arbetslösa (OTA). Det
minskar också  behovet  av
                          kontantstöd.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande
(AU1y)  om  de  skärpta  villkor i arbetslöshetsförsäkringen som den
extrainkallade sommarriksdagen fattade beslut om och som skall
träda i kraft den 1 januari 1997. Det gäller bl.a.
möjligheten att kvalificera  sig  för ersättning, beräkningen av
ersättningen och en tidsmässig begränsning av ersättningsrätten,
den s.k. bortre parentesen. Arbetsmarknadsutskottet
erinrar också om att regeringen avser  att under våren 1997 lägga fram en
proposition med förslag grundade på det betänkande som
Utredningen  om  ersättning  vid  arbetslöshet  och  omställning,
ARBOM  nyligen  lagt  fram.  De  i somras  beslutade  förändringarna  har
i  vissa  delar  mött  kritik  påpekar
arbetsmarknadsutskottet, som för egen del anser att ändringarna i några
avseenden fått effekter som inte  är godtagbara. Redan i
budgetpropositionen har regeringen föreslagit vissa
justeringar.
                          Arbetsmarknadsutskottet
framhåller vidare följande:
                          Dessa
omständigheter  sammantagna  talar  för  att avvakta ytterligare med
genomförandet av en reformerad försäkring.  Därmed  kan  man  som
utskottet  framhöll  redan  i  somras
förhoppningsvis vinna i klarhet och överskådlighet. Berörda organ får också
möjlighet att lägga fram synpunkter inte bara på de mera övergripande
frågeställningarna.
                           Utskottet utgår från
att regeringen i arbetet med  att  ta fram ett mera genomgripande förslag
utgår från de grundprinciper som utskottet redan tidigare ställt sig bakom,
nämligen
                          att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara ett skydd för personer med fast förankring på arbetsmarknaden och att
den skall ha karaktären av omställningsförsäkring.
En senareläggning av en reformerad arbetslöshetsförsäkring
skulle  leda  till  ökade kostnader framför allt på UO13. Fördelningen
mellan de båda utgiftsområdena kan beräknas till
80/20. Utgiftsökningen kan för budgetåret 1997 uppskattas till brutto 1
155 miljoner  kronor,  varav  924  miljoner kronor på UO13. Netto, sedan de
ökade skatteintäkterna beaktats,
                          motsvarar
detta 693 miljoner kronor. Kostnadsökningen blir mindre om ikraftträdandet
av en reformerad försäkring bestäms till en tidigare tidpunkt än den 1
januari 1998.
                           En sådan kostnadsökning
kan finansieras på olika vägar, antingen genom att motsvarande besparing
görs inom  utgiftsområdena  eller  genom  att  inkomstsidan  förstärks
genom ökade
                          avgifter,  t.ex.  genom  en
höjning av finansieringsavgiften enligt 57 § lagen om
arbetslöshetsförsäkring. I det senare fallet skall de ökade kostnaderna
hanteras  inom  ramen  för
                          tekniken med
budgeteringsmarginalen.
                           Med det nu
anförda överlämnar arbetsmarknadsutskottet frågan om utgiftsramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 till finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår  således  för  egen  del  inte någon viss
nivå för utgiftsområde 13, men anser att motionerna Fi204 (m), A304 (m)
yrkande 2, Fi211 (fp), Fi212 (v),
                          Fi213 (mp)
och Fi214 (kd) bör avstyrkas i berörda delar .
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet  de
gröna  samt  Kristdemokraterna  biträder  i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till
                          ramnivå för
utgiftsområdet.
                           I ett gemensamt särskilt
yttrande kritiserar de fem partierna arbetsmarknadsutskottets majoritet för
hanteringen av  ärendet.  Sålunda  framhåller de att det är mycket viktigt
att
                          ett  fackutskott  utnyttjar  möjligheten
att lägga fram synpunkter på ramens storlek redan i det första steget. I
andra steget är handlingsutrymmet  kraftigt  begränsat.  Med  sitt
ställningstagande har majoriteten  i
arbetsmarknadsutskottet i praktiken överlåtit åt finansutskottet att ta
ställning i frågor som det borde ankomma på arbetsmarknadsutskottet att
besluta om i andra steget i budgetprocessen.
Saken  förvärras  av  att  arbetslöshetsersättningen  och  dess  regelverk
är en ytterst komplicerad materia. Det är mycket svårt att
överblicka konsekvenserna av förändringar av olika slag. Den
tanke som principen med fackutskotten bygger på tas inte till vara. Därmed
blir risken för nya felgrepp högst påtaglig,
påpekar de fem partierna vidare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och  redovisar
sina överväganden beträffande fördelningen av
utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
                          I
utgiftsområdet ingår utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt
utgifter  för  statliga  arbetsgivarfrågor.  Inom utgiftsområdet
återfinns även utgifter för jämställdhetspolitiska
åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO).

Förslag till ram för utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
                          Belopp i miljoner
kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År  Proposi-   Oppositionspartiernas  avvikelser
från
                                             propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen    Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
                                             partiet
de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997      52       -1        -5      +3       -       -3
046      653       750     513
599      958
---------------------------------------------------------
1998      46       -1        -6      ..      -2       -5
844      085       750
180      080
---------------------------------------------------------
1999      46       -1        -7      ..      -6       -5
590      534       050
320      580
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet framhåller i motionerna
Fi204 och A304 (yrkande 13) att arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är
att förmedla arbeten, medan de aktiva åtgärderna skall avse särskilt
sårbara
                             grupper.  Huvuddelen  skall  riktas
mot unga arbetslösa med ett modernt lärlingsprogram och mot arbetslösa
över 55 år med program som ökar deras möjligheter att erhålla anställning.
Volymen skall inte
                             vara större än att
verksamheten kan bedrivas med kvalitet.
Motionärerna räknar med att kunna göra  besparingar  framför allt genom att
minska arbetsmarknadsutbildningens omfattning, genom att avskaffa såväl
bidraget för utbildning i företag som de tillfälliga
offentliga arbetena för äldre arbetslösa (OTA) och genom
besparingar på arbetsmiljöområdet.
Folkpartiet föreslår i motion Fi211 ökat stöd till lönebidrag  och till
Samhall. I övrigt anser partiet att omfattnignen av vissa åtgärdesprogram
bör minska på grund av partiets program för jobb genom
företagande, vilket beräknas kunna leda till besparingar på 6
miljarder kronor.
                              Vänsterpartiet vill
enligt motion Fi212 höja kvaliteten och öka  volymen  på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Särskilda satsningar bör göras på
arbetshandikappade via lönebidrag och Samhall. Ett
system med obligatoriska praktikplatser bör införas. I motionen
begärs också ett speciellt program för kvinnor vars arbeten rationaliserats
bort. Medel bör ges för forskning på arbetsmiljöområdet. Viss
förstärkning bör också ske av JämO.
Miljöpartiet de gröna räknar i motion Fi213 med att en snabb
sänkning av arbetstiden  till  35  timmars  arbetsvecka  kommer att minska
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen föreslås
också en uppräkning av lönebidragen hos
handikapporganisationerna.
Kristdemokraterna  uppger  i  motion Fi214 att partiets förslag för
tillväxt, företagande och nya arbeten kommer att minska  behovet  av
arbetsmarknadspolitiska  åtgärder.  I  motionen  föreslås  att
flyttbidragen avskaffas och att kostnaderna för
Arbetsmarknadsverkets och länsarbetsnämndernas administration minskas. Även
stödet till arbetslivsforskningen bör reduceras. Motionärerna vill
prioritera
                             arbetshandikappade dels genom
att återställa nivån på lönebidragen till de ideella organisationerna till
90 %, dels genom en satsning på Samhall.
Arbetsmarknadsutskottet anser att  flera  omständigheter  talar  för att
man bör avvakta med de under sommaren 1996 beslutade förändringarna av
arbetslöshetsförsäkringen. Såsom framgår av redovisningen
under utgiftsområde 13 skulle ett sådant beslut få effekt
också på  den  ramnivå som skall fastställas för utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadsutskottet har utan eget ställningstagande överlämnat frågan
om
                             ramarna för de båda utgiftsområdena till
finansutskottet. Arbetsmarknadsutskottet  har  samtidigt  ansett att
motionerna Fi204 (m), A304 (m) yrkande 13, Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd)
                             bör avstyrkas i berörda
delar.
                              Moderata  samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder  i  var  sin  avvikande  mening  sina  partiers  respektive
förslag  till  ramnivå  för
utgiftsområdet.
                             Finansutskottet återkommer
senare  i  avsnittet  Finansutskottets  sammanfattande  bedömning  av
budgetförslagen  för  år  1997  och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
Studiestöd
Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt stöd
till enskilda i studier. Det gäller medel för studiehjälp till
gymnasiestuderan-de i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m.,
studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av
studielån samt olika former av vuxenstudiestöd.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att tidigare förslag till
besparingsåtgär-der som redovisats i föregående budgetproposition (prop.
1994/95:100 bil. 9) oc Utgiftsområde 15h i den ekonomiska vårpropositionen
skall fullföljas. Som ett led i detta besparingsprogram har en nedräkning
av ramen för ut-giftsområdet gjorts med sammanlagt 197 miljoner kronor för
budgetåret 1997. För budgetåret 1998 uppgår besparingen till ytterligare
163 miljoner kronor. Utöver denna besparing föreslår regeringen ett
besparingskrav på studiemedelsanslaget fr.o.m. budgetåret 1997 om 25
miljoner kronor som avser området för studier utomlands.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            16 884          -633            -629            -97
±0              -2 065
1998            19 235          -677            -629            ..
±0              -2 118
1999            19 981          -515            -629            ..
±0              -2 101
I motion Fi204 föreslår Moderata samlingspartiet att utgiftsramen bör sän-
kas med 633 miljoner kronor. Motionärerna avstyrker samtidigt regeringens
förslag till besparing på medel för studier utomlands. Vidare bör enligt mo
-tionen de särskilda stipendierna till dem som har genomgått
basårsutbildning slopas. I övrigt bör enligt motionärernas beräkning ramen
för utgiftsområdet minskas som en konsekvens av motionärernas förslag om
annan fördelning av studieplatser inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna ställs krav på att det särskilda
vuxenstudiestödet till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar bör avvecklas. Vidare bör studiestödet vid de s.k. YTH-
utbildningarna slopas liksom möjligheten att få ett stipendium på 10 000 kr
vid uppnått godkänt resultat på genomgången basårsutbildning. Ramen bör
sänkas med 629 miljoner kronor.
I motion Fi212 föreslår Vänsterpartiet en minskning av utgiftsramen med 97
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärernas bespa-ringar
innebär att det inte längre skall ges stipendier för dem som med god-känt
resultat har genomgått basårsutbildning. Ej heller bör det utgå något
särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Motionä-rerna vill vidare att det nya studiestödssystemet som regeringen
skall pre-sentera under år 1997 skall börja gälla från den 1 juli 1998, för
att det inte skall bli glapp mellan det nya studiestödssystemet och det
särskilda utbild-ningsbidraget. Det senare avses gälla bara ett år.
Miljöpartiet de grönas förslag till ram i motion Fi213 innebär för hela
perio-den att ingen förändring jämfört med regeringens förslag bör göras. I
motio-nen anförs att regeringens budgetförslag innebär förstärkningar av
studiestö-det, vilka Miljöpartiet stöder. Motionärerna avvaktar förslag
från regeringen på grundval av Studiestödsutredningens förslag.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi214 att utgiftsramen för år 1997
skall minskas med 2 065 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Medel bör enligt motionen anvisas för att återställa barntillägget i det
särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa). Stipendier för dem som
har ge-nomgått basårsutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen samt
det särskilda vuxenstudiestödet till studerande vid vissa
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar bör avvecklas. Dessutom anförs
i motionen att studie-medel bör ges i relation till resultat.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt
Fi214 (kd), såvitt avser motion Fi213 i denna del med hänvisning till att
den är tillgodo-sedd med regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na och Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 15 Studiestöd.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice-
rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn-
digheter inom Utbildningsdepartementets område.
Propositionens förslag (avsnitt 4.4.5) bygger på vad regeringen föreslog i
den ekonomiska vårpropositionen och i den s.k. sysselsättningspropositionen
(prop. 1995/96:150 och 222) beträffande satsning på vuxenutbildning med ca
100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgiftsområde 17 -
samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. På annat ställe i budget-
propositionen föreslås att nya högskolor inrättas i Malmö och på Gotland.
Regeringens förslag till ram för utgiftsområdet innefattar också förslag om
medel till en rad åtgärder som finns presenterade i forskningspropositionen
(prop. 1996/97:5) och för vilka medel beräknas inom utgiftsområde 16.
De förslag till besparingar av statsfinansiella skäl som som tidigare har
godkänts av riksdagen (prop. 1994/95:100 bil. 9, UbU15, rskr. 353) har
fullföljts vid beräkningen av utgiftsområdet. De uppgår till 526 miljoner
kronor. En nedjustering av ramen för utgiftsområdet med 265 miljoner kro-
nor i förhållande till den ekonomiska vårpropositionen har gjorts dels mot
bakgrund av senareläggning av utbildningssatsningen inom vuxenutbild-ningen
, dels genom överföringar till andra utgiftsområden.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och forskning
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            25 357          -557            +624            +390
+40             -310
1998            25 811          -780            +624            ..
+40             -440
1999            26 435          -791            +624            ..
+40             -350
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 en minskad ram om 557
miljoner kronor för år 1997 jämfört med regeringens förslag. För att
förbättra förutsättningarna för kvalitet och variationsrikedom i
undervisningen bör införandet av en nationell skolpeng enligt motionärerna
snarast utredas. Ett system med nationell skolpeng skulle innebära att
staten tar huvudansvaret för skolans finansiering och garanterar att alla
skolor behandlas lika oavsett huvudman samt säkerställer att alla skolor
tillförsäkras nödvändiga resurser. I motionen anförs vidare att det är
angeläget med en utbyggnad av den kvali-ficerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen.
I motionen föreslås en samordning av Skolverket och Statens institut för
handikappfrågor i skolan. Ett helt nytt institut för utvärdering av
skolornas kvalitet föreslås. Vidare vill motionärerna avsätta drygt 100
miljoner kronor för skolforskning, skolutveckling och kvalitetsutveckling i
grundskolan och gymnasieskolan.
Regeringens särskilda utbildningssatsning på gymnasial vuxenutbildning
avstyrks. Medel anvisas för platser inom den kommunala vuxenutbildningen
och basårsutbildning samt den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbild-
ningen. Genom en omprioritering skapas möjlighet för en fortsatt kraftfull
satsning på högre utbildning, universitetsforskning och forskningsråd.
Den högre utbildningens utbyggnad bör ske med beaktande av utbildning-ens
kvalitet. Även forskning och högre utbildning gynnas av valfrihet och
konkurrens. Detta uppnås bl.a. genom fler enskilda universitet och högsko-
lor, förstärkt samarbete med näringslivet och uppmuntrande av alternativa
finansieringsformer, t.ex. fristående forskningsstiftelser.
Motionärerna avstyrker en neddragning av forskningsresurserna. Rege-ringens
förslag om satsning på speciella genustjänster m.m. avstyrks, likaså
förslaget om särskilda medel som regeringen avsatt till sitt eget
förfogande.
I Centerpartiets partimotion Ub451 begärs tillkännagivanden av riksdagen om
vad i motionen anförts om en internationell högskola för transport och om
ramarna för 1998. Det förra yrkandet avser ett projekt som till största
delen enligt motionen bör finansieras med medel för sektorsforskning inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer. Centerpartiet föreslår reformer innebä-
rande utgiftsökningar för år 1998 på ca 200 miljoner kronor och ytterligare
ca 130 miljoner kronor för år 1999. Dessa vill motionärerna finansiera ge-
nom en neddragning med motsvarande omfattning av per capita-ersättningen
inom högskoleutbildningen, på fakultetsanslagen samt på sektorsmedlen. Det
sistnämnda innebär en omfördelning av medel mellan flera utgiftsområ-den.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 en utökad ram för år 1997
om 624 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärerna
hänvisar till förslag i andra motioner från Folkpartiet till en rad
förändringar som inte minst skulle medföra att kvaliteten i svensk
utbildning höjs.
I motionen anförs att det är fel att dra ner på forskningen. Motionärerna
är bekymrade över att regeringen tar den borgerliga regeringens ambitiösa
forskningssatsningar med löntagarfondsmedel till intäkt för att nu spara på
forskningen. Folkpartiets förslag innebär att en betydande del av grund-
forskningen fredas från nedskärningar. Man ser allvarligt på att regeringen
genom att tvinga in stiftelserna i den politiska sfären har valt att
avskaffa den mångfald och pluralism inom forskning och
forskningsfinansiering som bör prägla klimatet i forskarvärlden.
Vänsterpartiets förslag i motion Fi212 innebär en ökning med 390 miljo-ner
kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärerna motsätter sig
besparingar på samhällsinstitutioner där man arbetar med barn med särskilda
behov.
Regeringens neddragning på anslag till skolforskning, fakultetsanslagen och
forskningsråden avstyrks. Härutöver baseras Vänsterpartiets beräkning av
utgiftsområdet för budgetåret 1997 främst på en satsning på distansut-
bildning och Högskolan Dalarna.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en ökad utgiftsram jämfört
med regeringens förslag för åren 1997-1999 på vardera 40 miljoner kronor.
Motionärerna anser att regeringens satsning på den kommunala vuxenutbild-
ningen och på högskolorna är viktig. De menar att överföringen av medel
från de tillfälliga arbetsmarknadsåtgärderna på utbildningsområdet till en
långsiktig förstärkning av den reguljära utbildningen på sikt bör medföra
bättre möjligheter för ekonomisk utveckling, om satsningen blir riktigt ut-
formad.
Förstärkningen om 40 miljoner kronor avser främst åtgärder för att hjälpa
elever med specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). Genom omföringar
inom ramen förs medel upp under ett nytt anslag för information om gentek-
nik.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 en minskad ram om 310 miljo-ner
kronor för år 1997. I samma motion yrkas också avslag på regeringens
förslag om använda medel från forskningsstiftelserna för att finansiera
forsk-ning inom utgiftsområdena 16, 20 och 24.
Motionärerna anför att risken är stor för att undervisningens kvalitet inom
den högre utbildningen blir lidande om ytterligare platser tillförs i
alltför snabb takt. I motionen förordas att man går långsammare fram än vad
rege-ringens satsning innebär när det gäller tillkomsten av nya platser
inom den kommunala vuxenutbildningen år 1997 och inom högskolan åren 1998
och 1999. Resurserna bör minskas i motsvarande grad. Forskningsrådsnämnden
(FRN), forskningsråden och rymdforskningen tillförs 250 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna Fi204 (m), Ub451 (c), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp
) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Mil-
jöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande me-
ning sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 16
Utbild-ning och universitetsforskning.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän kultur-
verksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och
kulturtidskrif-ter; Bild och form samt konsthanverk; Ersättning och bidrag
till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Museer och utställningar; Film och
television; Forsk-ning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt
Folkrörelse- och idrottsfrågor.
I propositionen  (avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen, som ett led i vuxenut
-bildningssatsningen, att folkbildningen får 10 000 platser. Vidare
föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för uppsökande verksamhet
och utbild-ning i samhällsfrågor.
I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till en
fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala teman är kultur i hela
landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i samhället
. Regio-nala satsningar kommer att göras liksom särskilda insatser inom
litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp av
kvalitetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas
villkor skall förbättras.
Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för kul-
turområdet från och med år 1997 används både för reformer och för att täcka
besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparingskravet på statlig
konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998 inom ramen för dessa
medel. För år 1998 och 1999 beräknas också vissa beparingar göras inom den
regionala musikverksamheten, vilka bl.a. beräknas användas för annan
regional kulturverksamhet.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            7 162           -465            +50             +190
±0              +93
1998            7 274           -505            +50             ..
±0              +93
1999            7 428           -548            +50             ..
±0              +93
Enligt motion Fi204 anser Moderata samlingspartiet att folkbildningen bör
bära merparten av besparingarna på utgiftsområdet. Vidare anges i motionen
att besparingar bör göras på Statens kulturråd, allmän kulturverksamhet,
litteraturstödet, Riksteatern, ungdomsverksamhet och allmänna samlingslo-
kaler. Utrymme bör skapas för en ökning av anslaget till kulturmiljövården
och för inrättande av en fond som skall stödja nyskapande verksamhet på
kulturområdet.
Utgiftsramen för år 1997 bör enligt motion Fi211 av Folkpartiet vara 50
miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit. Förslaget framförs med
utgångspunkt i  önskemål om ökning av vissa anslag inom kulturområdet och
om uppräkning av stödet till idrotten.
Vänsterpartiet anser enligt motion Fi212 att den av regeringen föreslagna
utgiftsramen för budgetåret 1997 bör vidgas med 190 miljoner kronor. Skä-
let härtill är bl.a. att det skett ett mångårigt utredningarbete rörande
svensk kulturpolitik. Den utökade ramen bör användas till större stöd till
allmän kulturverksamhet, däribland kultur i skolan, bidrag till kommunala
musik- och kulturskolor, folkrörelsearkiven, kultur i Norrland, fria
teatergrupper och ett kvinnohistoriskt museum. Regeringens sparbeting på
folkbildning och idrott bör reduceras.
Motionärerna bakom motion Fi214 av Kristdemokraterna anser att den av
riksdagen i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen
godtagna besparingen på 100 miljoner kronor avseende folkbildningen inte är
acceptabel. Den bör återtas genom omfördelning och ökning av utgiftsra-men.
Motionärerna anser också att stödet till idrotten och trossamfunden bör
vara större än vad regeringen föreslagit.
I motion Kr4 yrkande 7 av Miljöpartiet de gröna ställs krav på att ramen
för utgiftsområde 17 skall utökas med 40 miljoner kronor.Kulturutskottet
till-styrker i sitt yttrande (KrU1y) regeringens förslag till ramnivåer för
budget-åren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna Fi204
(m), Fi211 (fp), Fi212 (c) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet samt Kristdemokra-
terna biträder i var sin avvikande mening sina partiers förslag till
ramnivå för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar utgifter för bygg- och bostadsväsendet, planering
av markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt
lantmäteri och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största
anslaget inom utgiftsområdet är emellertid räntebidrag som för år 1997
uppgår till 23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också
utgifter för Bo-verket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och
bostadsbidragen.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att kostnaderna för bostadsbidrag
har ökat kraftigt under senare år. Den allmänna ekonomiska utvecklingen med
hög arbetslöshet, höga räntor och därmed höga boendekostnader har
tillsammans med regelförändringar och ökad ansökningsfrekvens haft stor
betydelse. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoU11,
rskr. 1995/96:229) om kraftfulla åtgärder för att bryta kostnadsökningen.
Dessa åtgärder beräknas leda till kostnadsminskningar för bidragsgivningen
på ca 2 300 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            33 368          -1 589          -1 980          +1 484
+605            -338
1998            26 629          -2 440          -1 980          ..
+5              -338
1999            23 171          -3 943          -1 980          ..
+5              -338
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att besparingen inom
utgiftsområdet framför allt skall tas ut genom en minskning av räntebidra-
gen. Partiets förslag till ramnivåerna förutsätter också att
bostadsbidragen till ungdomar avvecklas samt att administrativa besparingar
görs på vissa myn-digheter inom utgiftsområdet.
Folkpartiet förordar i motion Fi211 att ramen för utgiftsområdet skall be-
gränsas med nära 2 miljarder kronor genom en besparing på räntebidragsan-
slaget.
Vänsterpartiet förslår i motion Fi212 att ramen för utgiftsområdet utökas
med närmare 1,5 miljarder kronor, för att göra det möjligt att öka anslagen
till bl.a. bostadsbidrag, allergisanering och byggforskning.
Även Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en vidgad ram för att
kunna ge utrymme för ett nytt anslag till allergisanering.
Kristdemokraterna för i motion Fi214 fram ett förslag till minskad ram som
utgår från att en besparing kan göras på räntebidragen, motsvarande en
anslagsminskning med 1,5 miljarder kronor. Vid ramberäkningen har hänsyn
också tagits till att anslaget till bostadsbidrag förutsätts bli uppräknat
med närmare 1,2 miljarder kronor.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU1y) att det är svårt att
förutse belastningen på vissa av de anslag som ingår i utgiftsområdet.
Bostadsut-skottet erinrar också om att utskottet flera gånger framhållit
att bostadsfinan-sieringen är beroende av och även måste ses som en del av
den ekonomiska politiken. Ansvaret för förändringar av räntebidragsanslaget
som beror på att räntan faktiskt inte utvecklas enligt regeringens
bedömning bör därför inte i första hand sökas inom ramen för det
bostadspolitiska stödsystemet. Det är, framhåller bostadsutskottet därför
viktigt att realistiska beräkningar läggs till grund för de enskilda
anslagsförslagen och därmed för ramen för respektive utgiftsområde.
Något underlag för annan bedömning än regeringen i dessa frågor har dock
inte bostadsutskottet som tillstyrker regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna
Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla" regionalpoliti-
ken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av regionalpolitisk
betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra
sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den regionala utvecklingen än
den lilla regionalpolitiken. I utgiftsområdet ingår bl.a. olika former av
före-tagsstöd samt medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av
medfi-nansieringen av EG:s strukturfondsprogram.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att besparingar gjorts för att an-
slagsbehovet skall inrymmas inom resursramen. Genom det program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (
prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:357) kommer dock
regionalpolitiskt angelägna verksamheter att totalt sett erhålla en
resursför-stärkning. Den successiva minskningen av ramen beror främst på
den tids-mässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond.
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            3 726           -682            ±0              +70
+105            ±0
1998            3 558           -853            ±0              ..
+105            ±0
1999            3 461           -1 096          ±0              ..
+105            ±0
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi204 att EU:s gemensamma
strukturfonder används för att medfinansiera satsningar inom utgiftsområdet
och anser att regionalpolitiken som en följd härav bör ses över. Redan nu
föreslår partiet en nedjustering av vissa anslag, däribland direkt
företagsstöd. En lika stor minskning av ramen för utgiftsområdet föreslår
Moderata sam-lingspartiet också i kommittémotionen A304 (yrkande 21).
Vänsterpartiet ansluter sig i motion Fi212 i stort till inriktningen inom
ut-giftsområdet, men avvisar den föreslagna minskningen av transportstödet
med 70 miljoner kronor.
Miljöpartiet avvisar i motion Fi213 den föreslagna minskningen av anslag
till ersättning för nedsättning av socialavgifter och förordar att ramen
ökas i motsvarande utsträckning.
Arbetsmarknadsutskottet godtar i sitt yttrande (AU2y) regeringens beräk-
ningar av utgifterna för regional utjämning och utveckling för år 1997 samt
de preliminära ramarna för åren 1998 och 1999. Arbetsmarknadsutskottet
anser således att propositionen bör tillstyrkas i dessa delar och att
motioner-na Fi204 (m), A304 (m) yrkande 21, Fi212 (v) och Fi213 (mp) bör
avstyrkas i motsvarande delar.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna biträ-
der i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforsk
-ning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Naturvårdsverket,
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens
strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.
Enligt propositionen (avsnitt 4.4.5) skapas inom utgiftsområdet trots be-
sparingar utrymme för några förstärkningar genom omprioriteringar. En
satsning på den biologiska mångfalden och ett informationsnät via Internet
till stöd för miljöarbetet föreslås. Ett bidrag till skoterleder skall
minska störningarna i fjällen. Regeringen avser att arbeta för ett grönare
näringsliv. Regeringens förslag för budgetåret 1997 innebär att den av
riksdagen tidiga-re beslutade besparingen om 20 miljoner kronor genomförs (
1995/96:FiU10).
I förhållande till vad som redovisats i regeringens vårproposition har till
utgiftsområdet ca 7 miljoner kronor förts över från utgiftsområde 16 Utbild
-ning och universitetsforskning för lokalkostnadstäckning vid universitet
och högskolor. Vidare har utgiftsområdet ökats med nominellt 25 miljoner
kro-nor avseende uppskattade medel från EU-fonden LIFE samtidigt som mot-
svarande belopp beräknats under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EU.
Från utgiftsområdet har härutöver gjorts en överföring med 2 miljoner kro-
nor till utgiftsområde 1.
För år 1998 planeras besparingar om ytterligare 177 miljoner kronor. Vi-
dare bortfaller fr.o.m. år 1999 resterande medel från energiskatteöverens-
kommelsen, 58 miljoner kronor. Regeringen har gett Naturvårdsverket i
uppdrag att redovisa alternativa förslag till besparingsåtgärder för år
1998 och 1999 inom verkets ansvarsområde.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            1 330           ±0              +290            +564
+900            +165
1998            1 174           ±0              +290            ..
+961            +300
1999            1 139           ±0              +290            ..
+980            +300
I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna yrkas att på utgiftsområde 20
avsätts 290 miljoner kronor utöver regeringens förslag för olika insatser
inom miljöområdet. Det utökade beloppet föreslås användas för bl.a. mark-
inköp för att värna den biologiska mångfalden, kalkning mot försurning samt
miljöforskning.
I motion Fi212 av Vänsterpartiet  yrkas att på utgiftsområde 20 avsätts 564
miljoner kronor utöver regeringens förslag. Härav föreslås att 110 mil-
joner kronor används för inköp av naturmark i Sverige för att bevara de
sista orörda markerna. Den ekonomiska ramen för sanering av miljöskadade
områden höjs med 190 miljoner kronor. Härutöver föreslås 100 miljoner
kronor tillföras en ekologisk omställningsfond för att användas till bl.a.
energieffektivisering i byggnader och utveckling av ekologiskt uthålliga
system i trafik och VA-sektorn.
I motion Fi213 av Miljöpartiet de gröna  yrkas att 900 miljoner kronor av-
sätts på utgiftsområde 20 utöver regeringens förslag för år 1997. Motionä-
rerna är kritiska till de neddragningar som regeringen gör på miljöområdet.
Anmärkningsvärt är den internationellt sett låga ambitionsnivån när det
gäller att skydda hotade naturområden, hotade växt- och djurarter samt att
inrätta tillräckligt med reservat för att klara de redovisade behoven. Den
internationella kritiken mot Sverige har vuxit under senare år. Den
tidigare anslagsnivån för kalkningsverksamheten bör återställas.
Ytterligare 500 miljoner kronor bör avsättas för skydd av urskogar och 200
miljoner kronor för skydd av naturområden. Ramen föreslås utökad också för
att kunna sane-ra gamla industriområden och avfallsupplag.
I motion Fi214 av Kristdemokraterna  yrkas att 165 miljoner kronor anslås
på utgiftsområdet utöver regeringens förslag för år 1997. Motionärerna
anser att större belopp  bör anslås till Statens naturvårdsverk,
miljöövervakning, bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
investeringar inom miljöområdet, miljö- och kretsloppsforskning respektive
sanering och åter-ställning av miljöskadade områden. I motionen yrkas
vidare att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda medel från
forskningsstiftelserna för att finansiera forskning inom utgiftsområde 20.
Förslaget att för kom-mande år använda medel från forskningsstiftelsen
MISTRA bör avvisas. Staten bör enligt motionärerna fortsätta att bedriva
miljöforskning med egna medel.
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU1y) att de föreslagna
bespa-ringarna innebär att många i och för sig angelägna ändamål drabbas.
Ut-skottet instämmer emellertid i att det statsfinansiella läget kräver
omfattande besparingar även inom miljöområdet. Utskottet tillstyrker
regeringens för-slag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 och avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi211 (fp), Fi212 (v) och Fi214 (kd).
Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna biträder i var sin avvi-
kande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområde  20 Allmän miljö- och naturvård.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets samman-
fattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energi-
systemet, energiforskning samt de statliga insatserna för krigslagring av
olja. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är
verksamma inom utgiftsområdet. Överväganden och förslag avseende Nät-
myndigheten vid NUTEK och Affärsverket svenska kraftnät redovisas också
under detta utgiftsområde.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) konstateras att det för närvarande pågår
överläggningar om energipolitiken i vilka samtliga riksdagspartier deltar.
Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års överenskommel-se
, Energikommissionens betänkande och remissvaren nå en bred parlamen-tarisk
överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m
.m. Ramen för utgiftsområdet kan som angavs i den ekonomiska vårpropo-
sitionen komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska
propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen
skall vara statsfinansiellt neutrala, sägs det.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            474             ±0              ±0              ±0
+1 000          ±0
1998            429             ±0              ±0              ±..
+1 000          ±0
1999            400             ±0              ±0              ..
+1 000          ±0
I motion 213 av Miljöpartiet de gröna föreslås en ökning av ramen för ut-
giftsområde 21 Energi med 1 000 miljoner kronor för vardera åren 1997, 1998
och 1999. Sammanfattningsvis sägs i motionen att betydande insatser krävs
för att miljöanpassa Sveriges energiförsörjning. Tidigare riksdagsbe-slut
om att kärnkraften skall avvecklas till senast år 2010 måste fullföljas.
Användningen av fossila bränslen måste begränsas och på lång sikt avveck-
las, enligt motionärerna. De anser vidare att energikällor såsom vind, sol
och bioenergi måste nyttjas i betydligt större utsträckning, och att
enerigeffekti-viseringen måste förstärkas. Det främsta styrmedlet för en
omställning av energiförsörjningen anses vara en skattereform där icke
förnybara och miljö-störande energislag beläggs med väsentligt högre
energiskatter som en del av en skatteväxling, i syfte att åstadkomma
ändrade prisrelationer som gör det lönsamt för aktörerna på energimarknaden
att starta omställningen. Därut-över kommer det att behövas kompletterande
insatser i form av statliga in-vesterings- och utvecklingsbidrag under en
övergångsperiod, anser motionä-rerna. De föreslår att ytterligare 1 miljard
kronor skall avsättas till utgiftsom-råde 21 Energi.
I motion N424 (mp) finns ett yrkande (3) som är hänvisat till finansut-
skottet och som avser ramen för utgiftsområde 21 Energi för budgetåren 1998
och 1999. Där föreslås en ökning med 1 miljard kronor utöver rege-ringens
förslag. Ställning till fördelningen på anslag avses tas i samband med
kommande budgetpropositioner, sägs det. I den nämnda motionen  redovisas i
övrigt Miljöpartiets förslag beträffande utgiftsområde 21 för budgetåret
1997 i enlighet med vad som nyss angetts för motion Fi213 (mp), men med mer
utförliga motiveringar.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) regeringens förslag
till ramnivå för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna Fi213 (mp) och N424 (mp).
Miljöpartiet de gröna biträder i en avvikande mening sitt partis förslag
till ramnivå för utgiftsområde 21 Energi.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande
informationsteknik-frågor. I utgiftsområdet ingår sektorforskning och
miljöfrågor. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1996 beräknas uppgå
till ca 26,7 miljarder kronor, varav ca 24 miljarder kronor avser
investeringar och underhåll av vägtrafikens och järnvägstrafikens
infrastruktur.
I budgetpropositionen redovisar regeringen en besparing på 210 miljoner
kronor för budgetåret 1997 och en besparing på 95 miljoner kronor för bud-
getåret 1998. Dessutom kommer utgifter för 350 miljoner kronor som plane-
rats till år 1998 att senareläggas till år 2000-2001.
Regeringen anför att den under hösten 1996 avser att återkomma till riks-
dagen med förslag om den långsiktiga infrastrukturförändringen för perioden
1998-2007. Regeringen anför vidare att den avser att under våren 1998
förelägga riksdagen förslag till ett nytt kommunikationspolitiskt beslut. I
det sammanhanget kommer förslag om långsiktig inriktning och resurstilldel-
ning att lämnas.
Regeringen föreslår att ramen för 1997 uppjusteras med 26 miljoner kro-nor
jämfört med vårpropositionen. Det beror huvudsakligen på en överföring av
medel till Post- och telestyrelsen för upphandling av handikapptjänster,
tillkommande kostnader för övervakningen av M/S Estonia samt en minsk-ning
av ramen med anledning av justeringar av banavgifterna.
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            25 063          -1 871          -1 300          -1 000
-1 115          -50
1998            24 511          -3 733          -1 400          ..
+719            -50
1999            25 472          -5 581          -900            ..
+988            -50
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 en minskning av utgifts-
ramarna. Besparingarna kan huvudsakligen åstadkommas genom en ned-dragning
av investeringsvolymen inom väg- och järnvägsbyggandet. Därige-nom uppstår
också en minskad kostnad för drift och underhåll. Bl.a. leder en ökad
konkurrensupphandling av anläggnings- och underhållsarbeten till minskade
kostnader.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 besparingar som kan
åstadkommas genom neddragningar i väg- och järnvägsbyggandet och ge-nom
minskat rederistöd.
Vänsterpartiet yrkar i motion Fi212 att utgiftsramen för 1997 skall mins-
kas bl.a. med hänvisning till att anslagen för byggande, drift och
underhåll av statliga vägar kan minskas kraftigt. För att stimulera
järnvägsresandet bör banavgiften för godstrafiken tas bort. Vidare bör ett
bidrag anvisas för pris-stöd till SJ:s persontrafik. Därutöver bör medel
anvisas för att stödja järnvä-gar, kollektiv länstrafik och andra
miljöanpassade kommunikationsslag.
Miljöpartiet de gröna redovisar i motion Fi213 en minskning av utgifts-
ramen för 1997. Miljöpartiet förordar en satsning på energisnåla
transporter och insatser för att reducera buller. I stället för att
genomföra dyra väginves-teringar som ytterligare stimulerar trafikökningar
bör de vägdelar som är allvarligt eftersatta förbättras. Spårburen trafik
bör enligt motionen gynnas genom investeringar i nya spårsträckningar,
utökad spårkapacitet på vissa sträckningar, investeteringar för ökad
bärighet m.m. För åren 1998 och 1999 föreslårs en höjning av utgiftsramarna
.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 vissa besparingar inom ut-
giftsområdet. Motionärerna vill öka anslagen till miljöforskning och minska
anslagen till Vägverkets och Banverkets administrationskostnader.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU1y) regeringens förslag och
av-styrker motionerna Fi204, Fi211, Fi212, Fi213 och Fi214 i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänster-
partiet och Miljöpartiet de gröna har var för sig avgivit avvikande
meningar till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Inom utgiftsområdet jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
redovisas utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP),
den gemensamma fiskepolitiken samt nationellt beslutade åtgärder inom dessa
näringar. Vidare redovisas utgifter för växtskydd, djurskydd och
djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också
anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av
biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen
, skogsbruket och rennäringen.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen en utökning av miljöpro
-grammet för att bidra till bibehållandet av öppna landskap. Utökningen
innebär ett motsvarande återflöde från EU. Ett nytt investeringsstöd för
jordbruket med prioritet för de sju nordligaste länen införs. Förslaget för
budgetåret 1997 innebär besparingar som totalt uppgår till 223 miljoner
kronor.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            13 324          +26             +600            +169
+160            +219
1998            13 310          +27             +600            ..
+225            +219
1999            13 378          +27             +600            ..
+315            +219
I Moderata samlingspartiets motion Fi204 föreslås en fördelning av utgif-
terna på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 26 miljo-
ner kronor år 1997 i förhållande till regeringens förslag. Ytterligare
satsning görs på miljöprogrammet med 30 miljoner kronor. Denna förstärkning
skall användas till våtmarksstöd och till miljöåtgärder i anslutning till
det konven-tionella åkerbruket. Vidare föreslås vissa besparingar på
Fiskeriverket. Fri-gjorda medel bör användas till fiskevård på statens
vatten. Skogsvårdsorga-nisationen skall tillföras 5 miljoner kronor  för
rådgivning.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi211 föreslås en fördelning av utgifter-
na på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 600 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Utgiftsökningen avser i sin
helhet en förstärkning av miljöprogrammet och föreslås finansieras med en
arealskatt för de jordbrukare som mottar EU-stöd. Tillsammans med övriga
förslag till miljöförbättrande åtgärder förväntas effekten bli densamma som
med regeringens förslag. Förslaget ger dock ett större bidrag från EU.
I Vänsterpartiets motion Fi212 föreslås en fördelning av utgifterna på ut-
giftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 169 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag. Ytterligare 100 miljoner kronor
skall tillföras miljöersättningsprogrammet. Inom den utökade ramen föreslås
bl.a. ett särskilt fjällmiljöprogram. Programmet skall ta hänsyn till fjäll
- och in-landsjordbrukets speciella förutsättningar, ge kompensation till
stödområde 4 och innehålla ersättning också för rovdjursrivna tamdjur. För
att möjliggöra en avtrappning av avbytarstödet anslås 35 miljoner kronor
utöver regering-ens förslag. Ytterligare 20 miljoner kronor tillförs
fiskevården och ersätt-ningen till övriga viltskador förstärks med
ytterligare 6 miljoner kronor. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
får ytterligare 8 miljoner kronor.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi213 föreslås en fördelning av utgifterna
på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 160 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionärerna är
avbytar-verksamheten viktig och den måste därför värnas. Den ger arbeten i
gles-bygd och då i första hand till kvinnor. Det vore bra om
jordbruksnäringen själv kunde finansiera verksamheten. För att möjliggöra
omställningen bör ytterligare 35 miljoner kronor tillföras avbytartjänsten.
För att stimulera omställningen till ekologisk odling föreslås en ökad
stödnivå på ca 600 kr/ha. För detta krävs ytterligare 50 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Vidare bör ytterligare 5 miljoner kronor avsättas för
ersättning eller bidrag till rovdjursrivna renar. Fiskevården tillförs 20
miljoner kronor utöver rege-ringens förslag.
I Kristdemokraternas motion Fi214 föreslås en fördelning av utgifterna på
utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 219 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionärerna skall EU
:s miljöstödsprogram användas fullt ut. Ytterligare 100 miljoner kronor bör
avsättas för detta ändamål. En fortsatt avbytartjänst kräver ytterligare 85
miljoner kronor och ett förstärkt LFA-stöd tillförs 15 miljoner kronor
utöver regeringens förslag. Bibehållande av resurserna för
djurskyddsverksamhet och rennäring innebär ytterligare 10 respektive 9
miljoner kronor.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU1y) regeringens bedömning att
verksamheten kan genomföras inom den ram som beräknats för utgiftsområ-det.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren
1997-1999. Samtidigt avstyrker utskottet motsvarande förslag i motionerna
Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet samt Kristdemokra-
terna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag
till ramnivåer för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar en bred verksamhet, där den gemensamma nämna-ren är
insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att regeringen avser att fortsätta
satsa på utvecklingen av småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa
delar av näringslivet skall bidra till en högre tillväxt och sysselsättning
. Modern IT-teknik hos bl.a. Patent- och registreringsverket avses göra
information mer lättillgänglig. Ett ökat samarbete mellan Konkurrensverket
och länsstyrelser-na bör utveckla det konkurrensfrämjande området
ytterligare, sägs det. Rege-ringen avser att även fortsättningsvis
prioritera insatser inom området tek-nisk forskning och utveckling.
Fortsatta satsningar skall göras på export-främjande verksamhet, och
systemet för exportkreditgarantier skall effektivi-seras. De
konsumentpolitiska mål som riksdagen beslöt om år 1995 skall fullföljas,
heter det vidare.
Regeringens ambition är att huvuddelen av den besparing på 200 miljoner
kronor som görs inom teknisk forskning och utveckling skall kunna kom-
penseras genom stiftelsemedel. Besparingen på området teknisk forskning och
utveckling (anslag D 1) uppgår dock, enligt vad som sägs på annan plats i
budgetpropositionen, till ett högre belopp än 200 miljoner kronor, nämligen
286,6 miljoner kronor. I propositionen anges att ambitionen även i fråga om
detta belopp är att huvuddelen skall kunna kompenseras genom stiftelseme-
del.
Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) innebär en förstärkning av de
tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering genom ökad samverkan
mellan lokala, regionala och centrala insatser, sägs det.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet1
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            2 860           +161            -63             +1 052
-188            +506
1998            2 594           +162            -63             ..
-218            +806
1999            2 579           +162            -63             ..
-228            +1106
1 Det för Vänsterpartiet i motion angivna värdet har av partiets
företrädare i närings-utskottet jämkats med 7 miljoner kronor.
Enligt motion Fi204 av Moderata samlingspartiet är näringspolitikens
främsta uppgift är att skapa bättre förutsättningar för företag och
företagare. Motionärerna föreslår en ökning av ramen för utgiftsområde 24
Näringsliv med 161 miljoner kronor för år 1997.
Motionärerna avvisar regeringens besparing när det gäller teknisk forskning
och utveckling. Att - som regeringen förordar - låta medel från forsknings-
stiftelserna ersätta de ordinarie forskningsanslagen kommer att leda till
att den tekniska forskningen utarmas i Sverige, heter det. På sikt anses
detta kunna hota svenska företags teknikförsörjning och konkurrenskraft.
Inom konkurrensområdet föreslås i motionen skärpningar av regelverket i
syfte att åstadkomma bättre konkurrens och att underlätta Konkurrensverkets
arbete. När det gäller konkurrensforskningen anser motionärerna att den
långsiktiga  nivån på anslaget måste bibehållas på nuvarande nivå, även om
en neddrag-ning för nästa budgetår kan täckas med reservationer.
I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna föreslås en minskning av ramen
för utgiftsområde 24 Näringsliv med 63 miljoner kronor för vardera åren
1997, 1998 och 1999. I motionen sägs att besparingen avser diverse närings-
politiska stöd.
En ökning av ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv föreslås i Vänsterparti-
ets motion Fi212 med 1 059 miljoner kronor för budgetåret 1997. Av den
föreslagna ökningen faller 540 miljoner kronor på småföretagsutveckling och
287 miljoner kronor på teknisk forskning och utveckling.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en minskning av ramen för
utgiftsområde 24 Näringsliv med 188 miljoner kronor för år 1997. Samman-
fattningsvis konstateras i motionen att Miljöpartiet de gröna föreslår
minska-de bidrag till företag och starkare profil för små företag och
miljöinriktade projekt. Bidrag till företag har i flera sammanhang visat
sig ge liten eller ingen positiv effekt; det gynnade företaget tar ofta
marknadsandelar från icke gynnade företag, hävdar motionärerna. De anser
att bidragens träffsäkerhet är dålig, eftersom det är svårt att veta vilka
företagsidéer som är hållbara.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 sammantaget en ökning av ra-men
för utgiftsområde 24 Näringsliv med 506 miljoner kronor. Kristdemo-kraterna
anser att åtgärder bör vidtas i syfte att en ny marknad för tjänster
riktade till hushållen skall öppnas. Detta föreslås ske genom bl.a.
införande av ett system med stimulanser riktade till enklare
hushållstjänster enligt dansk modell. För detta ändamål har beräknats 300
miljoner kronor under ett nytt anslag. I motionen avvisas vidare
regeringens neddragning på anslaget till teknisk forskning och utveckling
och förordas att ytterligare 200 miljoner kronor skall anslås för år 1997.
I motionen yrkas också avslag på regeringens förslag om att få använda
medel från forskningsstiftelserna för att finansiera forskning inom
utgiftsområdena 16, 20 och 24.
Motionärerna förordar en ökad utförsäljning av statliga företag i enlighet
med vad som beslutades om under den förra mandatperioden. Skälen för
privatiseringar anges vara följande: att renodla statens roll, att sprida
ägan-det, att skapa mer livskraftiga företag, att skapa utrymme för
nödvändiga investeringar i de företag som för närvarande är statliga samt
att minska statens räntebörda genom ett minskat upplåningsbehov.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) regeringens förslag
till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag
i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Näringsutskottet kommenterar i sitt yttrande frågan om anslaget till
teknisk forskning och utveckling (D 1). Enligt utskottets mening är teknisk
forsk-ning och utveckling av grundläggande betydelse för möjligheterna att
uppnå ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i näringslivet.
Teknikutveckling och produktförnyelse är strategiska faktorer för de
svenska företagens kon-kurrenskraft. Utformningen av den industrirelaterade
forskningen är härvid av avgörande betydelse. Det är, enligt
näringsutskottets mening, angeläget att samverkan mellan näringsliv och
universitet/högskola främjas och att forskningsresultat förs ut till
företagen. NUTEK har när det gäller den in-dustrirelaterade forskningen en
viktig uppgift.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 24 Näringsliv.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd
till verksamhet i kommuner och landsting, men även för att, i kombination
med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga
förutsättning-ar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan bidrag lämnas
till särskil-da insatser i vissa kommuner och landsting.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) konstaterar regeringen att anslagen till
kom-munsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas på en bedömning
av sektorns skattefinansierade utrymme. De senaste åren har bidragen i
huvud-sak hållits nominellt oförändrade med undantag av sådana justeringar
som gjorts i enlighet med finansieringsprincipen.
I syfte att åstadkomma stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn
har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala ekonomin för
åren 1997 och 1998. Regeringen anmäler i propositionen också att den har
haft överläggningar med de båda kommunförbunden om de ekonomiska
regleringar som skall göras med hänsyn till överenskommelsen. I propositio-
nen föreslås därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner
och landsting med anledning av förslaget till ändrad beskattning av bilför-
mån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna. Dessutom
föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996 ändrade systemet
för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting.
Förslag till ram för utgiftsområde för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            83 612          -15 693         +500            +400
0               -2 600
1998            83 622          -17 956         +500            ..
+1 200          -2 600
1999            83 762          -18 629         +500            ..
+1 200          -2 600
I partimotionen Fi204 föreslår Moderata samlingspartiet en minskning med 15
693 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionä-
rerna skall det moderata alternativet för kommunerna ge helt andra arbets-
förutsättningar. Genom skattesänkningar skall medborgarna ges bättre eko-
nomi med större valfrihet samtidigt som tillväxten blir högre och antalet
nya arbetstillfällen blir fler. Trycket på socialbidragen blir också mindre
. I en särskild kommittémotion Fi613 om den kommunala sektorn läggs olika
förslag till avregleringar och ökad konkurrensutsättning fram. Mot bakgrund
av dessa förslag föreslår motionärerna en minskning av bidragen till kom-
munsektorn med 3 099 miljoner kronor. Därutöver föreslås en minskning med 4
649 miljoner kronor som syftar till att återställa det ursprungligen
antagna utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn.
I övrigt föreslås i motionen minskningar av statsbidragen för att
neutralise-ra den automatiska ökning av de kommunala skatteintäkterna som
följer av att de avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4 020 miljoner kronor)
, att kostna-derna minskar till följd av en ytterligare karensdag (-1 550
miljoner kronor) samt införande av vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt
för barnomsorgs-kostnader (-2 376 miljoner kronor.)
Folkpartiet liberalerna förordar i sin motion Fi211 en ökning av kom-
munbidragen med 500 miljoner kronor per år i förhållande till regeringens
förslag.
Enligt motionen behöver kommuner och landsting tillföras ytterligare re-
surser för att klara vården och utbildningen. Resurser bör överföras till
vård-sektorn från försäkringskassorna, och ett statligt stimulansbidrag
till äldrebo-ende bör införas. Partiet återkommer också med tidigare
framförda förslag till jämkningar i det statliga skatteutjämningssystemet,
så bör t.ex. pengarna till den s.k. kommunakuten ingå i utjämningssystemet.
Motionärerna hävdar också att 5-10 miljarder på sikt kan frigöras genom bl.
a. ökad konkurrensut-sättning, avveckling av kommunala bolag och förnyelse
av de kommunala verksamhetsformerna. I motion So423 (fp) ställs krav på ett
stimulansbidrag på 500 miljoner kronor till de kommuner som vill utveckla
äldreboendet. För ändamålet bör ett motsvarande belopp anvisas under
utgiftsområde 25 All-männa bidrag till kommuner (yrkandena 1 och 24).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att kommunbidragen bör tillföras
ytterligare 400 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Motio-närerna förordar således att bidraget till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting bör fördubblas, från 400 miljoner  konorr enligt
regeringens förslag till 800 miljoner kronor. I partiets skattemotion
förordas att arbetsgi-varavgifterna för kommuner och landsting sänks med 5
miljarder kronor. Enligt motion So424 (v) skall de frigjorda medlen
möjliggöra för kommuner och landsting att behålla sin personal inom
barnomsorgen, skolan och äldre-omsorgen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 samma ram för år 1997 vad
gäller utgiftsområde 25 som regeringen. Motionärerna räknar samtidigt med
att kommunsektorns ekonomiska förutsättningar för år 1997 skall förbättras
med ca 2,8 miljarder kronor på grund av de åtgärder som Miljöpartiet före-
språkar. Genom att inte höja de avdragsgilla egenavgifterna urholkas inte
kommunernas och landstingens skatteunderlag.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ, som presenteras i motion
Fi214, beräknat en minskning av utgiftsramen i förhållande till
propositionen på 2 600 miljoner kronor. Enligt motionärerna är detta en
direkt konsekvens av ett återinförande av vårdnadsbidraget som innebär en
avlastning på kom-munernas ekonomi. Motionärerna räknar vidare med att ett
genomförande av partiets ekonomiska politik skulle innebära ytterligare 6,5
miljarder kronor till kommunsektorn genom ett större skatteunderlag.
Finansutskottet konstaterar att ambitionen i samband med de senaste årens
sanering av statsfinanserna bl.a. har varit att kommunala kärnverksamheter
som skolan, vården och omsorgen skall prioriteras framför statliga
transfere-ringar. Under en period då stora besparingar har gjorts i de
statliga utgifterna har därför statsbidragen till kommuner och landsting i
princip hållits nomi-nellt oförändrade. På kommunal nivå har samtidigt en
anpassning gjorts till knappare ekonomiska resurser. Anpassningen har
inneburit en väsentligt ökad produktivitet på många håll men också minskad
konsumtion och mins-kad sysselsättning. Kvaliteten i verksamheten har dock
under denna period på ett rimligt sätt kunnat upprätthållas. Underlag för
att bedöma detta inom olika verksamhetsområden har regeringen redovisat i
skrivelse 1995/96:194 Utvecklingen inom den kommunala sektorn (bet. 1996/97
:FiU7).
Utskottet delar regeringens bedömning att det även under de närmaste åren
krävs en restriktivitet när det gäller utvecklingen av de offentliga
utgifterna och att kommunsektorn måste lämna sitt bidrag därtill. Utskottet
kan därför ställa sig bakom förslaget att statbidragen även de närmaste
åren skall vara nominellt oförändrade. Enligt utskottets mening är den
avvägning som gjorts i propositionen rimlig i nuvarande statsfinansiella
läge. Utskottet har heller ingen annan bedömning än regeringen beträffande
vikten av att skattetrycket inte ökas och att ekonomisk balans uppnås i
kommuner och landsting.
För åren 1997 och 1998 har en överenskommelse om den kommunala ekonomin
träffats mellan regeringen och de två kommunförbunden i syfte att skapa
stabila spelregler. Utskottet uttalade redan i samband med beredningen av
den ekonomiska vårpropositionen sin tillfredsställelse med uppgörelsen (bet
. 1995/96:FiU10). Utskottet vidhåller att överenskommelsen utifrån kraven
på en stabilisering av de offentliga finanserna skapar förutsättningar att
upprätthålla en i möjligaste mån god utveckling av den kommunala verk-
samheten.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
I utgiftsområdet ingår utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda
utgifter. Utgiftsområdet omfattas inte av utgiftstaket.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att prognoser på utvecklingen av rän-
teutgifterna försvåras av de olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret
använder sig av, eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper kan leda
till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet¹
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            104 155         ±0              -500            +300
±0              -800
1998            102 963         ±0              -1 500          ..
±0              -1 600
1999            101 394         ±0              -2 500          ..
±0              -2 400
¹ Moderata samlingspartiet har i sin ekonomiska motion inte angivit någon
nivå för stats-
skuldsräntorna.
Folkpartiet räknar i motion Fi211 med att statsskuldsräntorna skall bli
lägre i partiets budgetalternativ till följd av försäljningen av statliga
företag.
Vänsterpartiet har i motion Fi212 belastat sitt budgetalternativ med ökade
ränteutgifter till följd av det större budgetunderskott som framkommer med
partiets förslag.
Kristdemokraterna tillgodoräknar i motion Fi214 sitt budgetalternativ
minskade ränteutgifter till följd av partiets förslag om utförsäljning av
statli-ga företag.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet omfattar Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens all-
männa budget (EG-budgeten). Avgiften består av fyra komponenter: tullar,
särskilda tullar på jordbruksprodukter samt sockeravgifter, mervärdesskatte
-baserad avgift och avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. De totala
utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 20 miljarder
kronor.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att avgiften har reviderats i för-
hållande till de beräkningar som presenterades i vårpropositionen. Föränd-
ringarna föranleds till större delen av justering av antagandena för utveck
-lingen av tullar och importavgifter, men även av justering av antagandena
för utveckling av mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med
hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag för utgiftsområdet pre-
senteras i efterföljande tabell. Som framgår av tabellen har inget av
opposi-tionspartierna föreslagit någon annan ram för utgiftsområdet än vad
rege-ringen föreslagit.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            20 525          ± 0             ± 0             ± 0
± 0             ± 0
1998            21 535          ± 0             ± 0             ..
± 0             ± 0
1999            22 515          ± 0             ± 0             ..
± 0             ± 0
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av
statsbudgeten redovisas dock försäkringen för allmän tilläggspension (ATP),
försäkringen för delpension samt arbetsskadeförsäkringen.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) uppges att besparingar genomförts i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Åtgärderna
inne-fattar besparingar inom ATP genom ändrade kriterier för rätt till
förtidspen-sion (prop. 1996/97:28), ändrad beräkning av antagandepoäng och
en för-kortning av tiden för omställningspension till efterlevande.
Regeringen före-slår dock inga förändringar i reglerna för barnpension
vilket innebär att denna tidigare aviserade besparing ersatts av andra.
Förslag till ram för socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet¹
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet¹
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna
1997            131 957         -1 790          -1 550          +75
±0              -2 250
1998            136 712         -4 069          -2 850          ..
+630            -3 500
1999            142 082         -8 125          -4 275          ..
+1 300          -5 250
¹ De för Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet angivna värdena har av
partiernas
företrädare i socialförsäkringsutskottet justeras med hänsyn till att vissa
förslag hänförts
till fel utgiftsområden i respektive partis motioner.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi204 att besparingar kan
göras inom ATP genom en höjd faktisk pensionsålder. I motionen föreslås
också att en besparing skall göras genom att nya delpensioner inte beviljas
fr.o.m. år 1997. Besparingar bör också göras inom arbetsskadeförsäkringen.
Ett motsvarande förslag framförs i motion Sf254 (m).
Folkpartiet räknar i motion Fi211 med att kunna minska utgifterna inom
området med drygt 1,5 miljarder kronor under 1997.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att antagandepoängen för ATP för
förtidspensionärer skall beräknas på annat sätt och föreslår en smärre upp-
justering av ramen för området.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Sf253 ingen jämkning av nivån för
budgetåret 1997 i förhållande till regeringens förslag. För budgetåren 1998
och 1999 bör emellertid ytterligare medel tillföras. Motionärerna uppger
att de därvid  tagit hänsyn till den effekt på utgifterna som Miljöpartiets
förslag om höjd miljöskatt ger.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 att ramen för området minskas
under de närmaste åren.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) inte något att
erinra mot regeringens beräkning av utgifterna för socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten och avstyrker därför motsvarande förslag i
motionerna Fi204 (m), Sf254 (m) yrkande 41, Fi211 (fp), Fi212 (v), Sf253 (
mp) yrkande 13 samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna och Kristdemokraterna biträdde i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till nivå för sektorn.
Statsbudgeten
Omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-hetsförsäkringen
Bakgrund
Som ett led i ansträngningarna att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000 har riksdagen tidigare i år beslutat om vissa förändringar av
arbetslös-hetsförsäkringen (prop. 1995/96:222, FiU15, rskr. 307). Genom
förändring-arna, som skall träda i kraft den 1 januari 1997, kom
arbetslöshetsförsäkring-ens roll som omställningsförsäkring att markeras på
ett tydligare sätt.
Det skedde genom att det s.k. arbetsvillkoret skärptes för dem som tidigare
inte uppburit arbetslöshetsersättning. För rätt till en första
ersättningsperiod skulle således i fortsättningen krävas att den arbetslöse
i princip arbetat på minst halvtid under minst nio månader. Dessutom skulle
arbete med rekryte-ringsstöd inte längre kvalificera för en första
ersättningsperiod.
Även för rätten till en ny ersättningsperiod skulle kraven på den sökande
ökas i vissa avseenden.
Vidare infördes en bortre gräns för ersättningen. Möjligheten att omväx-
lande uppbära arbetslöshetsersättning och delta i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd begränsades därvid till högst tre års ersättningstid. Denna tid
skulle dock kunna förlängas till högst fyra år om den sökande under
ersättningsti-den utfört reguljärt förvärvsarbete eller deltagit i reguljär
utbildning.
För den som före årsskiftet 1996/97 påbörjat en ersättningsperiod skulle
redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående perioden räknas in i den
totala ersättningstiden. Den bortre gränsen skulle dock börja räknas
tidigast från den 1 januari 1996. Därmed skulle ingen kunna utförsäkras
förrän tidi-gast den 1 januari 1999.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande sommaren 1996
När arbetsmarknadsutskottet yttrade sig i ärendet (1995/96:AU6y) framförde
utskottet vissa betänkligheter. Enligt arbetsmarknadsutskottet fanns det
goda skäl att avvakta med beslut om mera ingripande förändringar till dess
att den då sittande a-kasseutredningen, ARBOM, lagt fram sina förslag.
Arbets-marknadsutskottet erinrade också om de många ändringar som gjorts i
för-säkringen under senare år.
Likväl ville arbetsmarknadsutskottet inte motsätta sig de föreslagna änd-
ringarna, bl.a. mot bakgrund av det nära samband som förelåg mellan försäk-
ringen och den nya inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshets-
försäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring för personer med
fast förankring på arbetsmarknaden, betonade arbetsmarknadsutskottet, som
därför såg det som naturligt att dessa principer konkretiserades genom lag-
regler om skärpt arbetsvillkor och en bortre gräns i försäkringen. Arbets-
marknadsutskottet påverkades i sin bedömning också av de kraftigt ökade
kostnaderna för arbetslöshetsersättningen, vilka följde på det försämrade
arbetsmarknadsläget.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande hösten 1996
I sitt över budgetpropositionen avgivna yttrande (AU1y) återkommer ar-
betsmarknadsutskottet till sommarens beslut. Arbetsmarknadsutskottet erin-
rar nu om att de då beslutade ändringarna ännu inte har trätt i kraft.
Sedan beslutet har ARBOM lagt fram sitt slutbetänkande med förslag om en ny
försäkring, och enligt regeringens planer skall en proposition i ämnet
läggas fram under våren. De i somras beslutade ändringarna har i vissa
delar mött kritik, och för arbetsmarknadsutskottet står det klart att de i
några avseenden fått effekter som inte är godtagbara. Regeringen har t.ex.
redan i budgetpro-positionen föreslagit vissa justeringar.
Dessa omständigheter sammantagna talar enligt arbetsmarknadsutskottet för
att man bör skjuta upp den beslutade ändringen i försäkringen. Gör man det
kan man förhoppningsvis vinna i klarhet och överskådlighet. Berörda organ
får också möjlighet att lägga fram synpunkter inte bara på de mera
övergripande frågorna.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen vid utformningen av sitt
mera genomgripande ändringsförslag beaktar de grundprinciper som utskot-tet
redan tidigare ställt sig bakom, nämligen att arbetslöshetsförsäkringen
skall vara ett skydd för personer med fast förankring på arbetsmarknaden
och att den skall ha karaktären av omställningsförsäkring.
Skjuter man upp omläggningen av försäkringen leder det enligt arbets-
marknadsutskottet till att utgifterna på framför allt utgiftsområde 13
Ekono-misk trygghet vid arbetslöshet ökar. Även utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv berörs emellertid. Fördelningen mellan de båda
utgiftsområde-na beräknar arbetsmarknadsutskottet till 80/20.
Utgiftsökningen kan för budgetåret 1997 uppskattas till brutto 1 155
miljoner kronor, varav alltså 924 miljoner kronor på utgiftsområde 13.
Netto, sedan de ökade skatteintäkterna beaktats, motsvarar detta en
budgetförsvagning på 693 miljoner kronor, påpekar arbetsmarknadsutskottet,
som även erinrar om att kostnadsökningen blir mindre ifall omläggningen får
träda i kraft tidigare än den 1 januari 1998.
En sådan kostnadsökning kan finansieras på olika vägar, framhåller ar-
betsmarknadsutskottet. Antingen kan en lika stor besparing göras inom ut-
giftsområdena eller också kan inkomstsidan förstärkas genom ökade avgif-ter
. Det kan, påpekar arbetsmarknadsutskottet, exempelvis ske genom att
finansieringsavgiften enligt 57 § lagen om arbetslöshetsförsäkring höjs. I
det senare fallet skall de ökade utgifterna hanteras inom ramen för
tekniken med budgeteringsmarginalen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Såsom arbets-
marknadsutskottet påpekar finns det en stark koppling mellan arbetslöshets-
försäkringen och arbetsmarknadspolitikens nya inriktning. En reformering av
arbetslöshetsförsäkringen är ett nödvändigt led i ansträngningarna att
halvera den öppna arbetslösheten.
Några av de beslutade ändringarna har emellertid utsatts för kritik, inte
en-bart för att de allmänt sett upplevts som försämringar utan därför att
de givit upphov till direkt oönskade konsekvenser. Sedermera har också
ARBOM-utredningen presenterat ett samlat förslag till omläggning av
arbetslöshets-försäkringen - En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (SOU 1996:150) - vilket i vissa avseenden bör kunna
ge bättre lösningar på de problem man avsåg att komma till rätta med genom
sommarens beslut.
Låter man de beslutade förändringarna träda i kraft är det därför inte osan
-nolikt att de kan komma att omprövas redan efter några månader. Hos de
arbetssökande skulle detta kunna skapa oklarhet och osäkerhet om vilka
regler som faktiskt gäller.
Sett mot denna bakgrund har finansutskottet stor förståelse för de betänk-
ligheter som arbetsmarknadsutskottet nu redovisar. Å andra sidan måste
hänsyn också tas till att ett uppskov kommer att leda till att angelägna
för-ändringar senareläggs och att en eftersträvad besparing skjuts på
framtiden.
Sammantaget gör finansutskottet dock den bedömningen att det finns goda
skäl att försöka få till stånd en sammanhållen lösning av hur arbetslöshets
-försäkringen skall utformas på längre sikt. Utskottet delar därför
arbetsmark-nadsutskottets uppfattning att de den 12 juli 1996 beslutade
förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen inte bör träda i kraft den 1
januari 1997 utan skjutas upp för att ge riksdagen tillfälle att ta
ställning till ett sådant sam-manhållet förslag.
Regeringen bör senast under våren 1997 presentera riksdagen förslag om
detta. I likhet med arbetsmarknadsutskottet förutsätter finansutskottet att
detta samlade förslag bygger på principen att arbetslöshetsförsäkringen
skall vara en omställningsförsäkring som ger skydd för personer med fast
förank-ring på arbetsmarknaden. För att markera karaktären av
omställningsförsäk-ring skall det föreslagna försäkringsskyddet vara
tidsmässigt begränsat. Liksom i fråga om de tidigare beslutade
förändringarna utgår finansutskottet från att den ersättningstid som skall
beaktas därvid börjar räknas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Alla förslag till förändringar skall vara finansierade fullt ut på ett
saldo-neutralt sätt. Den föreslagna finansieringen skall också omfatta det
budget-bortfall som uppkommer genom den nu föreslagna senareläggningen av
förändringarna.
Med hänsyn till att de beslutade förändringarna inte träder i kraft vid års
-skiftet bör nivån på statsbudgetens utgifter justeras. Finansutskottet
föreslår att ramarna för utgiftsområdena 13 och 14 höjs med sammanlagt 1
155 mil-joner kronor. Av höjningen bör 924 miljoner kronor hänföras till
utgiftsom-råde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 231 miljoner
kronor till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Eftersom utgiftsökningen på 1 155 miljoner kronor till en del går tillbaka
till det offentliga i form av ökade skatter och egenavgifter motsvarar den
en ökad nettobelastning på budgeten på 693 miljoner kronor.
Regeringen bör återkomma med förslag till samlad lösning av hur de olika
förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras.
Vad beträffar den budgeteffekt som följer av att de i somras beslutade be-
sparingarna inte genomförs fr.o.m. den 1 januari 1997 utgår finansutskottet
från att regeringen i första hand prövar förutsättningarna att höja
finansie-ringsavgiften från arbetslöshetskassorna.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att inkomsttitel 2525 Finansierings-
avgift räknas upp med 693 miljoner kronor och att inkomsttitel 1111 Fysiska
personers inkomstskatt höjs med 462 miljoner kronor.
Denna inkomstförstärkning förutsätter att finansieringsavgiften höjs med
något mindre än 60 %. Låter kassorna höjningen få fullt genomslag på med-
lemmarnas avgifter får det till följd att den genomsnittliga
medlemsavgiften måste höjas med drygt 15 kr per månad och medlem. Eftersom
finansie-ringsavgiftens storlek är beroende av hur hög den genomsnittligt
utbetalade dagpenningen är i en kassa kan nivån på medlemsavgiftshöjningen
komma att variera något mellan kassorna. Enligt finansutskottets bedömning
torde avgiftshöjningarna komma att variera mellan 13 och 18 kr per månad
och medlem.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetför-slagen för år 1997
Budgetutvecklingen
De senaste åren har statens finanser förbättrats mycket påtagligt. På två
år har sålunda budgetunderskottet halverats från närmare 180 miljarder
kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarande
budgetårs första tolv månader. Under de närmaste tre åren förutses en
fortsatt stark förbättring, och år 1999 beräknas statsbudgeten visa ett
positivt saldo.
Ser man till hela den offentliga sektorn beräknas underskottet där motsvara
2,6 % av BNP år 1997 och 0,0 % av BNP år 1998.
Budgetpolitiska restriktioner
Budgetpolitiken har under senare år utformats i enlighet med de budgetpoli-
tiska mål som riksdagen har ställt upp. De innebär bl.a. följande:
- Skuldkvoten, dvs. statsskulden mätt som andel av BNP, skall ha upphört
att växa senast år 1996.
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall inte
över-stiga 3 % av BNP år 1997.
- De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998.
- Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat.
En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet att nå balans i de
offentliga finanserna 1998. För att säkerställa att detta mål kan nås har
riks-dagen i anslutning till behandlingen av årets vårproposition fattat
beslut om vissa kompletterande budgetförstärkningar, vilka varaktigt väntas
förbättra de offentliga finanserna med närmare 8 miljarder kronor. Det av
regeringen framlagda och av riksdagen fastställda konsolideringsprogrammet
utökades därmed till sammanlagt drygt 125 miljarder kronor, vilket
motsvarar ca 8 % av BNP.
I anslutning till behandlingen av vårpropositionen ställde sig riksdagen
också bakom en ny budgetpolitisk restriktion, ett utgiftstak. Utgiftstaket
är nominellt, flerårigt och omfattar hela den offentliga sektorn. Att taket
anges i nominella termer innebär att det inte skall justeras med hänsyn
till inflatio-nen när det väl lagts fast. Utgiftstaket anger den nivå på de
statliga utgifterna som regeringen avser att hålla under de tre närmaste
åren och är ett komple-ment till de saldorelaterade mål som tidigare styrt
budgetpolitiken.
Det tidigare i år beslutade utgiftstaket för staten inklusive socialförsäk-
ringssektorn vid sidan av statsbudgeten innebär att utgifterna under åren
1997-1999 inte skall överstiga respektive 723, 720 och 735 miljarder kro-
nor, mätt i löpande priser.
För hela den offentliga sektorn, således även innefattande kommunerna,
beräknades ett tak under de tre åren på respektive 1 042, 1 051 och 1 077
miljarder kronor. Detta tak är dock av annan karaktär eftersom de kommu-
nala utgifterna inte beslutas av riksdagen.
Dessa budgetpolitiska restriktioner bör enligt finansutskottets mening vara
vägledande för utskottet vid bedömningen av regeringens och oppositions-
partiernas budgetförslag för 1997 och för de beräkningar av utgifter som
redovisas för de därpå följande två åren.
Redovisningen av utskottets förslag till rambeslut
Riksdagen har nyligen antagit en budgetlag som bl.a. reglerar vad som skall
ingå i regeringens förslag till statsbudget.
Enligt 16 § denna lag skall förslaget i princip innehålla alla inkomster,
ut-gifter och andra betalningar som påverkar statens lånebehov.
Med inkomster och utgifter avses därvid sådant som redovisas mot in-
komsttitlar och anslag. Med andra betalningar avses bl.a. kassamässiga
juste-ringar, nettokapitalbehov i verksamheter som inte redovisas på
statsbudgeten samt interna lån och krediter i Riksgäldskontoret.
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1997 (budgetpropositionen s. 2-3)
är uppställt enligt dessa nya principer som i några avseenden skiljer sig
från vad som tidigare gällt. Den mest påtagliga förändringen är att man
inte läng-re använder begreppet budgetunderskott i detta sammanhang.
Eftersom statsbudgeten skall återspegla statens lånebehov är det nya
saldobegreppet detsamma som statens lånebehov. Detta framkommer som
skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster redovisade på
traditionellt sätt och å andra sidan statsbudgetens utgifter fördelade på
27 utgiftsområden samt förändring av anslagsbehållningar och nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret. Utgiftsanslagen
och förändringen av anslags-behållningar har tidigare redovisats över
statsbudgeten, däremot inte Riks-gäldskontorets nettoutlåning till
myndigheter m.fl.
Schematiskt ställs alltså statsbudgeten numera upp på följande sätt där det
beräknade lånebehovet framkommer som en restpost.
Utgifter m.m.   Inkomster m.m.
-Anslag fördelade på 27 utgiftsområ-den -Inkomster
-Förändring av anslagsbehållningar
-Riksgäldskontorets nettoutlåning till myndigheter m.fl.
-Beräknat lånebehov
Summa utgifter  Summa
Enligt riksdagens nya beslutsordning skall riksdagen först ta ställning
till omfattningen av statsutgifterna och hur dessa skall fördelas på de 27
utgifts-områdena. Samtidigt skall riksdagen fatta beslut om vilka
förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler, och därmed
kan en beräkning göras av hur stora inkomsterna blir. Som en restpost
framkommer därefter upplåningsbehovet. Nyordningen innebär att samtliga
dessa storheter - upp-låningsbehovet undantaget - skall bestämmas genom ett
beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutpunkt sammanfört alla förslag
som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter m.m.
Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande
sidor-na. Utskottet tar därvid först ställning till alla förslag som rör
statsbudgetens inkomster och övergår därefter till att kommentera de
förslag som väckts rörande statsbudgetens utgifter, inklusive förändringen
av anslagsbehåll-ningar och Riksgäldskontorets nettoutlåning till
myndigheter m.fl.
Utskottets genomgång av inkomstförslagen är disponerad på följande sätt:
Utskottet tar först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och
parti-motionerna, vilka utgör oppositionspartiernas samlade alternativ till
in-komstförslaget i budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till
att behandla de specifika propositionsförslagen och de i det sammanhanget
väckta motionerna.
Vid genomgången av de förslag som rör statsbudgetens utgifter tar ut-
skottet först ställning till den samlade nivån för statsutgifterna som den
kommer till uttryck i utgiftstaket. Det görs i avsnittet Budgetpolitikens
in-riktning i stort - utgiftstak för staten. Därefter prövar utskottet i
ett särskilt avsnitt - Fördelning av utgifter på utgiftsområden 1997 -
vilka ramar som skall gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i
andra steget av bud-getprocessen fördelar utgifterna på anslag. Slutligen
behandlar utskottet i två fristående avsnitt de förslag som gäller
Anslagsbehållningar och Myndighe-ternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret.
Finansutskottets förslag till beslut beträffande utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna för 1997 återfinns i moment 28 i hemställan. I detta
moment görs hänvisningar till tre bilagor. Utskottets förslag till
lagförslag med anledning härav tas upp i moment 40.
Utskottets och reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens in-
komster fördelat på inkomsttitlar redovisas i tabellform i bilaga 1.
I bilaga 2 redovisas på motsvarande sätt utskottets och reservanternas för-
slag till fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m.
I bilaga 3 finns upptagna samtliga de motionsyrkanden som finansutskot-tet
avstyrker i moment 28.
De lagförslag som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och
utgifter behandlas i moment 40 i hemställan. Där görs en hänvisning till
bilaga 4 i vilken återges regeringens lagförslag i samtliga de
propositioner som utskottet behandlar i detta betänkande.
Beräkning av inkomsterna
Samlad bedömning av regeringens och oppositionspartiernas inkomstförslag
Utskottet övergår nu till att ta ställning till de förslag som påverkar
statsbud-getens inkomster år 1997. Dessa förslag har redovisats under
avsnittet In-komster. Utskottet hänsköt där ställningstagandet till detta
avsnitt.
I budgetpropositionen beräknas statsbudgetens inkomster år 1997 uppgå till
sammanlagt 622 miljarder kronor. I bilaga 1 till finansplanen redovisar
rege-ringen sitt förslag till statsbudget. Inkomstberäkningen baseras
förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de
förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av
lagförslag i olika pro-positioner under våren och sommaren 1996. Därutöver
har regeringen i budgetpropositionen och i särpropositioner föreslagit och
aviserat vissa förändringar. I yrkandena 4 och 5 föreslår regeringen
riksdagen att för bud-getåret 1997 godkänna dels beräkningen av
statsbudgetens inkomster (enligt bilaga 1), dels beräkningen av
budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (enligt avsnitt 4.5)
.
Som redovisas i avsnitt 4.3.1 i finansplanen beräknas inkomsterna under
prognostiden 1997-1999 stabiliseras på en nivå på drygt 32 % av BNP. Det
innebär att den underliggande inkomstökningen från åren 1994-1996 på drygt
4 % av BNP klingar av. Denna inkomstökning förklaras främst av de
skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaketen och utgör inkomst-
delen i konsolideringsprogrammet. Resten av ökningen förklaras huvudsak-
ligen av automatiska effekter via konjunkturcykeln.
Regeringen redovisar i finansplanen uppföljningen av konvergenspro-grammet
(bil. 3 avsnitt 3). Det konsolideringsprogram som angavs i sam-band med
konvergensprogrammet omfattade åtgärder som sammantagna beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna med ca 118 miljarder kronor år
1998. Konvergensprogrammet förstärktes i vårpropositionen med varaktiga
budgetförstärkningar på ca 8 miljarder kronor, där merparten av åtgärderna
får effekt år 1997. Av dessa förstärkningar återfinns ca 57 miljar-der
kronor av det ursprungliga konsolideringsprogrammet och ca 2 miljarder
kronor av det utökade programmet på inkomstsidan.
Beslutsläget beträffande inkomstförstärkningarna är följande, med hänsyn
tagen till beslut fattade även efter den 20 september. Preciserade beslut
som redan är fattade av riksdagen uppgår till sammanlagt ca 48 miljarder
kronor. Därtill har regeringen under senare tid som ett led i
konsolideringsprogram-met förelagt riksdagen förslag till
inkomstförstärkningar om ca 11 miljarder kronor. I proposition 1995/96:209
föreslog regeringen höjd egenavgift i sjukförsäkringen (9,4 miljarder
kronor), vilket riksdagen beslutade om i oktober 1996 (bet. SfU4, rskr. 22)
. I proposition 1996/97:12 föreslår rege-ringen sänkt representationsavdrag
(500 miljoner kronor) och i budgetpropo-sitionen höjd insättningsgaranti (
800 miljoner kronor). Regeringen har dess-utom genomfört de ökningar av
garantiavgifter (150 miljoner kronor) som aviserades i vårpropositionen.
I Moderata samlingspartiets budgetalternativ beräknas inkomsterna för år
1997 uppgå till sammanlagt ca 585 miljarder kronor (motion Fi204 yrkande 5)
. De skatteförändringar motionärerna föreslår innebär minskade inkomster på
ca 37 miljarder kronor för år 1997 (yrkande 6). I det reviderade förslag
till inkomstberäkning som utskottet här redovisar för Moderaterna blir
inkoms-terna ca 33 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen.
Moderaterna vill minska storleken på den offentliga sektorns ekonomi och
genom ett sänkt skattetryck uppnå tillväxt, nya jobb och minskat bidragsbe-
roende. Skattesänkningarna föreslås främst på arbete och företagande. Mo-
tionärerna är vidare starkt kritiska till regeringens ambition att arbeta
för ett permanent budgetöverskott eftersom det enligt deras mening innebär
en överbeskattning. Målet för den offentliga sektorns finanser bör vara att
de skall vara i balans över konjunkturcykler i stället för att de skall
uppvisa permanenta överskott.
I Folkpartiet liberalernas budgetalternativ i motion Fi211 föreslås skatte-
sänkningar om närmare 25 miljarder kronor och skattehöjningar om drygt 12
miljarder kronor. Netto innebär det minskade statsinkomster för år 1997 på
ca 14 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas därmed uppgå till ca 608
miljarder kronor, dvs. 12 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen (
yrkande 5). I den beräkningen ingår inte Folkpartiets förslag om
försäljning av statliga företag.
Folkpartiets förslag till inkomst- och utgiftsförändringar delas in i tre
grupper beroende på deras huvudsakliga syfte. Vad avser inkomsterna berörs
två av områdena, nämligen skattesänkningar för jobb genom företagande samt
finansiering med högre skatter m.m.
Vänsterpartiet räknar i motion Fi212 med ökade skatte- och avgiftsinkoms-
ter på netto 3 miljarder kronor i förhållande till propositionsförslaget.
Det innebär att motionärerna föreslår att inkomsterna sammanlagt beräknas
till omkring 625 miljarder kronor (yrkande 4).
Motionärerna motiverar sina skatteförslag med att de leder till en omför-
delning av skattebördan från låg- och mellaninkomsttagare till höginkomst-
tagare, och från inkomstskatter och arbetsgivaravgifter till miljöskatter.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att skatte- och
avgiftsändringar skall genomföras som beräknas få positiv nettoeffekt på
statsbudgeten 1997 i förhållande till regeringens förslag. Netto beräknas
förslagen leda till 110 miljoner kronor i ökade inkomster. Det leder till
en beräkning av de samlade statsinkomsterna för 1997 med 622 miljarder
kronor (yrkande 4). I det revi-derade förslag till inkomstberäkning som
utskottet här redovisar för Miljö-partiet blir inkomsterna ca 1,5 miljarder
kronor lägre än i budgetpropositio-nen.
Förslagen som påverkar statsinkomsterna är huvudsakligen ett led i den
skatteväxling och arbetstidsförkortning som partiet förordar.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 yrkande 4 att riksdagen godkän-
ner beräkningen av statsbudgetens inkomster. Av utskottets genomgång i
föregående avsnitt framgår att statsinkomsterna för 1997 beräknas till 2,6
miljarder kronor mindre än i propositionen, vilket innebär att statsinkoms-
terna enligt motionen kan beräknas till 619 miljarder kronor.
I tabellen redovisas sammanfattningsvis regeringens och oppositionspartier-
nas förslag till inkomstberäkning fördelat på inkomstgrupper. Beloppen i
tabellen är hämtade från de i tabeller tidigare redovisade beloppen för
effek-terna av propositionens och partimotionernas förslag till skatte- och
avgifts- ändringar.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till inkomstberäkning för
1997
Belopp i miljoner kronor
Inkomsttyp      Reg.
förslag m       fp      v       mp      kd
1000 - Skatter m.m.     565 651 -32 590 -12 480 +3 150  +40     -2 635
2000 - Inkomster av statens verksamhet
37 897
+20
+400
+1 400
3000 - Inkomster av försåld egendom
81
4000 - Återbetalning av lån     3 076
5000 - Kalkylmässiga in-komster 6 215
6000 - Bidrag m.m. från EU      8 670                           +50
7000 - Extraordinära medel från EU
636
Summa   622 227 -32 590 -12 460 +3 550  +1 490  -2 635
Utskottet har ovan behandlat förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politi-ken, riktlinjer för skattepolitiken och budgetpolitiskt saldomål.
Utskottets ställningstagande beträffande inkomstberäkningen och skatte- och
avgifts- ändringar görs med de förutsättningar som dessa tidigare
ställningstaganden givit.
Utskottets ställningstagande rörande oppositionspartiernas inkomstförslag
Vad gäller Moderata samlingspartiets förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Moderata samlingspartiet har i sitt budgetalternativ lagt fram förslag om
kraftigt sänkt beskattning. För år 1997 räknar partiet i motionen med mins-
kade inkomster om ca 37 miljarder kronor. Utskottet befarar emellertid att
detta belopp underskattar inkomstbortfallet för de skatte- och
avgiftsförslag Moderaterna lägger fram. Om man ser på längre sikt önskar
partiet dessutom ännu kraftigare sänkningar. För den kommande
treårsperioden innebär Mo-deraternas förslag, enligt utskottets bedömning,
minskade statsinkomster på i storleksordningen 65-80 miljarder kronor för
den konsoliderade offentliga sektorn.
De moderata förslagen leder enligt utskottets bedömning, även efter beak-
tande av de besparingar som föreslås, till en skev fördelningspolitik. För
att finansiera skattesänkningarna krävs brutala nedskärningar, vilka kommer
att drabba dem hårt som behöver service och transfereringar från den
offentliga sektorn. I nuvarande situation är det, enligt utskottets
uppfattning, närmast utmanande att föreslå kraftiga skattesänkningar för
höginkomsttagare av det slag Moderaterna för fram. Det gäller såväl
förslagen om sänkt inkomstskatt som sänkt eller slopad skatt på egendom.
Moderata samlingspartiet vill ge-nomföra skattesänkningar för rika, bl.a.
genom omedelbart slopad förmö-genhetsskatt, i ett läge när det fortfarande
erfordras besparingar i statsfinan-serna som drabbar stora grupper i
samhället, såsom arbetslösa, vilka har sämre ekonomiska förhållanden än
förmögna och höginkomsttagare. Propo-sitionsförslaget har en rimlig
fördelningspolitisk inriktning, samtidigt som de viktiga budgetpolitiska
målen kan nås.
Beträffande den moderata kritiken mot företagsbeskattningen vill utskottet
erinra om att svensk företagsbeskattning i dag kan betraktas som internatio
-nellt konkurrenskraftig. Därutöver vill utskottet erinra om att regeringen
i proposition 45, vilken remitterats till skatteutskottet, lägger fram
förslag vars syfte är att lätta på ägarbeskattningen i små och medelstora
företag.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Moderata samlingspartiets skatte-
och avgiftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter
ingen anledning att avvika från det ställningstagandet.
Vad gäller Folkpartiet liberalernas förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Även Folkpartiet räknar i sitt budgetalternativ med lägre inkomster än re-
geringen (ca 14 miljarder kronor). Folkpartiet lägger fram förslag om bl.a.
kraftigt sänkt inkomstbeskattning, även om omfattningen är mindre än i
Moderata samlingspartiets skattesänkningsförslag. Även Folkpartiets förslag
skulle leda till fördelningspolitiskt oacceptabla konsekvenser, trots att
för-slagen inte är lika långtgående som Moderaternas. Exempelvis fyller
värns-katten, som Folkpartiet vill slopa omedelbart, en viktig
fördelningspolitisk funktion i det budgetpolitiska saneringsarbetet, och
det finns inte skäl att avskaffa den i förtid. Enligt utskottet är
Folkpartiets alternativ dessutom svårt att genomföra eftersom det skulle
kräva besparingar på ytterligare ca 14 miljarder kronor för att nå de av
regeringen satta budgetpolitiska målen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Folkpartiet liberalernas skatte-
och avgiftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter
ingen anledning att avvika från det ställningstagandet.
Beträffande Vänsterpartiets förslag på statsbudgetens inkomstsida vill ut-
skottet anföra följande.
Konsolideringsprogrammet innehåller inkomstförstärkningar på i storleks-
ordningen 60 miljarder kronor, vilka utformats så att budgetsaneringen
skall få en fördelningsmässigt rimlig profil. Att på det sätt som
Vänsterpartiet föreslår ytterligare öka skatter och avgifter löser enligt
utskottet varken Sve-riges fördelningspolitiska eller
sysselsättningspolitiska problem.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Vänsterpartiets skatte- och
avgifts-förslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter ingen
anledning att avvika från det ställningstagandet.
Vad gäller Miljöpartiet de grönas förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Miljöpartiets förslag till beskattning ingår som element i dels en
arbetstids-förkortningsreform, dels en genomgripande skatteväxling med en
stor höj-ning av energiskatterna. Som utskottet kunde konstatera redan i
avsnittet om den ekonomiska politikens riktlinjer kan en generell
arbetstidsförkortning inte ses som en avgörande lösning på
arbetslöshetsproblemet. Betänkandet från 1995 års arbetstidskommitté (SOU
1996:145) skall nu remissbehandlas innan regeringen beslutar om eventuella
förslag till åtgärder inom detta om-råde.
Beträffande skatteväxlingsförslagen vill utskottet än en gång erinra om
Skatteväxlingskommitténs pågående arbete. Utskottet konstaterar att Miljö-
partiet har ett alltför bräckligt underlag för sina skatteväxlingsförslag.
Utskottet konstaterar vidare att Miljöpartiets kritik av regeringens fördel
-ningspolitik är onyanserad. Det finns vidare inte anledning att införa
statlig skatt med 25 % på inkomstdelar som ligger över taket för
egenavgifter som partiet föreslår. En form av kommunal företagsbeskattning
som Miljöpartiet föreslår är inte heller aktuell.
I likhet med skatteutskottet avstyrker finansutskottet från sina utgångs-
punkter Miljöpartiets skatte- och avgiftsförslag.
Vad gäller Kristdemokraternas förslag på statsbudgetens inkomstsida vill
utskottet anföra följande.
Det finns anledning ifrågasätta realismen i några av de kristdemokratiska
förslagen. De kan sannolikt inte genomföras på ett sådant sätt att de
förvän-tade inkomsteffekterna uppnås redan år 1997. Motionärernas förslag
om mervärdesskatt på spel och dobbel måste prövas mot gällande EG-direktiv.
Förslaget om en avfallsskatt bygger på ett utredningsförslag som är under
remissbehandling. Det förefaller, som utskottet ser det, vanskligt att
bygga ett budgetförslag på så ogenomarbetade grunder.
Kristdemokraternas övriga inkomstförslag är på flera punkter likartade med
Moderata samlingspartiets och Folkpartiet liberalernas. Förslagen måste
således avvisas med anledning av de skeva fördelningseffekter förslagen har
och den försämring av statsinkomsterna de riskerar leda till, med de försvå
-rade förutsättningar som därmed kommer att föreligga för budgetkonsolide-
ringen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Kristdemokraternas skatte- och av
-giftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter ingen
anled-ning att avvika från det ställningstagandet.
Vad utskottet ovan anfört innebär att de samlade förslag till dels skatte-
och avgiftsändringar, dels inkomsberäkning som framförs i kommitté- och par
-timotioner avstyrks. Utskottet går härefter över till att behandla övriga
för-slag.
Utskottets ställningstagande rörande regeringens inkomstförslag
Regeringen föreslår en förändrad beskattning av bilförmåner. Förändringen,
som beräknas leda till minskade statsinkomster under 1997 med 270 miljo-ner
kronor, finansieras med en justering av skiktgränsen. Båda förslagen har
tidigare aviserats (prop. 1995/96:222), och riksdagen har i det sammanhang-
et tagit ställning för förslagen i stort (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 307).
Mot denna bakgrund kan skatteutskottet i sitt yttrande till finansutskottet
tillstyr-ka regeringsförslagen, och finansutskottet ser inga skäl att
avvika från det ställningstagandet varför propositionerna tillstyrks i
dessa delar och de mo-tioner som behandlas i anslutning till dessa förslag
avstyrks (se bilaga 3).
Vad gäller propositionsförslaget om bilförmånerna finner emellertid ut-
skottet anledning att göra en smärre justering i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter. Efter skatteutskottets beredning av
frågan har inkommit en skrivelse till finansutskottet från Volvo AB vari bl
.a. före-slås en ändring av informationsskyldigheten i kontrolluppgifterna
i 7 §. Utskottet anser att det är ändamålsenligt om bilförmånsvärdet
exklusive drivmedel specificeras och föreslår därför att paragrafen ändras
i enlighet därmed.
Regeringen föreslår i proposition 21 en nedsättning av socialavgifterna.
Förslaget innebär att arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter
varje månad skall få göra ett särskilt avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 2 500 kr. Förslaget har tidigare aviserats (prop. 1995/96:222),
och finansutskottet ställde sig då bakom förslaget (1995/96:FiU15).
Socialför-säkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag. Också arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom propositionen i
denna del. Även finansutskottet tillstyrker, utifrån de övergripande
finanspolitiska och statsfi-nansiella synpunkter utskottet har att beakta,
regeringens förslag. De motio-ner som behandlas i anslutning till dessa
förslag avstyrks (se bilaga 3).
Höjningen av fastighetsskatten tillsammans med ny taxering har lett till
kraftigt ökad fastighetsskatt i vissa områden. Utskottet har ovan
föreslagit ett tillkännagivande rörande utformningen av en teknisk översyn
av fastig-hetstaxeringen. För att lindra den kraftiga ökningen av
fastighetsskatt till-styrker utskottet, i likhet med skatteutskottet,
regeringens lagförslag i propo-sition 17 om reducering av fastighetsskatt i
vissa fall. De motioner som behandlas i anslutning till detta förslag
avstyrks (se bilaga 3).
I proposition 29 föreslår regeringen att koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen höjs från 25 till 50 % av den generella nivån. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Innan riksdagen fattar beslut om en höjning av koldioxidskatten i enlighet
med propositionens förslag, krävs ett besked från EG-kommissionen och rådet
. Regeringen har under våren 1996 anmält den tilltänkta förändringen till
kommissionen och rådet, men något slutgiltigt beslut har ännu inte fattats
av EG-institutionerna. Således kan riksdagen dessförinnan inte fatta beslut
i frågan. Utskottet har därför beslutat att bordlägga propositionen. Även
de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Fi18-21 samt de
under allmänna motionstiden väckta motionerna Fi203 yrkande 6 och N269
yrkande 15 har bordlagts.
Utskottet vill vidare framhålla följande. Förslaget i proposition 29 beräk-
nas innebära en inkomstförstärkning med 450 miljoner kronor under år 1997.
I och med att höjningen med stor sannolikhet inte kan träda i kraft den 1
januari 1997 finns om ingenting annat görs risk för ett inkomstbortfall.
Utskottet vill betona att detta bortfall skall täckas. Detta bör ske genom
en inkomstförstärkning på den inkomsttitel som berörs, 1428 Energiskatt.
Stor-leken på bortfallet kan inte fastställas innan det är klart när och i
vilken form förslagen i proposition 29 kan träda i kraft. Det är därför i
nuläget inte me-ningsfullt att fatta beslut om exakt hur bortfallet skall
täckas. Utskottet vill dock framhålla att om ett positivt besked från EG-
institutionerna inte kom-mer i sådan tid att förslaget kan träda i kraft
den 1 januari 1997 bör regering-en återkomma med förslag om hur bortfallet
skall täckas. Det sagda innebär att regeringens förslag till beräkning av
budgeteffekt av det aktuella förslaget fortfarande kan godkännas. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande de andra förslag som redovisats tidigare i betänkandet rörande
skatt på varor och tjänster vill utskottet anföra följande.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att skatten på elektrisk kraft
som produceras i äldre vattenkraftverk omvandlas till en fastighetsskatt.
Vidare föreslås vissa ändringar av energiskatterna. Skatteutskottet har
ställt sig bakom regeringens förslag, och finansutskottet har utifrån sina
utgångs-punkter ingen anledning att göra någon annan bedömning. De motioner
som behandlas i anslutning till dessa förslag avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande växthusnäringen föreslår skatteutskottet i sitt yttrande (SkU1y
) att denna bör få behålla möjligheten till nedsättning av koldioxidskatten
vid inköp av bränsle i avvaktan på en översyn av reglerna. Finansutskottet
har inget att invända mot skatteutskottets ställningstagande i denna del.
När det gäller nedsättning av skatten på värmeleveranser till
växthusnäringen tilläm-pas i dag äldre regler enligt vilka nedsättning
medges genom ett särskilt dispensförfarande. Bakgrunden till denna ordning
är att växthusnäringen tidigare tillämpade andra skattesatser än industrin.
Eftersom växthusnäringen numera tillämpar samma skattesatser som industrin
bör energiskattelagens regler om värmeleveranser till växthusnäringen nu
kunna träda i kraft. Även reglerna rörande det ansökningsförfarande som
gäller för den som är berätti-gad till nedsättning bör kunna sättas i kraft
. Lagförslaget har utformats i enlighet härmed. Förslaget föranleder
ändringar i punkterna 5 och 6 av över-gångsbestämmelserna till lagen (1994:
1776) om skatt på energi. Motion Fi417 (c) är därmed tillgodosedd.
Vidare föreslås i budgetpropositionen vissa ändringar av alkohol- och to-
baksskatten. Skatteutskottet instämmer i de bedömningar som regeringen
redovisat i propositionen och som ligger till grund för de förslag som
läggs fram.
En detalj i sammanhanget är enligt skatteutskottet den indexuppräkning av
alkoholskattesatserna som regeringen föreslår. Sedan regeringen lagt fram
sitt förslag har konsumentprisindex för september fastställts till en annan
nivå än vad regeringen uppskattat i propositionen. Enligt skatteutskottets
mening bör skattesatserna räknas om med hänsyn till den verkliga konsu-
mentprisutvecklingen under perioden.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att skattesatserna bör
justeras med anledning av att konsumentprisindex för den aktuella perioden
har fastställts till en annan nivå än den i propositionen uppskattade.
Riksda-gen har tidigare beslutat om indexering av vissa punktskatter, och
utskottets förslag i denna del innebär att detta beslut tillämpas.
Förslaget föranleder ändringar i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt
samt en följdändring i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen. I övrigt tillstyrks propositionens förslag i denna del.
De motioner som behandlas i anslutning till dessa förslag avstyrks (se
bilaga 3).
Propositionerna om moms på kultur m.m. (nr 10), halverat representa-
tionsavdrag (nr 12) samt slopad miljöskatt på inrikesflyg (nr 14) har
remitte-rats till skatteutskottet. I detta betänkande ingår nämnda
propositioner endast såvitt avser budgeteffekterna och inkomstberäkningarna
för år 1997. Budget- effekterna av dessa förslag är enligt skatteutskottet
begränsade. Skatteut-skottet anser att det inte finns skäl att avvika från
regeringens beräkningar. Finansutskottet har utifrån sina utgångspunkter
ingen anledning att göra någon annan bedömning och tillstyrker de av
regeringen föreslagna beräk-ningarna av budgeteffekterna av nämnda
propositioner. De motioner som behandlas i anslutning till dessa förslag
avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande kommunal utjämningsavgift vill utskottet anföra följande.
I anslutning till vad som anförs i motionerna Fi609 (m) och Fi613 (m) vill
utskottet understryka att det nuvarande bidrags- och utjämningssystemet
ingående prövades under 1995 i samband med införandet fr.o.m. år 1996.
Förslaget utformades med ledning av konstitutionsutskottets yttrande (1994/
95:KU6y) våren 1995 över ett tidigare förslag. Lagrådet fann vid sin
granskning av det nya förslaget att det väl anslöt till tidigare
lagstiftning om kommunal skatteutjämning och att förslaget kunde sägas ge
uttryck för en konstitutionell praxis som utvecklats som utfyllnad av
grundlagsregleringen. I ett yttrande våren 1996 (1995/96:KU10y) med
anledning av liknande mo-tionsyrkanden som de nu aktuella konstaterade
konstitutionsutskottet sam-manfattningsvis att någon omprövning av det
nuvarande statsbidragssystem-et utifrån konstitutionella utgångspunkter
inte behöver ske.
Finansutskottet delade den syn som kom till uttryck i konstitutionsutskot-
tets nämnda yttrande och uttalade att systemets grundlagsenlighet är ställd
utom allt tvivel (1995/96:FiU10 s. 147). Utskottet kan nu vidare konstatera
att Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd nyligen
avlämnat sitt betänkande Den kommunala självstyrelsen och grundlagen (SOU
1996:129). Enligt utredningen är det klarlagt att utjämningssystemet kan
förenas med regeringsformen. Utredningen föreslår samtidigt, mot bak-grund
av den konstitutionella debatt som förevarit, ändringar som innebär att
riksdagens ställningstagande kommer till klart uttryck i regeringsformen.
Utredningsförslaget är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna rörande kommunal utjäm-
ningsavgift (se bilaga 3).
Beträffande insättningsgarantin vill utskottet inledningsvis erinra om att
Sverige i enlighet med ett EG-direktiv är skyldigt att ha ett obligatoriskt
system för garanti för insättningar i kreditinstitut. Det nuvarande
systemet finansieras av kreditinstituten gemensamt genom en årlig avgift. I
vårpropo-sitionen föreslog regeringen en avgiftshöjning till 0,5 % från den
1 januari 1997 (prop. 1995/96:150, FiU10). En höjning av avgiften medför
inte att stadsbudgetens saldo förändras men den statliga upplåningen
minskar och det offentliga sparandet påverkas positivt. Om avgiften höjs
kan också sy- stemets finansiella styrka byggas upp snabbare.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
De motioner som behandlas i anslutning till förslaget avstyrks (se bilaga 3
).
Beträffande försäljning av aktier i Stadshypotek AB (prop. 40) delar
utskottet regeringens uppfattning att det inte finns något starkare
intresse för staten att i ett längre perspektiv ikläda sig rollen som
aktieägare i Stadshypotek AB. Utskottet anser att regeringen bör bemyndigas
att genomföra försäljningen. Den motion som behandlas i anslutning till
förslaget avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande försäljning av statliga företag vill utskottet erinra om att
riksda-gen tidigare, bl.a. våren 1996 (prop. 1995/96:141, bet. NU26, rskr.
302), behandlat frågor om bemyndiganden för regeringen att sälja statliga
företag.
Utskottet finner inte skäl att med anledning av motionerna föreslå riksda-
gen något tillkännagivande. Med det anförda avstyrks motionerna (se bilaga
3).
Utskottet vill slutligen göra en sammanfattande kommentar om beräkningen av
statsbudgetens inkomster. Utskottet har ovan föreslagit att de i somras
beslutade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen inte skall träda i
kraft vid årsskiftet. De förändringar utskottet föreslår innebär att
inkomsttitlarna 2525 Finansieringsavgift räknas upp med 693 miljoner kronor
och att in-komsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt höjs med 462
miljoner kro-nor. Några övriga justeringar i förhållande till
budgetpropositionen bedömer utskottet inte behöver göras. Vad gäller
förslaget om växthusnäringen och förändringarna av skattesatserna för
alkoholskatterna bedömer utskottet, i likhet med den bedömning som
skatteutskottet gör i sitt yttrande, att försla-gens effekter är så
begränsade att det inte finns anledning att frångå rege-ringens
inkomstberäkningar. Även socialförsäkringsutskottet och jordbruks-utskottet
har i sina yttranden tillstyrkt regeringens beräkning av inkomsterna i de
för respektive utskott aktuella delarna.
Utskottet tillstyrker med det anförda de i budgetpropositionen (yrkande 5)
redovisade beräkningarna av budgeteffekterna av de föreslagna avgifts- och
skatteändringarna med de förändringar som utskottet redovisat. Utskottet
föreslår därmed riksdagen att inkomsterna på statsbudgeten för år 1997 med
anledning av budgetpropositionen yrkande 4 och med de ändringar som
utskottet ovan redovisat beräknas till 623,4 miljarder kr. Utskottets beräk
-ning för respektive inkomsttitel framgår av bilaga 1.
Utskottet avstyrker med det anförda de i bilaga 3 under rubriken Inkomster
uppräknade motionsyrkandena.
Budgetpolitikens inriktning i stort - utgiftstak för staten
I finansplanen framhåller regeringen att de budgetpolitiska målen ligger
fast. Konsolideringsprogrammet på drygt 125 miljarder kronor är enligt
regering-ens bedömning tillräckligt för att statsskulden mätt som andel av
BNP skall kunna stabiliseras 1996, för att underskottet i den offentliga
sektorn inte skall överstiga 3 % av BNP 1997 samt för att de offentliga
finanserna skall vara i balans 1998.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och
skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en
rimlig fördelningsprofil. Vid utformningen av besparingarna har i
möjligaste mån undantag gjorts för välfärdens kärna - vård, omsorg och
utbildning.
Våren 1995 fattade riksdagen principbeslut om att införa ett tak för de of-
fentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. FiU20, rskr. 447). Enligt
beslutet skall utgiftstaket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela den
offentliga sektorn. Att taket anges i nominella termer innebär att det inte
skall justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast.
Ett år senare redovisade regeringen i 1996 års vårproposition ett första,
konkret förslag till utgiftstak som var treårigt och som alltså omfattade
åren 1997, 1998 och 1999. Utgiftstaket skall inte omprövas, såvida inte
särskilda omständigheter föranleder annat. Förslaget, som godkändes av
riksdagen, innebar att man lade fast en treårig utgiftsram för staten
inklusive socialför-säkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor. Ramen
omfattar också en s.k. budgeteringsmarginal, vilken är avsedd att fånga upp
oförutsedda ut-giftsbehov. Eftersom budgeteringsmarginalen är helt
ofinansierad kan den, om saldomålet inte skall eftersättas, i princip bara
utnyttjas för sådana till-kommande utgifter som är fullt ut finansierade
genom regeländringar på inkomstsidan.
Den kommunala sektorns utgifter omfattas tills vidare inte av det fastställ
-da utgiftstaket. I stället har riksdagen godkänt en beräkning som
regeringen redovisat över de förväntade utgifterna inom den kommunala
sektorn under åren 1997-1999.
Regeringen anser att utgiftstaket bör ligga fast. I sitt budgetförslag har
re-geringen gjort vissa omfördelningar i den preliminära fördelningen
mellan de 26 utgiftsområden som omfattas av taket inklusive
socialförsäkringssek-torn vid sidan av statsbudgeten. Justeringarna har bl.
a. inneburit att budgete-ringsmarginalen för 1997 minskats från 15,0 till
11,2 miljarder kronor, men något skäl att ompröva nivån på utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäk-ringssektorn finns inte, anser regeringen.
Det finns inte heller anledning att ompröva nivån för den beräkning som
gjorts av den kommunala sektorns utgifter.
Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn bör enligt reger
- ingen därför ligga fast på de tidigare fastställda nivåerna 723 miljarder
kro-nor för 1997, 720 miljarder kronor för 1998 och 735 miljarder kronor
för 1999.
Oppositionspartiernas förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn
Belopp i miljarder kronor
År              Av riksdagen            Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
tidigare fast-
ställt utgifts-tak
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna¹
Kristde-mo-kraterna¹
1997            723,0           -52,0           -21,0           ..
+1,0            -2,0
1998            720,0           -69,0           -24,0           ..
-6,0            -13,0
1999            735,0           -94,0           -26,0           ..
-23,0           -12,0
¹ Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna yrkar inte på någon ändring
av utgiftstaket.
Angivna värden hänför sig till partiernas tabellsammanställningar.
Moderata samlingspartiet är i motion Fi204 kritiskt till budgeteringsmargi-
nalen och det sätt på vilket den har använts av regeringen. I motionen
uppre-par partiet sitt tidigare framförda krav på att
budgeteringsmarginalen skall avskaffas. Med hänsyn härtill och mot bakgrund
av sina övriga förslag anser motionärerna att utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn skall fastställas till 671 miljarder
kronor för 1997, 651 miljarder kronor för 1998 och 641 miljarder kronor för
1999 (yrkande 2).
I motion Sf254 föreslår Moderata samlingspartiet att nivån på den del av
utgiftstaket som avser utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten skall fastställas till 130 167 miljoner kronor, dvs. 1 790
miljo-ner kronor lägre än den i propositionen redovisade beräkningen (
yrkande 41).
Folkpartiet ansluter sig i motion Fi211 till de tre budgetpolitiska mål som
slår fast att skuldkvoten skall ha stabiliserats år 1996, att underskottet
i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP år 1997 och att de
offent-liga utgifterna skall vara i balans senast år 1998. Därutöver
framhålls att budgetpolitiken måste inriktas på att sänka skatterna för
företagande och tillväxt, att minska de offentliga utgifterna snabbare än i
regeringens förslag och att ge budgeten en profil som präglas av rättvisa.
Motionärerna föreslår att utgiftstaket inklusive socialförsäkringssektorn
skall fastställas till 702 miljarder kronor för 1997, 696 miljarder kronor
för 1998 och 709 miljarder kronor för 1999 (yrkande 2).
Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi212 den nya budgetprocessen och sy-
stemet med utgiftstak för den offentliga sektorn. Utgiftstaket förhindrar
en önskvärd finanspolitisk flexibilitet och försvårar därmed en
konjunkturpå-verkande ekonomisk politik. Motionärerna är också kritiska
till att staten sätter ramar för den kommunala sektorns utgifter. I
motionen begär Vänster-partiet inte att det tidigare fastställda
utgiftstaket skall omprövas. Partiet har inte heller i övrigt några
yrkanden om utgiftstaket. Däremot redovisar Väns-terpartiet ett
budgetalternativ som med 15 miljarder kronor överstiger den av regeringen
för 1997 föreslagna utgiftsnivån (yrkande 2). Vänsterpartiets förslag till
utgiftsnivå överstiger därmed också det tak som riksdagen lagt fast för
1997.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sf253 att utgifterna för socialför-
säkringssektorn vid sidan av statsbudgeten skall beräknas till samma belopp
som i propositionen för 1997. För 1998 och 1999 bör emellertid utöver vad
regeringen angett ytterligare 630 miljoner kronor respektive 1 300 miljoner
kronor beräknas för denna sektor (yrkande 13).
Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Riksdagen har
tidigare i år fastställt ett utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn. Detta tak är treårigt och skall normalt inte
omprövas, om inte särskilda skäl föran-leder annat. Regeringen har vid
utformningen av sitt budgetalternativ gjort en förnyad bedömning av nivån
på utgiftstaket och därvid inte funnit anled-ning att föreslå någon
förändring.
När finansutskottet i anslutning till vårpropositionen prövade Moderata
samlingspartiets och Folkpartiets motsvarande förslag till nivåer för
utgifts- taket fann utskottet inte anledning att biträda dem. Dessa nivåer
avviker inte nämnvärt från dem som partierna nu föreslår. Utskottet
avvisade då också ett av Moderata samlingspartiet framfört krav på att man
i utgiftstaket inte skulle få räkna in en budgeteringsmarginal. En sådan
marginal ansåg ut-skottet vara befogad med tanke på den osäkerhet som råder
om utgiftsut-vecklingen under åren framöver. Eftersom regeringen inte avsåg
att använda budgeteringsmarginalen på ett sådant sätt att respekten för de
saldorelaterade målen eftersattes hade utskottet inget att erinra mot att
en sådan marginal räknades in i utgiftstaket.
Enligt finansutskottet har inga nya omständigheter framkommit som för-
anleder utskottet att ompröva det tidigare fastställda utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Vänsterpartiets förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden under
budgetåret 1997 innebär i praktiken att statsbudgetens utgifter inklusive
utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten kommer
att överstiga det av riksdagen beslutade utgiftstaket för 1997. Enligt fi-
nansutskottets mening är detta inte godtagbart. Det skulle innebära att bud
-getpolitiken inte utformades i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
ställt sig bakom. Riksdagen bör enligt utskottet därför avvisa
Vänsterpartiets förslag till utgiftsnivå. Mot denna bakgrund finner
utskottet inte anledning att närmare pröva partiets förslag till fördelning
mellan utgiftsområdena.
Det bör noteras att utskottets förslag i fråga om arbetslöshetsförsäkringen
inte kräver att utgiftstaket ändras. Detta förslag innebär visserligen att
nivån på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv höjs för 1997, men eftersom
åtgärden skall finansieras fullt ut genom en inkomstförstärkning kan
anpassningen göras inom ett oförändrat utgiftstak med hjälp av den s.k.
budgeteringsmarginalen.
Annorlunda uttryckt leder senareläggningen av förändringarna av arbets-
löshetsförsäkringen till att nivån på statsbudgetens utgifter ökar.
Eftersom dessa ökade utgifter finansieras fullt ut genom en
inkomstförstärkning är förändringen saldoneutral. Höjningen av ramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 får emellertid till följd att
budgeteringsmarginalen minskar med ett lika stort belopp. Det leder i sin
tur till att utrymmet för andra tillkommande utgifter under 1997 begränsas,
vilket ytterligare skärper kraven på regering-ens uppföljning och kontroll
av utgiftsutvecklingen.
Utgiftstaket för de närmaste tre åren bör därför vara oförändrat 723, 720
respektive 735 miljarder kronor. Moderata samlingspartiets och Folkpartiets
förslag i detta avseende bör således avvisas.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att erinra mot
re-geringens beräkning av utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten och har därför avstyrkt de i motionerna Sf253 (mp) och
Sf254 (m) föreslagna utgiftsnivåerna för denna sektor. Finansutskottet
biträder detta förslag.
Finansutskottet yrkar således avslag på motionerna Fi204 (m) yrkande 2,
Fi211 (fp) yrkande 2, Fi212 (v) yrkande 2, Sf253 (mp) yrkande 13 och Sf254
(m) yrkande 41.
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden 1997
I finansplanen föreslår regeringen att statsbudgetens utgifter för 1997
skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av efterföljande
tabell (yrkande 2).
Regeringen har utformat sitt förslag i nära samarbete med Centerpartiet.
Samarbetet har inte bara omfattat detta förslag utan har gällt huvuddragen
i budgetförslaget. Arbetet med budgetpropositionen har sålunda föregåtts av
överläggningar med Centerpartiet som även står bakom riktlinjerna för den
ekonomiska politiken, liksom utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,
konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Ge-nom
detta samarbete bekräftas att det finns en stabil politisk grund för en
ekonomisk politik som är inriktad på att nå balans i de offentliga
finanserna 1998 och på att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
Centerpartiet markerar sin uppslutning bakom förslaget genom att i mo-tion
Fi210 yrka bifall till propositionens förslag till utgiftsfördelning för
1997 (yrkande 2).
Övriga partier avvisar däremot regeringsförslaget och förordar i stället
sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag
till utgifts-fördelning för 1997 framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi204 (yrkande 3),
- Folkpartiet i motion Fi211 (yrkande 3),
- Vänsterpartiet i den av utskottet i föregående avsnitt behandlade
motionen Fi212 (yrkande 2),
- Miljöpartiet de gröna i motion Fi213 (yrkande 2) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi214 (yrkande 2).
I ett antal andra motioner föreslås att ramnivån för ett visst eller vissa
ut-giftsområden skall justeras eller att anslag skall omfördelas från ett
utgifts-område till ett annat. Fyra partier framför yrkanden av detta slag
i följande motioner.
Moderata samlingspartiet begär i motion Fö201 att 472 miljoner kronor,
motsvarande anslaget till de internationella fredsbevarande styrkorna,
skall omfördelas från utgiftsområde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7
Internatio-nellt bistånd (yrkande 18).
Samma parti föreslår i motion A304 att man skall fastställa ramarna för ut-
giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet till 30 725 miljoner
kronor (yrkande 2), för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv till
50 393 miljoner kronor (yrkande 13) och för utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling till 3 044 miljoner kronor (yrkande 21). De tre
förslagen överensstämmer med dem som Moderata samlingspartiet för fram i
sin motion om den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet föreslår i motion So424 att kommunerna skall tillföras 5
miljarder kronor så att de kan behålla sin personal (yrkande 1).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Kr4 att 40 miljoner kronor skall
tillföras utgifter för kultur, medier och trossamfund (yrkande 7).
Kristdemokraterna begär i motion Fi214 att riksdagen skall avslå förslaget
om att använda medel från forskningsstiftelserna för att finansiera
forskning inom utgiftsområdena 16 Utbildning och universitetsforskning, 20
Allmän miljö- och naturvård och 24 Näringsliv (yrkande 21).
Alla berörda utskott har yttrat sig över förslaget till utgiftsramar för
1997 och därvid avstyrkt samtliga här återgivna motioner som går emot
regeringens förslag.
Fackutskotten biträder också samfällt regeringens förslag till fördelning
av utgifterna på utgiftsområden, med undantag av utgiftsområdena 13 Ekono-
misk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv där ar-
betsmarknadsutskottet på grund av sitt förslag om arbetslöshetsförsäkringen
har avstått från att uttala sig om lämpliga ramnivåer.
Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med
alternativa förslag till ramnivåer. I allmänhet överensstämmer dessa
förslag med dem som respektive parti fört fram i sina motioner om den
ekonomiska politiken, men i några fall har de ursprungligt föreslagna
nivåerna justerats. Framför allt gäller detta Moderata samlingspartiet, men
även Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har under riksdagens inledande
beredningsfas om-prövat några av sina förslag till utgiftsnivåer. I
nedanstående tabell återges partiernas förslag som de kommit till uttryck i
de avvikande meningarna.

Finansutskottet vill med anledning av regeringens och övriga partiers
förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden framhålla följande.
Regeringens budgetförslag är fast inriktat på att återställa balansen i de
of-fentliga finanserna. För att nå därhän har regeringen i flera steg lagt
fram ett konsolideringsprogram som sammantaget uppgår till drygt 125
miljarder kronor. De budgetförstärkningar som omfattas av programmet
motsvarar därmed 8 % av BNP.
Åtgärderna har varit nödvändiga eftersom de stora underskotten i början av
1990-talet gav en snabbt växande statsskuld med statsskuldsräntor som tog i
anspråk en allt större andel av de samlade utgifterna. Därmed hotade
underskotten också grundvalen för den gemensamma välfärden. Det är
ofrånkomligt självklart att budgetförstärkningar av denna omfattning inte
kan passera obemärkt. Såväl enskilda medborgare som samhället i stort har
påverkats av saneringsarbetet. Eftersom många av statsbudgetens utgifter är
transfereringar avsedda att stödja särskilt utsatta grupper går det inte
att undvika att dessa grupper drabbas särskilt hårt. I besparingsarbetet
har näm-ligen inga utgifter kunnat lämnats oprövade. Undantag har i
möjligaste mån gjorts för sådana verksamheter som kan karakteriseras som
välfärdens kärna - dvs. vård, omsorg och utbildning.
Det har därför varit av stor betydelse att nödvändiga budgetförstärkningar
fördelats på ett så rättvist sätt som möjligt. Alla medborgare måste efter
förmåga vara med att dela på bördorna. Av detta skäl har saneringsarbetet
inte ensidigt inriktats på att begränsa utgifterna. Erforderliga
budgetförstärk-ningar har i stället uppnåtts genom en kombination av
besparingar och in-komstförstärkningar. Av konsolideringsprogrammets drygt
125 miljarder kronor hänför sig drygt 59 miljarder kronor till
inkomstförstärkningar och drygt 66 miljarder kronor till utgiftsminskningar
.
Därigenom har åtgärderna sammantaget fått en efter omständigheterna rimlig
fördelningsprofil. Det återspeglar sig i att den femtedel av hushållen som
har den högsta ekonomiska standarden får bidra med närmare 40 % av
budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden
bidrar med ca 15 %.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ har en inriktning som står i
bjärt kontrast till denna uppläggning. Redan nästa år vill partiet
genomdriva mycket omfattande skattesänkningar vilka förutsätts bli
finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motionen beräknas
skattesänkningarna under 1997 ge ett inkomstbortfall på 36,9 miljarder
kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, medan utgiftsminskningarna
anges till 42,0 miljarder kronor.
Sett utifrån ett snävt saldoperspektiv eftersträvar motionärerna alltså att
nå budgetbalans i snabbare takt än regeringen. Det sker emellertid till
priset av att merparten av de beslutade inkomstförstärkningarna i
konsolideringspro-grammet rivs upp och att detta inkomstbortfall i stället
täcks av nya mycket långtgående utgiftsnedskärningar.
I en tid då mycket stora uppoffringar krävs av medborgarna för att vi skall
kunna komma till rätta med underskottet i de offentliga finanserna förordar
Moderata samlingspartiet en budgetpolitik, som med sin ensidiga inriktning
på utgiftsnedskärningar framför allt drabbar samhällets mest utsatta
grupper medan de mer välbeställda kan tillgodogöra sig stora lättnader i
form av skattesänkningar.
En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna
den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall
kunna drivas vidare med bestående kraft. Av de skäl som anförts ovan anser
utskottet att Moderata samlingspartiets förslag till fördelning av
utgifterna på utgiftsområden inte kan ligga till grund för riksdagens
fortsatta budgetbered-ning.
Folkpartiets budgetalternativ bärs på utgiftssidan upp av besparingar som
nästa år uppgår till netto 14,7 miljarder kronor. På tre utgiftsområden
före-språkar Folkpartiet särskilt stora nedskärningar. De gäller följande
områden.
13  Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet -10,2 mdkr
14  Arbetsmarknad och arbetsliv -5,8 mdkr
18  Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande    -2,0 mdkr
Summa   -18,0 mdkr
Den föreslagna neddragningen av ramen för utgiftsområde 13 motsvarar en
nivåsänkning på närmare 30 %. Den skall i huvudsak uppnås genom att
statsbidragen till a-kassorna sänks med 9 miljarder kronor varvid
löntagarna själva förutsätts få betala en större del av försäkringspremien.
Folkpartiets förslag på detaljnivå överstiger den föreslagna ramen för
utgiftsområdet med 10,2 miljarder kronor eftersom partiet inte fört fram
förslag på anslagsnivå som motsvarar denna nivåsänkning.
Nivåminskningen på utgiftsområde 14 är framför allt föranledd av att mo-
tionärerna påstår att Folkpartiets politik ger ett sådant tillskott av nya
arbeten att efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik kan minskas
och att även anslaget för sådana insatser därför kan minskas.
På utgiftsområde 18 anges - utan att Folkpartiet formellt lägger fram ett
sådant förslag - att räntebidragen kan minskas med 2 miljarder kronor. Ef-
tersom den föreslagna ramändringen inte åtföljs av något yrkande om en
motsvarande minskning av räntebidragsanslaget, överensstämmer Folkparti-ets
ramförslag på denna och ytterligare några punkter inte med de förslag
partiet för fram på anslagsnivå. Det medför att partiets förslag på
detaljnivå t.o.m. överstiger den högre ramnivå som regeringen föreslagit
för detta ut-giftsområde.
Man kan också som bostadsutskottet gör i sitt yttrande ifrågasätta bespa-
ringen på räntebidraget från en annan utgångspunkt. Enligt bostadsutskottet
får det förutsättas att kraftiga besparingar på räntebidragen automatiskt
leder till ett ökat behov av bostadsbidrag. De ger även upphov till att
antalet kon-kurser inom bostadssektorn stiger, vilket ökar belastningen på
det statliga kreditgarantisystemet. Ingen av dessa bieffekter har
emellertid beaktats i det folkpartistiska budgetalternativet.
Finansutskottet vill därutöver starkt ifrågasätta den mycket stora minsk-
ning som motionärerna föreslår för utgiftsområde 13, i synnerhet som de
inte närmare redovisat hur en så pass betydande nivåminskning skall kunna
ge-nomföras rent praktiskt redan till 1997. Utskottet delar inte heller i
övrigt motionärernas starka tilltro till Folkpartiets ekonomiska politik.
Utskottet räknar därför inte med att den skall kunna minska belastningen på
traditio-nell arbetsmarknadspolitik i den omfattning som förutsatts.
Med hänsyn härtill avvisar utskottet Folkpartiets förslag till fördelning
av utgifterna i stort under nästa budgetår.
Miljöpartiet de gröna presenterar ett budgetalternativ som bl.a. innefattar
förslag om en långtgående skatteväxling samt förslag till nytt
ersättningssy- stem inom sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen som
bygger på ett system med brutet tak. Vidare utgår partiets förslag från att
en arbetstidsför-kortning genomförs, vilket på något års sikt förutsätts
kunna leda till att belastningen på arbetsmarknadspolitiken minskar.
Finansutskottet har på annan plats i detta betänkande konstaterat att det i
de vetenskapliga studier som gjorts inte finns mycket stöd för att en
arbets-tidsförkortning får de effekter som motionärerna uppger. Utskottet
har i detta sammanhang avvisat motionärernas förslag till skatteväxling och
arbetstids-förkortning. Med hänsyn härtill avvisar utskottet även partiets
förslag till ramfördelning för 1997.
Den kritik som bostadsutskottet riktat mot Folkpartiets förslag till
minskning av ramen för räntebidrag omfattar också Kristdemokraternas
motsvarande förslag. Även Kristdemokraterna föreslår nämligen att
räntebidragen skall minskas med 1,5 miljarder kronor. Detta parti har i
sitt budgetalternativ också tillgodoräknat sig effekten av vissa andra mer
eller mindre vagt for-mulerade besparingsalternativ. Så t.ex. föreslår
Kristdemokraterna att den genomsnittliga pensionsåldern successivt bör
höjas genom aktiv rehabilite-ring och minskat antal förtidspensionärer. Hur
denna politiska viljeyttring snabbt skall kunna omsättas i praktisk
tillämpning framgår emellertid inte av motionen, varför den för detta
ändamål redovisade besparingen på 750 mil-joner kronor redan 1997 framstår
som mer eller mindre gripen ur luften. Ett annat exempel är motionärernas
förslag till satsning på skärpt skattekontroll, där en ökad satsning med
100 miljoner kronor förutsätts ge omedelbar utdel-ning med 600 miljoner
kronor. Hur en satsning av denna omfattning kan ge så riklig utdelning
redan 1997 framgår inte av motionen. Utskottet frågar sig osökt varför
motionärerna begränsat sin satsning till 100 miljoner kronor om resultatet
är så gott.
Med det anförda avstyrker utskottet Kristdemokraternas förslag till fördel-
ning av utgifterna under 1997.
Sammanfattningsvis ställer sig finansutskottet således bakom regeringens
förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden. Liksom övriga
utskott som yttrat sig i denna fråga finner finansutskottet förslaget vara
väl avvägt. Med hänsyn till utskottets tidigare ställningstagande i frågan
om arbetslös-hetsförsäkringen bör dock nivån på utgiftsområdena 13 och 14
anpassas till effekterna av detta förslag.
De innebär att utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet bör
föras upp med 36 174 miljoner kronor, dvs. 924 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit. På motsvarande sätt bör utgiftsområde 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv föras upp med 52 277 miljoner kronor, eller 231 miljoner
kronor mer än i regeringens alternativ. Summa utgiftsområde beräknas där-
med till 678,7 miljarder kr. Fördelningen på utgiftsområdena framgår av
bilaga 2.
Med dessa jämkningar tillstyrker finansutskottet propositionens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden för 1997 (yrkande 2).
Eftersom detta förslag helt stöds av Centerpartiet biträder utskottet även
det med an-ledning härav framförda yrkande 2 i motion Fi210 (c). Samtidigt
avstyrker utskottet motionerna Fi204 (m) yrkande 3, Fi211 (fp) yrkande 3,
Fi213 (mp) yrkande 2 och Fi214 (kd) yrkandena 2 och 21, liksom motionerna
Fö201 (m) yrkande 18, A304 (m) yrkandena 2, 13 och 21, Kr4 (mp) yrkande 7,
So423 (fp) yrkandena 1 och 24 samt So424 (v) yrkande 1.
Anslagsbehållningar
Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas olika myndigheter disponera ca 20
miljarder kronor i form av behållningar från äldre reservationsanslag. I
vårpropositionen beräknades att dessa reservationsmedelsbehållningar till-
sammans med myndigheternas anslagssparande skulle minska med 4,5 mil-jarder
kronor år 1997.
Regeringen gör nu i finansplanen (avsnitt 4.4.4) bedömningen att utgifterna
kommer att bli större och räknar därför med att anslagsbehållningarna kom-
mer att minska med 6 miljarder kronor år 1997. Regeringen föreslår att riks
-dagen skall godkänna denna beräkning (yrkande 9).
Oppositionspartierna har i sina motioner inte redovisat någon alternativ
beräkning av denna budgetpost. Kristdemokraterna begär emellertid i mo-tion
Fi214 att riksdagen för 1997 skall anta det förslag till förändring av
anslagsbehållning som redovisas i motionen och som överensstämmer med reger
- ingens förslag (yrkande 5).
Finansutskottet ser för egen del ingen anledning att ifrågasätta
regeringens bedömning. Denna budgetpost är en nettopost som visar i vilken
utsträck-ning myndigheterna sammantaget kommer att bygga upp alternativt
tära på sitt anslagssparande och sitt utnyttjande av reservationsmedel. Att
prognosti-cera sådana förändringar är svårt, och utskottet saknar grund för
att göra en annan bedömning än regeringen.
Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet att budgetposten Förändringar av
anslagsbehållningar förs upp som en minskning av behållningarna med 6
miljarder kronor i 1997 års statsbudget. Utskottet tillstyrker därmed
yrkande 9 i finansplanen.
Eftersom förslaget i Kristdemokraternas motion därmed är tillgodosett bör
detta förslag inte föranleda någon åtgärd. Finansutskottet avstyrker därmed
motion Fi214 (kd) yrkande 5.
Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret
I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 räknar regeringen med
att förändringen i myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
skall uppgå till netto -6,9 miljarder kronor, dvs. Riksgäldskontoret skall
från dessa institutioner kunna ta upp lån av denna omfattning under
budgetåret. Utlå-ningen till Centrala studiestödsnämnden väntas öka med 10,
0 miljarder kronor. Å andra sidan väntas framför allt de
tilläggspensionsavgifter som flyter in till den s.k. premiereserven, och
som i avvaktan på fördelning på pensionsspararna skall förvaltas av
Riksgäldskontoret, bidra till att denna institutionsinriktade
låneverksamhet leder till en nettoinlåning i Riksgälds-kontoret. Influtna
tilläggspensionsavgifter beräknas under 1997 uppgå till 11,8 miljarder
kronor.
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 4.3.5) att riksdagen godkänner
den gjorda beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlå-
ning i Riksgäldskontoret (yrkande 8).
I motion Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) kritiseras det sätt på vilket
pre-miereserven bokförs i Riksgäldskontoret. I motionen understryks att
syftet med premiereserven är att trygga människors ålderdom, inte att
finansiera det statliga lånebehovet. Staten har använt premiereserven för
att täcka en del av budgetunderskottet, utan att redovisa detta som en
skuld till medbor-garna. Genom att tillgodogöra sig dessa medel har staten
dolt sitt reella upp-låningsbehov. Dessutom har Riksgäldskontoret för 1995
betalat för låg ränta på premiereserven, en ränta som bara motsvarade
dagslåneräntan, dvs. den lägsta räntan. Enligt motionärerna är det ingen
tvekan om att premiereserven är pensionsspararnas och inte statens. Därför
måste enligt motionärernas mening reserven bokföras som en del av
statsskulden och påföras det statliga lånebehovet (yrkande 2). Motionärerna
frågar sig också hur det skall gå till när premiereservsmedlen skall
betalas ut till spararna. Skall staten klara detta är enligt deras mening
enda möjligheten att öka budgetunderskottet alterna-tivt att spara.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Som ett led i
reforme-ringen av det allmänna ålderspensionssystemet har riksdagen
beslutat (prop. 1994/95:41, SfU6) att 11 % av inbetalade
tilläggspensionsavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret för
finansiering av framtida pensio-ner. På de insatta medlen skall lämnas
marknadsmässig ränta. Avsikten med denna särskilda förvaltning är att
medlen skall användas inom det premiere-servsystem som enligt riktlinjer
antagna av riksdagen skall inrättas inom det allmänna pensionssystemet.
Medlen förvaltas av Riksgäldskontoret i avvak-tan på att de kan fördelas på
de enskilda pensionsspararnas individuella pensionskonton.
I överensstämmelse med detta riksdagsbeslut har Riksförsäkringsverket (RFV)
sedan februari 1995 placerat 11 % av influtna tilläggspensionsavgifter
interimistiskt på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret, och fram till
den 30 juni 1996 hade 14,3 miljarder kronor inklusive kapitaliserad ränta
betalats in på detta konto. Under hela 1995 placerades medlen till en
avistaränta baserad på STIBOR en vecka med kvartalsvis kapitalisering. Det
gav för 1995 en genomsnittlig avkastning på 9,16 %. I mars 1996 beslöt
Riksgälds-kontoret att såväl de redan inbetalade medlen som alla
inbetalningar i fort-sättningen skulle bindas med en fast ränta till den 30
juni 1998.
Den tillämpade ordningen innebär att Riksgäldskontoret mot marknads-mässig
ränta kan tillgodogöra sig de influtna medlen. Kontoret slipper där-med att
låna upp motsvarande medel på den öppna marknaden. När de in-nestående
medlen skall föras över till pensionsspararnas individuella pen-sionskonton
kommer denna särskilda upplåning att helt eller delvis ersättas av andra
lån som Riksgäldskontoret tar upp på den öppna marknaden. För-enklat
uttryckt gör Riksgäldskontoret därvid en omplacering i sin låneport-följ,
vilket inte har någon effekt på budgetunderskottet beräknat på traditio-
nellt vis. Däremot ökar statsskulden och statens upplåning med ett belopp
motsvarande överföringen.
Finansutskottet har inget att erinra mot den tillämpade ordningen. Utskot-
tet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad regeringen föreslagit
i detta sammanhang utan tillstyrker att förändringen av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i Riksgäldskontoret beräknas till -6 914 450 000 kr (
yrkande 8). Statsbudgetens totala utgifter beräknas därmed av utskottet
till 677,8 miljar-der kr. Det beräknade statliga lånebehovet år 1997 uppgår
därmed till 54,4 miljarder kr, dvs. samma belopp som regeringen beräknat i
budgetförslaget. Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2.
Bemyndigande om upplåning
Trots en fortsatt förbättring av budgetsaldot beräknas statens lånebehov
öka från ca 40 miljarder kronor 1996 till 54,4 miljarder kronor 1997.
Ökningen beror bl.a. på tillfälligt höga skatteinkomster och tillfälligt
låga ränteutgifter under 1996 samt stora återbetalningar av lån från
statliga bolag samma år. Efter 1997 fortsätter lånebehovet att minska och
det beräknas nu i det när-maste bli eliminerat under 1998.
Regeringen föreslår att den i likhet med tidigare år skall bemyndigas att
under budgetåret 1997 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplå-
ning (yrkande 7).
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi204 att regeringen skall bemyn-
digas att ta upp lån med högst det belopp som motsvarar det beräknade låne-
behovet enligt motionen (yrkande 7).
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Budgetunder-
skottet och det därav föranledda upplåningsbehovet bestäms av riksdagens
olika utgiftsbeslut och beslut om skatter och avgifter. Det innebär att den
verkliga prövningen av upplåningsbehovet görs i samband med riksdagens
budgetarbete. Därtill kommer att statens upplåning genom Riksgäldskontoret
numera skall täcka betydligt mer än enbart det löpande budgetunderskottet.
Bl.a. finansierar Riksgäldskontoret myndigheternas lån för investeringar.
Av betydelse i sammanhanget är också den uppstramning av utgiftskontrollen
som det fastställda utgiftstaket kommer att föra med sig och de krav på
åter-rapportering av större anslagsöverskridanden till riksdagen som är
förknip-pade med denna kontroll.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att det inte föreligger något be-
hov för riksdagen att årligen fastställa en beloppsgräns för den statliga
upp-låningen.
Finansutskottet biträder med det anförda det i finansplanen yrkande 7 be-
gärda upplåningsbemyndigandet samt avstyrker motion Fi204 (m) yrkande 7.
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 1998 och 1999
Riksdagen har i anslutning till vårpropositionen godkänt en preliminär för-
delning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997-1999 som underlag för
regeringens budgetarbete. I regeringens budgetförslag för år 1997 har vissa
omfördelningar gjorts mellan utgiftsområdena, vilka inte påverkat det
samlade utgiftstaket, men väl fördelningen av utgifterna mellan de 27 ut-
giftsområdena även för åren 1998 och 1999.
I finansplanen har regeringen därför kompletterat sitt budgetförslag för
nästa år med en beräkning som preliminärt anger anslagsnivåerna för åren
1998 och 1999. De utgifter som i detta sammanhang beräknats för regelstyrda
anslag skall därvid i första hand ses som en konsekvensberäkning utifrån
gällande regler samt de i budgetpropositionen föreslagna regeländringarna.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna denna preliminära fördel-
ning av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetar-bete (yrkande 3).
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att riksdagen i stället
skall godkänna den preliminära utgiftsfördelning för 1998 och 1999 som
redovi-sas i motionen (yrkande 4).
Folkpartiet begär i motion Fi211 att den i partiets motion redovisade ut-
giftsfördelningen skall godkännas (yrkande 4).
Vänsterpartiet anser i motion Fi212 att riksdagen skall avslå regeringens
förslag. Motionärerna är emot systemet med utgiftstak för den offentliga
sektorn och anser att det i budgetpropositionen saknas underlag för en be-
räkning av utgiftsnivåerna under 1998 och 1999 (yrkande 3).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att riksdagen skall godkänna
det miljöpartistiska förslaget till preliminär utgiftsfördelning för 1998
och 1999 (yrkande 3).
Samma parti föreslår i motion Fi610 att medel skall kunna omfördelas från
arbetsmarknadspolitiken till kommuner och landsting. Regeringen bör när-
mare analysera en sådan åtgärd och i den kommande vårpropositionen
eventuellt lägga fram förslag till nytt tak för de berörda utgiftsområdena.
I motion N424 föreslår Miljöpartiet de gröna att ramen för utgiftsområde 21
Energi preliminärt skall ökas med 1 000 miljoner kronor för 1998 och 1999 (
yrkande 3).
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 att deras förslag till utgifts
-fördelning för de båda åren skall antas av riksdagen (yrkande 3).
Centerpartiet föreslår i motion Jo727 att riksdagen skall begära att reger-
ingen återkommer i 1997 års vårproposition med förslag om utökad ram för
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Avsikten härmed är att bana
väg för en ökad satsning på kalkning av sjöar (yrkande 32).
Samma parti föreslår i motion Ub451 att man skall bygga ut Högskolan i
Dalarna till en internationell högskola för transport (yrkande 5).
Projektet bör till största delen finansieras med medel för sektorsforskning
inom ut-giftsområde 22 Kommunikationer, men fr.o.m. budgetåret 1998 bör
dessa resurser omfördelas till Utbildningsdepartementet. Motionärerna
föreslår att regeringen skall återkomma med ett sådant förslag till
långsiktig finansiering av satsningen (yrkande 20).
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande biträtt regeringens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret 1997. Samtliga
ut-skott utom arbetsmarknadsutskottet - som inte yttrat sig i denna del -
har biträtt regeringens förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 1998 och 1999.
Utrikesutskottet tar emellertid i sitt yttrande särskilt upp frågan om öst-
samarbetet och erinrar om att det finns ett beslutat samarbetsprogram som
sträcker sig t.o.m. budgetåret 1998. Enligt utrikesutskottets uppfattning
bör detta program fullföljas, vilket enligt utrikesutskottets mening måste
innebä-ra att taket för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd under 1999
sätts så att det rymmer såväl en ram för u-landsbiståndet motsvarande minst
0,7 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra
Östeuropasamar-betet vidare.
En snarlik synpunkt framförde utrikesutskottet i ett yttrande till finansut
-skottet i anslutning till behandlingen av årets vårproposition. Detta
föranled-de finansutskottet att redovisa sin principiella syn på det
fleråriga utgiftsta-ket.
Finansutskottet framhöll därvid följande:
Systemet med utgiftstak innebär att budgetarbetet ges en mer långsiktig
inriktning. Det är därvid viktigt att skilja mellan mer varaktiga åtaganden
och engångsvisa eller mer tidsbegränsade utgifter eller utgiftsprogram. För
att beslut om tidsbegränsade verksamheter skall ha någon verkan, måste de
ha en tydlig avgränsning i tiden. På så sätt garanteras riksdagen att
program inte förlängs utan att ett nytt förslag till beslut med åtföljande
finansiering har redovisats. Inför ett sådant beslut skall verksamheten
utvärderas och behovet av fortsatt statligt engagemang övervägas. Även om
regering och riksdag vid en sådan prövning kommer fram till att
verksamheten skall fort-sätta, kan prövningen leda till att inriktningen
eller omfattningen ändras. Genom ett sådant förfarande ges riksdagen
möjlighet att fatta beslut om avgränsade insatser som inte automatiskt
permanentas. Det är därför inte rimligt att föregripa riksdagens
ställningstagande genom att i förväg skapa utrymme inom utgiftsramen för
eventuell förlängning av fleråriga men ändå tidsbegränsade program. Ett
sådant förfarande skulle för övrigt innebära att riksdagen tvingades ta
ställning till en finansiering innan den fattar beslut i sakfrågan.
Detta synsätt, som finansutskottet gav uttryck för vid behandlingen av vår-
propositionen, är enligt utskottets mening alltjämt giltigt. Det kan därför
också anläggas på de förslag som Centerpartiet för fram i motionerna Jo727
och Ub451 och Miljöpartiet de gröna i motionerna Fi610 och N424. Dessa
motioner bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I övrigt instämmer finansutskottet i den uppfattning som övriga utskott
givit uttryck för i denna fråga. Utskottet biträder således de i
propositionen preli-minärt föreslagna nivåerna för de olika utgiftsområdena
för 1998 och 1999 (yrkande 3). Samtidigt avstyrker utskottet motionerna
Fi204 (m) yrkande 4, Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v) yrkande 3, Fi213 (mp)
yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (mp), Jo727 (c) yrkande 32, Ub451 (c
) yrkandena 5 och 20 samt N424 (mp) yrkande 3.
Bemyndigande för ramanslag
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 4.4.6) att den under budgetåret
1997 skall få besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning
att följande tre villkor är uppfyllda:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas,
2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt
3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas.
Regeringen begär att riksdagen skall godkänna de redovisade principerna (
yrkande 6).
Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan påverkas från
de utgiftsansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den maximala
kreditgränsen på 10 %. För ramanslag som används för förvaltningsändamål
torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående budgetår utöka an-
slagsutrymmet mer än vad som ryms inom den maximala kreditgränsen. Något
särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att överskrida ett
ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver därför inte inhämtas
, anser regeringen.
När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke på-
verkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på
statsskul-den (inklusive förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten. När
så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om
anslag på tilläggsbudget. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör
emellertid rege-ringen få besluta om överskridande för att det ändamål
riksdagen beslutat med anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för
oförutsedda utgifter bör även omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt
regeringens bedömning kommer det endast i undantagsfall att bli nödvändigt
att utnyttja den begärda överskridanderätten.
När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det
statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för
detta ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör därvid inte
fastställas, anser regeringen, som lägger fram förslag om ett sådant
bemyndigande på annan plats i budgetpropositionen (utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.).
För övriga ramanslag bör enligt propositionen regeringen få ett generellt
bemyndigande att besluta om ett överskridande under förutsättning att detta
ryms inom det statliga utgiftstaket, att åtgärden är nödvändig för att ända
-målet med anslaget skall kunna tillgodoses och att ett riksdagsbeslut inte
hinner avvaktas.
Bemyndigandet bör enligt förslaget avse det kommande budgetåret och
därefter prövas årligen.
Någon motion har inte väckts med anledning av propositionens förslag i
denna del.
Finansutskottet biträder propositionens förslag (yrkande 6). I likhet med
regeringen förutsätter emellertid utskottet att överskridanderätten kommer
att utnyttjas med stor återhållsamhet. Grundregeln bör alltid vara att
behov av extra medel som går utöver kreditgränsen i första hand skall
begäras på tilläggsbudget. Såsom regeringen också föreslår bör ett
eventuellt utnyttjan-de av utgiftsbemyndigandet och hur ett sådant
överskridande finansieras alltid ingå i de utfallsredovisningar som
regeringen framöver skall lämna till riksdagen.
Regeringens förslag till bemyndigande att överskrida anslaget för
statsskuldsräntor kommer finansutskottet att behandla i betänkande FiU4 som
avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Öronmärkning av inkomster
I motion L708 föreslår Ingbritt Irhammar m.fl. (c) att en del av
inkomsterna från reklamskatt skall öronmärkas för konsumentvägledning, för
granskning av reklamen och för att öka konsumentkunskapen (yrkande 9).
Motionärerna motiverar sitt förslag med att reklamen ökar och tenderar att
bli allt aggressi-vare. Den påverkar köpbeteendet och bidrar till att forma
människors livs-syn, grundläggande värderingar, attityder och kulturella
föreställningar.
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Motionärernas
förslag innebär att en del av statsbudgetens inkomster skall
specialdestineras för att finansiera vissa utgifter.
Riksdagen har nyligen antagit en budgetlag (prop. 1995/96:220, bet. 1996/97
:KU3, rskr. 27-30). De redovisningsprinciper som bär upp denna lag och som
är aktuella i detta sammanhang innebär att statens inkomster och utgifter
skall tas upp brutto på statsbudgeten, dvs. alla inkomster skall redo-visas
på statsbudgetens inkomstsida och alla utgifter på dess utgiftssida. Den av
motionärerna föreslagna specialdestineringen av reklamskatt är inte för-
enlig med denna bruttoprincip. Förslaget bör därför avvisas av riksdagen.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motion L708 (c) yr-
kande 9.
EKONOMISK STYRNING
Uppföljning av räntekontomodellen
Propositionen
Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret i
uppdrag att göra en översyn av den nya ordning med räntebeläggning av vissa
statliga betalningsmedel som infördes år 1993 vad främst avser för-
valtningskostnadsanslag, avgifter och bidrag. Bakgrunden till uppdraget var
att myndigheterna den 30 juni 1995 hade ett tillgodohavande i Riksgälds-
kontoret om sammanlagt ca 18 miljarder kronor. Uppdraget redovisades i maj
1996.
Enligt regeringens bedömning kan behållningarna till största delen förkla-
ras av höga ingångsvärden som i sin tur består av anslagssparande från
tiden före införandet. Regeringen anser att man inte bör dra in medel och
justera anslagen genom någon generell metod. Att göra generella
indragningar kan enligt regeringen förstöra stimulansen hos myndigheterna
att föra en god kassahållning. Ett högt anslagssparande bör i stället
uppmärksammas inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet.
För att förbättra den finansiella kontrollen över myndigheternas räntekon-
ton avser regeringen att ålägga myndigheterna att årligen rapportera sam-
mansättningen av saldot på räntkontot med angivande av de viktigaste fakto-
rerna bakom utvecklingen av saldot. Detta förutsätts ske i myndigheternas
årsredovisningar.
Finansutskottets bedömning
Enligt finansutskottets mening är den redovisning som lämnas i propositio-
nen värdefull. Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av en för-
bättrad information om och analys av myndigheternas räntekonton.
Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt inom
staten
Propositionen
I syfte att uppnå konkurrensneutralietet mellan verksamhet  i egen regi och
i entreprenadform ändrades de statliga myndigheternas ställning inom mer-
värdesskattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92.  Redan i samband med att
för-ändringarna beslutades aviserade regeringen att en uppföljning skulle
göras, dels av reformen som helhet och av de särlösningar som infördes för
vissa myndigheter, främst inom universitets- och högskoleområdet, som
erhåller externa medel.
På grundval av en studie av Riksrevisionsverket gör regeringen nu be-
dömningen att omläggningen på aggregerad nivå varit saldomässigt neutral
och således inte inneburit någon belastning på statsbudgeten. Variationer
förekommer dock för enskilda myndigheter. Eftersom underlagsmaterialet är
osäkert och många förändringar skett i myndigheternas anslagsbaser sedan
budgetåret 1991/92 är det enligt regeringen inte meningsfullt att i dag
göra justeringar med anledning av reformen.
När det gäller hanteringen av ingående mervärdesskatt vid erhållande av
externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturins-
titutioner bör enligt regeringens bedömning även fortsättningsvis en
schablonmetod användas. Den exakta utformningen av denna metod bör dock
enligt propositionen utredas vidare.
Finansutskottets bedömning
Vad regeringen i propositionen anfört om systemet med avräkning av ingå-
ende mervärdesskatt inom staten bör enligt finansutskottets mening inte
föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Ny modell för garantihanteringen i staten
Propositionen
Regeringen begär i finansplanen (avsnitt 5.3.2) att riksdagen skall
godkänna ett förslag till ny modell för garantihantering i staten (yrkande
10).
I ett av riksdagen nyligen antaget förslag till ny budgetlag (prop. 1995/96
:220, bet. 1996/97:KU3, rskr. 1996:97:27-30) föreskrivs att statliga
garantier skall beläggas med en avgift som motsvarar den risk som garantin
åsamkar staten. I finansplanen återkommer regeringen till denna fråga med
ett förslag som innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av
engagemang skall beräknas och ligga till grund för nivån på den årliga
avgift som tas ut för en garanti.
Riksdagen kan dock besluta att man för ett visst åtagande helt eller delvis
skall avstå från att ta ut en sådan avgift. Om så sker uppkommer en statlig
subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att stärka den
ekonomiska kontrollen bör enligt vad regeringen föreslår i finansplanen
denna subvention belasta ett anslag. Statsbudgetens uppgift att styra
resurs-utnyttjandet i staten vidmakthålls därmed.
I den proposition som låg till grund för förslaget om ny budgetlag före-
slogs vidare att sådan statlig verksamhet som helt finansieras med egna
intäkter inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. I konsekvens här
-med föreslår regeringen nu att statens garantiverksamhet skall hanteras på
snarlikt sätt och redovisas vid sidan av statsbudgeten. En sådan ordning
ger enligt regeringen de myndigheter som ansvarar för garantigivningen ett
tydligare ansvar. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen under-
lättas.
Systemet med ett utgiftstak och de slopade förslagsanslagen påverkar
dessutom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna
infria sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti
skulle med nuvarande ordning kunna leda till att nivån på det belastade
anslaget måste omprövas, vilket förutsätter riksdagens godkännande. Den
fördröjning som riksdagsbehandlingen medför skulle under vissa
omständigheter kunna leda till att staten inte kan uppfylla sina åtaganden.
Enligt regeringens mening bortfaller emellertid detta problem om
garantiverksamheten hanteras på det föreslagna sättet vid sidan av
statsbudgeten.
För budgetåret 1997 föreslår regeringen att den skall bemyndigas att under
vissa omständigheter överskrida de anslag som finansierar den statliga ga-
rantiverksamheten. Ett sådant utgiftsbemyndigande begärs på annan plats i
finansplanen (avsnitt 4.4.6, yrkande 6). Finansutskottet har tidigare i
detta betänkande under rubriken Bemyndiganden för ramanslag biträtt detta
för-slag.
De avgifter som flyter in från garantiverksamheten skall tillsammans med
anslagsmedel som förs upp på statsbudgeten för avgiftsbefriade garantier
reserveras på konto hos Riksgäldskontoret. Medlen skall fördelas med en
reserv per resultatområde. Garantier som har måst infrias men som därefter
återvunnits skall enligt förslaget också tillföras dessa reserver. Avgifter
, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall täcka samtliga
förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet. Reserven skall
även finansiera administrationskostnader.
Genom att hantera de med anslagsmedel finansierade subventionerna på
angivet sätt kommer subventionsanslagen inte automatiskt att belasta det
statliga lånebehovet. De påverkar inte heller den offentliga sektorns
sparande utan registreras endast som interna statliga transaktioner.
Belastningen upp-kommer först i den stund en garanti behöver infrias. I den
mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en till
kontot knuten kredit utnytt-jas. Krediten bör enligt propositionen vara
obegränsad för att staten alltid skall kunna fullgöra sin skyldighet att
infria ett garantiåtagande. Ränta skall beräknas på kontot, vilket innebär
att garantiverksamheten får bära eventu-ella räntekostnader men också
tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter.
Den statliga garantiverksamheten föreslås i propositionen bli indelad i tre
områden för vilka Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riks-
gäldskontoret ges resultatansvar. Riksgäldskontoret får ansvar för den ga-
rantiverksamhet som för närvarande hanteras av övriga myndigheter.
Hur den lokala och centrala organisationen skall utformas mer i detalj samt
vilken resurstilldelning och resursomfördelning som skall gälla för
garantiverksamheten bör enligt propositionen beredas vidare. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor i 1997 års vårproposition
.
Den föreslagna modellen innebär att riksdagen ges möjlighet att pröva ga-
rantiverksamheten vid i princip två tillfällen, nämligen när subventionsan-
slagen beviljas och när garantiramarna beslutas. Regeringen anser att det
är av stor vikt att riksdagen löpande informeras om garantiverksamhetens om
-fattning, resultat och risk med tanke på de stora belopp som
garantiverksam-heten omfattar. Riksdagen bör därför i vårpropositionen och
budgetproposi-tionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat.
Det nya statliga garantisystemet skall enligt propositionen börja tillämpas
för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997 och för redan utfärdade garantier
fr.o.m. budgetåret 1998. Vid övergången till den nya modellen bör garanti-
verksamheten delas upp i två resultatområden avseende nya och gamla ga-
rantier. Resultatområdet med nya garantier föreslås bli helt självbärande
medan resultatområdet gamla garantier enligt propositionen bör kunna få
kapitaltillskott från statsbudgeten om det uppkommit ett underskott som
bedöms vara permanent.
Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som
ställts ut. Dit förs också efter hand så mycket som möjligt av den
befintliga garan-tistocken baserat på en individuell genomgång av
befintliga garantier.
För att underlätta resultatuppföljningen av nya och gamla garantier före-
slås i propositionen att dessa betraktas som två resultatområden. Till
resul-tatområdet Gamla garantier bör föras alla redan utfärdade garantier.
Invärde-ringen av den befintliga stocken av garantier föreslås i
propositionen ske på ett sådant sätt att dessa värderas till noll. De
subventionsinslag som finns i den gamla stocken bör således inte belasta
budgeten. Avgifter som betalats in efter införandet av den nya modellen
skall tillfalla reserven.
Vid eventuella infrianden kommer kapitalbehovet att täckas genom inbe-talda
avgifter och lån. Om det vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti
står klart att för låg avgift tas ut, föreslår regeringen att avgiften om
möjligt höjs genom att avtal eller liknande ändras.
Enligt regeringens mening bör man för närvarande inte införa någon ny,
generell modell för redovisning och finansiering av lån till näringslivet.
I stället föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år
efter infö-randet och att det senast i samband därmed också utreds hur en
motsvarande modell skulle kunna användas för låneverksamheten. Enligt
regeringens uppfattning bör lån till näringslivet kunna hanteras enligt
samma modell som garantierna.
Slutligen anmäler regeringen i detta sammanhang också att de i vårpropo-
sitionen aviserade höjningarna av vissa garantiavgifter nu klarlagts.
Syftet med höjningarna har varit dels att få en bättre överensstämmelse
mellan risk och uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet.
Ingen av höjning-arna kräver något riksdagsbeslut, men i några fall
erfordras regeringsbeslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en
inkomstförstärkning på totalt 200 miljoner kronor per år, vilket är 50
miljoner kronor mer än vad som angavs i vårpro-positionen.
Någon motion har inte väckts med anledning av regeringens förslag i denna
del.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill framhålla följande i denna fråga.
Den föreslagna modellen för hantering av statliga garantier framstår enligt
utskottets mening som väl avvägd. Genom att samtliga garantier antingen
avgiftsbeläggs fullt ut eller belastar anslag på statsbudgeten med
motsvaran-de belopp får man till stånd en mer rationell och ändamålsenlig
styrning av de statliga garantiåtagandenas fördelning.
Utskottet biträder med hänsyn härtill den föreslagna lösningen, men vill i
sammanhanget göra följande förtydliganden. Av propositionen framgår inte
hur större, beloppsmässigt öppna garantier skall inordnas i det nya
systemet. Skall den föreslagna modellen kunna fungera som ett
styrinstrument för statlig resurstilldelning är det emellertid angeläget
att i princip alla typer av nya garantier omfattas av systemet med avgifter
/subventionsanslag. Be-loppsmässigt obegränsade garantier av det slag som
beviljats bl.a. anordnare av olympiska spel och konsortiet för
Öresundsbroförbindelsen bör därför framdeles i görligaste mån ersättas av
åtaganden som är preciserade till be-lopp. I den mån detta inte är lämpligt
med hänsyn till starka, samhällseko-nomiska skäl bör likväl en avgift
alternativt en subventionseffekt beräknas utifrån ett schablonmässigt
fastställt underlag.
Undantag från detta krav bör enligt finansutskottets mening bara få göras
för den typ av garantier som Sverige till följd av medlemskap eller
ingångna avtal är skyldigt att ikläda sig gentemot EG och sådana
institutioner som Världsbanken, Nordiska investeringsbanken och andra
liknande internatio-nella organ. Det bör ankomma på regeringen att utröna
vilka internationella garantiåtaganden som skall hänföras till denna
undantagskrets och som således inte skall omfattas av det nya
avgiftssystemet. Dessa undantag bör fastställas av riksdagen.
Liksom regeringen anser utskottet att det är av stor vikt att riksdagen lö-
pande informeras om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk med
tanke på de stora belopp den omfattar. Riksdagen bör därför på föresla-get
sätt återkommande informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat i vårpropositionen och budgetpropositionen.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag till ny mo-
dell för garantihantering i staten (yrkande 10).
Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål m.m.
Bakgrund
I den av riksdagen nyligen beslutade lagen (prop. 1995/96:220, bet. 1996/97
:KU3, rskr. 27-30) om statsbudget stadgas beträffande finansiering av
statliga investeringar att inom låneramar som riksdagen årligen fastställer
får regeringen besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används
i statens verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslås få besluta att rörelsekapital i statens verksamhet
skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som
riksda-gen årligen fastställer.
Systemet med att finansiera myndigheternas anläggningstillgångar genom lån
i Riksgäldskontoret har tillämpats sedan en tid tillbaka. Principer för lån
i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar
för förvaltningsändamål redovisades i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil.1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Det är investe-
ringar för förvaltningsändamål, såsom t.ex. maskiner, inventarier, och ADB-
system som finansierats på detta sätt. Myndigheternas kostnader för amorte-
ringar och räntor finansieras under avskrivningstiden med anslagsmedel,
avgiftsinkomster eller andra medel som får disponeras i verksamheten. Även
större objekt med långa avskrivningstider, t.ex. fastigheter, som utgör pro
-duktionsfaktorer i myndighetens verksamhet kan finansieras på detta sätt.
Avsikten är att regeringen varje år i budgetpropositionen skall föreslå
riks-dagen att ta ställning till skilda låneramar för exempelvis studielån,
fastig-heter och anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. På detta
sätt avses investerings-bemyndigandena bli bestämda till belopp, tid och
delvis till ändamål. En låneram anger det högsta belopp dessa interna lån
totalt får uppgå till. Regeringen beslutar om de villkor som skall gälla
för lånen.
Propositionen
Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om lån för myndigheters investe-
ringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål i Riksgäldskontoret
intill ett sammanlagt belopp av 14 700 miljoner kronor. Vidare får regering
-en för budgetåret 1997 besluta om krediter för myndigheters räntekonton
intill ett sammanlagt belopp av 13 000 miljoner kronor.
I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i
enlighet med den nyligen antagna budgetlagen, avser låneramsbeloppen den
totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till Riksgälds-
kontoret under det aktuella budgetåret. Upptagna lån t.o.m. den sista juni
1996 understiger väsentligt den totalt tilldelade låneramen. Detta kan ha
sin förklaring bl.a. i att myndigheterna i många fall endast tar upp lån
två gånger per år och då vid halv- och helårsskiften. Upptagna lån väntas
därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar av låneramar mellan budgetåren
1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på UO6 Totalförsvar och UO10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp. Den ökade låneramen på UO10 skall bl.a.
fi-nansiera ett nytt datasystem för det nya pensionssystemet.
Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till 14,7
miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas till
regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 5 %
av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och höjda
ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta kan
därmed öka med 6,7 miljarder kronor.
Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och pla-
cering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna
placerar tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga
likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta
ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet har tidigare vid behandlingen av dessa frågor påtalat
diskre-pansen mellan beviljade låneramar och faktiskt utnyttjade belopp.
Låneramar  för myndigheternas lån i Riksgäldskontoret för investeringar för
förvaltningsändamål
1993/94 1994/95 1995/96 1996/97
Beviljad låneram        4 500   9 800   12 400  14 700
Utnyttjad låneram       2 372   5 956     7 997*
Utnyttjad andel i %       52,7    60,8      64,4*
* Avser utnyttjad låneram per den 30 juni 1996
Detta förhållande kan, konstaterade utskottet våren 1995 (1994/95:FiU10 s.
84), skapa problem i framtiden för den finansiella styrningen av myndighe-
terna. Det kan också te sig mindre meningsfullt för riksdagen att besluta
om en låneram som vida överstiger vad som faktiskt utnyttjas. Det finns
därför, anförde utskottet, anledning att undersöka möjligheterna att nå
bättre över-ensstämmelse mellan låneram och faktiskt utnyttjande.
Finansutskottet tillstyrkte den begärda låneramen för budgetåret 1995/96
med hänvisning till att det var för tidigt att dra några långtgående
slutsatser om myndigheternas investeringsverksamhet. Det borde dock
övervägas, ansåg utskottet, om inte den del av låneramen som direkt ställs
till myndig-heternas förfogande borde minskas för att i stället öka den del
som får dispo-neras av regeringen för oförutsedda behov. Om det under året
uppkommer ett ökat lånebehov för någon myndighet borde regeringen kunna
göra om-fördelningar inom låneramen med hänsyn härtill.
I sitt yttrande till konstitutionsutskottet över förslaget om lag om
statsbud-geten (1995/96:FiU8y) konstaterade utskottet att skillnaden mellan
det be-viljade låneutrymmet och det faktiskt utnyttjade beloppet alltjämt
är mycket stort. Av den beviljade låneramen på 12 400 miljoner kronor hade
7 997 miljoner kronor utnyttjats den 30 juni 1996. Det finns vidare
anledning att uppmärksamma att när denna typ av låneramar infördes angavs
att regering-en skulle besluta om en låneram för respektive myndighet och
att regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen för
den ordina-rie budgetprövningen. Låneramen skall avse den totala skuld som
en enskild myndighet får ha till Riksgäldskontoret. Utskottet ansåg  att
detta var en rimlig ordning. När verksamheten nått full omfattning, dvs.
när alla anlägg-ningstillgångar som finns upptagna i myndigheternas
redovisningar finansie-ras med lån, är det sannolikt att
nyupplåningsbehovet och summan av amor-teringarna kommer att närma sig
varandra. Innebörden av att ange en årlig låneram blir därmed en annan än
när verksamheten byggdes upp och den statliga upplåningen påverkades. Det
kan finnas anledning att återkomma till frågan i samband med att riksdagen
tar ställning till motsvarande låneram för budgetåret 1997 anförde
utskottet i yttrandet.
Utnyttjandegraden har som framgår av ovanstående tablå ökat. Beaktar man
dessutom att  myndigheterna tenderar att ta upp sina lån vid hel- och
halvårsskiften finns anledning räkna med att utnyttjandegraden blir högre
1995/96. Utskottet anser att det vore värdefullt om även myndigheternas
återbetalningar av lån kunde redovisas i framtida budgetpropositioner. Däri
-genom skulle också det nettoupplåningsbehov som verksamheten ger upp-hov
till kunna bedömas. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens
förslag.
Staten i omvandling
Propositionen
I finansplanen gör regeringen en översiktlig genomgång av utvecklingen inom
statsförvaltningen. Redovisningen bygger på rapporten Staten i om-vandling
som utarbetats av Statskontoret på regeringens uppdrag. Av redo-görelsen
framgår bl.a. sysselsättningen i staten och dess förändring, utveck-lingen
när det gäller konsumtion av statliga tjänster och av produktiviteten i
statsförvaltningen samt mönstret i de organisations- och
strukturförändringar som genomförts under 1990-talet.
Redovisningen visar bl.a. att antalet anställda i staten har minskat sedan
år 1980. År 1995 sysselsatte staten (exkl. affärsverken) knappt 200 000
perso-ner. Om affärsverken och socialförsäkringssektorn räknas in i den
statliga sfären uppgår antalet till 242 000 personer eller 6 % av
sysselsättningen. Av personalen i staten utgörs drygt 40 % av kvinnor. Den
förändrade ålders-strukturen belyses bl.a. av att medelåldern bland de
anställda inom staten ökat under perioden 1990-1995 från 42,5 år till 43 år
. Utbildningsnivån är högre i staten än för övriga delar av arbetsmarknaden
. Vidare konstateras i propositionen att besparingarna inom staten inte har
haft några negativa konsekvenser på personalutbildningens omfattning.
I propositionen anges att förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade
förutsättningar för de stora förändringar av statsförvaltningen som
hittills skett undet 1990-talet. Som exempel anförs att utvecklingen av mål
- och resultatstyrningen och affärsverkens successivt ökade ekonomiska
självstän-dighet lade grunden för förändringarna. Vidare understryks att en
starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan accelererade under
1990-talet var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets
första tre år. Förändringarna under 1990-talet har vidare enligt vad som
anförs i pro-positionen grundats på överväganden av principiell och
generell karaktär. Nyckelord för förändringarbetet har varit renodling,
resultatstyrning, decent-ralisering och effektivisering.
Enligt regeringens bedömning är strukturförändringar en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är, understryks det, att öka
effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i förhållande till de
uppgifter och mål som fastlagts av riksdagen och regeringen. Det
statsfinansiella läget kräver också fortsatta besparingar och
strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens inriktning i detta
sammanhang är att värna om kärnverksamhe-terna och att i största möjliga
utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga verksamheten.
Regeringen pekar också på vikten av fortsatta ansträngningar att genom
anbudsupphandling och andra marknadsmässiga lösningar åstadkomma en
effektivare verksamhet. Regeringen understryker också vikten av att
myndigheternas redovisningar av produktivitet och kva-litet förbättras.
I propositionen anges att arbetet med att renodla och effektivisera den
statliga verksamheten påverkar alla politikområden och att
förändringstakten är hög. Det finns därför behov av en principiell analys
av hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga
förvaltingen bör bedrivas.  Den s.k. Förvaltningspolitiska kommissionen har
bl.a. till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa
sin slutsatser under våren 1997.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet anser att den samlade redovisning av strukturförändringarna
inom statsförvaltningen som görs i budgetpropositionen kan utgöra ett vär-
defullt underlag för den förvaltningspolitiska diskussionen. Utskottet vill
i likhet med vid flera tidigare tillfällen, senast i samband med en
motsvarande redogörelse i 1995 års kompletteringsproposition (bet. 1994/95:
FiU10) peka på betydelsen av att uppföljningsarbetet bedrivs systematiskt
och fortlöpan-de. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att
myndigheternas redo-visning av produktivitet och kvalitet för de
producerade tjänsterna behöver förbättras med hänsyn till att de utgör ett
viktigt redskap för riksdagens och regeringens styrning och uppföljning av
verksamheten.
Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier
Propositionen
För att stärka det kostnadsansvar för den egna verksamheten som myndig-
heterna har enligt systemet med rambudgetering föreslår regeringen att det
nuvarande systemet med ett schablonmässigt beräknat LKP ersätts med ett
system med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. den 1 januari 1998.
Det innebär att försäkringslösningar skall tillämpas för tjänstepensio-ner,
gruppliversättningar och personskadeersättning. Vidare föreslås att
pensionsersättning, som är en trygghetsförmån till vissa äldre anställda,
som blir övertaliga, skall betalas direkt av respektive
anställningsmyndighet.
Premierna bör beräknas särskilt för varje myndighet. Det är av vikt, sägs
det i propositionen, att reformen utformas på sådant sätt att statens
utgifter inte ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda
försäkringsgivare eller fon-der utanför statsbudgeten. Särskilda
försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att trygga de
anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista hand
garanteras av staten. De premier som myndig-heterna skall betala skall
därför tillföras statsbudgeten och utgående förmå-ner betalas av statsmedel
. Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland annat
att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett
schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndig-heter gemensam nivå. I
samband med övergång till ett system med olika nivåer på premierna för
myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltningsanslag
. Huvudansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör
därför åvila SPV.
Finansutskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget att systemet med lönekostnadspålägg ersätts
med försäkringsmässigt beräknade premier i enlighet med vad regeringen
förordat.
Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en för-läng-ning av
sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löne-avgiften m.m.
Propositionen
I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår
regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge
ersätt-ning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna
av ett sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att
den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende
sjuklöneperioden föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och
skattehöjningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 respektive den1
januari 1998.
Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall
kompenseras för kostnaderna för den i proposition 1995/96:209 föreslagna
förlängningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skat
-tehöjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompen-
sation beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att
kom-pensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och
skattehöjningar som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998.
Finansutskottets bedömning
Utskottet har inte något att erinra mot att myndigheter och organisationer
inte kommer att kompenseras för kostnaderna för förlängningen av sjuklöne-
perioden eller för de föreslagna avgifts- och skattehöjningarna.
ÖVRIGA FRÅGOR
Kvantitativa mål för budgetarbetet
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i motion K902 att kvantitativa mål skall
användas i budgetarbetet (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till att den
förra borgerliga regeringen lanserade målet att den offentliga budgeten
skall ba-lanseras över en konjunkturcykel. Med ett sådant kvantitativt mått
förblir skulden oförändrad i nominella termer men kan gradvis minskas i
förhållan-de till BNP. Trots att det kan vara svårt att uppnå "budgetbalans
över kon-junkturcykeln" anser motionärerna att detta skall vara ett mål för
regeringen och riksdagen i budgetarbetet (yrkande 2).
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. I en annan
motion - motion Fi204 om den ekonomiska politiken - konstaterar Mode-rata
samlingspartiet att balans över en konjunkturcykel aldrig kan bli ett helt
operationellt mål. Finansutskottet instämmer i denna bedömning. Inte minst
är det svårt att veta var i en konjunkturcykel man befinner sig och hur kon
-junkturen kommer att utvecklas framöver. Såsom motionärerna själva fram-
håller använde under förra mandatperioden den dåvarande regeringen sig av
ett sådant mål i sitt budgetarbete. De svårigheter som då förelåg när man
med vagt preciserade budgetmål försökte komma till rätta med ett alltför
stort budgetunderskott, kan enligt utskottets mening ses som en
illustration till de problem som föreligger när det gäller att omsätta ett
mål av detta slag i praktisk tillämpning. Enligt utskottets mening bör
motionärernas förslag inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion K902 (m) yrkandena 1 och
2.
Utbetalningstidpunkten för statliga förmåner
Motionerna
Regeringen anmälde i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 6 s
. 24-25) att den med verkan fr.o.m. den 1 januari 1996 avsåg att senareläg-
ga utbetalningstidpunkten för barnbidrag, bidragsförskott, särskilt bidrag
för vissa adoptivbarn och bostadsbidrag till den 27 i varje månad. Åtgärden
väntades leda till att statens räntekostnader skulle minska med ca 50
miljoner kronor för helt år räknat.
I fyra motioner tas tidpunkten för utbetalning av statliga förmåner upp.
I motionerna Fi904 av Bengt Kronblad (s), Fi905 av Eskil Erlandsson (c) och
Fi922 av Birgitta Carlsson (c) ifrågasätts nyordningen som enligt motio-
närerna leder till en mycket hög belastning på betalningssystem och detalj-
handel. De stora belopp som samlas till månadssluten leder också till ökad
rånrisk.
Kristdemokraterna tar i sin partimotion So636 också upp utbetalningstid-
punkten men från en delvis annan utgångspunkt (yrkande 10). För att uppnå
en mycket marginell engångsbesparing har enligt motionen regeringen valt
att utsätta många barnfamiljer för ytterligare press i slutet av varje
månad. Motionärerna kan inte acceptera den typen av besparingar och
föreslår därför att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott betalas
ut den 20 varje månad fr.o.m. den 1 januari 1997.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande.
Genom att utbetalningen av olika statliga förmåner senarelagts har staten
kunnat tillgodoräkna sig en betydande och bestående räntevinst. Såsom
påpekas i några av motionerna har emellertid denna förskjutning också fått
till följd att löneutbetalningar och utbetalningar av transfereringar
ansamlats mot slutet av månaden, vilket ökat belastningen på
betalningssystem och detaljhandel. Självklart måste även sådana indirekta
effekter beaktas när staten av kassahållningsskäl lägger om
utbetalningsrutiner. Erfarenheterna av omläggningen är dock alltjämt
begränsade eftersom nyordningen endast tillämpats under innevarande år.
Enligt finansutskottets mening är det därför inte påkallat att nu ompröva
det tidigare beslutet. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen
bevakar de frågor som motionärerna tar upp och om så bedöms påkallat även
vidtar erforderliga ändringar. De i sammanhanget aktuella motionerna bör
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Ej heller de kristdemokratiska synpunkterna på senareläggningen bör för-
anleda någon åtgärd utan behandlas i samma ordning som nyssnämnda mo-
tionsförslag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi904 (s), Fi905 (c), Fi922
(c) och So36 (kd) yrkande 10.
Uppföljning av bidragen från EU
Motionen
Miljöpartiet hävdar i motion Fi202 att bidragen från EU inte utsätts för
samma grad av granskning, prioritering och uppföljning från svensk sida som
andra anslag på statens budget. Motionärerna anser att riksdag och regering
i betydligt större utsträckning måste kontrollera även dessa utgifter,
inklusive de bidrag som går direkt till vissa bidragsmottagare från EU:s
budget. Miljöpartiet föreslår att regeringen bör få i uppdrag att till
riksdagen återkomma med en genomgripande redovisning och förslag till
framtida hantering av EU-bidragen (yrkande 10).
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksrevisionsver-
ket (RRV) har i sin årliga granskning även studerat administrationen av
medel från EG:s budget. Enligt RRV är det på många sätt svårt att upprätt-
hålla en tillfredsställande standard på den interna kontroll som finns i
många av de berörda myndigheterna.
Regeringen har inrättat en delegation för samverkan mellan berörda myn-
digheter och departement i frågor som rör nationella åtgärder för att
bättre bekämpa bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering och
använd-ning av EU-relaterade medel (dir. 1996:29). Delegationens
huvuduppgift är att vara ett forum för samverkan och informations- och
erfarenhetsutbyte mellan de myndigheter och departement som ansvarar för
att EU-medel används korrekt, kostnadseffektivt och säkert i Sverige.
Delegationen skall också vidta åtgärder vid misstanke om felaktig
användning av medlen.
Genom sitt arbete skall delegationen aktivt bidra till att gemenskapens fi-
nansiella intressen skyddas i Sverige. Delegationen skall även ställa
samman information om upptäckta och misstänkta oegentligheter och om
åtgärder som vidtagits eller föreslagits för att komma till rätta med
sådana oegentlig-heter. Den skall vid behov också föreslår ändringar i
regelverk, organisation m.m. för att man på ett effektivare sätt skall
kunna förhindra, försvåra och beivra bedrägerier och andra oegentligheter.
Även frågor om missbruk och ineffektiv hantering av EU-relaterade medel
skall kunna uppmärksammas.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns skäl för riks-
dagen att vidta någon åtgärd med anledning av Miljöpartiets förslag. Ut-
skottet avstyrker med det anförda motion Fi202 (mp) yrkande 10.
Allemanssparandet
Propositionen
I budgetpropositionen (utg.omr. 2 avsnitt 4.4) påpekas att riksdagen
nyligen har beslutat att skattelättnaderna för sparande i allemansfond
skall slopas fr.o.m. år 1997 (prop. 1995/96:222 s. 4.7, bet. 1995/96:FiU15,
rskr. 1995/96: 115, SFS 1996:839). I den proposition som låg till grund för
beslutet uttala-de regeringen att det i nuvarande ekonomiska läge inte
finns tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat
hushållssparande. Regeringen föreslår nu vissa ändringar i lagen om
allemanssparande som är direkt för-anledda av det slopade skattegynnandet.
Vissa frågor som rör avskaffandet av allemanssparreglerna fordrar
emellertid ytterligare överväganden. Rege-ringen avser därför att återkomma
med förslag beträffande återstående regler.
I propositionen föreslår regeringen att inskränkningen att allemanssparan-
de inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemans-
fonder tas bort. Vidare föreslås att gränsen att högst 2 000 kr per månad
får sättas in i allemanssparandet tas bort. Förbudet att överlåta eller
pantsätta medel som sparats i en allemansfond upphävs. Vidare görs
aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelar i allemansfonder. Någon
garanterad lägsta ränta skall inte längre gälla för medel på
allemanssparkonton. De särskilda placerings- och riskspridningsreglerna för
allemansfonderna upphävs. I stället skall samma regler gälla för
allemansfonder som för vanliga värde-pappersfonder. De nuvarande
bestämmelserna om riskspridning skall emel-lertid få tillämpas under en
ettårig övergångstid (till utgången av 1997). Slutligen föreslås att
bestämmelserna om bosparlån samt om bosparande i HSB och Riksbyggen upphävs
.
Finansutskottets bedömning
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Lagtekniska justeringar
I några propositioner som behandlas i förevarande ärende eller i annat sam-
manhang under hösten föreslås lagändringar som berör samma lagrum. Detta
föranleder vissa lagtekniska justeringar.
Riksdagen har tidigare under hösten beslutat om en ändring i 3 kap. 4 §
lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. som träder i kraft
den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:228, bet. 1996/97:SoU4, SFS 1996:942).
Den ändring i samma paragraf som föreslås i lagförslag 2.9 i proposition
1996/97:1 bör därför brytas ut ur lagförslaget och i stället ges formen av
en ändring i den ännu ej ikraftträdda ändringslagen.
Lagförslag 2.3 i proposition 1996/97:17 avser en ändring i 7 § skattere-
gisterlagen som bör samordnas med de ändringar i samma paragraf som
föreslås i proposition 1995/96:217 om ändringar i lagen om aviseringsav-
gifter, m.m. Finansutskottet har därför beslutat överlämna detta lagförslag
till skatteutskottet.
Riksdagen har vid två tidigare tillfällen under hösten beslutat om ändring-
ar i 20 § kommunalskattelagen (prop. 1995/96:215, 1996/97:NU4, SFS 1996:
1022 och prop. 1995/96:208, 1996/97:SfU3, SFS 1996:1033) med ikraftträdande
den 1 januari 1997 resp. den 1 februari 1997. Dessa ändringar och den
ändring i samma lagrum som föreslås i proposition 1996/97:19 (lagförslag 2.
1) med ikraftträdande den 1 januari 1997 bör samordnas i en författning.
Utskottet har upprättat ett nytt förslag till ändring i 20 § som ersätter
de två lagändringar som ännu inte trätt i kraft och som beaktar den ändring
som föreslås i proposition 1996/97:19. Även 1 kap. 2 § lagen om
socialavgifter har nyligen ändrats (prop. 1995/96:209, 1996/97:SfU4, SFS
1996:1066). Lagförslag 2.4 i proposition 1996/97:19 innehåller ett förslag
till ändring i samma lagrum. Denna lagändring bör avse tidigare ändringslag
.
I lagförslag 2.6 i proposition 1996/97:19 och i lagförslag 2.1 i
proposition 1996/97:21 samtidigt föreliggande förslag till ändring i 1 §
lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bör samordnas med en
nyligen beslutad ändring i samma paragraf (prop. 1995/96:209, 1996/97:SfU4,
SFS 1996:1068). Vidare bör ett förslag till ändring i 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring (lagförslag 2.2 i proposition 1996/97:21) samordnas med
en be-slutad ändring i samma lagrum som ännu inte har trätt i kraft (SFS
1996:1063). Samordning bör också ske av framlagda förslag till ändringar i
11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (lagförslag 2.7 i proposition 1996/
97:19 och lagförslag 2.2 i proposition 1996/97:21).
I lagförslag 2.4 i proposition 1996/97:21 finns ett förslag till ändring i
2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. En ändring i
samma lagrum föreslås i lagförslag 2.8 i den till skatteutskottet
remitterade propositionen 1996/97:12. Finansutskottet har beslutat att
överlämna lagför-slag 2.4 i proposition 1996/97:21 till skatteutskottet för
författningsteknisk samordning av de båda ändringsförslagen.
De justeringar i de framlagda lagförslagen som föranleds av det anförda
framgår av utskottets hemställan nedan. Av hemställan framgår även ett par
redaktionella justeringar som bör göras i förslaget till ändring i 5 §
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (lagförslag 2.5 i
proposition 1996/97:19) och punkt 4 av anvisningarna till 42 § till
kommunalskattelagen (lagförslag 2.1 i proposition 1996/97:19). Det
sistnämnda lagförslaget inne-håller även ett förslag till ändring i 19 §
första stycket kommunalskattelagen. Ett avsnitt i paragrafen har av misstag
bortfallit i samband med en tidigare lagändring som utfärdats genom SFS
1993:359. En rättelse bör ske i detta sammanhang.
Slutligen har utskottet i avsnittet om bilförmåner, m.m. ovan förordat en
justering i det i proposition 1996/97:19 framlagda förslaget till ändring i
lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Med de lagtekniska justeringar och rättelser som föreslagits ovan
tillstyrker utskottet de i propositionerna 1996/97:1, 1996/97:17, 1996/97:
19, 1996/97:
21 och 1996/97:40 framlagda lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politi-ken
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
1 och med anledning av motion 1996/97:Fi210 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1,
1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi211 yrkande 1,
1996/97:Fi212 yrkande 1, 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23
samt 1996/97:Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 godkänner vad utskottet anfört
och som sin mening ger regeringen detta till känna,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande sparandet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:
Fi206 yrkandena 1 och 3-6, 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 samt 1996/97:
Fi214 yrkande 17,
res. 4 (m, fp, kd)
res. 5 (mp)
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrym-me
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 16 och 1996/97:Fi213
yrkande 26,
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
res. 8 (m) - motiv.
res. 9 (fp) - motiv.
res. 10 (kd) - motiv.
4. beträffande sänkt kommunalskatt i samband med införandet av
nationell skolpeng
att riksdagen avslår motion 1996/97: Fi407 yrkande 2,
res. 11 (m)
5. beträffande begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 25 och 1996/97:Fi420
yrkande 5,
res. 12 (v, mp)
res. 13 (m) - motiv.
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi211 yrkande 6, 1996/97:
Fi213 yrkande 13 och 1996/97:Fi911 yrkande 2,
res. 14 (m, fp, kd)
res. 15 (mp)
res. 16 (v) - motiv.
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 6, 1996/97:
Fi212 yrkande 5 och 1996/97:Fi213 yrkande 11,
res. 17 (c)
res. 18 (v)
res. 19 (mp)
8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 5-7, 1996/97:Fi214
yrkande 11 och 1996/97:Fi911 yrkande 1,
res. 20 (mp)
res. 21 (kd)
res. 22 (m) - motiv.
res. 23 (fp) - motiv.
res. 24 (v) - motiv.
9. beträffande EMU
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97
:Fi205, 1996/97:Fi208, 1996/97:U502 yrkande 3 och 1996/97:U515 yrkandena 23
och 24,
res. 25 (m, fp)
res. 26 (v)
res. 27 (mp)
res. 28 (kd)
10. beträffande offentliga finansers konjunkturkänslighet
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi211 yrkande 7,
11. beträffande fördelningspolitiska konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi507, 1996/97:Fi908 och 1996/97:
Fi913,
res. 29 (kd)
res. 30 (m) - motiv.
res. 31 (fp) - motiv.
12. beträffande miljökonsekvenserna av konvergensprogram-met
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi202 yrkandena 8 och 9,
res. 32 (mp)
13. beträffande miljöbilaga till finansplanen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi210 yrkande 5,
Inkomster och utgiftsramar
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97:
Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:
Fi414, 1996/97:Fi419 yrkande 1, 1996/97:Fi420 yrkandena 1 och 2,  1996/97:
Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371 yrkan-dena 1 och 2,
res. 33 (m)
res. 34 (fp)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
res. 37 (kd)
15. beträffande skattskyldighet för rabatter
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi10 och 1996/97:Fi12 yrkande 2 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 38 (m, fp, kd)
16. beträffande skatterättslig hemvist för anställda vid Euro-peiska
universitetsinstitutet m.fl.
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,
17. beträffande skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta och avgift
i det nya bostadsbidragssystemet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,
18. beträffande resor med egen bil mellan bostaden och ar-betsplatsen
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,
19. beträffande skatteavdrag på ersättningar till anställda vid EU:s
institutioner eller organ
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,
20. beträffande avdrag för uthyrning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Sk328,
21. beträffande självdeklaration som lämnas av kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,
22. beträffande löneskatt på vinstandelar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:21 yrkandena 1 och 2,
båda i denna del, och med avslag på motionerna 1996/97:Fi14, 1996/97:Fi17,
1996/97:Fi419 yrkande 9, 1996/97:Sk371 yrkande 30 och 1996/97:N269 yrkande
19 godkänner vad utskottet anfört om lö-neskatt på vinstandelar,
res. 39 (m, c, fp, kd)
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi1 yrkande 2, 1996/97:
Fi2, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97:Fi403, 1996/97:
Fi405 yrkande 3, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:
Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:
Sk366 och 1996/97:Sk367 samt  med avslag på motionerna 1996/97:
Fi1 yrkande 1, 1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/
97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi404,
1996/97:Fi405 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi407 yr-kandena 13 och 14, 1996/
97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yrkandena 16 och
19, 1996/97:Sk370 yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97
:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:
A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 40 (m)
res. 41 (fp)
res. 42 (v)
res. 43 (mp)
res. 44 (kd)
24. beträffande fastighetsskatt för mark som innehas med tomt-rätt
att riksdagen avslår motion 1996/97:Sk348,
res. 45 (m, kd)
25. beträffande skatt på kväveoxid
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi210 yrkande 9,
res. 46 (c)
26. beträffande utvärdering av ändrade ölskatter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 7 och 1996/97:Sk601,
27. beträffande beskattning av fruktviner
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi416,
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997
att riksdagen
a)  med anledning av proposition 1996/97:19 i denna del godkänner vad
utskottet anfört om beskattning av bilförmån, m.m.,
b)  med bifall till proposition 1996/97:21 yrkandena 3 och 4, båda i denna
del, godkänner vad utskottet anfört om nedsättning av soci-alavgifter, m.m.
,
c)  med bifall till proposition 1996/97:17 i denna del godkänner vad
utskottet anfört om fastighetsskatt och skattereduktion för fastighets-
skatt i vissa fall,
d)  med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40
punkterna 1-5 och 8-10, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
vissa skattefrågor avseende justering av skiktgränsen, energi,
vattenkraftsel, kärnkraftsel, tobak m.m.,
e)  med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 40
punkterna 6 och 7, båda i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
skatten på alkohol,
f)  med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yrkande 1 i denna
del godkänner vad utskottet anfört om avgifter för insättnings-garantin,
g)  med bifall till proposition 1996/97:40 om försäljning av aktier i
Stadshypotek AB  yrkandena 1-3, alla i denna del, samt 4 och 5
- bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av aktieinneha-vet i
Stadshypotek AB,
- bemyndigar regeringen att utfärda en revers till Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa om 475 miljoner kronor,
h)  med anledning av motion 1996/97:Fi417 godkänner vad utskot-tet anfört
om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt,
i)  godkänner vad utskottet anfört om omprövning av tidigare be-slutad
förändring av arbetslöshetsförsäkringen och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
j)  godkänner vad utskottet anfört om koldioxidskatten för indu-strin och
växthusnäringen och som sin mening ger regeringen detta till känna,
k)  med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 4
godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för bud-getåret 1997
enligt utskottets förslag i bilaga 1,
l)  med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 5
godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet an-fört,
m) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 2 och
motion 1996/97:Fi210 yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet anfört (
bilaga 2),
n) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 9
godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för
budgetåret 1997,
o)  med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 8
godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 1997,
p)  avslår de i  bilaga 3 upptagna motionsyrkandena,
res. 47 (m)
res. 48 (fp)
res. 49 (v)
res. 50 (mp)
res. 51 (kd)
29. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
7 och med avslag på motion 1996/97:Fi204 yrkande 7 be-myndigar regeringen
att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om sta-tens upplåning,
res. 52 (m)
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
3 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 4, 1996/97:Fi211
yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:Fi214
yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:Jo727
yrkande 32 och 1996/97:N424 yrkande 3 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999
som riktlinjer för rege-ringens budgetarbete,
res. 53 (m)
res. 54 (c)
res. 55 (fp)
res. 56 (v)
res. 57 (mp)
res. 58 (kd)
31. beträffande bemyndiganden för ramanslag
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
6
dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbe-
myndiganden,
dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att
ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgifts-taket
för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas,
32. beträffande öronmärkning av inkomster
att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 9,
Ekonomisk styrning
33. beträffande ny modell för garantihanteringen i staten
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
10 godkänner regeringens förslag till en ny modell för garan-tihanteringen
i staten,
34. beträffande lån i Riksgäldskontoret för myndigheters in-vesteringar
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
11 för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels be-sluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstill-gångar för
förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kr, dels
besluta om krediter för myndigheters ränte-konton intill ett sammanlagt
belopp av 13 000 000 000 kr,
35. beträffande beräkning av myndigheternas kostnader för vissa
avtalsstyrda förmåner
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
12 godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen för-ordar,
Övriga frågor
36. beträffande kvantitativa mål för budgetarbetet
att riksdagen avslår motion 1996/97:K902 yrkandena 1 och 2,
res. 59 (m)
37. beträffande utbetalningstidpunkten för statliga ersättningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi904, 1996/97:Fi905, 1996/97:Fi922
och 1996/97:So636 yrkande 10,
res. 60 (kd)
38. beträffande uppföljning av bidrag från EU
att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi202 yrkande 10,
res. 61 (v, mp)
39. beträffande allemanssparandet
att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yr-
kande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande,
Lagförslag i propositionerna 1996/97:1, 1996/97:17, 1996/97:19,
1996/97:21 och 1996/97:40
40. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt  (mom.
15-19, 21, 22 och 28)
dels antar de i  proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig in-komstskatt
på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar,
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi med
dels det tillägget att punkterna 51 och 62 av övergångsbestämmelser-na till
lagen (1994:1776) om skatt på energi erhåller följande som ut-skottets
förslag betecknade lydelse:
Nuvarande lydelse       Utskottets förslag
5. Såvitt avser växthus-upp-värm-ning vid yrkesmäs-sig växthusodling
tillämpas bestäm--mel-serna i 7 kap. 4 § den nya lagen först från och med
den 1 januari 1996 och be-stäm-melserna i 9 kap. 2, 5, 7 och 8 §§ den nya
lagen först från och med den 1 januari 1997.    5. Såvitt avser växthus-upp
-värm-ning vid yrkesmäs-sig växthusodling tillämpas bestäm--mel-serna i 7
kap. 4 § den nya lagen först från och med den 1 januari 1996 och 9 kap. 5,
7 och 8 §§ den nya lagen först från och med den 1 januari 1997. Be-stäm-
melserna i 9 kap. 2 § den nya lagen tillämpas inte i fråga om växt-hus-upp-
värm-ning vid yrkesmäs-sig växthus-odling.
6. För bränsle, som förbrukas för växthus-upp-värm-ning vid yrkesmässig
växthus-odling av någon som inte är skattskyldig, skall till utgången av
december månad 1996 ingen energi-skatt tas ut och kol-dioxid-skatt tas ut
efter en skattesats som svarar mot en fjärdedel av den skattesats som
enligt den nya lagen gäller för ifrå-gavarande bränsle. I fråga om gasol
för drift av stationära motorer skall dock koldioxid-skatt tas ut med 350
kronor per 1 000 kilogram.      6. För bränsle, som förbrukas för växthus-
upp-värm-ning vid yrkesmässig växthus-odling av någon som inte är
skattskyldig, skall ingen energi-skatt tas ut och kol-dioxid-skatt tas ut
efter en skattesats som svarar mot en fjärdedel av den skattesats som
enligt den nya lagen gäller för ifråga-varande bränsle. I fråga om gasol
för drift av stationära motorer skall dock koldioxid-skatt tas ut med 350
kronor per 1 000 kilogram.
1 Senaste lydelse 1996:687
2 Senaste lydelse 1996:687
dels den ändringen att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna erhåller följande som utskottets förslag betecknade ly-delse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfa-rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträ-dandet.       1. Denna lag träder i kraft såvitt avser punkterna
5 och 6 av över-gångsbestämmelserna den 1 januari 1997 och i övrigt den 1
juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
dels den ändring av ingressen som föranleds härav,
5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk,
6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt med de änd-ringarna
att 2-6 §§ erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
2 §
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomen-
klaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0
,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och
icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i bland
-ningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kro-nor för varje volymprocent alkohol.
Skatt tas ut per liter med 1,45 kro-nor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0
kronor.
3 §
Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alko-
holhalten uppkommit enbart genom jäsning och
1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 vo-
lymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 vo-
lymprocent och vinet producerats utan tillsatser.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 45,00
kronor. Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
20 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,70
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,80
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 44,50
kronor.
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0
kronor.
4 §
Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs
till KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205
men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten
överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger
10 men inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten
uteslutande har upp-kommit genom jäsning.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10
kronor. Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
20 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,70
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,80
kronor.
För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas
skatt ut med 0 kronor.
5 §
Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2
men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206
men som inte beskattas enligt 2-4 §§.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 27,10 kronor, och
för
drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 45,00 kronor.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 26,80 kronor, och
för
drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 44,50 kronor.
6 §
Skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med en
alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som
hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skall även betalas för drycker som
hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger 22
volymprocent.
Skatt tas ut med 501 kronor per liter ren alkohol.      Skatt tas ut med
494 kronor per liter ren alkohol.
7.  lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinför-sel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Eu-ropeiska
unionen med den ändringen att 1 § erhåller följande som ut-skottets förslag
betecknade lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
1 §
Den som till Sverige för privat-bruk för in nedan angivna alko-holdrycker
och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Euro-peiska unionen
skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med
199 kronor/liter för spritdryck,
46 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariller och ci-garrer och
489 kronor/kg för röktobak.     Den som till Sverige för privat-bruk för in
nedan angivna alko-holdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är
medlem i Euro-peiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala
skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariller och ci-garrer och
489 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-cent
,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22
volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
8.  lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m
. med den ändringen att 3 kap. 4 § utgår ur förslaget,
9.  lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt,
dels antar det i proposition 1996/97:1 utg.omr. 2 yrkande 1 fram-lagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insätt-ningsgaranti,
dels antar de i proposition 1996/97:17 framlagda förslagen till
1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001
års taxeringar,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
dels antar de i proposition 1996/97:19 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de änd-ringarna att
20 § utgår ur lagförslaget och att 19 § och punkt 4 av an-visningarna till
42 § erhåller följande som utskottets förslag beteckna-de lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
19 §
Till skattepliktig - - -  avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premi-e-återbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pen-sionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i sam-band med tjänst, samt vinstan-del,
som utgått på grund av skade-försäkring, för vilken rätt till avdrag för
premie icke förelegat;  vinstandel, återbäring eller premi-e-återbetalning,
som utgått på grund av annan personförsäkring än pen-sionsförsäkring eller
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst,
samt vinstan-del, som utgått på grund av skade-försäkring, och
premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till
avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) - - - av anvisningarna till 22 §.
till 42 §
4. Om den skattskyldige utger - - -  med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-
femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns
synnerliga skäl. Som synnerli-ga skäl för jämkning nedåt av värdet av
bilförmån anses
1. att bilen används som arbets-redskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten
under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa
utsträckning varit be-gränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.  Värdet av bilförmån och
förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-femte styckena eller
punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. Som
synnerli-ga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses
1. att bilen används som arbets-redskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i
tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än
ringa utsträckning varit be-gränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet - - - eller EES-länderna.
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-troll-
uppgifter med den ändringen att 3 kap. 7 § erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
3 kap.
7 §
Värdet av förmåner -  - - styckena uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av - - - att justering skett.
Det sammanlagda värdet av för-måner skall anges särskilt för sig.       Det
sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive drivmedel skall
anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmåns-värdet på grund av att den skattskyl-dige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmåns-värdet på grund av att den skattskyl-dige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med de änd-ringarna
dels att lagens rubrik erhåller följande lydelse: "Lag om ändring i la-gen
(1996:1066) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter",
dels att lagens ingress erhåller följande lydelse: "Härigenom före-skrivs
att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter i paragrafens lydelse
enligt lagen (1996:1066) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
",
dels att ikraftträdandebestämmelsen utgår ur lagförslaget,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare med den ändringen att 5 § erhåller följande som ut-skottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
5 §
Skattepliktiga förmåner - - - värderas till marknadsvärdet.
Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § kommunal-skattelagen får skattemyndigheten på
framställning av arbetsgivaren be-stämma värdet av förmånen med hänsyn
härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som be-stäms enligt 8 §
tredje stycket upp-bördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket kommunalskat-telagen. Arbetsgivaren skall
under-rätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.       Om
det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § kommunal-skattelagen får skattemyndigheten på
framställning av arbetsgivaren be-stämma värdet av förmånen med hänsyn
härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som be-stäms enligt 8 §
tredje stycket upp-bördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket och punkt 3 and-ra stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgiva-ren skall
underrätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att 11 kap. 2 § utgår ur lagförslaget,
8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
dels antar de i proposition 1996/97:21 framlagda förslagen till
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att 3 kap. 2 § utgår ur lagförslaget och att 11 kap. 2 § er-håller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag     Utskottets förslag
11 kap.
2 §
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-sättning som
inte enligt 10 § upp-bördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som
anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-ter. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsätt-ningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även  Med inkomst av anställning avses lön eller annan
ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadser-sättning som inte enligt 10 § upp-bördslagen (1953:272
) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt
i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet
eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett
år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommu-nalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och
fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild lö-neskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsätt-ningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och - - - enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pen-sion, i fråga om ersättning till id-
rottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning
från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap
. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.      I fråga om
ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i
annan form än pen-sion, i fråga om ersättning till id-rottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2
a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller an-
nan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bo
-satt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkra-de sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt han-delsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger
ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare
, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels antar de i proposition 1996/97:40 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,
dels antar följande av utskottet upprättade förslag till
a) Lag om ändring i lagen (1996:942) om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § i paragrafens lydelse enligt lagen (
1996:942) om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m
.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en re-
sande för import av
1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
rökto-bak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,
2. en liter alkoholdryck med en al-koholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent eller två liter mousse-rande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 vo-lymprocent men inte 22 volympro-cent,  2.
en liter spritdryck eller två liter starkvin,
3. två liter vin med en alkoholhalt som inte överstiger 15 volymprocent,
3. två liter vin,
4. 50 gram parfym,
5. 0,25 liter luktvatten,
6. 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens,
7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och
8. medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov.
Frihet från skatt skall inte medges en resande under 15 år för varor som
anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20
år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 §
alkoholla-gen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt
18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Bestämmelser om tullfrihet i fall som anges i denna paragraf finns i
artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-lymprocent
,
starkvin: alkoholdryck med en al-koholhalt som överstiger 15 vo-lymprocent
men inte 22 volympro-cent samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkohol-halt som
överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är stark-öl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent.
b) Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att lagarna (1996:1022) och (1996:1033) om ändring i kommunal-
skattelagen skall utgå,
dels att 20 § skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 1995:651     Föreslagen lydelse
20 §
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla om-
kostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållan
-de avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (
bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller
kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studi-estödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327), 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200
) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;
ränta enligt 8 kap. 1 § studi-estödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327), 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200
) och 36 § lagen (1996:
1030) om underhållsstöd samt kvar-skatteavgift och dröjsmålsavgift be-räk-
nad enligt uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
avgift enligt 22 § tredje stycket la-gen (1993:737) om
bostadsbidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i ar-
betslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördsla-
gen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parke-
ring;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar;
kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs; avgift enligt
10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns
rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385).
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
c) Lag om ändring i lagen (1996:1068) om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1068) om
ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande- och övergångsbestäm-
melserna till lagen (1996:1068) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
1 §
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrun-dad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunal-förbund
som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstings-förbundet,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och ratio-naliseringsinstitut,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal
eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgiva-ren
tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med
vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grun-
der som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller
till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-njuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-dens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-pensation för mistad inkomst.    6.
ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-njuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-dens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-pensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstif-
telse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som läm-nas till en pensions- eller personal-stiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Skattskyldig är den som utgett så-dan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skatte-pliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den som är skattskyl-dig till inkomstskatt för
förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5
§§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2
och 13.
Vid bestämmande av skatteun-derlaget enligt första stycket 6 skall bortses
från ersättning för arbetsska-da som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före ut-gången av år 1992 om skadan an-mälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962
:381) om allmän försäkring.     Vid bestämmande av skatteun-derlaget enligt
första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsska-da som
inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter
samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före ut-gången av år
1992 om skadan an-mälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare
beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.
övergångsbestämmelserna
punkt 2
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersätt-ning som
betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning
som betalas ut under år 1997 skall särskild lö-neskatt tas ut med 22,42
procent.        2. Den nya bestämmelsen i 1 § första stycket första
meningen till-lämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och
med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning som betalas ut under
år 1997 skall särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent.
De nya bestämmelserna i 1 § första stycket punkt 7 och 1 § andra stycket
första meningen tillämpas på bidrag som arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål
efter ikraftträdandet.
Den nya bestämmelsen i 1 § andra stycket andra meningen tillämpas på lön
eller annan ersättning som ut-betalas efter utgången av år 1996.
d) Lag om ändring i lagen (1996:1063) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäk-ring
i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1063) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en för-
säkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-skilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas
inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäk-ring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda
skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäk-ringskassan.
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-grundande inkomst bortses från sådan inkomst
av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un-dantas skall i första
hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbe-te. Ersättning för utfört
arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida er
-sättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om motta-
garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall
skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgiva-re. Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjuk-
penninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat för-värvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig in-komstskatt och som har till huvud-sakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrun-dande inkomst av anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandels-stiftelse), om ersättningen
avser en sådan anställd och inte utgör ersätt-ning för arbete för
stiftelsens räk-ning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren
lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade villkor tillkom-ma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföre-tag eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som
stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller deläga-re i företaget
eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32
§ kommunal-skattelagen. Vid beräkning av sjuk-penninggrundande inkomst av
an-ställning skall alltid bortses från ersättning från en vinst-andels-
stiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-
1991.   Vid beräkning av sjukpenning-grundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un-dantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbe-te. Ersättning för
utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning,
såvida er-sättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om
motta-garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna
fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgiva-re. Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjuk-
penninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat för-värvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig in-komstskatt och som har till huvud-sakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrun-dande inkomst av anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandels-stiftelse) eller från en annan
juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till
den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade vill-kor tillkomma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den
juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företa
-get eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisning-arna
till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrun-dande
inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinst-
andels-stiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren
1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål-landena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan
kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande in-
komsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört
arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla
semesterersätt-ning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas
högre än som mot-svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning.
Stockholm den 14 november 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören
Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia
Karls-son (s), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v),
Kris-tina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats
Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m)
.

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den ekonomiska
utvecklingen börjar med "I utskottets betänkande" och slutar med "av detta
decennium" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Svensk ekonomi har i vissa avseenden utvecklats bättre än vad både rege-
ringen och andra konjunkturbedömare förutspådde när den ekonomiska
vårpropositionen presenterades i april. Av senast publicerade nationalräken
-skapsdata och senaste uppgifter från Riksgäldskontoret framgår att det
gäller både den reala och den finansiella delen av ekonomin - med det
allvarliga undantaget för antalet jobb. Riksgäldskontoret har reviderat ned
statens upplåningsbehov för i år, framför allt som en följd av betydligt
större skat-teintäkter än väntat. Å andra sidan väntas skatteintäkterna bli
lägre nästa år i stället. Räntorna och inflationstakten har sjunkit och
kronan har stärkts. Fortfarande är emellertid realräntan alltför hög.
Produktionen blev högre än väntat under årets första hälft, vilket berodde
på en fortsatt snabb ökning av exporten men även på en relativt kraftig
ökning av konsumtionen.
Situationen på arbetsmarknaden har däremot utvecklats sämre än vad åt-
minstone regeringen räknat med. Utskottet varnade för detta i våras. Såväl
de öppet arbetslösa som de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder var fler och
an-talet nyanmälda platser till arbetsförmedlingen färre i augusti i år än
samma månad både 1995 och 1994, dvs. strax före den socialdemokratiska
regering-ens tillträde. Denna negativa utveckling gäller också ökningen av
antalet långtidsarbetslösa. Statistiska centralbyråns (SCB) senaste rapport
om ar-betsmarknadsläget visar att arbetslösheten i oktober månad var
oförändrat hög. Massarbetslösheten viker inte.
Utvecklingen visar att Sverige fortfarande lider av allvarliga struktur-
problem. Det räcker inte - som regeringen tycks tro - med bättre konjunktur
för att knäcka massarbetslösheten. Omfattande strukturella reformer krävs.
Om utsikterna för svensk ekonomi nu ser något bättre ut på kort sikt är de
oförändrat svaga i ett längre perspektiv. Regeringen presenterar, liksom i
vårpropositionen, ett basalternativ och ett högtillväxtalternativ fram till
se-kelskiftet. Båda kalkylerna bygger på att resurserna i ekonomin för
närva-rande inte utnyttjas fullt ut och att efterfrågan därför kan växa
snabbare än produktionsresurserna utan att överhettningstendenser uppstår
och inflatio-nen drivs upp.
Som utskottet ser det är tillväxtalternativet inte realistiskt med den
politik som regeringen bedriver. Det är i stället en kalkyl över vilken
tillväxt som krävs för att nå målet om en öppen arbetslöshet på 4 % år 2000
. Mot bak-grund av att arbetslösheten ökat under året, trots en bättre
tillväxt än väntat, kommer regeringen nu fram till att det för att halvera
arbetslösheten krävs en ännu snabbare tillväxt än vad man kalkylerade med i
våras - närmare en procentenhet högre per år än i basalternativet. Målet är
med andra ord ännu mer avlägset än för ett halvår sedan. Regeringen skriver
själv i finansplanen att det kommer att krävas "fortsatta strukturella
förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut
måste fattas rörande bl.a. löne-bildningen, arbetsmarknaden,
energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn." Några
förslag läggs trots denna insikt inte.
För att tillväxtkraften skall kunna stärkas anser utskottet att det krävs
strukturella förändringar i form av skattesänkningar på arbete, kunskap och
företagande, så att det lönar sig bättre att arbeta samt investera i
utbildning och nytt kapital. Utskottet konstaterar att regeringen inte
heller aviserar några som helst förändringar i den riktningen i
budgetpropositionen.
Den låga investeringskvoten ger en svag långsiktig tillväxt. Att investe-
ringsökningen är så måttlig i regeringens baskalkyl är naturligt mot bak-
grund av de fortsatt höga realräntorna och skatterna och den negativa synen
på företagandet. Det innebär att Sverige vid sekelskiftet, enligt
regeringens egna beräkningar, kommer att ha en potentiell tillväxt på
endast 2  % och en total arbetslöshet på nära 10 %. Implicit i regeringens
kalkyl ligger därmed att tillväxten kommer att bli lägre åren efter
sekelskiftet än åren före då det fortfarande finns outnyttjade resurser i
ekonomin. Ökningen av antalet ar-betstillfällen kommer därmed också att bli
långsammare efter sekelskiftet. För att den långsiktiga tillväxten skall
kunna höjas över tvåprocentsnivån krävs större investeringar, särskilt i
maskiner, än i basalternativet och en helt annan företagarpolitik än den
regeringen ämnar föra.
Investeringarna har förvisso ökat de senaste åren. Men i regeringens pro-
gnos fortsätter investeringskvoten, även exklusive bostadsinvesteringar,
under hela perioden att understiga nivån för 1980-talet. Om investeringsut-
vecklingen i Sverige hade hållit samma takt som i övriga OECD-länder sedan
1970 skulle investeringsnivån i dag varit 25 % högre. Motsvarande
"investeringsgap" till t.ex. USA och Japan är 47 % respektive 40 %.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar
med "jämställdhet på största allvar" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med "Centerpartiet
ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Inledning
De övergripande målen för den ekonomiska politiken skall vara att skapa
förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya
arbetstill-fällen och en god reallöneutveckling. Därmed skapas också
förutsättningar för att hantera de nationella miljöproblemen liksom för
goda fördelningspo-litiska effekter. Skall dessa mål kunna uppfyllas, så
att massarbetslösheten elimineras och Sverige inte längre halkar efter den
ekonomiska utvecklingen i övriga industriländer, krävs en genomgripande
förändring av den ekono-miska politiken. Dagens ekonomiska problem är
strukturella och kan inte lösas utan omfattande strukturförändringar.
Det krävs en, i bred bemärkelse, ny ekonomisk politik som leder till stabi-
litet, ökar friheten och stärker incitamenten till arbete och förkovran, en
politik som främjar privat ägande, fri företagsamhet och konkurrens. Därige
-nom skapas förutsättningar för en positiv framtidstro. I detta sammanhang
måste utskottet rikta kritik mot regeringens hantering av reglerna för
arbets-löshetsförsäkringen. Den har varit minst sagt ryckig och ökat
osäkerheten.
Långsiktigt stabila offentliga finanser och ett stabilt penningvärde är
grundläggande för företags och privatpersoners möjligheter att planera sin
framtid. Som vi alla fått uppleva leder statsfinansiell obalans och snabb
inflation till höga räntor, en ineffektiv ekonomi och godtyckliga
omfördelningar i samhället. Målsättningen är att de offentliga finanserna
skall vara i balans över konjunkturcykeln och att det stabila penningvärdet
skall säkras genom en oberoende riksbank.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
För att skapa förutsättningar för så många arbetstillfällen att
massarbetslös-heten kan elimineras måste ett dramatiskt trendbrott komma
till stånd. Det förutsätter en rad förändringar.
Utskottets förslag till de allmänna riktlinjerna kan sammanfattas på
följande sätt.
- Nyföretagandet måste öka kraftigt och expansionsmöjligheterna för existe-
rande företag måste förbättras.
- Investeringsnivån måste bli väsentligt högre.
- Hushållens möjligheter att köpa tjänster måste förbättras avsevärt genom
minskade s.k. skattekilar.
- Ett "kunskapslyft" måste åstadkommas genom högre kvalitet i utbildning-en
och större satsningar på forskning.
Om dessa förändringar skall kunna förverkligas måste bl.a. följande
åtgärder vidtas.
- Långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna.
- En skattepolitik, som innebär successiva skattesänkningar på arbete och
företagande. Skattereformen återställs genom att högsta marginalskatt sänks
till 50 % och genom att planer på andra höjningar av marginaleffekterna (t.
ex. avgifter i socialförsäkringarna som inte motsvaras av förmåner eller s.
k. värn- och vårdskatter) avskrivs. Dubbelbeskattningen slopas och regler-
na för fåmansbolag lindras.
- Förenklad arbetsrätt.
- Slopad dubbelbeskattning.
- Långsiktig energipolitik som säkrar tillgång till energi till
konkurrenskraf-tiga priser.
- Särskilda åtgärder för att minska de s.k. skattekilarna, som i praktiken
nästan omöjliggör för hushållen att köpa mera tjänster.
- En ny modell för lönebildningen som bl.a. innebär att kostnaderna för den
arbetslöshet som uppstår om avtalsförhandlingarna leder till för stora löne
-höjningar fördelas mera balanserat mellan arbetsgivare, löntagare och
staten.
- Återupptagen reformering av den offentliga sektorn genom valfrihet och
konkurrensutsättning. De delar av sjukvården, äldreomsorgen och skolan som
tillhör kommunens ansvarsområde måste värnas och ges hög prioritet.
Krav på omedelbara åtgärder för att förbättra läget på arbetsmarknaden
Den senast redovisade statistiken visar att risken för att
massarbetslösheten skall permanentas blir allt större. Utskottet ser med
stor oro på regeringens passivitet. Några förslag i årets budgetproposition
som på ett avgörande sätt skulle vända utvecklingen på arbetsmarknaden i
positiv riktning finns inte.
Med hänvisning till att det under inga omständigheter kan accepteras att
arbetslösheten biter sig fast i den svenska ekonomin föreslår utskottet att
riksdagen utan dröjsmål ställer sig bakom följande åtgärder.
Fullständig enkelbeskattning
Förslaget om att lindra dubbelbeskattningen enbart för vissa företag räcker
inte. Gränsdragningen kommer dessutom att leda till snedvridningar. En av
de avgörande nackdelarna med dubbelbeskattningen, som gäller alla företag,
är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel för en
funge-rande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Fullständig
enkelbe-skattning bör införas från den 1 januari 1997.
Kraftigt lindrade regler för fåmansbolag
Dagens spärregler för så kallade fåmansaktiebolag är särskilt diskrimineran
-de för snabbväxande mindre företag. Reglerna måste ändras från den 1 janu-
ari 1997 så att kapitalavkastningen också i dessa företag beskattas som ka-
pitalinkomst.
Riskkapitalavdraget bibehålls
Även i en miljö med enkelbeskattning kan ett riskkapitalavdrag förbättra
förutsättningarna för riskkapitalförsörjning till mindre och medelstora
före-tag. Reglerna bör således bibehållas under i varje fall en
femårsperiod. De bör dessutom förbättras bl.a. genom att riskspridning
genom mellanhandsin-stitut tillåts.
Regler för inbetalning av mervärdesskatt reformeras
De förändrade reglerna för momsuppbörd skapar likviditetsproblem för många
företag. Dessutom är det principiellt fel att behöva förskottsbetala moms
till staten, vilket kan bli fallet för många företag med dagens regler.
Utskottet utgår från att riksdagen kommer att förelägga förslag om s.k.
skat-tekonton för att förenkla uppbörden. I det sammanhanget
villutskottetse en lösning där alla företag får rimliga kredittider. Det
innebär att de bör vara längre än vad dagens regler medger.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs inte
Den beslutade förlängningen av arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor
utan en motsvarande minskning av arbetsgivaravgiften är, som regeringen
själv framhöll i sin proposition, att betrakta som en ren skattehöjning.
Den ökar kostnaderna för att anställa och snedvrider också i övrigt.
Beslutet bör un-danröjas.
Royalty av patent beskattas som kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det
bör därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade
på patent att fr.o.m. år 1997 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. En
tids-begränsad skattebefrielse för inkomster från nya patent bör övervägas.
Inflationsskyddet får inte försämras
Förslaget om försämring av inflationsskyddet innebär en fortsatt urholkning
av marginalskattereformen och att ytterligare ca 50 000 personer får betala
marginalskatter på drygt 55 % i stället för ca 30 %. Det bör avvisas.
Marginalskattereformen återställs
Den s.k. värnskatt som infördes år 1995 innebar att marginalskatten höjdes
med 5 procentenheter för ungefär en tredjedel av alla heltidsarbetande. Den
motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och
försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas
till 20 % redan den 1 januari 1997.
Permanenta åtgärder för expansion i tjänstesektorn
Den privata tjänstesektorn, särskilt till den del det gäller tjänster till
enskilda hushåll, påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på
arbete. I de-batten finns olika förslag som syftar till lägre eller slopad
mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktioner eller
sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. Det finns också förslag om att i
Sverige införa en modell motsvarande den som används i Danmark för vissa
hushållstjänster.
Ambitionerna bakom utredningen om tjänstesektorns beskattningar före-faller
emellertid vara alltför snäva. Enligt utskottets mening bör en sådan
utredning genomföras snabbt så att permanenta åtgärder kan genomföras redan
den 1 januari 1998. En rejäl belysning av samtliga de förslag som i dag
finns i debatten bör genomföras. Enligt utskottets mening bör ett statsfi-
nansiellt utrymme på ca 5 miljarder kronor avsättas för en permanent sänk-
ning av skatten på arbete inom tjänstesektorn från den 1 januari 1998.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning utskottet vill förespråka kan
redovisa sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar
för en ex-pansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Under nästa
år bör arbetsgivaravgifter inte tas ut för sedvanliga hushållstjänster,
trädgårdsarbete samt icke-subventionerad barn- och äldreomsorg. Dessutom
bör en skattere-duktion införas på 30 % av arbetskostnaden för den som
köper tjänsten. Skattereduktionen bör också gälla när barn betalar för
dessa tjänster åt pen-sionerade föräldrar. Genom dessa förslag reduceras
skattekilen kraftigt och elimineras i vissa fall.
En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har en stor betydelse för företagens möj
-ligheter till smidig anpassning till nya krav. Detta förhållande kommer
att förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden
ökar. Den lagstiftning som nu föreslås (prop. 1996/97:21) uppfyller inte
kravet på en modern arbetsrätt. Långsiktigt hållbara regler som utgår från
de krav som ställs på en framtida arbetsmarknad med låg arbetslöshet måste
införas efter utredning.
Omedelbar återgång till 1994 års regler i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och
gällde 1994 bör omedelbart införas i avvaktan på en generell modernisering
av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därigenom underlättas
provanställning-ar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning.
Turordningsregler-na blir mindre rigida. Genom att vetoreglerna i MBL
slopas underlättas entreprenader samtidigt som stridsåtgärder mot enmans-
och familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens hantering av a-kassefrågan präglas av inkonsekvens och visar
att regeringen saknar en genomtänkt strategi för arbetsmarknadspolitiken.
En allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras
med egenavgifter bör i stället återinföras. Därigenom får den enskilde ett
verkligt val när det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen medverkar också till
att löneavtalen inte leder till ökad arbetslöshet. Karaktären av
omställningsförsäkring måste understrykas.
Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre ut-
bildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbild-
ningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten
i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Man bör mot denna bakgrund
överväga att inrätta ett särskilt kvalitetsinslag för att ge företräde åt
kvali-tetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och
vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse
för de medel som avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att
skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på
kontot kan övervägas för lågin-komsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som vuxenut-
bildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet i
företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen
attraktiva också för företagen.
Avskaffa den sjätte AP-fonden
Beslutet att inrätta en sjätte AP-fond är en återgång till de idéer som en
gång låg bakom införandet av löntagarfonder. I detta fall blir dessutom
effekterna värre för mindre och medelstora företag. Erfarenheten har visat
att kollektiv kapitalbildning inte löser de problem med
kapitalförsörjningen som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen. Det är
därför anmärkningsvärt att regering-en tydligen tänker ge första till
tredje AP-fonden rätt att köpa aktier. Sådana förslag måste avvisas.
En oberoende riksbank med klart mål
En trovärdig och långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna
är en viktig förutsättning för att bringa ned den fortfarande höga
räntenivån.
Enligt utskottets mening lämnas i motionerna Fi209 (v), Fi210 (c), Fi212 (v
) och Fi213 (mp) förslag som på väsentliga punkter strider mot vad
utskottet ovan anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken. Med
hänvisning härtill avstyrks den inriktning av politiken som förordas i
dessa motioner.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens
riktlinjer. Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska
politiken med anledning av motionerna Fi201 (m) yrkandena 1-3 och 5-9,
Fi204 (m) yr-kande 1, Fi211 (fp) yrkande 1och Fi214 (kd) yrkandena 1, 12
och 24 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi210 yrkande 1, 1996/97:Fi212
yrkande 1 och 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204
yrkande 1, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi211 yrkande 1 och
1996/97:Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 godkänner vad utskottet anfört och som
sin mening ger rege-ringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Samarbetet mellan regeringen" och
slutar med "till år 2000" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhet
börjar med "Tillsammans med de" och slutar med "bort utgå"
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar med "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med
"Centerpartiet ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Regeringens ekonomiska politik
Massarbetslösheten är det stora hotet mot välfärden och jämställdheten. Det
måste vara den ekonomiska politikens huvuduppgift att skapa förutsättningar
för full sysselsättning, för ett rättvisare och ett mer jämställt Sverige.
Som utskottet ser det är regeringens budgetproposition helt otillräcklig i
samtliga dessa avseenden. Regeringen är passiv när det gäller bekämpningen
av ar-betslösheten samtidigt som de sociala klyftorna ökar och
könsorättvisorna ökar.
Regeringen prioriterar EMU-anpassning och konvergensprogram framför högre
sysselsättning. Den nuvarande inriktningen av stabiliseringspolitiken
minskar möjligheterna att komma tillbaka till full sysselsättning och
skapar osäkerhet om valutapolitiken. Den utformning som
budgetsaneringspolitiken fått efter att regeringen inlett ett närmare
samarbete med Centern i maj 1995 har bidragit till ökade orättvisor, bl.a.
sänkta ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa samt utslagna kvinnojobb
i kommunerna.
Utskottets slutsats blir att den ekonomiska politiken måste läggas om.
Kampen mot arbetslösheten måste få en högre prioritet och den sneda resurs-
fördelningen mellan sociala grupper och mellan kvinnor och män måste brytas
. Dessa båda faktorer hänger dessutom ihop. Lägre arbetslöshet stärker
löntagarna och skapar förutsättningar för jämnare inkomstfördelning och
jämställdhet. Dessutom skapas bättre betingelser för offentlig verksamhet,
välfungerande trygghetssystem och en gynnsammare arbetsmarknad för kvinnor.
Statistiska centralbyrån (SCB) och LO har nyligen avslöjat de allt större
inkomstklyftorna sedan slutet av 1980-talet. Bara mellan åren 1989 och 1994
ökade den rikaste tiondelen av samtliga hushåll sin reala dispo-nibla
inkomst med 17 %. Samtidigt förlorade den fattigaste tiondelen av hushållen
27 % av sin reala disponibla inkomst. Denna omfördelning av-speglar en
gigantisk omfördelning från offentlig till privat sektor. Dessa klyftor har
naturligtvis ökat ytterligare genom fortsatt hög arbetslöshet. De har
förstärkts av en ekonomisk politik inriktad på nedskärningar i kommu-nerna
och besparingar som huvudsakligen drabbat de lägsta inkomstskikten i
samhället.
Hur utvecklingen blir framöver beror i stor utsträckning på den ekonomis-ka
politikens inriktning. Den nuvarande ekonomiska politiken har dessvärre
bidragit till att låsa fast den svenska ekonomin vid tre grundläggande pro-
blem:
- Massarbetslöshet.
- Höga realräntor i kombination med stora privata sparöverskott och offent-
liga underskott.
- Stora skillnader i makt och inkomster mellan könen och samhällsklasserna.
Dessa tre problem förstärker varandra och bidrar till en negativ
samhällsför-ändring. De sociala klyftorna tenderar att öka och den privata
förmögenhets-bildningen stärks på den offentliga sektorns bekostnad.
Samhället underut-nyttjar sin produktiva förmåga när 7-8 % av befolkningen
går öppet arbets-lösa.
Jämställdhet
I regeringsförklaringen i mars 1996 sägs att arbetet för ett jämställt
samhälle fortsätter. Det framgår också att jämställdhetsperspektivet skall
genomsyra alla delar av regeringens politik. Det innebär att
jämställdhetsarbetet skall ingå som en naturlig del i regeringens arbete
och i de propositioner som regeringen presenterar. Utan att det särskilt
påpekas skall jämställdhetsper- spektivet hela tiden finnas med i alla
delar av regeringens politik.
Regeringen har i en särskild skrivelse (Jämställdhetspolitiken 1996/97:41)
till riksdagen redogjort för hur jämställdhetspolitiken hittills utvecklats
under mandatperioden och också angivit huvuddragen i den fortsatta
inriktningen. Där konstateras bl.a. att målen för jämställdhetspolitiken
ligger fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Vidare
innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och
män, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär också lika tillgång till
utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner,
intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från
sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Finansutskottet konstaterar att det finns stora brister när det gäller
balansen mellan mäns och kvinnors inflytande och maktförhållandet mellan
könen.
Ett stort antal insatser behövs för att öka kvinnors makt och inflytande på
alla områden och nivåer i samhället inom såväl privat som offentlig sektor.
Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på beslutsfat-tande
poster är en viktig demokrati- och maktfråga. Regeringens möjligheter att
påverka utvecklingen på detta område är begränsade utom i de fall rege-
ringen själv har beslutanderätten. Arbetet att åstadkomma en jämn könsför-
delning på alla områden måste dock fortsätta.
Jämställdhetsfrågorna kan inte behandlas som en delfråga inom ett visst
utgiftsområde i budgetprocessen. Det ankommer på såväl regeringen som
riksdagen att fortsätta arbetet med att forma en samlad
jämställdhetsstrategi.
Ett annat viktigt medel att uppnå målen är att ställa ökade resurser till
Jä-mO:s förfogande. Eftersom kraftfulla insatser för att nå målen kommer
att vara nödvändiga är det tillfredsställande att de medel som tilldelas
JämO är de största sedan myndighetens tillkomst.
Det är dags för både regering och riksdag att ta jämställdhetsarbetet på
större allvar.
Utskottets förslag till en alternativ inriktning av den ekonomiska
politiken
De allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet vill
föror-da kan sammanfattas på följande sätt:
- En aktiv och efterfrågestimulerande ekonomisk politik,
- En strukturpåverkande politik via aktiv näringspolitik och
arbetstidsrefor-mer,
- En mer rättvis fördelningspolitik via skattesänkningar för låginkomsttaga
-re, skattehöjningar för höginkomsttagare och ett större ekonomiskt utrymme
för kommunsektorn.
Finans- och penningpolitiken
Den första punkten innebär att utskottet föreslår en inriktning av
finanspoli-tiken som är mindre åtstramande än regeringens.
Även om vi nu får en uppgång i konjunkturen delar utskottet den uppfatt-
ning som framförs i motion Fi212 (v) att det finns utrymme för en mer ex-
pansiv ekonomisk politik. Den höga arbetslösheten och de senaste årens höga
investeringsnivåer i näringslivet talar för att det finns utrymme för ett
betydligt högre kapacitetsutnyttjande utan risk för inflationsdrivande
flask-halsar. Enligt utskottets mening föreligger det inte några skäl att
frångå det ursprungliga budgetsaneringsprogrammet på 114 miljarder kronor.
Därige-nom kan det spann på 12 miljarder kronor - regeringens och
Centerpartiets saneringsprogram uppgår till 126 miljarder kronor - som
finns gentemot regeringen skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen.
Utskottet vill understryka att penningpolitiken måste bli mer expansiv.
Regeringen framhåller i olika sammanhang att de nominella räntorna fallit
kraftigt under senare tid. Det är naturligtvis positivt. Men samtidigt är
real-räntan mycket hög. Och det är realräntan som har ett direkt inflytande
på investeringar och konsumtion. Målsättningen att få ner inflationen har
mer än väl uppnåtts. Det föreligger t.o.m. en risk för att inflationen i år
övergår i deflation. Det är därför ett krav att penningpolitiken nu måste
inriktas på att få ner arbetslösheten. Reporäntan kan sänkas ytterligare.
Det finns inte några som helst sakliga motiv för att Sverige skall ha en
högre nivå på den vikti-gaste styrräntan än sina grannländer. Även om
skillnaden i obligationsräntan mellan Sverige och Tyskland minskat är
alltså skillnaden i realräntenivån betydande. Riksbanken har ett stort
ansvar för att via ytterligare målmedvet-na räntesänkningar möjliggöra en
återhämtning på den svenska hemma-marknaden och en lägre arbetslöshet.
Ett 20-miljardersprogram mot massarbetslösheten
Utskottet har för att förverkliga en politik i enlighet med de riktlinjer
som angivits ovan prövat de förslag som Vänsterpartiet redovisar i motion
Fi212 (v) och därvid funnit att de i allt väsentligt bör kunna ligga till
grund för ett offensivt program mot arbetslösheten och för ökad
sysselsättning.
Programmet kan genomföras utan att statsfinanserna påtagligt försämras.
Enligt utskottets bedömning går det att uppnå målen om balans i statsbud-
geten år 1998 eller senast år 1999 med ett saneringsprogram om 114 miljar-
der kronor. Genom ett något högre skatteuttag på ca 3 miljarder kronor år
1997 kan därmed de samlade statliga utgifterna 1997 ökas med ca 15 miljar-
der kronor.
Huvuddelen av det nedanstående 20-miljardersprogrammet för en ökad
sysselsättning har dock inte karaktären av utgiftsökningar utan av skatte-
och avgiftssänkningar. Det angivna 20-miljarderspaketet måste dock utformas
med hänsyn såväl till saneringsprogram som till budgetrestriktioner. En
väsentlig del bör därmed finansieras genom inkomstförstärkningar, främst
genom höjd skatt på högre inkomster, kapital och energi samt en höjd bo-
lagsskatt, liksom utgiftsreduceringar.
Ett samlat 20-miljarderspaket för nya arbetstillfällen bör ha följande sam
-mansättning.
- Arbetsgivaravgiftssänkning tjänstesektorn:
- Kommuner och landsting 5 miljarder kronor.
- Privata sektorn 5 miljarder kronor.
- Sänkta egenavgifter för egenföretagare: 0,6 miljard kronor.
- Kreditstöd småföretag: 1,3 miljarder kronor.
- Stöd till försöksverksamhet med arbetstidsförkortning: 2,0 miljarder kro-
nor.
- Grönt investeringsprogram (kalkning, vallstöd, marksanering): 1,0 miljard
kronor.
- Allergisanering (sjuka hus): 0,6 miljard kronor.
- Näringspolitiska satsningar (FoU-stöd, nätverk, högteknologiska företag,
turism, kvinnliga företagare): 1,0 miljard kronor.
- Aktiv arbetsmarknadspolitik (kvinnosatsning, stöd till arbetshandikappade
, utbildningsbidrag osv.): 3,5 miljarder kronor.
Totalt: 20 miljarder kronor.
Utskottet vill framhålla att en successiv arbetstidsförkortning är en
nödvän-dig del av ett uthålligt program för att öka sysselsättningen och
bekämpa arbetslösheten. Enligt utskottets mening är det dags att påbörja en
utvidgad försöksverksamhet inom olika sektorer och i olika branscher med
förkortad arbetstid. Försöksverksamheten kan delvis eller helt finansieras
via avdrag på arbetsgivaravgiften när arbetstidsförkortningen leder till
nyanställningar. För att försöksverksamheten skall ges volym bör riksdagen
avsätta 2 miljar-der kronor i enlighet med det ovan angivna
sysselsättningsprogrammet. Utskottet föreslår att regeringen tar initiativ
till samtal med parterna om hur och när en arbetstidsförkortning kan
inledas. En generell arbetstidsförkort-ning berör både lagstiftning och
avtal, varför parterna måste involveras djupt i arbetet. Frågan om en
arbetstidsförkortning har en avgörande betydelse inte endast när det gäller
sysselsättningen utan också när det gäller arbetslivets villkor.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en tidsplan för en
generell arbetstidsförkortning. En riktlinje för planen bör vara att sänka
arbetstiden till 35 timmar i veckan före sekelskiftet och till 30 timmar i
veckan på andra sidan sekelskiftet.
Utöver här angivna åtgärder förordar utskottet ett kompetensutvecklings-
program i arbetslivet genom framtidsfonder finansierade via vinstavsättning
-ar i näringslivet under inflytande av parterna på arbetsmarknaden. När det
gäller frågor rörande den ekonomiska demokratin hänvisar utskottet till
motion Fi209 (v). Utskottet delar den uppfattning som framförs i denna
motion om nödvändigheten att tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppdrag att lägga förslag till åtgärder för att stärka den ekonomiska demo-
kratin.
Utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken
innebär att utskottet avstyrker propositionens inriktning.
Vad utskottet här anfört om inriktningen för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi212 (v) yrkande 1 och Fi209 (v) bör riksda-gen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi201 (m), Fi204 (m), Fi207 (m), Fi210 (c), Fi211 (fp) och Fi214
(kd) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som måste ställas på
den ekonomiska politiken.
Inte heller de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som fram
-förs i motion Fi213 (mp) uppfyller enligt utskottet de krav som man måste
ställa på den ekonomiska politiken. Utskottet delar i och för sig många av
motionärernas synpunkter, bl.a. vad gäller vikten av förkortad arbetstid
och satsningar på en miljöanpassad infrastruktur och gröna jobb.
Motionärernas förslag och deras konsekvenser vad gäller finans- och
budgetpolitik är dock av en sådan karaktär att de enligt utskottets
bedömning inte kan ligga till grund för utformningen av nya riktlinjer för
den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1
, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi210 yrkande 1, 1996/97:Fi211
yrkande 1, 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 samt 1996/97:
Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 och med anledning av motionerna 1996/97:Fi209
och 1996/97:Fi212 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört och som sin
mening ger regeringen detta till känna,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Samarbetet mellan regeringen" och
slutar med "till år 2000" bort utgå,
dels att den del under här nämnda rubrik som börjar med "Ett annat viktigt"
och slutar med "på största allvar" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar med "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med
"Centerpartiet ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Den förda politiken
Utskottet är av samma uppfattning som regeringen att saneringen av statsfi-
nanserna är helt nödvändig och bör genomföras i ungefär den takt som nu
sker. Men utskottet är mycket kritiskt till den bristfälliga
fördelningsprofil, den dåliga miljöanpassning och de upprepade
övervältringar av kostnader på kommunsektorn som regeringens
saneringsprogram innebär. Det kan nu konstateras att även regeringen i den
fördelningspolitiska analys som ingår i propositionen erkänner allvarliga
brister. Av propositionen framgår att in-komstklyftorna ökar i samhället
och att fullföljandet av saneringsprogram-met förstärker detta.
Saneringsprogrammets skattehöjningar och besparingar innebär att de som
tjänar minst förlorar största andel av sina redan mycket begränsade
disponibla inkomster. Det är, enligt utskottets mening, direkt stötande att
de grupper som har förhållandevis stora ekonomiska marginaler inte behövt
ta ett större ekonomiskt ansvar för den statsfinansiella krisen.
Massarbetslösheten framstår som det största ekonomiska problemet. Målet
måste vara att före sekelskiftet åtminstone halvera den. Till skillnad mot
vad regeringen hävdar vill utskottet understryka att halveringen av
arbetslösheten måste gälla både den totala och den öppna arbetslösheten. I
dag delar vi på kostnaderna för arbetslösheten - de som har arbete får
betala för dem som inte har. Det vore långt bättre, både mänskligt och
ekonomiskt, att i stället dela på jobben.
I ett längre perspektiv framstår regeringens politik som konserverande av
en industri- och näringsstruktur som redan nu är föråldrad. Vi behöver be-
tydligt mer investeringar i tjänstesektorn, i miljösektorn och i
informations-sektorn för att verkligen uppnå en långsiktigt hållbar
ekonomisk utveckling. Sverige riskerar att annars få en alltmer utarmad
ekonomi med allt färre jobb. I propositionen har regeringen försummat denna
problematik. I stället åter-faller man i en traditionell tillväxtfixerad
betongpolitik. Den alltmer nödvän-diga politiken för förnyelse av
näringslivet har än en gång uteblivit.
Som utskottet ser det är det egendomligt att regeringen, med sitt uttalade
engagemang för att minska arbetslösheten, i praktiken väljer bort de
interna-tionellt mest expansiva delarna av näringslivet. Oförmågan att
fullfölja på-började satsningar och löften på miljöområdet liksom frånvaron
av en offen-siv strategi för att utveckla tjänstesektorn, utgör ett svart
hål i regeringens ekonomiska politik. Budgetpropositionen är ett steg bakåt
när det gäller de nya jobb som måste komma.
De nödvändiga ökade satsningarna på miljön lyser med sin frånvaro i
budgetpropositionen. Regeringen bortser uppenbarligen från de målsättning-
ar som sattes upp i den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) på
mil-jöområdet. Regeringens förslag innebär tvärtom neddragningar på flera
viktiga program som har mycket stor betydelse för miljöarbetet. Kalknings-
verksamheten dras ner dramatiskt, allergisanering fullföljs inte som det ur
-sprungligen var tänkt och vindkraftssatsningen har gått i stå. Utskottet
anser att det krävs en stark offensiv för att få med Sverige i frontlinjen
på de inter-nationellt snabbt växande miljörelaterade marknaderna. Den
internationella tillväxten i miljörelaterade branscher är mycket hög, men i
Sverige är den för närvarande marginell. Även i traditionella branscher
finns ett stort utrymme för miljörelaterad tillväxt och
produktivitetsutveckling som sammantaget erbjuder goda förutsättningar för
bättre konkurrenskraft och många nya jobb.
Den förda politiken med medlemskapet i EU har allvarligt försvårat våra
möjligheter att utveckla en hållbar ekonomi. Medlemskapet i den europeiska
unionen har för Sveriges del inneburit en tilltagande underkastelse i en
fram-växande europeisk superstat. Självbestämmandet har urholkats och
kostna-derna för svensk del har visat sig vara stora. Några ekonomiska
fördelar har medlemskapet knappast givit.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
De övergripande ekologiska aspekterna på ekonomin måste ges betydligt
större tyngd i den ekonomiska politiken. Sverige behöver en grön ekonomisk
politik. Under de kommande tre åren bör den ekonomiska politiken särskilt
inriktas mot följande mål:
- Miljöskuldsökningen skall upphöra senast 1999 och därefter skall miljö-
skulden minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av
skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och
privat sektor.
- En rättvisare och mer solidarisk fördelning av såväl tillgångar som bespa
-ringar skall uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a. genom lägre
ersätt-ningar och bidrag till medel- och höginkomsttagare och i stället
färre bespa-ringar på subventioner till ekonomiskt och socialt klämda
människor.
- Den öppna arbetslösheten skall minskas till under 4 % år 2000, bl.a. ge-
nom sänkt arbetstid, minskad beskattning av arbete, statliga investerings-
satsningar på gröna jobb inom bl.a. kultur-, kommunikations- och energiom-
rådena och genom att skapa bättre förutsättningar för främst små och medel-
stora företag.
- Enskilda människors ekonomiska självtillit skall stegvis stärkas genom
brutet tak och grundskydd i socialförsäkrings- och pensionssystemen, lägre
beskattning av arbete och högre miljöskatter, ökat inflytande i den demokra
-tiska processen och i offentliga angelägenheter m.m.
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå
till högst 3 % av BNP år 1997 och balans nås år 1998. Från år 1999 bör även
statsbudgeten vara i balans så att statsskulden därefter kan börja minskas
också nominellt sett.
- Realräntorna skall pressas ner bl.a. genom bibehållna låga kostnadsök-
ningar, fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll samt en
bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad.
- Förutsättningar måste skapas för en växande privat sektor med fler små,
medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske så att ett resurs-
och energieffektivt produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Med
hän-syn bl.a. till fortsatt höga realräntor är det angeläget att finna sätt
att under-lätta för företagen att öka sina investeringar. Det är särskilt
små och medel-stora företag som uppvisar stora svårigheter att trygga sin
kapitalförsörjning.
I det följande preciserar utskottet riktlinjer för den ekonomiska politiken
inom några viktiga områden.
Finanspolitiken bör inriktas på att snabbt sanera statens finanser och
skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora
eller kooperativa företag. Detta bör ske så att resurs- och energieffektiva
produk-tionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför
mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen
av arbetslösheten måste därför, jämte en aktiv politik för minskad
miljöskuld, vara en viktig del i finanspolitiken. En skatteväxling bör
genomföras där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Det
ska ske med stor fördelnings- och regionalpolitisk hänsyn. Därigenom
stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn
till miljösektorns förhål-landevis snabba tillväxt internationellt sett och
att såväl miljö- som tjänste-sektorerna i Sverige är förhållandevis
underutvecklade, bör skatteväxlingen medföra ett ökat företagande och en
ökad sysselsättning.
Besparingar i den offentliga sektorn bör göras men får inte ske så att de
slår ut förutsättningarna för ett jämlikt och gott samhälle. Besparingarna
bör inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar
som nu-mera framstår som helt omotiverade, vägbyggen med låg samhällsekono-
misk nytta, bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan klara
sin egen ekonomi. Genom en grön framtidspolitik som medför minskad total
arbetslöshet kan betydande besparingar göras i statsbudgeten.
Välfärdens kärnområden - vård, omsorg och skola - måste så långt möj-ligt
undantas från besparingar. Dessa verksamheter har en avgörande bety-delse
både för människors välfärd och näringslivets utveckling. Utskottet
föreslår därför att kommunsektorn ges ett ökat ekonomiskt utrymme genom att
de avdragsgilla egenavgifterna inte höjs åren 1997 och 1998 och genom att
sektorn får behålla överskottet av en skatteväxling mellan sänkta arbets-
givaravgifter och höjda energiskatter.
Penning- och valutapolitiken måste inriktas på att Riksbanken i högre grad
än hittills stöder den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen
beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten
skall vara centrala. Utskottets uppfattning är att riksdagen i lag skall
fastställa att Riks-bankens mål skall vara att stödja den långsiktiga
ekonomiska politiken.
Riksdagen bör också genom lag fastställa Riksbankens penningpolitiska mål.
Det skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Pris-
stabilitet har bl.a. avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en
ekolo-giskt hållbar ekonomisk utveckling. Utskottet återkommer senare i
betän-kandet till frågor som rör den monetära unionen (EMU).
Utskottet anser det viktigt att understryka att det är orealistiskt att tro
att problemen på arbetsmarknaden kan lösas med ökad ekonomisk tillväxt.
Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid. Den enskilt
viktigaste åtgärden för att på kort och medellång sikt förbättra sysselsätt
-ningen är, enligt utskottets mening, en förkortad arbetstid. En
arbetstidsför-kortning till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till
sekelskiftet.
Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora företa-
gens konkurrensmöjligheter, bl.a. vad gäller riskkapitalförsörjning och änd
-rade skatteregler. Utskottet är emellertid tveksamt till om särskilda
lättnader behövs för tjänstesektorn. I stället bör man pröva generella
åtgärder i sam-band med utformningen av skatteväxlingen. Utskottet avvisar
specialinrikta-de åtgärder för vissa hushållstjänster ("pigavdrag",
skattereduktion för repa-ration och underhåll) då dessa endast innebär en
omfördelning av jobb och i huvudsak gynnar grupper som redan är
välbeställda.
En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle ser utskottet som
nödvändig för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin
inter-nationella konkurrenskraft. Sverige måste ta täten i denna
omställning. En-dast härigenom kan de framtida arbetena tryggas. En
skatteväxling med höjda skatter på energi- och naturresursförbrukning och
lägre skatter på arbete, i storleksordningen 100 miljarder kronor fram till
år 2010, måste genomföras.
Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i kommuner och landsting, har en stor
betydelse för sysselsättningen. Enligt utskottets uppfattning bör
verkningar-na av planerade nedskärningar mildras bl.a. genom att de
planerade höjning-arna av egenavgifterna inte genomförs - de redan införda
egenavgifterna bör dessutom avskaffas. Detta skulle medföra att åtminstone
20 000 arbetstill-fällen inom landsting och kommuner kunde räddas fram till
år 1999.
Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. En satsning på permanenta lokala
arbetsmarknader bör göras för arbetslösa som har små utsikter att åter få
arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. En total omorganisation av ar-
betsmarknadspolitiken på lokal nivå behövs med sammanslagning av arbets-
förmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas socialtjänst.
De olika ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste
samordnas och delvis slås ihop för att undvika den nuvarande splittringen.
Men utskottet avvisar hårdare kvalifikationskrav för att den arbetslöse
skall få a-kassa och KAS. Ersättningsnivån i a-kassan bör höjas till 80 %
för låg-inkomsttagare och finansieras genom successivt lägre procentuell
ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. En bortre parentes i a-
kassan är accepta-bel endast om det klart framgår vad som skall komma
därefter. Som utskottet ser det bör efter a-kasseperiodens utgång
ersättning utgå som ett grundskydd, lika för alla, på en nivå som ungefär
motsvarar grundskyddet i förtidspensio-neringen, inklusive bostadstillägg.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens
inriktning.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi213 (mp) yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi201 (m), Fi204 (m), Fi207 (m), Fi 209 (v), Fi211 (fp), Fi212 (
v) och Fi214 (kd) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som i dag
måste ställas på den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1
, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi210 yrkande 1,
1996/97:Fi211 yrkande 1, 1996/97:Fi212 yrkande 1 och 1996/97:Fi214
yrkandena 1, 12 och 24 och med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkandena
1, 6, 7, 10, 14 och 23 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening
ger re-geringen detta till känna,
4. Sparandet (mom. 2)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Sparande bort ha följande lydel
-se:
Utskottet behandlar i det följande frågan rörande sparande och
ägarspridning med utgångspunkt från vad som anförs i partimotionerna från
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna och motion
Fi206 (m) yrkandena 1 och 3-6.
Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig
själva och de sina är en mäktig drivkraft som har behandlats styvmoderligt
av socialdemokratiska regeringar under efterkrigstiden. Ett eget sparande
spelar härvidlag en väsentlig roll för den enskildes möjligheter att råda
över sin ekonomi, ha en egen buffert inför oförutsedda händelser och bli
mindre beroende av arbetsgivare, myndigheter, politiska beslut om
bidragssystem m.m.
De svenska hushållens sparande har först under de senaste åren ökat till
nivåer som närmar sig de gängse i andra västerländska demokratier.
Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att
skapa ett spritt enskilt ägande. Detta är en avgörande faktor i en väl
funge-rande marknadsekonomi, vilket i sin tur krävs för att bevara och
utveckla Sverige som välfärdssamhälle med hög levnadsstandard för
medborgarna.
Ett stort inhemskt sparande krävs för att finansiera de stora investeringar
som är nödvändiga för att skapa förutsättningar för expansion av
näringslivet och fler arbetstillfällen. För att skapa en varaktig
återhämtning av den svens-ka ekonomin krävs också att den offentliga
sektorns sparandeunderskott avskaffas. Detta måste i allt väsentligt ske
genom minskade offentliga utgif-ter, vilket ökar hushållens intresse av
eget sparande.
I en global ekonomi med avreglerade valuta- och finansmarknader rör sig
kapitalet fritt och snabbt över nationsgränserna. Den ekonomiska politiken
måste skapa förutsättningar för att attrahera såväl inhemskt som utländskt
kapital till investeringar och placeringar i Sverige. En politik som på
avgö-rande punkter skiljer sig från omvärldens riskerar att leda till
utflöde av kapital vilket skulle ha negativa effekter för investerings- och
ränteutveck-lingen i Sverige.
Utskottet anser således att den ekonomiska politiken måste inriktas på att
med stabila spelregler främja och stimulera ett högt hushållssparande och
ett spritt enskilt ägande. Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig
att arbeta, spara och driva företag.
Vad gäller främjande av enskilt sparande i aktier vill utskottet anföra föl
-jande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen spelar en nyckelroll
för den framtida tillväxten. Utskottet anser emellertid inte att denna
skall ske genom att AP-fonderna ges än större möjligheter att förvärva
aktier. Det skulle dels innebära en återgång till den fondsocialism som vi
försökt göra oss av med, dels äventyra den överenskomna pensionsreformen.
Enligt ut-skottet är i stället det mest effektiva sättet att förbättra
företagens riskkapital-försörjning att främja det enskilda aktieägandet.
Det kan exempelvis ske genom att enkelbeskattning återinförs och genom att
ett riskkapitalavdrag införs. En ökning av förmögenhetsskatten på aktier på
Stockholmsbörsen motverkar däremot det inhemska aktiesparandet och ägandet
och bör inte komma till stånd.
När det gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget vill utskottet anföra följande. Genom att man sprider det
individuella ägandet till de anställda och därigenom stärker delaktigheten
och känslan av samhö-righet inom företaget kan produktiviteten och
lönsamheten förbättras. Spa-randet ökar och intresset för fortsatt sparande
stimuleras.
Möjligheten för anställda att aktiespara i företaget och att genom vinstan-
delar få del av företagets vinst kan vara ett viktigt komplement till
löneut-vecklingen. Detta underlättar uppnåendet av önskvärd flexibilitet.
Aktiespa-rande som erbjuds anställda på samma villkor som allmänheten bör
således inte utsättas för särskild förmånsbeskattning. Anställdas andel-i-
vinst bör inte beläggas med sociala avgifter.
I motion Fi206 (m) riktas kritik mot regeringen för att proposition om ny
försäkringsrörelselag ännu inte förelagts riksdagen. Utskottet delar
motionä-rernas uppfattning att det är anmärkningsvärt att propositionerna
om ny försäkringsrörelselag och försäkringsavtalslag har försenats. En
proposition till ny försäkringsrörelselag utlovades redan hösten 1995. Det
är utskottets bestämda uppfattning att frågan om ny, tidsenlig lagstiftning
måste påskyn-das.
Vad utskottet med anledning av motionerna Fi201 (m) yrkande 1, Fi206 (m)
yrkandena 1 och 3-6 och Fi214 (kd) yrkande 17 anfört om sparande bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
Yrkandena om hushållens och statens sparande i motion Fi212 (mp) av-styrks
av utskottet.
I propositionen föreslås att målet för budgetpolitiken efter år 1998 bör
vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella
sparande. Enligt utskottets mening är motiveringen i propositionen till en
sådan inriktning av budgetpolitiken både ofullständig och oklar. Om det
bakomliggande motivet är att genom permanenta offentliga överskott
prioritera ett offentligt sparan-de på bekostnad av privat sparande vill
utskottet bestämt avvisa en sådan inriktning av budgetpolitiken.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:
Fi206 yrkandena 1 och 3-6 samt 1996/97:Fi214 yrkande 17 och med avslag på
motion 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om sparande och ägarspridning,
5. Sparandet (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Sparande bort ha följande lydel
-se:
Med anledning av vad som anförs om hushållens sparande i motion Fi213 (mp)
vill utskottet anföra följande.
Aktuella nationalräkenskapsdata visar att tillväxten i den privata konsum-
tionen har underskattats för åren 1994 och 1995. Av detta följer emellertid
inte att tillväxten i den privata konsumtionen under de närmast kommande
åren kommer att stabiliseras på en hög nivå. Det är inte heller önskvärt
att hushållens sparande överlag och långsiktigt försvagas.
För att säkerställa en positiv utveckling av ekonomin föreslår utskottet en
mer aktiv fördelningspolitik och ökade resurser till kommunsektorn. Dessa
åtgärder ger ett större ekonomiskt utrymme främst till grupper med små
ekonomiska marginaler, som är mer konsumtionsbenägna och behöver öka sitt
sparande.
Vad utskottet här anfört om sparandet och en aktiv fördelningspolitik med
anledning av här aktuella yrkanden i motion Fi213 (mp) bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
Av det anförda följer att motionerna Fi201 (m) yrkande 1, Fi206 (m) yr-
kandena 1 och 3-6 och Fi214 (kd) yrkande 17 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:Fi206 yrkandena 1
och 3-6 samt 1996/97:Fi214 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kraven i motion Fi212 (v) på att kom-
muner och landsting måste få ett större ekonomiskt utrymme framöver.
Regeringen utgår i sina bedömningar tvärtom från att den kommunala kon-
sumtionen kommer att fortsätta att minska. Utskottet vill peka på att
behovet av äldreomsorg och sjukvård kommer att öka kraftigt under de
närmaste årtiondena. Detta understryks bl.a. av Hälso- och
sjukvårdsutredningen i ett nyligen framlagt betänkande. Samtidigt ökar
kommunernas kostnader för grundskolan. Antalet elever kommer enligt
beräkningar att öka med 125 000 fram till år 2000 och fortsätta att öka in
på det nya seklet. Andra viktiga faktorer vid bedömningen av resursutrymmet
är den ökade kommunala pensionsskulden, ökade socialbidragsutgifter, bl.a.
till följd av arbetslöshe-ten, samt minskat skatteunderlag, inte minst på
grund av statliga egenavgif-ter.
Utskottet konstaterar att den kommunala verksamheten måste bantas yt-
terligare med den politik som regeringen presenterar i budgetpropositionen.
Regeringen har därefter beslutat att tillföra (förskottera) kommunsektorn 2
,6 miljarder kronor för år 1997 genom en justering av de
uppräkningsfaktorer som styr utbetalningen av de preliminära
skatteinkomsterna. Utskottet ser positivt på att kommuner och landsting ges
en tillfällig lättnad i en hårt an-strängd ekonomisk situation. Åtgärden
kan på kort sikt ge ökade möjligheter för främst många kvinnor att få
behålla sina jobb.
Enligt utskottets mening måste emellertid den nuvarande inriktningen av
politiken brytas. Det är orimligt att skära ner på kommunala verksamheter
för att i stället lägga pengar på transfereringar och passivt
arbetslöshetsun-derstöd. Kommunerna behöver en permanent förstärkning av
sin ekonomi för att klara av sina grundläggande uppgifter. En viktig
förklaring till kom-munernas ekonomiska problem är de dramatiskt ökade
socialbidragskostna-derna under senare år. De har inte minst orsakats av
statliga åtgärder i sam-band med budgetsaneringen. Utskottet vill peka på
att staten och kommu-nerna i Danmark delar på socialbidragskostnaderna. Det
finns starka skäl för en sådan modell. Staten tvingas då att i högre grad
än i dag utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av de enskilda
besparingsbesluten. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi212 (v) yrkande 16 och av-
styrker motion Fi213 (mp) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 16 och med
avslag på motion 1996/97:Fi213 yrkande 26 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att kommunernas och landstingens ekonomi enligt
regeringens egna bedömningar i propositionen kommer att försämras de
närmaste åren. Enligt utskottets mening har en stor del av denna negativa
utveckling sin förklaring i statliga åtgärder. Trots detta föreslår
regeringen i budgeten inte de åtgärder som krävs för att kompensera
kommunsektorn. Ett exempel är införandet av avdragsgilla egenavgifter som
har försvagat kom-munernas skatteunderlag. Regeringen planerar nu dessutom
att fortsätta höja egenavgifterna och därigenom ytterligare urholka den
kommunala ekono-min, utan att kompensera.
Enligt utskottets uppfattning är detta en helt oacceptabel utveckling.
Under de senaste åren har den ordinarie kommunala konsumtionen minskat
samti-digt som behoven av kommunala tjänster har ökat. I många fall har
resultatet blivit sänkta servicenivåer och kvalitetsförsämringar trots att
ett mycket ambitiöst rationaliseringsarbete bedrivits. För de närmaste åren
väntas kost-naderna för socialbidragen fortsätta att öka. En annan faktor
som sätter press på kommuner och landsting är det kommande kravet i
kommunallagen på ekonomisk balans. Sammantaget innebär detta att gapet
mellan behov och resurser kan komma att växa med nästan 3 % per år. Enligt
de båda kom-munförbundens beräkningar kan kostnadsneddragningarna leda till
perso-nalminskningar fram till år 1999 på i upp till 50 000 anställda.
Utskottet anser det samhällsekonomiskt mycket tveksamt att minska sys-
selsättningen inom kommunsektorn de närmaste åren med flera tiotusental
personer. Utskottet ställer sig i stället bakom Miljöpartiet de grönas
förslag som innebär ekonomiska lättnader för kommunerna genom att de
avdrags-gilla egenavgifterna inte höjs åren 1997 och 1998. Även förslagen
till skatte-växling, förändringar i socialförsäkringssystemen och
generösare regler för läkemedel och tandvård innebär sammantaget en minskad
belastning på de kommunala budgetarna. Förslaget om en till 35 timmar
förkortad arbets-vecka innebär att de ändå ofrånkomliga
kostnadsneddragningarna kan ske utan att den kommunala sysselsättningen
behöver minska.
Utskottet välkomnar att regeringen genom att skriva upp de uppräknings-
faktorer som styr utbetalningarna år 1997 av de preliminära kommunal-
skattemedlen tillfälligt i någon mån mildrar den statliga åtstramningen av
kommuner och landsting. Som utskottet ovan understrukit är det emellertid
mycket viktigt att genomföra bestående ekonomiska lättnader för kommun-
sektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi213 (mp) yrkande 26 och
avstyrker motion Fi212 (v) yrkande 16.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 26 och med
avslag på motion 1996/97:Fi212 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet hävdar att den ekonomiska politik som regeringen för med
låg tillväxt, rekordstor arbetslöshet och skenande socialbidragskostnader
får som effekt att kommunerna måste genomföra nedskärningar av skola, barn-
omsorg och äldreomsorg. Det kommunala skatteunderlaget blir mindre än vid
en högre tillväxt och sysselsättningen lägre. Därtill har den socialdemo-
kratiska politiken inneburit att det framgångsrika förändringsarbetet från
perioden 1991-1994 i många kommuner och landsting har avstannat. Det
försvårar möjligheterna att genomföra nödvändiga rationaliseringar och
förbättra produktiviteten, vilket i sin tur bidrar till att försämra den
ansträng-da  kommunala ekonomin ytterligare.
Om det moderata alternativet genomförs finns enligt utskottet helt andra
arbetsförutsättningar för kommunerna. De massiva skattehöjningarna ersätts
med skattesänkningar som ger medborgarna en bättre ekonomi med större
valfrihet. Tillväxten blir större liksom antalet nya arbetstillfällen, och
trycket på kommunernas sociala budgetar minskar. Samtidigt behöver en
avregle-ring och en ökad konkurrensutsättning av kommunsektorn genomföras.
För att bidra till finansieringen av de skattesänkningar som minskar bi-
dragsberoendet och ökar tillväxt och sysselsättning bör enligt utskottet bl
.a. statsbidragen till kommunerna minskas, det ursprungliga momsavdraget i
kommunsektorn återställas och de avdragsgilla egenavgifterna sänkas. De
kommunala kostnaderna kommer också att minska som en följd av att ytter-
ligare en karensdag införs, liksom avdragsrätt/vårdnadsbidrag för barnom-
sorgskostnader. På sikt måste enligt utskottets mening en översyn göras av
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.
9. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Den kommunala sekorns ekonomiska utrymme börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse
:
Finansutskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen förutser
en snabb försämring av den kommunala ekonomin. Den samlade kommu-nala
sektorn förutses få ett underskott på ca 13 miljarder kronor nästa år och
10 miljarder kronor år 1998. Samtidigt ökar behovet av kommunala tjänster
kraftigt, inte minst på grund av en ändrad åldersstruktur. Detta visar bl.a
. det material som den statliga hälso- och sjukvårdsutredningen tagit fram.
Enligt utredningen fattas 10 miljarder kronor år 2010 om framtidens äldre
då skall få samma service som dagens äldre. Utskottet anser att dessa
uppgifter är djupt oroande, särskilt som man kan notera att dagens
äldrevård uppvisar många kvalitativa brister.
Mot denna bakgrund anser utskottet att vården, och då främst äldreomsor-gen
, måste tillföras ytterligare resurser. I likhet med motionärerna bakom
motion Fi211 (fp) vill utskottet peka på två olika vägar. För det första
bör resurser överföras till vårdsektorn från försäkringskassorna. En bättre
sam-ordning mellan kassorna och vården skulle spara både mänskligt lidande
och pengar. För det andra bör ett statligt stimulansbidrag till äldreboende
införas, finansierat genom besparingar i statens budget.
Utskottet vill i sammanhanget också beröra det statliga utjämningssystem-et
. Utskottet anser att det är fel att bygga upp en särskild s.k.
"kommunakut" och reservera 400 miljoner kronor för detta ändamål. Dessa
medel bör i stället ingå i utjämningssystemet. Därigenom kommer pengarna
att gå till de i någon mån behövande kommunerna och inte till de kommuner
som miss-skött sin ekonomi mest.
Därutöver vill utskottet framhålla att resurser kan frigöras med hjälp av
effektiviseringar genom konkurrensutsättning och en tydligare prioritering
av vården framför andra engagemang, ofta i bolagsform, på mindre angeläg-na
områden. Genom försäljning av kommunala bolag frigörs medel som i dag
används för förlusttäckning till mer angelägna uppgifter inom vård, omsorg
och utbildning.
Utskottet vill slutligen erinra om att den politik för jobb genom företagan
-de som ovan förordats också frigör kommunala medel från arbetslöshetsbe-
kämpning och socialbidrag som kan användas för vård och omsorg. Genom den
av utskottet förordade politiken skulle en fortsatt sanering av de offentli
-ga finanserna kunna genomföras samtidigt som de mest angelägna behoven
skulle kunna tillgodoses.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.
10. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Mats Odell (kd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill"
och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste den samlade offentliga sektorn an-
passas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Inom det kom-munala
området måste framför allt nyckelområdena sjukvård, äldreomsorg och skola
prioriteras. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas. Utrymmet
för besparingar är obefintligt. I stället måste ytterligare resurser
tillföras.
Utskottet konstaterar att den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade
skatteintäkter, minskade statsbidrag, skattestopp och ökade sociala
kostnader fått till följd att den kommunala sektorn under de senaste åren
blivit utsatt för mycket omfattande förändringar. Ett genomförande av Krist
-demokraternas politik skulle enligt utskottet medföra påtagliga
förbättringar för kommunsektorn i förhållande till den politik som
regeringen för.
Sammantaget skulle denna politik leda till att kommuner och landsting ha-de
6,5 miljarder kronor mer att röra sig med i jämförelse med regeringens
politik till följd bl.a. av att de avdragsgilla egenavgifterna minskar med
1,5 procentenheter, genom 80 procentsnivåer i socialförsäkringssystemen, ge
-nom att extra pensionstillskott ges till de sämst ställda pensionärerna
och genom effektivare skatteindrivning. Dessa resurser skulle kunna
användas till förstärkningar inom vård, omsorg och skola. Förstärkningen av
kommu-nernas och landstingens ekonomi skulle också motsvara kostnaderna för
ca 40 000 heltidstjänster inom vård och omsorg.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.
11. Sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell skolpeng (mom
. 4)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt kommunal-
skatt i samband med införandet av nationell skolpeng börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi407 (m) att
det är väsentligt att varje kommun koncentrerar sig på sina kärnuppgifter
och tar till vara möjligheterna att effektivisera verksamheten för att
därige-nom kunna sänka skatteuttaget. Därutöver bör utrymme skapas för en
gene-rell sänkning av kommunalskatterna i alla kommuner genom att staten
tar över kostnader som i dag belastar kommunerna. Detta kan ske genom att
en nationell skolpeng införs för grundskolan och gymnasieskolan.
Långsiktigt motsvarar detta ett utrymme för en skattesänkning på drygt 6 kr
per skatte-krona.
Utskottet konstaterar att det i det moderata budgetalternativet för år 1999
finns ett utrymme att ta över kostnader som motsvarar en sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med 2,50 kr per skattekrona. Det är enligt
utskottet väsentligt att skatten sänks rejält för låg- och
medelinkomsttagare med minskat bidragsberoende och positiva effekter för
ekonomin som följd. Bland annat förbättras förutsättningarna för en
lönebildning som ger utrym-me för nya arbetstillfällen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi407 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell
skolpeng
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av
kommunalskatterna åren 1997 och 1998 börjar med "Finansutskottet noterar"
och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagens beslut att minska statsbidragen till
de kommuner och landsting som höjer sin utdebitering åren 1997 eller 1998
bör rivas upp av såväl ekonomiska som principiella skäl. Enligt utskottets
me-ning strider beslutet mot den kommunala självstyrelsens principer.
Sådana ingrepp kan endast motiveras som en yttersta nödfallsåtgärd om det
förelig-ger reella hot om att kommunerna genom okontrollerade
skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala samhällsekonomin.
Det är utskottets bestämda mening att några sådana hot inte föreligger i
dag. Tvärtom är kommun- och landstingspolitikerna väl medvetna om beho-vet
av återhållsamhet. Det kan ändå finnas ett fåtal kommuner där begränsa-de
skattehöjningar de närmaste åren kan komma att framstå som det minst dåliga
alternativet. Med hänsyn till de restriktioner som regeringen nu ge-
nomdriver vad gäller utförsäljning av kommunalt ägda bostadsföretag blir
det ännu svårare för kommuner med ekonomiska svårigheter att genomföra
viktiga investeringar och upprätthålla en bra verksamhet. Totalt sett margi
-nella kommunala skattehöjningar får i det sammanhanget anses vara ett pris
som får accepteras för att bevara det kommunala självbestämmandet och ge de
allra hårdast utsatta kommunerna och landstingen ett nödvändigt andrum.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna Fi213 (mp) yrkande 25
och Fi420 (mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 25 och 1996/
97:Fi420 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5,
motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av
kommunalskatterna åren 1997 och 1998 börjar med "Finansutskottet noterar"
och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att beslutet att införa en spärr mot kommunala
skattehöjningar åren 1997 och 1998 var riktigt. Beslutet innebär att de kom
-muner och landsting som höjer sina skattesatser går miste om hälften av
inkomstökningen. Utskottet anser dessutom att de kommuner och landsting som
gynnas av det nya utjämningssystemet borde ges ett incitament att sän-ka
sin skatt. Dessa kommuner och landsting kan nu välja mellan att om-vandla
hela eller delar av inkomstökningen till konsumtion och, om de så vill, att
sänka skatten. Detta medverkar till att skapa en obalans i utjämnings-
systemet och vidmakthålla den stora spännvidden mellan olika kommuner när
det gäller den kommunala utdebiteringen. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag som ger ett tydligt incitament
till de kommuner som gynnas av det nya utjämningssystemet och som samtidigt
har hög skatt att sänka skatten.
14. Riksbankens ställning (mom. 6)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnittet Penning- och valutapolitik
under rubriken Inledning  bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens
ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
För ett år sedan skrev Riksbanksfullmäktige till riksdagen och begärde
förslag om lagändringar i avsikt att stärka sin förmåga att självständigt
driva en politik som värnar penningvärdet. Riksdagen redovisade detta till
reger- ingen och förutsatte att regeringen skulle lägga fram sådana
lagförslag. Så-dana har emellertid ännu inte presenterats.
Sverige har i och med inträdet i EU förpliktat sig att göra Riksbanken mer
självständig, innan EMU:s tredje fas träder i kraft, oavsett om vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte. Främst krävs ett lagfäst mål
för penning-politiken att värna penningvärdet samt förändringar beträffande
riksbanks-chefens ställning och utformningen av Riksbankens styrande organ.
Enligt utskottets bedömning skulle beslut om ökad självständighet för
Riksbanken, ett lagfäst mål att värna penningvärdet och ett förbud att
begära eller ta emot instruktioner annat än via lagstiftning öka
förtroendet för att Sverige driver och avser att fortsättningsvis driva en
låginflationspolitik. Ju förr ett förslag om en mer oberoende riksbank
läggs på riksdagens bord, desto bättre. Detta skulle underlätta en fortsatt
nedgång av räntenivåerna, vilket vore till stor fördel för en bra ekonomisk
utveckling. Riksdagen bör därför begära sådana lagförslag hos regeringen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi211 yrkande 6 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 13 och 1996/97:Fi911 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Riksbankens ställning (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens
ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Riksbanken i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (
mp) i högre grad än hittills skall stödja den långsiktiga ekonomiska
politik som riksdagen beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden
och arbetslösheten skall vara centrala. Riksdagen bör i lag fastställa att
Riksban-kens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken
.
Det är även utskottets uppfattning att Riksdagen också genom lag bör fast-
ställa Riksbankens penningpolitiska mål. Det skall vara att bibehålla en
prisstabilitet på god europeisk nivå. Prisstabilitet har avgörande
betydelse för möjligheterna att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk
utveckling. En varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder bl.a. till
lägre räntor och mins-kad känslighet för konjunktursvängningar. En
varaktigt låg och stabil infla-tionstakt medför bättre förutsättningar för
ökad självtillit och livskvalitet i vårt land.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi213 (mp) yr-
kande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 13 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi211 yrkande 6 och 1996/97:Fi911 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Riksbankens ställning (mom. 6, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som under
rubriken Riksbankens ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och
slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Regeringen har inbjudit representanter för riksdagspartierna till överlägg-
ningar i dessa frågor. Någon åtgärd med anledning av motionerna är därmed
inte motiverad varför motionerna Fi211 (fp) yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande
13 och Fi911 (c) yrkande 2 avstyrks av utskottet.
17. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som till den 31 december i år
skall redovisa ett förslag till hur valutapolitiken bör bedrivas ur
ansvarsför-delningssynpunkt. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
motion Fi210 (c) att ansvaret för valutapolitiska beslut skall ligga hos
regeringen i likhet med vad som är fallet i flertalet EU-länder. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi210 yrkande 6 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 5 och 1996/97:Fi213 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört,
18. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att finna en långsiktigt hållbar
valutapolitik för den svenska kronan - en linje som står emot valutaspeku-
lanternas attacker. En möjlighet kan, som föreslås i motion Fi212 (v), vara
att införa en valutakorg - ett vägt genomsnitt av valutor för olika länder
- som norm för kronkursen. En annan möjlighet kan vara LO-ekonomernas
förslag om en "halvfast kurs" med ett "lätt apprecieringstryck mot kronan".
Regeringen och Riksbanken bör ges i uppdrag att lägga fram förslag till
riksdagen om hur den penning- och valutapolitiska strategin skall se ut för
Sverige utanför EMU.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-na
.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 5 och med avslag
på motion 1996/97:Fi210 yrkande 6 och 1996/97:Fi213 yrkan-de 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (mp) att avgö-
rande förändringar i den valutapolitiska regimen som t.ex. en eventuell an-
slutning till ERM skall beslutas av regeringen i stället för Riksbanken.
Riks-dagen eller riksdagspartierna måste ges inflytande över sådana beslut.
Det kan lämpligen ske genom informella konsultationer på ett motsvarande
sätt som säkerhetspolitiska frågor. Det kan övervägas att även andra delar
av valutapolitiken i sista hand skall avgöras av regeringen - det skall i
så fall ske i nära samarbete med Riksbanken.
Det är dock utskottets uppfattning att den nuvarande valutaregimen skall
behållas och att kronan inte skall knytas till andra valutor. En knytning
till ERM eller andra valutor skulle medföra att kronan riskerar att
utsättas för spekulation, att obalanser mellan svensk ekonomi och andra
länder tilltar och att räntenivån pressas upp igen.
Vad utskottet anfört om ansvaret för val av valutapolitisk regim bör riks-
dagen med bifall till motionerna Fi213 (mp) yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 11 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 6 och 1996/97: Fi212 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,
20. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurssamar-
betet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den svenska kronan inte bör anslutas till
ERM eller knytas till andra valutor. Den flytande växelkursen, kombinerat
med ett tydligt mål för prisstabiliteten för Riksbanken, har fungerat bra
och visat sig förhindra skadlig spekulation mot kronan, förbättra
trovärdigheten hos Riksbanken och bidra till lägre räntenivåer. Kronkursen
bör därför tills vidare fortsätta att vara flytande.
Vidare menar utskottet att Sverige bör verka för att deltagandet i ett ERM2
skall vara frivilligt och att Sverige inte skall ingå.
Enligt gällande grundlag är det Riksbanken som förfogar över valutapoli-
tiken. Samtidigt är Riksbanken riksdagens organ. Utskottet anser därför att
riksdagen som krav för Riksbanken bör sätta att kronan inte skall knytas
till ERM eller andra valutor utan särskilt beslut i riksdagen om detta.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi202 (mp) yrkandena 5-7
. Motionerna Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1 är därmed
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi202 yrkandena 5 och 6 samt
med anledning av motionerna 1996/97:Fi202 yrkande 7, 1996/97:Fi214 yrkande
11 och 1996/97:Fi911 yrkande 1 som sin me-ning ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
21. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurssamar-
betet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har de spekulationer om en svensk ERM-
anslutning som startats visserligen det positiva med sig att räntegapet mot
Tyskland kan fortsätta att minska. Men risken för ett stort räntebakslag
före-ligger om Sverige först skulle gå med i ERM för att senare säga nej
till ett medlemskap i EMU.
Det finns även en risk att regeringen här kan komma att spela ett högt spel
genom att söka finna en bakväg att smyga Sverige in i EMU. En ERM-
anslutning leder av allt att döma till temporärt lägre räntor. Att ånyo
låsa den svenska växelkursen vore dock olyckligt eftersom regeringen inte
vidtar några som helst åtgärder för att komma till rätta med de
strukturella proble-men i svensk ekonomi.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att den svenska kronan inte bör
anslutas till ERM.
Därmed tillstyrks motion Fi214 (kd) yrkande 11 medan motion Fi202 (mp)
yrkande 6 kan anses delvis tillgodosedd. Motionerna Fi202 (mp) yr-kandena 5
och 7 samt Fi911 (c) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 11, med
anledning av motion 1996/97:Fi202 yrkande 6 och med avslag på motionerna
1996/97:Fi202 yrkandena 5 och 7 samt 1996/97:Fi911 yr-kande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurs-
samarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 av-styrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att med en strikt tolkning av Maastrichtfördraget
skall valutan ha varit stabil under två år inom ramen för ERM. Enligt ut-
skottets uppfattning bör kronan anslutas till ERM för att inte utesluta ett
svenskt deltagande i EMU. Det är angeläget att kronan knyts till ERM även
av det skälet att en sådan knytning skulle bidra till ökat förtroende för
den svenska kronan och räntorna skulle kunna falla.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi202 (mp) yrkande-na 5
-7, Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1.
23. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Växelkurssamarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det är aktuellt att nu omedelbart ansluta kronan
till ERM. Utskottet vill emellertid erinra om att den svenska uppfattningen
att valutastabilitet utanför ERM är tillräckligt för att uppfylla
Maastrichtkriteri-erna är ifrågasatt inom EU. Det är därför lämpligt att en
tids valutastabilitet har bekräftats genom deltagande i ERM före inträdet i
valutaunionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi202 (mp) yrkande-na 5
-7, Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1.
24. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri
-ken Växelkurssamarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"inom ERM" bort ha följande lydelse:
Frågan om en eventuell anknytning av den svenska kronan till ERM är av
sådan avgörande betydelse för vår framtida ekonomiska utveckling och vårt
ekonomiska oberoende att det är en självklarhet att en sådan fråga måste
kräva ett ställningstagande från riksdagens sida.
25. EMU (mom. 9)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Margit Gennser (m
) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det är angeläget att Sverige deltar fullt ut i
EMU:s tredje fas. Det skulle stärka kronan och sänka räntenivån om reger-
ingen klargjorde sin avsikt att när konvergensvillkoren är uppfyllda
föreslå att Sverige skall delta i EMU från starten. Därigenom skulle
viktiga ekono-miska fördelar uppnås samtidigt som Sverige skulle kunna
spela en mer pådrivande och inflytelserik roll för EU:s utveckling, t.ex. i
fråga om östut-vidgningen, Östersjösamarbetet, miljön samt förstärkningen
av fred och demokrati i Europa.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion U502 (m) yrkande 3.
Motionerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4, Fi205 (v), Fi208 (s) samt U515
(kd) yrkandena 23 och 24 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U502 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97: Fi205, 1996/97:
Fi208 samt 1996/97:U515 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
26. EMU (mom. 9)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige inte bli medlem i valutaunionen.
Regeringen bör omgående ta upp förhandlingar med EU för att i ett särskilt
protokoll enligt brittisk eller dansk modell slå fast att Sveriges riksdag
kan säga nej till ett svenskt medlemskap i valutaunionen för obestämd tid.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi205 (v). Motionerna Fi202 (mp) yr-
kande 1, Fi208 (s) och U515 (kd) yrkande 23 och 24 kan anses vara delvis
tillgodosedda medan motionerna Fi202 (mp) yrkandena 2 och 4 samt U502
yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi205, med anledning av
motionerna 1996/97:Fi202 yrkande 1, 1996/97:Fi208 samt 1996/97: U515
yrkande 23 och 24 samt med avslag på motionerna 1996/97: Fi202 yrkandena 2
och 4, 1996/97:U502 yrkande 3 samt 1996/97: U515 yrkande 24 som sin mening
ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,
27. EMU (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att Sverige bör motverka att EMU kommer till stånd
. För svensk del hotar EMU-projektet att leda till att delar av näringsli-
vet slås ut, till fortsatt och tilltagande massarbetslöshet, ökande
ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi
får sämre förutsättningar att fungera bra om kronan ersätts med en
europeisk enhets-valuta. Den egna valutan, kronan, är en viktig stötdämpare
mot externa chocker. Tas kronan bort blir påfrestningarna på företagen och
arbetsmark-naden betydligt större.
Utskottet vill erinra om att ett medlemskap i EMU i praktiken måste anses
vara oåterkalleligt - det blir mycket svårt att gå ur. Rimligtvis borde ett
så genomgripande beslut prövas i en folkomröstning.
Om vi stannar utanför EMU och ser till att vi har balans i de offentliga fi
-nanserna och att samhällets infrastruktur fungerar väl, fortsätter med
frihan-del och internationellt samarbete och månar om att alla skall kunna
delta på ett produktivt sätt i samhällsutvecklingen - då kan det enligt
utskottets upp-fattning gå bra som det gör i t.ex. Norge och Schweiz. Då
kan vi vidmakt-hålla en bra välfärd, starka sociala skyddsnät och emotse en
positiv ekono-misk utveckling. Vad gäller den fortsatta penningpolitiken är
det i samman-hanget viktigt att förtroendet för Riksbanken upprätthålls bl.
a. genom att inflationsmålet lagfästs och att det kompletteras med ett
allmänekonomiskt mål så att penningpolitiken i ökande grad kan stödja de av
riksdagen upp-satta ekonomisk-politiska målsättningarna. Vad gäller
valutapolitiken är det i sammanhanget viktigt att undvika att kronan knyts
till andra valutor, t.ex. genom medlemskap i ERM.
Utskottet tillstyrker motion Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4. Motionerna
Fi205 (v), Fi208 (s) samt U515 (kd) yrkandena 23 och 24 kan delvis anses
tillgodosedda med det anförda medan motion U502 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97: Fi202 yrkandena 1, 2 och 4,
med anledning av motionerna 1996/97:Fi205, 1996/97:Fi208 samt 1996/97:U515
yrkandena 23 och 24 samt med avslag på motion 1996/97: U502 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. EMU (mom. 9)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att Sverige bör avstå från ett deltagande i EMU:s
tredje fas år 1999. De strukturella problemen i svensk ekonomi är alltför
stora för att Sverige bör bli medlem i valutaunionen. Utskottet har vidare
den uppfattningen att det är Sveriges riksdag som skall avgöra om Sverige
skall delta i EMU.
Med det anförda tillstyrks motion U515 (kd) yrkandena 23 och 24. Motio-
nerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4, Fi205 (v), Fi208 (s) samt U502 (m)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U515 yrkandena 23 och 24 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:Fi205,
1996/97:Fi208, 1996/97:U502 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
29. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspoli-
tiska konsekvensanalyser börjar med "Finansutskottet har tidigare" och
slutar med " och Fi913 (kd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt att en mer
klargörande analys än vad som redovisas i propositionen görs beträffande de
fördelningspolitiska effekterna av det s.k. saneringsprogrammet. Inför det
fortsatta beslutsfattandet framstår det som nödvändigt att regeringen gör
en ordentlig konsekvensanalys av vad de statliga nedskärningarna i sociala
system innebär i kronor och ören såväl för kommuner och landsting som för
enskilda individer och familjer. Vidare bör det anges vad det kommer att
innebära i antalet förlorade arbetstillfällen och i minskad social service
inom exempelvis vård- och omsorgssektorn. Med ett sådant underlag blir det
lätta-re att göra avvägningar när beslut skall tas som direkt eller
indirekt påverkar den kommunala ekonomin såväl som den enskildes.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion
Fi913 (kd) och föreslår att riksdagen hos regeringen begär en kon-
sekvensanalys i enlighet med vad som anförts ovan. Motionerna Fi507 (s) och
Fi908 (s) är mot bakgrund av det anförda i stort tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande fördelningspolitiska konsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi913 samt med anled-ning av
motionerna 1996/97:Fi507 och 1996/97:Fi908 som sin me-ning ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
30. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspoli
-tiska konsekvensanalyser börjar med "Finansutskottet har tidigare" och
slutar med "vårpropositionen (prop. 1995/96:150 s. 41-46)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna anföra
följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande för-
delningspolitiska redogörelser. Statistiska centralbyrån gör sedan 1975 mät
-ningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Utskottet utgår
från att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts
kommer att följas upp.
Det är emellertid viktigt att notera att dessa studier utgår från ett
statiskt betraktelsesätt. Enligt utskottets mening får inte statiska
fördelningsanalyser tas till intäkt för att regeringen avstår från att föra
en politik som leder till att välståndet kan öka och att det största
fördelningsproblemet, arbetslösheten, kan minskas.
31. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Fördelningspolitiska konsekvensanalyser börjar med
"Finansutskottet har tidigare" och slutar med "vårpropositionen (prop. 1995
/96:150 s. 41-46)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna anföra
följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande för-
delningspolitiska redogörelser. Statistiska centralbyrån gör sedan 1975 mät
-ningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Utskottet utgår
från att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts
kommer att följas upp.
Utskottet vill också betona vikten av att regeringen i sina förslag tar hän
-syn till de fördelningspolitiska analyserna. Så har inte varit fallet, t.
ex. vad gäller den orimligt stora börda som budgetsaneringen lagt på
barnfamiljerna, särskilt de med många barn.
Det är också viktigt att notera att de fördelningspolitiska studierna utgår
från ett statiskt betraktelsesätt. Enligt utskottets mening får inte
statiska fördelningsanalyser tas till intäkt för att regeringen avstår från
att föra en politik som leder till att välståndet kan öka och att det
största fördelnings-problemet, arbetslösheten, kan minskas. Utskottet vill
också erinra om den långsiktigt kanske viktigaste fördelningspolitiska
effekten av en framsynt utbildningspolitik.
32. Miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet (mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Miljökonsekvenserna av
konvergensprogrammet börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med
"yrkandena 8 och 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att de fem s.k. konvergenskraven inte står i
motsatsförhållande till en grön ekonomisk politik. Men den ekonomiska
politiken kan inte tillåtas bestå av enbart dessa fem krav. Tvärtom måste
de underordnas övergripande sociala och miljömässiga mål för den ekonomiska
politiken. Miljöpartiets medverkan i detta konvergensprogram har bl.a. med-
fört att såväl arbetslösheten som miljöfrågorna har lyfts upp som centrala
mål jämsides med konvergenskriterierna. I de hittills gjorda
uppföljningarna av konvergensprogrammet hösten 1995, våren 1996 och i
anslutning till den nu aktuella budgetpropositionen finns det emellertid
ingen som helst upp-följning vad gäller miljömålen. Därmed omöjliggörs
riksdagens bedömning av hur konvergensprogrammet uppfylls. Det visar att
regeringen nonchalerar delar av det överenskomna konvergensprogrammet. De
bedömningar som kunnat göras av utvecklingen av den svenska miljöskulden
visar att den ökat ytterligare sedan regeringen antog konvergensprogrammet.
Regeringen har inte lagt fram något som helst handlingsprogram för att
försöka tillgodose miljömålen i det svenska konvergensprogrammet. Tvärtom
aviseras bety-dande nedskärningar på miljöområdet i statsbudgeten.
Utskottet tillstyrker förslagen i motion Fi202 (mp) yrkandena 8 och 9 och
föreslår riksdagen att uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen
med en analys av miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet. Regeringen
skall också lägga fram en plan eller ett åtgärdsprogram, som tydligt
tillgodo-ser kravet att miljöskulden inte ökas, utan tvärtom minskas
samtidigt som konvergensprogrammets övriga krav uppfylls.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi202 yrkandena 8 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
33. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Sverige är det land i den fria världen där de enskilda människorna är mest
beroende av politikers värderingar och beslut. Ingen annanstans är medbor-
garna så beroende av politiska beslut för sin ekonomiska standard och för
sin sociala trygghet.
När individer och familjer är hänvisade till bidrag för sin vardagsförsörj-
ning saknar de verkliga möjligheter att själva förbättra sin situation.
Margi-na-leffekterna av en ökad arbetsinsats tar sig ofta närmast
konfiskatoriska uttryck.
Målsättningen måste vara att det skall vara möjligt för de allra flesta att
kunna leva på sin lön. För att realisera det målet måste först och främst
skatterna sänkas för låg- och mellaninkomsttagare och därmed möjliggöra en
sänkning av behovet av bidrag och offentligt stöd. För det andra skall inte
skatterna ta i anspråk en så stor del av inkomstökningar att de ekonomiska
incitamenten för utbildning, ansvarstagande och förkovran i arbetet elimine
-ras. För det tredje skall reformer på bl.a. skatteområdet stärka de
tillväxtska-pande faktorerna, så att arbetslösheten kan pressas tillbaka
och antalet män-niskor som helt är beroende av de offentligas bidrag kan
minska. Det lång-siktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag
och offentligt stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt
inte skall behöva bidrag.
Ett lägre skattetryck ger enskilda människor en större rådighet över den
egna vardagen. Det gör det bl.a. möjligt att undvika den fattigdomsfälla
som kombinationen av minskade offentliga tjänster och högre skatter i dag
för-sätter ett växande antal människor i. Det finns en tydlig koppling
mellan Sveriges ekonomiska problem och våra växande sociala problem. De som
drabbas hårdast av svag tillväxt och arbetslöshet är de som har de minsta
marginalerna och de lägsta inkomsterna. När välståndet stagnerar drabbas de
som saknar arbete värst. Människors möjligheter att försörja sig själva
utan bistånd från det allmänna måste förstärkas. Det förutsätter ekonomisk
tillväxt och goda reallöner men också skatter på en nivå som gör det
möjligt för enskilda och familjer att leva på sina inkomster. Man måste
kunna leva på sin lön.
Arbetslösheten i Sverige är rekordhög. Den socialdemokratiska regeringen
har misslyckats med att främja tillkomsten av riktiga jobb eftersom man
saknar den grundläggande insikten om företagandets villkor. Arbetslösheten
har förvärrats av regeringens politik. Sedan 1994 har regeringen genomfört
skattehöjningar på ca 80 miljarder kronor som till en betydande del riktat
sig mot företagen och försvårat expansion och nyanställningar.
Huvuddelen av skattehöjningarna har gällt beskattningen av arbete. Det har
blivit dyrare att anställa, och förutsättningarna för en långsiktigt funge-
rande lönebildning har försämrats. Särskilt allvarlig är den s.k.
värnskatten som inneburit att ökad kunskap och större kompetens lönar sig
mindre. Tillsammans med den kraftiga höjningen av egenavgiften är
marginalskatten för en stor del av de heltidsarbetande nu ungefär 60 % i
stället för de 50 % som var målet i marginalskattereformen.
Näringslivets kapitalförsörjning har också försvårats och fördyrats genom
införandet av dubbel skatt på det egna riskbärande kapitalet i aktiebolag.
Kapitalbildningen har hämmats också i andra avseenden, genom återinförd
förmögenhetsskatt och en vidgning av fastighetsskatten till kommersiella
lokaler och industrifastigheter. Genom de kraftiga energiskattehöjningarna
har svensk industri fått ett högre kostnadsläge och därmed sämre konkur-
rensförmåga.
Om massarbetslösheten skall kunna hävas krävs ett program för förändring
där företagande och initiativkraft står först på dagordningen. Företagen
måste få verkliga möjligheter att växa om de skall kunna ge riktiga och
tryg-ga jobb åt de människor som i dag drabbats av arbetslöshet. För detta
krävs en företagsexpansion som saknar motstycke i modern tid. En sådan
utveck-ling kan åstadkommas endast genom en djupgående och snabb
förbättring av företagandets villkor och en ökad frihet för människor att
själva forma sitt liv. Detta måste vara en grundläggande utgångspunkt för
utformningen av skattepolitiken.
I motion Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) lägger Moderaterna fram förslag till
successiva utgiftsminskningar som netto uppgår till drygt 70 miljarder kro-
nor mer än vad regeringen föreslagit för år 1999. Detta möjliggör skatte-
sänkningar på drygt 65 miljarder kronor netto för hushåll och företag,
samti-digt som budgetsaldot förbättras jämfört med regeringens förslag.
Tyngd-punkten ligger i kraftigt sänkta egenavgifter, sänkta kommunalskatter
och införande av ett grundavdrag för barn vid den kommande beskattningen.
Relativt sett gynnas därmed låg- och medelinkomsttagare. Utskottet anser
att detta är en riktig väg att välja och ställer sig således bakom de i
motionen angivna riktlinjerna för skattepolitiken.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi407 (m) yr-
kande 1 och med anledning av motion Fi414 (m) som sin mening ge reger-
ingen till känna. Övriga här aktuella motioner avslås.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 1, med anledning
av motion 1996/97:Fi414 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande
6, 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi419 yrkande 1, 1996/
97:Fi420 yrkandena 1 och 2,  1996/97:Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och
1996/97:Sk371 yrkan-dena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
34. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Kampen mot arbetslösheten är en kamp för goda företagarvillkor. Hösten 1994
inledde regeringen en skattepolitik som successivt har försämrat före-
tagarklimatet. Som exempel på åtgärder som försämrar möjligheterna att
driva företag kan nämnas höjd marginalskatt, återinförd dubbelbeskattning,
höjda arbetsgivaravgifter, höjd fastighetsskatt på industrifastigheter,
tidigare momsbetalning, skärpta fåmansregler, höjd förmögenhetsskatt för
aktier, kraftigt höjda energiskatter, förlängd sjuklöneperiod utan
skattekompensa-tion, m.m.
En tyngdpunktsförskjutning måste nu ske i riktning mot en mer före-
tagsvänlig politik. Selektiva företagsstöd måste bytas ut mot ett bättre
gene-rellt företagsklimat genom lägre skatter. Ett gynnsamt klimat för de
mindre och medelstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga
arbets-lösheten liksom för saneringen av statsfinanserna. Självfallet är
goda villkor även för de större företagen nödvändigt.
Det som nu är viktigast är att få omedelbara beslut om sådana skatter som
är av central betydelse för att få fler och växande företag samt att
skattereg-lerna utformas så att en växande tjänstesektor kan uppstå. Det är
uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där
produktivitetsutvecklingen ofta är långsammare och konkurrensen med gör-det
-själv är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda.
Vidare måste de skattebelastningar på sparande som försämrar förutsätt-
ningarna för investeringar och tillgång till riskkapital sänkas. Ett
avskaffande av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar är därför viktigt,
liksom ett återupprättande av principen om "hälften kvar" i skattereformen.
Förenk-lingar i systemen, sänkta och förenklade skatter för fåmansföretag,
avskaf-fande av de nya momsinbetalningsreglerna är andra inslag i en
skattepolitik för förbättrat företagarklimat.
Motion Fi419 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innehåller förslag om
en skattepolitik med denna inriktning. Folkpartiets förslag till politik
innebär bl.a. att skattereformen återupprättas med en återgång till en
margi-nalskatt på högst 50 % och med viktiga skattesänkningar för att få en
positiv utveckling och en minskad arbetslöshet. Kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter och sänkt inkomstskatt, t.ex. genom höjt grundavdrag,
är viktiga inslag i en sådan politik.
Utgångspunkterna för Folkpartiets förslag är att besegra massarbetslöshe-
ten, att skapa förutsättningar för ett kraftigt ökat nyföretagande och att
få tjänstesektorn att lyfta. Den bärande principen för skatteomläggningen
1991 var att det skall löna sig att arbeta, spara och satsa på företagande.
Utskottet menar i likhet med motionärerna att den principen fortfarande bör
vara en grundbult för en dynamisk samhällsekonomi.
Utskottet förordar således skattesänkningar för arbete och företagande på
ca 25 miljarder kronor för år 1997 och mer därefter. Finansieringen sker
till största delen genom minskade offentliga utgifter, men också genom att
mat-momsen återgår till den generella nivån.
Vad utskottet här anfört om skattepolitikens inriktning bör riksdagen med
bifall till motion Fi419 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion Fi419 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406
, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97: Fi420 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Vänsterpartiet presenterar i motionerna Fi212 och Sk370 av Gudrun Schyman m
.fl. (v) en samlad politik för full sysselsättning, rättvis fördel-ning,
jäm-ställdhet och sanerade statsfinanser. Motionärerna menar att dessa
politiska målsättningar är oskiljaktiga. Full sysselsättning är en
avgörande förutsättning för rättvis fördelning, för jämställdhet och för en
varaktigt starkare offentlig ekonomi. En stark offentlig ekonomi är en
förutsättning för trygga välfärdssystem. Utskottet instämmer i
motionärernas påstående och menar att detta bör vara grunden för
skattepolitikens inriktning.
Massarbetslösheten är det stora hotet mot välfärden och jämställdheten.
Vänsterpartiets förslag syftar till att skapa förutsättningar för full
sysselsätt-ning och för ett rättvisare och mer jämställt Sverige. I likhet
med motionä-rerna menar utskottet att budgetpropositionen är helt
otillräcklig i samtliga dessa avseenden. Med Vänsterpartiets alternativ
ökar skatteinkomsterna med 3 miljarder kronor netto, och nivån på de
statliga utgifterna ligger 15 miljar-der kronor över regeringens förslag
till följd av partiets förslag om satsningar för nya jobb. Med det
budgetalternativet uppnås målsättningen att eliminera underskottet i
statens finansiella sparande före år 2000.
Vänsterpartiets förslag på skatteområdet, som utskottet ställer sig bakom,
syftar till att uppfylla fem huvudmål:
1. Stärka statsfinanserna
2. Utjämna skillnader i inkomst och förmögenhet
3. Stimulera till ökad sysselsättning
4. Bättre miljöanpassning av produktion och konsumtion
5. Trygga välfärdssamhället
Utskottet välkomnar därför Vänsterpartiets förslag om skattesänkningar i
lägre inkomstskikt genom ett höjt grundavdrag. Förslaget belastar kommu-
nerna, som kompenseras genom att grundavdraget slopas för inkomster över
brytpunkten. För staten innebär det ökade intäkter med 2 miljarder kronor.
Våra förslag innebär också att skatteuttaget ökas på högre inkomster och
att ett skärpt avdragstak för skuldräntor införs. Vidare föreslår
Vänsterpartiet riktlinjer för en miljöanpassad skatteväxling och konkreta
förslag om en rad miljörelaterade skatter. Detaljerna i förslagen behandlar
utskottet på annan plats i betänkandet.
Enligt regeringens bedömning är det knappast möjligt att genomföra annat än
marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Utskottet kan
i stort dela denna bedömning men menar att fördelningspolitiska och miljö-
politiska skäl talar för att vissa skattehöjningar är nödvändiga. I likhet
med Vänsterpartiet kan utskottet i nuläget uppskatta detta behov till ca 3
miljarder kronor netto.
Det kan således bli aktuellt med en del justeringar och omfördelningar
mellan olika skatter. Inte bara med anledning av - som regeringen skriver -
den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin utan också
för att få en mer sysselsättningsbefrämjande och fördelningspolitiskt
riktig profil på skattepolitiken. Det är också önskvärt med en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Konkreta steg mot en miljörelaterad
skatteväxling bör tas redan under kommande budgetår.
När det gäller skattereformen kan utskottet konstatera att stora delar av
grundprinciperna bakom reformen var riktiga men att reformen finansierades
på fel sätt och genomfördes vid fel tidpunkt. Valet av finansieringsmetod
medförde att den blev kraftigt underfinansierad. Enligt utskottets
uppfattning medförde skattereformen inte bara att lågkonjunkturen
förstärktes. Reformen bidrog troligen också till att utlösa den ekonomiska
krisen. Valet av finansie-ringsmetod, att växla direkta skatter mot
indirekta och öka kostnaderna för boendet, gav också negativa
fördelningspolitiska effekter. Detta medförde att köpkraft fördes över från
mer konsumtionsbenägna personer till mindre konsumtionsbenägna. På så sätt
förstärktes krisen på hemmamarknaden. Även konjunkturpolitiska skäl talar
för en bättre fördelningspolitisk profil i beskattningen med ett ökat
skatteuttag i de högre inkomstskikten för att finansiera skattelättnader
och andra åtgärder för att förbättra möjligheterna för andra grupper att
öka sin konsumtion.
Utskottet instämmer vidare i motionärernas krav om att regeringen inom EU
skall verka för en internationell samordning och kontroll av kapitalrörel-
ser och skatteplanering och för en minimiskattesats för
kapitalbeskattningen. Regeringen bör också på det internationella planet
sträva för att momsen på tjänsteproduktion skall kunna sänkas i syfte att
stimulera sysselsättningen och också verka för minimiskattesatser och ett
höjt skatteuttag på miljöom-rådet.
Bedömningen av dessa frågor har stor betydelse för framtida skattepolitis-
ka beslut. Det är också viktigt att genomföra förbättringar för de mindre
företagen, bl.a. genom att förenkla och förbättra reglerna för enskilda
firmor och handelsbolag och genom särskilda lättnader för småföretagare med
låga inkomster. Samtidigt bör bolagsskatten höjas till 30 % och för bolag
med höga inkomster, över 50 miljoner kronor, med ytterligare 5
procentenheter.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Fi212 (v)
yrkande 6 och Sk370 (v) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till de förslag till konkreta
åtgär-der på skatteområdet som preciseras närmare i de nämnda motionerna.
Övri-ga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna Fi212 yrkande 6 och Sk370 yrkande
1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406,
1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97: Fi419 yrkande 1, 1996/97:
Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi907 och 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
I motionerna Fi213 och Fi420 lägger Miljöpartiet de gröna fram en offen-siv
politik för en rättvisare fördelning och en bättre hushållning med naturre-
surser. I motionen framhålls att syftet med politiken skall vara att
tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön sätter och att stödja
en långsik-tigt hållbar utveckling. Enligt Miljöpartiets uppfattning skall
det goda sam-hället byggas på social rättvisa, solidaritet med utsatta
människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna, här i landet och
internationellt. Enligt utskottets mening bör dessa grundvärderingar vara
vägledande för skattepo-litikens inriktning.
Saneringen av statsfinanserna är helt nödvändig och genomförs nu i unge-fär
den takt som utskottet anser är nödvändig. Budgetunderskotten måste upphöra
och dessutom är det viktigt att i god takt minska statsskulden och därmed
minska beroendet av långivare och räntenivåer. Räntorna på statsskulden tar
i dag alltför stor andel av statsbudgetens utgifter - ökningen av
räntekostnaderna under 90-talet motsvarar till stor del de besparingar som
har tvingats fram under de senaste tre åren. En minskning av räntekostnader
-na underlättar långsiktigt finansieringen av de offentliga verksamheterna
och trygghetssystemen. En minskad statsskuld innebär också att
penningmarkna-den i motsvarande grad krymps och dess spekulativa inslag får
mindre in-flytande på den totala ekonomin. Det bör i sig medföra att större
resurser kommer att ställas till förfogande för investeringar i effektivare
och ny pro-duktion i företagen.  Sammantaget innebär detta att utrymmet för
att minska den totala skattekvoten är begränsat.
Utskottet är emellertid mycket kritiskt till den bristfälliga
fördelningspro-fil, den dåliga miljöanpassning och de upprepade
övervältringar av kostnader på kommunsektorn som regeringens
saneringsprogram innebär. Utskottet kan nu konstatera att även regeringen i
den fördelningspolitiska analys som ingår i propositionen erkänner
allvarliga brister. Av propositionen framgår att inkomstklyftorna ökar i
samhället och att saneringsprogrammet förstärker detta.
Saneringsprogrammets skattehöjningar och besparingar innebär att de som
tjänar minst förlorar största andelen av sina redan mycket magra dispo-
nibla inkomster. Det är direkt stötande att de grupper som har allra störst
ekonomiska marginaler inte behövt ta ett större ekonomiskt ansvar för den
statsfinansiella krisen. Trots dessa konstateranden saknar propositionen
förslag för att rätta till bristerna.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att
för-söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt. Denna ensidiga inriktning
vänder sig utskottet emot eftersom det har visat sig medföra ökad miljöför-
störing och utarmning av begränsade resurser. Ekonomins innehåll och in-
riktning är viktigare än att den ekonomiska omsättningen ökar. Det
utesluter naturligtvis inte en ekonomisk tillväxt som grundar sig på ett
bättre tillvara-tagande av mänsklig kreativitet och effektivare användning
av begränsade resurser. Tvärtom är en sådan tillväxt i hög grad angelägen
att underlätta.
Vad Sverige behöver är en grön politik som inriktas på att begränsa miljö-
skulden, uppnå en rättvisare och mer solidarisk fördelning av tillgångar
och besparingar och att minska den öppna arbetslösheten. De åtgärder som
måste vidtas i denna riktning ligger till stor del utanför skatteområdet.
Skatterna skall utformas så att en god hushållning av begränsade resurser
främjas och så att enskilda människors kreativitet och skaparkraft gynnas.
Det bör fram-hållas att en lägre beskattning av arbete, högre miljöskatter
och åtgärder för att skapa förutsättningar för en växande privat sektor med
fler små och me-delstora företag utgör viktiga led i strävandena att vrida
utvecklingen i rätt riktning. Skatterna påverkar i hög grad prisbildningen
och utgör ett mycket viktigt politiskt medel att påverka
samhällsutvecklingen.
Enligt utskottets uppfattning kommer behovet av skattefinansiering av of-
fentliga verksamheter att vara stort även i framtiden. Skattetrycket är
samti-digt mycket högt i Sverige jämfört med vår omvärld. Det beror främst
på de omfattande offentliga transfereringarna. Det höga skattetrycket har
de up-penbara fördelar som att det bekostar viktiga offentliga verksamheter
som skola, vård och omsorg och att det ger ett väl utvecklat
trygghetssystem i livets alla faser. Men nackdelarna är också påtagliga.
Medborgarnas möjlig-het att själva välja vad de vill göra med sina
förtjänster minskar i samma grad som de betalar skatt, och deras beroende
av de offentliga trygghetssys-temen ökar. Graden av frihet för egen
skaparkraft och självtillit minskar. Det höga skattetrycket gör svensk
ekonomi mer känslig för konjunktursväng-ningar och ökar riskerna för
budgetunderskott, högre räntenivåer och obalan-ser i ekonomin. Paradoxalt
nog innebär detta att manöverutrymmet för den offentliga sektorn blir
inskränkt. Det ökade internationella samarbetet och den tilltagande
internationaliseringen av ekonomin innebär att dessa höga skatter i ökande
grad är en nackdel för svensk ekonomi. I vissa fall innebär samarbetet inom
EU att vi direkt eller indirekt tvingas att minska vissa skat-ter. Det
gäller bl.a. kapitalbeskattningen och sannolikt också momsen. Sam-mantaget
bör därför skattetrycket på sikt sänkas. Miljöpartiets förslag om
grundtrygghet och minskad koppling av de offentligt finansierade trygghets-
och pensionssystemen till lön och inkomst innebär att skattetrycket långsik
-tigt kan sänkas. Miljöpartiets förslag till arbetstidsförkortning innebär
att kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ersättningar
minskar, vilket också skapar ett utrymme för lägre skatter. Även
Miljöpartiets förslag till skatteväxling, som innebär att skatt på arbete
sänks och miljörelaterade skatter höjs, bör på sikt gynna framväxten av en
större privat sektor och därmed en större skattebas totalt sett, vilket i
sig också skapar möjligheter till lägre skattetryck. Dessa effekter är
emellertid långsiktiga och skall kortsik-tigt ställas emot den
statsfinansiella situationen och behovet av att minska statsskulden.
Utskottet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar på
ungefär nuvarande nivå under de närmaste åren. Inom ramen för ett totalt
oförändrat skatteuttag måste enligt utskottets mening en skatteväxling ge-
nomföras med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råva-
ruförbrukning. Skatteväxlingen bör omfatta 25 miljarder kronor 1999 och ca
100 miljarder kronor år 2010. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbets-
givaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära
12 procentenheter. Det behövs klara långsiktiga beslut som anger färdrikt-
ningen mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. Riksdagen bör därför
nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1997-1999 och princip-
beslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
När det gäller företagsbeskattningen framhålls i motionen att det är ange-
läget att regeringen snarast presenterar ett konkret förslag till
skattelättnader för bolags- och kapitalbeskattningen i småföretag, bl.a. i
form av lättnader i dubbelbeskattningen.
Utskottet återkommer senare i betänkandet och behandlar de konkreta skatte-
och avgiftsförslagen för en skattepolitik med den inriktning utskottet
förordat ovan. Vad utskottet här anfört om skattepolitikens inriktning bör
riksdagen med bifall till motionerna Fi213 (mp) yrkande 12 och Fi420 (mp)
yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 12 och 1996/
97:Fi420 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi212
yrkande 6, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97:
Fi419 yrkande 1, 1996/97:Fi907, 1996/97: Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371
yrkandena 1 och 2 som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
37. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Kristdemokraternas mål och riktlinjer för skattepolitiken läggs fram i mo-
tionerna Fi214 och Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd). Partiets alternativ
till budgetpropositionen tar sikte på tre huvuduppgifter. Den första gäller
att skapa förutsättningar för nya och växande företag för att åstadkomma de
nya jobben. Den andra huvuduppgiften är att skapa resurser så att kommuner
och landsting kan möta de snabbt växande behoven av vård och omsorg. Den
tredje huvuduppgiften är att se till att den ekonomiska saneringen bedrivs
på ett sådant sätt att inte de mest utsatta grupperna drabbas ytterligare
och att de som drabbats mest av regeringens nedskärningar kompenseras.
Utskottet instämmer i att dessa uppgifter är viktiga och att
skattepolitiken bör ha en sådan inriktning att målen kan nås.
Det svenska skattetrycket måste sänkas. Skatterna får dock inte sänkas så
att det rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med
finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg. Skattetrycket bör
inte överstiga 50 % av BNP, och på längre sikt måste skatterna sänkas under
denna nivå. I samband med skatteväxling där skatter på arbete växlas mot
skatter på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser kan
succes-sivt krympande miljöskattebaser på ett naturligt sätt bidra till en
sänkning av skattetrycket.
Utskottet anser att det är angeläget att skattepolitiken inriktas på
sänkning-ar av det totala skattetrycket, främst genom att skatten på arbete
sänks. Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Skattereformens mål
om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 % måste upprätthållas. Den
statliga skatten skall därför uppgå till 20 % och den s.k. värnskatten
skall alltså slopas. I stället bör man enligt utskottets uppfattning slopa
grundav-draget vid den statliga beskattningen.
Kristdemokraterna presenterar en stor satsning på tjänstesektorn som ger
nya och bättre förutsättningar för tjänster riktade till de enskilda
hushållen och som leder till utveckling och expansion. För att öka ny- och
småföreta-gande föreslår vi sänkt skatt inom tjänstesektorn genom en modell
för skatte-reduktion som liknar ROT-avdraget och att den danska modellen
för hem-tjänster införs även här i landet. Utskottet finner en sådan
inriktning av skat-tepolitiken tilltalande och menar att förslag med denna
innebörd bör utredas så att de snabbt skall kunna sjösättas.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt inför
1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten. Kapitalförsörjningen för de
mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och
avskaffande av dubbelbeskattningen för samtliga bolag. De skärpta
betalningsreglerna för mervärdesskatten bör slopas för alla företag.
För att finansiera nödvändiga åtgärder är en återgång till en samordnad
livsmedelsmoms nödvändig. Denna höjning av momsen drabbar alla, men de
förbättringar som föreslås kommer de sämst ställda till del. Bland skatteåt
-gärderna i övrigt på inkomstsidan bör ingå höjd tobaksskatt och införande
av en avfallsskatt.
Utskottets förslag till riktlinjer för skattepolitiken leder till ett
skattesystem som så långt som möjligt är långsiktigt stabilt, någorlunda
enkelt och främjar en god ekonomisk utveckling. Åtgärderna innebär också
att målkonflikterna i beskattningen begränsas och att man motverkar en
urholkning av skattemo-ralen.
Vad utskottet här har anfört om skattepolitikens inriktning bör riksdagen
med bifall till motion Sk371 (kd) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet återkommer senare i betänkandet till de
konkreta förslag till åtgärder som denna inriktning ger upphov till. Övriga
här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97: Fi213 yrkande 12
, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97: Fi414, 1996/97:Fi419
yrkande 1, 1996/97:Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97: Fi907 och 1996/97:
Sk370 yrkande 1 som sin mening ger re-geringen till känna vad utskottet
anfört,
38. Skattskyldighet för rabatter (mom. 15)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattskyldighet
för rabatter m.m. börjar med "Finansutskottet delar skatteutskottets" och
slutar med "Fi12 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och lämna
kontrolluppgift om kundtrohetsrabatter och liknande förmåner bör avvisas.
Finansutskottet anser att regeringens förslag till skatteplikt för s.k.
frequent flyer-bonus och liknande kundtrohetsrabatter leder till en
krånglig administ-ration för företagen. Enligt utskottets mening är det
orimligt att begära att arbetsgivaren skall vara avgifts- och
kontrolluppgiftsskyldig för uppgifter de inte har fullständig tillgång till
eller kontroll över. En beskattning av dessa förmåner saknar dessutom
ekonomisk betydelse för det offentligas inkoms-ter. Frequent flyer-bonus
och liknande kundtrohetsrabatter bör vara skattefria också i fortsättningen
. Därmed behövs inte heller den krångliga administra-tiva reglering som
regeringen har föreslagit.utskottet tillstyrker följaktligen motionerna
Fi10 (m) yrkande 1 och Fi12 (fp) om avslag på propositionen i denna del.
Utskottet anser även, med anlening av yrkande 2 i motion Fi10, att reger-
ingen bör återkomma till riksdagen med en lagändring som ut-tryckligen
innebär att dessa förmåner skall vara skattefria även efter den 1 januari
1997.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande skattskyldighet för rabatter
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi10 yrkande 1 och 1996/97:Fi12
yrkande 2 avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:19 om
kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala skatt och
socialavgifter för rabatter och andra förmåner,
dels med anledning av motion 1996/97:Fi10 yrkande 2 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Löneskatt på vinstandelar (mom. 22)
Per-Ola Eriksson (c), Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Löneskatt på
vinstandelar börjar med "Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets"
och slutar med "(m, fp och kd) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig förslaget om särskild löneskatt på avsätt-
ningar till vinstandelsstiftelse. Enligt utskottet kan sådana avsättningar
inte jämställas med lön. Beloppen bestäms i efterhand och andelarna binds
under viss tid.
Utskottet vill framhålla att ett vinstandelssystem i företagen gör de
anställ-da delaktiga i företagens resultat och sprider ägandet. Systemet
främjar pro-duktivitet och utgör ett långsiktigt sparande.
Vinstandelssystemet kan även ha en positiv effekt med avseende på de
anställdas engagemang och intresse för det egna företagets verksamhet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslaget om löneskatt
på vinstandelsmedel. Motionerna Fi14 (c), Fi17 (m, fp, kd), Fi419 (fp) yr-
kande 9, Sk371 (kd) yrkande 30 samt N269 (m) yrkande 19 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande löneskatt på vinstandelar
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi14, 1996/97:Fi17, 1996/
97:Fi419 yrkande 9, 1996/97:Sk371 yrkande 30 och 1996/97: N269 yrkande 19
samt med avslag på proposition 1996/97:21 yrkan-dena 1 och 2, båda i denna
del, godkänner vad utskottet anfört om lö-neskatt på vinstandelar.
40. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Med anledning av förslagen om en översyn av fastighetstaxeringen vill fi-
nansutskottet anföra följande.
När taxeringsvärdena som fastställts vid 1996 års allmänna fastighetstaxer-
ing blev kända stod det klart att de ledde till orimliga effekter på många
områden. I vissa fall innebar upptaxeringen en sådan nivå att småhusägare
förklarade att de inte längre skulle ha råd att bo kvar på grund av den
höga fastighetsskatten. Trots alla uppvaktningar i ärendet beslöt
riksdagsmajori-teten dessutom att höja fastighetsskatten med 0,2
procentenheter, vilket ytterligare förvärrade läget för småhusägarna. Nu
vill regeringen lindra de omedelbara effekterna av den mycket kraftiga
skattehöjningen för vissa särskilt utsatta småhusägare genom att stegvis
införa den nya skattenivån. Detta är naturligtvis ingen lösning på
problemen. Reglerna innebär fortfa-rande att vissa medborgargrupper
beskattas på ett orättfärdigt sätt. Fastig-hetsskatten på bostäder i
kombination med förmögenhetsskatten är i dagslä-get av en sådan storlek att
den ter sig som helt orimlig sedd i ett perspektiv av höga skatter på
arbete och företagande. Saknar man stora löpande in-komster, vilket många
pensionärer och låginkomsttagare gör, kan man inte klara ytterligare
skatter, och många tvingas därför att lämna sina bostäder. Detta är helt
orimliga konsekvenser.
Den översyn som skatteutskottet respektive bostadsutskottet förordar i sitt
yttrande är inte heller avsedd att göra något åt de grundläggande felen med
fastighetsbeskattningen. Utskottet instämmer i och för sig i uppfattningen
att det kan vara bra att rätta till felaktigheter i förfarande vid
fastighetstaxering-en så att de värden som åsätts blir så korrekta som
möjligt. Enligt skatteut-skottets mening bör dock nuvarande regler för
beskattningen ligga kvar. Detta är enligt finansustkottet fel väg att välja
. I stället bör fastighetsskatten på sikt avvecklas och för småhus läggas
om till beskattning av en schablo-ninkomst på en väsentligt lägre nivå.
Utskottet anser att omedelbara föränd-ringar av skattereglerna och en
långsiktig omläggning av bostadsbeskatt-ningen är nödvändig som ett led i
en hållbar bostadspolitik för ett växande samhälle. Utskottet förordar
därför en sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % med verkan från 1996.
För åren 1998 och 1999 förordas en ytterligare sänkning med 0,1
procentenhet vardera året. Dessutom bör endast hälften av markvärdet vara
underlag för fastighetsskatt.
Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Fi4 yrkandena 7 och 8,
Fi401 i denna del, Fi404, Fi407 yrkandena 13 och 14, Fi415 yrkandena 2 och
3, Sk346, Sk347 yrkande 1, A425 yrkande 3 samt Bo201 yrkande 5 (alla m) som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella motioner avslås.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8,
1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi404, 1996/97:Fi407 yr-kandena 13 och
14, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97: Sk346, 1996/97:Sk347
yrkandena 1, 1996/97:A425 yrkande 3 samt 1996/97:Bo201 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi2, 1996/97:
Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:
Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi409, 1996/97:
Fi420 yrkan-dena 16 och 19, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331,
1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370 yr-kandena 22-24
och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yr-kande 23, 1996/97:A427
yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin
mening ger reger- ingen till känna vad utskottet anfört.
41. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen om översyn av fastig-
hetstaxeringen m.m. anföra följande.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande framhållit att det krävs en genomgri-
pande översyn av fastighetstaxeringen. Även skatteutskottet har framställt
ett sådant förslag, men förespråkar en mer begränsad teknisk översyn. Det
finns en bred uppslutning bakom en översyn och bakgrunden till detta är
givetvis att även företrädarna för regeringspartiet kommit till insikt om
att den skatte-reduktion som föreslagits av regeringen inte löser den
orimliga situation som uppkommit i bl.a. våra skärgårdsområden.
Som anförs i motion Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) och A433 av Karin
Pilsäter m.fl. (fp) bör sättet att beräkna taxeringsvärdena reformeras. Bl.
a. spelar markvärdet för stor roll i beräkningen av taxeringsvärdet. En
lösning kan här vara att marktaxeringsvärdet för småhus begränsas till en
viss nivå eller att den s.k. belägenhetsfaktorn för strand och strandnära
fastigheter slopas för permanentbebodda fastigheter. Det är också orimligt
att energiför-bättrande åtgärder skall bestraffas med höjt taxeringsvärde.
Förändringar i dessa hänseenden bör enligt utskottets uppfattning
genomföras utan onödig tidsspillan. Vidare bör fastighetsskatten reformeras
också på annat sätt. Det är orimligt att fastigheter drabbas av en hög
beskattning bara för att ett grannhus har sålts till ett högt pris. Det är
inte acceptabelt att människor som arbetat hårt i hela sitt liv inte skall
kunna få bo kvar i sina hem bara för att just deras område råkat bli
populärt som sommarviste. Ett alternativ som bör utredas seriöst är att
lägga inköpspriset till grund för uttag av fastighetsskatt.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion A433 (fp) yr-
kande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A433 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi2, 1996/97:Fi3
yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97
:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97:Fi404,
1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14, 1996/97:
Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yrkandena 16 och 19,
1996/97: Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/97: Sk347
yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370
yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yrkande 23,
1996/97:A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och
1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
42. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen om översyn av fastig-
hetstaxeringen m.m. anföra följande.
Som anförs i motionerna Fi212 (v) och Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och
Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) är det positivt att regeringen medger att
det finns anledning till justeringar av fastighetsskatten till följd av den
senaste fastighetstaxeringen. Enligt utskottets uppfattning räcker det inte
med de föreslagna förändringarna av fastighetsskatten. En renodlat teknisk
översyn är också otillräcklig för att lösa de svårigheter som har uppstått.
Många fastighetsägare i attraktiva områden kommer fortfarande att få pro-
blem med att kunna bo kvar, om inte reglerna ändras även på andra sätt.
Utskottet anser också att det är fel att människor skall behöva låna pengar
för att kunna betala sin fastighetsskatt eller kanske behöva lämna sina
fastigheter bara därför att de bor i ett område där fastigheter är föremål
för uppköp av kapitalstarka personer.
I motion Fi1 (v) yrkas att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om takregler för att lösa den akuta krisen. På lång sikt bör man
för-söka komma till rätta med problemen genom att utforma fastighetsbeskatt
-ningen på annat sätt. En modell som bör övervägas närmare är att man som
basvärde använder sig av senaste köpeskilling som sedan räknas upp med en
årlig koefficient.
Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av motion Fi1 (v)
yrkandena 1 och 2 och Sk370 (v) yrkandena 22-24 och 26 som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna Fi1 yrkandena 1 och 2 och 1996/97
:Sk370 yrkandena 22-24 och 26 och med avslag på motio-nerna 1996/97:Fi2,
1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:
Fi7, 1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/
97:Fi403, 1996/97:Fi404, 1996/97: Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkan-
dena 13 och 14, 1996/97: Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:
Fi420 yrkandena 16 och 19, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331,
1996/97: Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996
/97: Sk367, 1996/97:Sk371 yr-kande 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:
A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97: A433 yrkande 5, 1996/97:
Bo201 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger rege-ringen
till känna vad utskottet anfört.
43. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att en utvärdering av 1996 års fastighetstaxering bör
komma till stånd. Den av regeringen aviserade utvärderingen riskerar dock
att bli alltför snäv. Även om det är både viktigt och nödvändigt att en
utvär-dering snabbt kommer till stånd för att motverka de värsta bristerna
får den inte begränsas till att avse enskildheter i dagens system. Den
måste enligt utskottets uppfattning ges en bredare inriktning där
fastighetstaxeringen och fastighetsbeskattningen i sin helhet övervägs.
De problem som är förknippade med fastighetsskatten är enligt utskottets
mening uppenbara. Skatten åsätts för närvarande ett fiktivt värde som inte
motsvaras av någon inkomst, vilket har fått absurda effekter för t.ex.
fastbo-ende i vissa attraktiva skärgårdsområden. Skattens nuvarande
utformning innebär också att den fungerar som en straffskatt för dem som
satsar på att miljöanpassa sin bostad. Detta är naturligtvis helt
oaccceptabelt. Utskottet ställer sig därför även bakom motionsförslag från
Miljöpartiet om att fastig-hetsskatten på sikt bör avvecklas. Den
långsiktiga strategin bör sålunda vara att växla fastighetsskatten mot bl.a
. reducerad avdragsrätt för utgiftsräntor och höjd realisationsvinstskatt
vid avyttring av fastigheten.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi8 (mp)
yrkande 1 och Fi420 (mp) yrkande 16 och 19 som sin mening ge reger- ingen
till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna Fi8 yrkande 1 och Fi420 yrkandena
16 och 19 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yr-kandena 1 och 2, 1996
/97:Fi2, 1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5,
1996/97:Fi7, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/
97:Fi404, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14,
1996/97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Sk329, 1996/97:
Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:
Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370 yrkandena 22-24 och 26,
1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande 3,
1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och
1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
44. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Sk371 av Alf Svens-son
m.fl. (kd) om att systemet med fastighetsskatt successivt bör avvecklas. I
stället bör kommunerna få möjlighet att ta ut en fastighetsavgift för
täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service kopplad till fastigheten.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi3 (kd)
yrkande 1 och Sk371 (kd) yrkande 26 som sin mening ge regeringen till känna
. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi3 yrkande 1 och 1996/97
:Sk371 yrkande 26 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och
2, 1996/97:Fi2, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7,
1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97
:Fi404, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14,
1996/97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yr-kandena 16
och 19, 1996/97: Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/
97: Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97: Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:
Sk370 yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande
3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5
och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
45. Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt (mom. 24)
Sonja Rembo (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m)
och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatt
för mark som innehas med tomträtt börjar med "Finansutskottet avstyrker
motion" och slutar med "motivering som skatteutskottet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet tillstyrker förslaget att fastighetsskatt för mark som inne
-has med tomträtt skall erläggas av kommunen, dvs. fastighetsägaren, och
inte av tomträttshavaren. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag till lagändring med denna innebörd.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion Sk348 (kd)
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sk348 som sin mening ger
regeringn till känna vad utskottet anfört,
46. Skatt på kväveoxid (mom. 25)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatt på kväve-
oxid börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande kväveoxidavgiften på stora an-
läggningar år 1998 bör kompletteras med en kväveoxidskatt som skall an-
vändas för satsningar på miljöområdet. Medlen kan långsiktigt finansiera
kalkning av sjöar och vattendrag.
Utskottet vill erinra om att Sverige har förbundit sig interna-tionellt att
minska utsläppen av kväveoxider med 30 % från år 1980 fram till år 1998.
Skatten bör omfatta nuvarande avgiftspliktiga pannor liksom de förbrän-
ningsprocesser inom industrin som i dag inte ingår. Skatte-systemet bör om-
fatta pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttig energiproduk-
tion större än 20 GWh. Nivån på skatten bör vara 5 kr per kilo på utsläppt
kväveoxid, räknat som NO2. Med den nivån beräknas en ny skatt inbringa ca
200 miljoner kronor per år i inlednings-skedet. Utskottet anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till skatt enligt
förslaget ovan.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi210 (c) yrkande
9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande skatt på kväveoxid
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi210 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. De offentliga
finanser-na förbättras nu något snabbare än regeringen tidigare räknat med
och väntas enligt budgetpropositionen vara i balans år 1998. Den främsta
anledningen till denna skenbart gynnsamma utveckling är den strategi
regeringen valt, och som innebär att Socialdemokraterna sedan hösten 1994
fattat beslut om eller föreslagit höjda skatter med motsvarande 91
miljarder kronor brutto. Det är den största skattechock som landet någonsin
utsatts för.
Kortsiktigt bidrar skattehöjningarna till att saneringen av statsfinanserna
påskyndas. Men, sett i ett längre tidsperspektiv kommer de kraftiga skatte-
höjningarna att verka hämmande på den ekonomiska tillväxten. Det finns
redan tecken på att så håller på att ske. Bl.a. är tillväxten i Sverige
inte längre lika gynnsam som inom OECD i övrigt.
Finansutskottet ser också med viss oro på regeringens ambitioner att vilja
skapa ett permanent överskott i de offentliga finanserna, vilket
ytterligare skulle förvärra den långsiktiga situationen. Detta mål innebär
inget annat än en överbeskattning och socialisering av sparandet. Syftet
med de permanenta överskotten uppges vara att man vill minska de statliga
finansernas kon-junkturkänslighet. En enligt utskottets mening bättre
strategi är i så fall att angripa problemets orsak, nämligen de
strukturella problemen i ekonomin, vilka framför allt kommer till uttryck i
en alltför stor offentlig sektor. Om verksamheter och deras finansiering
överförs från offentlig till privat sektor blir följden att stabilitet ökar
samtidigt som skattetrycket sänks och tillväxten blir potentiellt högre.
Med en sådan strategi blir det alltså möjligt att samti-digt lösa problemet
med för höga skatter och en för låg tillväxt.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att de offentliga utgifterna måste
begränsas i betydligt större utsträckning än vad regeringen föreslår i
budgetpropositionen och vad som förutsattes när riksdagen i anslutning till
vårpropositionen lade fast ett tak för statsbudgetens utgifter inklusive
social-försäkringssektorn vid sidan av budgeten. För treårsperioden 1997-
1999 angavs taket då till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor.
En politik med en sådan inriktning redovisas av Moderata samlingspartiet i
motion Fi204. Partiets ekonomiska politik syftar till att förbättra
tillväxten i samhället. Genom goda förutsättningar för en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle blir det möjligt för både företag
och människor att växa.
Ny nivå på utgiftstaket
Med de av Moderata samlingspartiet föreslagna besparingarna kan taket för
statens utgifter sänkas till 671, 651 respektive 641 miljarder kronor för
åren 1997-1999. Ställt i relation till det av riksdagen fastställda taket
är det en nivå som ligger 52, 69 respektive 94 miljarder kronor lägre än
den nu gäl-lande. Riksdagen bör således ompröva nivån på utgiftstaket i
enlighet med Moderata samlingspartiets förslag och även i övrigt utforma
budgetpolitiken på det sätt som detta parti förordar.
Vad utgiftstaket anbelangar skall detta tak tillämpas strikt och inte inne-
fatta en budgeteringsmarginal som kan användas för ofinansierade utgiftsök-
ningar. Visserligen har regeringen deklarerat att avsikten med budgeterings
-marginalen är inte att utnyttja den på det sättet, men som Moderata sam-
lingspartiet visar i sin motion har regeringen förfarit på detta sätt vid
utform-ningen av sitt budgetförslag. På samma sätt har det i
finansutskottet förts fram förslag som innebär att man felaktigt använder
sig av budgeteringsmar-ginalen när man vill driva igenom ett helt
ofinansierat beslut som innebär att de tidigare beslutade förändringarna i
a-kasseersättningen skall rivas upp.
Tar man bort budgeteringsmarginalen kan man inte komma undan kravet på att
finansiera nya utgifter med besparingar. Regeringen tvingas också
underställa riksdagen alla anslagsöverskridanden för beslut.
Det är emellertid också angeläget att alla anslagsöverskridanden inte bara
underställs riksdagen utan också finansieras fullt ut. Att som regeringen
gör i budgetpropositionen redovisa ett beräknat överskridande för
innevarande budgetår på 14,6 miljarder kronor som man avstår från att
finansiera strider helt emot de principer som riksdagen har fastställt.
Undanröj möjligheterna till kreativ bokföring
Saneringen av statsfinanserna måste drivas vidare med kraft. Det i budgetut
-fallet redovisade resultatet skall återspegla faktiskt genomförda
förändringar och inte vara ett led i en kreativ bokföring. Ett sådant
exempel som Moderata samlingspartiet pekar ut i sin motion är den aviserade
försäljningen av det statliga innehavet av aktier i Nordbanken på 5
miljarder kronor, som gör det möjligt för regeringen att uppvisa en
minskning av skuldkvoten mellan 1995 och 1996 på 0,1 procent av BNP.
Ett annat exempel på kreativ bokföring redovisas i motion Sf238 av Ulf
Kristersson vilken behandlar Riksgäldskontorets förvaltning av den premie-
reserv som håller på att byggas upp inom ramen för ATP-systemet. Genom att
tillgodogöra sig dessa pensionsmedel har staten dolt sitt reella upplå-
ningsbehov. Dessutom har Riksgäldskontoret under 1995 betalat för låg ränta
på de innestående medlen. Enligt utskottets mening råder det ingen tvekan
om att premiereserven är pensionsspararnas och inte statens. Den måste
därför bokföras som en del av statsskulden och påföras det statliga
lånebehovet.
Ytterligare ett exempel på kreativ bokföring är de närmare 20 miljarder
kronor som finns innestående på den Kärnbränslefonden, vilken Riksgälds-
kontoret på snarlikt sätt getts i uppdrag att förvalta och som likaledes
bidrar till att skenbart begränsa nivån på statsskulden och det statliga
lånebehovet.
Budgetpolitikens inriktning
Enligt utskottets mening måste den enskilda sektorn expandera genom att
hushållen får disponera en väsentligt större del av sina inkomster efter
skatt och genom att företag ges utrymme att utvecklas. Då kan fler jobb
komma till stånd och allt fler människor klara sin försörjning och ta sig
ur bidragsbe-roendet på egen hand. Som Moderata samlingspartiet framhåller
kan männi-skor känna trygghet i sin egen vardag om de får ett större
inflytande över sin ekonomi och sin livssituation. Genom omfattande och
breda skattesänkning-ar för i första hand låg- och medelinkomsttagare
skapas möjligheter för ett minskat bidragsberoende. Samtidigt måste de som
verkligen är i behov av samhällets stöd kunna känna sig trygga i
förvissningen om att de kan få nödvändigt stöd när ingen annan hjälp står
till buds.
Det måste löna sig att arbeta och det måste gå att leva på sin lön. Utbild-
ning och kompetens måste också premieras om Sverige skall kunna konkur-rera
på en världsmarknad som är i ständig utveckling.
Moderata samlingspartiets budgetstrategi syftar till att stärka tillväxtens
förutsättningar och hushållens sociala trygghet. Forskning och utveckling
som har strategisk betydelse för tillväxten prioriteras.
Partiets budgetförslag syftar till balans i statens finanser, men också
till balans mellan privat och offentlig sektor. Därför inriktas de av
partiet före-slagna åtgärderna på utgiftsminskningar och skattesänkningar.
I partiets motion föreslås en långtgående växling från subventioner och
bidrag till skattesänkningar för de breda grupperna av låg- och medelin-
komsttagare. Samtidigt sänks skatter för företagande vilket ger väsentligt
bättre förutsättningar för tillväxt och nya jobb.
Moderata samlingspartiet värnar de grupper av människor som är mest ut-
satta och som har små, eller inga möjligheter alls, att påverka sin egen
situa-tion. Därför avvisar partiet regeringens förslag till besparingar på
änkepen-sioner och bostadstillägg till pensionärer, vilka direkt drabbar
pensionärer utan eller med låg ATP. Partiet har vidare sagt nej till
besparingar på assi-stansersättning till handikappade. Den halvering av
barnpensionerna som regeringen planerade har dragits tillbaka efter
Moderaternas kritik.
Moderata samlingspartiets förslag till besparingar inriktas på områden där
det finns möjligheter för människor att förbättra den egna situationen
genom dels egna insatser, dels de skattesänkningar partiet föreslår. Stöd
och bidrag skall inriktas på att hjälpa människor när de akut och under en
kortare tid drabbas av oförutsedda händelser som arbetslöshet och sjukdom.
Men de får inte leda till att människor på grund av regleringar eller
avsaknaden av inci-tament fastnar i bidragsberoende.
Besparingar bör i enlighet med Moderata samlingspartiets förslag bl.a.
uppnås genom en bibehållen 75-procentig ersättningsnivå inom socialförsäk-
ringssystemen och arbetslöshetsförsäkringen, samt genom att ytterligare en
karensdag införs. Arbetslöshetsförsäkringen bör vidare göras allmän samti-
digt som kvalificeringsreglerna skärps och en bortre parentes på 300 dagar
införs. Finansutskottet ser således ingen anledning att följa
arbetsmarknads-utskottets rekommendation i denna fråga och riva upp de
under sommaren beslutade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen för
att avvakta ett samlat förslag från regeringen. Detta samlade förslag finns
redan i de regler som gällde till utgången av 1994.
I stället för regeringens neddragningar av pensionerna föreslår utskottet
att de besparingar som ändå är nödvändiga genomförs på så sätt att de höjer
den faktiska pensionsåldern.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd,
minskade bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare av-
veckling av bostadssubventionerna, en lägre nivå på infrastrukturinveste-
ringarna och besparingar inom den statliga administrationen.
För att bidra till finansieringen av de skattesänkningar som minskar bi-
dragsberoendet och ökar tillväxt och sysselsättning föreslår Moderata sam-
lingspartiet att statsbidragen till kommunerna minskas med 3,1 miljarder
kronor. Därutöver föreslår partiet en minskning med 4,6 miljarder kronor
som syftar till att återställa det ursprungligen antagna utrymmet för
momsavdrag i kommunsektorn. Till det kommer förslag som neutraliserar
automatiska inkomstökningar till följd av bl.a. sänkta egenavgifter. En
följd av ökad tillväxt och lägre arbetslöshet blir att det kommunala
skatteunderla-get ökar och att kostnaderna för bl.a. socialbidrag minskar.
Samhällets grundläggande funktioner som till exempel polis, rättsväsende
och försvar bör i enlighet med det moderata alternativet ges ökade anslag i
förhållande till vad regeringen föreslagit.
Finansutskottet föreslår sålunda att man i enlighet med Moderata samlings-
partiets budgetalternativ begränsar utgifterna i förhållande till
regeringens förslag med ytterligare 42, 55 respektive 70 miljarder kronor
för de kom-mande tre budgetåren. Till detta kommer partiets förslag till
omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande, vilka
under dessa år uppgår till 37, 50 respektive 65 miljarder kronor.
Sammantaget minskar förslagen således underskottet i den konsoliderade
offentliga sektorn med 5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Det skattesänkningsutrymme som måste skapas under de närmaste åren bör till
en del avsättas för att stärka förutsättningarna för företagande och kapi-
talbildning, främst genom att slopa den extra höga beskattningen av investe
-ringar och kapitalbildning. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de s.k.
fåmansbolagsreglerna som straffar mindre, expansiva företag särskilt hårt.
Huvuddelen av skattesänkningsutrymmet bör emellertid användas för att sänka
skatten på arbete genom främst sänkta egenavgifter och sänkt in-komstskatt
för alla. Dessa skattesänkningar gynnar låg- och medelinkomst-tagare mest
och medför att bidragsbehoven minskar.
Av de skattehöjningar som regeringen genomfört under senare år har mer-
parten gällt beskattningen av arbete. Det har blivit dyrare att anställa,
och förutsättningarna för en långsiktigt fungerande lönebildning har
försämrats. Särskilt allvarlig är den s.k. värnskatten som inneburit att
ökad kunskap och större kompetens lönar sig mindre. Till-sammans med den
kraftiga höjningen av egenavgiften är marginalskatten för en stor del av de
heltidsarbetande nu ungefär 60 % i stället för de 50 % som var målet i
marginalskattereformen.
Näringslivets kapitalförsörjning har också försvårats och fördyrats genom
bl.a införandet av dubbel skatt på det egna riskbärande kapitalet i
aktiebolag. Kapitalbildningen har hämmats också i andra avseenden, .agenom
återinförd förmögenhetsskatt och en vidgning av fastighetsskatten till
kommersiella lokaler och industrifastigheter. Genom de kraftiga
energiskattehöjningarna har svensk industri fått ett högre kostnadsläge och
därmed sämre konkur-rens-förmåga.
Till detta kommer fastighetsskatten som genom nivåhöjningen och genom-förda
upptaxeringar lett till sådana skattehöjningar att många småhusägare i
vissa attraktiva områden förklarat att de inte längre har råd att bo kvar.
Dessa orimliga effekter måste undanröjas. I enlighet med Moderata
samlingsparti-ets förslaget bör fastighetsskatten på bostäder sänkas med 0,
2 procentenheter till 1,5 % från den 1 januari 1996. Med verkan från samma
tidpunkt bör dessutom enbart hälften av det taxerade markvärdet läggas till
grund för fastighetsbeskattningen. För 1998 och 1999 bör uttaget av
fastighetsskatt sänkas med ytterligare 0,1 procentenheter vardera året.
Kvalitet och variationsrikedom i undervisningen främjas bäst av en sund
konkurrens mellan skolor med olika inriktning, arbetssätt och huvudmän. För
att förbättra förutsättningarna för detta bör införandet av en nationell
skolpeng snarast utredas. En nationell skolpeng garanterar att alla skolor
behandlas lika oavsett huvudman och säkerställer att alla skolor
tillförsäkras nödvändiga resurser. Reformen förutsätter en skatteväxling
mellan stat och kommun.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Moderata sam-
lingspartiets budgetförslag för 1997. Det innebär att utskottet tillstyrker
de av detta parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket under 1997-1999,
liksom partiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster vilket
finns inta-gen i bilaga 1 till utskottets betänkande som reservation 47 (m)
. Vidare till-styrker utskottet Moderata samlingspartiets förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden som återfinns dels i nedanstående
tabell, dels i reservation 47 (m) i den till utskottets betänkande fogade
bilaga 2. Slutligen biträder utskottet även övriga av Moderata
samlingspartiet i detta sammanhang fram-förda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna
- Fi4 (m) yrkandena 1-6,
- Fi203 (m) yrkandena 1-5, 7, 8 och 11,
- Fi204 (m) yrkandena 2, 3, 5 och 6,
- Fi407 (m) yrkandena 3-12 samt 15-19,
- Fi410 (m),
- Fi417 (c),
- Fi613 (m) yrkande 7,
- Fi705 (m)
- Fö201 (m) yrkande 18,
- Sf238 (m) yrkande 2,
- Sf254 (m) yrkandena 8-11 och 41,
- Kr519 (m) yrkande 7,
- N269 (m) yrkandena 2-13 och 17,
- A304 (m) yrkandena 2, 13 och 21 samt
- Bo201 (m) yrkandena 6-8.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets bilaga 3 som inte tillstyrkts i detta avsnitt.
Skatteutskottets förslag i fråga om alkoholbeskattningen samt växthusnä-
ringen och uppbörd av energiskatt biträds av utskottet.

dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar borde
ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 borde ha haft följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomster-na 1997
att riksdagen
a) om beskattning av bilförmån, m.m.
= utskottet,
b) med bifall till motionerna 1996/97:Sf254 yrkande 11 och 1996/97:N269
yrkande 17 avslår proposition 1996/97:21 yrkandena 3 och 4, båda i denna
del, om nedsättning av socialavgifter, m.m.,
c) med bifall till motion 1996/97:Fi4 yrkande 1 avslår proposition 1996/97:
17 i denna del om fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall,
d) dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 6 och med av-slag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 1 i denna del,
godkänner vad utskottet anfört om fullt inflationsskydd i
inkomstskatteskalan fr.o.m. den 1 januari 1997,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 5 och 1996/97:Fi407
yrkande 17 avslår proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 4
i denna del, om höjd energiskatt på el och bränsle,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 40
punkterna 2, 3 och 5 samt 8-10, alla i denna del, om vissa skattefrågor,
e) om skatten på alkohol
= utskottet,
f) med bifall till motionerna 1996/97:Fi407 yrkande 19 och 1996/97:Fi705
avslår proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yrkande 1 i denna del om
avgifter för insättningsgarantin,
g) om försäljning av aktier i Stadshypotek AB
= utskottet,
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt
= utskottet,
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-
hetsförsäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med anledning av motion 1996/97:Fi204 yrkande 5 och proposi-tion 1996/97
:1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av den till
betänkandet fogade bilaga 1 reservation 47 (m),
l) med anledning av motion 1996/97:Fi204 yrkande 6 och proposi-tion 1996/97
:1 finansplan m.m. yrkande 5 godkänner beräkningen av budgeteffekter av
förändrade skatte- och avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad
utskottet anfört,
m) med anledning av motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 3, 1996/97:Fö201
yrkande 18 och 1996/97:A304 yrkandena 2, 13 och 21 samt med avslag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 2 och motion 1996/97:Fi210
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av den till betänkandet
fogade bilaga 2 reservation 47 (m),
n) om förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1997
= utskottet
o) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 8 och
motion 1996/97:Sf238 yrkande 2 godkänner propositionens be-räkningen av
förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1997 samt som sin mening ger rege-ringen till känna vad
utskottet anfört om redovisningen av premiere-serven,
p) dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkandena 15 och 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
pensionssparande,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 11, 1996/97:Fi407
yrkandena 4, 5 och 7 samt 1996/97:N269 yrkandena 8, 12 och 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionerna om fysiska
personers inkomstskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkandena 4, 7 och 8 samt
1996/97:N269 yrkandena 2-6, 9 och 10 som sin mening ger re-geringen till
känna vad som anförs i motionerna om företagsbeskatt-ning,
dubbelbeskattning m.m.,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkandena 1 och 2, 1996/97:
Fi407 yrkandena 3 och 8 samt 1996/97:Sf254 yrkandena 8-10 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motio-nerna om övriga
avgiftsfrågor,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi4 yrkandena 2, 4 och 6, 1996/97:
Fi407 yrkandena 9, 11 och 12 samt 1996/97:Bo201 yrkande-na 6 och 7 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fi4 yrkande 3 samt 1996/97:Fi407 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om halverat
markvärde och stegvis sänk-ning av uttaget av fastighetsskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi4 yrkande 5 och 1996/97:Bo201
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om förmögenhetsskatt på permanentbo-städer,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 3 och 1996/97:N269
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om förmögenhetsskatt i övrigt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 18 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om mervär-desskatt på
livsmedel,
dels med bifall till motion 1996/97:N269 yrkande 11 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om inbetal-ningsregler  för
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi410 i denna del som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga momsfrågor,
dels med bifall till motion 1996/97:Kr519 yrkande 7 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om slopande av
reklamskatten,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi613 yrkande 7 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om kommu-nal
utjämningsavgift,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 2 och 1996/97:Sf254
yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om utgiftstaket för staten inklusive soci-alförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten,
dels avslår övriga i  bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
48. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Utskottet ställer sig i det följande bakom Folkpartiet liberalernas förslag
till utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna för år 1997. Förslagen
åter-finns i motionerna Fi211 (fp) Den ekonomiska politiken och budgetregle
-ringen (av Lars Leijonborg m.fl.) och Fi419 (fp) Liberal skattepolitik för
jobb och tillväxt (av Lars Leijonborg m.fl.).
De principiella utgångspunkterna för den budgetpolitik utskottet, i linje
med Folkpartiet liberalernas förslag, förordar är följande:
Underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP år 1997
och de offentliga finanserna skall vara i balans senast år 1998.
Skuldkvoten skall stabiliseras år 1996.
Skatterna för företagande och tillväxt skall sänkas.
De totala offentliga utgifterna skall sjunka snabbare än i regeringens för-
slag.
Profilen i budgeten skall präglas av rättvisa, dvs. en tydligare omsorg om
de mest utsatta i och utanför Sverige.
Med utgångspunkt i dessa principer redovisar utskottet nedan förslag till
inkomst- och utgiftsförändringar i tre grupper - jobb genom företagande,
rättvis fördelning samt finansiering.
Utskottets förslag innebär att skatterna sänks med nära 13 miljarder kronor
år 1997 medan de offentliga utgifterna sänks med 14 miljarder kronor år
1997.
Budgetpolitik för jobb genom företagande
Riksdagen har på regeringens förslag genomfört mycket kraftiga skattehöj-
ningar de senaste två åren. Många av dessa är utomordentligt skadliga för
ekonomins tillväxtkraft.
Utskottet föreslår att skatterna på arbete, sparande och företagande sänks
med 25 miljarder kronor under år 1997.
Skattesänkningarna är mest omfattande på arbete. Marginalskatten bör
omedelbart sänkas så att principen om "hälften kvar" i den stora skattere-
formen upprätthålls. Därtill avvisar utskottet den sänkning av skiktgränsen
i inkomstskatteskalan som regeringen föreslår. Den skulle leda till att
många tiotusentals personer i måttliga inkomstklasser fick höjd
marginalskatt. Ut-skottet föreslår också en omfattande generell sänkning av
inkomstskatten, t.ex. genom höjt grundavdrag. Därutöver föreslår utskottet
kraftiga sänk-ningar av arbetsgivaravgifterna.
Skatterna på sparande måste sänkas, inte minst för att förbättra företagens
riskkapitalförsörjning. Utskottet föreslår att avdraget för
pensionssparande höjs till den tidigare nivån på ett basbelopp, bl.a. för
att möjliggöra vårt förslag om uttag av sparande för utbildning eller
företagande. Värderingen av aktier bör återgå till 75 %. Dubbelbeskattning
bör avskaffas helt, inte bara delvis som regeringen föreslår.
Ovanstående skattesänkningar förbättrar starkt företagsklimatet i Sverige.
Därtill bör skatten sänkas för fåmansbolag, fastighetsskatten avskaffas på
industrilokaler, reglerna för den s.k. förtida momsinbetalningen ändras så
att företag inte riskerar behöva låna till skatten samt vinstandelar även
fortsätt-ningsvis inte beläggs med arbetsgivaravgifter. Utskottet avvisar
också för-längningen av sjuklöneperioden till fyra veckor, vilket i
realiteten är att betrakta som en skatt på företagande. Den är särskilt
skadlig för de mindre och medelstora företagen.
Regeringen har föreslagit kraftiga höjningar av olika energiskatter, nu i
en ny utformning som möjligen är något mindre skadlig än utformningen i
vårpropositionen. Utskottet kan acceptera dessa enbart om de är ett inslag
i en s.k. grön skatteväxling, dvs. om de kopplas till motsvarande sänkning
av arbetsgivaravgifterna eller andra skatter på arbete. I annat fall bör de
avslås.
Rättvis fördelningspolitik
Även i det korta perspektivet präglas regeringens budgetförslag av
orättvisa. Utskottet ställer sig bakom Folkpartiets förslag till
omdisponeringar som avser korrigera detta.
Regeringen tycks nu i praktiken ha givit upp enprocentsmålet i fråga om
biståndet till de fattiga länderna. Här har man i stället sin största
besparing. Utskottet accepterar inte detta utan föreslår en successiv
ökning av biståndet. Biståndet bör således öka med 1,2 miljarder kronor år
1997 och därefter mera. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp
och långsiktigt bistånd för spridning av demokrati och mänskliga
rättigheter samt ekono-miska reformprocesser är det fel med kraftiga
biståndsminskningar. Det är inte världens allra fattigaste som skall
drabbas extra hårt när Sverige sanerar sin ekonomi. Genom den väg
regeringen med stöd av (c) slagit in på är Sve-rige på väg att förlora sin
trovärdighet i biståndssammanhang.
Barnfamiljerna, särskilt de med många barn, tvingas svara för en stor del
av regeringens budgetsanering. Utskottet föreslår därför att
flerbarnstilläggen återinförs för att något mildra detta. Utskottet
tillstyrker också Folkpartiets förslag om en höjning av barnbidragen,
vilket kompenserar för den mat-momshöjning utskottet också ställer sig
bakom. Vidare anser utskottet också att den s.k. mamma/pappamånaden med
högre ersättning i föräldraförsäk-ringen bör finnas kvar, inte minst av
jämställdhetsskäl.
Sjukvård och äldreomsorg är mycket viktiga för en rättvis välfärdspolitik.
Utskottet kan därför biträda Folkpartiets förslag om att medel avsätts för
att tillgodose behovet av fler äldrebostäder, bl.a. för att göra det
möjligt för fler att få ett eget rum. Utskottet anser också att regeringens
förslag till försämrat högkostnadsskydd är alltför orättvist och anvisar
medel för en viss förbätt-ring. Även den s.k. närståendevården behöver
förbättras.
Människor med funktionshinder tillhör de mest utsatta och borde kunna lita
på allas stöd. Utskottet avvisar den besparing som görs inom handikappre-
formen och anvisar medel för att även framöver ge möjlighet till en
personlig assistent. Utskottet föreslår också ökade anslag för lönebidrag
och till Sam-hall så att arbetshandikappade skall få en rimlig chans till
ett förvärvsarbete. Sammantaget avsätts nära 500 miljoner kronor för ökat
stöd till människor med funktionshinder.
Regeringen föreslår omfattande ingrepp i efterlevandepensionen. Utskottet
kan inte acceptera den föreslagna halveringen av den s.k. omställningstiden
, och inte heller inkomstprövning av efterlevandepensionen. Den senare har
retroaktiva inslag och kan anses strida mot en tidigare politisk uppgörelse
om efterlevandepensionen. Förslaget bidrar säkert också till en ökad allmän
osäkerhet hos hushållen om tillförlitligheten i de olika trygghetssystemen.
Regeringens miljöpolitik är mycket bristfällig. Utskottet avsätter drygt 1
miljard kronor för olika insatser inom miljöområdet, bl.a. för markinköp
för att värna den biologiska mångf